Angående anvisande af medel till odlingslänefonden m. in
12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:65, Angående anvisande af medel till odlingslänefonden m. in
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.
1
t
N:o 65.
Kongl. Maj:t,s nådiga proposition till Riksdagen angående
anvisande af medel till odlingslänefonden m. in.; gifven
Kristiania slott den 21 februari 1898.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t. härmed föreslå Riksdagen,
att till odlingslånefonden må under hvart af åren 1899—190.5 ej
mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än
äfven af riksgäldskontor., i mån af behof och uppå reqvisition af
Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till
fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst en million
kronor årligen;
att riksgäldskontor skall af fonden erhålla godtgörelse för den
ränteutgift, som genom berörda medels öfverlemnande till fonden för
riksgäldskontor förorsakas;
att fullmägtige i riksgäldskontor må bemyndigas att, för beredande
af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar
till ifrågavarande fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt
särskilda beslut må blifva för .sådant ändamål till riksgäldskontoret
öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara
från långifvarens sida, men stälda alt återbetalas viss kortare
tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning med rätt tillika för
fullmägtige att bestämma dessa obligationer valörer, räntefot och uppsägningstid
;
liih. till Kiksd. Prat. 1898. I Sand. / A/d. 44 Bä/t. (N:o 65.)
1
2
Kong!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 65.
att å lån, som från odlingslånefonden hädanefter beviljas, äfvensom
å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å vederbörande
hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,
räntan må nedsättas till 3,f> procent och annuiteten till 7 procent;
samt att öfriga vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla
för lån från ifrågavarande fond, fortfarande må blifva gällande.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.
Utdrag af protokollet öfver civil ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Kristiania slott den 21 februari
1898.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Boström,
Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna.
Chefen för civildepartementet statsrådet von Krusenstjerna yttrade
vidare:
År 1883 beslöt Riksdagen, i anledning åt Eders Kongl. Maj:ts
derom till Riksdagen aflåtna nådiga proposition, att eu särskild fond
skulle bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sänka
trakter. Å denna fond, till hvilken under åren 1884 — 1888 skulle ingå
de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån och till hvilken
riksgäldskontoret skulle under samma tid, i mån åt behof och uppå
reqvisition af Eders Kongl. Maj:t, öfverlemna medel till sa stort belopp,
som jemte nyssnämnda till fonden ingående annuiteter å odlingslån erfordrades
till fyllande af högst eu million kronor, skulle Eders Kongl.
Maj:t ega att, i den mån fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar
och räntebehållningar dertill lemnade tillgång, anvisa lån
för odling af sänka trakter att utgå med högst ot vanberörda belopp
enligt vissa af Riksdagen antagna och åt Eders Kongl. Maj:t enligt
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.
nådig kungörelse den 23 september 1883 till efterrättelse utfärdade allmänna
vilkor och bestämmelser. Sedermera har Riksdagen dels år
1888 och dels år 1893. hvardera gången för en tid af fem år, anvisat
medel till fonden. I sådant afseende beslöt Riksdagen år 1893, med
bifall till hvad »Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition derutinnan föreslagit,
att till nämnda fond finge under hvarje af åren 1894—1898 ej
mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån än
äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition af
Eders Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte
de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af
högst eu million kronor årligen, att riksgäldskontoret skulle af fonden
erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom berörda medels
öfverlemnande till fonden för riksgäldskontoret förorsakades, samt att
fullmägtige i riksgäldskontoret skulle ega att, för beredande af den tillgång
till de riksgäldskontoret åliggande försträckuingar till ifrågavarande
fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt särskilda beslut
kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret öfverlemnadt, i
män af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara från
långifvarens sida, men ställa att återbetalas viss kortare tid efter af
riksgäldskontoret verkstad uppsägning, med rätt tillika för fullmägtige
att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid.
Samtliga vilkoren för lån från ifrågavarande fond äro sammanfattade
i nådiga kungörelsen den 27 april 1888. I fråga om ränteanstånd,
räntefot och amortering stadgas deri, att å den af Eders Kongl.
Maj:t bestämda lånesumman skall de första fem åren från första lyftningsdagen
icke erläggas någon ränta eller kapitalafbetalning, men å
de under tiden lyftade belopp skall beräknas fyra och en half procent
årlig ränta, hvilken vid de fem årens slut skall läggas till den beviljade
lånesumman; och skall å det sålunda uppkommande beloppet erläggas,
från och med sjette året till dess lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet
åt åtta procent, deraf såsom ränta skall räknas fyra och en half procent
å det oguldna kapitalbeloppet. Sedermera bär ändring häri skett
genom nådiga kungörelsen den 29 juli 1895, hvarigenom bestämdes,
dels att räntan å lån, som från odlingslånefonden derefter beviljades,
äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å
vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag icke meddelats,
skulle nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning derigenom
skedde i den för lånen bestämda annuiteten, dels ock att lån
från odlingslånefonden skulle kunna beviljas, förutom till de i nådiga
kungörelsen den 27 april 1888 angifna företag för odling af sänka
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65. :>
trakter, jemväl till utförande af sådana vattenafledningsföretag, livilka
afsåge förbättring, på annat sätt än genom s. k. täckdikning, af förut
odlad åker eller äng eller vinnande af ny äng, dock, hvad dessa
företag beträffade, endast under förutsättning att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen vitsordade, att jordlöibättringens
värde borde antagas minst motsvara låneunderstödets dubbla
belopp.
Uti underdånig skrifvelse den 22 november 1897 hafva nu hushållningssällskapens
ombud, enligt beslut vid sammanträde den 8 i samma
månad, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos
Riksdagen äska sådan ändring i nu gällande bestämmelser angående
lån från odlingslånefonden, att för lån, som hädanefter beviljades, äfvensom
för förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning på vederbörande
hemman och anteckning ijordeboken utslag icke meddelats, skulle medgifvas
tre års räntefrihet, räknadt från första lyftningsdagen för lånet.
Till stöd för denna framställning hafva hushållningssällskapens
ombud anfört följande:
Ehuru odlingslånefonden under det första decenniet efter dess bildande
tjenat såsom en mycket kraftig häfstång till jordbrukets utveckling
och bidragit till omdanandet af vidsträckta sumpmarker till bördiga
åkerfält inom mellersta och södra delarne af vart land, syntes det dock,
att döma af den minskade efterfrågan som dessa lån på senare åren
rönt, som om minskad benägenhet för fondens anlitande bland allmänheten
inträdt, hvilken omständighet syntes böra påkalla åtgärder för
att fonden åter måtte användas i den omfattning^ som i betraktande af
det med dess bildande afsedda ändamål att kraftigt höja landets kultur
vore högeligen önskvärd.
Under det de från fonden utgående lånen under åren 1885—1889
vexlade från 931,180 kronor till 612,500 kronor samt under åren 1890 —
1893 i medeltal årligen utgjorde omkring 603,000 kronor, hade de sedan
dess nedgått till i medeltal omkring 400,000 kronor årligen med beräkning,
att de år 1897 beviljade lån icke komme att öfverstiga 250,000 kronor.
Orsakerna till denna fondens minskade''efterfrågan utgjordes visserligen
till en del af de under senare åren lättade tillfällen att på billigare
vilkor än odlingslånefondens erhålla förlagsmedel till utförande af lönande
odlingsföretag, men torde dock hufvudsakligen få sökas deri, att
de företag, som hittills bragts till utförande, i allmänhet varit sådana,
som mött de minsta svårigheterna såväl med hänsyn till de med vatteiiafledningen
förenade obetydliga arbetena och intressenternas lifliga in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
h Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 65.
tresse för deras utförande, som äfven i följd af gvnsamt läge samt
lättbruten och bördig mark in. m.
Afdikning af de odlingsbara sumpmarker, som till storartad utsträckning
inom flera landsdelar ännu återstode att bringa till kultur, mötte
deremot ofta ökade svårigheter att åstadkomma till följd af större naturhinder
för afledningen, större aflägsenhet från odaljorden, mindre lättodlad
mark och större svårighet att uppnå enighet bland intressenterna,
än hvad fallet hittills varit. Härtill komme de betydliga vidder
af vattenskadad mark af sådan beskaffenhet, att desamma, ehuru odlingsbara,
likväl icke ansåges kunna med fördel odlas med understöd
från odlingslånefonden, så länge dess nuvarande lånevilkor och öfriga
stränga bestämmelser vore gällande. Dessa bestämmelser vore i sjelfva
verket sådana, att ett med fondens medel utfördt odlingsarbete måste
inskränkas till välbelägna marker med bördig jordmån samt billig afdiknings-
och odlingskostnad. I annat fall blefve icke de från de uppodlade
markerna vunna skördarna tillräckliga att bestrida den tunga
årliga amorteringen af lånen ens i södra delarne af riket, utan skulle
denna i sådan händelse blifva en börda för odlaren, och af denna
anledning fonden icke heller komma till användning annat än undantagsvis.
Då emellertid en fortsatt uppodling af landets ännu vattensjuka,
till odling tjenlig^ sumpmarker vore af sådan vigt icke blott för beredande
af lättad utkomst för en ökad befolkning, utan äfven för minskande
af den frostländighet, som från mossmarkerna utbredde sig öfver
omnejderna, att dessa åtgärder af ålder från svenska statsmagternas
sida betraktats såsom en vigtig statsangelägenhet, hade ombuden funnit
sig manade att i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
genomföra sådana lättnader i vilkoren för odlingslånen, att det med dem
afsedda understöd från statens sida kunde blifva verksammare än för
närvarande vore fallet, och att uppodlingen af sumpmarkerna derigenom
kunde blifva påskyndad. Det lämpligaste sättet att göra dessa iån begärligare
torde, enligt ombudens åsigt, vara att bereda full räntefrihet
derå under odlingstiden, då någon inkomst från marken icke kunde
vinnas. Med den räntefot, hvartill staten numera kunde upplåna medel,
eller omkring 3,5 procent kunde också enligt beräkning, som af sakkunnig
man verkstälts, räntefrihet utan förlust för staten beviljas
under hela den tid, dylika odlingsföretag vanligast kräfde för sin fullbordan,
eller under 3 år, räknade från första lyftningsdagen, om lånet
lyftades j mån af arbetets fortgång och en del innehölles tills- arbetet
utförts, samt nu gällande amorteringsvilkor i öfrig! bibehölles.
Kongl. Maj:t'' Nåd. Proposition N:o 65.
7
Öfver deri sålunda gjorda framställningen hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och landtbruksstyrelsen, till följd af erhållen nådig
remiss, afgifvit underdånigt utlåtande af den 15 december 1897; och
hafva styrelserna deruti anfört följande:
Den tid, för hvilken medel till ifrågavarande fond anvisats, ginge
med år 1898 till ända. Ehuruväl fondens årliga belopp icke under
något år till fullo tagits i anspråk, torde Eders Kongl. Maj:t finna skäl
icke föreligga att för närvarande ifrågasätta någon minskning i de belopp,
som liittills årligen varit för fonden anvisade. Styrelserna hemstälde
derför i underdånighet, det Eders Kong]. Magt täcktes föreslå
Riksdagen att till odlingslånefonden finge för hvardera af åren 1899—
1903 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån,
än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition
af Eders Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp,
som jemte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande
af högst eu million kronor årligen.
Vidkommande derefter frågan om vilkoren för fondens anlitande,
hade styrelserna varit betänkta att hos Eders Kongl. Maj:t föreslå åtgärder
i enahanda syfte som den af hushållningssällskapens ombud nu
gjorda framställningen och för sådant ändamål redan vid sammanträde
den 1 december 1897 derom fattat beslut. Derför måste styrelserna finna
de skäl, hvarå berörda framställning grundats, synnerligen beaktansvärda;
och då, på sätt ombuden framhållit, verkstälda beräkningar gåfve
vid handen att, derest gällande amorteringsvilkor i öfrigt bibehölles,
den ifrågasatta lindringen kunde beviljas utan förlust för staten, så länge
statsverket kunde för sin upplåning beräkna 3 Vs procent räntesats,
hemstälde styrelserna i underdånighet, att ombudens framställning måtte
vinna nådigt afseende.
Hvad anginge öfriga, i särskilda författningar meddelade föreskrifter
angående vilkoren för åtnjutande af lån från odlingslånefonden och der - med sammanhängande ämnen, ansågo styrelserna samma föreskrifter böra
fortfarande ega tillämpning.
Till följd af nådig remiss har derefter statskontoret den 25 nästlidne
januari afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och deruti anfört:
Den af hushållningssällskapens ombud gjorda och af styrelserna
tillstyrkta ansökningen om vidtagande af sådan ändring i de för lån
från odlingslånefonden gällande vilkor, att räntefrihet skulle få åtnjutas
under tre år, innebure, derest den nu stadgade tiden för amorteringens
början bibehölles och två års räntoanstånd alltså jemväl med
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.
gåfves, en fördel, som, enligt hvad statskontoret låtit genom sakkunnigperson
uträkna, kunde anses motsvaras af en nedsättning i effektiva
räntan från 3,88 procent till 3,08 procent, detta dock under den förutsättning,
att hela lånesumman finge på en gång uppbäras. Under
samma förutsättning skulle, om lånesumman vore 10,000 kronor, annuiteten
från och med det 6:te till och med det 22:a året nedsättas
från 960 kronor enligt nu gällande bestämmelser till 864 kronor samt
för det 23:e året utgå med ett från 650 kronor till 586 kronor 18 öre
nedsatt belopp. Emellertid komme den effektiva räntan att öfverskjuta
3,08 procent i samma mån, som större del af lånet uttoges längre tid
efter den dag, från hvilken räntefrihetsåren skulle räknas, så att till
exempel, om under de tre första åren från första lyftningsdagen högst
hälften af hela lånet lyftades, en effektiv ränta af minst 3,5 procent
kunde vara att påräkna.
För närvarande hade statskontoret att till riksgäldskontoret erlägga
ränta å derifrån för bestridande af anvisningar å odlingslånefonden
försträckta medel till sammanlagdt belopp af 4,542,067 kronor 15 öre;
och utginge denna räntegodtgörelse med 4 procent å 3,056,764 kronor
32 öre och med 33/4 procent å återstående 1,485,302 kronor 83 öre.
Den högre räntan erlades å de medel, som i riksgäldskontoret lyftats
före utgången af år 1889 samt under åren 1892 och 1893; den lägre
erlades för de medel, som lyftats under åren 1890 och 1891 samt under
tiden efter år 1893.
Redan i det underdåniga utlåtande, som af statskontoret afgafs,
innan Eders Kongl. Maj:t till 1895 års Riksdag aflat nådig proposition
om nedsättning i räntefoten å odlingslån från 4''/i till 4 procent, erinrades,
att det icke kunde undvikas, att af riksgäldskontoret försträckta
medel, afsedda för odlingslån, tidtals måste ligga hos statskontoret räntelösa,
och att denna omständighet skulle göra det omöjligt att utan
direkt förlust utlemna lånen till en nominel ränta af 4 procent, derest
icke odlingslånefonden egde egna medel till ej obetydliga belopp, vid
hvilkas utlåning fonden, under rådande låga räntesatser och när det
gälde en så vigtig fråga som upprätthållandet af fondens ändamål,
syntes kunna och böra åtnöjas med något lägre ränta än dittills.
Enligt hvad som framginge af den skrift, hushållningssällskapens
ombud ingifvit, skulle orsakerna till den minskade efterfrågan å lån
från odlingslånefonden, som under senare tid visat sig, visserligen
endels vara att söka uti de numera lättade tillfällena att på billigare
vilkor än dem, odlingslånefonden erbjöde, vinna nödiga förlagsmedel
men dock hufvudsakligen bero derpå, att intresset i första rummet
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.
rigtats åt sådana företag, som varit de lättast utförbara och mest
lönande. Då emellertid fortsatt uppodling af landets öfriga till odling
tjenliga sumpmarker ansåges vara en vigtig statsangelägenhet, hade ombuden
såsom det enligt deras åsigt lämpligaste sättet att göra dessa
lån begärligare angifvit den af dem förordade räntefriheten under
vissa år.
Utan att vilja på minsta sätt underskatta den betydelse, utvecklingen
af landets naturliga hjelpkällor egde för det allmänna, delade
dock statskontoret den åsigt, som af 1883 års statsutskott uttalades, då
fråga varit om odlingslånefondens bildande, eller den, att det torde vara
»nödvändigt att undvika sådana mått och steg, som skulle kunna leda
till en konstlad företagsamhet i större omfång eller med större hastighet,
än som vore med eu sund ekonomisk utveckling förenliga».
Statskontoret tilltrodde sig visserligen icke att bedöma i hvad mån den
begärda räntefrihetens beviljande eller annan lindring i lånevilkoren
kunde vara egnad att göra dessa lån mera eftersökta än för närvarande
vore fallet; men, derest en ytterligare lindring i lånevilkoren än den
år 1895 beviljade ansåges behöflig för befordrande af det med fonden
afsedda ändamål, ville det dock synas statskontoret, som om den nu
föreslagna dels ginge något längre än hvad som med fästadt afseende
å fondens rentabilitet måste anses önskligt, dels ock erhållit en form,
som hade den egenskap, att eftergiften efter någon tids förlopp lätt
folie i glömska eller åtminstone till värdet underskattades.
En lindring, som bestode i direkt nedsättning af räntefoten, skulle
derför enligt statskontorets mening vara att föredraga; och derest den
nominela räntan bestämdes till 3,« procent, hvilket, under förutsättning
att hela lånet kunde utlemnas på en gång, skulle innebära den effektiva
räntans nedsättning från 3,88 till 3,51 procent, torde härigenom
vinnas all den lindring i räntevilkoren, som under närvarande förhållanden
syntes skäligen kunna ifrågakomma.
Genom denna räntenedsättning skulle emellertid någon väsentlig
minskning i annuitetsbeloppet emot hvad nu vore förhållandet icke ega
rum, utan fördelen hufvudsakligen bestå deri, att genom en hastigare
amortering omkring ett års annuitet för låntagaren inbesparades. Sålunda
skulle, med bibehållande af ofvan anförda exempel, annuiteten utgöra
944 kronor från och med 6:te till och med 21:a året samt 854 kronor 08 öre
för det 22:a eller sista året. Men då det torde vara af vigt, att någon mera
afsevärd minskning i annuitetsbeloppen komme att vinnas, hade statskontoret
ansett sig böra ifrågasätta jemväl eu nedsättning åt annuiteten från nu
bestämda 8 procent till 7 procent. Härigenom skulle, om förut begag
Bih.
till Kikad. Prat. 1HU8. 1 Sami. 1 Afd. 44 Höft. -
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.
nade exemplet bibehölles, annuiteten komma att utgöra 826 kronor i
stället för 960 kronor men utgå med detta belopp från och med 6:te
till och med 25:te året samt för det sista eller 26:te året utgöra 336
kronor 88 öre.
På grund af det anförda har statskontoret, med tillkännagifvande
att styrelsernas förslag om anvisning af medel för odlingslånefondens
behof under nästkommande femårsperiod icke föranledt erinran från
statskontorets sida, beträffande frågan om lånevilkoren hemstält, att
den sökta lindringen måtte heviljas i form af dels räntans nedsättande
från nominelt 4 till nominelt 3,6 procent och dels annuitetens bestämmande
till sju procent såväl å lån, som från odlingslånefonden hädanefter
beviljades, som å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas
fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag
icke meddelats.
Slutligen har genom nådig remiss tillfälle äfven lemnats fullmägtige
i riksgäldskontoret att i ärendet afgifva yttrande; och hafva fullmägtige
uti den 10 innevarande februari afgifvet utlåtande anfört:
Till en början ville fullmägtige tillkännagifva, att fullmägtige ur
riksgäldskontorets synpunkt icke hade något att erinra deremot att, på
samma vilkor som senast för åren 1894—1898 blifvit föreskrifna, jemväl
under nästkommande femårsperiod från riksgäldskontoret till statskontoret
öfverlemnades det belopp, som för hvarje år erfordrades till
fyllande af odlingslånefondens medelsbehof intill högst eu million kronor.
l)å enligt förenämnda vilkor, i hvilka ändring icke blifvit ifrågasatt,
riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift,
som genom berörda medels öfverlemnande till fonden för kontoret
förorsakades, måste gifvetvis den räntefot, efter hvilken denna godtgörelse
till kontoret utginge, vara i viss mån bestämmande för ränteberäkningen
å de från fonden utlemnade lån. Vid bestämmande af
denna räntegodtgörelse hade fullmägtige haft att taga i betraktande
dels det pris, till hvilket de för anskaffande af dessa medel afyttrade
obligationer kunnat försäljas, dels ock det förhållande att riksgäldskontoret,
som måste hafva medlen tillgängliga, så snart de kunde från
kontoret reqvireras, i regeln fått vidkännas ränteförlust, enär de anvisade
fyllnadsbeloppen först längre tid derefter af statskontoret lyftats.
Beträffande de belopp, som redan blifvit till fonden förskjutna,
kunde fullmägtige gifvetvis icke vara i tillfälle att hädanefter tillgodoräkna
riksgäldskontoret mindre godtgörelse än efter den ränta, som
med afseende å kostnaden för dessa medels anskaffande blifvit i sär
-
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.
skilda fall bestämd. Hvad åter anginge de medel, som framdeles komme
att till fonden öfverlemnas, hade fullmägtige, hvilka såsom hittills
skulle låta sig angeläget vara att fonden icke betungades med högre
ränteutgifter, än som motsvarades af de riksgäldskontoret genom medlens
tillhandahållande förorsakade kostnader, anledning antaga att ifrågavarande
godtgörelse för framtiden skulle kunna bestämmas efter något
lägre räntesats än förut kunnat ske; och såsom förhållandena nu gestaltade
sig, syntes riksgäldskontorets upplåningskostnader kunna täckas
med en ränta af 3,6 procent, beräknad från och med de tider, medlen
kunde varda till statskontoret öfverlemnade.
De skäl, som föranledde bildandet af ifrågavarande fond, torde
fortfarande böra tillerkännas full giltighet. För ärendets bedömande
torde det vara af vigt att tillse, i hvad mån fonden blifvit efter dess
bildande af lånesökande begagnad. Af från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lemnade uppgifter i detta hänseende visar det sig att, efter
frånräknande af de lånesummor, som väl beviljats men sedermera, till
följd deraf att företag ej kommit till stånd, icke utbetalats, från odlingslånefonden
utgått låneunderstöd till nedannämnda, belopp under följande
år:
år 1884
» 1885
» 1886
» 1887
» 1888
)> 1889
» 1890
» 1891
» 1892
» 1893
» 1894
» 1895
» 1896
)> 1897
kronor 115,400: —
» 911,100: —
» 829,730: —
» 822,955: —
» 686,300: —
» 565,100: —
» 309,460: —
» 654,500: —
» 637,100: —
» 896,170: —
» 451,800: —
» 385,040:
» 527,400: —
» 281,330: —
Ehuru fondens årliga belopp sålunda icke under något år till fullo
tagits i anspråk, anser jag dock skäl icke förefinnas att nu ifrågasätta
någon nedsättning i det belopp, som hittills årligen varit till fonden
anvisadt, särskild! med hänsyn dertill, att genom den nedsättning af
räntan och annuiteten å odlingslån, som jag ämnar föreslå, fonden torde
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 65.
komma att anlitas i högre grad än hvad under de senare åren varit
fallet. Jag ansej mig sålunda böra tillstyrka bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och landtbruksstyrelsens hemställan om aflåtande af
proposition till Riksdagen angående anvisande af medel till fonden för
ytterligare fem år med en million kronor årligen. Hvad derefter angår
vilkoren för lån från ifrågavarande fond, anser jag mig på de af statskontoret
andragna skäl icke kunna förorda den af hushållningssällskapens
ombud gjorda framställningen om tre års räntefrihet å nämnda
lån. Deremot finner jag, i betraktande af hvad statskontoret anfört till
stöd för sin hemställan om nedsättning af räntan och annuiteten å
odlingslån äfvensom af hvad fullmägtige i riksgäldskontoret derutinnan
upplyst, hinder icke böra möta att å lån, som från odlingslånefonden
händanefter beviljas, äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående
hvilkas fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken
utslag icke meddelats, bestämma räntan till 3,G procent och annuiteten
till 7 procent. I öfrigt anser jag mig ej böra föreslå någon ändring i
de vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla för lån från
ifrågavarande fond; men jag tror det vara lämpligt att, för bättre öfversigts
skull, samtliga vilkor och bestämmelser sammanföras i den kungörelse,
som framdeles torde komma att i ämnet utfärdas.
Sedan departementschefen härefter anmält, att han, under förutsättning
att hvad af honom blifvit yttradt och hemstäldt vunne nådigt
godkännande, uppsatt förslag till den proposition i ämnet, som i sådant
fall borde till Riksdagen aflåtas, och nämnda förslag blifvit af departementschefen
uppläst, hemstälde departementschefen om förslagets gillande.
Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti
Statsrådets öfrige närvarande ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt
befalde, att nådig proposition i enlighet härmed skulle
till Riksdagen aflåtas af lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
Solve Berger.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri. 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1898:129 Skrifvelse till Konungen, angående anvisande af medel till odlingslånefonden och ändring i vilkoren för lån från samma fond. s. 5 i texten