Kongl. Maj:ts Nåd. 'Proposition N:o 63
1898-02-04 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:63, Kongl. Maj:ts Nåd. 'Proposition N:o 63
Dokumentets text
1
Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 63.
i, ; /<■ . . . .. < ut
N:o 63.
- , 4 , ■■ t: ■ : '' ■ : •" .!
. a.1 J >: )li*l .--‘0 • a t *• •'' I''''<'' • - • - ! Aic..iu »5 i J •> • - • '' * ’ •* * '' •''
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändrade
bestämmelser rörande förvaltningen af statens
till bergshandteringens understad anslagna skogar m. m.;
gifcen Stockholms slott den 4 februari 1898.
''"v . - • v u. T''in
under
åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl Magt, som funnit de förändrade
bestämmelser i afseende å vården ocb förvaltningen af statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar, som, enligt hvad sagda protokollsutdrag
innehåller, blifvit vid ärendets föredragning föreslagna, kunna
till sitt hufvudsakliga innehåll godkännas, men ansett dessa bestämmelser,
i hvad de afse sjelfva grunderna för ifrågavarande skogars förvaltning,
icke kunna slutligen fastställas, innan Riksdagens bifall dertill inhemtats,
äska Riksdagens bifall till meddelande af stadganden derom,
att statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar skola,
under domänstyrelsens öfverinseende, stå under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning;
att, derest, sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven blifvit
fylda, någon ordinarie skogstillgång återstår, som, efter nyttjanderättshafvarnes
hörande, pröfvas icke vara erforderlig för fyllande af nästföljande
års behof, domänstyrelsen skall ega att. förordna om öfverskottets
försäljande, likasom det skall åligga domänstyrelsen att draga
försorg om tillgodogörandet af vindfällen och ståndtorr skog samt annan
extra afverkning, der den icke, efter domänstyrelsens bestämmande,
utbytes mot ordinarie afverkning, som då skall besparas;
att det må ankomma på Kongl. Maj:t att på derom gjord framställning
förordna, huruvida och till livilket belopp vid försäljning af
Bill. till llihsd. Prot. 1898. 1 Sami. I Afd. 42 Höft. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
virkesöfverskott eller extra aftorkning influtna, behållna medel må användas
för betäckande af kostnader vid skogens förvaltning och vård
samt i sådant syfte mot redovisningsskyldighet ställas till nyttjanderättshafvares
förfogande;
att hvad af dylika försäljningsmedel icke på nu nämnda sätt användes
skall tillgodoföras statsverkets skogsmedel;
att, der den rörelse, till hvars understöd skog af ifrågavarande
slag blifvit anvisad, bedrifves i sådan omfattning, att den enligt hushållningsplanen
beräknade ordinarie afkastningen af skogen kan visas
i sin helhet vara under längre tid för ändamålet med upplåtelsen fullt
erforderlig, det må ankomma på Kongl. Maj:t att, på derom gjord ansökning,
medgifva nyttjanderättshafvare att fritt disponera samma virkesafkastning
för viss, för hvarje fall bestämd tid, under vilkor dock att
andra utsyningsberättigade vederbörligen tillgodoses samt att, derest
sagda rörelse antingen upphör eller minskas i sådan grad, att virkesafkastningen
i sin helhet ej längre för densamma behöfves, den fria
dispositionen upphör; samt
att, derest virke, som blifvit för godkändt behof i vederbörlig ordning
utsynadt, befinnes kunna till större fördel för nyttjanderättshafvare
eller annan utsyningsberättigad afyttras för att ersättas genom virket
motsvarande vederlag, det må ankomma på domänstyrelsen att för hvarje
fall medgifva det utsynade virkets afyttrande eller utbytande och dervid
meddela för vederbörlig kontroll erforderliga föreskrifter.
Derjemte vill Kongl. Maj:t, under åberopande af ofvanberörda
protokollsutdrag, föreslå Riksdagen att medgifva, att Edsböle vestra
grufallmänning i Hallsbergs socken af Örebro län må å offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas under de i nådiga brefvet den 29 maj
1874 omförmälda vilkor med tillirädesrätt för köpare den 14 mars 1899,
samt att köpeskillingen för allmänningen må, på samma sätt som köpeskillingarna
för försålda mindre kronolägenheter, användas till inköp af
skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott lillhandahållas; och Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Waclitmeister.
3
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 63.
b ;
it'' i .1
■. • I,
r;
jti; i
Utdrag af protokollet offer finansärevden, hållet infor Höns Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 fr binär i
i n;i
.n
ld98. ''■ */
, > , I . . i-jj-;;'' ''*!>.•; i,‘.j f” ■ iOfll'' öfl talj
i>e s i ''i ; its -.u iidiict »ibiue -vinfijjugo/.-1
Närvarande:
i, i i i c •• o •
I .fl
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens hetr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
;■ ;• > 7 "! '' Tf
i it ji
|r,h
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt, ''• -■•■■■> ■*'' amingivn
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde: [
Sedan för Eders Kongl. Magt blifvit anmäldt, hurusom i en uti
Riksdagens andra kammare vid 1895 års riksmöte till dåvarande chefen
för finansdepartementet framstäld interpellation äfvensom vid den i
anledning af samma interpellation i kammaren uppkomna öfverläggning
anförts åtskilliga förhållanden, hvilka skulle ådagalägga, att den
lagstadgade kontrollen öfver vården och förvaltningen af statens till
bergshandteringens understöd anslagna skogar i vissa afseenden icke vore
tillräckligt verksam, har Eders Kongl. Magt genom nådigt bref den
31 maj 1895, med öfverlemnande af andra kammarens protokoll för
den 9 och 14 maj samma år, anbefalt kommerskollegium och domänstyrelsen
att, efter verkstäld undersökning af de anförda förhållandena
och den vidare utredning af frågan, som kunde finnas erforderlig, till
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Eders Kongl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, hvartill berörda
undersökning och utredning föranledde.
I anledning af berörda nådiga befallning har kommerskollegium
anmodat samtlige bergmästare i riket och domänstyrelsen samtlige
öfverjägmästare och jägmästare i de orter, der skogar af här afsedt
slag tunnes, att inkomma med yttranden i ärendet och dervid meddela
redogörelse för vissa af embetsverken, hvart för sig, angifna förhållanden,
hvarjemte bergmästarne anmodats dels att, der så erfordrades för
berörda redogörelser, från vederbörande nyttjanderättshafvare inhemta
behöfhga upplysningar, dels ock att i öfrigt lemna dem tillfälle att sig yttra.
Efter det de infordrade yttrandena inkommit från samtliga bergmästare
och skogstjenstemän samt upplysningar i några fall af embetsverken
dels ytterligare infordrats från bergmästare, dels ock under hand
begärts från några nyttjanderättshafvare till ifrågavarande skogar, hafva
kommerskollegium och domänstyrelsen, med öfverlemnande af handlin£>afnf’
* ärendet, den 23 november 1896 afgifvit underdånigt utlåtande;
och hafva kommerskollegium och domänstyrelsen i berörda, den 10 mars
1897 till Eders Kongl. Maj:t inkomna utlåtande dels redogjort för de
resultat, hvartill den verkstälda undersökningen och utredningen föranleda
dels ock afgifvit förslag till förändrade lagbestämmelser rörande
vården och förvaltningen af ifrågavarande skogar.
Sedan föredragande departementschefen härefter redogjort för innehållet
af den af embetsverken meddelade utredning angående de särskilda
till bergshandteringens understöd anslagna skogar och i sammanhang
dermed erinrat, att beträffande O frans jo och Torsåkers allmänning
genom nådigt bref den 5 februari 1897 föreskrifvits, att, sedan af allmänningen
undantagits dels för vissa uppgifna hemman och lägenheter
i ersättning för af dem å allmänningen dittills åtnjuten utsynings- och
betesrätt vissa områden, dels ock för byarne Yttermyra, Öfvermyra och
Mom en lämpligt belägen skogstrakt med en areal af 200 tunnland,
återstoden af. allmänningen skulle afsättas till kronopark för att förvaltas
i enlighet med de för kronoparker gällande bestämmelser med
iakttagande dervid af vissa i det nådiga brefvet särskildt angifna föreskrifter,
yttrade departementschefen vidare:
Af den utredning rörande de särskilda skogarne, jag nu meddelat
ur embetsverkens utlåtande, hvilket jag anhåller måtte få såsom bilaga
åtfölja dagens protokoll, torde Eders Kongl. Maj:t, finna, att beträffande
de flesta af dem intet väsentligt är att anmärka vare sig ur skogsvårdens
synpunkt eller med hänsyn till förhållandet mellan staten såsom
egare till skogarne och nyttjanderättshafvarne.
5
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 63.
, I fråga om några skogar hafva emellertid förekommit förhållanden,
hvilka synas mig påkalla vissa åtgärder, för hvilka jag nu vill närmare
redogöra.
Beträffande Dannemora södra allmänning hafva embetsverken meddelat,
hurusom genom bergskollegii utslag den 3 maj 1749 en del af
samma allmänning anslagits åt Österby bruk såsom vederlag för det
intrång, bruket tillfogades derigenom, att grufdrängar tillhörande Harg,
Gimo, Söderfors och Gysinge, tillsammans sextiosex hushåll, slagit sig
ned å mark tillhörande Österby bruk.
I en af Österby bruks förvaltning i nu förevarande ärende till
bergmästaren i distriktet ingifven skrift har anförts, att, då den del af
södra allmänningen, som tillagts bruket år 1749, vore ersättning för
torplägenheter, hvilka tillhörde bruket, men hvilka bruket till grufvan
afstått, det skulle vara klart, att bruket innehade skogsdelen med samma
rätt, som bruket hade till torpen, eller med eganderätt, och att bruket
med sådan rätt nu i 150 år innehaft skogstrakten.
Deremot hafva embetsverken anmärkt, att, för den händelse sagda
skogsdel borde, såsom bruksegarne förmenat, betraktas såsom brukets egendom,
syntes den af grufdrängarne begagnade marken i stället böra anses
tillhöra allmänningen. Skulle åter upplåtelsen endast afsett att genom
skogens afkastning bereda bruket godtgörelse för det af grufdrängarne
förorsakade intrång, syntes skogsdelen böra betraktas såsom tillhörande
allmänningen. Embetsverken hafva emellertid ansett, att dessa frågor
vore af beskaffenhet att tillhöra domstols handläggning.
Efter nådig remiss har justitiekanslersembetet i denna fråga afgifva
underdånigt utlåtande och dervid anfört hufvudsakligen följande.
Bergskollegii utslag den 3 maj 1749 angående upplåtelse af den
ifrågakomna delen af Dannemora södra allmänning till Österby bruk,
hvilket då innehades af Anthon De Geer, upplyste till en början, att
hos bergskollegium till behandling förevarit ett af vederbörande bergmästare
afgifvet förslag derom, att en skogstrakt, som kunde svara mot
den »mistning», österby måste vidkännas genom åtskilliga grufarbetare,
måtte få utsynas och lemnas bruket »til nyttjande» mot det att bruket
skulle på dess grund behålla grufarbetarne, »hvarmed jemväl», sades
det i utslaget, »De Geer förklarat sig nöjd».
Detta förslag hade bergskollegium, enligt hvad utslaget vidare
innehölle, så till vida bifallit, att kollegiet anbefalt- bergmästaren att
allenast utse en så stor del af allmänningen, som kundo svara mot den
olägenhet, Österby bruk på dess eg or skulle få vidkännas af Iiargs,
Gimo, Söderfors och Gysinge bruks grufarbetares hushåll, eftersom Hanne
-
6
Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
mora öfriga grufveintressenter, hvilka hade egna hemmansdelar nära vid
grufvan, borde sjelfve draga försorg om nödiga boställen för deras
grufarbetare. I följd häraf hade bergmästaren till kollegiet inkommit
med besigtningsinstrument jemte utlåtande, deri till ersättning åt österbybruk
föreslogs en uppgifven del af allmänningen, och anförde bergmästaren
dervid, att han ej kunde finna, det grufvorna lede någon saknad,
om denna trakt, som skulle bestå af en hård och ofruktsam mark, österby
bruk »til nyttiande» lemnades.
Det vore efter denna förutskickade inledning bergskollegiet i utslaget
yttrade:
»Nu emedan Kongl. Collegium finner Anthon De Geers tillfredsställande
på thetta sättet i allo måtto tilldrägligare och mera till Grufve
Allmänningens befredande lända, än om så många hushåll skulle sig ther
få nedsättia, förthenskull och som merbemälte De Geer jemväl förklarat
sig härmed nöjd; ty pröfvar Kongl. Collegium skiäligt åt tildela Österby
Bruk ofvannämnda af Advocat Fiscalen och Bergmästaren Hierne utsynta
mindre bärande skogstract, som går ifrån —---innefatta; hvare
mot
Österby Bruks Jnnehafvaren åligger åt på thes grund behålla the
för Harg, Gimo, Söderfors och Gysinge Bruken nödiga varande grufvearbetarne,
som efter thet angifna antalet utgiöra tilsammans sextiosex
hushåll.»
Under dessa förhållanden och då i bergskollegii utslag den 3 maj
1749 ingenstädes blifvit förklarad^ att Österby bruk skulle till den
skogstrakt, hvarom fråga vore, erhålla eganderätt, likasom i utslaget ej
heller blifvit sagdt, att bruksegarne å sin sida skulle afstå eganderätten
till den jord, som togs i anspråk till tomter för grufarbetarnes bostäder,
ansåge justitiekanslersembetet det anförda utslaget vara så att förstå,
att den genom utslaget till österby bruk anvisade skogstrakten upplåtits
allenast till nyttjande på obestämd tid.
Med afseende å hvad justitiekanslersembetet sålunda anfört hemställer
jag, att domänstyrelsen måtte anbefallas att, för den händelse
österby bruksegare icke skulle finnas villige afstå från de framstälda
anspråken på eganderätt till ifrågavarande del af Dannemora södra allmänning,
vidtaga nödiga åtgärder för att göra kronans eganderätt till
allmänningen i laga ordning gällande.
Vidkommande Åkers styckebruk^ rekognitionsskog hafva embetsverken
af den nu verkstälda utredningen funnit, att brukets först i 1802 års nådiga
resolution omförmälda skyldighet att vid anfordran tillhandahålla kronan
kanoner och ammunition icke utgjorde grunden för brukets rätt till
skogen, utan att denna rätt härrörde från brukets ursprungliga egenskap
7
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 63.
af kronobruk och flere äldre privilegier och författningar, samt att tilldelandet
af viss skogstrakt åt brnket, i stället för rätten att från skogarna
i deras helhet få sitt behof af skogsfång, egt rum ej mindre åt
hänsyn till brukets fördel än äfven, och måhända i högre grad, af hänsyn
till allmogens och skogsvårdens intresse. Vid sådant förhållande
och då bruksdriften fortfarande vore i gång, syntes embetsverken någon
åtgärd för ändring i brukets rätt att begagna skogen icke vara påkallad.
Utan att i någon mån vilja förringa betydelsen af den utredning
rörande Åkers styckebruks rekognitionsskog, embetsverken i det af dem
afgifna utlåtande meddelat, anser jag mig dock böra erinra, att kammaroch
kommerskollegierna i ett af dem den 17 december 1890 afgifvet
underdånigt utlåtande öfver en af Åkers bruksegare gjord underdånig
ansökning att genom skatteköp, i den ordning nådiga kungörelsen den
4 februari 1811 stadgar, få förvärfva eganderätt till de Åkers bruk upplåtna
rekognitionsskogar i Öster-Rekarne, Åkers, Daga och Selebo härad
anfört, att af den då meddelade utredningen inhemtades, att de rekognitionsskogar,
hvarom i målet vore fråga, blifvit bruket upplåtna under
förutsättning och förbehåll å kronans sida, att bruket skulle årligen tillhandahålla
kronan en tillverkning af 1,500 skeppund gjutgods, att tillåtelse
att samma skogar till skatte köpa således icke skulle kunna utsträckas
till större del deraf, än som efter imdersökning och pröfning, i
den ordning nyssnämnda nådiga kungörelse stadgade, numera funnes
vara erforderlig för en motsvarande tillverkning, men att, enär med en
dylik tillåtelse säkerheten för fullgörande af brukets omförmälda skyldighet
skulle väsentligen äfventyras, kollegierna afstyrkte bifall till an
sökningen.
o „
Ytterligare utredning rörande beskaffenheten och omfånget af Åkers
styckebruks rätt till ifrågavarande rekognitionsskog torde således vara
erforderlig, innan Eders Kongl. Maj:t till slutligt afgörande företager
frågan, huruvida någon särskild åtgärd beträffande nämnda rekognitionsskog
bör vidtagas, och jag hemställer derföre,
att Eders Kongl. Maj:t måtte anbefalla justitiekanslersembetet att
i denna del af ärendet afgifva det yttrande och förslag, hvartill omständigheterna
finnas föranleda.
Beträffande Emrnes och Lerbäcks eller Kärrängsskogs allmänning
samt Edsböte vestra grafallmänning hafva embetsverken ifrågasatt, att,
enär grunden för dessa allmänningars upplåtande åt enskilde syntes vara
bortfallen, desamma borde till statsverket indragas; och hafva embetsverken
i sammanhang härmed meddelat, att Edsböle vestra allmännings
areal, utgörande enligt karta afår 1812 48,12 hektar och enligt hushållnings
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
plan, af domänstyrelsen faststäld den 19 oktober 1895, 31 hektar, deraf
26,4ö hektar skogsmark och 4,54 hektar impediment, syntes vara för
liten, för att denna skog skulle kunna med fördel såsom kronopark förvaltas,
samt att skogen ej heller läge i närheten af någon annan kronopark,
med hvilken den kunde sammanslås.
.. afseende å hvad upplyst blifvit rörande ifrågavarande båda
allraännmgar hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte
dels förordna, att Emmes och Lerbäcks eller Kärrängsskogs allmänning
samt Edsböle vestra grufallmänning skola till statsverket indragas,
'' e^s förordna, att Emmes och Lerbäcks eller Kärrängsskogs allmänning
skall till skogsstaten öfverlemnas för att såsom kronopark
förvaltas, r
dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att Edsbole
vestra grufallmänning må å offentlig auktion till den högstbjudande
forsaljas under de i nådiga brefvet den 29 maj 1874 omförmälda vilkor
med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1899, samt att köpeskillingen
för allmänningen må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda
mindre kronolägenheter, användas till inköp af skogbärande eller till
skogsbörd tjenlig mark.
Då af den verkstälda utredningen framginge, att de grufvor, för
hvilkas understödjande med virke Kronobergs och Guldsmedsboda grufallmänningar
anslagits, under en längre tid endast i mycket ringa omfattning
bearbetats, och då utsyningen af virke från skogarna borde
jemlikt de föreskrifter, som i upplåtelsehandlingarne och äldre författningar
rörande dylika skogar i allmänhet och särskild! rörande Kronobergs
grufskog vore gifna, stå i förhållande till behofvet af virke för
gruf vedrift en, hafva embetsverken ansett, att, till förekommande för framtiden
af sådana oegentligheter, som syntes, åtminstone under tiden före
hafVa e8''t rum beträffande nämnda skogar, och oafsedt huruvi
a den förändrade lagstiftning rörande statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar, embetsverken föreslagit, komme till stånd,
Kronobergs och Guldsmedsboda grufskogar borde ställas under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning.
emellertid enligt 8:e punkten i nådiga förordningen angående
förvaltningen af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar
den 30 maj 1873 det tillkommer Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
att, i händelse nyttjanderättshafvare öfverskridit den dem tillkommande
ratt till skogens, begagnande, förordna, att förvaltningen och vården af
skogen skall åt jägmästaren öfverlemnas, torde Eders Kongl. Maj:t finna
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No. 63.
den af embetsverken nu väckta frågan om dessa båda grufskogars ställande
under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning ej utgöra
föremål för Eders Kongl. Maj:ts omedelbara pröfning.
Jemte meddelande att enligt ett af vederbörande landssekreterare
meddeladt. intyg hvarken under senare hälften af år 1895 eller sedermera
framställning från jägmästaren om Kronobergs och Guldsmedsboda
grufallmänningars ställande under skogsstaten till Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Örebro län inkommit, hemställer jag derföre,
att Eders Kongl. Maj:t måtte anbefalla sin befallningshafvande i
Örebro län att i vederbörlig ordning pröfva och afgöra, huruvida hvad
beträffande dessa båda grufskogar blifvit i ärendet upplyst finnes vara af
beskaffenhet att enligt nyss åberopade lagrum böra föranleda till deras
ställande under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.
Beträffande sättet för debiteringen af de afgifter, som skola för
skogarne utgå, äfvensom i fråga om evalveringen af rekognitionsafgifterna
i nu gällande mynt har förekommit följande.
Huruvida Bispbergs grufskog i Kopparbergs län är bevillningstaxerad,
har ej kunnat utrönas, emedan utskylderna för grufskogen blifvit upptagna
å samma debetsedel som Bispbergs aktiebolags fastigheter, och
har häradsskrifvaren på förfrågan af bergmästaren förklarat, att benämningen
grufskog ej förekommer i fögderiets jordebok och taxeringslängd.
Beträffande Nisshgtte grufskog i Kopparbergs län har visserligen
utrönts, att denna skog är bevillningstaxerad till 4,400 kronor, men
bevillningen lärer blifvit upptagen å samma debetsedel som den för
Nissliytte bruks egares fastigheter.
För Torsåkers grufskog i Gefleborgs län har genom bergskollegii
utslag den 21 oktober 1828 rekognitionsafgiften faststälts efter en
beräknad årsafkastning af 1^5 B, stafrum till 3 rdr 11 sk. 2 rst.
banko, hvilken afgift nu utgår med 4 kronor 86 öre. Bevillning för
skogsfång utgår med 38 kronor 79 öre, och är skogen bevillningstaxerad
till 14,000 kronor. Bevillningen och afgifterna hafva, enligt hvad upplyst
blifvit, de sista åren upptagits å Nyängs aktiebolags debetsedlar
tillsammans med bolagets öfriga utskylder.
Den angående Dnnnemora grufallmänning ar i Upsala län verkstälda
utredning har gifvit vid handen, att genom bergskollegii resolution den
21 oktober 1828 dessa allmänningar blifvit påförda rekognitionsafgifter,
nemligen
norra allmänningen 2 rdr 33 sk. 3 rst. banko
vestra > „ 1 „ 32 „ 6 ,,
södra ,, 9 ,, ,, 9 ,,
Bih. till Rilcsd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 42 Häft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
Sammanlagda skulle rekognitionsafgifterna nu utgöra 20 kronor
7 öre. Dessutom utgår bevillning för skogsfång med 160 kronor 62 öre.
Vederbörande förvaltning vid Dannemora grufvor har emellertid
uppgifvit, att endast bevillningen för skogsfång utgår.
Bland de Dalkarlsbergs grufvor i Örebro län anslagna allmänningstrakter
är Kortilleö Cicke påförd skogsbevillning.
I fråga om Asbobergs allmänning i Örebro län hafva embetsverken
meddelat, att i ett kommerskollegium tillhandakommet utdrag af
taxeringslängden för Örebro län år 1894 Åsbobergsallmänningen icke är
upptagen såsom bevillningstaxerad, ehuru den dock lärer under namn
»Åsbobergstorpet med skogen» vara i jordeboken intagen och bevillningstaxerad
till 3,000 kronor.
Genom bergskollegii utslag den 3 november 1828 bestämdes
rekognitionsafgiften för Kronobergs grufveskog i Örebro län till 1 rdr
45 sk. banko. Skogsbevillning utgår till ett belopp af 23 kronor 25
öre, och lära dessa afgifter, enligt hvad bergmästaren meddelat på grund
af uppgift från vederbörande häradsskrifvare, upptagits i en post å
nyttjanderättshafvarnes debetsedlar.
För Nordmarks grufallmänning i Vermlands län är genom bergskollegii
utslag den 17 december 1828 rekognitionen bestämd efter 94
stafrums afverkning till 1 rdr 46 sk. banko, och utgår skogsbevillning
med 23 kronor 50 öre, men enligt uppgift af vederbörande häradsskrifvare
sammanföras dessa båda afgiftsposter till en, som för Nordmarks
grufallmänning utgår med 26 kronor 32 öre eller med 12 öre
för litet.
Genom bergskollegii utslag den 17 december 1828 bestämdes
rekognitionsafgiften för Per sbergs östra grufallmänning i Vermlands län
efter 14 § stafrum ved till 14 sk. 8 ljpt. banko. Skogsbevillningen
utgör 3 kronor 67 öre. Dessa poster sammanföras emellertid i kronoräkenskaperna
i länet till en, utgörande 4 kronor 11 öre eller 2 öre
för litet.
Rekognitionsafgiften för Brerefvens grufallmänning i Vermlands län
har genom bergskollegii utslag den 17 december d.828 bestämts efter
en afverkning af 135 $ stafrum ved om året till 2 rdr 39 sk. 9 rst.
banko, och utgår skogsbevillning för allmänningen med 33 kronor 94
öre. Båda dessa afgifter hafva, enligt uppgift af vederbörande häradsskrifvare,
i kronoräkenskaperna sammanförts till en post, 38 kronor 1
öre, hvilken summa är för liten, enär rekognitionsafgiften skulle utgöra
i nu gällande mynt 4 kronor 24 öre och således båda afgifterna tillsammans
38 kronor 18 öre.
11
• Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 63.
För Hornkullens grufallmänning i Vermlands län har likaledes genom
bergskollegii utslag den 17 december 1828 rekognitionsafgiften blifvit
bestämd och utgör, efter en beräknad afkastning af 260 f stafrum ved,
5 rdr 20 sk. 8 rst. banko. Skogsbevillningen utgår med 65 kronor
17 öre. Rekognitionsafgiften och skogsbevillningen uppföras i kronoräkenskapen
i en post med 72 kronor 99 öre, men då rekognitionsafgiften
i nu gällande mynt skulle vara 8 kronor 15 öre, borde sistnämnda
post rätteligen utgöra 73 kronor 32 öre. .
Nu omförmälda oegentligheter och felaktigheter beträffande sättet
för debiteringen af de afgifter, som skola för skogarne utgå, eller i
fråga om evalveringen af rekognitionsafgifterna i nu gällande mynt
äro visserligen icke af någon mera afsevärd betydelse, men torde dock,
sedan uppmärksamheten å dem nu blifvit fästad, böra rättas, och jag
hemställer derföre,
att Eders Kongl. Maj:t måtte anbefalla sine vederbörande befallningshafvande
att föranstalta om vidtagande af nödiga åtgärder för
rättelses vinnande i nu anmärkta afseenden.
Nu gällande bestämmelser angående förvaltningen af statens till
bergshandteringens understöd anslagna skogar innehållas i nådiga förordningen
den 30 maj 1873. . _
Att dessa bestämmelser icke visat sig vara i alla afseenden tillfredsställande
har af min företrädare i embetet redan antydts vid besvarandet
af ofvan omförmälda, till honom framstälda interpellation och
bekräftas af hvad embetsverken nu anfört i det af dem afgifna underdåniga
utlåtande. .
De förändrade bestämmelser, embetsverken föreslagit, för afhjelpande
af de anmärkta bristerna i 1873 års förordning, afse i hufvudsak
dels åstadkommande af erforderlig kontroll å sådana till bergshandteringens
understöd anslagna skogar, som nu förvaltas af nyttjanderättshafvarne
sjelfva, äfvensom i sammanhang härmed ökad garanti för att
dessa skogar skötas på ett fullt tillfredsställande sätt, dels dispositionen
af ifrågavarande skogars afkastning, dels öck stadgande af viss påföljd
vid öfverskridande af nyttjanderätten och vid olaga afverkning.
I förstnämnda afseende &ller beträffande kontrollen och skötseln
hafva embetsverken föreslagit, att alla statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar måtte ställas under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning.
De skäl embetsverken härför anfört synas mig vara väl grundade.
12
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 63. •
Med den föreslagna åtgärden afses ej att i någon mån minska den nyttjanderättshafvarne
nu tillkommande rätt till skogsafkastuingen, och om
åtgärdens befogenhet torde tvekan desto mindre böra uppstå, som staten
är egare af dessa skogar och i denna sin egenskap har både rätt och
skyldighet att öfvervaka, att skogsafkastuingen icke användes för
andra än dermed afsedda ändamål samt att skogens skötsel varder fullt
tillfredsställande. Genom den föreslagna åtgärdens vidtagande skulle
icke heller någon ökad kostnad komma att drabba statsverket.
I fråga om dispositionen af skogarnas afkastning har af embetsverken
. föreslagits, att domänstyrelsen skulle eg a att förordna om
försäljning af förefintligt virkesöfverskott likasom äfven beträffande tillgodogörande
af vindfällen och ståndtorr skog ooh annan extra afverkning,
der denna ej, efter doraänstyrelsens bestämmande, genom utsyning
utlemnades till nyttjanderättshafvare i utbyte mot ordinarie afkastning,
som då skulle besparas; att virkesförsäljningen skulle ega rum i
samma ordning, som beträffande andra allmänna skogar vore stadgad;
att de vid försäljning af virke från skogarna influtna behållna medel
skulle tillgodoföras statsverkets skogsmedel, dock med rätt för Eders
Kongl. Maj:t att på särskild ansökning bestämma, huruvida och i hvad
män af berörda medel finge anvisas bidrag till eller ersättning för utgifter
vid skogens vård och förvaltning; att, derest med all sannolikhet
kunde antagas, att den verksamhet, för hvars understödjande skog
af nu ifrågavarande slag upplåtits, under en följd af år kom me att
fortgå i sådan omfattning, att skogsafkastningen blefve till hela sitt
belopp erforderlig för virkesbehofvets fyllande, Eders Kongl. Maj:t på
särskild ansökning skulle ega medgifva nyttjanderättshafvare tillstånd
att under vissa vilkor fritt disponera virkesafkastningen under tid, som
af^ Eders Kongl. Maj:t i hvarje särskilt, fall bestämdes; samt att tillstånd
till utbyte eller försäljning af utsynadt virke skulle i visst fall
kunna af domänstyrelsen medgifvas.
Hvad embetsverken föreslagit beträffande dels befogenhet för
domänstyrelsen att besluta om försäljning af virkesöfverskott och tillgodogörande
af vindfällen m. m., dels ock sättet för försäljningens verkställande
afser endast att bringa förvaltningen i nu omförmälda delar
af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar i öfverensstämmelse
med hvad som redan gäller för förvaltningen af andra statens
under domänstyrelsens inseende stälda skogar och påkallar icke
någon erinran från min sida.
Med det af embetsverken föreslagna medgifvandet för nyttjanderättshafvare
att under nyss antydd förutsättning fritt få disponera öfver
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
skogsafkastningen afses att till lättnad för nyttjanderättshafvaren undvika
eu under angifna förutsättningen af behofvet icke påkallad årlig
pröfning af virkesbekofvet. De af embetsverken särekildt omförmälda
fall, i hvilka utbyte eller försäljning af för året utsynadt virke ansetts
kunna .ifrågakomma, ådagalägga äfven, att med det ifrågasatta tillståndet
till dylikt utbyte eller försäljning åsyftas att, under iakttagande af
vederbörlig kontroll, för nyttjanderättshafvare eller annan utsyningsberättigad
möjliggöra att på det under för handen varande förhållanden
fördelaktigaste sätt tillgodogöra sig det utsynade virket. Hvad
embetsverken i dessa båda punkter föreslagit torde således finna sitt
fulla berättigande i de med förslagen afsedda syftemål.
Vidkommande embetsverkens förslag i fråga om dispositionen af
de vid försäljning af virkesöfverskott eller extra utverkning uppkomna
behållna medlen anhåller jag att få erinra om följande.
Nu gällande bestämmelser i detta afseende återfinnas i punkt 17
af 1873 års förordning, hvari föreskrifves, att behållna medel,_ som
uppkomma genom försäljning af förefintligt virkesöfverskott, tills vidare
må af vederbörande nyttjanderättshafvare under bergmästarens tillsyn
förvaltas och användas till mera betydande arbeten för skogens förbättrande,
så länge sådana af omständigheterna påkallas, samt derefter
till andra utgifter för skogens vård och förvaltning.
I stället för nämnda bestämmelser hafva embetsverken föreslagit
följande i § 11 mom. 2 af det afgifna författningsförslaget intagna
stadgande:
»Kongl. Maj:t vill uppå derom gjord framställning förordna,
huruvida och till hvilket belopp vid försäljning af virkesöfverskott eller
extra afverkning influtna, behållna medel må användas för betäckande
af kostnader vid skogens förvaltning och vård samt i sådant syfte
mot redovisningsskyldighet ställas till nyttjanderättshafvares förfogande;
skolande dessa medel i andra fall tillgodoföras statsverkets skogsmedel.»
I anledning af hvad embetsverken i berörda mom. hemstält angående
tillgodoförande till statsverkets skogsmedel af försäljningsmedel
för uppkommet virkesöfverskott har Eders Kongl. Maj:t inhemtat
justitiekanslersembetets utlåtande; och har justitiekanslersembetet i
nämnda utlåtande anfört, hurusom nyttjanderättshafvarnes anspråk på de
till bergshandteringens understöd anslagna skogarnas begagnande icke
rimligen syntes kunna sträckas längre än att tillgodonjuta af dessa skogars
afkastning så mycket, som verkligen tarfvades för bergverksdrifton
jemte hvad som erfordrades för att med inflytande försäljningsmedel
bestrida kostnaderna för skogens förvaltning och vård. Under
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 03.
förutsättning att vederbörandes rätt i dessa afseenden fullständigt tillgodosåges,
syntes justitiekanslersembetet derföre icke något kunna
erinras deremot att medel, som ej för de nyss antydda ändamålen
behöfde tagas i anspråk, tillgodofördes statsverket. Genom denna
åtgärd skulle för öfrigt nyttjanderättshafvarne icke betagas möjlighet
att i laga ordning vid domstol föra talan om bättre rätt till de till
statsverket inlevererade medlen, i händelse de i något afseende ausåge
sig ega grundade anspråk att af desamma komma i åtnjutande. Det
kunde emellertid ifrågasättas, huruvida icke i förevarande paragraf borde
inrymmas särskild erinran derom, att af inflytande försäljningsmedel borde
till framtida användning för skogens förvaltning och skötsel reserveras
någon större del i sådana fall, då till följd af storm eller skogseld
eller dylika händelser de så kallade extra afverkningarne blefve af den
betydenhet, att den ordinarie afverkningstillgången måste antagas komma
att under flera följande år minskas i mera afsevärd grad.
Med afseende å hvad justitiekanslersembetet sålunda anfört synes
mig hinder icke möta att tillgodoföra statsverkets skogsmedel hvad af de
influtna försäljningsmedlen icke erfordras för bestridande af kostnaderna
för skogens förvaltning och vård. Något särskilt stadgande i anledning
af det af justitiekanslersembetet förutsatta fall, att till följd af storm
eller skogseld eller dylika händelser den ordinarie skogsafkastningen
måste för flera år på en gång tillvaratagas genom extra afverkning,
synes mig icke vara behöflig!. De influtna försäljningsmedlen afse i
detta fall ordinarie skogstillgång, och vid sådant förhållande lärer
vederbörande nyttjanderättshafvare icke kunna betagas rättigheten att,
oberoende af sättet för tillgodogörandet af berörda skogstillgång, få,
till fyllandet af det för året pröfvade virkesbehofvet, af försäljningsmedlen
på derom gjord framställning utbekomma hvad efter skälig
fördelning kan anses belöpa å den för året enligt hushållningsplanen
beräknade ordinarie virkesafkastningen. Skulle åter hvad af
försäljningsmedlen efter nyssnämnda fördelning för året belöper öfverstiga
nyttjanderättshafvarens i vederbörlig ordning pröfvade årsbehof,
möter något hinder ej att använda öfverskottet till bestridande af
kostnader för skogens skötsel och vård.
Beträffande påföljden för öfverskridande af den nyttjanderättshafvare
eller annan utsyningsberättigad tillkommande rätt till skogens
begagnande hafva embetsverken föreslagit, att nyttjanderättshafvare
eller annan utsyningsberättigad, hvilken gör sig skyldig till dylik förseelse,
skall straffas såsom för skogsåverkan enligt 24 kapitlet strafflagen,
och L hafva i sammanhang härmed föreslagits bestämmelser om
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
hvem åtalsrätten skall tillkomma så väl i fråga om nyssnämnda förseelse
som ock beträffande annan åverkan å skog, som ej är hänförlig
till sådan öfverträdelse, hvarom nyss är sagdt.
Att bestämmelser i nu antydda afseenden, ej minst i fråga om
åtalsrätten, varit af behofvet påkallade, har bekräftats af erfarenheten.
Vid de af embetsverken för ordnandet af frågan om åtalsrätten föreslagna
bestämmelser har jag ej heller något att erinra. Beträffande
åter den föreslagna straffbestämmelsen hafva embetsverken erinrat, att
orsaken, hvarföre någon dylik bestämmelse icke infördes i nu gällande
författning, var den, att, sedan då föreslagna bestämmelser derom, att
ingen afverkning finge ske utan föregången utsyning af jägmästaren,
blifvit uteslutna, det vore förenadt med stor svårighet att för hvarje
fall med erforderlig noggrannhet bestämma, när öfverträdelse af den
medgifna rättigheten till skogens begagnande skulle anses hafva egt
rum. På sätt embetsverken vidare anmärkt, skulle, derest det nu
väckta förslaget om skogarnas ställande under skogsstatens vård och
förvaltning vunne gillande, någon svårighet att bedöma, huruvida oloflig
afverkning blifvit begången, ej längre förefinnas. Att emellertid en
sådan oloflig afverkning redan nu är straffbar enligt strafflagens kapitel
om åverkan, synes mig uppenbart, och torde derföre skäl saknas för
den olofliga afverkningens rubricerande som ett särskild^ med straff
såsom för åverkan belagdt brott. Deremot lärer det ingalunda sakna
sin nytta, att i en § af den nya författningen erinras derom, att öfverträdelse
af nyttjanderätt till skog af ifrågavarande slag straffas enligt
24 kapitlet strafflagen.
öfriga af embetsverken föreslagna, mindre väsentliga ändringar
i 1873 års förordning hafva icke gifvit anledning till någon anmärkning
från min sida.
1 öfverensstämmelse med de åsigter jag sålunda uttalat och i
hufvudsaklig enlighet med det af embetsverken afgifna förslag till ny
förordning angående förvaltningen af statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar har jag låtit upprätta förslag till författning
i ämnet af följande lydelse: §
§ I
Statens
till bergshandteringens understöd anslagna skogar skola,
under domänstyrelsens öfverinseende, stå under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltniug^samt behandlas enligt vetenskapliga regler,
16 Kongl. Maj:ts Påd. Proposition N:o 63.
lämpade för hvarje särskild skog efter ortförhållandena och ändamålet
med skogens upplåtande.
§ 2.
Domänstyrelsen tillkommer att fastställa hushållningsplaner för
dessa skogar att lända till efterrättelse vid skogens användande och
förvaltning; egande domänstyrelsen derjemte meddela de särskilda föreskrifter,
som, i afseende å hushållningen med skogarna, kunna finnas
nödiga.
§ 3.
Hushållningsplan skall innehålla, bland annat, upplysning om huru
mycket af olika slag åt virke årligen får afverkas.
Revision af hushållningsplan skall verkställas på det sätt och i
den ordning, som för andra allmänna skogar finnes eller varder stadgad.
Af faststäld hushållningsplan eller vid revision deraf upprättade
handlingar jemte kartor skola genom domänstyrelsens försorg exemplar
tillställas så väl nyttjanderättshafvaren till skogen som vederbörande
bergmästare.
§ 4.
Med nyttjanderättshafvare förstås i denna författning den, som
innehar de grufvor eller verk, till hvilkas understöd skogen blifvit
anslagen.
§ 5.
Der två eller flere nyttjanderättshafvare till samma skog finnas,
åligger det dem att årligen före årets utgång utse ett ombud att under
följande år i alla frågor rörande skogen för nyttjanderättshafvarne tala
och svara. Aro nyttjanderättshafvarne flere än två, må, der de så
önska, i stället för ombud utses en styrelse för skogen.
Val af ombud eller styrelse verkställes å tid och ort, som af
Kong]. Maj:ts befallningshafvande bestämmes och kungöres. Om utgången
af valet skola domänstyrelsen, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
* * '' ‘‘ v ’ ''• 1‘.i »*•/>! ti:-- i>\ i)/ i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63. 17
och vederbörande bergmästare underrättas inom fjorton dagar från det
valet egt rum.
§ 6.
Kostnaderna för skogens förvaltning och vård bestridas af nyttjanderättshafvarne.
I dessa kostnader inbegripas utgifterna för upprättande
af hushållningsplan och revision deraf samt för aflöning åt skogvaktare,
som af domänstyrelsen antagas eller godkännas.
Underlåter nyttjanderättshafvare att anvisa medel till berörda kostnader,
ege domänstyrelsen, på jägmästarens anmälan och sedan nyttjanderättshafvarne
blifvit hörde, dels förordna, att, utan afseende å innehafvarnes
nyttjanderätt, erforderlig del af skogens afkastning skall till
kostnadernas betäckande försäljas, dels ock, der sådant oundgängligt
tarfvas, af under hand varande medel utanordna förskott, som derefter
af de inflytande försäljningsmedlen i främsta rummet godtgöras.
§
Nyttjanderättshafvare äfvensom andra utsyningsberättigade skola
årligen före den 1 april hos bergmästaren, med företeende af materialförslag,
anmäla sitt virkesbehof för året. Der flere nyttjanderättshafvare
eller andra utsyningsberättigade finnas, skall ombudet eller styrelsen för
skogen till bergmästaren afgifva yttrande rörande de anmälda virkeebehofven.
Bergmästaren har att, efter pröfning af de anmälda virkesbehofven
med hänsyn till dels omfattningen af den rörelse, för hvars understöd
skogen upplåtits, och andra utsyningsberättigades behof, dels ock den
afverkningstillgång, som för året finnes, genom skriftligt beslut, som
senast inom maj månads utgång tillställes så väl jägmästaren som
nyttjanderättshafvare och annan utsyningsberättigad, bestämma de slag
och den mängd af virke, som i hvarje fall får afverkas.
§ 8.
Finner bergmästaren, för vidare utredning af virkesbehofvet eller
af annan, på frågan om utsyningen inverkande orsak, sådant nödigt,
eger han att kalla nyttjanderättshafvare, andra utsyningsberättigade
eller ombud eller styrelse till sammanträde å ställe och å tid, som af
Bih. till Rihsd, Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 42 Häft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 63.
bergmästaren bestämmes. Jägmästaren skall, om han derom af bergmästaren
anmodas, infinna sig vid sammanträdet.
öfver hvad vid dylikt sammanträde förekommer föres af bergmästaren
protokoll, deri jemväl anledningen till sammanträdet angifves.
Kostnaderna för bergmästarens resa till dylikt sammanträde gäldas
af allmänna medel enligt hvad för bergmästares tjensteresor i allmänhet
är stadgadt, dock att ersättning ej må utgå för mera än en resa
årligen för hvarje skog.
§ 9.
Der i följd af olycksfall eller af annan orsak oundgängligen erfordras,
att afverkning sker i annan ordning, än i § 7 säges, och omständigheterna
icke medgifva bergmästarens hörande, då må den nödiga
afverkningen af jägmästaren anordnas. Om sådan afverkning samt
orsaken dertill skall jägmästaren genast underrätta bergmästaren.
§ io.
Jägmästaren har att före utgången af hvarje kalenderår till bergmästaren
insända utsyningsförslag, innefattande uppgift å hvad af olika
slag af virke finnes att under nästkommande år afverka å de inom
reviret belägna skogar af här afsedt slag, samt att, efter mottagande
af bergmästarens utsyningsbesked, gå i författning om utsyning i vederbörlig
ordning.
Jägmästaren skall vidare årligen å tid, som i fråga om andra allmänna
skogar är föreskrifven, till domänstyrelsen ingifva förslag öfver
de utgifter, som erfordras för vidtagande af förvaltningsåtgärder under
nästföljande år. Sedan domänstyrelsens beslut i anledning häraf kommit
jägmästaren tillhanda, skall han om beslutet underrätta nyttjanderättshafvarne,
hvilka det åligger att, jemlikt § 6, foga anstalt derom,
att nödiga medel till utgifternas bestridande varda, i mån af behof, för
jägmästaren att tillgå.
För de medel, jägmästaren haft om händer till utgifter för skogen,
äfvensom för af honom utlemnade skogseflekter skall han årligen afgifva
redovisning i den ordning, som i afseende å häradsallmänningar, hvilka
af skogsstaten förvaltas, är eller varder föreskrifven.
I öfrigt skall jägmästaren vid förvaltningen och vården af skogarna
iakttaga hvad enligt den för skogsstaten gällande instruktion honom
åligger beträffande under hans förvaltning stälda allmänna skogar.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63i
19
§ Il
Återstår,
sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven blifvit
fylda, någon ordinarie skogstillgång, som, efter nyttjanderättshafvarnes
hörande, pröfvas icke vara erforderlig för fyllande af nästföljande års
behof, eger domänstyrelsen att, på jägmästarens anmälan, förordna om
öfverskottets försäljande i vederbörlig ordning. Domänstyrelsen åligger
äfven att i nu angifna ordning draga försorg om tillgodogörandet af
vindfällen och ståndtorr skog samt annan extra afverkning, der den
icke, efter domänstyrelsens bestämmande, utbytes mot ordinarie afverkning,
som då skall besparas.
Kongl. Maj:t vill, på derom gjord framställning, förordna, huruvida
och till hvilket belopp vid försäljning af virkesöfverskott eller extra
afverkning influtna, behållna medel må användas för betäckande af kostnader
vid skogens förvaltning och vård samt i sådant syfte mot redovisningsskyldighet
ställas till nyttjanderättshafvares förfogande. Hvad af
dessa medel icke på sådant sätt användes skall tillgodoföras statsverkets
skogsmedel.
§ 12.
Bedrifves rörelse, till hvars understöd skog af ifrågavarande slag
blifvit anvisad, i sådan omfattning, att den enligt hushållningsplanen
beräknade ordinarie afkastningen af skogen kan visas i sin helhet vara
under längre tid för ändamålet med upplåtelsen fullt erforderlig, vill
Kongl. Maj:t, på derom gjord ansökning, taga under pröfning, huruvida
tillstånd att fritt disponera samma virkesafkastning för viss, för hvarje
fall bestämd tid må kunna nyttjanderättshafvaren medgifvas, under
vilkor att andra utsyningsberättigade vederbörligen tillgodoses samt att,
derest sagda rörelse antingen upphör eller minskas i sådan grad, att
virkesafkastningen i sin helhet ej längre för densamma behöfves, den
fria dispositionen upphör.
Befinnes virke, som blifvit för godkändt behof i vederbörlig ordning
utsynadt, kunna till större fördel för nyttjanderättshafvare eller
annan utsyningsberättigad afyttras för att ersättas genom virket motsvarande
vederlag, ankomme det på domänstyrelsen att för hvarje fall
medgifva det utsynade virkets afyttrande eller utbytande och att dervid
meddela för vederbörlig kontroll erforderliga föreskrifter.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Troposition N:o 63.
§ 13.
Mulbete och höslåtter å skog af ifrågavarande slag må, under
iakttagande af hvad i § 63 af nådiga förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894 är i
allmänhet stadgadt, tills vidare få af nyttjanderättshafvarne disponeras.
§ 14.
Der särskilda skogskassor redan finnas, må de för det med dem
afsedda ändamål af nyttjanderättshafvarne fortfarande förvaltas och användas.
§ 15.
NyDjanderättshafvare eller andra utsyningsberättigade, som öfverskrida
dem tillkommande rättighet till skogens begagnande, straffas
enligt 24 kapitlet strafflagen.
Skogsstatens tjenstemän äfvensom kronobetjente ege åtala dylik
öfverträdelse.
Sker å skog af här ifrågavarande slag åverkan, som ej är hänförlig
till sådan öfverträdelse, hvarom här ofvan säges, eller föröfvas å
skogen tillgrepp af skogsefifekter, skall sådant af skogsstatens tjenstemän
eller kronobetjente likaledes lagligen beifras.
I fråga om rätt att taga olofligen afverkadt virke i beslag gäller
i tillämpliga delar hvad derom i § 70 af nådiga förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894
säges.
§ 16.
Besvär öfver jägmästares beslut eller åtgöranden i ärenden, derå
denna författning eger tillämpning, anföras hos domänstyrelsen och
öfver bergmästares hos bergsöfverstyrelsen; och skall i afseende å tiden
för dylika besvärs ingifvande gälla hvad i fråga om anförande af besvär
i administrativa mål i allmänhet är stadgadt.
21
Eongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 63.
Då emellertid ifrågavarande skogar äro att hänföra till de kronans
egendomar, om hvilka det i § 77 regeringsformen stadgas, att de skola
förvaltas efter de grunder Riksdagen derom föreskrifver, lärer ett författningsförslag
af det innehåll som det förevarande, hvilket i vissa
delar rörer sjelfva grunderna för dessa skogars förvaltning, icke kunna
af Eders Kongl. Maj:t slutligen fastställas, innan Riksdagens bifall till
berörda delar deraf blifvit inhemtadt. En sådan medverkan af Riksdagen
synes vara erforderlig i fråga om de af mig nu föreslagna förändringar
i 1873 års förordning af mera principiel natur, för hvilka
jag ofvan redogjort, nemligen dels i fråga om en sådan anordning, att
alla statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar komma
att ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, och
dels i fråga om dispositionen af skogarnas afkastning.
Jag hemställer derföre, att, derest Eders Kongl. Maj:t finner de
af mig i afseende å ifrågavarande skogars vård och förvaltning föreslagna
förändrade bestämmelser kunna till sitt hufvudsakliga innehåll
godkännas, Eders Kongl. Maj: t täcktes, med tillkännagifvande deraf,
äska Riksdagens bifall till meddelande af stadganden derom,
att statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar
skola, under domänstyrelsens öfverinseende, stå under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning;
att, derest, sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven
blifvit fylda, någon ordinarie skogstillgång återstår, som, efter nyttjanderättshafvarnes
hörande, pröfvas icke vara erforderlig för fyllande af
nästföljande års behof, domänstyrelsen skall ega att förordna om öfverskottets
försäljande, likasom det skall åligga domäustyrelsen att draga
försorg om tillgodogörandet af vindfällen och ståndtorr skog samt annan
extra afverkning, der den icke, efter domänstyrelsens bestämmande,
utbytes mot ordinarie afverkning, som då skall besparas;
att det må ankomma på Eders Kongl. Maj:t att på derom gjord
framställning förordna, huruvida och till hvilket belopp vid försäljning
af virkesöfverskott eller extra afverkning influtna, behållna medel må
användas för betäckande af kostnader vid skogens förvaltning och vård
samt i sådant syfte mot redovisningsskyldighet ställas till nyttjanderättshafvares
förfogande;
att hvad af dylika försäljningsmedel icke på nu nämnda sätt användes
skall tillgodoföras statsverkets skogsmedel;
att, der den rörelse, till hvars understöd skog af ifrågavarande
slag blifvit anvisad, bedrifves i sådan omfattning, att den enligt hushållningsplanen
beräknade ordinarie afkastningen af skogen kan visas
Bih. till Riksd. Proi. 181)8. 1 Smil. 1 Afd. 12 lläft. 4
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.
i sin helhet vara under längre tid för ändamålet med upplåtelsen fullt
erforderlig, det ma ankomma på Eders Kongl. Maj:t att, på derom gjord
ansökning, medgifva nyttjanderättshafvare att fritt disponera samma
virkesafkastning för viss, för hvarje fall bestämd tid, under vilkor dock
att andra utsyningsberättigade vederbörligen tillgodoses samt att, derest
sagda rörelse antingen upphör eller minskas i sådan grad, att virkesafkastningen
i sin helhet ej längre för densamma behöfves, den fria
dispositionen upphör; samt
att, derest virke, som blifvit för godkändt behof i vederbörlig
ordning utsynadt, befinnes kunna till större fördel för nyttjanderättshafvare
eller annan utsyningsberättigad afyttras för att ersättas genom
virket motsvarande vederlag, det må ankomma på domänstyrelsen att
för hvarje fall medgifva det utsynade virkets afyttrande eller utbytande
och dervid meddela för vederbörlig kontroll erforderliga föreskrifter.
4 -■ - - - '' '' ■ <r"5 ** 1 ''
Hvad föredragande departementschefen i detta
ärende hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konuugen bifalla; och
. skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hugo Malm.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.