Sök i Ratio Lex

Angående anvisande af medel till odlingslänefonden m. in

12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:65, Angående anvisande af medel till odlingslänefonden m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

1

t

N:o 65.

Kongl. Maj:t,s nådiga proposition till Riksdagen angående

anvisande af medel till odlingslänefonden m. in.; gifven

Kristiania slott den 21 februari 1898.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t. härmed föreslå Riksdagen,

att till odlingslånefonden må under hvart af åren 1899—190.5 ej

mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än

äfven af riksgäldskontor., i mån af behof och uppå reqvisition af

Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till

fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst en million

kronor årligen;

att riksgäldskontor skall af fonden erhålla godtgörelse för den

ränteutgift, som genom berörda medels öfverlemnande till fonden för

riksgäldskontor förorsakas;

att fullmägtige i riksgäldskontor må bemyndigas att, för beredande

af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar

till ifrågavarande fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt

särskilda beslut må blifva för .sådant ändamål till riksgäldskontoret

öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara

från långifvarens sida, men stälda alt återbetalas viss kortare

tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning med rätt tillika för

fullmägtige att bestämma dessa obligationer valörer, räntefot och uppsägningstid

;

liih. till Kiksd. Prat. 1898. I Sand. / A/d. 44 Bä/t. (N:o 65.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 65.

att å lån, som från odlingslånefonden hädanefter beviljas, äfvensom

å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å vederbörande

hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,

räntan må nedsättas till 3,f> procent och annuiteten till 7 procent;

samt att öfriga vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla

för lån från ifrågavarande fond, fortfarande må blifva gällande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

Utdrag af protokollet öfver civil ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Kristiania slott den 21 februari

1898.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Chefen för civildepartementet statsrådet von Krusenstjerna yttrade

vidare:

År 1883 beslöt Riksdagen, i anledning åt Eders Kongl. Maj:ts

derom till Riksdagen aflåtna nådiga proposition, att eu särskild fond

skulle bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sänka

trakter. Å denna fond, till hvilken under åren 1884 — 1888 skulle ingå

de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån och till hvilken

riksgäldskontoret skulle under samma tid, i mån åt behof och uppå

reqvisition af Eders Kongl. Maj:t, öfverlemna medel till sa stort belopp,

som jemte nyssnämnda till fonden ingående annuiteter å odlingslån erfordrades

till fyllande af högst eu million kronor, skulle Eders Kongl.

Maj:t ega att, i den mån fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar

och räntebehållningar dertill lemnade tillgång, anvisa lån

för odling af sänka trakter att utgå med högst ot vanberörda belopp

enligt vissa af Riksdagen antagna och åt Eders Kongl. Maj:t enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

nådig kungörelse den 23 september 1883 till efterrättelse utfärdade allmänna

vilkor och bestämmelser. Sedermera har Riksdagen dels år

1888 och dels år 1893. hvardera gången för en tid af fem år, anvisat

medel till fonden. I sådant afseende beslöt Riksdagen år 1893, med

bifall till hvad »Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition derutinnan föreslagit,

att till nämnda fond finge under hvarje af åren 1894—1898 ej

mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån än

äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition af

Eders Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte

de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af

högst eu million kronor årligen, att riksgäldskontoret skulle af fonden

erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom berörda medels

öfverlemnande till fonden för riksgäldskontoret förorsakades, samt att

fullmägtige i riksgäldskontoret skulle ega att, för beredande af den tillgång

till de riksgäldskontoret åliggande försträckuingar till ifrågavarande

fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt särskilda beslut

kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret öfverlemnadt, i

män af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara från

långifvarens sida, men ställa att återbetalas viss kortare tid efter af

riksgäldskontoret verkstad uppsägning, med rätt tillika för fullmägtige

att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid.

Samtliga vilkoren för lån från ifrågavarande fond äro sammanfattade

i nådiga kungörelsen den 27 april 1888. I fråga om ränteanstånd,

räntefot och amortering stadgas deri, att å den af Eders Kongl.

Maj:t bestämda lånesumman skall de första fem åren från första lyftningsdagen

icke erläggas någon ränta eller kapitalafbetalning, men å

de under tiden lyftade belopp skall beräknas fyra och en half procent

årlig ränta, hvilken vid de fem årens slut skall läggas till den beviljade

lånesumman; och skall å det sålunda uppkommande beloppet erläggas,

från och med sjette året till dess lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet

åt åtta procent, deraf såsom ränta skall räknas fyra och en half procent

å det oguldna kapitalbeloppet. Sedermera bär ändring häri skett

genom nådiga kungörelsen den 29 juli 1895, hvarigenom bestämdes,

dels att räntan å lån, som från odlingslånefonden derefter beviljades,

äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å

vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,

skulle nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning derigenom

skedde i den för lånen bestämda annuiteten, dels ock att lån

från odlingslånefonden skulle kunna beviljas, förutom till de i nådiga

kungörelsen den 27 april 1888 angifna företag för odling af sänka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65. :>

trakter, jemväl till utförande af sådana vattenafledningsföretag, livilka

afsåge förbättring, på annat sätt än genom s. k. täckdikning, af förut

odlad åker eller äng eller vinnande af ny äng, dock, hvad dessa

företag beträffade, endast under förutsättning att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen vitsordade, att jordlöibättringens

värde borde antagas minst motsvara låneunderstödets dubbla

belopp.

Uti underdånig skrifvelse den 22 november 1897 hafva nu hushållningssällskapens

ombud, enligt beslut vid sammanträde den 8 i samma

månad, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos

Riksdagen äska sådan ändring i nu gällande bestämmelser angående

lån från odlingslånefonden, att för lån, som hädanefter beviljades, äfvensom

för förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning på vederbörande

hemman och anteckning ijordeboken utslag icke meddelats, skulle medgifvas

tre års räntefrihet, räknadt från första lyftningsdagen för lånet.

Till stöd för denna framställning hafva hushållningssällskapens

ombud anfört följande:

Ehuru odlingslånefonden under det första decenniet efter dess bildande

tjenat såsom en mycket kraftig häfstång till jordbrukets utveckling

och bidragit till omdanandet af vidsträckta sumpmarker till bördiga

åkerfält inom mellersta och södra delarne af vart land, syntes det dock,

att döma af den minskade efterfrågan som dessa lån på senare åren

rönt, som om minskad benägenhet för fondens anlitande bland allmänheten

inträdt, hvilken omständighet syntes böra påkalla åtgärder för

att fonden åter måtte användas i den omfattning^ som i betraktande af

det med dess bildande afsedda ändamål att kraftigt höja landets kultur

vore högeligen önskvärd.

Under det de från fonden utgående lånen under åren 1885—1889

vexlade från 931,180 kronor till 612,500 kronor samt under åren 1890 —

1893 i medeltal årligen utgjorde omkring 603,000 kronor, hade de sedan

dess nedgått till i medeltal omkring 400,000 kronor årligen med beräkning,

att de år 1897 beviljade lån icke komme att öfverstiga 250,000 kronor.

Orsakerna till denna fondens minskade''efterfrågan utgjordes visserligen

till en del af de under senare åren lättade tillfällen att på billigare

vilkor än odlingslånefondens erhålla förlagsmedel till utförande af lönande

odlingsföretag, men torde dock hufvudsakligen få sökas deri, att

de företag, som hittills bragts till utförande, i allmänhet varit sådana,

som mött de minsta svårigheterna såväl med hänsyn till de med vatteiiafledningen

förenade obetydliga arbetena och intressenternas lifliga in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

h Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 65.

tresse för deras utförande, som äfven i följd af gvnsamt läge samt

lättbruten och bördig mark in. m.

Afdikning af de odlingsbara sumpmarker, som till storartad utsträckning

inom flera landsdelar ännu återstode att bringa till kultur, mötte

deremot ofta ökade svårigheter att åstadkomma till följd af större naturhinder

för afledningen, större aflägsenhet från odaljorden, mindre lättodlad

mark och större svårighet att uppnå enighet bland intressenterna,

än hvad fallet hittills varit. Härtill komme de betydliga vidder

af vattenskadad mark af sådan beskaffenhet, att desamma, ehuru odlingsbara,

likväl icke ansåges kunna med fördel odlas med understöd

från odlingslånefonden, så länge dess nuvarande lånevilkor och öfriga

stränga bestämmelser vore gällande. Dessa bestämmelser vore i sjelfva

verket sådana, att ett med fondens medel utfördt odlingsarbete måste

inskränkas till välbelägna marker med bördig jordmån samt billig afdiknings-

och odlingskostnad. I annat fall blefve icke de från de uppodlade

markerna vunna skördarna tillräckliga att bestrida den tunga

årliga amorteringen af lånen ens i södra delarne af riket, utan skulle

denna i sådan händelse blifva en börda för odlaren, och af denna

anledning fonden icke heller komma till användning annat än undantagsvis.

Då emellertid en fortsatt uppodling af landets ännu vattensjuka,

till odling tjenlig^ sumpmarker vore af sådan vigt icke blott för beredande

af lättad utkomst för en ökad befolkning, utan äfven för minskande

af den frostländighet, som från mossmarkerna utbredde sig öfver

omnejderna, att dessa åtgärder af ålder från svenska statsmagternas

sida betraktats såsom en vigtig statsangelägenhet, hade ombuden funnit

sig manade att i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

genomföra sådana lättnader i vilkoren för odlingslånen, att det med dem

afsedda understöd från statens sida kunde blifva verksammare än för

närvarande vore fallet, och att uppodlingen af sumpmarkerna derigenom

kunde blifva påskyndad. Det lämpligaste sättet att göra dessa iån begärligare

torde, enligt ombudens åsigt, vara att bereda full räntefrihet

derå under odlingstiden, då någon inkomst från marken icke kunde

vinnas. Med den räntefot, hvartill staten numera kunde upplåna medel,

eller omkring 3,5 procent kunde också enligt beräkning, som af sakkunnig

man verkstälts, räntefrihet utan förlust för staten beviljas

under hela den tid, dylika odlingsföretag vanligast kräfde för sin fullbordan,

eller under 3 år, räknade från första lyftningsdagen, om lånet

lyftades j mån af arbetets fortgång och en del innehölles tills- arbetet

utförts, samt nu gällande amorteringsvilkor i öfrig! bibehölles.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t'' Nåd. Proposition N:o 65.

7

Öfver deri sålunda gjorda framställningen hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och landtbruksstyrelsen, till följd af erhållen nådig

remiss, afgifvit underdånigt utlåtande af den 15 december 1897; och

hafva styrelserna deruti anfört följande:

Den tid, för hvilken medel till ifrågavarande fond anvisats, ginge

med år 1898 till ända. Ehuruväl fondens årliga belopp icke under

något år till fullo tagits i anspråk, torde Eders Kongl. Maj:t finna skäl

icke föreligga att för närvarande ifrågasätta någon minskning i de belopp,

som liittills årligen varit för fonden anvisade. Styrelserna hemstälde

derför i underdånighet, det Eders Kong]. Magt täcktes föreslå

Riksdagen att till odlingslånefonden finge för hvardera af åren 1899—

1903 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån,

än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition

af Eders Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp,

som jemte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande

af högst eu million kronor årligen.

Vidkommande derefter frågan om vilkoren för fondens anlitande,

hade styrelserna varit betänkta att hos Eders Kongl. Maj:t föreslå åtgärder

i enahanda syfte som den af hushållningssällskapens ombud nu

gjorda framställningen och för sådant ändamål redan vid sammanträde

den 1 december 1897 derom fattat beslut. Derför måste styrelserna finna

de skäl, hvarå berörda framställning grundats, synnerligen beaktansvärda;

och då, på sätt ombuden framhållit, verkstälda beräkningar gåfve

vid handen att, derest gällande amorteringsvilkor i öfrigt bibehölles,

den ifrågasatta lindringen kunde beviljas utan förlust för staten, så länge

statsverket kunde för sin upplåning beräkna 3 Vs procent räntesats,

hemstälde styrelserna i underdånighet, att ombudens framställning måtte

vinna nådigt afseende.

Hvad anginge öfriga, i särskilda författningar meddelade föreskrifter

angående vilkoren för åtnjutande af lån från odlingslånefonden och der - med sammanhängande ämnen, ansågo styrelserna samma föreskrifter böra

fortfarande ega tillämpning.

Till följd af nådig remiss har derefter statskontoret den 25 nästlidne

januari afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och deruti anfört:

Den af hushållningssällskapens ombud gjorda och af styrelserna

tillstyrkta ansökningen om vidtagande af sådan ändring i de för lån

från odlingslånefonden gällande vilkor, att räntefrihet skulle få åtnjutas

under tre år, innebure, derest den nu stadgade tiden för amorteringens

början bibehölles och två års räntoanstånd alltså jemväl med
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

gåfves, en fördel, som, enligt hvad statskontoret låtit genom sakkunnigperson

uträkna, kunde anses motsvaras af en nedsättning i effektiva

räntan från 3,88 procent till 3,08 procent, detta dock under den förutsättning,

att hela lånesumman finge på en gång uppbäras. Under

samma förutsättning skulle, om lånesumman vore 10,000 kronor, annuiteten

från och med det 6:te till och med det 22:a året nedsättas

från 960 kronor enligt nu gällande bestämmelser till 864 kronor samt

för det 23:e året utgå med ett från 650 kronor till 586 kronor 18 öre

nedsatt belopp. Emellertid komme den effektiva räntan att öfverskjuta

3,08 procent i samma mån, som större del af lånet uttoges längre tid

efter den dag, från hvilken räntefrihetsåren skulle räknas, så att till

exempel, om under de tre första åren från första lyftningsdagen högst

hälften af hela lånet lyftades, en effektiv ränta af minst 3,5 procent

kunde vara att påräkna.

För närvarande hade statskontoret att till riksgäldskontoret erlägga

ränta å derifrån för bestridande af anvisningar å odlingslånefonden

försträckta medel till sammanlagdt belopp af 4,542,067 kronor 15 öre;

och utginge denna räntegodtgörelse med 4 procent å 3,056,764 kronor

32 öre och med 33/4 procent å återstående 1,485,302 kronor 83 öre.

Den högre räntan erlades å de medel, som i riksgäldskontoret lyftats

före utgången af år 1889 samt under åren 1892 och 1893; den lägre

erlades för de medel, som lyftats under åren 1890 och 1891 samt under

tiden efter år 1893.

Redan i det underdåniga utlåtande, som af statskontoret afgafs,

innan Eders Kongl. Maj:t till 1895 års Riksdag aflat nådig proposition

om nedsättning i räntefoten å odlingslån från 4''/i till 4 procent, erinrades,

att det icke kunde undvikas, att af riksgäldskontoret försträckta

medel, afsedda för odlingslån, tidtals måste ligga hos statskontoret räntelösa,

och att denna omständighet skulle göra det omöjligt att utan

direkt förlust utlemna lånen till en nominel ränta af 4 procent, derest

icke odlingslånefonden egde egna medel till ej obetydliga belopp, vid

hvilkas utlåning fonden, under rådande låga räntesatser och när det

gälde en så vigtig fråga som upprätthållandet af fondens ändamål,

syntes kunna och böra åtnöjas med något lägre ränta än dittills.

Enligt hvad som framginge af den skrift, hushållningssällskapens

ombud ingifvit, skulle orsakerna till den minskade efterfrågan å lån

från odlingslånefonden, som under senare tid visat sig, visserligen

endels vara att söka uti de numera lättade tillfällena att på billigare

vilkor än dem, odlingslånefonden erbjöde, vinna nödiga förlagsmedel

men dock hufvudsakligen bero derpå, att intresset i första rummet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

rigtats åt sådana företag, som varit de lättast utförbara och mest

lönande. Då emellertid fortsatt uppodling af landets öfriga till odling

tjenliga sumpmarker ansåges vara en vigtig statsangelägenhet, hade ombuden

såsom det enligt deras åsigt lämpligaste sättet att göra dessa

lån begärligare angifvit den af dem förordade räntefriheten under

vissa år.

Utan att vilja på minsta sätt underskatta den betydelse, utvecklingen

af landets naturliga hjelpkällor egde för det allmänna, delade

dock statskontoret den åsigt, som af 1883 års statsutskott uttalades, då

fråga varit om odlingslånefondens bildande, eller den, att det torde vara

»nödvändigt att undvika sådana mått och steg, som skulle kunna leda

till en konstlad företagsamhet i större omfång eller med större hastighet,

än som vore med eu sund ekonomisk utveckling förenliga».

Statskontoret tilltrodde sig visserligen icke att bedöma i hvad mån den

begärda räntefrihetens beviljande eller annan lindring i lånevilkoren

kunde vara egnad att göra dessa lån mera eftersökta än för närvarande

vore fallet; men, derest en ytterligare lindring i lånevilkoren än den

år 1895 beviljade ansåges behöflig för befordrande af det med fonden

afsedda ändamål, ville det dock synas statskontoret, som om den nu

föreslagna dels ginge något längre än hvad som med fästadt afseende

å fondens rentabilitet måste anses önskligt, dels ock erhållit en form,

som hade den egenskap, att eftergiften efter någon tids förlopp lätt

folie i glömska eller åtminstone till värdet underskattades.

En lindring, som bestode i direkt nedsättning af räntefoten, skulle

derför enligt statskontorets mening vara att föredraga; och derest den

nominela räntan bestämdes till 3,« procent, hvilket, under förutsättning

att hela lånet kunde utlemnas på en gång, skulle innebära den effektiva

räntans nedsättning från 3,88 till 3,51 procent, torde härigenom

vinnas all den lindring i räntevilkoren, som under närvarande förhållanden

syntes skäligen kunna ifrågakomma.

Genom denna räntenedsättning skulle emellertid någon väsentlig

minskning i annuitetsbeloppet emot hvad nu vore förhållandet icke ega

rum, utan fördelen hufvudsakligen bestå deri, att genom en hastigare

amortering omkring ett års annuitet för låntagaren inbesparades. Sålunda

skulle, med bibehållande af ofvan anförda exempel, annuiteten utgöra

944 kronor från och med 6:te till och med 21:a året samt 854 kronor 08 öre

för det 22:a eller sista året. Men då det torde vara af vigt, att någon mera

afsevärd minskning i annuitetsbeloppen komme att vinnas, hade statskontoret

ansett sig böra ifrågasätta jemväl eu nedsättning åt annuiteten från nu

bestämda 8 procent till 7 procent. Härigenom skulle, om förut begag
Bih.

till Kikad. Prat. 1HU8. 1 Sami. 1 Afd. 44 Höft. -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

nade exemplet bibehölles, annuiteten komma att utgöra 826 kronor i

stället för 960 kronor men utgå med detta belopp från och med 6:te

till och med 25:te året samt för det sista eller 26:te året utgöra 336

kronor 88 öre.

På grund af det anförda har statskontoret, med tillkännagifvande

att styrelsernas förslag om anvisning af medel för odlingslånefondens

behof under nästkommande femårsperiod icke föranledt erinran från

statskontorets sida, beträffande frågan om lånevilkoren hemstält, att

den sökta lindringen måtte heviljas i form af dels räntans nedsättande

från nominelt 4 till nominelt 3,6 procent och dels annuitetens bestämmande

till sju procent såväl å lån, som från odlingslånefonden hädanefter

beviljades, som å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas

fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag

icke meddelats.

Slutligen har genom nådig remiss tillfälle äfven lemnats fullmägtige

i riksgäldskontoret att i ärendet afgifva yttrande; och hafva fullmägtige

uti den 10 innevarande februari afgifvet utlåtande anfört:

Till en början ville fullmägtige tillkännagifva, att fullmägtige ur

riksgäldskontorets synpunkt icke hade något att erinra deremot att, på

samma vilkor som senast för åren 1894—1898 blifvit föreskrifna, jemväl

under nästkommande femårsperiod från riksgäldskontoret till statskontoret

öfverlemnades det belopp, som för hvarje år erfordrades till

fyllande af odlingslånefondens medelsbehof intill högst eu million kronor.

l)å enligt förenämnda vilkor, i hvilka ändring icke blifvit ifrågasatt,

riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift,

som genom berörda medels öfverlemnande till fonden för kontoret

förorsakades, måste gifvetvis den räntefot, efter hvilken denna godtgörelse

till kontoret utginge, vara i viss mån bestämmande för ränteberäkningen

å de från fonden utlemnade lån. Vid bestämmande af

denna räntegodtgörelse hade fullmägtige haft att taga i betraktande

dels det pris, till hvilket de för anskaffande af dessa medel afyttrade

obligationer kunnat försäljas, dels ock det förhållande att riksgäldskontoret,

som måste hafva medlen tillgängliga, så snart de kunde från

kontoret reqvireras, i regeln fått vidkännas ränteförlust, enär de anvisade

fyllnadsbeloppen först längre tid derefter af statskontoret lyftats.

Beträffande de belopp, som redan blifvit till fonden förskjutna,

kunde fullmägtige gifvetvis icke vara i tillfälle att hädanefter tillgodoräkna

riksgäldskontoret mindre godtgörelse än efter den ränta, som

med afseende å kostnaden för dessa medels anskaffande blifvit i sär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

skilda fall bestämd. Hvad åter anginge de medel, som framdeles komme

att till fonden öfverlemnas, hade fullmägtige, hvilka såsom hittills

skulle låta sig angeläget vara att fonden icke betungades med högre

ränteutgifter, än som motsvarades af de riksgäldskontoret genom medlens

tillhandahållande förorsakade kostnader, anledning antaga att ifrågavarande

godtgörelse för framtiden skulle kunna bestämmas efter något

lägre räntesats än förut kunnat ske; och såsom förhållandena nu gestaltade

sig, syntes riksgäldskontorets upplåningskostnader kunna täckas

med en ränta af 3,6 procent, beräknad från och med de tider, medlen

kunde varda till statskontoret öfverlemnade.

De skäl, som föranledde bildandet af ifrågavarande fond, torde

fortfarande böra tillerkännas full giltighet. För ärendets bedömande

torde det vara af vigt att tillse, i hvad mån fonden blifvit efter dess

bildande af lånesökande begagnad. Af från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lemnade uppgifter i detta hänseende visar det sig att, efter

frånräknande af de lånesummor, som väl beviljats men sedermera, till

följd deraf att företag ej kommit till stånd, icke utbetalats, från odlingslånefonden

utgått låneunderstöd till nedannämnda, belopp under följande

år:

år 1884

» 1885

» 1886

» 1887

» 1888

)> 1889

» 1890

» 1891

» 1892

» 1893

» 1894

» 1895

» 1896

)> 1897

kronor 115,400: —

» 911,100: —

» 829,730: —

» 822,955: —

» 686,300: —

» 565,100: —

» 309,460: —

» 654,500: —

» 637,100: —

» 896,170: —

» 451,800: —

» 385,040:

» 527,400: —

» 281,330: —

Ehuru fondens årliga belopp sålunda icke under något år till fullo

tagits i anspråk, anser jag dock skäl icke förefinnas att nu ifrågasätta

någon nedsättning i det belopp, som hittills årligen varit till fonden

anvisadt, särskild! med hänsyn dertill, att genom den nedsättning af

räntan och annuiteten å odlingslån, som jag ämnar föreslå, fonden torde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 65.

komma att anlitas i högre grad än hvad under de senare åren varit

fallet. Jag ansej mig sålunda böra tillstyrka bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

och landtbruksstyrelsens hemställan om aflåtande af

proposition till Riksdagen angående anvisande af medel till fonden för

ytterligare fem år med en million kronor årligen. Hvad derefter angår

vilkoren för lån från ifrågavarande fond, anser jag mig på de af statskontoret

andragna skäl icke kunna förorda den af hushållningssällskapens

ombud gjorda framställningen om tre års räntefrihet å nämnda

lån. Deremot finner jag, i betraktande af hvad statskontoret anfört till

stöd för sin hemställan om nedsättning af räntan och annuiteten å

odlingslån äfvensom af hvad fullmägtige i riksgäldskontoret derutinnan

upplyst, hinder icke böra möta att å lån, som från odlingslånefonden

händanefter beviljas, äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående

hvilkas fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken

utslag icke meddelats, bestämma räntan till 3,G procent och annuiteten

till 7 procent. I öfrigt anser jag mig ej böra föreslå någon ändring i

de vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla för lån från

ifrågavarande fond; men jag tror det vara lämpligt att, för bättre öfversigts

skull, samtliga vilkor och bestämmelser sammanföras i den kungörelse,

som framdeles torde komma att i ämnet utfärdas.

Sedan departementschefen härefter anmält, att han, under förutsättning

att hvad af honom blifvit yttradt och hemstäldt vunne nådigt

godkännande, uppsatt förslag till den proposition i ämnet, som i sådant

fall borde till Riksdagen aflåtas, och nämnda förslag blifvit af departementschefen

uppläst, hemstälde departementschefen om förslagets gillande.

Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti

Statsrådets öfrige närvarande ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt

befalde, att nådig proposition i enlighet härmed skulle

till Riksdagen aflåtas af lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Solve Berger.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri. 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:129 Skrifvelse till Konungen, angående anvisande af medel till odlingslånefonden och ändring i vilkoren för lån från samma fond. s. 5 i texten