Angående understöd. åt förre extra skogsbevakaren G. Karlsson från Malåträsk
6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:74, Angående understöd. åt förre extra skogsbevakaren G. Karlsson från Malåträsk
Dokumentets text
16
Kongl. Maj:ts Nätt. Proposition A .o 74.
N:o 74.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående understöd.
åt förre extra skogsbevakaren G. Karlsson från
Malåträsk; gifven Stockholms slott den ll mars 1898.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att bevilja förre extra skogsbevakaren Gustaf Karlsson från
Malåträsk för hans återstående lifstid ett årligt understöd af 150 kronor,
att utgå från allmänna indragningsstaten och beräknas från början af
år 1897.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Kongl. Majds Råd. Proposition■ N;o 74.
17
Utdrag af protokollet öfver finans är en den, hållet inför Hans Maj it
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den> 11 mars
1898.
Närvarande: v
Hane excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre ÅkerhieLm,
WlKBLAD,
GrILLJAM,
friherre Rappe,
Christerson, . . J
Annerstedt,
von Krusenstjerna,.
grefve Wachtmeister.
Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde slutligen
:
I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har förre extra skogsbevakaren
Gustaf Karlsson från Malåträsk förmält, att han under- tjenstgöring
sommaren år 1894 blifvit genom försåtligt aflössade hagelsatt
så skadad i venstra ögat, att han numera vore fullkomligt blind å
detsamma, och att han, som i anledning af det honom sålunda öfvergångna
våldet måst vidkännas utgifter för sjukvård till belopp af 84
kronor 64 öre, icke kunnat af den brottslige utfå något skadestånd,
enär till följd af bristande bevisning ingen kunnat för våldet fällas
till ansvar; och har Karlsson i underdånighet anhållit, att han, som
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 51 Iläft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.
under år 1896 blifvit försatt i konkurstillstånd samt i följd af förlusten
af sitt öga antagligen snart komme att blifva fullständigt oförmögen
att genom arbete försörja sig och sin familj, måtte erhålla antingen
något mindre årligt understöd under sin återstående lifstid eller ock
någon lämplig gratifikation på en gång.
Till stöd för sin berörda framställning har Karlsson, som styrkt
sig vara född den 11 november 1853, åberopat åtskilliga intyg, af
hvilka ett, utfärdadt af länsmannen C. G. Sparrman, vitsordar, att
Karlsson varit Sparrman och kronojägaren i Malå bevakningstrakt
Lars Sjöström följaktig vid virkeskontrollering å Erikslunds skogsskifte
i Malå socken den 12 och den 13 juni 1894, samt att vid sistnämnda
tillfälle skott aflossats och träffat Karlsson, hvilken derförut
haft sin synförmåga i oskadadt skick. Läsarettsläkaren Aug. Wennerström
har i ett af honom den 15 december 1894 utgifvet intyg meddelat,
att vid Karlssons besök den 16 juni samma år å Skellefteå
lasarett visat sig, att ett hagel inträngt å högra lårets insida och ett
hagel vid venstra ögats orbitalrand nedanför ögonbrynet; att dessa
hagel ej kunnat anträffas eller uttagas; att efter Karlssons hemkomst
till Malå venstra ögat börjat värka och inflammeras, hvarjemte synförmågan
å detta öga mer och mer aftagit; samt att vid undersökning
den 29 påföljde september visat sig, att Karlsson varit fullkomligt
blind å venstra ögat. Slutligen hafva ordförandena i vederbörande
kommunalstämma och fångvårdsstyrelse upplyst, att Karlsson, hvilken
varit egare af en mindre hemmansdel, omedelbart efter den skada,
han erhållit under sin berörda tjenstgöring, blifvit urståndsatt att
genom arbete försörja sig och sin familj, samt att han befunne sig i
fattiga omständigheter.
Efter erhållen nådig remiss har domänstyrelsen afgifvit underdånigt
utlåtande öfver ifrågavarande ansökning och dervid öfverlemnat inhemtade
yttranden i ärendet från jägmästaren i Norsjö revir, öfverjägmästaren
i Vesterbottens distrikt och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Vesterbottens län.
Rörande förloppet af det våld, för hvilket Karlsson varit utsatt,
har jägmästaren upplyst, att, med anledning af uppkommen misstanke
om oloflig skogsavverkning å nybygget Erikslund och den angränsande
kronoparken Malådalen, jägmästaren beordrat kronojägaren Sjöström
att med biträde af Karlsson och en annan extra bevakare undersöka
hyggestrakterna å nämnda nybygge och kronopark. Medan undersökning
i sådant afseende pågått, hade vid två särskilda tillfällen, den
30 maj och den 13 juni 1894, hagelsatt lossats mot förrättnings
-
19
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 74.
männen af tre okända, maskerade och i försåt liggande personer,
hvilkas uppsåt tydligen varit att derigenom förhindra fortsättandet af
undersökningen. Denna hade emellertid sedermera behörigen afslutats
i jägmästarens och länsmannens närvaro samt under skydd af militärhandräckning,
som genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg anskaffats. Enligt hvad vid undersökningen blifvit utröut, hade
olofligen afverkats å nybygget Erikslund 177 timmerträd och å krouoparken
Malådalen 279 träd. Såväl Sjöström som Karlsson hade vid
omförmälda förrättning den 13 juni 1894 sårats, den förre lindrigt,
men den senare mera allvarsamt och med den påföljd, förenämnda af
lasarettsläkaren Wennerström utgifna intyg utvisar.
Ofverjägmästaren har, bland annat, anfört, att allt, som kunnat göras
för de brottsligas upptäckande och befordrande till laga ansvar, blifvit
gjordt, utan att dock någon kunnat för brottet fällas, hvadan för Karlsson
saknades all utsigt att erhålla någon skadeersättning för det honom
ågångna våldet och derigenom lidna förluster.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har, i likhet med öfverjägmästaren,
ansett ifrågavarande underdåniga framställning böra bifallas
på det sätt, att Karlsson tilldelades ett understöd till skäligt belopp
att årligen utgå under hans återstående lifstid. I denna åsigt
har jemväl jägmästaren uti ett i ärendet ytterligare afgifvet yttrande
förklarat sig instämma, och har jägmästaren dervid, med vitsordande
af hvad ordförandena i kommunalstämman och fattigvårdsstyrelsen intygat,
framhållit, att Karlsson vore i stort behof af verksam och varaktig
hjelp.
För egen del har domänstyrelsen anfört, att, då upplyst blifvit,
att Karlsson under sin tjenstgöring blifvit utsatt för skada, som gjort
honom oförmögen till arbete under, en längre tid, jemte det hans arbetsförmåga
blifvit för framtiden väsentligen förminskad, samt då han
tillika fått vidkännas utgifter för sjukvård, utan att vare sig i det ena
eller andra hänseendet hafva erhållit något skadestånd vid den rättegång,
som rörande den ifrågavarande våldsgerningen anhängiggjorts,
men i saknad af bevisning icke ledt till de tilltalades fällande, styrelsen
ansåge Karlssons begäran om understöd i hög grad behjertansvärd;
och har styrelsen, som lika med skogstjenstemännen och Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansett det vara för Karlsson af större gagn
att erhålla ett mindre årligt understöd än ett större belopp på en gång,
hemstält, att honom måtte beviljas en årlig gratifikation att utgå under
hans återstående lifstid.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.
I afseende å beloppet af det ifrågasatta årliga understödet hafva
jägmästaren och domänstyrelsen föreslagit detta till 75 kronor.
Vid föredragning den 21 maj nästlidet år af ifrågavarande underdåniga
ansökning har Eders Kongl. Maj:t funnit densamma icke för
det dåvarande böra i vidsträcktare mån bifallas, än att Karlsson tillerkänts
en gratifikation af 160 kronor, deri inberäknad ersättning för
förut omförmälda sjukvårdskostnad, att utgå af sjunde hufvudtitelns
anslag till extra utgifter.
Efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmodats införskaffa
vederbörande läkares yttrande, i hvad mån Karlsson till följd
af omförmälda honom öfvergångna våld kunde anses hafva blifvit urståndsatt
att bidraga till sitt och sin familjs uppehälle, har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse öfverlemnat ett af extra provinsialläkaren
i Norsjö distrikt N. O. Hamrén den 21 december 1897
utgifvet intyg, att Karlsson vid samma dag företagen undersökning
befunnits vara blind å venstra ögat och hafva synskärpan något nedsatt
å det högra, samt att han vore mindre arbetsför.
Enär den kroppsskada, som, enligt hvad förut omförmälts, tillfogats
Karlsson under hans tjenstgöring såsom extra skogsbevakare,
uppenbarligen i icke oväsentlig mån nedsatt hans arbetsförmåga och
allt framgent måste för honom försvåra möjligheten att sjelf försörja
sig och sin familj samt för Karlsson icke finnes någon utsigt att erhålla
skadestånd af den eller dem, som tillfogat honom ifrågakomna
skada, finner jag hans begäran om understöd af statsmedel vara befogad.
Den gratifikation å 160 kronor, som redan af allmänna medel
tilldelats Karlsson, har endast afsett godtgörelse för det lidande, som
genom det ågångna våldet tillskyndats Karlsson, jemte ersättning för
hans sjukvårdskostnad. För beredande af en verksam och varaktig
hjelp för framtiden torde deremot, såsom ock samtliga i ärendet hörda
myndigheter förordat, ett årligt mindre understöd böra Karlsson beviljas.
Det belopp, 75 kronor, som i sådant afseende ifrågasatts, synes
mig dock väl knappt tilltaget. För att kunna i erforderlig mån fylla
det afsedda ändamålet synes mig understödsbeloppet icke skäligen böra
sättas lägre än till 150 kronor, och torde tidpunkten, hvarifrån understödet
må få åtnjutas, lämpligen böra bestämmas till början af år 1897.
På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag underdånigst, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att
bevilja Karlsson för hans återstående lifstid ett årligt understöd af
150 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten och beräknas
från början af år 1897.
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 74.
Hvad departementschefen sålunda hemstält, deri
statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
i ämnet till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Rettig.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 51 lläft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.