Sök i Ratio Lex

Angående statsverkets tillstånd och behof; ii ? ''}$*

1 193 sidor, varav 1 076 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 1 076 av 1 193 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:1, Angående statsverkets tillstånd och behof; ii ? ''}$*

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1899.

1

KONGL. MALTS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

ii ? ''}$*

Gifven Stockholms slott den 16 januari 1899.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition

angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod

af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver

finansärenden för den 13 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,

och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,

att statsverkets inkomster för år 1900 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 1:a Sami. 1:a Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .......................................................................... kronor 983,000

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................... » 270,000

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet » 51,000

Trosspassevolansafgift......................................................... » 19,000

Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. » 150,000

Soldatvakansafgift............................................................... » 28,000

Båtsmansvakansafgift......,..........................................- » 150,000

Arrendemedel.............................................................-.......i * 2,200,000

Mantalspenningar................................................................ » 700,000

Bötesmedel............................................... » 250,000

Kontrollstämpelmedel.......................................................... » 30,000

Fyr- och båkmedel...................................... » 1,500,000

Telegrafmedel................... » 1,510,000

Jernvägstrafikmedel............................................................ » 10,000,000

Skogsmedel.......................................................................... » 4,600,000

Extra uppbörd.................................................................... » 100,000

säger 22,541,000: —

Bevillningar:

Tullmedel............................................................................

Postmedel.............................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel.......................................................................

Bränvinstillverkningsskatt..........................................-.....-

Hvitbetssockertillverkningsafgift—,..................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................

säger 85,950,000: —__

kronor 42,000,000

» 10,800,000

» 750,000

» 4,400,000

» 16,000,000

» 9,000,000

» 3,000,000

summa kronor 108,491,000:

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda

protokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande

månad:

Transport kronor 108,491,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 108,491,000: —

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering

må beräknas och användas öfverskott å statsregle
ringarna

för föregående år................................................ » 21,316,000: —

och att för statsverkets behof må till utbetalning

vid den tid under år 1900, som af Riksdagen bestämmes,

af riksbankens vinst för år 1898 anvisas............, » 1,000,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................ kronor 130,807,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten.............................................t.............. kronor 1,196,900: —

s » slottsstaten....................................................,.... » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —

Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Extra anslag.

Med åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den

13 innevarande januari*) vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat

under denna hufvudtitel bevilja

[1.] för yttre restaurering af Stockholms slott en femtedel af det beviljade

anslaget 500,000 kronor eller........................................ kronor 100,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hufvudtiteln”.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1899 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1899. 1900.

ordinarie anslag 1,320,000

extra » 150,000

— 1,320,000

— 100,000

— således minskning kronor 50,000: —

summa kronor 1,470,000

— 1,420,000

— således minskning kronor 50,000: —

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i

nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,842,450

kronor, har Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda

statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13 innevarande månad,

*) beträffande

Ordinarie anslag

icke att föreslå någon förändring, hvadan de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel fortfarande komma att uppgå till.................. kronor 3,842,450: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,

vill Kong]. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartements
-

*) 8c bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop, n:o 1, om statsverket 1809. 5

ärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag

för år 1900:

[1.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet.

.............................................................................. kronor 25,000: —

[2.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och militäre ledamöter...........t.......................................... » 3,250: —

[3.] för uppförande af nya hägnader vid vissa

länsfängelser..................................................................... » 31,305: —

[4.] till ersättande af förskott, som statskontoret

utbetalt till en i statsrådsprotokollet omnämnd komité, » 35,145: —

Summa kronor 94,700: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten

för år 1899 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller

sålunda:

1899. 1900.

ordinarie anslag 3,842,450: — 3,842,450: —

extra » 28,250:— 94,700: — således ökning kronor 66,450: —

summa kronor 3,870,700:— 3,937,150: — således ökning kronor 66,450: —

l

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill

Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bi-lagda statsrådsprotokoll

öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad,*) föreslå,

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå emot

nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande

och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Eabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena ................................................

[2.] utrikesdepartementet...........................

[3.] ministerstaten.......................................

[4.] militärattachéer....................................

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter...............................................................

kronor 24,000: —

» 32,365: —

» 337,941: —

» 8,471: —

* 63,523: — 466,300: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet_______ kronor 8,923: —

[7.J konsulsstaten................... » 231,198: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter.......................... » 15,399: — 255,520:_

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna

bestridas af inflytande konsulat- och expeditions
afgifter.

..................................................................... 95,520: — 160,000; —

summa kronor 626,300: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... » 2,950: —

tillsammans kronor 629,250: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande

månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1899 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

1899. 1900.

ordinarie anslag.... 606,750

extra » .... 4,500

— 629,250

— 4,500

— således ökning kronor 22,500: —

summa kronor 611,250

— 633,750

— således ökning kronor 22,500: —

Fjerde hufvudtiteln,

t vi , j •»'' . ; . . ’ _; i i ■ »> , } ; . fri; • t li i t}? *;»i f

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i

1899 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 25,835,060: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar................................................................. »_693,400: —

tillsammans kronor 26,528,460: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll

öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari,*) föreslå

Riksdagen beträffande

Armé! orvaltningen:

[1.] att, under förutsättning af bifall till hvad

under [3, 4 b och c, 5, 6, 7 och 8] föreslås, dels, med

godkännande af de i statsrådsprotokollet angifna grunder

för förändrad organisation af arméns centrala styrelse

samt de för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen, in
-

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

tendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse upprättade,

vid statsrådsprotokollet fogade nya stater,

äfvensom de för åtnjutande af de i dessa stater upptagna

aflöningsförmåner i statsrådsprotokollet angifna

vilkor, i riksstaten för år 1900 å fjerde hufvudtiteln

uppföra följande nya anslag till nedannämnda belopp,

nemligen:

till artilleristyrelsen................. kronor

» fortifikationsstyrelsen.................................................... »

» intendenturstvrelsen .................................................... »

» arméns sjukvårdsstyrelse ............................................ »

dels och, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma

år utesluta anslaget till arméförvaltningen, kronor

147,265;

Generalitetsstaten:

[2.] dels att medgifva, att staten för generalitetet

må sålunda ändras, att deri näst efter arfvodet till en

kavalleriinspektör upptages till arfvoden, lönetillägg

och fourageersättning åt ordonnansofficerare hos fördelningsgeneral

ett belopp af 12,620 kronor,

dels och att, vid bifall härtill, öka anslaget till

generalitetsstaten, nu kronor 132,660, med nämnda

belopp................................................................................. »

till kronor 145,280;

Artilleristaben:

[3.] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade

förslag till ny stat för artilleristaben, öka anslaget till

artilleristaben, nu kronor 12,200, med ......................... »

till kronor 13,400;

Aflöning och rekrytering:

[4.] a) att medgifva, att stammanskapet vid gardesregementena

och ingeniörtrupperna må aflönas enligt

Transport kronor

20,300: —

16,800: —

94,000: —

17,798: —

12,620: —

1,200: —

162,718: —

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 162,718: —

det i reglementet för arméns aflöning under fred upptagna

aflöningssystem III med de af arméförvaltningen

föreslagna, i statsrådsprotokollet omförmälta jemkningar

i fråga om handtverkaresoldaterna och remontdressyren

vid lifgardet till häst, äfvensom att aflöningsstatenia för

gardesregementena och fortifikationen må under rubriken

manskapsaflöning in. m. i de delar, som häraf beröras,

få den i statsrådsprotokollet angifna affattning;

b) att medgifva,

dels att dagaflöningen under tjenstgöring må förhöjas

:

för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare

och regementstrumpetare samt förvaltare vid intendenturcorpsen

från 1 krona till 1 kröna 50 öre;

för sergeanter, hautboist^’, stabs-, sqvadrons- och

batteritrumpetare, fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps,

Gotlands infanteriregemente, Hallands bataljon,

Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon,

trumslagare och hornblåsare vid Gotlands infanteriregemente

och Hallands bataljon samt trumpetare vid Gotlands

artillericorps från 80 öre till 1 krona 20 öre;

för gevärshandtverkare och pistolssmeder vid den •

icke garnisonerade armén från 40 öre till 60 öre;

för korpraler, sjuk vårdssoldater, hofbeslagssoldater

och gevärshandtverkaresoldater vid den icke garnisonerade

armén från 25 öre till 50 öre; och

'' '' ‘ '' '' '' '' • • r • • • * ■ r > ’

för vice korpraler vid den ieke garnisonerade armén

från 10 öre till 50 öre;

dels att dagaflöning af 50 öre tillägges vaktmästarne

vid intendenturcorpsen;

dels att månadsarfvodena må förhöjas:

för distinktionskorpraler och 1. konstaplar vid

garnisonerade armén, Skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente från 15 kronor

till 18 kronor;

för korpraler och 2. konstaplar vid garnisonerade

armén, Skånska husar- och dragonregementena samt

Transport kronor 162,718: —

2

Bih. till Riksd. Prof. 1S99. 1;a Sami. 1:a Afd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1899.

Transport kronor

Norrlands dragonregemente från 10 kronor till 13 kronor;

och

för vice korpraler vid garnisonerade armén, Skånska

husar- och dragonregementena samt Norrlands

dragonregemente från 5 kronor till 8 kronor;

dels ock att staterna för vederbörande truppförband,

intendenturcorpsen samt garnisonssjukhuset i

Stockholm må ändras i öfverensstämmelse härmed;

c) att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

medgifva, att Kongl. Maj:t må på det sätt ändra gällande

stat för fortifikationen, att de i samma stat för

en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,

samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,

tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg,

uteslutas samt i stället i nämnda stat uppföres arfvode

åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon med

500 kronor;

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c)

föreslagits, öka anslaget till aflöning och rekrytering,

nu kronor 8,533,370, med................................................. »

till kronor 8,866,981;

Intendenturcorpsen:

[5.] att, vid bifall till hvad under [1.], [4.] och

[30.] föreslås,

ej mindre medgifva, att staten för intendenturcorpsen

må sålunda ändras, att dels det till arfvoden

åt examinerade intendentsaspiranter och uriderintendenter

uppförda belopp af 25,000 kronor minskas till

20,000 kronor, dels ock i staten uppföras ytterligare

fyra förvaltare och två vaktmästare,

än äfven öka anslaget till intendenturcorpsen, nu

kronor 391,529, med........................................................

till kronor 410,392;

162,718: —

333,611: —

18,863: —

Transport kronor 515,192:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons
läkarne:
[6.

] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

öka anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern

äldste bataljonsläkarne, nu kronor 41,911, med............ »

till kronor 43,176;

Inqvarteringskostnader:

[7.] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

öka anslaget till inqvarteringskostnader, nu kronor

172,470, med...................................................................... »

till kronor 173,030;

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arme''ns omorganisation:
[8.

] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

minska anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd

af arméns omorganisation, nu kronor 47,000, med 115

kronor till kronor 46,885;

Artilleriskjutskolor:

[9.] att, för utvidgande af fältartilleriets skjutskolor,

höja anslaget till artilleriskjutskolor, nu kronor

22,200, med........................................................................ »

till kronor 27,900;

Krigsskolan:

[10.] att, under förutsättning af bifall till hvad

under [4.] föreslagits i fråga om förhöjning af förvaltares

dagaflöning, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till stat för krigsskolan,

öka anslaget till krigsskolan, nu kronor 76,729, med...

till kronor 88,300; ___

515,192: —

1,265: —

560: —

5,700: —

11,571: —

Transport kronor 534,288: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kong!. MajUs nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899i

Transport kronor

Yolontärskolor:

[11.] att, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits,

öka anslaget till volontärskolor, nu kronor 158,345, med ...»

till kronor 163,161;

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg:

[12.] att, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits,

öka anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm och

å Karlsborg, nu kronor 70,650, med.............................. »

till kronor 70,978;

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar:

[13.] att öka anslaget till det icke garnisonerade

infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar,

nu kronor 1,107,580,

dels, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits, med »

dels ock, vid bifall till hvad under [27.] föreslås,

med................................................................. »

till kronor 1,137,146;

De värnpligtiges vapenöfningar:

[14.] att öka anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar,

nu kronor 3,094,960,

dels, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits, med »

dels ock, vid bifall till hvad under [27.] föreslås,

med..................................................................................... »

till kronor 3,149,464:

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel:

[15.] ej mindre att, vid bifall till hvad under

[16.] föreslås om ökning af anslaget till arméns bygg
Transport

kronor

534,288= —

«*

4,816: —

328: —

3,036: —

26,530: —

1,444: —

53,060: —

623,502: —

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

nader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar och materiel med 15,000 kronor, minska

anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar

samt artilleriets öfningar och materiel med

lika belopp 15,000 kronor,

än äfven höja sistnämnda anslag

för ökad ammunition åt fältartilleriets skjutskola för

äldre officerare, med................... kronor 34,000: —

för ammunition åt fältartilleriets skjutskola

för subalternofficerare, med .... » 10,000: —

för ammunition åt fästningsartilleriets

skjutskola, med..................................... * 10,000:

för ökad ammunition åt fältartilleriregementena,

med............................... » 68,000:

och för ökad ammunition åt fästnings
artillericorpserna,

med......................... » 5,000:

eller sammanlagdt................. kronor 127,000:

kommande, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, ifrågavarande

anslag, nu kronor 1,318,155, att på det hela

ökas med............................................................................. >}

till kronor 1,430,155;

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och materiel:

[16.] att, vid bifall till hvad under nästföregående

punkt föreslagits om minskning af anslaget till arméns

vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel med 15,000 kronor, öka anslaget

till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och materiel, nu kronor

480,000, med.................................................................... *

till kronor 495,000;

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för

den garnisonerade armén:

[17.] att, vid bifall till hvad under [14.], [15.]

och [27.] föreslagits, minska anslaget till arméns ka-___

Transport kronor

623,502: —

112,000: —

15,000: —

750,502 : —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 750,502: —

sernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade

armén, nu kronor 251,610, med kronor

38,232 till kronor 213,378;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[18.] att, för beredande af ytterligare lindring i

rustnings- och roteringsbesvären, öka ifrågavarande

anslag, nu kronor 2,327,700, med.................................. » 672 300: _

till kronor 3,000,000;

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och

Norrland:

[19.] att, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits,

öka anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland, nu kronor 1,786,083,

med.................................................................................... » 13,398: —

till kronor 1,799-,481;

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne

och Norrland:

[20.] att i riksstaten för år 1900 uppföra anslaget

till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i

Skåne och Norrland såsom förslagsanslag med oförändradt

belopp, kronor 249,000.

Summa kronor 1,436,200: —

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring.

Efter afdrag af föreslagen minskning å vissa anslag,

tillhoPa..................................................... » 185,612: —

utgör förhöjningen...................................... kronor 1,250,588: —

Transport kronor 1,250,588: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 1,250,588:

Lägges till detta belopp summan af hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat................... » 26,528,460:

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 27,779,048:

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande

januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[21.] att för tillämpning af nya värnpligtslagens

föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m. på

extra stat för år 1900 bevilja................ kronor

[22.] att af det för anskaffning af nya eldhandvapen

åt armén beviljade, men ännu ej

anvisade belopp, 1,224,750 kronor, till

utgående på extra stat för år 1900

anvisa..........................................................

[23.] att af det till inköp af skjutfält för Första

Göta artilleriregemente beviljade belopp,

200,000 kronor, till utgående på extra stat

för år 1900 anvisa återstående................ »

[24.] att för anställande af försök med nya fältkanoner

jemte tillhörande lavetter och

fordon samt för anskaffning af derför

erforderlig materiel och ammunition på

extra stat för år 1900 bevilja............... »

[25.] att dels medgifva Kongl. Maj:t rätt att under

innevarande år använda den ännu ej

disponerade återstoden, 1,500,000 kronor,

af det utaf 1898 års Riksdag på extra

stat för år 1899 till stärkande af landets

nuvarande fasta försvar beviljade anslag;

53,000: —

1,147,000:

100,000: —

235,000: —

Transport kronor 1,535,000: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

dels för samma ändamål på extra

stat för år 1900 bevilja ett belopp af... »

dels ock medgifva, ej mindre att 50,000

kronor af en per millefonden må under

innevarande år ställas till Kongl. Maj:ts

förfogande för att användas till befästningsarbeten

jemte bestyckning och anordningar

för försvarets ledning vid inloppet

till Göteborg, än äfven att för

samma ändamål nämnda fonds återstod,

beräknad till 220,000 kronor, må få

under år 1900 användas;

[26.] att till anskaffning af intendenturutrustning åt

armén på extra stat för år 1900 anvisa »

[27.] att till anskaffning af lakan och handdukar

åt den icke garnisonerade armén och de

värnpligtige på extra stat bevilja 418,144

kronor samt till utgående under år 1900

deraf anvisa............................................... »

[28.] att för år 1900 till reseunderstöd åt officerare

och intendenturtjenstemän anvisa... »

med rättighet för Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget

kan under året besparas;

[29.] att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande på extra stat för

år 1900 bevilja......................................... »

med rättighet för Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget

kan under året besparas;

[30.] att för anläggande af trängförråd i II, III,

IV och V arméfördelningarne på extra

stat för år 1900 anvisa............................ »

[31.] att för anläggande af telegrafledningar på

sträckorna Sollefteå—Boden—Luleå och

Ockelbo—Krylbo—Sala samt för anskaffande

af erforderlig materiel för en

Transport kronor

1,535,000: - 2,200,000: —

500,000: —

209,072: —

9,000: —

160,000: —

224,600: —

4,837,672: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

[32.]

[33.]

[34.]

Transport kronor 4,837,672: —

att

att

att

telegraflinie Jörn—Glommerträsk på extra

stat för år 1900 anvisa ett belopp af.... »

för uppförande af byggnader för beväringsmanskapet

vid Vendes artilleriregemente

på extra stat för år 1900

anvisa....................................................—; *

för anläggning af ett militärbageri i

Mjölby på extra stat för år 1900 anvisa

ett belopp af.............................................. *

för utförande under år 1900 af försöksmobilisering

och dermed sammanhängande

fälttjenstöfningar vid en arméfördelning

på extra stat för sagda år bevilja.......... *

39,400: —

91,000: —

115,000: —

700,000: —

tillsammans kronor 5,783,072: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1899 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t. nu är föreslagen, utfaller på

föli ande sätt:

J 1899. 1900.

ordinarie anslag 26,528,460:— 27,779,048: — således ökning kronor 1,250,588: —

extra > 5,431,390:— 5,783,072:— » > > 351,682:—

summa kronor 31,959,850:— 33,562,120: —såledesökningkronor 1,602,270: —

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende på regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 7,138,156: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................... * ^05:

ers ättningar.................................................................... *_26,404:

tillsammans kronor 7,164,965

Bill. till Riktd. Prof. 1899. t:a Sami. l:a Afd.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå

riksdagen beträffande

Marinförvaltningen:

[1.] att höja den i staten för marinförvaltningen

uppförda anvisning till vikariatsersättningar, ^skrifning,

flitpenningar och tillfälliga biträden med 3,500

kronor till 8,500 kronor och följaktligen i riksstaten

för år 1900 upptaga anslaget till marinförvaltningen,

för närvarande 38,600 kronor, till ett med.................... kronor

höjdt belopp, eller till 42,100 kronor;

Aflöning för flottans kårer och stater:

[2.J. att medgifva, att till erhållande af det årliga

tillägg till fasta lönen af 2,000 kronor, som Riksdagen

beviljat att tilldelas endera af innehafvarne af chefsbefattningen

i marinförvaltningen, chefsbefattningen vid

flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen i Carlskrona,

derest han icke uppbär flaggmans lön, må kunna

ifrågakomma äfven stationsbefälhafvaren vid flottans

station i Stockholm, derest denne icke uppbär flaggmans

lön, med iakttagande att, om två af nämnde

befattningshafvare icke uppbära dylik lön, tillägget

skall tilldelas den af dem, som är i sin befattning äldst;

samt att detta medgifvande må få gälla från och

med 1899 års början;

[3-] att i riksstaten för år 1900 under femte hufvudtiteln

uppföra såsom reservationsanslag ett belopp

__.... ^ l l QQ

till repetitionsöfningar för reservofficerare;

[4.] att medgifva, att reservofficer vid flottan, för

hvilken insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

skett i enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen

angående utbildande af reservbefäl för flottan

_ Transport kronor 15,400: —

*) Se bil- tin statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

den 13 juli 1887, må, derest han fullgör den tjenstgöringsskyldighet,

som nu är eller framdeles kan för

sådana reservofficerare varda stadgad, efter uppnådda

femtiofem års ålder under sin återstående lifstid åtnjuta

en årlig pension lika stor med det belopp, hvarmed

den lifränta, som på grund af den verkstälda insättningen

skulle honom tillkomma vid femtiofem års

ålder, understiger 300 kronor;

[5.] att medgifva sådan ändring i gällande stat

för flottans civilstat, dels att kamma,rskrifvarnes lön,

som enligt nu gällande bestämmelser efter 5 års tjenstgöring

i samma grad ökas med 500 kronor, må efter

10 års väl vitsordad tjenstgöring i denna grad ökas

med ytterligare 500 kronor, dels att väbel, för hvilken

lönen enligt nu gällande bestämmelser efter 5 års

tjenstgöring i nämnda egenskap ökas med 200 kronor,

må efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom väbel

kunna erhålla en ytterligare lönetillökning af 200

kronor;

[6.] att godkänna förändrad stat för de militära

befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta

bostad eller inqvarteringsbidrag i penningar, af den

lydelse, bilagan A vid ofvannämnda protokoll utvisar;

[7.] att godkänna stat för flottans poliskår af den

lydelse, bilagan B vid samma protokoll utvisar, samt

medgifva, dels att den redan anstälda personalen vid

varfspolisen i Carlskrona må vid öfverflyttning till den

nya staten komma i åtnjutande af ålderstillägg, motsvarande

nu innehafvande lönetillägg, dels att i öfrigt

personalen vid varfspolisen i Carlskrona må vid öfverflyttningen

till ordinarie stat få, i fråga om rätt till

ålderstillägg, räkna sig till godo då innehafd tjenstetid

vid kåren;

[8.] att anslaget till aflöning för flottans kårer och ,

stater må i riksstaten för år 1900 upptagas till ett

med ................................................................................... *

höjdt belopp eller till 1,786,052 kronor samt att hvad

af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Transport kronor

15,400: —

57,000: —

72,400: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke

redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut

bör inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans

kårer och stater må likasom föregående år användas

för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1900;

Carlskrona artillerikår:

[9.] att medgifva, att ersättning för naturaportion,

beräknad efter hittills gällande grunder, må, der sådan

ersättning författningsenligt ifrågakommer, till underofficerarne

vid Carlskrona artillerikår från och med

början af innevarande år och tills vidare utgå med 62

öre för hvarje portion,

[10.] dels att medgifva, att vid Carlskrona artillerikår

dagaflöningen under tjenstgöring må höjas för styckjunkare

från 1 krona till 1 krona 50 öre och för sergeant

från 1 krona till 1 krona 20 öre, samt månadsarfvodet

för l:e konstapel från 15 kronor till 18 kronor,

för 2:e konstapel från 10 kronor till 13 kronor och

för 1 :a kl. artillerist från 5 kronor till 8 kronor äfvensom

att staten för Carlskrona artillerikår må i öfverensstämmelse

härmed ändras,

dels ock att i riksstaten för år 1900 höja reservationsanslaget

till Carlskrona artillerikår, nu utgörande

293,795 kronor, med ........................................................ »

till 299,995 kronor;

Ålderstillfigg: ''

[11.] att i riksstaten för år 1900 höja förslagsanslaget

till ålderstillägg, som nu utgör 32,000 kronor,

med ...................... »

till 38,300 kronor;

Flottans öfningar:

[12.] att i riksstaten för år 1900 höja reservationsanslaget

till flottans öfningar från 720,000 kronor

till 870,000 kronor, eller med........................................ »

Transport kronor

72,400: —

6,200: —

6,300: —

150,000: —

234,900: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

21

Transport kronor 234,900: —

Sjökarteverket:

[13.] att i riksstaten för år 1900 uppföra reservationsanslaget

till sjökarte verket till ett med ............ » 10,000: —

förhöj dt belopp, eller till 70,000 kronor;

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[14.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

erforderliga penningeanslag må

upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af

titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,500,000

kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående

friheter och ersättningar 409 kronor, utföras

med 1,500,409 kronor, eller .......................................... » 100,000: —

mera än i riksstaten för innevarande år; hvarvid Kongl.

Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och

båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom

hittills få användas för de med anslaget afsedda

ändamål;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[15.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m., nu utgörande 46,944 kronor, må höjas med.... » 75: —

eller till 47,019 kronor; _____

Summa ökning kronor 344,975: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................ » 7,164,965: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 7,509,940: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. May.U nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1809.

Extra anslag.

Under åberopande åt'' hvad i statsrådsprotokollet den 13 innevarande

januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[16.] att till anskaffning åt ny krigsfartygsmateriel

dels åt det utaf 1898 års Riksdag beviljade anslaget

till anskaffning af krigsfartygsmateriel anvisa för år

1900 återstående 2,447,000 kronor, dels ock ytterligare

för år 1900 bevilja 1,053,000 kronor, eller tillhopa... kronor 3,500,000: —

[17.] att till försättande i fullt tidsenligt skick af

l:a kl. pansarbåtarne Svea, Göta och Thule bevilja ett

anslag af 4,920,000 kronor och deraf för år 1900

anvisa ................................................... ........................... » 2,500,000: —

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja

till:

[18.] bestyckning af befästningarna vid Carlskrona

och batterierna vid Fårösund .......................................... » 800,000: —

[19.] artilleriammunition för stridsfartygen.......... » 630,500: —

[20.] ersättning af förbrukadt kanonkrut................ » 45,800: —

[21.] anskaffning af torpeder m. m......................... » 241,400: —

[22.] anställande af skjutförsök................................ » 10,000: —

[23.] uppförande vid Carlskrona station å Kalsholmen

af ett förrådshus för laddade projektiler och

patroner..................................................................''........... » 41,200: —

Af redan beviljade anslag föreslår Kongl. Maj:t

Riksdagen att för år 1900 anvisa

[24.] af det år 1897 beviljade anslaget å 475,000

kronor till byggande af eu ny docka i Carlskrona återstående.

................................................. » 175,000: —

[25.] af det år 1898 beviljade anslaget å 49,000

kronor till anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl.

persedlar för värnpligtige vid Carlskrona artillerikår

återstående ..... » 19,000: —

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja:
[26.

] till minväsendet......................................... » 100,000: —

[27.] till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860: —

tillsammans kronor 8,064,760: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1899 års riksstat

upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på

följande sätt:

1899. 1900.

ordinarie anslag 7,164,965

extra » 3,569,335

- 7,509,940

- 8,064,760

— således ökning kronor 344,975

— » » » 4,495,425

—

summa kronor 10,734,300

- 15,574,700

— således ökning kronor 4,840,400

—

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 5,742,239: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 7,730: —

ersättningar................................................................ » 6,231: —

tillsammans kronor 5,756,200: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver civilärenden den 13 innevarande månad, *) föreslå beträffande
Statistiska

Centralbyrån:

[1.] att Riksdagen må medgifva, att det under

anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie

reservationsanslaget: »till arfvoden åt tillfälliga biträden

samt till vikariatsersättningar» må höjas från 12,200

kronor till 20,000 kronor eller med 7,800 kronor;

[2.] att Riksdagen må medgifva, att det under

anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

reservationsanslaget: »till en statistisk tidskrift» må höjas

från 1,000 kronor till 1,800 kronor eller med 800

kronor;

kommande, i händelse af bifall till hvad i dessa

båda punkter föreslagits, summan af reservationsanslagen

under anslagstiteln statistiska centralbyrån

att höjas från 33,000 kronor till 41,600 kronor, eller

med .................................................................................... kronor

samt följaktligen hela anslagstiteln att med samma

belopp höjas, eller från 61,400 kronor till 70,000

kronor;

Landsstaterna i länen:

[3.] att detta anslag må, med anledning af sju

boställens indragning, höjas med..................................... »

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till

»landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservationsanslag)»

att höjas från 2,699,386 kronor till 2,702,441

kronor;

Yäg- och vattenby ggnadsstaten:

[4.] att Riksdagen må medgifva, att i den för

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat uppföras

aflöningar dels till ytterligare en tredje gradens

tjensteman (byråchef), ledamot i styrelsen och föredragande

för ärenden angående enskilda jernvägar, med

6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som efter fem

år kan höjas med 600 kronor, samt 2,000 kronor i

tjenstgöringspenningar, dels till ytterligare två första

gradens tjensteman (notarier) med 3,000 kronor för

hvardera, deraf 1,800 kronor i lön, som efter fem år

kan höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare

500 kronor, samt 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar,

dels och till ytterligare en vaktmästare med

800 kronor, deraf 500 kronor i lön, som efter fem år

kan höjas med 100 kronor, samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar

; _

8,600

3,055

Transport kronor 11,655

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Konql. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

[5.] att reservationsanslaget till expenser för allmänna

arbeten må höjas från 30,000 kronor till 35,000

kronor eller med 5,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall till hvad i dessa

båda punkter föreslagits, anslagstiteln väg- och vattenbyggnadsstaten

med följande ändrade lydelse: »väg- och

vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag,

till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,

hvardera å 35,000 kronor)» att höjas

från 140,700 kronor till 158,900 kronor eller med.......• »

Veterinär stipendiater:

[6.] att Riksdagen må medgifva, att anslaget till

länsveterinärer må, under förändrad benämning: »länsveterinärer

och veterinärstipendiater», höjas med.......... »

eller från 48,500 kronor till 50,900 kronor;

Fiskerinäringens understöd:

[7.] att Riksdagen må medgifva, att anslaget till

fiskerinäringens understöd må höjas från 36,000 kronor

till 67,000 kronor, eller med........................................... »

Skiften och afvittringar:

[8.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1900 för

afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,

som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för

dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,

må desse tjensteman godtgöras af anslagen

till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år

1900 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens

län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en

tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;

_

Transport kronor

Bill. till Riksd. Prof. 1899. l:a Sami. 1:a Afd.

11,655: —

18,200: —

2,400: —

31,000: —

63,255: —

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Hästafvelns förbättrande:

[9.] att det under reservationsanslaget till »hästafvelns

förbättrande» uppförda särskilda anslag till prisbelöningar

för hästar må höjas från 50,000 kronor till

100,000 kronor, eller med................................................

kommande vid bifall härtill anslaget till »hästafvelns

förbättrande» att i sin helhet höjas från 109,620

kronor till 159,620 kronor;

Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader:

[10.] att Riksdagen må medgifva, att i riksstaten

under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till hästafvelns

förbättrande uppföres, under benämning: »bidrag

till sjömanshusens förvaltningskostnader», ett anslag

af.............................................................

att, såsom bidrag till bestridande af sjömanshusens

förvaltningskostnader, sjömanshusen emellan årligen fördelas

i mån af antalet vid hvarje sjömanshus under

näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn

jemväl tagen till andra omständigheter, som med afseende

å anslagets ändamål anses böra på en sådan

fördelning öfva inflytande;

Statens jernvägstraflk:

[11.] att Riksdagen må medgifva att, med ändring

af bestämmelserna i nu gällande aflöningsreglemente för

tjensteman och betjente vid statens jernvägar om högsta

arfvode för lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare

och kolvakt, arfvode inom tolfte löneklassen med årligt

belopp af 780 kronor må kunna tilldelas lokomotivputsare,

vagnputsare, pumpare och kolvakt;

63,255: —

50,000: —

40,000: —

Transport kronor 153,255: —

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1809.

Transport kronor

Patent- och Registreringsverket:

[12.] att Riksdagen, med godkännande för år 1900

af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,

som faststälts för år 1899, må medgifva,

att afgifterna för patent och registrering af varumärken

må användas till bestridande af de utgifter,

hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för

patent- och registreringsverket betingas af tillämpning

under år 1900 af förordningen angående patent och

lagen om skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och

föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra

uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet

med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning

under år 1900 af lagen om aktiebolag, lagen om

aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen om

registrering af bankaktiebolag eller ock af Kongl.

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1900

af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura

tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla

bolag;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.:

[13.] att detta anslag ökas med....................

eller från 219,712 kronor till 219,757 kronor;

Arbetareförsäkringen:

[14.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t

må ega för år 1900 använda de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjuk-__

Transport kronor

153,255: —

45: —

153,300: —

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 153,300: —

kassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels

till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda

vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1898

(n:r 77) äro angifna, dels ock till utarbetande och

offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg

af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Summa ökning kronor 153,300: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens

nuvarande slutsumma......,..................................... » 5,756,200: _

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 5,909,500: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll

f civilärenden för den 13 innevarande januari,

att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till:

[15.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna.

....................... kronor 4,500: —

[16.] utarbetande af näringsstatistik . ................... » 6,200: _

[17.] att af det för arbetsstatistiska undersökningar

beviljade anslag å 20,000 kronor

må på extra stat för år 1900 anvisas

återstående beloppet.................................... » 10,000:__

att under ifrågavarande hufvudtitel må

vidare å extra stat beviljas till:

[18.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» .. » 15,000: —

[19.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... » 95,000: —

[20.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske

lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän............................. » 13,000: —

Transport kronor 143,700: —

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1809.

Transport kronor

[21.] undersökningar af mindre hamnar och farleder

in. m.................................—•.........— *

[22.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag.... »

[23.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima

landtbruksinstitut........................................ »

[24.] uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet

vid Alnarp.................................. »

[25.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[26.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner in. m..... »

[27.] bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnas behof.

...........................................................---- *

[28.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland

afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län........................... »

[29.] understöd åt frökontrollanstalter.................. »

[30.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning........................................ »

[31.] understöd åt svenska mosskulturföreningen »

[32.] de geologiska undersökningarna.............. »

[33.] anställande af en andre instruktör i husslöjd

och personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander.................... »

[34.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i

Borås och till aflönande af en andre lärare

vid samma skola................................ »

[35.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

i Stockholm................................................ »

[36.] befrämjande af afsättning i främmande länder

af alster af svensk industri och svenska

• näringar.....................................................- »

[37.] handelsstipendier............................n:J‘............ »

[38.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............. »

[39.] bidrag till belöningar för dödande af sjelar »

Transport kronor

29

143,700: —

K

10,000: —

50,000: —

29,000: —

8,000: —

7,500: —

12,500: —

32,000: —

6,250: —

10,000: —

1,000: —

15,000: —

95,500: —

3,000: —

4,800: —

20,000: —

15,000: —

20,000: —

14,000: —

5,000: —

502,250: —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891).

Transport kronor

anordnande af fabriksinspektion.................... »

förekommande och hämmande af tuberkel
sjukdomar

hos nötkreaturen...................... »

ersättning för åtskilliga af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter.................... »

bestridande af kostnaderna för Sveriges

deltagande i 1900 års verldsutställning i

Paris och till understöd åt teknici och arbetare

för att besöka nämnda utställning,

utöfver förut anvisadt belopp.................... »

bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar........................... »

understödjande af brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder......,....... »

understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas

ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd,................................ »

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i

afseende å de tre sistnämnda anslagen må

gälla de vilkor och bestämmelser, som i

statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[47.] att enligt 1898 års Riksdags beslut skola

till odlingslånefonden under år 1900 af

riksgäldskontoret, i män af behof, öfverlemnas

medel till så stort belopp, som

jemte de till fonden ingående annuiteter

å odlingslån kan erfordras till fyllande

af högst 1,000,000 kronor; samt

[48.] att enligt 1896 års Riksdags beslut blifvit

för år 1900 beviljade till understödjande

medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar

1,500,000 kronor.

[40.]

[41.]

[42.]

[43.]

[44.]

[45.]

[46.]

502,250: —

33,000: —

50,000: —

47,050: —

375,000: —

1,000,000: —

300,000: —

300,000: -

Transport kronor 2,607,300: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[49.] dels att för år 1900 anvisa å riksstatens sjette

hufvudtitel till utförande af nya byggnader

och anläggningar vid statens jernvägstrafik,

med rätt för Kongl. Maj:t att

låta utaf detta belopp förskottsvis under

innevarande år af tillgängliga medel utanordna

648,100 kronor,............................ »

dels ock att medgifva, ej mindre att, till

fullbordande af den påbörjade reparationsverkstaden

vid Boden, må af uppkommet

öfverskott å de till arbetena å stambanan

mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå

(Boden) af Riksdagen beviljade medel användas

ett belopp af 53,000 kronor, än

äfven att, till påbörjande af ny lokomotivstallbyggnad

vid Boden, må af det anslag,

1897 års ''Riksdag anvisat för uppförande

af stall för 10 lokomotiv samt

nedläggning af vändskifva jemte erforderliga

stallspår å Svartön vid Luleå,

användas ett belopp af 23,400 kronor;

[50.] att för år 1900 anvisa å riksstatens sjette

hufvudtitel för utläggning af ytterligare

ett jernvägsspår mellan Lunds och Eslöfs

stationer ett belopp af............................... »

[51.] att för år 1900, till anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan trafikerade jernvägar,

anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

5,590,000 kronor, med rätt för

Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp

förskottsvis under innevarande år

af tillgängliga medel utanordna 590,000

kronor; *)

[52.] att till fortsättning af statsbanan mellan

Boden och Ytter-Morjärv för år 1900_

Transport kronor

2,607,300: —

2,228,600: —

600,000: —

5,435,900: —

‘) Se vidare här nedan pag. 66.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

[53.]

[54.]

[55.]

Transport kronor

bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne

ett anslag af 1,000,000 kronor; *)

att till fortsättning af statsbanan mellan

Gellivare och riksgränsen för år 1900

anvisa 4,000,000 kronor; **)

att af det till ombyggnad och förbättring

af Väddö kanal beviljade anslag å 500,000

kronor på extra stat för år 1900 anvisa

återstående beloppet.................................... »

att af det till bestridande af kostnaderna

för upprensning å uppgifna platser af

inomskärsfarled mellan Marstrand och

Lysekil samt mellan Hunnebostrand och

Fjellbacka beviljade anslag å 404,440

kronor på extra stat för år 1900 anvisa

ett belopp af................................................ »

tillsammans kronor

5,435,900: -

150,000:

200,000: —

5,785,900: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1899 års

riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Makt nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt: ö

1899.

ordinarie anslag 5,756,200

extra anslag 4,354,350

1900.

— 5,909,500

— 5,785,900

— således ökning kronor 153,300

— » » » 1,431,550

—

summa kronor 10,110,550

— 11,695,400

— således ökning kronor 1,584,850

—

*) Se vidare här nedan pag. 66.

**) Se vidare här nedan pag. 70.

Jihiy

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kong]. Maj:t$ nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

33

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.....................................................-.......................... kronor 19,219,310: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ »_40: —

tillsammans kronor 19,219,350: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 13 innevarande månad,*) föreslå

beträffande

Statskontoret:

[1.] att Riksdagen må å statskontorets stat för en

tjensteman i andra lönegraden uppföra lön med 3,000

kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, med

rätt derjemte för tjenstens innehafvare till ålderstillägg

efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman i samma grad;

hvarigenom anslaget till statskontoret skulle höjas

med ..................................................................................- kronor

eller från 102,800 kronor till 107,300 kronor.

Postverket:

[2.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt

statsrådsprotokollet för den 13 innevarande januari tillstyrkta

ändringar i postverkets stater äfvensom af de

bestämmelser, hvilka, i sammanhang med ifrågasatt

reglering af aflöningsförmånerna för en del tjensteman

och betjente vid postverket, enligt samma statsråds-__

Transport kronor 4,500: —

4,500: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

Bih till Rilcid. Prot. 1899. l:a Samt. l:a Afd.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

protokoll tillstyrkts, må för år 1900 bestämma postverkets

anslag, förslagsvis beräknadt, till 10,295,000

kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom

postverkets utgiftsstater skulle ökas med.................... »

Och föreslår derjemte Kongl. Maj:t Riksdagen att

medgifva:

att till den redan bildade fonden för anskaffande

af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas ej

mindre den behållning, som för år 1899 kan å postverkets

rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen

beräknade öfverskottet för samma år, än äfven,

sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts, af

det för sistnämnda år uppkomna öfverskottet den del

intill ...............................i.................................... »

som kan komma att öfverstiga 305,000 kronor, och

att den sålunda förstärkta fonden, under benämning

»fond till posthusbyggnader», må, i den mån Kong].

Maj:t finner sådant erforderligt, användas dels till fortsättande

af uppförandet af ett posthus i Malmö, dels

ock till betäckande af de kostnader, som utöfver förut

beräknade kunna uppstå för uppförande af posthus i

Stockholm och Helsingborg;

Telegrafverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt

ofvannämnda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta

ändringar i telegrafverkets stater, må, under Kongl.

Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra

de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,

såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,

till telegrafverket för år 1900 anvisa enahanda

belopp, 1,510,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen

beräknats, samt tillika medgifva, att det

öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af

Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets

tidsenliga utveckling och förbättring;

Transport kronor

4,500: —

1,151,400: —

200,000: —

1,355,900: —

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Majt-.s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Tullverket:

[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt

förut omförmälda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta

ändringar i tullverkets stater, må för år 1900

bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,810,200 kronor, att

såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen, hvarvid

uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp af------ »

Skogsväsendet:

[5.] att Riksdagen må

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra

ytterligare en jägmästare med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor och resepenningar 400

kronor samt fyra kronojägare med för hvardera lön

400 kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor samt

hyresersättning 100 kronor, och

för sådant ändamål höja det bestämda anslaget för

skogsstaten, nu 446,108 kronor, med 5,300 kronor till

451,408 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

nu 794,742 kronor, med 216,150 kronor till

1,010,892 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 451,408: —

» statens skogs
läroverk.

.... » 50,500: — kronor 501,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 84,400: —__

Transport kronor 586,308: — kronor

1,355,900: —

97,200: —

1,453,100: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 586,308: — kronor

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisnin
gen.

..............kronor 4,800: —

» kronoskogarnes

förvaltning och , ...

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet......> 1,010,892:— » 1,015,692: —

Summa kronor 1,602,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med.. .................................... »

dels ock medgifva, att till bestridande af de kostnader

för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för år 1899

för berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke

lemnar tillgång, må efter Kongl. Maj:ts bemyndigande

af domän styrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp

af högst 106,000 kronor, att af samma års skogsmedel

ersättas;

Och föreslår Kongl. Maj:t derjemte Riksdagen att

medgifva:

att jägmästare må i fråga om rätt till ålderstillägg

få räkna sig till godo den tid, hvarunder han innehaft

befattning såsom statens skogsingeniör;

Byggnader och reparationer:

[6.] att Riksdagen må höja reservationsanslaget

till byggnader och reparationer med ............................

eller från 200,000 kronor till 300,000 kronor;

Städers friheter:

[7.] att det i riksstaten för innevarande år under

anslaget »Städers friheter» och rubriken »indelning och

Transport kronor

1,453,100: —

1

221,450: —

100,000: —

1,774,550: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 1,774,550: —

dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och

kyrkotionde» upptagna belopp 40 kronor må minskas

med 10 kronor;

i följd hvaraf anslaget till »Städers friheter» kommer

att minskas med nyssnämnda belopp 10 kronor

från 21,590 kronor till 21,580 kronor.

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring. ---—

Summa kronor 1,774,550: —

Härifrån afgår ofvan angifva minskning i anslaget

till städers friheter med....................................................

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen

blifver ..........................................-...............-.....---

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat...................................

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till....................................................

10: —

kronor 1,774,540: —

» 19,219,350: —

kronor 20,993,890: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll

öfver finansärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvudtitel

må å extra stat beviljas till

[8.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå .............................................-.........-..... kronor 4,000:

[9.] ordnande och registrerande af vissa handlingar

i kammararkivet, af förut beviljadt anslag å

15,000 kronor .............................................-...................... * 5,000:

[10.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 316,119: —

[11.] arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

.........................-..................kronor 12,800: _

Transport kronor 12,800:— kronor 325,119:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 12,800:— kronor

[12.] arfvoden åt extra biträden,

flitpenningar och renskrifningskostnad » 4,700:^- *

[13.] påbyggnad å det åt telegrafverket upplåtna

hus vid Skeppsbron i Stockholm ................................. »

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen

att medgifva,? att till bestridande af kostnaden

för omförmälda påbyggnad må användas det belopp,,

7,036 kronor 27 öre, som qvarstår odisponeradt

af det af Riksdagen på extra stat för år 1898 för

tillbyggnad å ifrågavarande hus beviljade anslag, 113,730

kronor;

[14.] de på Sveriges del belöpande kostnaderna

för anbringandet af en genom tyska telegrafförvaltningens

försorg mellan Sveriges kust och Neu Mucran på

Riigen nedlagd ny telegraf kabel äfvensom de i anledning

af kabelns nedläggning och förbindande med svenska

telegrafnätet föranledda utgifter ..................................... »

[15.] anläggning af telefonledningar:

dels från Stockholm till Malmö, återstående beloppet

af förut beviljadt anslag till telefona njäaamingar,

1,091,000 kronor, ................................ »

dels ock från Stockholm till Luleå, från Luleå till

Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från Stockholm

till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall

till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från

Stockholm till Norberg, från Stockholm till Vesterås,

från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro till Carlstad,

från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och

Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro

till Nässjö, från Örebro till Göteborg, från Carlstad

till Filipstad och Mora, från Mora till Bollnäs och

Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från

Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro

och från Norrköping till Nässjö, från Norrköping till

Göteborg, från Norrköping till Sköfde, från Linköping

till Husfred, från Nässjö till Malmö och från Nässjö

till Vexiö och Carlshamn, från Halmstad till Nässjö

Transport kronor

325,119: —

i, - m '' ’ 11 f‘V

17,500: —

27,000: —

220,000: —

369,000: —

958,619: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 958,619: —

och från Halmstad till Vexiö, från Borås till Varberg,

från Göteborg till Skara, från Oskarshamn till Ystad

samt från Sundsvall till Östersund och norska gränsen

vid Storlien 2,994,000 kronor, af hvilket anslag för år

1900 skulle anvisas........................................................... » 600,000: —

till utförande af dem bland ofvan uppi’äknade

telefofdinier, som Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma;

[16.] anläggning genom telegrafverkets försorg af

en dubbeltrådig telefonledning från Visingsö till staden

Grenna................................................................................. » 11,550: —

under i statsrådsprotokollet angifna vilkor;

[17.] yttre restaurering af Örebro slott, en tiondedel

af det beviljade anslaget, 44,000 kronor, att utgå

under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor med........... » 4,400: —

[18.] uppförande af två nya flygelbyggnader vid

länsresidenset i Östersund........:4ur...„............................. » ,.f 57,000: —

[19.] uppförande af en tillbyggnad mellan länsresidensets

i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra

flygel.......................... » 21,000: —

[20.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna ......................... » 43,200: —

[21.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis.

._______________ » 40,527: —

[22.] afdikningar å kronans skogar i Norrbottens

och Vesterbottens län....................................... » 150,000: —

[23.] reglering af flottleder i Norrbottens och

Kopparbergs län.............. ................................................ » 100,000: —

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen

att medgifva, att de afgifter, som läggas å

flottningen, må för enahanda ändamål disponeras;

[24.] skogsodlingens befrämjande ..............,...n .» .ö 50,000: 1—

[25.] gäldande af årspremie för brandförsäkring

af den nya operabyggnaden i Stockholm........................ »vid 18,314: —

tillsammans kronor 2,054,610: —

i jji *■,« • ------------■.1 • -v- • -■......i.,. ,i .

» • V itiu i;.vöV; -H f {*»: # 31 öA*ft

• | ; , i, {i i ’ J , : f.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1899 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

på följande sätt:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

1899. 1900.

ordinarie anslag 19,219,350: — 20,993,890: — såledesökningkronorl,774,540: —

extra > 901,150:— 2,054,610:— > » » 1,153,460: —

summa kronor 20,120,500: — 23,048,500: —således ökning kronor 2,928,000: —

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 13,457,821: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde.................... » 251,190: —

ersättningar................... » 513,088: —

tillsammans kronor 14,222,099: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden för den 13 i denna månad,*) föreslå

beträffande

Kleresistaten:

[1.] att Riksdagen må bevilja dels, såsom årlig

ersättning för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten

i det blifvande Ångermanlands sydvestra kontrakt

för Graninge församling, 12 kronor 60 öre, dels

ock, såsom årlig ersättning till kontraktsprosten i det

blifvande Medelpads östra kontrakt för prostetunnor

från Sundsvalls och Holms församlingar, 25 kronor 20

öre, eller tillhopa, i jemnadt krontal,.............................. kronor

__ Transport kronor

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

[2.] att den under förevarande anslag i riksstaten

upptagna »anvisning i kontant» måtte ökas med

dels ersättning för prostetunnor kronor 8,592: 44

dels ersättning till fattiga prest
enkor

i Halland................................... » 774: 63

och dels ersättning för till fattiga

prestenkor från kyrkor i Bohuslän

och en del af Elfsborgs län utgående

anslag.................................................... *_''211: 50

eller med tillhopa kronor 9,584: 57

samt att från anslaget må afgå

hvad af 1856—1858 års Riksdag beviljats

till ersättning för indragen

kyrkotionde......... »_204: 75

hvadan ökningen alltså skulle utgöra kronor 9,379: 82

eller, under iakttagande att 3 kronor 26 öre å anslaget

äro odisponerade, i jemnadt tal.......................................

kommande, under förutsättning af bifall till hvad

under punkterna 1 och 2 föreslagits, den under

kleresistaten uppförda anvisning i kontant, nu 20,674

kronor, att ökas med 9,415 kronor eller till 30,089

kronor;

att i riksstaten för år 1900 må upptagas under

anslaget till kleresistaten och under rubrik »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter»

endast 2,500 kronor. ‘

Vid bifall till hvad i punkterna 1 och 2 föreslagits

kommer summan af de under anslaget till

kleresistaten uppförda belopp, nu 373,761 kronor, att

utgöra 369,676 kronor;

Domkapitlens expeditioner:

[3.] att den under anslaget till domkapitlens expeditioner

förefintliga anvisning i kontant^ nu 27,659____________

Transport kronor

Bill. till Riksd. Prof. 1899. l:a Samt. l:a Afd.

38: —

9,377: —

9,415: —

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 9,415

kronor, må för godtgörande af vissa i statsrådsprotokollet

angifna ersättningsbelopp ökas med ..................... » 515

eller till 28,174 kronor;

kommande vid bifall härtill summan af de under

anslaget till domkapitlens expeditioner uppförda belopp,

nu 33,500 kronor, att ökas till 34,015 kronor.

Universiteten:

[4.] att Riksdagen ej mindre må bevilja

dels till aflöning åt en vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket

i Upsala ett årligt anslag af............ » 4,000

deraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjenstoörinffspenningar;
dels

till aflöning åt en ny ordinarie amanuens vid

nämnda bibliotek ett årligt anslag af.......................... ■> 2,500

deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar;
dels

slutligen till aflöning åt ytterligare en vaktmästare

vid biblioteket ett anslag af............................... » 600

årligen;

än äfven medgifva,

att lönen åt vice bibliotekarierna vid universitetsbiblioteket

i Upsala må kunna höjas efter 5 års tjenstgöring

med 500 kronor och efter 10 års tjenstgöring

med ytterligare 500 kronor;

att innehafvaren af den nya vaktmästaresysslan må

åtnjuta två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter

5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring;

att den nuvarande vice bibliotekarien må i fråga

om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,

han efter sin utnämning till vice bibliotekarie tjenst,- gjort vid biblioteket;

samt att berörda ålderstillägg åt vice bibliotekarierna

och vaktmästaren må utgå af det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg;

Transport kronor 17,030:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

[5.] att till förhöjning af den till konservatorn vid

botaniska museet vid universitetet i Upsala utgående

aflöning från dess nuvarande belopp 750 kronor till

1,800 kronor må beviljas ett årligt anslag af............-- »

[6.] att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande

akademiska lärare, utöfver de nu i utgiftsstaterna

för universiteten i Upsala och Lund den 13 november

1885 upptagna, för ändamålet tillgängliga anslag å

1,500 kronor för universitetet i Upsala och 1,000 kronor

för universitetet i Lund, må beviljas särskilda årliga

anslag, nemligen:

för universitetet i Upsala................— ............-............. *

och för universitetet i Lund............-...........—-...............- *

dessa båda anslag att användas enligt de bestämmelser,

som af Kongl. Maj:t meddelas;

[7.] att för inrättande af en ny ordinarie professur

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund må

beviljjis ett årligt anslag af............................................- *

deraf 4,500 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgörings
penningar;
[8.

] att Riksdagen må, dels till förhöjande af vice

bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning

från 3,500 kronor till 4,000 kronor, deraf 2,500

kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar,

bevilja ett årligt anslag af................-.............................. *

dels '' ock medgifva, att lönen för bemälde vice bibliotekarie

må kunna höjas efter 5 års tjenstgöring, infallande

före eller efter dessa bestämmelsers trädande

i tillämpning, med 500 kronor och efter 10 års sådan

tjenstgöring med ytterligare 500 kronor, samt att ifrågakomma

två ålderstillägg må utgå af det under åttonde

hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

[9.] att anvisningen i kontant till universiteten

må förhöjas med ersättningsbelopp till Lunds universitet

för vaxljusmedel 819 kronor 80 öre och till

samma universitet för afskrifven kyrkotionde 31,773

kronor 2 öre, eller med tillhopa i jeinnadt tal..............*

Transport kronor

43

17,030: —

1,050: —

3,500: —

4,000: —

6,000: —

500: —

32,593: —

64,673: —

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Under förutsättning af bifall till hvad under

punkterna 4—9 föreslagits kommer anslaget i kontant

till universiteten, nu 757,781 kronor, att ökas med

tillhopa 54,743 kronor eller till 812,524 kronor;

att det i 1899 års riksstat under anslaget till

universiteten och rubriken »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde»

upptagna belopp, 35,820 kronor, må uteslutas;

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[10.] att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande

lärare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

må beviljas ett årligt anslag af........................................ »

att användas enligt de bestämmelser, som af Kongl.

Maj:t meddelas;

[11.] att Riksdagen må förhöja anslaget till bibliotekets

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet underhåll

och förökande, nu 4,000 kronor, med.................... »

eller till 8,000 kronor, samt medgifva, att ett belopp

af 500 kronor deraf må kunna användas till arbetsbiträde

vid biblioteket;

[12.] att till aflöning åt en vaktmästare vid karolinska

mediko-kirurgiska institutets bakteriologiska laboratorium

må beviljas ett årligt anslag af ................. »

Vid bifall till hvad under punkterna 10—12 föreslagits

kommer anslaget till karolinska mediko-kirurgiska

institutet, nu 191,900 kronor, att ökas med 7,050

kronor, eller till 198,950 kronor;

Allmänna läroverken:

[13.] att Riksdagen må å ordinarie stat för allmänna

läroverken bevilja

dels till höjning af anslaget till ålderstillägg........ »

dels till ökning af anslaget till arfvoden åt extra

lärare och vikarier samt oförutsedda behof.................... »

[14.] att i stället för det nu från Meurlingska skolfonden

utgående bidrag till aflönande af tre adjunkter

Transport kronor

64,673: —

2,000: —

4,000: —

1,050: —

60,000: —

65,000: —

196,723: —

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

vid allmänna läroverket i Linköping må beviljas ett

årligt anslag af...................................................-............-

[15.] att det i 1899 års riksstat under rubriken

allmänna läroverken uppförda reservationsanslag må v

ökas med belopp, motsvarande ersättning för studieskatten

i Halland 66 kronor 92 öre och för bidraget

till Karlshamns skolstat 53 kronor 54 öre, eller med

sammanlagdt i jemnadt tal ........................................-..... 21

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna

13—15 föreslagits kommer reservationsanslaget

till allmänna läroverken, nu 2,923,880 kronor, att

ökas med tillhopa 125,481 kronor, eller till 3,049,361

kronor;

Pedagogier och folkskolor:

[16.] att ur 1900 års riksstat må uteslutas det

under anslaget till pedagoc/ier och folkskolor under rubriken

»indelning och dermed jemförlig anvisning, på

förslag: friheter och kyrkotionde» i riksstaten för år

1899 uppförda belopp, 1,010 kronor;

kommande vid bifall härtill summan af de under

nyssberörda anslag uppförda belopp, nu 26,176 kronor,

att utgöra 25,166 kronor;

Folkundervisningen:

[17.] att för beredande af medel för tillgodoseende

af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg

det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande

må från och med år 1900 ökas med..........................—- *

[18.] att för beredande af ytterligare medel till

materiel, ved och ljus m. m. vid vissa folkskolelärareseminarier

anslaget till seminarier för folkskolelärares

bildande må från och med år 1900 ökas med............... »

Vid bifall till hvad under punkterna 17 och 18 föreslagits

kommer anslaget till seminarier för folkskole-_

Transport kronor

45

196,723: —

360: —

121: —

900: —

3,300: —

201,404: —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

lärares bildande, nu 330,125 kronor, att ökas med tillhopa

4,200 kronor, heller till 334,325 kronor;

De tekniska läroverken:

[19.] att Riksdagen må till arfvode åt en extra lärare

i läran om metallernas egenskaper vid tekniska högskolan

anvisa ett årligt anslag af....................................

[20.] att Riksdagen må, med uteslutande af de för

Chalmers’ tekniska läroanstalt beviljade anslag till en

lärare i allmän och husbyggnadskonst 1,500 kronor,

till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och

ornamentsritning 2,000 kronor, till en lärare i elektroteknik

2,000 kronor samt till en lärare i mekanisk

teknologi, mekanik och konstruktion af enkla maskindelar

2,000 kronor, eller tillsammans 7,500 kronor,

dels på ordinarie stat bevilja:

till höjning af aflöningen för en hvar af fyra nuvarande

lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande

geometri, i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi,

i maskinlära och maskinkonstruktioner samt i

skeppsbyggeri, från 3,500 kronor till

4,500 kronor........................................ kronor 4,000: —

till upprättande af ett nytt lektorat

i byggnadskonst och ornamentsritning

.................................... » 4,500: —

till upprättande af ett nytt lektorat

i elektroteknik.................... » 4,500: —

till höjning af aflöningen för

en andre lärare i matematik från

1.000 kronor till 3,000 kronor........ » 2,000: —

till höjning af aflöningen för

en andre lärare i allmän kemi från

2.000 kronor till 3,000 kronor......... » 1,000: —

till höjning af aflöningen till

en andre lärare i skeppsbyggeri från

1,800 kronor till 3,000 kronor........ » 1,200: —

Transport kronor

201,404:

2,500:

203,904:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Konrjl. Maj:ts nåd. prop. n:0 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

till höjning af aflöningen för en

lärare i väg- och vattenbyggnadskonst

från 1,200 kronor till 2,000 kronor kronor

till höjning af aflöningen för

en lärare i allmän mekanik från

1,500 kronor till 2,500 kronor....... »

till aflöning för en lärare i mekanisk

teknologi.................................- »

till aflöning för en lärare i

konstruktion af enkla maskindelar ...

till aflöning för en lärare i elementär

mekanik ............ *

till aflöning för en lärare i elektrokemi.

...............................................

till aflöning för en lärare i landtmäteri.

....................... »

till höjning af aflöningen för en

lärare i svenska språket och bokföring

från 400 kronor till 900 kronor *

till höjning af aflöningen för

en lärare i frihandsteckning från

1,000 kronor till 2,500 kronor........ »

till höjning af aflöningen för en

lärare i modellering från 500 kronor

till 1,200 kronor.................. »

till höjning af bibliotekariens

arfvode från 300 kronor till 800 kronor »

till höjning af aflöningen för en

vaktmästare från 750 kronor till

1,200 kronor, med bibehållande af rätt

till fri bostad,............................. --

till höjning af anslaget till repetitörer

från 1,200 kronor till 2,000 kronor

..........................................—-----r- ■ *

800: —

1,000: —

1,500: —

1,200: —

1,200: —

800: —

400: —

500: —

1,500: —

700: —

500: —

450: —

800: —

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar

aflöningen skall fördelas i lön och tjenstgöringspenningar

med 2,600 kronor såsom lön och 1,900 kronor

såsom tjenstgöringspenningar;

203,904: —

Transport kronor 203,904: —

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18,9.9.

Transport kronor

dels ock medgifva:

att samtliga lektorer och läraren i verkstadsarbete

vid anstalten må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring

åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor

och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett

andra ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt

för nuvarande lektorer och läraren i verkstadsarbete att

i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid, de efter sin utnämning i sådan egenskap

tjenstgjort vid anstalten;

att andre läraren i matematik, allmän kemi och

skeppsbyggeri må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring

åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor; samt

att ålderstilläggen må utgå af det å riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;
kommande,

vid bifall till framställningen om nyss

berörda anslags beviljande och uteslutning af omförmälda

fyra anslag, det ordinarie anslaget till Chalmers’

tekniska läroanstalt, nu 56,000 kronor, att ökas med.. »

eller till 77,050 kronor;

[21.] att den årliga aflöningen för föreståndare

och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping,

Malmö, Örebro och Borås må bestämmas sålunda,

att föreståndaren, som tillika är lektor, erhåller

4,500 kronor, deraf 3,000 kronor lön och 1,500

kronor tjenstgöringspenningar, lektorn i byggnadskonst,

beskrifvande geometri m. m. vid skolan i Örebro erhåller

3,000 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 1,000

kronor tjenstgöringspenningar, samt en hvar af öfrme

lektorer erhåller 3,500 kronor, deraf 2,200 kronor lön

och 1,300 kronor tjenstgöringspenningar, med rättighet

tillika för en hvar af lektorerna att efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring, infallande före eller efter dessa

bestämmelsers trädande i tillämpning, åtnjuta ett ålderstillägg

å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem

års sådan tjenstgöring ett dylikt tillägg af 500 kronor,

Transport kronor

203,904

21,050:

224,954:

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

att utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;

samt att för ändamålet det ordinarie anslaget till

de tekniska elementarskolorna må höjas med ett belopp

af................................................................................

Vid bifall till hvad under punkterna 19—21 föreslagits

kommer anslaget till tekniska läroverken, nu

444,025 kronor, att ökas med tillhopa 31,550 kronor,

eller till 475,575 kronor;

Medicinalstyrelsen med tillhörande stater:

[22.] att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren

uppföres å fjerde hufvudtiteln, hvad om honom förekommer

i medicinalstyrelsens stat må uteslutas och i

stället anslås motsvarande aflöning till ytterligare ett

medicinalråd, samt att, vid bifall härtill, staten i den

del, som angår aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter,

må erhålla följande lydelse:

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

j 1 ledamot, medicinalråd

i 3 ledamöter, d:o

4,400

13,200

—

2,000

6,000

—

6,400

19,200

—

1 Efter 5 år kau

> lönen höjas med

1 600 kronor.

Ett bifall härtill föranleder icke någon ändring

i slutsumman af medicinalstyrelsens aflöningsstat eller

anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater;

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:

[23.] att allmänna barnbördshusets ordinarie anslag,

nu utgörande 23,760 kronor, må höjas med........ »

eller till 29,760 kronor;__

Transport kronor

224,954: —

8,000: -

6,000: —

238,954: —

Bih. till Riktd. Prof. 1899. l:a Samt. lta Afd.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

[24.] att arfvodena åt hvar och en af biträdande

lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna

i Stockholm och Göteborg må höjas från 1,500 kronor

till 2,500 kronor samt att för sådant ändamål de till

barnmorskeundervisningsanstalterna nu utgående ordinarie

anslag må ökas med............................................. »

[25.] att anvisningen i kontant å anslaget till

barnmorskeundervisningen och barnbördshusen må ökas

med ett belopp, motsvarande ersättning till barnmorskeläraren

i Lund 1,357 kronor 71 öre, eller med i jern—

nadt tal............................................................................... »

Vid bifall till hvad under punkterna 23—25 föreslagits

kommer anslaget i kontant till barnmorskeundervisningen

och barnbördshusen, nu 32,750 kronor, att

ökas med sammanlagdt 9,358 kronor eller till 42,108

kronor;

att det under rubriken »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde»

uppförda belopp å 700 kronor må ur riksstaten utgå;

Akademien för de fria konsterna:

[26.] att följande under rubriken »diverse anslag»

i akademiens för de fria konsterna stat förekommande

poster må upptagas sålunda:

belysning, undervisningsmateriel in. m. kronor 8,000: —

samlingarnas ökande och underhåll.... » 4,500: —

Vid bifall härtill komma »diverse anslag» att uppgå

till sammanlagdt 18,000 kronor såsom gemensamt reservationsanslag

och anslaget till akademien för de fria

konsterna i sin helhet, nu 61,900 kronor, deraf två

reservationsanslag å tillhopa 21,000 kronor, ökas med »

och sålunda i riksstaten uppföras med 67,900 kronor,

deraf två reservationsanslag å tillhopa 27,000 kronor;

Transport kronor

238,954:

2,000:

1,358:

6,000:

248,312:

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Meteorologiska centralanstalten:

[27.] att, för beredande af ökadt arfvode åt amanuensen

vid meteorologiska centralanstalten och inrättande

af en andre amanuensbefattning derstädes

äfvensom i öfrigt för uppehållande af väderlekstjensten

vid anstalten i dess nuvarande omfattning, det till anstalten

utgående årliga anslag må höjas med.................

deraf 5,850 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom

anstaltens ordinarie anslag skulle uppnå en slutsumma

af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor reservationsanslag;
-

Lasaretts underhåll:

[28.] att i riksstaten för år 1900 må ej mindre

förhöjas den under anslaget till lasaretts underhåll

uppförda anvisning i kontant; nu 94,836 kronor, med

ersättning för den till Lunds lasarett för dess utvidgning

och för understöd af ett kliniskt institut derstädes

från åtskilliga församlingar i Malmöhus län och en

församling i Kristianstads län anslagna kyrkotionde,

beräknad till 3,038 kronor 54 öre, eller, vid det förhållande

att å anslaget 98 öre äro odisponerade, med

ett jemnadt belopp af........................................................

då anslaget alltså upptages till 97,874 kronor, än äfven

uteslutas det vid samma anslag under rubriken »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter

och kyrkotionde» hittills uppförda belopp

4,360 kronor;

Hospitals underhåll:

[29.] att Riksdagen må dels godkänna följande

aflöningsstat för läkare vid Upsala asyl:

asyllåkaren, kontant aflöning............. kronor 4,500: —

jemte boställsvåning med bränsle och lyse äfvensom

derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter_______

Transport kronor

248,312: —

9,350: —

3,038: —

260,700: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

fem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500

kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,

med rättighet dessutom till sex veckors semester

årligen,

1 underläkare, kontant aflöning........ kronor 2,000: —

1 d:o d:o d:o ......... » 2,000: —

hvilka begge underläkare derjemte skola ega att åtnjuta

bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse,

tvätt och första klassens kost,

dels beträffande denna stats tillämpning jemväl

godkänna, att af kontanta aflöningen för hvar och en

af dessa läkare två tredjedelar skola utgöra lön och en

tredjedel tjenstgöringspenningar,

dels ock medgifva, att hvad som erfordras för beredande

af ifrågavarande aflöningsförmåner åt läkarne

skall utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll

med undantag af ålderstilläggen, hvilka böra påföras

åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg;

[30.] att Riksdagen må medgifva, att, sedan genom

nådiga förordningen den 14 oktober 1898 den till

Malmö asyl från Lunds landsförsamling ingående kyrkotionde,

med forsellön beräknad till 115 kronor 91 öre,

blifvit från och med år 1900 afskrifven, den ersättning

härför, som bör Malmö asyl tillkomma, må få utgå

från förslagsanslaget till hospitals underhåll;

Kyrkors underhåll:

[31.] att i riksstaten för år 1900 under anslaget

till kyrkors underhåll må ej mindre såsom »anvisning i

kontant», efter afdrag från nuvarande beloppet 7,528

kronor af 6,500 kronor 50 öre, uppföras i jemnadt tal

1,028 kronor än äfven uteslutas det under rubriken »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter

och kyrkotionde» uppförda belopp 193,300 kronor;

kommande vid bifall härtill summan af de under

anslaget till kyrkors underhåll uppförda belopp, nu

370,228 kronor, att utgöra 170,428 kronor;

260,700

Transport kronor 260,700:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n.-o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande

:

[32.] att reservationsanslaget till resestipendier

samt läroböckers och lärda verks utgifvande må höjas .

från 24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med........ »

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[33.] att detta förslagsanslag, nu 23,053 kronor,

ma höjas till 23,056 kronor, eller med...............-.........- »

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i

riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t

icke att föreslå någon ändring. _

Summa kronor 266,703: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

i kontant till kyrkors underhåll..................................... » 6,500:

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie___

anslagen i kontant utgör.................................................. kronor 260,203:

Om efter afdrag från hufvudtitelns ordinarie anslag

enligt nu gällande riksstat kronor 14,222,099: —

af belopp, som under rubriken

»indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: friheter

och kyrkotionde» föreslagits skola

nedsättas eller uteslutas, tillhopa »___248,690: —

lägges återstående ordinarie anslag enligt nämnda

riksstat......................................................................~ -..... » 13,973,409:

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag i dess

helhet enligt Kongl. Maj:ts förslag uppgå till................ kronor 14,233,612: —

53

260,700: —

6,000: —

3: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,

vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare

innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riks- och landsarkiven:

[34.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —

[35.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana

skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia, ................................................................ » 3 QOO: _

[36.] till fortsatt utgifvande genom riksarkivet af

»Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som

höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet

1521-1718»,...................................................................... » 1,500: -

[37.] för uppförande af byggnader för ett landsarkiv

i Lund återstoden af förut beviljadt anslag........ » 82,563: _

[38.] till beredande af lokaler för ett landsarkiv

i Upsala återstoden af förut beviljadt anslag................. » 53,000: _

[39.] till anordnande af värmeledning i de för

landsarkivet i Vadstena afsedda lokaler......................... » 5,500: _

Nationalmuseum:

[40.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar............................................... » 4 QOO:__

[41.] för restaurering af tafior tillhörande statens

i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer och å de

kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga konstsamlingar,

25,000 kronor, deraf för år 1900................. » 10,000: _

[42.] för anordnande af nattlig bevakning vid na
tionalmuseibyggnaden.

....................................................... » 2 000: _

[43.] till inlösen af en utaf amanuensen F. R.

Martin gjord samling af orientaliska konstslöjdföremål » 4,860: —

Transport kronor 168,123: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Lif rustkammare»:

[44.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna

m. m.........................................................................

Domkapitlens expeditioner:

[45.] för löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa

expeditioner........................................................................

[46.] för betäckande af brister, som före år 1897

uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån

de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning

faststälda,.............................................................................

Universiteten:

[47.] till arfvode åt en lärare vid universitetet

i Upsala i finsk-ugriska språk..........................................

[48.] till lektorer i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt

anslag................................................-i................................ >:>

[49.] för uppehållande af undervisningen och examinationen

i geografi vid universitetet i Upsala............ »

[50.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala..................................

[51.] till fyllande af den summa, som beräknats

för till- och ombyggnader samt dermed förbundna förbättringar

vid akademiska sjukhuset i Upsala i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med framlagda ritningar och

förslag 293,835 kronor, deraf för år 1900..................... »

[52.] till aflöning åt en extra ordinarie professor

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund.......

[53.] till lektorer i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag

[54.] till särskildt arfvode åt docenten vid universitetet

i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet

angifvet vilkor,........................................................ .*

55

168,123: —

5,800: —

3,716: —

5,000: —

2,500: —

6,000: —

1,000: —

3,500: —

150,000: —

4,000: —

6,000: --

3,000: —

Transport kronor 358,639: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

, Transport kronor

[55.] såsom personligt lönetillägg för är 1900 åt

akademikainreraren i Lund Oscar Gerhard Regnell...... »

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

[56.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket

i Lund........................................................ »

[57.] till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska

laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund.... »

[58.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska

institutionen i Lund............................................. >

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[59.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska

klinik ............ »

* » » » vid institutets

kemiska laboratorium

........ »

[60.] till eu pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ................................. »

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ »

[61.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet.......................... ,

[62.] för anskaffande och underhåll af materiel för

oftalrniatriska kliniken vid institutet................................ »

[63.] för anskaffande till användning vid klinikerna

å serafimerlasarettet af en fullständig s. k. Röntgenapparat

jemte apparater för fotografering...................... »

[64.] till fyllande af brist, som å det allmänna

materielanslaget vid institutet uppstått, ....................... »

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[65.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid

de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter

samma grunder som för innevarande år,........................ »

Transport kronor

358,639: —

750: —

2,500: —

1,500: - 500: —

900: -

900: —

1,800: —

2,800: —

1,500: —

500: —

3,000: —

2,690: —

429,725: —

807,704: —

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kong!.. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

57

Transport kronor

[66.] dels till betäckande af brist å det gemensamma

reservationsanslaget till de allmänna läroverken, för år

1898 84,000 kronor och för år 1899 105,000 kronor,

eller tillhopa......................................................................... »

dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare

vid de allmänna läroverken.................................... »

Högre lärarinneseminariet:

[67.] till löneförbättring .åt lärare och lärarinnor

vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande

år, ....................................................................... »

[68.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet ................................................. »

samt för beredande af fortsatt undervisning i

huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan.......... »

Folkundervisningen:

[69.] för anordnande af parallelklasser vid två

folkskolelärareseminarier.................................................... »

[70.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor

vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt

teekningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden

åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,.................................... »

[71.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar

vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,

.................................. »

De tekniska läroverken:

[72.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska

högskolan 8,300 kronor;

Transport kronor

Bih. till Rikad. Prof. 1899. l:a Samt. l:a Afd.

807,704: —

189,000: —

128,000: —

3,250: —

3,000: —

5,000: —

19,400: —

36,300: —

20,000: —

1,211,654: —

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

till ökning af sekreterarens och kamrerarens derstädes

arfvoden 500 kronor;

till förändring i hufvudbyggnadens vid högskolan

inredning samt värmelednings- och belysningsanordningar

30,400 kronor, samt

till förstärkning af undervisningsmaterielen derstädes

8,254 kronor, eller tillhopa...............................— »

[73.] dels till förstärkning af lärarekrafterna vid

tekniska skolan i Stockholm 2,000 kronor, dels till inköp

och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

vid skolan 10,750 kronor, eller tillsammans.................. »

[74.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet

omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och

till bestridande af kostnader för deras inspektion......... »

Gymnastiska centralinstitutet:

[75.] till aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik

vid institutet....................................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[76.] dels till arfvode för granskning af hospitalens

räkenskaper____________________________—........-.....................

dels ock till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen

vid hospitalsärendenas behandling en summa af............

dock, hvad denna summa beträffar, under förbehåll att

deraf innehålles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets

förre sekreterare T. A. Billbergh kan

komma att af de till honom för år 1900 i ersättning

för sekreterareaflöning frän allmänna indragningsstaten

utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen

vid handläggning af sekreteraregöromål

å hospitalsafdelningen;

1,211,654: —

47,454: —

12,750: —

45,000: —

2,500: —

1,200: —

6,000: —

Transport kronor 1,326,558: —

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

♦

Transport kronor

Sanatorier:

[77.] för åstadkommande af ett sanatorium för

lungsotspatienter i södra Sverige af förut beviljadt

anslag.................................................................................

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:

[78.] till anordnande af repetitionskurser för äldre

barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri

bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under

den tid, de genomgå dessa kurser,................................-

[79.] såsom bidrag till uppehållande af allmänna

barnbördshusets verksamhet..............................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[80.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening

...........................................................................

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. in.................................................

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. m......................................................................-

[81.] till vidtagande af konserveringsåtgärder vid

Visby stadsmur återstoden af förut beviljadt anslag....

Naturhistoriska riksmuseum:

[82.] till inköp och insamling af naturalier vid

museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,

till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af

andra med arbetena vid afdelnirigen förenade utgifter »

[83.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling ...................................................... *

Transport kronor

1,326,558: —

250,000: —

2,000: —

6,000: —

4,000: —

3,200: —

2,000: —

9,025: —

2,000: —

__7,300: —

1,612,083: —

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[84.] till uppehållande af undervisningen vid två

läroanstalter för öfveråriga döfstumma........................... »

L85.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[86.] för uppehållande af förskolans för blinda å

Tomteboda verksamhet..................................................... »

[87.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever samt till

reseunderstöd åt blindlärare.......... »

[88.] till förhyrande af lokal för förskolan för blinda

i Vexiö .............. »

[89.] till uppförande af en byggnad för förskolan

för blinda i Vexiö m. in. återstoden af förut beviljadt

anslag............................ »

Hospitals vården:

[90.] till förvärfvande af vissa Gotlands läns landsting

tillhöriga byggnader och tomter, som nu användas

för länets lasaretts och kurhus’ behof,........................... »

[91.] till underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske »

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på

extra stat bevilja i afseende å

Diverse anslag:

[92.] till svenska fornskriftsällskapet...................... »

[93.] till beredande af religiorisvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar................................... »

[94.] till anställande af två kontraktsadjunkter

inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor,

deraf.................................................................................. »

att utgå under år 1900;

1,612,083: —

32,800: —

10,000: —

10,350: —

2,500: —

1,200: —

4,000: —

57,000: —

28,000: —

18,000: —

2,000: - 10,000: —

4,000: —

Transport kronor 1,791,933:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

61

Transport kronor

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunk
ter

1.500 kronor, deraf..................................................... »

att utgå under år 1900; samt

till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,

deraf.................................................................................... »

att utgå under år 1900;

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare

bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens

användande; -

[95.] till anställande af tre kontraktsadjunkter inom

södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens andra

och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, af förut

beviljadt anslag..............................................................—

samt till resekostnadsersättning åt dessa kontrakts
-

adjunkter af förut beviljadt anslag................................ »

[96.] till nordiska museet.......................................... »

[97.] till understöd, på de vilkor Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt bestämma, för utgifvande äfven under år

1900 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om

de svenska landsmålen och svenskt folklif»..................... »

[98.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Nordiskt Medicinskt arkiv»................................. »

[99.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften

»Acta mathematica» ............................................ »

[100.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet

angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. »

[101.] till understöd, under de vilkor Kongl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, för anordnande af vissa

i statsrådsprotokollet angifna undervisningskurser för

utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi...................... »

[102.] till underhåll och tillsyn af de i riket inrättade

vattenhöjdmätningsstationerna in. m. 2,500

kronor samt till fortsatt sammanställning och bearbe
Transport

kronor

1,791,933: —

500: —

1,500: —

6,000: —

750: —

25,000: —

3,650: —

3,000: —

3,000: —

55,000: —

5,000: —

1,895,333: —

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

tande af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder

1,300 kronor, eller tillhopa............................................... »

[103.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

................................................................................ »

[104.] till understöd åt kuranstalten Sans Souci

invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpliga,............................................................................. >,

[105.] till understöd åt Stockholms alkoholisthem

på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,......... »

[106.] för anställande af historiska forskningar rörande

Sverige i Vatikanska arkivet i Rom.................... »

att utgå enligt de i statsrådsprotokollet omförmälda

vilkor och bestämmelser;

[107.] såsom bidrag till restaurering af Mariakyrkan

i Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

öfverintendentsembetets förslag........................................ »

[108.] till bidrag för uppförande af en kapellbyggnad

i Qvickjock................... »

under i statsrådsprotokollet angifven förutsättning och

enligt deri i öfrigt omförmälda bestämmelser;

[109.] för uppförande af en kapellbyggnad i Junosuando

by af Pajala församling, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med af öfverintendentsembetet uppgjord

ritning, samt till anläggning af begrafningsplats........... »

[110.] för bestridande af kostnaderna för utredningar

angående presterskapets aflöningsförhållanden

med mera, såsom förslagsanslag....................................... »

[111.] till bestridande af kostnader för en gradmätning

å Spetsbergen återstoden af förut beviljadt

anslag................................................................................ »

[112.] till det af Stockholms läraresällskap grundade

pedagogiska biblioteket i Stockholm .......... »

[113.] till återgäldande af förskott för tekniska

skolans i Stockholm deltagande i verldsutställningen i

Paris år 1900 3,000 kronor samt till reseunderstöd i

afseende å nämnda utställning 12,000 kronor, eller tillsammans.

........................... »

Transport kronor

1,895,333: —

3,800: —

4,000: —

2,000: —

7,500: —

3,000: —

23,000: —

12,000: —

22,000: —

10,000: —

50,000: —

4,000: —

15,000: —

2,051,633: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Transport kronor 2,051,633: —

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat

beviljas

[114.] till ersättning för belopp, som af statskontoret

förskottsvis utbetalts,............»................................... *_28,945: —

Summa kronor 2,080,578: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1899 års

riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1900 föreslagen,

utfaller sålunda:

1899. 1900.

ordinarie anslag 14,222,099:— 14,233,612:—således ökning kronor 11,513: —

extra » '' 1.945,101:— 2,080,578:— » » > 135,477: —

summa kronor 16,167,200:— 16,314,190:— således ökning kronor 146,990: —

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant

1,628,798 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll )

Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl. ålderdomsimderstödsanstalts

förvaltning och verksamhet under år 1900, medgifva,

[1.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för

bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt . _

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i ötngt

under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna

avgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott,

att antingen ersättas af berörda afgifter, i den män de under året ingå, eller,

derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till

ersättande af Riksdagen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n-.o 1, om statsverket 1899.

Allmänna indragningsstaten:

1 Dr För aUm&nna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt kontant

1,800,652 kronor.

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[2.] att för verkmästarne vid salpetersjuderistaten Carl Peter Hansson

och Bror Christian Johansson må å allmänna indragningsstaten uppföras pensioner

till belopp af 50 kronor för hvardera, att räknadt från 1898 års ingång

di dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas 5

. , t3’] att för drängen vid krigsskolan Lars Erik Lindblom må å allmänna

indragningsstaten uppföras en pension af 250 kronor, att af honom under

ans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst efter

(ten, da han från sm befattning vid krigsskolan erhållit entledigande;

L4.J att för _ lektorn vid sjökrigsskolan Johan Fredrik Lagerlund må å

allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af 3,500 kronor att

j Fans återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter den, då

afsked från hans anställning vid sjökrigsskolan varder honom beviljadt;

L5.J att den vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson ’ beviljade

pension å allmänna indragningsstaten af 400 kronor må höjas till 500

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

entledigande från sin befattning;

rrv. Äatt „!Öm; bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter

Thorén ma, räknadt från och med den 1 januari 1899, under sin återstående

lifstid a allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor;

T J nr att extra ordinarie professorn i exegetisk teologi vid universitetet i

Lund Martin Gabriel Rosenius må från och med månaden näst efter den, i

hvilken han erhåller afsked från sin extra ordinarie professorsbeställnino-, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension°till belopp

af 4,300 kronor årligen;

[8.] att kollegan vid Södertelge pedagogi Fredrik August Björkman må

tran och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beyiljadt

från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pension med ett belopp af 3,000 kronor årligen;

L9.J att teekmngsläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Varbér°- Bernhard Edvard Lundberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken

7“ hono™ beviljadt från hans berörda befattning, under sin åter
300

kronor årligen21 mäima mdragnlngsstaten uppbära pension till belopp af

[10 ] att musikläraren vid högre allmänna läroverket å Södermalm i

Stockholm August Wilhelm Larsson må från och med månaden näst efter den,

opaginerad Kontrollera mot PDF

65

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp

af 1,250 kronor årligen;

[11.] att föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Skara för

öfveråriga döfstumma Per Aron Borg och andre läraren vid samma läroanstalt

Carl Oskar Julius Carlström må från och med månaden näst efter den, under

hvilken hvar och en af dem entledigas från sin nuvarande befattning, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension:

den förre af 1,500 kronor och den senare af 1,000 kronor, med vilkor dock

att, derest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af

statsmedel eller vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalter för

döfstumma, hans pensionsbelopp skall för den tid, sålunda vunnen anställning

varar, minskas, i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter

det nu till honom utgående årsarfvodet;

[12.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1900 anvisas ett anslag

af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna

godt meddela, användas till understöd af högst 300 kronor åt sådana äldre

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867; samt

[13.] att från allmänna indragningsstaten må utgå dels skilnaden mellan

det anslag till ersättning för prostetunnor, som uppföres under åttonde

hufvudtiteln, och hvad till nuvarande tjensteinnehafvare skall erläggas såsom

ersättning för prostetunnor och dels den nuvarande tjensteinnehafvare tillkommande

ersättning för prostens omaks- och under skrifning spenning ar.

[14.] Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokoll framgår, anser Kong].

Maj:t sig icke böra föreslå någon ändring i beloppet af anslaget, till allmänna

indragningsstaten. Detta anslag skulle således äfven för år 1900

utgöra ........................................................................... kronor 1,800,652: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten....................... » 1,628,798: —

blifver slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1900........................................................... kronor 3,429,450: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[15.] att å extra stat för år 1900 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000

kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen

pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensions
Bih.

till Riksd. Prof. 1899. 1:a Sami. 1:a Afd. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

kassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag för de

till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

''- . ■ :■ ■■■.

Vid jemförelse med 1899 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen

under denna hufvudtitel vara oförändrade.

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1900 utgöra

sålunda:

Ordinarie: Extra: Summa:

I

hufvudtiteln:

1,320,000

— 100,000

— 1,420,000

II

»

3,842,450

— 94,700

— 3,937,150

III

''■ 1 »

629,250

— 4,500

633,750

IV

»

27,779,048

-- 5,783,072

— 33,562,120

V

»

7,509,940

— 8,064,760

— 15,574,700

VI

»

5,909,500

— 5,785,900

— 11,695,400

VII

»

20,993,890

— 2,054,610

— 23,048,500

VIII

1 »

14,233,612

— 2,080,578

— 16,314,190

IX

»

3,429,450

— 1,540,000

— 4,969,450

summa kronor

85,647,140

— 25,508,120

— 111,155,260

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i

sammanhang med reglering af utgifterna under sjette

hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under

år 1900 utom hufvudtitlarne å riksstaten anvisa, nemligen

:

till anskaffande af ny rörlig

materiel vid statens redan trafikerade

jernvägar............................. kronor 5,590,000: —

till fortsättning af statsbanan

mellan Boden och Ytter-Morjärv. » 1,000,000: — kronor 6,590,000: —

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och

revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å

statsskulden in. in., hvilka Kongl. Magt, med åberopande

af omförmälda protokoll öfver finansärenden den

Transport kronor 117,745,260: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1S99-.

Transport kronor 117,745,260: —

13 innevarande januari, *) anser böra i riksstaten uppföras,

äro:

riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar m. in.,

förslagsvis....................................kronor 7 90,500: —

räntor och afbetalningar å statsskulden.

.............. kronor 13,744,540:

efter afdrag af de ti 11

riksgäldskontor

ingående ränte-och

kapitalbetalningar » 3,123,300: —-

förslagsvis............................------- kronor 10,621,240:

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under

åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden...................................

samt till underlättande af åtgärder för arbetares

olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande................

Summan af dessa belopp...........................................kronor 130,807,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka sålunda

uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1900 här

ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

11,411,740: —

1,400,000: —

250,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.''

s. 68 Kontrollera mot PDF

Konyl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

68

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

öfverskott ä statsreglering ärna för föregående dr.................................

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster..................................................... 22 541 000

bevillningar.................................................................. 8ö’950’000

Af Riksbankens vinst för är 1898...........................................

21,316,000

108,491,000

1,000,000

Summa kronor 130,807,000

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ta nåd. pyrop. n:o 1, om statsverket 1899.

69

för år 1900.

Utgifter:

att utgå från statskontoret:

I hufvudtiteln....................................

II » ....................................

III » ....................................

IV » ....................................

V » ....................................

VI » ....................................

VII » ....................................

VIII » ...................................

IX * ....................................

Utom hufvudtitlarne ........................

Säger

Ordinarie anslag.

Kronor.

1,320,000

3.842.450

629,250

27,779,048

7,509,940

5,909,500

20,993,890

14,233,612

3.429.450

Extra anslag.

Summa.

Kronor.

Kronor.

85,647,140

100,000

94,700

4,500

5,783,072

8,064,760

5,785,900

2,054,610

2,080,578

1.540.000

6.590.000

32,098,120

att utgå från riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskost.nader samt afiöningar in. m.,

förslagsvis.................................................................. 790,500: —

räntor och afbetalningar å statsskulden 13,744,540: —

efter afdrag af de till riksgäldskontor

ingående ränte- och kapitalbetalningar.

............................... 3,123,300: —

förslagsvis................................................................. 10,621,240: —

Afsättning till arbetareförsäkringsfonden.................................................

Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande..................................................

Summa kronor

1.420.000

3,937,150

633,750

33,562,120

15,574,700

11,695,400

23,048,500

16,314,190

4,969,450

6.590.000

117,745,260

11,411,740

1,400,000

250,000

130,807,000

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas

i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande

januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1900

de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende

å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten.

Beträffande slutligen det under sjette hufvudtiteln omförmälda anslag af

4,000,000 kronor till fortsättning af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen

föreslår, jemlikt, nyssnämnda statsrådsprotokoll,*) Kongl. Maj:t, som

anser det omförmälda beloppet böra bestridas af upplånta medel, att samma

belopp, 4,000,000 kronor, må anvisas till utgående af riksgäldskontor.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen

sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;

och Kong). Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och

ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Ek. Gust. Boström.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor

till

Kon »I. Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1899.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.

Finansplanen.

Propositionens justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver fnansärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1899.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern

Boström anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning de delar al

statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af

statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering

borde fyllas, dervid herr statsmininistern, efter att hafva anmält

statskontorets den 10 december nästlidet år afgifna berättelse om stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

1 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

verkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll

Inlagd under litt. A, vidare anförde:

is97 års Beträffande , först resultatet af 1897 års statsreglering har stats
staure^ng.

kontoret i underdånig skrifvelse den 15 juli sistlidet år anmält, att å

statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått

ett nettoöfverskott af ................................................... kronor 20,129,227: 2 3

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1897 enligt

nådigt bref den 5 maj 1882 ....................................

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag

till folkskolelärares pensionering»...............

samt odisponerade behållningar å en del

extra statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter

.........................

1,102,616: 84

916: 67

82,988: 15

så att öfverskottet i sin helhet uppginge till ...... kronor 21,315,748: 8 9.

I samma skrifvelse redogjorde statskontoret jemväl för den i rikshufvudboken

under benämning af »fonden tör reserverade medel» upplagda

särskilda räkning öfver öfverskott och brister i statsregleringarne,

hvaraf inhemtas, att behållningen å denna fond vid 1897 års början

utgjorde ............... ........................................................ kronor 35,140,471: 5 0

hvartill komme ofvannämnda öfverskott ............... ,, 21,315,748: 8 9

tillsammans kronor 56,456,220: 3 9

att om derifrån afräknades hvad i 1897, års riks
-

stat blifvit anvisadt att från fonden utgå „ 8,296,000:_

uppkomme det belopp af............................................ kronor 48,160,220: 3 9,

1S98 års

statsreglering.

hvartill enligt 1897 års rikshufvudbok behållningen å ofvannämnda särskilda

räkning vid samma års slut uppginge, samt att af denna behållning,

hvaraf vore disponerad! enligt 1898 års riksstat 14,229,000 kronor

och enligt 1899 års riksstat 12,615,000 kronor, alltså återstode att

disponera en summa af 21,316,220 kronor 39 öre; och hemställer jag,

att detta belopp måtte få under benämning öfverskott ä statsregleringarne

för föregående ar tagas i beräkning för 1900 års statsreglering, dervid

summan torde få jemnas till 21,316,000 kronor.

Så vidt hittills kan vara kändt eller beräkneligt, hafva följande

öfverskott uppstått å 1898 års statsreglering:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet.

1

1

Kronor.

i

1

Jernvägstrajikmedel, beräknade till 9,000,000 kronor,

hafva till statskontoret influtit med 11,000,000 kronor

och således lemna! ett öfverskott af .............................

2,000,000

Skog smide l. Enligt meddelande från domänstyrelsen

hafva skogsmedlen för år 1898 belöpt sig till 7,726,772

kronor 34 öre, hvilken summa öfverstiger den beräk- nade, 3,500,000 kronor, med i jemnadt tusental

4,226,000 1

Tullmedel, för år 1898 beräknade till 39,000,000 kronor,

hafva enligt meddelande från generaltullstyrelsen belöpt

sig till 52,208,327 kronor 48 öre och således öfver- stigit beräkningen med i jemnadt tusental

L

, ;

13,208,000

Bränvinstillverkninyxskätteri, för år 1898 beräknad till

15,500,000 kronor, har enligt uppgift från finans- departementets kontroll- och justeringsbyrå influtit med

19,958,277 kronor 65 öre. För denatureradt bränvin

restituerades samma år, likaledes enligt uppgift från

nämnda byrå, 977,503 kronor 87 öre, hvadan behållna

inkomsten af bränvinstillverkningsskatten under år

1898 komme att utgöra 18,980,773 kronor 78 öre,

hvilken summa öfverstiger beräkningen med i jemna

''

i

3,480,000

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, för år 1898

beräknad till 5,600,000 kronor, kan med ledning af

förhållandena under föregående år antagas lemna ett

öfverskott af omkring ............................................................ ..

400,000

Summa

23,314,000

Deremot har hvit.betssocker tillverkning saf giften, i riksstaten

1

för år 1898 beräknad till 8,000,000 kronor, under

samma år debiterats med allenast 6,317,671 kronor

14 öre, hvadan en brist af 1,682,328 kronor 86 öre

uppstår, som från nämnda öfverskott afräknas med i

jemnadt tusental .............................................-......................

1,682,000

då återstoden utgör ................................................................

| 21,632,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

fl Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande öfverskott kunna

antagas ungefärligen motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar

uppstått.

Enligt rikshufvudboken för år 1897 hade å samma års förslagsanslag

uppstått: ®

^r*ster........................................................................ kronor 3,806,575: 9 6

besparingar........................................................... „ 2,060,198:56

eller en nettobrist af..................................................... kronor 1,746,377:4 0.

_ A de i 1898^ års stat uppförda förslagsanslag till riksdags- och

revisionskostnader aflönmgar m. m. samt till räntor och afbetalningar

å. statsskulden torde, enligt meddelande från riksgäldskontor! i anlednmg

åt okade ränteinkomster m. m. kunna förväntas en besparing af

1,000,000 kronor eller ungefärligen samma belopp, som enligt

1897 ars rikshufvudbok å förenämnda förslagsanslag besparades. Hvad

forslagsanslagen ! ofrigt angår, torde nettobristen, om ock under år

1898 något okad, icke i någon mera afsevärd grad öfverstiga enahanda

i snö • ? i897; °ch fnser JaS vid sådant förhållande nettobristen å

18J8 ars förslagsanslag kunna beräknas uppgå till 2,000,000 kronor.

Om från ofvan beräknade öfverskott å inkomsterna

för år 1898 .................................................... kronor 21,632,000: —

dragés denna nettobrist ............................. 2, 2 000 000" _

skulle öfverskottet å 1898 års statsreglering blifva

omkring ................................................................. kronor 19,632,000: —

I öfverensstämmelse med hvad under en lång följd af år iakttaai,

aendlSen öfverskottet för det år, som närmast föregått det,

under hvilket statsreglenngen för ett visst gifvet år uppgjorts, icke

tagits 1 anspråk for denna statsreglering, torde det öfverskott, som

uppkommit a statsreglenngen för år 1898, böra reserveras för den

statsreglering, som skall framläggas för 1900 års Riksdag.

Då frågan om beräkningen af statsverkets inkomster för 1899 års

statsreglering den 14 januari sistlidet år understäldes Eders Kongl.

Maj.ts nadiga profning, ifrågasatte statsrådet och chefen för finansdepartementet,

huruvida icke skäl kunde förefinnas att åt en del af det,

enligt hvad redan då kunde förutses, betydliga öfverskottet å 1897 års

s avreglering söka bereda en sådan användning, att derigenom på ett

verksamt och varaktigt sätt bereddes ökad styrka åt kommande statsreglenngar.

Det både nemligen sedan längre tid tillbaka anmärkts såsom

eu oegentlighet, att flere inkomsttitlar och främst bland dem be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

villningen af fast egendom samt af inkomst inflöte till statsverket först

under året näst efter det, till bestridande af hvars utgifter de påräknats.

Tydligt vore att, om anordningar kunde vidtagas, genom Indika sagda

inkomster kunde beräknas såsom tillgång för det år, under hvilket de

verkligen inflöte, härigenom skulle för all framtid beredas en mot ifrågavarande

inkomsters belopp svarande tillökning i statsverkets rörelsekapital

eller kassaförlag. Det vore endast en tidsfråga, när den direkta

beskattningen kom me att intaga ett meja betydande rum i

statens skattesystem än dittills, och det vore icke länge sedan en

tilläggsbevillning till lika belopp med bevillningen utgick. Det vore derföre

önskvärd!, att en förändrad ordning för särskildt bevillningens

upptagande i riksstaten läte sig genomföras; och fann Eders Kongl.

Maj:t godt att på departementschefens af statsrådets öfrige ledamöter

biträdda hemställan anbefalla statskontoret och kammarrätten att

efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts samtlige befall - ningshafvandes i länen hörande inkomma med utredning i den föreliggande

frågan.

Efter att hafva anmält det sålunda infordrade och af nyssbemälda

två embetsverk den 19 november sistlidet år afgifna underdåniga

utlåtande, hvilket under litt. AA finnes detta protokoll bilagdt, yttrade

herr statsministern vidare:

Den för statsverkets behof af rörelsekapital afsedda kassaförlagsfonden

har genom afsättningar vid statsregleringarne för åren 1882—

1893 samt 1897—1899 efter hand ökats så, att densamma vid innevarande

års slut kommer att utgöra 15,000,000 kronor, till hvilket belopp

nämnda fond ansetts böra minst uppgå, enligt en af särskildt förordnade

komiterade år 1890 gjord utredning, hvilken är bilagd Eders Kongl.

Maj:ts nådiga proposition till 1891 års Riksdag angående statsverkets

tillstånd och behof.

Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt förutnämnda utlåtande

uttalat den åsigt, att den ifrågasatta förändringen borde för bibehållande

i möjligaste måtto af reda och öfverskådlighet i redovisningen omfatta

alla de statsinkomster, som inflyta vid kronouppbördsstämmoma året

efter det, för hvilket de äro beräknade, och således omfatta äfven grundskatt,

kavalleriregementenas hästvakansspanmål, afgifter för persedelunderhållet

vid rusthållsinfanteriet, den af rusthåll utgående trosspassevolansafgiften,

tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift,

arrendemedel och mantalspenningar, hvilka inkomsttitlar,

i händelse förändringen skulle genomföras vid den statsreglering, som

skall upprättas af 1899 års Riksdag, skulle uteslutas ur 1900 års riks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

stat. Hvad särskild^ bevillningen angår, hafva embetsverken ansett, att

ändamålet kunde vinnas på det sätt, att 1899 års Riksdag på förslag

af Eders Kongl. Maj:t beslöte, att den i riksstaten för samma år redan

såsom tillgång beräknade bevillningssumma skulle utgå ur nämnda års

af 1898 års Riksdag faststälda riksstat och i stället upptagas i statsregleringen

för år 1900 samt såsom fyllnad i staten för år 1899 anvisas

ett berörda bevillningssumma motsvarande belopp af öfverskotten å

1897 års statsreglering.

Utan att vilja förneka, att skäl tala för att, såsom embetsverken

ifrågasatt, låta förändringen omfatta samtliga ofvan uppräknade inkomsttitlar,

anser jag mig dock böra för närvarande endast tillstyrka åtgärden

i hvad den afser bevillningen af fast egendom samt af inkomst. Då de

olika slagen af inkomster i fögderiernas och städernas specialräkenskaper

redovisas, en hvar under sitt särskilda konto, lärer från räkenskapssynpunkt

ingen betänklighet böra möta, om ej förändringen genomföres

i sin helhet. Med undantag af bevillningen samt mantalspenningarne

och arrendemedlen äro samtliga ofvanomförmälda skattetitlar af sådan

natur, att de jemlikt föreskrifterna i lagarne af den 2 december 1892

komma att inom kort upphöra att utgå eller ock ersättas de skattskyldige

till hela sitt belopp, och med afseende å det jemförelsevis konstanta

belopp, hvarmed mantalspenningarne och arrendemedlen inflyta, kan det

afsedda ändamålet, såvidt dessa skattetitlar angår, lika väl vinnas genom

afsättande till kassaförlagsfonden af ett deremot svarande belopp. Men

äfven om man skulle anse lämpligare så anordna, att dessa skatter

inflöte under det år, till bestridande af hvars utgifter de påräknats, lärer

dock en sådan åtgärd ej böra vidtagas, förr än den ojemförligt vigtigare

åtgärden med bevillningen blifvit genomförd.

Men vigten af att reformen i denna del genomföres ligger för

öppen . dag dels till följd af den stegring i bevillningssumman, som är

en följd ^ af landets ökade välstånd och rörelse, dels och än mera när,

såsom afsedt varit och af statsrådet och chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet sistlidet år framhölls, den direkta beskattningen

i högre grad än hittills tages i anspråk för fyllande af statsverkets

behof.

Jag vågar dock icke förorda det sätt att dervid gå till väga, som

af embetsverken föreslagits. Enligt detsamma skulle visserligen bevillning

hvarje år utgöras af den skattskyldige, men bevillningssumman

skulle dock för ett år uteslutas ur riksstaten och ersättas med andra

statsverkets tillgångar till motsvarande belopp. Tilläfventyrs skulle då

någon betänklighet kunna uppstå rörande tillämpningen af vissa i riksdags
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

ordningen meddelade bestämmelser angående valbarhet och valrätt. Någon

sådan betänklighet torde deremot ej vara att befara, om förändringen

genomföres på det sätt, jag nu tillåter mig föreslå, nemligen att,

utan rubbning i den för år 1899 faststälda riksstat, innevarande års

Riksdag åtager sig en bevillning för år 1900, hvilken, i enlighet med

nu gällande bestämmelser, inflyter vid uppbördsstämmorna år 1901, men

hvilken skulle utgå endast med halfva beloppet af den nuvarande bevillningen

eller med 3 öre för hvarje fulla 100 kronor af det uppskattade

värdet af jordbruksfastighet, med 2 | öre för samma belopp af det uppskattade

värdet af annan fastighet och frälseränta samt med en half

procent af uppskattad beskattningsbar inkomst. Det återstående halfva

beloppet af den nuvarande bevillningen skulle betäckas från öfverskotten

å 1897 års statsreglering.

Men härmed vore förändringen icke genomförd. Den förutsätter

medverkan äfven af 1900 års Riksdag. Då jag likväl ej kan antaga

annat, än att äfven denna Riksdag skall befinnas villig att fortsätta den

så vigtiga och nyttiga åtgärd, som af 1899 års Riksdag påbörjats,

kan jag i denna omständighet ej finna något, som skulle göra detta

förslag olämpligt eller oantagligt. På 1900 års Riksdag skulle nemligen

ankomma, då den reglerade staten för år 1901, att bestämma, att den

bevillning, den åtoge sig för nämnda år, äfven skulle inbetalas samma

år. Lämpligast borde bevillningen äfven då bestämmas till hälften af

nu utgående belopp. Den skattskyldige finge således år 1901 betala

bevillning både för år 1900 och 1901, men dock tillsammans endast

med samma skattesats, som nu utgår på ett år, och de redan kända

öfverskotten å 1898 års statsreglering lemna tillgång till betäckande i

1901 års riksstat af skilnaden mellan hel och half bevillning. Förändringen

vore härmed genomförd, då den bevillning, 1901 års Riksdag

åtoge sig för år 1902, komme att sistnämnda år inflyta o. s. v. Riksdagen

hade då för hvarje år åtagit sig bevillning, för hvarje år hade

uppskattning af fast egendom och af inkomst egt rum och för hvarje

år hade bevillning influtit.

Några ändringar i hittills gällande bestämmelser erfordras emellertid.

Om än, såsom embetsverken anfört, åtgärderna för bevillningens påförande

måste vidtagas under året näst före det, då bevillningen erlägges,

och dessa åtgärder måste förberedas och delvis verkställas redan innan

Riksdagen kan komma i tillfälle att besluta om den bevillning, som skall

i nästföljande års riksstat uppföras och samma år erläggas, anser jag

dock ej nödvändigt att, såsom af embetsverken ifrågasatts, från sjelfva

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

bevillningsförordningen utbryta och i en särskild tills vidare och intill

dess annorlunda förordnas gällande författning upptaga alla de i bevillningsförordningen

nu befintliga föreskrifter om uppskattning af fast

egendom samt af inkomst genom dertill särskildt utsedde taxeringsmyndigheter,

om verkställighet af och besvärs anförande öfver dessa

myndigheters beslut, om debitering, uppbörd och redovisning äfvensom

instruktionen för taxeringsmyndigheterna. Då nemligen taxeringsnämnderna

sammanträda först efter den 20 juni samt den af Riksdagen efter

den nya ordningens införande antagna bevillningsförordning kan utfärdas

och vara tillgänglig före denna tid, äro dessa nämnder i tillfälle att

tillämpa de af Riksdagen sist antagna bevillningsstadgar. De föregående

taxeringsåtgärderna afse hufvudsakligen insamlande af erforderliga uppgifter,

och. bevillningsberedningarne uppgöra endast förslag till uppskattningar,

hvilket arbete alltid torde komma de blifvande taxeringarne till

godo, äfven om de blifvit verkstälda efter den förut gällande bevillningsförordningen.

Då det för öfrigt är antagligt, att med bevillningsförordningen

måste företagas en väsentlig omarbetning med anledning af det

förslag, som från den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning

angående sättet för kommunalbeskattningens skiljande från bevillningen

är att förvänta, anser jag, att ändringar i bevillningsförordningen

nu böra begränsas så långt möjligt är.

Sistlidet års Riksdag föreskref, såsom vanligt, att nu gällande

bevillningsförordning skulle lända till efterrättelse för år 1899 och intill

slutet af det år, under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning

blefve af Riksdagen faststäld. Då det beslut om bevillningen för

1901, hvilket 1900 års Riksdag kommer att fatta, måste kunna omedelbart

tillämpas, på det att samma bevillning må kunna länder år 1901

inflyta, lärer innevarande års Riksdag besluta om nu gällande bevillningsförordnings

.tillämpning, icke till slutet af år 1900, utan till dess annorlunda

af Riksdagen förordnas; hvarjemte det är klart, att de i sjelfva

bevillningsförordningen intagna skattesatserna »sex öre», »fem öre» och

»en för hundra» skulle af innevarande års Riksdag ändras till resp.

»tre öre», »två och ett hälft öre» samt »en half procent». Om tilläfventyrs

erforderlig höjning af det i § 70 af nu gällande bevillningsförordning

till viss procent af bevillningssumman bestämda belopp, som

skall användas till arfvoden och bestridande af andra kostnader för taxeringen,

torde 1900 års Riksdag komma att besluta.

Mot embetsverkens utlåtande, i hvad det afser den anordning, som,

under förutsättning att den här ofvan omförmälda förändring angående

bevillningen komme till stånd, erfordras för att revision af räkenskaperna,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

hvad bevillningen angår, ändock komme att ega rum å samma tid och

i samma ordning som nu, har jag intet att erinra; lärande det jemlikt

nådiga brefvet den 5 juli 1884 ankomma på statskontoret att vidtaga

de jemkningar i räkenskapsformulären, som af förändringen påkallas.

Då vid bestämmande af kommunalbeskattningen densamma skall

enligt gällande författningar alltid utgå efter visst förhållande till den

erlagda bevillningen, lärer, ehvad denna utgår med större eller mindre

belopp, någon ändring i dessa bestämmelser ej vara erforderlig.

I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1900 och Ordinarie indervid

först de ordinarie inkomsterna får jag, hvad särskild! angår kyrko- kometer■

fonden, hvilken sedan längre tid tillbaka i riksstaten upptagits såsom

en särskild inkomsttitel, hemställa, att, sedan i nådig förordning den 14

oktober sistlidet år föreskrifter meddelats om denna utskylds afskrifning,

Eders Kongl. Maj:t måtte bifalla statskontorets i underdånigt utlåtande

den 22 påföljande november gjorda framställning, att kyrkofonden icke

vidare må bland statsverkets inkomster i riksstaten uppföras. Med hänvisning

i öfrigt till statskontorets berättelse och förslag, hvad beräkningen

af de ordinarie statsinkomsterna angår, hemställer jag, att dessa

inkomster, med uteslutande således af kyrkofonden, må få upptagas till

de af statskontoret beräknade belopp.

Hvad derefter angår bevillningarne, får jag, hvad bevillningen af Bevillning^.

fast egendom samt af inkomst beträffar, med åberopande af hvad jag

förut anfört rörande denna bevillning, hemställa, att densamma må i

riksstaten upptagas till hälften af det af statskontoret beräknade belopp

eller 3,000,000 kronor, samt att öfriga hit hänförliga inkomsttitlar må

beräknas till de belopp, statskontoret föreslagit.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1900 må inkomsterna*

med de belopp jag föreslagit få i statsverkspropositionen upptagas i den uPP«lallnin3- ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga

fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig

att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa en gruppering

af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen

lemnar en öfversigt af dessa inkofnsters olika natur ur finånsiel synpunkt

och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel ........

skogsmedel .............

jernvägstrafikmedel

postmedel ................

telegrafmedel ..........

bötesmedel................

extra uppbörd.........

kronor 2,200,000

„ 4,600,000

„ 10,000,000

„ 10,800,000

„ 1,510,000

„ 250,000:

„ 100,000: —

B. Skatter,

tullmedel............ kronor

brän vinstillverk-

42,000,000: —

ningsskatt.........

hvitbetssockertill-

11

16,000,000: —

verkningsafgift

11

9,000,000: —

stämpelmedel ...

11

4,400,000: —

mantalspenningar

bevillning af fast

egendom samt

11

700,000: -

af inkomst ......

11

3,000,000: —

75,100,000:

grundskatt.........

kavallerirege- mentenas bäst-

kronor

983,000: —

vakansspanmål

afgifter för per- sedelunderhållet

n

270,000: —

vid rusthållsin-

4

fanteriet............

11

51,000: —

trosspassevolans-

•

afgift..................

tillfälliga roteva-

11

19,000: —

kansafgifter......

11

150,000: —

Transport kronor 1,473,000: — 75,100,000: —

29,460,000: —

29,460,000: —

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

Transport kronor 1,473,000:— 75,100,000:— 29,460,000: —

soldatvakansafgift „ 28,000: —

båtsmansvakans
afgift

............... „ 150,000: — 1,651,000: —

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel kronor 1,500,000: —

kontrollstämpel

medel ............... „ 30,000: —

bevillningsafgifter

för särskilda

förmåner och

rättigheter ...... » 750,000:— 2,280,000:— 79,031,000: —

Summa kronor 108,491,000: —

Med undantag af två år, 1885 och 1887, då riksbankens hela vinst

bibehållits åt banken, har sedan år 1874 minst hälften af bankens vinst

aflemnats åt statsverket, under de senare åren till och med vida mer

än hälften. Med anledning af statsverkets nuvarande ställning hemställer

jag dock, att Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning,

att af riksbankens vinst för år 1898, hvilken enligt mig från fullmäktige

i riksbanken tillhandakommen uppgift beräknas utgöra 3,886,374

kronor 9 öre, måtte anvisas för statsverkets behof endast ett belopp af

1,000,000 kronor, att från riksbanken utbetalas de tider under år 1900,

Riksdagen bestämmer. Jag har anledning till denna min framställning

äfven deri, att fullmäktige i sin skrifvelse till 1898 års Riksdags bankoutskott

uttalat såsom önskvärdt, att för banken reserverades något ökadt

kapital, en åsigt, som äfven af Riksdagen omfattades, och de skäl, hvarpå

denna åsigt grundades, torde ega giltighet äfven i fråga om användande

af riksbankens under det förflutna året upplupna vinst.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutBumman

af statsverkets ofvan beräknade inkomster kronor 108,491,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregle
-

ringarne för föregående år beräknade belopp ...... ,, 21,316,000: —

och af riksbankens vinstmedel för år 1898 „ 1,000,000: —

så erhålles för statsregleringen för år 1900 en

tillgång af..............................................................kronor 130,807,000: —

Bih. tiU Riksä. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

Riksbankens

vinstmedel.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

De af herr statsministern sålunda i afseende å

beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar

och dermed sammanhängande ämnen gjorda

hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets öfrige

ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen

gilla och bifalla.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

t

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

t

s. 1 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen

före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om

statsverkets inkomster under det eistförflutna året jemte förslag till

deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera,, som

kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får statsBih.

till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret härmed i underdånighet fullgöra denna nådiga föreskrift för

innevarande år.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält

granskning af 1897 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver

statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;

och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse

angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före

levisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven

och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen

skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar

för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den

granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda

och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

. Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild underdånig

berättelse, och redovisas för öfrig!, förhållandet med denna fond

genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet

tillhanda.

Statsverkets inkomster för år 1900 hafva af statskontoret ansetts

böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad

tabellen litt. b) ådagalägger, hafva för denna beräkning i allmänhet

lagts till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka

åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.

Vid upprättande af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende

blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt

stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda

förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst

närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Uti väckt fråga om förändradt sätt för upptagande i riksstaten af

vissa statsinkomster hafva statskontoret och kammarrätten i underdånigt

utlåtande den. 19 sistlidne november uttalat den mening, att, derest en

sådan förändring i berörda hänseende ansåges böra vidtagas, att statsinkomsterna

komme att upptagas i riksstat och räkenskaper först för

det år, hvarunder de inflöte, densamma borde omfatta alla de inkomster,

som efter föregående debitering inflöte vid kronouppbördsstämmorna,

och således, förutom bevillniugen af fast egendom och af inkomst, jemväl

statsinkomsterna grundskatt, kavalleriregementenas hästvakansspanmål,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen : Statskontorets skrifvelse. 3

afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet, trosspassevolans.

afgift, tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift,

arreudemedel och mantalspenningar, hvilka inkomster, i händelse

förändringen komme att, genomföras vid den statsreglering, som af 1899

års Riksdag skulle upprättas, alltså borde urriksstaten för år 1900 uteslutas.

För den händelse emellertid att en förändring i berörda hänseende

ej anses böra ifrågakomma vid nu instundande statsreglering, får statskontoret

i vanlig ordning härmed föreslå de belopp, hvartill samtliga

ordinarie inkomsterna hvar för sig synas böra beräknas för nämnda år.

Grundskatt. Genom nådiga förordningen den 11 September 1885

medgafs under vissa vilkor inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,

samt arbets- och hofveriskyldighet, till skattesåld kronoegendom, och

stadgades dervid, bland annat, att vederbörande egare till förenämnda

räntor, tionde eller rätt till arbete eller hofveri, hvilka ville begagna

sig af den medgifna inlösen, skulle inom ett år från den dag, författningen

utfärdades, derom göra anmälan hos kammarkollegium. Genom

nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 förordnades, att sådan inlösen

skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare derom

gjorde anmälan inom utgången af år 1888. Tiden för anmälan om

inlösen af skattefrälseräntor m. m. blef vidare utsträckt genom nådiga

kungörelsen den 29 maj 1891 till utgången afår 1892 och senast genom

nådiga kungörelsen den 8 mars 1895 till utgången af år 1896.

Enligt uppgift från kammararkivet hafva löseskillingarne för skattefrälseräntor

och kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till

kammarkollegium och derstädes intill den 1 innevarande månad handlagts,

beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor ......................................... kronor 3,113,728: 7 0

» kronotionde ............................................... » 122,271: 50

tillsammans kronor 3,236,000: 2 0

Någon inlösen af hofveriskyldighet har, enligt hvad samma uppgifter

gifva vid handen, icke blifvit af kammarkollegium beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro i riksstaterna

för åren 1887, 1888, 1889, 1890 och 1891 anvisade tillhopa 3,070,000

kronor, hvaraf utgifvits:

år 1887 ....................................................................... kronor 798,314: 50

» 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88:44) » 1,001,266:31

i- 1889 ..................................................... » 790,801:24

Transport kronor 2,590,382: 0 5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Transport kronor 2,590,382: 0 5

år 1890 (efter afdrag af åt erdebiterade 351:25) b 148,627:—- » 1891 ( b b b b 1,469:—) b 71,226:50

b 1892 (b bb b 250:—) b 2,767:25

b 1893 ....................................................................... b 13,614:30

B 1894 ........................................................................ B 17,404:50

b 1895 ....................................................................... b 114,757:25

b 1896 ...................................................................... b 65,168: —

b 1897 ....................................................................... b 45,126:75

samt under innevarande år ....................................... b 926: 4 0

summa kronor 3,070,000: —

Härförutom äro, jemlikt nådiga brefvet den 3 december 1897, för

samma ändamål under förskottstitel af statskontoret anordnade 9,858

kronor 85 öre.

De skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på

viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i högstberörda nådiga förordning

den 11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor

m. m., blifvit nedsatta med trettio procent, skola enligt lagen

den 2 december 1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande

grundskatter afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt från och med

år 1893, i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af

föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, skatterna och utlagorna nedsättas

från och med hvart och ett af åren 1893, 1894, 1896, 1898, 1900

och 1902 med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt

nämnda nådiga kungörelse beräknats, hvarefter återstoden af skatterna

och utlagorna från och med år 1904 eftergifves.

Enligt den utredning, som meddelats i de vid Eders Kongl. Maj:ts

till 1892 års urtima Riksdag aflåtna nådiga propositioner angående afskrifning

af de å viss jord hvilande grundskatter med flere dermed

sammanhang egande ämnen bifogade utdrag af protokollet öfver finansärenden

den 14 oktober samma år, skulle den grundskatt, hvarå afskrifning

kunde eg a rum, utgöra 4,604,819 kronor 29 öre. Tio procent derå

motsvara 460,481 kronor 92 öre, eller i rundt tal 461,000 kronor. I

riksstaten för år 1899 är grundskatten upptagen med 1,444,000 kronor,

hvilken summa, minskad med förenämnda 461,000 kronor, eller sedermera

återstående 983,000 kronor torde böra uppföras i riksstaten för år 1900.

Kyrkotionden. Sedan Eders Kong!. Maj:t, genom nådig förordning

den 14 oktober innevarande år förordnat angående afskrifning af den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

från viss jord inom Skåne med flere provinser utgående kyrkotionde,

har statskontoret i den 22 sistlidne november afgifvet underdånigt

utlåtande hemstält, att kyrkofonden icke vidare måtte bland _ statsverkets

inkomster upptagas, hvadan densamma ej heller blifvit i bifogade

tabell uppförd.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges, årligen och intilldess

annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna

kavalleriet och blef i riksstaten för år 1899 beräknad till 270,000

kronor. Beroende af vexlande markegångspris, har denna afgäld, som

för år 1897 influtit med 279,275 kronor 66 öre och i medeltal för åren

1895—1897 belöpt sig till 267,235 kronor, i tabellen upptagits med

oförändradt belopp, 270,000 kronor. # . _

Avgifter för persedelunderhållet vid rusthåll sinfanteriet utgöras enligt

1885 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 23 december

samma år af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet med 20 kronor

af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att anskaffa och underhålla

beklädnads-, bevärings- och rem tygspersedlar samt äro sedan

år 1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens

antal beräkuadt belopp af 51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas

äfven i riksstaten för år 1900. ,

Trosspassevolansafgiften. Till följd af 1892 års urtima Riksdags

beslut om skånska husar- och dragonregementenas sättande på vakans

blef vid 1894 års Riksdag från inkomstberäkningen uteslutet beloppet

af de trosspassevolansafgifter, som erlades af rusthållen vid dessa regementen

; och är denna inkomsttitel, för sistnämnda år beräknad till

26 000 kronor, i riksstaterna från och med år 1895 upptagen med ett

med summan '' af dessa afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller

till jemnadt tusental 19,000 kronor, hvilken summa uppforts i bifogade

tabell. . ,

Tillfälliga rotevakansafgifterna. I beräkningen åt denna statsinkomst

för år 1899 innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar for

uraktlåten rekrytering, . . . c

de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna atgifterna,

minskade med sjuttio procent, af åtskilliga till underofficerares

aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar;

vakansafgifter, minskade med sjuttio procent, för rusthåll och rotar

vid infanteriet, som jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut samt nådiga

brefven den 2 december 1892, 28 september 1893, 5 oktober 1894 och

15 november 1895 till ett antal af 1,289 blifvit vakanssatta för infanteriets

omorganisation;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

vakansafgifter, minskade med sjuttio procent, för de rusthåll vid

skånska husar- och dragonregementena, hvilka, i män af ryttarnes afgång,

jemlikt samma Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj

1893 blifvit eller antagits blifva inom utgången af år 1899 salta på

vakans för regementenas ombildning till värfvade;

dito, dito, för de dubbelrotar vid Jemtlands häst]ägarekår, hvilka

jemlikt nämnda Riksdags beslut blifvit eller antagits blifva inom utgången

af år 1899 vakanssatta för kårens ombildning till värfvadt

regemente, samt

dito, dito, af de för särskilda ändamål anslagna rusthåll och rotar

vid skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente,

hvilka, med anledning af för dessa regementen faststälda

staters trädande i full tillämpning, skolat från och med år 1897 till

statsverket indragas, nemligen:

för 110 rusthåll vid hvardera af de båda förstnämnda regementena,

och

„ 11 dubbelrotar (20 manskapsnummer och 2 hästnummer) vid

det sistnämnda regementet.

Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshållet,

som jemlikt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets

sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»;

dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser

angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de

år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits

under förevarande inkomsttitel.

Enligt § 1 i lagen den 2 december 1892 angående lindring i

rustnings- och roteringsbesvären skall i dessa besvär på sätt samt

under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som i

lagen omförmälas, lindring ega rum, att årligen utgå från och med år

1893 med fyrtio procent, från och med år 1894 med femtio procent,

från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med

sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och

med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade

värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde;

varande dels i lagens § 2 stadgadt, att vid uppskattning af rustningsoch

roteringsbesvären för det i § 1 angifna ändamål prestationerna för

hvarje rusthåll eller rote skola, vid båtsmanskållet kompanivis samt för

tiden intill år 1900 vid rust- och rotehållet i öfrigt regemente-och kårvis,

^bestämmas till de i §:n nämnda värden, samt dels i § 3 föreskrifvet,

att år 1899 och derefter hvart tionde år, hvarje gång för de närmast

s. 7 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

följande åren, rustnings- och roteringsbesvärens värde skall för det i

§ 1 angifna ändamål af Konungen bestämmas efter föregående utredning

af en nämnd och utlåtande af vederbörande landsting.

Uti nådiga kungörelsen den 23 juli 1897 äro vissa bestämmelser

meddelade rörande den nämnd, som omförmäles i nyssberörda lag,

af innehåll, bland annat, att nämnden skulle sammanträda första gången

år 1898 och derefter hvart tionde år, senast under förra hälften åt

juli månad, att det skulle åligga nämndens ordförande att senast före

den 1 augusti det år, nämnden sammanträdt, insända protokollet till

Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande, genom hvars försorg detsamma

borde öfverlemnas till vederbörande landsting för afgifvande

vid lagtima sammanträdet samma år af det på landstinget ankommande

yttrande, samt att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derefter

hade att före den 15 näst derpå följande oktober till Eders Kongl.

Maj:t insända landstingets yttrande jemte eget utlåtande och öfriga

handlingar i ärendet.

I enlighet med dessa bestämmelser hafva Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i rikets län till Eders Kongl. Maj:t under sistförflutna

oktober och november månader insändt handlingarne i fråga

om ny uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären, hvarefter

dessa handlingar remitterats till kammarkollegium och statskontoret

för gemensamt yttrandes afgifvande, hvilket yttrande embetsverken

emellertid ännu icke varit i tillfälle att afgifva; och har statskontoret,

då kännedom om de värden, som kunna varda bestämda att gälla från

och med år 1900, ännu saknas, till grund för beräkningen åt ifrågavarande

inkomsttitel lagt de i ofvannämnda lag bestämda värden å

rustnings- och roteringsbesvären.

Beräkningen af denna statsinkomst beröres endast i nedannämnda

hänseenden af omförmälda lindring.

Derest de vid 1878 års lönereglering indragna vakansafgifter

erlades enligt de i lagen den 2 december 1892 för lindringens beräknande

bestämda värden, skulle, efter afräkning af rustnings- och

roteringsunderstöd, som utbetalas af statsmedel, desamma utgöra:

för 44 rusthåll ........................................................... kronor 7,397: 0 6

„ 431 rotar................................................................ „ 67,016: 51

tillsammans kronor 74,413: 5 7,

derå tio procent utgöra 7,441 kronor 35 öre, varande minskningen i

inkomst genom medgifven lindring med tio procent af 1892 års urtima

Riksdag antagen till i rundt tal 8,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Vakansafgifterna af de för infanteriets omorganisation vakanssatta

1,289 rusthåll och rotar uppgå, enligt förenämnda värden, oafkortade

till 210,560 kronor, derå tio procent utgöra 21,056 kronor.

Enligt här förvarade, från länsstyrelserna i Kristianstads och

Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid

skånska husar- och dragonregementena för innevarande år tillkommande

lindring i rustningsbesväret skulle vakanssättning för regementenas

ombildning till värfvade hafva egt rum för 410 rusthåll vid

det förra och 417 rusthåll vid det senare regementet. Uti vederbörande

arméfördelningschefs skrifvelse af den 10 sistlidne november till statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet, af hvilken skrifvelse

statskontoret undfått de], skulle med visshet kunna antagas, att under

år 1900 rustningen komme att effektivt fullgöras af högst 410 rusthåll

vid hvardera regementet, eller vid båda regementena 820 rusthåll.

Vakanssatta rusthållen skulle alltså uppgå till omkring 1,180 vid båda

regementena, deraf 110 nummer vid hvardera regementet eller tillsammans

220 nummer, på sätt ofvan nämnts, under särskild rubrik

ingå i beräkningen af denna inkomsttitel. Värdet, enligt ofvannämnda

lag, å afgifterna för återstående 960 rusthåll, minskadt med åttio procent,

utgör 57,600 kronor, hvadan och då värdet å afgifterna för de i anledning

af dessa regementens ombildning till värfvade vakanssatta

rusthåll, minskadt med sjuttio procent, ingår i den för år 1899 antagna

beräkningen med 90,000 kronor, en minskning i beräkningen torde

böra ega rum med 32,400 kronor.

Af handlingarne angående den rotehålleu vid Jemtlands hästjägarekår

eller Norrlands dragonregemente för innevarande år tillkommande

lindring inhemtas, att vakanssättningen för detta regementes

ombildning till värfvadt intill innevarande år fortgått så, att 110

nummer vore satta på vakans. Från vederbörande fördelningschef till

förenämnda departementschef lemnad uppgift, af hvilken statskontoret

jemväl undfått del, skulle kunna antagas, att 68 dubbelrotar komme

att under år 1900 utgöra roteringen effektivt. Regementet består af

200 dubbelrotar och vakansernas antal skulle alltså komma att utgöra

132, deraf 11, på sätt ofvan nämnts, under särskild rubrik ingå i

inkomsttitelns beräkning. Värdet, enligt förenämnda lag, å återstående

121 dubbelrotar, minskadt med åttio procent, utgör 7,260 kronor. 1

beräkningen af inkomsttiteln för år 1899 ingår värdet af afgifterna för

de för regementets ombildning vakanssatta rotarne, minskadt med

sjuttio procent, med 12,690 kronor. En minskning i denna beräkning

bör alltså eg a rum med 5,430 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

Värdet af afgifterna för de till särskilda ändamål vid förenämnda

tre kavalleriregementen förut anslagna, från och med år 1897 till statsverket

indragna 231 nummer utgör, minskadt med åttio procent, 13,860

kronor. I beräkningen för år 1899 ingår detta värde, minskadt med

sjuttio procent, med 20,790 kronor, hvadan en nedsättning i beräkningen

bör ega rum med 6,930 kronor.

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år

1899 upptagen med ................................................... kronor 222,000: —

Om derifrån dragas, i enlighet med hvad ofvan anförts,

för de vid 1878 års lönereglering till statsverket indragna

rusthåll och rotar kronor 8,000: —

de för infanteriets omorganisation

vakanssatta nummer

skånska husar- och dragonregementenas

ombildning

vakanssatta nummer

Norrlands dragonregemente

dito dito .................................

de till särskilda ändamål

vid dessa tre kavallerire
-

gementen

nummer .

förut

anslagna

21,056:

32,400: —

5,430: —

6,930: —

73,816: —

uppkommer en summa af ............................................... kronor 148,184: —

hvilken, afjemnad till 150,000 kronor, torde få upptagas i rikstaten för

år 1900.

Soldatvakansafgiften, i riksstaten för år 1899 upptagen med 42,000

kronor, motsvarande trettio procent af afgifternas värde enligt sistnämnda

lag, torde, med afseende å den för år 1900 medgifna ytterligare

lindring af tio procent, för nämnda år uppföras med ett nedsatt

belopp af 28,000 kronor.

Båtsmansvakansafgiften. Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet

skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter,

beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären

den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets

inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden

till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanskår

icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva

rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom

vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för

hvart och ett af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

för. hvart och ett af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å

afgifterna egde rum med trettio procent, belöpt sig endast till:

år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor

„ 1889 (

„ 1890 (

ii 1891 (

„ 1892 (

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

37,033: 81) kronor 37,033: 81

73,328:49) „ 36,294:68

108,197:91) „ 34,869:42

137,199:52) „ 29,001:61

163,657:01) „ 26,457:49.

Under år 1893, då lindring egde rum med fyrtio procent, belöpte

sig inkomsten af vakanssättningen till 160,074: 19.

För åren 1894 och 1895, då lindring var medgifven med femtio

procent, och för aren 1896 och 1897, då lindringen utgjorde sextio procent,

belöpte sig inkomsten:

år 1894 till ..................................................... kronor 148,990: 4 6

>» 1895 ii ................................... „ 166,707:12

ii l898 „ „ 148,701:83

n 1897 » „ 169,974: 93.

Lindring för år 1900 skall utgå med åttio procent, men med afseende

a den fortgående vakanssättningen och deraf föranledda ökning

i inkomst torde någon förändring i den för år 1899 antagna beräkningen,

150,000 kronor, icke höra ega rum, utan hemställer statskontoret.

, att båtsmansvakansafgiften, under hvilken inkomsttitel jemväl

ingå afgifter af ny båtsmansrotering, af insockne frälsehemman i Halland,

af städernas båtsmanshåll samt af sex båtsmansrotar på Visingsö,

måtte äfven i riksstaten för år 1900 upptagas med 150,000 kronor.

Arrendemedlen blefvo, med fäst afseende å den enligt Riksdagens

beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar och då inkomsten

alltsedan år 1893 varit i fallande, i riksstaten för år 1897

upptagna med ett från 2,400,000 kronor till 2,300,000 kronor nedsatt

belopp, hvilken beräkning bibehölls äfven i riksstaten för år 1898. I

riksstaten för år 1899 är denna statsinkomst upptagen med ett till

2,200,000. kronor ytterligare nedsatt belopp. Under sistförflutna tre

åren har inkomsten fortfarande varit i fallande, men då densamma icke

något år understigit 2,300,000 kronor, hemställer statskontoret, att

arrendemedlen måtte i riksstaten för år 1900 uppföras med oförändradt

belopp af 2,200,000 kronor.

Mantalspenningar ne, som i riksstaten från och med år 1889 beräknats

till 665,000 kronor, hafva i medeltal för åren 1895—1897 influtit

med 705,660 kronor. Vid det förhållande att inkomsten varit i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

stigande samt från och med år 1894 öfverstigit beräkningen, år 1894

med mera än 7,900 kronor, år 1895 med mera än 29,000 kronor, år

1896 med mera än 40,000 kronor samt för år 1897 belöpt sig till

mera än 716,000 kronor, torde denna inkomsttitel få i riksstaten för

år 1900 upptagas med ett till 700,000 kronor förhöjdt belopp.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1899 års riksstat beräknad

till 250,000 kronor, och har samma summa upptagits i bilagda tabell.

Kontrollstämpehnedel, som allt sedan år 1886 varit i riksstaten upptagna

till 25,000 kronor, uppfördes i riksstaten för år 1899 med ett

förhöjdt belopp af 30,000 kronor, hvilken summa upptagits i bilagda

tabell.

Fyr- och båhnedel äro för år 1899 beräknade till 1,400,000 kronor,

eller samma belopp, hvarmed de i riksstaterna upptagits från och med

år 1894. Inkomsten har utgjort:

år 1895 ....................................................... kronor 1,533,014: —

„ 1896 ......;................................................ „ 1,581,458: —

„ 1897 ...................................................... „ 1,664,659: —

hemställande statskontoret, att, då fyr- och båkmedlen sålunda visat

sig vara i stigande och, efter hvad statskontoret inhemtat, för januari

med november månader debiterats med 1,655,219 kronor 76 öre, desamma

måtte för år 1900 få beräknas till 1,500,000 kronor.

Telegrafmedlen äro i riksstaten för år 1899 upptagna med 1,510,000

kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen

beräknats äfven för år 1900 till 1,510,000 kronor, hvilken summa

alltså i bilagda tabell upptagits.

Jernvägstrafihnedel. Jemlikt § 3 i nådiga instruktionen för jernvägsstyrelsen

med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober

1897 åligger det nämnda styrelse, bland annat, att före utgången af

november månad till Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag till beräkning

af den behållna inkomst af statens jernvägar, som må upptagas i

riksstaten för året näst efter det påföljande. Efter hvad statskontoret

inhemtat, har styrelsen beräknat denna inkomst till 10,000,000 kronor;

varande detta belopp upptaget i nyss omförraälda tabell.

Skogsmedel, som upptagas uti innevarande års riksstat med 3,500,000

kronor, äro beräknade för år 1899 till 4,000,000 kronor och hafva

utgjort:

år 1895 ........................................................ kronor 4,209,306: —

„ 1896 ......................................................... „ 4,242,128: —

1897 ........................................................ „ 5,426,312: —

eller i medeltal för dessa tre år ..................... „ 4,625,915: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets

Bkogsmedelsinkomster under innevarande års tre första qvartal belöpt

sig till 6,995,423 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden

under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma

tid af sistlidet år, 334,495 kronor, för år 1898 således uppgå till mera

än 7,329,918 kronor och öfverstiga den senast antagna beräkningen

med mera än 3,300,000 kronor. På sätt statskontoret vid flera föregående

tillfällen erinrat, är emellertid denna statsinkomst beroende af

förhållanden, som ej på förhand med någon säkerhet kunna beräknas.

Statskontoret anser derför den betydliga ökningen i inkomsten under

sistlidet och innevarande år icke böra i vidare män föranleda förändring

i den senast antagna beräkningen, än att skogsmedlen i riksstaten för

år 1900 upptagaB med ett förhöjdt, medelinkomsten för åren 1895 —1897

ungefärligen motsvarande belopp af 4,600,000 kronor.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel är af tillfällig och vexlande

natur och torde få i riksstaten för år 1900 upptagas med oförändradt

belopp af 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. Till följd af de förändringar i tullbevillningen, som

af 1896 och 1897 årens Riksdagar beslutats, och med hänsyn till det

höga belopp, hvartill inkomsterna under år 1896 uppgått, beräknades

denna bevillning för år 1898 till 39,000,000 kronor.

Då denna statsinkomst, för år 1896 debiterad med mera än

42,200,000 kronor, i medeltal för åren 1894—1896 uppgått till öfver

40,000,000 kronor samt för år 1897 kunde antagas belöpa sig till

mera än 43,000,000 kronor, föreslog statskontoret, att tullmedlen för

år 1899 måtte beräknas till ett förhöjdt belopp af 41,000,000 kronor,

hvilket förslag af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen godkändes.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna inbragt:

år 1895 ...................................................... kronor 39,348,796: —

„ 1896 ......................................................... „ 42,201,218: —

„ 1897 ......................................................... „ 13,537,911: —

eller i medeltal för dessa tre år..................... „ 41,695,975: —

För januari—november månader innevarande år hafva, enligt

meddelande från generaltullstyrelsen, tullmedlen utgjort 47,510,327

kronor och skulle, i händelse uppbörden för innevarande månad blefve

s. 13 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

lika den för december månad sistlidet år, för innevarande år uppgå

till 50,955,996 kronor.

Af förestående redogörelse framgår, att denna statsinkomst fortfarande

varit i stigande, hvarför en förhöjning i den senast antagna

beräkningen torde böra ega rum; dock anser statskontoret tullmedlen

icke böra för år 1900 i riksstaten uppföras med högre än ett medelinkomsten

för åren 1895—1897 motsvarande, dock till 42,000,000 kronor

afjemnadt belopp, hvilket i bilagda tabell upptagits.

Postmecllen. Efter hvad statskontoret inhemtat, har generalpoststyrelseu

vid afgifvande af förslag till de postverkets inkomst- och

utgiftsstater, som böra till nästkommande års Riksdags pröfning öfverlemuas,

beräknat inkomsten af postmedlen till 10,800,000 kronor, hvadan

denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillning saf gifter för särskilda förmäner och rättigheter. De särskilda

afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna

debiterats med:

år 1895.

år 1896.

år 1897.

för rättighet till skogsfång och kol- ningsfrihet på allmänningar .......

1,739

63

1,739

63

1,739

63

af bankbolag med sedelutgifniugsrätt

676,034

59

631,765

34

712,459

9 3

„ vissa handlande och handelsexpe-

diter ...................................................

240,500

248,100

—

266,100

—

,, utländingar för konserter och dra-

matiska eller andra föreställningar

15,765

—

13,486

50

8,425

50

säger

934,039

22

895,091

47

988,725

06

hvartill kommer tillfällig uppbörd..

4

50

— —

— —

—

summa

934,043

72

895,091

47

988,725

06

Af 1897 års Riksdag beslutades en sådan ändring af § 4 i kongl.

förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter den 2 december 1892, att den afgift, som utländsk handelsresande

jeinlikt detta författningsrum skulle erlägga för rättigheten att

här i riket idka handel med utländska varor, skulle beräknas för hvarje

tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, räknade från och med

den dag, afgiften erlades, och icke, såsom förut varit förhållandet, för

hvarje kalendermånad. Ehuru det kunde antagas, att i följd af denna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

förändring en minskning i ifrågavarande afgifter komme att ega rum,

ansåg Riksdagen dock, att minskningen icke kunde blifva af någon

större betydenhet; och blef inkomsttiteln af Riksdagen för år 1898 i

enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag beräknad till ett från 800,000

kronor till 850,000 kronor förhöjdt belopp.

Med fästadt afseende å den minskning i bankbolags sedelutgifning,

som under år 1899 tilläfventyrs kunde ega rum i följd af stadgandet

i § 41 i lagen för Sveriges riksbank den 12 sistlidne maj, beräknade

innevarande års Riksdag bevillningsafgifterna för särskilda förmåner

och rättigheter för år 1899 till ett nedsatt belopp af 750,000 kronor.

Nyss omförmälda lagrum innehåller, bland annat, att enskilda banker

ega att intill utgången af år 1903 utgifna egna sedlar, samt att från

början af år 1899 till utgången af år 1903 enskild bank, som, efter minst

tre månader förut hos chefen för finansdepartementet derom gjord anmälan,

afstått från sin rätt att utgifva egna sedlar samt icke indragit

något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor, eger

åtnjuta hos riksbanken vissa förmåner.

Enligt hvad statskontoret inhemtat, lärer någon sådan anmälan

ännu icke blifvit gjord hos chefen för finansdepartementet, men deremot

skall till nämnda departement ingått anmälan från en enskild, sedelutgifvande

bank, att den med innevarande års utgång upphör med sin

rörelse, som då öfvertages af ett nybildadt bankaktiebolag; och hemställer

statskontoret, att ifrågavarande statsinkomst, som, enligt hvad ofvan

berörts, under år 1897 debiterats med mera än 988,000 kronor, måtte

med oförändradt belopp, 750,000 kronor, upptagas i riksstaten för år 1900.

Stämpelmedlen äro i innevarande års riksstat, likasom i sistlidet

års, upptagna med 5,000,000 kronor, och var denna beräkning af

Eders Kongl. Maj:t föreslagen att gälla äfven för år 1899, men då

innevarande års Riksdag beslutat, att skyldigheten att vid utställandet

af inrikes vexel förse densamma med stämpel skulle vid nästkommande

års ingång upphöra, och den härigenom uppkommande minskning i

inkomst af Riksdagen beräknats till 600,000 kronor, ansåg Riksdagen

stämpelmedlen böra för år 1899 i riksstaten upptagas med ett till

4,400,000 kronor nedsatt belopp.

Denna statsinkomst har belöpt sig till:

år 1895 kronor 4,891,704: — deraf bevillnings
afgift

för spelkort ................................................ kronor 92,551: —

,, 1896 kronor 5,240,923: — deraf bevillnings
afgift

för spelkort ................................................ „ 83,661: —

„ 1897 kronor 5,957,170: — deraf bevillningsafgift

för spelkort ................................................ „ 111,832: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

Under januari—november månader innevarande år hafva i länens

ränterier och till statskontoret influtit stämpelmedel med 5,788,375

kronor, deraf 112,713 kronor kortstämplingsafgift, mot 5,014,039 kronor,

deraf kortstämplingsafgift 97,419 kronor, under motsvarande tid sistlidet

år.

Enligt i finansdepartementet utarbetade uppgifter för åren 1895,

1896 och 1897 å beloppet af de stämplar, som användts till nedannämnda

handlingar, har detta belopp utgjort:

1

1

år 1895.

år 1896.

år 1897.

handlingar till lagfartsprotokollet

1,190,522

90

1,616,653

30

1,787,031

95

dito till inteckningsprotokollet......

dito till äktenskapsförordsproto-

212,223

11

269,287

27

329,896

78

kollet................................................

4,646

4,645

—

4,411

dito till bouppteckningsprotokollet

1,117,537

80

1,107,903

90

1,400,414

65

summa kronor

2,524,929

81

2,998,489

4 713,521,7 54

38

Bevillningsafgiften för spelkort, som enligt 1892 års Riksdags

beslut förhöjdes från 75 öre till 1 krona 50 öre för hvarje kortlek,

har jemlikt 1896 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 1 maj

samma år från och med den 1 derpåföljde juli nedsatts till 50 öre för

hvarje kortlek.

Stämpelmedlen hafva i medeltal för åren 1895—1897 belöpt sig till

5,363,266 kronor. Då emellertid den väsentligaste delen af skattetiteln

är af vexlande natur, samt någon erfarenhet ännu ej kunnat vinnas om

resultatet af beslutet om upphörande af stämpelafgiften för vexlar, anser

statskontoret någon förändring i beräkningen häraf ej nu böra ske,

utan hemställer, att stämpelmedlen måtte i riksstaten för år 1900 upptagas

med oförändradt belopp af 4,400,000 kronor.

Bränvinstillverknivgsshatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen

i riket utgjort:

år 1893

„ 1894

„ 1895

„ 1896

„ 1897

utgörande medeltalet för femårsperioden

liter 31,721,077

„ 33,068,884

„ 34,886,895

„ 32,804,168

„ 36,295,172

„ 33,755,239.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Medeltalet för femårsperioden 1892—1896

uppgick till ..................................................................... liter 32,857,168.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad

har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings
byrå,

uppgått till ............................................................ liter 31,661,443,1

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år ............................................................... „ 5,706,155,3

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal

komme att motsvara tillverkningen för samma

månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 37,367,598,4.

Beträffande tillverkniugsskatten meddelas följande öfversigt för

femårsperioden 1893 — 1897.

Restitution för

Influten skatt.

denatu-

för högt

Statsverket

reradt

e rlagd

behållet.

bränvin.

skatt.

Kronor.

ICronor.

Kronor.

Kronor.

år 1893........................................

15,849,588

534,549

5,017

15,310,022

„ 1894..............................................

16,277,549

606,960

4,712

15,665,877

„ 1895...............................................

16,558,451

710,025

1,709

15,846,717

„ 1896 .............................................

17,545,976

744,617

5,279

16,796,080

„ 1897 .............................................

18,438,057

919,989

5,643

17,512,425

Bränvinstillverkningsskatten är för år 1899 af Riksdagen beräknad

till 15,500,000 kronor.

Enligt hvad förestående öfversigt utvisar belöpte sig statsverkets

behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten år 1897 till 17,512,425

kronor. Under innevarande år intill den 1 dennes är dylik skatt inbetald

med 17,635,361 kronor 5 öre, och under förutsättning att inkomsten

för denna månad komme att inflyta med lika stort belopp

som under december månad sistlidet år, eller 2,246,670 kronor, skulle

årets inkomst uppgå till mera än 19,800,000 kronor. Om derifrån afräknas

hvad för denatureradt bränvin under innevarande år blifvit, eller

än vidare blifver restitueradt, här förslagsvis beräknadt till 1,000,000

kronor, skulle återstå 18,800,000 kronor.

Den fortgående ökningen i denna statsinkomst torde böra föranleda

en höjning i beräkningen, i hvilket afseende statskontoret, med

afseende derå att inkomsten, som visserligen i medeltal för de sistför
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

flutna tre åren influtit med mera än 16,700,000 kronor, dock under ett

af dessa år belöpt sig till endast något öfver 15,800,000 kronor, underdånigst

hemställer, att bränvinstillverkningsskatten måtte i riksstaten

för år 1900 upptagas med ett till 16,000,000 kronor förhöjdt belopp.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften. Uti förnyade nådiga förordningen

den 19 maj 1893 om beskattning åt hvitbetssockertillverkningen i riket

är stadgadt för att gälla från och med den 1 derpåföljde juli, bland

annat, att för all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skall erläggas

tillverkningsskatt i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för

tillverkningen använda hvitbetor enligt nedan omförmälda grund antagas

hafva lemnat; att denna skatt skall utgöra hälften af gällande

tullsats för utländskt socker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel

antagna holländska standard; samt att det beskattningspligtiga

råsockret skall, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen

använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade)

hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 9 kilogram socker; dock

att utbytet skall beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram

och intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram

råa (ej torkade) hvitbetor; och är sedermera genom nådiga kungörelsen

den 15 maj 1896 förordnadt, att lända till efterrättelse från

och med den 1 derpåföljde september, att det beskattningspligtiga råsockret

skall beräknas efter de för tillverkningen använda betornas

vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna

ett utbyte af tio och ett hälft kilogram socker.

I enlighet härmed och då tullen för socker, till färgen mörkare

än ofvannämnda standardnummer, är bestämd till 23,5 öre per kilogram,

utgör skatten, som utgick till den 1 september 1894 med 8 kronor

81 öre, derefter till den 1 september 1895 med 9 kronor 69 öre och

derefter intill den 1 september 1896 med 10 kronor 57 öre, från sistnämnda

dag 12 kronor 33 öre, allt per ton (1,000 kilogram) afverkade

betor, dock så att skatten utgår vid fyra fabriker, hvilka åtnjuta lägre

utbytesberäkning än den i allmänhet stadgade, med lägre belopp, vid

tre af dem till den 1 september 1899 och vid en till deu 1 september

1900, hvarefter all sådan undantagsförmån, jemlikt nådiga kungörelsen

den 15 maj 1896, upphör.

Under nedannämnda tillverkningsår (från och med den 1 september

till och med den 31 augusti nästföljande år) har vid samtliga fabriker

inom landet afverkats följande myckenhet betor:

Bih. till liiksd. Prof. 1899. 1 Sarnl. 1 Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

September

—december,

ton.

Januari—

mars.

ton.

Summa

ton.

Högsta antalet

af under till- verkningsåret

i gäng varan- de fabriker.

1893— 1894 ........................................

1894— 1895 .............................................

256,861

400,191

117,101

228,283

373,962

628,474

10

17

1895— 1896 ...........................................

1896— 1897 (under år 1897 har till-

verkningeu utsträckts

493,125

45,584

538,709

18

till april månad)...........

624,897

265,343

890,240

19

1897—1898 .............................................

660,349

55,792

716,141

19

Enligt meddelande från ofvannämnda byrå har afverkningen under

de tre första månaderna af nu löpande tillverkningsår utgjort:

september och oktober ......................................... ton 134,603: 4

november .................................................................... „ 242,743: 9

tillhopa ton 377,347: 3.

Under samma månader sistlidet år utgjorde betafverkningen

473,288,6 ton.

Inkomsten af denna skattetitel har utgjort:

............ kronor 2,718,927: —

........... „ 4,723,275: —

........... „ 7,139,148: —

........... „ 7,726,387: —

............ „ 11,008,906: —

I medeltal för de tre åren 1895—1897 har inkomsten belöpt sig

till 8,624,814 kronor.

Enligt meddelande af ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå

har tillverkningsafgiften under januari—november månader innevarande

år debiterats med 5,130,292 kronor 39 öre. Under december månad

1897 afverkades 187,060,2 ton betor, och om myckenheten af under

innevarande månad afverkade betor blefve lika med afverkningen under

december månad 1897, skulle den debiterade afgiften för innevarande

månad komma att, efter 12 kronor 33 öre per ton, belöpa sig till

2,306,452 kronor och 1898 års inkomst till 7,436,744 kronor 39 öre.

Denna statsinkomst är i innevarande års riksstat uppförd med

år 1893

„ 1894

„ 1895

„ 1896

„ 1897

s. 19 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19

8,000,000 kronor. Då anledning icke förefunnes att antaga, det hvitbetssockertillverkningen

inom riket komme att minskas, utan fastmer

torde behöfva ökas för att kunna motsvara konsumtionen af socker

inom landet, hvilken visat sig vara i ständigt stigande, ansåg innevarande

års Riksdag denna skatt böra för år 1899 i riksstaten beräknas

med ett till 9,000,000 kronor förhöjdt belopp; hemställande statskontoret,

då minskningen i inkomsten under innevarande år icke torde

böra föranleda att härutinnan för närvarande vidtaga någon ändring,

att denna beräkning jmåtte få gälla äfven för år 1900.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, i nästkommande års

riksstat uppförd med 5,600,000 kronor, har belöpt sig år 1895 till

5,408,384 kronor,"ar 1896 till 5,730,320 kronor och år 1897 till 6,108,078

kronor, eller i medeltal för dessa tre åren till 5,748,927 kronor; hemställande

statskontoret, med afseende derå att denna statsinkomst under

flera år visat sig vara i oafbrutet stigande med omkring 2 å 300,000

kronor årligen, att bevillning af fast egendom samt af inkomst måtte

upptagas i riksstaten för år 1900 med ett till 6,000,000 kronor förhöjdt

belopp.

Beträffande resultatet af 1897 års statsreglering är af statskontoret

i underdånig skrifvelse den 15 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets

inkomster samt ordinarie och extra ordinarie förslagsanslag upp
-

stått ett nettoöfverskott af ..................................... kronor 20,129,227: 2 3

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1897, enligt

nådiga brefvet den 5 Maj 1882, ..................... „ 1,102,616: 84

besparing å nionde^ hufvudtitelns anslag »bidrag

till folkskolelärares pensionering» ........ „ 916: 6 7

odispouerade behållningar å en del extra statsanslag,

enligt särskilda nådiga föreskrifter, „ 82,988: 15

så att öfverskottet på det hela uppginge till......‘kronor 21,315,748: 89.

Vidare anfördes i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med

den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade

medel» upplagda särskilda räkning öfver öfverskott och brister i statsregleriugarne,

att behållningen å denna fond enligt 1896 års''rikshufvud
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

bok utgjorde ........................................;..................... kronor 35,140,471: so

hvartill komme ofvannämnda öfverskott ............ „ 21,315,748: 89

summa kronor 56,456,220: 3 9

att om derifrån afräknades hvad i 1897 års riksstat

blifvit anvisadt att från fonden utgå ......... „ 8,296,000:_

uppkomme det belopp af .......................................... kronor 48,160,220: 3 9

hvartill, enligt 1897 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda

särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning,

hvaraf vore disponerade enligt 1898 års riksstat 14,229,000

kronor och enligt 1899 års riksstat 12,615,000 kronor, alltså återstode

att disponera en summa af 21,316,220 kronor 39 öre.

Stockholm den 10 december 1898.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

L. W. RIJBEN. C. G. SYL VAN. F. W. HOFF8TEDT

Föredragande.

C. Kinberg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

21

Tab. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

Ordinarie inkomster.

Kronor.

Grundskatt ...............................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål

Afgift er för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriei

rrosspassevolansafgift ......................

Tillfälliga rotevakansafgifter ....................................

Soldatvakansafgift

Båtsmansvakansafgift

Arrendemedel .......................

Mantalspenningar .......................

Bötesmedel ...........................

Kontrollstämpelmedel

Fyr- och båkmedel ..................................

Telegrafmedel .....................................

Jernvägstrafikmedel .............................

Skogsmedel ................................

Extra uppbörd ............................................

983.000

270.000

51.000

19.000

150.000

28.000

150.000

2,200,000

700.000

250.000

30,000

1.500.000

1.510.000

10,000,000

4.600.000

100.000

—

-

—

—

_

_

Säger

22,541,000

—

Bevillningar.

Tullmedel ....................................................

Postmedel .......................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel ..................................................................

Bränvinstillverkningsskatt .................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ..............

42.000. 000

10,800,000

750,000

4,400,000

16.000. 000

9.000. 000

6.000. 000

—

Säger

88,950,000

Summa

111,491,000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

.v .rv..,.- ■ -* r. • ;>*« ».t * r* " ''* * ■

Ordinarie inkomster.

Grundskatt .......................................................................................

Beräknade

i riksstaten

för år 1899.

1.444.000

250.000

270.000

51.000

19.000

222.000

42.000

150.000

2.200.000

665.000

250.000

30.000

1,400,000

1,510, Q00

10,000,000

4,000,000

100.000

Kyrkotionde .....................................................................................

Kavalleriregementenas hä.stvakärnaspa/nmål ..................................

Afodfter för perpedelnnderhållet vid ru stil ål 1 si n fan ter i et ...........

Trosspassevolansafnnft ....................................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter .........................................................

Snida,tveka,nsafcrift, ...........................................................................

Båtsmansvakansafgift .....................................................................

Arrendemödel ..............................................................................

Mantalspenningar ............................................................................

Bötesmedel ..............................................................................

Konfrollstä.mpelmedel .....................................................................

Fyr- och hå.kmedel .........................................................................

Telecrrnfmftdel .................................................................

•Ternvacrstrafikmedel ........................................................................

Skncrsmedel ....................................................................

Extra uppbörd .................................................................................

Säger

Bevillningar.

Tullmedel ........................................................................

22,603,000

—

41,000,000

9.925.000

750,000

4.400.000

15,500,000

9,000,000

5.600.000

SO. 175,000

—

Postmedel .......................................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter .......

Stämpelmedel1''..................................................................................

Brä.n vinstdi verknm (Tsskatt, .....................................................

BvithetssöekifVrtill verka in o-safnoft ...................................................

Bevillning af fast egendom samt a,f inkomst ............................

Säger

Summa

108,778,000

—

Tillkommer'' t,illä,oi0ishévillninp|'' .....................................................

_ _

s. 23 Kontrollera mot PDF

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

23

inkomster.

Tab. Litt. b.

Enligt räkenskaperna

Statskontorets

För år 1895.

För år 1896.

För år 1897.

Medium

för år 1900.

2,350,957

207,911

257,954

50,485

24,841

193,113

75,504

272,403

2,441,156

694.135

276,096

37,064

1,533,014

1,445,572

9,000,000

4,209,306

236,643

1,882,056

207,786

264,476

50,220

24,272

202,762

61,371

230,279

2,348,955

705,871

291,467

40,388

1,581,458

1,520,224

9,800,000

4,242,128

110,680

1,882,115

211,891

279,276

49,840

23,675

268,744

62,451

243,443

2,309,988

716,974

319,671

48,213

1,664,659

1,624,208

13,800,000

5,426,312

120,483

2,038,376

209,196

267,235

50,182

24,263

221,540

66,442

248,708

2,366,700

705,660

295,745

41,888

1,593,044

1,530,001

10,866,667

4,625,915

155,935

983.000

270.000

51.000

19.000

150.000

28.000

150.000

2,200,000

700.000

250.000

30,000

1.500.000

1.510.000

10,000,000

4.600.000

100.000

23,306,154

23,564,393

29,051,943

25,307,497

22,541,000

39,348,796

8,548,268

933,852

4,891,704

15,846,717

7,139,148

5,408,384

42,201,218

9,035,371

886,668

5,240,923

16,796,080

7,726,387

5,730,320

43,537,911

9,704,637

991,828

5,957,170

17,512,425

11,008,906

6,108,078

41,695,975

9,096,092

937,449

5,363,266

16,718,407

8,624,814

5,748,927

42.000. 000

10,800,000

750,000

4,400,000

16.000. 000

9.000. 000

6.000. 000

82,116,869

87,616,967

94,820,955

88,184,930

88,950,000

105,423,023

5,219,175

111,181,360

1,473,064

123,872,898

113,492,427 ;

111,491,000

110,642,198 |

112,654,424

ff

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bil. Litt. AA.

Til] Konungen.

Eders Kongl. Maj:t, som ansett det böra komina under öfvervägande,

huruvida icke de statsinkomster, som inflyta till statsverket först under året

näst efter det, till bestridande af hvars utgifter de beräknats, lämpligen borde

till större eller mindre del upptagas i riksstaten för det år, under hvilket de

inflyta, har under den 14 sistlidne januari i nåder anbefalt statskontoret och

kammarrätten att efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

samtlige befallningshafvandes i liinen hörande gemensamt afgifva underdånigt

utlåtande i omförmälda fråga och dervid särskildt inkomma med utredning,

huruvida icke, under förutsättning att berörda förändring kommer till stånd,

en sådan anordning kunde vidtagas, att revision af räkenskaperna rörande de

statsinkomster, som komme att i riksstaten upptagas ett år senare än för

närvarande och sålunda anses tillhöra detta senare år, ändock komme att ega

rum på samma tid och i samma ordning som nu.

Sedan öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande

i länen med infordrade underdåniga utlåtanden i ämnet inkommit,

få embetsverken, med öfverlemnande af dessa handlingar, underdånigst

anföra följande:

Frågan om statsinkomsternas upptagande i riksstat och räkenskaper för

det år, hvarunder de inflyta, är ej ny, utan har vid flera tillfällen varit

under behandling, senast, enligt hvad af det vid nådiga propositionen den 15

sistlidne januari angående statsverkets tillstånd och behof fogade protokoll

öfver finansärenden den 14 samma månad inhemtas, vid afgifvande af denna

proposition. Vid detta protokoll är bilagdt ett af statskontoret under den 29

december sistlidet år i detta ämne afgifvet infordradt underdånigt utlåtande,

deri statskontoret till en början redogjort för den behandling denna fråga vid

föregående tillfällen erhållit, och få embetsverken underdånigst hänvisa till

denna redogörelse. Vidare hade statskontoret, som fått sig anhefaldt att

yttra sig i då väckt fråga särskildt om upptagande af bevillningen af fastighet

och af inkomst i riksstaten för det år bevillningen inflöte, uttalat den

mening, att eu sådan förändring icke borde ega rum, med mindre än att förändringen

omfattade äfven öfriga statsinkomster, som vid kronouppbördsstämmorna

inflöte året efter det, för hvilket de vore beräknade, samt funnit förändriugen,

äfven om den fiuge en sådan omfattning, icke vara att förorda.

Statskontoret ansåge nendigen åtgärden numera icke vara åt något verkligt

behof påkallad, emedan dels det förnämsta skälet för de i förevarande hänseende

tillförene väckta förslagen eller att derigenom vore att vinna eu

tidigare afslutning af statsverkets räkenskaper förlorat sin betydelse, sedan

anordningar vidtagits, hvarigenom äfven utan omförmälda förändring en sådan

tidigare afslutning möjliggjorts, dels statsverkets kassaförlagsfond ökats till i

det närmaste 15,000,000 kronor, utom det att fondens förmåga att motsvara

sitt ändamål ökats derigenom, att i följd af afskrifning å grundskatter och

vakansafgifter minskning egt rum och fortfarande komme att i mån åt

afskrifningens fortgång ega rum i de inkomsttitlar, hvilka inflöte först året

efter det, för hvilket de vore påräknade, under det att samtidigt utgifterna

till indelningsersättningar och lindring i rustnings- och roteriugsbesvären,

hvilka utgifter skulle bestridas först under året efter det, för hvilket de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

belöpte, ökats och fortfarande i mån af lindringsåtgärdens fortgång komme

att ökas. Statskontoret förmälte sig ock hafva med tillhjelp af den

succesivt ökade kassaförlagsfonden och å statsregleringarne uppkomna öfverskott

kunnat bestrida statsutgifterna utan att, annat än i jemförelsevis

mindre omfattning och endast för kortare tider, behöfva anlita riksgäldskontoret

om kassaförstärkning. Vidare anmärkte statskontoret, att följden

af den ifrågasatta förändringen blefve den, att alla de handlingar, hvarpå debiteringen

grundades, komme att bifogas räkenskaperna för ett år senare än

efter närvarande redovisningsmetod, hvarigenom ock kontrollen å utskyldernas

debitering komme att ega rum ett år senare än nu, hvilken omständighet, om

den ock icke i och för sig utgjorde hinder för förändringens vidtagande, dock icke

vore utan betydelse och i allt fall stode i strid med nu antagna ordning för

redovisningen, hvarmed åsyftats ej allenast en tidigare räkenskapsafslutning,

utan äfven en tidigare revision. Statskontoret uttalade vidare den åsigt, att,

ehuru kassaförlagsfonden visserligen ännu icke vunnit den storlek, att densamma

framgent under mindre gynsamma förhållanden kunde anses vara för

sitt ändamål tillräcklig, tillgodoseende af statsverkets behof af kassaförlagets

förstärkande icke påkallade den nu ifrågasatta förändringen, utan att samma

behof i erforderlig grad lämpligen kunde och borde fyllas i den ordning, som

hittills följts.

Uti sitt i anledning af statskontorets utlåtande till ofvanberörda statsrådsprotokoll

afgifna yttrande förklarade departementschefen, att, äfven om

han med statskontoret ville erkänna, att genomförandet af ifrågavarande förändring

icke under närvarande förhållanden egde fullt samma betydelse och

räckvidd som vid vissa föregående tillfällen, då åtgärden jemväl blifvit ifrågasatt,

vore han likväl i så måtto af afvikande mening från den af statskontoret

uttalade, som lian ansåge de skäl, hvilka allt fortfarande talade för

förändringens genomförande, vara af den vigt, att, derest icke ur andra synpunkter

hinder mötte, desamma borde få fälla utslaget till förmån för sagda

förändring. Den i viss mån ökade stadga i statskontorets kassaförvaltning,

som vunnits, på sätt statskontoret erinrat, genom den i mån af grundskatteafskrifningens

fortgång inträdda minskningen i beloppet af de inkomster, som

inflöte först under året efter det, i hvars riksstat de upptagits, kunde, såsom

statskontoret jemväl medgifvit, endast ega rum under förutsättning, att inkomstminskningen

icke i vidare mån, än som redan skett, ersattes af på taxering och

debitering beroende direkt beskattning. Ett vidsträcktare ersättande på sådant

sätt af den genom grundskatteafskrifningen och lindringen i rustnings- och

roteringsbesvären inträdda minskning i statens tillgångar hade emellertid enligt

Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens samfälda mening varit och vore afsedt.

Att detsamma hittills icke i afsedd utsträckning kunnat genomföras hade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

berott derpå, att bevillningen af fast egendom samt af inkomst icke i sin

nuvarande form visat sig mäktig af den utveckling, som erfordrats för att

göra densamma tjenlig till grundval för en i afsevärd mån utvidgad direkt

beskattning. Men syftemålet vore derföre ingalunda uppgifvet, utan borde

tvärtom oaflåtligt fasthållas. Det vore endast en tidsfråga, när den direkta

beskattningen komme att intaga ett mera betydande rum i statens skatte
system

än hittills, och det vore icke länge sedan en 100 procents tilläggsbevillning

utgick jemte bevillningen, i följd hvaraf denna sålunda i sjelfva

verket utgjordes med dubbelt belopp mot eljest. Uppenbart vore emellertid,

att, om ock större olägenhet för statsverket icke skulle uppkomma deraf, att

en bevillning till belopp af fem och en half millioner kronor icke inflöte förr

än året efter det, för hvars behof den påräknats, förhållandet gestaltade sig

helt annorlunda, om den sålunda efter statsregleringsåret inflytande summan

uppginge till dubbla beloppet eller måhända ännu högre; och det borde dervid

icke förgätas, att man väl äfven för framtiden finge räkna med det hittills

vanliga förhållandet, att bevillningen i ökad mån toges i anspråk just för

statsregleringar, som egde rum under perioder af nedgående konjunkturer för

statsinkomsterna och då kassaförlagsfonden, som skolat under statsregleringsåret

lemna förskott till belopp, motsvarande den först efter årets slut inflytande

bevillningen, i högre grad än eljest behöfde tagas i anspråk för täckande åt

den på nedgången i andra inkomsttitlar beroende kassaminskning. Principielt

vore det önskvärd!, att den förändrade ordningen för bevillningens upptagande

i riksstaten läte sig genomföra, äfvensom att åtgärden komme att omfatta

äfven öfriga statsinkomster, som inflöte först efter budgetsårets slut, dock måhända

med undantag af grundskatten samt de i riksstaten upptagna vakansafgifter,

hvilka ju etter några års förlopp komme att upphöra.

Härvid mötte likväl, enligt hvad departementschefen vidare anförde, den

af statskontoret framhållna betänklighet, att en följd af förändringens genomförande

skulle varda den, att samtliga handlingar rörande debitering och uppbörd

af bevillningen likasom äfven af öfriga hithörande statsinkomster skulle

komma att hänföras till räkenskapsåret näst efter det, till hvilket de för närvarande

höra, och sålunda ett år senare än för närvarande undergå revision.

Att afslutade räkenskapshandlingar på detta sätt komme att ett^ helt år ligga

ogranskade skulle uppenbarligen unnebära en oegentlighet, som med afseende

på den allmänt erkända önskvärdheten af den hastigast möjliga afslutning

och revision af offentliga räkenskaper skulle utgöra ett steg i orätt riktning

och så till vida medföra ett äfventyrande af statsverkets rätt, jsom uppkommande

anmärkningar först ett år senare än för närvarande kunde delgifvas de redovisningsskyldige

eller de skattskyldige. Men vid det förhållande, att hithörande

räkenskaper äfven efter förändringen komme att föreligga afslutade alldeles vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

samma tid som för närvarande, syntes som om möjlighet icke skulle saknas för

eu sådan anordning, att äfven räkenskapernas granskning, oafsedt att desamma

komme att anses tillhöra ett senare år än för närvarande, egde rum på

samma tid och i samma ordning som nu. Skulle än härigenom ur räkenskapssynpunkt

någon oegentlighet uppkomma, syntes densamma i allt fall icke varda

af sådan betydenhet, att förslaget om den ifrågasatta vigtiga förändringen för

dess skull borde förfalla.

Af det åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att den af departementschefen

i frågan uttalade åsigt af Eders Kongl. Maj:t godkänts, men att, då

den närmare utredning af frågan, som vore erforderlig, icke kunde medhinnas

till den tid, då 1899 års statsreglering borde föreläggas Riksdagen, förslag

till den ifrågasatta förändringen ansågs icke böra i sammanhang med den då

förestående statsregleringen framläggas för Riksdagen, utan erhölle, på sätt

ofvan förmälts, statskontoret och kammarrätten befallning att med denna utredning

inkomma.

I anledning af hvad sålunda förekommit få embetsverken till eu början

förklara sig anse föräudringen böra, för bibehållande i möjligaste måtto af

reda och öfverskådlighet i redovisningen, omfatta alla de statsinkomster, som

inflyta vid kronouppbördsstämmorna året efter det, för hvilket de äro beräknade,

oberoende deraf att några af dessa inkomster, såsom grundskatten och vissa

vakansafgifter, efter några års förlopp komma att upphöra. Embetsverken

finna ej heller något hinder möta mot förändringens vidtagande i afseende å

följande statsinkomster, nemligen grundskatt, kavalleriregementenas hästvakansspanmål,

afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet,

trosspassevolansafgift, tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift,

båtsmansvakansafgift, arrendemedel och mantalspenningar. I händelse förändringen

skulle genomföras vid den statsreglering, som skall upprättas af

1899 års Riksdag, skulle jemväl dessa inkomsttitlar uteslutas ur 1900 års

riksstat.

För vinnande af det åsyftade målet i afseende å bevillningen af fastighet

samt af inkomst skulle, med tillämpning af hvad i statsrådsprotokollet anföres

under förutsättning att förändringen ^kommit till genomförande vid nästlidne

Riksdag, vid 1899 års Riksdag, för förändringens genomförande, då det icke

vore öfverensstämmande med stadgandet i § 62 regeringsformen, att 1899 års

Riksdag åtoge sig en bevillning, som först af 1900 års Riksdag komme att

för sitt ändamål disponeras, vidtagas en så beskaffad anordning, att ur bevil

lningsförordningen utbrötes de bestämmelser, sorrrirördejsjelfva afgiftsbeloppen,

så att, medan 1899 års Riksdag beslöte erforderliga bestämmelser om grunderna

för bevillningens utgörande och sättet för dess påförande, 1900 års Riksdag

skulle bestämma de bevillningsafgifter, som med tillämpning i öfrigt af de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

förut faststälda grunderna sistnämnda år, skulle debiteras för att i början af

år 1901 erläggas. Äfven om en sådan anordning skulle kunna anses förenlig

med stadgandet i § 61 regeringsformen, enligt hvilket den af innevarande års

Riksdag åtagna bevillning bör utgå intill slutet af det år, under hvars lopp liv

bevillning af Riksdagen faststäld blifver, synes dock ändamålet lämpligare

kunna vinnas på det sätt, att 1899 års Riksdag, uppå förslag af Eders Kongl.

Maj:t, beslutade, att den i riksstaten för samma år redan såsom tillgång beräknade

bevillningssumma skulle utgå ur nämnda riksstat och i stället upptagas

i statsregleringen för år 1900, och såsom fyllnad i staten för år 1899 i stället

anvisade ett berörda bevillningssumma motsvarande belopp af öfverskotteu å

1897 års statsreglering. Den bevillning, som 1900 års Riksdag derefter borde

åtaga sig för samma år och hvilken komme att inflyta under år 1901, skulle

upptagas i sistnämnda års riksstat.

Då i hvilketdera fallet som helst hvarje från och med år 1900 sammanträdande

lagtima Riksdag skulle åtaga sig en bevillning för det löpande året

att inflyta vid uppbördsstämmorna följande år, måste naturligtvis de åtgärder,

hvilka stå i sammanhang med bevillningens påförande, redan under det löpande

året varda genom utfärdad författning bestämda.

Dessa åtgärder måste förberedas och delvis verkställas redan innan

Riksdagen kan komma i tillfälle att besluta om den bevillning, som skall

i nästföljande års riksstat upptagas. Af sådan orsak lärer blifva nödigt att

från bevillningsförordningen utbryta och i en särskild, tillsvidare och intill dess

annorlunda förordnas gällande författning upptaga alla de i bevillningsförordningen

nu förekommande föreskrifter om uppskattning af fast egendom samt

af inkomst genom dertill särskild! utsedda taxeringsmyndigheter, om verkställighet

af och besvärs anförande öfver dessa myndigheters beslut, om debitering,

uppbörd och redovisning äfvensom instruktioner för taxeringsmyndigheterna.

Beträffande slutligen den anordning, som, under förutsättning att nu

omförmälda förändring komme till stånd, erfordrades för att revision af räkenskaperna

rörande de statsinkomster, som komme att i riksstaten upptagas ett

år senare än för närvarande och sålunda anses tillhöra detta senare år, ändock

komme att ega rum på samma tid och i samma ordning som nu, få embetsverken

till nådigt bifall förorda det af länsstyrelserna i Stockholms med flera

län framstälda förslag, enligt hvilket ofvanberörda statsinkomster fortfarande

skulle upptagas i uppbördsräkenskaperna (fögderiernas och städernas specialräkningar)

för det år, hvarunder debiteringen af dem eger rum, dock endast

inom linien, för att i räkenskaperna för det följande året, då de inflyta, utföras

i kolumn, samt med iakttagande att alla handlingar rörande debitering

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

och uppbörd af bevillningen likasom af öfriga hithörande statsinkomster bifogas

uppbördsräkenskaperna för förstnämnda år.

I händelse en sådan förändrad disposition af den utaf 1898 års Riksdag

åtagna bevillning som den ofvan ifrågasatta varder beslutad, bör den här

föreslagna förändring i uppbördsräkenskaperna, behållande bevillningen, vidtagas

redan med år 1899. De af eu sådan anordning påkallade jemkningar i

formulären till länens räkenskaper torde, jemlikt nådiga brefvet den 5 juli

1884, kungjordt genom statskontorets kungörelse den 14 derpåföljde oktober,

böra af statskontoret vidtagas.

Stockholm den 19 november 1898.

TJnderdånigst:

AUG. ÖSTERGREN. ALB. ANDERSON.

J. A. WALLENSTEEN. L. W. RIBEN. C. G. SYLVAN.

Föredragande.

CARL JUEL.

C. Kinberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utgifterna

Första hufvutiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douolas,

Statsråden: herr friherre Åkebhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern

Boström anförde vidare:

Beträffande regleringen af forsta hufvudtiteln hemställer jag, att

i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för

Ordinarie anslag

under denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes för

sagda ändamål anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bih. till Riksd. Frat. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

I fråga om

Första hafrndtitelu.

Extra anslag

under denna hufvudtitel anförde herr statsministern: Med anledning af

en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning beslöt 1898 års Riksdag

att såsom tillökning i det till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens hofhållning

och handpenningar till Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan

beviljade anslag på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 50,000

kronor. Då emellertid, på sätt af det i ärendet förda statsrådsprotokoll

framgår, denna förhöjning varit afsedd att utgå endast så länge Hans

Kongl. Höghet Kronprinsens från Norge utgående apanage utginge med

det af 1893 års Storthing i Norge från 80,000 kronor till 30,000 kronor

nedsatta belopp, men Storthinget år 1898 höjt samma apanage till dess

förut varande belopp eller 80,000 kronor, lärer något anslag, motsvarande

nyssnämnda af 1898 års Riksdag beviljade å 50,000 kronor, icke nu

böra äskas af Riksdagen.

Beträffande frågan om

Yttre restaurering af Stockholms slott

[1.] anförde herr statsministern vidare: Sedan med anledning af en utaf

YTer%n>la?'' ^ers Kong], Maj:t gjord framställning 1897 års Riksdag för yttre

stZkhoiL restaurering af Stockholms slott beviljat 500,000 kronor och deraf på

slott. extra stat för hvartdera af åren 1898 och 1899 anvisat en femtedel eller

100,000 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att å extra stat för år 1900 af nämnda anslag bevilja ytter
ligare

en femtedel eller 100,000 kronor.

Häruti instämde statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda hemstält och föreslagit

beträffande anslagen under första hufvudtiteln behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

STOCKHOLM, ISAAC MAECTJS’ BOKTEYCKERI-AKTIEBOAQ, 1899.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 13 januari 1899

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Departementschefen statsrådet Annerstedt föredrog de frågor, som

rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid

beträffande:

Ordinarie anslag.

I fråga om de i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag

har jag icke att föreslå någon förändring.

Eib. till Biksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

Ordinarie

anslag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hufvudtiteln.

[1.]

Lagbyrån.

[2-]

Arfvoden åt

krigshofrättens

ordförande

och militäre

ledamöter.

Extra anslag.

För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Eders

Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen:

att på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp

af 25,000 kronor.

I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet under

år 1898 böra meddelas, att lagbyrån under nämnda år utarbetat,

förutom åtskilliga författningsförslag af mindre omfattning, förslag

till lagar och författningar i syfte att möjliggöra ratifikation af en

för de Förenade Rikenas del undertecknad internationel konvention

angående vissa till civilprocessen hörande ämnen af internationel natur,

till lagar och författningar angående domsagas kansli och dermed sammanhängande

ämnen samt till lag om underhåll af vissa vägar på landet.

Härförutom hafva ledamöterna i lagbyrån dels varit sysselsatta

med utarbetande af motiver till förut upprättade förslag till författningar

angående stämning samt angående fullföljd af talan emot domstols

utslag dels ock inför högsta domstolen föredragit nyssnämnda lagförslag

jemte andra inom lagbyrån upprättade.

Högsta domstolen har numera afgifvit af Eders Kongl. Maj:t infordradt

yttrande öfver det af särskilde komiterade uppgjorda förslag

till lag om krigsdomstolar och rättegången derstädes, enligt b vilket,

förslag krigshofrätten skulle i väsentlig mån omorganiseras. Då emellertid

de af högsta domstolen mot förslaget framstälda anmärkningar

äro af beskaffenhet att föranleda en genomgripande omarbetning af

förslaget, kan frågan om krigshofrättens organisation ännu icke framläggas

till afgörande. Jag hemställer derför i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att för år 1900 till arfvoden åt krigshofrättens

ordförande och militäre ledamöter på extra stat.anvisa

enahanda belopp, som för närmast föregående år

dertill anslagits, eller 3,250 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

3

I underdånig skrifvelse den 30 sistlidne september bar fångvårds- [3.J

styrelsen anfört, att reservationsanslaget till vård och underhåll af

läns- och kronocellfängelserna, hvilket vid 1882 års riksdag bestämdes **““ nge er''

till 30,000 kronor, alltsedan bibehållits oförändradt vid sagda belopp,

som jemte vissa kommuners bidrag af tillsammans omkring 2,400

kronor om året utgjorde den tillgång, som för nyssnämnda ändamål

stode till fångvårdsstyrelsens förfogande; att emellertid efter 1882 dels

uppförts nya kronohäkten och dels anordnats nya bostäder åt vaktbetjente,

hvilket i förening med den omständighet, att behofvet af

underhåll af fängelserna i mån af deras ålder ökats, under det att

prisen å byggnadsmaterialier och dagsverken betydligt stigit, föranledt,

att allt större svårighet mött att få reservationsanslaget att räcka till

för de arbeten, som för fängelsebyggnadernas vidmakthållande varit

mest nödvändiga ; att, hvad särskild^ anginge de vid fängelserna befintliga

plank, som i allmänhet vore uppförda för omkring fyrtio till femtio

år sedan, dessa, så länge de ännu kunnat repareras, erhållit det nödtorftiga

underhåll, reservationsanslaget kunnat medgifva utan äfventyr

för beståndet af andra vigtigare byggnadsdelar, men att planken vid

vissa fängelser nu börjat visa sig till stomme och beklädnad så uppruttna,

att de icke vidare kunde tjena sitt ändamål eller repareras

utan måste ersättas med nya hägnader; att detta behof under de senaste

åren visat sig så trängande, att fångvårdsstyrelsen nödgats att i sina underdåniga

förslag till stater å reservationsanslaget upptaga nybyggnad af

fånggårdarne vid en del af fängelserna, men att följden deraf, att sålunda

betydliga summor undandragits det egentliga byggnadsunderhållet,

blifvit, att i och för sig synnerligen behöfliga reparationsarbeten

måst år efter år uppskjutas, till dess det nu blifvit nödvändigt att bereda

utväg för deras verkställande; att det nuvarande reservationsanslaget

desto mindre kunde tåla några vidare utgifter för nya hägnader, som

i de från fängelserna inkomna besigtningsinstrument för underhåll af

byggnaderna under 1899, oafsedt de belopp, som flerstädes äskats för

nya hägnader, begärts den afsevärda summan af mera än 60,000 kronor;

att fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt dels meddelat, att i följd af

de gamla träplankens otj enstbarhet nybyggnad måste omedelbart eller

under den närmaste framtiden företagas af omfattningshägnader och

fånggårdar vid vissa fängelser, dels ock uppgjort beräkning af kostnaden

derför, i hvilken beräkning upptagits, att ombyggnad förestode

omedelbart vid länsfängelserna i Jönköping, Halmstad, Mariestad och

Falun samt under de närmaste åren vid åtskilliga andra uppgifna fängelser,

samt kostnaden beräknats alternativt för hägnadernas byggande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra hufvudtiteln.

af sten eller af trä; att fångvårdsstyrelsen, med afseende å den högre

kostnaden för stenhägnader, ansåge sig icke böra ifrågasätta användande

af sten till omfattningshägnaderna men, hvad anginge fånggårdarne,

hvartill icke behof de byggas murar af samma tjocklek som till omfattningshägnaderna

och hvartill sten såsom byggnadsmaterial skulle ställa

sig allenast 24,3 5 procent dyrare än trä, ville, med hänsyn jemväl dertill,

att gårdar af sten i längden skulle genom sin långt större varaktighet

blifva betydligt billigare, förorda användandet af sten; att, då reservationsanslaget

hade till uppgift att lemna nödiga medel till vidmakthållande

af befintliga fängelsebyggnader, det icke torde böra till sitt belopp bestämmas

efter ett tillfälligt och mera sällan återkommande behof såsom

det nu ifrågavarande, hvilket enligt fångvårdsstyrelsens åsigt borde betraktas

såsom nybyggnad och tillgodoses genom anvisande af extra

anslag; samt att fångvårdsstyrelsen förty, med anslutning till den af

arkitekten uppgjorda kostnadsberäkning, i underdånighet hemstälde,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om

anvisande af ett extra anslag å 73,500 kronor för uppförande af nya

hägnader och fånggårdar vid ett antal af rikets läns- och kronocellfängelser.

Härefter har fångvårdsstyrelsen på anmodan inkommit med instrument

öfver besigtningar, som under sistliden höst verkstälts af behörigen

förordnade magistratsledamöter med biträde af sakkunniga personer,

utvisande, att vid de fyra fängelser, der, enligt hvad ofvan anförts,

behof af omedelbar ombyggnad förefunnes, nemligen länsfängelserna i

Jönköping, Halmstad, Mariestad och Falun, planken omkring fängelseområdet

samt vid sistnämnda fängelse jemväl de så kallade fånggårdarne vore

i så dåligt skick, att deras ombyggande ansetts nödvändigt; hvarjemte dels

af sagda besigtningsinstrument dels ock af särskilda af de vid besigtningarna

biträdande byggmästare uppgjorda kostnadsberäkningar framgår,

att kostnaden för nya omfattningsplank af trä uppskattats i Jönköping till

6,800 kronor, i Halmstad till 6,300 kronor, i Mariestad till 4,498 kronor

och i Falun till 8,680 kronor 75 öre, samt att nya fånggårdar af

sten vid länsfängelset i Falun ansetts medföra en utgift af 4,996 kronor,

hvadan hela den sålunda uppskattade kostnaden utgör tillhopa 31,274

kronor 75 öre.

Då af hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört och ofvannämnda besigtningsinstrument

utvisa framgår, att ett oafvisligt behof förefinnes, att

medel anvisas till ombyggnad af hägnader och fånggårdar vid omförmälda

fyra länsfängelser, får jag, med iakttagande af anslags bestämmande till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra hufvudtiteln.

5

fullt tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen:

att för uppförande af njm hägnader och fånggårdar

vid länsfängelserna i Jönköping, Halmstad,

Mariestad och Falun för år 1900 anvisa ett extra anslag

af 31,305 kronor.

Med underdånig skrifvelse den 10 december 1898 har statskontoret

öfverlemnat förteckning å sådana förskottsvis bestridda utgifter,

hvilka, jemlikt meddelade föreskrifter, skola hos Riksdagen till ersättande

anmälas; och upptages å denna förteckning för andra hufvudtiteln

ett belopp af 37,104 kronor 20 öre, utgörande kostnader, som, jemlikt nådiga

brefven den 29 november och 20 december 1895, den 10 och 14 augusti 1896,

den 21 och 28 maj, den 1 juli och den 15 och 16 september 1897

samt den 22 januari^ den 11 och 18 februari, den 13 maj, den 8 juli

och den 11 december 1898, föranledts af komitén för utarbetande af

förslag till ändrade bestämmelser i afseende å Sveriges och Norges

förening.

Under erinran, att Eders Kongl. Magt den 30 december sistlidet

år i nåder förordnat angående ersättande af en i detta belopp ingående

post å 1,960 kronor 17 öre, hemställer jag i underdånighet, attfEders

Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen:

att till betäckande af återstoden af ofvan omförmälda

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter

anvisa ett anslag af 35,145 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen

sålunda hemstält;

och täcktes Hans Maj:t Konungen dertill i nåder

lemna bifall.

Ex protocollo

Erik Öländer.

[4-J

Statskontorets

förskott.

Bih. till Riksd. Frot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t

konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 13 januari

1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Ivrusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen

af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1900 och yttrade:

Bih. till Rited. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Tredje hufvudtiteln.

Kabinetts
kassan.

[i-3

[2.]

[3. 4.]

[5.]

Konsuls
kassan.

»Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1900 beräknades behofvet

i det budgetförslag, som förelädes Eders Kongl. Maj:t den 9 nästlidne december,

till 784,500 kronor för de Förenade Rikena tillsammans. Som

emellertid Eders Kongl. Magt förut denna dag vid förnyad underdånig

föredragning i sammansatt svenskt och norskt statsråd af berörda

budgetförslag behagat i nåder besluta, att de för en ifrågasatt ny beskickning

i Peking beräknade kostnaderna, dels 53,000 kronor för aflöning

af beskickningens personal, dels 60,000 kronor för inköp af tomt

samt uppförande derå af beskickningshotell, dels slutligen 15,000 kronor,

hvarmed kabinettskassans hufvudrubrik skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter med hänsyn till den nya beskickningen ansetts böra ökas, eller

tillhopa 128,000 kronor, skulle ur budgetförslaget utgå, utgör kabinettskassans

utgiftsbehof 656,500 kronor. Af detta belopp skulle Sverige bestrida

dels hela det till hemliga utgifter beräknade anslaget, 9,900 kronor,

dels ock af återstoden, 646,600 kronor, enligt vedertagen proportion, 12/i7

eller 456,400 kronor, således tillhopa 466,300 kronor.

Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,

ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i

nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Det till en del från kabinettskassan och till en del från konsulskassan

utgående gemensamma anslaget till utrikesdepartementet är genom det föreslagna

inrättandet af tre nya tjenstebefattningar i departementet förhöj dt med

10,000 kronor från 56,450 kronor till 66,450 kronor. Af sistnämnda belopp

äro 45,850 kronor beräknade att utgå från kabinettskassan och 20,600 kronor

från konsulskassan. Enligt proportion 12: 5 belöper på Sverige af den från

kabinettskassan utgående andelen 32,365 kronor.

Under anslagen till ministerstaten och militärattachéer förekommer ingen

ändring.

Det gemensamma anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter,

hvilket i nu gällande riksstat är upptaget till 70,900 kronor, har för år

1900 beräknats till ett med 25,000 kronor förhöjdt belopp eller till 95,900

kronor. Af detta belopp, i hvilket ingår anslaget till hemliga utgifter, belöper

på Sverige 63,523 kronor.

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag

beräknade till 589,900 kronor, deraf 255,520 kronor beräknats belöpa

på Sverige och 334,380 kronor på Norge, efter proportionen mellan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

3

de under år 1897 till konsulskassan influtna svenska och norska konsulatoch

expeditionsafgifter jemte statsanslagen. Fördelningen af utgifterna å de

särskilda rubrikerna har skett efter proportionen af bidragens i detta budgetförslag

beräknade slutsummor med 43,3158 % för Sverige och 56,6842 % för

Norge.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

Utrikesdepartementet. Af det från konsulskassan beräknade gemensamma [6.]

bidraget, 20,600 kronor, är enligt ofvannämnda fördelningsgrund den svenska

andelen uppförd med 8,923 kronor eller 43,3158 % af hela beloppet.

Konsulsstaten. Slutsumman 533,750 kronor har blifvit fördelad i för- [7.]

hållande till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 231,198 kronor eller

43,3158 % uppfördt för Sverige.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är oförändrad, [8.]

men med användande af nyssberörda proportion har den svenska andelen

blifvit beräknad till 15,399 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena, uppföres under- [9.]

stöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

A tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nämligen för [10.]

utgifvande af »Sveriges traktater».

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet

under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört

följande:

»Under loppet af nämda år har verkets elfte del blifvit fullbordad och af

trycket utgifven. Den omfattar åren 1846—1867, alltså tio år mindre än

tillämnadt var. Orsaken till denna begränsning har varit afseende fästadt

vid volymens storlek. Den utgöres nämligen ändock af 49 ark eller 774

sidor, ett mått hvars öfverskridande skulle gjort den alltför obeqväm. Fortsättningen,

den 12:te delen, är redan lagd under pressen. För fyllande af

lakunen 1630—1814 hafva under året forskningarna fortsatts och materialet

allt mer kompletterats, så att tryckning af denna afdelning af verket under

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Tredje hufvudtiteln.

innevarande år bör kunna börjas och fortgå parallelt med den förstnämda

delens».

Jag erinrar vidare, att Eders Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning

förut denna dag behagat besluta, att i särskild proposition äska, riksdagens

medgifvande, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel

inflytande hyresinkomster må för svenska kyrkan i Paris användas dels

under fem år från och med år 1900 ett belopp af 1,169 kronor årligen

att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka, dels ock

för år 1900 ett belopp af 2,210 kronor för en gång till betäckande af

kyrkans skuld samt till bestridande af kostnaden för reparation af kyrkobyggnaden.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i

underdånighet hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t måtte af riksdagen för år 1900 äska de anslagunder

tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet

med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid

denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till deras användande och under

enahanda vilkor som hittills;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd

den 9 nästlidne december och denna dag angående den för de Förenade

Rikena gemensamma utrikesbudgeten för år 1900 måtte såsom bilagor

B och C åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maht Konungen, med gillande af det

föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lmfvudtiteln. 5

1900 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena

i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af

detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

In fidem:

C. H. Strömfelt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Tredje hufvudtiteln.

Bil. A.

Ordinarie anslag.

Riksstaten

1899.

Förslag till

riksstat

1900.

Norges andel

i utrikes- budgeten

1900.

Sveriges och

Norges ge- mensamma

ntrikesbud- get 1900.

1

Kabinettskassans utgifter.

Departementschefen, ministern för utrikes ären- dena.......................... ...................................

a

kronor.

21,000

27,195

337,911

8,171

6

kronor.

21,000

C

kronor.

d (b -t c)

kronor.

24.000

45,850

478,750

12.000

2

3

4

Utrikesdepartementet............................................

Ministerstaten.......................................................

Militärattachéer.................................................

32^365

337,911

8,171

13,485

140,809

3,529

5

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter....

15,893

63,523

32,377

95,900

Säger

443,800

466,300

190,200

656,500

Konsulskassans utgifter.

6

Utrikesdepartementet .......................................

7,591

8,923

11,677

302,552

20,151

20,600

533,750

35,550

7

Konsulsstaten......................................................

230^960

15,120

23l''l98

15,399

8

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter....

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter

253,980

93,980

255,520

95,520

334.380

214.380

589.900

309.900

Säger

160,000

160,000

120,000

280,000

Summa

603,800

626,300

310,200

936,500

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena.

!>

Svenska kyrkan i Paris......................................

2,950

2,950

Säger

2,950

2,950

Summa

606,750

629,250

Extra anslag.

in

För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»

1,500

1,500

Säger

4,500

4,500

Summa

611,250

633,750

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

7

[Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med 5/17. Anslagen till ministerstaten

och till militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas

utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

[Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men, för vinnande af ofvan angifna

l! proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans

utgifter, är Norge3 bidrag till anslagsjmbriken 5 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsumman, Kr. 70,900, ingår för hemliga medel Kr. 9,900, att betalas af Sverige ensamt.

Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna

utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid. 16,

17 och 18 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och

1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse

lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53

och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886, § 126), och

hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 % för Norge.

Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 2 och 3 här ofvan) beräknas för Sverige till

Kr. 255,520 och för Norge till Kr. 334,380. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen,

hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 43,3158 % för Sverige och 56,6 84 2 % för

Norge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Tredje hufvudtiteln.

*

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartement sär end tn, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms

slott den .9 december 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claeson,

Dyrssen,

Nysom,

Löchen.

l:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Uti den faststälda utrikesbudgeten för år 1899 äro de särskilda utgiftsposterna på

kabinettskassan upptagna till följande belopp:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 9

ministern för utrikes ärendena.................................... kr. 24,000

utrikesdepartementet .................................................. » 38,950

ministerstaten............................................................... » 478,750

militärattachéer............................................................ » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ............ » 70,900

eller tillsammans kr. 624,600

I det förslag till utrikesbudget för år 1900, för hvilket jag nu ber att få för Eders

Kong!. Maj:t redogöra, har jag uppfört utgiftsrubrikerna ministern för utrikes ärendena

och militärattachéer med oförändrade belopp, hvaremot slutsummorna af de öfriga tre

rubrikerna, utrikesdepartementet, ministerstaten samt skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter, blifvit förhöjda, den förstnämnda rubriken med kr. 6,900 från kr. 38,950 till kr.

45,850, den andra med kr. 53,000 från kr. 478,750 till kr. 531,750 och den sistnämnda

med kr. 40,000 från kr. 70,900 till kr. 110,900. Jag har derjemte uppfört en extra utgiftspost

af kr. 60,000 för inköp af tomt i Peking samt uppförande derå af ett beskickningshotell.

I den stat för utrikesdepartementet, som vid departementets omorganisation år

1858 faststäldes, upptogos följande embete- och tjensteman samt vaktbetjente, nämligen:

1 kabinettssekreterare, 3 afdelningschefer, 1 arkivarie, 1 förste sekreterare, 4

andre sekreterare i högre lönegraden och 3 andre sekreterare i lägre lönegraden, hvarjemte

såsom till utrikesdepartementet hörande upptogos 1 introduktör för främmande

sändebud och 1 skönskrifvare. Den organisation, som departementet sålunda erhöll, har

alltsedan bibehållits endast med den skilnaden, att enligt nu gällande stat af den 16

november 1883, jemte det att skönskrifvarebefattningen borttagits, antalet andre sekreterare

i högre lönegraden är nedsatt till 3.

Under det sålunda utrikesdepartementets personal under de sista 40 åren icke blott

icke ökats utan i stället minskats, har departementets göromål under samma tidsperiod

flerdubblats. Detta framgår bäst af den ökning, som egt rum i antalet af de till departementet

inkommande och de derifrån afgående skrifvelserna. Enligt utrikesdeparte
-

mentets diarier utgjorde dessa under åren 1858,

1880 och

1897:

1858.

1880.

1897.

inkommande skrivelser.........................

..... 1,734

4,478

8,737

afgående » .........................

..... 1.589

3,559

6,615

Under sådana förhållanden är det naturligt, att behofvet af ökade arbetskrafter under

årens lopp med allt större styrka gjort sig gällande. Jag vågar också påstå, att i närvarande

stund detta behofs fyllande år oafvisligt, för så vidt utrikesdepartementet skall

kunna på ett tillfredsställande sått tillvarataga de stora och vigtiga intressen af allmän

och enskild natur, som äro anförtrodda åt detsamma. Jag anser det derföre vara min

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Apel. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Tredje hufvudtiteln.

pligt att nu för Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag till inrättande af nya tjenstebefattningar

i departementet.

Då de ärenden, hvilka till stor del föranledt ofvannämnda ökning i antalet af de

inkommande och de utgående skrifvelserna äro af juridisk natur, skulle jag helst hafva

velat föreslå inrättandet af en ny afdelning i departementet för handläggning särskilt

af dylika ärenden. Bland hithörande ärenden intaga de talrika arfsmålen, särskilt beträffande

utbekommande för härvarande arfvingars räkning af qvarlåtenskap efter i Amerika

aflidna emigranter, ett framstående rum. Upprättandet af de ofta ganska invecklade

utländska legala handlingar af flere slag, som vid de främmande domstolarne äro

erforderliga för bevakande af de utländska arfvingarnes rätt, sker i allmänhet i departementet

utan någon som helst särskild kostnad för sökandena. Härtill kommer att

införskaffandet af de för dessa arfshandlingars upprättande nödiga uppgifter förorsakar

en vidlyftig skriftvexling med såväl myndigheter som enskilda, och ensamt handläggningen

af de amerikanska arfsmålen tager i anspråk åtminstone en af departementets

tjenstemäns fulla tid och arbete.

Huru önskvärdt det än sålunda skulle hafva varit, att en särskild afdelning fått

öfvertaga dessa och öfriga ärenden af mera juridisk beskaffenhet, har jag emellertid, på

grund af den större kostnaden en dylik anordning skulle medföra, ansett mig böra afstå

derifrån, under förutsättning att ökadt arbetsbiträde beredes åt de tre redan befintliga

afdelningarna. Jag får derföre föreslå, att för detta ändamål i departementet anställes

ytterligare en förste sekreterare och en andre sekreterare. Lönen för den förre skulle

blifva lika med den nuvarande förste sekreterarens eller kr. 4,000 med två ålderstillägg,

hvartdera å kr. 500, att utgå det första efter 5 års tjenstgöring och det andra efter 10

års tjenstgöring. Den nye andre sekreteraren anser jag böra uppbära lön i högre lönegraden

eller kr. 3,000. Derigenom skulle antalet andre sekreterare komma att återföras

till det i 1858 års stat uppförda eller 4 i högre lönegraden och 3 i lägre lönegraden.

De arkivarien i utrikesdepartementet åliggande göromålen, hvilka i § 8 af den för

departementet gällande instruktion af den 8 november 1878 finnas uppräknade under

14 särskilda punkter, äro dels egentliga arkivgöromål, d. v. s. vårdandet af departementets

arkiv jemte dermed i samband stående åligganden, dels ock registratorsgöromå),

bestående i att mottaga de till departementet inkommande handlingar, hålla anteckningsböcker

öfver inkommande och utgående skrivelser samt upprätta register till dessa

böcker etc. Att det förra slaget af göromål alltjemt ökar sig, ligger i sakens natur, då

utrikesdepartementet icke, såsom de andra statsdepartementen, kan tid efter annan aflemna

sina äldre handlingar till riksarkivet och i sitt eget arkiv behålla endast akterna

för de närmast föregående åren, utan, jemlikt utrikesdepartementets instruktion, är förpligtadt

att i sitt arkiv fortfarande bibehålla alla handlingar för tiden från och med

1814. Och hvad angår de arkivarien åliggande registratorsgöromålen, så torde annat

bevis för deras tillväxt icke behöfva anföras än det, som kan hemtas från ofvannämnda

siffror angående ökningen af numerären af de till departementet inkommande och de

derifrån afgående skrifvelserna. Till följd af denna ökning af arbetet på arkivet är af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 11

nöden, att arkivarien, för att kunna hålla arkivet i ett tillfredsställande skick och samtidigt

sköta öfriga med befattningen förenade göromål, erhåller biträde af en i arkivarbeten

erfaren person. För att lemna detta biträde anser jag, att i departementet bör

anställas en andre arkivarie, hvilkens lön jag tänkt mig kunna sättas till samma belopp,

som den, som tillkommer andre sekreterare i högre lönegraden eller kr. 3,000. Derjemte

och då önskligt är, att innehafvaren af ifrågavarande andra arkivariebefattning,

med afseende å den noggranna kunskap om arkivet, af hvilken han bör vara i besittning,

under längre tid qvarstanna!- i sin befattning, anser jag, att han bör komma i åtnjutande

af ålderstillägg, som torde böra bestämmas till samma belopp som de, hvilka

tillkomma departementets arkivarie och förste sekreterare eller kr. 500 efter 5 års tjenstgöring

och ytterligare kr. 500 efter 10 års tjenstgöring. Den utgift, som inrättandet af

andre arkivarietjensten skulle förorsaka eller 3 å 4,000 kronor om året, blir dock i

sjelfva verket icke så stor, enär under de sista åren, på grund af omöjligheten för den

ordinarie arkivarien att medhinna de dagliga registratur- och arkivgöromålen, extra biträde

årligen fått anlitas, samt till detta ändamål ur kabinettskassans anslag till skrifmaterialier,

expenser och extra utgifter enligt nådiga beslut årligen anvisats kr. 2,000,

en utgift som genom tillsättandet af en andre arkivarie skulle komma att upphöra.

Den ökning af staten för utrikesdepartementet, hvilken skulle ega rum genom inrättandet

af de nu föreslagna nya tjensterna, komme sålunda att utgöra kr. 10,000, och

slutsumman af staten att ökas från kr. 56,450 till kr. 66,450 Denna ökade utgift torde

böra fördelas emellan kabinetts- och konsulskassorna efter samma proportion, enligt hvilken

den nu gällande staten för utrikesdepartementet blifvit bestämd att från de båda

kassorna utgå; och skulle enligt denna proportion af den nya statens slutsumma kr.

45,850 utgå från kabinettskassan och kr. 20,600 från konsulskassan.

Beträffande ökningen i slutsumman för ministerstaten har densamma föranledts deraf,

att jag funnit mig böra i underdånighet föreslå upprättandet af en beskickning i Peking,

och hafva kostnaderna för en sådan beskicknings personal beräknats till kr. 53,000.

Genom nådigt beslut den 14 maj 1897 behagade Eders Kongl. Maj:t med anledning

af till utrikesdepartementet ingångna upprepade klagomål från vederbörande konsulattjenstemän

öfver att de Förenade Rikena saknade en tillräcklig och sjelfständig representation

i Ostasien, i nåder uppdraga åt dåvarande legationssekreteraren vid Eders

Kongl. Maj:ts beskickning i London O. Gude att i egenskap af ministre plénipotentiaire

ad hoc begifva sig till Japan och Kina för att undersöka bästa sättet för ordnande

af en sådan representation, och sedan detta uppdrag fullgjorts, har Gude inkommit

med förslag till de Förenade Rikenas såväl konsulära som diplomatiska representation

i Ostasien. I det jag torde få tillfälle att längre fram återkomma till frågan om den

konsulära representationen, hemställer jag, att till detta protokoll få foga Gudes förslag

till ordnande af de Förenade Rikenas diplomatiska representation, till hvilket jag sålunda

tillåter mig att i hufvudsak hänvisa.

I detta sitt förslag anför minister Gude, att han, efter den erfarenhet han vunnit

under resan i Japan och Kina, anser, att utsändande af särskilda beskickningar till så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Tredje hufvudtiteln.

väl Kina som Japan är nödvändigt, för så vidt de Förenade Rikena vilja göra hvad på

dem må ankomma för att skydda den redan nu befintliga betydliga sjöfarten och för

att befrämja utvecklingen af rikenas handelsförbindelser på den östasiatiska marknaden.

Särskildt framhålles i detta afseende, hurusom det är nödvändigt för konsulernas verksamhet,

att de vid inträffade konflikter med underordnade infödde embetsman eller kränkningar

af landsmäns rättigheter ega ett sådant kraftigt stöd, soin endast en i hufvudstaden

med diplomatisk rang anställd representant kan erbjuda. En dylik representant

skulle äfven genom personligt sammanträffande med regeringens medlemmar blifva i

tillfälle att lemna för de förenade rikenas export nyttiga meddelanden äfvensom i

öfrigt vara i tillfälle att utveckla och befästa de Förenade Rikenas handels- och sjöfartsförbindelser

i Ostasien, och anför Gude i förevarande afseende, att ingen som följt t. ex.

den tyska handelns och sjöfartens utveckling på dessa länder kan vara i tvifvel om, att

icke dess snabba tillväxt bör i väsentlig grad tillskrifvas det energiska skydd, tyska regeringen

beredt densamma genom sina diplomatiska och konsulära representanter. På

dessa i hans förslag närmare utvecklade grunder förordar ministern upprättande af eu

beskickning i Peking för det kinesiska riket och en beskickning i Tokio för Japan.

Derest emellertid betänklighet mot upprättande af tvenne beskickningar skulle möta af

ekonomiska skäl, särskildt i betraktande deraf att det måhända blefve nödvändigt att

bygga eget beskickningshotell äfven i Tokio, förordas eventuelt upprättande af en beskickning

i Peking med bibehållande af den nuvarande diplomatiska representationen i

Japan genom Nederländernas minister i Tokio.

För egen del är jag äfvenledes öfvertygad om nyttan af att genom en diplomatisk

representation, som är fullt förtrogen med de Förenade Rikenas språk och lagstiftning,

bereda skydd åt rikenas förbindelser med Kina och Japan. Det vore naturligtvis önskvärd^

om tvenne beskickningar, en i Peking och en i Tokio, kunde upprättas, men i

betraktande dels af de härmed förenade stora kostnader, dels deraf att vi för ögonblicket

i Japan ega en nitisk och dugtig representant i den holländske ministern, anser jag

mig böra i underdånighet föreslå upprättandet af endast en beskickning, nämligen för

det kinesiska riket med säte i Peking.

Kostnaden för en dylik beskickning har af Gude, på grundvalen af jemförelse med

anslagen till andra länders beskickningar i Peking och med hänsyn till de särskilda

förhållandena derstädes, beräknats till följande belopp:

envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire, lön............ kr. 36,000

legationssekreterare, lön................................................................. » 10,000

tolk, lön.......................................................................................... » 6,000

kinesisk skrifvare, lön.................................................................. » 1,000

summa kr. 53,000,

hvartill kommer en beräknad kostnad af kr. 60,000 för inköp af en lämplig tomt samt

uppförande derå af ett beskickningshotell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 13

I sammanhang med denna fråga anser jag mig böra nämna, att vid en eventuel

beskickning i Peking äfven såsom kommersielle attachéer skulle kunna anställas sådana

bandelsstipendiater, hvilkas stipendier bestridas af civildepartementet i Sverige och inre

departementet i Norge. På grund af den officiella ställning de derigenom skulle erhålla,

blefve de säkerligen i tillfälle att bereda de Förenade Rikenas handelsintressen i dessa

trakter afsevärda fördelar.

Till kabinettskassans utgiftsrubrik skrifmaterialier, expenser och extra utgifter har i

utrikesbudgetförslagen alltsedan år 1882 varit upptaget ett belopp af kr. 75,000 med

undantag för åren 1897, 1898 och 1899, då den på Norge belöpande andelen af det

till kr. 14,000 beräknade anslaget till hemliga utgifter eller kr. 4,100 icke af stortinget

äskats och derför slutsumman af ifrågavarande hufvudrubrik utgjort kr. 70,900. Härtill

kommer, att Norges anslag till hemliga utgifter jemväl för norska budgetåren 1893—-97

icke utgått, enär det för åren 1893—94 och 1894—95 blifvit af stortinget vägradt och

för åren 1895—96 och 1896—97 beviljats allenast under vilkor, som icke blifvit upplyst.

De hemliga utgifterna hafva efter uteblifvandet af Norges anslag inskränkts till

ett belopp, ej öfverskridande det svenska anslaget till samma utgifter eller kr. 9,900.

Det till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknade belopp har emellertid

sedan länge visat sig otillräckligt. Medeltalet under 5-årsperioden 1893—97 af de utgifter,

till hvilkas bestridande det ifrågavarande anslaget är afsedt, har utgjort cirka

kr. 91,000 eller cirka kr. 19,000 mer än det beräknade beloppet. Det Överskjutande

beloppet har årligen bestridts med Sveriges andel i kabinettskassans besparingar och

Norges anslag till tillfälliga och oförutsedda utgifter. De svenska besparingarna hafva

emellertid härigenom allt mer och mer nedgått och äro numera så ringa, att de endast

för den närmaste framtiden förslå för betäckande af den på Sverige belöpande andelen

af uppkommande brist på utgiftsrubriken i fråga. Redan på grund häraf anser jag

nödvändigt att i budgetförslaget för 1900 höja den för samma rubrik beräknade utgiftssumman,

och vid det förhållande att de utgifter, hvilka borde bestridas med det för den

ifrågavarande utgiftsrubriken upptagna belopp, kunde med säkerhet antagas skola allt

framgent blifva förökade, skulle jag anse en sådan höjning icke böra ske med mindre

belopp än kr. 25,000. Då härförutom genom upprättandet af den utaf mig härofvan

föreslagna nya beskickningen i Peking komrue att förorsakas en hel del utgifter, tillhörande

rubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, såsom för ekiperingspenningar

till ministerpostens innehafvare, reseersättningar till beskickningens svenske

och norske medlemmar, post- och telegrafporto samt extra utgifter, underhåll af ministerhotellet

m. m., måste utgiftsrubriken ökas jemväl med ett för bestridandet af dessa senare

utgifter beräknadt belopp, hvilket jag anser icke böra sättas lägre än till kr. 15,000.

Hela ökningen af rubriken skulle sålunda komma att uppgå till kr. 40,000 och rubrikens

slutsumma höjas från kr. 70,900 till kr. 110,900.

I hufvudrubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ingå följande 4 underrubriker,

nämligen skrifmaterialier och expenser, ekiperingspenningar, hemliga utgifter

samt öfriga extra utgifter. Dessa underrubriker hafva i samtliga utrikesbudgeter allt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Tredje hufvudtiteln.

sedan 1882 upptagits till resp. kr. 24,500, kr. 10,000, kr. 14,000 och kr. 26,500, allenast

med det undantag att, såsom ofvan omförmälts, i budgeterna för 1897, 1898 och 1899 för

hemliga utgifter beräknats allenast den svenska andelen af nyssnämnda belopp eller kr.

9,900. För ekiperingspenningar anser jag, under förutsättning att beskickningen i Peking

kommer till stånd, böra beräknas kr. 12,000. Till hemliga utgifter deremot torde böra

bibehållas det förut beräknade beloppet, kr. 9,900, att utgå från Sverige ensamt, Återstoden

af hela anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter eller kr. 89,000

anser jag, med ledning af beloppen af föregående års till rubrikerna skrifmaterialier

och expenser samt öfriga extra utgifter hörande utgifter, böra fördelas så, att för skrifmaterialier

och expenser beräknas kr. 38,000 och för öfriga extra utgifter kr. 51,000.

Under kabinettskassans utgifter för år 1900 har derjemte uppförts en extra utgiftspost

af kr. 60,000 för inköp af lämplig tomt i Peking för att derstädes uppföra en

bostad för beskickningspersonalen. I sitt ofvannämnda förslag har minister Gude anfört,

att det, derest ifrågavarande beskickning upprättades, blefve alldeles nödvändigt att

genom inköp af tomt och uppförande af ett hus skaffa beskickningspersonalen en lämplig

bostad. Kostnaden härför har af Gude, efter gjorda öfverslag, beräknats sålunda:

inköp af tomt taels 12,000 (ä 3 frcs).............................. frcs 36,000

uppförande af beskickningshotell taels 8,000.................. » 24,000

summa frcs 60,000.

Som emellertid Gude anser sannolikt, att någon prisstegring kommer att ega rum,

äfvensom att det är möjligt, att silfverkursen kan komma att stiga, föreslår han användandet

af ett belopp af 60,000 kronor för ändamålet, mot hvilket förslag jag för min

del intet har att erinra.

En jemförelse mellan kabinettskassans utgifter enligt den faststälda budgeten för

1899 och enligt det nu framlagda förslaget för 1900 visar följande skiljaktigbeter:

Ordinarie utgifter:

ministern för utrikes ärendena ...............................

utrikesdepartementet ................................................

ministerstaten...........................................................

militärattachéer.........................................................

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.........

Extra utgift:

inköp af tomt i Peking samt uppförande derå af

ett beskickningshotell .......................................

kr.

1899.

24,000

kr.

1900.

24,000

Ökning.

»

38,950

45,850

kr.

6,900

»

478,750

531,750

y>

53,000

»

12,000

»

12,000

—

»

70,900

»

110,900

40,000

kr.

624,600

kr.

724,500

kr.

99,900

_

60,000

»

60,000

summa kr. 624,600 kr. 784,500 kr. 159,900.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 15

Af slutsumman för 1900 års utgiftsförslag belöper på Sverige hela anslaget

till hemliga utgifter.................................................................................... kr. 9,900

samt af återstoden, kr. 774,600, enligt den vedertagna proportionen 12: 5...... » 546,800

tillsammans kr. 556,700

samt på Norge................................................................................................ » 227,800

summa kr. 784,500.

De från kabinettskassan utgående expektanslöner och pensioner hafva icke undergått

någon förändring; och har jag derföre bibehållit den i 1899 års budget för denna

utgiftspost upptagna siffra.

Innan jag närmare redogör för konsulskassans inkomster och utgifter, tillåter jag

mig erinra om hvad jag ofvan anfört derom, att minister Gude till följd af sin mission

till Kina och Japan inkommit med förslag till ordnande af de Förenade Rikenas konsulära

representation i dessa länder.

Detta förslag, som bland annat afser upprättandet af fem nya lönade konsulat i

Ostasien, medförande en ökad årlig utgift för konsulskassan af kr. 92,000 förutom reseersättning

till konsulerna, har af mig i vederbörlig ordning remitterats till yttrande af

Eders Kongl. Maj:ts kommerskollegium och Kongl. norska regeringens departement för

det inre, och, i afvaktan på att dessa yttranden inkomma, har jag icke kunnat redan

nu underställa förslaget Eders Kongl. Maj:ts pröfning, utan hemställer jag, att detsamma

måtte blifva föremål för särskilda nådiga propositioner till riksdag och storting.

Vid underdåniga föredragningar den 4 december 1896 och den 26 november 1897

af budgetförslagen för resp. åren 1898 och 1899 har jag ifrågasatt, att till följd af den

stegring i konsulatafgifter, hvilken inträdt under de sista åren, en nedsättning i denna

afgift skulle kunna ske för att derigenom bereda sjöfarten någon lättnad. På anförda

skål ansåg jag mig dock icke då böra framlägga några bestämda förslag i berörda syfte.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 1 juli innevarande år uppdragit åt en komité att

inkomma med utlåtande och förslag dels rörande ifrågasatt lindring i konsulatafgifterna

för svenska fartyg, dels ock angående de åtgärder, som skulle kunna ytterligare vidtagas

till beredande^ af lättnader för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen

samt till främjande ^af Sveriges direkta utrikes handel, särskildt på aflägsna länder, så

har bemälda komité under den 29 sistlidne oktober afgifvit förslag i fråga om lindring

i konsulatafgifter, och dervid dels hemställt, under förutsättning att i Norge enahanda

beslut blefve fattade, bland annat, att berörda afgift helt och hållet borttoges och att i

stället en fartygsafgift af 1 till 5 kr., beroende på fartygets afgiftspligtiga drägtighet,

skulle erläggas, samt att den i konsulatförordningen intagna expeditionstaxan omarbe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Tredje hufvudtiteln.

tades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af komitén uppgjordt förslag, som innefattade

höjande i vissa fall af förut bestämda afgifter och bestämmande af afgifter för

vissa embetshandlingar, för hvilka afgifter hittills icke utgått, dels ock, derest icke i

båda de Förenade Rikena träffades sammanstämmande beslut om en sådan ordning, som

komitén med sitt förenämnda förslag åsyftat, hemställt, att till näst sammanträdande

riksdag måtte aflåtas proposition om ställande till Eders Kougl. Maj:ts förfogande af ett

förslagsanslag å kr. 170,000, att användas till restitution åt vederbörande svenska fartygsrederier

af 80 procent af de för deras fartyg under år 1899 erlagda konsulatafgifter.

Komiténs utlåtande har den 8 nästlidne november delgifvits Kongl. norska regeringens

departement för det inre med anhållan, att departementet måtte föranstalta, det Kongl.

norska regeringen i ämnet afgifver betänkande, hvilket ännu icke till utrikesdepartementet

inkommit. Under sådana förhållanden och i afvaktan på de beslut, hvilka, sedan

uttalanden från kommerskollegium och inredepartementet ingått, Eders Kongl. Maj:t

kan komma att fatta med anledning af de utaf ofvanbemälde komiterade framstälda förslag,

anser jag någon väsentlig förändring i beräkningen af konsulatafgifter icke för

närvarande böra ske.

Konsulskassans inkomst af dylika afgifter beräknades i 1899 års budgetförslag till

kr. 287,300. Jag hemställer, att nämnda inkomst, för åstadkommande af jemvigt emellan

konsulskassans inkomst- och utgiftsposter, måtte för år 1900 få upptagas med ett något

ökadt belopp eller till kr. 291,900. Jag erinrar härvid, att uppkommande öfverskott i

konsulskassan enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 4 december 1893 skola fördelas

mellan Sverige och Norge efter proportionen af de båda rikenas bidrag till konsulskassan

såväl genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter.

Inkomsten torde således med ledning af de under 1897 influtna konsulatafgifter kunna

upptagas med följande belopp:

från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ................................__.’j............ kr. 9,000

» vicekonsulaten.................................................. » 1,700 ]cr

» Arcliangels distrikt .............. »

» Barcelonas » »

;> Bilbaos » »

10,700

2,000

5,900

5,500

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen

» vicekonsulaten .

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen

» vicekonsulaten.

kr. 2,800

» 400 » 3,200

kr. 10,800

» 1,200 » 12,000

Transport kr. 39,300

\

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln,

17

Transport kr. 39,300

från Havres distrikt:

från hufvudstationen ...-............................................. kr. 5,400

s vicekonsulatet i Bordeaux.................................. » 1,700

s de olönade vicekonsulaten.................................. » 10,500 » 17,600

s Helsingfors’ distrikt..................................................................... » 7,700

s Konstantinopels distrikt................................................................ s 100

» Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 9,900

s vicekonsulatet i Helsingör.................................. » 300

» de öfriga vicekonsulaten..................................... » 11,100 s 21,300

s Leiths distrikt:

från hufvudstationen ................................................ kr. 2,900

» vicekonsulaten.............................._.................... » 17,500 » 20,400

s Lissabons distrikt................ » 4,000

> Londons distrikt:

från hufvudstationen........................................r....... kr. 31,800

s vicekonsulatet i Cardiff........................._........... » 16,000

s s s Liverpool ................................. s 9,900

s s s Newcastle................................. s 21,300

s ss The Hartlepools ........................ s 4,600

s de öfriga vicekonsulaten.................................... s 49,100 » 132,700

s Lybecks distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 4,200

s vicekonsulaten.................................................. » 3,000 » 7,200

s Newyorks distrikt........................................................................ s 26,300

s Rigas distrikt:

från hufvudstationen..................................... kr. 5,300

s vicekonsulaten.................................................. » 1,900 » 7,200

s Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen..................................... kr. 4,400

s vicekonsulaten.................................................. » 3,700 » 8 J00

summa kr. 291,900,

hvaraf med ledning af 1897 års siffror i runda tal kr. 88,708 eller 30,39 procent antagas

belöpa på svenska och kr. 203,192 eller 69,61 procent på norska fartyg.

Bih. till Rikåd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Tredje hnfyudtiteln.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1899 beräknades till

kr. 18,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1897 års uppbörd

kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring

kr. 6,755 eller 37,53 procent, för norska ärenden kr. 11,130 eller 61,83 procent samt

för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 115

eller 0,64 procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 291,900

samt af expeditionsafgifter ................................................................... » 18,000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått

och jemväl för 1899 blifvit beviljade, nämligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela ___________________ kr. 589,900.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till utrikesdepartementet,

enligt hvad jag härofvan föreslagit, med ett till kr. 20,600 förhöjdt belopp.

1 fråga om rubriken löner och arfvoden förekommer ingen ändring.

I afseende å anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet uppstår en

ökning derigenom, att i följd af nådiga beslutet den 14 sistlidne oktober anslaget till

generalkonsulatet i Lybeck blifvit förhöjdt med kr. 1,500 från kr. 2,000 till kr. 3,500 ;

kommande sålunda denna rubrik att ökas från kr. 74,500 till kr. 76,000.

Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva icke undergått någon

förändring.

Hvad angår utgifterna för pensioner, hafva dessa under året ökats från kr. 2,525

till kr. 3,325 eller med kr. 800, utgörande den pension, hvilken jemlikt nådiga beslutet

den 14 sistlidne oktober beviljats aflidne generalkonsuln i Archangel C. Falsens efterlemnade

enka. Då ytterligare ökning af konsulskassans pensionsstat lätt kan uppstå och

till och med anledning finnes att antaga, det sådan ökning inom kort skall komma att

inträffa, anser jag, att det för pensioner å konsulsstaten alltsedan år 1893 upptagna belopp,

kr. 11,550, bör i 1900 års stat bibehållas oförändradt.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter upptages samma belopp, som alltsedan

år 1891 varit anslaget till dessa utgifter, eller kr. 35,550. För de under denna

post innefattade särskilda utgiftsrubriker hafva i de föregående budgeterna beräknats följande

belopp, nämligen för skrifmaterialier och expenser kr. 6,500, för konsulernas embetsutgifter

kr. 15,500 och för diverse utgifter kr. 13,550. Enär emellertid under 5-årsperioden

1893—97 medeltalet af utgifterna under nämnda rubriker utgjort respektive kr.

7,632, kr. 18,811 och kr. 6,714, har jag ansett mig böra förändra berörda beräkning så,

att för skrifmaterialier och expenser beräknats kr. 8,550, för konsulernas embetsutgifter

kr. 20,000 och för diverse utgifter kr. 7,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

Konsulskassans utgifter år 1900 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet ...................—............-...............

19

kr. 20,600

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden .................................................. kr. 384,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 76,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

d) pensioner................................................................ > 11,550 » 533,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................ * 35,550

summa utgifter kr. 589,900.

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarna för 1899 och 1900 skulle hafva följande

utseende:

Inkomster:

1899.

1900.

Ökning.

statsverkens bidrag ..........-............

................... kr.

280,000

kr. 280,000

—

konsulatafgifter..........-...................

____ »

287,300

» 291,900

kr. 4,600

expeditionsafgifter.........................

____ »

18,000

» 18,000

—

summa kr.

585,300

kr. 589,900

kr. 4,600.

Utgifter:

1899.

1900.

Ökning.

utrikesdepartementet......................

................... kr.

17,500

kr. 20,600

kr. 3,100

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden..............

......... »

384,900

» 384,900

—

b) anslag till kontorskostnader

mot redovis-

ningsskyldighet............-.....

»

74,500

» 76,000

» 1,500

c) anslag till kontorskostnader

utan redovis-

ningsskyldighet .................

. »

61,300

» 61,300

—

d) pensioner...........................

________ »

11,550

» 11,550

—

skrifmaterialier, expenser och extra i

utgifter......... »

35,550

» ö5,6t)U

—

summa kr.

585,300

kr. 589,900

kr. 4,600.

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af

möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af stortinget, anser jag böra i

likhet5 med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000

för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af riksdagen begära

samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 Tredje hufvudtiteln.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig

uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. norska regeringens betänkande.

Till hvad herr ministern sålunda hemstält och deruti

öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter

i underdånighet sig förenade, behagade Hans

Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

In fidem:

C. H. Strömfelt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvndtiteln.

21

Öfversättning af Bil.

Minister 0. Gudes rapport öfver en honom i Nåder anhefald resa till

Japan och Kina för undersökning af bästa sättet för organisation

af de Förenade Rikenas representation i dessa länder.

V.

De Förenade Rikenas diplomatiska representation i Ostasien.

De Förenade Rikenas nuvarande diplomatiska representation i Ostasien inskränker

sig, som bekant, dertill, att den nederländske ministern i Tokio tillvaratager våra länders

intressen i Japan. I Kina finnes icke något motsvarande förhållande. När diplomatisk

aktion varit af nöden i det Himmelska riket, har antingen de Förenade Rikenas

generalkonsul i Shanghai blifvit utrustad med diplomatisk rang såsom minister ad hoc,

eller ock har Storbritanniens eller Amerikas ministrar bemyndigats att uppträda å våra

vägnar. I synnerhet har detta varit fallet med den amerikanske ministern. Då nemligen

flertalet af svenske och norske missionärer i Kina äro anstälde uti de amerikanska

missionssällskapens tjenst, är det naturligt, att också de på grund af dessa missionärers

uppehåll i Kina föranledda reklamationer framställts af representanten för den makt,

under hvars skydd nämnda sällskap stå.

Frågan huruvida denna vår representation är tillräcklig att göra våra konsulers

verksamhet fullt effektiv eller till att i öfrigt, i annat än rent konsulära angelägenheter,

skydda de Förenade Rikenas intressen, måste efter min åsigt besvaras nekande. Hvad

beträffar Kina, der vi icke haft någon fast representation, faller detta af sig sjelft. För

hvad angår Japan, der vi varit representerade af de nederländske sändebuden, är svaret

icke så alldeles sjelfklart. Det har här kommit an på de olika sändebudens personlighet

och deras beredvillighet och förmåga att tillgodose våra intressen. Våra såväl sjöfarts8om

handelsintressen i Japan hafva ända intill senaste tider också varit jemförelsevis så

obetydliga, att en representation genom en främmande makts sändebud kunde synas till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Tredje hufvudtiteln.

räcklig. Men nu, då vår sjöfart gjort sådana framsteg, vår handel delvis gjort detsamma

och under tillräckligt skydd och vägledning synes kunna komma att snabbt

utveckla sig, nu kan en sådan representation icke längre anses för tillfyllest, oaktadt vi

i den nuvarande nederländske ministern hafva en ovanligt samvetsgrann och intresserad

representant. Och ännu mindre kunna vi af en främmande makts representant vänta

oss något kraftigt arbete för uppnåendet af det mål, vi böra föresätta oss, nämligen ett

större deltagande från de Förenade Rikenas sida i den sig raskt utvecklande ostasiatiska

handeln. Dertill fordras ett initiativ, som endast kan finnas hos den, som arbetar i sitt

egets lands intresse, och dertill kräfves fullständig kännedom såväl om hemlandens industri

samt handels- och sjöfartsförhållanden som om deras lagstiftning och språk. Alla

dessa momenter saknas hos en främmande representant och hunna icke finnas hos honom,

oaktadt den bästa vilja.

En annan sak är att i de flesta fall, der vår representant hittills uppträdt som

beskyddare af våra intressen, nemligen i reklamationsmål från kaptener eller redare af

norska skepp, som på ett eller annat sätt lidit oförrätt, han kunnat på ett tillfredsställande

sätt tillvarataga deras intressen. I rent konsulära frågor har han naturligtvis

också med stöd af konsulatförordningens och den allmänna internationella rättens bestämmelser

kunnat på ett verksamt sätt vägleda konsulerne. I ett svårare, om icke ofta

rent af omöjligt läge har han befunnit sig, så ofta konsulerne vändt sig till honom för

att erhålla instruktioner i jurisdiktionssaker samt merkantila och sjöfartsspörsmål som

skolat afgöras. Brist på kännnedom om vår lagstiftning i dessa saker har gjort det

till en ren omöjlighet för honom att behandla sådana mål efter svensk eller norsk rätt,

och resultatet har då blifvit, att. målen såväl formelt som reelt blifvit afgjorda efter nederländsk

rätt. Någon större skada har sannolikt icke derigenom uppstått, men hvarken kan

det vara tillfredsställande för våra landsmän derute att veta, att deras intressen icke

kunna vänta eventuelt skydd och dom efter svensk och norsk rätt, ej heller bidrager ett

sådant förhållande till att höja våra länders anseende i ett land, der vår sjöfart allaredan

nått en så aktningsvärd och aktad ställning. Det är klart, att en särskildt utsänd beskickning

icke skulle hafva någon större svårighet att fylla dessa uppgifter. För hvad

Kina angår, hvarest ju den konsulära jurisdiktionen ännu i många år måste upprätthållas,

skulle likväl återstå den svårighet — med hvilken dock konsulerne i första hand

hafva att kämpa —•, att bestämmelser ännu icke finnas utfärdade för, huruledes den

konsulära jurisdiktionen skall utöfvas af våra konsuler i de land, der den ännu finnes

qvar. I Japan, der den konsulära jurisdiktionen upphör i och med traktaternas ikraftträdande,

kommer denna svårighet att försvinna, men den omständigheten att alla

våra intressen blifva underkastade japanska domstolars afgörande, skall otvifvelaktigt i

många fall gifva anledning till reklamationer samt i väsentlig grad öka beskickningens

arbete.

Efter den erfarenhet jag vunnit under mina resor i Japan och Kina samt under

mina många och grundliga samtal i dessa frågor med diplomatiska kolleger, är jag af

den mening, att särskildt utsända beskickningar såväl till Kina som till Japan är en

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje hnfvudtiteln. 23

nödvändighet, för så vidt vi från våra staters sida vilja göra hvad som kan göras för

att skydda vår redan befintliga ganska betydande sjöfart samt för att främja utvidgandet

af våra handelsförbindelser på dessa aflägsna marknadsplatser, hvarest alla exporterande

länder nu synas täfla om att komma först och eröfra sig en plats. Jag antager, att man

med säkerhet kan säga, att de pekuniära uppoffringar, som de Förenade Rikena härvidlag

skulle ålägga sig, inom få år skulle vara ersatta.

Men ej heller den rent politiska sidan af sådana beskickningars verksamhet bör

glömmas. Man må ihågkomma, att de politiska förhållandena i östern alltsedan det

japansk-kinesiska kriget spela den allra största roll vid bestämmandet af stormakternas

ställning sins emellan. Minsta fördel vunnen af en makt väcker de andras afund och

det finnes fullt upp af tändstoff till ett europeiskt krig. I synnerhet rivalisera våra begge

grannar England och Ryssland och konflikter kunna komma att uppstå dem emellan,

hvilka lätt kunna leda till ett krig, som äfven om de Förenade Rikena lyckas bibehålla

sin neutralitet, dock på det allra kännbaraste måste komma att beröra dem. Det kommer

derför alltid att vara af vigt att derute hafva en observationspost, som kan hålla regeringen

å jour med händelserna och i tid varsko för kommande oväder.

För att konsulernes verksamhet skall vara effektiv är det alldeles nödvändigt, att

de i landets hufvudstad, regeringens säte, hafva en energisk målsman, som i händelse

af konflikter med underordnade lokala embetsman eller kränkning af våra landsmäns

rättigheter kan lemna konsulerne det stöd, som endast en med diplomatisk rang utrustad

representant kan lemna.

Här må särskildt anmärkas, att hvarje reklamation af europeisk konsul eller protest

mot kinesiska embetsmäns uppträdande af vederbörande beskickningschef föredrages

inför ett råd, sammansatt af alla i Peking ackrediterade sändebud, och först sedan detta

råd fattat beslut, af dess preses inlemnas till Tsungli-Yamen. Hvar och en torde

lätteligen inse, huru helt olika en sådan sak gestaltar sig, om den framlägges och understödes

af vårt eget sändebud, än om den föredrages — såsom hittills varit fallet — af

preses på derom af vederbörande konsul skedd anmälan.

Likaledes kan en sådan representant, som dagligen står i personlig beröring med

regeringens medlemmar och de ledande kretsarna, äfven i rent ekonomiska frågor vara

i tillfälle gifva de värdefullaste upplysningar för vår export. Alla förslag till större

offentliga arbeten, hvartill erfordras europeisk materiel eller maskiner, såsom jernvägsoch

hamnanläggningar, grufarbeten, leveranser till härens och flottans arsenaler m. m.,

planläggas och beslutas allltid först af vederbörande myndigheter i hufvudstaden. Ett

der anstäldt sändebud kan utan svårighet redan på ett tidigt stadium få besked härom

och i tid förbereda vår industris deltagande i sådana leveranser.

När jag nu vördnadsfullt såsom hufvudförslag hemställer, att anslag begäres till

upprättande af beskickningar såväl i Kina som i Japan, är det, såsom ofvan antydt,

icke så mycket emedan jag anser upprättandet af dessa poster nödvändigt för skyddandet

af vår handel och sjöfart på dessas nuvarande ståndpunkt, hvilket åtminstone hvad

Japan angår, skulle kunna möta icke oberättigade invändningar, utan fast mer med

opaginerad Kontrollera mot PDF

24 Tredje hufvudtiteln.

blicken fästad derpå, att upprättandet af dessa poster på det allra kraftigaste skall

komma att bidraga till utvidgandet och befästandet af våra handels- och sjöfartsförhållanden

i Ostasien. Betrakta blott hvad t. ex. Tyskland i sådant afseende på jemförelsevis få

år kunnat uträtta. På olika ställen i de kommersiella delarne af min vördsamma rapport

har jag påpekat detta och kan blott hänvisa till dem. Ingen som följt den tyska handelns

och sjöfartens utveckling i Orienten kan vara i tvifvel om, att dess raska tillväxt

i ganska väsentlig mån har sin grund i det energiska skydd, den tyska regeringen lemnat

den genom sina diplomatiska och konsulära embetsman.

För den händelse de anslagsbeviljande myndigheterna skulle finna de med upprättandet

af två nya beskickningar förbundna kostnader för höga, och härvid måste tagas

med i räkningen, att eget beskickningshus måste uppföras i Peking samt möjligen äfven

i Tokio, der i alla händelser för ögonblicket ej finnes ett lämpligt hus att hyra, återstå

dock ännu tvenne alternativ att välja på:

Det första är, att utnämna ett sändebud, ackrediteradt såväl hos kejsaren af Kina

som hos mikadon, med residens endera i Peking eller Tokio.

Det andra är, att en beskickning upprättas i Peking, samt att vår nuvarande diplomatiska

representation i Japan medelst den nederländske ministern bibehålies.

Det första af dessa alternativ, eller att ett sändebud tillsättes i Peking, som samtidigt

är ackrediteradt i Tokio, kan jag icke tillråda. Först och främst mötte jag en

bestämd motvilja mot en sådan plan både från kinesiska och från japanska regeringens

sida. Utrikesministern i Tokio sade mig sålunda, då jag omnämnde möjligheten af en

sådan plans genomförande, att man naturligtvis icke ville motsätta sig den, men att

man innerligt önskade att få se vår nådige konung och hans länder representerade i

Japan, der vår skeppsfart redan spelade en sådan roll och der säkerligen också handelsförbindelserna

komme att betydligt utvidgas. Något liknande sade mig också Li-HungChang

i Tsungli-Yamen. Den enda europeiska makt, som försökt experimentet, är

Österrike-Ungern, som hade en minister i Tokio, hvilken tillika var ackrediterad i Peking.

Men ohållbarheten af detta system visade sig snart, och nu har den nyutnämnde

österrikisk-ungerske ministern hållit sitt intåg i Peking, hvarest tomt inköpts och byggandet

af ett beskickningshotell pågår.

Ett sändebud med en sådan dubbelställning skulle nämligen faktiskt endast kunna

vara till nytta i det land, der han för tillfället uppehälle sig. Om han blefve anstäld

med fast residens i Tokio, hvilket af klimatiska och andra humanitära grunder vore det

rimligaste, skulle hans vistelse i Peking naturligen blott blifva af den kortaste möjliga

beskaffenhet och inträffa mer och mer sällan, såsom fallet var med den österrikiskungerske

ministern, som fann Peking — och visst med rätta — vara en så

föga inbjudande uppehållsort, att han, sedan han vid sitt tillträde till platsen

aflemnat sina kreditivbref, föredrog att aldrig återkomma. Bättre ginge det törhända,

om sändebudets fasta residens blefve Peking, i det att en hvar der bosatt minister

skulle anse ett årligt besök i Japan på några månader som en ytterst välkommen

rekreation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 25

Men, som ofvan sagdt, det i Peking eller Tokio bosatta sändebudet skulle praktiskt

sedt icke kunna uträtta stort i det land, der han icke för tillfället befunne sig. Endast

den omständigheten att posten mellan Tokio och Peking tager minst 14 dagar, är ett

bevis på, huru liten förbindelse det finnes mellan dessa tvenne hufvudstäder.

Om man tänker sig den bästa möjliga användning af detta alternativ, nämligen att

sändebudet anställes med fast residens i Peking samt med förpligtelse för honom att uppehålla

sig vissa tider t. ex. 3 å 4 månader i Japan, så skulle man icke kunna bibehålla

den ständiga representation — om ock af främmande nationalitet —, som vi nu hafva

i den nederländske ministern, och det är af alla dessa skäl som jag vågar såsom alternativt

förslag vördsammast hemställa,

att en ny beskickning upprättas i Peking, och

att samtidigt intill vidare våra länders intressen i Japan fortfarande omhänderliafvas

af den nederländske ministern derstädes.

På sådant sätt kan nämligen uppnås, dels att vi få en effektiv beskickning i Peking

för det kolossala kinesiska riket, dels att vi i Japan hafva en ständigt på stället

varande, om än främmande minister, som i de oftast hastigt nog påkommande fallen kan

understödja våra konsuler och våra länders intressen i allmänhet. Vidare är att bemärka,

att om mitt vördsamma förslag till upprättande af fackkonsuler i Kobe och

Nagasaki bifalles, ministern i alla för honom tvifvelaktiga frågor, som beröra svenska

och norska förhållanden eller lagstiftning, kan i dessa konsuler hafva en utmärkt källa

till kännedom och förklaring af uppkommande frågor. Han kan när som helst inhemta

deras uttalanden samt med de i Japan rådande förträffliga post-, telegraf- och reseförbindelser

alltid lätt och fort kommunicera med dem.

Otvifvelaktigt är, att man vid valet mellan Japan och Kina som plats för upprättande

af en ny beskickning, måste gifva sistnämnda land företrädet. För det första

emedan Kina — såsom jag redan utvecklat i de kommersiella delarne af min rapport —

med sina 430,000,000 innevånare erbjuder en helt annan marknad än Japan med sina

42,000,000. För det andra emedan denna kinesiska marknad dag för dag allt mer och

mer öppnas för europeisk handel, under det att i Japan, hvars samtliga hamnar visserligen

enligt traktaterna äro öppnade för denna handel, alla ansträngningar gå ut på att

så mycket som möjligt frigöra sig från hvarje beroende af Europa såväl i kommersielt

som i industrielt hänseende. Dessutom erfordras i Kina med dess halfbarbariska tillstånd

ett kraftigare beskyddande af våra såväl handels- som sjöfartsintressen än i Japan,

hvarest i alla fall tillståndet mer och mer närmar sig den europeiska normen, äfven

om i flera hänseenden ett kraftigt skydd äfven der behöfves.

När jag i det följande öfvergår till en beräkning öfver de med inköp af tomt och

byggande af eget beskickningshus i Peking förbundna kostnader samt öfver de löner,

som böra fastställas för ministrar, legationssekreterare m. fl., må det tillåtas mig erinra,

hurusom denna beräkning är upprättad efter 1897 års ekonomiska förhållanden, under

hvilka 1 haikwan tael motsvarade ett värde af 2 shilling 7 pence och 1 japansk yen

1 shilling 3/4 pence engelskt mynt. De för taels angifna värdena kunna snart komma

Bih. till Riksd. Prot. 1899. / Sami. 1 Afd. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 Tredje hufvudtiteln.

att undergå förändringar allt efter fluktuationerna i silfverkursen. Yen kommer väl,

sedan guldmyntfoten är införd i Japan, att åtminstone till en början bibehålla sitt värde

temligen oförändradt.

Kina.

Beräkning af kostnaden för inköp af tomt och uppförande af eget beskiekningshus i

Peking.

Förvisso torde man, utan att behöfva frukta att göra sig skyldig till öfverdrift,

kunna säga, att Peking är den af verldens hufvudstäder, som erbjuder en främmande

diplomat den minsta möjliga trefnad och de största möjliga obehag. Gatorna, som när

det regnar täckas af fotshög smuts och när det är torrt af lika tjockt dam, äro i grund

och botten icke annat än en 1,000-årig labyrint af kloaker, som aldrig rengöras, och

hvarest bokstafligen allt affall från husen, såväl vått som torrt, uttömmes. Den häraf

framkallade stanken är också utbredd öfver hela den stora staden och hvilar, äfven om

man med tiden kan vänja sig vid densamma, alltid öfver européen som ett ständigt

obehagligt tryck. Beskickningarna hafva fått sig en gata anvisad, vid hvilken tomter

upplåtas åt dem till byggande af hus och anläggande af trädgårdar. I dessa af höga

murar omgifna hus och trädgårdar nödgas européen att lefva. Att gå ut är till och

med för män icke behagligt; för fruntimmer nästan omöjligt. Det enda man kan göra

är att rida eller låta bära sig i bärstol, hvilket senare dock är ett dyrt nöje. Att åka

i de kinesiska kärrorna är en sådan fysisk tortyr, att den som en gång försökt det

säkerligen icke utan det största nödtvång åter inlåter sig på att taga plats i ett af dessa

klassiska åkdon. En hvar vagn af europeisk konstruktion skulle efter första försöket

att öfvervinna de pekingska gatornas otroliga svårigheter och öfverraskningar i form af

djupa gropar och stora lösrifna stenar, upplösa sig i sina minsta beståndsdelar. Det

finnes ej heller i hela Peking ett enda europeiskt åkdon.

Befolkningen i Peking har ofta, och nu senast 1898, visat sig synnerligen fientligt

stämd mot européerna. Det är för den skull nödvändigt, att beskickningarna hålla tillsammans

och finnas så nära hvarandra, att det kan vara möjligt för den kejserliga polisen

att i förening med beskickningarnas egna portvakter och öfriga betjening skydda

dem. Det är med andra ord nödvändigt, att beskickningen ligger vid sjelfva legationsgatan,

eller i alla fall på en intill densamma gränsande tomt. Der finnas i denna del

af staden ännu några tomter, som kunna erhållas, i fall anbud snart kan lemnas.

När till hvad ofvan sagts lägges den omständigheten, att diplomaten här så att såga

befinner sig i verldens yttersta afkrok, oändligt långt borta från all den komfort, den

trefnad och den omvexling, som lifvet i Europa erbjuder med alla sina moderna institutioner,

sin vetenskap, konst och musik, så kan säkert en hvar inse, att det åtminstone

är nödvändigt, att han erbjudes ett väl inredt hus med så mycken terräng, att han kan

anlägga en trädgård, i hvilken han och hans familj kan lefva.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hnfvudtiteln. 27

Så hafva också samtliga europeiska nationer, som hålla sändebud i Kina, samt Amerikas

Förenta Stater gjort. De europeiska makter, hvilka icke äro diplomatiskt representerade,

äro Danmark, Grekland, Turkiet och Balkanstaterna. England, Tyskland,

Frankrike, Italien och Spanien hafva alla storartade byggningar med vackra parkartade

trädgårdar. De oss i ekonomiskt hänseende närmast stående staterna, Belgien och

Holland, hafva nyss byggt sina beskickningshotell, och jag tillåter mig derför att för

jemförelsens skull här intaga en beräkning af kostnaderna för köp af tomt samt byggande

af hus för dessa beskickningar.

Belgien. Då det visade sig omöjligt att få hyra ett lämpligt hus för belgiska beskickningen,

beslöt belgiska riksdagen 1878 att inköpa en tomt och bygga ett beskickningshotell

i Peking samt beviljade för sådant ändamål en summa af 90,000 francs,

som sedermera höjdes med ytterligare 5,000 francs.

Efter långvariga och besvärliga underhandlingar — ty det är förenadt med icke få

svårigheter att finna och förvärfva lämplig tomt och byggnad för en beskickning i Peking

— lyckades den belgiske chargé d’affaires att förvärfva den tomt, hvarest nu beskickningen

är belägen. Tomten mäter 60,950 engelska qvadratfot och köptes för en

summa af 7,500 hkw. taels. En tael var vid denna tid värd 5,60 frs; inköpssumman

utgjorde således 43,500 frcs.

Återstoden af det anslagna beloppet användes på följande sätt:

Inköp af de på tomten stående byggningar, som nu utgöra ministerns bostad, rekonstruktion

af dessa byggningars fasader, anskaffande af nya golf, tak, dörrar, fönster,

förbindelse mellan de olika byggningarna medelst öfverbyggda gångar m. m. allt till

ett belopp af 5,500 taels....................................................................................... frcs 31,900

nybyggnad, i europeisk stil och af ny materiel, af bostad för legationssekreteraren

3,400 taels............................................................-............................ » 19,600

tomtens pris 7,500 taels................................-.............................-........................ » 43,500

summa frcs 95,000

År 1897, då en tael liksom i år ej var värd mer än 3,oo frcs, skulle hela affären

icke hafva kostat mer än 49,200 frcs. Man måste likväl bemärka, att äfven om kursen

på taels för ögonblicket är fördelaktig, hafva å andra sidan priserna å tomter stigit

ganska betydligt efter öppnandet af jernvägen Peking—Tientsin, och de komma nödvändigtvis

att stiga år för år. Ej heller får man förbise den omständigheten, att i och

med anläggandet och öppnandet af den nya jernvägen Peking—Hankow hufvudstaden

kommer i direkt och snabb förbindelse med landets rika mellersta och sydliga delar,

handelsomsättningen kommer att tilltaga, och befolkningen, i synnerhet den europeiska

delen deraf, äfven kommer att samtidigt ökas. I samma mån som detta sker, komma också

tomtvärdena att stiga. I all synnerket blir detta fallet i den del af staden, der beskickningarna

äro belägna, och der inflyttande européer följaktligen söka bostad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 Tredje hufvudtiteln.

Deremot komma nog priserna för nybyggnader, reparationer och dylikt att falla sig

billigare nu ftn vid den tidpunkt belgiska beskickningshotellet byggdes, i det att en

tael städse förblifver en tael för den kinesiske arbetaren, äfven om värdet af en tael på

verldsmarknaden icke är stort mer än hälften af hvad det var 1887.

Nederländerna. Den nederländska beskickningen var, ända till dess den nuvarande

ministern blef utnämnd för två år sedan, inhyst i ett par högst otillfredsställande kinesiska

hus långt borta från de öfriga beskickningarna. Detta tillstånd befanns dock

ohållbart i längden, och den nye energiske ministern genomdref då, att tomt köptes och

hus byggdes. Han lyckades komma öfver en tomt vid sjelfva beskickningsgatan och

förvärfvade denna med derå befintliga kinesiska byggnader för en summa af 9,000 taels

(1 tael = 4 frcs vid den tidpunkten).................................................................. frcs 36,000

En del af de gamla små och obrukbara kinesiska husen på tomten ned
refvos,

och ett nytt hus uppfördes i europeisk stil för 5,000 taels.........,........ » 20,000

Härtill användes materiel öfverförd från Europa till målning, lås m. m.

till belopp af ....................................................................................................... » 3,000

summa frcs 59,000

I sammanhang härmed må bemärkas, att materialet från de nedrifna kinesiska husen,

såsom tegelsten m. m., begagnades vid uppförandet af den nya byggnaden till ett värde

af 2,000 taels, så att man egentligen kan beräkna, att tomten kostade 7,000 taels och

nybyggnaden 7,000 taels. Slutsumman för både tomt och nybyggnad blir sålunda ändå

densamma, nämligen 14,000 taels.

Samma anmärkning, som gjordes på tal om den belgiska beskickningen, måste äfven

göras här, nämligen att tomtvärdena ideligen stiga, under det att kanske arbetspriserna

komma att hålla sig oförändrade, och derför, så länge silfverkursen är så låg som nu,

blifva billigare än förut, det vill säga, arbetet kommer att betalas med lika stort antal

taels, oafsedt om en tael på verldsmarknaden är värd 5 eller 4 eller såsom nu blott 3

francs.

På nederländska beskickningens tomt stå ännu qvar 3 å 4 mindre kinesiska byggnader,

som användas till tillfälliga bostäder för sekreterare och betjening. En påtänkt,

högst nödvändig reparation af dessa byggnader har ännu icke utförts, hvadan slutsumman

för det hela — beskickningsbyggnaderna såsom fullfärdiga — måste höjas med antagligen

fullt ut ett par tusen taels, så att denna summa kommer att uppgå till cirka 65,000

francs i stället för 59,000.

Jag undersökte under mitt uppehåll i Peking möjligheten af att finna en tomt vid

eller i närheten af beskickningsgatan. En passande tomt, som kunde erhållas för 10,000

taels, fanns nästan midt emot italienska beskickningen. Nu har den förmodligen stigit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 29

i pris. Vidare fanns i närheten af österrikisk-ungerska beskickningen eu tomt qvar,

hvars pris jag dock ej lyckades få reda på. Den var mindre än den österrikisk-ungerska,

som inköpts för 23,000 taels, hvilket, då en tael vid den tiden tomten köptes var värd

3,50 frcs, svarar emot en summa af 80,500 frcs.

Af ofvananförda tvenne exempel rörande nyuppförande af beskickningshotellen kan

man göra sig en föreställning om hvad förvärfvandet af tomt samt uppförande af byggnad

skulle komma att .kosta.

Tager man prisstegringen å tomter med i beräkningen, skulle en tomt kunna fås

för 12,000 taels......................................................................................................... frcs 36,000

samt byggnader uppföras för 8,000 taels............................................................ » 24,000

summa frcs 60,000

Då det är troligt, att åtskillig materiel blifvit dyrare, samt en möjlighet äfven förefinnes,

att silfverkursen åter kan komma att stiga, skulle jag anse ett anslag af 60,000

kronor en gång för alla vara det för detta ändamål lämpliga. Man måste nämligen

alltid dertill beräkna något högre summor än ofvan angifvits af det skäl, att nedrifning

af qvarlefvor efter äldre kinesiska ruckel, som ofta betacka hela tomten, samt anläggandet

af den alldeles nödvändiga trädgården måste tagas med i beräkning.

Beskickningens personal samt löneförmåner.

De säregna förhållanden, hvilka i Kina såväl som i Japan göra sig gällande i socialt

och i språkligt hänseende, medföra, att äfven beskickningarnas personal i dessa länder

erhålla en annan sammansättning än i andra hufvudstäder. Umgänget med de kinesiska

myndigheterna kräfver ett grundligt studium af deras sedvanor och åskådningssätt.

Den bästa sak kan förderfvas genom ett ringa formfel, och då så godt som ingen kinesisk

stats- eller embetsman kan något annat språk än sitt eget, måste alla samtal föras

med tillhjelp af tolk. Alla meddelanden till Tsungli-Yamen, såsom det kollektiva råd,

som behandlar utrikesärendena, benämnes, måste åtföljas af en kinesisk öfversättning.

Denna öfversättning är dock icke lik en vanlig öfversättning, såsom t. ex. från franska

till engelska eller hvilket som helst annat europeiskt språk, d. v. s. så ordagrann som

möjligt, utan den är ett fullständigt öfverförande af den europeiska tankegången i dokumentet

till den deremot svarande kinesiska tankegången, hvilket oftast betingar helt

olika uttryck och vändningar. För att med pålitlighet kunna utföra ett dylikt arbete

erfordras en mycket grundlig kännedom i det kinesiska skriftspråkets egendomliga uttryckssätt,

och en sådan kännedom vinnes ej utan föregående mångårigt studium.

Den britiska beskickningen, hvilken är den fullkomligast utrustade, har sålunda 1

s. k. kinesisk sekreterare (en i kinesiska språket fullständigt hemmastadd engelsman),

som har sitt fullständiga kontor under sig, i hvilket en s. k. 2:dre kinesisk sekreterare

och 4 å 5 tolkelever arbeta, hvilka senare, under det de utbilda sig i kinesiska språket,

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Tredje hufvudtiteln.

äfven arbeta såsom attachéer på samma kontor, samt slutligen 2 eller 3 kinesiska skrifvare.

Denne l:ste kinesiske sekreterare är högt aflönad och har rang näst efter ministern.

För honom aflägga tolkeleverna examen, när de hafva afslutat sina studier, hvilka i allmänhet

taga 3 å 4 år. Förutom detta kinesiska kontor finnas 2 å 3 legationssekreterare,

som arbeta med korrespondensen med »Foreign Office» samt med de under beskickningen

lydande konsuler.

På samma sätt är arbetet fördeladt vid de öfriga stormakternas beskickningar.

Hvad som dock närmast kan tjena oss såsom exempel är naturligtvis den ordning,

som genomförts hos de med oss mera likställda staterna Belgiens och Nederländernas

beskickningar.

Belgien har sålunda en legationssekreterare, som har fullständig utbildning som kinesik

tolk, med 11,000 francs i lön samt dessutom 6,000 francs till kinesisk skrifvarehjelp.

Nederländerna hafva tillsvidare måst nöja sig med att såsom legationssekreterare

och tolk använda den äldste af de tvenne beskickningen tilldelade tolkelever (konsulsaspiranter)

med en lön af 10,000 francs. Den andre har 6,000 francs, hvarförutom 1,000

francs beviljats till en vanlig kinesisk skrifvare. Ministern har dock nu föreslagit upprättandet

af en fast legationssekreterarepost samt höjandet af det till den kinesiska skrifvarehjelpen

beviljade anslaget, då fullt pålitligt folk svårligen kan erhållas för de beviljade

1,000 francs.

Nederländerna hafva sålunda insett, att för ett effektivt arbete vid beskickningen

erfordras en legationssekreterare och tolkelever, som erhålla statsunderstöd i form af

ofvannämnda aflöningar samt löfte att, efter väl afskräde studier, blifva anstälda som

konsulatsekreterare, vicekonsuler samt eventuelt konsuler i Kina. Om någon af dem

särskilt skulle visa sig lämplig dertill, finnes heller intet hinder mot att han anställes

såsom legationssekreterare vid beskickningen, dock utan rättighet till avancement.

Detta är den väg, som det förekommer mig, att de Förenade Rikena böra slå in på,

om vi tänka på att inrätta en verkligen praktisk och effektiv diplomatisk representation

i Kina. Det samma gäller för Japan. Vi skulle, genom att på detta sätt anställa unge

män såsom tolkelever vid beskickningarna, utan allt för stora kostnader utbilda en

klass af embetsman, som senare såsom fast anställde vid beskickningarna och konsulaten

komme att blifva af den största nytta. Det skulle derför åligga ministern eller legationssekreteraren

att vaka öfver att deras studier bedrefves med allvar och kraft. De

måste på samma sätt som vid öfriga beskickningar vara berättigade att bära konsulatuniform

(hos oss således vicekonsulsuniform eller en särskild konsulatsekreterareuniform,

som då skulle bestämmas). Detta är nödvändigt för att de skola kunna åtfölja ministern

vid alla officiella tillfällen, något hvarpå lägges särskild vigt i Orienten.

Beskickningshuset måste nödvändigtvis byggas så, att det rymmer bostad för en

möjligen gift legationssekreterare samt rum för 2 tolkelever. Om detta från början

tages med i beräkningen, komma byggnadskostnaderna ej att väsentligen ökas och

uppförandet kommer nog att kunna ske för den i ofvanstående beräkning anförda

summa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 31

Jag tillåter mig derför vördsamt föreslå:

1) att till en legationssekreterare anslås en lön af 10,000 kronor (jemte fri bostad

i beskickningshotellet) dock utan någon rätt till kost vid ministerns bord eller indemnitet

derför;

2) att tillsvidare 6,000 kronor beviljas till en tolkelev med rätt till fri bostad i

beskickningshotellet men ej till fri kost.

Senare borde då ytterligare beviljas samma belopp till en andre tolkelev, som kunde

rycka upp i den förstes plats, när denne vore fullärd och möjligen erhållit en annan plats.

Bland de främmande representanterna såväl i Kina som Japan finnes blott en mening

om den absoluta nödvändigheten af att hafva sina egna tolkar, d. v. s. af samma

nationalitet som beskickningen tillhör. Det är för ett främmande sändebud omöjligt att

föra ett officielt samtal med en kinesisk eller japansk minister med utsigt till något

säkert resultat utan att anlita egen tolk. Först och främst emedan han aldrig kan vara

säker på eller i alla händelser aldrig kan kontrollera, om hvad som säges af eu främmande

tolk är öfverensstämmande med hvad vederbörande minister har sagt, eller om

hvad han sjelf säger riktigt återgifves, dernäst emedan han i huset alltid måste hafva

någon till hands, som ögonblickligen kan öfversätta och besvara meddelanden från vederbörande

kinesiska eller japanska ministrar eller från hofvet. Samtliga ministrar hafva

också sina egna tolkar, och att bryta mot denna regel skulle såväl hos kineser och

japaner som ock hos kollegerne väcka en för ifrågavarande minister högst obehaglig

uppmärksamhet. En annan sak är naturligtvis, att man till en början får hjelpa sig så

godt man kan, d. v. s. tillsvidare antaga en främmande tolk, tills dess man kan få en

egen inlärd.

Visserligen är Peking ett billigt ställe att lefva på, såtillvida att de varor, som

kunna erhållas i landet, äro billiga, men man får icke glömma, att mångfaldiga saker

måste tagas från Europa och då naturligen falla sig mycket dyra på grund af den långa

transporten. Kött, fjäderfä, vildt, ris, grönsaker och thé äro de enda landets produkter,

som européerna kunna begagna sig af. Allt annat, såsom vin, smör, kondenserad mjölk,

likörer, kaffe, konserver måste införas och förorsakar, att lifvet dock blir dyrt. Visserligen

äro äfven tjenarne relativt billiga, men då det behöfves så många flera än i Europa,

blir ej detta heller någon fördel. På grund af att man på gatorna hvarken kan komma

fram till fots eller i vagn, måste alltid ett större antal hästar underhållas såväl för husbönder

som för tjenare. Många äro de fordringar, som sålunda ställas på en minister

i Peking både med hänsyn till huru han skall hålla sitt hus och med hänsyn till hans

yttre uppträdande i det hela. Absolut afskurna från den yttre verlden samt annat umgänge,

hafva de i Peking anställde diplomaterna sins emellan ett ytterst lifligt umgänge.

En följd häraf är också ökade utgifter för sällskapslifvet m. m.

Österrike-Ung em aflönar sin minister med 28,000 floriner — c. 60,000 francs; hela

beskickningens budget är beräknad till 46,300 floriner, hvari då inberäknas aflöning för

eu legationssekreterare och tvenne tolkelever.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 Tredje hufvudtiteln.

Spanien gifver sin minister 53,000 francs.

Öfriga stormakter, med undantag af Italien, som för ögonblicket blott gifver 42,000

francs, betala sina ministrar mycket högre belopp.

Belgien aflönar sin minister med 43,000 francs, hvari inberäknas bidrag till kontorskostnader

2,000 francs samt särskildt anslag till rekreationsresor om sommaren 3,000

francs. Till kinesisk skrifvarehjelp är anslaget 6,000 francs, hvaraf säkerligen de 4,000

tillfalla ministern, hvars hela inkomst således kan beräknas till 47,000 francs.

Nederländerna hafva hittills anslagit åt sin minister 30,000 francs om året, men då

denna summa har visat sig vara otillräcklig, skall förslag om dess höjande framställas.

Jag vågar vördsammast föreslå, att till lön åt en svensk och norsk minister i Peking

beviljas 36,000 kronor. Jag tror, att under nuvarande förhållanden denna summa är

tillräcklig att på ett värdigt sätt representera de Förenade Rikena samt bereda någon

ersättning för de många umbäranden samt klimatiska obehag, en diplomat på denna

post alltid måste vara utsatt för. När man dertill tager i betraktande, att man i dessa

trakter ständigt är utsatt för att angripas af någon af de många lifsfarliga sjukdomarna,

att i Peking endast finnes en enda europeisk läkare, anstäld vid franska beskickningen,

samt intet apotek, måste en hvar medgifva, att det ej är för mycket begärdt, att den

man, som åtager sig detta embete, åtminstone ej skall vara nödsakad att tänka på, huru

han skall få lönen att räcka till. Med den nu föreslagna lön tror jag, som ofvan sagdt,

att han skall kunna fylla sin plats utan ekonomiska svårigheter, men ej heller mera.

Likasom det vid konsulernes aflöning alltid beräknats ett särskildt anslag till kinesisk

skrifvare, så bör också å beskickningens budget uppföras de till sådan hjelp erforderliga

medel med samma belopp som vid konsulaten eller 1,000 kronor.

Efter dessa mina ofvan framstälda förslag skulle alltså beskickningens i Peking

O O O

budget gestalta sig på följande sätt:

1) envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire, lön................... kr. 36,000

2) legationssekreteraren, lön.................................................................. » 10,000

3) tolkeleven, lön......................................... » 6,000

4) anslag till kinesisk skrifvare ............................................................ » 1,000

summa anslag för beskickningen kr. 53,000

Japan.

När jag i lörsta delen af denna rapport med förslag till vår diplomatiska representation

i Ostasien har såsom en möjlighet framhållit, att äfven ett eget beskickningshus

måste byggas i Tokio, berodde detta på det faktum, att det under mitt uppehåll i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hnfvudtiteln. 33

Tokio verkligen ej fanns att köpa eller hyra något hus passande till beskickningsbyggnad.

Stormakterna hafva alla antingen sjelfva byggt eller köpt färdiga hus, Belgien har

på längre tid förhyrt ett vackert hus, och Nederländerna hafva uppgjort ett fördelaktigt

hyreskontrakt å det af dess beskickning bebodda hus. Emellertid var byggnadsverksamheten

mycket stor, så att utsigterna till att under 1898 eller 99 få ett hus syntes

vara större. Då härtill kommer, att vexlingarna i prisen på tomter, byggnadsmateriel

och arbete voro stora samt väntades komma att ytterligare undergå förändringar i den

närmaste framtiden, skulle det hafva varit till föga nytta att efter då gängse pris utarbeta

en beräkning öfver kostnaderna för förvärfvande af tomt samt uppförande af beskickningshus.

Jag måste derför, för den händelse lön beviljas för en minister i Japan,

tillråda att invänta dennes rapport om bostadsfrågan. Det är, som sagdt, antagligt, att

till den tiden flere nybyggnader finnas, som kunna hyras.

De skäl, som göra det till en tvingande nödvändighet att i Peking hafva ett eget

beskickningshus, förefinnas ej för hvad Tokio angår. Man är icke der hänvisad till att

lefva instängd hos sig, man kan färdas öfver allt till häst, till fots eller i vagn, jernvägar

och stora luxuösa hotell finnas, befolkningen är icke illasinnad eller halfbarbarisk

som i Peking, och lifvet är på det hela taget långt behagligare än i Kinas hufvudstad.

Klimatet är — om än mycket varmt om sommaren — dock helsosamt och behagligt,

och riklig tillgång finnes på goda hotell för sommaruppehåll i bergen. En minister,

som kominer dit ut, kan till en början taga in på det stora »Imperial hotel» och se

sig om efter bostad eller eventuelt inkomma med nybyggnadsförslag.

Beskickningens personal och aflöningsförmåner.

Angående grunderna för beskickningspersonalens sammansättning, nödvändigheten

af att hafva en legationssekreterare, som helst bör hafva uppfostrats som tolk, den deraf

följande nödvändigheten att anställa en, och med tiden tvenne tolkelever, kan jag hänvisa

till den redogörelse, jag gifvit vid behandlingen af frågan om en beskickning i Kina.

Samma språkliga svårigheter göra sig äfven här gällande, och samma lärotid är nödvändig

äfven för japanske tolkar. På det hela taget äro ju förhållandena i Japan betydligt

behagligare för en främmande diplomat, men samma fordringar uppställas också här

på yttre uppträdande, tjenare in. m. Lifsmedeln stå något högre i pris i Japan, likaså

tjenares löner, dock icke mera än att jag anser, att ungefär samma aflöning för ministern

som den i Kina föreslagna äfven här skulle vara tillräcklig. För den händelse

att ett beskickningshus bygges, skulle jag anse att 30,000 kronor i årlig lön vore nog,

då man bör ihågkomma, att ministern här icke behöfver företaga långa resor för att om

sommaren komma till någon rekreationsort. Han finner i Japan dylika ställen på blott

en dagsresas afstånd uppe i bergen, hvaremot ministern i Kina vanligen är nödsakad

att resa ända till Japan för att styrka sig under ett par månader och undfly det olidliga

sommarklimatet i Peking. Visserligen fara några af ministrarna i Peking också

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd, 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Tredje hufvudtiteln.

upp till de närliggande bergen, der de bo i tempel, som äro att hyra, men dels äro

dessa redan alla på förhand upptagna och beqvämligheterne der ytterst otillfredsställand e,

dels är detta blott en nödfallsutväg för ett år, året derpå tvingas dock de flesta att resa

öfver hafvet.

Om emellertid intet eget hus bygges, hvilket jag också i nuvarande stund finn er

rimligast, måste jag vidhålla, att 36,000 kronor äfven här är det mest passande belop p,

då de sändebud, som hafva mindre aflöning, ständigt klaga öfver lönens otillräcklig!! et,

och det med rätta.

Till jemförelse meddelar jag här några af de i Tokio ackrediterade sändebuds aflöningar:
Nordamerikas

Förenta Stater:

ministern ........................

l:ste legationssekreterare____

2:dre legationssekreterare ...

tolksekreterare..................

anslag till kontorskostnader

tomthyra för hotellet.........

amer. guld dollars 12,000 = kronor 44,760

2,625 = » 9,791

1,800 = » 6,714

2,500 = > 9,325

2,000 = > 7,460

200 = » 746

summa amer. guld dollars 21,125 = kronor 78,796

Kontorsbidraget fördelas på följande poster:

skrifvarehjelp..................... guld dollars 400

japansk skrifvare........... » » 300

2 bud och portvakt............. » » 300

belysning inom hus och på kontoret................. » » 180

uppvärmning........................................................................ » » 80

summa guld dollars 1,260

Återstående beloppet användes till tryckning, lokal, post- och telegramutgifter,

mindre reparationer och diverse.

Fri bostad för ministern och l:ste legationssekreteraren.

Spanien:

ministern........................

l:ste legationssekreteraren.

2:dre legationssekreteraren

1 militärattaché...............

1 marinattaché....... ........

1 tolk ...........................

summa frcs (pesetas) 117,000 = kronor 84,240

frcs (pesetas) 50,000 = kronor 36,000

> » 15,000 = » 10,800

» » 8,000 = » 5,760

» » 20,500 = » 14,760

» « 20,500 = » 14,760

* » 3.000 = » 2.160

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

35

Jag föreslår vördsammast, att till en svensk och norsk beskickning i Tokio bevil
-

jas för:

1 envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire................................ kr. 36,000

1 legationssekreterare.......... » 10,000

1 tolkelev........................................................................................... » 6,000

1 japansk skrifvare................................ » 1,000

summa kr. 53,000

För den händelse att icke bostäder kunna beredas åt legationssekreteraren och tolkeleven

i beskickningsbygnaden, bör bostadsersättning beviljas dem efter derom af ministern

afgifvet förslag.

Under rubriken »konsulernas resegodtgörelse» återfinnas prisen för resan ut till Kina

och Japan. Om lönen utbetalas från den dag ministern lemnar Europa, behöfver naturligtvis

intet vidare utlägg för resan än priset för sjelfva biljetten medräknas.

Härvidlag måste man dock bemärka, att, om ministern har familj, godtgörelse för resan

mäste beräknas för hvar och en af familjens medlemmar jemte ett tjenstehjon.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Tredje hufvudtiteln.

T

}

•fi; . i

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den

13 januari 1899.

<« ■'' ■ ''< • -ii; • "trtiOV).. ''O...: )i. r t ,/iTi;'' J''i.. . -lM*j

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douslas,

Hans excellens norske herr statsministern Blehr,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WIKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claeson,

Dyrssen,

Nysom,

Löchen.

Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena ånyo i underdånighet

föredragit det i sammansatt statsråd den 9 december nästlidet år anmälda förslaget till

de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1900 samt anmält Kongl. norska

regeringens den 3 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande, yttrade

herr ministern:

»Hvad först angår mitt förslag om inrättandet af tre nya tjenstebefattningar i utrikesdepartementet

samt den deraf förorsakade förhöjning i anslaget till departementet,

har departementet för det inre i det utlåtande, som ligger till grund för Kongl. norska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 37

regeringens betänkande i ärendet, anmärkt, att departementet funne sig icke böra uttala

sig mot berörda förhöjning, ehuruväl det icke undgått departementets uppmärksamhet,

att behofvet af förökad arbetshjelp i väsentlig grad vore orsakad af utrikesdepartementets

befattning med svenska arfssaker; tilläggande departementet, att de

motsvarande norska ärendena behandlades — med utgift särskildt för den norska statskassan

— i departementet för det inre.

Hvad angår den föreslagna förhöjningen i ministerstaten med kr. 53,000 till aflöning

för en nyupprättad beskickning i Peking, äfvensom den föreslagna extra utgiften

af kr. 30,000 till inköp af tomt i Peking samt uppförande derå af ett beskickningshotell,

yttrar departementet med anledning af hvad till stöd för upprättandet af

en dylik beskickning blifvit anfördt följande:

»Departementet tillåter sig med anledning häraf att anmärka, att det säkerligen

äfven för Norge och Sverige måste anses önskvärdt att tillgodogöra sig det tillfälle till

utvidgade handelsförbindelser, som det genom den senare tidens händelser inträffade

ytterligare öppnandet af Kina erbjuder de europeiska nationerna. Departementet tror

dock, att detta, åtminstone för hvad angår Norge, må kunna ske genom begagnande

af de redan befintliga hjelpmedlen, nämligen konsulaterna, kommersielle stipendiater

och ett eventuel! exportkontor. Våra kommersiella intressen, som säkerligen äfven för

framtiden i en väsentlig grad skola komma att förmedlas på direkt väg, äro näppeligen

tillräckligt stora för att kunna kräfva äfven de med en beskickning förbundna betydliga

uppoffringar. Hvad vår sjöfart angår, har denna, såsom också blifvit af herr Gude

anmärkt, utan skydd af någon särskild beskickning, redan vunnit en ganska god marknad

i Kina. i hvilket sammanhang det också kan påpekas, att veterligen icke någonsin från

de i sjöfarten intresserade kretsar till departementet inkommit någon begäran om diplomatiskt

bistånd i de ifrågavarande farvattnen.

Skulle det icke desto mindre, något som departementet icke vill motsäga, befinnas

önskligt vid särskilda tillfällen att hafva diplomatiskt stöd att lita sig till, så torde

man efter departementets förmenande i Kina, såsom redan i Japan, kunna åtnöja sig

med den billigare anordning att försäkra sig tillfälle till att begagna en der redan representerad

vänskaplig makts mellankomst. Likaledes kan man ju hädanefter som hittills

gifva den i Kina varande konsuln eller annan dertill lämplig person fullmakt att

för tillfället uppträda med diplomatisk karakter. >

Att, på sätt af herr Gude i hans vid utrikesministerns föredragning fogade framställning

blifvit framhållet, det skulle vara af vigt att underhålla en beskickning i Peking

som en politisk observationspost, kan departementet, efter sin uppfattning af Norges

och Sveriges utrikespolitiska ställning, icke medgifva.

Departementet är också böjdt att betvifla, att en egen diplomatisk representation

för Rikena i dessa fjerran länder, alldenstund den icke kan stödja sig på någon maktutveckling,

skulle medföra något inflytande af praktisk betydelse.

Af hvad sålunda är anfört och hvilket efter departementets mening i och för sig

är afgörande, framgår, att. äfven om utrikesstyrelsen vore ordnad på ett för Norges

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 Tredje hufvudtiteln.

berättigade kraf tillfredsställande sätt, departementet icke skulle hafva kunnat uttala

sig för den föreslagna beskickningen i Peking. Som utrikesstyrelsen nu är ordnad,

kan departementet så mycket mindre tillråda upprättandet af en sådan beskickning,

som från stortingets sida ofta varit framstäldt klander dex-öfver, att antalet beskickningar

är större än Norges behof kräfver.

Departementet anser sig sålunda icke kunna föreslå uppförande på budgeten af de

af utrikesministern till en beskickning i Kina begärda ordinarie och extra anslag.»

Jag kan icke finna, att de af departementet anförda skäl mot en diplomatisk representation

i Kina hvila på en riktig förutsättning.

Så länge de i Peking ackrediterade utländske sändebuden hade till hufvuduppgift

att i det kinesiska riket skydda respektive utländske undersåtars lif och egendom,

så hade bland dem en slags gemensam civilisationens solidaritetskänsla utbildat

sig, hvilken gjorde, att äfven en mot en svensk eller norrman föröfvad rättskränkning

med beredvillighet gjordes till föremål för en reklamation från deras sida. Jag behöfver

här endast påminna om det kraftiga skydd, våra missionsanstalter åtnjutit af

de i Peking ackrediterade främmande sändebuden. Men denna ställning är numera

helt och hållet förändrad. De europeiska makterna och Amerika se i hvarandra numera

endast medtäflare om den kinesiska marknaden, hvilka det gäller att så mycket

som möjligt utestänga, och äfven en vänskapligt sinnad makts sändebud i Peking lärer

numera icke vara benägen att tillgodose den svenska och norska handelns och sjöfartens

intressen. Att den norska skeppsfarten hittills utvecklat sig utan att kunna påräkna

skydd af någon de Förenade Rikenas minister bevisar ingalunda, att så framdeles

under förändrade förhållanden kommer att ske. I Japan ligga förhållandena delvis

annorlunda, och hänvisar jag i detta afseende till minister Gudes rapport. Att för

hvar gång en reklamation måste framställas eller annat ärende besörjas bekläda en

konsul eller annan person med diplomatisk karakter samt låta honom anträda den långa

resan till Peking, synes mig under det nuvarande förändrade läget derstädes synnerligen

opraktiskt. Jag måste derföre vidhålla min uppfattning angående det för de

Förenade Rikena gagneliga uti upprättandet af en diplomatisk beskickning i Kina. Då

emellertid frågorna om den diplomatiska och om den konsulära representationen i Ostasien

nära sammanhänga och på grund deraf samtidigt borde behandlas, samt då enligt

från norska regeringen ingånget meddelande något utlåtande angående den konsulära

representationen icke inom den närmaste tiden kan emotses och således någon Kongl.

proposition i detta ämne, på sätt jag vid föredragningen den 9 nästlidne december ifrågasatt,

icke torde böra aflåtas, anhåller jag i underdånighet få hemställa, att frågan om en

beskicknings upprättande i Peking måtte få uppskjutas, till dess begge frågorna samtidigt

kunna behandlas, samt att således de till sagda ändamål i budgeten upptagna summorna

måtte utgå.

Slutsumman af utgifterna på ministerstaten blifver således densamma som i 1899

års budget eller kr. 478,750.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hnfvudtiteln. 39

Rörande den föreslagna förhöjningen af kabinettskassans hufvudrubrik skrifmaterialier,

expenser och extra utgifter med kr. 40,000, deraf kr. 25,000 för hittillsvarande

till denna hufvudpost hörande utgifter och kr. 15,000 med hänsyn till upprättandet

af den nya beskickningen i Peking, har departementet för det inre förmält, att

af hvad departementet förut anfört angående berörda beskickning följde, att departementet

icke kunde uttala sig för den med hänsyn till samma beskickning föreslagna

utgiftsförhöjningen af kr. 15,000. Den öfriga i förslaget ingående förhöjningen af

kr. 25,000 har deremot blifvit af departementet tillstyrkt.

Då jag af anförda skäl har ansett mig böra hos Eders Kongl. Maj:t hemställa, att

det föreslagna ordinarie anslaget under ministerstaten till aflöning för en nyupprättad

beskickning i Peking samt det extra anslaget till inköp af tomt i nämnda stad m. m.

må ur budgetförslaget utgå, så hemställer jag såsom en följd deraf nu likaledes, att

det i förslaget under ifrågavarande hufvudrubrik med hänsyn till beskickningen i Peking

upptagna belopp af kr. 15,000 likaledes må ur förslaget uteslutas.

Slutsumman af hufvudrubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter kommer

sålunda att höjas endast med kr. 25,000 i stället för de föreslagna kr. 40,000 eller från

kr. 70,900 till kr. 95,900. Beträffande fördelningen af denna slutsumma mellan de i

sistnämnda hufvudrubrik ingående 4 underrubrikerna, skrifmaterialier och expenser,

ekiperingspenningar, hemliga utgifter och öfriga extra utgifter, hemställer jag, att för

ekiperingspenningar och hemliga utgifter måtte få beräknas samma belopp som i 1899

års budget eller respektive kr. 10,000 och kr. 9,900, det senare beloppet att utgå från

Sverige ensamt, samt att återstoden af hela anslaget till skrifmaterialier, expenser och

extra utgifter, kr. 76,000, måtte, med ledning af beloppen af föregående års utgifter,

fördelas så, att för skrifmaterialier och expenser beräknas kr. 31,000 och för öfriga extra

utgifter kr. 45,000.

Mot de af mig gjorda beräkningarna i öfrigt har inredepartementet icke haft något

att erinra.

Hela anslagsbeloppet till kabinettskassan skulle sålunda komma att utgöra kr. 656,500

för de Förenade Rikena tillsammans. Af detta belopp bestrider Sverige ensamt det

till hemliga utgifter beräknade anslaget, kr. 9,900. Återstoden, kr. 646,600, skulle, med

iakttagande af en sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, fördelas

sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 456,423: 53 och Norges kr. 190,176: 47,

men för afrundning af slutsiffran i hvartdera landets anslag beräknas Sveriges andel

till kr. 456,400 och Norges till kr. 190,200. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen

härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid

endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen

alltid tages, och skilnaden godtgöres hvax-tdera landet, så att uppkommen

besparing eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.

Hvad anslagen till konsulskassans utgifter angår, anmälde jag vid föredragningen

den 9 nästlidne december för Eders Kongl. Maj:t, att jag remitterat ett förslag om en

utvidgad konsulär representation i Ostasien till kommerskollegium och inredeparte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40 Tredje hnfvudtiteln.

mentet, hvarjemte jag förbehöll mig att, sedan yttranden från dessa myndigheter ingått,

göra ytterligare framställning i ämnet. Från inredepartementet ingick emellertid redan

den 10 december ett meddelande om, att departementet hade ansett sig böra såväl

begära yttranden af börskomitéerna som äfven anmoda dessa att å sin sida höra representanter

för sjöfarten samt andra intresserade öfver det af mig öfverskickade förslaget,

samt att departementet derför icke trodde sig kunna inkomma med sitt utlåtande under

denna stortingsperiod.

Då den nya, äfven för européer gällande lagstiftningen i Japan träder i kraft redan

den 1 juli 1899, och derstädes vistande svenskar och norrmän således från denna tid

äro underkastade den japanska lagstiftningen, är detta dröjsmål med anordnande af en

mera effektiv konsulär representation derstädes mycket att beklaga, men då det torde

vara skål att förelägga denna fråga på en gång för såväl riksdagen som stortinget, ser

jag mig nödsakad uppskjuta ärendet, till dess utlåtandet från norska regeringen inkommit.

Under sådana förhållanden erfordras för konsulskassan icke annat anslag af statsmedel

än det som i likhet med föregående år äskats eller kr. 280,000, hvaraf, enligt

proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

I afseende å konsulatafgifternas beräkning anmälde jag vid föredragningen

den 9 nästlidne december, att det åt handels- och sjöfartskomitén uppgjorda förslag

om nedsättning af konsulatafgifterna och alternativt om restitution från statsmedel

af erlagda konsulatafgifter, blifvit af mig remitteradt till kommerskollegium och inredepartementet.

I sitt af Kongl. norska regeringen tillträdda underdåniga betänkande af den 6

nästlidne december öfver detta förslag har departementet för det inre, under erinran

att till behandling af odelstinget hvilar ett lagförslag, enligt hvilket den nu fastställda

konsulatafgiften af 6: 3 5 öre per ton skulle utbytas mot en af stortinget för hvarje budgetår

fastställd årlig afgift per reg.ton netto af hvarje handelsfartyg på SO reg.tons

netto eller deröfver, som gå i utrikes fart, hvilket förslag afsåg både att bereda sjöfarten

lättnad genom nedsättning af konsulatafgiften och att befria den från de olägenheter,

som äro förbundna med det nuvarande sättet för afgiftens erläggande och upptagande,

anfört, att departementet, som i det väsentliga anslöte sig till det i Norge

framlagda förslaget, icke under dessa omständigheter kunde tillstyrka, att det af den

svenska komitén afgifna förslaget för närvarande upptoges till behandling i Norge.

Då således den af handels- och sjöfartskomitén såsom alternativ I ifrågasatta utväg

att söka bereda lättnad åt sjöfartsnäringen icke kan anlitas, så återstår alternativet

II eller förslaget att medel äskas af riksdagen för att användas till restitution åt

vederbörande svenska rederier af 80 procent af de för deras fartyg erlagda konsulatafgifter.

Då frågan om en så beskaffad restitution emellertid hör till de ärenden, som

böra handläggas af civildepartementet, har jag endast velat omnämna detta förhållande

för Eders Kongl. Maj:t, och hemställer jag, att tillsvidare konsulatafgifterna måtte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln. 41

få beräknas till det af mig vid föredragningen den 9 nästlidne december angifna

belopp.

Sedan det ifrågavarande budgetförslaget den 9 nästlidne december framlades för Eders

Kongl. Maj:t, har beloppet af de årliga utgifterna till pensioner från konsulskassan ökats

med kr. 4,000, i det Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 30 i samma månad i

sammanhang med beviljande af nådigt afsked för de Förenade Rikenas generalkonsul

i London C. Juhlin-Dannfelt tillagt denne en årlig pension till nyssnämnda belopp att

uppbäras från och med innevarande års början. Sammanlagda beloppet af de från

konsulskassan utgående pensioner har sålunda ökats från kr. 3,325 till kr. 7,325. Som

emellertid i budgetförslaget för pensioner från konsulskassan upptagits kr. 11,550, så

är någon förhöjning af denna rubrik icke behöflig.

Till följd af det utaf 1898 års storting fattade beslut att förändra det norska

budgetåret från den 1 juli—30 juni till den 1 april—31 mars har departementet för

det inre i sitt betänkande öfver ifrågavarande budgetförslag uppfört allenast hvad af

Norges andel till bestridande af de beräknade utgifterna belöper på tre fjerdedels år

eller tiden den 1 juli 1899—31 mars 1900. Beträffande kabinettskassan skulle Norges

bidrag till utgifterna komma att utgöra:

för senare halfåret 1899__________________________________________ kr. 90,400

samt för januari—mars 1900___________________________________ » 47,550

tillsammans kr. 137,950

Norges direkta anslag till konsulskassan, beräknadt för år till kr. 120,000, utgör

för tre fjerdedels år kr. 90,000.

Af stortinget äskas årligen, utöfver de ordinarie anslagen till kabinetts- och

konsulskassorna, ett anslag för tillfälliga och oförutsedda utgifter af kr. 28,000, deraf

kr. 12,000 till kabinettskassan och kr. 16,000 till konsulskassan. Jemväl af dessa anslag

har departementet för det inre i sitt betänkande uppfört endast hvad som belöper på

tiden den 1 juli 1899—31 mars 1900 eller tre fjerdedelar med kr. 9,000 till kabinettskassan

och kr. 12,000 till konsulskassan.

Med anledning deraf att frågan angående rätta förståendet af det vid utnämningar

inom diplomatien eller å konsulsstaten fästade vilkoret äfven i norska regeringens utlåtande

angående budgeten är gjordt till föremål för ett uttalande, och i sammanhang

härmed för budgetens beviljande uppstälts ett vilkor af följande lydelse: satt det vid tillsättandet

af lediga eller ledigblifvande diplomatiska eller konsulära embeten förfares

på sådant sätt, att ingen som helst eventuel omorganisation af den för Norge fungerande

diplomati eller konsulatväsende derigenom hindras eller försvåras», får jag i underdånighet

påminna om, att det af ministern för utrikes ärendena föreslagna och af Eders Kongl.

Maj:t vid posters besättande begagnade förbehållet alltid varit lika lydande nämligen:

att den blifvande innehafvaren skall vara skyldig att utan kraf på godtgörelse finna

sig i de förändrade bestämmelser, hvilka med afseende å hans innehafvande befattning

framdeles kunna varda i nåder faststälda»; att Eders Kongl. Maj:t vid utnämnande af

Bih. till Rihsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

42 Tredje hufvudtiteln.

»eneralkonsul i Barcelona i sammansatt statsråd den 25 november 1898 bestämt, att

ingen förändring skulle ske i hittills använda ordalag; samt att, såsom jag haft tillfälle

uttala vid föredragning i sammansatt statsråd den 30 december 1898 angående konsulsutnämningen

i Bombay, de i detta sammanhang begagnade ordalagen »i nåder faststälda»

innebära, att Eders Kongl. Maj:t fattat beslut i unionelt statsråd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet hemställa, det

Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att af riksdagen och stortinget äska de för utgifternas

bestridande nödiga anslag, att utgå såväl för kabinettskassan, så vidt angår

de af Sverige och Norge gemensamt bestridda anslagen, som för konsulskassan efter

den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna,

som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i

de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af riksdagen måtte för 1900 begäras kr. 466,300 (kr. 9,900 + kr. 456,400) till

kabinettskassan och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda

vilkor som hittills;

och att af stortinget måtte för budgetterminen 1 juli 1899—31 mars 1900 äskas

kr. 137,950 till kabinettskassan och kr. 90,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter

af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma

period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

kr. 21,000, hvaraf kr. 9,000 för kabinettskassan och kr. 12,000 för konsulskassan.»

Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit

förenade sig det svenska statsrådets öfriga ledamöter. Norska statsrådsafdelningen hänförde

sig i det hela till norska regeringens betänkande samt till hvad af statsrådsafdelningen

anförts vid de af ministern för utrikes ärendena ofvan omförmälda tillfällen;

Och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla

hvad sålunda blifvit af herr ministern för utrikes ärendena hemstäldt

och föreslaget.

In fidem:

C. H. Strömfelt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln

43

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1900.

Sverige. Norge. Tillsammans

I. Kabtnettskassan: Kronor Kronor Kronor

1. Ministern för utrikes ärendena..........''.......... 24,000 - 24,000

2. Utrikesdepartementet................................. 32,365 13,485 45,850

3. Ministerstaten........................................... 337,941 140,809 478,750

4. Militärattachéer.................................... 8,471 3,529 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 63,523 32,377 95,900

Summa kronor 466,300 190,200 656,500

II. Konsulskassan:

6. Utrikesdepartementet................................. 8,923 11,677 20,600

7.. Konsulsstaten................... 231,198 302,552 533,750

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 15,399 20,151 35,550

255,520 334,380 589,900

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter . 95,520 214,380 309,900

Summa kronor 160,000 120,000 280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1900.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena .....................................................— 24,000

2. Utrikesdepartementet...................................................................... 45,850

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000

Legationssekreterare.................................:....— 6,000 54,000

Transport 54,000

69,850

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000

Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

Åtnjuter fri bostad samt uppbärl s * - • T>1 ( • .

från konsuiskassan 10,000 kr. /Ministre Plénipotentiaire...............

10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.........._................ 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 41 Q00

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare ....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare.......... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68 000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire

................................................ 29,000

Beskickningen i Washington:

Är.s5som Keneralkon8Ul} Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 24,000

Legationssekreterare, lön..,.............. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34)Q00

69,850

Transport 414,000

69,850

s. 45 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln.

45

Transport 414,000 69,850

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plé
nipotentiaire.

...........................................- 32,000 436,000

b. Expelctanslöner och Pensioner__................ 32,750 478 750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché

1 d:o

6,000

6,000 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser.......-j................ 31,000

b. Ekiperingspenningar..................................... 10,000

c. Hemliga utgifter..........................................< 9,900

d. Ofriga extra utgifter.................... 45,000 95,900

Summa kronor 656,500

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1900.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.......................................

Norska statsverkets bidrag.........................................

Konsulatafgifter, förslagsvis :

inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 9,000

» vicekonsulaten inom distriktet

.......................:........- 1,700 10,700

» Archangels konsulsdistrikt...................... 2,000

> Barcelonas » ..................... 5,900

» Bilbaos » ...................„ 5,500

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 2,800

2 vicekonsulaten inom distriktet

.................-........... 400 3,200

Transport 27,300

Kronor.

160,000

120,000

280,000

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje hufvudtiteln.

Transport 27,300

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 10,800

s> vicekonsulaten inom distriktet

................................- 1,200 12,000

» Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 5,400

» vicekonsulatet i Bordeaux — 1,700

» öfriga vicekonsulat inom distriktet.

..........................^10,500 17,600

» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 7,700

» Konstantinopels » .........-........... ''100

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 9,900

» vicekonsulatet i Helsingör — 300

» öfriga vicekonsulat inom distriktet

..........................- 11,100 21,300

» Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 2,900

» vicekonsulaten inom distriktet.

...............................- 17,500 20,400

» Lissabons konsulsdistrikt...............-........ 4,000

» Londons konsulsdistrikt :

vid hufvudstationen—..........----- 31,800

» vicekonsulatet i Cardiff------- 16,000

» » i Liverpool... 9,900

* »i Newcastle--. 21,300

» » i The Hartle
pools

.... 4,600

» öfriga vicekonsulat inom distriktet.

........................- 49,100 132,700

» Lybecks konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 4,200

» vicekonsulaten inom distriktet.

...............................- 3,000 7,200

» Newyorks konsulsdistrikt....................... 26,300

280,000

Transport 276,600

280,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje liufvudtiteln

47

Jomför ministerstaten.

Uppbär konsulatafgifter.

Transport 276,600 280,000

inom Eigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen ........... 5,300

» vicekonsulaten inom distriktet.

.,.,..........................- 1,900 7,200

» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 4,400

» vicekonsulaten inom distriktet.

............-................... 3,700 8,100 291,900

Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 18,000 309,900

Summa kronor 589,900

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet........................................................... 20,600

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen,

Generalkonsuln, lön

13,000

Archangel,

» »

12,000

Barcelona,

» »

.

12,000

Bilbao,

Konsuln, »

10,000

Genua,

Generalkonsuln, »

12,000

Hamburg,

» »

15,000

Havre

» »

14,500

Vicekonsuln, »

5,000

19,500

Bordeaux,

» »

6,000

Helsingfors,

Generalkonsuln, »

15,000

Konstantinopel,

Ministre Plénip. »

10,000

Drogman, »

7,000

17,000

Köpenhamn,

Generalkonsuln, »

15,000

Vicekonsuln, »

4,500

19,500

Helsingör,

» »

3,900

2:ne ålderstillägg

1,000

4,900

Leith,

Konsuln, lön

16,000

Lissabon,

Generalkonsuln, »

15,000

Transport 186,900

20,600

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Tredje hufvudtiteln.

Transport 186,900

London,

Generalkonsuln, lön

24,000

Vicekonsuln, »

10,000

Kanslisten, »

6,000

En kontorist, »

5,000

» » , »

4,000

49,000

Cardiff,

Vicekonsuln, »

Vicekonsuln, lön

9,000

Liverpool,

9,000

2:ne ålderstillägg

1,000

10,000

Newcastle,

Vicekonsuln, lön

9,000

2:ne ålderstillägg

1,000

10,000

The Hartlepools, Kontoristen, lön

4,000

personligt lönetillägg

1,000

5,000

Lybeck,

Generalkonsuln, lön

12,000

Newyork,

Konsuln, »

30,000

Vicekonsuln, »

6,000

2:ne ålderstillägg

1,000

37,000

Riga,

Konsuln, lön

9,000

Rio de Janeiro,

I lönen ingår ersättning förl Shanghai

resor inom distriktet. J 0 ’

Generalkonsuln, »

Generalkonsuln, »

18,000

17,000

Konsulatbiträdet, »

6,000

24,000

Jemfor ministerstaten. Washington,

Generalkonsuln, »

16,000

20,600

384,900

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen.................. 4,500

Archangel......................... 2,500

Barcelona............................... 2,000

Bilbao............................... 2,500

Genua............................................................. 2,500

Hamburg......................................................... 5,500

Havre............... 4,500

Helsingfors................................................_.... 4,000

Köpenhamn.....................L_______________________________ 4,500

Leith ......... 6,000

Lissabon......................................................... 4,000

London ............._................................. 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 57,500 384,900 20,600

s. 49 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln,

49

Transport 57,500 384,900

Lvbeck............................................................ 3,500

Newyork...................................... 8,000

Riga............................................................... 3,000

Shanghai......................................................... 4,000 76.000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria................................*..................... 3,500

Alger............................................. 2,000

Bordeaux.......................................... 2,000

Buenos Ayres......................................... 4,000

Cardiff............................................................ 7,000

Gibraltar................................................. 2,000

Havana....................................... 3,000

Japan...............*............................................. 4,000

Kiel...................... 800

Liverpool....................... 5,000

Marseille......................................................... 1,500

Melbourne....................................................... 6,000

Montevideo...................................................... 2,000

Neapel............................................................ 3,000

Newcastle ............... 4,000

Piraeus............................... 1,000

Rio de Janeiro..................................... 4,000

San Francisco................................................... 4,000

Tanger...................................................... 1,500

Tunis ..................................................,.......... 1.000 61,300

d. Pensioner....................................... 11,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser...................... 8,550

b. Konsulernes embetsutgifter................. 20,000

c. Diverse utgifter....................... 7,000

Summa kronor

20,600

533,750

35,550

589,900

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tredje hufvudtiteln.

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jeml. Nådigt ^ .

beslut af den Jbxpektan810ner: Kronor

12 Juli 1895 Envoyén H. Åkerman....................................................-.......... 6,000

Pensioner:

10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna........................—...... 6,000

21 Juni 1889 » » F. T. .Lindstrand ........................................... 6,000

6 Sept. 1895 » Ministern C. Burenstam .............................................. 5,000

15 April 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede........................... 4,000

Summa kronor 27,000

Från Konsulskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den

Pensioner:

30 Dec. 1898 F. d. Generalkonsuln C. Juhlin-Dannfelt.................................

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka.........................................-

16 Okt. 1898 » C. Falsens enka.............................................

9 Juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka .................................................

29 Maj 1874 Yicekonsuln Hambros enka............................t....;,,,-.—-—

9 Juli 1896 » J- J. G. Nicolaysens enka....................................

6 Juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina....

Summa kronor

Kronor.

4,000

800

800

700

400

400

225

7,325

s. 51 Kontrollera mot PDF

Tredje hufvudtiteln

51

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

Tjenst-

Lön.

gö ri ngs - penningar.

Summa.

1 Kabinettssekreterare, Expeditions-

chef, arfvode............................

—

7,500

1 Afdelningschef.....................

4,400

8,800

2,000

4,000

6,400

12,800

2 D:o .......................

1 Arkivarie_______________________

2,500

1,500

4,000

1 Förste sekreterare ..........

2,500

1,500

4,000

1 Andre sekreterare_____________

1,800

1,200

3,000

2 D:o ....................

3,600

2,400

6,000

1 D:o ......................

1,200

800

2,000

2 D:o ..............

2,400

1,600

4,000

1 Förste vaktmästare _______________

650

300

950

1 Vaktmästare.....................

500

300

800

3 D:o .............

1,500

900

2,400

Till Utrikesdepartementet hörande

embetsman:

1 Introduktör för främmande sände- bud, arfvode________

2,600

Summa kronor

56,450

A.f detta arfvode anses 2,500

kr. motsvara tjenstgöringspenningar.

.Lönen kan efter 5 års tjenstJ

göring höjas med 600 kr.

1 Lönen kan efter 5 års tjenst\

göring höjas med 500 kr. och

| efter 10 års tjenstgöring med

J ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

Lönen kan efter 5 års tjenst|

göring höjas med 100 kr.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af

nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen :

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen
samma

konsulskassan.............................................................. » 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet.....j................. » 11,455

Summa kronor 56,450

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tredje hufyudtiteln.

Förslag till ny Stat för Utrikesdepartementet.

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

1

Kabinettssekreterare, Expeditions-

7,500

6,400

12,800

4,000

| Af detta arfvode anses 2,500

< kr. motsvara tjenstgörings-

1

Afdelnincrsehef .......................

4,400

2,000

4,000

1,500

t penningar.

1 Lönen kan efter 6 års tjenst- j göring höjas med 600 kr.

2

D:o° ....................

8,800

2,500

2,500

2,500

1,800

1,800

5.400

1,200

2.400

650

1

Arkivarie __________________________

1

Förste sekreterare ___________________

1,500

4,000

I Lönen kan efter 5 års tjenst- \ göring höjas med 500 kr. och

( efter 10 Ars tjenstgöring med

I ytterligare 500 kr.

1

D:o ...................

1,500

4.000

3.000

1

1

3

1

Andre arkivarie . _________________

1,200

Andre sekreterare _____________

1,200

3,600

800

3,000

D:o _________________

9,000

D:o ..........

2,000

2

D:o ......-............

1,600

300

4,000

1

Förste vaktmästare ______________

950

Derjemte fri bostad.

1

Vaktmästare .. . __________

500

300

800

.8

D:o ___________________

1,500

900

2,400

f göring höjas med 100 kr.

Till Utrikesdepartementet hörande

embetsman:

1 Introduktör för främmande sände- bud, arfvode ___________________________

2,600

Summa kronor

66,450

Statens slutsumma af sextiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af

nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 32,365

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen
samma

konsulskassan.......................................................-...... »'' 20,600

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... > 13,485

Summa kronor 66,450

Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtfor sv ar särenden, hållet

inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 januari 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson och

Dyrssen.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa

Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1900 och att i sammanhang dermed

honom måtte tillåtas ej mindre till behandling ånyo upptaga det

för 1898 års Riksdag framlagda, men af Riksdagen icke godkända

förslaget till ny organisation af arméns förvaltning jemte vederbörande

myndigheters i ämnet afgifna underdåniga yttranden, än äfven föreBih.

till Rilesd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Fjerde hufvudtiteln.

draga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrivelser och framställningar

i de delar, de icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda, nämligen:

arméförvaltningens å artilleridepartementet underdåniga skrifvelse

den 7 november 1898, hvarmed öfverlemnats generalfälttygmästarens

underdåniga skrifvelse den 5 i samma månad angående ökadt anslag

till artilleriskjutskolor och artilleritruppernas skjutöfningar;

generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse den 15 november

1898 angående arméförvaltningens artilleridepartements behof af statsmedel

för år 1900;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 15 november 1898 angående dess medelbehof för år 1900;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 15 november

1898 angående extra ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader;

komiténs för utredning rörande landets fasta försvar betänkande

den 25 juli 1898 samt chefens för fortifikationen, generalfälttygmästarens

och t. f. chefens för generalstaben in. fl. myndigheters deröfver afgifna

utlåtanden;

generalfälttygmästarens samt chefens för fortifikationen underdåniga

skrifvelse den 12 november 1898 angående öfverförande af en del af

anslaget till arméns vapen m. m. till anslaget till arméns byggnader

m. m. äfvensom arméförvaltningens å artilleri- och fortifikationsdepartementen

deröfver afgifna yttrande;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 25 oktober 1898 angående dess behof af ordinarie statsmedel

år 1900;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 2 november 1898

angående extra ordinarie anslag för arméns intendenturutrustning;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse

den 15 november 1898 angående anskaffning af lakan och handdukar

åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige;

chefens för III arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 22

augusti 1898 angående anvisande af arfvoden m. m. åt ordonnansofficerare

i fördelningsstab samt arméförvaltningens å civila departementet,

öfrige arméfördelningschefers och t. f. chefens för generalstaben deröfver

afgifna yttranden;

chefens för I arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 22

oktober 1898 angående anvisande af dagaflöning åt fördelningsstabens

ordonnansofficerare samt arméförvaltningens å civila departementet deröfver

afgifna utlåtande;

chefens för IV arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 11

s. 3 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 3

november 1897 angående förändrade grunder för rekryteringen och

manskapsaflöningen vid gardesregementena och ingeniörtrupperna samt

arméförvaltningens å civila departementet deröfver afgifna utlåtande;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 28

november 1898 angående förbättrade löneförmåner för arméns underbefäl

samt arméförvaltningens å intendents- och civila departementen

i ärendet afgifna utlåtande;

en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap af inspektör

för militärläroverken den 30 september 1898 aflåten underdånig skrifvelse,

hvarmed öfverlemnats förslag till ny stat för krigsskolan, äfvensom

arméförvaltningens å civila departementet i anledning deraf afgifna

utlåtande;

statskontorets underdåniga skrifvelse den 10 december 1898 angående

statsregleringen för år 1900 under fjerde hufvudtiteln;

chefens för I arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 10

november 1898 med uppgift å antalet rusthåll, som kunna antagas under

år 1900 effektivt fullgöra rustningen vid Skånska husar- och dragonregementena;
chefens

för VI arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 18

november 1898 med uppgift å antalet rotar, som kunna antagas under

år 1900 effektivt fullgöra roteringen vid Norrlands dragonregemente;

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga

skrifvelse den 26 november 1898 angående förhöjning af anslaget till

skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande samt arméförvaltningens

å civila departementet deröfver afgifna yttrande;

arméförvaltningens å fortifikations- och intendentsdepartementen

underdåniga skrifvelse den 2 december 1898 angående anläggande af

trängförråd i II, III, IV och V arméfördelningarne;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 5 april

1898 angående anläggande af militära telegraflinier och telegrafstyrelsens

deröfver afgifna utlåtande;

arméförvaltningens å fortifikations- och intendentsdepartementen

underdåniga skrifvelse den 15 november 1898 angående nybyggnader

för Vendes artilleriregementes beväringsmanskap; samt

chefens för II arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 22

oktober 1897 angående anläggande af ett militärbageri i Mjölby och

arméförvaltningens å intendentsdepartementet deröfver afgifna utlåtande.

Departementschefen yttrade härvid beträffande de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Fjerde liufvudtiteln.

Ordinarie anslagen.

Arméförvaltningen.

[1.] Sedan Eders Kongl. Maj:t låtit inom landtförsvarsdepartementet

uteslutning ur me(j hjelp af särskildt tillkallade personer utarbeta ett förslag till

detta anslag omorganisation af arméns förvaltning och vederbörande myndigheter

och uppföran- blifvit hörda öfver förslaget, framlade Eders Kongl. Maj:t i samband

J ny^ånsiag6 med den nådiga propositionen till 1898 års riksdag angående reglerandet

af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1899 förslag

till ny organisation af arméns förvaltning. Enligt detta förslag, hvilket

endast i vissa, mindre väsentliga delar afvek från det inom landtförsvarsdepartementet

utarbetade, skulle:

den nuvarande arméförvaltningen omorganiseras till tre särskilda

centrala styrelser genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning

och ombildning till artilleri- och fortifikationsstyrelser samt de

nuvarande intendents- och civila departementens sammanslagning till

en gemensam styrelse, intendenturstyrelsen,

sjukvårdsbyrån utbrytas från intendentsdepartementet och under

namn v! af arméns sjukvårdsstyrelse ställas under öfverfältläkaren, samt

fördelningsintendenturerna utvidgas genom tilldelning af revisionstjenstemän

för granskning af truppförvaltningsmyndigheternas räkenskaper,

dock med bibehållande af beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål

vid de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Enligt det för Riksdagen framlagda förslaget skulle sålunda artilleristyrelsen

öfvertaga den förvaltande myndighet, som utöfvats af arméförvaltningens

artilleridepartement samt dessutom handlägga de mål,

som tillhörde generalfälttygmästarens expeditions verksamhetsområde.

I fråga om de ärenden, som styrelsen alltså skulle komma att handlägga,

hänvisades till det inom landtförsvarsdepartementet utarbetade förslaget,

hvaraf tryckta exemplar till Riksdagens ledamöter öfverlemnades.

Styrelsen skulle utgöras af generalfälttygmästaren såsom chef

samt fälttygmästaren och chefen för artilleristaben såsom ledamöter och

chefer för hvar sin af de två byråer, deri styrelsen skulle fördelas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Fjerde hufvudtiteln.

nämligen förvaltningsbyrån och tekniska byrån. På förvaltningsbyrån

skulle tjenstgöra, förutom chefen samt kommenderade officerare och

underofficerare, följande ordinarie civila tjensteman, nämligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 registrator,

1 bokhållare, tillika redogörare, samt

1 revisor.

Personalen å tekniska byrån skulle uteslutande utgöras af officerare

och underofficerare.

Styrelsen skulle derjemte ega antaga extra ordinarie tjensteman,

tillfälliga biträden och vakt.betjente, äfvensom vid behof mot ersättningrådfråga

juridiskt bildade personer.

I fråga om ärendenas fördelning å byråerna äfvensom de föreslagna

ordinarie civila tjenstemännens åligganden hänvisades till landtförsvarsdepartementets

förslag.

Uti alla till styrelsens handläggning hörande mål skulle generalfälttygmästaren

på vederbörande byråchefs föredragning vara allena

beslutande. Vid föredragning af vissa angifna mål skulle protokoll

föras och dervid iakttagas, att byråchef, som i ett dylikt ärendes^ handläggning

deltagit, men ej kunnat instämma i beslutet, skulle låta till

protokollet anteckna sin afvikande mening.

Kostnaden för den sålunda föreslagna styrelsen skulle enligt bifogadt

förslag till stat uppgå till 20,300 kronor.

Fortijikationsstyrelsen skulle handlägga alla de ärenden, som tillhörde

arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt byggnadsafdelningen

vid fortifikationsstabens hufvudstation, på sätt landtförsvarsdepartementets

förslag närmare utmärkte. Styrelsen skulle utgöras af chefen för

fortifikationen såsom chef för styrelsen samt öfversten och en annan

regementsofficer vid fortifikationen såsom ledamöter och chefer för hvar

sin af de två byråer, förvaltnings- och tekniska byrån, hvari styrelsen

skulle indelas. På förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom byråchefen

samt kommenderade officerare och underofficerare, följande ordinarie

civila tjenstemän, nämligen:

1 sekreterare, tillika kamrerare,

1 revisor, tillika registrator, samt

1 bokhållare, tillika redogörare.

Personalen å tekniska byrån skulle deremot uteslutande bestå af

officerare och underofficerare vid fortifikationen.

Styrelsen skulle ega antaga juridiskt biträde, extra tjenstemän och

vaktmästare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Fjerde hufvudtiteln.

I fråga om ärendenas fördelning mellan byråerna, de ordinarie

civila tjenstemännens åligganden samt ärendenas handläggning inom

styrelsen skulle gälla bestämmelser, motsvarande dem, som meddelats

beträffande artilleristyrelsen.

Årliga kostnaden för fortifikationsstyrelsen skulle enligt upprättadt

förslag till stat uppgå till 16,800 kronor.

Intendentur styr elsen skulle öfvertaga den förvaltande myndighet, som

utöfvades af arméförvaltningens intendents- och civila departement, med

undantag dock af de ärenden, som handlades å intendentsdepartementets

sjukvårdsbyrå. Intendenturstyrelsen skulle lyda under generalintendenten

såsom chef samt arbeta på tre byråer, en militärbyrå och två

civilbyråer. Såsom chef å militärbyrån skulle tjenstgöra eu fältintendent

och såsom chefer å civilbyråerna ett krigsråd å hvardera byrån.

Styrelsen skulle således utgöras af generalintendenten såsom chef och

de tre byråcheferna såsom ledamöter. Till militärbyråns handläggning

skulle höra alla ärenden, som anginge arméns beklädnad och utredning,

naturaförplägnåd, öfningar m. m., och skulle å byrån tjenstgöra erforderlig

personal ur intendenturcorpsen.

På l:a civilbyrån skulle handläggas alla mål, som anginge arméns

rekrytering och aflöning, inqvarterings-, rese- och traktamentsersättningar,

indelningsverket, disposition af anslag och fonder, kongl. remisser,

som af generalintendenten ej tilldelades annan byrå, arkivet m. m.

Förutom det krigsråd, som skulle vara chef för denna byrå, skulle

dess personal utgöras af en sekreterare, en notarie, en registrator samt

extra ordinarie tjenstemän.

Till 2:a civilbyrån skulle höra alla ärenden angående kassa- och

räkenskapsväsendet, pensioneringen från Vadstena krigsmanshuskassa

och invalidhusfonden, besvärs- och anmärkningsmål m. m. äfvensom den

revision, som inom intendenturstyrelsen skulle ifrågakomma.

Personalen å denna byrå skulle utgöras af, förutom krigsrådet, två

kamrerare, två bokhållare, deraf den ene tillika redogörare, en revisor,

som till sitt biträde skulle hafva en examinerad intendentsaspirant, samt

extra ordinarie tjenstemän. Dessutom skulle styrelsen ega antaga juridiskt

biträde samt vaktmästare.

I fråga om de ordinarie civila tjenstemännens åligganden hänvisades

till bestämmelserna i landtförsvarsdepartementets förslag.

I alla mål skulle generalintendenten på vederbörande byråchefs

föredragning allena besluta; och skulle i fråga om protokolls förande

och reservationsrätt gälla detsamma, som vid artilleristyrelsen blifvit

omförmäldt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 7

Enligt bifogadt förslag till stat skulle kostnaden för den sålunda

föreslagna intendenturstyrelsen uppgå till 89,000 kronor.

Arméns sjukvårdsstyrelse skulle handlägga alla sådana mål angående

arméns sjukvårds- och veterinärväsende, som ej borde handläggas af

medicinalstyrelsen, äfvensom disponera alla medel, anslagna till sjukvårds-

och veterinärmateriel vid armén. Arméns sjukvårdsstyrelse skulle

lyda under öfverfältläkaren såsom chef och personalen i öfrigt utgöras af

1 byråchef, fördelningsläkare,

1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare,

1 assistent, regementsveterinär,

1 assistent, sjukvårdsintendent,

1 underofficer från Svea trängbataljons sjukvårdskompani.

Öfverfältläkaren skulle befrias från att inom medicinalstyrelsen

föredraga eller deltaga i handläggningen af andra mål än dem, som

anginge armén eller flottan.

Regementsveterinären skulle beordras från garnisonsregemente i

Stockholm mot åtnjutande af årligt arfvode. Sjukvårdsintendent skulle

beordras ur intendenturcorpsen. Enär adjutanten borde kunna vara

registrator och intendenten sköta kassan och räkenskaperna, vore någon

civilpersonal för dessa angelägenheter ej erforderlig.

Den på dessa grunder upprättade staten för arméns sjukvårds^

styrelse slutade å ett belopp af 17,670 kronor.

Vid hvarje fördelningsintendentur skulle placeras en revisor för granskningen

af truppförbandens medels- och persedelredogörelser med undantag

af de persedelredovisningar, för hvilkas granskning kräfdes särskild

teknisk sakkunskap. Till biträde åt revisorerne skulle vidare vid hvarje

fördelning placeras en examinerad intendentsaspirant. Revisionen af

räkenskaperna från de Gotländska truppförbanden skulle eg a rum inom

intendenturstyrelsen. Beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål

skulle bibehållas vid de centrala förvaltningsmyndigheterna. I öfverensstämmelse

härmed uppfördes på staten för intendenturstyrelsen sex

revisorer utöfver den revisor, som skulle tjenstgöra a styrelsens andra

civilbyrå.

I fråga om öfverflyttningen af den nuvarande personalen i arméförvaltningen

till de föreslagna nya styrelserna, anförde jag vid ärendets

underdåniga föredragning iniör Eders Kongl. Maj:t den 14 januari 1898:

Öfverflyttningen vore väsentligen underlättad genom nådiga kungörelsen

den 28 maj 1880, angående vilkoren för åtnjutande af de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Fjerde hufvudtiteln.

från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmånerna för arméförvaltningen,

i hvilken kungörelse föreskrefves, att embets- och tjensteman

vid arméförvaltningen skulle vara underkastad den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen

inträdande förändrad organisation af förvaltningen eller dess särskilda

afdelningar eller eljest i allmänhet kunde "varda stadgad, äfvensom,

derest i en framtid verkets ställning inom statsförvaltningen så förändrades,

att detsamma ej längre kunde såsom sjelfständigt embetsverk

anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad och

aflöning han innehade, efter den nya arbetsordningen sköta de med

tjensten förenade göromål.

Hvad då först vidkomme chefen för arméförvaltningens civila

departement, generalkrigskommissarien, funnes ingen motsvarande tjenst

i någon af de föreslagna nya styrelserna, utan blefve det nödvändigt,

att han, derest den föreslagna nya organisationen vunne bifall, öfverflyttades

å indragningsstat.

Högsta gradens tjenster eller krigsrådsbefattningarna vore enligt

den nuvarande organisationen af arméförvaltningen 3, under det att

endast 2 dylika befattningar funnes upptagna i staterna för de nya styrelserna

; men som en af ifrågavarande befattningar, enligt Eders Kongl.

Majrts beslut, i afvaktan på den ifrågasatta omorganisationen uppehölles

på förordnande, kunde indragning af en krigsrådstjenst ske utan svårighet.

2. gradens tjenst innehades af 8 personer, nämligen 4 sekreterare,

3 kamrerare och 1 krigskassor, af hvilka dock två af samma

skäl, som nyss anförts, hade tjensten endast på förordnande, nämligen

1 kamrerare och krigskassören, och således vore skyldige att

återgå till de tjenster, som de innehade på stat. Motsvarande tjenster

vid de föreslagna styrelserna skulle blifva endast 5, nämligen 3 sekreterare

och 2 kamrerare, hvadan det till en början komme att finnas

1 öfvertalig tjensteman af 2. graden, såvida organisationen komme

att träda i kraft från och med år 1899; men då en af innehafvarne

af de ifrågavarande befattningarna vore född år 1835, kunde detta förhållande

blifva af endast kort varaktighet.

Lägsta gradens tjenster skulle deremot blifva talrikare än för närvarande,

nemligen 16 (9 revisorer, 3 registratorer, 3 bokhållare och

1 notarie) i stället för 9 (4 revisorer, 3 revisorer och bokhållare och

2 bokhållare).

Genom sjukvårdsbyråns utbrytning från intendentsdepartementet

och bildandet af den nya sjukvårdsstyrelsen skulle icke ske någon

s. 9 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 9

sådan förändring i afseende å personalen, att någon tjensteman blefve

öfvertalig.

De ordinarie vaktmästarnes i arméförvaltningen antal vore nu 6

och skulle enligt den föreslagna organisationen af de nya styrelserna

blifva lika många.

Det skulle således, om förslaget till förändrad organisation af

arméns förvaltning godkändes, förutom generalkrigskommissarien, finnas

allenast en tjensteman i armé förvaltningen, för hvilken motsvarande

tjenst ej kunde beredas i någon af de nya styrelserna. Dessutom skulle

en sekreterare och auditör samt en kassör och redogörare vid fortifikationen

blifva öfvertaliga. För dessa tjenstemän måste alltså aflöning

på annat sätt beredas. I riksstaten funnes under benämningen »ersättning

åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation» upptaget ett

»förslagsanslag, högst», afsedt, såsom anslagets benämning också utvisade,

att bestrida vissa före 1892 års omorganisation i vederbörande

stater upptagna afiöningsförmåner, hvilka ej i nu gällande stater återfunnes,

utan skulle utgå allenast så länge, som de personer, hvilka då

voro innehafvare af vissa befattningar, komme att i dessa befattningar

qvarstå. Det syntes derför lämpligt, att de löner, tjenstgöringspenningar

och ålderstillägg, som måste utbetalas till de tjenstemän, hvilka

skulle komma att blifva öfvertaliga.yid den ifrågasatta omorganisationen

af arméns förvaltning, uppfördes att utgå från detta anslag. Dessa

tjenstemän vore:

1''ödelseår.

Lön.

Tjenstgörings-

penningar.

Ålderstillägg.

sekreteraren vid arméförvalt-

ningen L. R. Lindbohm...

sekreteraren vid fortifikatio-

1835

3,000: —

1,500: —

1,000: —

nen G. O. Lindbom .........

1848

2,500: —

—

1,000: —

kassören vid fortifikationen

H. F. W. Geete..................

1847

2,000: —

—

500: —

summa kronor 7,500: — 1,500: — 2,500: —,

hvarvid dock anmärktes, att för sekreteraren vid fortifikationen G. O.

Lindbom, oaktadt hans lön å fortifikationens stat utgjorde 3,000 kronor,

såsom lön upptagits allenast 2,500 kronor af det skäl, att å fortifikationens

stat skulle uppföras arfvode för en auditör med 500 kronor,

hvarigenom alltså detta belopp blefve tillgängligt för bidrag till aflönande

af nämnde sekreterare, som ju jemväl vore auditör vid Svea

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Fjerde liufvudtiteln.

ingeniörbataljon. Gillades denna åsigt, skulle alltså anslaget till ersättning

åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation behöfva förhöjas

med tillhopa 11,500 kronor.

Emot hufvudgrunderna för arméförvaltningens föreslagna ombildning

till tre styrelser, artilleri-, fortifikations- och intendenturstyrelserna, och

i samband dermed sjukvårdsbyråns ställande under öfverfältläkaren,

hade de militära myndigheter, till hvilka organisationsförslaget remitterats,

i allmänhet icke framstält några anmärkningar af principiel natur.

Arméförvaltningen åter, som ansett sig kunna i princip godkänna

ett sammanförande af artilleri- och fortifikationsärendena till särskilda

artilleri- och fortifikationsstyrelser, afstyrkte organisationsförslaget i

öfrigt, enär arméförvaltningen af skäl, för hvilka jag här nedan skall

redogöra, afstyrkt öfverflyttandet till fördelningsintendenturerna af den

revision, som nu verkstäldes inom arméförvaltningen, och ett sådant

öfverflyttande uppenbarligen utgjorde den nödvändiga grunden och förutsättningen

för organisationsförslagets utförbarhet. Äfven kammarrätten

och statskontoret hade afstyrkt revisionens öfverflyttande till fördelningsintendenturerna.

De tre embetsverk^ hade dervid hufvudsakligen anfört,

kammarrätten:

revisorerna vid fördelningsintendenturerna skulle icke med lika

sakkunskap och lika skyndsamt som arméförvaltningens revisionstjenstemän

kunna fullgöra revisionsarbetet i dess helhet;

handläggningen af revisionsgöromålen skulle, till följd af revisionstjenstemännens

skilda tjenstgöringsorter, förlora i likformighet, .och de

vid de i landsorten förlagda fördelningsintendenturerna anstälda revisionstjenstemännen

skulle icke vinna den allmänna öfverblick öfver arméns

förvaltning eller kunna förskaffa sig de hjelpkällor för behörigt fullgörande

af sina göromål, som nu stode arméförvaltningens revisorer

till buds;

räkenskaperna skulle sannolikt icke lika tidigt som nu kunna blifva

användbara för uppgörande af bokslutet för fjerde hufvudtiteln;

då fördelningschef och fördelningsintendent hade till åliggande

att inom vederbörlig arméfördelning öfvervaka hushållningen vid till

densamma hörande truppförband och att vid behof söka åvägabringa

till besparing ledande åtgärder, syntes förslaget att pålägga fördelnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 11

intendenturernas revisionsafdelningar detta vigtiga bestyr vara mindre

lämpligt och beteckna en försämring af den nuvarande kontrollen i

afseende å hushållningen;

revisorerna och deras biträden skulle, såsom tillhörande intendenturcorpsen

och ställda i subordinationsförhållande under fördelningsintendenturerna,

sannolikt icke visa sig besitta lika stor sjelfständighet

vid utöfvande af sin verksamhet som nuvarande revisionspersonal,

hvilken under sin tjenstgöring inom arméförvaltningen vore stäld utom

närmare beröring med de redogörare eller myndigheter, hvilkas räkenskaper

det ålåge densamma att granska;

revisionspersonalen i arméförvaltningen hade visat sig besitta större

sakkunskap och vidsträcktare kännedom om de å arméns förvaltning

tillämpliga författningarnas anda och bokstaf än de till intendenturcorpsen

hörande redogörare, ur hvilken corps fördelningsintendenturernas revisionspersonal

skulle rekryteras;

då, såsom i organisationsförslaget framhållits, erfarenheten visat,

att intendenturcorpsens nuvarande organisation ej visat sig betrygga

eller ens möjliggöra en god rekrytering af nämnda corps, torde det

kunna befaras, att de föreslagna revisionsbiträdena (underintendenter

eller intendentsaspiranter) ej skulle befinnas för tjenstgöringen inom

revisionsafdelningen behörigen qvalificerade eller ens kunna till ifrågastäldt

antal anskaffas, under det att, enligt i arméförvaltningen vunnen

upplysning, för närvarande ett tiotal e. o. tjensteman utan fast anställning,

emot en obetydlig godtgörelse, lemnade ett erkännansvärdt biträde

vid revisionsarbetet inom arméförvaltningens civila byråer;

statskontoret:

revisorerna vid fördelningsintendenturerna skulle ej undfå den sjelfständig^

ställning, dessa tjensteman borde intaga, utan komme i en till

fördelningsintendenturen och stundom äfven till fördelningsintendenten

beroende ställning;

arméförvaltningen:

med ifrågavarande anordning skulle följande brister och olägenheter

vara förenade:

skiljaktig författningstolkning och saknaden af de för revisionen

vigtiga hjelpkällor, som funnes i det centrala embetsverket;

en icke tillräckligt sjelfständig eller oberoende revisionspersonal,

som dessutom ej vore i besittning af nog grundliga författningskun
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Fjerde hufvudtiteln.

skaper — personalen vid intendenturcorpsen hade nämligen icke visat

sig ega sådan kännedom om författningarna rörande arméns förvaltning

eller förmåga att tillämpa dessa, som vore erforderliga;

räkenskapernas försenade insändande till centralmyndigheten;

frånvaron från arméns centrala förvaltningsmyndighet af den naturliga

rätten att genom egen revision förvissa sig om de till arméns

förvaltningsmyndigheter utanordnade medlens behöriga och författningsenliga

användning; samt

det uppenbarligen olämpliga förhållandet, att anmärkningar, som

mot räkenskaperna framstäldes af revisionen hos fördelningsintendenturerna,

icke kunde der vid anmärkningarnas bestridande fastställas.

Häremot tillät jag mig vid ärendets underdåniga föredragning erinra:

Visserligen måste författningskunskapen vara större inom en central

revision, der den enskilde revisorn kunde få hjelp och understöd

af förmän och kamrater inom författningsområden, som af honom vore

mindre kända, så att detta skäl till förslagets afstyrkande i ifrågavarade

de! skulle vara tungt vägande, såvida revisionen såsom hittills skulle

inskränkas till siffrorna, verifikationerna och utgifternas författningsenlighet;

men, såsom förslaget angåfve, borde revisionen vara så organiserad,

att den förmådde tränga djupare in i räkenskaperna och äfven

anmärka sådana utgifter, som ej öfverensstämde med god hushållning

och sparsamhet. Och första vilkoret härför vore ovilkorligen, att de

reviderande tjenstemännen stäldes trupperna så nära som möjligt och

således numera, sedan fördelningsintendenturer inrättats, fördelades på

dessa. Härigenom måste äfven arméfördelningschefen och fördelningsintendenten

få tillfälle till vidgad öfverblick öfver förvaltningen vid

underlydande trupper och anstalter och således kunna i verksammare

mån än hittills fylla eu af sina vigtigaste uppgifter i fredstid, tillvaratagandet

af statskassans intressen. Den anmärkta bristen på likformighet

i revisionsarbetet å de olika arméfördelningsrevisionerna kunde

förekommas genom direktiv från centralstyrelserna och hade dessutom

mindre betydelse, enär ju alla räkenskaper skulle undergå förnyad

granskning inom kammarrätten, och det torde vara att underskatta

kammarrättens revision, om man ansåge, att under denna en annan

central revision skulle vara af behofvet påkallad. Den fruktan för

©sjelfständighet hos fördelningsrevisorerna, som embetsverken hyst,

torde näppeligen vara berättigad, enär afsedt vore, att desse tjenstemän

skulle med fullmagt tillsättas af intendenturstyrelsen, å hvilkens stat

de äfven blifvit upptagna, och att uti behörig författning eller instruk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 13

tion omgärda deras ställning med sådana bestämmelser, att de vid utöfvandet

af sin uppgift och skötandet af sitt kall skulle erhålla en fullt

betryggad sjelfständighet. Och hvad beträffade den försening af bokföringsarbetet

vid centralmyndigheten, som enligt embetsverkens åsigt

skulle blifva en följd af revisionens förläggning till fördelningsintendenturerna,

uppvägdes den af att revisionsarbetet genom dess decentralisering

påskyndades.

Beträffande det sålunda af Eders Kongl. Maj:t till 1898 års riksdag

framlagda förslaget yttrade statsutskottet, att förslaget enligt utskottets

uppfattning innebure ett fullföljande af den på grund af 1892

års urtima riksdags beslut inledda utvecklingen af arméns förvaltningsväsende,

i hvad förslaget afsåge utvidgande af arméfördelningschefernas

förvaltningsmyndighet samt tillämpande af principen om sjelfhushållning

vid de lägre truppförhanden. Med den ökade sjelfhushållning vid trupperna,

som utskottet funne vara ett kraftigt medel till främjande af en

sparsam och ändamålsenlig användning af de till landtförsvarets behof

anvisade medlen, uppkomme också enligt utskottets åsigt behof af en

revision, som på nära håll kunde följa förvaltningen af de till truppförbandens

förfogande stälda medlen, och kunde utskottet ej dela de

betänkligheter, som från åtskilliga håll uttalats emot förslaget om förflyttning

till arméfördelningarna af den nu inom arméförvaltningen försiggående

första revisionen af arméns räkenskaper, utan ansåge utskottet

det tvärtom kunna ifrågasättas, huruvida icke äfven domsrätten i anmärkningsmål

borde öfverflyttas från centralmyndigheten till arméfördelningscheferna.

I afseende på arméförvaltningens omorganisation till särskilda styrelser

hyste utskottet visserligen vissa betänkligheter, härledande sig

från fruktan, att sammanhållningen mellan de olika grenarna af arméns

förvaltning härigenom skulle försvagas, men utskottet ansåge sig dock

böra biträda det föreliggande förslaget, emedan det i andra hänseenden

innebure väsentliga förbättringar af den nuvarande organisationen och

olägenheten af styrelsernas fria ställning gent emot hvarandra kunde

aflägsnas genom de instruktioner, som förmodades blifva utfärdade för

de särskilda styrelserna.

Af den diskussion, som uppstod inom Riksdagens kamrar, då det

sålunda af statsutskottet i hufvudsak tillstyrkta förslaget förelåg till

behandling inom desamma, kan anses framgå — om man bortser från

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Fjerde liufvudtiteln.

de anföranden, som framburos af principiela motståndare till hela förslaget

och till de grunder, hvarpå det hvilade — att det egentligen

var den första revisionens förflyttande från centralmyndigheten till fördelningsintendenturerna

samt användandet af intendentsaspiranter såsom

biträden åt revisorerna, som förorsakade frågans fall vid riksdagen.

Nästan alla de talare, som uppträdde mot förslaget, framhöllo,

stödjande sig på kammarättens, statskontorets och arméförvaltningens

afstyrkande utlåtanden, den fara, som de sågo uti den första revisionens

förläggande från den centrala förvaltningsmyndigheten till fördelningsintendenturerna.

De fruktade nämligen, att den ensam stående revisorn

vid dessa skulle bli utsatt för påtryckningar från de militära myndigheterna,

som han ej skulle kunna motstå, påtryckningar, för hvilka han

ej skulle kunna blifva utsatt vid centralverket, inom hvilket han skulle

vara hägnad af hela det moraliska stödet af det verk, han tillhörde,

och den kamratcorps, han hade omkring sig, när han vågade framställa

sina anmärkningar.

Min uppfattning, att den föreslagna decentralisationen af revisionen

skulle medföra afsevärda fördelar i afseende på revisionens omfattning

och grundlighet, har icke blifvit rubbad af hvad sålunda förekommit;

men då denna del af förslaget mött sådant motstånd, att det synes

omöjliggöra förslagets genomförande i öfriga delar, torde tanken på

införandet af fördelningsrevisioner för närvarande böra öfvergifvas. På

de skäl, det inom landtförsvarsdepartementet utarbetade förslag innehåller

och jag vid underdånig föredragning af detta förslag den 14 januari 1898

framhållit — och för hvilka skäl jag strax skall i korthet ånyo redogöra —

måste ett genomförande af förslaget i öfrigt anses högeligen önskvärd!;

enligt min mening bör derför förslaget härutinnan ånyo framläggas till Riksdagens

pröfning och revisionen dervid bibehållas vid den centrala embetsmyndigheten;

en följd af ett sådant ordnande af revisionen skulle

blifva, att de intendentsaspiranter, som skolat vid fördelningsintendenturerna

tjenstgöra såsom revisorsbiträden, böra ersättas med civila

amanuenser, för hvilka således kräfves höjning i anslaget till intendenturstyrelsen,

under det att de å anslaget till intendenturcorpsen upptagna

arfvodena till examinerade intendentsaspiranter och underintendenter,

25,000 kronor, kunna minskas med motsvarande belopp, hvilket

skäligen torde kunna beräknas till 5,000 kronor. Att någon nedsättning

af det föreslagna antalet revisorer icke bör ega rum i följd af

revisionens bibehållande vid den centrala eiribetsmyndigheten, torde

framgå deraf, att, fastän de nuvarande revisorernas å intendents- och

civila departementen antal är 4 och under en följd af år revisors
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 15

göromål varit uppdragna åt ytterligare åtskilliga extra tjensteman, en

del räkenskaper icke hunnit i arméförvaltningen granskaB, innan de

öfverlemnats till kammarrätten.

De skäl, som tala för arméförvaltningens omorganisation på föreslaget

sätt, hafva, såsom jag nyss nämnt, redan tillförene blifvit af

mig utförligt framhållna, men jag anser mig dock böra nu i korthet

ånyo redogöra för desamma.

För närvarande råder mellan de för truppförbanden vigtigaste förvaltningsgrenarne

en skadlig dualism, i det att de ärenden, som angå

förplägnad, beklädnad, remontering, öfningar, med mera, skola handläggas

å arméförvaltningens intendentsdepartement, och de, som angå

aflöning och rekrytering, med mera, å arméförvaltningens civila departement.

Detta förhållande medför den olägenheten, att de för de underordnade

förvaltningsorganen — fördelningsintendenturerna och truppförbandens

förvaltningar — behöfliga medlen måste reqvireras från och

redovisas inför olika myndigheter, och att, då förskott till nämnda underordnade

förvaltningsorgan icke kunna undvikas, önskvärd reda och

trygghet i kassaväsendet icke kan ernås. Berörda, för öfrigt till slitningar

mellan de båda departementen lätt föranledande dualism skulle

komma att försvinna genom införandet af en enhetligt ordnad intendenturförvaltnmg,

den föreslagna intendenturstyrelsen, hvilken skulle

öfvertaga de båda nämnda departementens åligganden. Alla de talrika

mål, hvilka beröra såväl intendentsdepartementets som civila departementets

verksamhetsområde och i följd deraf nu måste handläggas af

båda departementen, skulle få en snabbare handläggning, då förvaltningen

blefve enhetligt organiserad med en för ärendenas behöriga

gång ansvarig chef och målen således ej behöfde undergå utredning på

två ställen. Den enhet i räkenskaps-, redovisnings- och revisionsväsendet,

hvilkens önskvärdhet så ofta blifvit uttalad, skulle komma till

stånd, och genomförandet af en utvidgad decentralisation af förvaltningsgöromålen

på fördelningsintendenturerna och truppförbandens förvaltningar

väsentligen underlättas.

Genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning ur

arméförvaltningen och sammanslagning på föreslaget sätt med de rent

militära expeditioner, som för närvarande ega bestånd vid sidan om

arméförvaltningen, nämligen generalfälttygmästarens expedition och

fortifikationsstabens hufvudstation, skulle äfven för dessa förvaltningsgrenars

centralmyndigheter erhållas en för ärendenas snabba behandling

eftersträfvansvärd enhet och åtskilligt onödigt skrifveri undanrödjas, som

med nuvarande organisation måste ske mellan artilleridepartementet och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Fjerde hufvudtiteln.

generalfälttygmästarens expedition och mellan fortifikationsdepartementet

och byggnadsafdelningen af fortifikationsstabens hufvudstation med anledning

deraf, att alla teknisk kunskap kräfvande mål först måste utredas

och i detalj utarbetas i nyssnämnda militära expeditioner och

derefter, för den händelse att kontrakt skall afslutas med leverantör

eller entreprenör, medel eller persedlar utanordnas, eller dylikt, öfverlemnas

till vederbörande departement i arméförvaltningen för att derstädes

slutbehandlas.

Genom inrättandet af en arméns sjukvårdsstyrelse skulle åvägabringas

enhet och ordning i arméns för närvarande under två myndigheter,

öfverfältläkaren och intendentsdepartementets sjukvårdsbyrå, lydande

sjukvårdsangelägenheter.

Slutligen vill jag erinra derom, att i de instruktioner, hvilka komma

att för de föreslagna styrelserna utfärdas, bestämmelser kunna och böra

meddelas, genom hvilka, såsom statsutskottet också yttrat, nödig sammanhållning

emellan de olika grenarne af arméns förvaltning åstadkommes

och hvarje olägenhet af styrelsernas fria ställning gent emot

hvarandra aflägsnas.

Statsutskottet vid 1898 års riksdag ansåg följande mindre ändringar

i förslaget om organisationen af ifrågavarande styrelser böra vidtagas,

nämligen:

att revisors- och registratorsbefattningarna vid artilleristyrelsen

borde bestridas af en och samma person, såsom vid fortifikationsstyrelsen

föreslagits, isynnerhet som enligt utskottets åsigt intet hinder

förefunues, att under den ordinarie revisorns och registratorns öfverinseende

och på hans ansvar uppdraga diariiföringen till en amanuens;

att ersättningen för det juridiska biträdet vid fortifikationsstyrelsen

borde nedsättas från 1,500 kronor till 1,000 kronor och för samma

biträde vid intendenturstyrelsen från 1,000 kronor till 500 kronor; samt

att veterinärassistentens vid arméns sjukvårdsstyrelse föreslagna

arfvode, 1,200 kronor, borde nedsättas till det nuvarande, 800 kronor,

emedan hans göromål ej skulle komma att ökas, sedan Riksdagens båda

kamrar vid behandlingen af sjette hufvudtiteln beslutat, att det militära

och civila veterinärväsendet ej skulle skiljas från hvarandra.

I förslaget till 1898 års Riksdag voro emellertid tjenstemännens

antal och aflöningsförmåner nedbringade så långt, som ett nöjaktigt

utförande af arbetet och en god rekrytering af de civila tjenstemännen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 17

inom de olika styrelserna kunde tillåta; arméförvaltningen ansåg också

i sitt underdåniga utlåtande öfver förslaget en icke obetydlig ökning

af den föreslagna personalen vara oundgänglig.

Hvad särskildt angår revisorn inom artilleristyrelsen, skulle han icke

erhålla mindre arbete än den nuvarande revisorn å arméförvaltningens

artilleridepartement, emedan de stora medels- och persedelredogörelser,

som för närvarande ingå från departementet underlydande Carl Gustafs

stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken, Åkers krutbruk, de 9 centrala

tyg-, gevärs- och ammunitionsförråden, förrådet å Marma skjutfält och besigtningsofficerarne

vid styckebruken fortfarande skulle komma att insändas

till och revideras vid artilleristyrelsen. Eevisorn derstädes, som deraf

skulle blifva helt och hållet upptagen, kan ej få tid öfrig till registratorsgöromålen,

äfven om sjelfva diariiföringen uppdrages åt en amanuens.

För öfrigt har det visat sig vara en brist i den nuvarande organisationen

af arméförvaltningen, att registratorsgöromålen äro uppdragna

åt amanuenser, hvilkas aflöning är så låg, att man ej kan begära, att de

odeladt skola egna sig åt det uppdrag, hvarmed de betros, och hvilka

för vinnande åt meriter, så ofta tillfälle erbjuder sig, söka förordnande

på ordinarie tjenster inom och utom verket, hvaraf blir en följd, att

registratorstjensten under en stor del af året upprätthålles af extra amanuenser,

som ej hafva tillräcklig kännedom om handlingarna för att på

rätt sätt kunna betjena verkets tjenstemän och allmänheten. Då härtill

kommer, att registratorsgöromålen inom artilleristyrelsen komma att

blifva betydligt vidlyftigare än för närvarande i arméförvaltningens

artilleridepartement genom den föreslagna sammanslagningen af generalfälttygmästarens

expedition med samma departement, torde skäl vara

att bibehålla en särskild registrator i artilleristyrelsen.

Den ifrågasatta nedsättningen af arfvodena till juridiska biträdena

vid fortifikations- och intendenturstyrelsen torde ej heller vara välbetänkt.

Chefen för fortifikationen har i sitt underdåniga yttrande

öfver det framlagda organisationsförslaget framhållit, hvilka omfattande

uppdrag juridiska biträdet vid fortifikationsstyrelsen skulle hafva att

fullgöra, sedan den nuvarande juridiskt bildade sekreterarens vid fortifikationen

och den civila byråchefens vid fortifikationsdepartementet

tjenster blifvit indragna; med hänsyn härtill hafva såväl chefen för

fortifikationen som arméförvaltningen föreslagit, att det juridiska biträdets

arfvode skulle sättas till 2,000—2,500 kronor. Då detta arfvode

emellertid blifvit nedsatt till 1,500 kronor, torde sparsamhetsprincipen

hafva blifvit tillämpad så långt, som klokheten medgifver. Äfven vid

den föreslagna intendenturstyrelsen med dess omfattande och mångBih.

till Eiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Ajd. 1 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Fjerde hufvudtiteln.

skiftande verksamhetsområde, inom hvilket falla målen angående indelningsverket,

leveranser af olika slags förnödenheter, regementenas samt

rust- och rotehållares enskilda kassor, eganderättsförhållanden å mötesplatser

m. m., torde juridiska biträdet få så mycket arbete, att någon

nedsättning i arfvode!., 1,000 kronor, ej kan ifrågasättas.

I anledning af den jemförelse, som blifvit gjord mellan arfvodet

till det nuvarande juridiska biträdet, 2,000 kronor, och de föreslagna

arfvodena till samma slags biträden vid de tre centrala styrelserna,

sammanlagdt 3,000 kronor, torde böra erinras, att de föreslagna artilleri-

och fortifikationsstyrelserna måste antagas oftare än de nuvarande

artilleri- och fortifikationsdepartementen komma att anlita det

juridiska biträdet, enär krigsrådsembetena å dessa departement äfvensom

sekreterarebeställningen vid fortifikationen enligt förslaget skola indragas.

Hvad angår veterinärassistentens arfvode, har det redan visat sig,

att hans göromål i sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement

varit så omfattande, att hans nuvarande arfvode, 800 kronor,

kan anses väl knappt tilltaget; enligt förslaget skulle, äfven om

icke hela det militära veterinärväsendet, såsom ifrågasatt varit, blifver

skiljdt från medicinalstyrelsen, åtskilliga nya ärenden tilldelas honom,

nämligen upprättande årligen af mobiliseringsplaner för den militära

veterinärpersonalen, årliga sammandrag af de militärveterinära årsberättelserna,

förslag till förordnande för fältveterinärstipendiaterna, förslag

till möjligen behöfliga nya instruktioner o. d. Då dessutom ett träget

arbete i arméns sjukvårdsstyrelse beröfvar den der anstälda veterinären

många tillfällen till en lönande enskild praktik, torde någon nedsättning

af det föreslagna arfvodet ej böra ske, om platsen skall kunna besättas

med fullt kompetent person.

Med anledning af en inom statsutskottet afgifven reservation i

fråga om uppförande å staten för arméns sjukvårdsstyrelse af lön och

dagaflöning åt öfverfältläkaren, hvilken reservation synes hvila på det antagandet,

att häraf ökad kostnad skulle uppstå på medicinalstyrelsens

stat, torde böra erinras, att, såsom i Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition

till 1898 års riksdag angående regleringen af utgifterna under

åttonde hufvudtiteln uttryckligen framhållits, de löneförmåner, som nu

utgå till öfverfältläkaren, genom hans uppförande å annan stat skulle

blifva disponibla för aflöningen af ett nytt medicinalråd.

I enlighet med hvad jag sålunda anfört, har jag låtit upprätta förslag

till stater för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen, intendentur
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 19

styrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse; i staten för sistnämnda styrelse

har, i öfverensstämmelse med hvad jag här nedan under [4.]

föreslagit angående höjning i aflöningsförmånerna åt arméns underbefäl,

dagaflöningen till den från Svea trängbataljon kommenderade sergeanten

beräknats till 1 krona 20 öre i stället för nu utgående 80 öre.

Staterna sluta å respektive 20,300, 16,800, 94,000 och 17,798 kronor

(se bil. n:is 1—4) och torde böra Riksdagen föreläggas.

Beträffande de vilkor, hvarunder de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner

skulle få åtnjutas, torde böra föreskrifvas, att för embetseller

tjensteman vid nuvarande arméförvaltningen, hvilken varder till

befattning af motsvarande grad vid någon af de nya styrelserna Överflyttad,

fortfarande skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som

finnas meddelade i nådiga kungörelsen den 28 maj 1880 angående vilkoren

för åtnjutande af de från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmåner

för arméförvaltningen, samt att embets- och tjensteman, som

framdeles vinner anställning i någon af nämnda styrelser, skall, förutom

berörda vilkor, jemväl vara underkastad de ändrade bestämmelser i fråga

om pensionsrätt, som framdeles kunna varda meddelade.

Emellertid beröras äfven åtskilliga andra anslag än anslaget till

arméförvaltningen af den ifrågasatta nya organisationen. Det å intendenturcorpsens

stat upptagna anslaget till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter

eller underintendenter bör af redan anfördt skäl minskas

med det belopp, hvarmed anslaget till amanuenser i intendenturstyrelsen

ökats, eller med 5,000 kronor.

Hvad angår anslaget till artilleristaben, beröres detta anslag i så

måtto af den ifrågavarande omorganisationen af arméförvaltningen, att

den å arméförvaltningens nuvarande stat å artilleridepartementet uppförde

byråchefsassistenten och hans arfvode 1,000 kronor böra öfverflyttas

till artilleristaben. Då å denna stat dessutom för närvarande

finnes upptagen en vaktmästare med arfvode af 600 kronor, men något

skäl icke synes förefinnas, hvarför denne vaktmästare icke skulle göras

likstäld med vaktmästarne vid de centrala embetsverken och hafva pensionsrätt

liksom dessa, har jag i det förslag till ny stat för artilleristaben,

som jag låtit upprätta (se bil. n:o 5), upptagit hans löneförmåner

lika med deras eller sålunda med lön 500 kr. och tjenstgöringspenningar

300 kr. jemte rätt till ålderstillägg.

Hvad angår anslaget till aflöning och rekrytering, beröres detta i

så måtto af omorganisationen, att en förändring synes böra ega rum i

gällande stat för fortifikationen. Å denna stat finnas nämligen upptagna

dels en sekreterare, hvilken tillika är auditör vid Svea ingeniörbataljon,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Fjerde liufyudtiteln.

med årlig lön af 3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor

efter femte och tionde tjensteåret, samt en kassör och redogörare med

årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg å 500 kronor efter femte

tjensteåret. Dessa tjenstebefattningar böra nämligen, om förslaget till

ny organisation af arméns förvaltning godkännes, såsom öfverflödiga

indragas. Visserligen äro de nuvarande innehafvarne af dessa befattningar,

likasom arméns personal i öfrig!, skyldige att underkasta sig

den förändring i tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, som en

omorganisation af landtförsvaret kan göra erforderlig, men det synes

mig dock icke böra ifrågasättas, att en omorganisation af arméns förvaltning,

som egentligen ej berör fortifikationen, skall anses såsom en

sådan omorganisation af landtförsvaret, att ifrågavarande, å fortifikationens

stat upptagna tjenstemän skulle vara skyldige att låta öfverflytta

sig till de nya styrelserna och underkasta sig en tjenstgöring af

större omfattning och delvis helt annan art, än den, som hittills ålegat

dem. Ifrågavarande tjenstemän torde derför böra bibehållas såsom

öfvertalige, tills de uppnå föreskrifven pensionsålder eller af annan

anledning lemna sina befattningar. Då emellertid sekreteraretjensten

vid fortifikationen, med hvilken auditörsbefattningen vid Svea ingeniörbataljon

är förenad, sålunda skulle indragas, bör i stället å fortifikationens

stat uppföras arfvode till en auditör med 500 kronor, hvarvid

dock naturligtvis bör erinras, att denne auditör icke skulle tillsättas

förr än sekreteraren vid fortifikationen afgått från nämnda beställning.

I nu berördt syfte torde sålunda till Riksdagen böra göras framställning

derom, att Eders Kongl. Maj:t må så ändra gällande stat för

fortifikationen, att de i nämnda stat för en sekreterare, tillika auditör vid

Svea ingeniörbataljon, samt för en kassör och redogörare upptagna

löneförmåner, tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslutas samt

i stället i nämnda stat uppföres arfvode för en auditör vid Svea ingeniörbataljon

med 500 kronor; och skulle vid bifall härtill anslaget till

aflöning och rekrytering kunna minskas med 4,500 kronor.

Åt de nuvarande innehafvarne af ifrågavarande båda beställningar

torde aflöning böra beredas genom ökning af anslaget till ersättning

åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation såsom — enligt hvad

jag redan nämnt — vid 1898 års riksdag föreslogs.

Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjensteäldern äldste

bataljonsläkarne, torde böra erinras, att i arméförvaltningens nuvarande

stat finnes uppförd aflöning till en assistentläkare å sjukvårdsbyrån med

1. bataljonsläkares lön och dagaflöning, tillhopa 2,895 kronor, men att,

för vinnande af öfverensstämmelse i detta hänseende med förhållandena

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Fjerde hufvudtiteln.

vid armén i öfrig!, der 1. bataljonsläkare ej vidare förekomma, utan

bataljonsläkarne äro fördelade i två löneklasser med högre och lägre

aflöning, aflöning till assistentläkaren å den föreslagna sjukvårdsstyrelsen

upptagits med allenast 1,630 kronor, samt att med anledning häraf nu

ifrågavarande anslag bör förhöjas med skilnaden eller 1,265 kronor.

Förutom de sålunda nämnda anslagen, komma äfven anslagen till

ålderstillägg och till inqvartering skostnader att beröras af de utaf mig

nu ifrågasatta omorganisationsåtgärderna.

Hvad det förstnämnda af dessa anslag angår, skulle enligt beräkningar,

som jag låtit verkställa, visserligen en ökning af utgifter under

detta anslag uppstå, men denna ökning är ej så betydande, att, sedan

anslaget vid 1898 års riksdag höjts till 30,000 kronor, en ytterligare

förhöjning af anslaget synes behöfva ifrågasättas.

Inqvarteringskostnaderna blifva såsom beräkningarna i bil. n:o 6

utvisa, så mycket större, att det för ifrågavarande ändamål i riksstaten

anvisade anslaget bör ökas med, i rundt tal, 560 kronor.

Om man från summan af

nuvarande anslag till arméförvaltningen .......................... kr. 147,265: —

» y> » artilleristaben .................................. » 12,200: —

» aflöning till sekreterare samt kassör och redogörare

vid fortifikationen............................................. » 5,000: —

föreslagen minskning i anslaget till intendenturcorpsen...... » 5,000: —

eller summa kr. 169,465: —

frånräknar summan af

föreslaget anslag till artilleristyrelsen................................. kr. 20,300: —

» » x> fortifikationsstyrelsen ....... » 16,800: —

» _ » b intendenturstyrelsen ....................... » 94,000: —

» » » arméns sjukvårdsstyrelse............... » 17,798: —

» » » artilleristaben .................................... » 13,400: —

» » » auditörsarfvode vid Svea ingeniör
bataljon

.............................................................................. » 50Ö: —

föreslagen ökning i anslaget till ökad aflöning för de

till tjensteåldern äldste batalj onsläkarne » 1,265: —

» ökning i anslaget till inqvarteringskostnader... »_560: —

eller summa kr. 164,623: —

erhålles en siffra, som utvisar, att den föreslagna nya organisationen

af arméns centrala förvaltning medför en besparing af 4,842 kronor,

då den blifvit fullt genomförd. Dessutom är att märka, att den utgift för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Fjerde hufvudtiteln.

extra revisionspersonal i arméförvaltningen, som med 3,200 kronor för

närvarande utgår från anslaget till extra utgifter, skulle komma att försvinna,

så att beloppet blifver disponibelt till bestridande af andra

nödvändiga statsutgifter, under det att de omkostnader för hyra, ved,

ljus, m. m. för en del af intendentsdepartementet, som enligt Eders Kongl.

Maj:ts nådiga proposition till 1898 års Riksdag antogos kunna besparas,

blifva nödvändiga med den nu uppgjorda organisationen af förvaltningen,

enligt hvilken revisorerna åter skola hafva embetsrum i hufvudstaden.

I Eders Kongl. Maj:t,s nyssnämnda proposition antogs en af sekreterarne

i arméförvaltningen L. R. Lindbohm skola genom den föreslagna

omorganisationen . blifva öfvertalig och föreslogs, att ersättning skulle

honom beredas från anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd af

arméns omorganisation; genom sekreteraren i arméförvaltningen H.

Eklundhs den 20 februari 1898 timade frånfälle har detta förhållande

ändrats derhän, att någon sådan ersättning icke behöfver utgå. Så

länge sekreteraren G. O. Lindbom samt kassören Geete, hvilkas tjenster

enligt förslaget skola indragas, qvarstå i dessa tjenster, måste dock

såsom jag redan nämnt, deras aflöningsförmåner med 6,000 kronor uppföras

å nyssnämnda anslag. Likaså torde böra erinras, att vid omorganisationens

genomförande nuvarande generalkrigskommissarien, hvilkens

löneförmåner uppgå till 9,000 kronor, måste uppföras å indragningsstat.

På grund af hvad jag sålunda anfört och under förutsättning af

bifall till hvad här nedan under [3, 4 b och c, 5, 6, 7 och 8] föreslås,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att

dels, med godkännande af här ofvan angifna grunder

för förändrad organisation af arméns centrala styrelse

samt de för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,

intendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse upprättade

nya stater (bil. n:is 1—4), äfvensom de för

åtnjutande af de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner

här ofvan angifnä vilkor, i riksstaten för år

1900 å fjerde hufvudtiteln uppföra följande nya anslag

till nedannämnda belopp, nämligen:

till artilleristyrelsen ........................... kronor 20,300: —

» fortifikationsstyrelsen ................ » 16,800: —

)) intendenturstyrelsen..................... » 94,000: —

» arméns sjukvårdsstyrelse............ » 17,798: —

dels ock, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma

år utesluta anslaget till arméförvaltningen, kronor

147,265: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln.

23

Generalitetsstaten.

En fördelningsgenerals stab utgöres för närvarande af en stabs- [2.]

chef, en adjutant samt ordonnansofficerare, hvartill fördelningsgenera- ökning af

len eger förordna 2 eller 3 subalternofficerare. Stabschefen uppbär detta anslag''

aflöning å generalstabens stat; för adjutanten äro i generalitetets stat

anvisade ett arfvode af 750 kronor samt lönetillägg och fourrageersättning

för 2 tjenstehästar 1,530 kronor; sistnämnda belopp eger dock

fördelningsgeneralen enligt nådigt bref den 10 mars 1876 disponera

för att tilldelas en eller två officerare af hans stab, hvilka icke i annan

egenskap äro skyldiga att vara beridna. För ordonnansofficerarne äro

icke särskilda medel anvisade; de åtnjuta endast rese- och traktamentsersättning

under tjensteresor samt ersättning för hästlega i vissa fall

under fältöfningar och fälttjenstöfningar.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 22 augusti 1898 har

chefen för III fördelningen anfört, hurusom ofvan angifna bestämmelser

helt visst motsvarade de fordringar, hvilka för 25 år sedan, då

dessa bestämmelser tillkommit, stäldes på stabspersonalen. Göromålen

i stabsexpeditionen voro då ej mer omfattande, än att en person, stabschefen

eller adjutanten, behöfde ligga i tjenstgöring; det hade varit

sällsynt, att en ordonnansofficer behöfde inkallas. Under vapenöfningarne

inkallades stundom en af ordonnansofficerarne och fick då reseoch

traktamentsersättning.

Numera vore förhållandena helt olika. Endast undantagsvis och

då för helt kort tid kunde någon af stabspersonalen vara ledig; såsom

exempel härpå anför arméfördelningschefen, att hans ene ordonnansofficer,

hvilken i sådan egenskap anstäldes i augusti 1897, sedan dess

varit i oafbruten tjenstgöring; den andre, anstäld i april 1897, hade

sedan dess varit i tjenstgöring med afbrott endast för regementsmötet

samt ett par månader på hösten 1897 och en månad 1898. Adjutanten

hade åtnjutit endast tillfällig ledighet under någon vecka. Tjenstgöringen

vore således så fordrande, att det vore tvifvelaktigt, huruvida

personalen kunde komma i åtnjutande af den i tjenstgöringsreglementet

i vanliga fall medgifna ledigheten. Det dagliga expeditionsarbetet

påginge emellan klockan 10 och 3, ibland längre.

Det vore endast intresse för tjensten, begäret att ej vara sysslolös

och tillfredsställelsen att under vapenöfningarne få se annan militär

verksamhet än vid det egna truppförbandet, som kunde locka officerare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Fjerde hufvudtiteln.

att mottaga anställning såsom ordonnansofficer. Visserligen kunde tjenstgöringsorten

erbjuda lockelser, så att, jemte hvad nyss framhållits,

kunde tillkomma önskan att få bo i en större stad med andra resurser

för lifvet ur militär eller annan synpunkt. Men i III fördelningen vore

tjenstgöringsorten så obetydlig, att det ej kunde innebära något lockande

att bo der. Officerare kunde derför ej vara benägna att i längden

utan ersättning ligga i tjenstgöring; för öfrigt befunne sig endast ett

fåtal i den ekonomiska ställning, att de kunde offra hela sin tid åt ett

arbete, som ej lemnade någon inkomst. Slutligen borde ej förbises,

att det läge ett visst underskattande — och detta mycket oberättigadt —

af ett arbete deri, att det ej ansåges böra på ett eller annat sätt betalas.

Svårigheter hade också mött att erhålla väl qvalificerade ordonnansofficerare.

önskvärdt vore således, att ordonnansofficerare bereddes

ersättning på stat. I sådant afseende föreslog fördelningschefen,

att till arméfördelningschefs förfogande stäldes dels två arfvoden, hvardera

å 730 kronor, för att utgå med Vass såsom arfvode för en dag åt

i tjenst varande ordonnansofficer, dels ock lönetillägg och fourrageersättning

för 2 tjenstehästar för att tilldelas ordonnansofficerare, som

icke i annan egenskap vore skyldiga att vara beridna.

I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1898 har chefen för I

arméfördelningen gjort en likartad underdånig framställning. Han har

anfört:

Ökade göromål i stabsexpeditionen hade nödvändiggjort ökning af

den i tjenstgöring varande personalen; expeditionens diarium upptoge

följande antal diarieförda handlingar:

1893:

inkomna

handlingar: ..

.. 1,187; utgångna handlingar ...

... 1,015.

1894:

»

»

. . 1,380; »

... 1,241.

1895:

»

... 1,361; »

»

... 1,293.

1896:

»

»

... 1,389; »

... 1,287.

1897:

»

»

... 1,318; »

»

... 1,282.

1898:

till den

22 oktober ...

... 1,294; »

»

... 1,252.

Det vore svårt att få ordonnansofficerare, som vore villiga att

mellan vapenöfningarne tjenstgöra i staben, då de ej erhölle någon

ersättning; vid deras antagande måste hänsyn tagas till deras förmögenhetsförhållanden.

Det hade varit en sträfvan att så litet som möjligt

inkalla ordonnansofficerare mellan vapenöfningarne, men ändå hade det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 25

händt, att ordonnansofficerare vid inkallelse till tjenstgöring mellan

vapenöfningarne begärt afsked från befattningen, så att nya och ovana

officerare måst antagas, då arbetet varit som mest brådskande. Genom

ofvannämnda hänsyn till ordonnansofficerarne hade arbetet för stabschefen

och adjutanten ökats, så att de hindrats från andra för krigsberedelsen

vigtiga arbeten.

Fördelningschefen hemstälde derför, att dagaflöning för i medeltal

2 ordonnansofficerare vid I arméfördelningen måtte anvisas.

Arméförvaltningen å civila departementet har i underdånigt utlåtande

icke haft något att erinra mot arméfördelningschefernas framställningar;

öfver chefens för III arméfördelningen framställning hafva

samtliga öfriga arméfördelningschefer äfvensom t. f. chefen för generalstaben

blifvit hörde, och hafva dervid arméfördelningscheferna i I,

II och Yl fördelningarne tillstyrkt hvad arméfördelningschefen i III

fördelningen föreslagit; arméfördelningschefen i IV fördelningen tillstyrker,

att dagaflöning må anvisas åt ordonnansofficer för den tid,

han tjenstgör vid fördelningssstaben, såvida han tillhör icke garnisoneradt

truppförband, äfvensom att lönetillägg och fourrageersättning för

2 tjenstehästar ställes till fördelningschefs förfogande för det af chefen

i III fördelningen angifna ändamål. Chefen för V fördelningen har

ansett, att aflöning till ordonnansofficer borde utgå i form af arfvode

och inqvarteringsersättning, samt, i fråga om sättet att göra ordonnansofficerare

beridna, föreslagit, att godtgörelse för allenast ytterligare

en häst stäldes till fördelningschefs förfogande, att tilldelas ordonnansofficer

af infanteriet, derest mer än 2 sådana samtidigt tjenstgjorde i

staben, men att ordonnansofficer skulle vara berättigad uppbära lega

och fourageersättning för ytterligare en tjenstehäst under fälttjensteller

fältöfningar, samt att ordonnansofficer, som tillhörde artilleriet

eller fortifikationen, skulle från eget truppförband göras beriden på

kronans häst.

T. f. chefen för generalstaben har framhållit, hurusom ''arbetet i

stabsexpeditionerna kommer att alltjemt ökas genom försvarsväsendets

utveckling och decentralisering af de militära ärendenas handläggning.

Enligt tjenstgöringsreglementet borde till adjutant antagas officer, som

genomgått krigshögskolan; detsamma borde äfven gälla i fråga om

ordonnansofficerarne; af de 13 nuvarande ordonnansofficerarne hade

också 9 genomgått nämnda skola. Genomgåendet af en kurs derstädes

vore emellertid förknippadt med pekuniära uppoffringar och någon ersättning

derför torde böra beredas dem, hvilka sedermera beordrades till

tjenstgöring i fördelningsstaberna. T. f. chefen för generalstaben förordar

Bih. til! lliksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Fjerde hufvudtiteln.

således chefens för III fördelningen framställning, men anser det böra

föreskrifvas, att de föreslagna arfvodena ej få tilldelas ordonnansofficerare,

hvilka under tiden för sin tjenstgöring såsom sådana uppbära

dagaflöning från annat håll, äfvensom att lönetillägg och fourrageersättning

för tjenstehäst ej må tilldelas ordonnansofficerare, hvilka i annan

egenskap äro skyldiga att vara beridna eller lämpligen kunna göras

beridna på kronans hästar.

Såväl samtlige fördelningschefer som t. f. chefen för generalstaben

hafva vitsordat, att — hvad för öfrigt måste vara en naturlig följd af

1892 års förbättrade härordning samt värnpligtens utsträckande — arbetet

i fördelningarnas stabsexpeditioner så väsentligen ökats, att ordonnansofficerarne

i ganska stor utsträckning måste tagas i anspråk för

sagda arbetes utförande. Då någon ersättning icke lemnas för detta

arbete, hafva svårigheter uppstått för fördelningscheferna att till ordonnansofticerare

erhålla dertill lämpliga officerare, och gifvet är, att dessa

svårigheter skola ökas i samma mån arbetet i stabsexpeditionerna ökas.

Dessutom synes det mig icke väl öfverensstämma med statens värdighet

att begagna sig af ett arbete, som icke aflönas. Jag anser mig

således böra understödja ifrågavarande framställning.

De af chefen för III fördelningen föreslagna arfvoden, lönetillägg

och fourrageersättning uppgå för en fördelning till 2,990 kronor och

för alla sex fördelningarna till 17,940 kronor. Då emellertid, derest

medel för ifrågavarande ändamål ställas till fördelningschefs förfogande,

dervid torde böra uppställas de af t. f. chefen för generalstaben föreslagna

vilkor, att arfvode ej må tilldelas ordonnansofficer, som från

annat håll uppbär dagaflöning, och att lönetillägg och fourrageersättning

för tjenstehäst ej må tilldelas ordonnansofficer, som i annan egenskap

är skyldig vara beriden eller lämpligen kan göras beriden på kronan

tillhörig häst, kan förenämnda belopp väsentligen nedbringas. I IV

fördelningen lärer det icke möta någon svårighet att erhålla åtminstone

en ordonnansofficer från garnisoneradt truppförband; i denna fördelning

bör således ett arfvode vara tillräckligt. Hvad hästersättningen angår, vill

jag erinra, hurusom för närvarande inom hvar och en af I, II, III och IV

fördelningarnes staber bland ordonnansofficerarne finnes en officer, som

tillhör kavalleriet och af sådan grund är skyldig vara beriden; inom hvar

och en af IV och V fördelningarnes staber finnes bland ordonnansofficerarne

en officer, som tillhör artilleriet och således bör kunna göras be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 27

riden på kronans häst; i VI fördelningen tillhöra såväl adjutanten som

ordonnansofficerarne infanteriet, men, såsom ofvan blifvit nämndt, disponerar

fördelningschef för ifrågavarande ändamål redan öfver de i staten

för adjutanten upptagna lönetillägg och fourrageersättning för 2 tjenstehästar.

Jag anser således, att för förhållandena under fred det bör

vara nog att till fördelningschefs förfogande ställa lönetillägg och fourrageersättning

för ytterligare en tjenstehäst. Det erforderliga beloppet

kan således skäligen beräknas sålunda: ett arfvode i IV fördelningen

och två arfvoden i hvarje af de öfriga eller 11 arfvoden å 730 kronor

= 8,030 kronor, samt lönetillägg och fourrageersättning för 1 tjenstehäst

å 765 kronor i 6 fördelningar — 4,590 kronor, eller sammanlagdt

12,620 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att staten för generalitetet må

sålunda ändras, att deri näst efter arfvodet till en

kavalleriinspektör upptages till arfvoden, lönetillägg

och fourrageersättning åt ordonnansofficerare hos fördelningsgeneral

ett belopp af 12,620 kronor,

dels och, vid bifall härtill, öka

anslaget till generalitetsstaten, nu kronor 132,660: —

med nämnda belopp........................... b 12,620: —

till........................................................ kronor 145,280: —

Artilleristaben.

Med hänsyn till hvad jag under [1.] här ofvan anfört i fråga om [3.]

detta anslag, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå d^i“®Blaafj

Riksdagen

att, vid bifall till hvad der föreslagits, med godkännande

af det vid detta protokoll fogade förslag

till ny stat för artilleristaben (bil. n:o 5), öka anslaget

till artilleristaben, nu ..

med ..................................

........ kronor

........ B

12,200: —

1,200: —

till .....................................

........ kronor

13,400: —

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Fjerde hufvudtiteln.

Aflöning och rekrytering.

Aflöningen till stammanskapet vid de garnisonerade truppförbanden

bestrides från de för ändamålet å anslaget till aflöning och rekrytering

anvisade tillgångar och utgår med de i vederbörligen faststälda aflöningsstater

uppförda och i härvid fogade, från reglementet för arméns aflöning

under fred hemtade tabell, bil. n:o 7, närmare angifna särskilda

aflöningsslag och belopp enligt tre system, af hvilka tillämpas:

system I: vid de tre lifgardesregementena och ingeniörtrupperna;

system II: vid Kronprinsens husarregemente, Skånska husar- och dragonregementena,

Norrlands dragonregemente samt trängen;

system III: vid artilleriet.

Såsom af tabellen framgår erhåller det enligt system I aflönade- manskapet

vida mindre aflöning än det manskap, som aflönas enligt systemen

II och III, och af detta sistnämnda manskap det, som aflönas enligt system

III, mindre aflöning än det, som aflönas enligt system II. Följden

häraf har åter blifvit, att vid de truppförband, som aflönas efter system I,

eller lifgardesregementena och ingeniörtrupperna, der icke samma fördelar

kunna erbjudas, som vid öfriga truppförband, de största svårigheter

mött att anskaffa rekryter eller förmå duglige och pålitlige karlar

att rekapitulera.

På grund häraf och då manskapets tjenstgöring vid lifgardesregementena

och ingeniörtrupperna är lika ansträngande som vid öfriga

garnisonerade truppförband, ja, hvad fotgardesregementena angår, på

grund af den ofta påkommande vaktgöringen ännu mera ansträngande,

har secundchefen för Svea lifgarde hos chefen för IV arméfördelningen

gjort framställning, huruvida icke allt manskap vid värfvade

armén kunde erhålla samma aflöningsförmåner eller åtminstone lifgardesregementena

och ingeniörtrupperna i aflöningshänseende varda likstälda

med artilleriet.

Öfver secundchefens för Svea lifgarde berörda framställning har

chefen för IV arméfördelningen hört cheferne för öfriga enligt system

I aflönade truppförband, hvilka dervid i hufvudsak instämt med nämnde

secundchef, dock har secundchefen för lifgardet till häst såsom sin

mening uttalat, att månadslönen vid lifgardet till häst borde fortfarande

utgå med belopp, som i nuvarande proportion (se tabellen bil. n:o 7)

öfverstege fotgardesregementenas och ingeniörtruppernas månadslön.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 29

Chefen för IV arméfördelningen har icke kunnat biträda secundchefens

för lifgardet till häst sålunda uttalade mening, men funnit

secundchefens för Svea lifgarde framställning vara fullt befogad och i

följd deraf hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemstält, att manskapets

aflöningsförhållanden vid gardesregementena och ingeniörtrupperna

bragtes i öfverensstämmelse med motsvarande förhållanden antingen

vid system II med vissa jemkningar, för hvilka jag icke anser

mig behöfva nu redogöra, eller ock med motsvarande förhållanden vid

system III med bibehållande dock om möjligt af nu utgående aflöningstillägg,

enär dessa utgjorde en eggelse för manskapet att tillgodogöra

sig undervisningen i utbildningskurserna vid truppförbanden, hvarigenom

det skulle blifva lättare erhålla dugligt underbefäl af manskapsklass.

I häröfver infordradt underdånigt utlåtande anför arméförvaltningen

å civila departementet, efter samråd med chefen för fortifikationen: då

aflöningen enligt system I gåfve manskapet betydligt mindre förmåner,

än aflöningen enligt de båda öfriga systemen, kunde man förutse, att

rekryteringen icke i längden skulle låta sig verkställas efter system I

och att nödvändigheten att öfverflytta de dit hörande truppförbandens

manskap till ett fördelaktigare system endast vore en tidsfråga; tidpunkten

för vidtagande af åtgärder för en dylik öfverflyttning syntes

också nu, efter arméfördelningschetens föreliggande framställning, icke

längre låta sig undanskjutas; arméförvaltningen tillstyrkte således, att

öfverflyttningen måtte, på sätt arméfördelningschefen alternativt föreslagit,

ega rum till system III, om hvilket såsom det yngsta och det,

hvilket, redan omfattade de flesta truppförbanden — nämligen artilleriets

alla — man kunde hysa förhoppning, att det skulle förmå draga de

andra till sig; arméförvaltningen kunde emellertid ej tillstyrka hvad

arméfördelningschefen, dock blott såsom ett önskningsmål, jemväl hemstält

derom, att de ifrågavarande truppförbanden finge vid öfverflyttningen

till system III medtaga nu enligt system I utgående aflöningstillägg,

hvarigenom den vunna förenklingen delvis gåfves åter till spillo

och i sjelfva verket komme att införas ett nyit aflöningssystem i stället

för det indragna system I.

Deremot ansåg arméförvaltningen det blifva nödvändigt, att vid

ifrågavarande truppförbands öfverflyttning till system III i detta systems

aflöningsschema uppföra kommenderingstillägg för gevärshandtverkare,

enär sådana beställningsmän icke funnes vid de truppförband, som nu

aflönades efter detta system, och det till artilleriets handtverkaresoldater,

hvilka med de förre ej vore jemförlige, utgående kommenderingstillägg

af 2 kronor 50 öre om dagen icke kunde för gevärshandtverkaresolda
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Fjerde hufvudtiteln.

terna användas. Det syntes under sådant förhållande arméförvaltningen

lämpligast att bestämma gevärshandtverkarnes kommenderingstillägg till

samma belopp, hvarmed sådan aflöningsförmån utginge enligt det system

III närmast stående aflöningssystemet II; och ansåg arméförvaltningen

medel för dylik aflöningsförmån höra beräknas jemväl vid

ingeniörtrupperna.

Då vidare för lifgardet till häst torde vara erforderligt, att anm. 1

å den här ofvan omnämnda, från aflöningsreglementet hemtade tabellen

fortfarande vunne tillämpning, vore det nödigt, att å detta regementes

stat under kommenderingstillägg upptoges för remontdressyren 400 kronor.

I fråga om ej mindre undervisningen och tjenstgöringen i öfrigt

vid truppförbanden, än äfven rekryteringsmöjligheten spelades — säger

arméförvaltningen vidare i sitt utlåtande — en väsentlig roll af den så

kallade »tvångspermitteringen» eller såsom det vid trupper, tillhörande

aflöningssystemen II och III, torde böra uttryckas, förbudet i allmänhet

att, utom till de kortare repetitionsöfningarna, inkalla till tjenstgöring det

äldre manskapet. För de trupper, som nu vore i fråga, gälde i detta

hänseende bestämmelserna i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12

Juni 1874, enligt hvilket permitteringen vore lagd i vederbörande chefs

hand att ordnas efter tjenstgöringens behof, dervid dock permitteringen

icke Unge öfverskrida af manskapsstyrkan vid gardesregementena en

fjerdedel och vid ingeniörtrupperna hälften. Denna maximibestämmelse,

som egentligen hade sin rot och orsak i de gamla passevolansförhållandena,

hade visat sig alldeles öfverflödig, enär denna permitteringssiffra

aldrig kunnat uppnås. I sjelfva verket hade för fotgardesregementena,

som egt att, utom skolor och öfningar, upprätthålla äfven

garnisonstjenstgöringen inom hufvudstaden, endast en ringa permittering

varit möjlig, och vid ingeniörtrupperna åter, till följd af behofvet att

utbilda manskapet i många olika färdigheter, så godt som ingen. Nuvarande

aflöningsstater hade uppgjorts med beräkning af maximipermittering.

Af ofvan angifna förhållande, hvilket icke torde röna något

inflytande af öfverflyttningen till nytt aflöningssystem, framginge, att

denna beräkningsgrund icke kunde vidhållas; arméförvaltningen ansåge

den icke inkallade manskapsstyrkan ej kunna med säkerhet anslås högre

än till en åttondedel af den hela. Arméförvaltningen ville äfven fästa

uppmärksamheten derpå, att den icke inkallade styrkan vore vid truppförbanden,

tillhörande system III, i allmänhet satt jemförelsevis lägre

än vid dem, hvilka tillhörde system I, uppgående vid Vaxholms artillericorps

till omkring en åttondedel.

Deremot ansåg arméförvaltningen, att nuvarande förhållanden med
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 31

gåfve äfven vid nu ifrågavarande truppförband en minskning till en månad

af den tid, under hvilken allt manskap skulle vara i tjenstgöring inkalladt,

I händelse af bifall till hvad arméförvaltningen sålunda föreslagit,

skulle å nedannämnda aflöningsstater anslagen under rubriken: Manskapsajlöning

m. m. få följande utseende:

å Svea lifgardes:

a) Lön.

816 man i 1 månad

å 8 kr. i

månaden

6,528

—

714 bb 11 månader å 8

B B

B

62,832

—

102 B B 11 B

å 4

B B

B

4,488

—

b) Arfvoden.

16 distinkti onskorpraler å

180

kronor

2,880

—

38 korpraler

å

120

B

4,560

—

54 vicekorpraler

å

60

))

3,240

—

40 spel i nummer

å

36

B

1,440

—

16 sjukvårdssoldater

å

60

B

960

—

73,848: —

13,080: —

c) Kommendering stillägg.

Gevärshandtverkaresoldater......................................

200: —

d) Rekrytering skostnader.

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader

816 man å 40 kronor per år ................................ 32,640: — 70g.

å Göta lifgardes:

Lika med Svea lifgarde......................................

119,768: —

å Lifgardets till häst:

a) Lön.

500 man i 1 månad å 8 kr. i månaden 4,000: —

440 » b 11 månader å 8 » » » 38,720: —

60 » » 11 b å4 b b b 2,640:— 45,360*_

Transport 45,360: — 239,536: —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Fjerde hufvudtiteln.

Transport 45,360:

b) Arfvoden.

21 korpraler å

37 vicekorpraler å

10 sqvadronstrumpetare å

10 sjukvårdssoldater å

6 hofsmeder * å

180

kronor

900

—

120

»

2,520

—

60

»

2,220

—

36

»

360

—

60

»

600

—

60

»

360

—

c) Kommendering stillägg.

Remontdressyren

6,960:

400:

d) Rekrytering skostnader.

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader

500 man å 40 kronor per år ................................. 20,000:

å Fortifikationens:

a) Lön.

840 man i 1 månad å 8 kr. i månaden 6,720: —

735 » »11 månader å 8 » » » 64,680: —

105 » » 11 » å4 » » » 4,620:— 76 020''

b) Arfvoden.

28

distinktionskorpraler å

180

kronor

5,040

—

56 korpraler

å

120

»

6,720

—

56

vicekorpraler

å

60

»

3,360

—

126

handtverkaresoldater å

120

»

15,120

—

19

spel

å

36

»

684

—

18

sjukvårdssoldater

å

60

»

1,080

—

2

hofsmeder

å

60

»

120

—

32,124:

c) Kommendering stillägg.

Gevärshand t verkaresoldater.......................................... 200:

d) Rekrytering skostnader.

Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader

840 man å 40 kronor per år................................... 33,600:

239,536: —

72,7-20: —

141,944: —

Summa kronor

454,200: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Fjerde liufvudtiteln.

Rubriken manskapsafiöning m. m. å de fyra ifrågavarande

aflöningsstatema skulle således erfordra en anvisning

af sammanlagdt kronor.........................................................

men då nu funnes å staterna för ändamålet anslagna:

vid Svea lifgarde ............................................... 99,617: —

d Göta 5 .............................................. 99,617:

D lifgarde! till häst........................................ 63,714: —

» fortifikationen................................................ 116,098: — 379,046: —

skulle ökningen utgöra .................................................... kronor 75,154:

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemstälde arméförvaltningen,

att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att för tillämpning

å manskapet vid gardesregementena och ingeniörtrupperna af

de aflöningsvilkor, som nu gälla vid artilleriet, med ofvan angifna

mindre jemkningar i fråga om handtverkaresoldaterna och, vid lifgardet

till häst, remontdressyren, höja anslaget till aflöning och rekrytering

med 75,154 kronor samt, vid bifall härtill, medgifva att aflöningsstatema

för gardesregementena och fortifikationen måtte under rubriken

manskapsaflöning m. m. få den affattning, ofvan angifvits.

Så länge härordningen, såsom nu är fallet hos oss, är bygd på systemet

stam och värnpligtige, de sistnämnde med endast kort öfningstid,

måste med största omsorg tillses, att stammen, så vidt möjligt är, hålles

uppe till beräknad styrka. Det ligger emellertid i sakens natur, att,

så länge det värfvade manskapet aflönas efter olika system, rekryteringen

vid de truppförband, som äro lägst aflönade, skall möta stora svårigheter.

Erfarenheten bekräftar också detta förhållande; antalet vakanser

vid gardesregementena och Svea ingeniörbataljon, hvilka aflönas

efter system I, utgjorde sistlidne höst omkring 17 procent af hela styrkan,

medan antalet vakanser vid IV fördelningens truppförband af artilleriet,

hvilka aflönas efter system III, visade en icke obetydligt lägre

siffra. Det af chefen för nämnda fördelning väckta och af arméförvaltningen

förordade förslaget att öfverflytta de truppförband, som nu

aflönas efter system I, till system III synes mig derför vara ett steg

i den rätta riktningen och jag anser mig följaktligen böra understödja

föreliggande framställning. Vid granskning af detaljerna i arméförvaltBih.

till Rikad. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 ftäft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Fjerde hufvud ti teln.

ningens förslag har jag icke funnit något att erinra, och jag hemställer

således, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

a) att medgifva, att stammanskapet vid gardesregementena

och ingeniörtrupperna må aflönas enligt

det i reglementet för arméns aflöning under fred upptagna

aflöniugssystem III med de af arméförvaltningen

föreslagna jemkningar i fråga om handtverkaresoldaterna

och remontdressyren vid lifgardet till häst,

äfvensom att aflöningsstaterna för gardesregementena

och fortifikationen måtte under rubriken manskap sa flåning

in. m. i de delar, som häraf beröras, få ofvan

angifna affattning.

Till den ökning i anslaget till aflöning och rekrytering, som, vid

bifall till hvad jag sålunda hemstält, skulle erfordras, torde det tillåtas

mig att längre ned återkomma.

Frågan om förbättring af arméns underbefäls ekonomiska ställning

har under senare år ofta stått på dagordningen och torde förvisso vara

förtjent af största uppmärksamhet. I denna fråga anför t. f. chefen för

generalstaben i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 28 november

1898:

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag om ökande

af dagaflöningen för de vid indelta arméns truppförband anstälda

sergeanter, bataljonsadjutanter, regementsväblar samt stabs- och sqvadronstrumpetare

från 40 öre till 1 krona, höjdes dessa kategoriers dagaflöning

af 1891 års Riksdag, dock endast till 80 öre. För samtliga

underofficerare utginge portionsersättningen från och med den 1 januari

1897 med 62 öre per tjenstgöringsdag, hvarjemte beställningsmännen

vid den icke garnisonerade armén, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga

bref den 23 Maj 1890, åtnjöte dagaflöning under tjenstgöring med

25 öre.

Förslag hade vid tvenne Riksdagar väckts af enskilda motionärer

om höjande af dagaflöningen för det icke garnisonerade infanteriets

och kavalleriets korpraler och vicekorpraler, med flere: vid 1894 års

Riksdag för korpraler från 25 till 75 öre och för vicekorpraler från 10

till 60 öre, samt vid 1895 års Riksdag för korpraler, ticekorpraler och

s. 35 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 35

till korpraltjenst, kommenderade soldater äfvensom för sjukvårdssoldater

till 50 öre.

Dessa motioner hade ej vunnit Riksdagens gillande, hufvudsakligen

af skäl, att förslagen framkommit från enskilda motionärer och att fullständig

utredning ansetts saknas, men diskussionen hade vid båda tillfällena

utan tvifvel gifvit vid handen, att ett lifligt intresse förefunnes

inom Riksdagen för en förbättring af den dåliga ekonomiska ställning,

uti hvilken arméns lägsta löntagare befunne sig. •

De under de senaste åren betydligt ökade lefnadskostnaderna

hade å ena sidan gjort underbefälets ställning än mera vansklig, under

det att, å den andra, statskassans ökade tillgångar syntes möjliggöra

en förbättring af densamma.

Bland arméns underbefäl vore utan tvifvel det icke garnisonerade

infanteriets och kavalleriets korpraler och vicekorpraler de sämst lottade.

Vicekorpralen åtnjöte årslön af i medeltal 150 kronor samt kontant lön

af 60 kronor, hvartill kunde läggas, för förslagsvis 90 dagars tjenstgöring,

dagaflöning af 9 kronor, beklädnad in natura till värde af 31

kronor 50 öre samt portion 43 kronor 20 öre eller tillsammans 293

kronor 70 öre. Motsvarande poster uppginge för korpraler till 367

kronor 20 öre (bil. n:o 9). Med något sken af berättigande skulle

visserligen kunna sägas, att dessa löner utgjorde en tillräcklig ersättning

för omkring 3 månaders tjenstgöring, enär vicekorpralen under

denna åtnjöte vid pass 98 kronor samt korpralen vid pass 122 kronor

per månad. Men oafsedt det förhållandet, att dylika månadslöner —

äfven der de åtnjötes året om — icke vore öfverdrifvet stora för arbetsföra

personer i den ställning, som arméns korpraler och vicekorpraler

innehade, måste tagas i betraktande, att tjenstgöringen omöjliggjorde för

dem att egna sig åt sådan inkomstbringande enskild verksamhet, der

oafbrutet arbete året om kräfdes samt att de derför i regel vore hänvisade

till endast tillfällig arbetsförtjenst, som å andra sidan rikligast

erbjöde sig och bäst betalades just under den tid, de under sommaren

vore upptagna af tjenstgöring.

Allmänt känd vore också svårigheten vid den icke garnisonerade

armén att erhålla lämpliga korpralsämnen, hvilka ville och kunde med

heder genomgå förberedande korprals- och vicekorpralsskolorna, samt

huruledes fruktan för kommendering till dessa skolor med derjif följande

befordran till vice korpral och korpral försvårade rekryteringen med

för tjensten fullt lämpliga individer. Den sociala och intellektuela nivån

bland den icke garnisonerade arméns rekryter syntes ock till följd

häraf löpa fara att^sjunka, men detta innebure en stor fara för armén

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Fjerde hufvudtiteln.

och särskildt för den vigtiga korpralsinstitutionen, synnerligast som

bland de i ofvan nämnda afseenden jemförelsevis klena rekrytbesättningarne

på långt när ej de bästa soldaterna efter genomgångna skolor

eftersträfvade befordran, hvarigenom således korpralsgradens duglighet

komme i aftagande.

En mindre förhöjning af löneförmånerna torde väl ej komma att

helt och hållet håfva nu berörda missförhållanden, men måhända dock

i någon mån förminska dem. Af de förslag, som i detta hänseende

varit å bane, syntes t. f. generalstabschefen vara att förorda det vid

1895 års Riksdag väckta, nämligen dagaflönirjgens höjande för korpraler

och vicekorpraler till 50 öre. Förbättringen af inkomster skulle, med

90 dagars tjenstgöring, visserligen ej för vicekorpraler komma att uppgå

till högre belopp än 36 kronor och för korpraler till 22 kronor 50 öre,

men då äfven andra kategorier af underbefälet torde böra komma i

åtanka och slutsumman af eventuela förhöjningar torde böra i möjligaste

mån begränsas, vore ej lämpligt gå högre än till nu nämnda belopp.

Å andra sidan torde, af lätt insedda och ofta framhållna skäl, såsom

minimum böra fastslås lika stor dagaflöning som beväringsmannens.

Att för vicekorpralen bestämma lägre dagaflöning än för korpralen

kunde ej vara lämpligt, då han ju i regel gjorde samma tjenst som den

senare och dessutom vore i större behof af förbättrade inkomster, samt

slutligen en så pass afsevärd förhöjning som 40 öre per dag säkerligen

skulle komma att göra ett godt intryck och den största svårigheten,

nämligen besättandet af vicekorpralsbeställningarna, kanske i afsevärd

mån genom en sådan åtgärd minskas.

Då beställning smän vid den icke garnisonerade armén, hvad tjenstgöring

och ansvar beträffade, vore fullt jemförliga med korpraler, med

hvilka de för öfrigt numera åtnjöte lika stor dagaflöning, torde det

vara riktigt, att äfven deras dagaflöning, vid en eventuel reglering,

höjdes till samma siffra som för korpraler, eller 50 öre, i all synnerhet

som beställningsmännens löneförmåner för öfrigt understege den

lägsta korpralsgradens.

Beställningsmän vid den garnisonerade armén vore deremot så

aflönade och hade genom sin yrkesskicklighet så många tillfällen att

utom tjensten öka sitt förvärf, att ingen anledning förefunnes att höja

deras för närvarande utgående förmåner.

Sergeantens — såväl den garnisonerades som den icke garnisonerades

— belägenhet torde vara i det närmaste lika behjertansvärd som

den icke garnisonerade korpralens. Sergeanten innehade en högre

social ställning, hvarför ock fordringar stäldes på honom, hvilka ej be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 37

höfde fyllas af korpralen. Han kunde näppeligen såsom korpralen arbeta

som dagakarl. Utom anskaffning och underhåll af uniform måste

han underkasta sig dryga utgifter för civila kläder, såvida han skulle

kunna påräkna att utom tjensten få användning i enskild verksamhet.

Härjemte borde tagas i betraktande, att han, åtminstone efter några

års tjenst, i allmänhet inträd t i den ålder, då det kunde antagas, att

han bildade familj, hvarför han ock borde sättas i tillfälle att i någon

mån bidraga till dess uppehälle.

Härför disponerade den icke garnisonerade sergeanten af 2. klass,

med 3 månaders tjenstgöring och då allt inberäknas, 607 kronor 80 öre

och sergeanten af 1. klass 807 kronor 80 öre. Sergeant vid garnisonerade

armén, hvilken i regel tjenstgjorde året om, åtnjöte härför en

ersättning, som för sergeant af 2. klass uppginge till 1,310 kronor 30

öre och för sergeant af 1. klass till 1,430 kronor 30 öre (bil. n:o 9).

Af de för jemförelses skull upprättade tabellerna (bil. nös 8—11)

framginge, huruledes motsvarande befattningar vid flottan och vid statens

jernvägar betalades, vid den förra med ända till 1,869 kronor

30 öre och vid den senare med ända till 2,810 kronor. T. f. chefen

för generalstaben trodde derför ej, att fordringarna skulle anses allt

för höga, om, för att i någon mån utjemna förhållandet mellan de klent

aflönade sei''geantsgraderna vid armén och motsvarande befattningar vid

andra korporationer, en förhöjning af de förras dagaflöning från 80 öre

till 1 krona 20 öre skulle komma att föreslås. Härigenom skulle den

årliga inkomsten höjas för sergeant vid den icke garnisonerade armén

med 36 kronor och för sergeant vid den garnisonerade armén med 146

kronor. Sergeant af 1. klass vid den garnisonerade armén skulle

erhålla årliga kontanta och naturaförmåner af tillsammans 1,576 kronor

30 öre samt komma näst efter underofficer af 2. graden vid flottan,

hvilken hade högst 1,869 kronor 30 öre. Sergeant af 2. klass vid den

garnisonerade armén skulle komma till ett belopp af 1,456 kronor 30

öre, eller närmast efter banmästare vid statens jernvägar, under det att

deremot sergeanter vid den icke garnisonerade armén af båda klasserna

fortfarande komme att intaga sina platser sist å löneskalan, med respektive

843 kronor 80 öre och 643 kronor 80 öre.

Likstälda med sergeanter i nu förevarande hänseende torde böra

ställas hautboister jemte stabs-, sqvadrons- och batteritrumpetare, fältmusikanter

vid Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente,

Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon,

trumslagare (hornblåsare) vid Gotlands infanteriregemente och Hallands

bataljon samt trumpetare vid Gotlands artillericorps, hvilka samtliga för

närvarande under tjenstgöring erhölle sergeants dagaflöning, 80 öre.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Fjerde Imfviultiteln.

Fanjunkare vid icke garnisonerad trupp åtnjöte eu inkomst af 1,315

kronor 80 öre, under det att fanjunkare (styckjunkare) vid garnisonerad

trupp komme upp till 1,851 kronor 30 öre (bil. n:o 9). Att i

någon mån förbättra ställningen för denna grad, den högsta som kunde

af underofficerare ernås, genom dagaflöningens höjande i samma förhållande

som för sergeanter, således från 1 krona till 1 krona 50 öre,

torde vara välbetänkt, då fanjunkare (styckjunkare) vid garnisonerad

trupp derigenom skulle komma''att få-en årlig inkomst af 2,033 kronor

80 öre samt fanjunkare vid icke garnisonerad trupp 1,360 kronor 80

öre, i alla händelser således mindre än de högsta löneförmånerna för

motsvarande beställningar vid flottan och vid statens jernvägar (bil.

n:o 8).

Till fanjunkare vore äfven att hänföra å intendenturcorpsens stat

upptagna förvaltare, hvilka, förutom i regel inqvartering in natura, hade

kontanta förmåner uppgående till 1,511 kronor 30 öre och således i

lika hög grad som fanjunkare vore i behof af en förbättring.

Inom fanjunkaregraden märktes slutligen regementstrumslagare och

regementstrumpetare, hvilka på lika göda grunder som grådkamraterna

torde böra få påräkna motsvarande förhöjning af dagaflöningen.

Bland dem, som enligt gällande bestämmelser åtnjöte dagaflöning,

återstode att nämna gevärshandtverkare (pistolssmeder) vid den

icke garnisonerade armén. Dessa erhölle under tjenstgöring 40 öre per

dag, och torde, då de i öfrigt vore likstälda med sergeanter, äfven

deras dagaflöning, af samma skäl som gälde för sergeanter, böra höjas

med 50 procent, eller till 60 öre.

De på intendenturcorpsens stat upptagna vaktmästarne vore, i förhållande

till dem åliggande arbete, skäligen illa aflönade. Med inqvartering

in natura förenade de en lön af 120 kronor samt beklädnadsersättning

af 120 kronor, hvilket tillsammans torde kunna uppskattas

till 300 kronor. Oaktadt, den svaga aflöningen och med tjenstgöringsBkylsighet

året om vid arméns förråd, åtnjöte vaktmästarne ingen dagaflöning.

Då de vore jemförliga med korpraler, torde de äfven böra,

i likhet med de senare, tillerkännas en dagaflöning af 50 öre.

Den garnisonerade arméns korprals- och konstapelsgrader hade visserligen

under hela året sin jemförelsevis sorgfria existens i form af föda,

husrum och beklädnad, med mera, samt dessutom någon kontant ersättning,

för vicekorpral uppgående till 132 kronor, korpral 192 kronor, 2.

konstapel 216 kronor, distinktionskorpral 252 kronor och 1. konstapel

276 kronor, allt för år beräknadt, hvarjemte till distinktionskorpral,

hvilken tjenstgjorde som underofficer, utgmge ett belopp af 96 kronor

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Fjerde hufvudtiteln.

per år (bil. n:o 9). Men svårigheterna att hålla förenämnda underbefälsgrader

val besatta vore knappast mindre vid den garnisonerade

än vid den icke garnisonerade armén. Anledningen till det garnisonerade

underbefälets af manskapet obenägenhet att qvarstanna i tjensten

torde utan tvifvel vara att söka uti den jemförelse med likstälda individer

inom andra yrken, som detta underbefäl hade tillfälle att göra,

och af hvilken framginge, att de senare i regeln hade vida fördelaktigare

ekonomiska vilkor, utan att vara underkastade ett sådant tvång som

den garnisonerade korpralen (konstapeln) och vicekorpralen.

\ id jemförelse mellan de garnisonerade korpralsgradernas löneförmåner

efter system I enligt reglementet för arméns aflöning i fred och

dem för likstälda jernvägs- och postbetjente samt motsvarande grader

vid flottan, sjmtes (bil. n:o 8), att näst de icke garnisonerade korpralsgraderna

ingå vore så illa lottade som de garnisonerade, vare sig fråga

vore om minimi- eller maximiinkomster. Vid statens jernvägar hade

till exempel de lägst aflönade betjente (kolvaktare och pumpare) en

årlig inkomst, som med 153 kronor öfverstege en vicekorprals vidden

garnisonerade armén, under det att med samma vicekorpral jemstälda

betjente kunde uppnå löneförmåner, som uppginge till 1,126 kronor eller

607 kronor mera än en såsom korpral tjenstgörande vice korpral vid

de garnisonerade trupperna.

Ännu mera i ögonen fallande blefve dessa missförhållanden vid en

jemförelse mellan den garnisonerade korpralens löneförmåner och vissa

motsvarande civila kategoriers. En garnisonerad korpral kunde, äfven

om han tjenstgjorde såsom distinktionskorpral, icke nå utöfver 590

kronor 95 öres årlig inkomst, under det att (för att endast tala om

sådana beställningar, der ingen större yrkesskicklighet erfordrades) en

stationskarlsförman vid statens jernvägar kunde komma upp till 1,536

kronor, eller omkring 945 kronor större inkomst. En eldare, hvilken,

utan någon egentlig yrkesskicklighet, började med en inkomst af 1,334

kronor, kunde, efter förvärfvad sådan, komma ända till 1,776 kronors

inkomst, eller omkring 1,175 kronor mer än korpralens.

Hvad beträffade distinktionskorpralsgraden vid de garnisonerade

trupperna, hade man att jemföra densamma egentligen endast med motsvarande

grad vid flottan, nämligen underofficerskorprals, och funne då,

att den senares löneförmåner öfverstege den förres med 3—400 kronor

(bil. n:o 9). Men om man härvid äfven toge med i räkningen de lägre

civila befattningar, hvilka kunde anses likstälda med korprals, och

hvilka en distinktionskorpral vid ett eventuelt afskedstagande torde an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Fjerde hufvudtiteln.

ees berättigad eftersträfva, funne man dennes ställning ännu mera oförmånlig.

Att dessa och, vid jemförelse med många andra förvärfsgrenar,

liknande förhållanden skulle locka den garnisonerade arméns korpraler

och konstaplar af alla grader att snarast möjligt öfvergifva militäryrket,

vore ju ganska naturligt. Om än detta förhållande ur en synpunkt

skulle kunna anses som en fördel, enär härigenom armén vid

mobilisering tillfördes en mängd till underbefäl utbildade f. d. stamanstälda,

så måste dock, å andra sidan, beaktas nödvändigheten att i fredstid

kunna uppehålla tjensten med dugliga och vana korpraler (konstaplar)

samt att hafva tillgång till lämpliga underofficersämnen. För dessa

ändamål måste ett tillräckligt antal korpraler (konstaplar) qvarstå i

tjenst såsom sådana åtminstone 4—5 år. Härför mötte dock, af ofvan

angifna orsaker, stora svårigheter. I allmänhet torde dessutom endast

de, som ej på annat håll kunde finna en bättre utkomst, qvarstanna i

tjenst, således sannolikt ej de bästa och lämpligaste, och äfven med

sådana mindre lämpliga hade man svårt att hålla det nödiga antalet fullt.

En omständighet, som äfven måste tagas i betraktande, vore, att

den lägsta underofficersgraden vore så pass illa aflönad, att den till

sergeant utnämnda distinktionskorpralen (1. konstapeln) för det mesta

måste sätta sig i skuld för sin ekipering, som han behöfde många år

för att afbetala, hvaraf följde, att sergeantsbeställningarna ej vore mycket

eftersträfvansvärda, åtminstone ej för dem, hvilka genom duglighet

och andra egenskaper kunde vinna en bättre utkomst efter lemnad korpralstjenst.

Om en något ökad löneinkomst skulle för den blifvande underofficeren

möjliggöra att såsom korpral (konstapel) lägga af något till

beklädnadshjelp vid den första uppsättningen såsom underofficer, vore

ju något vunnet för att lätta bekymren under de första underofficersåren.

En sådan ökning af 3 kronor per månad för samtliga korpralsoch

konstapelsgrader syntes af förhållandena påkallad och till beloppet

lämplig, då årsarfvodena skulle komma att blifva för distinktionskorpral

(1. konstapel) 216 kronor, korpral (2. konstapel) 156 kronor och vicekorpral

96 kronor, i stället för respektive 180, 120 och 60 kronor.

Korpralsgradernas vid Skånska husar- och dragonregementena samt

Norrlands dragonregemente arfvoden torde slutligen af liknande skäl

som de, hvilka gälla för den garnisonerade arméns korprals- och konstapelsgrader,

böra ökas med 3 kronor per månad.

En förhöjning af här ofvan omförmälda underbefälsgraders med

fleres dagaflöning och arfvoden till angifna belopp beräknade t. f. che
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Fjerde hufvudtiteln.

fen för generalstaben, på sätt bil. nås 12—14 utvisa, skulle komma att

belöpa sig till en summa af 300,275 kronor 30 öre årligen.

Tillgång på ett godt och dugligt underbefäl är en oeftergiflig och

nödvändig förutsättning för truppens utbildning till de många färdigheter,

som i vår tid fordras för att göra en armé stridsduglig. Det

ligger förty den största vigt deruppå, att aflöningsförmånerna inom

underbefälsgraderna äro sådana, att de innebära en lockelse för de i

intellektuelt och fysiskt hänseende bäst utrustade individerna att vinna

befordran inom dessa grader och för sådant ändamål söka förvärfva de

kunskaper och den skicklighet, som måste fordras af det befäl, som

närmast har att handleda truppens utbildning. Hos oss äro emellertid

för närvarande aflöningsförhållandena sådana, att de, i stället för att

uppmuntra till en sådan sträfvan, tvärtom, såsom t. f. chefen för generalstaben

framhållit och erfarenheten vid upprepade tillfällen gifvit

vid handen, afskräcka förtjente män i ledet från att söka eller mottaga

en befordran, som genom ökade förpligtelser utan i samma mån ökad

aflöning skulle bringa dem i en i ekonomiskt hänseende ofördelaktigare

ställning. På det att arméns stridsfärdighet ej genom brist på dugligt

underbefäl må äfventyras, måste jag således på det kraftigaste förorda

att underbefälets aflöningsförmåner förbättras; det förslag, t. f. chefen

för generalstaben i sådant hänseende framlagt, synes mig efter nuvarande

förhållanden väl afpassadt och följaktligen böra Riksdagen föreläggas.

Då han beledsagat sitt förslag i alla delar med en fullständig

motivering, torde jag kunna inskränka mig till att hänvisa till samma

motivering, endast erinrande, dels att, vid bifall till hvad jag här ofvan

under a) hemstält, underbefälet af manskapet vid gardesregementena

och ingeniörtrupperna skulle i aflöningshänseende blifva likstäldt med

motsvarande grader vid artilleriet, dels ock, beträffande bil. n:o 9, att

underofficerskorpraler och 1 klassens sjömän under sjökommendering

åtnjuta, i form af ökad dagaflöning och uppmuntringspenningar, något

högre aflöning än i nämnda bil. upptages.

Den årliga ökningen i anslag, hvilken det föreliggande förslaget

skulle medföra, uppgår, såsom arméförvaltningen i infordradt underdånigt

utlåtande påpekat och jag vid redogörelse för de anslag, som af förslaget

beröras, skall här nedan närmare omförmäla, till en summa, som

något öfverstiger hvad t. f. chefen för generalstaben beräknat, eller

till sammanlagdt 303,627 kronor.

Bih. till Rihsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Fjerde hufvudtiteln.

De anslag, som af förslaget beröras och följaktligen, vid bifall till

detsamma, behöfva förhöjas, äro:

anslaget till den föreslagna arméns sjukvårdsstyrelse, hvilket, såsom

framgår af hvad jag under [1.] anfört, skulle utgå med 17,798 kronor,

innebärande en ökning af 128 kronor;

anslaget till aflöning och rekrytering: t, f. generalstabschefen har

beräknat ökningen å detta anslag till 260,904 kronor 95 öre (bil. n:is

12 och 13); härtill komma dels 252 kronor till ökade månadsarfvoden

åt 5 hofbeslagskorpraler och 2 sjukvårdsvicekorpraler vid Kronprinsens

husarregemente, dels ock 1,800 kronor till ökade månadsarfvoden åt

distinktionskorpralerna, korpralerna och vice korpralerna vid en af

trängbataljonerna, hvilket nu nämnda underbefäl vid Kronprinsens husarregemente

och trängen utelemnats i t. f. generalstabschefens beräkningar

(bil. n:o 15); anslaget behöfver således ökas med sammanlagdt

262,956 kronor 95 öre, hvilket belopp för undvikande af öretal torde

höra utföras med 262,957 kronor;

anslaget till intendenturcorpsen: ökningen i detta anslag har t. f. generalstabschefen

beräknat till 16,242 kronor 50 öre; derest hvad jag

här nedan under [30.] ämnar föreslå angående medels anvisande för

anläggande af trängförråd och deraf föranledd ökning af intendenturcorpsens

personal med 4 förvaltare och 2 vaktmästare skulle vinna

bifall, skulle den föreslagna höjningen af underbefälets löneförmåner

förorsaka en ytterligare höjning af anslaget till intendenturcorpsen af

1,095 kronor eller sammanlagdt 17,337 kronor 50 öre;

anslaget till krigsskolan: å den stat för skolan, som jag här nedan

under [10.] ämnar föreslå Eders Kongl. Maj:t att framlägga för Riksdagen,

upptages äfven en förvaltare, för hvilken förhöjningen i dagaflöning

skulle uppgå till 182 kronor 50 öre, ett belopp, som icke

kunnat af t. f. generalstabschefen beräknas;

anslaget till volontärskolor: detta anslag beräknar t. f. generalstabschefen

böra ökas med 4,815 kronor 73 öre, hvilket belopp torde böra

afjemnas till 4,816 kronor;

anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg: t. f.

generalstabschefen har beräknat, att detta anslag måste höjas med 308

kronor; häri har icke inräknats förhöjningen i arfvodena åt de båda å

staten upptagna korpralerna, hvilken förhöjning uppgår till 19 kronor

50 öre; anslaget skulle således behöfva ökas med sammanlagdt 327

kronor 50 öre, hvilket belopp torde böra afjemnas till 328 kronor;

anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar: detta anslag beräknar t. f. generalstabschefen böra

s. 43 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 43

ökas med 3,035 kronor 12 öre, hvilket belopp torde böra afjemnas till

3,036 kronor;

anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar: ökningen i detta anslag

bar t. f. generalstabschefen beräknat till 1,443 kronor 75 öre, hvilket

belopp torde böra afjemnas till 1,444 kronor; och

anslaget till omorganisation af det indelta kavalleriet i Skåne och

Norrland: ökningen i detta anslag skulle enligt t. f. generalstabschefens

beräkningar belöpa sig till 13,397 kronor 25 öre, hvilket belopp

torde böra afjemnas till 13,398 kronor.

För arméns sjukvårdsstyrelse och krigsskolan hafva med anledning

af de förslag, som framställas under [1.] och [10.], förslag till

stater, deri den föreslagna löneförbättringen iakttagits, blifvit upprättade

(bil. n:is 4 och 19). Beträffande de öfriga aflöningsstater, i hvilka

löneförbättringen skulle medföra ändringar, nämligen vederbörande truppförbands,

intendenturcorpsens och garnisonssjukhusets i Stockholm, torde

af Riksdagen böra äskas medgifvande, att, derest Eders Kongl. Maj:ts

framställning bifalles, erforderliga ändringar i dessa stater må få vidtagas

; huru dessa ändringar komma att gestalta sig, framgår af bil. n:is

12—14, jemförda med bil. n:o 15.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

b) att medgifva

dels att dagaflöningen under tjenstgöring må förhöjas:
för

fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare

och regementstrumpetare samt förvaltare vid

intendenturcorpsen från 1 krona till 1 krona 50 öre;

för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och

batteritrumpetare, fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps,

Gotlands infanteriregemente, Hallands

bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon,

trumslagare och hornblåsare vid Gotlands infanteriregemente

och Hallands bataljon samt trumpetare

vid Gotlands artillericorps från 80 öre • till 1

krona 20 öre;

för gevärshandtverkare och pistolssmeder vid den

icke garnisonerade armén från 40 öre till 60 öre;

för korpraler, sjukvårdssoldater, hofbeslagssolda
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Fjerde liufvudtiteln.

ter och gevärshandtverkaresoldater vid deri icke garnisonerade

armén från 25 öre till 50 öre; och

för vice korpraler vid den icke garnisonerade

armén från 10 öre till 50 öre;

dels att dagaflöning af 50 öre tillägges vaktmästarne

vid intendenturcorpsen;

dels att månadsarfvodena må förhöjas:

för distinktionskorpraler och 1. konstaplar vid

garnisonerade armén, Skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente från

15 kronor till 18 kronor;

för korpraler och 2. konstaplar vid garnisonerade

armén, Skånska husar- och dragonregementena

samt Norrlands dragonregemente från 10 kronor till

13 kronor; och

för vice korpraler vid garnisonerade armén, Skånska

husar- och dragonregementena samt Norrlands

dragonregemente från 5 kronor till 8 kronor;

dels ock att staterna för vederbörande truppförband,

intendenturcorpsen samt garnisonssjukhuset i

Stockholm må ändras i öfverensstämmelse härmed.

Jag har under [1.] här ofvan omnämnt, att, derest det förslag till

förändrad organisation af arméns förvaltning, om hvars godkännande

jag der gjort framställning, blefve antaget, en ändring af gällande stat

för fortifikationen skulle erfordras; och får jag, under hänvisning till

den utredning härom, som jag der lemnat, nu i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

c) att, vid bifall hvad under [1.] föreslagits, medgifva,

att Kongl. Maj:t må på det sätt ändra gällande

stat för fortifikationen, att de i samma stat för en

sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,

samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,

tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslutas

samt i stället i nämnda stat uppföres arfvode

åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon med 500 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

fjerde hufvudtiteln. 45

Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och

rekrytering, som skulle föranledas af bifall till hvad jag här ofvan under

a), b) och c) föreslagit, ber jag få erinra, att anslaget skulle behöfva

förhöjas, vid bifall till min hemställan under a) med 75,154 kronor och

vid bifall till min hemställan under b) med ytterligare 262,957 kronor,

men kunna minskas med 4,500 kronor, derest hvad jag under c) hemstält

vinner nådigt godkännande. Anslaget skulle alltså å ena sidan

behöfva ökas med (75,154 + 262,957) 338,111 kronor och å den andra

kunna minskas med 4,500 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen

d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c)

föreslagits, öka anslaget till aflöning och rekrytering

nu .................................................... kronor 8,533,370: —

med .............................................. » 333,611: —

till ...................................................... kronor 8,866,981: —

Intendenturcorpsen.

Såsom jag ofvan under [1.] nämnt, skulle, vid bifall till hvad jag [5.]

der föreslagit, det i staten för intendenturcorpsen upptagna belopp af ökning af

25,000 kronor till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter och detta :u,slag

underintendenter kunna minskas med 5,000 kronor.

Derest hvad jag här ofvan under [4.] föreslagit om förhöjning af

underbefälets löneförmåner vinner bifall, skulle detta föranleda en ökning

i anslaget till intendenturcorpsen af 16,242 kronor 50 öre; om

derjemte mitt förslag under [30.] här nedan om inrättande af trängförråd

i II, III, IV och V arméfördelningarna godkännes, skulle å intendenturcorpsens

stat behöfva uppföras ytterligare 4 förvaltare och 2

vaktmästare, för hvilka kostnaderna skulle uppgå med nu gällande aflöning

till 6,045 kronor 20 öre för förvaltarne och 480 kronor för vaktmästarne,

men med den föreslagna högre aflöningen till respektive

6,775 kronor 20 öre och 845 kronor eller sammanlagdt 7,620 kronor

20 öre.

Vid bifall till hvad jag under [1.], [4.] och [30.] föreslår, skulle

således anslaget till intendenturcorpsen dels minskas med 5,000 kronor,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Fjerde hufvudtiteln.

dels ock ökas med 16,242 kronor 50 öre och 7,620 kronor 20 öre eller

sammanlagdt 23,862 kronor 70 öre, hvilken siffra för undvikande af

öretal torde förändras till 23,863 kronor. Anslaget skulle alltså å ena

sidan kunna minskas med 5,000 kronor och å den andra behöfva ökas

med 23,863 kronor eller således erfordra en förhöjning på det hela af

18,863 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [1.], [4.] och [30.]

föreslås,

ej mindre medgifva, att staten för intendenturcorpsen

må sålunda ändras, att dels det till arfvoden

åt examinerade intendentsaspiranter och underintendenter

uppförda belopp af 25,000 kronor minskas till

20,000 kronor, dels ock i staten uppföras ytterligare

4 förvaltare och 2 vaktmästare,

än äfven öka anslaget till intendenturcorpsen,

nu...................................................... kronor 391,529: —

med................................................... )> 18,863: —

till ........................................................ kronor 410,392: —

Ökad aflöning för de till tjensfeåldern äldste bataljonsläkarne.

Af skäl, som jag ofvan under [1.] anfört, bör detta anslag, derest

den af mig ifrågasatta nya organisationen af arméns sjukvårdsstyrelse

godkännes, förhöjas med 1,265 kronor; och får jag alltså hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [1.] förslagits, öka

anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern

äldste bataljonsläkarne,

nu ........................................................... kronor 41,911: —

med ....................................................... » 1,265: —

till .................................... kronor 43,176: —

s. 47 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

47

Inqvarteringskostnader.

Af den utredning, jag här ofvan under [1.] lemnat beträffande de

ökade utgifter för bestridande af inqvarteringskostnader, som skulle

uppkomma, derest den af mig ifrågasatta omorganisationen af arméns

centrala förvaltningsmyndigheter varder godkänd, framgår, att ifrågavarande

anslag bör för sådant ändamål förhöjas med i rundt tal 560

kronor; och får jag derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad här ofvan under [1.] föreslagits,

öka anslaget till inqvarteringskostnader,

nu............. kronor 172,470: —

med.......................................................... » 560: —

till ......................... kronor 173,030: —

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

Detta anslag, hvilket uti riksstaten för år 1899 är upptaget till

47.000 kronor, skulle i följd af under år 1898 inträffad afgång bland

de embete- och tjenstemän, för hvilket anslaget är afsedt, kunna

minskas med 6,115 kronor till 40,885 kronor.

Jag har emellertid här ofvan under [1.] uttalat, att, under förutsättning

af bifall till hvad jag der föreslagit beträffande förändrad organisation

af arméns förvaltning, två namngifna tjenstemän skulle blifva

öfvertaliga, hvadan medel till bestridande af löner och ålderstillägg till

desse tjenstemän icke komme att å vederbörande stater finnas anvisade,

och har jag derför ifrågasatt, att medel för detta ändamål skulle med

6.000 kronor anvisas att utgå från nu förevarande anslag.

På grund häraf och då anslaget ifråga således bör minskas med

(6,115—6,000) 115 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

detta anslag.

[8.]

Minskning af

detta anslag.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Fjerde hufvudtiteln.

att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,

minska anslaget till ersättning åt vissa löntagare i

följd af arméns omorganisation,

nu ....

med .

.......... kronor 47,000: —

» 115:

till ..........

........... kronor 46,885: —

Artilleriskjutskolor.

I sin ofvannämnda skrifvelse den 5 november 1898 bar generalfälttygmästaren

och inspektören för artilleriet i fråga om artilleriskjutskolorna

anfört, hurusom, sedan Riksdagen år 1887 beviljat medel till

en årlig skjutskola för fältartilleriet, denna skola under de år, den varit

i verksamhet, visat sig väl uppfylla de förväntningar, man vid dess

bildande fäste vid densamma. Den icke obetydligt större skjutskicklighet,

fältartilleriets batterichefer besutte nu emot förr, och de betydligt

enklare och mera fältmessiga skjutregler, som nu gälde, kunde i väsentlig

mån tillskrifvas skolans verksamhet. Ändrade förhållanden gjorde

emellertid en utvidgning af skolan nödvändig.

Skolan lämpades vid sitt inrättande efter behofvet vid 30 fältbatterier,

under det att fältbatteriernas antal nu uppginge till 40. Genom

1892 års härordning hade antalet regementsofficerare vid fältartilleriet

ökats från 21 till 26. Enligt nuvarande organisation af fältartilleriets

skjutskola för äldre officerare — såsom skolan numera, sedan en särskild

skjutskola för subalternofficerare inrättats, benämndes — kommenderades

årligen 2 regementsofficerare till densamma, den ene såsom chef

och förste lärare och den andre såsom andre lärare. För att erhålla

kontinuitet i skolans verksamhet hade det i allmänhet ansetts lämpligt

bibehålla samma chef i åtminstone två år efter hvarandra, och sålunda

hade på hvarje tvåårsperiod icke mer än 3 regementsofficerare kommenderats

till skolan. Med den omsättning af regementsofficerare vid fältartilleriet,

som nu egde rum, blefve det under sådana förhållanden endast

ett mindretal af dessa, som kunde sättas i tillfälle draga nytta af skolans

verksamhet. Af nuvarande 26 regementsofficerare hade endast 10

, varit kommenderade till skolan. Då det emellertid tillkomme divisionscheferna

att i första hand anordna och leda skarpskjutningarna vid re
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Fjerde hufvudtiteln.

gementena, och rikligare tillfälle till öfning härutinnan kunde beredas

dessa officerare vid skolan än vid regementena, vore det uppenbarligen

synnerligen önskligt, att åtminstone samtliga nämnda officerare kunde

kommenderas till skjut skolan, helst i de flesta fall många år förflutit,

sedan de vid skjutskolan i egenskap af batterichefer varit i tillfälle inhemta

kännedom om skjutmetodernas aktuela ståndpunkt. För att möjliggöra

detta måste emellertid 3 regementsofficerare årligen kommenderas

till skolan.

Under denna förutsättning skulle en af dessa tjenstgöra såsom chef

och de båda öfrige, i likhet med hvad som vore falletfvid skjutskolan

för infanteriet och kavalleriet såsom »till kursen kommenderade regementsofficerare».

Genom 1892 års härordning hade äfven antalet batterichefer och

kaptener inom fältartilleriet ökats från respektive 32 och 82 till respektive

40 och 90. En statistisk utredning visade, att under de senaste

14 åren i medeltal årligen 5 kaptener tilldelats batteri, och 8 löjtnanter

befordrats till kaptener. För närvarande funnes 44 kaptener och bland

dessa 4 batterichefer, hvilka icke varit kommenderade till kursen vid

skjutskolan. Ett mindretal af ofvannämnda officerare komme visserligen

på grund af teknisk verksamhet eller af andra skäl icke i fråga

att kommenderas till kursen, men i alla fall återstode ett betydligt antal

kaptener, som icke genomgått kursen, och komme det alltjemt med den

nuvarande organisationen af skjutskolan, enligt hvilken endast 6 å 7

kaptener kunde ditkommenderas, att så förblifva. Då det syntes synnerligen

önskligt, att kaptener hunne beordras till kursen, innan de förordnades

till battericbefer, och att för krigstillfälle en reserv af i skjutning

väl utbildade officerare funnes, hvarmed inträffade vakanser bland

battericheferna kunde fyllas, torde antalet till kursen kommenderade

kaptener böra bestämmas till 10.

Den sålunda föreslagna tillökningen i skolans personal medförde

äfven en ökad kostnad. Lämpligt torde vara att vid artilleriskjutskolorna

tillämpades samma princip, som blifvit följd vid senast faststälda

stat för infanteriskjutskolan, nämligen att utöfver traktamentsersättning

enligt för fattningar ne arfvode tilldelades de personer, som kunde anses

dertill berättigade på grund af sina befattningars beskaffenhet.

Till chefen för skolan, som måste genom ett mödosamt förarbete

bereda sig för sin svåra uppgift, till chefen för instruktionsbatteriet,

som enligt författningarne uppbure traktamente efter lägre beräkningen,

men som hade en både ansvarsfull och förarbete kräfvande lärareverkBih.

till Riksd. Frot. I Sami. 1 A/d. 1 Käft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Fjerde hufvudtiteln.

samhet, samt till målkaptenen, hvilkens ansträngande tjenstgöring kräfde

synnerlig omtanke och vore förenad med så stort ansvar, att samma

person måste flera år å rad kommenderas dertill, torde arfvoden

höra utgå. Deremot knndc det arfvode, som hittills utgått till andre

läraren (den 2. regementsofficeren) indragas, enär intet skäl funnes

att tilldela de regementsofficerare, som kommenderades till kursen,

sådant.

Arfvodenas storlek kunde lämpligen bestämmas till 300 kronor för

chefen för skolan, 200 kronor till chefen för instruktionsbatteriet och

150 kronor till målkaptenen.

För att disponeras af målkaptenen lemuades årligen af instruktionsbatteriet

6 stycken hästar. Dessa användes till måltransporter m. m.,

hvilka, i och för sig ganska ansträngande, • ofta måste utföras under

ogynsamma väderleksförhållanden och under omständigheter, som icke

medgåfve en omsorgsfull vård af hästarne. Då de härigenom utsattes

för att i viss mån förderfvas, vore det önskligt, om dessa hästar i stället

finge förhyras. Den ökade kostnad — beräknad så lågt som till 850

kronor per år, derigenom att vissa transportkostnader i så fall kunde

inbesparas — hvilken härigenom skulle behöfva tillföras skolans stat,

torde väl uppvägas genom en visserligen icke synlig, men icke desto

mindre säker besparing i hästmateriel och af fördelen, att i så fall 6

hästar mer kunde för regementenas öfningar disponeras under den tid,

skjutskolan vore sammandragen.

Skolans stat slutade nu å ett belopp af 13,450 kronor; den ökning

i kostnad, som ifrågavarande förändringar skulle medföra, beräknades

till omkring 3,500 kronor. (Se bil. n:o 16.)

På grund af det föreslagna ökade antalet kommenderade officerare

kräfdes ock en ökning i ammunitionsandaget för nämnda skola, men

äfven oafsedt ökningen i personal syntes sagda anslag, såsom chefen

för årets skjutskola jemväl framhållit, behöfva ökas, om en tillräcklig

öfning skulle kunna beredas de till kursen kommenderade officerarne.

Härför funnes flera skäl; skjutningar i divisionsförband, hvilka kräfde

ett relativt stort antal skott, syntes nämligen böra anordnas till större

utsträckning än hittills, hvarjemte hvarje öfning i batteriförband fordrade

ett större antal skott nu än förr. Vigten af att öfva skjutningar i

större förband än batteri, hade under de senare åren alltmera beaktats

inom utlandet och kunde icke förnekas. I fält komme skjutningarna i

regel att utföras i sådana större förband och måste derför under fred

öfvas. I viss mån kunde öfning i ledandet af elden beredas divisionscheferna

på annat sätt än genom skarpskjutning, men först under denna

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Fjerde liufvudtiteln.

framträdde fullt tydligt alla på deras åtgöranden influerande faktorer.

Äfven för battericheferna vore det nödvändigt att få öfning i skarpskjutning

i division. Förhållandena dervid gestaltade sig icke oväsentligt

olika dem vid skjutning i batteri och svårigheterna för batterichefen

att rätt leda elden blefve större, om flera skjutande batterier

uppträdde bredvid hvarandra, än om ett batteri uppträdde ensamt.

I ett framtida krig komme vidare fältartilleriet hufvudsakligen att

skjuta med granatkartescher under användande af luftkrevadeld. Något

tvifvel härom kunde icke råda, då denna eld vore i verkan nedslagselden

så ojemförligt öfverlägsen vid beskjutning af trupper, och ammunitionsutrustningen

vid utlandets fältbatterier visade, att denna erfarenhet

äfven blifvit erkänd, ty öfverallt hade man vid hvarje förändring ökat

granatkarteschernas antal i förhållande till andra projektilslag. Skjutning

med granater under nedslagseld komme endast undantagsvis att användas

såsom mot byggnader och dylikt, eller någon gång såsom förberedelse

för att underlätta reglering af luftkrevadeld. Enär luftkrevadeldens

ledning erfordrade mera öfning än nedslagseldens, borde vid

skolan de flesta skjutningarna ske med luftkrevader, hvilka skjutningar

för att lemna den afsedda öfningen fordrade ett större antal skott än

eu serie med nedslagskrevader.

Af hvad sålunda blifvit anfördt, framginge önskvärdheten af, att

skottantalet per kommenderad kapten, nu omkring 300, finge höjas till

400, hvarigenom, för den händelse dessa kapteners antal sattes till 10,

hela det för skolan afsedda ammunitionsanslaget skulle komma att höjas

från 2,000 till 4,000 skott, betingande, efter en beräkning af 17 kronor

per skott med granatkartesch, eu ökning i anslaget till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar in. m. af 34,000 kronor.

På framställning af Eders Kong!. Maj:t hade, säger generalfälttygmästaren

vidare, 1895 års Riksdag medgifvit, att de dittills utgående

arfvodena till informationskaptenerna finge delvis användas till anordnande

af en subalternskjutskola för fältartilleriet. Sådan skola hade år

1898 för första gången varit sammandragen, och hade derunder nyttan

af densamma för höjande af artilleriets skjutskicklighet blifvit till fullo

ådagalagd. Skolan, som ursprungligen varit afsedd att vara sammandragen

under 4 veckor, varade endast 3 veckor. Denna tid visade sig

i förhållande till det till kursen kommenderade antalet officerare, 24

stycken, vara väl afpassad.

Vid mobilisering måste ett icke obetydligt antal underofficerare

kommenderas att tjenstgöra såsom afdelningschefer. Den utbildning

för specielt denna tjenstgöring, som hittills kunnat beredas underoffi
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Fjerde hufvudtiteln.

cerare, hade vant så godt som ingen, alldenstund under regementsöfningarna

tillgången på subalternofficerare i regel varit tillräcklig för

att fylla behofvet af afdelningschefer, och man ansett, att i främsta

rummet, subalternofficerare borde såsom afdelningschefer utbildas, och

att öfningarne i öfrigt bäst främjades genom att till afdelningschefer

använda dessa. Då batteriets duglighet under eldstrid i icke ringa mån

vore beroende af afdelningschefernas förmåga att väl uppfylla sina

åligganden, och färdighet härutinnan icke kunde vinnas utan betydlig

öfning, ansåge generalfälttygmästaren det såsom oafvisligen nödvändigt

att .bereda tillfälle för underofficerare att utbildas i denna afdelnin°-schefernas

tjenstegren. Detta syntes lämpligen kunna ske genom att,

låta ett antal sergeanter kommenderas till subalternskjutskolans kurs,

men detta antal torde under nuvarande förhållanden icke böra sättas

högre än till 6 å 7 per år. Då erfarenheten från årets skjutskola

gifvit vid handen, att antalet till kursens genomgående kommenderade

icke lämpligen borde nämnvärdt, öfverstiga 24, skulle under denna förutsättning

icke samtliga subalternofficerare hinna kommenderas till skolan

om sådan, såsom nu vore bestämdt, endast sammandroges hvart annat år!

Det torde sålunda vara nödvändigt, att subalternskjutskola hädanefter sammandroges

hvarje år. Arfvoden borde utgå till chefen och andre läraren

och beräknas till 250 kronor för chefen och 200 kronor för andre

läraren, förutsatt att de dessutom åtnjöte dagtraktamente.

Genom en afkortning i den tid, skolan årligen skulle vara sammandragen,

till 3 veckor minskades kostnaden för en sammandragen

skola med cirka 1,900 kronor från nu anslagne 8,200 kronor till omkring

6,300 kronor, hvadan, då årsanslaget nu utgjorde 4,100 kronor, hela

ökningen i kostnad för år komme att belöpa sig till omkring 2 200

kronor (se bil. n:o 17).

För subalternskjutskolan hade intet särskildt ammunitionsanslag varit

beräknadt. Till den år 1898 sammandragna skolan hade anslagits 1,000

skärpa skott, hvilket, skottantal visade sig vara något så när tillräckligt.

Då det icke kunde anses lämpligt, att ammunitionsanslaget för ifrågavarande

. skjutskola medförde en minskning vare sig i mobiliseringsammunitionen

eller uti den till regementenas skarpskjutning anvisade

ammunitionen, så vore det nödvändigt att särskilda ''medel anvisades

för anskaffande af ofvannämnda 1,000 skarpa skott. Enär för ifrågavarande

skola öfningsammunition utan större olägenhet syntes kunna

användas, kunde kostnaden per skott sättas till endast 10 kronor, hvadan

den erforderliga ökningen i ammunitionsanslaget komme att uppgå till

10,000 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

53

Generalfälttygmästaren erinrar vidare, hurusom, sedan fråga innevarande

år blifvit väckt om anordnandet af en gemensam skjutskola för

arméns och flottans fästningsartillericorpser, öfverstarna vid Karlskrona

artillericorps A. F. Centervall och vid Vaxholms artillericorps C. O.

Sylvander erhållit nådig befallning att öfverväga lämpligheten af anordnandet

af en dylik skola samt att eventuel utarbeta och afgifva förslag

till bestämmelser för organisation af densamma. I hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ett af nämnda öfverstar afgifvet förslag hade

genom nådig generalorder den 6 augusti 1898 anbefalts, att en för

arméns och flottans fästningsartillericorpser gemensam skjutskola skulle

samma år försöksvis anordnas.

Erfarenheten från den sålunda anordnade skolan hade ådagalagt,

att det för fästningsartilleriets skjututbildning vore af den allra största

vigt, att en gemensam fästningsartilleriskjutskola organiserades i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den försöksvis anordnade.

Under förutsättning, att skolan komme att betraktas såsom en

under generalfälttygmästarens öfverbefäl stäld fästningsartilleriskjutskola,

till hvilken kontingenter finge årligen kommenderas från såväl flottans

som arméns fästningsartillericorpser, borde härför erforderliga medel

utgå från anslagen under fjerde hufvudtiteln, med undantag af de medel,

som erfordrades till ammunition under den tid, skolan enligt förslaget

skulle vara förlagd till Kungsholms fästning.

Kostnaden för skolan borde beräknas till i rundt tal 7,000 kronor

och sålunda anslaget till fästningsartilleriets skjutskola, nu 2,150 kronor,

höjas med 4,850 kronor.

Den del af den till skjutskolan anslagna ammunitionen, som enligt

öfverstarnes förslag skulle lemnas från armén, vore beräknad att kosta

i rundt tal 10,000 kronor (bil. n:o 18); härvid vore dock att märka, att

i denna kostnadsberäkning 700 stycken skott med 8 cm. framladdningskanon

icke upptagits till någon som helst kostnad, enär ammunitionen

till nämnda pjesslag, som icke längre inginge i fästningarnas bestyckning,

icke behöfde ersättas.

Ehuru det sålunda beräknade ammunitionsanslaget, med fästadt afseende

på den mängd olika pjesslag, som inginge i fästningarnas bestyckning,

och den stora betydelse skjutskickligheten i senaste krig

visat sig ega, vore synnerligen knappt tillmätt, syntes likväl för tillfället,

och så länge som tillgång på ofvannämnda för mobilisering

icke påräknade ammunition funnes, ökning af detsamma icke böra

ifrågasättas.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Fjerde hufvudtiteln.

Kostnaden för den ammunition, som skulle förbrukas i Karlskrona,

hade beräknats uppgå till 4,882 kronor.

Hvad generalfälttygmästaren sålunda föreslagit, har arméförvaltningen

å artilleridepartementet tillstyrkt, men ehuru jag finner framställningen

vara väl grundad, anser jag dock af nedannämnda skäl densamma

icke i alla delar böra föranleda propostition till Riksdagen.

Hvad först angår fältartilleriets skjutskolor, så måste gifvetvis dessa

skjutskolor utvidgas i samma mån antalet officerare vid fältartilleriet

genom 1892 års förbättrade härordning ökats, ty-eljest skulle en stor

del af dessa officerare komma att sakna den utbildning i skjutning och

förmåga att leda artillerield, som är ett oundgängligt vilkor för att detta

vapen skall kunna i afgörande ögonblick uppfylla sin bestämmelse.

För dessa skjutskolors utvidgning och af de skäl generalfälttygmästaren

i öfrigt anfört måste vidare ökade ammunitionsanslag ställas till skolornas

förfogande. I dessa delar vill jag således understödja geueralfälttygmästarens

framställning.

Hvad åter den föreslagna fästningsartilleriskjutskolan beträffar, så

skulle visserligen skolan medföra afsevärda fördelar genom ett fruktbärande

samarbete mellan arméns och flottans fästningsartillericorpser.

Vid Vaxholm finnes — såsom generalfälttygmästaren i sitt yttrande

öfver öfverstarnes förslag framhållit — en för fästningsartilleriet ordnad

skjutplats, men denna medgifver ej skjutning med. pansarbrytando

pjeser med full stridsladdning mot rörligt mål på sjön. I Karlskrona

åter äro anordningar träffade för dessa kustartilleriets vigtigaste skjutningar.

Af dessa och andra anförda skäl har generalfälttygmästaren

i sitt berörda yttrande uttalat såsom sin åsigt, att den föreslagna

skjutskolan skulle vara af allra största betydelse för skjututbildningen

hos arméns och flottans fästningsartillericorpser.

Då emellertid, såsom jag nedan under [25.] skall omnämna, befästningskomitén

väckt fråga om en förändrad organisation af arméns och

flottans fästningsartillericorpser, men denna fråga ännu icke vunnit

sådan utredning, att den kan framläggas till Eders Kongl. Maj:ts pröfning,

torde ej heller vara lämpligt att redan nu fastslå, huru en skjutskola

för fästningsartillericorpserna bör organiseras. Jag anser derför,

att "framställning till Riksdagen om anslag till en dylik skola icke för

s. 55 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

55

närvarande bör göras, utan lärer anslaget till arméns fästningsartilleriskjutskola

böra tills vidare bibehållas oförändradt.

Vidkommande slutligen det begärda ammunitionsanslaget till fästningsartilleriskjutskolan,

vill jag, som derom samrådt med generalfälttygmästaren,

erinra om följande. Under anslaget till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar upptagas å tit. III »ammunition till fästniugspjeser»

22,000 kronor, hvilka, såsom generalfälttygmästare» påpekat,

visat sig otillräckliga enbart för ersättande af den under fästningsartillericorpsernas

skjutöfningar förbrukade ammunitionen. Hittills

har intet särskildt anslag funnits för att ersätta den ammunition, som

förbrukats vid fästningsartilleriets skjutskola och i rundt tal kan beräknas

årligen hafva kostat 10,000 krqnor. Ammunition till denna skola

har hittills kunnat anslås utan att den för mobilisering för närvarande

afsedda ammunitionen behof!, tagas i anspråk, emedan dels en stor del

af den till skolan anvisade ammunitionen varit af äldre modell, som

icke behöft ersättas, dels ock enligt tidigare planer ett större antal

skott per pjes varit beräkuadt än nu är fallet. Förhållandena hafva

emellertid ändrats derigenom, att befintligt öfverskott af ammunition

förbrukats och att öfning i skarpskjutning med äfven de modernaste

pjeser måste gifvas åt både befäl och trupp samt att till dessa pjeser

icke finnes annan ammunition än den, som beräknas ingå i mobiliseringsbehofvet.

Det äskade anslaget å 10,000 kronor afser således icke att

dermed åstadkomma en ökning i den till fästningsartilleriskjutskolan

hittills anslagna ammunitionsmängden, utan endast att förekomma minskning

i den för mobilisering afsedda ammunitionen. Anslaget är således

i hvarje fall behöflig!.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, som här

nedan under [15.] torde få återkomma till de föreslagna ökningarna

i ammunitionsanslaget, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för utvidgande af fältartilleriets

skjutskolor, höja anslaget till artilleri
skjutskolor,

nu ................................... kronor 22,200: —

med....................................................... » 5,700: —

till ..............................kronor 27,900: —

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Fjerde hufvudtiteln.

Krigsskolan.

[10.] Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 18 maj 1897 anhållit,

detta''anslag ålders Kongl. Maj:t täcktes förelägga Riksdagen ny stat för krigs<e

skolan å Karlberg, enär den för skolan gällande icke längre kunde

anses lämpa sig för de förhållanden, som derstädes på senare tider

inträdt, framlade Eders Kongl. Maj:t för 1898 års Riksdag ett af skolans

chef upprättadt förslag till ny stat för skolan.

Riksdagen fann emellertid, att det framlagda förslaget var bygd!

på andra grunder än dem, som Riksdagen i sin skrifvelse omförmäla

Det syntes nämligen som om den af Riksdagen afsedda likformigheten

mellan staterna för krigsskolan och för andra likartade militärskolor

icke blifvit iakttagen i den mån önskvärd! varit. I sådant afseende

företedde förslaget, bland annat, den egendomligheten, att adjutant,

väbel, kompanibefäl och lärare vid skolan skulle åtnjuta dagtraktamente,

hvilket, Riksdagen veterligen, vore ett för kommendering af dylik, mera

stadigvarande natur alldeles nytt aflöningssätt, som icke torde ega

någon motsvarighet vare sig vid de militära högskolorna eller vid

någon annan formation inom armén. Riksdagen hölle före, att det vid

krigshögsskolorna tillämpade systemet med endast arfvoden hade bort

vinna användning jemväl på nämnda befattningar vid krigsskolan.

Förutom denna principiela anmärkning ansåg Riksdagen, att i vissa

särskilda afseenden erinringar kunde göras mot förslaget, hvilket sålunda

icke vann Riksdagens bifall, utan begärde Riksdagen, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes förelägga 1899 års Riksdag nytt förslag till

stat .för krigsskolan.

Sedan i anledning häraf Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap

af inspektör för militärläroverken erhållit nådig befallning att inkomma

med nytt förslag till stat för krigsskolan, har Hans Kongl.

Höghet med underdånig skrifvelse den 30 september 1898, efter chefens

för krigsskolan hörande, till Eders Kongl., Maj:t aflemnat sådant

förslag, om hvilket Hans Kongl. Höghet i sin nämnda skrifvelse anför

följande:

I det nu föreliggande förslaget hade, i enlighet med Riksdagens

uttalade åsigt, det vid krigshögskolorna tillämpade aflöningssystemet

med arfvoden kommit till användning.

Chefens aflöning hade i enlighet med Riksdagens yttrande äfven i

detta förslag uppförts på skolans stat och hans nuvarande arfvode bort
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 57

tagits, men han hade i viss mån godtgjorts för denna minskning derigenom,

att lönen bestämts till 5,000 kronor. Chefens sammanlagda

löneförmåner blefve, i jemförelse med nu gällande förhållanden, minskade

med kontant 2,800 kronor (kuskens aflöning och åkdonskostnader

inräknade).

För adjutanten föresloges samma aflöning som i nu gällande stat.

Slottspastorns aflöning vore upptagen såsom i nuvarande stat till

1,000 kronor, men skulle, enär ett återupptagande af slottspastorns

skyldighet att vara lärare ej torde vara att förvänta och något expeditionsarbete

särskilt för krigsskolan icke förekomme, vid nuvarande

beställningsinnehafvares afgång nedsättas till samma belopp som för

regementspastor vid garnisonerad trupp eller till 800 kronor.

Bestämmelserna om läkarens aflöning borde enligt Riksdagens mening

förändras derhän, att denne inordnades bland öfrige militärläkare

och erhölle de aflöningsförmåner, som allt efter ålder i tjensten tillkomme

bataljonsläkare. Nådiga brefvet den 26 april 1895 förordnade,

att läkarebefattningen vid skolan skulle hänföras till kaptens rangklass

och att innehafvare deraf, som till bataljonsläkarebeställning vid armén

förflyttades, skulle, i fråga om rättigheten att komma i åtnjutande af

högre bataljonsläkareaflöning, ega räkna sig tillgodo den tid, han varit

såsom läkare vid krigsskolan anställd. Med stöd af det anförda och

med hänsyn till att läkaren vid krigsskolan vore strängt bunden vid sin

tjenst utan tillfälle till sådan semester eller turvis ledighet från daglig

tjenstgöring, som vore beredt läkare vid andra ständigt sammandragna

truppförband, hade för läkaren upptagits samma aflöning, som tillkomme

äldste bataljonsläkare.

För veterinärvärden hade Kongl. Maj:t för ett år i sender medgifvit,

att 100 kronor fått utbetalas af krigsskolans besparingar. Genom förändrade

anordningar för hästanskaffningen i följd af ökadt elevantal

och behofvet af ökad ridundervisning hade antalet hästar sedan 1890

småningom ökats till omkring det dubbla. Det torde derför ej kunna

förutsättas, att veterinärvården framgent skulle kunna erhållas för endast

100 kronor, utan hade i förslaget veterinärens arfvode upptagits till

200 kronor.

Enligt § 31 i reglementet för krigsskolan den 7 juni 1895 hade

väbeln ett verksamhetsområde, som vore allt för vidlyftigt för en person

och förutsatte en intendenturutbildning, som nuvarande väbeln

saknat, hvarför redogöraren måst förrätta vissa delar af väbelns tjenst.

Kompaniets persedelförråd och logement handhades för närvarande af

en förvaltare i intendenturcorpsen, som uppbure aflöning från krigsBih.

till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 1 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Fjerde hufvudtiteln.

skolans betjeningsstat. Sålunda syntes dessa tjenstebefattningar hafva

blifvit sammanblandade och förvexlade. För vinnande af reda föresloges

ett arfvode af 950 kronor för en fanjunkare, hvilken det skulle

tillkomma att handhafva kompaniets gevärs- och munderingsförråd, öfningsmaterielen

för gymnastik och vapenföring, stallet m. m. samt

tillika bestrida väbelbefattningen under kompanichefen; i stället för

nuvarande väbeln hade uppförts bland staben en förvaltare (intendenturutbildad),

som under redogöraren skulle handhafva hela förrådsuppbörden

af fourrage, lyse, ved, m. m. och tillika vara uppsyningsman

öfver kungsgårdens hus- och byggnader, park och utegor samt hafva

tillsyn öfver de arbeten, som derå skulle verkställas. Det syntes lämpligast,

att fanjunkaren (väbeln) anstäldes på samma sätt som kompanibefälet

i öfrigt och att dertill utsåges en sergeant, som kunde utnämnas

till fanjunkare i regementet (corpsen, bataljonen). Förvaltarens tjensteåligganden

kräfde deremot i högre grad kontinuitet och förutseende,

havrför ett ständigt personalombyte måste verka störande för ärendenas

planmessiga utförande, särskildt beträffande byggnadsarbetena, skogskulturen

och öfriga utarbeten. Han borde derför erhålla fast anställning

på skolans stat.

För att konsekvent genomföra Riksdagens erinran, att lärarearfvodena

borde angifvas för vissa bestämda läroämnen, hade det i förra

förslaget upptagna lärarearfvodet åt kompanichefen öfverförts på en särskild

lärarebefattning i krigslagar, tjenstgörings- och infanteriexercisreglementen.

Kompaniofficerarne hade, såsom i motiveringen till förra förslaget

anförts, allt mera måst tagas i anspråk såsom biträdande lärare eller

instruktörer vid de taktiska tillämpningsöfningarna (såsom krigsspel,

taktiska skrifningar och fältöfningar), och för ett tidsenligt bedrifvande

af undervisningen i krigskonst syntes detta förfaringssätt för framtiden

blifva allt mer af behofvet påkalladt. I § 20 af skolans reglemente

ålades också kompaniofficerare skyldighet att enligt chefens bestämmande

biträda lärarne i krigskonst. Med anledning af de ökade kraf,

som sålunda stäldes på dem, hade deras arfvode upptagits till 1,200

kronor.

Den skyldighet andre läraren i gymnastik och vapenföring enligt § 4

i skolans reglemente hade att deltaga i kompaniofficers tjenstgöring efter

chefens bestämmande, hade under de sista åren måst drifvas derhän,

att han tjenstgjort lika med kompaniofficerarne jemte det han utöfvat

sin lärarebefattning. För ett rationel ledande af gymnastik och vapenföring

vore ännu en instruktör af nöden. Ett bättre förhållande torde

s. 59 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 59

kunna ernås genom att i stället för andre läraren i gymnastik och vapenföring

anställa ytterligare en kompaniofficer af infanteriet och fördela

tjeustgöringen mellan kompaniofficerarne så, att tvenne finge på sin

del biträdande undervisning i gymnastik och vapenföring och de öfriga

instruktioner i skjutning och bevakningstjenst samt expeditionsföring.

I stället för arfvode åt en andre lärare i gymnastik och vapenföring

hade derför i förslaget uppförts ytterligare ett arfvode åt en kompaniofficer

af infanteriet.

För lärarne hade samma arfvoden bibehållits som i nu gällande

stat med den förändring, att arfvodet åt läraren i ridning borttagitsy

hvaremot en ökning af 200 kronor föreslagits för läraren i hästkännedom,

som äfven skulle vara lärare i ridning och kavalleriexercisreglemente,

och att utöfver nuvarande stat införts arfvoden åt en andre lärare i

krigskonst och en lärare i militärförvaltning, för hvilka båda beställningar

under de senare lärokurserna Eders Kong! Maj:t, på derom för

hvarje särskild lärokurs gjord underdånig framställning, anvisat medel

till aflöning. Förslaget till stat upptoge derjemte arfvoden åt en förste

och en andre lärare i förslagsvis 90 dagar, hvilket betingades deraf,

att till följd af tvenne lärokursers samtidiga pågående under 2 å 3 månader

årligen och önskvärdheten deraf, att lärareombyte ej skedde under

en och samma lärokurs, utan att samma lärare, som undervisat, äfven

utexaminerade skolans elever, lärarne nu förordnades för visst antal

lärokurser, men ej för kalenderår. Vid ombyte af lärare inträdde derför

de nya lärarne med inkommande yngre kursen i sin tjenstgöring, medan

ännu de afgående lärarne fortsatte sin tjenstgöring, så länge den äldre

kursen vore qvar. Under den tid, då två kurser samtidigt vore inne

vid skolan, tarfvades derför i de ämnen, der ombyte af lärare förekomme,

dubbel uppsättning af lärare. Af 10 lärare med i regel 3 års

kommendering skulle sådan dubbel uppsättning visserligen förekomma

för mer än ett ämne hvarje år i medeltal, men då det dels ofta inträffade,

att andre läraren i ämnet öfverginge till förste lärare för en ny

period af 3 år, och dels några läroämnen för den yngre kursen icke

behöfde börja, förrän den äldre lemnat skolan, torde de ökade kostnaderna

kunna jemkas inom de uppförda beloppen.

Organistbefattningen syntes på anförda grunder kunna och böra indragas.

Sjuksköterskan torde böra bibehållas, utan att detta likväl borde

utesluta möjligheten att, om det framdeles befunnes lämpligt, i hennes

ställe få ytterligare en sjukvårdssoldat kommenderad till skolan för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Fjerde hufvudtiteln.

helt år. För att möjliggöra detta och ej göra henne sämre lottad än

den lägre betjeningen föresloges för henne dagaflöning å 1 krona 83 öre.

Sedan år 1890 hade en sjukvårdssoldat varit kommenderad vid

skolan. Denne borde bibehållas under erforderliga tider af året. Kostnaden

beräknades till dagtraktamente å 1 krona 50 öre under förslagsvis

330 dagar jemte munderingsslitningsersättning å 33 öre per dag.

Gasmästaren vore numera egentligen en sakkunnig uppsyningsman

öfver gas-, vatten- och afloppsledningar samt ansvarade för gasens

tändning och släckning. Hans benämning hade i förslaget ändrats till

»tändare och uppsyningsman öfver ledningarna».

Trumslagaren (spelet) borde, såsom under senare år egt rum, kommenderas

till skolan under erforderliga tider af året, hvarför kostnaden

beräknades lika med kostnaden för sjukvårdssoldaten.

Kuskens arfvode utginge ur staten, enär chefen enligt förslaget

skulle komma att åtnjuta lönetillägg för tjenstehästar och sålunda sjelf

bekosta deras skötsel.

Stallförmannens arfvode borde utbytas mot dagaflöning förslagsvis

å 2 kronor per dag; ökningen vore föranledd af ökadt ansvar och ökadt

arbete.

Af de i nu gällande stat upptagna 22 drängar hade hittills uttagits

3 förmän, nämligen en till kompaniförrådet och logementen, eu till

allmänna förrådet, kungsgården och yttre arbeten samt en till undervisningslokalerna,

undervisningsmaterielen och slottet i allmänhet. I

förslaget till stat utginge den först nämnde och hans aflöning inginge

i den förut omnämnde fanjunkarens. De begge senare vore deremot

bibehållna, den förre af dem med en dagaflöning af 2 kronor 25 öre,

den senare med 2 kronor. Stallförmannen inräknad, upptoges således

3 förmän i staten.

En besparingsåtgärd hade under de sista åren vidtagits med afseende

på betjeningens aflöning, i det att en del platser blifvit besatta

med från icke garnisonerade regementen permitterade och efter enskild

uppgörelse antagna soldater, hvilkas aflöning besparats under den tid

de deltagit i sitt regementes vapenöfning. Möjligheten för samma tillvägagående

för framtiden berodde dock på, om lämpliga soldater vid

angränsande regementen kunde erhålla frihet från alla kommenderingar

och all tjenst vid regementet med undantag af regementsmötet samt

vore villiga att antaga tillfällig anställning vid skolan på de föreslagna

vilkoren. Det vore dock vanskligt att binda krigsskolans hushållning

vid sådana utom densamma stående undantagsförhållanden. Drängarnes

aflöningssiffra minskades väl på detta sätt, men å andra sidan skulle

s. 61 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 61

åtskilliga arbeten på kungsgården, som nu måste verkställas genom

extra arbetare, hvilka kräfde större kontant aflöning, kunna utan särskild

kostnad från andra titlar utföras af egna drängar under vapenöfningsuppehållet,

om alla drängar hade hel äretjenst. Det syntes således

riktigt, att kostnadsberäkningen grundades på, att drängarne antoges

för hel årstjenst; derför hade de sju drängar, som i förra förslaget

upptogos med endast 330 dagars anställning, i det föreliggande

förslaget uppsatts för hel årstjenst. Den i föregående beräkning åt

drängarne föreslagna dagaflöningeri, 1 krona 75 öre, hade förändrats

till den för sjukvårdssoldaten och spelet beräknade, eller 1 krona 83

öre, hvarvid man äfven tänkt sig, att en vidsträcktare tillämpning af

kommendering af soldater än den nu förekommande framdeles skulle

kunna komma till stånd.

För att för framtiden kunna erhålla en lämplig person till skogvaktare

och postbud hade det befunnits nödigt att sätta hans dagaflöning

till 2 kronor.

Den efter dessa grunder beräknade aflöningen till betjeningen uppginge,

på sätt en bifogad specifikation utvisade, till 14,878 kronor 30

öre, hvilket belopp visserligen med 118 kronor 30 öre öfverstege den

i förra förslaget beräknade summan, men denna ökade kostnad torde

till fullo uppvägas af den ökade arbetskraft, som tillfördes skolan derigenom,

att drängarne antoges för helt år.

Till böcker och instrument in. in. till stående biblioteket upptoges i

nuvarande stat 500 kronor och till skrifmaterialier likaledes 500 kronor,

tillsammans 1,000 kronor. I medeltal hade dessa båda titlar tillsammans

under åren 1892—1896 kräft 1,209 kronor 91 öre pr år. Å ena sidan

hade visserligen inbindning af en ganska stor mängd gamla handlingar

samt renovering af flera gamla oljemålningar, tillhörande skolans tafvelsamling,

kräft större kostnader än vanligen borde ifrågakomma, sedan

allt blifvit fullt ordnadt, men å andra sidan ökades här liksom annorstädes

behofvet af blankett- och annat tryck för expeditionerna till följd

af ökad skriftvexling. Det föresloges derför, att kostnaderna af ifrågavarande

slag redovisades under en gemensam rubrik, och att dertill

måtte anvisas 1,200 kronor.

Af de 13 hästar, som i nu gällande stat omförmäldes, voro 10 afsedda

till ridhästar i och för elevernas undervisning i ridning, 1 till

arbetshäst och 2 till vagnshästar till chefens förfogande. Att det nuvarande

anslaget på 3,000 kronor ej kunde räcka till vinnande af ett

fullgodt resultat torde lätt inses. Vid krigsskolan kunde nämligen remonter

ej lämpligen dresseras, enär de flesta ryttarne, eleverna, vore

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Fjerde liufvudtiteln.

alldeles ovana vid ridning. Inköp af unga, fullt dresserade hästar åter

vore dyrbart, och äfven om dylikt inköp af hästar kunde ske, skulle

nom få år deras duglighet till följd af den ständigt återkommande

tjensten såsom undervisningsmateriel betydligt hafva minskats. Då nu

af ekonomiska och praktiska skäl i allmänhet blott något äldre hästar

kunde till skolan inköpas, måste deras tjenstetid blifva ganska kort

och hästarne ofta af mindre god beskaffenhet. Hästantalet borde kunna

vexla med olika antal elever, hvilket svårligen kunde ske, då remonteringen

skulle ske för statsmedel. Deremot mötte det ej svårighet att

utfodra ett större eller mindre antal hästar, ty medlen härtill utgingo

af elevafgifterna, hvilkas sammanlagda belopp vexlade med olika antal

elever. I stället för att hålla egna hästar vid skolan hade man derför

sedan början af 1890-talet träffat öfverenskommelser med hästegare

om att vid skolan låta utfodra ridhästar mot rätt för skolan att använda

dem för rid undervisning och tjenstgöring. De senaste åren hade

hästar erhållits från Norrlands dragonregemente. Härigenom vunne

man befrielse från remonteringskostnad och erhölle lämpliga hästar för

ridundervisningen, hvilka kunde ombytas, om de ej ängre motsvarade

ändamålet, o. s. v. Detta tillvägagångssätt hade alltså visat sig lämpligt

och torde framgent böra användas.

Sedan i förra förslaget till ny stat chefen erhållit lönetillägg och

fourrageersättning för 2 tjenstehästar, hade under titel: »Remontering

af 1 häst (arbetshästen) och underhåll af seltyg och åkdon samt kuskytterbeklädnad»,

begärts 1,500 kronor. I det nu föreliggande förslaget

hade på grund af Riksdagens erinran, att den ansåge anslag till åkdon

för chefen äfvensom kuskytterbeklädnad ej böra ifrågakomma, summan

minskats till 1,300 kronor. Jemförd med summan 3,000 i nu gällande

stat för remontering af 13 hästar m. m., kunde summan måhända förefalla

hög, men härvid vore att märka, dels att af de 13 hästarne hade

10; underhållits af elevmedel, dels ock att med dessa 1,300 kronor

skulle bestridas kostnaderna för nyanskaffning och underhåll af fordon

för kungsgårdens behof och för körningar i staden, vattentunna, snöplog,

selar, redskap för skogsskötsel och åkerbruk m. m.

För praktiska öfningar föresloges samma belopp som i nu gällande

stat. _

Uti nu gällande stat funnes för »ved- och lyshållning» beräknadt

6,500 kronor. För de fem åren 1892—1896 hade medelkostnaden å

denna titel utgjort 5,320 kronor 42 öre, för treårsperioden 1894—1896

4,387 kronor 31 öre.

Vid tidpunkten för den nu gällande statens uppgörande hade vatten
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Fjerde luifvudtiteln.

ledning ej funnits till Karlberg och alltså ej heller vattenafgifter. Sedan

skolan erhållit vattenledning, hade vattenafgifterna redovisats under

titeln »extra utgifter». Då emellertid utgiften blifvit ordinarie, torde

den böra föras under en ordinarie titel, och man hade ansett lämpligast

att sammanföra den med bränsle och lyse. Då den i gällande stat

upptagna siffran, 6,500 kronor, öfverstege medelutgiftssumman med ungefär

vattenafgiften, omkring 1,200 kronor, föresloges att förblifva vid samma

belopp, 6,500 kronor, med inrymmande äfven af vattenafgifterna derunder.

Byggnaders underhåll beräknades enligt nu gällande stat till 7,000

kronor. Medelkostnaden för hvardera af de fem åren 1892 —1896 hade

utgjort 16,824 kronor 50 öre. Skilnaden hade bestridts med krigsskolans

besparingar samt ordinarie och extra ordinarie inkomster. Byggnaderna

vid Karlberg vore i allmänhet omkring 300 år gamla. Åtskilliga

förbättringar å dessa byggnader hade verkstälts, men mycket återstode

ännu att göra. I det förra förslaget upptoges byggnadernas

underhåll till 8,000 kronor. Ehuruväl man knappast kunde våga hoppas,

att denna summa för framtiden skulle kunna räcka till för denna titel,

hade man dock af sparsamhetsskäl ei velat i nu föreliggande förslag

höja beloppet.

För inventarier och husgeråd, hvartill medelkostnaden under åren

1892—1896 uppgått till 2,350 kronor, funnes anslagna 2,000 kronor.

Hade för högst 80 eller i allmänhet 60 å 70 elever beräknats 2,000

kronor, men detta anslag, oaktadt särskildt anslag för ökadt elevantal

anvisats, måst öfverskridas med i medeltal 350 kronor, torde

vid fastställande af ny stat detta förhållande böra beaktas. I det föreliggande

förslaget hade derför till inventarier och husgeråd upptagits

2,500 kronor.

Kostnaderna för parkens vård hade ej kunnat hållas inom det i nu

gällande stat anvisade belopp af 450 kronor. Under åren 1892—1896

hade medelkostnaden pr år varit 758 kronor 95 öre. Det i föregående

förslag till stat upptagna belopp, 700 kronor, syntes med hänsyn till

förestående nödiga omplanteringar också för knappt tilltaget, äfven om

arbetet fördelades under en längre följd af år. Kostnaderna för vården

af denna park, på hvilken allmänheten med hänsyn till dess läge och

naturskönhet kunde hafva berättigade fordringar, kunde dock möjligen

hållas inom gränsen af de 900 kronor, som nu föresloges.

Beträffande stipendierna föresloges af sparsamhetsskäl ingen ändring

i nu utgående belopp, ehuruväl det kunde vara berättigad^ att stipendiernas

antal ökades i förhållande till det ökade antalet elever.

Enligt gällande bestämmelser skulle chef, adjutant, kompanibefäl,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Fjerde hufvudtiteln.

redogörare och väbel äfvensom betjening vara å Karlberg boende, åtnjutande

naturainqvartering derstädes, hvarmed ock af ålder följt en

till sin begränsning ej bestämd servis in natura. I det förra förslaget

till ny stat hade dåvarande chefen för krigsskolan framhållit önskvärdheten

af, att servisersättning och kaserneringskostnader måtte få utgå

till betjening in natura och till öfrig dertill berättigad personal i kontant

för en sammanlagd kostnad af 774 kronor 92 öre, som skulle utgå

från och blifva föremål för särskild redovisning under inqvarteringsanslaget.

Enligt det föreliggande förslaget skulle tillkomma servisersättning

för fanjunkaren på kompaniet.

En afsevärd förenkling i räkenskaperna, i jemförelse med det förut

föreslagna sättet att låta denna summa blifva föremål för särskild redovisning

under inqvarteringsanslaget, skulle emellertid vinnas genom att,

såsom nu i förslaget skett, under »omkostnader» för ifrågavarande titel

upptaga en ungefärlig summa af 900 kronor att utgå från nyssnämnda

anslag.

Extra utgifterna hade under senare år, då en mängd arbeten måst

utföras inom hela området för krigsskolans förvaltning i och för allmänna

förbättringar, helt naturligt varit ganska höga. Medelsiffran för

tiden 1892 — 1896 uppginge för år till 7,644 kronor 29 öre, men såsom

förut omnämnts, inginge deri också vattenafgiften med omkring 1,200

kronor. Om sistnämnda kostnad, som enligt förslaget skulle komma att

utgå under titeln »Bränsle, lyse och vatten» fråndroges, återstode ett

behof af 6,444 kronor 29 öre. Skolans stat hade under de senare

åren måst anlitas till hela sitt belopp. Detta syntes tyda på, att de

ökade tillgångar, som kunde vara att emotse, om de extra inkomsterna

fortfarande finge disponeras af chefen för krigsskolan, skulle väl behöfvas

till fyllande af behof öfver hela området. Då det emellertid

torde vara lämpligare för statshushållningen i sin helhet, att enligt

Riksdagens uttryckta önskan alla hyresinkomster m. m. till fullo inlevererades

till statsverket, och ett fast utgiftsbelopp för skolan bestämdes,

blefve det titeln »extra utgifter», som måste bestrida, utom

de till denna titel direkt hänförliga utgifter, brister å öfriga titlar. Med

anledning häraf syntes det nödvändigt att bibehålla ungefär den ofvan

anförda medelsiffran, och hade för afrundning af hela anslagsbeloppets

slutsumma för ifrågavarande titel upptagits 6,342 kronor 60 öre. Förslagets

slutsumma blefve då 90,200 kronor.

Beträffande de vid det förra förslaget till stat fogade anmärkningarna

anför inspektören för militärläroverken vidare, att Riksdagen, i

fråga om anm. 1. framhållit, att det visserligen syntes Riksdagen mindre

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Fjerde hufvudtiteln.

lämpligt, att chefen för krigsskolan fortfarande bibehölles vid honom

no tillkommande dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m.,

men att, derest det befunnes nödvändigt, att detta förhållande fortfore,

alla hyresinkomster m. m. borde till fullo inlevereras till statsverket,

och hela utgiftsbeloppet för krigsskolan upptagas i skolans stat.

I nådiga brefvet den 23 maj 1815 angåfves de lägenheter och

områden, hvilka Kongl. Maj:t då täcktes finna icke kunna från den

ekonomiska styrelsen och polistillsynen på stället skiljas, utan att sådant

skulle medföra betydliga olägenheter. Den utveckling, undervisningen

vid krigsskolan fått, då man från ett hufvudsakligen teoretiskt

studium öfvergått till ett mera praktiskt utbildningssätt med allt vidsträcktare

användning af tillämpningsöfningar, gjorde det till chefens

disposition ställda området numera i ännu högre grad än förr oundgängligt

såsom fält för dessa öfningar. Härtill komme den omständigheten,

att Stockholms stad bebygdes på alla sidor intill gränsen af

skolans område. Det ständiga ombytet af personalen och det ökade

elevantalet med till följd deraf ökadt antal betjening gjorde chefens

dispositionsrätt äfven öfver lägenheterna än mer behöflig. Genom nådiga

brefvet den 26 januari 1894 hade emellertid Solnaskogen stälts

under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, hvilket med hänsyn

till chefens öfriga mångahanda och ur militärisk synpunkt vigtigare

åligganden måste anses fördelaktigt. Det syntes derför, vidkommande

chefens dispositionsrätt öfver kungsgården m. in., nödvändigt, att det

— med det nämnda undantaget om hyresmedels och öfriga kontanta

inkomsters inlevererande till statsverket — finge förblifva vid nuvarande

bestämmelser.

På grund af bestämmelser i ofvannämnda nådiga bref den 23 maj

1815 inbetalade innehafvaren af värdshusbyggnaden vid Karlberg hyran

för värdshuset till landtränteriet i Stockholms län intill den 1 oktober

1891, då värdshusrörelsen upphörde. Så länge skolan sedermera icke

hade behof af utrymmet i värdshuset, uthyrdes detta till bostadslägenhet.

Vid ökningen af elevantalet under år 1894 måste skolan emellertid

taga äfven detta inqvarteringsutrymme i anspråk för eget behof. Äfven

för framtiden syntes detta utrymme blifva oundgängligt för skolans inqvartering,

men skulle det mot förmodan blifva möjligt för skolan att

undvara byggnaden eller någon del deraf, komme inflytande hyra att

till landtränteriet inlevereras.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde inspektören för

militärläroverken, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära

Bih. till Itiksd. Prat. J80!). 1 Sami. 1 Afd. 1 Ilcift. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Fjerde hufvudtiteln.

anvisande af ett reservationsanslag för krigsskolans räkning af 90,200

kronor.

I infordradt utlåtande har arméförvaltningen å civila departementet

erinrat, att de af inspektören för militärläroverken anförda omständigheter

icke utgjorde tillräckliga skäl för åtgärden att i strid med Riksdagens

önskan ställa läkaren i undantagsställning i förhållande till öfriga

militärlåkare; arméförvaltningen ansåge läkarens aflöningsförmåner böra

bestämmas lika med bataljonsläkare med rätt för honom att i sin tur

erhålla äldre bataljonsläkares aflöningsförmåner från anslaget till ökad

aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkare.

Att i staten upptagits 900 kronor till servisersättning och kaserneringskostnader

har arméförvaltningen icke kunnat godkänna. Först

och främst borde kaserneringskostnaden för betjeningen, d. v. s. utgifterna

för underhåll af sängar, sängkläder, handdukar m. m., icke

bestridas från anslaget till inqvarteringskostnader, utan såsom vid senare

regleringar i allmänhet egt rum, anvisas att utgå från skolans medel

och, i enlighet med en infordrad specifikation på dessa kostnader, uppföras

i skolans stat med 288 kronor 27 öre.

Beträffande servisersättningen, skulle genom den föreslagna åtgärden

visserligen särskild redogörelse för denna ersättning undvikas,

men då servisersättningen icke alltid kunde till siffran fixt beräknas,

borde berörda ersättning icke upptagas i skolans stat, utan, på sätt

vid krigshögskolorna egde rum, endast angifvas i en till staten fogad

anmärkning och bestridas direkt från anslaget till inqvarteringskostnader

samt särskildt reqvireras och redovisas.

I en af anmärkningarna till staten hade för stabspersonalen (utom

slottspastorn och veterinären) samt kompanibefälet beräknats, utom inqvartering

in natura och kontant servisersättning, äfven bränsle och

lyse. Då åtnjutandet af dylika naturaförmåner tillsammans med inqvarterings-

och servisersättning stode i strid med de i gällande inqvarteringsförfattningar

fastslagna grundsatser, borde, enligt arméförvaltningens

mening, bränsle och lyse icke tilldelas sagda personal, allrahelst

sådan förmån ej varit ifrågasatt i det förra förslaget.

Deremot torde förmånen af fullständig inqvartering in natura med

eldning och lyse böra, i likhet med hvad som egde rum för manskapet

vid garnisonerade armén, lemnas betjeningen, till hvilken således icke,

såsom i förslaget angifvits, kunde utgå servisersättning.

Slutligen ville arméförvaltningen ifrågasätta, huruvida tillräckligt

skäl funnes att, såsom nu skett, ur förslaget utesluta den i förra förslaget

chefen tillagda rätt att i mån af utrymme upplåta bostad äfven

åt skolans lärare.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 67

De af .arméförvaltningen gjorda erinringar synas mig befogade och

hafva blifvit iakttagna vid upprättandet af bifogade förslag till stat för

skolan, bil. n:o 19, dock att till kaserneringskostnader för betjeningen

uppförts ett afrundadt belopp af 300 kronor. Vidare har, i öfverensstämmelse

med hvad jag här ofvan under [4.] föreslagit om förhöjning

af arméns underbefäls aflöningsförmåner, dagaflöningen till förvaltaren beräknats

till 1 krona 50 öre i stället för till föreslagna 1 krona, föranledande

en ökning af 182 kronor 50 öre. För erhållande af enjemn

slutsiffra har anslaget till extra utgifter bestämts till 6,325 kronor

10 öre. Den föreslagna staten torde ej för närvarande behöfva föranleda

någon ökning af anslagen till inqvarteringskostnader och ålderstillägg.

1 den åt mig upprättade staten har jag upptagit slottspastorns arfvode

till 800 kronor; den nuvarande innehafvaren af denna beställning äfvensom

den för närvarande vid skolan anstälda läkaren åtnjuta enligt nu

gällande stat högre kontanta aflöningsförmåner än i den af mig upprättade

staten upptagas; skilnaden torde, så länge de nuvarande innehafvarne

af dessa tjänster qvarstå, kunna bestridas af besparingarna å

andra titlar under krigsskolans anslag.

Genom nådiga brefvet den 23 maj 1815 stadgades, att bestyret

med utarrenderingen och förvaltningen af åtskilliga under Karlbergs

kungsgård lydande hemman och lägenheter skulle från dåvarande

krigsakademien öfverflyttas å annan myndighet, men att, då några af

krigsakademiens lägenheter vore af den beskaffenhet, att de icke kunde

från den ekonomiska styrelsen och polistillsynen på stället skiljas, guvenörsembetet

vid akademien skulle oförändradt bibehållas vid dispositionen

af Karlbergs trädgård och djurgård, den så kallade Solnaskogen,

sjöstranden mellan vestra slottsflygeln och torpet Ekelund samt den

vid slottet uppförda värdshus- och marketenteribyggnaden.

Solnaskogen blef emellertid genom nådiga brefvet den 26 januari

1894 stäld under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, dock med

bibehållen rätt för krigsskolan att tillgodonjuta från skogen inflytande

inkomster mot skyldighet att ombesörja skogens bevakning och lemna

erforderliga dagsverken, då sådant kunde ske, samt tillhandahålla penningar

till skogens skötsel jocli vård.

Slutligen stadgades genom nådiga brefvet den 12 november 1897,

att Karlbergs djurgård och skjutbana skulle disponeras af chefen för

krigsskolan i och för elevernas öfningar, dock att chefen egde att i

föreskrifven ordning till vissa truppförband äfvensom frivilliga skytteföreningar

upplåta nämnda öfningsplats och skjutbana i den mån sådant

utan intrång i elevernas öfningar kunde ske.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Fjerde hufvudtiteln.

I likhet med inspektören för militärläroverken anser jag, att, på

det tillräckligt utrymme för elevernas öfningar och personalens inqvartering

må finnas vid Karlberg, krigsskolan bör bibehållas vid den dispositionsrätt,

som genom förenämnda nådiga bref blifvit till skolan upplåten,

men att, i enlighet med Riksdagens uttalade önskan, alla af

denna dispositionsrätt härflytande hyresinkomster m. m. böra till statsverket

inlevereras. I öfverensstämmelse härmed har också anm. 4. i

det af mig upprättade förslaget till stat blifvit affattad. Häraf torde

emellertid följa, att krigsskolan bör befrias från skyldigheten att tillhandahålla

dagsverken och penningar för Solnaskogens skötsel och vård.

Den af mig upprättade staten slutar å 88,300 kronor; den hvilar

på de af Riksdagen angifna grunder, och torde jag, hvad detaljerna

i öfrigt beträffar, få hänvisa till inspektörens för militärverken, efter

hörande af skolans chef, anförda motiv, för hvilka här ofvan redogjorts.

Då all den kontanta uppbörd, som på grund af chefens dispositionsrätt

öfver kungsgården inflyter, enligt förslaget numera skall ingå till statsverket,

måste hela det beräknade beloppet utgå af statsmedel och således

anslaget till krigsskolan höjas från 76,729 kronor till 88,300 kronor.

I arrenden, hyror in. in. inflöto till kungsgården under år 1897 omkring

8,900 kronor och i medeltal under åren 1895 — 1897 omkring 7,700

kronor årligen. Då dessa medel numera skola ingå till statsverket, kan

den kontanta utgift, statsverket får vidkännas för krigsskolan, beräknas

utgöra (88,300 — 7,700) 80,600 kronor.

Att den föreslagna staten är beräknad för ett antal af högst 100

elever i hvarje kurs, torde böra nämnas; och lärer derför, om antalet

elever i någon kurs skulle blifva högre, det varda nödvändigt, att

Eders Kongl. Maj:t, om så erfordras, på sätt hittills egt rum, anvisar

särskilda medel till bestridande af de ökade kostnader, som häraf föranledas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under förutsättning,

af bifall till hvad jag ofvan under [4.] föreslagit i fråga om förhöjning

af förvaltares dagaflöning, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det vid detta protokoll

fogade förslag till ny stat för krigsskolan (bil. n:o 19),

öka anslaget till krigsskolan, nu... kronor 76,729: —

med ...................................................... » 11,571: —

till......

kronor 88,300: —•.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln.

69

Volontärskolor.

Såsom jag här ofvan under [4.] nämnt, skulle, derest hvad jag der

föreslagit om förbättrande af underbefälets aflöningsförmåner vinner

bifall, ifrågavarande anslag behöfva ökas med 4,816 kronor; och jag

hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad ofvan under [4.] föreslagits,

öka anslaget till volontärskolor,

nu.......................................................... kronor 158,345: —

med ..................................................... » 4,816: —

till ......................................................... kronor 163,161: —

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.

Derest mitt under [4.] framstälda förslag om förbättrande af underbefälets

aflöningsförmåner varder godkändt, måste, såsom jag der framhållit,

ifrågavarande anslag ökas med 328 kronor; och jag hemställer

derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad ofvan under [4.] föreslagits,

öka anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm

och å Karlsborg, nu............... kronor 70,650: —

med .................... » 328: —

till ............................... kronor 70,978: —

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar.

Mitt under [4.] här ofvan framstälda förslag om förbättrande af

underbefälets aflöningsförmåner skulle, om det bifalles, nödvändiggöra

en ökning af ifrågavarande anslag med 3,036 kronor.

Derest den framställning, jag härnedan under [27.] ämnar göra om

anvisande på extra stat för år 1900 af visst belopp till anskaffning af

Clio

Ökning af

detta anslag.

.[120

Ökning af

detta anslag.

[iso

Ökning af

detta anslag.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Fjerde hufvudtiteln.

lakan och handdukar åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige,

vinner nådigt bifall, föranledes deraf, såsom jag under [27.] skall framhålla,

för underhåll och tvätt af dessa persedlar en ökning af ifrågavarande

vapenöfningsanslag af 26,530 kronor.

Vid bifall till hvad under [4.] och [27.] föreslås skulle förevarande

anslag således behöfva höjas med respektive 3,036 kronor och 26,530

kronor, och jag hemställer derför i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att öka anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets vapen öfningar,

nu ............................................... kronor 1,107,580: —

dels, vid bifall till hvad under

[4.] föreslagits, med ............ » 3,036: —

dels ock, vid bifall till hvad

under [27.] föreslås, med....... » 26,530: —

till ..................................................... kronor 1,137,146: —

De värnpligtiges vapenöfningar.

Derest, såsom jag under [4.] föreslagit, underbefälets aflöningsförmåner

förbättras, måste ifrågavarande vapenöfningsanslag ökas med

1,444 kronor.

Vidare måste, om min framställning här nedan under [27.] om anvisande

af visst belopp på extra stat för år 1900 till anskaffning af

lakan och handdukar åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige

varder godkänd, förevarande vapenöfningsanslag ökas med 53,060 kronor

för underhåll och tvätt af nämnda persedlar.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

öka anslaget till de värnpligtiges vapenöfnin
ningar,

nu ..................................... kronor 3,094,960: —

dels, vid bifall till hvad under

[4.] föreslagits, med ............ y> 1,444: —

dels ock, vid bifall till hvad

under [27.] föreslås, med............ » 53,060: —

till .........:...................................... . kronor 3,149,464: —

s. 71 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

71

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt

artilleriets öfningar och materiel.

I t. f. chefens för generalstaben år 1892 afgifna förslag till för- .[15.]

bättrad härordning påvisades, hurusom, af historiska grunder, vissa ökning af

byggnader a mötesplatserna kommit att lyda under armelörvaltnmgens

intendentsdepartement, men andra byggnader å dessa platser under

artilleridepartementet, och uttalades tillika den grundsatsen, att enhet

härutinnan borde åvägabringas genom att låta arméförvaltningens fortifikationsdepartement

få inseende öfver samtliga byggnader å mötesplatserna.

I öfverensstämmelse med denna grundsats blef också vid 1896 års

riksdag från dåvarande anslaget till byggnader och sängkläder på mötesplatserna

m. m., hvilket stod under intendentsdepartementets förvaltning,

ett belopp af 116,256 kronor, motsvarande de beräknade kostnaderna

för de inför sistnämnda departement redovisade byggnaderna å mötesplatserna,

öfverfördt till det under fortifikationsdepartementets vård

stående anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och materiel.

Förenämnda grundsats har icke hittills tillämpats på artilleridepartementets

byggnader å mötesplatserna. Den del af anslaget till byggnader

och sängkläder på mötesplatserna m. m., som afsetts för underhåll

af sistnämnda byggnader, eller 15,000 kronor, blef nämligen vid

1896 års riksdag öfverflyttad till anslaget för arméns vapen, ammunition

och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, i följd

hvaraf vården af dessa byggnader fortfarande ombesörjes af artilleridepartementet,

inför hvilket sistberörda anslag redovisas.

Då emellertid de af intendentsdepartementet förut underhållna byggnaderna

å arméns mötesplatser blifvit stälda under fortifikationsdepartementets

vård och sistnämnda departement torde blifva i tillfälle att för

tillsynen af byggnaderna å mötesplatserna använda officerare, som, på

sätt nästlidne sommar skett, kunna blifva stälda till arméfördelningschefernas

förfogande för att närvara vid deras inspektioner, hafva chefen

för fortifikationen och generalfälttygmästaren i sin ofvan omförmälta

underdåniga skrifvelse den 12 november 1898 förmält sig anse tidpunkten

vara inne att fullt genomföra den önskvärda enheten i denna

gren af förvaltningen genom att från artilleridepartementet till fortifikationsdepartementet

öfverflytta vården af det förra departementets bygg
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Fjerde hufvudtiteln.

nader å mötesplatserna och handhafvandet af de derför afsedda medel,

15,000 kronor, samt föreslå, att för sådant ändamål detta belopp må

öfverföras från anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar

samt artilleriets öfningar och materiel till anslaget till arméns byggnader

och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel.

Denna af arméförvaltningen å artilleri- och fortifikationsdepartementen

tillstyrkta öfverflyttning anser jag mig böra förorda; och torde

jag härnedan få återkomma till den framställning, som i sådant hänseende

bör till Riksdagen göras.

Redan år 1891 framhöll dåvarande generalfälttygmästaren, att den

till fältartilleriets skjutöfningar anslagna ammunitionsmängden vore oproportionerligt

liten i jemförelse med den, som icke allenast i de stora

europeiska fastlandsstaterna utan äfven i de båda andra skandinaviska

och de flesta öfriga mindre stater för motsvarande ändamål användes;

i Tyskland vore för hvarje fältbatteri anslagna 600, i Frankrike och

Ryssland 400, i Danmark 450 och i Norge omkring 300 skarpa skott.

På grund häraf vore det i hög grad önskligt, att den årliga qvantiteten

ammunition för fältartilleriets öfningar hos oss kunde ökas till 300

skott per batteri, men med anledning af den betydande kostnad, som

deraf skulle föranledas, ville generalfälttygmästaren för tillfället ifrågasätta

allenast, att antalet skott per batteri ökades från 100 till 200.

Eders Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed till 1892 års lagtima

Riksdag gjorda framställning vann Riksdagens bifall, och hafva sedan

dess till hvarje fältbatteri varit anslagna 200 skarpa skott, hvaraf dock

en del måst användas för skjutskolornas räkning.

Med erinran härom har nuvarande generalfälttygmästaren i sin

ofvannämnda skrifvelse den 5 november 1898 framhållit, hurusom efter

år 1891 förhållanden inträdt, hvilka göra den redan då framstälda önskvärdheten

af ett ökande utaf den för dessa öfningar afsedda ammunitionen

ännu mera påtaglig. Äfven för regementenas öfningar gälde, hvad

generalfälttygmästaren, såsom ofvan i [9.] förmäles, beträffande artilleriskjutskolorna

anfört derom, att betydelsen af skjutningar i divisionsförband,

hvilka kräfde ett relativt stort antal skott, ökats, och

att hvarje skjutöfning i allmänhet erfordrade ett större antal skott än

förr. Härtill komme, såsom en följd af 1892 års förbättrade härordning,

att underbefälets af manskapet tjenstetid minskats, och att vid

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Fjerde hufvudtiteln.

mobilisering f. d. beväringsmän måste till större antal än förr ingå

bland batteriets personal, samt att bland dessa ett större antal riktare

måste uttagas. Då emellertid skjutöfningar med skarp ammunition icke

blott vore nödvändiga för utbildandet af batteriets befäl, utan äfven i

hög grad för utbildandet af dess öfriga personal, blefve en direkt följd

af den förkortade tjenstetiden, på grund af hvilken personalen icke

kunde tillgodogöra sig öfuingen vid skarpskjutning mer än under ett

fåtal år — för beväringsmän endast 1 år — att behofvet af ökad ammunition

per år blefve än mera trängande.

Ehuru fullt tillförlitliga uppgifter angående det skottantal, som vid

utlandets fältbatterier nu vore anslagna till skarpskjutningsöfningar, icke

kunnat anskaffas, kunde man med visshet påstå, att detta antal med

stor sannolikhet på de flesta ställen ökats efter 1891, och man vore

sålunda berättigad antaga, att intet land gåfve sitt fältartilleri en så

knapphändig utbildning i skjutning som Sverige. Under sådana förhållanden

ansåge generalfälttygmästaren sig böra hemställa, att våra

batterier måtte erhålla åtminstone lika många skott, som man i vårt

broderland sedan åratal bestått sina batterier.

I Norge ansloges till hvarje batteri under liniebataljonssamlingen

240 skott samt under rekrytskolan 120 skott, hvilket i rundt tal kunde

värderas till cirka 300 skott per batteri.

Genom ett årligt ammunitionsanslag af 300 skarpa skott per batteri

skulle sålunda våra batterier få åtminstone samma skjutöfning, som

de norska batterierna, och denna ökning med 100 skott per batteri,

eller 4,000 för hela fältartilleriet, skulle medföra en ökad kostnad af

68,000 kronor.

Generalfälttygmästaren har vidare anfört, att den del af ifrågavarande

anslag, som upptoges under tit. III, »ammunition för fästningspjeser»,

visat sig otillräcklig enbart för ersättande af den under fästningsartillericorpsernas

öfningar förbrukade ammunitionen, ehuru denna

del af anslaget äfven vore afsedd till inventarier, materialier och förbrukningspersedlar

samt arbets- och transportkostnader vid ammunitionsförråden

å Karlsborgs och Vaxholms-Oscar Fredriksborgs fästningar

samt vissa arfvoden; så vida ej en inskränkning i den för fästningscorpsernas

öfningar afsedda ammunitionen skulle göras, hvilket icke kunde

tillrådas, måste för dessa corpsers skjutöfningar ifrågavarande anslag

ökas med 5,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sand. 1 Åfä. 1 Häft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Fjerde hufvudtiteln.

De af generalfälttygmästare]! på ökade ammunitionsanslag framstälda

kraf, för Indika jag nu och ofvan under [9.] redogjort, har arméförvaltningen

å artilleridepartementet tillstyrkt, och jag finner dem vara

fullt berättigade; ett åsidosättande af dessa kraf, hvilka afse höjandet

af artilleriets utbildning i skjutning, skulle medföra fara för att detta

i allvarets stund skulle brista i den skjutskicklighet, hvars betydelse

för utgången af en strid så tydligt framgår af erfarenheten från senaste

krig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

ej mindre att, vid bifall till hvad under [16.] föreslås

om ökning af anslaget till arméns byggnader och

kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar

och materiel med 15,000 kronor, minska anslaget

till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt

artilleriets öfningar och materiel, med lika belopp,

15,000 kronor,

än äfven höja sistnämnda anslag för ökad ammunition

åt fältartilleriets skjutskola för äldre officerare,

med

för ammunition åt fältartilleriets

skjutkola för subalternoffi
-

kronor 34,000: —

för

cerare, med

för

ammunition åt fästningsartilleriets

skjutskola, med...

ökad ammunition åt fältartilleriregementena,

med ...

och för ökad ammunition åt fästningsartillericorpserna,

med

10,000: —

10,000: —

68,000: —

5,000: —

eller sammanlagdt........................ kronor

kommande, vid bifall till hvad

sålunda föreslagits, ifrågavarande

anslag, nu...............................

att på det hela ökas med

127,000: —

till ..................................................... kronor

B

1,318,155: —

B

112,000: —

... kronor

1,430,155: —

s. 75 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

75

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt

fortifikationens öfningar och materiel.

Åberopande livad jag under nästföregående punkt anfört, hemställer

jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad jag under nämnda punkt

föreslagit om minskning af anslaget till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar

och materiel med 15,000 kronor, öka anslaget

till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter

samt fortifikationens öfningar och materiel,

nu ....................................................... kronor 480,000: —

med lika belopp .......................... » 15,000: —

till ........................................................ kronor 495,000: —

Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

garnisonerade armén.

Derest den framställning, jag här nedan under [27.] ämnar göra om

anvisande af medel till anskaffning af lakan och handdukar åt icke

garnisonerade armén och de värnpligtige, vinner bifall samt mitt här

ofvan under [13.] och [14.] framstälda förslag om ökning af de der

nämnda vapenöfningsanslagen varder godkändt, kan, såsom framgår af

hvad här nedan under [27.] anföres, nu förevarande anslag minskas med

38,232 kronor.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,

vid bifall till hvad under [14.], [15.] och [27.]

föreslås, minska anslaget till arméns kasernutredning

samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade ar
-

mén, nu......................

..................... kronor

251,610: —

med.................................

.................... )>

38,232: —

till ............................

....................... kronor

213,378: —

[16.]

Ökning af

detta anslag.

[17.]

Minskning af

detta anslag.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Fjerde liufvudtiteln.

[18.]

Ökning af

detta anslag.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Jemlikt § 1 i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären

den 2 december 1892 skall lindring i nämnda besvär från och

med år 1900 utgå med 80 procent af dessa besvärs uppskattade värde.

Enligt räkenskaperna för år 1897, då lindringen åtnjöts med 60

procent af uppskattade värdet, belöpte sig lindringskostnaderna till

2,447,511 kronor 33 öre, af hvilket belopp 2,192,364 kronor 50 öre

gnidits från anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären och

återstoden från anslaget till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland. Då lindringen från och med år 1900

skall utgå med 80 procent, skulle, med beräkning efter nu bestämda

värden å rustnings- och roteringsbesvären, för år 1900 erfordras att

förstnämnda anslag ökades med en tredjedel af sagda belopp, 2,192,364

kronor 50 öre, eller till, öretal oberäknad^ 2,923,152 kronor; och har,

med erinran härom, statskontoret i sin underdåniga skrifvelse den 10

december 1898 hemstält, att anslaget måtte uppföras i riksstaten för

år 1900 med ett till 3,000,000 afjemnadt belopp.

Enligt § 3 i ofvannämnda lag skall det värde, hvarefter lindringen

under år 1900 bör beräknas, af Eders Kongl. Maj:t bestämmas under år

1899 efter föregående utredning af vederbörande nämnder och landsting,

öfver de af nämnderna och landstingen i sådant hänseende afgifna underdåniga

yttranden, deri en förhöjning af rustnings- och roteringsbesvärens

uppskattade värde i allmänhet föreslagits, har Eders Kongl. Maj:t

behagat infordra underdånigt utlåtande från kammarkollegium och statskontoret,

på hvilka myndigheters pröfning ärendet för närvarande är

beroende. pDet värde, hvarefter lindringen under år 1900 skall utgå,

har således icke ännu kunnat bestämmas, men då ifrågavarande anslag

är förslagsanslag, torde en eventuel förhöjning af rustnings- och roteringsbesvärens

uppskattade värde icke nödvändiggöra en förhöjning af

ifrågavarande anslag utöfver det belopp, statskontoret föreslagit.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,

för beredande af ytterligare lindring i rustnings-

och roteringsbesvären, öka ifrågavarande anslag,

nu....................................................... kronor 2,327,700: —

med.................................................... b 672,300: —

till ..................................................... kronor 3,000,000: —

s. 77 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

77

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, skall, i den mån [19.]

vakanssättningen vid Skånska husar- och dragonregementena samt de^aniafBlaag

Norrlands dragonregemente fortgår, från anslaget till fortgående vakanssättning

vid nämnda kavalleri till anslaget för omorganisation af samma

kavalleri årligen öfverföras ett belopp, motsvarande vakansafgifterna

för de, sedan föregående riksstat uppgjordes, vakanssatta numren. I

riksstaten för år 1899 är det förra af dessa båda anslag uppfördt till

249,000 kronor, motsvarande, efter 300 kronor för hvarje nummer, 830

nummer, som antagits skola under året effektivt fullgöra rustnings- och

roteringsskyldigheten. Detta antagande har visat sig hvila på origtiga

grunder, ty enligt de uppgifter, jag infordrat från vederbörande arméfördelnings-

och regementschefer, kan antagas, att antalet nummer, som

under år 1900 effektivt fullgöra rustningen och roteringen, kommer att

uppgå till 820 rusthåll och 68 rotar och således öfverstiga det för år

1899 beräknade antalet nummer, 830. Vid sådant förhållande kan någon

öfverflyttning från anslaget till fortgående vakanssättning af indelta

kavalleriet i Skåne och Norrland till anslaget för omorganisation af

samma kavalleri ej ega rum.

Derest hvad jag här ofvan under [4.] föreslagit angående förhöjning

af underbefälets löneförmåner vinner bifall, skulle, såsom jag der

framhållit, anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne

och Norrland behöfva höjas med 13,398 kronor.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits, öka

anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i

Skåne och Norrland, nu.............. kronor 1,786,083: —

med...................................................... 13,398: —

till ...................................................... kronor 1,799,481: —

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Från detta anslag skall bestridas den lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

som tillkommer de rust- och rotehållare vid Skånska

. C20-J

Ändring af

detta anslags

natur.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Fjerde hufvndtiteln.

husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente, hvilka

effektivt utgöra rustningen och roteringen. Då anslaget först i riksstaten

uppfördes, beräknades det efter fulla uppskattade värdet af de

icke vakanssatta rust- och rotehållen vid nämnda kavalleri; emedan

till följd häraf anslagets belopp icke kunde komma att öfverskridas,

men ej heller dess utgifter inom denna gräns på förhand beräknas,

uppfördes anslaget såsom ett »förslagsanslag, högst». Detsamma har

iakttagits vid följande statsregleringar.

Såsom ofvan under [18.] förmäles, har det uppskattade värde, hvarefter

lindringen i rustnings- och roteringsbesvären skall åtnjutas under

år 1900, icke ännu blifvit bestämdt; den grund, på hvilken anslaget

kunnat uppföras såsom ett »förslagsanslag, högst», föreligger således

icke för närvarande och torde derför anslaget i riksstaten för år 1900

hora uppföras såsom förslagsanslag.

Uppföres således anslaget såsom förslagsanslag, lärer någon förhöjning

i anslagets belopp icke påkallas vare sig af en eventuel förhöjning

af rustnings- och roteringsbesvärens uppskattade värde eller af

det förhållande, att, såsom jag under [19.] nämnt, antalet af de rustoch

rotehåll, som under år 1900 effektivt utgöra rustningen och roteteringen,

med visshet kan antagas öfverstiga det antal, som för år

1899 beräknats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1900 uppföra anslaget till

fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i

Skåne och Norrland såsom förslagsanslag med oförändradt

belopp .............................. kronor 249,000: —

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för år 1899

finnas å fjerde, hufvudtiteln uppförda, har jag icke anledning att föreslå

någon förändring.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Fjerde hufvudtiteln.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra

nu ................................................................................. kronor 26,528,460: —

De af mig å samma anslag ifrågasatta tillökningarna

utgöra, efter afdrag af föreslagna

minskningar å vissa anslag, tillhopa 1,250,588

kronor, och skulle alltså de ordinarie anslagen

genom tillägg af nämnda belopp........................... »__1,250,588: —

komma att höjas till ................................................ kronor 27,779,048: —

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m.

I 1899 års riksstat är under förestående benämning på extra stat

uppfördt ett anslag till belopp af 53,000 kronor, hvarifrån bestridas

arfvoden till de i kompaniområdena anstälda afdelningsområdesbefälhafvame.

Då anslag för detta ändamål till enahanda belopp erfordras jemväl

för år 1900, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter

i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning

in. m. på extra stat för år 1900 bevilja

53,000 kronor.

Or

[21.]

Anslag för

tillämpning af

nya värnpligtlagenB

föreskrifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Fjerde hufvmltiteln

Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

[22.] För anskaffande af 6,5 mm. repetervapen hafva under senaste åren

anskaffning beviljats af 1894 års Riksdag 295,500 kronor till 5,000 karbiner, af

nya eldhand- 1895 års Riksdag 511,500 kronor till 10,000 karbiner och af 1896 års

vapen. Riksdag 4,479,000 kronor till 75,000 gevär, af hvilket sistnämnda belopp

dock för år 1897 anvisades allenast 860,250 kronor för tillverkning

af 15,000 gevär. I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari

1897 har jag uttalat, att en årlig anskaffning af minst 25,000

dylika vapen borde ega rum, och behagade Eders Kongl. Maj:t till

sistnämda års Riksdag aflåta proposition i enlighet med den af mig

sålunda uttalade meningen. Eders Kongl. Maj:ts berörda förslag blef

emellertid icke godkändt af Riksdagen, som ansåg, att erforderliga nya

eldhandvapen borde tillverkas uteslutande vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori,

och att detta faktori borde i sådant syfte undergå nödig utvidgning.

För anskaffning af nya eldbandvapen åt armén anvisade

derför 1897 års Riksdag af redan beviljade beloppet på extra stat för

år 1898 tillhopa 1,247,000 kronor, deraf 1,147,000 kronor för tillverkning

af 20,000 gevär och 100,000 kronor för utvidgning af gevärsfaktoriet.

I underdånig skrifvelse den 15 november 1897 tillkännagaf dåvarande

generalfälttygmästare]!, att arbetena med utvidgningen af gevärsfaktoriet,

hvartill medel sålunda anvisats, så fortskridit, att den dermed

afsedda förökade tillverkningen vid gevärsfaktoriet kunde inträda med

1898 års början, hvarjemte han hemstälde, att då Riksdagen syntes

hafva så utstakat den väg, som borde följas vid anskaffandet af de

nya eldhandvapnen, att vid förenämnda statens gevärsfaktori skulle

årligen tillverkas 20,000 dylika vapen, samt kostnaden för dessa vapen,

efter ett pris af 57 kronor 35 öre för hvarje, uppginge till 1,147,000

kronor, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fortsatt

anskaffning af nya eldhandvapen åt armén af redan beviljade medel på

extra stat för år 1899 anvisa 1,147,000 kronor. Eders Kongl. Maj:ts

i öfverensstämmelse härmed till 1898 års Riksdag gjorda framställning

vann Riksdagens bifall.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 81

1 sm ofvannämnda skrifvelse den 15 november 1898 har generalfälttygmästaren

anfört, hurusom af de 15,000 karbiner, hvartill Riksdagen,

såsom nämndt är, anvisat medel, 10,000 stycken anskaffats från

utlandet, medan återstående 5,000 stycken jemte 1,650 stycken, afsedda

för flottan, kunna i februari 1899 från Carl Gustafs stads gevärsfaktori

fullt färdiga aflemnas. Tillverkningen vid faktoriet hade tyvärr icke gått

så fort framåt som önskligt hade varit och man från början hade

hoppats. Till detta förhållande hade flerehanda samverkande ogynsamma

orsaker bidragit. Redan i begynnelsen försenades arbetena med

förändringen af verkstädernas inredning, anskaffningen och uppsättningen

af maskiner m. m., korteligen faktoriets tekniska ombildning

för tillverkningen af de nya vapnen, derigenom, att den utländska

firma, från hvilken patenträtt förvärfvades och som skulle leverera det

första partiet karbiner, fullgjorde detta åtagande omkring 2 3 år senare,

än öfverenskommet var. I följd häraf och då vederbörande förmän

vid gevärsfaktoriet skulle just under tillverkningen och besigtningen

vid den utländska fabriken af sagda parti vapen taga kännedom om

använda maskiner och arbetsmetoder, o. s. v., hade upprättandet af

plan för anskaffande af nya och ändring af gamla maskiner, liksom

ock organisationen af arbetet vid faktoriet — hvilka åtgärder uppenbarligen

måste grunda sig på erfarenheten vid den utländska verkstaden

— i motsvarande grad fördröjts. Sedan arbetet vid gevärsfaktoriets

verkstäder väl begynts, försvårades dess utveckling och fullständiga

ordnande i hög grad genom försenade leveranser af erforderliga maskiner,

hufvudsakligen sådana specialmaskiner, som man nödgats införskrifva

från utlandet.

Emellertid hade det lyckats att till 1897 års utgång fullborda icke

allenast den från början afsedda ombildningen af faktoriet, utan äfven

i hufvudsak den utvidgning af detsamma, till hvilket samma års Riksdag

anvisat medel.

Äfven tillverkningen hade till hösten 1897 så framskridit, att man

hade all anledning tro, att arbetsresultatet under år 1898 skulle närma

sig det antal vapen, som kunde väntas blifva det normala. Men åtskilliga

af gevärsfaktoriet och dess ledning oberoende omständigheter hade

äfven nu tillkommit och ogynnsamt inverkat på arbetet. Så till exempel

hade befunnits, att det svenska materialet — till hvilket man af naturliga

skäl öfvergått, sedan man för ått underlätta den första igångsättningen

tillverkat ett mindre antal vapen med användande af exakt

samma material, som begagnats vid den utländska verkstaden — med

alla sina utmärkta egenskaper i öfrig!, vore vida mer svårarbetadt än

Bih. till lliksd. Prat. 1X99. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Fjerde hufvudtiteln.

det tyska och det engelska, i följd hvaraf förändringar efter tidsödande

försök måst vidtagas såväl i maskinernas matningsanordningar som i

verktygens material och konstruktion, hvarjemte på grund af den ytterst

stora verk tygsförbrukningen hela arbetet i hög grad försvårats och

fördröjts. För öfrigt hade den till större delen nyuppsatta arbetarpersonalen

alldeles icke den utbildning och arbetsvana, som ovilkorligen

erfordrades för ifrågavarande precisionsarbeten.

Emellertid ansåge generallälttygmästaren de största svårigheterna

nu vara öfvervunna, sedan personalen blifvit något inöfvad och ett

mera lättarbetadt material genom försök, utförda af ett inhemskt jernbruk,

blifvit funnet.

Det syntes alltså blifva möjligt att under år 1899, oafsedt de ofvan

nämnda karbinerna, framställa omkring 15,000 färdiga gevär, och derefter

torde svårigheter icke möta att efter hand så uppdrifva tillverkningen,

att icke allenast det normala årliga antalet af 20,000 gevär

uppnåddes, utan äfven ett tillräckligt öfverskott derutöfver vunnes för

amortering af det antal vapen, med hvars tillverkning faktoriet för

närvarande läge efter.

Om det ock, såsom Eders Kongl. Maj:t uti den nådiga statsverkspropositionen

till 1898 års Riksdag betonat, från försvarssynpunkt vore

önskvärdt, att gevärsanskaffningen, åtminstone intill dess liniearméns

mobiliseringsbehof blefve fyldt, finge bedrifvas med vida större hastighet

än efter beräkning af 20,000 gevär om året, vore något sådant

uppenbarligen omöjligt, så länge tillverkningen skulle uteslutande bedrifvas

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Under närvarande förhållanden

kunde generalfälttygmästaren alltså icke föreslå Eders Kongl.

Maj:t att äska större anslag för år 1900 än till 20,000 gevär, men å

andra sidan funnes, eftersom gevärsfaktoriet, på sätt här ofvan angifvits,

borde icke allenast kunna inom kort uppnå en årstillverkning af sagda

antal vapen, utan äfven efter hand väsentligt öfverskrida detta, ingen

anledning att för år 1900 föreslå mindre anslag än för 20,000 gevär.

Lika med generalfälttygmästaren anser jag, att gevärsanslaget för

år 1900 icke bör sättas till lägre belopp än det mot kostnaden för

20,000 gevär svarande. Visserligen hafva, såsom af nyss anförda skrifvelse

framgår, oförutsedda svårigheter hittills mött att vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori tillverka det årliga antal gevär, som beräknats kunna

efter faktoriets utvidgning der framställas, eller 20,000 stycken, men de

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Fjerde hufvudtiteln.

största svårigheterna synas numera vara öfvervunna. Enligt de af

generalfälttygmästaren meddelade uppgifterna borde gevärsfaktoriet kunna

leverera under 1899 omkring 15,000 och under år 1900 omkring 20,000

gevär, och då man derefter torde kunna förvänta en årstillverkning af

bortåt 25,000 dylika vapen, skulle tillgången på 6,5 mm. gevär på sommaren

1903 hafva stigit till omkring 100,000 stycken, eller det antal,

som städse ansetts såsom i första hand erforderligt, och hvilket i alla

händelser är tillräckligt att vid fälthären ersätta de för närvarande utlemnade

8 mm. gevären. Men detta är ungefär samma resultat, som

Riksdagen synes hafva afsett, då Riksdagen 1897 anslog medel till en

sådan utvidgning af gevärsfaktoriet, att dess år still ver k ning, hvilken dittills

beräknats till 15,000 stycken, derefter skulle kunna höjas till 20,000

vapen. Ty om enligt då uppgjorda plan faktoriet hade kunnat tillverka

under 1898 15,000 gevär och under hvartdera af de följande åren

20,000 sådana, skulle antalet 100,000 likaledes hafva uppnåtts under

loppet af år 1903.

För att emellertid under nuvarande förhållanden ett dylikt resultat

skall kunna vinnas, måste de anslag för anskaffning af gevär, som anvisas

för åren till och med 1902, sammanlagda motsvara minst kostnaden

för 100,000 vapen och helst uppgå till ej så obetydligt högre

belopp, enär för de gevär, som skola färdiga levereras under år

1903, materialierna måste åtminstone i hufvudsak anskaffas och äfven

tillverkningsarbetet till stor del utföras redan under näst föregående

år. Men om de till och med år 1902 anvisade medlen skola

nå ifrågavarande belopp och på samma gång anslagen hållas lika år

efter år, hvilket är oundgängligt för möjliggörande af en planmessig

och ekonomisk tillverkning, kan årsänslaget icke sättas lägre än till

hvad som motsvarar kostnaden för 20,000 gevär.

På grund af det sålunda anförda anser jag mig, såsom jag redan

ant-ydt, icke kunna ifrågasätta, att Eders Kongl. Maj:t skulle för år

1900 begära mindre anslag till gevärsanskaffningen, än föregående år,

allrahelst jag måste vidhålla min vid upprepade tillfällen uttalade åsigt,

att tillverkningen af det för armén i första band erforderliga antal gevär

bör så mycket som möjligt påskyndas. Sedan af det utaf 1896 års

Riksdag för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén beviljade anslag

å 4,479,000 kronor anvisats 860,250 kronor för år 1897, 1,247,000

kronor för år 1898 och 1,147,000 kronor för år 1899, återstå af det

beviljade beloppet ännu 1,224,750 kronor; och jag hemställer derför,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

s. 84 Kontrollera mot PDF

[23.]

Anslag till

skjutfält för

Första Göta

artilleriregemente.

84 Fjerde hufvudtiteln.

att af det för anskaffning af nya eldliandvapen

åt armén beviljade, men ännu ej anvisade belopp,

1,224,750 kronor, till utgående på extra stat för år

1900 anvisa 1,147,000 kronor.

Skjutfält för Första Göta artilleriregemente.

I Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1898 års Riksdag angående

statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen

att till inköp af ett till skjutfält åt Första Göta artilleriregemente afsedt.

område inom Remmene socken af Kullings härad samt Hjellby och

Qvinnestads socknar af Gäseneds härad, allt uti Elfsborgs län, på extra

stat bevilja 284,000 kronor samt till utgående under år 1899 deraf

anvisa 142,000 kronor.

Riksdagen fann behofvet af ett skjutfält för nämnda regemente

vara ådagalagdt och att den ifrågavarande marken borde för detta ändamål

åt staten förvärfvas, men då det för marken begärda priset syntes

allt för högt, ansåg Riksdagen ett belopp af 200,000 kronor böra vara

för inlösen af skjutfältet tillräckligt, helst som, derest nämnda belopp

skulle behöfva i någon mån öfverskridas, hufvudtitelns allmänna besparingar

kunde anlitas till bristens fyllande. Riksdagen beviljade derför

till inköp af skjutfältet på extra stat 200,000 kronor samt anvisade

deraf 100,000 kronor till utgående under 1899.

Sedan på grund af Riksdagens berörda beslut generalfälttygmästaren

erhållit befallning inkomma med utredning, huruvida och i hvad mån

det för skjutfältets förvärfvande i statsverkspropositionen beräknade beloppet

kunde nedbringas, öfverlemnade generalfälttygmästaren en skrifvelse

från regementschefen, deri denne förklarade, att någon minskning

af det till skjutfält föreslagna området icke kunde ega rum, utan att

skjutfältets användbarhet för sitt ändamål blefve i hög grad förringad,

men att anledning icke saknades antaga, att derest jordområdet förvärfvades

genom expropriation, inlösningssumman skulle kunna begränsas

inom det af Riksdagen derför anslagna beloppet.

I anledning häraf behagade Eders Kongl. Maj:t den 23 september

1898 förordna, att ifrågavarande område skulle genom expropriation åt

kronan förvärfvas, dervid arméförvaltningen å artilleridepartementet

dock skulle eg a att under hand träffa aftal om förvärfvande åt kronan

af delar utaf området i den mån försäljningsanbnd, som pröfvades antagliga,

redan afgifvits, hvarjemte åt nämnda departement uppdrogs

att vidtaga de för expropriationens utförande erforderliga åtgärder.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

85

Generalfälttygmästare!! har i sin ofvan omförmälta skrifvelse den

15 november 1898 ej mindre meddelat, att arméförvaltningen åt regementschefen

uppdragit att i enlighet med Eders Kong!. Maj:ts berörda

beslut gå i författning om skjutfältets förvärfvande, än äfven

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära anvisande

af återstoden utaf det till skjutfältets inköp beviljade beloppet.

Jag hemställer derför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

af det till inköp af skjutfält för Första Göta

artilleriregemente beviljade belopp 200,000 kronor till

utgående på extra stat för år 1900 anvisa återstående

100,000 kronor.

Försök med ny fältartillerimateriel.

Generalfälttygmästaren bar i sin meranämnda skrifvelse den 15

november 1898 vidare gjort framställning om anslag till försök med

ny fältartillerimateriel och i sådant hänseende anfört:

Om också vår nuvarande fältartillerimateriel — måhända med

undantag af de 3 batterierna materiel för det ridande artilleriet —

ännu kunde hållas i brukbart skick, och man således icke, såsom i

vissa andra länder, uti materielens kasserande på grund af dess förslitning

både ett skäl, som omedelbart nödvändiggjorde en nybeväpning af fältartilleriet,

kunde dock ej förnekas, att vår fältartillerimateriel icke längre

stode i böjd med tidens fordringar. I fråga om de ballistiska egenskaperna

samt det enskilda skottets verkan både visserligen inga väsentliga

framsteg gjorts sedan den tid, då vår materiel antogs, men deremot

både man lyckats framställa en del nya typer för fältkanon med

lavett, som medgåfve en betydligt beqvämare servering af kanonen

under eld, hvarmed följde dels förmåga att, då så erfordrades, åstadkomma

en väsentligen större eldbastigbet, dels ökad uthållighet i elden,

hvilka båda omständigheter vore af synnerlig vigt och vid vissa tillfällen

kunde till och med utöfva en afgörande inverkan på en strids

utgång.

Frågan om en fältartillerimateriel med beqvämare servering under

eldgifning, än hvad som medgåfves vid den materiel, hvilken antogs

under 1870-talet och början af 1880-talet, eller — såsom man allmänt

uttryckt det — om en snabbskjutande fältartillerimateriel, hade länge

124.]

Anslag till

försök med ny

fältartillerimateriel.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Fjerde hufvudtiteln.

dryftats. Sedan denna fråga numera så framskridit, att man för ernående

af den beqvämare serveringen icke längre förutsatte såsom

vilkor en minskning af det enskilda skottets verkan, utan till och med

tänkte sig någon ökning deruti, hade de flesta af Europas länder gjort

densamma till föremål för omfattande försök.

I Tyskland hade sedan flere år tillbaka införts en ny fältartillerimateriel,

vid hvars konstruktion man gått uti ofvan antydda riktning,

och i Frankrike vore likaledes en materiel antagen, vid hvilken enligt

de uppgifter, som härom varit synliga, samma princip ännu mera följdriktigt

tillämpats. Uti Ryssland, Österrike och Italien samt äfven i de

mindre staterna, såsom Schweiz och Belgien, hade man redan utfört

eller vore nu sysselsatt med vidlyftiga försök med ny fältartillerimateriel.

I vårt land hade hittills intet åtgjorts i denna fråga. Tiden vore

emellertid otvifvelaktigt nu inne att åtminstone genom anställande af

försök förskaffa oss erfarenhet rörande den nya materielen och sålunda

förbereda dess antagande.

En särskild anledning att ej längre uppskjuta påbörjandet af försök

vore, att de ridande batteriernas lavetter, ursprungligen afsedda

för framladdningskanoner, hvilka vida mindre frestade lavetterna än de

nuvarande af dessa batterier använde 7 cm. kanonerna m/g7, vore

tämligen illa medfarna och på denna grund snart behöfde ersättas,

hvarvid det uppenbarligen vore särdeles önskvärd! att hafva en ny

materieltyp bestämd, som kunde vara gemensam för åkande och ridande

artilleriet. Äfven ur ekonomisk synpunkt vore det fördelaktigt, om

åtminstone en del af den nuvarande fältartillerimaterielen kunde få användning

såsom fästningsbestyckning, det vill säga dess utbytande ske

i samband med nu förestående anskaffning af fästningsartillerimateriel.

I detta hänseende ansåge sig generalfälttygmästaren böra nämna, att

8 cm. kanoner af någotdera utaf de tvenne slag, som nu tillhörde fältartilleriet,

inginge i den af befästningskomitén föreslagna bestycknirigen

å rikets nuvarande och i komiténs betänkande förordade nya

fästningar i sådant antal, att det nu återstående behofvet af dylika pjeser

och tillhörande ammunition betingade en anskaffningskostnad af bortåt

en million kronor, hvilket belopp alltså skulle kunna besparas å fästningsbestyckningen,

om ny fältartillerimateriel inom den närmaste framtiden

antoges, så att fältartilleriets nuvarande materiel delvis kunde

öfverföras till fästningarna.

De konstruktionsändringar, som kännetecknade den nya materielen

i jemförelse med den äldre vore i hufvudsak:

s. 87 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 87

l:o) anordning för rekylens förminskande och det rekylerande systemets

automatiska framförande efter rekylen till dess förra plats,

hvarigenom servisen besparades det ansträngande och tidsödande arbetet

med framförandet;

2:o) anordning för den finare sidoriktningens verkställande utan

förflyttning af lavettsvansen, hvaraf blefve en följd, att riktningen beqvämare

och snabbare kunde utföras, samt

3:o) användande af sjelftätande patronhylsa, vanligen förenad med

projektilen till en patron, i sammanhang hvarmed mekanismen konstruerats

för mekanisk affyring, allt till fördel för en beqväm och snabb

servering.

Dessutom hade teknikens utveckling möjliggjort, dels att kanonens

kaliber kunnat med bibehållande af ungefärligen samma projektilvigt

minskas, hvarmed följde förbättrade ballistiska egenskaper, dels att

vigten såväl af kanon och lavett som af fordonet i dess helhet kunnat

nedbringas, hvilket vore af allra största betydelse för artilleriets förmåga

att i rätt tid hinna fram till rätt plats.

Sedan generalfälttygmästaren sålunda redogjort för de skäl, som

talade för ett ofördröjligt anställande af försök med ny fältmateriel,

samt i korthet antydt de hufvudsakliga grunder, enligt hvilka en

dylik materiel borde konstrueras, öfvergår generalfälttygmästaren till att

föreslå anordningen i stora drag af de ifrågasatta försöken äfvensom

beräkna kostnaderna såväl för dessa försök som för den för desamma

erforderliga materielen, och anför i sådant hänseende:

Till en början torde ett antal kanonfabrikanter böra inbjudas att

framställa sina olika konstruktioner, hvilka underkastas jemförande försök,

hvarefter, med ledning af de under dessa erhållna resultaten,

skulle bestämmas den typ, som borde göras till föremål för pröfning i

större skala (ett batteri).

Kostnaden för de förberedande försöken vore uppenbarligen beroende

af, bland annat, huru många och hvilka konstruktioner, som skulle

pröfvas. Det vore visserligen, om icke omöjligt, dock föga lämpligt

att redan nu uppsätta ett bestämdt förslag i detta afseende, enär ju

nya uppslag under tiden kunde framkomma, men, såvidt man för närvarande

kunde se, borde det vara tillräckligt att låta försöken omfatta

4 nya typer af kanon och lavett. På sådant sätt skulle man kunna

lemna de tvenne svenska kanonfabrikanterna tillfälle att visa sina konstruktioner

och få dem pröfvade, och dessutom kunde man tillgodogöra

sig utlandets rika erfarenhet genom att bereda plats vid försöken för

två konstruktioner af'' de hittills med största framgång pröfvade. Då

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Fjerde hnfvudtiteln.

till jemförelse äfven vår nuvarande fältkanon borde deltaga i försöken,

skulle antalet pjeser vid dessa blifva fem.

Hvad sjelfva kanonerna med lavetter beträffade, så torde man kunna

antaga, att fabrikanterna, såsom skett på annat håll, utan ersättning

stälde sina försökskonstruktioner till statens förfogande för pröfningens

utförande. Under sådana förhållanden blefve det hufvudsakligen ammunitionen,

som komme att föranleda kostnad. Om man för hvar och en

af de fem kanonerna beräknade 300 skott, skulle ammunitionen komma

att betinga ungefär 25,700 kronor. Lade man dertill kostnaden för

frakt af materiel och ammunition 2,300 kronor, för sjelfva försökens

utförande 2,000 kronor samt för målmateriel och diverse 5,000 kronor,

komme man till en sammanlagd kostnad för dessa förberedande försök

af 35,000 kronor.

Kostnaden för anskaffning af ett försöksbatteri med ammunition

samt för utförandet af detta batteris pröfning kunde, med ledning af

den erfarenhet, som i Schweiz vunnits vid liknande anskaffning, beräknas

till 200,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för både de förberedande och de fortsatta

försöken skulle alltså komma att uppgå till 235,000 kronor.

Generalfälttygmästaren hemställer således, det Eders Kongl. Maj:t

ville föreslå Riksdagen att för anställande af försök med nya fältkanoner

jemte tillhörande lavetter och fordon samt för anskaffning af derför

erforderlig materiel och ammunition på extra stat för år 1900 bevilja

235,000 kronor.

Fältartilleriet spelar i den nutida krigföringen en så stor och för

stridens utgång afgörande roll, att intet bör försummas, som är egnadt

att hålla vårt fältartilleri i jemnhöjd med den ställning, detta vapen intager

i andra arméer, allra helst hos oss infanteriets utbildning på grund

af den knappt tillmätta öfningstiden kan anses stå efter den ^bildningsgrad,

som i främmande arméer gifves åt sistnämnda vapen; då

för öfrigt generalfälttygmästaren bjudit öfvertygande skäl för sin ifrågavarande

framställning, anser jag mig böra till alla delar understödja

densamma, dervid jag dock särskilt vill erinra derom, att, såsom

generalfälttygmästaren också framhållit, fältartilleriets nuvarande mate
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufrudtiteln. 89

riel, derest ny sådan inom den närmaste framtiden anskaffas, till stor

del kan användas till bestyckning å våra fästningar.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att för anställande af försök med nya fältkanoner

jemte tillhörande lavetter och fordon samt för anskaffning

af derför erforderlig materiel och ammunition på extra

stat för år 1900 bevilja 235,000 kronor.

Fortifikations- och artilleribehof.

Det fasta försvaret i allmänhet.

Sedan den af Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref den 14 maj

1897 tillsatta komitén för utredning rörande landets fasta försvar den

25 sistlidne juli afslutat sina arbeten och den 4 nästpåföljande augusti

till Eders Kongl. Maj:t aflemna! sitt omfattande underdåniga betänkande

samt vederbörande till landt- och sjöförsvaret börande myndigheter till

Eders Kongl. Maj:t inkommit med infordrade underdåniga utlåtanden

öfver betänkandet, torde resultatet af komiténs arbeten böra framläggas

för Riksdagen, på det att Riksdagen må kunna bilda sig ett omdöme i

denna vigtiga fråga.

Då emellertid nämnda betänkande och utlåtanden innehålla sådana

beskrifningar öfver rikets fästningsverk och hvad dertill hörer, att

deras offentliggörande kan medföra våda för rikets säkerhet, samt

Eders Kongl. Maj:t på grund deraf, jemlikt 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen,

genom särskilda nådiga beslut den 27 augusti och den

11 november nästlidet år förklarat samma betänkande och utlåtanden

skola hållas hemliga, kunna betänkandet och utlåtandena endast meddelas

Riksdagens statsutskott, men enär befästningsplanens hufvuddrag

och de förnämsta motiv, som varit bestämmande för komitén vid utarbetandet

af samma plan och vid afgifvandet af förslag till förut

befintliga befästningars fullständigande samt till försvarsanordningar

vid vissa strategiskt vigtiga punkter, hvilka för närvarande sakna fast

Bi/i. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Åfd. 1 Haft. 12

[25.]

Anslag till

det fasta försvaret

i allmänhet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Fjerde hufvudtiteln.

försvar, synas böra för ofvannämnda ändamål komma till hela Riksdagens

kännedom, har jag genom komiténs sekreterare låtit utarbeta

sammandrag såväl af betänkandet som af utlåtandena deröfver, hvilka

sammandrag jag i underdånighet hemställer måtte få till Riksdagens

ledamöter utdelas.

Det torde åligga mig att inför Eders Kongl. Maj:t redogöra för

min egen uppfattning af resultatet af komiténs arbeten och de deröfver

afgifna utlåtandena; då jag nu går att fullgöra denna pligt, torde det

tillåtas mig till en början framhålla det omsorgsfulla sätt, hvarpå

komitén fullgjort sitt maktpåliggande och grannlaga uppdrag, och hvarigenom

föreliggande svårlösta fråga fått eu verkligen allsidig utredning.

Då vid bedömandet af komiténs arbete man i första hand måste

taga hänsyn till de synpunkter, som vid frågans behandling varit för

komitén bestämmande, tillåter jag mig härom ur den skrifvelse, hvarmed

komitén öfverlemnade sitt betänkande, anföra följande:

»När det gällt afgifvandet af förslag till ordnandet af vårt lands

fasta försvar, hafva komiterade haft att taga hänsyn såväl till önskvärdheten

af att detta försvar ordnas på ett sätt, som i möjligaste mån motsvarar

de fordringar i strategiskt afseende, som med fog kunna ställas på detsamma,

som ock, att det i tekniskt afseende tillfredsställer nutidens kraf på

permanenta befästningsanläggningar, och hafva för detta ändamål från

vederbörande militära myndigheter infordrade yttranden i ämnet gjorts

till föremål för ingående granskning. Å andra sidan har dock nödvändigheten

att med hänsyn till vårt lands begränsade ekonomiska

tillgångar iakttaga tillbörlig sparsamhet påkallat en inskränkning icke

allenast i fråga om sådana arbeten, som kunna anses erforderliga till

stärkandet af redan nu befintliga befästningsanläggningar, utan äfven

beträffande sådana nyanläggningar inom andra delar af vårt land,

der stödet af ett fast försvar vid krigstillfälle kan anses önskligt.

Härvid har den omständigheten, att permanenta befästningsanläggningar

— och i all synnerhet deras bestyckande — i våra dagar

ställa sig relativt dyrbarare än någonsin förut, måst föranleda kommitterade

att vid förslagen till fullständigandet af nuvarande befästningar

utesluta åtskilligt, som kunnat vara önskligt, och endast föreslå sådana

åtgärder, som de funnit alldeles oundgängliga, såväl som ock

att på liknande sätt i fråga om nyanläggningar afstå från definitiva

förslag till sådana å flera punkter, der ett fast försvar varit ur strategisk

synpunkt fördelaktigt, på det att utan öfverskridande af landets ekonomiska

bärkraft sådana befästningar, som äro företrädesvis nödvändiga

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Fjerde liufvudtiteln.

för bevarandet af landets neutralitet, måtte kunna komma till utförande,

och har dervid behörig hänsyn måst tagas äfven till under senare tid

inträffade förändringar beträffande landets strategiska läge.

Härtill kommer ock nödvändigheten att beakta den snabba utveckling,

hvaruti såväl befästningskonsten som artillerivetenskapen befinna

sig, hvilket äfven föranleder en viss begränsning, när det gäller

afgifvandet af en detaljerad plan för ordnandet af hela landets fasta

försvar.

På grund häraf hafva komiterade ansett sig böra afgifva förslag

endast till sådana förstärkningsarbeten och nyanläggningar, som, utan

öfverskridande af våra tillgångar, kunna och böra utföras under den

närmaste framtiden, en tidsperiod, hvilken komiterade, såsom af betänkandet

framgår, ansett böra bestämmas till 10 år.»

Mot den af komitén med ledning af dessa grundsatser — om hvilkas

allmängiltighet inga olika meningar torde kunna göra sig gällande

— uppgjorda befästningsp/anen har jag så mycket mindre någon

erinran att göra, som densamma i sina hufvuddelar öfverensstämmer

med den i statsverkspropositionen till 1896 års riksdag framlagda planen

för ordnandet af landets fasta försvar, hvilken grundade sig på ett af

mig såsom chef för generalstaben den 21 juni 1892 afgifvet underdånigt

betänkande. Deremot synas — såsom i myndigheternas utlåtanden

också påpekas — beträffande vissa delar af det framlagda förslaget till

fullständigandet af redan befintliga befästningar eller anordnandet af nya,

i dessa hänseenden förut tramstälda anspråk fatt sta väl mycket tillbaka

för den af komitérade skarpt framhållna hänsynen till kostnaderna.

Medan sålunda den samfälda kostnaden för genomförandet af den utaf

mig framlagda befästningsplanen — enligt af vederbörande myndigheter

gjorda beräkningar — skulle, såsom af mitt anförande till

statsrådsprotokollet för den 14 januari sistlidet år framgår, uppgå till

ett belopp af omkring 33,000,000 kronor, slutar komiterades kostnadsberäkningar

på eu summa af 21,024,500 kronor. Gifvet är, att, då

det i båda fallen är fråga om samma punkter, som skola befästas, eller

hvilkas befästningsanordningar skola fullständigas, en så betydande

afprutning af kostnadsbeloppen äfven skall medföra en väsentlig minskning

i respektive befästningsanordningars värde. Det gäller härvid att

för hvarje särskild plats tillse, att ej detta värde varder så nedsatt,

att ändamålet med platsens befästande förfelas. Om än detta senare i allmänhet

icke kan sägas vara fallet med de af komitén föreslagna försvarsanordningar,

torde dock, såsom af myndigheternas utlåtanden närmare

framgår, komiterade hafva gått väl långt i nedsättandet af de militära

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Fjerde hufvudtiteln.

fordringar, som i föregående förslag ansetts böra ställas på det fasta

försvaret af vissa punkter. Då dertill kommer, att, enligt myndigheternas

påstående, komiterade beräknat kostnaden för eu del befästningsarbeten

och bestyckningsanordningar alltför knappt, synas de i betänkandet

angifna kostnadssummorna i allmänhet böra höjas med större

eller mindre belopp.

Hvad då först beträffar Stockholms fasta försvar åt sjösidan, påvisa

chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och t. f. chefen för

generalstaben i sitt gemensamma underdåniga utlåtande, hurusom den

af komitén angifna kostnad ssumman 2,867,300 kronor för försvarsanordningarna

vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg måste höjas med

ett belopp af 501,344 eller 510,344 kronor, utgörande dels och hufvudsakligast

kostnaden för vissa i den af chefen för fortifikationen den

31 december 1895 ingifna generela befästningsplanen upptagna, men af

komiterade uteslutna befästningsanordningar, hvilka de nämnda myndigheterna

i sitt utlåtande finna nödvändiga, och dels tillägg i kostnadsbeloppen

för en del i komiténs betänkande upptagna verk, hvilkas fullbordande

anses kräfva större kostnad än hvad komitén beräknat. På

grund häraf hemställa samma myndigheter, att totalkostnaden för ifrågavarande

sjöfästnings fullständigande bör upptagas till minst 3,368,644,

eventuel 3,377,644 kronor.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har jag vid flera tillfällen

framhållit fullständigandet af Stockholms fasta försvar åt sjösidan,

vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, såsom en angelägenhet af sådan

vigt, att åt densamma bör gifvas första rummet, då det gäller ett

ordnande af landets fasta försvar. Att komiterade till fullo uppskattat

betydelsen af att ifrågavarande försvarsanstalter varda effektiva, så

att desamma skola visa sig i stånd att icke allenast motstå ett öfverraskande

anfall af en fiendtlig eskader utan äfven ett fortsatt anfall af

eu större flotta, medförande landstigangstrupper, framgår af det upprättade

sammandraget af betänkandet. Af den i detta sammandrag intagna,

synnerligen belysande historiken öfver flottors strider mot kustbefästningar

framgår ock — hvilket af komiterade äfven framhålles

— hurusom, då den anfallande numera icke synes hafva stora utsigter

att medelst eld från fartygen kunna tysta väl anlagda och bestyckade

kustbatterier och kustfort och sannolikt ej riskerar en genombrytning af effektivt

försvarade stängsellinier, den försvarande nu mer än förr måste

vara beredd på ett anfall af landsatta truppafdelningar, och att det således

s. 93 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 93

ligger stor makt uppå, att försvarsanordningarna äro fullt effektiva mot

anfall från landssidan. Det är derför mycket att beklaga, att komitén

ansett sig böra vidtaga ganska väsentliga afprutningar särskilt i den

del af det utaf vederbörande myndigheter förut ingifna förslaget till Vaxholmsställningens

förstärkande, som afser försvaret mot anfall af på Vermdön

landstigna truppafdelningar. I likhet med de armén tillhörande myndigheterna,

hvilka i sitt gemensamma utlåtande påvisat nödvändigheten af

de utaf komiterade uteslutna anordningarna med nämnda syfte, anser jag,

att dessa ovilkorligen böra komma till utförande. Äfvenså finner jag

de erinringar, som af bemälda myndigheter gjorts mot vissa andra af

komiterade af sparsamhetshänsyn föreslagna mindre ändringar i den förutnämnda

generela planen väl motiverade. Beträffande deremot den af chefen

för flottans stab i hans ofvannämnda utlåtande föreslagna rörliga bevakningsmaterielen

(bestyckade ångslupar), anser jag visserligen en sådan

för försvaret synnerligen önskvärd, men då denna materiel väl skulle

tillhöra flottan och i alla händelser icke behöfva genast anskaffas,

torde frågan härom få bero på framtida underdånig föredragning af

statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet.

På grund af det sålunda anförda synes det af komitén föreslagna

kostnadsbeloppet, af 2,867,300 kronor böra i enlighet med de till armén

hörande myndigheternas förslag ökas med 510,344 kronor — hvilket

alternativ gifvet bör föredragas — till 3,377,644 kronor. Enligt från fortifikationen

och artilleriet af komitén infordrade uppgifter skulle den

samfälda återstående kostnaden för Vaxholmsställningens försättande i

fullständigt försvarsskick enligt den förutnämnda generela planen (»alternativ

C», hvilket af komitén ansetts lämpligast) uppgå till 3,949,556

kronor, hvadan den i denna plan angifna kostnaden sålunda skulle i

alla fall minskas med ett belopp af 571,912 kronor.

Beträffande Karlskrona fasta försvar hafva komiterade, såsom af

det utarbetade sammandraget af betänkandet framgår, infordrat yttranden,

utom af chefen för fortifikationen, äfven af stationsbefälhafvaren i Karlskrona,

marinförvaltningen samt chefen för Karlskrona artillericorps, den

senare tillika kommendant å dervarande befästningar, och på grund af

dessa yttranden, hvilka i väsentliga delar stämma öfverens med den

förutnämnda, af chefen för fortifikationen den 31 december 1895 ingifna

generela planen, utarbetat sitt förslag till befästnings- och bestyckningsanordningarnas

fullständigande i ändamål att trygga denna vigtiga

örlogshamn mot anfall såväl från sjösidan — vare sig af fiendtliga

fartyg eller af på öarna landsatta truppafdelningar — som från lands
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Fjerde hufvudtiteln.

sidan. I öfverensstämmelse med den af komiterade följda grundsatsen vid

afgifvandet af andra förslag till stärkande af det fasta försvaret hafva

de äfven beträffande Karlskrona försvar sökt att till det yttersta nedbringa

kostnaderna. Detta har emellertid icke låtit sig göra utan ganska

väsentliga reduktioner i förut ingifna befästnings- och bestyckningsförslag.

Om man ock måste erkänna, att, så vida inskränkningar nödvändigt

skola göras, de af komiterade föreslagna drabbat de delar af

försvaret, som med minsta fara skulle kunna tåla vid en reduktion, kan

det å andra sidan icke förnekas, att komiterade väl mycket nedsatt

de fordringar, som man förut ansett sig böra ställa på Karlskrona fasta

försvarsanstalter.

Sålunda framhålla chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren

och t. f. chefen för generalstaben i sitt gemensamma utlåtande, bland

annat, hurusom den af komitén föreslagna uteslutningen af ett kastbatteri

kommer att väsentligen försvaga den mot fientliga fartyg så verksamma

kastelden, och anse de sig endast i förhoppning om, att det sålunda uteslutna

batteriet i en framtid må komma till stånd, kunna afstå från yrkandet

på, att detsamma skall upptagas i befästningsplanen. Likaså

beklaga samma myndigheter vissa inskränkningar i de föreslagna anordningarna

för stärkandet af öaruas försvar, hvarförutom de anse, att,

äfven om dessa inskränkningar skulle företagas, försvarsanordningarna

på öarna dock måste betinga en kostnad 100,000 kronor större, än den

komiterade beräknat. Härtill kommer kostnaden för några mindre, i

komiténs förslag icke upptagna befästningsanordningar å V. Hästholmen,

belöpande sig till 4,000 kronor, hvadan den summa, som myndigheterna

föreslå tillagd till den af komitén föreslagna, skulle belöpa sig till

104,000 kronor.

Chefen för flottans stab framhåller i sitt utlåtande öfver komiténs

betänkande först och främst fördelarna af den s. k. östra farledens upprensning,

hvilken åtgärd, som skulle betinga en kostnad af 300,500

kronor — kostnaden för erforderliga befästningar deruti inberäknad —

komiterade af besparingsskäl icke ansett sig kunna föreslå, och påvisar

derefter, hvilka olägenheter, som vissa af de utaf komiterade föreslagna

inskränkningarna i den förut ingifna generela befästningsplanen skulle

medföra, samt föreslår för den skull, bland annat, att ett af de i denna

plan upptagna kastbatterierna, hvilket af komiterade uteslutits, måtte

komma till stånd. Slutligen anser chefen för flottans stab, att äfven

för denna fästning flytande bevakningsmateriel bör anskaffas, och skulle

kostnaden härför uppgå till 200,000 kronor.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 95

Såsom närmare framgår af det upprättade sammandraget af myndigheternas

utlåtanden öfver komiténs betänkande, framställa äfven stationsbefälhafvaren

i Karlskrona och kommendanten hvar för sig, under framhållande

af de fördelar, som vissa af komitén föreslagna förbättringar

i den ursprungliga planen skulle medföra för försvaret, åtskilliga erinringar

mot af komiterade föreslagna inskränkningar i nämnda plan,

och gälla dessa erinringar hufvudsakligen reduktionen af antalet i fästningens

bestyckning ingående pjeser. Kommendanten föreslår på grund

häraf, att den af komitén föreslagna samfälda kostnadssumman 4,900,000

kronor måtte ökas med ett belopp af 830,000 kronor till 5,730,000

kronor.

Slutligen har ock, såsom af nämnda sammandrag närmare framgår,

marinförvaltningen, hvilket. embetsverk egt att yttra sig öfver

stationsbefälhafvarens och kommendantens underdåniga utlåtanden, i

likhet med nämnda myndigheter på det kraftigaste afstyrkt hvarje

inskränkning i antalet snabbskjutande pjeser, afsedda att verka mot

anfallande fientliga fartyg, men anser sig på angifna skäl kunna nedsätta

de af kommendanten beräknade kostnaderna för den sålunda

fullständiga de bestyckningen med ett ganska afsevärdt belopp. Embetsverket,

som för öfrigt beträffande öarnas försvar intager en från kommendantens

något afvikande ståndpunkt och i detta afseende mera

närmar sig de af komitén uttryckta åsigterna, föreslår sålunda, att den

i komitébetänkandet npptagna kostnadssumman måtte ökas med allenast

447,850 kronor till 5,347,850 kronor.

För egen del anser jag de af ofvannämnda myndigheter anförda

betänkligheterna mot en del af komiterade föreslagna reduktioner väl

befogade, och gäller detta särskilt det meromnämnda kastbatteriet samt

försvarsanstalterna på öarna, hvarförutom det särskildt af flottans myndigheter

med styrka framhållna behofvet af ett kraftigt artilleriförsvar,

medelst snabbskjutande kanoner, enligt min åsigt är oafvisligt. Karlskrona

befästningar åt sjösidan hafva nämligen ett ofördelaktigt läge i

så måtto, att de kunna utsättas för omfattande eld från ett stort antal

fartyg, af snart sagdt hvilken storlek som helst, och dertill hafva batterierna

ett ganska lågt läge öfver vattenytan, med deraf följande, i komiténs

betänkande närmare angifna olägenheter. Desto angelägnare är det,

att den bestyckning, som finnes, är kraftig, och att de fientliga fartygen

föranledas att afgifva eld under för dem så ofördelaktiga förhållanden som

möjligt, det vill säga under gång, hvilket senare just skulle åstadkommas

genom den från kastbatterierna afgifna elden. Jag skulle för den skull

icke tveka att föreslå Eders Kongl. Maj:t, att i befästningsplanen upp
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Fjerde hufvudtiteln.

taga, utom okandet af antalet snabbskjutande pjeser — för den af marinförvaltningen

angifna kostnaden — äfven det omnämnda kastbatteriet, om

ej önskvärdheten att så mycket som möjligt inskränka kostnaderna

föranledt mig att i likhet med de landtförsvaret tillhörande myndigheterna

nu afstå härifrån. Förr eller senare bör dock meromnämnda

batteri komma till stånd och sålunda den i annat fall väl svaga

kastelden vinna en välbehöflig förstärkning. Öfriga af landtförsvarets

myndigheter påyrkade mindre ändringar och förbättringar i komiténs

förslag anser jag böra utföras. Likaså varder det nödvändigt att, såsom

samma myndigheter föreslagit, öka kostnadsbeloppet för vissa af

komitén föreslagna anordningar, som annars ej torde kunna utföras.

Hvad beträffar den af chefen för flottans stab föreslagna upprensningen

af den s. k. östra farleden, torde en sådan åtgärd visserligen

medföra beaktansvärda fördelar för försvaret, men då densamma skulle

medföra en afsevärd kostnad, synes det mig, som borde tillgångarna i

första hand koncentreras på det fasta försvaret af hufvudinloppet och

vestra farleden, hvilken senare komitén beräknat för en kostnad af

allenast 2,000 kronor kunna upprensas, så att densamma blefve användbar

af vår flottas största fartyg. Jag ansluter mig således till komiténs

mening i denna punkt. I fråga om den af chefen för flottans

stab föreslagna summan för anskaffning af bevakningsmateriel åberopar

jag hvad jag nyss yttrat rörande anskaffning af dylik materiel vid Vaxholm

och Oscar-Fredriksborg.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört, torde framgå, att jag anser

den i komiterades förslag upptagna kostnadssumman böra ökas

med sammanlagdt 553,850 kronor — deraf 104,000 kronor ökad

befästningskostnad, 447,850 kronor ökad bestyckningskostnad och

2,000 kronor för vestra farledens upprensning — hvadan den slutliga

kostnaden skulle uppgå till 5,453,850 kronor, hvilken summa med

omkring 250,000 kronor understiger det af fortifikationen för utförande

af det såsom »alternativ A» afgifna förslaget — afseende ett

något kraftigare försvar af öarna än »alternativ B» — beräknade kostnadsbeloppet.

Vidkommande vår hittillsvarande enda landfästning, Karlsborg, lärer

min uppfattning om densammas betydelse för landets försvar vara nogsamt

känd. Jag tillåter mig här endast erinra om mina anföranden till statsrådsprotokollen

för den 2 och den 13 januari 1896 beträffande detta

ärende. I dessa yttranden framhålles, att jag anser förevarande fäst
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

97

nings förnämsta betydelse, som redan vid ett krigs början lärer

komma att framträda, bestå deruti, att densamma ntgör en depot- och

förrådsfästning, hvilken, gynnsamt belägen på sin undandragna plats

i skydd af Vettern, skall inom sig upptaga en väsentlig del såväl af

de för härens vidmakthållande i krigsdugligt skick erforderliga förnödenheter

som af de till fyllande af uppstående luckor i härens led

äfvensom till skydd för dess förbindelser o. s. v. erforderliga depotoch

reservtrupper. Men derjemte betonas ock, i andra rummet, att

fästningen under vissa förhållanden skulle kunna tjena såsom operationsfästning

och äfven i denna egenskap kunna komma att spela en vigtig

roll. Fästningens fullbordan vore således en fråga af stor betydelse.

Emellertid ansåg jag mig icke då böra hos Eders Kongl. Maj:t

göra framställning om beviljandet af större anslag på en gång för

Karlsborgs fästningsbyggnad, enär jag höll före, att, då denna fästnings

betydelse gjorde sig gällande först då vårt land utsattes för ett så allvarsamt

anfall, att dess tillvaro stode på spel, medan deremot öfriga i

den förenämnda befästningsplanen upptagna befästningar äfven afsåge

upprätthållandet af vår neutralitet, de senare borde i första hand fullständigas

eller anläggas. På grund häraf framhöll jag, att Karlsborgs

fullbordan borde utföras medelst årliga anslag på sätt dittills skett.

Denna min uppfattning såväl om Karlsborgs betydelse som om den

ordning, i hvilken till fästningens byggnad erforderliga medel böra

utgå, delas i hufvudsak äfven af komiterade, om ock desse ännu skarpare

än jag betonat fästningens värde såsom förrådsfästning och i öfverensstämmelse

härmed förringat dess betydelse såsom operationsfästning.

I betänkandet heter det nämligen om Karlsborg »att denna fästning i följd

af sitt läge och sina förbindelser är att betrakta allenast såsom en förrådsfästning

och ej såsom operationsfästning, men att den lika väl som

hvarje annan fästning i visst fall kan komma att tjena operationerna till

direkt stöd». Stämma således mina och komiténs åsigter i ofvannämnda

stycken på det hela taget öfverens, är detta dock icke fallet beträffande

sättet för fästningens fullbordan eller graden af dess krigsberedskap.

I öfverensstämmmelse med hvad jag, såsom chef för generalstabeA,

anfört rörande detta ärende i det underdåniga betänkandet om

Sveriges fasta försvar af den 21 juni 1892, anser jag nämligen, att,

då erfarenheten visar, huru vanskligt det är att till krigsutbrott uppskjuta

anläggandet af befästningar, afsedda att ersätta permanenta sådana,

man i fredstid bör göra undan så mycket som möjligt vid anordnandet

af det fasta försvaret af sådana strategiskt vigtiga punkter, som

man anser sig böra permanent befästa. Må vara att, såsom komiterade

Bih. till Itilcsd. Prot. 18DD. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Fjerde liufvudtiteln.

påpeka, Karlsborg har ett i detta afseende ojemförligt fördelaktigare

läge än vid kusten eller gränsen belägna fästningar, men operationslinien

från en på kusten landstigen härafdelning till hjertat af vårt

land är — till följd af detta senares långsträckta skapnad — ej särdeles

lång, och till följd häraf kan det hända, att föreslagna befästningar aldrig

hinna utföras, ett förhållande, hvithet just, såsom af komitén äfven påpekas,

betingar nödvändigheten af en förrådsfästning i mellersta delen af

landet. Komiterade hafva emellertid, med stöd af sitt förutnämnda uttalande

om fästningens uppgift, ansett sig kunna föreslå, att flera i den

nuvarande planen för Karlsborgs fullbordan upptagna befästningsanordningar

uppskjutas till krigstillfälle, hvarjemte åtskilliga uteslutningar

med afseende på såväl den fortifikatoriska som den artilleristiska delen

af samma plan föreslagits. Hvad som återstode vore, anse komiterade,

tillräckligt för att fästningen redan vid utbrottet af ett krig skulle

kunna tillförsäkra de i densamma varande förråden och etablissement.en

ett verksamt skydd, det vill säga fästningen skulle komma att ega

nödig stormfrihet och trygghet mot öfverraskningar. På så sätt skulle

den af vederbörande myndigheter angifna kostnadssumman för fästningens

fullbordande, enligt plan uppgående till i rundt tal 7,560,000

kronor, kunna nedsättas till 1,900,000 kronor, oberäknad!, det af 1898

års Riksdag beviljade beloppet af 200,000 kronor.

Gifvet är, att en så högst betydlig nedprutning i den förenämnda

kostnadssumman skall hafva ett väsentligt inflytande på fästningens

uppgift och dess motståndsförmåga mot ett allvarsamt anfall. Fästningen,

sålunda reducerad till omfång och styrka, skall svårligen i

någon afsevärd grad kunna stödja en i närheten opererande härafdelnings

operationer — härför måste nämligen densamma i första rummet

ega utfailsfrihet, hvilken den kommer att sakna — och ej heller förmå

bjuda ett nöjaktigt motstånd mot ett med kraft utfördt anfall. Det är

också endast under förutsättning, att det nu blott gäller att sätta fästningen,

såsom förrådsfästning betraktad, i första graden af försvarbarhet och

att »tanken på fortsatta åtgärder för landets fasta försvar — — —

icke uteslutes» som chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren

och t. f. chefen för generalstaben i sitt gemensamma utlåtande anse

sig kunna biträda komiténs förslag. Detta dock med vilkor, att den

af komitén angifna kostnadssumman ökas med ett belopp af 543,400

kronor, som anses nödvändigt dels för att en del af komitén föreslagna

arbeten, för hvilkas utförande kostnaden lärer beräknats för lågt, skall

kunna verkställas, och dels för att vissa af de anordningar, som komitén

s. 99 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 99

ansett kunna uppskjutas till krigsutbrott, må kunna utföi''as redan i

fredstid.

Då jag för egen del anser mig böra biträda komiterades förslag

till fästningens fullbordan — dock med det af myndigheterna gjorda

tillägget, som synes väl behöflig! — sker det i likhet med myndigheterna

under förhoppning, att, sedan fästningen vid slutet af den

ifrågavarande 10-års perioden gjorts fullt sluten och stormfri och sålunda

ernått första graden af försvarbarhet, omständigheterna måtte

medgifva, att den senast faststälda planen i en framtid må komma till

utförande och fästningen sålunda verkligen varda i stånd att fylla sin

i densamma angifna uppgift.

Den samfälda kostnaden för Karlsborgs fullbordan enligt hvad jag

nu föreslagit skulle sålunda uppgå till 2,643,400 kronor och understiga

kostnaden för genomförandet af den hittills följda planen med i rundt

tal 4,900,000 kronor.

Erbjuder ordnandet af vårt lands fasta försvar störa svårigheter

— beroende hufvudsakligen af våra begränsade tillgångar i förening

med landets betydliga utsträckning — då det är fråga om Sveriges

fastland, är detta ännu mera händelsen, då det gäller att tillgodose den

från moderlandet afskilda och åt sina egna krafter hänvisade ön Gotlands

fasta försvar. Å ena sidan kan visserligen icke, såsom jag vid ett föregående

tillfälle för Eders Kongl. Maj:t framhållit, ön med sin jemförelsevis

ringa befolkning — uppgående till endast något öfver 1 procent

af hela rikets — och ytvidd, sägas vara af någon framstående betydelse

för Sveriges försvar, helst sedan vår flotta väl sannolikt för alltid

måst afstå från sin beherskande ställning i Östersjön och icke inom en

beräknelig framtid kan tänkas behöfva någon af de Gotländska liamnarne

såsom operationsbas, men å andra sidan utgör dock ön en del af vårt

land och måste följaktligen försvaras, hvartill kommer att uraktlåtenheten

att sörja för dess effektiva försvar — särskild! skyddandet af

dess vigtigaste hamnar — lätt skulle kunna under ett krig i Östersjön

inleda oss i förvecklingar med främmande makter.

Det är således intet tvifvel om, att öns försvar bör stärkas

så mycket förhållandena medgifva, men då de medel, som kunna afses

för öns fasta försvar, särskild! beträffande tillgången på besättningstrupper,

alltid måste vara mycket begränsade, och man svårligen kan våga

hoppas på vår flottas medverkan vid försvaret af öns kuster, uppstår

häraf svårighet att kunna åstadkomma vare sig ett verkligt effektivt

stöd för öns stridskrafter eller ett fullgodt skydd för dess förnämsta

hamnar.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Fjerde hufvadtiteln.

Med afseende på föreliggande fråga erinra komiterade till en

början, hurusom försvaret af Gotland borde afse icke allenast att betrygga

moderlandets besittning af ön utan äfven att skydda vår neutralitet,

hvarvid de påpeka, att, ehuruväl dessa tvenne ändamål kunde

synas principielt olika, de dock afsåge i det närmaste samma sak, »ty

från neutralitetens kränkande till ett faktiskt besittningstagande är

steget icke stort, och derföre måste äfven de åtgärder, som vidtagas för det

förstnämnda ändamålet, vara af den största betydelse äfven för neutralitetens

upprätthållande» — ett anförande, hvilket jag ansett mig böra

återgifva, emedan det torde bidraga att klargöra en hos mången ganska

oklar föreställning om hvad som i allmänhet menas med en neutralitetsbefästning.

Komiterade anse vidare, att öns fåtaliga stridskrafter väl

behöfva stödet af ett fast försvar och att ordnandet af detta senare

omöjligt skulle kunna uppskjutas, tills krigsfara hotar, och hålla komiterade

på den grund före, att det är »af synnerlig vigt att öns fasta

försvar redan i fredstid ordnas på ett sätt, som står i öfverensstämmelse

med densammas betydelse och är förenligt med rikets tillgångar».

Sedan komiterade derefter redogjort för Gotlands nuvarande fasta

försvar och påpekat detsammas otillräcklighet, anföra de militärbefälhafvarens

af dem infordrade yttrande i förevarande fråga — äfven

omnämndt i det upprättade sammandraget af komitébetänkandet — och

afgifva slutligen sitt eget utförligt motiverade förslag till stärkande af

nämnda försvar. Enligt detta förslag skulle antalet af öns befästa

hamnar inskränkas till en enda, nämligen Fårösund, der de nuvarande

batterierna skulle förstärkas och förses med tidsenlig bestyckning, hvarjemte

till stöd för de lefvande stridskrafterna befästningar skulle uppföras

vid Tingstäde. De senare föreslås skola utgöras af ett mindre

permanent fort samt vid krigsutbrott utförda fältbefästningar, för hvilka

en del förberedelser borde vidtagas redan i fred. Kostnaderna för de

sålunda föreslagna åtgärderna beräknas uppgå för Fårösund till 407,200

kronor och för Tingstäde till 590,000 kronor eller tillsammans 997,200

kronor.

Fullkomligt delande komiterades uppfattning såväl om önskvärdheten

af att inskränka antalet befästa hamnar, hvilka icke hafva någon

egentlig betydelse för oss sj elfva, men som vi dock af hänsyn till

andra makter måste trygga, som ock att Fårösund såsom krigshamn

numera har ett afgjordt företräde framför Slite, anser jag mig dock

böra erinra om, att, såsom jag redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet

för den 14 januari 1898 antydt, det ej lärer stå i vårt.

eget skön att bestämma om Slites upphörande såsom sådan hamn, hvarför
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 101

utom det äfven torde vara tvifvel underkastadt, om de jemförelsevis

svaga fasta försvarsanordningar, som af komiterade föreslås att komma

till utförande vid Fårösund, skola kunna sägas vara tillräckligt effektiva

för att förläna denna hamn karakteren af en krigshamn. 1 sistnämnda

afseende hade det otvifvelaktigt varit fördelaktigare, om ingen inskränkning

gjorts i den af fortifikationen utarbetade planen till befästningsanordningar

derstädes, för hvilken i statsverkspropositionen till 1896 års

Riksdag redogöres. Denna uppfattning uttalas ock af landtförsvarets

myndigheter i deras utlåtande. Då emellertid icke ens de anordningar,

hvilka i sistnämnda plan upptagas och erfordra en kostnad af 756,800

kronor, äro på långt när tillräckliga för att på ett verkligt effektivt

sätt skydda hamnen, det vill säga kunna hindra en modern pansarflotta

att tilltvinga sig tillträde till densamma, och hänsynen till kostnaderna

bestämdt förbjuder oss att för ett sådant ändamål uppoffra en

större summa, synes man möjligen kunna, tills vidare åtminstone, nöja

sig med komiténs förslag, med deruti af chefen för flottans stab påyrkade

mindre ändringar, hvilka senare ej draga någon särskild kostnad.

Hvad åter beträffar befästningen vid Tingstäde, delar jag fullkomligt

den af landtförsvarets myndigheter uttalade åsigten, att befästningen, sådan

den af komiterade föreslagits, endast i högst ringa grad skall kunna bidraga

till stärkandet af öns försvar gent emot ett fiendtligt försök att bemäktiga

sig densamma och att befästningens uppgift på så sätt »torde i hufvudsak

blifva inskränkt till att gifva ett skydd mot öfverrumplingsförsök, särskilt

under pågående mobilisering, äfvensom att hägna inom densamma

upplagda förråd». Men äfven om man sålunda afstår från att skapa en i

egentlig mening fast punkt, som, försvarad af en fåtalig besättning, skulle

kunna jemförelsevis länge hålla sig mot den fientliga styrka, som man

rimligen kan tänka sig landsatt på ön, och nöjer sig med ett enda

fort jemte passagera anläggningar, synes det som om åtminstone sagda

fäste borde utföras i enlighet med de grundsatser, efter hvilka fullt

permanenta fort, som icke i och för sitt försvar kunna påräkna bistånd

af närbelägna befästningar af samma art, anläggas och bestyckas. Äfvenså

hade det, såsom också af landtförsvarets myndigheter påpekas, varit fördelaktigt,

om förberedelserna för de passagera anläggningarnas utförande

kunnat göras mera omfattande än hvad som med de ringa medel,

hvilka af komitén härför afsetts, varder möjligt, enär i annat fall stor

fara torde vara för handen, att dessa befästningsanläggningar ej hinna

utföras. I betraktande dock af att militärbefälhafvaren ansett sig kunna

förorda en ännu svagare befästning än hvad kommitterade föreslagit,

samt att hvarken öns stridskrafter enligt den nya organisationen eller

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Fjerde hufvudtiteln.

de tillgångar, som lämpligen kunna afses för Gotlands fasta försvar,

medgifva utförandet af ett så omfattande förslag, som den af chefen

för fortifikationen ingifna meromnämnda generela planen upptager,

anser jag mig, i likhet med myndigheterna, kunna ansluta mig till

komiténs förslag till befästningsanordningar vid Tingstäde, dock så att

den af kommitterade angifna kostnadssumman liöjes med af myndigheterna

angifvet belopp af 31,500 kronor, hvarmed den i komiténs betänkande

anförda kostnadssumman för inköp af mark bör ökas.

Kostnaden för det fasta försvaret på Gotland skulle således uppgå

till vid Fårösund 407,200 kronor och vid Tingstäde 621,500 kronor

eller tillsammans 1,028,700 kronor.

Den i 1896 års statsverksproposition omnämnda befästningsplanen

— afseende, utom kraftigare försvarsanordningar vid Fårösund, anläggandet

af en fästning med flera, fullt permanenta detascherade fort vid

Tingstäde — upptog en kostnadssumma för ordnandet af Gotlands

fasta försvar af sammanlagdt 5,170,000 kronor eller i rundt tal 4,140,000

kronor mera, än hvad komiténs slutsumma, jemte det ofvannämnda af

myndigheterna förordade tillägget till densamma, angifver.

Frågan om öfre Norrlands fasta försvar har af komitén blifvit på

ett särdeles grundligt sätt utredd. Sedan komiterade till en början

omnämnt vårt lands nuvarande strategiska läge, hvilket — då under hittillsvarande

förhållanden ett hufvudanfall öfver vår norra landgräns ej

gerna kunnat komma i fråga — betecknas såsom synnerligen fördelaktigt

ur försvarssynpunkt, öfvergå de till en redogörelse för, huru detta läge

skall gestalta sig, när en sammanhängande jernvägsförbindelse kommer

till stånd rundt norra delen af Bottniska viken, och påvisa dervid, att,

som ett hufvudanfall öfver landgränsen då blefve möjligt att utföra,

vårt lands läge i strategiskt afseende vid nämnda tidpunkt skall hafva

undergått en väsentlig förändring till det sämre. Derefter tages under

ompröfning den vigtiga frågan, hvilket af de båda alternativen: ett

hufvudanfall öfver hafvet eller ett sådant landvägeif, vore det sannolikaste,

och kommer komitén till det resultat, att, under förutsättning, att

vår flotta nått den utveckling, som densamma enligt plan bör uppnå, man

torde vara berättigad till det antagandet, att ett hufvudanfall sjöledes

blir allt mindre sannolikt. Komiterade stödja denna sin uppfattning

på, bland annat, uttalanden af framstående strategiska författare rörande

de svårigheter, som synnerligast nu för tiden äro förbundna med en större

landstigningsoperation, särskildt beträffande skyddet af transportflottan och

förbindelseliniens tryggande. I sistnämnda afseende spela, anser kona
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Fjerde hufvudtiteln.

ten, vinterns inträde och dermed äfven Östersjöhamnarnes och hafvets

isbeläggning en vigtig roll. På grund af en omfattande statistik öfver

isförhållandena i Östersjön angifva komiterade, hvilka tider på året,

under olika förutsättningar, eu större landstigningsoperation icke synes

antaglig, och draga häraf sina slutsatser med afseende på möjligheten

att då med tillräckliga krafter möta ett anfall öfver landgränsen. I

sammanhang härmed påvisas, hurusom statistiken öfver isförhållandena

i östra Qvarken och Ålands haf gifver vid handen, att en operation

öfver isen, vare sig med större eller mindre truppstyrkor, icke är antaglig,

hvadan således ett hufvudanfall öfver Östersjön vare sig sommar

eller vinter ej skulle — under ofvan nämnd förutsättning — hafva

mycken sannolikhet för sig. Komitén afhandlar derefter de olika ändamål,

som bianfall öfver hafvet, utförda då detta går öppet, skulle afse,

och afslutar sin undersökning rörande Sveriges blifvande strategiska

läge med ett angifvande af de slutsatser, som af densamma anses kunna

dragas. Dessa slutsatser anföras sålunda:

»att det alltmera ökade värdet — uti såväl politiskt som strategiskt

afseende — af öfre Norrland med nödvändighet kommer att öka de

kraf, som man anser sig böra ställa på denna landsdels försvar;

att, om ett anfall öfver norra gränsen sker sommartiden eller under

det hafvet går öppet, öfre Norrlands försvar måste anförtros hufvudsakligen

åt VI. arméfördelningen, hvarför dennas motståndskraft bör så

mycket som möjligt stärkas; samt

att, om ett sådant anfall sker vintertiden, flera arméfördelningar

utan fara för det öfriga landets försvar kunna koncentreras i Norrbotten.

»

»Huru skall försvaret af öfre Norrland på lämpligaste sätt tillgodoses?»

är den fråga, som komitén härnäst uppställer till besvarande.

Dervid afhandlas till en början nödvändigheten af att försvara nämnda

landsdel, hvarvid påvisas densammas störa betydelse för rikets försvar i dess

helhet, och erinras om de svårigheter, som vid denna landsdels försvar g’öra

sig gällande. Efter en närmare redogörelse för dessa svårigheter, hvilka

enligt komiténs uppfattning äro af den art, att, såvida icke särskilda åtgärder

vidtagas för stärkandet af ifrågavarande landsdels försvar, detta

icke med någon utsigt till framgång kan utföras, öfvergå komiterade till

att angifva, huru sagda svårigheter skulle kunna i möjligaste mån afhjelpas.

Den noggranna undersökning — grundad på ett omsorgsfullt studium

af gällande mobiliserings- och koncentreringsplaner, af landsdelens befolknings-,

odlings- och kommunikationsförhållanden samt af andra på

försvaret inverkande omständigheter — hvilken komiterade egna före
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Fjerde hufvudtiteln.

liggande fråga, utmynnar deruti, att enligt komitens förmenande

landsdelens försvar kan utföras, endast för så vidt försvarscorpsen bär

tillgång till åtminstone en inom operationsområdet i fråga belägen

befäst plats, tjenande till utgångspunkt och stöd för corpsens operationer

samt till upplagsplats för dess förnödenheter, på samma gång

den för fienden spärrar hans hufvudoperationslinie. Beträffande läget

af nämnda plats, hvilken sålunda skulle få karakteren af en operations-,

förråds- och spärrfästning, anse komiterade, efter att hafva skärskådat

de olika alternativ, som kunna tänkas, och, hvad särskildt beträffar

valet mellan en punkt vid Kalix’ eller en vid Lule eif, efter att

hafva tagit del af t. f. chefens för generalstaben och chefens för

fortifikationen infordrade yttranden, att platsen såväl af strategiska

som taktiska och ekonomiska skäl, för hvilka närmare redogöras, alldeles

gifvet bör bestämmas till Boden vid Lule eif, en punkt hvars

strategiska betydelse vore så stor, att den i alla händelser måste skyddas.

Sedan komiterade lemnat en sammanfattad redogörelse för de

uppgifter en fästning vid denna punkt skulle få, angifva de några

synpunkter för försvarscorpsens uppträdande, hvilka anses stå i nära

samband med redogörelsen för fästningens uppgift, särskildt såsom operationsfästning

(dubbelt brohufvud). Af hvad härom anföres, framginge

»hvilken utomordentligt vigtig roll fästningen skulle komma att spela

under förutsättning af ett anfall öfver vår norra landgräns sommartiden,

då fienden beherskar hafvet, och huru hopplöst ett försvar i sjelfva

verket vore fästningen förutan.»

Komiterade öfvergå derefter till en redogörelse för försvarsförhållandena

i öfre Norrland, under förutsättning, att en med oss allierad flotta

beherrskade Östersjön, och för fästningens uppgift i detta fall. Slutligen

tages äfven i betraktande det långt ifrån osannolika alternativet, att anfallet

skulle komma att ega rum under vintern, och påpekas bland annat,

hurusom de under denna årstid för försvaret ofördelaktiga taktiska förhållandena

med nödvändighet påkalla ett befäst Boden samt hurusom

en fästning till föreslaget omfång skall, äfven om anfallscorpsen trängt

förbi densamma, kunna föranleda ett omslag i det strategiska läget

till vår fördel.

I den följande afdelningen af ifrågavarande del af betänkandet

upptaga komiterade till bemötande de erinringar mot den föreslagna

fästningen, som, alltsedan förslaget om densammas anläggning första

gången väcktes (år 1887), inom Riksdagen och från andra håll framstälts.

Dessa erinringar hade, enligt komiténs uppfattning, sin grund

antingen uti en viss misstro till fästningar (särskildt landfästningar)

s. 105 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln. 105

i allmänhet eller ock berodde de på olika åsigter om försvaret af öfre

Norrland, hvarvid särskildt framhållits, att fästningen skulle »binda»

försvarscorpsen och hindra dennas operationer »i fria fältet», liksom ock

den meningen framstälts, att fästningen vore öfverflödig, om en inre

jernväg genom Norrland komme till stånd.

Beträffande fästningars påstådda umbärlighet framhålla komiterade

med stöd af den nyare krigshistorien och under åberopande af framstående

strategiska författare (bland andra Napoleon I och Moltke),

h vilka ovärderliga tjenster det fasta försvaret förmår lemna, och hurusom

intet land anser sig kunna undvara ett fast försvar, hvarjemte

till betänkandet fogas en belysande ttppgift på de summor, som för detta

ändamål utgifvits inom åtskilliga länder. I samband härmed utredes,

likaledes med stöd af krigshistorien, den mycket omtvistade frågan om

en cerneringscorps’ storlek samt det dermed sammanhängande spörsmålet,

om och i hvad mån en fästning är i stånd att hindra en fientlig härafdelning

att framrycka förbi densamma. Vidkommande påståendet, att fästningar

under alla förhållanden på ett ofördelaktigt sätt binda den försvarandes

trupper till förfång för operationerna i fria fältet, påvisa komiterade, att

detta är ogrunda dt, särskildt när försvarscorpsen utgöres af trupper,

till antal och utbildning underlägsna fiendens, såsom med all sannolikhet

skulle vara förhållandet, när det gällde försvaret af öfre Norrland. Till sist

visas, att, huru stora tjenster än en inre jernväg genom Norrland, hvars

utförande dock efter allt att döma vore öfverlemnadt åt en oviss framtid,

skulle kunna göra försvaret, den ingalunda kunde ersätta en fästning,

som under alla förhållanden vore nödvändig.

Komiterade ingå slutligen på en ompröfning af det inom fortifikationen

och artilleriet utarbetade förslaget till befästningsanordningar

vid ifrågavarande punkt samt de olika verkens bestyckning. De redogöra

dervid bland annat för hvarje verks betydelse samt visa, att intet

af de föreslagna verken kan uteslutas, utan att fästningens försvarbarhet

i hög grad inskränkes. Ej heller läte det sig göra att ersätta något

verk med provisoriska anläggningar, utförda vid krigsutbrott, enär —

enligt hvad krigshistorien och erfarenheten från dylika anläggningar

i vårt eget land utvisade — tillräcklig tid för desammas fullbordande

med all säkerhet icke skulle förefinnas. Med hänsyn dock till de

kostnader, som vore förenade med en fästningsanläggning vid Boden

enligt föreliggande plan, hade komiterade anställt en undersökning,

i hvad mån den föreslagna fästningens omfång kunde inskränkas

genom densammas förvandling till enbart en spärrfästning samt huruvida

den sålunda uppkomna besparingen i anläggningskostnad kunde

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Fjerde hufvudtiteln.

anses uppväga fästningens genom nämnda inskränkning minskade värde

för försvaret. Efter en utförlig motivering, hvarunder äfven spärrfästningars

och spärrfästens uppgift och anordning i allmänhet beröras,

förklara komiterade, att, då en sådan anläggning i hvilket fall som

helst skulle erfordra en dryg kostnad — för en spärrfästning skulle

denna uppgå till minst 7,000,000 kronor — de fördelar, som det föreliggande

förslaget, afseende en förråds- operations- och spärrfästning,

erbjuder, äro så stora, att de mer än väl uppväga den jemförelsevis

obetydligt ökade kostnaden. Komitén föreslår på grund häraf, att för

tillgodoseendet af öfre Norrlands fasta försvar en fästning af den i den

ofvannämnda planen angifna beskaffenhet måtte uppföras vid Boden,

och skulle de härmed förbundna kostnaderna uppgå till 8,700,000

kronor.

Mot det af komitén sålunda afgifna förslaget hafva trenne af dess

ledamöter, nämligen grefve R. G. Hamilton samt herrar H. Andersson

och K. A. Kihlberg, reserverat sig, de båda senare i en gemensam reservation.

Såsom af det meromnämnda sammandraget af komitébetänkandet

framgår, afser den förstnämnda reservanten i sin reservation

ett uppskof med hela frågan om berörda befästningsanläggning, enär

spörsmålen om vårt lands strategiska läge, sjöförsvarets uppgift m. fl.

ännu ej skulle vara fullt utredda, medan de båda senare reservanterna

hålla före, att, om ock den ifrågavarande fästningen i vissa afseenden

vore fördelaktig för försvaret, den dock skulle hafva ett temligen under - ordnadt värde i strategiskt hänseende, hvadan reservanterna förmena,

att åt fästningen ej bör gifvas annan karaktär än spärrfästningens

samt att densamma bör komma till utförande först i ett senare tidsskede,

sedan sjöfästningarna och Karlsborg blifvit fullt färdiga.

Af de myndigheter, till hvilka komiténs betänkande varit remitteradt,

hafva chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och t. f.

chefen för generalstaben icke gjort någon erinring mot ifrågavarande

de! af detta. Deremot hafva, enligt hvad närmare framgår af sammandraget

af deras utlåtande, sagda myndigheter till bemötande upptagit

de ofvannämnda reservationerna, hvilka enligt deras uppfattning

visserligen kunde sägas vara af komiterade sjelfva bemötta,

men som de dock ansett sig icke böra förbigå med tystnad. Här

torde vara nog erinra om myndigheternas mening, att, beträffande

den förstnämnda reservationen, frågan om vårt lands blifvande strategiska

läge, om sjöförsvarets uppgift m. fl. frågor, sammanhängande med

den om behofvet af en fästning i öfre Norrland, vore med all önskvärd

tydlighet af komiterade utredda, samt att, vidkommande den se
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Fjerde liufvudtiteln.

nare reservationen, de af reservanterna framdragna strategiska skälen

mot fästningsanläggningen i fråga tvärtom just voro egnade att framhålla

berörda fästnings stora betydelse.

Chefen för flottans stab afhandlar i sitt utlåtande öfver komiténs

betänkande äfven öfre Norrlands försvar. Ehuru bemälde chef tillmäter

den ifrågasatta fästningen stor betydelse för försvaret af ifrågavarande

landsdel, hvilket otvetydigt framginge af den af komitén gjorda »synnerligen

fullständiga» utredningen rörande sagda fästning, anser han

dock på angifna skäl, hvilka närmare framgå af sammandraget öfver

myndigheternas utlåtande, att fästningen ej skulle hafva samma betydelse

för landets försvar i dess helhet, hvarför han håller före, att densamma

ej borde påbörjas förr, än de såsom replipunkter för det rörliga försvaret

till sjös såsom nödvändiga ansedda sjöbefästningarna vid Stockholm,

Karlskrona, Göteborg och Fårösund samt en af honom ifrågasatt befästningsanläggning

vid Ångermanelfvens mynning fullbordats.

Då den mening, som jag, alltsedan frågan om anläggandet af eu fästning

i öfre Norrland för öfver tio år sedan bragtes på tal, vid upprepade

tillfällen dels såsom chef för generalstaben och dels såsom statsråd och

chef för landtförsvarsdepartementet för Eders Kongl. Maj:t framlagt

rörande nämnda ärende, till alla delar öfverensstämmer med de af komitén

uttryckta åsigterna i samma fråga, kan jag ej annat än på det

lifligaste instämma i hvad komiterade sålunda anfört. Enligt min åsigt

har komitén på ett så grundligt sätt utredt föreliggande fråga och

framlagt så öfvertygande skäl såväl för den föreslagna fästningens nödvändighet,

för så vidt vi vilja försvara Norrbotten — hvilken landsdels

betydelse i ekonomiskt och strategiskt afseende med styrka framhålles

— som för att platsen för densamma bör bestämmas till Boden, att

någonting vidare knappast torde vara att tillägga. Någon meningsskiljaktighet

rörande fästningens betydelse för öfre Norrlands försvar

har ej heller försports bland de myndigheter, som egt att yttra sig

öfver ifrågavarande del af komitébetänkandet, och de erinringar i strategiskt

afseende, som af ett par af komiténs icke militära ledamöter

gent emot komiténs flertal framstälts i ändamål att förringa denna betydelse,

kunna, såsom af myndigheterna äfven framhålles, när man

såsom sig bör tager i betraktande fästningens i betänkandet tydligt

angifna ändamål, från militärisk synpunkt svårligen på ett tillfredsställande

sätt förklaras.

Beträffande åter den af chefen för flottans stab framstälda meningen,

att fästningen ej skulle hafva någon större betydelse för lan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

, 108 Fjerde hufvudtiteln.

dels försvar i dess helhet, står denna i samband med hans uppfattning

om sannolikheten af ett hufvudanfall sjöledes. Otvifvelaktigt har dock

komitén haft grundade skäl för sin motsatta åsigt, hvilken genom erfarenheterna

från det nyligen utkämpade kriget mellan Spanien och

Förenta staterna i så måtto ytterligare bekräftats, att, om man får

döma af en officiel rapport från en af våra flottan tillhörande krigsstipendiater,

transporten af omkring 16,000 man från Tampa till

Santiago ansågs förenad med så mycken risk, att underrättelsen

om ett enda nattetid signaleradt misstänkt fartyg var tillräcklig att en

hel vecka fördröja expeditionens afgång. Flottans målsman inom

komitén synes icke heller haft någon från komiténs flertal afvikande

mening i detta hänseende. Dessutom får icke förbises det fall, hvarom

chefen för flottans stab dock ej yttrar sig, men som komiterade upptaga

till en ganska utförlig behandling, nämligen att ett hufvudanfall mot

vårt land företages under vintern, och då lärer väl intet tvifvel råda,

att detsamma utföres öfver vår norra landgräns. Åtskilliga omständigheter,

närmare angifna i komiténs betänkande, tala för att vi måste

gorå oss beredda på att möta ett anfall äfven under nämnda årstid,

hvarförutom vår egen krigshistoria är lärorik nog i detta afseende.

Hvad chefen för flottans stab anfört rörande öfre Norrlands jemförelsevis

ringa betydelse i strategiskt afseende liksom ock beträffande en

inre jernväg genom Norrland, hvilken, då det är fråga om landets

försvar i dess helhet, skulle kunna ersätta en fästning, är utförligt

nog bemött af komitén. Jag vill endast erinra derom, att har förstnämnda

landsdel en gång af en anfallscorps besatts, lärer på grund

af militärgeografiska och (land-)strategiska förhållanden, hvilka här

icke lämpligen kunna meddelas, försvaret af den öfriga delen af

Norrland möta de allra största svårigheter, och hvad förlusten af ena

hälften af vårt land innebär torde ligga i öppen dag.

Beträffande den af chefen för flottans stab såsom replipunkt för

flottan förordade nya befästningsanläggningen vid Ångermanelfvens

mynning, anser jag i likhet med honom en sådan replipunkt vara af

stort värde; deremot kan jag icke dela hans uppfattning, att en dylik

befästningsanläggning bör föregå anläggandet af en landfästning i Norrland.

Då ett anfall öfver landgränsen, såsom möjligt att utföra under

alla förhållanden, är på samma gång mycket sannolikare och, såsom af

komiténs betänkande äfven framgår, vidare farligare än en sjöexpedition

med mellersta delen af Norrland såsom mål, synes intet tvifvel gerna

kunna råda derom, att tryggandet af landgränsen, som ligger helt och

s. 109 Kontrollera mot PDF

Fjerde lnifvudtiteln. 109

hållet öppen för anfall, är en angelägenhet, hvars ordnande bör föregå

ifrågavarande replipunkts anläggning.

Till sist synes böra erinras om, att förevarande fästning skulle

hafva en vigtig uppgift att fylla vid upprätthållandet af vårt lands

neutralitet i händelse af krig mellan vissa oss närgränsande stater, ett

förhållande, hvilket ock med mycken styrka framhållits såväl af ifrågavarande

komité för utredning rörande landets fasta försvar som af den

år 1888 för behandling af hit hörande frågor förordnade s. k. neutralitetskomitén.

Med afseende på Göteborgs befästande åt sjösidan, erinrar komitén

till en början om stadens betydelse såsom Sveriges näst största importort,

med utmärkt hamn, varf, verkstäder och andra tillgångar, hvilken

betydelse anses vara så stor »att en eröfring eller ett bombardement

af staden icke allenast skulle vara moraliskt nedslående utan ock

i materielt afseende afsevärdt minska vår motståndsförmåga». Då tillika

ingenting hindrade en främmande flotta att när som helst inlöpa

i stadens hamn, insåges lätt, att äfven under förvecklingar, hvaraf vårt

land icke direkt berördes, en sådan flotta blott genom att hota med

brandskattning kunde tvinga oss till steg, som kunde blifva ödesdigra

för hela landet. Dertill komme äfven, att Göteborg vore särdeles lämpligt

såsom en nödvändig replipunkt för vår flotta under dennas eventuel

operationer i våra vestliga farvatten. Efter att hafva omnämnt,

hurusom den stora betydelse, staden sålunda i händelse af krig egde,

föranledt, att behofvet af dess befästande på senare tiden allt mera

gjort sig gällande, öfvergå komiterade, såsom närmare synes af sammandraget

af komiténs betänkande, till en redogörelse för de olika

förslag, som i detta afseende uppgjorts. Slutligen afgifva komiterade

sitt eget förslag till befästningsanordningar vid Göteborg.

Enligt detta förslag, som i det stora hela öfverensstämmer med

den af chefen för fortifikationen förut ingifna och i statsverkspropositionen

till 1896 års Riksdag omnämnda planen, om ock åtskilliga inskränkningar

i denna'' äro vidtagna, skulle försvarsanordningarna hufvudsakligen

utgöras af en stängsellinie i Göta elfs mynning, flankerad af

ett snabbeldsbatteri samt ett fäste på Vesterberget för grafva kanoner

till beskjutning af farvattnet framför stängsellinien. Kostnaden för

nämnda anordningar beräknas uppgå till 1,900,000 kronor, hvartill

skulle komma kostnaden för minspärrningen, upptagen till 500,000

kronor.

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Fjerde hufvudtiteln.

Mot det förslag komitén sålunda afgifvit hafva herrar H. Andersson

och K. A. Kihlberg hvar för sig anmält reservation. Af skäl, som närmare

framgår af sammandraget öfver komiténs betänkande, biträder

den förre komiténs förslag med undantag af den del, som rör fästet

på Vesterberget, medan den senare håller före, att inga fasta försvarsanstalter

vid Göteborg äro af behofvet påkallade.

Båda reservationerna hafva af myndigheterna upptagits till bemötande,

och framhålles dervid bland annat, hurusom åtminstone en fullt

tryggad replipunkt på vestkusten för flottan borde finnas, och att följaktligen

icke någon inskränkning i de af komitén föreslagna befästningsanordningarna

och ännu mindre ett fullkomligt uteslutande af dessa

kunde motiveras.

Komiténs nu omnämnda befästningsförslag har äfven af myndigheterna

gjorts till föremål för en i enskildheter gående granskning.

Sålunda påvisa chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och

t. f. chefen för generalstaben uti sitt gemensamma utlåtande, att uteslutandet

af det i chefens för fortifikationen förslag upptagna kastbatteriet,

hvilket uteslutande komiterade af besparingsskäl ansett sig

kunna företaga, ehuruväl de ingalunda förbisett de härmed följande

olägenheterna, skulle medgifva fientliga fartyg att, förankrade i skydd

af vissa holmar och skär, bombardera staden, hvadan nämnda myndigheter

anse, att ett dylikt batteri förr eller senare måste komma till

utförande. Vidare påyrkas af nämnda myndigheter en del förändringar

i de af komiterade föreslagna befästnings- och bestyckningsåtgärderna,

afseende ett effektivare skydd af staden och hamnen utan väsentligt

ökad kostnad. Slutligen visas, huru beroende af hvarandra de af

komitén föreslagna verken äro med hänsyn till kostnaderna, i det att

ett uteslutande af fästet på Vesterberget med nödvändighet medför en

väsentligt ökad kostnad af minflankeringsbatteriet, så vida ej detta

senare mycket snart skall tystas i händelse af anfall. Under förut•

sättning, att med det ofvannämnda kastbatteriets anläggning kunde

anstå till tiden efter 10-års periodens slut, erfordrades, enligt samma

myndigheters mening, ingen större ökning i den af komitén angifna

kostnadssumman, än 30,000 kronor, hvartill dock en per mille fonden,

som vid 1899 års slut beräknades uppgå till 270,000 kronor, kunde

lemna tillgång.

Chefen för flottans stab framhåller i sitt utlåtande, att, med de

inskränkningar komiterade föreslagit i det af vederbörande myndigheter

afgifna förslaget till befästnings- och bestyckningsanordningar vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Fjerde hufvudtiteln.

Göteborg, dessa befästningar, enligt hans åsigt svårligen skulle kunna

motstå ett allvarsamt anfall. Äfven håller han före, att det vore fördelaktigare

om minspärrningen förlädes i en annan linie. På grund

häraf föreslår bemälde chef, att det omnämnda kastbatteriet utföres,

samt att frågan om minliniernas läge tages under förnyad pröfning.

Äfven föreslås, att flytande bevakningsmateriel anskaffas för en kostnad

af 66,000 eller eventuel 88,000 kronor.

För egen del har jag i föregående underdåniga anföranden till

statsrådsprotokollen betonat, hurusom jag anser Göteborg vara af sådan

vigt och betydelse i både politiskt, ekonomiskt, strategiskt och sjöstrategiskt

afseende, att icke allenast hamnen medelst befästningar borde

spärras för insegling af fientliga fartyg, utan staden ock genom samma

medel skyddas mot bombardering. Det torde vara utan exempel, att

en kuststad af Göteborgs storlek och vigt, som dertill så jemförelsevis

lätt kan tryggas mot anfall från sjösidan, lemnas helt och hållet öppen

till pris åt förstkommande fientliga kryssare. Erfarenheten från de

senaste krigen gifver oförtydbart vid handen, huru litet folkrätten respekteras,

när man kan vinna fördelar genom att kränka den, och svårligen

lärer densamma under alla förhållanden skydda Göteborg mot

bombardering eller brandskattning. Men äfven om så vore, åstadkommes

icke genom ett vädjande till denna rätt någon tryggad replipunkt

för vår flotta, och ej heller hindras en fiende att besätta staden och

tillgodogöra sig dess resurser, att icke tala om hvilka följder förlusten

af den i strategiskt afseende vigtigaste punkten i hela vestra Sverige

skulle hafva under ett krig i denna del af landet. Det torde således

vara uppenbart, att Göteborg, nu som förut — såsom af den i komitébetänkandet

intagna historiska redogörelsen öfver Sveriges befästningsväsende

framgår, har inloppet till staden alltid, ända till för 30 år

sedan, varit befäst — måste medelst befästningar skyddas för anfall från

sjösidan.

Beträffande dessa befästningars beskaffenhet synes mig komiténs

förslag, med de af arméns myndigheter föreslagna ändringar och tillägg,

vara väl afpassadt efter förhållandena. Härvid ber jag särskildt få

påpeka nödvändigheten af, att det förenämnda kastbatteriet, hvars

betydelse äfven af chefen för flottans stab framhålles, kommer till

stånd. Komitén sjelf har uti föregående afdelningar af betänkandet

kraftigt betonat kasteldens värde under kustbefästningars strid mot

fartyg, och då här, i motsats till hvad förhållandet är vid Karlskrona,

endast ett kastbatteri skulle finnas, synes mig detta omöjligt kunna

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Fjerde hufvudtiteln.

undvaras. Enligt från vederbörande myndigheter lemnad uppgift skulle

kostnaden för nämnda kastbatteri jemte bestyckning uppgå till 762,000

kronor. Att, såsom chefen för flottans stab föreslår, anordna minspärrningen

i en yttre linie har visserligen sina stora af honom påvisade

fördelar, men då en sådan anordning skulle medföra en betydligt ökad

befästningskostnad och icke är bestämdt nödvändig, synes mig det af

komitén föreslagna alternativet böra förordas. Beträffande nämnda

chefs förslag om anskaffning af rörlig bevakningsmateriel, torde jag

få hänvisa till hvad jag i fråga om anskaffning af dylik materiel här

ofvan yttrat.

Kostnaden för Göteborgs befästande åt sjösidan, på sätt jag nu

förordat, skulle belöpa sig till 2,692,000 kronor och med 1,188,000

kronor understiga det i 1896 års statsverksproposition angifna kostnadsbeloppet.

I dessa belopp är dock icke kostnaden för minspärrningen

upptagen.

Af de i förutnämnda betänkande af den 21 juni 1892 angående Sveriges

fasta försvar ifrågasatta öfriga befästningar hafva komiterade afhandlat

följande:

a. Befästningar till skydd för farleden till Stockholm genom Fällström.

Frågan om nämnda farleds befästande hörde enligt komiterades

uppfattning nära tillsammans med den i den historiska öfversigten öfver

Sveriges befästningsväsende omnämnda frågan om anläggandet af en

kanal genom det s. k. Moran-Edet, så att äfven större fartyg skulle

kunna begagna sig af denna farled. Då emellertid sistnämnda fråga

ännu ej vore afgjord, ansåge sig komiterade, efter att hafva erinrat om

den stora betydelsen ur försvarssynpunkt af sagda kanals anläggning,

sakna anledning såväl ingå i en närmare pröfning af de utaf chefen för

fortifikationen uppgjorda alternativa förslagen till befästningsanordningar

till skydd för farleden i fråga som afgifva eget förslag i ärendet.

För egen del har jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna,

intet att erinra mot denna komiterades uppfattning.

b. Positionerna i Stockholms yttre skärgård.

Med framhållande af nämnda positioners värde för försvaret ansåge

sig dock komiterade, som från vederbörande myndigheter infordrat uppgift

på kostnaden för deras anordnande, af sparsamhetsskäl icke böra

förorda desammas permanenta befästande.

Gent emot denna uppfattning hafva såväl de armén tillhörande

s. 113 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 113

myndigheterna som i synnerhet chefen för flottans stab framhållit nödvändigheten,

enligt deras åsigt, af att nämnda positioner redan i fredstid

gjordes fullt i ordning för sitt ändamål.

Ehuruväl jag, såsom af ofvannämnda betänkande den 21 juni

1892 framgår, fullkomligt inser de stora fördelar, som genom nämnda

positioners permanenta befästande skulle tillskyndas försvaret i Stockholms

skärgård, anser jag dock, att, då de kostnader, som berörda åtgärd

— äfven om man inskränkte sig till de enklaste befästningsanordningar—

skulle erfordra, uppgå till det jemförelsevis betydliga beloppet

af närmare 2 millioner kronor, hvarförutom en tillökning af fästningsartilleripersonalen

äfven blefve erforderlig, man för den närmaste

framtiden måste afstå från en sålunda beredd yttre försvarslinie och

i stället tills vidare koncentrera alla ansträngningar på att göra den

inre linien, som alltid måste utgöra hufvudförsvarslinien, vid Vaxholm

och Oscar-Fredriksborg så motståndskraftig som möjligt.

c. Befästningar till skydd för farleden till Stockholm genom Södertelge

kanal.

Med afseende på denna farled framhålla komiterade bland annat,

att, då densamma på grund af kanalens ringa djup och slussens inskränkta

dimensioner icke kunde befara s^ af annat än mindre fartyg,

på samma gång den i händelse af behof vore lätt att spärra, de fördelar,

som genom farledens befästande skulle tillförsäkras vår flotta

vid försvaret af Stockholms skärgård, icke borde tillmätas den afgörande

betydelse, att de skulle föranleda anläggningen af permanenta befästningar

för ifrågavarande ändamål.

Chefen för flottans stab har dock, såsom af sammandraget öfver

myndigheternas utlåtanden framgår, en motsatt mening och påyrkar,

af anförda skäl, såväl att dylika befästningar böra komma till stånd,

som ock att flytande bevakningsmateriel för berörda farled måtte anskaffas.

Hänsynen till nödvändigheten att ej på för många håll splittra

anslagen till det fasta försvaret föranleder mig att äfven i denna fråga

ansluta mig till komiterades mening.

d. Stockholms befästande åt landssidan.

Denna otvifvelaktigt mycket vigtiga fråga är af komitén ganska utförligt

afhandlad. Sedan komiterade erinrat om de af föregående komitéer afgifva

förslagen till hufvudstadens permanenta befästande — alla omnämnda

i historiken öfver Sveriges befästningsväsende — och visat, hurusom de

i det första förslaget angifna kostnaderna, Indika redan de voro efter

våra förhållanden betydliga nog, vid »hvarje nytt förslags framträdande

ganska väsentligt ökats, lemna de en redogörelse för det senaste inom

Bih. till Rihsd. Prot. 1899. 1 Sami 1 Afä. 1 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Fjerde hufvudtiteln.

fortifikationen utarbetade, ännu ej fullt färdiga befästningsförslaget.

Detta senares utförande skulle betinga en kostnad af, approximativt

beräknadt, minst 26,600,000 kronor, oberäknadt den till 6,190,000 kronor

beräknade kostnaden för i samband med nämnda befästningar stående

anläggningar i skärgården. Oaktadt befästningsanordningarna

skulle draga en så högst betydande kostnad, vore det ej fråga om att

omdana staden till eu modern läger fästa ing, jemförbar med de befästade

större städerna i utlandet, utan endast »att lemna de till Stockholms

omedelbara försvar afsedda trupperna ett kraftigt stöd, skydda staden

mot direkt beskjutning och på samma gång hindra en anryckande

fiende att utan framförande af belägringsartilleri bemäktiga sig densamma».

Komiterade redogöra derefter för den i chefens för generalstaben

meromnämnda betänkande angående Sveriges fasta försvar angifna

betydelsen af hufvudstadens befästande och öfvergå slutligen

till sin egen uppfattning af föreliggande fråga. Enligt denna uppfattning

borde berörda fråga först bringas på tal, då vår härordning nått

en sådan utveckling, att fältarmén icke beliöfde i någon högre grad

försvagas genom afdelandet af besättningstrupper till Stockholm, hvarförutom

med fog kunde ifrågasättas, huruvida vårt lands tillgångar skulle

medgifva Stockholms befästande under den närmaste framtiden, utan

att man på samma gång nlåste afstå från större delen af de utaf komitén

föreslagna befästningarna. Dessa senare borde emellertid gifvas första

rummet bland annat derför, att de alla, utom Karlsborg — om nödvändigheten

af hvars fullbordande dock ingen meningsskiljaktighet

funnes — äfven afsåge upprätthållandet af vår neutralitet. Till sist betonas

dock, att, när våra tillgångar medgåfve icke allenast att utföra permanenta

befästningar till Stockholms tryggande utan ock att upprätta

och underhålla de truppförband, särskildt af fästningsartilleri, som erfordrades

för den sålunda danade fästningens besättning, frågan om

Stockholms befästande åt landssidan borde skjutas i förgrunden. Till

dess borde enligt komiténs åsigt hufvudstadens försvar åt nämnda

håll öfverlåtas åt de rörliga stridskrafterna med stöd af fältbefästningar.

Mot komiténs uttalanden i denna fråga har ingen af myndigheterna

haft någon erinran att göra.

Då de åsigter i förevarande fråga, som sålunda framställas af komitén,

öfverensstämma med dem, som jag, såsom chef för generalstaben,

i förutnämnda betänkande uttalat, och hvilka jag, sedan detta betänkande

afgafs, icke haft någon anledning frångå, torde jag här kunna

inskränka mig till att instämma i hvad komiterade i sagda ärende anfört.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 115

o

e. Åtskilliga kuststäders tryggande medelst befästningar och minor mot

anfall från sjösidan.

Såsom af sammandraget öfver komiténs betänkande närmare framgår

hafva komiterade tagit under ompröfning frågan om åtskilliga af

våra större kuststäders tryggande medelst fasta försvarsanordningar

mot anfall af fientliga örlogsfartyg, men dervid kommit till det resultat,

att, då dessa anordningar, äfven der desamma utan orimliga kostkostnader

kunde utföras, dock i hvarje fall skulle betinga en betydande

kostnad, de borde stå tillbaka för de af komiterade föreslagna, såsom

vigtigare ansedda befästningsanordningarna. Beträffande slutligen anordnandet

af tryggade replipunkter för vår flotta vid försvaret af Norrlands

kust, erinra komiterade visserligen om denna frågas vigt, men

anse dock, af anförda skäl, att de icke borde ingå på en närmare pröfning

af densamma.

Vidkommande frågan om tryggandet af vissa af våra större handelsstäder

mot anfall från sjösidan har jag vid föregående tillfällen för

Eders Kongl. Maj:t framlagt mina åsigter härutinnan och inskränker

jag mig derföre till att instämma i komiténs här ofvan anförda åsigt.

Af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, framgår, att den samfälda

kostnaden för ordnandet af landets fasta försvar såsom komitén

föreslagit med tillägg af sådana befästnings- och bestyckningsanordningar,

som myndigheterna funnit vara oundgängligen nödvändiga och

jag i det föregående förordat, skulle uppgå till ett belopp af 23,625,594

kronor, oberäknadt de kostnader, som kunna betäckas med en permille

fonden, hvarförutom kostnaden för minspärrningen yid Göteborg, som

af komitén ej inräknats i slutsumman, ej heller upptagits. Nämnda belopp

öfverstiger den i komiténs betänkande angifna samfälda kostnadssumman

af 21,024,500 kronor med i rundt tal 2,600,000 kronor eller

fördeladt på 10 år omkring 260,000 kronor om året, men understiger

deremot den i 1898 års statsverksproposition angifna kostnadssumman

för genomförandet af den förutnämnda mera omfattande befästningsplanen

med i rundt tal 9,375,000 kronor.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Fjerde hufvndtiteln.

Såsom jag redan i det föregående antydt, finner jag den af komiterade

föreslagna tidrymden, inom hvilken den af dem föreslagna

befästningsplanen skulle komma till utförande eller 10 år, vara väl

afpassad efter förhållandena, särdeles då afseende måste fästas såväl på

nödvändigheten af att så vidt möjligt begränsa årsanslagen som ock

på önskvärdheten af att inom landet utföra för befästningarna erforderlig

artilleri- och pansarmateriel. Likaså synes mig komiténs förslag

till fördelning på perioder, nämligen 1 period om 4 år och 2 perioder,

hvardera om 3 år, af de för ordnandet af landets fasta försvar af densamma

föreslagna befästnings- och öfriga anordningar samt af kostnaderna

härför väl motiveradt, om än en del mindre jemkningar, föranledda,

utom af den ökade totalkostnaden, äfven af myndigheternas

erinringar, synas böra göras. Enär emellertid frågan om fästningsartilleripersonalens

organisation ännu icke är så utredd, att densamma

kan framläggas till Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning — ett

förhållande, till hvilket jag anhåller i det följande få återkomma —

men denna fråga står i det närmaste samband med den om anläggandet

af en ny fästning, synes skäl vara för handen att ej nu i

enlighet med komiterades förslag för Riksdagen framlägga hela den

för första perioden föreslagna arbetsplanen med äskande af det för

densammas genomförande erforderliga anslagsbeloppet. Det synes mig

derföre, som borde den af komitén föreslagna första perioden lämpligen

delas i tvenne, hvardera om 2 år. Under den första af dessa, omfattande

åren 1899 och 1900, vill jag icke ifrågasätta höjning af de utaf

komitén beräknade årsanslagen, oaktadt slutsumman af kostnaderna för

ordnandet af landets fasta försvar i enlighet med hvad jag här ofvan

förordat, såsom nyss nämndes, öfverstiger den slutsumma, hvartill komitén

kommit. Under denna första af mig föreslagna period borde årsanslagen,

3,000,000 kronor, för hvardera året användas till stärkandet

af landets nuvarande fasta försvar, hvarjemte den för Göteborgs befästande

afsedda en per mille fonden då borde utgå. De befästningsanordningar,

hvartill denna senare skulle användas, äro nämligen till

omfånget så inskränkta, att en lösning af frågan om fästningsartilleripersonalens

organisation icke behöfver föregå beslutet om deras anläggning.

På så sätt skulle vid nämnda 2-årsperiods slut det fasta försvaret

å Stockholms sjösida samt vid Karlskrona till sina hufvudsakligaste

delar vara fullbordadt, de vigtigaste befästnings- och bestyckningsanordningarna

vid Fårösund färdiga och inloppet till Göteborg nödtorftigt

spärradt, hvarförutom arbetet på Karlsborgs fästningsbyggnad,

s. 117 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 117

hvartill på hittills vanligt sätt 200,000 kronor om året skulle afses, då

också fortskridit i ej ringa mån, åtminstone hvad kärnfästningen beträffar.

Vid andra periodens början torde frågan om fästningsartilleripersonalens

organisation hunnit fullständigt utredas och tiden vara inne

att påbörja anläggandet af en fästning vid Boden till stöd för försvaret

af öfre Norrland. Fästningen skulle i alla fall vid den af mig föreslagna

andra periodens slut — det vill säga vid utgången af den i

komiténs betänkande angifna första perioden — kunna vara i så vidsträckt

omfattning påbörjad och förd framåt, att man kunde hysa

grundad förhoppning om, att densamma blefve försatt i försvarbart

skick samtidigt med att den mot gränsen ledande jernvägen nådde

sitt slutmål.

Med afseende på fästning sar tiller iper sonalens organisation går komiténs

förslag i hufvudsak ut på att organisera denna personal — utom

Gotlands artillericorps’ fästningskompani — på 2 regementen, nämligen

ett landfästningsartilleriregemente om 10 kompanier, tillhörande landtförsvarsdepartementet

samt afsedt för Karlsborg och Boden, och ett

sjöfästningsartilleriregemente om 12 kompanier, hörande under sjöförsvarsdepartementet

och afsedt för Karlskrona och Göteborg. Kostnaden

för organisationen skulle för båda regementena tillsammans uppgå till

1,228,000 kronor och öfverstiga den nuvarande kostnaden för nämnda

personal med 518,600 kronor, allt i runda tal.

Såsom af sammandraget öfver myndigheternas utlåtanden synes,

äro mot ingen afdelning af komiténs betänkande så många erinringar

framstälda som mot denna. Men icke nog med att samtliga myndigheter

hafva från komiténs mening skiljaktiga åsigter rörande den

lämpligaste organisationen af ifrågavarande personal, de af dem sjelfva

afgifna förslagen till sådan organisation skilja sig till och med i sina

hufvudgrunder från hvarandra.

Sålunda anse chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och

t. f. chefen för generalstaben i sitt gemensamma utlåtande, att artilleritruppen

på Vaxholm och Oscar-Fredriksborgs fästning fortfarande bör

höra under landtförsvarsdepartementet och utgöra en särskild corps, att

Göteborgs fästningsartilleripersonal bör tagas af Karlskrona artillericorps,

hvilken bibehålies såsom sjelfständig sådan, att Karlsborg och Boden

böra erhålla hvar sin sådan corps, att Gotlands artillericorps’ fästningskompani

måste ökas till numerären o. s. v., hvarjemte påpekas nödvändigheten

att öka ingeniörtruppernas antal. Chefen för flottans stab

tillstyrker deremot Vaxholms artillericorps’ öfverflyttning till sjöförsvars
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Fjerde hufvudtiteln.

departementet och sammanslagning med Karlskrona artillericorps, men

gör åtskilliga erinringar i öfrigt mot komiténs förslag, hvarjemte han

hemställer, huruvida icke det fasta minförsvarets personal borde öfverföras

till kustartilleriet, i livilket afseende han anser en utredning böra

åvägabringas. Stationsbefälhafvaren i Karlskrona anser, att, om ett

sjöfästningsartilleriregemente skulle komma till stånd och detta jemte

samtliga sjö fästningarna, såvidt angår bestyckning och bemanning,

komme att lyda under sjöförsvarsdepartementet, äfven det fasta minförsvarets

personal borde komma att tillhöra nämnda regemente, och

föreslår stationsbefälhafvaren vissa organisationsåtgärder i samband

härmed. Chefen för Karlskrona artillericorps, tillika kommendant å

befästningarna vid Karlskrona, afgifver ett särskildt utförligt motiveradt

och af fullständiga stater åtföljdt förslag till organisation af sjöfästningsartilleripersonalen,

upptagande en öfverstyrelse och tvenne regementen,

ett för Vaxholm och Oscar-Fredriksborg med detascliement i

Göteborg och ett för Karlskrona. Slutligen har äfven marinförvaltningen

sin egen från kommendantens i viss mån afvikande meningrörande

vissa delar af organisationen.

Häraf torde framgå, att föreliggande, utan tvifvel ganska svårlösta

fråga ännu icke erhållit sådan utredning, att den kan till

Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens afgörande framläggas, utan anser

jag, att densamma bör efter ytterligare utredning tagas i förnya dt öfvervägande.

Gifvetvis borde då ock frågan om den till det fasta minförsvaret

hörande personalens öfverflyttning till sjöfästningsartilleriet

underkastas allvarlig ompröfning.

Chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren hafva i sina

ofvanomförmälta underdåniga skrivelser den 15 november 1898 till en

början lemnat en redogörelse för de anslag, som under senare år beviljats

till befästningsarbeten och bestyckning å rikets fästningar. Med

erinran, att oaktadt dessa anslag mycket ännu återstode att i nämnda

afseenden åtgöra, anföra chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren

vidare, att, sedan befästningskomiténs betänkande och myndigheternas

yttranden deröfver numera till Eders Kongl. Maj:t inkommit,

frågan om landets befästningar och deras bestyckande vore införd i

ett nytt skede. Visserligen saknade chefen för fortifikationen och

generalfälttygmästaren kännedom om det beslut, som Eders Kongl.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Fjerde lmfvudtiteln.

Maj .-t kunde komma att fatta med anledning af den genom ofvannämda

betänkande och yttranden åstadkomna utredning, af hvilken orsak de

också funne det olämpligt att för närvarande framlägga vare sig ett

detaljeradt underdånigt förslag angående medel för fästningsbyggnader

och anskaffning af fästningsartillerimateriel under år 1900, eller förslag

till en per mille fondens användande för Göteborgs befästande, men

då det å ena sidan vore deras skyldighet att för Eders Kongl. Maj:t

angifva de anslagsbehof, som folie inom fortifikationens och artilleriets

områden, och det å andra sidan syntes vara obestridligt, att det för

behörigt tillgodoseende af vårt lands fasta försvar kräfdes åtminstone

så stora årsanslag, som komitén föreslagit, hemstälde de under åberopande

af den utredning och motivering, hvilka förebragts i komiténs

betänkande, jemförda med det deröfver af t. f. chefen för generalstaben

och dem afgifna gemensamma yttrande, det Eders Kongl. Majt

ville föreslå Riksdagen att dels medgifva Eders Kongl. Maj:t rättighet

att under 1899, utöfver de 1,500,000 kronor af det på extra stat för

samma år uppförda anslag af 3,000,000 kronor, öfver hvilka Eders

Kongl. Maj:t enligt senaste Riksdags beslut egde att förfoga för anskaffande

af artilleri- och pansarmateriel till redan befintliga fästningar,

använda återstoden af sagda extraordinarie anslag, jemväl 1,500,000

kronor, till stärkande af landets nuvarande fasta försvar, samt dels

likaledes för landets fasta försvar, dock utan nyssnämnda inskränkning,

till utgående på extra stat för år 1900 anvisa 3,000,000 kronor, af

hvilken summa då särskild! för Karlsborg med Vaberget skulle afses

200,000 kronor.

Åt hvad jag ofvan i underdånighet anfört rörande fördelningen på

perioder åt kostnaderna för ordnandet af landets fasta försvar, torde

framgå, att, ehuruväl jag i likhet med chefen för fortifikationen och

generalfälttygmästaren anser, att Eders Kongl. Maj:t bör af Riksdagen

äska medgifvande att under innevarande år förfoga äfven öfver återstoden

af det anslag af 3,000,000 kronor, som sistlidne års Riksdag beviljade

till stärkande af landets nuvarande fasta försvar — af hvilket anslag

hälften eller 1,500,000 kronor redan, jemlikt Riksdagens beslut, af

Eders Kongl. Maj:t disponerats — samt äfven håller före, att ett

anslag af likaledes 3,000,000 kronor bör under nästkommande år utgå

till det fasta försvaret, jag dock hyser den från sagda myndigheters

åsigt afvikande meningen, att sistnämnda belopp bör användas, i likhet

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Fjerde liufvudtiteln.

med ofvannämnda af 1898 års riksdag beviljade anslag, till stärkande

af vårt lands nuvarande fasta försvar. Detta hindrar dock ej, att jag

på de i det föregående anförda skäl äfven ifrågasätter, att en per

mille fonden, som ju är afsedd till Göteborgs befästande, redan nu må

få för sitt ändamål användas och sålunda utgå med en del i år och med

återstoden nästa år.

Som af det till utgående under nästkommande år ifrågasatta anslag

den del, som afser Karlskrona befästningars och batteriernas vid Fårösund

bestyckning, hör under statsrådets och chefens för sjöförsvarsdepartementets

föredragning, lärer bemälde departementschef beträffande

denna del af anslaget hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan.

Enligt af vederbörande myndigheter verkstälda detaljberäkningar skulle

för nämnda ändamål afses ett belopp af 800,000 kronor. På min underdåniga

föredragning skulle således af Riksdagen äskas återstoden af

det ifrågasatta årsanslaget, eller 2,200,000 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen, att

dels medgifva Eders Kongl. Maj:t rätt att under

innevarande år använda den ännu ej disponerade återstoden,

1,500,000 kronor, af det utaf 1898 års Riksdag

på extra stat för år 1899 till stärkande af landets

nuvarande fasta försvar beviljade anslag;

dels för samma ändamål på extra stat för år 1900

bevilja ett belopp af 2,200,000 kronor;

dels ock medgifva ej mindre att 50,000 kronor af

en per mille fonden må under innevarande år ställas

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att användas

till befästningsarbeten jemte bestyckning och anordningar

för försvarets ledning vid inloppet till Göteborg, än äfven

att för samma ändamål nämnda fonds återtod, beräknad

till 220,000 kronor, må få under år 1900 användas.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

121

Intendenturbehof.

Intendenturutrustning.

I underdånig skrifvelse den 5 december 1896 redogjorde generalintendenten

i detalj för de mest trängande bristerna i arméns intendenturutrustning,

hvilka — hufvudsakligen härledande sig från den

ökning i _ arméns krigsstyrka, som genom Eders Kongl. Maj:ts med

urtima Riksdagen år 1892 fattade beslut numera inträdt — syntes

höra framför andra tillgodoses, derest icke en ifrågakommande mobilisering

skulle, vidkommande denna utrustning, alldeles äfventyras.

Af den sålunda lemnade utredningen framgick, att samtliga dessa

brister skulle för utlemnande kräfva ett belopp af 1,830,920 kronor, af

hvilket 1897 års Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts framställning på

extra stat för år 1898 beviljade 536,980 kronor. Af det beräknade

medelsbehofvet för ifrågavarande mest trängande brister återstod således

1,293,940 kronor, hvaraf Eders Kongl. Maj:t föreslog 1898 års Riksdag

att för 1899 anvisa 794,570 kronor, hvarmed afsågs att anskaffas:

15,000 par stöflar ..........................................

13,540 ränslar ................................................

Sjukvårdspersedlar............................................

675 par packfickor .........................................

655 sadlar med tillbehör.................................

Öfrig hästutredning .........................................

4 flyttande sjukhus .........................................

Materiel, ingående i fordonens belastning

Sjukhuståg...........................................................

då till följande år skulle återstå att anskaffa:

............. för

kr.

165,000

—

.............. >»

»

186,000

—

............ »

»

21,800

—

.............. »

»

12,100

—

.............. »

y>

60,200

—

.............. )>

18,100

—

.............. »

)>

136,520

—

.............. ))

146,400

—

.............. »

»

48,450

—

ler tillhopa

kr.

794,570

—

15,000 par stöflar .............................................

4 flyttande sjukhus .........................................

Sjukhuståg..........................................................

Etappsjukhus och reservetappsjukhus........

Etappsjukstall och reservetappsjukstall......

Bih. till Rilcsd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

för kr. 165,000

» » 136,520

)) » 48,450

» » 145,800

» » 3,600

eller tillhopa kr. 499,370

1 Käft.

[26.]

Anslag till

intendenturutrustning.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

L27.J

Anslag till

lakan och

handdukar åt

icke garnisonerade

armén

och de värnpligtige.

122 Fjerde hufvudtiteln.

Riksdagen fann icke annat att anmärka mot den meddelade planen

för anskaffande af intendenturutrustning, i hvilken, såsom nämndt är,

ingingo 30,000 par stöflar, än att, då lämpligheten af att i större mängd

tillverka och i förråden förvara stöflar för arméns behof icke vore i

erforderlig mån utredd, en anskaffning af 6,000 par dylika persedlar

tillsvidare borde vara tillräcklig för att tillfälle till förvärfvande af erfarenhet

i detta afseende kunde beredas inom arméns samtliga trupper.

I eldighet med denna uppfattning afdrog Riksdagen från återstående

beloppet för tillgodoseende af de mest trängande bristerna i arméns

indententurutrustning, 1,293,940 kronor, värdet af 24,000 par stöflar

eller 264,000 kronor, samt beviljade af återstoden, 1,029,940 kronor,

ett belopp af 529,940 kronor att på extra stat år 1899 utgå.

I sin ofvanomförmälta skrifvelse den 2 november 1898 har generalintendenten

anfört, att då han först under år 1899 kunde blifva i

tillfälle att lemna den af Riksdagen önskade utredningen om lämpligheten

af den ifrågasatta vidare stöfvelanskaffningen, som ju hos Riksdagen

borde få stöd af erfarenheten från den anskaffning af 6,000 par

stöflar, hvartill medel anvisats, nödgades generalintendenten inskränka

sig till att, med fasthållande af omförmälda nyanskaffningsplan, mot

hvilken Riksdagen icke haft något att erinra, hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes af Riksdagen äska för intendenturutrustningens kompletterande

enligt samma plan återstående 500,000 kronor.

Åberopande hvad generalintendenten sålunda anfört hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till anskaffning af intendenturutrustning åt

armén på extra stat för år 1900 anvisa 500,000

kronor.

Lakan och handdukar åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige.

Deri af generalintendenten gjorda framställning, för hvilken jag

nyss redogjort, afser att fylla sådana brister i arméns intendenturutrustning,

hvilka vid en blifvande mobilisering skulle träda i dagen;

men äfven i den för armén på fredsfot afsedda intendenturutrustningen

förefinnes en brist, hvilken måste afhjelpas. Härom anför arméförvaltningen

å intendentdepartementet i sin ofvanomförmälta underdåniga

skrifvelse den 15 november 1898 hufvudsakligen följande.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 123

Den första uppsättningen af sängkläder och handdukar åt indelta

armén och de värnpligtig hade egt rum på grund af Riksdagens beslut

år 1877 och Eders Kongl. Maj:ts derpå grundade bref af den 1

juni samma år. Vid denna tid vapenöfvades de värnpligtige endast

15 dagar under den värma årstiden hvarje år; uppsättningen hade

derför inskränkt sig till endast ett madrassvar, ett putvar, en filt och

en handduk per man. Detta kunde med hänsyn till den korta öfningstiden

tillfredsställa billiga anspråk, men sedan öfningstiden för de värnpligtige

utsträckts ända till 90 dagar, måste det anses oeftergiflig^ att

denna utrustning ökades, så att det blefve möjligt att efterlefva tjenstgöringsreglementets

tör armén i sundhetens och renlighetens intresse

meddelade föreskrifter, att madrassvar skulle tvättas åtminstone hvar

tredje månad samt lakan och putvar ombytas hvar annan vecka och

handdukar hvar vecka.

Tid efter annan inkomme till arméförvaltningen reqvisitioner på

sängkläder och handdukar på det att berörda föreskrifter måtte kunna

iakttagas. Detta hade föranledt arméförvaltningen att låta uppgöra

förslag till förnyad plan öfver sängkläder och handdukar för ifrågavarande

delar af armén, och öfver detta förslag hade yttranden infordrats

från vederbörande fördelningsintendenturer. Dervid hade ifrågasatts,

att, i stället för ytterligare en omgång sängkläder (madrassvar och

putvar) anskaffa 2 par lakan per bädd; i likhet med fördelningsintendenturerna

och militärbefälet på Gotland ansåge arméförvaltningen

detta sista alternativ, om än något dyrare, vara att föredraga såsom i

hög grad bidragande till truppens välbefinnande.

Gjorda utredningar hade visat, att en ytterligare uppsättning madrassvar,

putvar och handdukar, beräknad i rundt tal till 7 kronor per

omgång, skulle för erforderliga 57,675 omgångar betinga en kostnad

af 403,725 kronor, hvaremot anskaffningskostnaden för behöfliga 115,350

par lakan (2 par per bädd) och 57,675 handdukar skulle belöpa sig till

418,143 kronor 75 öre eller 14,418 kronor 75 öre mera.

Med ledning af den erfarenhet, som vunnits vid garnisonerade

armén, hade vidare den årliga underhållskostnaden för den icke garnisonerade

arméns och de värnpligtiges hela sängklädesmateriel, sedan

den ökats med 2 par lakan och en handduk per man, beräknats till

159,183 kronor. Till bestridande af denna kostnad funnes för närvarande

icke annan tillgång än ett belopp af 38,232 kronor, som vid

1896 års reglering af anslagen under fjerde hufvudtiteln tillgodoförts

anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

garnisonerade armén. Då det emellertid vore önskvärdt, att samtliga

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Fjerde hufvudtiteln.

kostnader för underhåll och tvätt af sängkläder och handdukar vid den

icke garnisonerade armén och för de värnpligtige — i likhet med hvad

redan egde rum i fråga om halmen till sängklädernas stoppning — finge

bekostas af vederbörligt vapenöfningsanslag, ansåge arméförvaltningen

oförmälta belopp 159,183 kronor böra fördelas med Va på anslaget, till

det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfning ar

och med % på anslaget till de värnpligtiges v ap e n ofri ing ar, hvaremot

anslaget till arméns kasernutredning kunde minskas med förenämnda

38,232 kronor.

Af dessa skäl hemställer arméförvaltningen, att Eders Kongl. Maj:t

behagade göra framställning till Riksdagen derom, att 418,143 kronor 75

öre anvisas på extra stat för anskaffande af 57,675 handdukar och 115,350

par lakan, och att anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och

det indelta kavalleriets vapenöfningar ökas med 53,061 kronor samt

anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar med 106,122 kronor, men

anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den

garnisonerade armén minskas med 38,232 kronor.

Denna arméförvaltningens framställning är i hög grad behjertansvärd.

Då lakan ej tillhandahållas, ligger karlen omedelbart på madrassvaret;

genom hudutdunstningen och hudens ständiga affjällning samt genom

vid huden och kläderna häftande dam och orenlighet nedsmutsas dervid

madrassvaret lika mycket, som lakanen eljest skulle gjort. På grund af

den ringa tillgången på madrassvar och putvar, har det inträffat, att

dessa persedlar måst användas i 2 å 3 månader och understundom af

flere omgånger värnpligtige, utan att ombyte eller tvättning skett. Det

helsovådliga häri framträder uppenbart, då man besinnar, huru lätt

smitta öfverföres från en person till en annan genom användandet af

samma sängkläder och att tuberkulos och andra infektionssjukdomar,

hvarmed värnpligtige kunna vara behäftade, icke alltid vid läkarebesigtningen

kunna iakttagas, enär de först derefter komma till utbrott.

Arméförvaltningens ofvannämnda framställning finner jag mig således

ur sundhetens och snygghetens synpunkt böra understödja, men

då det för anskaffande af omförmälta parti lakan och handdukar erforderliga

beloppet är jemförelsevis stort, anser jag, att detsamma,

afrundadt till en jemn summa, bör fördelas på två år, af hvilken fördelning

vidare följer, att för underhållet af ifrågavarande persedlar de

båda här ofvan nämnda vapenöfningsanslagen för år 1900 behöfva

s. 125 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 125

höjas allenast med hälften af de utaf arméförvaltningen föreslagna beloppen

eller i jemna tal respektive 26,530 kronor och 53,060 kronor,

hvaremot anslaget till arméns kasernutredning torde kunna minskas

med hela det föreslagna beloppet 38,232 kronor, allt på sätt här ofvan

under [13.], [14.] och [17.] säges.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

till anskaffning af lakan och handdukar åt

icke garnisonerade armén och de värnpligtige på extra

stat bevilja 418,144 kronor samt till utgående under

år 1900 deraf anvisa 209,072 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaderna för officerares utsändande till

främmande länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet

och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas

under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utom

lands för utbildning i sitt yrke, har under en följd af år anslagits ett

belopp af 9,000 kronor; och hafva, i följd af 1883 års Riksdags beslut,

medel från detta anslag utgått jemväl för att bereda tjenstemän

vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra

intendenturen den der vunna erfarenheten, i hvad till en armés

hushållning hörer.

Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, hemställer jag

att för år 1900 må till reseunderstöd åt officerare

och intendenturtjenstemän äskas ett anslag af 9,000

kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.

[28.]

Anslag till

reseunderstöd

åt officerare,

m. fl.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Fjerde hufvudtiteln.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

[29.] Uti sin underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne november har

Anslag tm centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar anhållit, att

Svä^ndetg6 Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta

och skjut- proposition om förhöjning af det för ofvan angifna ändamål beviljade

befrämjande.8 an®iag a 120,000 kronor till 160,000 kronor; och har centralstyrelsen

till stöd för denna sin anhållan anfört, att den frivilliga skytterörelsen

numera vunnit en sådan utbredning och för närvarande befunne sig i

ett sådant läge, att ökadt statsunderstöd vore synnerligen behöfligt,

för såvidt. rörelsen skulle kunna bibehållas på sin uppnådda ståndpunkt

och bringas ytterligare framåt. Särskilt vore det i några

hänseenden, som ett rikligare understöd vore af behofvet påkalladt,

nämligen till beredande af fri ammunition åt värnpligtige skyttar samt

till pris vid täflingar inom skytteföreningar och skytteförbund, hvarjemte

till följd af det oupphörliga nybildandet af skytteföreningar behofvet

af anslag till skjutbanors anläggande gjort sig altmera gällande.

Såväl till följd af den betydliga ökningen af skyttar under och i värnpligtsåldern,

hvilka i allmänhet befunne sig i en sådan ställning, att

de icke kunde bekosta nödig ammunition, som med hänsyn till de stora

uppoffringar i öfrigt, hvilka de enskilde skyttarne måste underkasta sig

för att kunna deltaga i skjutningen, vore utan tvifvel krafvet på ökadt

understöd för anskaffande af ammunition det allra förnämsta. Men af

ej mindre betydelse för vidmakthållande af intresse för skytterörelsen

vore de offentliga täflingsskjutningarna. Dessa vore nämligen för skyttarne,

som under årets lopp träget öfvat sig, en välförtjent och välbehöflig

uppmuntran samt den bästa sporren för såväl skyttarnes som

den stora allmänhetens intresse.

Om således dessa båda synnerligen behjertad värda anslagskraf

genom ett förhöjdt statsunderstöd kunde tillgodoses, så skulle, enligt

centralstyrelsens öfvertygelse, skytterörelsen kunna bringas till en sådan

utbredning, att den sannolikt skulle komma att omfatta det stora

flertalet af dem, som i händelse af krigsfara komme att inkallas till

tjenstgöring. Derigenom skulle också skytterörelsen kunna på ett mera

tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, att vara en förskola för dem,

som ännu ej uppnått värnpligtsåldern, och en fortsättningsskola för de

värnpligtige.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtiteln. 127

Under förutsättning, att anslag till det ofvan ifrågasatta beloppet

beviljades, hade styrelsen tänkt sig följande fördelning af detsamma:

Till understöd åt skytteföreningarna ........

kronor

54,880: —

b

d:o åt skytteförbunden ..............

»

35,000: —

b

fri ammunition............................................

b

30,324: —

b

centralstyrelsen .........................................

B

10,500: —

B

arfvoden åt Kongl. Maj:ts ombud i

skytteför-

bundens styrelser................................

...................

B

4,800: —

B

anskaffande af skyttemärken................

B

3,500: —

b

skjutbanors ordnande ............................

B

20,996: —

tillhopa

kronor

160,000: —

Arméförvaltningen å civila departementet har i sitt öfver ifrågavarande

framställning afgifna underdåniga utlåtande tillstyrkt nådigt bifall

till densamma, under förutsättning, att plats i budgeten kunde, vid jemförelse

med andra vigtiga anslagsfordringar för landtförsvaret, åt den begärda

anslagsökningen beredas.

Med den korta öfningstid, som beskäres våra värnpligtige, är det

förenadt med de största svårigheter att bibringa dem nöjaktig skjutfärdighet.

Det måste derför vara det frivilliga skytteväsendets förnämsta

uppgift att uppmuntra de värnpligtige att genom flitigt deltagande i skjutöfningar

före och efter öfningstiden i hären förvärfva skicklighet i denna eu

soldats allra vigtigaste utbildningsgren. Med hänsyn till denna skytteväsendets

uppgift och till den ytterligare utveckling detsamma under senare

år erhållit, kan anslagets nuvarande belopp icke anses vara för ändamålet

tillräckligt; jag anser således tidpunkten vara inne att tillmötesgå centralstyrelsens

för skytteföreningarna kraf på förhöjdt statsunderstöd och

hemställer derför, under hänvisning i öfrigt till hvad centralstyrelsen

till stöd för sin framställning anfört, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens

befrämjande på extra stat för år 1900 bevilja 160,000

kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få

under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Fjerde liufvudtiteln.

Trängförråd.

[30.J Enligt 1892 års förbättrade härordning skola trängbataljonerna

Anslag till i I och IV fördelningarne mobilisera trängen i II och V fördelning

garne, hvilka sakna trängbataljoner. I t. f. chefens för generalstaben

förslag till nämnda härordning framhölls, att en dylik anordning föreslagits

allenast af hänsyn till kostnaderna, hvilka genom denna anordning

beräknades kunna minskas med 72,000 kronor årligen, äfvensom

att olägenheterna åt samma anordning kunde väsentligen förringas

genom inrättande af trängförråd (trängdepoter) i de fördelningar, som

saknade trängbataljon.

Med erinran härom har arméförvaltningen å fortifikations- och intendentsdepartementen

i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 2

december 1898 anfört:

Tydligt vore, att om hufvuddelen af trängens fordon och öfriga

materiel kunde redan i fredstid uppläggas i förråd och allenast de fordon

och den öfriga materiel, som behöfdes för fredsöfningarna, bibehölles

å fredsförläggningsorten, så skulle vid mobilisering en del svåra

och tidsödande jernvägstransporter kunna undvikas. Ett sådant förråd

skulle vid mobilisering utgöra den stomme, kring hvilken alla till fördelningens

träng hörande fordon och hästar skulle grupperas. En sådan

anordning skulle i hög grad underlätta trängens i och för sig synnerligen

svåra mobilisering. Trängens mobilisering på beräknad tid kunde

lätt misslyckas, då persedlar, fordon och materiel af alla slag i stora

qvantiteter skulle under mobiliseringstiden, när jernvägarne för många

andra ändamål vore hårdt anlitade, transporteras till mobiliseringsorten,

utan att kunna der i lämplig lokal ordnas och fördelas.

Samma skäl, som talade för trängförråds anläggande i II och V

fördelningarne, förefunnes emellertid äfven i III och IV fördelningarne,

ty dessa fördelningars träng kunde ej mobilisera å fredsförläggningsorterna.

Arméförvaltningen hade derför funnit dylika trängförråd böra an1

äggas i nyssnämnda fyra fördelningar. Den personal, som erfordrades

för skötseln af de dyrbara fordonen med tillhörande delvis ömtåliga

och svårskötta materiel kunde icke anslås till mindre än 1 förrådsförvaltare

och 1 vaktmästare. Vid hvarje förråd behöfdes följaktligen

en förrådsbyggnad och en mindre byggnad för förrådspersonalen. Arméförvaltningen

hade derför låtit genom chefen för fortifikationen uppgöra

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Fjerde hufvudtiteln.

ritningar och kostnadsförslag till de ifrågasatta fyra förrådsbyggnaderna;

till byggnaderna för personalen kunde de å arméns mötesplatser uppförda

likartade byggnader tjena till förebild. Erforderlig mark för

trängförråd funnes redan att tillgå i IV fördelningen och vore i annat

ärende ifrågasatt att anskaffas för II fördelningen, hvadan endast i III

och V fördelningarne mark behöfde förvärfvas för trängförråden. Af

förrådspersonalen funnes redan 2 förrådsvaktmästare för II och V fördelningarne

inberäknade i intendenturcorpsens personal, hvadan nämnda

corps skulle behöfva ökas endast med 4 förrådsförvaltare och 2 vaktmästare.

Kostnaderna för de ifrågasatta byggnadernas utförande beräknade

arméförvaltningen sålunda:

en förrådsbvggnad för II fördelningen ...................... kronor 45,700: —

» )» <> III )> » 52,300: —

j, » » IV » » 45,900: —

)> d » V » ® 45,700:

fvra byggnader för personalen....................................... » 20,000: —

byggnadsplatser i III och V fördelningarne .............. » 15,000: —

summa kronor 224,600: —

Kostnaderna för förrådspersonalen uppginge till:

för fyra förrådsförvaltare å 1,511 kronor 30 öre......... kronor 6,045: 20

för 2 förrådsvaktmästare å 240 kronor...........................®_480:

summa kronor 6,525: 20

hvartill komme ålderstillägg för personalen 600 kronor.

Arméförvaltningen hemställer alltså, att hos Riksdagen må begäras

ett extra anslag å 224,600 kronor för år 1900 till uppförande af förrådshus

med bostadshus för förrådspersonalen jemte inköp och planering

af härför erforderlig mark för trängförråd i II, III, IV och V fördelningarne

och att intendenturcorpsen måtte tillökas med 4 förrådsförvaltare

och 2 förrådsvaktmästare.

Behofvet af trängförråd i II och V fördelningarne torde vara allmänt

kändt och erkändt, då ju inrättandet af dessa förråd utgjorde

förutsättningen för att vid den förbättrade härordningens antagande år

Bih. till Rihd. Prat, 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Eäft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

»

130 Fjerde hufvudtiteln.

1892 trängen kunde organiseras på endast 4 bataljoner. Härvid torde

jag således ej behöfva uppehålla mig.

Behofvet af dylika förråd i III och IV fördelningarne torde deremot

vara mindre kändt och jag anser mig derför böra i korthet påvisa

detsamma.

Vid dessa båda fördelningars trängb åtal joners etablissement å fredsförläggningsorterna,

Karlsborg och Stockholm, der många andra truppförband

och formationer skola mobilisera, finnes icke tillräckligt utrymme

för den massa af fordon och hästar, som vid mobilisering af

fördelningarnes trängformationer måste samlas å mobiliseringsorten, och

vill jag särskild! erinra derom, att III fördelningens trängbataljon

är afsedd äfven för mobilisering af stora högqvarteret med dess trängformationer.

Men äfven om utrymmet å fredsförläggningsorterna medgåfve

mobilisering derstädes, skulle jernvägarne från Karlsborg och

Stockholm, der trupper i jemförelsevis stor myckenhet äro garnisonerade,

vid mobilisering blifva så upptagna af hvarjehanda transporter, att deri

läge ett väsentligt hinder för trängens mobilisering i rätt tid. I ifrågavarande

båda fördelningar måste derför trängen mobilisera utom fredsförläggningsorterna

och deraf följer åter, att trängförråd måste finnas

utom dessa, nämligen å de orter, der trängens mobilisering skall försiggå.

Att oaktadt dessa förhållanden trängbataljonerna blifvit förlagda å Karlsborg

och i Stockholm, har berott bland annat derpå, att man velat för

dessa trängbataljoner använda å nämnda platser redan befintliga byggnader

och derigenom undvika kostnaden för uppförande af nya dylika.

I I och VI fördelningarne gestalta sig förhållandena annorlunda;

der är trängens mobilisering afsedd att försiggå å fredsförläggningsorterna

och der ifrågasättas ej heller några särskilda trängdepoter.

De upprättade ritningarne och kostnadsförslagen för förrådsbyggnaderna

har jag granskat och funnit, att byggnaderna enligt dessa

blifva praktiskt inrättade utan onödiga kostnader.

Hvad marken till de ifrågavarande förråden beträffar, så är trängförrådet

i II fördelningen afsedt att anläggas vid Mjölby jernvägsstation

å ett område, tillhörande ett till statsverket indraget militieboställe, som

för närvarande är utarrenderadt för Kronans räkning med skyldighet

för arrendatorn att mot minskning i arrendet till Kronan afstå mark,

der sådant för allmännyttigt ändamål å Kronans vägnar påfordras, och

lärer framställning om upplåtelse till landtförsvaret af nödig mark från

bostället i sinom tid få göras hos Riksdagen. Den i enskild ego befintliga

mark, som derutöfver erfordras för trängförrådet, torde icke betinga

s. 131 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtitelii. 131

högre pris, än att det kan betäckas af besparingar under fjerde hufvudtiteln.

Hvad angår IV fördelningen, så finnas å den ort, der denna fördelnings

träng skall enligt uppgjord plan mobilisera, Kronan tillhöriga

tomter, der plats för trängförråd kan erhållas.

För trängförråden i III och V fördelningarne måste deremot

mark inköpas, och har jag mot det af arméförvaltningen härför föreslagna

belopp intet att påminna.

Hvad kostnaden för den föreslagna förrådspersonalen beträffar vill

jag erinra, att, derest hvad jag under [4.] föreslagit angående höjning

af underbefälets löneförmåner vinner bifall och således dagaflöningen

till förvaltare höjes från 1 krona till 1 krona 50 öre samt vaktmästarne

tillägges en dagaflöning af 50 öre, förorsakas en ökning af beloppet

utaf de af arméförvaltningen för 4 förvaltare och 2 vaktmästare beräknade

löneförmåner med 1,095 kronor årligen. Anslaget till intendenturcorpsen

skulle således, såsom jag under [5.] framhållit, vid bifall

till hvad under [4.] föreslagits och till föreliggande förslag behöfva

höjas med 7,620 kronor 20 öre. Då anslaget till ålderstillägg vid

senaste riksdag förhöjts till 30,000 kronor, anser jag någon ytterligare

förhöjning af detta anslag i anledning af nu föreliggande förslag icke

för närvarande påkallas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att för anläggande af trängförråd i II, III, IV och

V arméfördelning ar ne på extra stat för år 1900 anvisa

224,600 kronor.

Anläggande af telegraflinjer emellan öfre Norrland och mellersta Sverige.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 5 sistlidne april har t. f. chefen

för generalstaben framhållit, hurusom, med hänsyn till Norrbottens nuvarande

militära betydelse och de genom jern vägens fullbordande å

ömse sidor af riksgränsen i hög grad lättade vilkoren för krigföring i

dessa trakter samt den i samma mån ökade sannolikheten för att ett

eventuelt anfall riktas just mot denna gräns, det vore af största vigt för

den till skydd häremot afsedda truppst.yrkau att hafva tillgång till en direkt

telegrafförbindelse med hjertat af Sverige. Det nuvarande telegrafnätet

uppfylde emellertid icke de fordringar, som i berörda hänseende måste

[31-]

Anslag till

telegraflinier

mellan öfre

Norrland och

mellersta

Sverige.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Fjerde hufvudtiteln.

ställas på detsamma. Förutom den statens jern vägar tillhörande, utmed

norra stambanan gående dubbeltrådiga linien, hvilken i händelse af

krigsfara med all säkerhet komme att tagas i anspråk uteslutande för

jern vägens eget behof, funnes nämligen endast tvenne hufvudlinier,

hvilka förenade Stockholm med öfre Norrland, nemligen den internationela

linien Stockholm—Haparanda, hvilken framginge öfver Gefle

och Kilafors till Söderhamn, hvarifrån den följde kustlandsvägen till

riksgränsen, samt linien Stockholm—Gefle—Sollefteå, hvilken från sistnämnda

ort böjde ned till Hernösand. Visserligen kunde genom en

förening af dessa båda linier erhållas en sammanhängande telegrafisk

förbindelse, hvars mellersta del, Bollnäs—Sollefteå, hade ett fullt tryggadt

läge, men såväl under dess öfre sträckning, der den helt och

hållet följde kusten, som under dess nedre del, der den berörde Gefle,

skulle denna förbindelse vara alltför mycket utsatt för afbrytningsförsök

för att anses militäriskt tillfredsställande. T. f. chefen för generalstaben

har derför ansett, att behofvet af en ny linie utmed norra stambanan,

dels emellan Sollefteå och Boden samt dels emellan Sala och Ockelbo,

framträdde med all önskvärd tydlighet. Äfven den sammanhängande

telegraflinie, som härigenom komme till stånd, skulle ur trygghetssynpunkt

visserligen lemna åtskilligt öfrigt att önska, men den blefve ändock

i berörda hänseende fullt jemnstäld med den enda befintliga jernvägsförbindelsen

mellan Norrbotten och mellersta Sverige.

Då de ifrågasatta nya telegraflinierna, särskildt vid inträffande felaktigheter

å de närmare kusten gående ledningarna, kunde komma att

blifva till gagn för befordringen af Norrlands telegrammer, syntes det

emellertid t. f. chefen för generalstaben icke vara orimligt, att telegrafverket

i någon mån deltoge uti kostnaden för dessa ledningars anläggning

samt efter deras tagande i bruk helt och hållet bestrede underhållskostnaden

för desamma. Telegrafstyrelsen, med hvilken t. f. chefen

för generalstaben under hand meddelat sig i denna fråga, hade också

förklarat sig beredd att, om den för ledningarna erforderliga liniemateriel,

eller motsvarande penningebelopp, 38,000 kronor, stäldes till styrelsens

förfogande, söka utverka nådigt tillstånd att få anlägga de båda ledningarna

med anlitande af telegrafverkets medel för bestridande af den

öfriga anläggningskostnaden, vid behof tillhandahålla och uppsätta apparater

å erforderligt antal mellanstationer samt för framtiden underhålla

ledningarna, under förutsättning, att telegrafverket egde att fritt förfoga

öfver desamma under de tider, de icke användes för militära ändamål.

Ehuru ur militär synpunkt framdragandet af en telegraflinie utmed

den mellan Östersund och Boden gående landsvägen, den s. k. militär
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 133

vägen, vore synnerligt fördelaktigt, ansåg dock t. f. chefen för generalstaben,

bland annat med hänsyn till svårigheten att hålla en dylik linie

i trafikabelt skick, att tanken derpå tillsvidare borde hvila och uppmärksamheten

i stället riktas på det i dessa trakter befintliga telefonnätet,

hvilket på flera punkter förenade den s. k. militärvägen med

norra stambanan, hvarigenom en å nämnda väg opererande härafdelning

icke vore beröfvad all förbindelse med rikets Övriga delar. Det hade

derför synts t. f. chefen för generalstaben, att en utvidgning af nämnda

telefonnät vore det mål, som närmast borde eftersträfvas, hvarvid i

främsta rummet framträdde behofvet af en telegraftelefonlinie mellan

Jörn och Glommerträsk. Af samma skäl, som talade emot en linie

utmed den s. k. militärvägen, borde man emellertid härvid inskränka

sig till att anskaffa och å lämplig ort, t. ex. Sundsvall, upplägga den

erforderliga materielen, hvaremot med byggandet af den föreslagna linien,

hvilket kunde ske på 2 å 3 dagar, kunde anstå, till dess densamma

verkligen behöfdes. Kostnaden för anskaffande af ifrågavarande materiel

vore beräknad till 1,400 kronor.

Med stöd af det sålunda anförda har t. f. chefen för generalstaben

i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos näst

sammanträdande Riksdag äska ett extra anslag af 39,400 kronor för

att ställas till telegrafstyrelsens förfogande med skyldighet för nämnda

styrelse

dels att snarast möjligt anlägga telegrafledningar mellan Sollefteå

—Boden—Luleå samt Ockelbo—- Krylbo—Sala, vid behof tillhandahålla

och uppsätta de apparater, som erfordrades å mellanstationerna Långsele,

Vännäs, Vindeln, Jörn, Elfsbyn och Boden samt att för framtiden

underhålla ledningarna, med rätt för telegrafverket att fritt förfoga

öfver desamma under de tider, de icke toges i anspråk för militära

ändamål,

dels ock att anskaffa och å lämplig ort förvara den för byggandet

af en telegraflinie emellan Jörn och Glommerträsk erforderliga materielen.

Telegrafstyrelsen har uti infordradt underdånigt utlåtande tillstyrkt

bifall till den af t. f. chefen för generalstaben gjorda framställning och

dervid beträffande kostnaderna för de ifrågasatta telegrafledningarnas

anläggande anfört, dels att kostnaderna för anläggningen af telegrafledningen

utmed jernvägslinien Sollefteå—Boden—Luleå uppginge till

41,100 kronor, deraf för anskaffande af erforderlig liniemateriel 30,500

kronor samt i arbetskostnad för ledningens uppläggande 10,600 kronor,

dels ock att ledningen Ockelbo—Krylbo—Sala uti anläggningskostnad

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Fjerde hufvudtiteln.

betingade en utgift af 9,675 kronor, deraf för anskaffning af liniematerielen

7,500 kronor samt i arbetskostnad 2,175 kronor. Då härtill

komme kostnaden för de apparater, som vore afsedda att vid behof

uppsättas å mellanstationerna, uppgående till 5,900 kronor, blefve sålunda

sammanlagda utgiften för de båda telegrafledningarna jemte erforderliga

apparater 56,675 kronor, hvaraf, under förutsättning att ett

belopp af 38,000 kronor blefve för ändamålet anvisadt, 18,675 kronor

återstode att af telegrafverkets medel gäldas. Ett tillräckligt skäl för

telegrafverket att underkasta sig denna utgift funne styrelsen deri, att,

då på en telegrafförbindelse af sådan utsträckning, som den emellan

öfre Norrland och mellersta Sverige, fel kunde inträffa, hvarigenom

telegramkorrespondensen försenades, rättigheten att förfoga öfver ledningarne,

då dessa icke toges i anspråk för militära ändamål, för telegrafverket

vore af stor betydelse. Telegrafstyrelsen vore således beredd

att, derest ifrågavarande framställning vunne Eders Kongl. Maj:ts

och Riksdagens bifall, framdeles inkomma med underdånig hemställan

om anvisande från telegrafverkets öfverskottsmedel af de för telegrafverket

för ifrågavarande anläggningar uppkommande utgifter, 18,675

kronor.

T. f. chefens för generalstaben berörda framställning synes mig

förtjent af all uppmärksamhet. Vid en blick på Sveriges telegrafkarta

faller det genast i ögonen, hurusom de nu befintliga telegraflinierna

mellan mellersta Sverige och öfre Norrland på långa sträckor löpa så

nära kusten, att det måste möta de största svårigheter, ja vara rent af

omöjligt att under ett utbrutet krig förhindra en fiende från att afskära

desamma. Anläggandet af de ifrågasatta telegraflinierna är derför för

upprätthållande af förbindelsen emellan en i öfre Norrland opererande

härafdelning och mellersta Sverige af allra största vigt. Jernvägsstyrelsen

har visserligen, såsom statsrådet och chefen för civildepartementet

vid underdånig föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna

under sjette hufvudtiteln lärer komma att omförmäla, hemstält,

att medel måtte anvisas för framdragande af ytterligare en telegraftråd

på linien Stockholm—Ange, men behofvet af de utaf t. f. chefen för

generalstaben ifrågasatta linierna skulle icke minskas, derest den af

jernvägsstyrelsen sålunda föreslagna tråden varder framdragen, då, enligt

hvad jernvägsstyrelsen jemväl anfört, de två nu befintliga ledningarne

mellan Stockholm och Ange äro synnerligen strängt anlitade och efter

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Fjerde hufvudtiteln.

Krylbo—Orebrobanans fullbordande icke kunna anses tillfyllest. Då

härtill kommer, att telegrafstyrelsen vitsordat den stora betydelse, de

af t. f. chefen för generalstaben ifrågasatta t-elegraflinierna skulle hafva

äfven för telegrafverket och den korresponderande allmänheten, tvekar

jag icke att hos Eders Kongl. Maj:t förorda ifrågavarande framställning.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen

att för anläggande af telegrafledningar på sträckorna

Sollefteå—Boden—Luleå och Ockelbo—Krylbo—Sala samt

för anskaffande af erforderlig materiel för en telegraflinie

Jörn—Glommerträsk på extra stat för år 1900

anvisa ett belopp af 39,400 kronor.

Nybyggnader för Wendes artilleriregementes beväringsmanskap.

Wendes artilleriregemente saknar helt och hållet byggnader för

beväringsmanskapet. Chefen för regementet har derför hos arméförvaltningen

gjort framställning derom, att, i likhet med hvad å andra

arméns mötesplatser vore förhållandet, dylika byggnader blefve för regementet

uppförda. Regementschefen anförde dervid :

Under beväringsrekrytmötets 68 dagar vore beväringsmanskapet

förlagdt i tältläger å Näsby fält, emedan plats ej funnes i regementets

för stammen afsedda kasernbyggnader. Under det i 22 dagar pågående

regementsmötet åter inqvarterades beväringen jemte stammen i kasernbyggnaderna;

detta kunde ske emedan regementsmötet påginge i två

omgångar och således endast omkring hälften i sender af regementets

beväringskontingent vore inkallad, samt beväringsstyrkan då kunde förläggas

i exercishuset, hvilket deremot icke under beväringsrekrytmötet

kunde undvaras såsom öfningslokal. Bland de olägenheter, som beväringsmanskapets

förläggande i tält medförde, framhöll regementschefen

särskildt, att måltiderna måste intagas under bar himmel, att lokaler

för instruktionsläsning saknades, och att intet skydd funnes för de för

beväringen förhyrda liästarne, utan måste dessa i hvad väderlek som

helst stå ute, hvilket äfven inverkade på priset vid hästarnes förhyrande.

På grund häraf och då inom staden Kristianstads område icke

funnes någon tillräckligt stor, Kronan tillhörig tomt, föreslog regementschefen,

att å exercisfältet uppfördes en expeditions- och befälsbyggnad,

baracker för underbefäl och manskap, ett tvätthus, en mathall och en

[32.]

Anslag till

nybyggnader

för Wendes

artilleriregementes

beväringsmanskap.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Fjerde Imfvudtiteln.

afträdesbyggnad äfvensom upptoges en artesisk brunn. Deremot ansåg

regementschefen nödiga stallskjul böra förläggas inom staden.

Arméförvaltningen fann emellertid, att de ifrågasatta byggnaderna

kunde inskränkas till nödiga baracker med uthus och sommarstall för

150 hästar samt anmodade chefen för fortifikationen att låta uppgöra

ritningar och kostnadsförslag härtill.

Chefen för fortifikationen har med anledning häraf till arméförvaltningen

öfverlemnat ritningar och kostnadsförslag till en barackbyggnad

för 8 underofficerare och 272 man, ett sommarstall för 150 hästar, en

afträdesbyggnad och en gödselstad, samtliga afsedda att förläggas å

norra valltomten i Kristianstad, och till en vedbod å norra kaserntomten

samt dervid anfört: att det i allmänhet lågländta exercisfältet, från

hvilket det vore svårt att bereda något aflopp, icke i och för sig vore

vidare lämpligt till byggnadsplats; att sommarstallet, om det förlädes i

staden, äfven kunde begagnas af stammen under dess repetitionsöfning;

att beväringsmanskapets förläggning till staden skulle göra en del andra

byggnader öfverflödiga, då detta manskap torde kunna intaga sina måltider

uti de matsalar, som nyligen blifvit inredda i gamla norra kasernen;

samt att det till beväringsöfningarna kommenderade befälet kunde bo i

staden och icke, såsom nu vore fallet, behöfva ligga i tält å det osunda

exercisfältet. På dessa skäl har chefen för fortifikationen ansett lämpligast,

att såväl baracken som sommarstallet uppfördes å norra valltomten

och ej å Näsbyhed.

Beträffande de särskilda byggnaderna och öfriga erforderliga arbeten

har chefen för fortifikationen vidare anfört:

Barackbyggnadens förläggande till staden fordrade dels ett solidare

byggnadssätt än t. ex. det, som användts för Wendes trängbataljons

baracker å exercisfältet vid Landskrona, dels att byggnaden gjordes

mindre eldfarlig samt mera öfverensstämmande med stadens byggnadsordning,

ehuru stadsplanen ej omfattade norra valltomten. En tegelbarack

af ungefär samma typ, som blifvit tillämpad å Refvinge mötesplats,

borde såsom mest passande i detta fall uppföras. Hvartdera åt

de två batterier, på hvilka beväringsmanskapet vore organiseradt under

öfningarna, skulle få sin hälft af byggnaden, hvilken, ehuru blott afsedd

för sommarbruk och derför ej försedd med eldstäder, dock lätt medgåfve

anordningars vidtagande för byggnadens uppvärmning med kaminer.

Sommarstallet vore afsedt att uppföras med om slutnings murar af

tegel i likhet med motsvarande stallar vid södra etablissementet.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 137

Å den norra valltomten vore dessutom afsedde att uppföras eu afträdesbyggnad

och en gödselstad.

I den norra vallen, som måste raseras för beredande af plats för

nu omnämnda byggnader, disponerades fästningsportens hvalf af Wendes

artilleriregementes tygstat, som dock utan olägenhet, enligt hvad meddeladt

blifvit, kunde afstå detsamma. Flankkassematterna uti bastionen

»Konungen» begagnades till vedbodar för de tvenne i norra kasernetablissementet

förlagda ridande batterierna, och då inga andra dylika

bodar funnes derstädes, blefve det nödvändigt att före raseringen uppföra

annan vedbod för dessa batterier. Förslag till dylik bod af resvirke

och korrugerad plåt vore derför uppgjordt.

Sedan norra vallen raserats, blefve det äfven nödvändigt att uppföra

ett stängsel i gränsen mot folkskolans trädgård. Dessutom erfordrades

det stensättnings- och grusningsarbeten å den nya byggnadsplatsen

samt vattens inledande till barackernas tvättrum jemte vattenkastare

och afloppsledningar.

Med omförmälande af hvad sålunda förekommit, har arméförvaltningen

å fortifikations- och intendentsdepartementen i sin förenämnda

underdåniga skrifvelse den 15 november 1898 hemstält, att, då Wendes

artilleriregementes beväringsmanskap med dess hittills begagnade kamperingssätt

i tältläger å det utanför Kristianstad belägna exercisfältet

Näsbyhed icke ännu kommit i åtnjutande af en del fördelar, som tid

efter annan kommit största delen af arméns öfriga beväriugsmanskap

till godo, och den utsträckta öfningstiden för detta manskap mera än

hittills påkallade en del förbättringars snara vidtagande, samt de af

chefen för fortifikationen i samråd med regementschefen framstälda förslagen

synts arméförvaltningen välbetänkta och med så ringa kostnad

som möjligt egnade att likställa nämnda beväringsmanskap med öfriga

truppförbands, Eders Kongl. Maj:t måtte medgifva, att i enlighet med de

upprättade ritningarna ofvanomförmälta byggnader måtte få uppföras samt

erforderliga stensättnings- med flera arbeten utföras; och, då till bestridande

af samtliga härmed förenade kostnader, beräknade till 91,000 kronor,

icke funnes några tillgångar å de under arméförvaltningens förvaltning

stälda medel, har arméförvaltningen vidare hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes för de ifrågavarande arbetenas utförande af näst sammanträdande

Riksdag äska ett extra anslag af 91,000 kronor att utgå

år 1900.

Bih. till Riksd. Prof. Vidd. 1 Sami. / Åfd. 1 Haft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Fjerde hufvudtiteln.

[33.]

Anslag till

anläggning i

ett militärbageri

i

Mjölby.

Det sätt, hvarpå beväringsmanskapet vid Wendes artilleriregemente

för närvarande måste förläggas under beväringsrekrytmötet, eller i tältläger,

medför, såsom regementschefen framhållit, stora olägenheter. För

afhjelpande af dessa olägenheter synes det mig påkalladt, att, såsom

vid andra truppförband egt rum, särskilda byggnader uppföras för beväringsmanskapet

och dess öfningar. Då jag icke funnit anledning till

anmärkning mot det föreslagna sättet för byggnadernas förläggande

eller mot ritningarne och kostnadsförslaget i öfrigt, hemställer jag således,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för uppförande af byggnader för beväringsmanskapet

vid Wendes artilleriregemente på extra stat för

år 1900 anvisa 91,000 kronor.

Anläggning af ett militärbageri i Mjölby.

I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1897 har chefen för II

arméfördelningen anfört:

Hos honom hade tanke uppstått, att genom anläggande af ett

militärbageri i Mjölby, afsedt att drifvas med värnpligtige, kunna

tillhandahålla fördelningens indelta trupper deras behof af mjukt bröd

under vapenöfning ärna och dymedelst nedbringa portionspriset. Vid

anstälda undersökningar och beräkningar hade det visat sig, att den å

mötesplatserna Malmen (båda Lifgrenadierregementena), Skillingaryd

(Jönköpings regemente), Hultsfred (Kalmar regemente) och Ränneslätt

(Smålands husarregemente och grenadiercorps) i medeltal under åren

1892—1895 förbrukade qvantiteten mjukt bröd (ankarstock) kostat Kronan

omkring 33,000 kronor årligen, men att, om detta bröd bakats vid ett

för bakning af dylikt bröd inredt militärbageri i Mjölby, Kronan kunnat

erhålla samma bröd omkring 4,000 kronor billigare. Emellertid hade

fördelningschefen kommit att betänka, huru fördelaktigt det skulle vara

att vid bageriet kunna baka jemväl det för krigsbehof erforderliga hårda

brödet, äfven om bageriets anläggningskostnad derigenom skulle ökas.

Fördelningschefen hade derför med biträde af sakkunnige personer,

majoren vid fortifikationen J. A. Zethelius och hofleverantören C. W.

Schumacher i Stockholm, låtit upprätta ritningar och kostnadsförslag

till ett dylikt bageri med fyra ugnar, afsedt att drifvas under vapenöfningstiden,

d. v. s. den varmare årstidens tre månader. Detta bageri,

uppfördt af korrugerad plåt, jemte andra nödiga byggnader, beräknades

s. 139 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 139

kosta 85,000 kronor och kunde utvidgas så, att fördelningens samtliga

trupper på fältfot skulle kunna derifrån erhålla sitt behof af hårdt bröd.

Fördelningschefen beräknade, att, om trupperna inom fördelningen utspisats

med hårdt bröd, dertill skulle åtgått 171,485 kilogram bröd för

eu kostnad af omkring 42,000 kronor om året; om bi’ödet bakats vid

det ifrågasatta bageriet, skulle samma mängd bröd kunnat erhållas för

en kostnad af allenast omkring 32,000 kronor. I Mjölby funnes ett af

landets största qvarnetablissement och derifrån ledde jernvägar till

samtliga mötesplatser inom fördelningen äfvensom till förläggningsorterna

för 2. Göta artilleriregemente och militärskolorna i Norrköping.

Mjölby vore således den lämpligaste platsen för anläggande af det

ifrågasatta bageriet, och mark till detsamma funnes å det område, som,

enligt hvad ofvan under [30.] förmäles, vore afsedt till trängförråd för

fördelningen Fördelningsintendenturen skulle, enligt fördelningschefens

plan, utöfva ledningen af och hafva uppsigten öfver bageriet. Fördelningschefen

hemstälde, på grund af hvad han sålunda anfört, att Eders

Kongl. Maj:t måtte medgifva, att ett militärbageri finge anläggas i

Mjölby för en kostnad af högst 85,000 kronor.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet fann emellertid vid

granskning af förslaget, att, med ledning af erfarenheten från kronobageriet

i Stockholm, några mindre jemkningar med afseende å beräkningarne

påkallades, men härvid hade hos arméförvaltningen tillika

uppstått fråga, om det icke i flera afseenden vore lämpligt att, då

bageriet redan vid beräkning af endast sommarbehofvet af bröd visade

ett fördelaktigt ekonomiskt resultat, undersöka, huruvida icke med fördel

för Kronan ett sådant bageri kunde hållas i gång hela året,, äfven

om brödtillverkningen under höst- och vintermånaderna endast i mindre

omfattning kunde bedrifvas. Eu anledning härtill funnes i det förhållande,

att inom fördelningen vore förlagda ett garnisoneradt artilleriregemente

och eu militärskola, båda så pass närbelägna den föreslagna

bageriplatsen, att fraktkostnaderna för brödets transporterande icke borde

utgöra ett hinder derför; men då bageriets användande äfven under

den kallare årstiden betingade ett annat byggnadsmateriel än jernplåt,

och måste föranleda ökade kostnader, anmodade armé förvaltningen fördelningschefen

att inkomma med utredning, huruvida en sådan förändring

i planen för bageriet vore önsklig ur militär och fördelaktig

ur ekonomisk synpunkt.

Fördelningschefen, som delade arméförvaltningens åsigt, att bageriet

borde anordnas för bakning jemväl mellan mötestiderna, lät upp
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Fjerde hufvudtiteln.

rätta och öfverlemnade till arméförvaltningen ej mindre nya ritningar

och kostnadsförslag, upptagande en bageribyggnad af tegel, en byggnad

för den värnpligtiga personalen, en byggnad för den fast anstälda

personalen, en uthusbyggnad och en kolbod, för hvilka kostnaderna

beräknades uppgå till 115,000 kronor, än äfven uppgift å driftkostnader

samt räntabilitetsberäkning. ökningen i anläggningskostnaden föranleddes

hufvudsakligen af bageribyggnadens uppförande af tegel i stället

för af plåt.

I sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande den 12 mars 1898

förmäler arméförvaltningen sig icke hafva något att erinra mot de nya

ritningarne och kostnadsförslaget för byggnadernas uppförande. Beträffande

driftkostnaderna och räntabilitetsberäkningen anför arméförvaltningen

vidare: för bageriets drifvande året om erfordrades, utom

de värnpligtige under öfningstiden, en fast personal, bestående af en

trängunderofficer såsom föreståndare, en verkgesäll, eu maskinist, en

bageriarbetare och en handräckningskarl, de båda sistnämnda anstälde

under 9 månader af året; kostnaden för denna personal beräknades till

5,575 kronor (bil. n:o 20). Vid bageriet antoges kunna årligen till

hårdt bröd förbakas 341,143 kilogram mjöl, såsom framginge af bil. n:o

21. Om bageriet afsåges för bakning uteslutande af hårdt bröd med

eu till nämnda myckenhet, 341,143 kilogram, beräknad omsättning af

mjöl, skulle, vid jemförelse med de pris, som betingades för det från

enskilda leverantörer erhållna brödet, uppstå en årlig behållning af

8,858 kronor 37 öre, sedan bland omkostnaderna inberäknats 4 procent

årlig ränta å anläggningskapitalet (bil. n:r 22); om bageriet användes endast

till förbakning af det för II fördelningen under de årliga vapenöfningarna

behöfliga mjuka brödet, hvilket uppginge till 257,320 kilogram, skulle,

såsom framginge af bil. n:o 23, äfven i detta fall Kronans fördel bättre

tillgodoses genom det föreslagna kronobageriet än genom brödets upphandling

af leverantörer, allt detta oaktadt förbakningskostnaderna blifva

högt beräknade.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, finner arméförvaltningen,

att genom anläggande af ett militärbageri i Mjölby i öfverensstämmelse

med de upprättade ritningarne icke allenast väsentliga fördelar ur militär

synpunkt skulle ernås, utan äfven en icke obetydlig ekonomisk

besparing kunna beredas statsverket, hvadan arméförvaltningen för sin

del tillstyrker, att det föreslagna militärbageriet anlägges. Arméförvaltningen

anser vidare, att driftkostnaderna för detta etablissement böra

bestridas från de för truppernas förplägnad anvisade anslag efter närmare

bestämmande af arméförvaltningen, men, då arméförvaltningen icke

s. 141 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 141

disponerar några medel för etablissementets anläggande, hemställer arméförvaltningen

slutligen, att Eders Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen

äska ett extra anslag af 115,000 kronor att dertill användas.

Utan tvifvel skulle, såsom arméfördelningschefen i sin underdåniga

skrifvelse framhållit, i vårt land, i händelse af krigsutbrott, härens

förseende med bröd blifva en för intendenturen ganska svårlöst

uppgift. Under det att de kontinentala arméerna i flertalet af sina förnämligare

garnisonsorter eg a militärbagerier, bvilka äro afsedda att

tillgodose arméernas hufvudsakliga behof af bröd äfven i fält, förfogar

svenska staten för närvarande endast öfver tre egna bagerier, nämligen

kronobagerierna i Stockholm och Karlskrona samt å Karlsborg, och dessa

bagerier kunna svårligen fylla mera än behofvet för der förlagda trupper.

Krigsbehofvet af hårdt bröd för arméfördelningar ne i södra och

mellersta delarne af landet kunna de ej tillfredsställa.

Möjligheten af att, i händelse af ett krig, förse vår armé med hardt

bröd genom regementenas sedvanliga proviantörer eller från enskilda

bagerier i de större landsortsstäderna, är visserligen icke helt och hållet

utesluten, men ett dylikt förfaringssätt skulle otvifvelaktigt medföra ej

obetydliga svårigheter, ty dels äro dessa proviantörer icke förberedda

på att tillhandahålla hårdt bröd, dels äro de enskilda bagerierna i våra

landsortsstäder i allmänhet ej så inrättade, att de kunna åstadkomma

hårdt bröd i större mängd, och dels skulle sjelfva hopsamlandet af brödet

från många håll i och för dettas vidare befordran till krigsorten medföra

stora olägenheter. Obestridligt är ock, att under ett krig intendenturen

i II arméfördelningen skulle beredas en stor lättnad i sina

mångahanda och maktpåliggande bestyr, derest arméfördelningens behof

af bröd alltid funnes att tillgå å en för transporter i alla riktningar

så väl belägen jern vägsstation som Mjölby.

Hvad den ekonomiska sidan af förslaget angår, har jag emot de af

arméförvaltningen verkstälda beräkningarna intet annat att erinra, än

att vid militärskolorna i Norrköping ligga årligen kommenderade minst

180 man i stället för det af arméförvaltningen i bil. n:o 22 beräknade

antalet af 100, hvadan vid bageriet skulle kunna _ till hårdt bröd

förbakas en icke så obetydligt större qvantitet mjöl, än arméförvaltningen

förutsatt. Det måste af de verkställda undersökningarna

och beräkningarna anses ådagalagdt, att bageriet äfven under vanliga

fredliga förhållanden skulle för Kronan medföra alsevärda fördelar i

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Fjerde hnfvudtiteln.

ekonomiskt hänseende vare sig det hålles i gång året om eller verksamheten

derstädes inskränkes till bakning af det för fördelningens trupper

under vapenöfningstiden erforderliga brödet.

Vid upprättandet af ritningarne och kostnadsförslaget till bageriet

tiar arméfördelningschefen varit biträdd af fullt sakkunniga personer

samt haft tillgång till dylika ritningar och kostnadsförslag, hvilka tillhandahållits

af de mest välkända firmor för tillverkande af ugnar och

andra till ett förstklassigt bageri hörande maskiner och andra inrättningar,

och jag har ej heller vid granskning af arméfördelningschefens

ritningar och kostnadsförslag funnit något att erinra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag anläggandet af

ifrågavarande bageri både ur militär och ekonomisk synpunkt vara för

Kronan fördelaktigt, och jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen

att för anläggning af ett militärbageri i Mjölby

på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 115,000

kronor.

Försöksmobilisering.

[34.] Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, hemstälde jag i mitt

Anslag till underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897, att

f°rSOatmi°blh'' ^ders Kongl. Maj:t måtte hos samma års Riksdag äska ett extra

anslag af 700,000 kronor för utförande af försöksmobilisering och

dermed sammanhängande fälttjenstöfningar vid en arméfördelning.

Eders Kongl. Majits i öfverensstämmelse härmed till Riksdagen gjorda

framställning vann emellertid icke Riksdagens bifall; då jag nu är sinnad

att förnya min berörda underdåniga hemställan, må det tillåtas mig

att till en början påminna ej mindre om de skäl, på hvilka jag stödde

denna hemställan, än äfven om det sätt, på hvilket jag tänkte mig försöksmobiliseringen

utförd, samt huru jag beräknade kostnaderna för

densamma. I nämnda hänseenden anförde jag då följande:

»Under fredstid tillhör det krigsstyrelsen att utarbeta sådana planer

för krigsmaktens användande vid ett fredsbrott, hvilka med tillämpning

af gällande organisation för personalen, med användande af tillgängliga

materiela hjelpmedel och med stöd af gällande lagar och författningar

kunna anses utförbara. När det gäller härens försättande på krigsfot,

finnas alltså att följa i detalj gående planer för personalens inkallelse

*

s. 143 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 143

under fanorna och ordnande i smärre truppenheter af olika storlek och

sammansättning samt deras hopförande till större enheter. Planer

finnas uppgjorda för anskaffande af nödigt antal hästar och fordon för

trupper och trängafdelningar, för personalens beväpning samt för anskaffning

af utrednings- in. fl. persedlar för såväl personal som materiel.

Förslag finnas utarbetade rörande truppernas inqvartering och förplägning

under mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringstiderna, hvarjemte

ganska vidlyftiga beräkningar äro gjorda för användandet af

landets kommunikationer på ett sådant sätt, att trupperna snarast möjlig-t

kunna grupperas inom och koncentreras till de mest hotade områdena.

Med gemensamma namn kallas dessa, redan i fred utförda

beräkningar och förslag, mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringsplaner.

Under forna dagars krig, då i allmänhet händelserna följde mindre

snabbt på hvarandra än i våra dagar och då månader, för att ej säga

år, kunde förflyta mellan en krigsförklaring och de afgörande sammandrabbningarna

mellan motståndarne, kunde ofta den försvarande icke

blott förfoga öfver en ganska rundlig tid för att ordna sina stridskrafter

utan ock under krigets gång i väsentlig grad godtgöra hvad

som möjligen brustit i krigsförberedelserna. Detta var krigsrustningarnas

tid, och från en viss synpunkt sedt var det just dessa, ända till ett fredsbrott

och ännu längre uppskjutna, ganska omständliga rustningar, som

åt krigen gåfvo deras långdragna karaktär.

Om krigsrustningar i denna mening kan man ej i våra dagar tala,

utan lär erfarenheten från senare tidens historia, att de första krigshändelserna

pläga följa så snabbt på fredsbrottet, att det land, som i

fråga om ett anfalls afvärjande ej redan undangjort sina rustningar

eller ej redan i fred i viss mån lefver rustadt, härigenom faktiskt är

så underlägset i försvarskraft, att vanligen ingen bot är möjlig. Allt,

som under fred kan förberedas, måste vara förberedt, och på den korta

mobiliseringsordern från högsta ort måste sättas i gång ett maskineri

så väl konstrueradt, att öfvergången från fredsfot till krigsfot följer så

att säga af sig sjelf och tillika på kortast möjliga tid.

Det ligger i sakens natur, att när tidsfrågan är af så stor betydelse,

och då under en kort tid ett så stort arbete skall utföras, som

det, hvilket jag inledningsvis vidrört såsom nödvändigt för öfvergången

från freds- till krigsfot, en felaktighet i mekanismen kan föranleda, att

hela maskineriet råkar i olag, och om då denna felaktighet ej så att

säga beror på yttre åverkan utan ligger i sjelfva den plan, efter hvilken

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Fjerde hufvudtiteln.

maskindelarna hopsatts — i sjelfva mobiliseringsplauerua — är den så

mycket svårare att afhjelpa.

Vid uppgörandet af arméns mobiliseringsplaner har det derför

varit med den yttersta omsorg, som man sökt sätta sig in i alla frågor

rörande orsak och verkan, man har med synnerlig omsorg öfvervägt

hvad följderna af den eller den åtgärden kunna blifva, hvad den eller

den tidsbestämmelsen för verkställandet af en handling kan hafva för

inflytande på dess utförbarhet, huru lång tid den eller den förrättningen

kan kräfva o. s. v. Men vid bestämmandet af dessa, jag vore frestad

säga otaligt många faktorer, som hvar i sin mån inverka på utgången

af det hela, har man i många fall icke någon verklig erfarenhet att

lita till af den enkla och för oss synnerligen glädjande anledning, att

vår armé aldrig, sedan man börjat tala om mobilisering i nutida mening,

behöft utföra någon sådan. Man har derföre nödgats stödja sig

på erfarenheten dels från mest liknande fredsförhållanden, dels från

andra land, der armén verkligen mobiliserats, men i de fall, då ingendera

af dessa erfarenheter kunnat lemna någon ledning, har man nödgats

uteslutande taga den individuela omdömesförmågan till hjelp, och

gäller detta i all synnerhet i fråga om beräkningen af den tid, de olika

förrättningarna kräfva.

Äfven vid tidsbestämningarna har man naturligtvis god ledning

af jemförelsen såväl med fredsförhållandena som med förhållandena i

utlandet, men vid anlitandet af den första utvägen stöter man dock på

den svårigheten, att man vid en mobilisering rör sig med sådana massor

af folk och materiel mot under fredstid, att en jemförelse ofta blir

vansklig att göra — för att ej tala om att stundom all motsvarighet

saknas — och vid anlitandet af den senare utvägen har man att öfvervinna

de svårigheter, som framstå vid beräknandet af nationel olikheters

inflytande, såsom olika folktäthet, olika kommunala förhållanden

in. in., hvarjemte ändå alltid återstår oöfvervunnen den stora svårighet,

som ligger i sjelfva vårt härordningssysteril »stam och beväring»,

hvilket system ej tillämpas i något annat land.

Endast genom ett verkligen utfördt mobiliseringsförsök, dervid

gällande planer tillämpas, så långt fredsförhållandena medgifva, är det

i sjelfva verket möjligt att i detalj granska hållbarheten af desamma,

och här om någonsin kommer det att visa sig, hvad inflytande detaljerna

hafva på utförbarheten af det hela.

För att blott nämna en del af dessa detaljer, ber jag att få påpeka,

hvilket inflytande på hela mobiliseringens gång det torde hafva,

om de talrika personliga inkallelseorderna till såväl stam- som bevärings
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Fjerde hufrudtiteln.

personal hinna uppsättas på den härför i mobiliseringsplanerna anslagna

tiden, om dessa order hinna inom härför beräknad tid komma vederbörande

till banda, om de inkallade verkligen hinna inställa sig på

den härför beräknade tiden och hvilket procenttal af dem, som ej infinner

sig.

Det är med ledning af de tider, som härför efter bästa förstånd

beräknats, som planerna för alla mobiliseringstransporter på jernväg

eller sjöledes blifvit uppgjorda, och, hvad särskildt de härvid mest betydelsefulla

transportmedlen, jernvägarne, beträffar, behof ver man blott

något så när känna fredsförhållandena för att fatta, hvilken villervalla,

som kunde uppstå, om, i följd af de olika kontingenternas försenade

ankomst, tidtabeller eller tågsammansättningar måste ändras, hvartill

dessutom kommer, att de anstalter, som träffats för kontingenters eller

truppers inqvartering eller förplägning, måste ersättas med andra just

vid den tid, då man har minsta tillfälle att omarbeta de uppgjorda

planerna.

I fråga om fältarméns beklädnad, utredning och förseende i öfrigt

med krigsmateriel har ett mobiliseringsförsök äfven sin betydelse. Härigenom

gifves nämligen krigsstyrelsen tillfälle att kontrollera, huruvida

arméns utrustning i dessa afseenden är fullständig och ändamålsenlig.

Hvad fullständigheten beträffar, är denna visserligen i det stora hela

lätt att kontrollera utan något mobiliseringsförsök, men dock ej i alla

delar. Jag vill sålunda påpeka, att undersökningar i fred ej kunna

till fyllest visa, till hvilken omfattning beväringsmanskapet sjelf anskaffar

de s. k. småpersedlarne och särskildt skodonen, af hvilkas brukbarhet

i fält marschförmågan så väsentligt beror; och likväl är det på

kännedomen härom, som de beräkningar böra grundas, enligt hvilka

dylika persedlar uppläggas i fredsförråd. Under de årliga beväringsöfningarna

söker man visserligen komma till klarhet i dessa förhållanden

genom persedelmönstringar, men dessa kunna naturligtvis endast

omfatta de två yngsta åldersklasserna, under det att långt flera ingå i

de mobiliserade truppförbanden.

I fråga om persedlars m. m. ändamålsenlighet ber jag få framhålla

den omständigheten, att det är vigtigt utröna, huru uniformerna

passa de äldre årsklassernas manskap. Befinnas mera omfattande förändringar

nödvändiga, kan detta hafva inflytande såväl på tillverkningen

vid härefter skeende nyanskaffningar som på sammansättning och utredning

af de handtverksafdelningar och verkstäder, som vid eu verklig

mobilisering böra träda i verksamhet, hvarjemte äfven med ledning häraf

måste beräknas, till hvilket antal civila handtverkare måste tagas i anspråk.

BIL till Rikid. Prot. l&M. 1 Sami. 1 A/d. 1 Raft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Fjerde hufvudtiteln.

Först när man kommit till insigt om, huru persedlarna passa och

hvilken tid, som åtgår till erforderliga ändringar, kan man ock beräkna

den tidpunkt, då trappa fdelningen kan vara till fullo beklädd. Och

till åtes det mig sedan vända uppmärksamheten till krigsmaterielen i

öfrigt, inses lätt, hvilka lärdomar ett mobiliseringsförsök kan lemna i

frågor rörande tidsåtgång för materielens utlemning och utredning,

transport och fördelning, de olika fordonens packning, aptering af

artilleriammunition in. m. Endast när dylika faktorer medtagas i beräkningen

till sin rätta storlek, blir det möjligt att säga, om trupperna

verkligen kunna stå marschfärdiga de dagar, som i mobiliseringsplanerna

beräknats.

En annan vigtig fråga, på hvilken i sjelfva verket allenast en försöksmobilisering

kan gifva svar, och på hvilken marschfärdigheten lika

mycket beror som på ofvan nämnda förhållanden, gäller anskaffningen

af hästar. Utan träng kommer en trupp ej långt, men för trängens

utrustning behöfves ett så stort antal hästar, att en utskrifningslag för

hopbringandet af hela antalet måst antagas, då man ingalunda kunnat

lita på att genom frivilliga aftal vara i stånd anskaffa sådana massor.

När denna utskrifningslag skall tillämpas, kan till vägagåendet härvid

närmast jemföras med personalens inkallelse, och hvad som sagts om

denna sist nämnda, gäller då ock i viss mån i fråga om hästanskaffningen:

allenast ett mobiliseringsförsök kan ådagalägga, om hästarne

på de tider och orter, som beräknats i mobiliseringsplanerna, kunna

stå till vederbörande truppers och trängformationers förfogande. Och

ehuru jag af skäl, till hvilka jag snart återkommer, ej anser mig

böra, i fråga om anskaffning af hästar och fordon, föreslå ett förfarande,

som fullt motsvarar det, hvilket under verklig mobilisering bör följas^

kunna dock äfven i nu berörda afseende genom lämpliga anordningar

vigtiga erfarenheter af många slag komma armén till godo.

Ofvergår jag nu till att tala om mobiliseringsförsökets betydelse

för att utröna ändamålsenligheten af de planer, som blifvit uppgjorda

för truppernas underhåll och inqvartering under mobiliseringstiden,

skulle visserligen kunna invändas, att man hvarje år har tillfälle att

anställa försök, hvilkas utfall äfven kunna gifva ledning i nu berörda

afseende. Betänker man emellertid, hvilka ofantligt mycket större

massor af såväl folk som hästar, som sammanföras på en plats vid

en mobilisering, mot hvad som sker vid sammandragningen till de

vanliga fredsöfningarna, och tillika* att underhållsfrågan under fred

både kan ordnas och verkligen äfven ordnas lång tid i förväg, under

det den vid mobilisering måste lösas efter ganska kort varsel, bör man

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Fjerde hufvudtiteln.

utan svårighet finna, huru vanskligt det är, att i denna fråga blott

räkna med vanlig fredserfarenhet, synnerligast som ett bristfälligt ordnande

af inqvarterings- och underhållsfrågorna under mobiliseringstiden

lika säkert kan göra hela mobiliseringens regelrätta gång om intet, som

fel i andra, förut berörda afseenden.

Och för att nu tala om de s. k. mobiliseringstransporterna, kan

blott en försöksmobilisering — ehuru ej ens den fullständigt, när det

blott gäller en enda fördelning — visa huruvida transportplanerna äro

rätt uppgjorda och personal och materiel tillräckliga för transportens

obehindrad gång, eller om några rubbningar uppstå, bvilka man ej

på förhand kunnat beräkna, och hvilka nu allenast blifva nyttiga lärospån,

under det de vid en verklig mobilisering kunna lända till obotlig

skada.

Hvad jag nu anfört, torde i sjelfva verket vara till fyllest för att

motivera anställandet af ett sådant mobiliseringsförsök, som det jag

härmed inför Eders Kongl. Maj:t föreslår, och af denna motivering

torde ock med all önskvärd tydlighet framgå, hvilka frukter i fråga

om arméns stridbarhet kunna vara att vänta, när sedermera rönen från

det gjorda försöket hunnit sofras och, der förhållandena det påkalla, omsättas

i ändamålsenligare bestämmelser än de förut gällande. Men ej

allt det gagn, som är möjligt att vinna af mobiliseringsförsöket, ernås,

om man skulle stanna vid sjelfva mobiliseringen i egentlig mening,

d. v. s. de lägre truppförbandens uppbringande till fältfot och vederbörliga

utrustning, hvarefter de marschfärdiga trupperna åter afrustade

och hemförlofvades. Ett dylikt tillvägagående vore detsamma, som

att släppa ur händerna det allra yppersta tillfälle att pröfva de mobiliserade

truppernas fältduglighet, hvaraf möjligheten för vårt land att

försvara sig lika mycket beror, som af sjelfva mobiliseringens utförbarhet.

\ '' '' Under fredsöfningarna, synnerligen under större fälttjenstöfningar,

hafva vi visserligen haft tillfälle att pröfva våra värnpligtiges duglighet

i nyss berörda afseende efter närmare 90 dagars öfning, men märkas

bör, att erfarenheten härvid allenast kunnat utsträckas till eu årsklass,

hvilken under det ifrågavarande året och det närmast föregående erhållit

sin utbildning, under det att vid en verklig mobilisering trupperna

understundom måste, för att uppbringas till fältstyrka, taga i anspråk

ända till 7:de och 8:de klasserna, d. v. s. folk, som under 4 å

5 år ej haft minsta tillfälle att underhålla sina förvärfvade färdigheter

i vapnens bruk. Någon erfarenhet om dylikt manskaps fältduglighet,

ega vi ej.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Fjerde hufvudtitéln.

Härtill kommer, att en hel del af de vid mobilisering inkallade

beväringsmännen ntgöres af f. d. stamanstälde, hvilka efter en tjenstgöring

vid stammen, som ofta blott uppgått till 2 år, äro förpligtade

att qvarstå i 3:dje klassen under hela den tid, de eljest skulle tillhört

beväringens båda uppbåd. Att utröna tjenstbarheten hos sådant folk,

som måhända ej på 11 eller 12 år deltagit i några öfningar, är så

mycket mera af nöden, som de, ehuru tillhörande beväringen, hittills

vid mobiliseringsplanernas uppgörande satts i samma kategori som

tjenstgörande stampersonal.

I viss mån kan det nu sagda äfven tillämpas på sådan befälspersonal,

som trädt ur aktiv tjenst men med skyldighet att vid mobilisering

återinträda.

Ett mobiliseringsförsök erbjuder enda möjligheten att åter bringa

dessa olika kategorier af personal under fanorna för ett gemensamt

uppträdande, och om hvarje dylikt inkallande af äldre årsklasser och i

krigstid disponible i öfrigt erkänts vara af stor nytta vid utrönandet

af en trupps verkliga användbarhet i krig, är en dylik åtgärd hos oss

så mycket mer af nöden än i andra land, som vårt härordningssystem

»stam och beväring» icke allenast gör sättet för personalens inkallande

mera kompliceradt än på andra håll, utan ock gör de olika truppdelarnes

sammansättning af stam, f. d. stam och vanligt beväringsmanskap

till ett synnerligen svårlöst problem.

Då jag med tanke på det nu sagda alltså inför Eders Kongl.

Maj:t föreslår ej allenast försöksmobilisering af en arméfördelning utan

ock derpå följande fälttjenstöfningar, sker detta af den orsak, att jag

ej kan taga på mitt ansvar att, ej hafva tillrådt det vapens pröfvande

— i den utsträckning fredliga förhållanden tillåta — på hvilket dock i

ofredens dagar, menskligt att se, landets väl eller ve ytterst kommer

att bero, och vill jag då tillika betona, att vid ett dylikt profs anställande

endast eu del af ändamålet skulle vinnas, om man allenast

pröfvade hållfastheten af vapnets olika delar, men ej hela vapnet såsom

sådant.

Arméfördelningarna äro i vårt härordningssystem antagna såsom

de högsta enheterna, och i händelse af krig är det närmast med dem,

den högsta ledningen rör sig. För att bedöma dessa s. k. slagenheters

användbarhet — hvarpå ju ytterst hela försvarsplanen måste

hvila — är ej nog att veta, huru beskaffade i afseende på fältduglighet

de olika infanteri-, kavalleri-, artilleri-, ingeniör- och trängafdelningar,

hvaraf fördelningen består, i och för sig äro, utan är lika nödigt att

s. 149 Kontrollera mot PDF

Fjerde hiifmdtiteln. 149

lära känna, huru lätthandterliga eller svårhandterliga de äro, när det

gäller inbördes samverkan.

Endast genom att sammanföra de olika truppförbanden af skilda

vapenslag till en enda slagenhet blir det ock möjligt att på praktiskt

sätt ådagalägga, hvad som möjligen nu kan brista i fråga om de högre

stabernas mobilisering samt att gifva stabspersonalen tillfälle att se

och röra sig med de fältstarka trupp- och trängförbanden, med trupper

och trängformationer till verkligen samma numerär och beskaffenhet

som i fält. Icke minst vigtiga blifva derjemte de rön, som komma att

göras under de transporter, hvilka skola förmedla truppernas inordnande

i fördelningsförbandet och utträdande derur. Jernvägarnes transportförmåga

kommer då att på det ifrågavarande området uttagas till

det yttersta, och de uppgjorda transportplanerna komma att underkastas

eldprofvet.

Det är just känslan af ovisshet i fråga om en del af de vigtiga

spörsmål, som sammanhänga med en nutida armés mobilisering, som

varit orsaken till de mobiliserings- m. fl. försök, som under senare tid

företagits inom andra arméer, oaktadt en del af dessa hafva att räkna

med en krigserfarenhet af ganska ny datum. Sålunda företagas inom

ryska armén esomoftast mer eller mindre omfattande försöksmobiliseringar,

af hvilka de sista utfördes år 1896, och året derförut anstäldes

i Frankrike en större dylik öfning med åtföljande manövrer af

samtliga trupper tillhörande Paris’ militärguvernement. Äfven vårt

broderland Norge har ansett sig böra genom ett dylikt försök underkasta

sin nya härordning ett prof, hvartill 1895 års storting beviljade

ett anslag af 150,000 kronor, för hvilka ungefär 8,000 man af armén

och 700 man af flottan jemte några kanon- och torpedbåtar sammandrogos

i skilda delar af landet till sådan öfning — ett försök som af

hela landet följdes med lifligaste intresse, och hvilket säkerligen skall

bära goda frukter för ordnandet af det gemensamma försvaret af skandinaviska

halfön.

Med sådana exempel för ögonen och när jag tillika tagit i öfvervägande,

hvilka fruktbärande resultat i fråga om arméns stridsberedskap

nu omhandlade öfning är i stånd att medföra, har det förefallit

mig såsom en nödvändighet att söka vinna Eders Kongl. Maj ds och

Riksdagens bifall dertill, att en fördelning af vår armé må undergå

ett prof af den beskaffenhet, hvarför jag nu redogjort.

Ett bifall till denna framställning påkallar emellertid med nödvändighet

införande af en ny bestämmelse i värnpligtslagen; och har jag

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Fjerde hufvudtiteln.

för afsigt att, derest Eders Kongl. Maj:t täckes gilla mitt förslag om

verkställande af en försöksmobilisering, jemväl framlägga förslag i

detta syfte.

Äfven en annan lagstiftningsåtgärd i sammanhang med det nu

ifrågasatta mobiliserings försöket hade varit synnerligen önskvärd, strängt

taget ej, såsom den nyss vidrörda, för att möjliggöra mobiliserings försöket,

utan för att göra detsamma så likt verklig mobilisering, att

fruktbärande erfarenhet i större omfattning kunde hemtas derur, jag

menar lagstiftning rörande mönstring och dermed sammanhängande

anskaffning af hästar och fordon.

Då en arméfördelning har behof af icke mindre än 4 å 5,000 hästar,

och det ojemförligt största antalet af dessa tillika med talrika fordon

måste anskaffas vid sjelfva mobiliseringen, inses lätt, hvilken storartad

apparat, som måste sättas i gång för detta ändamål, och hvilken planmessighet,

som är af nöden, om man vill vinna, hvad som åsyftas.

För att under verklig mobilisering denna svåra fråga skulle kunna

lösas, antog Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts proposition lagen af

den 24 maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens

ställande på krigsfot; men att för nu ifrågasatta ändamål tilllämpa

denna lag är ej möjligt, emedan den, i det sammanhang den

har med regeringsformens § 74, tydligen ej kan användas annat än

vid mobilisering för upprätthållande af rikets neutralitet eller för afvärjande

af ett befaradt eller börjadt angrepp, hvarjemte det, oafsedt

obehagliga ingrepp i den enskilda eganderätten, torde blifva en allt

för vidlyftig och måhända förlustbringande affär att med stöd af en

utskrifningslag inköpa några tusen hästar för att efter ett par veckor

åter sälja dem.

Hufvudsaken är ej heller,^att hästarna och fordonen inköpas, utan

att vid försöksmobiliseringen de former i möjligaste mån följas, som

vid en verklig mobilisering skulle hafva iakttagits i fråga om hästanskaffning.

När frågan gäller hästars hopbringande för verkligt krigsbruk,

är af nöden, att de blifva kronans egendom, men under kortare

fredsöfningar, hvarom här är fråga, fylla legda hästar lika väl ändamålet,

och anskaffningssättet är en underordnad fråga, blott man dervid

kan, såsom nämndt, i möjligaste mån lyckas använda samma former,

som iakttagas vid mobilisering i egentlig mening, på det man må

komma till insigt i fråga om dessa formers ändamålsenlighet.

Det lagförslag jag åsyftat, borde derföre haft till ändamål att vid

anskaffningen af hästar och fordon följa, i fråga om all dermed sysselsatt

personal, ett förfarande, som i möjligaste mån motsvarade sättet

s. 151 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

151

att gå tillväga vid verklig mobilisering, under det att kastanie och

fordonen, hvilka skulle framföras till vissa mönstringsorter, der endast

mönstrades, hvarefter de af dem hemsändes, som ej efter frivilligt aftal

kunde legas. På detta vis både förfaringssättet kommit att i ganska

väsentliga delar likna en verklig mobilisering.

Men då en lag i detta syfte skulle — visserligen mot ersättning —

ålägga en del af befolkningen en skyldighet, som, i betraktande af den

jemförelsevis stora arbetskraft som i och för mobiliseringen ändå tages

i anspråk, kunde anses blifva allt för betungande, har jag ej trott mig

böra ifrågasätta en sådan lagstiftning, utan måste åtgörandena för anskaffning

af hästar och fordon inom den mobiliserande fördelningens

hästutskrifningsområden — äfven med mindre fördel ur öfningssynpunkt

inskränka sig dertill, att allenast den militära personalen anlitas för

att efter aftal med hästegarne inom fördelningen och på ett med mobiliseringsförhållandena

i möjligaste mån öfverensstämmande sätt införskaffa

upplysningar angående hästars och fordons antal och beskaffenhet

samt till vederbörande utrustningsorter föra hvad som på frivillighetens

väg kan anskaffas inom fördelningens hästutskrifningsområden.

De hästar och fordon, som ej kunna, på sätt nu föreslagits, anskaffas,

måste tydligen hopbringas genom legning å annat håll, och

svårigheten är egentligen blott att så hastigt erhålla kunskap om, hvilket.

antal hästar och fordon, som ej på förstnämnda sätt kan anskaffas, att

ej tidsutdrägten vid legning af återstående häst- och fordonsantal

åstadkommer ett fördröjande af mobiliseringen utöfver hvad planerna

förutsätta.

Jag har derför förestält mig, att, i den händelse Eders Kongl.

Maj:t täckes gilla hvad jag nu anfört, och Riksdagen finnes villig att

för sin del godkänna af Eders Kongl. Maj:t i ämnet aflåten nådig proposition,

Eders Kongl. Maj:t derefter skulle snarast möjligt genom sina

befallningshafvande införskaffa upplysning från de olika kommunerna i

riket angående det antal hästar och fordon, som vederbörande egare

kunna finnas villiga att till visst pris utlega för kronans räkning; hållande

jag före, att vederbörande kunde vinna tillräckligt noggranna

upplysningar i detta afseende genom att medelst länskungörelserna

eller allmänna tidningar infordra skriftliga anbud. Härigenom vunne

man på förhand kunskap om hvilket antal hästar, som kunde hopbringas

inom en viss fördelnings hästutskrifningsområden, utan att

röja hemligheten angående hvilken fördelning, som verkligen skulle erhålla

mobiliseringsorder; och genom att sedan, med ledning häraf, träffa

vilkorliga aftal i god tid med entreprenörer å olika håll (för hemlig
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Fjerde hnfvndtiteln.

hetens bevarande äfven inom det fördelningsområde, der mobiliseringskall

ega rum) rörande leverans af felande antal efter viss tids varsel,

skall det säkert varda möjligt att till ej allt för höga priser och i rätt

tid anskaffa hvad som erfordras.

Då icke desto mindre utgifterna för att på detta sätt anskaffa hela

det för fördelningens mobilisering erforderliga, felande häst- och fordonsantalet

blifva betydligt höga, liar jag låtit mig angeläget vara att genom

reduktion af sagda antal så långt, att mobiliseringsförsöket ej i afsevärd

grad deraf lider, söka minska ifrågavarande kostnad. Minskningen

bär jag ansett lättast kunna ske vid mobilisering af arméfördelningens

stora träng, och föreslår jag af denna anledning, att blott ungefär halfva

antalet af dennas formationer må sättas på fältfot. Mobiliseringen blir

visserligen härigenom ej fullt i öfverensstämmelse med mobiliseringsplanerna,

men när man af kostnadshänsyn måste vidtaga någon inskränkning,

verkar inskränkningen här minsta rubbning, och då likväl

alla i fält förekommande slag af trängformationer enligt en arméfördelnings

mobiliseringsplan förekomma, blir i allt fall tillfället att för framtiden

inhemta lärdomar föga inskränkt.

Hvad slutligen beträffar kostnaderna i deras helhet för det af migifrågasatta

mobiliseringsförsöket, har jag med ledning af nu gällande

mobiliseringsplaner låtit uppgöra en beräkning af desamma, innefattande

alla de nödvändigaste utgifterna för en arméfördelnings mobilisering,

densammas koncentrering, öfning under 5 dagar samt återfärd till

mobiliseringsorterna och afrustning, eller i tillhopa 13 dagar, in- och utryckningsdagarne

oberäknade; slutande summan å ett belopp af 685,334

kronor.

I fråga om nyssnämnda öfningstid och derpå grundadt kostnadsförslag,

ber jag emellertid att få påpeka, att sagda tid framgått ur en

medeltalsberäkning, i det enligt mobiliseringsplanerna såväl stam som

beväringsmän — beroende på bostadsförhållanden och en del lämplighetsliänsyn

— inträffa å utrustningsorten på ganska olika tider. Till denna

vid eu exakt beräknings verkställande ganska svårhandterliga faktor

har derjemte kommit en annan synnerligen obestämd sådan i den omständigheten,

att man ej ännu känner andra beväringsklassens storlek år

1898. Då de densamma tillhörande beväringsmännen för att enligt värnpligtslagen

hafva fullgjort sin vapenöfningsskyldighet måste, utom mobiliseringstiden,

öfvas under en tid, motsvarande skilnaden mellan denna

och 22 dagar, har det bästa förfaringssättet synts mig vara att, med

frånseende af sist nämnda faktor, i tillämpliga delar använda de vid

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Fjerde lmfvudtiteln.

beräkningen af kostnad för kela arméns verkliga mobilisering följda

grunder; och anser jag, att den af nyssnämnda ovisshet framkallade

svårigheten vid en exakt beräknings uppgörande lämpligen bör afhjelpas

på det sätt, att vid behof en del inkallad beväring af äldre åldersklasser,

efter de under mobiliseringsåret sig företeende omständigheter och sedan

de deltagit i de egentliga mobiliseringsöfningarna, hemförlofvas för att

dymedelst bereda tillgångar för afslutandet på lagenligt sätt af andra

årsklassens vapenöfningar. Kostnaderna äfven härför ligga följaktligen

faktiskt inneslutna i nyss nämnda summa, ehuru detta ej framgår af

beräkningens form.

Då kostnaden derjemte, såsom förut är nämndt, beräknats med ledning

af nu gällande mobiliseringsplaner, men vid den tid, mobiliseringen bör

ifrågakomma, efter den förbättrade härordningens genomförande, en

arméfördelnings styrka torde blifva något större än nu, samt då derjemte

den hittills föreliggande erfarenheten ej lemnar tillräckligt stöd

för beräkning af en del värden å naturaprestationer, vill jag hemställa,

att förut nämnda slutsumma må utjemnas till 700,000 kronor.»

I den underdåniga skrifvelse, hvarmed Riksdagen anmälde sig icke

kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts framställning i denna fråga, anförde

Riksdagen, att enligt statsrådsprotokollet visserligen flera skäl framhållits

för den föreslagna försöksmobiliseringen, och Riksdagen ville ej

heller förneka, att genom en sådan mobilisering fördelar för försvaret

i viss mån skulle kunna vinnas derigenom, att den nuvarande härordningen

blefve mera omfattande pröfvad, än som nu under fredstid

skedde, men Riksdagen ansåg, att en så dyrbar åtgärd, som en försöksmobilisering,

i fall den skulle befinnas oundgängligen nödvändig, icke

lämpligen borde ega rum, förr än man kunde blifva i tillfälle draga

all den nytta deraf, som i militäriskt afseende vore möjlig. Detta kunde

enligt Riksdagens mening icke ske förr, än den nya härordningens

ökade öfningstid kommit alla första uppbådets åtta årsklasser till del,

hvilket ännu icke år 1898 vore förhållandet.

Utförandet af den öfning, som sålunda af mig föreslagits såsom

säkraste medlet att under fred pröfva den härordning, hvartill landet i

ofredens dagar har att lita, har visserligen i följd af detta Riksdagens

beslut blifvit undanskjutet, men de af mig till statsrådsprotokollet den

14 januari 1897 anförda och i Riksdagens skrifvelse oemotsagda skälen

för denna öfning ega fortfarande sin giltighet, och nödvändigheten af

ett mobiliseringsförsöks utförande för att pröfva det vapen till landets

skydd, vi i vår armé eg a, har ytterligare bekräftats af senaste tiders

Bih. till It ibid. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Fjerde hufvudtiteln.

erfarenhet om vådan af försummade krigsförberedelser. Då jag således

anser det vara min oafvisliga pligt att, såsom jag ofvan antydt, nu

förnya min år 1897 gjorda hemställan om medels äskande för utförande

af en försöksmobilisering, anhåller jag att dervid få hänvisa till hvad

jag, på sätt ofvan omförmäles, då yttrade till statsrådsprotokollet.

Till de der framhållna skälen för en försöksmobilisering hafva

emellertid andra af icke ringa vigt kommit. Sedan denna öfning af

mig senast ifrågasattes, har nämligen en ny mobiliseringsplan med

dertill hörande instruktioner, betingade af den förbättrade härordningen,

blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda, och det synes mig af stor vigt,

att dessa bestämmelser, på hvilkas ändamålsenlighet möjligheten att

bringa hären på krigsfot är beroende, underkastas ett sådant afgörande

prof, som endast en försöksmobilisering innebär. Visserligen hade jag

tänkt mig, att denna mobiliseringsplans slutliga fastställelse skulle föregåtts

af ett år 1898 utfördt mobiliseringsförsök, egnadt att ådagalägga

förtjenster och brister uti dittills gällande bestämmelser, men då detta

ej kunnat ske, qvarstår dock det stora värdet af att den nya planen

efter dess genomförande på papperet underkastas ett prof af så praktisk

natur som möjligt, på det tilläfventyrs olämpliga bestämmelser, dem

endast erfarenheten från ett mobiliseringsförsök kan till fullo uppdaga,

må i tid kunna utbytas mot nya.

I sammanhang härmed står äfven den nu pågående omarbetningen

af inskrifningsförordningen samt af rikets indelning i inskrifningsområden

m. m., åtgärder, som allt mera visat sig nödvändiga för att förenkla

och betrygga icke allenast de värnpligtiges inskrifning och redovisning

i fredstid, utan ock deras hastiga inställelse vid mobilisering. Säkerligen

behöfver jag icke för Eders Kongl. Maj:t framhålla, af huru stor

betydelse det måste vara, att nya bestämmelser i dessa hänseenden

grundas på de erfarenheter, som endast under en försöksmobilisering

kunna vinnas.

För öfrigt kan jag med så mycket mera fog förnya min framställning

uti ifrågavarande ämne, som det skäl, hvilket af 1897 års

Riksdag anfördes emot en försöksmobilisering, eller att ej alla de årsklasser

beväring, hvilka för deltagande uti öfningen skulle behöfva

inkallas, erhållit den i nya värnpligtslagen stadgade utbildning, år 1900

förlorar sin giltighet.

Vid en tillämpning sistnämnda år af gällande mobiliseringsplaner

behöfver ej ett enda af liniens truppförband, eller den del af armén,

som är afsedd för fälttj ensten, sammansättas af andra årsklasser än

dem, som enligt den förbättrade härordningen erhållit fullständig

s. 155 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln.

155

öfning, vid hvilken arméfördelning en mobilisering än må anbefallas.

I regeln komme äfven depoternas manskap att nämnda år bestå af

sådant folk, och om i ett eller annat enstaka fall, som för öfrigt är

synnerligen lätt att undvika, när det blott gäller en partiel mobilisering,

beväringsmän af 8. klassen eller den enda, som, utom 1. klassen, ej

erhållit fullständig öfning, inkallades i depoten för att strax derpå hemförlofvas,

hvilket af kostnadshänsyn bör ske, kunde ju detta ej hafva

ringaste inflytande hvarken på mobiliseringens eller fälttjenstöfningens

gång, ej heller på möjligheten att af dessa öfningar draga fullt riktiga

slutsatser angående tillämpade bestämmelsers ändamålsenlighet och beskaffenheten

af de trupper, som enligt den förbättrade härordningen

uppsättas.

I fråga om varaktigheten och omfattningen af det mobiliseringsförsök,

jag alltså hemställer måtte komma till utförande år 1900, äfvensom

beträffande sättet för dess förberedande och genomförande, finner

jag ej skäl föreslå annat, än hvad jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 14 januari 1897 i sådant hänseende föreslagit, och kan

jag således i dessa delar inskränka mig till att hänvisa till mitt berörda

anförande.

Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta försöksmobiliseringen

torde jag få åberopa bifogade beräkning (bil. n:o 24), hvilken, jemförd

med den år 1897 uppgjorda, äfven under förutsättning af bifall till

hvad ofvan under [4 ] föreslås om förhöjd dagaflöning till arméns underbefäl,

visar en minskning af 5,810 kronor, beroende derpå, dels att

sedan sistnämnda år en del reglementerade fordon blifvit anskaffade

eller äro under anskaffning, dels ock att det för reservportionerna beräknade

beloppet kunnat nedsättas; men enär det är synnerligen vanskligt

att rörande en öfning af denna art verkställa detaljerade beräkningar,

då man ännu ej känner numerären å det manskap, som skall

inkallas, anser jag, att kostnaderna för ifrågavarande försöksmobilisering

i allt fall böra beräknas till en afrundad summa af 700,000 kronor.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för utförande under år 1900 af försöksmobilisering

och dermed sammanhängande fälttjenstöfningar

vid en arméfördelning på extra stat för sagda år bevilja

700,000 kronor.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Fjerde hufvudtiteln.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda

i afseende å regleringen af utgifterna under

riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält,

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets

öfriga ledamöter, gilla och bifalla, med befallning

tillika, att utdrag af detta protokoll skulle

till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid

författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till

Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof

för år 1900.

Ex protocollo:

Carl Heijkenskjöld.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

157

Bil. n:o 1.

Förslag till

Stat

för Artilleristyrelsen.

Anvisning i

kontant.

•

Tjenst-

Lön.

görings-

Summa.

é

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef, generalfälttygmästare!! . . .

—

—

—

—

—

(Åtnjuter aflöning å annan

\ stat.

Förvaltningsbyrån.

[ Chef och föredragande, fälttyg-

mästaren...........

—

—

—

—

—

\Åtnjuta aflöning å andra

Personal ur artilleristaben ....

—

—

—

—

—

f stater.

1 sekreterare, tillika kamrerare . .

3,000

—

1,500

—

4,500

_

I Efter fem år kan lönen

1 registrator...........

1,800

—

1,200

—

3,000

—

l höjas med 500 kronor

j 1 bokhållare, tillika redogörare . .

1,800

1,800

—

1,200

1,200

—

3,000

3,000

I och efter tio år med

1 ytterligare 500 kronor.

1 revisor ............

—

—

—

Tekniska byrån.

; Chef och föredragande, chefen för

artilleristaben.........

—

—

—

—

—

—

\ Åtnjuta aflöning å andra

Personal ur artilleristaben ....

Till juridiskt biträde, amanuens,

f stater.

vikariatsersättning, tillfälligt bi- träde, renskrifning, skrifmate- rialier, expenser m. m.....

6,000

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

(Efter fem år kan lönen

\ höjas med 100 kronor.

Summa kronor

—

—

20,300

—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för artilleristyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg å lön

skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendentur - styrelsen upptagna anslag till detta ändamål.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. n:o 2.

Förslag till

Stat

för Fortifikationsstyrelsen.

Anvisning i

kontant.

Tjenst-

Lön

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef, chefen för fortifikationen . .

-

—

—

—

—

—

/Åtnjuter aflöning å annan

( stat.

Förvaltningsbyrån.

Chef och föredragande, regemente-

officer ur fortifikationen ....

—

—

—

—

—

—

/Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur fortifikationen .....

—

—

—

—

—

—

i stat.

1 sekreterare, tillika kamrerare . .

3,000

—

1,500

—

4.500

—

t Efter fem år kan lönen

1 revisor, tillika registrator . . .

1,800

—

1,200

—

3,000

—

1 höjas med 500 kronor och

| efter 10 år med ytter-

1 bokhållare, tillika redogörare . .

1,800

—

1,200

—

3,000

—

J ligare 500 kronor.

Tekniska byrån.

Chef och föredragande, regements-

officer ur fortifikationen ....

—

—

—

—

—

—

/Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur fortifikationen ....

Till juridiskt biträde, amanuens, vi-

f stat.

kariatsersättning, tillfälligt biträ- | de, renskrifning, skrifmaterialier,

[ expenser m. m.........

5,500

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

/Efter fem år kan lönen höj as

\ med 100 kronor.

Summa kronor

—

—

—

16,800

—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för fortifikationsstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomma ålderstillägg

å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendenturstyrelsen

upptagna anslag till detta ändamål.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln. 159

Bil. n:o 3.

Förslag till

Stat

för Intendenturstyrelsen.

Anvisning i kontant.

Tjenst-

1

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

Kr.

Kr.

Kr.

Chef. generalintendenten.....

—

—

—

—

—

i Åtnjuter aflöning å annan

\ stat.

Militärbyrån.

Chef och föredragande, fältintendent

nr intendenturcorpsen.....

—

—

—

—

—

—

\ Åtnjuta aflöning å annan

Personal ur intendenturcorpsen

—

—

—

—

—

—

1 stat.

1. Ciyilbyrån.

6,400

(Efter fem år

kan lönen

! Chef och föredragande, krigsråd .

4.400

—

2,000

—

—

\ höjas med

o Efter fem år

600 kronor.

1 sekreterare ..........

3,000

_

1,500

—

4,500

—

kan lönen

3,000

höjas med

500 kronor

1 notarie............

1,800

—

1,200

—

—

1 och efter tio

år med yt-

1 registrator...........

2. Civilbyrån.

1,800

—

1,200

—

3,000

—

1 terligare 500

(Efter fem år

^ höjas med

kronor.

4,400

2,000

6,400

Chef och föredragande, krigsråd .

—

—

—

600 kronor.

1 kamrerare...........

3,000

—

1.500

—

4,500

—

1 d:o ...........

3,000

1,800

—

1,500

—

4,500

3,000

—

kan lönen

1 bokhållare...........

—

1,200

—

—

höjas med

500 kronor

1 d:o ...........

1,800

—

1.200

—

3,000

—

och efter tio år med yt-

1 revisor ............

1,800

—

1,200

—

3,000

—

terligare 500 kronor.

6 d:o ............

Till juridiskt biträde, amanuenser,

10,800

7,200

18,000

vikariatsersättning, tillfälligt bi- träde, renskrifning, skrifmateria- lier, expenser, ved, belysning m. m.

_

_

__

_

32,000

_

1 förste vaktmästare ■......

800

300

—

1,100

—

1 vaktmästare..........

500

—

300

—

800

—

1 Efter fem år

kan lönen

1 d:o ..........

500

—

300

—

800

—

i höjas med

100 kronor.

Summa kronor

—

—

— | —

J)4,000

—

Anm. 1. Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150

kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor

och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Anm. 2. De för intendenturstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg

å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Anm. 3. Ved och belysning skall för hela nuvarande arméförvaltningens embetslius bekostas från

detta anslag.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Fjerde kufvudtiteln,

Bil. n:o 4.

Förslag till

Stat

för arméns sjukvårdsstyrelse.

Anvisning

i kontant.

Lön, dagaflöning in. ni.

Kronor.

Öfverfältläkaren, lön......................

6,000

—

dagaflöning å 5 kronor...................

1,825

—

7,825

_

1 byråchef, fördelningsläkare, lön................

2,800

—

dagaflöning å 4 kronor...................

1,460

—

arfvode...........................

500

—

4,760

1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare,''lön .

900

—

dagaflöning å 2 kronor...................

730

—

1,630

1 assistent, regementsveterinär, arfvode.............

1 assistent, sjukvårdsintendent, uppbärlön å intendenturcorpsens stat.

1 sergeant af 1. klass, förutom fast lön å Svea trängbataljon:

dagaflöning å 1 krona 20 öre j

> i 320 dagar...........

portionsersättning å 62 öre )

1,200

582

40

1 vaktmästare, lön.......................

500

—

tjenstgöringspenningar...................

300

—

800

Till extra biträden, renskrifning, skrifmaterialier, expenser m. m.

—

—

1,000

60

Summa kronor

—

—

17,798

—

Anm. 1. Inqvarteringsersättning tillkommer öfverfältläkaren, byråchefen, assistentläkaren och sergeanten

enligt grad, utgående från anslaget: »Inqvarteringskostnader».

Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarne eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af

4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning för

skottdag.

Anm. 3. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjenst»n, desamma till ett värde

af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 4. Vaktmästarens lön kan efter 5 år höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från 4.

hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln,

161

Bil. n:o 5.

Förslag till

Stat

för Artilleristaben.

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Chef för staben, arfvode.........................

1,800

—

1 artilleristabsofficer, d:o .........................

1,200

—

1 d:o d:o .........................

1,200

—

1 d:o d:o .........................

1,000

—

3 d:o d:o .........................

3,000

—

1 d:o d:o .........................

750

—

1 d:o d:o .........................

750

—

1 konstruktionsofficer, d:o .........................

1,500

—

Gratifikationer till biträden vid artilleristyrelsens tekniska byrå........

800

—

Till skrifmaterialier, ved, ljus m. fl. expenser.................

1 vaktmästare, lön..........................kr. 500

600

tjenstgöringspenningar.......................» 300

800

—

Summa kronor

13,400

—

Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma

honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af

150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.

Anm. 8. Vaktmästarens lön kan efter fem åi höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från

4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Bih. till Rikad. Prot. 1899. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Fjerde hufvudtiteln,

Bil. n:o 6.

Jemförelse

mellan inqvarteringskostnader enligt nuvarande och föreslagen

organisation.

Enligt nuvarande organisation.

Enligt förslagen organisation.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Sjukvårdsbyrån.

Arméns sjukvårdsstyrelse.

Chefen..............

825

—

Öfverfältläkaren.........

1,125

—

Assistenten...........

337

50

Byråchefen...........

825

—

Sergeanten...........

200

—

Assistenten...........

337

50

Sergeanten ...........

200

_

Fortifikationen.

Sekreterare...........

337

50

Kassör.............

225

—

Brist..............

562

50

Summa

2.487

50

Summa

2,487

50

opaginerad Kontrollera mot PDF

. I

'' .j. vj .?

r‘• '' r >:

•;»• v *jy • -

;

i''ki ■ il ''.tf. r

:-I.V >''>*•:

> '' .. I''. >:>»•.''; •• *. liv

■ ti’ . V ■;*}■:

u ro*

.■ •*? '' '' av

*''. • > V,» •*. ifÖ Ö

*H- .'' -i, . 14,0 .ii.- VT;ilH

''.■» :*''''''!''K:SmW di

• > tf»

. -V» 1 '' I -,

•j *''o :o •.

art/iNr/Tr L\ JH

. av; ....;,:.y A''-. «a»

. i: iv-’. ii>-

_• i-.. ■ i t.iy.

ii»

.2>* •!

• • ■, • . * '' , • k\;v j '' •.

j ( j : ;<m *.X’JJ. J M

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Fjerde hufvudtiteln,

S

yste

m

I

för år

för månad

för dag

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

I* Lega jemte värfningskostnader.

Till bestridande af dessa utgifter, af Indika legan, jemlikt

§ 56 i detta reglemente, i verkligheten utgår till manskapet med

belopp, som först i värfningsaftalet fastställes, få förvaltningarne

vid truppförbanden disponera årsbelopp, som dem tillhandahållas

efter följande för de särskilda aflöningssystemen olika beräknings-

grunder, nemligen:

a) till lega för hvarje år, som af årets sammanräknade

tjenstårssumma faller

inom tjenande manskapets tre första tjenstår.........

10

—

—

—

—

—

inom de efterföljande.........................................

20

—

—

—

—

—

till värfningskostnader särskild! för truppförbanden, tillhörande

system I, 50 kronor för hvarje antagen rekryt.

b) till lega och värfningskostnader gemensamt, för hvarje år,

som af årets sammanräknade tjenstårs summa faller

inom tjenande manskapets två första tjenstår.....................

—

—

—

—

—

—

inom de efterföljande........................................................

—

—

—

—

—

—

dock att för hvarje sqvadronstrurripeture vid Kronprinsens

husarregemente utgår årligen under hela tjenstetiden endast........

—

—

—

—

—

—

c) till lega och värfningskostnader gemensamt för hvarje år af

årets sammanräknade tjenstårssumma.........................................

—

—

—

—

—

—

II. Månadslön.

ä) till i tjenstgöring varande manskap, med nedannämnda

undantag...........................................................

—

—

6

—

—

20

manskapet vid lifgarde! till häst............................

—

—

7

—

—

23

trumpetare vid Kronprinsens husarregemente.....................

—

—

—

—

—

—

6) till i tjenstgöring icke varande manskap..............................

—

—

4

—

—

13

Hl. Arfvoden.

ä) till i tjenstgöring varande manskap:

distinktionskorpral — 1. konstapel......................

—

—

15

—

—

50

korpral — 2. konstapel...........................

—

—

10

—

—

33

vice korpral.....................................................

—

—

5

—

—

16

spel i nummer — afdelningstrumpetare....................

—

—

3

—

—

10

hofsmed och sjukvårdssoldat, som i sådan egenskap tjentgör

—

—

—

—

—

—

hofsmed och sjukvårdssoldat, som i annan egenskap tjenstgör

—

—

—

—

—

—

handtverkssoldat vid artilleriet..........

—

—

—

—

—

_

6) till i tjenstgöring icke varande manskap:

distinktionskorpral...........................

—

—

—

—

—

—

korpral........................................

—

—

—

—

—

—

vice korpral..........................................

—

—

—

—

—

—

trumpetare.....................................................................

—

—

—

—

—

—

s. 165 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

165

Bil. n:o 7.

System

I I

s y

s t e m III

för år

för månad

för dag

för

år

för månad

för dag

•*- ^ ■ ''**• ‘ '' * '' * I

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

11 staterna för Skånska

husar- och dragonrege- mentena samt Norrlands

dragonregemente äro des- sa belopp sammanslagna

med månadslönen och upp- förda under rubriken lön.

2 Till rekapitulant utgår

alltid legans fulla belopp,

utan afdrag för värfnings- kostnader.

40 1

80 1

20

—

—

—

—

—

40 2

—

—

—

—

—

_

_

10

7

—

—

33

23

-

—

8

4

_

—

26

13

15

50

15

50

—

—

10

—

—

33

16

10

—

—

10

—

—

33

—

—

3

—

—

—

—

3

5

1

20

—

—

10

16

3

66

1 1 1 1

—

7

5

2

1

50

50

50

25

16

8

5

—

—

—

—

—

—

1

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Fjerde hufvudtitelii.

S

yste

m

I

för år

för månad

för dag

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

IT. Aflöninggtillägg.

d) Ålder stillägg

till manskap från och med fjerde tjenståret______

—

—

i

—

—

3

till manskap från och med sjunde tjenståret.....

—

—

2

—

—

6

b) Examenstillägg

till manskap efter genomgående med approbation af gevärs-

handtverkare- eller hofsmedskurs, kurs för sjukvårdssoldaters ut-

bildning eller förberedande korpralskola..................

—

—

1

—

—

3

till manskap efter genomgående af korpralskola ...

—

—

1

50

—

5

till manskap efter genomgående af underofficersskola.........

—

—

2

—

—

6

V. Kommenderingstillägg.

distinktionskorpral, som tjenstgör såsom sergeant...............

—

—

8

—

—

26

korpral, som tjenstgör såsom distinktionskorpral..............

—

—

3

_

_

10

vice korpral, som tjenstgör såsom korpral.........................

—

—

2

—

—

6

soldat som tjenstgör såsom vice korpral...................

—

—

1

_

_

3

gevärshandtverkare- och sjukvårdssoldat1 samt hofsmed......

—

—

5

—

_

16

remontryttare vid lifgardet till häst, högst.............

—

—

3

—

_

10

handtverkssoldat vid fortifikationstrupperna, högst2.......

—

—

10

_

_

33

handtverkssoldat vid artilleriet..........................

—

--

—

—

—

Anm. 1. Högst 400 kronor årligen af de för kommenderingstillägg vid lifgarde! tillliast anvisade medel må af

tagande dervid, att denna aflöningsförbättring tilldelas manskapet med behörigt afseende å de olika tjenstgöringsleda,

samt att detta tillägg icke må till någon utgå med högre månadsbelopp än här ofvan under V blifvit angifvet

Anm. 2. Det under V för handtverkssoldat vid artilleriet uppförda kommenderingstillägg utgår under tjenstbestämmes,

utgår från vederbörligt arbetsanslag.

Anm. 3. Det för handtverkssoldat vid fortifikationstrupperna likaledes under V uppförda kommenderingstillägg

naderna för undervisning i slöjd åt manskapet.

s. 167 Kontrollera mot PDF

I

Fjerde hufvudtiteln,

167

System

I I

S y

s t e m

III

för år

för månad

för dag

för år

för månad

för dag

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1 Detta kommenderings- tillägg är i staten för

Kronprinsens husarrege- mente uppfördt såsom arf-

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

vode till två sjukvårds- vicekorpraler.

. -

2 Härför erforderliga till- gångar äro i staten för

fortifikationen uppförda

dels under rubriken arf- voden och dels under ru-

Jskilnaden mellan eget och

i

hriken kommenderings-

Aienstgörmgsffradens

arf-

)

tillägg.

| vode.

1

—

—

vice korpralsarfvode.

—

—

—

_

_

6

—

—

20

—

—

—

—

—

—

=

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2

50

regementsförvaltningen användas till dylikt tillägg åt det vid remontdressyren tjenstgörande manskapet, under iaktförhållandena

m. m., som kan till olikhet i kommenderingstilläggets belopp för det kommenderade manskapet föransåsom

det högsta.

göring vid trupp, hvaremot vid arbete i artilleriverkstäderna dylikt tillägg med belopp, som af generalfälttygmästaren

utbetalas af medel, som ställas till vederbörande befälhafvare disposition och hvarifrån jemväl skola bestridas kost
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Fjerde hufvudtiteln,

Bil. n:o 8.

Jemförelse

mellan löneförmåner för underbefäl vid armén och underbefäl vid flottan,

samt betjente vid statens jernvägar och postverket.

Minsta löneförmåner.

Kr.

öre

Största löneförmåner.

Kr.

öre

Likst&lda med fanjunkare.

Fanjunkare vid värfvad trupp..............

1,851

30

Lokomotivmästare vid stns jernv..........

2,900

—

Lokomotivmästare vid stns jernv..........

1.700

—

Vagnmästare vid d:o ........

2,880

—

Flaggundcrofiicerare vid flottan............

1,693

80

Stationsmästare vid d:o .........

2,550

—

1,510

_

2,370

Öfverbanmästare vid stns jernv............

1,470

—

Flaggunderofficer vid flottan................

2,074

30

Vagnmästare vid d:o

1,440

—

Fanjunkare vid värfvad trupp...............

1,851

30

Fanjunkare vid indelt trupp.................

1,315

80

Fanjunkare vid indelt trupp ..............

1,315

80

Likstälda med sergeant.

Lokomotivförare vid stns jernv.............

1,802

—

Lokomotivförare vid stns jernv............

2,810

—

Underofficer af 2. graden vid flottan.....

1,511

30

Öfverkonduktör vid d:o ............

2,145

—

Sergeant af 1. klass vid värfvad trupp

1,430

30

Konduktör vid d:o ............

2,145

—

Öfverkonduktör vid stns jérnv. ...:........

1,353

—

Underofficer af 2. graden vid flottan.....

1,869

30

Konduktör vid d:o ............

1,353

—

Materialvakt vid stns jernv...................

1,550

—

Sergeant af 2. klass vid värfvad trupp

1,310

30

Banmästare vid d:o ..................

1,550

—

Banmästare vid stns jern....................

1,250

—

Sergeant af 1. klass vid värfvad trupp

1,430

30

Vagnförman vid d;o ..................

1,190

_

1,430

Materialvakt vid d:o ...................

1,190

—

Kontorsbiträde vid d:o .................

1,416

—

Kontorsbiträde vid d:o ...................

840

—

Sergeant af 2. klass vid värfvad trupp

1,310

30

Sergeant af 1. klass vid indelt trupp ....

807

80

Sergeant af 1. klass vid indelt trupp...

807

80

Sergeant af 2. klass vid d:o

607

80

Sergeant af 2. klass vid d:o

607

80

Likstälda med distinktionskorpral.

Underofficerskorpral vid flottan............

1,054

95

Underofficerskorpral vid flottan............

1,054

95

Dist.-korpral vid värfvad trupp ............

654

95

750

Dist.-korpral vid indelt trupp................

367

20

Dist.-korpral vid indelt trupp...............

367

20

s. 169 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

169

Minsta löneförmåner.

Kr.

öre

Största löneförmåner.

K,.

öre

Likstäldn med korpral.

Eldare vid stns jemv..........................

1,334

—

Eldare vid stns jernv...........................

1,766

—

Packmästare vid d:o ...........................

1,209

—

Stationskarlsförman vid d:o.................

1,536

—

Stationskarlsförman vid d:o..................

1,116

—

Packmästare vid d:o............................

1,497

—

Portvakt å 1. kl. station vid d:o ..........

1,080

—

Ordinarie postvaktbetjent....................

1,393

—

Vagnssmörja^ vid d:o ........................

1,069

—

Portvakt å 1. kl. station vid stns jernv.

1,380

—

Ordinarie postvaktbetjent.....................

928

—

Yagnssmörj are vid d:o........................

1,357

—

785

45

1,090

_

Vaktmästare vid stns jemv...................

720

1. klassens sjöman ..............................

803

45

Korpral vid värfvad trupp....................

554

95

Korpral vid värfvad trupp....................

590

95

Korpral vid indelt trupp .....................

367

20

Korpral vid indelt trupp.....................

367

20

Likstälda med vicekorpral.

Extra postvaktbetjent...........................

1,093

—

Stationskarl vid stns jernv,..................

1,126

—

826

1,093

_

732

1,006

696

995

Lokomotivputsare vid d:o.....................

673

—

Vagnputsare vid d:o.............................

995

—

673

_

970

—

Pumpare vid d:o .................................

648

—

Kolvakt vid d:o.................................

970

—

Kolvakt vid d:o .................................

648

—

Kontors vakt vid do.............................

970

—

Vicekorpral vid värfvad trupp..............

494

95

Vicekorpral vid värfvad trupp..............

518

95

Vicekorpral vid indelt trupp.................

293

70

Vicekorpral vid indelt trupp.................

293

70

Bih. till Kikad. Prot. 1891K 1 Sami. 1 Å/d. 1 Jliift.

22-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Fjerde hufvudtiteln.

Upp
å

löneförmåner för vissa kategorier af

Värfvade trupperna.

(Svea lifgarde: system I).

Kr.

öre

Indelta trupperna.

Kr.

öre

Fanjunkare.

Fanjunkare.

Fast lön..............................................

720

—

Fast lön.................................................

720

—

Dagaflöning, 365 dagar å 1 kr................

365

—

Tjenstgöringspenningar...........................

300

—

Beklädnadsersättning..............................

200

—

Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 1 kr.

90

—

Servisersättning *)...................................

90

—

Beklädnadsersättning.............................

150

—

Inqvartering in natura till värde af1).....

250

—

Portionsersättning, förslagsvis 90 dagar

Portionsersättning, 365 dagar ä 62 öre.....

226

30

å 62 öre .............................................

55

80

1,851

30

1,315

80

Sergeant af 1. klassen.

Sergeant af 1. klassen.

Fast lön ................................................

360

—

Fast lön ................................................

360

—

Dagaflöning, 365 dagar å 80 öre .............

292

—

Tjenstgöringspenningar...........................

200

—

Lönetillägg.............................................

12

—

Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 80 öre

72

—

200

_

120

_

Servisersättning ‘)....................................

90

—

Portionsersättning, förslagsvis 90 dagar

Inqvartering in natura till värde af'')......

250

—

å 62 öre ............................................

55

80

Portionsersättning, 365 dagar å 62 öre.....

226

30

1,430

30

807

80

s. 171 Kontrollera mot PDF

Fjerde lmfvudtiteln.

171

Bil. n:o 9.

gift

underbefälet vid bären och vid flottan.

Flottan.

Kr.

öre

Anteckningar.

(Stockholms station).

Flaggunderoflicer.

j Fast lön.............................................

720

—

'') I stället för servisersättning och inqvar.

Dagafiöning, 365 dagar å 1 kr. 50 öre .

547

50

tering in natura, kan utgå kontant inqvarte- ringsersättning med 200 kronor.

200

2) Af 95 underofficerare vid Stockholms

! Inqvartering in natura till värde af2)...

250

—

station åtnjuta endast 51 inqvartering in natura;

1

Portionsersättning, 365 dagar ä 62 öre

-

226

30

öfriga hafva ej inqvarteringsersättning.

1,943

80

j Tillkommer för sjökommenderade:

dagafiöning, förslagsvis

90 dagar å 75 öre ........................

messpenningar, förslagsvis

. 67: 50

90 dagar å 70 öre ........................

. 63: —

130

50

Underofficer af 2. graden.

fl

720

Dagafiöning, 365 dagar å 1 kr..............

365

—

200

Portionsersättning, 365 dagar å 62 öre .

226

30

Inqvartering in natura till värde af 2)....

250

1,761

30

Tillkommer för sjökommenderade:

dagafiöning, förslagsvis

. 45: —

messpenningar, förslagsvis

90 dagar å 70 öre .........................

. 63: —

108

_

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Fjerde hufvudtitelii.

Värfvade trupperna.

(Svea lifgarde: system I).

Kr.

öre

Indelta trupperna.

Kr.

öre

Sergeant af 2. klassen.

Sergeant af 2. klassen.

Past lön.................................................

240

—

Past lön.................................................

240

—

Dagaflöning, 365 dagar å 80 öre .............

292

—

Tjenstgöringspenningar...........................

120

—

Lönetillägg.............................................

12

—

Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 80 öre

72

—

Beklädnadsersättning..............................

200

Beklädnadsersättning..............................

120

—

Servisersättning l) ..................................

90

_

Portionsersättning, förslagsvis 90 dagar

Inqvartering in natura till värde af *)......

250

å 62 öre..............................................

55

80

Portionsersättning 365 dagar å 62 öre......

226

30

1,310

30

607

80

Distinktionskorpral.

Past lön, 12 månader å 6 kr..................

72

—

Arfvode.................................................

180

—

Beklädnad in natura till värde af8).........

127

75

Inqvartering » » .........

100

—

Portion4) » » .........

175

20

654

95

Tillkommer vid tjenst såsom underofficer:

kommenderingstillägg..........................

96

—

Korpral.

Korpral.

Fast lön, 12 månader å 6 kr...................

72

—

Botelön, i medeltal................................

150

—

120

_

120

Beklädnad in natura till värde af3).........

127

75

Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 25 öre

22

50

Inqvartering » » .........

60

—

Beklädnad in natura till värde af8)..........

31

50

Portion4) » » ........

175

20

Portion4) » » ..........

43

20

554

95

367

20

Tillkommer vid tjenst såsom distinktions-

korpral: kommenderingstillägg..............

36

—

s. 173 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

173

Flottan.

(Stockholms station).

Kr.

öre

Anteckningar.

*) I stället för servisersättning och. inqvar- tering in natura kan utgå kontant inqvarte- ringsersättning med 200 kronor.

*)-------------

3) Beräknadt efter 35 öre pr dag.

4) » » 48 » » »>

Underofficerskorpral.

Månadslön å 30 kr.........................................

360

—

Dagaflöning, 365 dagar å 80 öre.......................

292

—

Beklädnad in natura till värde afs)..................

127

75

Inqvartering » » ..................

100

—

Portion4) » » ..................

175

1,054

20

95

1. klassens sjöman.

Månadslön å 20 kronor....................................

240

—

Dagaflöning, 365 dagar å 50 öre.......................

182

50

Beklädnad in natura till värde af8) .................

127

75

Inqvartering » >> ..................

60

—

Portion4) » » ..................

175

785

20

45

Tillkommer för sjökommenderade: uppmuntrings-

penningar förslagsvis 90 dagar å 20 öre........

18

—

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Fjerde hufvudtiteln,

Värfvade trupperna.

(Svea lifgarde: system I).

Er.

öre

Indelta trupperna.

Kr.

öre

Yicekorpral.

Vicekorpral.

Fast lön, 12 månader å 6 kr...................

72

—

Botelön, i medeltal.................................

150

—

Arfvode.................................................

60

_

Kontant lön ...............

60

Beklädnad in natura till värde af8).........

127

75

Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 10 öre

9

—

Inqvartering » » .........

60

—

Beklädnad in natura till värde af8).........

31

50

Portion4) » » .........

175

20

Portion 4)... ............................................

43

20

494

95

293

70

Tillkommer vid tjenst såsom korpral: kom-

menderingstillägg.................................

24

—

s. 175 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln,

175

Flottan.

(Stockholms station).

Kr.

öre

Anteckningar.

i)-------------

*>-------------

8) Beräknadt efter 35 öre pr dag.

4) » » 48 » » »

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Fjerde hufvudtiteln,

/

Bil. n:o 10.

Uppgift

å

aflöningsförmåner för betjente vid statens jernvägar.

Arfvode.

Inqvarteringsersättuing

— 20 % af arfvodet —

eller inqvartering in na- tura jemte vedbrand *)

till värde af

Beklädnadsersätt- ning eller beklädnad

in natura.

! Milpenningar.

Tilläggsarfvode.

Arfvode såsom post- stationsföreståndare.

F elräknings - penningar.

Premier.

Summa.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr,

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Likstålda med fanjunkare.

Stationsmästare ..................

minst

780

*) 450

—

—

—

180

100

—

1,510

» ..................

högst

1,200

*) 450

—

—

—

600

300

—

2,550

Vagnmästare ......................

minst

1,200

240

—

—

—

—

—

—

1,440

» ......................

högst

2,400

480

—

—

—

—

—

—

2,880

Öfverbanmästare ...............

minst

900

*) 450

120

—

—

—

—

—

1,470

» ................

högst

1,800

*) 450

120

—

—

—

—

—

2,370

Lokomotivmästare..............

minst

1,200

*) 450

50

—

—

—

—

—

1,700

» ...............

högst

2,400

*) 450

50

—

—

—

—

2,900

Likstälda med sergeant

Ofverkonduktör ..................

minst

840

168

120

225

—

—

—

—

1,353

> ..................

högst

1,500

300

120

225

—

—

—

—

2,145

Lokomotivförare..................

minst

960

192

50

600

—

—

—

—

1,802

» ...........

högst

1,800

360

50

600

—

—

—

—

2,810

Konduktör .........................

minst

840

168

120

225

—

—

—

—

1,353

* .................

högst

1,500

300

120

225

—

—

—

—

2,145

Materialvakt.......................

minst

840

*) 350

—

—

—

—

—

—■

1,190

högst

1,200

*) 350

—

—

—

—

—

—

1,550

s. 177 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufyudtiteln.

177

>

3*

i o

9

r

!

! Inqvarteringsersrttning

— 20 % af arfvodet —

eller inqvartering in na-

1 tilra jemte vedbrand *)

till värde af

Beklädnadsersätt-

ning eller beklädnad

in natura.

Milpenningar.

Tilläggsarfvode.

Arfvode såsom post-!

stationsföreståndare.

Felräknings-

penningar.

Premier.

Summa.

Kr.

Kr.

Kr,

Kr,

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Hallmästare.......................

minst

780

*) 350

120

1,200

» .......................

högst

1,080

*) 350

120

—

—

—

—

—

1,550

Kontorsbiträde ...................

minst

600

120

120

—

. —

—.

-,

—

840

» ...................

högst

1,080

216

120

—

—

—

—

—

1,416

V agnförman........................

minst

840

*) 350

—

—

—

—

—

1,190

» ........................

högst

1,080

*) 340

—

- ■

—

—

—

1,430

Likstälda med korpral

Eldare ...............................

minst

720

144

50

420

—

—

—

—

1,334

> ...............................

högst

1,080

216

50

420

—

—

—

—

1,766

Packmästare.......................

minst

720

144

120

225

—

—

—

—

1,209

> .......................

högst

960

192

120

225

—

—

—

—

1,497

Stationskarlsförman ............

minst

660

*) 300

96

—

60

—

—

—

1,116

> ...........

högst

960

*) 300

96

—

180

—

—

—

1,536

Vagnssmörjare ...................

minst

540

108

96

300

—

—

—

25

1,069

> .................

högst

780

156

96

300

—

—

—

25

1,357

Portvakt å 1. klassens station

minst

660

*) 300

120

—

—

—

—

—

1,080

J > » »

högst

960

*) 300

120

—

—

—

—

—

1,380

Vaktmästare.......................

minst

600

120

—

—

—

—

—

—

720

* •• ..................

högst

840

*) 250

—

—

—

—

—

—

1,090

Likstälda med vicekorpral.

Stationskarl........................

minst

480

96

96

—

60

—

—

—

732

>

högst

720

*) 250

96

—

60

—

—

—

1,126

Banvakt.............................

minst

480

*) 250

96

—

—

—

—

—

826

, .......................

högst 1

660

*) 250 i

96

—

—

—

—

—

1,006

Ii>h. till Rilcsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Fjerde hufVudtiteln

Arfvode.

i Inqvarteringsersättning

g 20 % af arfvodet —

, ener inqvartering in na-

tura jemte vedbrand *)

till värde af

Beklädnadsersätt-

ning eller beklädnad

in natura.

Milpenningar.

Tilläggsarfvode.

J Arfvode såsom post-

j stationsföreståndare.

Felräknings-

penningar.

Premier.

Summa.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr,

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Lokomotivputsare ..........

.... minst

540

108

25

673

» ..........

.... högst

720

*) 250

—

—

—

—

—

25

995

Pumpare och kolvakt.....

.... minst

540

108

—

—

—

—

—

—

648

» > » .....

..... högst

720

*) 250

—

—

—

—

—

—

970

Y agnputs are....... ..........

540

108

—

—

—

—

—

25

673

» ................

820

*) 250

—

—

—

—

—

25

995

Kontorsvakt...................

... minst

480

96

120

—

—

—

--

—

696

» ...................

.... högst

600

. *) 250

120

—

—

—

—

_

970

t

s. 179 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

179

Bil. n:o 11.

Uppgift

å

löneförmåner för postvaktbetjente

(brefbärare, postiljoner och vaktmästare).

Lön

Kronor.

Dagtrakta-

mente

Kronor.

Beklädnad

in natura

Kronor.

Summa

Kronor.

Ordinarie postvaktbetjente

stationerade norr om Dalelfven:

minst

500

—

419

75

63

—

982

75

högst

600

—

730

—

63

—

1,393

—

stationerade söder om Dalelfven:

minst

500

—

365

—

63

—

928

—

högst

600

—

730

—

63

—

1,393

—

Extra postvaktbetjente...............

300

—

730

—

63

—

1,093

—

Anm. Förutom öfriga löneförmåner, hvilka för ordinarie utgöra årlig lön 500 kronor,

med 100 kronors ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring och tjenstebeklädnad till

värde af 63 kronor, samt för extra årligt arfvode 300 kronor och tjenstebeklädnad lika de ordinarie,

åtnjuta samtliga postvaktbetjente dagtraktamente af 1 å 2 kronor, allt efter beskaffenheten

af dem åliggande göromål och större eller mindre lefnadskostnader å stationerna.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Fjerde hufvudtiteln,

Uträk
-

af kostnaderna dels för underbefälets m. flis vid armén nuvarande

fördelning å vederbörliga anslag

Tj enstgöringsdagar.

Anvisning

enligt riksstaten.

Efter föreslagen

förhöjning.

Belopp, hvarmed veder- börliga anslag vid even- tuel förhöjning af dag- aflöningen böra ökas.

Dagaflöning,

kronor per man.

Kronor.

Dagaflöning,

kronor per man.

Kronor.

320

0,80

256

—

256

—

1,20

384

—

384

—

128

—

365

1.00

730

1,60

1,095

!>

365

0,80

292

—

1,20

438

365

0,80

292

—

1,20

438

—

365

1,00

365

—

1,60

547

50

365

0,80

2,336

—

1,20

3,504

—

365

1,00

2,920

—

1,50

4,380

—

365

0,80

2,628

—

1,20

3,942

—

365

0,80

2,628

—

12,191

1,20

3,942

—

18,286

50

6,095

50

—

—

—

—

12,191

—

—

—

—

18,286

50

6,095

50

-

-

—

-

24,638

—

—

—

—

36,957

—

12,319

—

Arméförvaltningen.

lntendentsdepartementet.

Sjukvårdsbyrån.

1 sergeant af 1. klass ur Svea trängbataljon.

.....................................

Infanteriet.

Svea lifgarde.

2 bataljonsadjutanter (fanjunkare) ..

1 d:o (sergeant af 1. kl.)

1 regementsväbel ( d:o )

1 regementstrumslagare................

8 hautboister................................

8 fanjunkare.............................

9 sergeanter af 1. klassen.............

9 d:o » 2. d:o .............

Göta lifgarde..........................

Transport

s. 181 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

181

Bil. n:o 12.

ning

dagaflöning, dels för en föreslagen förhöjning derå jemte dennas

under riksstatens 4. hufvudtitel.

Yidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

>

-i

B

n >

Y olontärskolor.

° i

2 e

3 CD

ce

3

3

2

fl o

3

K

'' 9 ö

P- ®

2. a

CD P.

cd os:

3 H

Cr. p

gl

3 «W

09 ST.

2 3X5

2 ®

a 2.

_ 1T1

B S=

a B

5 $ 1

a >*<

ce

B

3

g

128

6,095

6,095

128

6,095

6,095

128!-

12,191

12,319-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Fjerde hufyudtiteln,

ä

CD

P

Anvisning

enligt riksstaten.

Efter föreslagen

förböjning.

Belopp

börliga

tuel fö

aflöni]

et-

tg t

2 cs 3

0 fc-e-s

cn?

c*

*-ä

crH

o ö

ttf

LJ

9 ö

er»?

o (jq

O CKJ

E

p-

p

EP

® o«

Kronor.

►e t11

O o:

Kronor.

* R S;''2''

p

►■i

3 5*

£ 3Q

P “

it

p ■*

i

• Cfq 0 r-t

Transport

—

—

—

—

24,638

—

—

—

36,957

—

12,319

—

Lifregemente! till fot.

3 bataljonsadjutanter (sergeanter af

1. klassen............ .....................

90

0,80

216

—

1,20

324

—

1 regementsväbel (sergeant af 1. kl.)

90

0,80

72

—

1,20

108

—

2 gevärshandtverkare....................

90

0,40

72

—

0,60

108

—

1 regementstrumslagare................

90

1,00

90

—

1,50

135

—

8 fanjunkare................................

90

1,00

720

—

1,50

1,080

—

14 sergeanter af 1. klassen.............

90

0,80

1,008

-

1,20

1,512

—

16 d:o * 2. d:o .............

90

0,80

1,152

—

1,20

1,728

—

54 korpraler...................................

90

0,25

1,215

—

0,50

2,430

—

54 vice korpraler...........................

90

O.io

486

—

5,031

0,50

2,430

—

9,855

4,824

Första lifgrenadierregemente!

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Andra d:o

—

-■

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Testgöta regemente..............

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Vplands regemente.................

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Skaraborgs regemente............

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Södermanlands regemente......

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Kronobergs regemente...........

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Jönköpings regemente............

—

—

—

i—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Dalregementet........................

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Helsinge regemente................

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Elfsborgs regemente..........

—

—

—

—

5.031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Testgötadals regemente..........

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Bohus läns regemente............

. —

—

-

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Testmanlands regemente........

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Norrbottens regemente...........

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Vesterbottens regemente........

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

Kalmar regemente..................

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

—

4,824

—

Transport

-

—

1

_

115,196

-1-

—

-

214,347

-

99,151

—

s. 183 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

183

Tillstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

>

-i

3»

o

o

3

et-

®

V olontärskolor.

Garnisonssjukhusen

i Stockholm och å

Karlsborg.

3. * 8

(6 ® D<

sr Z ®

ö

3

p 3

►Ö ^

tf

»

O ^

o g.

O

3

<

—

TO

-1 >

1?

2 TO

TO

Oi

3

3

3

-i

tf

P*

*2

3

3

Infanteriets.

Kavalleri-

skolan.

Summa.

p p- xt1 ^

•ö ® 2 ®

3 ~

O: 2 S°

?» S''3

B S » o

? eg s

^ ® g, ep

p h

Ce 3

g^i

3 (TO

to sr.

g TO

* 3

CD

organisation

.f indelta

eriet i Skåne

l Norrland.

Summa.

128

12.191

—

_

12,319

4,824

4,824

4,824

4,824

—

4,824

—

4,824

—

—

—!

4,824

4,824

—

4.824

4.824

4.824

4,824

4,824

4,824

—

—

-

4,824

—

4,824

—

_

—

4,824

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4,824

—

4,824

4,824

—

—

—

4.824

4.824

4,824

—

—

—

r

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4,824

4,824

4,824

—

—

-

-

4,824

4,824

4,824

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4,824

4,824

4,824

—

—

-

4,824

—

4,824

—

—

_

4.824

-

4.824

—

128

_

99,023

!

1

- i-

99,151

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Fjerde hufvudtiteln,

ä

CD

P

CD

Anvisning

enligt riksstaten.

Efter föreslagen

förhöjning.

P p Ce ^

4 {L

Ce •— P1 O

P hk er? ns

B-???

er»?

c»

tf

n y

tf

2 M

2 o; P

P

3"

B

er?

3 p

O OQ

3 SB

o er»?

a* P. » P*

p-

p

■ö 1

s §•

Kronor.

►o ^

CD Os

Kronor.

P M.

P

O.

P

B 5''

B p''

» ro}

57- CD

£> P- <1

M p CD

D

P

p

■ OjJ P

-i

Transport

—

—

—

—

115,196

_

_

214,347

99,151

Yermlands regemente............

—

—

—

—

I 5,031

—

—

—

9,855

—

4,824

Jemtlands fältjägareregemente

Norra Skånska infanterirege-

—

—

—

—

i 5,031

—

—

—

9,855

—

4,824

mentet................................

—

—

—

—

5,031

—

—

—

—

9,855

4,824

Södra d:o d:o............ ............

—

—

—

—

5,031

—

—

—

-

9,855

4,824

Smålands grenadiercorps.

1 "bataljonsadjutant (sergeant af 1. kl.)

90

0,80

72

1,20

108

1 gevärshandtverkare....................

90

0,40

36

—

0,60

54

—

1 regementstrumslagare...............

90

1,00

90

—

1,50

135

—

4 fanjunkare..............................

90

1,00

360

—

1,50

540

—

4 sergeanter af 1. klassen.............

90

0,80

288

-

1,20

432

—

8 d:o » 2. d:o .............

90

0,80

576

—

1,20

864

—

18 korpraler.......................

90

90

0,25

0,10

405

162

0,50

0,50

810

810

18 vice korpraler........................

—

1,989

_.

3,753

1,764

Yermlands fältjägarecorps.

1 bataljonsadjutant (sergeant af 1. kl.)

90

0,80

72

_

1,20

108

1 regementstrumslagare.............

90

1,00

90

—

1,50

135

—

4 fältmusikanter.....................

90

0,80

0,40

288

_

1,20

0,60

432

1 gevärshandtverkare................

90

36

—

54

—

4 fanjunkare................................

90

1,00

360

—

1,50

540

—

4 sergeanter af 1. klassen.............

90

0,80

288

—

1,20

432

—

8 d:o » 2. d:o ............

90

0,80

576

—

1,20

864

—

18 korpraler...................................

90

0,25

405

—

0,50

810

—

18 vice korpraler...........................

90

0,10

162

—

2,277

0,50

810

4,185

1,908

Gotlands infanteriregemente.

2 bataljonsadjutanter (sergeanter af

1. klassen).................................

365

0,80

584

1,20

876

—

Transport |

-

—

—

-|

139,586

-1

—

—

—

261,705

-1

122,119|

s. 185 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

185

Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

>

3

Y olontärskolor.

Q

ep B

I O CD

Vt O

, er1 p

3 p

Ä vt

1 p ö

P- CD

| < P P O

|s g ? f

!'' p p g CTQ

"Os 2 P

H5 ^ P

P g5 CD

3

O: 3

B"g.

3 ä

to er.

S 9

o ^ O

o 5

f £ » §

2. m. oq

o ® P p

Hj ^ p, p

JL M. ® 5*

P „ Cl- P ,

p 22 p - •:

P* ^ o''

U)

p

2

2

128 - 99,023

4,824

— 4,824

4,824

4,824

- 1,764

— 1,908 —

i

99,151

4,824

4,824

4,824

4,824

1,764

1,908

128—! 121,991]—1| - I-] — ; — Hl - Hl —

BIL till Riksd. Prof. 18CJ(J. 1 Sami. 1 Afä. 1 Häft.

122,119|-

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Fjerde hufvudtiteln,

tf.

Anvisning

Efter föreslagen

n ö oj

® 4. SL

CD

P

enligt riksstaten.

förhöjning.

P

P‘ C? P ^

Cf

CT5

C»

tf

O G

tf

"i

o G

Sälg

rr-B.P fl

crq

b dQ

b crq

Z p ^ B

0-

p

-3 |

® O.

Kronor.

« §.

2 fi:

Kronor.

P M. fL

P P- ^

p

3 B’

p T»

p

B B*

B <w

p ■*

I o-3 1

Transport

—

—

—

—

139,586

—

—

—

—

261,705

122,119

—

1 regementsväbel (sergeant af 1. kl.)

68

0,80

54

40

1,20

81

60

1 regementstrumslagare.................

45

1,00

45

—

1,50

67

50

8 fanjunkare................................

365

1,00

2,920

—

1,50

4,380

—

12 sergeanter af 1. klassen.............

45

0,80

432

—

1,20

648

—

16 d:o » 2. d:o .............

45

0,80

576

—

1,20

864

—

8 fältmusikanter...........................

45

0,80

288

—

1,20

432

—

19 trumslagare...............................

45

0,80

684

—

1,20

1,026

—

48 korpraler..................................

45

0,25

540

—

0,50

1,080

—

72 vice korpraler...........................

45

0,10

324

—

6,447

40

0,50

1,620

_

11,075

10

4,627

70

Hallands bataljon.

1 bataljonsadjutant (sergeant af 1. kl.)

365

0,80

292

—

1,20

438

—

1 regementstrumslagare................

90

1,00

90

—

1,50

135

—

1 gevärshandtverkare....................

90

0,40

36

—

0,60

54

—

4 fanjunkare................................

365

1,00

1,460

—

1,50

2,190

_

4 sergeanter af 1. klassen.............

90

0,80

288

—

1,20

432

—

90

0,80

576

_

1,20

864

_

4 fältmusikanter...........................

90

0,80

288

—

1,20

432

—

4 trumslagare...............................

90

0,80

288

—

1,20

432

—

4 hornblåsare...............................

90

0,80

288

—

1,20

432

22 korpraler.................................

90

0,25

495

—

0,50

99£

—

30 vice korpraler............................

90

0,10

270

-

4,371

4,371

0,50

1,350

—

7,749

7,749

3,378

3,378

Blekinge bataljon..................

Yesternorrlands regemente.

3 bataljonsadjutanter (sergeanter af

1. klassen).................................

90

0,80

216

_

1,20

1,20

324

1 regementsväbel.........................

90

0,80

72

—

108

2 gevärshandtverkare....................

90

0,40

72

—

0,60

108

Transport

—

—

—

154,775

40

—

—

288,278

10

133,502

70

s. 187 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

187

Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

►

►i

3

O

O

et-

Y olontärskolor.

- 5

ce g

M 9 2

3. o- S»

CD CD q.

sr ^ ©

ö

CD

et-

* ?

►d <j

tf

P

° «

o &

O

?

Summa.

Ot

<

*

5’

9Q

3

H >

Z 3»

O!

3 2.

Cfc

3*

cd

3

et-

3

•i

3

Infanteriets.

Kavalleri-

skolan.

Summa.

P ^ o

£ 3^ 3

05 O ®

8 * fr

I? o tf

a 3

K- 05

CD

8=* 3

p o.

*3 CD g CD

P m" ^ ''te

» g

p* p" ®'' 3.

3'' < S g

?E;o§

” ® g.?

2 »=:

3 H

a 3

b! %

3 OQ

<w er.

2 <ra

* CD

05

jrganisation

f indelta

eriet i Skåne

Norrland.

128

121,991

-

r

122,119

-

4,627

__________ . _________ . o ......

b

,u. .•

4,627

70

_

3,378

3,378

3,378

128

-

133,374

70

-

133,502

70

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Fjerde liufvudtiteln

CD

fcl

ce

Anvisning

enligt riksstaten.

Efter föreslagen

förhöjning.

et- O- hH

P 0 Ö ? i

tfa S Bl

2 -- o 1

g Ms er? ^

öS931?

er?

C*

£_

‘S gg % \

pS.w< i

cT

er?

2 ö

P p

o tjq

2 ö

p p

o jq

©J''» 5

3 GS < ®

P M- O,

p- 1

p-

p

t*»

O O:

Kronor.

>0

CD O:

Kronor.

p

j-j

B 5''

p 0?

P -

3 if

g V

i

“ cS s ®

Transport

—

—

- *

—

154,775

40

—

, -

—

288,278

10

133,502

70

1 regementstrumslagare................

90

1,00

90

—

1,50

135

—

8 fältmusikanter...........................

90

0,80

576

—

1,20

864

—

8 fanjunkare................................

90

1,00

720

—

1,50

1,080

—

14 sergeanter af 1. klassen.............

90

0,80

1,008

—

1,20

1,512

—

16 d:o » 2. eko .............

90

0,80

1,152

—

1,20

1,728

—-

64 korpraler...................................

90

0,2 5

1,215

—

0,50

2,430

—

54 vice korpraler............................

90

0,10

486

—

5,607

0,50

2,430

—

10,719

5,112

Kavalleriet.

Lifgarde! till häst.

1 regementstrumpetare..................

365

1,00

365

—

1,50

547

50

5 fanjunkare................................

365

1,00

1,825

—

1,50

2,737

50

20 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

5,840

—

1,20

8,760

—

6 stabstrumpetare.........................

365

0,80

1,460

—

9,490

9,490

1,20

2,190

—

14,235

14,235

4,745

4,745

Kronprinsens husarregemente

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Lifregementets dragoner.

1 pistolsmed.................................

60

0,40

24

—

0,60

36

—

5 stabstrumpetare.........................

60

0,80

240

-

1,20

360

—

1 fanjunkare................................

90

1,00

90

-

1,60

135

—

4 d:o ...............................

60

1,00

0,80

240

1,50

1,20

3S0

216

2 sergeanter af 1. klassen.............

90

144

—

_-

13 d:o » 1. d:o ............

60

0,80

0,80

624

1,20

1,20

936

108

1 sqvadronstrumpetare.................

90

72

—

_

9 d:o ..................

60

0,80

432

—

1,20

648

—

3 korpraler...................................

90

0,25

0,25

67

180

50

0,50

0,50

135

360

12 d:o .........

60

_

Transport

—

-

—

—

179,362

40

—

—

—

327,467

10

148,104

70

s. 189 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln

189

i

Tillstående belopp fördelas å nedanstående anslå

! >

i

++)

Ot

i

<

£.

5

?

Aflöning

och rekrytering.

Intondenturk&ren.

Y olontärskolor.

Garnisonssjukhusen

i Stockholm och å

Karlsborg.

Det icke garnisone-

rade infanteriets och

det indelta kavalle-

riets vapenöfningar.

De värnpligtiges

vapenöfningar.

af indelta

kavallariet i Skåne

och Norrland.

Omorganisation 1

_e_

Summa.

Infanteriets.

Kavalleri-

skolan.

Summa.

128

—

133,374

70

133,502 70

1

* s.

iSrir- •

''■‘i

V,-

5,112

5,112

4,745

4,745

4,745

4,745

—

■s •?; • *

•

• i

é

128

-

147,976170

_

-II

—

1 II

1!

148,104

70

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Fjerde hufvudtiteln

a

Anvisning

Efter föreslagen

pa CD 4, 2L

CD

P

03

enligt riksstaten.

förhöjning.

P

g- O? P >0

&-£ &

§ <2.5 ^

_, 5.1? §

aq

Ce

•-i

B’

crq

1*

-1 ..

o ö

P p

O crq

ffM

§ g

o oq

p-

p

oq

p

►ö ps

CD Os

H p

B B''

& TO

P -

Kronor.

* &

h p.

B B’

p crq

p ''

Kronor.

*

_ g-P- P P- .

Os _ <

tf _ ® ©

p 9"1 P- ce P 2 ®

• crq P

Transport

—

—

—

—

179,362

40

—

—

—

327,467

10

148,104

70

4 vice korpraler...........................

90

0,io

36

—

0,50

180

—

11 d:o ...........................

60

0,io

66

—

2,215

50

0,50

330

—

3,804

1,588

50

Lifregemente!» husarer..........

—

-

—

—

2,215

50

—

—

—

3,804

—

1,588

50

Småland» husarregemente......

—

—

—

—

2,215

50

—

—

—

3,804

—

1,588

50

Skånska husarregementet.

1 pistolsmed.................................

60

0,40

24

—

0,60

36

—

10 stabstrumpetare.......................

60

0,80

480

—

1,20

720

—

2 fanjunkare................................

365

1,00

730

—

1,50

1,095

—

90

1,00

180

_

1,50

270

_

60

1,00

0,80

360

1,50

540

7 sergeanter af 1. klassen.............

365

2,044

—

1,20

3,066

—

4 d:o » 1. d:o .............

90

0,80

288

—

1,20

432

—

19 d:o » 1. d:o .............

60

0,80

912

—

1,20

1,368

—

3 sqvadronstrumpetare..................

365

0,80

876

—

1,20

1,314

—

2 d:o ..................

90

0,80

144

—

1,20

216

—

15 d:o ..................

60

0,80

720

—

6,758

1,20

1,080

—

10,137

3,379

Skånska dragonregementet.....

—

—

—

—

6,758

—

—

—

10,137

—

3,379

—

Norrlands dragonregemente.

1 pistolsmed.................................

60

0,40

24

—

0,60

36

—

5 stabstrumpetare.........................

60

0,80

240

—

1,20

360

—

365

1,00

1,00

365

_

1,50

547

50

1 d:o ................................

90

90

—

1,50

135

3 d:o ................................

60

1,00

180

—

1,50

270

—

5 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

1,460

—

1,20

2,190

—

2 d:o » 1. d:o .........—

90

0,80

144

—

1,20

216

—

o

rH

O

''H

CO

60

0,80

384

—

1,20

576

—

Transport

—

—

—

—

199,524

90

—

—

—

359,153

10

159,628

20

s. 191 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

191

Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

>

3

2;

ot

►1

<

£

Aflöning

och rekrytering. å

Intendenturkåren.

o

M

fn Kavalleri-

skolan.

M

O

''o —---

>

Infanteriets.

Summa.

u

o

Garnisonssjukhusen

i Stockholm och å

Karlsborg.

Det icke garnisone-

rade infanteriets och

det indelta kavalle-

riets vapenöfningar.

De värnpligtiges

vapenöfningar.

Omorganisation

af indelta

kavalleriet i Skåne

och Norrland.

Summa.

128

—

147,976

1,588

1,588

1,588

-

70

50

50

50

—

—

—

—

—

—

—

—

3,379

3,379

—

148,104

1,588

1,588

1,588

3,379

3,379

70

50

50

50

128

152,742

20

—

1 II

II ■

6,758

—

159,628

20

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Fjerde hufvudtiteln

«a

cd

ö

CO

e+-

crq

p

Cfc

CO

G.

p

''JC

p

Anvisning

enligt riksstaten.

t*

g ö

P p

O (JQ

* P

►Ö ^

CD O:

H P

B P

p cjq

P -

Kronor.

Efter föreslagen

förhöjning.

?r

o O

p p

O (JQ

HJ p

*0 I*

CD

* P

S I''

P

Kronor.

et- &

Os

pb CD ^

os *— fri

P M^CfQ

P*§ P

2 ,os S

p. p

•gTpcjq

p 2.

p pOS

^ _

''rf ®

p P- <1

co ?? ®

• CTQ p

Transport

_ _

_

• _

—

199,524

90

_

_

_

359,153

10

159,628

20

2 sqvadronstrumpetare..................

365

0,80

584

—

1,20

876

—

1 d:o ..................

90

0,80

72

—

1,20

108

—

7 d:o ..................

60

0,80

336

—

3,879

1,20

504

—

5,818

50

1,939

50

Artilleriet.

Första Svea artilleriregemente.

Befäls aflöning.

12 styckjunkare.............................

365

1,00

4,380

—

1,50

6,570

—

22 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

6,424

—

1,20

9,636

—

1 stabstrumpetare.........................

365

0,80

292

—

1,20

438

—

! 6 batteritrumpetare.......................

365

0,80

1,752

—

1,20

2,628

i Tygstaten.

2 tygunderofficerare....................

365

1,00

730

—

13,578

1,50

1,095

—

20 307

6,789

Forsta Göta artilleriregemente.

Befälsaflöning.

12 styckjunkare.............................

365

1,00

4,380

—

—

—

1,50

6,570

—

22 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

6,424

—

—

—

1,20

9,636

—

1 stabstrumpetare.........................

365

0,80

292

—

—

—

1,20

438

—

6 batteritrumpetare.......................

365

0,80

1,752

—

—

—

1,20

2,628

—

Tygstaten. .

1 tygunderofficer................... ......

365

1,00

365

—

13,213

—

1,50

547

50

19,819

50

6,606

50

Norrlands artilleriregemente...

—

—

—

—

13,213

—

—

—

—

19,819

50

6,606

50

Andra Svea artilleriregemente

—

—

—

—

13,213

—

—

—

—

19,819

50

6,606

50

Andra Göta artilleriregemente

—

—

—

— 1

13.213

—

—

—

19,819

50

6,606

50

Transport |

- 1

—

“ I-I

269,883|

9o|

464,61660

194,78270

s. 193 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufYudtiteln

193

Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

>

3

•*»

Ce

<

P

c*-

5"

®

3

Aflöning

och rekrytering. *

c*-

O

P*

3

3

►i

*

p.

■

| Infanteriets.

1

Yc

ilontärsko

» B

W 5

I o i

1

2 (C

•

lor.

CO

3

3

B

P

Garnisonssjukhusen

i Stockholm och å

Karlsborg.

Det icke garnisone-

rade infanteriets och

det indelta kavalle-

riets vapenöfningar.

De värnpligtiges

vapenöfningar.

af indelta

kavalleriet i Skåne

och Norrland,

Omorganisation

Summa.

128

—

152,742

20

6,758

—

159,628

20

1,939

50

1,939

50

1

6,789

6,606

50

6,606

50

_

_

6,606

50

_

_

6,606

50

—

6.606

50

6,606

50

—

6,606

50

6,606

50

128

185,95712(>| — |—1 —

il 1

i II 1

1

8,697

50| 194,782|70

Bih. till Rikd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Fjerde hufyudtiteln

Ö

CD

P

GQ

et-

Anvisning

enligt riksstaten.

Efter föreslagen

förböjning.

P £§• «

tfa CD 4 2L

ce '' (t! o

C*

B*

Vt

2 ö

P p

vt

o ö

p p

P e_». a.3 P

a hP

rT* tC- P ^

o B

ert? cd

P P. CL

P pj |

ce

P-

P

p

»Ö P>

2 p

Kronor.

^ p

*ö g1

Kronor.

P

B S''

SB W

P "

H P

B p

89 CTQ

P ’

oj 2 ®

p so S P*

Transport

—

—

1

269,833

90

•-

—

—

j 464,616

60

194,782

70

Yendes artilleriregemente.

Befälsafiöning.

16 styckjunkare...........................

365

1,00

5,840

—

1,50

8,760

—

28 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

8,176

—

r

1,20

12,264

—

1 stabstrumpetare........................

365

0,80

292

—

1,20

438

—

8 batteritrumpetare......................

365

0,80

2,336

-

j

1,20

3,504

—

lygstaten.

\ 1 tygunderofficer..........................

365

1,00

365

-

, 17,009

1,50

547

50

25,513

50

8,504

50

Gotlands artillerikår.

3 styckjunkare.............................

365

1,00

1,095

—

1,50

1,642

50

8 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

2,336

—

1,20

3,504

—

1 stabstrumpetare.........................

365

0,80

292

—

1,20

438

_

5 afdelningstrumpetare..................

365

0,80

1,460

—

5,183

1,20

2,190

—

7,774

50

2,591

50

Vaxholms artillerikår.

8 styckjunkare.............................

365

1,00

2,920

—

1,50

4,380

—

16 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

4,672

—

1,20

7,008

—

1 stabstrumpetare.........................

365

0,80

292

—

7,884

1,20

438

-

11,826

3,942

Earlsborgs artillerikår.

2 styckjunkare.......................

365

1,00

730

1,50

1,095

4 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

1,168

—

1,898

1,20

1,752

2,847

949

1

Fortifikationen.

20 fanjunkare................................

365

1,00

7,300

—

1,50

10.950

_!

38 sergeanter af 1. klassen.............

365

0,80

11,096

—

1,20

16,644

_

2 regementstrumpetare..................

365

1,00

730

—

19,126

_

1,50

1,095

Zj

28,689

9,563

Transport

- 1

— 1

- |

-| 320,933 90|

- |

- |

-|| 541,266

6o|

220,332|70i

s. 195 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvndtiteln

195

Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

>

-i

3

V olontärskolor.

VJ »r

c»

P

3

B

I ►—< .00

3 e''

o g

a 3

3. g- p b

®. S- ^ ®

P D <5

P- tf

p3 p ® p

3'' g » g

SB»

o

: ®

! <

JK

►1

'' P

'' tra''

Pirs,

3 g. s.<

o 2L P

^ M. OJ

p „ S

g g «“

Cj Pr

ce

c

3

3

128 —

185.957

aojj -

8,504 50

2,591

3,942

949

50

128i—

9,563

8,697 ;50

194,782

8,504

2,591

3,942

949

9,563

70

50

50

128

211,507|20

8,697

50

220,332

70

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Fjerde luifvudtiteln

ä

Anvisning

Efter föreslagen

ptl Cd SL

a>

0

enligt riksstaten.

förhöjning.

0

m* Ce 9

et-

(JQ

O:

B‘

eg

tf

-i

o b

P P

O CTQ

tf

-i

o b

P P

O 5Q

-S.p §

er*

g

V »

® p

|4''

Kronor.

w &

^ P

B e

Kronor.

3 * t*

O: *-*a _ <

br1 ® CD

ST <1 S,

p "

p -

“(fiss

''

Transport

—

—

—

—

320,933

90

—

—

541,266

60

220,332

70

Troligen.

Svea trängbataljon.

3 fanjunkare................................

365

1,00

1,095

—

1,50

1,642

50

3

45

1,00

0,80

135

_

1,50

1,20

202

50

5

sergeanter af 1. klassen.............

365

1,460

—

2,190

i

d:o » 1. d:o ............

240

0,80

192

-

1,20

288

—

12

d:o » 1. d:o .............

45

0,80

432

—

1,20

648

—

6

d:o » 2. d:o .............

365

0,80

1,752

—

1,20

2,628

—

2

d:o » 2. d:o .............

240

0,80

384

—

1,20

576

—

9

d:o » 2. d:o .............

45

0,80

324

—

1,20

486

—

1

stabstrumpetare.....................

365

0,80

292

—

1,20

438

—

1

d:o .........................

45

0,80

36

—

6,102

6,102

1,20

54

—

9,153

9,153

3,051

3,051

Vendes trängbataljon.............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Göta trängbataljon.

9,

365

1,00

1,00

0,80

0,80

730

1,50

1,50

1,20

1,20

1,095

67

_

i

45

45

50

3

sergeanter af 1. klassen.............

365

876

1,314

288

1

d:o » 1. d:o .............

240

192

—

—

5

d:o » 1. d:o .............

45

0,80

180

—

1,20

270

—

3

365

0,80

0,80

876

_

1,20

1,20

1,314

288

_

1

d:o » 2. d:o .............

240

192

—

—

5

d:o > 2. d:o .............

45

0,80

180

—

1,20

270

—

1 stabstrumpetare.........................

365

0,80

292

—

3,563

3,563

1,20

438

—

5,344

5,344

50

50

1,781

1,781

50

50

Norrlands trängbataljon.........

_

_

_

_

_

_

_

_

Transport

—

—

—

340,263

90

—

—

—

570,261

60

229,997

70

s. 197 Kontrollera mot PDF

Fjerde bufrudtiteln

197

Vidstående belopp föi’delas å nedanstående anslag.

Y olontärskolor.

c

tf

U1

p

B

B

W o

m g

3

'' P ö

p. »

r . W «

SO tf O

''■ tf P

so O

^ b
g

B

op

00

co

P

« **

° P

& S

^ CE

CD

CD

SO* £J

j h g t

P Qj >

hs © s

I © t— t

g. p ‘

''''Isr

tz. P

<vq SL

p P

© CD

3- a

© P

g P

P

CD

® p:

P H

O: P

tf *0

2. P

P crq

OX? tf.

P OQ

“ CD

tf tf P

-• CTQ

P P

p, p

p <£ 85

p4 P

ce

p

2

2

128— 211,507

20

3,051

3,051

—; 1,731 50

—i; l,781|50j!

8,697

50

220,332

3,051

3,051

1,781

1,781 50

70

50

128 1—ij 221,172120!

8,697150

229,997 70

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Fjerde hufyudtiteln

tf.

a>

P

w

et-

Anvisning

enligt riksstaten.

Efter föreslagen

förhöjning.

9 p Ce

OS “Ko

P ^

g* CX P n*

3-2 V

g&S f

O B

aq

c#

B''

er?

tf

o ö

P P

O (JQ

tf

2 ö

p p

O OQ

p-

p

CD Os

Kronor.

§>

CD O:

Kronor.

S p t*

9

g B*

SB

P *

g 5

p -

t

• (F? 3 b*

Transport

—

—

—

—

340,263

90

—

—

—

570,261

60

229,997

70

Intendenturcorpsen.

53 förvaltare..................................

365

1,00

19,345

—

1,50

29,017

50

36 vaktmästare..............................

—

—

—

—

19,345

0,50

6,570

—

35,587

50

16,242

50

Yolontärskolor.

Kavalleriskolan.

Korpraler, tjenstgöringsdagar år 1897

581

0,25

145

25

145

25

0,50

290

50

290

50

145

25

Infanteriets volontärskolor.

Volontär skolan i Ronneby.

Korpraler, tjenstgöringsdagar år 1897

2,235

0,25

558

75

—

—

0,50

1,117

50

vice korpraler, d:o d:o ...

694

0,10

69

40

628

15

0,50

347

—

1,464

50

836

35

Volontär skolan å Karlsborg.

Korpraler och vice korpraler, tjenst-

göringsdagar år 1897...................

9,595

0,25

2,398

75

2,398

75

0,5o

4,797

50

4,797

50

2,398

75

Volontär skolan i Hernösand.

Korpraler och vice korpraler, tjenst-

göringsdagar år 1897...................

4,748

0,25

1,187

—

1,187

—

0,50

2,374

—j

2,374

—

1,187

—

Volontär skolan å Notviken.

Korpraler och vice korpraler, tjenst-

göringsdagar år 1897...................

Tjenstgöringsdagar för beställnings-

2,099

0,25

524

75

524

75

0,50

1,049

50,

1,049

50

524

75

män vid icke garnisonerade armén

''

år 1897.......................................

20,849

0,25

5,212

25!

5,212

25

0,50

10,424

50;

10,424

50

5,212|25

Transport |

- 1

-

—

—!

369,705

0ö|

—

-

''

626,249

6o|

256,544|55

s. 199 Kontrollera mot PDF

Fjerde hutrudtiteln

199

Tillstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

>

1 - ep

! 2. P- p

M

1 »

3

i 2:

O

3

1

V olontärskolor.

arnisonssjukhusen

Stockholm och å

Karlsborg.

® ®. p-

1 ST ^ ®

O

i ◄ ö

! p CD

i <-

° i

0 *

O

B

►i

■<

\ s.

3

|

Aflöning

rekrytering.

t 1

%

[ P

3

p1

3

et-

CD

>1

1

i *

Kavalleri-

skolan.

Summa.

» Qj H,

•d 0 »

,® S 5.

05 95 CD

O- w

15- ? g''

: M. r. et- 3 < CD

(p £ g

j ? ® g-

w-

®

CTQ

P

3.

co"

O

3

CD

® P!

1 3 H

O: 3

i Sk

3 <*?

i er? £T.

i 8 1,5

1 ^ ®

ÖB

|

i indelta

eriet i Skåne

l Norrland.

er?

p

B

p

0’

3

Summa.

128

i

| 221,172

i

20

-

j -

|

8,697

50

229,997

70

—

.

i —

i

—

16,242

50

—

—

—

—

—

—

—

-

16,242

50

—

__

—

—

! —

-

72

63

72

63

—

72

i

62

—

—

—

—

145

25

—

—

_

—

—

836

35

—

836

35

—

—

—

—

—

—

—

—

836

35

i

—

—

—

—

2,398

,5

~

2,398

75

—

—

—

—

—

—

—

—

2,398

Ca

-

_

—

—

1,187

_

-

H

1,187

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,187

—

''

—

524

75

—

—

—

—

524

75

_

_

_

_

_

263

50)

57

50

321

2,437

75]

1,443

75

1,009

75

5,212

25

128

—1

221.172|20

16.24250

4,685 60

13013

4,815

73

-

—

3,035

12!

1,443

75

9,707|25!

256,544|55

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Fjerde hufvudtiteln,

Transport

Garnisonssjukhuset i Stockholm.

1 väbel (underofficerurträngbataljon)

1 jourhafvande underofficer (sergeant

ur d:o).......................................

1 skrifbiträde åt sjukhusintendenten

(underbefäl från d:o)...................

ers

Cs

ds

200

200

320

Summa —

Anvisning

enligt riksstaten.

P Ul

o ö

P e

o os

HJ gj

>e i*

® c»

p

g »''

£ os

p "

1,00

0,80

0,80

Kronor.

200

160

256

369,705

ÖB

616

370,321

05

Efter föreslagen

förhöjning.

O t)

P P

o as

p p

•o »

® O:

H P

B 5''

£ as

P "

1,50

1,20

1,20

Kronor.

300

240

384 -

626,249

60

924

627,173

60

so p a ^

pb ® 2.

aHKo

g''C?9PI

ds &• 8> 7- § S. m 5

5. P* §

O £« B

CFQ 4* <d

P M. pb

P P
O:

^ <1

^ _ <2 CD

p £• < a>

J-? 2 ®

• oq p

256,544

55

308

256,852

55

s. 201 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvud titeln,

201

Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.

Arméförvaltningon.

Aflöning

och rekrytering.

Intendenturkåren.

V olontärskolor.

Garnisonssjukhusen

i Stockholm och å

Karlsborg.

Det icke garnisone-

rade infanteriets och

det indelta kavalle-

riets vapenöfningar.

De värnpligtiges

vapenöfningar.

Omorganisation

af indelta

kavalleriet i Skåne

och Norrland.

Summa.

Infanteriets.

Kavalleri-

skolan.

Summa.

128

221,172

20

16,242

50

4,685

60

130

13

4,815

73

3,035

12

1,443

75

9,707

25

256,544

308

55

128;—1

221,172|2o| 16,242

50;

4,685

6o|| 130

13

4,815

73

308

—

3,035

12

1,443

75

9,707

25

256,852

55

Bih. till Rikad. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Saft.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Fjerde liufvudtiteln

Uträkning

Bil. n:o 13.

af

kostnaderna dels för korprals- och konstapelsgradernas vid den garnisonerade

armén nuvarande arfvoden, dels för en föreslagen förhöjning derå å anslaget

för aflöning och rekrytering under riksstatens 4. hufvudtitel.

Tj enstgörings-

månader.

Anvisning enligt

riksstaten.

Efter föreslagen

förhöjning.

! Belopp,

vederbörl

vid evei

höjning

Infanteriet.

per

månad.

Arfvode 1

Kronor.

per

månad.

I Arfvode 1

Kronor.

<-l ®

©:*""* 2

uj £3

ga®

Jr*

CD 1 P

er?

hvarmed

32 distinktionskorpraler ...............

12

15

—

5,760

—

18

—

6,912

—

76 korpraler................................

12

10

-

9,120

—

13

—

11,856

—

108 vicekorpraler...........................

12

5

—

6,480

—

21,360

8

—

10,368

—

29,136

7,776

Kavalleriet.

12

15

1,800

5,040

18

2,160

6,552

42 korpraler ..................................

12

10

—

—

13

—

—

47 vicekorpraler............................

12

5

—

2,820

—

8

—

4,512

—

8''A

68/4

5

206

25

8

330

5

675

10,541

25

8

1,080

14,634

4,092

75

Artilleriet.

269 förste konstaplar.....................

12

15

—

46,620

—

18

—

55,944

—

275 andre konstaplar .....................

12

10

—

33,000

—

79,620

_

13

—

42,900

—

98,844

_

19,224

_

Fortifikationen.

28 distinktionskorpraler.................

12

15

—

5,040

—

18

—

6,048

—

•

66 korpraler..................................

12

10

—

6,720

—

13

—

8,736

—

56 vicekorpraler ............................

12

5

—

3,360

—

15,120

_

8

—

5,376

—

20,160

5,040

Trängen.

16 distinktionskorpraler..................

12

15

—

2,880

—

18

—

3,456

—

•

8

15

480

18

576

Transport

—

—

—

—

126,64125

-

-

| 162,774

-

36,132 75

s. 203 Kontrollera mot PDF

Fjerde Imfvudtiteln

203

1

C_i.

m CD

B 3

P° ce

o &

Anvisning enligt

riksstaten.

Efter föreslagen

förhöjning.

Belopp,

vederbörl

vid ever

höjning

!

jo er?

o 2.

* 3

er?

00

3

p cd

p *

Pi

>

O

pi

CD

Kronor.

3

P CD

P H

Pi

>

<

O

Pi

CD

Kronor.

o?”

>-i O

g M, P

sr zl

g 7 p

er?

P“

<

P

3

CD

Pi

[

Transport

_

_

_

126,641

25

_

_

162,774

_

36,132

75

4 distinktionskorpraler..................

l‘/«

25

—

90

—

18

—

108

—

1 4 d:o ..................

4

7

50

120

—

9

—

144

—

4 d:o ..................

lOVa

7

50

315

—

9

—

378

—

! 10 korpraler..................................

12

10

—

1,200

—

13

—

1,560

-

8 dio .............•....................

8

10

—

640

—

13

—

832

—

30 d:o ................................

l1/*

10

_

450

_

13

_

585

_

4

5

160

6

50

208

_

101/»

12

5

1,575

600

50

2,047

960

50

10 vicekorpraler ............................

5

—

—

8

62 d:o ............................

l1/*

5

—

465

—

8

—

744

—

62 d:o ............................

10*/2

2

50

1,627

50

10,602

50

4

—

2,604

—

14,202

50

3,600

—

Summa kronor

-

—

137,243

75

—

—

—| 176,976

50

39,732

75

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Fjerde hufvudtiteln

Bil. n:o 14.

Uträkning

af

kostnaderna dels för korpralsgradernas vid det icke garnisonerade kavalleriets

nuvarande arfvoden, dels för en föreslagen förhöjning derå å anslaget

för omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

£?.

Anvisning enligt

Efter föreslagen

.Oi *-• o,

W

enstgörings

månader.

riksstaten.

förhöjning.

p 2

B

P CD

P Hj

!►

O

Kronor.

B

P CD

!*

3*

O

Kronor.

* CD

tf

<

P

B

CD

P*

p.

CD

S ? sr

av

p«

Skånska husarregementet.

a) Arfvoden:

10 distinktionskorpraler........................

11

7

50

825

—

9

—

990

—

20 korpraler............................

11

5

—

1,100

—

6

50

1,430

_

30 vicekorpraler................

11

2

50

825

—

4

—

1,320

_

10 distinktionskorpraler........................

1

15

—

150

—

18

—

180

_

20 korpraler.................................

1

10

—

200

—

13

—

260

_

30 vicekorpraler ..................................

1

5

—

150

—

8

—

240

—

b) Tillägg sarf voden:

8 korpraler.............

11

5

440

6

50

572

6 d:o ........................................

2

5

—

60

—

6

50

78

_

8 vicekorpraler..............

11

2

50

220

—

4

—

352

—

8 d:o .............

2

2

50

40

4,010

4

64

5,486

—

"

—

1,476

1,476

_

Skånska dragonregementet........

—

—

—

—

—

4,010

—

—

—

—

—

5,486

—

—

Norrlands dragonregemente........

—

—

—

—

—

2,005

2,743

738

Summa kronor

—

_

—

—

—

10,025

-1

—

—

—

—

13,715

—

3,690

—

s. 205 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvndtiteln.

205

Bil. n:o 15.

Tabell

med tillägg till tabellerna bil. n:is 12 —14.

Tjenstgörings-

månader.

Anvisning enligt

riksstaten.

Efter föreslagen

förhöjning.

vederbörligt anslag

vid eventuel för- höjning bör ökas.

Belopp, hvarmed

B

P CD

SB H

Pj

>

O

P*

rt>

Kronor.

B

P CD

SB *

P»

>

£

◄*

O

P»

(t>

Kronor.

Aflöning och rekrytering.

Kavalleriet.

Kronprinsens husarregemente:

5 hofbeslagskorpraler.........................

12

10

—

600

—

13

—

780

—

2 sjukvårdsvicekorpraler.....................

12

6

-

144

—

744

_

9

—

216

—

996

—

252

—

Trängen.

24 distinktionskorpraler........................

12

15

—

4,320

—

18

—

5,184

—

6 d:o ........................

8

15

—

720

—

18

—

864

—

6 d:o ........................

17»

15

—

135

—

18

—

162

—

6 d:o ........................

4

7

50

180

—

9

—

216

—

6 d:o ........................

107s

7

50

472

50

9

—

567

—

14 korpraler........................................

12

10

—

1,680

—

13

—

2,184

—

12 d:o ........................................

8

10

—

960

—

13

—

1,248

—

46 d:o ........................................

17«

10

—

690

—

13

—

897

—

12 d:o ........................................

4

5

—

240

—

6

50

312

—

46 d:o .............................

101 2

5

—

2,415

—

6

50

3,139

50

16 vicekorpraler...................................

12

5

—

960

—

8

—

1,536

—

92 d:o ...................................

17»

5

—

690

—

8

—

1,104

—

92 d:o .....................

107»

2

50

2,415

—

15,877

—

4

—

3,864

—

21,277

50

75,400

_

*) Förslaget upptager............ 3,600: —

Tillkommer således........... 1,800: — 5 400: _

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Fjerde hufvudtiteln.

Anvisning enligt

Efter föreslagen

££ <j ®

O: m. pj

W

CD

enstgörings-

månader.

riksstaten.

förhöjning.

S. _ i O

s 2 £

per

månad.

Arfvode

Kronor.

per

månad.

! Arfvode 1

Kronor.

s* 1 ''t

2 M» 8

o: ®

s° i-i jr1

0D 1 8»

crq

hvarmed 1

Garnisonssjukhusen i Stock-

|

holm och å Karlsborg.

1 öfversjukvaktare..............................

61/»

7

50

48

75

—

—

9

—

58

50

1 d:o ..............................

61/»

5

—

32

50

81

25

6

50

42

25

100

75

19

50''

Hvartill kommer förhöjning i dag-

|

aflöning med 50 öre till en förvaltare å

Krigsskolans föreslagna nya stat, hvil- ken förhöjning medför i den nya slut- summan för Krigsskolans anslag en ök- ning af...............................................

182

50

s. 207 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufrudtiteln

207

Bil. 16.

Kostnadsberäkning

\ för

fältartilleriets skjutskola för äldre officerare.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Arfvoden.

1 chef för skjutskolan .

—

—

300

—

1 chef för instruktionskompaniet..

—

—

200

—

1 målkapten...............

—

—

150

—

650

_

j

Traktamentsersättningar1)

ock gratifikationer.

Stål

:

1 chef dagtraktamente

i 8 dagar

å

10 kr......

..... 80: —

d:o

i 32

å

6 » .....

..... 192: —

272

—

1 adjutant d:o

i 8 »

å

6 > .....

..... 48: —

d:o

i 32 »

å

3 » .....

..... 96: —

144

—

1 målkapten d:o

i 8 »

å

6 > .....

..... 48: —

d:o

i 38*) >

å

4 »

..... 152: —

200

—

1 mållöjtnant d:o

i 8 »

å

6 > .....

..... 48: —

d:o

i 38*) »

å

3 > .....

..... 114: —

162

_

1 läkare d:o

i 40 »

å

7 » .....

280

—

1 veterinär d:o

i 40 >

å

4: 50 .....

180

—

1 sergeant d:o

i 8 >

å

4: 50 .....

.... 36: —

d:o

i 38*) »

å

2 kr......

.... 76: —

112: —

2 d:o d:o

d:o

.... 224: —

336

—

1,574

Till kursen kommenderade officerare:

1 öfverstelöjtnant dagtraktamente

i

8 dagar å

10 kr. .

..... 80: —

d:o

i 32 » å

6 >

..... 192: —

272

—

Transport

272

—

1,574

—

650

—

*) Traktamente för in- och utryckningsdagar upptages på rese- och transportkostnader.

*) 4 dagar före och 2 dagar efter skolan.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Fjerde hufvudtiteln.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

272

—

1,574

_

650

_

1 major dagtraktamente i 8 dagar å 10 kr.............

...... 80: —

d:o i 32 » å 5 * ...Jf......

...... 160: —

240

_

1 kapten d:o i 8 > å 6 » .

...... 48: —

d:o i 32 > å 4 » ............

...... 128: —

176: —

9 d:o d:o d:o

.... 1,584: —

1,760

_

2,272

Instruktionsbatteriets personal:

1 batterichef dagtraktamente i 40 dagar å 4 kr..........

160

—

1 afdelningschef d:o i 40 » å 3 »

...... 120: —

O

-ö

o

''iS

o

«M

..... 240: —

360

_

1 batteriadjutant d:o i 40 dagar å 2 » ........

..... 80: —

61/a4) kanonbefälhafvare dagtraktamente i 40 dagar å, 2 kr.... 520: —

600

_

1,120

Gratifikationer *):

Handräckning spersonal2):

1 konstapel gratifikation i 52 dagar å 0: 25...............

..... 13: —

3 handtverkssoldater d:o »

..... 39: —

52

1 menig d:o å 0: 12 .

..... 6: 24

23 d:o d:o »

..... 143: 52

149

76

Instruktionsbatteriets personal:

1 konstapel gratifikation i 46 dagar å 0: 25...............

..... 11: 50

39 d:o d:o »

..... 448: 50

460

—

1 menig d:o å 0: 12...............

..... 5: 52

56s) d:o d:o

..... 309: 12

314

64

Staben:

2 menige enligt ofvan å 5: 52..........

11

04

987

44

5,953

44

Rese- och transportkostnader.

1 regementsofficer, förslagsvis..............................

95

2 d:o ..........................................

190

—

285

_

Transport)

- |

-| 285

-|

6,603 44

*) 4 resdagar inberäknade.

2) 4 dagar före och 2 efter skolan.

s) Afdelningstrumpetare inberäknad.

4) Hvartannat år 1 från Gotlands artillericorps.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fjerde liufyudtiteln

209.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

285

—

6,603

44

1 officer eller civilmilitär person af officers rang

förslagsvis ......

80

1 14 d:o d:o ..................

1,120

—

1,200

j 1 officer (medföljande militärtåget) förslagsvis....

65

—

3 d:o »

195

—

260

—

j 1 sergeant, förslagsvis.......................................

20

—

10 Vs d:o > .......................................

210

—

230

_

i ■ t

Transporter:

1. Till Marma.

Från Göteborg till Stockholms norra station:

| 17 man å 6: 87..................................................

............ 116: 79

13 hästar i 3 vagnar å 76: —.............................

............ 228: —

344

79

Från Kristianstad till Stockholms norra station:

j 24 man å 8: 63.................................................

............ 207: 12

j 22 hästar i 4 vagnar å 90: —............................

............ 360: —

567

12

Från Jönköping till Stockholms norra station:

15 man å 5: 90.............................................

............ 88: 50

j 13 hästar i 3 vagnar å 66: 75.............................

............ 200: 25

288

75

Från Värtan till Marma, militärtåg:

personal: 83 man å 1: 91...................................

............ 158: 53

| 66 hästar i 10 vagnar å 30: 40 ..........................

............ 304: —

j ammunition och militärgods i 10 vagnar å 30: 40

............ 304: —

766

53

Från Östersund till Marma:

! 26 man å 6: 36...................................................

............ 165: 36

1 15 hästar i 3 vagnar å 71: 40..............................

............ 214: 20

379

56

Från Stockholms norra station till Marma:

personal: handräckning 21 man, hästskötare

12 man,

summa 33 man å 2: 61.................................

............ 86: 13

14 hästar i 3 vagnar å 29: 60..............................

............ 88: 80

174

93

2,521

68

Transport

— 1

-| 4,496 j68| 6,603 44

Bih. till Rited. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Fjerde hufvudtiteln

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

4,496

68

6,603

44

2. Från Marma.

Från Marma till Värtan, militärtåg:

personal 129 man å 1: 91.........................................

...... 246: 39

80 hästar i 12 vagnar å, 30: 40 ................................

..... 364:"80

militärgods i 4 vagnar å 30: 40................................

...... 121: 60

732

79

Från Stockholms norra station till Göteborg:

17 man å 6: 87.......................................................

...... 116: 79

13 hästar i 2 vagnar k 76: —..................................

...... 152: —

268

79

Från Stockholms norra station till Kristianstad:

24 man å 8: 63.......................................................

...... 207:''12

22 hästar i 3 vagnar k 90: —..................................

...... 270: —

477

12

Från Stockholms norra station till Jönköping:

15 man å 5: 90.......................................................

...... 88: 50

13 hästar i 2 vagnar å 66: 75 ..................................

...... 133: 50

222

—

Från Marma till Östersund:

26 man å 6: 36......................................................

...... 165: 36

15 hästar i 3 vagnar å 71: 40...................................

...... 214: 20

379

56

diverse kostnader....................................................

120

—

■) 2,200

26

6,696

94

Utgifter för materiel m. m.

Förhyrning af 1 häst i 48 dagar å 3 kr...................

....... 144: —

Fourrage för 1 » » ål » ...................

...... 48: —

192

—

5 hästar d:o d:o å 192 kr.......

960

—

■) 1,152

_

Öfriga utgifter........................................................

—

—

2,500

—

3,652

Summa

—

—

—

—

16,952

38

*) Om hästar icke förhyras, ökas transportkostnaderna med omkring 300 kronor.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtitelii

211

Bil. n:o 17.

Kostnadsberäkning

för

fältartilleriets skjutskola för subalternofficerare.

•

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Arfvoden.

1 chef för skolan, tillika lärare ...............................

250

—

1 andre lärare.........................................................

200

—

450

Traktamentsersättningar *) och gratifikationer.

Stab:

1 chef dagtraktamente i 8 dagar å 6 kr.................

....... 48: —

d:o i 12 » å 4 » .................

....... 48: —

96

—

1 andre lärai''e d:o .................

96

—

1 adjutant dagtraktamente i 8 * å 6 kr..........

....... 48: —

d:o i 12 > å 3 » .........

....... 36: —

84

—

1 målofficer d:o .........

84

—

1 läkare d:o i 20 > å, 7 » .........

140

—

1 veterinär d:o i 20 » å 4,50 ........

90

—

590

_

Till kursen kommenderade:

1 subaltemofficer dagtraktamente i 8 dagar å 6 kr...

....... 48: —

d:o i 12 > å 3 kr...

....... 36: —

84

—

19 d:o

1,596

—

1,680

_

Instruktionsbatteriets personal:

1 batterichef dagtraktamente i 20 dagar å 4 kr.........

80

—

1 afdelningscbef d:o i 20 » å 3 » ........

60

—

2 d:o ........

120

—

1 batteriadjutant dagtraktamente i 20 dagar å 2 kr____

.................

40

—

6l/2 2) kanonbefälhafvare d:o

.................|

260

—

560

—

—

—

Transport]

- ]

—

2,830

—

450

—

*) Traktamente för in- och utryckningsdagar upptages å resekostnad.

*) Hvartannat år 1 från Gotlands artillericorps.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Fjerde hufVudtiteln

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

—

2,830

—

450

—

2 målnnderofflcerare och 1 matt äril ttningsimderofAcer:

1 sergeant dagtraktamente i 20 dagar å 2 kr............

40

—

2 d:o ...........

80

—

120

Gratifikationer:

åt handräckningspersonal:

•

1 konstapel, gratifikation i 20 dagar å, 0,25................

........ 5: —

3 handtverkssoldater d:o ................

....... IB: —

1 menig d:o å, 0,12................

........ 2: 40

23 d:o ................

........ BB: 20

77

60

åt instruktions?) att eriets personal:

40 konstaplar enligt ofvan å B kr. ...........................

...... 200: —

44 menige........................ å, 2,40.............................

...... 105: 60

305

60

383

20

3,333

20

Resekostnader.

1 officer eller vederlike, förslagsvis...........................

65

—

25 d:o ...........................

1,625

_

1 fi90

Utgifter för materiel m. m....

_

_

_

_

800

_

Summa

—

—

—

—

6,278

20

s. 213 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

213

Bil. n:o 18.

Kostnadsberäkning

för

ammunition till fästningsartilleriets skjutskola.

Skjutskola.

•

Antal

skott.

Stycken.

Kronor.

1. Skarpa skott.

24 cm. öfuingsgranat för haubits apterad.........

100: —

24

2,400

—

12 cm. granat m/85 för kanon » ..........

............. å

21: 20

26

551

20

D:o för haubits »

18: —

44

792

—

D:o » blindt apterad

............. å

19: 60

50

980

—

12 cm. granatkartesch m/85 för kanon >

.............. å

27: 80

12

333

60

D:o » haubits »

24: 60

28

688

80

12 cm. öfningsgranatkartesch m/84 för kanon apterad...

.............. å

17: 90

32

572

80

D:o » haubits

» ____

.............. å

14: 70

18

264

60

12 cm. granat m/71 för framladdningskanon

» ____

.............. å

16: 45

30

493

50

8 cm. granat m/87...................................

»

10: 70

30

321

—

D:o .........................blindt

9: 70

50

485

—

8 om. granatkartesch m/88.......................

v ...

............. å,

15: 83

24

379

92

8 om. öfningsgranatkartesch m/88 ............

»

............. å

10: 91

26

283

66

8 cm. projektiler för framladdningskanon upptagas till.

.............. 0 kostnad

700

—

—

8 mm. skarpa patroner m/89..........................

.............. å

0: 12

4,000

480

—

Summa kostnad för skarpa skott

—

9,026

08

2. Lösa skott.

Exercisladdning n:o 1 ...................................

å, 0: 50

400

200

—

» > 3 ... ................................

å 0: 84

300

252

—

t> y> 5....................................

å, 2: 30

300

690

—

» »6....................................

å. 8: 75

60

525

—

Summa kostnad för lösa skott

—

1,667

—

Fyrrör och fyrpatroner i reserv.......................

å 0: 08

220

17

60

Summa

summarum

kostnad

—

10,710

68

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Fjerde hniYudtiteln,

Bil. n:o 19.

Förelag till

Stat

för Krigsskolan.

Kronor.

Kronor.

Aflöning.

Stab.

1 chef, lön ....................................................................................

dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor ..........................................

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor ..............................

5,000

1,460

800

—

fourrageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst ............

730

—

7,990

1 adjutant, tillika bibliotekarie, arfvode ..........................................

—

—

1,200

—

1 slottspastor, arfvode....................................................................

1 läkare, lön ....................................................

900

—

800

—

dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor .........................................

730

—

1,630

200

1 veterinär, arfvode........................ ............................................

1 redogörare uppbär sina aflöningsförmåner från Intendenturcorpsens

stat.

1 förvaltare, tillika uppsyningsman öfver kungsgårdens hus och bygg- nader, park och utegor, lön................................... ......

dagaflöning i 365 dagar å 1 krona 50 öre ..............................

beklädnadsersättning ..............................................................

720

547

200

50

portionsersättning å 62 öre under 365 dagar..............................

Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter förvaltaren ett ålders- tillägg å lön å 300 kronor att utgå från statsanslaget under fjerde

hufvudtiteln för ålderstillägg.

226

30

1,693

80

Kompanibefäl.

1 kompanichef, arfvode..............................

—

—

1,500

—

1 subaltemoffieer af infanteriet, arfvode.........................................j

—

—

1,200

—

Transport]

-

—

16,213

80

s. 215 Kontrollera mot PDF

Fjerde hnfvudtiteln,

215

Kronor.

Kronor.

Transport

—

_

16,213

80

3 subaltemoffieerare, af infanteriet, arfvode ...................................

—

—

3,600

—

1 d:o af kavalleriet, d:o ....................................

—

—

1,200

—

1 fanjunkare, tillika väbel, d:o ....................................

—

—

950

—

Lärare.

1 förste lärare i krigskonst, arfvode . ..... .......... .........................

—

—

1,500

—

1 andre d:o d:o ................................... ...........

—

—

1.000

—

1 förste d:o i vapenlära och artilleriexercisreglemente, arfvode.....

—

—

1,500

—

1 andre d:o d:o ...............................................

—

—

1,000

—

1 förste d:o i krigsbyggnadskonst, d:o ..................................

—

—

1,500

—

1 andre d:o d:o ....................................

—

—

1,000

—

1 förste d:o i topografi d:o .......................... .......

—

—

1,500

—

1 andre d:o d:o ....................................

—

—

1,000

—

1 lärare i gymnastik och vapenföring, d:o ...................................

—

—

1,500

—

1 lärare i krigslagar, tjenstgörings- och infanteriexercisreglemente, d:o

—

—

1,000

—

1 lärare i militärförvaltning, d:o ...................................................

—

300

—

1 lärare i militär sundhets- och förbandslära, d:o..........................

—

—

300

—

1 lärare i ridning, hästkännedom och kavalleriexercisreglemente, d:o

—

—

500

—

1 förste lärare, förslagsvis 90 dagar, d:o .......................................

—

—

375

—

1 andre lärare, d:o d:o .......................................

—

—

250

—

Betjening.

Förslagsvis: 3 förmän, 1 skogvaktare, tillika postbud, 1 tändare och

uppsyningsman öfver ledningarna, 15 drängar, 1 skjuksköterska

och 1 städerska med i allmänhet hel årtjenst samt 2 drängar för

en tid af 90 dagar om året ......................................................

—

—

14,878

30

1 sjukvårdssoldat, dagtraktamente i förslagsvis 330 dagar å 1 krona

50 öre ....................................................................................

495

—

munderingsersättning i förslagsvis 330 dagar å 33 öre ...............

108

90

603

90

1 spel d:o d:o ......................................................

—

—

603

90

Summa aflöning kronor 52,274: 90

Omkostnader under nedanstående titlar.

Stående biblioteket, tafvelsamlingen och skrifmaterialier ..................

—

—

1,200

—

Bemontering af en häst, underhåll af seltyg, fordon, redskap för

skogsskötsel och åkerbruk, m. m.............................................

—

—

1,300

—

Transport

—

—

54,774

90

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Fjerde hufvudtiteln.

Kronor.

Kronor.

Transport

__

_

54,774

90

3,000

Bränsle, lyse och. vatten .................................................................

—

—

6,500

—

Byggnaders underhåll...................................................................

—

—

8,000

—

Inventarier och husgeråd ...............................................................

—

—

2,500

—

900

6000

Kaserneringskostnader för betjeningen.............................................

—

—

300

—

Extra utgifter...........................................................................

_

6,325

10

Summa omkostnader kronor 36,025: 10

Summa kronor

—

88,300

—

Anm. 1. Om brist på någon titel uppstår, må till betäckande deraf användas å andra titlar möjligen

uppkommande besparingar, under vilkor att anslaget i sin helhet icke öfverskrides.

Anm. 8. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa dertill ej lemna tillgång,

af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade dagaflöning och fourrageersättning

för skottdag.

Anm. 3. Stabspersonalen (slottspastorn och veterinären dock undantagna) samt kompanibefälet

erhålla servisersättning enligt tariffen i inqvarteringsordningen för Stockholms stad samt öfrig inqvartering

in natura, äfvensom kostnadsfritt bostad å Karlberg för hästskötare och stallrum derstädes för

tjenstehästar. Betjeningen åtnjuter inqvartering med servis in natura samt erforderligt bränsle och lyse.

I mån af utrymme må chefen upplåta bostad åt skolans lärare.

Anm. 4. Chefen eger dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m. på sätt i nådiga brefven

den 23 maj 1815, den 26 januari 1894 och den 12 november 1897 blifvit bestämdt, dock att all den

kontanta uppbörd, som på grund af denna dispositionsrätt inflyter, skall till statsverket inlevereras.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufrudtiteln,

217

Bil. n:o 20.

Utredning

öfver behöflig fast personal för bageriet i Mjölby jemte för densamma

beräknad aflöning och dennas fördelning på 100 kilogram mjöl.

Kronor.

ö.

En bageriföreståndare, underofficer från trängen, arfvode............................

500

En verkgesäll, lön.....................................................................................

2,000

—

En maskinist, å 125 kronor per månad.......................................................

1,500

—

En bagare å 100 kronor per månad, i nio månader.....................................

900

—

En handräckningskarl å 75 kronor per månad, i nio månader......................

675

—

Summa kronor

5,575

—

Vid eu förbakning af 341,143 kilogram mjöl per år kommer häraf på 100 kilogram mjöl

1 krona 63 öre.

Bih. till Rihd. Prat. 1899. 1 Sand. 1 Afd.

1 Käft.

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. n:o 21.

Utredning

af de qvantiteter torrt bröd, som under ett år anses kunna komma i fråga

att förbakas vid ett bageri i Mjölby jemte härtill behöfligt mjöl.

Bröd

Mjöl

kilogram.

kilogram.

Under 3 månader:

För 2. arméfördelningens icke garnisonerade truppförband och Smålands

grenadiercorps......................................................................

171,485,00

194,870

För 2. Oöta artilleriregemente:

624 man i 1 månad: 30 X 624 = 18,720 portioner.

540 > i 2 månader: 61 X 540 = 32,940 »

51,660 portioner å 0,433 kg.

22,368,78

25,419

För skolorna i Norrköping:

100 man i 2 månader: 61 X 100 = 6,100 portioner å 0,433 kg.

2,641,30

3,001

Under 9 månader:

2. Oöta artilleriregemente:

360 man i 274 dagar: 96,648 portioner.

Skolorna i Norrköping:

100 man i 274 dagar: 27,400 »

124,048 portioner å 0,433 kg...................

53,709,32

61,035

100,000 portioner reservbröd å 0,5 kg.............................................

50,000, oo

56,818

Summa

300,204,40

341,143

s. 219 Kontrollera mot PDF

Fjerde liufvudtitelu,

219

Bil. n:o 22.

Driftkostnad och räntabilitetsberäkning

för ett bageri i Mjölby, grundad på att 341,143 kilogram mjöl

årligen förbakas till torrt bröd.

Kronor.

Ö.

Medelpris vid Mjölby för rågmjöl utgör för 100 kilogram kronor 12: 31.

Kostnaden för 341,143 kilogram således...................................

41,994

70

Öfriga omkostnader per 100 kilogram mjöl:

Aflöningen.............................................................................

kronor 1: 63

Bränsle..................................................................................

s> 1: —

Ångkraft............................................................................

» — 30

| Diverse omkostnader.............................................................

» — 37

Jäst m. m.............................................................................

» — 50

Slitning af maskiner m. m......................................................

» — 50

Ränta å 115,000 kronors anläggningskapital å 4 % kronor 4,600: —

» 1: 35

kronor 5: 65

Således för 341,143 kilogram mjöl............................................

19,274

58

Af detta mjöl erhålles 300,204 kilogram torrt bröd, för hvilket frakt till

mötesplatserna beräknas till kronor 1: 14 per 100 kilogram .

3,422

33

Således hela kostnaden för 300,204 kilogram torrt bröd ...........

....... kronor

64,691

61

Priset per kilogram för torrt bröd, levereradt å mötesplatserna, nppgifves till 24,5 öre, och

skulle efter denna beräkning kostnaden för 300,204 kilogram uppgå till kronor 73,549: 98;

fråndragas ..................................................................................... s 64,691: 61;

skulle således uppstå en behållning af ............................................. krpnor 8,858: 37 PW år

eller anläggningskapitalet återbetaldt på cirka 13 år.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. n:o 23.

Tablå,

utvisande kostnaden för förbakning af mjukt bröd i Mjölby för

2. arméfördelningens och Smålands grenadiercorps’

mötesbehof, 257,320 kilogram.

Till 135 kilogram bröd erfordras 100 kilogram mjöl; sålunda för 257,320

kilogram rågbröd 190,607 kilogram mjöl.

Medelpris för 100 kilogram rågmjöl vid Mjölby ångqvarn utgör kronor 12: 31.

Kronor.

ö.

Sålunda för 190,607 kilogram mjöl å 12,31..................................................

23,463

72

Öfriga omkostnader för 100 kilogram mjöl:

Aflöning.............................................................................. kronor — 60

Bränsle................................................................................ » _ 25

Ångkraft.............................................................................. » — 25

Diverse omkostnader............................................................ > _ 22

Kummin och olja................................................................. » — 25

Slitning af maskiner, m. m.................................................... » — 50

Ränta å anläggningskapitalet 115,000 kronor i4| = 4,600

kronor...................................................................... » 2: 42

kronor 4: 49

Således för 190,607 kilogram mjöl...............................................................

8,558

25

Jemvägstransport......................................................................................

1,389

90

Summa kronor |

33,411

87

Kostnaden för samma qvantitet mjukt bröd, lemnad af leverantörer på respektive mötesplatser,

utgjorde enligt fördelningsintendenturens uppgift kr. 33,495: 95.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln.

221

Bil. n:r 24.

Öfverslagsberäkning af kostnaderna för försöksmobilisering

af en arméfördelning,

under förutsättning af koncentrering med förflyttning till koncentreringsområdet

af fardigmobiliserade trupper den tnobiliseringsdag, då sista infanteritruppförbandet

är marscbfärdigt, öfriga trupper och trängafdelningar i den mån de blifva färdiga,

5 dagars fälttjenstöfningar, återfärd till mobiliseringsorterna, utrustning och utryckning.

Såsom grund för beräkningen ligger III. arméfördelningens sammansättning

med den olikhet, att af besparingsskäl beräknats mobilisering allenast af hälften

af stora trängens formationer.1)

A. Utrustningskostnader.

l:o) TrängvJrustning.

a) »Utskrifna» hästars och fordons anskaffning:

Kronor.

Lega för 3,307 hästar med tillbehör å kr. 5,50 per dag för i medeltal 12 dagar

218,262

—

Lega för 396 fordon med tillbehör å 1 krona per dag för i medeltal 12 dagar

4,752

—

Medfördt fourage, 9.921 rationer, å 1 krona ...........................................

9,921

—

Ersättning för hästars och fordons inställelse å mönstringsplats *)...........

17,050

—

» åt mönstringskommissionerna..............................................

b) Brist i hästars och fordons »egen utrustning, att fylla:

18,050

’

418 fordon (legda), hvars utrustning fullständigas å 10 kronor8)..............

2:o) Utrustning af sjukvårds- och veterinär anstalter tillhörande etappväsendet 166,500

kronor4),

i hvars ställe föreslås provisoriska anordningar (fasta sjukhus, sjukläger,

4,180

sjukstall)..................................................................................................

3:o) Persedlar och materialier å utrustningsortema (»som, utan att ingå i linie- eller

depotafdelningamas egentliga utrustning ändock erfordras för mobiliseringens

verkställande»): utrustning af depoternas handtverksafdelningar, sjukhus och

sjukstallar m. m. efter afdrag för befintliga rudimaterier, enligt utrustnings-

8,000

plan omkring 100,000 kronor. Här uppföres det nödvändigaste med............

40,000

—

Transport

320,215

—

*

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Fjerde hufvudtiteln,

Kronor.

Transport

320,215

—

B. Underhållskostnad

under uppehållet å utrustnings- och koncentreringsorterna (jemt. vederb. under-

hållsplaner):

l:o) Naturaförplägnad5):

Fredsportioner och rationer (medelpris 56 öre och 1 krona) ........................

201,166

TT

Reservportioner (medelpris 63 öre).............................................................

26,069

—.

Fältportioner (-rationer) (medelpris 80 öre och 1 krona) ..............................

80,914

—

2:o) Kontanta aflöningsförmåner6);

Daglig aflöning.................................................................................

127,240

—

Ersättning för hästanskaffning samt för egna uniforms- och småpersedlar.....

74,764

—

3:o) Öfriga kostnader:

Förberedande arbeten å utrustningsorterna, medicinalier (för personlig utrust-

ning), bränsle, läger- och ströhalm samt »diverse utgifter» ......................

68,229

—

C. Kostnader förbundna med personalens inkallelse och samling samt

förflyttning af personal och hästar till utrustningsorterna

och åter derifrån.

l:o) Inkallelse och samling: ersättning åt dervid sysselsatt militär och civil per-

sonal (kronobetjening och orderförare), porto, telegramafgifter m. m. för- slagsvis ...................................................................................................

22,000

_

2:o) Förflyttning af personal och hästar till och från utrustningsorterna:

a) Resekostnad, underhåll och aflöning för personal, som färdas enskildt till

och från utrustningsorter och derför åtnjuter ersättning (endast personal,

som »öfverflyttas», beväringsmän, som skola färdas enskildt m. fl.) för- slagsvis ................................................................................................

15,000

b) Transportkostnad för truppkontingenters samt »utskrifna» hästars och for-

dons förflyttning mellan samlingsplatser och utrustningsorter (för träng 2

äfven mellan förläggnings- och mobiliseringsort) enligt kommunikations- afdelningens utredning.........................................................................

67,800

c) Underhåll och aflöning vid de under b) upptagna transporter, förslagsvis ...

32,000

—

D. Kostnader för försändelser från allmänna förråden och åter enligt korn-

munikationsafdelningens utredning........................................................

2,200

—

och för aptering af ammunition enligt artilleridepartementets uppgift .........

5,500

—

Transport

1,043,097

—

s. 223 Kontrollera mot PDF

Fjerde hufvudtiteln,

223

Kronor.

Transport

1,043,097

—

E. Kostnader för koncentreringstransporter och åter till utrustningsorterna,

enligt kommunikationsafdelningens utredning..........................................

57,807

—

F. Skadeersättningar inom koncentreringsområdet, förslagsvis.....................

15,000

—

Summa

1,115,904

—

hvarifrån i den händelse mobiliseringen träder i stället för arméfördelningens

regementsmöten (-öfningar), afgår kostnad härför ......................................

444,000

—

hvadan under denna förutsättning uppstår en kostnad af .................................

671,904

—

j Härtill komma emellertid, för den händelse Riksdagen bifaller Kongl. Maj:ts pro- position angående förhöjandet af dagaflöningen för underbefäl och beställ-

ningsmän, ökad dagaflöning för dylik i öfningen deltagande personal............

7,620

—

då hela slutkostnaden blir ..............................................................................

679,524

—

Anmärkningar.

*) De icke mobiliserade formationerna antages vara: 2 flyttande sjukhus, 2 proviant- och fouragekolonner

samt 1 infanteri- och 1 artilleri-ammunitionskolonn.

*) Särskild ersättning för hästars och fordons afhemtning efter slutad öfning ej upptagen såsom

inbegripen i legan.

3) Denna utrustning, för hvilken kostnaden per vagn belöper sig till 75 kr. om persedlarnes

anskaffning uppskjutes till verklig mobilisering, men 60 kr., om god tid gifves härför, föreslås här

inskränkt till anskaffning af en pressenning och eu lykta per vagn, den förra till ett pris af 17 kronor,

den senare för 1,50 kr., livilket, i betraktande af att något mera än halfva erforderliga antalet pressenningar

för tillfället kan lemnas från centralförråd, föranledt utrustningskostnadens beräkning till 10

kr. per vagn.

4) Inom linien äro upptagna kostnader, som vid försöksmobilisering enligt detta förslag ansetts

kunna inbesparas.

5) Beräknad efter underhållsplanernas pris med 25 proc. förhöjning å fredspriset.

6) Beräknade efter mötesdagaflöning för stam 20 öre per dag, för beväring — för beväring af

2. klass (event. äfven 1. kl.) — 50 öre, vanlig hästlega (6 kr.) för oberiden personal, som gör sig beriden,

och vanlig ersättning för egna uniforms- och småpersedlar. Aflöningen upptagen efter mobiliseringstabellernas

befälstingång i olika rangklasser. Hvad som kan besparas å konstituerad personal, motsvaras

af att traktamente i vissa fall måste gifvas till personal, som tjenstgör utom eget truppförband. Inträffar

försöksmobilisering under beväringsrekrytmötet, sedan detsamma pågått 50 dagar eller under regementsmötet,

tillkommer för 1. klassen fyllnad i dagaflöning med 30 öre per dag, men denna ökning i kostnaden

för försöksmobiliseringen är här ej upptagen, enär 1900 års 1. klass ej skulle, under sistnämnda

förutsättning, komma att inkallas det följande året, hvarigenom således dagaflöningen för detta år skulle

komma att inbesparas.

Obs! Personal för etappväsendet eller för andra arméfördelningar antagas blifva utrustade, men

stanna vid depoterna.

Obs! Då ovisst är, till hvad antal hästar och fordon kunna erhållas inom fördelningens hästutskrifningsområden,

och då omkostnaderna för framskaffningen m. m. af de utom dessa områden legda

blifva högre, har vid beräkningen af erforderlig kostnad för denna framskaffning intet afdrag gjorts för

de hästar och fordon, hvilka skulle användts för de trängdelar, som ej mobiliseras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å

Stockholms slott den 13 januari 1899.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claeson och

Dyrssen.

Departementschefen statsrådet Dyrssen anmälde i underdånighet

frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvud titel

och föredrog dervid:

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 16 september 1898

angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900;

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 A/d. 1 Jläft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Femte hufvudtlteln.

Li-J

Anslaget till

vikariatsersättningar,

renskrifning,

flitpenningar

och tillfälliga

biträden.

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 16 september 1898

angående polisbevakningen vid flottans stationer;

en af väbeln vid flottans station i Stockholm gjord, af vederbörande

stationsbefälhafvare öfverlemnad underdånig ansökning om förbättrade

aflöningsförmåner, jemte marinförvaltningens den 16 september 1898

deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

en af kammarskrifvarne vid flottans stationer gjord underdånig

framställning om rätt till ett andra ålderstillägg, jemte marinförvaltningens

den 28 december 1897 deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

samt

chefens för sjökarteverket embetsskrifvelse den 18 november 1898

i fråga om det för verket erforderliga anslag för år 1900.

Härefter yttrade departementschefen beträffande

Ordinarie anslag.

Marinförvaltningen.

I underdånig skrifvelse den 7 december 1897 anförde marinförvaltningen

rörande behofvet af ökadt anslag till vikariatsersättningar,

renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden, hvilket anslag i nu

gällande stat för embetsverket är upptaget till 5,000 kronor, hufvudsakligen

följande.

Samtidigt med den utveckling, flottan under de sista tjugo åren

erhållit, hade antalet och omfattningen af de ärenden, som kommit

under marinförvaltningens handläggning, varit i nästan oafbrutet stigande.

Under det att antalet inkomna ärenden år 1878, med hvilket

års ingång marinförvaltningen efterträdde förvaltningen af sjöärendena,

utgjorde 2,395, uppgick de år 1896 inkomna ärendenas antal till 4,241.

Denna tillväxt hade medfört en väsentlig ökning af marinförvaltningens

arbete, hvilket ock visade sig, bland annat, derutinnan, att år 1878 afgjordes

2,390 men år 1896 ej mindre än 4,239 ärenden, samt att antalet

koncept till utgående expeditioner, som år 1878 utgjorde 1,301,

år 1896 uppgick till 2,055, häruti ej inberäknade s. k. muterade koncept

till utgående expeditioner, som numera till betydande antal årligen

förekomme.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Femte hufviultiteln.

3

På embetsverkets militära och ingeniörafdelningar hade med anledning

af det sålunda ökade arbetet personalen blifvit förstärkt genom

officerare och ingeniörer, som blifvit till tjenstgöring i embetsverket

kommenderade eller förordnade. Då deremot å embetsverkets civilafdelning

och särskildt dess kansli, der behofvet af förstärkta arbetskrafter

i all synnerhet gjort sig gällande, den ordinarie personalen

icke blifvit ökad, hade för göromålens behöriga gång extra ordinarie

tjenstemän måst i allt större utsträckning tagas i anspråk, utan att

detta oaktadt det i 1878 års stat för marinförvaltningen fastslagna belopp

till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga

biträden, 5,000 kronor, undergått någon förhöjning.

Visserligen hade, på underdånig framställning af marinförvaltningen,

under flera år till förstärkande af nyssnämnda anslag anvisats ett belopp

af 500 kronor; men detta hade dock endast i ytterst ringa män kunnat

bidraga till minskande af missförhållandet mellan det arbete, de extra

ordinarie tjenstemännen utfört, och den ersättning för arbetet, embetsverket

kunnat bereda dem.

Redan för flera år tillbaka visade det sig i följd af de ökade göromålen

nödvändigt, att sekreteraren i embetsverket under större delen

af den dagliga expeditionstiden hade amanuensbiträdert till sitt förfogande.

På grund häraf hade marinförvaltningen under de senare åren

förordnat två amanuenser att tjenstgöra å kansliet. Dock hade i anseende

till embetsverkets begränsade tillgångar ersättning åt amanuenserna

icke kunnat utgå med högre belopp årligen än 480 kronor åt

den ene af dem och 420 kronor åt den andre. Denna ersättning kunde

dock icke anses stå i rimligt förhållande till den tjenstgöring af tre

timmar och ofta än mera dagligen, som embetsverket för närvarande

fordrade af amanuenserna.

A civilafdelningen vore anstäld en amanuens med ett årligt arvode

af 000 kronor, hvilket, äfven detta, i förhållande till amanuensens arbete

vore alldeles för ringa.

Såsom exempel på amanuensarvodenas storlek i andra af de centrala

embetsverken ville marinförvaltningen erinra, att i kammarkollegium

utginge två amanuensarvoden å 1,500 kronor och sju å 1,200

kronor, i kammarrätten fyra arvoden å 1,800 kronor och tretton å

1,200 kronor, i telegrafstyrelsen tre arvoden å 1,600 kronor, två å

1,500 kronor, ett å 1,400 kronor, två å 1,200 kronor och två å 900

kronor; att i patent- och registreringsverket samtlige amanuenserna åtnjöte

1,200 kronor hvardera årligen, äfvensom att i allmänhet uti de embetsverk,

der, enligt hvad marinförvaltningen inhemtat, af amanuenserna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Femte hufrudtiteln.

fordrades motsvarande eller ock något mindre arbete än i marinförvaltningen,

amanuensarvodena utginge med belopp, ej understigande 1,200

kronor. Marinförvaltningen ansåge det derför billigt, att dess amanuenser

komme i åtnjutande af arvoden å ungefär sistnämnda belopp.

Af de i embetsverket tjenstgörande extra ordinarie tjenstemän,

hvilka icke vore amanuenser, hade flertalet tagits i anspråk för arbete

i verket merendels flera timmar dagligen. Härför hade icke kunnat

beredas dem annan ersättning än årlig gratifikation till belopp i allmänhet

vexlande mellan 100 och 200 kronor, en obetydlig godtgörelse,

särskilt då man toge hänsyn till de ringa utsigter till befordran, embetsverket

erbjöde.

För att embetsverket mätte kunna räkna på att få behålla, förutom

amanuenser, sådana extra ordinarie tjenstemän, som vore eller kunde

blifva verket till gagn, vore det nödvändigt, att åt dem bereddes eu

mera afsevärd uppmuntran i form af icke allt för obetydliga flitpenningar.

Äfven renskrifningsarlletet inom verket hade ökats så betydligt,

att det blifvit nödvändigt att hafva två fasta renskrifningsbiträden anstälda,

hvarförutom ändock tillfälliga renskrifningsbiträden måst anlitas. För

täckande af den ökade renskrifningskostnaden, hvilken delvis föranledts

af fartygsnybyggnader, hade, då anslaget till vikariatsersättningar, renskrifning

m. m. varit dertill otillräckligt, måst tagas i anspråk medel

från anslagen till berörda nybyggnader, en utväg som dock endast

undantagsvis och i nödfall borde få ifrågakomma. Fördenskull borde

det för renskrifningen afsedda anslag ökas så, att renskrifningskostnaden

kunde helt och hållet deraf utgå.

På de sålunda åberopade grunder och då den ökade arbetsbördan

icke berodde af tillfälliga omständigheter, utan fastmera, enligt hvad

antagas kunde, komme att allt fortfarande växa, erfordrades oundgängligen

en förhöjning af anvisningen till vikariatsersättningar, renskrifning,

flitpenningar och tillfälliga biträden med belopp ej understigande

3.500 kronor.

Marinförvaltningen hemstälde alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

dels anvisa för år 1898 ett belopp af 3,500 kronor till beredande af

något förhöjd ersättning åt amanuenser, e. o. tjenstemän och vaktbetjening

samt för bestridande af ökad renskrifningskostnad, dels ock

i nådig proposition föreslå Riksdagen att höja den nu i staten för

marinförvaltningen uppförda anvisning till vikariatsersättningar, renskrifning,

flitpenningar och tillfälliga biträden med 3,500 kronor till

8.500 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

5

I sammanhang härmed gjorde marinförvaltningen framställning om

uppförande af ett arvode å 1,500 kronor för en särskild advokatfiskal

inom embetsverket.

Vid underdånig föredragning den 31 december 1897 af marinförvaltningens

ifrågavarande, först den 18 i samma månad till sjöförsvarsdepartementet

inkomna skrifvelse fann Eders Kongl. Maj:t den då gjorda

framställningen icke till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Uti skrifvelse den 3 maj 1898 gjorde emellertid marinförvaltningen

förnyad underdånig framställning i ämnet och anförde dervid ytterligare

följande.

Embetsverkets arbetsbörda växte allt fortfarande, ett förhållande,

som tydligen framginge bland annat deraf, att antalet inkomna mål år

1897 utgjorde 4,621 mot 4,241 år 1896 och att antalet afgjorda mål

år 1897 uppgick till 4,603 mot 4,239 år 1896, äfvensom att antalet

koncept till utgående expeditioner, hvilket år 1896 uppgick till 2,055,

år 1897 belöpte sig till 2,244, häruti ej inberäknadt det stora antalet

muterade koncept till från embetsverket utgående skrifvelser.

Det läge i öppen dag, att det vore synnerligen olämpligt, att arbetet

i ett statens embetsverk skulle på grund af bristande medel

vara ordnadt på sådant sätt, som hittills i marinförvaltningen måst

vara fallet, och nära till hands läge det antagande, att, derest ändring

härutinnan ej skedde, embetsverket komme att blifva strandsatt på erforderliga

dugande arbetskrafter och dess förmåga att i behörig ordning

handlägga löpande ärenden äfventyras. I allt fall syntes det icke

vara riktigt att fordra ett ansträngande och maktpåliggande arbete af

personer, hvilka man icke kunde bereda en något så när skälig ersättning

för arbetet.

Med anledning af marinförvaltningens sålunda förnyade underdåniga

framställning, som jemväl afsåg anvisande af medel för ändamålet

för år 1899 samt uppförande af arvode för en advokatfiskal, behagade

Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 1 juli 1898, jemte förklarande

att Eders Kongl. Maj:t funne marinförvaltningens framställning om anställande

af en advokatfiskal i embetsverket ej böra föranleda någon

Kongl. Maj:ts åtgärd samt ej heller funne skäl att då ingå i pröfning

af vare sig frågan om proposition till Riksdagen angående förhöjning

i staten för marinförvaltningen eller frågan om anvisande för år 1899

af medel till ersättning åt amanuenser och e. o. tjenstemän m. m., för

år 1898 af femte hufvudtitelns allmänna besparingar till embetsverkets

förfogande ställa ett belopp af 3,500 kronor att jemte derför i stat anvisadt

anslag användas till ersättning åt amanuenser och e. o, tjenste
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Femte hufviidtiteln.

[2]

Disposition

af beviljad

lönefyllnad

för innehafvare

af vissa

befattningar.

män samt till bestridande af ökad renskrifningskostnad; och har Eders

Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 sistlidne december anvisat samma

belopp för år 1899, att användas på liknande sätt.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 16 september 1898 angående

utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 har marinförvaltningen,

med åberopande af den i embetsverkets förberörda två

underdåniga skrifvelser lemnade utredning, upprepat sin anhållan om

propositions aflåtande till Riksdagen angående höjning af anslaget till

vikariatsersättningar m. m.

Till de i marinförvaltningens anförda skrifvelser åberopade sifferuppgifter

kan läggas, att under år 1898 antalet af till embetsverket inkomna

mål utgjort 4,757 och antalet uppsatta koncept, så kallade imiterade

koncept oberäknade, 2,248. Uppgift angående antalet under

sistnämnda år afgjorda mål har ännu icke kunnat lemnas.

Af hvad sålunda i detta ärende förekommit synes mig framgå,

att här föreligger ett verkligt och stadigvarande behof, hvilket icke

lämpligen kan vidare tillgodoses med tillfälliga anvisningar; och hemställer

jag derför, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att höja den i staten för marinförvaltningen uppförda anvisning

till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden

med 3,500 kronor till 8,500 kronor och följaktligen i riksstaten

för år 1900 upptaga anslaget till marinförvaltningen, för närvarande

38,600 kronor, till ett med 3,500 kronor höjdt belopp, eller till 42,100

kronor.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Då Riksdagen år 1887 anvisade medel för ökande af antalet officerare

vid flottan med, bland andra, en flaggman, blef i sammanhang

härmed det ena af de lönetillägg å 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat

åt chefen för flottans stab och stationsbefälhafvaren i Carlskrona,

indraget och beträffande det andra bestämdt, att det finge användas till

lönefyllnad åt endera utaf innehafvarne af chefsbefattningen i marinförvaltningen,

chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen

i Carlskrona, derest han icke uppbure flaggmans lön.

Jemte de nu nämnda befattningarna synes mig ännu en befattning

vid flottan vara af den beskaffenhet, att dess innehafvare bör kunna

komma i åtnjutande af denna lönefyllnad, derest han icke innehar flaggmans

lön. Denna befattning är stationsbefälhafvarens vid Stockholms

station. Ifrågavarande befattning medför nemligen eu chefsställning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Femte hnfvudtiteln.

7

och, särskild! vid de icke sällan förekommande besöken af främmande

nationers örlogsfartyg, en representationsskyldighet, som kräfver utgifter,

livilka icke utan uppoffrande af enskilda medel kunna bestridas, om

befattningens innehafvare endast uppbär kommendörslön.

Någon betänklighet mot den sålunda ifrågasatta anordningen torde

så mycket mindre böra möta, som densamma ej skulle föranleda någon

ökad utgift af statsmedel. Skulle det någon gång inträffa, att två bland

innehafvarne af nu nämnda befattningar icke uppbure flaggmans lön,

torde förhållandet böra så ordnas, att den af dessa båda, som vore i

sin befattning äldre, finge uppbära lönefyllnaden.

På grund af det sålunda anförda hemställer jag, det täcktes Eders

Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att medgifva, att till erhållande af det årliga tillägg till fasta lönen

af 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat att tilldelas endera af innehafvarne

af chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefsbefattningen

vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen i Carlskrona, derest

han icke uppbär flaggmans lön, må.kunna ifrågakomma äfven stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Stockholm, derest denne icke uppbär

flaggmans lön, med iakttagande att, om två af nämnde befattningshafvare

icke uppbära dylik lön, tillägget skall tilldelas den af dem, som

är i sin befattning äldst; samt att detta medgifvande må få gälla

från och med 1899 års början.

Enligt statsrådsprotokollet den 31 december 1886 liemstälde chefen [3, 4]

för sjöförsvarsdepartementet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Reservbefäl.

Riksdagen att på ordinarie stat bevilja för utbildande och pensionering

af reservbefäl 24,150 kronor, deraf för förstnämnda ändamål 17,750

kronor. De beräkningar angående kostnaden för reservbefälets utbildning,

som af departementschefen lades till grund för denna hemställan,

utgingo derifrån, att ifrågavarande utbildning skulle vinnas dels genom

en ettårig aspirantkurs dels genom två särskilda repetitionskurser,

hvilka skulle af hvarje reservunderlöjtnant genomgås, den ena omkring

5 och den andra omkring 10 år efter aspirantkursens afsilande och

hvardera omfatta en tid af två månader under vintern. Då det tillika

förutsattes, att 10 reservofficerare skulle årligen utbildas, ställde sig

kostnadsberäkningen på följande sätt:

för 10 reservofficerares ettåriga utbildning

dagaflöning å 3 kr................................................ kr. 10,950: —

beklädnad å 20 kr. i månaden.......................... » 2,400: — ^3 350-

Transport 13,350: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Femte hufrudtiteln.

Transport 13,350: —

för 2 repetitionskurser, tillhopa 120 dagar:

dagaflöning å 3 kr................................................ kr. 3,600: —

beklädnad å 20 kr. i månaden........................... » 800: — 4,400:

Summa kr. 17,750: —

förutom naturaunderhållskostnaden, beräknad för den ettåriga kursen

till............................................................................................ kr. 1,934: 50

och för båda repetitionskurserna till...................................... x> 636: —

Summa kr. 2,570: 50,

hvilken senare summa likväl skulle i staten ingå i det till naturaunderhållet

anvisade anslag.

Sedan Riksdagen bifallit den i enlighet med departementschefens

hemställan aflåtna propositionen, utfärdades nådiga kungörelsen angående

utbildande af reservbefäl för flottan den 13 juli 1887, hvilken ännu är

i hufvudsak gällande. Enligt § 10 i denna kungörelse erhåller reservofficersaspirant

under den tid, han för sin utbildning tjenstgör vid flottan,

äfvensom reservunderlöjtnant under de tider, han genomgår föreskrifna

repetitionskurser, följande förmåner:

dagaflöning 3 kronor;

beklädnadshjelp 20 kronor i månaden;

naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet vid

sjömanskåren.

Då reservofficer inkallas till annan tjenstgöring, erhåller han resekostnads-

och traktamentsersättning, beräknad från lians hemort till den

station, han tillhör, samt aflöning under tjenstgöringstiden lika med officer

af motsvarande grad vid flottan.

Till 1897 års Riksdag aflät Eders Kongl. Maj:t, på hemställan af

dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, proposition om höjning

af anslaget till pensionering af reservbefäl; och framhöll departementschefen

i det yttrande till statsrådsprotokollet, hvarmed han motiverade

sin hemställan i ämnet, att den nuvarande anordningen, enligt hvilken

repetitionskurserna vore förlagda till vintern och endast omfattade en

tid af två månader hvardera, icke vore tillräcklig att bibringa reservofficerarne

den öfning, som för befäls utöfvande numera vore oundgängligen

nödvändig, hvarför departementschefen ansåg, att repetitionskurserna

borde förläggas till sommaren och omfatta en tid af minst 2,

högst 5 månader.

Den då gjorda propositionen blef icke af Riksdagen bifallen, hvaremot

1898 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts proposition

s. 9 Kontrollera mot PDF

. Femte hnfvudtiteln.

9

om ändrade grunder för reservbefälets pensionering, medgaf, att de reservofficerare,

som hädanefter antagas vid flottan, må, derest de fullgöra

den tjenstgöringsskyldighet, som nu är eller framdeles kan för

sådana reservofficerare varda stadgad, efter uppnådda femtiofem års

ålder åtnjuta en årlig pension till belopp af 300 kronor.

Då den skrifvelse, hvaruti detta Riksdagens beslut anmäldes, den

20 maj 1898 föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t, behagade Eders Kongl.

Maj:t anbefalla chefen för flottans stab att inkomma med förslag till ny

kungörelse angående utbildande af reservbefäl för flottan; och har chefen

för flottans stab med underdånig skrifvelse den 31 nästlidne augusti

öfverlemnat förslag i ämnet.

I denna skrifvelse erinrar chefen för flottans stab, hurusom behofvet

af en utsträckning af repetitionsöfningarnas omfång och längd redan

flera gånger blifvit i underdåniga generalrapporter från särskilda

års kusteskadrar framhållet och att jemväl chefen för flottans stab vid

flera tillfällen uttalat sig rörande tillvaron af detta behof. Dervid hade

bland annat anförts, att, i den mån ytterligare materiel för flottan anskaffades,

ökades äfven vigten af att reservofficerarne såväl under aspirantkursen

som under repetitionskurserna erhölle vederbörlig utbildning

uti de tjenstebefattningar, som de vid mobilisering skulle bestrida; att

visserligen några reservofficerare, på grund af frivillig öfverenskommelse

och mot aflöning från öfningsanslaget i enlighet med bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 13 juli 1887, deltagit i de senare årens eskaderöfningar;

men att, då det icke kunde med säkerhet påräknas, att

sådana aftal alltid skulle kunna träffas, ändrade bestämmelser angående

reservofficerares tjenstgöringsskyldighet för uppnående af erforderlig

utbildning borde vidtagas.

Enligt det nu af chefen för flottans stab framlagda förslaget skulle

hvardera repetitionsöfningen från nu föreskrifna längd af 2 månader

vintertiden utsträckas till högst 6 månader utan angifvande af viss årstid.

Vidare skulle enligt samma förslag repetitionsöfningarna bestå

dels af repetitionskurs dels af praktisk tjenstgöring i enlighet med af

Eders Kongl. Maj:t i kommandoväg utfärdade bestämmelser.

I sammanhang härmed har chefen för flottans stab föreslagit, att

reservofficers aflöningsförmåner under tjenstgöring skulle vara lika med

officers af motsvarande grad vid stammen. Om nemligen — yttrar

med afseende härå bemälde chef — repetitionsöfningarna komme att

bestå af såväl repetitionskurs som derpå följande praktisk tjenstgöring,

torde det ej vara lämpligt, att, såsom för närvarande egde rum, reservofficer

under den tid, han genomginge den föreskrifna repetitionskursen,

Bih. till lliksd. Blot. 1891). 1 Samt. 1 Afd. 1 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Femte hufvudtiteln.

uppbure aflöning i likhet med reservofficersaspirant, men deremot, då

han inkallades till annan tjenstgöring, skulle åtnjuta samma förmåner

som officer af motsvarande grad vid stammen; ty då under repetitionsöfningarna

den praktiska tjenstgöringen omedelbart komme att ansluta

sig till repetitionskursen, komme öfvergången från eu aflöningsgrund

till eu annan att ske under pågående tjenstgöring, hvilket skulle medföra

afsevärda olägenheter. Skilnaden i aflöning i ena eller andra fallet

vore så obetydlig, att den ej torde behöfva tagas i betraktande.

Derjemte har chefen för flottans stab föreslagit, att reservofficer skulle

ega åtnjuta godtgörelse enligt resereglementet för resor i tjensten; hvaremot

stabschefen ansett, att reservofficer icke borde åtnjuta dagtraktamente

under uppehåll å den flottans station, dit han blifvit inkallad för genomgående

af repetitionsöfningar.

Lika med chefen för flottans stab anser jag, att den utbildning,

som jemlikt bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 bibringas

flottans reservofficerare, numera, hvad repetitionskurserna beträffar,

icke är tillräcklig för att göra desse reservofficerare skicklige att

till gagn för vapnet bestrida de befattningar, som vid mobilisering äro

för dem afsedda. Den väsentligaste bristen i hithörande bestämmelser

ligger uppenbarligen deruti, att repetitionskurserna äro förlagda till

vintern, i följd hvaraf i dessa kurser icke kan ingå öfning i den vigtiga

tjensten ombord. Det synes mig derför nödvändigt, att denna inskränkning

beträffande den tid af året, då repetitionsöfningarna skola

ega rum, borttages och att jemväl åt öfningarna anslås en något längre

tid. Chefen för flottans stab har, såsom jag nyss nämnt, i sistberörda

hänseende föreslagit, att tidslängden skulle bestämmas till högst 6

månader.

Härvid får dock icke förbises, att båda de föreslagna ändringarna

i väsentlig mån öka de förpligtelser, som åläggas reservofficerarne.

De fleste af desse äro anstälde såsom befäl å handelsfartyg, och det

måste för dem blifva betydligt mera betungande att ställa sig till flottans

förfogande under seglationstiden än under vintern, då seglationen

vanligen upphört, likasom ock hvarje utsträckning af öfningstiden måste

verka i samma riktning. Med hänsyn härtill och för att icke framkalla

den faran, att icke tillräckligt antal lämpliga personer komma att söka

inträde i flottan såsom reservbefäl, vågar jag icke förorda chefens för

flottans stab förslag oförändradt, så fördelaktigt detsammas antagande

än skulle vara för reservbefälets utbildning. Jag anser dock, att en

stor förbättring i denna utbildning skulle vinnas, om repetitionsöfninningarna

komme att för hvarje reservunderlöjtnant omfatta en tid af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

11

sammanlagd! 6 månader, deraf 4 månader ombord, öfningarna skulle

då för hvarje reservunderlöjtnant antingen förläggas till två särskilda

tidpunkter samt omfatta hvardera gången en tid af högst 3 månader, deraf

2 månader ombord, eller ock kunna fullgöras under ett år, då tjenstgöringstiden

skulle blifva högst 6 månader, deraf 4 ombord. Den senare

anordningen skulle antagligen vara, med hänsyn till reservunderlöjtnanternas

civila yrke, för dem lämpligare och torde medföra i det närmaste

samma gagn för deras sjömilitära utbildning. Kostnaderna för de årliga

öfningarna skulle i båda fallen blifva desamma.

Då jag sålunda bär för afsigt att föreslå en ökad tjenstgöringsskyldighet

i fredstid för reservofficerare vid flottan, anser jag mig jemväl

böra i hufvudsak biträda hvad chefen för flottans stab föreslagit

rörande deras aflöning under tjenstgöring, hvarigenom de skulle blifva

likställda med officerare i motsvarande grad vid flottans stam, d. v. s.,

såvidt repetitionsöfningarna angår, underlöjtnanter vid flottan. För en

tid af 3 månader, deraf 2 månader ombord, skulle afloningsförmånerna

för en reservunderlöjtnant utgöra:

lön för 3 månader å kronor 50: — ................................. kronor 150: —

dagaflöning: 1 mån. i land å kr. 60: —...... kr. 60: —

2 mån. ombord å » 90: — . ... » 180: — ^ 240- _

dietpenningar: 2 mån. ombord å kronor 90: —............ » 180: —

inqvarteringsersättning: 1 mån. i land å kronor 25: — )) 25: —

Summa kronor 595: —

Vare sig att 20 reservunderlöjtnanter inkallas för tjenstgöring under

3 månader eller 10 för tjenstgöring under 6 månader, blifver årliga

kostnaden densamma eller 11,900 kronor, hvilken summa med 7,500

kronor öfverstiger det belopp af 4,400 kronor, som nu är för ifrågavarande

ändamål anvisadt under anslaget till aflöning för flottans kårer

och stater; hvaremot någon besparing skulle uppkomma derigenom att

naturaunderhåll eller ersättning derför icke skulle utgå under tjenstgöring

i land.

Deremot anser jag, att någon ersättning för reservunderlöjtnants

resa till eller från station, der han har att inställa sig för repetitionsöfningarnas

fullgörande, icke bör ifrågakomma.

Då de personer, hvilka ingått såsom reservofficersaspiranter under

nu gällande bestämmelser, icke utan eget frivilligt åtagande torde vara

pligtige att underkasta sig den sålunda föreslagna ökade tjenstgörings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Femte hufvudtiteln.

skyldigheten, kan det ej med visshet beräknas, huru många reservunderlöjtnanter,

som under de närmaste åren skulle komma att deltaga

i de utsträckta repetitionsöfningarna. Med afseende härå synes det

mig vara lämpligast, att i riksstaten för år 1900 anslaget till aflöning

för flottans kårer och stater minskas med det för reservofficerares repetitionskurser

nu afsedda belopp, 4,400 kronor, och att i stället såsom

ett särskildt anslag under femte hufvudtiteln med natur af reservationsanslag

uppföres ofvannämnda belopp 11,900 kronor till repetitionsöfningar

för reservofficerare.

Det är emellertid af största vigt, att så många som möjligt af

redan utnämnde reservofficerare komma att deltaga i de utvidgade repetitionsöfningarna.

Då detta endast kan ske genom deras frivilliga

åtagande, hvilket åter torde vara i viss mån beroende af de förmåner,

som kunna erbjudas dem såsom ersättning derför, synes det mig lämpligt,

att sådana äldre reservofficerare beredes möjlighet att komma i åtnjutande

af samma förmåner i fråga om pensionering, hvilka jemlik!

Riksdagens år 1898 gjorda medgifvande kunna tilläggas derefter antagne

reservofficerare. Detta skulle kunna ske derigenom, att dem tillädes

fyllnad till 300 kronor i den lifränta, som på grund af verkställd insättning

i rånte- och kapitalförsäkringsanstalt skulle tillkomma dem vid

55 års ålder, hvilken fyllnad skulle utgå såsom årlig pension till sådana

reservofficerare efter uppnådda femtiofem års ålder. Beloppet af denna

fyllnadspension bör kunna utan svårighet uträknas äfven i de fall, att

vid insättningen i rånte- och kapitalförsäkringsanstalten förbehållits,

att lifräntan i verkligheten skulle börja att utgå vid eu lägre ålder,

eller att insättningen skett för erhållande af ett kapital vid viss ålder.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag underdånigst hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1900 under femte hufvudtiteln uppföra såsom

reservationsanslag ett belopp af 11,900 kronor till repetitionsöfningar

för reservofficerare; samt

att medgifva, att reservofficer vid flottan, för hvilken insättning i

ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skett i enlighet med bestämmelserna

i nådiga kungörelsen angående utbildande af reservbefäl för flottan den

13 juli 1887, må, derest han fullgör den tjenstgöringsskyldighet, som

nu är eller framdeles kan för sådana reservofficerare varda stadgad,

efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående lifstid åtnjuta

en årlig pension, lika stor med det belopp, hvarmed den lifränta, som

på grund af den verkstälda insättningen skulle honom tillkomma vid

femtiofem års ålder, understiger 300 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Femte hufyudtiteln.

13

Uti underdånig ansökning af den 26 och 29 november 1897 hafva

kammarskrifvarne vid flottans stationer i Carlskrona och Stockholm

anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om

icke löneförbättring skulle kunna sökandena beredas samt, för den

händelse afseende fästes vid denna underdåniga begäran, hos Riksdagen

göra framställning om anvisande till lägsta gradens tjenstemän vid flottans

civilstat af ytterligare ett ålderstillägg å 500 kronor, att utgå efter 10

års tjenstgöring.

Till stöd för denna framställning hafva sökandena anfört följande.

Enligt nu gällande, den 10 juli 1884 i nåder fastställda stat för

flottans civilstat åtnjöte en kammarskrifvare vid flottan följande aflöningsförmåner:

lön 1,200 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och,

efter 5 års tjenstgöring, ett ålderstillägg å 500 kronor, hvarigenom årsinkomsten

för en sådan tjensteman kunde uppgå till 2,000 kronor —

således det högsta lönebelopp han hade att påräkna. Utan att till fullo

känna de motiv, som vid uppgörandet af nämnda lönestat varit bestämmande

och ledt derhän, att lägsta gradens tjensteman vid flottans civilstat

medgifvits endast ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjenstgöring,

under det att andra tjenstemän vid samma stat tillerkänts två

sådana tillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå efter respektive 5 och

10 års tjenstgöring, ansåge sökandena dock sannolikt, att skälet härför

varit utsigten för en kammarskrifvare vid flottan att vinna befordran

efter en tjenstetid af omkring 10 år, hvarigenom således ett andra

ålderstillägg för honom vore alldeles obehöflig!. Möjligt vore, att vid

tiden för löneregleringen ett dylikt antagande hade berättigande; för

närvarande torde dock icke så vara fallet. För närvarande uppginge

medelåldern för samtliga kammarskrifvarne vid flottans båda stationer

till 37 11 år, och före vunnen befordran hade hvar och en tjenstgjort

såsom e. o. kammarskrifvare under en tid, som varierade mellan 6 och

14 år. Af dessa femton tjenstemän hade nu fyra hvardera en ordinarie

tjenstetid af tio år och derutöfver, och från och med år 1898 vore af

öfrige icke mindre än tio berättigade till ålderstillägg. Minst halfva

antalet af dessa hade icke någon utsigt att nå befordran inom de närmaste

tio åren, för så vidt befordringarne hädanefter komme att följa

samma gång som under den senast förflutna tiden. Aflöningsförmånerna

för tjenstemän vid andra statens verk och inrättningar, der kompetensvilkoren

vore likartade, stälde sig äfven vid jemförelse betydligt gynsammare.

För handen varande och, så vidt man nu kunde döma, blifvande

förhållanden syntes derför tala för behofvet af ett andra ålderstillägg.

[5.]

Andra ålderstillägg

för

kammarskrifvarne

samt

väblarne vid

flottans

stationer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Femte hutYndtiteln.

Under åberopande af det nu anförda samt enär förändrade förhållanden

inträdt under loppet af de 23 år, som förflutit sedan nu gällande aflöningsstat

för flottans civilstat uppgjordes — dervid särskilt lefnadsomkostnadernas

stegring borde tagas i betraktande — och då flottans

utveckling under senare åren medfört trägnare tjenstgöring, hvarigenom

möjligheten till extra förtjenster minskats, hade sökandena vågat göra

nu förevarande framställning.

Efter härå erhållen nådig remiss har marinförvaltningen i ärendet

inhemtat yttranden från stationsbefälhafvarne vid flottans stationer.

Stationsbefälhafvaren i Carlskrona har öfverlemnat och åberopat

ett från räkenskapskontoret vid stationen infordradt yttrande, uti hvilket,

med hänvisning till utarbetade uppgifter rörande de fenster, till hvilka

kammarskrifvare kunna befordras, kammarskrifvarnes vid stationen

tjenstetid m. m., bland annat anförts att, sedan under den tid, som

närmast föregick 1874 års lönereglering för flottans civilstat, en del

äldre extra ordinarie tjenstemän afgått för att söka sin utkomst på

annat håll och endast ett fåtal unge män funnit för sig lämpligt att

inträda vid denna stat, de å staten qvarstående derefter lyckats vid

icke alltför långt framskriden ålder vinna befordran, men att, med den

stadga befordringarna inom civilstaten numera kunde anses hafva vunnit,

det kunde tagas för gifvet, att endast undantagsvis befordran af kammarskrifvare

komme att vinnas före tillryggalagd 10 års tjenstetid,

hvadan behofvet af ett andra ålderstillägg för kammarskrifvarne torde

vara sjelfklart; och har stationsbefälhafvaren för egen del anfört, att

han saknade anledning att icke förorda ifrågavarande underdåniga hemställan.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm har jemväl öfverlemnat yttrande

af räkenskapskontoret vid stationen, hvilket intet väsentligt haft att

erinra mot de för den underdåniga ansökningen anförda skälen och i

öfrigt påpekat, dels hurusom af flottans rulla framginge, att de 4 äldste

kammarskrifvarnes lefnadsålder läge mellan 45 och 41 år och deras

tjenstetid mellan 10 ''/j och nära 13 år, de två dernäst äldstes lefnadsålder

mellan nära 47 och nära 45 samt deras tjenstetid mellan nära 9

och öfver 8 år, samt att den till lefnadsåren yngste kammarskrifvaren

vore öfver 29 år gammal och den senast utnämnde 47 år, dels att

samtlige kammarskrifvare vid flottan utom den sist utnämnde innehade

den tjensteålder, som berättigade till det i stat medgifna ålderstillägg,

hvaraf framginge, att omsättningen af civilstatens tjenstemän vore synnerligen

trög och att sökandenas förhoppningar om befordran på ett

för dem kännbart sätt gått om intet, hvadan det vore billigt och önsk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

15

värdt, att något gjordes till förbättrande af deras ställning; och har

stationsbefälhafvaren, enär samtliga de af sökandena till stöd för deras

framställning åberopade skälen talade för billigheten deraf och med

hänsyn för öfrigt till den långa e. o. tjenstetid, de fleste af dem före

sin befordran till kammarskrifvare tillrygga lågt, till de efter löneregleringen

fördyrade lefnadsförhållandena och till den trägnare tjenstgöring,

flottans utveckling medfört, på det varmaste tillstyrkt, att vederbörligt

afseende måtte fästas vid den underdåniga framställningen.

Marinförvaltningen, som den 28 december 1897 afgifvit eget underdånigt

utlåtande i ämnet, har deruti anfört följande.

Jemväl beträffande den från femte hufvudtiteln aflönade civila

tjenstemannapersonalen syntes tiden vara inne att taga i öfvervägande

möjligheten att förbättra deras ställning, hvilka för sitt arbete njöte

den minsta lönen. Nu gällande stat för flottans civilstat grundade sig

på 1874 års Riksdags beslut om lönereglering för civilstaten. Sedan

dess hade otvifvelaktigt de förhållanden, som borde komma i betraktande

vid bedömandet af föreliggande fråga, förändrats. Marinförvaltningen

ansåge sig således böra understödja kammarskrifvarnes underdåniga

framställning. Hvilken ökad utgift, som skulle föranledas af

det sökta andra ålderstilläggets beviljande, läte sig icke med bestämdhet

beräkna. Hvad anginge Carlskrona station, till hvilken hörde 11

af kammarskrifvarnes hela antal, 15, syntes någon tillförlitlig ledning

för omdömet härutinnan icke vara att hemta från de af dervarande

räkenskapskontor i dess afgifna yttrande åberopade uppgifter, enär

dessa dels vid beräkningen af kammarskrifvarnes utsigter till befordran

tagit hänsyn allenast till pensionsåldern för innehafvarne af de tjenster,

till hvilka befordring kunde ifrågakomma, dels med afseende å de tider,

då det sökta andra ålderstillägget skulle tillkomma kammarskrifvarne

vid stationen, förutsatt att ingen befordran alls inom kammarskrifvaregraden

skulle ega rum. Marinförvaltningen hade ansett sig kunna antaga,

att omkring eu tredjedel af hela antalet kammarskrifvare komme

att i regel innehafva den tjensteålder, som skulle berättiga till andra

ålderstillägget. Under sådan förutsättning skulle ett belopp af 2,500

kronor motsvara den ökade utgift från femte hufvudtitelns anslag till

ålderstillägg, hvilken nu vore i fråga. På grund af det sålunda anförda

hemstälde marinförvaltningen, att Eders Kong! Maj:t täcktes hos Riksdagen

föreslå sådan ändring af gällande stat för flottans civilstat, att

kammarskrifvarnes lön, hvilken enligt nu gällande bestämmelse efter 5

års tjenstgöring i samma grad ökas med 500 kronor, må efter 10 års

tjenstgöring i samma grad ökas med ytterligare 500 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Femte liufvudtiteln.

Med hänsyn dertill, att detta ärende först helt nära början af 1898

års Riksdag i fullständigt skick inkom, ansåg sig dåvarande chefen för

sjöförsvarsdepartementet icke böra hemställa om aflåtande af nådig

proposition i ämnet.

I sin underdåniga skrifvelse den 16 september 1898 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 har marinförvaltningen,

under åberopande af den genom embetsverkets förutnämnda

underdåniga utlåtande af den 28 december 1897 förebragta utredning,

förnyat sin deri gjorda hemställan.

De skäl, som i detta ärende blifvit anförda för bifall till den gjorda

underdåniga framställningen, synas mig böra föranleda dertill, att proposition

i ämnet nu aflåtes till Riksdagen. Om ifrågavarande tjenstemäns

aflöningsförmåner sammanställas med, exempelvis, de förmåner,

som tillkomma kammarskrifvarne i tullverket, hvilkas befattningar väl

torde vara närmast jemförliga med kammarskrifvarnes vid flottan, så

visar sig, att de sistnämnde äro betydligt ogynsammare stälde. Af de

i tullverkets aflöningsstat för år 189 8 upptagne 66 kammarskrifvare

åtnjuta 60 lön af 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar till belopp af

500 kronor och två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera samt uppnå

sålunda en slutaflöning af 3,000 kronor, under det att de återstående

6 med 1,500 kronors lön, 300 kronor i tjenstgöringspenningar och 2

ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, efter 10 års tjenst kunna komma

i åtnjutande af 2,400 kronors aflöning.

I sammanhang härmed anhåller jag att få för Eders Kongl. Maj:t

anmäla en annan fråga rörande flottans civilstat.

De vid flottans stationer anstälde väblar — hvilka hafva till åliggande,

bland annat, att hos vederbörande befäl till laglig beifran anmäla,

om någon till flottan hörande under tjenstgöring föröfvat brott eller

beträdts med försnillning eller annan olaglighet eller oordning af beskaffenhet

att vid krigsrätt böra upptagas, att vara allmän åklagare i

krigsrätt, då målsegaren ej sjelf åtalar målet samt saken ej är af den

vigt och beskaffenhet, att särskild aktor skall förordnas, samt att tillse,

det arrestanter väl bevakas och tillbörligen behandlas, äfvensom öfver

dem föra noggrann förteckning — åtnjuta enligt gällande stat en aflöning

af 600 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

hvarjemte de efter fem års tjenstgöring kunna erhålla ett

ålderstillägg af 200 kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift har väbeln vid flottans

station i Stockholm anhållit, det åtgärder måtte vidtagas till förbätt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Femte hufTudtiteln.

17

rande åt'' honom tillkommande löneförmåner, antingen på det sätt, att

såväl lön som tjenstgöringspenningar blefve förhöjda, eller ock så,

att ett andra ålderstillägg finge efter 10 års tjenst utgå, samt att

denna förmån finge åtnjutas från början af år 1898. Till stöd för

denna anhållan har hufvudsakligen anförts, att, sedan från nyss omförmälda

aflöningsförmåner af tillhopa 1,000 kronor afdragits afgifterna

till flottans pensionskassa, 44 kronor om året, samt de till stat och

kommun utgående skatter blifvit guldna, återstoden af aflöningen vore

otillräcklig att försörja väbeln och hans familj; att jemlikt Eders Kongl.

Maj:ts nådiga förklaring den 23 september 1887 de vid flottans stationer

anstälde väblar innehade lika värdighet med flaggunderofficerare vid

flottan, under det att, hvad löne- och pensionsvilkoren beträffade, väbel,

äfven med inräknande af ålderstillägg och tjenstgöringspenningar, icke

åtnjöte samma förmåner, som tillkomme en till tjenstgöring icke inkallad

underofficer af 2:a graden, och ej uppbure ens hälften af det

belopp, som tillkomme flaggunderofficer vid maskiniststaten, då denne

icke vore sjökommenderad; att pension jemte fyllnadspension efter 30

års tjenst utginge för väbel med endast 600 kronor, då den för underofficer

af 2:a graden med vederlikar å andra flottans stater belöpte sig

till 864 kronor; samt att väbel vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår

visserligen vore berättigad till förhöjd pension, men att denna

med 200 kronor understege det belopp, som tillkomme flaggunderofficer

och deras öfrige vederlikar efter 55 lefnads- och 30 tjensteår.

Denna underdåniga framställning jemte ett från auditören vid

flottans station i Stockholm deröfver infordradt yttrande har stationsbefälhafvaren

med skrifvelse den 8 januari 1898 öfverlemnat till chefen

för sjöförsvarsdepartementet samt dervid, med instämmande i den af

auditören uttalade åsigt, att väbelns löneförmåner, hvilka icke motsvarade

det numera i betydlig grad ökade, maktpåliggande arbete, som

med hans befattning vore förenadt, måste anses vara för hans lefnadsförhållanden

synnerligen otillräckliga, förordat såsom lämpligaste sättet

för frågans lösning, att ett andra ålderstillägg blefve väbeln beredt.

Efter erhållen nådig remiss har marinförvaltningen i ärendet infordrat

yttrande från stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona,

hvilken i skrifvelse den 3 maj 1898, med öfverlemnande af ett

utaf auditören vid stationen afgifvet yttrande, anfört, att, då väbelns

vid Carlskrona station aflöningsförmåner i och för sig måste betraktas

såsom numera väl ringa i förhållande till den ökade mängden och

vigten af de med hans befattning förenade göromål, och denne väbel

med hänsyn till tjenstegöromålens omfång syntes befinna sig i sämre

Bih. till Riksd. Vrot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Femte hufyudtlteln.

läge än väbeln vid Stockholms station, det icke vore obilligt, att bättre

löneförmåner bereddes jemväl väbeln vid flottans station i Carlskrona,

hvarjemte stationsbefälhafvaren, i öfverensstämmelse med hvad för

väbeln vid Stockholms station föreslagits, förordat, att väbel vid flottan

måtte förklaras berättigad att komma i åtnjutande af ett andra ålderstillägg

å 200 kronor.

Marinförvaltningen har i underdånigt utlåtande i detta ärende den

16 september 1898 på de af stationsbefälhafvarne anförda och åberopade

skäl förklarat sig vilja hemställa om nådig proposition till Riksdagen

i syfte dels att bereda väbel vid flottan förbättrade löneförmåner

på det sätt stationsbefälhafvarne förordat, dels att rätten till den sålunda

föreslagna löneförbättringen måtte få tillämpas från och med år

1899; och har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse samma

dag angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel gjort hemställan

i berörda syfte.

På grund af hvad sålunda förekommit rörande såväl kammarskrifvarnes

som väblarnes vid flottans stationer aflöningsförhållanden får

jag i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå

Riksdagen

att medgifva sådan ändring i gällande stat för flottans civilstat

dels att kammarskrifvarnes lön, som enligt nu gällande bestämmelser

efter 5 års tjenstgöring i samma grad ökas med 500 kronor, må

efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring i denna grad ökas med ytterligare

500 kronor, dels att väbel, för hvilken lönen enligt nu gällande bestämmelser

efter 5 års tjenstgöring i nämnda egenskap ökas med 200

kronor, må efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom väbel kunna

erhålla en ytterligare lönetillökning af 200 kronor.

[6] Genom nådigt bref den 5 februari 1897, angående en del under
Inqvarterings-

officerares å månadslönarestaten underdåniga ansökan om befrielse från

bidrag. aflöningsafdrag för bostad i kronans hus, blef, bland annat, uppdraget

åt marinförvaltningen att, vid afgifvande framdeles af underdånigt förslag

till ny stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare

åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar, tillse, huruvida

samtliga till tjenstgöring vid flottans stationer eller varf inkallade underofficerare

kunde beredas inqvarteringsbidrag, då de icke åtnjöte fri

bostad i kronans hus.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 10 september 1897 angående

utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel år 1899 anmälde marinförvaltningen,

att embetsverket med anledning häraf infordrat yttrande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Femte liufvndtiteln.

19

och förslag i ämnet från stationsbefälhafvarne vid flottans stationer och

att sådana yttranden och förslag jemväl inkommit, men att marinförvaltningen,

med anledning af då föreliggande förslag till omorganisation

af sjömanskåren och ökning af underofficerskåren m. in. och då det

icke, innan frågorna härom blifvit afgjorda, kunde med säkerhet bedömas,

hvilka ändringar, som borde vidtagas uti gällande, af Riksdagen

faststälda stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare

åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar, icke ansett

sig då kunna framställa underdånigt förslag i detta ämne.

Deremot har marinförvaltningen numera, sedan 1898 års Riksdag

beslutat förändrad organisation af sjömanskåren och i sammanhang

dermed ökning af underofficerskåren m. m., ansett tidpunkten för en

lösning af denna fråga vara inne och med sin underdåniga skrifvelse

den 16 sistlidne september öfverlemnat förslag till ny inqvarteringsstat.

Den princip, som låg till grund för den i sammanhang med 1876

års lönereglering för flottans kårer och stater upprättade och allt hittills

i hufvudsak oförändrade stat, hvarom nu är fråga, vär, att alla de ständiga

befattningarna i land skulle vara förenade med boställe eller ersättning

derför i penningar. I enlighet med denna grundsats hafva

sedermera vid 1877 och 1885 årens Riksdagar i staten upptagits nya

befattningar, som ansetts böra till de ständiga hänföras. Vid 1877 års

Riksdag medgafs tillika, att officer, som är till tjenstgöring vid flottans

militärdepot eller varf kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i

kronans hus eller enligt gällande stat är berättigad till ersättning derför

i penningar, må, derest lian icke å gammal lönestat qvarstår, uppbära

inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af 300 kronor vid

Carlskrona och 400 kronor vid Stockholms station. Denna förmån utsträcktes

sedermera af 1883 års Riksdag på det sätt, att officer, hvilken

är till tjenstgöring i flottans öfverstyrelse eller i sjöförsvarsdepartementers

kommandoexpedition eller vid flottans station kommenderad och

icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller enligt ofvanstående stat är

berättigad till ersättning derför i penningar, eger uppbära inqvarteringsbidrag

med ett efter år räknadt belopp af 300 kronor vid Carlskrona

och 400 kronor vid Stockholms station. Slutligen har enligt 1897 års

Riksdags beslut tillkommit fäst inqvarteringsbidrag för chefen för sjökrigshögskolan

och adjutanten hos denne chef.

Med tillämpning af den förut godkända principen, att alla af officerare

bestridda befattningar, hvilka kunna anses såsom ständiga, borde

i staten upptagas, har marinförvaltningen i sitt nu framlagda förslag

uppfört 3 nya inqvarteringsbidrag till officerare, tjenstgörande i marin
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Femte hufvudtiteln.

förvaltningen, enligt hvars instruktion 5 officerare skola vara anstälda

i embetsverket. I enlighet med sitt den 16 sistlidne september afgifna

utlåtande öfver en af chefen för flottans stab gjord framställning rörande

inqvarteringsbidrag till i staben tjenstgörande officerare har marinförvaltningen

i statförslaget uppfört inqvarteringsbidrag, förutom till

chefen för staben, jemväl till 2 afdelningschefer med 1,000 kronor åt

hvardera och till 8 i staben tjenstgörande officerare med samma belopp

som till öfriga i flottans öfverstyrelse tjenstgörande officerare. Hvad

angår flottans stationer har marinförvaltningen i förslaget upptagit följande

nya inqvarteringsbidrag med samma belopp, som för närvarande

utgå till samma slags eller likstälda befattningar, nemligen:

vid Carls- vid Stockkrona

holma

station: station:

till kadettofficer............................................................................ — 1

» adjutant hos stationsbefälhafvaren .................................. 1 1

» kompanichefer vid sjömanskåren..................................... 5 3

» äldste officer vid artilleridepartementet.......................... 1 —

» biträdande officer vid artilleridepartementet för torped
materielen.

.......................................................................... 1 1

» officer vid sjöinstrument- och sjökarteförrådet, i stället

för i gällande stat upptagen äldste officer vid mindepartementet,

jemlikt nådiga brefvet den 14 december

1888 ..................................................................... 1 1

» informationsofficerare vid underbefäls-och minskolorna 2 1,

hvarjemte i sjelfva staten intagits de inqvarteringsbidrag, som af 1897

års Riksdag beviljades för chefen för sjökrigshögskolan och den hos

bemälde chef anstälde adjutant med tillhopa 1,500 kronor.

Beträffande underofficerspersonalen har marinförvaltningen haft att

iakttaga det genom nådiga brefvet den 5 februari 1897 embetsverket

meddelade uppdrag att vid afgifvande af sådant förslag, som nu är i

fråga, tillse, huruvida samtliga till tjenstgöring vid flottans stationer

eller varf inkallade underofficerare kunde beredas inqvarteringsbidrag,

då de icke åtnjöte fri bostad i kronans hus. Denna nådiga föreskrift

har föranledt dertill, att i sjelfva staten blifvit utöfver nuvarande inqvarteringsbidrag

uppförda vid Carlskrona station, på sätt stationsbefälhafvaren

förordat, inqvarteringsbidrag till 6 informationsunderofficerare

samt vid Stockholms station till en underofficer tjenstgörande

hos kommendanten, en uppbördsman i kaserner m. m. och en informationsunderofficer

samt att i öfrigt genom eu vid staten fogad anmärk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Femte hufrudtlteln.

21

ning 2:o tillagts till tjenstgöring inkallade underofficerare en förmån,

motsvarande den, som enligt anmärkning l:o tillkommer officerare.

För underofficerare har marinförvaltningen såväl i sjelfva staten

som i anmärkningen 2:o vid densamma upptagit inqvarteringsbidrågets

belopp till 100 kronor vid Carlskrona och 150 kronor vid Stockholms

station. Mot detta belopp har jag, hvad underofficerarne af 2:a graden

beträffar, icke något att erinra. För flaggunderofficerarne deremot torde

med hänsyn till de höjda löneförmåner för motsvarande underbefäl

vid armén, som af chefen för landtförsvarsdepartement föreslagits, och

på det att icke flaggunderotficerarne måtte komma i sämre ställning än

nämnda underbefäl vid armén, inqvarteringsbidraget böra sättas något

högre, nemligen till 150 kronor vid Carlskrona och 200 kronor vid

Stockholms station.

I eu till chefen för sjöförsvarsdepartementet stäld skrifvelse har

chefen för sjökrigshögskolan hemstält, att jemväl de officerare, hvilka

kommenderats att genomgå kurs vid nämnda högskola, måtte komma i

åtnjutande af inqvarteringsbidrag, och har marinförvaltningen i häröfver

afgifvet utlåtande af den 9 sistlidne december föreslagit, att åt anmärkning

l:o vid det af embetsverket förut afgifna förslaget till inqvarteringsstat

måtte gifvas sådan affattning, att jemväl de till genomgående af

kurs vid sjökrigshögskolan kommenderade officerare deri upptagas.

Den ökade årliga utgift, som skulle föranledas af det utaf marinförvaltningen

med dess underdåniga skrifvelse den 16 september 1898

öfverlemnade statförslagets godkännande, har af marinförvaltningen beräknats

till 18,000 kronor. Den af mig ifrågasatta förändringen beträffande

flaggunderofficerarne skulle medföra en ytterligare ökad utgift

af i rundt tal 1,000 kronor. Utgiften för inqvarteringsbidrag åt officerare,

som genomgå kurs vid sjökrigshögskolan, torde, med afseende

dels derå, att kurserna för högskolan icke äro beräknade att omfatta

längre tid än 7 månader af året, dels derå, att flertalet i dessa

kurser deltagande officerare, om de ej dertill blifvit kommenderade,

skulle på grund af andra kommenderingar varit under motsvarande tid

berättigade till inqvarteringsbidrag, icke böra beräknas till högre belopp

än 3,000 kronor årligen.

Då jag för egen del icke, utöfver hvad jag ofvan angifvit, har

något att erinra mot marinförvaltningens förslag till stat med dervid

fogade anmärkningar och jag derjemte anser det billigt, att de till genomgående

af kurs vid sjökrigshögskolan kommenderade officerare

hvilka genom sin kommendering till deltagande i denna för deras utbildning

i sjöofficerens yrke synnerligen vigtiga kurs gå i mistning af

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Femte hufvudtiteln.

tillfället att för den tid, kursen varar, erhålla sådan kommendering,

som enligt nu gällande bestämmelser skulle medföra rätt till inqvarteringsbidrag

— komma i åtnjutande af sådan förmån, får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att godkänna förändrad stat för de militära befattningar vid flottan,

hvilkas innehafvare åtnjuta bostad eller inqvarteringsbidrag i penningar,

af den lydelse bilagan A vid detta protokoll utvisar.

[7-]

Polisbevakningen

vid flottans

stationer.

Sedan medlemmar af varfspolisen vid flottans station i Carlskrona

bos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föranstalta derom, att sökandena placerades på sådan

lönestat vid flottan, som enligt det för flottans pensionskassa gällande

reglemente berättigade dem att blifva till delegare i denna kassa antagne,

samt marinförvaltningen i häröfver den 10 april 1896 afgifvet

utlåtande anfört, att det syntes vara uppenbart, att förslag om pensionering

af ifrågavarande kår icke kunde till Riksdagen framställas, innan

lönestat för kåren blifvit förelagd Riksdagen och vunnit dess godkännande,

men att frågans dragande inför Riksdagen ej syntes böra

afse något mindre än ett definitivt ordnande af polisbevakningen vid

flottans varf ej blott vid Carlskrona utan ock vid Stockholms station,

behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 maj 1896 uppdraga

åt marinförvaltningen att verkställa utredning i fråga om lämpligaste

sättet för ordnande af polisbevakningen vid flottans stationer i

Carlskrona och Stockholm antingen genom denna bevaknings öfvertagande

af nämnda städers polis eller ock genom anställande vid hvarje

station af en särskild poliskår äfvensom att till Eders Kongl. Maj:t

inkomma med det förslag i ämnet, hvartill omförmälda utredning kunde

föranleda.

Till åtlydnad häraf har marinförvaltningen anmodat stationsbefälhafvarne

vid flottans stationer att inkomma med yttrande och förslag

rörande ordnandet af denna angelägenhet, hvarefter till marin förvaltningen

inkommit framställningar i ämnet från stationsbefälhafvareni Carlskrona

uti skrifvelser den 5 december 1896 och den 9 augusti 1898 samt

från stationsbefälhafvaren i Stockholm uti skrifvelser den 7 november

1896, den 10 februari 1897 och den 22 april 1898; och har marinförvaltningen,

med öfverlemnande af berörda skrifvelser jemte dervid

fogade yttranden och andra handlingar, den 16 sistlidne september afgifvit

eget underdånigt utlåtande i ämnet.

Rörande tillkomsten af varfspolisen i Carlskrona och åtskilliga i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Femte hnfviidtitelii. 23

sammanhang dermed stående förhållanden anhåller jag att få erinra om

följande.

Sedan den genom nådigt bref den 30 oktober 1866 tillsatta

komité för ordnande af sjöförsvarets ekonomiska förvaltning föreslagit,

att all bevakning vid varfven, såvidt den ej besörjdes af egentliga

militärposter, skulle öfvertagas af en poliskår vid hvardera stationen,

begärde Kongl. Maj:t för genomförande af anordning i sådant

syfte vid 1871 års Riksdag en friare dispositionsrätt med afseende på

besparingarna å vissa anslag; men denna framställning vann icke Riksdagens

bifall. Sedermera utfärdades den 24 maj 1872 reglemente för

styrelsen och förvaltningen vid flottans stationer, i hvilket stadgades,

att bevakningen vid stationerna skulle förrättas af poliskåren i stationsorten;

men sedan stadsfullmäktige i Carlskrona vägrat att ingå på derstädes,

likasom i Stockholm, ifrågasatt öfverenskommelse, att stadens

polis skulle förrätta bevakningen vid stationen, anbefaldes genom nådigt

bref den 12 november 1872 uppsättande af en särskild poliskår

för Carlskrona station, hvarjemte den för kårens aflöning beräknade

summa af 17,200 kronor blef för år 1873 anvisad att utgå af anslaget

till flottans nybyggnad och underhåll. Derefter föreslogs i nådig proposition

till 1873 års Riksdag, att för aflöning åt polisbevakningen vid

Carlskrona station anslaget till flottans nybyggnad och underhåll måtte

med 17,200 kronor förhöjas; men denna framställning blef icke af Riksdagen

bifallen.

Uti statsverkspropositionen till 1877 års Riksdag föreslogs, att de

af Eders Kongl. Maj:t den 3 oktober 1876 i öfverensstämmelse med

Riksdagens beslut faststälda grunder för pensioneringen af flottans befäl

och underbefäl med vederlikar måtte jemväl få tillämpas vid pensioneringen

af personalen vid, bland andra kårer och stater, varfspolisen;

men Riksdagen, som ej ansåg lämpligt att ingå i pröfning af förslag

till pensionering, grundande sig på lönestater, hvilka ej varit föremål

för Riksdagens pröfning, biföll ej heller denna framställning.

På nådig befallning afgaf den 23 november 1877, efter varfschefernas

hörande, förvaltningen af sjöärendena underdånigt förslag till aflöningsstater

för polispersonalen vid flottans varf, hvilket förslag afsåg

dylik bevakning icke allenast vid Carlskrona utan äfven vid Stockholms

station. Vid underdånig föredragning häraf den 30 december 1878 anförde

emellertid dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, att, i

anledning af väckt fråga om åvägabringande af öfverenskommelse derom,

att bevakningen vid sistnämnda station skulle öfvertagas af Stockholms

poliskår, öfverståthållareembetet förklarat sig icke kunna ingå på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Femte hufvudtlteln.

den af stationsbefälhafvaren gjorda framställning i ämnet, samt att frågan

om upprättande af en särskild kår för Stockholms stations bevakning

icke syntes böra, innan vidare utredning af ärendet vunnits, komma

under pröfning; på grund hvaraf departementschefen ansåg sig icke

kunna tillstyrka aflåtande af nådig framställning i ämnet till Riksdagen.

Hos 1880 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning

derom, att reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll,

1,078,000 kronor, måtte upptagas under följande titel: »flottans nybyggnad

och underhåll, derunder för polisbevakning vid Carlskrona station

22,100 kronor, reservationsanslag 1,078,000 kronor»; men denna framställning

vann icke Riksdagens bifall.

Det till aflöning af varfspolisen i Carlskrona, hvilken allt sedan

sin tillkomst utgjorts af 1 poliskommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18

poliskonstaplar jemte extra poliskonstaplar, för åren 1873, 1874 och

1875 anvisade medelsbeloppet 17,200 kronor höjdes genom nådiga brefvet

den 17 december sistnämnda år till 22,100 kronor, hvarvid det förblef,

till dess på grund af det genom nådiga brefvet den 31 december 1891

medgifna lönetillägg åt polispersonalen efter viss tids tjenstgöring det

från och med år 1892 blifvit successivt ytterligare höjdt, så att det för

år 1899 utgör 25,500 kronor.

Uti sin förutnämnda skrifvelse till marinförvaltningen af den 5

december 1896 har stationsbefälhafvaren i Carlskrona, med instämmande

i ett af polismästaren i nämnda stad afgifvet yttrande i ämnet, såsom

sin mening uttalat, att polisbevakningen vid stationen och varfvet i

Carlskrona borde på angifna vilkor öfvertagas af stadens polis. I

anledning häraf anmodade marinförvaltningen den 18 i samma månad

stationsbefälhafvaren att låta verkställa och till förvaltningen inkomma

med utredning af frågan om polisbevakningens öfvertagande af Carlskrona

stad samt att för sådant ändamål göra framställning hos staden,

om och på hvilka vilkor staden skulle vara villig åtaga sig bevakningen.

Sedan denna fråga till följd deraf blifvit anmäld hos stadsfullmäktige

i Carlskrona samt deras beredningsutskott i afgifvet yttrande

tillstyrkt, att den ifrågakomna polisbevakningen måtte af staden öfvertagas

enligt ett, af utskottet uppgjordt förslag till hufvudgrunder för

en öfverenskommelse, blef emellertid utskottets i ärendet gjorda hemställan

vid stadsfullmäktiges sammanträde den 2 juli 1898 afslagen, i

följd hvaraf stationsbefälhafvaren i skrifvelse den 9 sistlidne augusti

anförde, att något vidare i fråga om stadens öfvertagande af polisbevakningen

icke syntes vara att åtgöra.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

25

\ idkommande Stockholms station, der polisbevakningen ännu ombesörjes

af det militära manskapet, har stationsbefälhafvaren med sin

skrifvelse den 7 november 1896 öfverlemnat, bland annat, ett af stationens

varfsehef afgifvet yttrande, hvaruti denne, under framhållande

att i och med båtsmanshållets slutliga vakanssättning behofvet af en

poliskår för varfvets bevakning komme att göra sig känbar!-, framlagt

ett förslag, enligt hvilket bevakningen af varfvet skulle anförtros åt en

särskild, af hufvudstadens polisstyrelse oberoende poliskår. För egen

del har stationsbefälhafvaren — med erinran att fråga förut varit å bane

om hela polisbevakningens vid stationen öfvertagande af hufvudstadens

poliskår, men att öfverståthållareembetet enligt dess skrifvelse till stationsbefälhafvaren

den 8 oktober 1873 motsatt sig ett dylikt förslag —

anfört, att frågan om polisbevakningen vid Stockholms station syntes

böra ordnas efter olika grunder beträffande varfvets område och området

utom varfvet samt att stationsbefälhafvaren, hvilken med afseende

å de numera ändrade törhållandena ånyo gjort framställning till öfverståthållareembetet

om stadens öfvertagande af bevakningen utom varfvet,

tillstyrkte varfsehefens förslag beträffande ordnandet af bevakningen

å varfsområdet. Sedermera bär stationsbefälhafvaren med skrifvelse den

10 februari 1897 till marinförvaltningen öfverlemnat det af öfverståthållareembetet

på stationsbefälhafvarens nyssnämnda framställning aflåta

svar, deruti öfverståthållareembetet anfört, bland annat, att öfvertagandet

af polisbevakningen utom varfvet skulle öka kostnaderna för

stadens polisverk med omkring 8,000 kronor årligen och att öfverståthållareembetet

på i skrifvelsen angifna grunder ej funne skäl att

hos stadsfullmäktige begära anslag för ifrågavarande ändamål, i anledning

af hvilket svar stationsbefälhafvaren, då frågan sålunda ej kunde

lösas på sätt han förut tänkt sig, ansåge intet annat återstå än att antingen

afstånga Skepps- och Kastellholmarnas områden såsom ett kasernområde

eller också att inleda underhandling med Stockholms stad rörande

de vilkor, på hvilka staden kunde vara villig att öfvertaga ifrågavarande

polisbevakning. Emellertid har i sin skrifvelse den 22 april

1898 stationsbefälhafvaren, då till följd af den nu hastigt pågående

vakanssättningen båtsmanshåll icke kunde för bevakningen påräknas

längre än på sin höjd till 1899 års utgång, gjort förnyad framställning

i ämnet och dervid öfverlemnat två af varfsehefen uppgjorda nya förslag

rörande den för bevakningen vid stationen erforderliga personalen,

det ena förslaget afseende bevakningen endast af varfvet och det andra

bevakningen af hela stationen — det sista förslaget uppgjordt för den

Bih. till Riksil. Prut. 1899. 1 Samt. 1 Afd. I Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Femte hufvudtiteln.

händelse bevakningen utom varfvet icke komme att öfvertagas af kommunen.

Marinförvaltningen har i sitt den 16 sistlidne september afgifna

underdåniga utlåtande för egen del anfört följande.

Först torde böra framhållas, att, äfven om förslag, såsom i det

föregående meddelats, varit å bane att öfverlemna polisbevakningen vid

Carlskrona stations varf åt allmänna polisen i Carlskrona stad, någon

anmärkning dock icke gjorts eller torde vara att göra vare sig emot

organisationen af den nuvarande, genom nådiga brefvet den 12 november

1872 tillkomna varfspoliskåren i Carlskrona eller mot det sätt, hvarpå

denna kår motsvarat de på densamma stälda fordringarna. Till följd

häraf och då Carlskrona stad ej ville öfvertaga polisbevakningen vid

varfvet därstädes, vore någon förändring ej att förorda beträffande

organisationen af polisbevakningen å denna station.

Hvad åter beträffade Stockholms station hade sådana förhållanden

inträdt, som med nödvändighet påkallade ej blott en ändring af det

sätt, hvarpå bevakningen vid stationen nu ombesörjdes, utan äfven att

denna ändring komme till stånd inom den närmaste framtiden. Polisbevakningen

derstädes utgjordes numera, under befäl af underofficerare,

dels af militärt manskap, uttaget ur flottans till tjenstgöring uppfordrade

båtsmanskompanier, dels ock af för ändamålet antagna daglönare å

varfvet. Som redan sagts, hade dock den på senare tid raskt fortgående

vakanssättningen inom båtsmanshållet ställt i utsigt, att bevakningen,

på sätt nu egde rum, icke kunde påräknas mer än på sin höjd

till 1899 års utgång, och att för sådan tjenstgöring taga i anspråk

manskap från den till andra tjensteuppdrag afsedda, stundom alltför

fåtaliga sjömanskåren, syntes icke kunna ifrågasättas.

Den gamla frågan om polisbevakningens öfvertagande af Stockholms

stad hade derför helt naturligt ånyo blifvit tagen i öfvervägande.

Innan marinförvaltningen emellertid närmare inläte sig på spörsmålet,

huruvida staden kunde ega någon skyldighet beträffande öfvertagandet

af den polisbevakning vid flottans härvarande station, som

hittills ombesörjts af flottan, ville marinförvaltningen erinra derom, att

denna bevakning omfattade ej blott varfvet och dess olika, inom inhägnader

belägna delar, utan jemväl det ganska vidsträckta området

utom varfvet, som på de kronan tillhöriga Skepps- och Kastellholmarne

upplåtits för allmänheten.

De förhållanden, som rörde bevakningen inom varfvet, och de, som

rörde bevakningen utom detsamma, vore helt olika och visade oveder
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

27

sägligt på denna frågas delande i två frågor. Ej blott beträffande förutsättningarna

för den ena och andra bevakningens ändamålsenliga utförande,

utan jemväl i fråga om bedömandet af spörsmålet om den enes

eller andres skyldighet att ombesörja och draga kostnaderna för bevakningen

vore det af vigt, att från frågan om bevakningen af flottans

varf skilja frågan om bevakningen af flottans område utanför varfvet.

Hvad då först vidkomme polisbevakningen inom varfvet, torde det

böra bemärkas, att — i olikhet med den vanliga polisbevakningen, som

afsåge att förekomma och beifra handlingar, genom hvilka säkerheten

till person eller egendom eller allmän ordning stördes — bevakningen

af varfvet hufvudsakligen afsåge skydd för eldfara och skada å kronans

egendom och dylikt. Gifvet syntes det ock derför vara, att den personal,

som hade att utöfva bevakning inom varfvet, borde stå under omedelbar

ledning af varfvets befäl och af detsamma mottaga de instruktioner,

som för bevakningens rätta handhafvande kunde erfordras, hvilket

icke läte sig göra, derest hufvudstadens polis skulle omhänderhafva

bevakningen och för densamma ansvara. Då dessutom de flesta förseelser,

som förekomme inom varfvet, blefve föremål för behandling af

krigsrätt, torde olämpligheten af varfvets indragande under det allmänna

polisområdet vara uppenbar. Härtill komme, att emellan flottans manskap

och stadens polispersonal ett spändt förhållande med deraf sannolikt

följande ledsamma förvecklingar kunde väntas uppstå af en dylik

anordning. Då varfvet dessutom utgjorde ett för allmänheten afstängdt

område, torde för öfrigt få anses oomtvistligt, att staden icke heller

egde någon skyldighet att, derest sådant ifrågasattes, öfvertaga denna

bevakning.

I fråga om bevakningen utom varfvet vore förhållandet deremot

ett annat. Denna bevakning vore uteslutande en polistjenst i vanlig

mening. Att flottans manskap icke kunde innehafva de förutsättningar,

som erfordrades för en tillfyllestgörande sådan bevakning, vore uppenbart,

helst då det saknade både den befogenhet och den auktoritet,

som vore oundgängliga för att gent emot en stor allmänhet uppträda

med tillbörligt eftertryck.

I de svar, som öfverståthållareembetet aflåtit på gjorda framställningar

om stadens öfvertagande af åtminstone polisbevakningen utom

varfvet, hade anförts, bland annat., att något tvingande behof af polisbevakning

å holmarna ur det allmännas synpunkt icke förefunnes annat

än vid vissa tillfällen. I detta afseende vore dock marinförvaltningen

af en annan mening, i det att erfarenheten visat, att ständig bevak
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Femte hufvudtiteln.

ning vore väl behöflig, särskild! sommartiden, då en mängd menniskor

såväl natt som dag trafikerade Skepps- och Kastellholmarna.

Dessutom hade öfverståthållareembetet åberopat ett yttrande af stadens

ombudsman, enligt hvilket Skepps- och Kastellholmarna egentligen

vore att betrakta såsom kronan enskildt tillhöriga tomter, med afseende

å hvilka kronan hade samma rättigheter och skyldigheter som enskilda

tomtegare. Häraf skulle då följa, att kronan egde rätt att låta afstånga

holmarna såsom ett särskild! kasernområde; men då dessa holmar visat

sig vara bland Stockholmsbefolkningens favoritplatser och en eftersökt

tilläggsplats för en mängd privata fartyg och båtar, torde väl, såsom

stationsbefälhafvaren ock anmärkt, en sådan åtgärd icke vara lämplig.

Att, så länge holmarna stode öppna för allmänheten — hvilket

naturligen vore i stadens intresse och ej i flottans — staden hade

samma skyldigheter i afseende på dessa holmar som beträffande andra

offentliga platser, ansåge marinförvaltningen vara otvifvelaktigt; och att

kommunen äfven sjelf icke förnekat riktigheten af denna uppfattning,

framginge af öfverståthållareembetets skrifvelse den 28 juni 1897, deruti

såsom skäl för afböjande! af den gjorda framställningen endast, förutom

hvad redan nämnts, åberopats, att genom öfvertagandet af polisbevakningen

å Skepps- och Kastellholmarna grunderna för polisposteringen i

hufvudstaden skulle rubbas, att ökade kostnader för polisväsendet skulle

drabba kommunen, att ett för staden ofördelaktigt prejudikat i fråga

om polisbevakningen i närheten af andra kasernområden skulle uppkomma

samt att behofvet af polisbevakning vore större å andra platser

inom hufvudstaden, allt omständigheter som icke kunde inverka på

bedömandet af frågan om stadens skyldighet i förevarande afseende.

Härtill komme ock, att staden redan nu genom att deltaga i underhållet

af Skeppsholmsbron äfvensom i utgifterna för belysningen å

Skeppsholmen på visst sätt erkänt, att staden ur det allmännas synpunkt

hade skyldigheter beträffande ifrågavarande platser.

I enlighet med den sålunda af marinförvaltningen uttalade uppfattningen

hade embetsverket i skrifvelse den 17 maj 1898 anmodat

stationsbefälhafvaren härstädes att meddela öfverståthållareembetet, det

flottan efter viss dag år 1899, hvilken af stationsbefälhafvaren skulle

uppgifvas, icke egde tillgång å manska]), som kunde afses för polisbevakningen

utom varf vet å Skeppsholmen eller å Kastellholmen och

att följaktligen all dylik bevakning å den för allmänheten upplåtna

delen af dessa holmar komme att från flottans sida med sagde dag

upphöra. Tidpunkten härför hade af stationsbefälhafvaren i skrifvelse

till öfverståthållareembetet bestämts till den 1 april 1899.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Femte hufvndtiteln.

29

Marinförvaltningen ansåge sig derför vid uppgörande af det underdåniga

förslaget hafva att taga hänsyn endast till hvad bevakningen af

flottans varf kunde kräfva.

Enligt den genom nådiga brefvet den 10 december 1897 faststälda

stat för varfspolisen i Carlskrona utgjordes personalen vid nämnda

kår af 1 kommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18 poliskonstaplar, och

upptoges denna personals aflöning till 1,600 kronor för kommissarien,

1,200 kronor för en hvar af öfverkonstaplarne och 800 kronor, deri

inberäknats 132 kronor i beklädnadsersättning, för en hvar af konstaplarne,

hvartill komme 1,500 kronor till extra konstaplar och 1,000

kronor i uppmuntringspenningar.

Af denna personal åtnjöte på grund af nådiga brefvet den 31 december

1891 följande personligt lönetillägg, motsvarande ålderstillägg,

till nedannämnda belopp, nemligen:

kommissarien 2 lönetillägg å 200 kr....................................... kr. 400

3 öfverkonstaplar, hvardera 2 lönetillägg å 100 kr........ » 600

13 konstaplar, hvardera 2 lönetillägg å 100 kr................. » 2,600

2 konstaplar, hvardera 1 lönetillägg å 100 kr..................... » 200

eller tillhopa kr. 3,800

Då det syntes vara riktigt, att medlemmar af poliskåren liksom

öfrige civile eller civilmilitära tjenstemän komme i åtnjutande af ålderstillägg,

ansåge marinförvaltningen, att till personalen vid varfvens poliskårer

borde utgå två ålderstillägg, hvartdera utgörande för en hvar af

kommissarierna 200 kronor samt för en hvar af öfverkonstaplarne och

konstaplarne 100 kronor, att utgå efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring inom samma grad.

Mot nu gällande stat för varfspolisen i Carlskrona hade marinförvaltningen

ej något att erinra.

Det af varfschefen i Stockholm senast uppgjorda förslaget angående

varfspolis för härvarande station upptoge 1 öfverkonstapel med

1,600 kronors aflöning, 3 vaktkonstaplar, hvardera med 1,332 kronors

aflöning, och 16 konstaplar, hvardera med 1,132 kronors aflöning, dervid

stationsbefälhafvaren beträffande gradbenämningarna framstält ett

särskildt. förslag.

I likhet med stationsmyndigheterna och på de i det föregående

utvecklade grunder ansåge marinförvaltningen nödvändigt, att en särskild

flottans poliskår upprättades för bevakningen af härvarande varf,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Femte hufvudtiteln.

hvilken poliskår, likasom varfspolisen i Carlskrona, borde vara civil

men lyda under strafflagen för krigsmakten.

Vid bestämmandet af löneförhållandena och gradbenämningarna vid

densamma hade det emellertid synts marinförvaltningen nödigt att åstadkomma

likhet i detta afseende mellan båda stationerna. Marinförvaltningen

hade derför härutinnan ansett eu jemkning böra ega rum i det

af varfsehefen härstädes afgifna förslaget samt att det i samma förslag

upptagna antalet konstaplar lämpligen borde kunna nedsättas till 13,

derest ett särskildt belopp afsåges för extra konstaplar. Dessutom syntes

vid Stockholms station, likasom vid Carlskrona station, ett visst belopp

böra vara att tillgå för beviljande af uppmuntringspenningar åt personalen.

Af varfsehefen hade derjemte ifrågasatts, att den högsta polisbefattningen

vid Stockholms station, för hvilken befattnings innehafvare

varfsehefen föreslagit benämningen öfverkonstapel, men marinförvaltningen

benämningen kommissarie, skulle kunna ombesörjas af stationens

väbel, i hvilket fall aflöningen för innehafvaren af nämnda polisbefattning

skulle kunna nedsättas. Såväl ur sparsamhetssynpunkt som

äfven på den grund att stationens väbel vore svagt aflönad och borde

kunna eg a tid att på behörigt sätt egna sig åt polisbefattningen, ansåge

sig marinförvaltningen, i likhet med stationsbefälhafvaren, böra förorda

en dylik anordning, som, derest den befunnes lämplig, sannolikt redan

nu skulle kunna åstadkommas.

De åsigter, som sålunda af marinförvaltningen uttalats i fråga om

anordnandet af polisbevakningen vid flottans varf, delar jag fullständigt.

Den erfarenhet, som vunnits under de 26 år, hvilka förflutit efter det

varfspoliskåren i Carlskrona upprättades, har ådagalagt, att en sådan

kår icke kan undvaras och att kåren, sådan den år 1872 organiserades,

på ett tillfredsställande sätt fyllt behofvet. För kårens personal måste

det kännas hårdt, att den i följd af omständigheter, i hvilka den icke

haft någon skuld, icke kunnat vinna samma tryggade ställning som

öfriga kårer vid flottan.

Enligt den stat, som den 9 sistlidne december af Eders Kongl.

Maj: t faststäldes för varfspolisen i Carlskrona att gälla från och med

den 1 innevarande januari, har det från anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll till varfspolisen utgående belopp, jemfördt med motsvarande,

af marinförvaltningen angifna belopp för år 1898, minskats

med 400 kronor i följd af afgång bland den till lönetillägg berättigade

personalen och utgör följaktligen, såsom jag redan erinrat, 25,500

kronor. Derest aflöning åt denna kår skulle komma att utgå från an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Femte liufvudtiteln.

31

slagen till aflöning för flottans kårer och stater samt till ålderstillägg,

skulle således utgifterna från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll

minskas med 25,500 kronor. Då emellertid sistnämnda anslag

för närvarande är så knappt, att årligen åtskilliga af stationsmyndigheterna

såsom oundgängliga anmälda behof icke kunna tillgodoses,

anser jag mig icke kunna föreslå en motsvarande minskning af detsamma.

Hvad beträffar polisbevakningen vid Stockholms station synes det

mig vara af vederbörande myndigheter till fullo ådagalagdt, att under

nuvarande förhållanden, äfven frånsedt behofvet af bevakning å Skeppsholmen

utom varfsområdet och å Kastellholmen, bevakningen å varfvets

skilda delar icke kan bestridas af manskap från flottans militära personal,

och icke heller torde någon minskning i den af marinförvaltningen

föreslagna polispersonalen kunna ifrågasättas.

Sammanlagda kostnaden för den af marinförvaltningen föreslagna

poliskåren skulle, på sätt embetsverkets förslag till stat för densamma

närmare utvisar, uppgå till 40,200 kronor, ålderstillägg oberäknade.

Frågan om den föreslagna poliskårens pensionering, hvilken lärer

böra ske genom flottans pensionskassa, har jag ansett böra till behandling

företagas först efter det frågan om kårens organisation blifvit löst.

På grund af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet hemställa,

det täcktes Eders Kong!. Maj:t föreslå Riksdagen

att godkänna stat för flottans poliskår af den lydelse, bilagan B

vid detta protokoll utvisar, samt medgifva dels att den redan anstälda

personalen vid varfspolisen i Carlskrona må vid öfverflyttning till den

nya staten komma i åtnjutande af ålderstillägg, motsvarande nu innehafvande

lönetillägg, dels att i öfrigt personalen vid varfspolisen i

Carlskrona må vid öfverflyttningen till ordinarie stat få, i fråga

om rätt till ålderstillägg, räkna sig till godo då innehafd tjenstetid

vid kåren.

I sin underdåniga skrifvelse den 16 september 1898 angående ut- [8-]

gifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 har marinför- beloppen,

valtningen anfört, att, om gällande stater med de af marinförvaltningen

föreslagna ändringar beträffande inqvarteringsstaten och flottans poliskår,

hvilka betingade en ökad utgift af tillhopa 58,200 kronor, toges till

utgångspunkt, för alla till anslagstiteln aflöning för flottans kårer

och stater hänförliga utgifter under år 1900 erfordrades

tillhopa .................................................................. kr. 1,954,019: 70.

Transport. kr. 1,954,019: 70.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Femte hufyudtiteln.

Transport kr. 1,954,019: 70.

Om från denna summa dragés 1899

års anslag till aflöning för flottans

kårer och stater..................... kr. 1,729,052: —

samma års anslag till ersättning

för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre

härad af Kalmar län..................... » 114,000: —

samt tillgången i följd af vakanser

m. in., beräknad till .................... » 52,767: 70 ^ j ggg

så skulle enligt marinförvaltningens förslag erfordras

eu ökning af...................................................................... kr. 58,200: —

Enligt de förslag, jag i det föregående framstält, skulle följande

ökade utgifter från afiöningsanslaget påkallas, nemligen: för tillämpande

af ny stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare

åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar...... kr. 22,000: —

samt för aflönande af flottans poliskår, då i betraktande

tages, att vid Stockholms station poliskommissarieoch

väbelsbefattningarna antagligen blifva förenade,

hvarigenom eu utgift från afiöningsanslaget af 800

kronor komme att besparas............................................ .. » 39,400: —

eller tillhopa kr. 61,400: —

hvaremot, derest min framställning om uppförande i riksstaten

af ett särskildt anslag till repetitionsöfningar

för reservofficerare vinner bifall, utgifterna från aflö
-

ningsanslaget skulle minskas med ett belopp af............ kr. 4,400: —

hvadan den erforderliga ökningen af sistnämnda anslag

skulle blifva................................................................................. kr. 57,000: —

Följaktligen hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå

Riksdagen,

att anslaget till aflöning för flottans kårer och stater må i riksstaten

för år 1900 upptagas till ett med 57,000 kronor höjdt belopp,

eller till 1,786,052 kronor; samt att hvad af anslaget till ersättning för

vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör

inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans kårer och stater,

må likasom föregående år användas för fyllande af behofvet under

denna anslagstitel år 1900.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Femte liufTudtiteln.

33

Carlskrona artillerikår.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning [9.]

medgaf 1898 års Riksdag, att ersättning för naturaportion i land, be- Höjdpor'':ion8- räknad efter hittills gällande grunder, finge, der sådan ersättning för- Itänder*

fattningsenligt ifrågakomme, till underofficerare vid flottan från och med officerarebörjan

af år 1898 och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje portion.

Enär detta beslut icke ansetts omfatta jemväl underofficerarne vid

Carlskrona artillerikår, har chefen för kåren i skrifvelse till marinförvaltningen

hemstält om utverkande deraf, att framställning om enahanda

förmån för artillerikårens underofficerare från och med början

af år 1899 måtte hos Riksdagen göras, hvarjemte kårchefen meddelat,

att portionsersättningen till kårens underofficerare för närvarande utgjorde

48 öre samt att å reservationsanslaget till kåren funnes tillgång

till bestridande af den ifrågasatta ökade utgiften; och har marinförvaltningen

i sin underdåniga skrifvelse den 16 sistlidne september angående

utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 gjort hemställan

i ämnet.

Den sålunda föreslagna förändringen af ifrågavarande förmån

synes vara af billighet påkallad, då den redan tillgodokommit underofficerarne

såväl vid armén som vid flottan; hvarför jag i underdånighet

hemställer, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att medgifva, att ersättning för naturaportion, beräknad efter hittills

gällande grunder, må, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakommer,

till underofficerarne vid Carlskrona artillerikår från och med

början af innevarande år och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje

portion.

På hemställan af chefen för landtförsvarsdepartementet har Eders [10.]

Kongl. Maj:t denna dag beslutit föreslå Riksdagen att medgifva, dels Höjd dagatt

dagaflöningen under tjenstgöring må förhöjas för, bland andra, styckjunkare

och sergeanter vid armén, för de förre från 1 krona till 1 arvoden åt

krona 50 öre och för de sistnämnde från 80 öre till 1 krona 20 öre, underbefäldels

ock att månadsarvodena må höjas för l:e konstaplar från 15

kronor till 18 kronor, för 2:e konstaplar från 10 kronor till 13 kronor

och för vice korpraler från 5 kronor till 8 kronor.

Underbefäl och manskap af motsvarande grader vid Carlskrona

artillerikår åtnjuta enligt gällande stat för kåren:

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Femte hufvudtiteln.

styckjunkare dagaflöning: .................................................................... 1 krona

sergeant » ................................>.................................. 1 »

l:e konstapel månadsarvode ........................................................ 15 kronor

■ 2:e » » 10 x>

l:a kl. artillerist » 5 »

För att, derest den föreslagna höjningen af dagaflöning och månadsarvode

åt förutnämnda personal vid armén vinner bifall, sätta motsvarande

personal vid Carlskrona artillerikår i samma ställning beträffande

nu ifrågavarande aflöningsförmåner, hvilket lärer vara af billighet

påkalladt, erfordras, att vid Carlskrona artillerikår dagaflöningen böjes

för styckjunkare från 1 krona till 1 krona 50 öre samt för sergeant

från 1 krona till 1 krona 20 öre och månadsarvodet för l:e konstapel

från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstapel från 10 kronor till 13

kronor samt för l:a kl. artillerist från 5 kronor till 8 kronor.

En sådan höjning af dagaflöningar och månadsarvoden skulle,

enligt af marinförvaltningen verkstäld beräkning, medföra en ökad årlig

utgift från reservationsanslaget till Carlskrona artillerikår af i rundt tal

6,200 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels att medgifva, att vid Carlskrona artillerikår dagaflöningen

under tjenstgöring må höjas för styckjunkare från 1 krona till 1 krona

50 öre och för sergeant från 1 krona till 1 krona 20 öre, samt månadsarvodet

för l:e konstapel från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e

konstapel från 10 kronor till 13 kronor och för l:a kl. artillerist från 5

kronor till 8 kronor äfvensom att staten för Carlskrona artillerikår må

i öfverensstämmelse härmed ändras;

dels ock att i riksstaten för år 1900 höja reservationsanslaget till

Carlskrona artillerikår, nu utgörande 293,795 kronor, med 6,200 kronor

till 299,995 kronor.

Ålderstillägg.

[11] Af hvad jag i det föregående hemstält dels rörande ett andra

liderstiiiägg. ålderstillägg för kammarskrifvarne och väblarne vid flottans stationer,

dels angående aflöningsstat för flottans poliskår föranledes en ökad utgift

från förslagsanslaget till ålderstillägg; och har ökningen beräknats

s. 35 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

35

för kammarskrifvarne till 2,500 kronor, för väblarne till 400 kronor

och för poliskåren till 3,400 kronor, eller till samman]agdt 6,300 kronor.

Med afseende härå hemställer jag i underdånighet, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t föreslå .Riksdagen

att i riksstaten för år 1900 höja förslagsanslaget till ålderstillägg,

som nu utgör 32,000 kronor, med 6,300 kronor till 38,300 kronor.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Enligt planen för genomförande al den år 1887 beslutade organisationen

af sjömanskåren och på grund deraf beräknade förändringar i

afseende på en del anslag under femte hufvudtiteln skulle det under

denna hufvudtitel uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären

från och med år 1895 utgå ur riksstaten; men uppå

Eders Kongl. Majrts framställning blef anslaget i riksstaten för samma

år uppfördt med ett belopp af 33,300 kronor, af skäl att då vakanssättningen

af båtsmanshållet icke blifvit fullständigt genomförd, anslaget

fortfarande vore erforderligt för att bereda de rust- och rotehållare vid

båtsmanshållet, hvilka utgöra besväret effektivt, den lindring i besväret,

som 1892 års urtima Riksdag beslutit. Samma skäl föreligger

ännu, hvadan ifrågavarande anslag jemväl i förslaget till riksstat för

år 1900 upptagits med oförändradt belopp, 33,300 kronor.

9

Flottans öfningar.

Enligt det vid Eders Kongl. Maj:ts till 1896 års Riksdag aflåtna

proposition angående statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af

statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari nämnda år

anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet i fråga om behofvet

af ökadt anslag till flottans öfningar bland annat följande.

Erfarenheten från de då senast förflutna årens eskaderöfningar

gåfve vid handen, att det dåvarande anslaget till flottans öfningar icke

kunde anses vara tillräckligt för vinnande af det dermed afsedda ändamål:

att bibringa och underhålla fullt tillfredsställande kännedom om

materielens handhafvande på verksammaste sätt. Hufvudorsaken härtill

vore uppenbarligen att söka i den genomgripande förändring, som

sjelfva beskaffenheten af flottans öfningar undergått i sammanhang

med omdaningen af stridsfartygen, hvilka numera, efter tacklingens

Lindring i

rustnings- och

roteringsbesvären.

[12.]

Flottans

öfningar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Femte hufvudtiteln.

borttagande, uteslutande rörde sig med ångkraftens tillhjelp. En fullständig

insigt och färdighet i handhafvandet af nutidens invecklade

krigsmaskiner på sjöförsvarets område kunde icke vinnas utan samöfningar

af större både långvarighet och omfattning, än forna enklare

förhållanden kräfde.

Den år 1880 tillsatta sj oför svar skomitén, som föreslog öfningsanslagets

höjande till 670,000 kronor och dervid framhöll den störa

vigten af personalens tidsenliga utbildning, beräknade, att med ett anslag

af 670,000 kronor följande antal öfningsdagar pr man borde erhållas,

nemligen för officer af högre grad än kaptens 51, för kapten

46, för subalternofficer 146, för underofficer 59 och för stammanskap

112. Detta antal öfningsdagar hade emellertid de senare åren ej kunnat

uppnås, under det att, såsom nämndt, fordringarna på personalens mångsidiga

utbildning i betydlig mån stigit i följd af materielens alltmera

komplicerade beskaffenhet.

Bland de förnödenheter, hvilkas förbrukning till följd af den förändring,

öfningsmaterielen undergått, på senare tider i högst betydlig

mån ökats och måste växa med antalet af de i öfningarna deltagande

fartyg, borde i första rummet nämnas stenkol. Åtgången deraf betingades

icke blott af fartygens förflyttande från en ort till en annan,

utan särskildt äfven af nödvändigheten att genom gång i olika farleder

samt under vexlande förhållanden bereda personalen en noggrann kännedom

om våra skärgårdar och vana att der föra de fartyg, som i behofvets

stund skulle«i dessa skärgårdar uppträda. Kostnaden för stenkol

hade under de senaste årens ingalunda långvariga eskaderöfningar uppgått

till betydliga belopp och var under eskaderöfningarna år 1895

öfver 70,000 kronor.

Förutom den ökade åtgången af stenkol bidroge äfven, bland

annat, de höga prisen på nutidens artilleriammunition, hvaraf ej obetydliga

qvantiteter måste förbrukas, till att göra öfningsanslaget otillräckligt.

Visserligen användes vid skjutöfningarna företrädesvis smärre

pjeser och tubkanoner; men det vore nödvändigt att söka förskaffa

personalen någon erfarenhet äfven i fråga om betj enandet af de stora

kanonerna vid skarpskjutning. I huru hög grad kostnaderna för dessa

skjutöfningar ökats, insåges lätt, då man toge i betraktande, att priset

år 1880 utgjorde för en 12 cm. granat 10 kronor, för en 24 cm. granat

67 kronor samt för en gevärspatron 6 öre, under det att år 1895 en

12 cm. granat kostade 14 kronor 30 öre, en 24 cm. granat 100 kronor

och en gevärspatron 12 öre. De projektiler, som under skjutöfningar

förbrukades vid sjöbefästningarna vid Carlskrona, bekostades från öfnings
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

37

anslaget, och denna utgift, som tydligen måst ökas efter tillkomsten af

Carlskrona artillerikår, vore för öfningsanslaget ganska kännbar. Den

utgjorde år 1894 7,346 kronor, och kostnaden för projektiler vid öfningarna

med flottans fartyg samt vid exercisskolorna samma år uppgick

till 78,155 kronor.

Expeditionskostnaderna ökades äfven af det skäl, att de nya fartygstyperna

kräfde större personal för maskinernas skötsel än de äldre

typerna. Sålunda erfordrades af maskinpersonal å en l:a kl. pansarbåt

56 maskinister och eldare, å en torpedkryssare 24 och å en torpedbåt

8. Härvid vore ytterligare att märka, att för maskinpersonalen

alltid kräfdes högre aflöning än för öfrig med densamma likstäld personal

ombord.

De nu anförda omständigheter, som medförde ökade kostnader för

flottans öfningar, hade förorsakat, att för vidmakthållande af personalens

tjenstbarhet behöfliga expeditioner måst helt och hållet indragas

eller förkortas. Under flera år hade befälhafvarne för öfningseskadrarne

framhållit, att tiden för de så ytterst vigtiga öfningarna i eskader

varit så kort, att ett stort antal öfningar antingen alls icke kunnat

företagas eller ock måst så afkortas, att de ingalunda medfört åsyftadt

resultat, hvilket ju ej borde förvåna, då man för kostnadens skull ej

kunde låta eskaderöfningarna utsträckas öfver 5 å 6 veckor. Och dessa

öfningar, hvilka de senare åren blifvit utförda med så pass stor materiel,

som hädanefter utiller vanliga förhållanden torde vara af behofvet

påkallad men ej på länge syntes behöfva ökas, vore dock nödvändiga

för att erhålla en befälspersonal, som kände sin materiel och sitt blifvande

stridsfält samt hade praktiskt studerat sätten för den förras användande.

Då sålunda den utveckling, vårt sjöförsvars väsen undergått sedan

anslaget för flottans öfningar bestämdes till dess dåvarande belopp af

670,000 kronor, å ena sidan med bjudande nödvändighet kräfde, att

öfningarna utsträcktes utöfver hvad då egde rum, men å andra sidan

också medfört sådan ökning af kostnaderna för desamma, att de måste

i följd af anslagets otillräcklighet inskränkas eller åtminstone endast

med svårighet kunde uppehållas i sin dåvarande utsträckning, hemstälde

departementschefen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1897 höja anslaget till flottans öfningar från

670,000 kronor till 825,000 kronor, eller med 155,000 kronor.

I häröfver afgifvet utlåtande anförde statsutskottet, att, enär af den

utaf departementschefen lenmade utredning framginge, att genom stegrade

kostnader för stenkol, ammunition och andra förbrukningsartiklar

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Femte hufrudtiteln.

ifrågavarande anslag icke vore tillräckligt att bereda flottans personal

erforderlig öfning, utskottet ansett ökade medel härför böra anvisas.

Härvid hade utskottet dock velat erinra, att, enligt den af Riksdagen

år 1894 godkända förändrade stat för sjömanskåren, ett sammanlagdt

belopp af 73,665 kronor beräknats att utgå i dagaflöning till sjös för

90 dagar, hvilken kostnad likväl jemlikt Kongl. Maj:ts beslut bestredes

af anslaget till flottans öfningar och icke från aflöningsanslaget. Emellertid

hade Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1894 antydt en utväg,

hvarigenom besparing å aflöningsanslaget kunde vinnas, i det Riksdagen

uttalat önskvärdheten deraf, att ytterligare all skälig hänsyn

måtte tagas till den manskapstillgång, som den till såväl öfnings- som

tjenstetid numera utsträckta allmänna värnpligten tillförde flottan, och

att derför, så snart ske kunde, antagningstiden för det på viss tid anstälda

manskapet vid denna kår måtte förkortas till hvad som funnes

nödigt för bibringandet af erforderlig utbildning af detta manskap, och

derigenom den aflöning, som skulle utgå under permitteringstiden, besparas.

Genom vidtagande af berörda åtgärd skulle, enligt utskottets

mening, en minskning i utgifterna å aflöningsanslaget uppstå, hvilken

skulle göra det möjligt att från berörda anslag utgöra de hittills från

öfningsanslaget bestridda kostnaderna för dagaflöningen till sjös. Härigenom

skulle således å sistnämnda anslag kunna för utsträckning af

flottans öfningar blifva tillgängligt ett motsvarande belopp af omkring

75,000 kronor och anslaget således ej behöfva höjas med 155,000

kronor, utan endast med 80,000 kronor, hvarför utskottet föreslog, att

anslaget måtte höjas med sistnämnda belopp, eller till 750,000 kronor.

12 reservanter inom utskottet ansågo emellertid höjningen böra

blifva endast 50,000 kronor; och detta blef också, efter gemensam votering,

Riksdagens beslut, i följd hvaraf anslaget till flottans öfningar

i riksstaten för år 1897 uppfördes med ett belopp af 720,000 kronor,

med hvilket belopp det sedermera också ingått i riksstaterna för åren

1898 och 1899.

Med den sålunda vidtagna höjningen kan dock behofvet af öfningarnas

utsträckning ingalunda anses vara fyldt. Den medgifver i

sjelfva verket, i följd af de alltjemt stegrade omkostnaderna för öfningarna,

knappast deras uppehållande i samma omfattning som före anslagets

höjande.

Sålunda har, enligt uppgift af chefen för marinförvaltningens artilleriafdelning,

från anslaget till flottans öfningar såsom ersättning för

konsumerade antändningsmedel, patroner och projektiler till materialförråden

å stationerna influtit:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

39

från 1 november 1894—31 oktober 1895 — kr. 98,424: —

» » » 1895— » » 1896 — » 136,421: —

/ » » » 1896— » » 1897 — » 233,378: —

1 bvilka summor icke ingår kostnaden för annat krut än sådant, som

är inneslutet i patronhylsor.

Denna snabba stegring torde till stor del bero derpå, att skjutöfningarna

under de senare åren i större omfattning egt rum å de

nyare fartygen, i hvilkas bestyckning ett flertal snabbskjutande pjeser

ingår. Så utgjordes å 1895 års öfningseskadrar det snabbskjutande

lätta artilleriet af 18 st. 57 mm. kanoner, 4 st. 38 mm. kanoner och

43 st. 25 mm. kulsprutor. På 1897 års eskadrar, som likväl räknade

2 kanonbåtar och en 3:e kl. pansarbåt mindre än 1895 års, bestod

samma artilleri af 28 st. 57 mm. kanoner, 6 st. 47 mm. kanoner och

30 st. 25 mm. kulsprutor. Således var artilleriet vid 1897 års öfningar,

i jemförelse med det år 1895 använda artilleriet, ökadt med 10 st.

57 mm. kanoner, men minskadt med 13 st. 25 mm. kulsprutor, hvarjemte

6 st. 47 mm. kanoner kommit i stället för 4 st. 38 mm. kanoner.

Då nu 4 skott med 25 mm. kulspruta, hvilka vid skolskjutning

svara mot 1 skott med 57 mm. snabbskjutande kanon, kosta

tillsammans 6 kronor, under det att 1 skott med 57 mm. kanon kostar

12 eller 10 kronor, allt eftersom granat af stål eller tackjern användes,

så inses lätt, i huru hög grad skjutöfningarna fördyrats genom införandet

af de^ snabbskjutande kanonerna.

Äfven ammunitionen till den nya 12 cm. snabbskjutande kanonen

är väsentligt dyrare än till den äldre, ej snabbskjutande 12 cm.

kanonen. Sålunda kostar ett skott med granat och stridsladdning, under

förutsättning att eu patronhylsa användes för tre skott, för 12 cm.

snabbskjutande kanon af 1894 års modell 51 kronor, men för 12 cm.

kanon af 1881 års modell endast 28 kronor. Om barlastad granat och

exercisladdning användes, blir under samma förutsättning kostnaden

per skott respektive omkring 28 och 22 kronor.

Kostnaden för den del af den å befästningarna vid Carlskrona förbrukade

ammunition, som ersättes från öfningsanslaget, uppgick under

öfningsåret 1894—1895 till omkring 9,500 kronor och beräknades för

öfningsåret 1897—1898 till omkring 12,200 kronor.

Äfven kostnaden för stenkol, hvarom i departementschefens anförande

till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 förmäles, har under

de senare åren ytterligare ökats. Denna kostnad uppgick, på sätt i

nämnda anförande meddelades, under eskaderöfningarna år 1895 till

öfver 70,000 kronor. Enligt uppgifter från flottans stationer utgjorde

motsvarande kostnad för år 1898 omkring 90,000 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Femte hnfvudtiteln.

Med afseende på nödvändigheten af att skjutöfningarna, särskilt

med snabbskjutande kanoner, icke inskränkas, utan fastmera företagas

i större omfattning, än hittills kunnat ega rum, anhåller jag att få

erinra, att under det nyligen afskräde kriget mellan Amerikas förenta

stater och Spanien de spanska sjöstridskrafternas totala förintelse

till väsentlig del hade sin grund deri, att de spanska fartygens besättningar,

enligt hvad sedermera blifvit upplyst, ej hade beredts tillräckligt

tillfälle att deltaga i skjutöfningar och i följd deraf voro de amerikanska

matroserna vida underlägsna i skjutskicklighet. Med införandet

af snabbeldspjeser af äfven gröfre kaliber har skjutskickligheten fått

en ännu större betydelse än förut, då nemligen den skickligare skytten

härigenom beredes tillfälle att i högre grad än förr göra sin öfverlägsenhet

gällande.

Tillgodogörandet af den skjuthastighet, som de moderna pjesernas

konstruktion medgifver, kräfver hos skytten en snabbhet i uppfattningen

af målets läge med flere omständigheter och en färdighet i vapnets

skyndsamma inriktande och serverande, som endast kunna vinnas genom

trägna riktöfningar i förening med ofta återkommande skjutöfningar.

Hvarje sekund, som vid skjutvapnets betjenande förloras, bereder motståndaren

en fördel, och den, som från stridens första början erhållit

en, äfven ringa, öfverlägsenhet i eldverkan, har alla utsigter att allt

mera''öka denna öfverlägsenhet och afgå med segern.

En annan omständighet, som inverkar på öfningarnas beskaffenhet,

är den, att, då numera sjöbeväringen till ganska stor procent ingår i

fartygens besättningslistor för att vid mobilisering fylla desamma,

stammanskapet måste afses uteslutande till förhandsposter ombord. I

följd af detta förhållande är det oundgängligen nödigt, att hvarje man

af stammen bibringas den största möjliga yrkesskicklighet. Härigenom

ökas de årliga kostnaderna för personalens systematiska utbildning, då

nemligen dels större kostnad måste nedläggas på hvarje särskild individs

utbildning dels ett större antal manskap årligen måste utbildas till förhandsmän.

Vidare må framhållas, att, om flottan skall kunna fylla sin uppgift

såsom landets första försvarslinie, det är nödvändigt att hon redan

under de första mobiliseringsdagarna är i stånd att upptaga strid. Med

afseende härpå måste flottans såväl personal som materiel hållas i största

möjliga stridsberedskap, hvarför mobiliseringsöfningar tid efter annan

böra företagas. Härtill lemnar det nuvarande öfningsanslaget icke

tillgång.

Erfarenheten har ådagalagt, att den för torpedvapnets skötande

s. 41 Kontrollera mot PDF

Femte liufvudtiteln.

41

afsedda personal icke kan nöjaktigt utbildas utan anordnande af en

torpedskola. Likaledes är det högeligen önskvärd!, att en sjelfgående

torped tid efter annan må kunna sprängas för erhållande af visshet att

hithörande materiel funktionerar på ett tillfredsställande sätt.

De af mig nu åberopade skäl synas mig nödvändiggöra en icke

alltför obetydlig höjning af det nuvarande anslaget till flottans öfningar.

Det sätt att minska utgifterna från detta anslag, som af statsutskottet vid

1896 års Riksdag antyddes, torde numera icke kunna utan motsvarande

höjning af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater ifrågakomma,

sedan 1898 års Riksdag godkänt en organisation af sjömanskåren,

som, enligt hvad den vid Eders Kong!. Maj:ts proposition i

ämnet fogade kostnadsberäkning utvisar, förutsätter ökad utgift från

aflöningsanslaget utan att dervid beräknats någon minskning af den

från öfningsanslaget utgående utgiften för sjöaflöning.

Jag får derför i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl.

Maj :t föreslå Riksdagen att i riksstaten för år 1900 höja reservationsanslaget

till flottans öfningar från 720,000 kronor till 870,000 kronor,

eller med 150,000 kronor.

Repetitionsöfningar för reservofficerare.

Under förutsättning af bifall till hvad jag i det. föregående anfört Repetition»- rörande repetitionsöfningar för reservofficerare har i förslaget till riks- ''’fnr’e38eTv-°r

stat för år 1900 näst efter titeln flottans öfningar upptagits en ny officerare,

anslagstitel: Repetitionsöfningar för reservofficerare, reservationsanslag,

kr. 11,900.

Sj ökarteverket.

Alltsedan år 1870 har reservationsanslaget till sj ökarteverket utgått

med ett belopp af 60,000 kronor, hvilket jemte den behållna inkomsten

af försålda sjökort användts till bestridande af verkets utgifter.

1 nådig proposition till 1892 års Riksdag föreslog Eders Kongl.

Maj:t nämnda anslags höjande till 70,000 kronor; och anförde dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet i det yttrande till statsrådsprotokollet,

hvarmed han motiverade sin hemställan om aflåtande af proposition

i berörda syfte, bland annat, att under de tre då senast förflutna

åren, i följd af stigande pris på stenkol, proviant med flere förnödenheter

äfvensom förhöjda aflöningar, brister å anslaget uppstått, hvilka

brister visserligen kunnat täckas af reservationer å föregående års an
Bih.

till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 6

[13.]

Sjökarte
verket.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Femte hufvudtiteln.

slag, men likväl ådagalade anslagets otillräcklighet under dåvarande

förhållanden och derest mätningarne skulle fortgå i samma omfattning

som förut. Derjemte framhöll departementschefen, hurusom det vore

nödvändigt att så skyndsamt som möjligt bedrifva och afsluta sjörnätningsarbetena

i Bottniska viken samt att i allmänhet detta kartverks

arbeten bedrefves i den utsträckning, som dess fartygsmateriel tilläte,

helst de äldre sjökorten öfver större delen af Bottniska kusten icke på

långt när vore så tillförlitliga, som sjöfartens trygghet kräfde.

I häröfver afgifvet utlåtande anmärkte emellertid statsutskottet, att,

enligt senaste kapitalkonto till rikshufvudboken, vid början af år 1891

å anslaget fans en från föregående år-reserverad behållning af 6,72!)

kronor 1 öre; och hemställde utskottet, med afseende härå, att, med

afslag å den gjorda framställningen, anslaget till sjökarteverket måtte

i 1893 års riksstat uppföras med oförändradt belopp af 60,000 kronor,

h vilket ock blef Riksdagens beslut.

Anslagets otillräcklighet har emellertid under de nu senast förflutna

åren allt märkbarare framträdt och torde närmast vara föranledd

af hufvudsakligen samma omständigheter, som år 1892 åberopades, eller

höjda pris på stenkol och öfriga förnödenheter. Visserligen hafva besparingar

alltjemt blifvit öfverförda från ett år till ett annat; men detta

har haft sin grund deri, att medel måst afses för vissa större, icke årligen

återkommande utgifter, såsom för anskaffande af dyrbarare ny

materiel, vidlyftigare underhållsarbeten och dylikt, hvarför inskränkningar

måst göras med afseende på sjelfva expeditionerna för att åstadkomma

dessa för bestridande af oundgängliga, stundom icke på förhand

beräkneliga utgifter nödiga besparingar. Härtill kommer, att under de

båda senaste åren mätningsarbetena kunnat i önskvärd omfattning bedrifvas

endast derigenom, att enligt nådigt bref den 25 september 1896

från handels- och sjöfartsfonden anvisats ett belopp af 25,000 kronor

för påskyndande af uppmätning och kartläggning af farlederna till

hamnarne å norrländska kusten. Detta belopp, hvars anvisande närmast

föranledts af anmälan om att grundstötningarnas antal inom nämnda

farvatten på ett oroväckande sätt tilltagit, har numera blifvit för dermed

afsedt ändamål användt, ehuru ändamålet ingalunda kunnat tillfullo

vinnas. För sjömätningarnas uppehållande under innevarande år

har i den af Eders Kongl. Maj:t för samma år faststälda stat för sjökarteverket

måst till betäckande af kostnaderna för sjelfva sjömätningsexpeditionerna

beräknas, utöfver hvad som kunnat utgå af årsanslaget,

ett belopp af 6,000 kronor att utgå af de vid 1898 års slut å anslaget

befintliga besparingar. Dessa besparingar, Indika af chefen för sjökarteverket

beräknats till omkring 13,000 kronor, torde således vid utgången

s. 43 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

43

af år 1899 hafva nedgått till ett belopp, som, med hänsyn till förutnämnda

utgifter för nyanskaffning och underhåll af materiel m. m., icke

torde böra ytterligare minskas. Vid sådant förhållande och då bidrag

för ändamålet från handels- och sjöfartsfonden icke vidare lärer vara

att påräkna, är uppenbart, att mätningarna redan under år 1900 icke

kunna fortsättas i samma omfattning som förut, än mindre påskyndas.

Då emellertid påskyndandet af mätningarna, särskildt vid den norrländska

kusten, synes mig, med afseende å den ökade sjöfarten till

hamnarne vid nämnda kust, vara synnerligen angeläget och derjemte

är af stor vigt för flottan, får jag, i öfverensstämmelse med hvad

chefen för sj ökarte verket i skrifvelse den 18 sistlidne november hemstält,

tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att i riksstaten för år 1900 uppföra reservationsanslaget till sjökarteverket

till ett med 10,000 kronor förhöjdt belopp, eller till 70,000

kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, med anledning af statskontorets derom

gjorda framställning, beslutat, att inkomsttiteln fyr- och båkmedel för

nu ifrågavarande statsregleringsperiod skall upptagas med ett från

1,400,000 kronor till 1,500,000 kronor förhöjdt belopp, lärer penningeanslaget

till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna böra

i riksstaten upptagas till sistnämnda belopp och följaktligen anslaget,

med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor,

utföras med 1,500,409 kronor, under förutsättning derjemte, att de å

förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom

hittills få användas till de med anslaget afsedda ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå

någon annan ändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

nu utgörande 46,944 kronor, må höjas med 75 kronor till 47,019 kronor.

[14.]

Lots- och

fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna.

[15.]

Skrifmaterialier

m.'' m.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Femte liufvudtiteln.

[16-]

Nyanskaffning

af krigsfartygsmateriel.

Extra anslag.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

Marin förvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 16 september

1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

för år 1900 anfört följande i fråga om behofvet af ny krigsfartygsmateriel.

Enligt den i 1880—82 års parlamentariska sjöförsvarskomités betänkande,

Bil. A. tabell 7, framstälda plan öfver den flytande materielens

successiva förnyelse med ett årligt e. ,o. anslag af 2,000,000 kr.,

hvaraf 100,000 kronor skulle afses för minmateriel och diverse ändamål,

och i enlighet med 1880 års ceidkomités prisuppgifter, skulle år

1893 hafva funnits

[Under byggnad. Färdiga.

l:a kl. pansarbåtar............................................................. 0,5 5,2

2:a » torpedbåtar.................................................................. 1,0 14,0

Enligt samma plan borde år 1899 finnas

l:a kl. pansarbåtar........................................................... 0,7 8,4

2:a » torpedbåtar............................................................. — 20,o

Från och med år 1884 till och med år 1893 blefvo likväl anslagen

för ifrågavarande ändamål, på sätt en marinförvaltningens skrifvelse

bifogad uppgift närmare utvisade, så inskränkta, att de under denna

tioårsperiod uppgingo till sammanlagdt endast 11,209,834 kronor. Derför

funnos äfven vid 1893 års slut endast

Under byggnad. Färdiga.

l:a kl. pansarbåtar............................ — 3

» » torpedbåtar............................................................. 2 4

2:a » » — 7

1892 års komité för afgifvande af förslag angående förändringar

i afseende på sjökrigsmaterielen m. m., hvilken komité i hufvudsak

vidhöll de af förutnämnda komité förordade fartygscerter och antal af

hvarje cert, föreslog, att hemställan till Riksdagen skulle göras om ett

s. 45 Kontrollera mot PDF

Femte liufviidtiteln.

45

årligt ordinarie nybyggnadsanslag af 2,800,000 kronor, för hvilket

under åren 1894—1899 skulle kunna byggas

l:a kl. pansarbåtar ...................................................................................... 3,6

torpedkryssare (avisofartyg) ......................................................................... 2,o

l:a kl. torpedbåtar ........................................................................................... 8,o

2:a » » ........................................................................................... 3,o

men anförde tillika, att, oaktadt flottan genom ett sådant anslag utan

tvifvel skulle kunna vinna en nöjaktig utveckling efter förloppet af

20 år, det likväl skulle vara förenadt med alltför stor våda, om en så

lång tidrymd finge förflyta, innan landets kustförsvar uppnådde en

ståndpunkt, som kunde anses betryggande. Såväl med anledning deraf

som med hänsyn till flottans dåvarande fullständiga oförmåga att fylla

någon enda af de ansvarsfulla uppgifter, hvilka i händelse af krig å de

vatten, som omgifva våra kuster, måste uppställas för sjövapnet, ansåg

komitén det nödvändigt att genast tillgripa en kraftig åtgärd för att

inom en kortare tid bereda åtminstone möjlighet för flottan att trygga

landets neutralitet, hvilken berodde mera af sjövapnet än af någon annan

gren af försvarsverket. I sådant hänseende föreslog komitén, att

utöfver den sjökrigsmateriel, som skulle åstadkommas med det föreslagna

ordinarie nybyggnadsanslaget, minst tre l:a kl. pansarbåtar, sex

l:a kl. torpedbåtar och två avisofartyg jemte minmateriel måtte under

de tre närmaste åren anskaffas genom härför erforderligt extra anslag

på en gång.

Något förhöjdt ordinarie nybyggnadsanslag erhölls emellertid icke,

utan hade för åren 1894—1899 å extra stat anvisats medel uppgående

till sammanlagdt 18,510,000 kronor. Med dessa anslag beräknades den

flytande materielen af de certer, hvarom här vore fråga, komma att vid

1899 års slut vara uppbringad till

Under byggnad. Färdiga

l:a kl. pansarbåtar .

torpedkr}''ssare..........

l:a kl. torpedbåtar .

2:a » »

0,5 6,0

— 5,0

2.0 13,o

2.0 9,0

hvilket antal likväl beträffande pansarbåtarna betydligt understege det-,

som enligt 1880—82 års komités plan borde finnas vid nyss angifna

tidpunkt.

Enligt samma plan borde af l:a kl. pansarbåtar finnas

Under byggnad. Färdiga

år 1900 .............................................................................. 0,6 9,0

» 1901 ................................................................................... 0,5 9,5

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Femte hufvudtiteln.

Altså kräfdes, utöfver de l:a kl. pansarbåtar, som med de hittills

beviljade medlen kunde anskaffas, ytterligare tre sådana pansarbåtar för

att flottan skulle vid slutet af år 1901 vara i besittning af det antal

dylika fartyg, som merberörda parlamentariska komité ansåg böra

nämnda år finnas.

Då marinförvaltningen nu ginge att angifva medelsbehofvet under

år 1900 för anskaffning af fartygsmateriel, hade, på grund af hvad nu

blifvit anfördt, embetsverket icke ansett sig kunna beräkna detta behof

lägre än till hvad som erfordrades för anskaffning under åren 1900

och 1901 af tre l:a kl. pansarbåtar.

I fråga om beloppet af kostnaden härför hade marin förvaltningen

icke kunnat utgå från de beträffande fartygsbyggnader hittills]? följda

beräkningar. Såväl prisen å materialier som arbetslönerna hade under

de senaste åren väsentligen ökats, hvarför fartygsanskaffningarne hädanefter

måste kräfva högre anslagsbelopp än hittills.

Af 1898 års Riksdag beviljades för krigsfartygsmateriel ett anslag

af 4,947,000 kronor, deraf för år 1899 anvisades 2,500,000 kronor,

hvadan till anvisande för år 1900 återstode ett belopp af 2,447,000 kr.

På grund af hvad sålunda anförts, har marinförvaltningen hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen dels, utöfver hvad af det

år 1898 beviljade anslaget återstode till anvisande för år 1900, äska

ett extra ordinarie anslag för anskaffning af krigsfartygsmateriel å

18,200,000 kronor att utgå under två år, dels ock föreslå, att för år

1900 måtte anvisas ej mindre af det vid 1898 års Riksdag för nu

ifrågavarande ändamål beviljade anslaget

återstående......................................................................... kronor 2,447,000: —

än äfven af det äskade nya anslaget........................ » 5,376,500: —

hvarigenom för år 1900 skulle komma att anvisas

tillhopa..................................................................... kronor 7,823,500: —

Ehuru det ur mer än en synpunkt vore önskvärdt att, såsom marinförvaltningen

framhållit, kunna under de närmaste åren påskynda byggandet

af ny krigsfartygsmateriel för flottan för att, åtminstone hvad

l:a kl. pansarbåtar beträffar, kunna vid slutet af år 1901 komma i jemnhöjd

med det af förutnämnda komitéer uppgjorda byggnadsprogram,

anser jag dock — af skäl, för hvilka jag under nästföljande punkt anhåller

att få redogöra — att en nödig befunnen omändring af flottans

tre äldsta l:a kl. pansarbåtar, Svea, Göta och Thule, är af den

stora betydelse, att detta arbete ej bör undanskjutas; och då härtill

s. 47 Kontrollera mot PDF

Femte liiifvudtiteln.

47

åtgå ej obetydliga belopp, torde, med fästadt afseende på nödvändigheten

att tillgodose äfven andra statsbehof, nybyggnadsverksamheten

för år 1900 böra inskränkas till hvad som varit afsedt att åstadkommas

med det anslag, som af 1898 års Riksdag beviljades till nyanskaffning

af krigsfartygsmateriel.

För den summa, som af 1898 års Riksdag beviljades till krigsfartygsmateriel,

skulle, enligt den beräkning, som framlades i en vid statsutskottets

utlåtande i ämnet fogad reservation, hvilken låg till grund

för Riksdagens beslut, kunna, sedan vissa andra behof, Indika icke äro

att hänföra till nyanskaffning, blifvit tillgodosedda, nybyggas eu l:a kl.

pansarbåt samt två l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar. Till denna nyanskaffning

kunde af det för år 1899 anvisade beloppet användas

2,130,000 kronor, hvilket belopp återstår sedan nyssberörda, till nyanskaffning

icke hänförliga behof blifvit fylda.

Hvad beträffar den beräknade kostnaden för den nya l:a kl. pansarbåten,

anhåller jag få erinra derom, att, sedan ritningarna till densamma

faststäldes, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 20 maj 1898

medgifvit den ändring i nämnda ritningar, att, med uteslutande af

den deri upptagna stäftuben för utskjutning af torpeder, i stället

finge upptagas två sidotuber, hvilket föranleder en icke obetydligt

ökad kostnad. Då derjemte priset på bepansringsmateriel, bestyckning

och ammunition betydligt stigit, sedan kostnadsberäkningarna

för ifrågavarande fartyg uppgjordes, kan tydligen kostnaden för fartygets

färdigställande ej begränsas till hvad ursprungligen derför beräknats,

utan måste väsentligt ökas.

Äfven i fråga om såväl l:a som 2:a kl. torpedbåtar måste en något

ökad anskaffningskostnad beräknas.

Vidare synes det mig vara riktigast att vid äskande af anslag till

ny fartygsmateriel samtidigt, så långt sådant är möjligt, anmäla alla de

anslagsbehof, som af den föreslagna nyanskaffningen blifva en följd.

Hit hör kostnaden för den oumbärliga 2:a utredningen af torpeder och

artilleriammunition. Genom denna kostnads inberäknande i nybyggnadskostnaden

undvikes att, sedan en gång medel till fartygens byggande

beviljats, nödgas ytterligare äska särskild! anslag för komplettering

af deras utredning.

Med hänsyn till nu angifna förhållanden har marinförvaltningen

beräknat kostnaderna för fullbordandet af den under byggnad varande

l:a kl. pansarbåten (den 7:e i ordningen) och nybyggandet af två l:a

kl. och två 2:a kl. torpedbåtar sålunda:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Femte hufvudtiteln.

en l:a kl. pansarnät:

ursprungligen beräknad kostnad............................... kronor 3,825,424: —

ökad kostnad:

för 2 sidotuber i st. f. en stäftub . .. 151,000: —

» bepansringsmateriel enligt afgifna

anbud ........................................... 291,000: —

» bestyckning enligt afgifna anbud 15,800: —

» ammunition till följd af höjda

priser å röksvagt krut m. m. ... 90,000: — » 547,800: _

kronor 4,373,224: —

en andra utredning af torpeder och artilleriammunition

................................................................. »_374,000: —

Summa kronor 4,747,224: —

en l:a kl. torpedbåt:

fartyget med allt tillbehör utom nedanstående

........................................... 188,000: —

artilleri- och torpedmateriel ............... 23,000: —

2 utredningar torpeder och artilleriammunition

å 26,000 kr. hvardera 52,000: — B 263,000: _

en l:a kl. torpedbåt: .......................................... » 263,000: —

en 2:a kl. torpedbåt:

fartyget med allt tillbehör utom nedanstående

........................................... 110,000: —

artilleri- och torpedmateriel ............. 17,000: —

2 utredningar torpeder och artilleri
-

ammunition å 24,000 kr. hvardera 48,000: — j, 175,000: _

en 2:a kl. torpedbåt:..................... »_175,000: —

Summa kronor 5,623,224:

Till täckande af denna kostnad är af det för år

1899 anvisade anslag att påräkna ett belopp

af............................................................................... » 2,130,000: —

hvadan för ifrågavarande anskaffning erfordras

ytterligare................................................................. kronor 3,493,224: —

livilket belopp lämpligen torde böra afrundas till 3,500,000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

49

På grund af livad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel dels af det utaf

1898 års Riksdag beviljade anslaget till anskaffning af krigsfartygsmateriel

anvisa på extra stat för år 1900 återstående 2,447,000 kronor,

dels ock ytterligare på extra stat för år 1900 bevilja 1,053,000 kronor,

eller tillhopa 3,500,000 kronor.

Försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna

Svea, Göta och Thule.

Utvecklingen af sjökrigsmaterielen under de senaste åren har inom

nästan alla mariner företrädesvis kännetecknats dels deraf, att snabbskjutande

kanoner af medelkaliber — 12 till 15 cm. — blifvit införda,

hvarigenom skjuthastigheten blifvit 5 å 6 gånger större än den, som

med äldre pjeser af denna storlek kunnat åstadkommas, dels deraf att

sprängverkan hos de explosiva projektilerna blifvit genom införande af

mera brisanta sprängladdningar betydligt kraftigare, på samma gång

som projektilernas förmåga att antända brännbara ämnen ombord ökats,

dels ock af höjandet af bepansringsmaterielens fysiska egenskaper,

hvarigenom pansarets tjocklek kunnat minskas, utan att det skydd, som

pansaret erbjuder, förringats.

De förändringar i sjökrigsmaterielen, som häraf betingats, hafva

äfven, i den mån det då var möjligt, beaktats af den för afgifvande af

förslag till vissa förändringar i afseende på sjökrigsmaterielen m. m.

tillsatta komité, såsom framgår af dess den 30 november 1892 afgifna

betänkande, hvaruti vissa förbättringar föreslogos i den plan för anskaffning

af ny fartygsmateriel, hvilken framlades af den år 1880 tillsatta

komité för afgifvande af förslag till sjöförsvarets ordnande.

Dessa af 1892 års certkomité föreslagna förbättringar äfvensom

andra på senare tider nyttiga befunna anordningar hafva tillämpats å

svenska flottans efter år 1892 konstruerade l:a kl. pansarbåtar Oden,

Thor och Niord samt den under byggnad varande pansarbåten Dristigheten,

hvaremot nu antydda förbättrade anordningar naturligtvis icke

kunnat tillämpas på de före sistnämnda år bygda l:a kl. pansarbåtarna

Svea, Göta och Thule.

Inom fackmanskretsar har man hittills, äfven med erkännande att

de nyare fartygen äro starkare än de äldre, dock alltjemt tillmätt dessa

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 7

[17.]

Försättande i

fullt tidsenligt

skick af l:a

kl. pansarbåtarna

Svea,

Göta och

Thule.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Femte hufvudtiteln.

senare ett betydande stridsvärde, ända till dess erfarenheten från kriget

mellan Japan och Kina och isynnerhet från kriget mellan Amerikas

förenta stater och Spanien gifvit vid handen, att stridsfartyg, i hvilkas

konstruktion trä till stor utsträckning ingår och hvilkas sekundära bestyckning

— 12 till 15 cm. kanoner — ej är snabbskjutande och i

möjligaste mån pansarskyddad, icke i en strid mot fullt tidsenliga fartyg

hafva den utsigt till framgång, som deras egenskaper i öfrigt borde

kunna bereda dem.

Den spanska eskader, som den 1 maj 1898 snabbt förintades vid

Manila utan att ens hafva kunnat tillskynda motståndaren någon nämnvärd

skada, bestod af fartyg, af hvilka de flesta voro sjösatta samma

år som pansarbåten Svea eller senare. Sådana fartyg hafva hittills ej

ansetts egentligen föråldrade; men under strid med fartyg, bygda efter

fullt moderna principer, framträda dock hos sådana något äldre typer

en del olägenheter, som praktiskt ådagalägga skilnaden i stridsvärde

mellan de äldre och de nyare fartygen.

I utländska mariner har man äfven offrat ej obetydliga summor på

modernisering af jemförelsevis nya fartyg. Så hafva i Frankrike icke

mindre än 15 pansarfartyg, alla nyare än pansarbåten Svea, undergått

betydande förändringar; och i England hafva till dylikt ändamål för

åren 1895—99 anslagits summor, tillhopa motsvarande 66 millioner kronor.

I Tyskland underkastas samtliga pansarfartyg af den jemförelsevis nya

»Sachsen»-typen genomgående modernisering, och det äldre pansarfartyget

»König Wilhelm» har undergått två särskilda genomgripande förändringar.

Liknande åtgärder hafva i större eller mindre utsträckning

vidtagits i så godt som alla andra mariner; och anmärkningsvärdt är,

att denna modernisering omfattat i första rummet jemförelsevis nya fartyg,

hvarigenom dessas stridsvärde kunnat uppbringas fullt till jemnhöjd

med stridsvärdet hos de allra nyaste fartygen inom samma klass.

Sedan med fästadt afseende å dessa förhållanden gifvits i uppdrag

åt tre officerare vid flottan, nemligen varfschefen vid flottans station i

Carlskrona, chefen för artilleridepartementet derstädes och en å marinförvaltningens

artilleriafdelning tjenstgörande officer, samt två ingeniörer,

nemligen öfverdirektören och chefen för mariningeniörstaten

äfvensom chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Carlskrona,

att sammanträda och öfverlägga om hvilka åtgärder som borde

vidtagas för att, särskildt med hänsyn till erfarenheterna från senaste

årens krig, försätta pansarbåtarna Svea, Göta och Thule i möjligast

tidsenliga skick, äfvensom föreslå användandet af den materiel, som

kunde blifva föreslagen att utrangeras, hafva dessa personer den 17

s. 51 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

51

sistlidne december afgifvit yttrande, hvilken med uteslutande af ingressen,

är af följande lydelse:

»För fullgörandet af detta vårt uppdrag hafva vi'' först sökt utreda,

i hvad män och i hvilka delar de tre ifrågavarande pansarbåtarne ej

kunna anses vara tidsenliga.

Erfarenheterna från senaste årens sjökrig, för så vidt de beröra

fartygen och deras stridsmedel, kunna sammanfattas i följande punkter:

l:a) Det snabbskjutande artilleriet af medelkaliber har i eldstriden,

om det är skyddadt af pansar, afgörande betydelse.

2:a) De lättare snabbskjutande pjeserna hafva afsevärd verkan mot

opansrade delar och mindre väl skyddade kanonbetjeningar.

3:e) Det grofva artilleriet har en relativt ringa träffprocent.

4:e) Användandet af trä i inredningen har visat sig vid beskjutning

lätt orsaka eldsvåda.

5:e) Torpeder i oskyddade öfvervattens-tuber utgöra en fara för

eget fartyg.

6:e) Eldsläckningsmaterielen måste under strid hållas effektiv.

En granskning af förhållandena ombord å pansarbåtarne Svea,

Göta och Thule, särskildt med hänsyn till dessa punkter, gifver vid

handen beträffande först det snabbskjutande artilleriet af medelkaliber:

att pansarbåtarne Göta och Thule alldeles sakna sådant artilleri,

enär dessa pansarbåtars 15 cm. kanoner ej äro snabbskjutande,

att pansarbåten Svea visserligen är försedd med 4 st. 12 cm.

snabbskjutande kanoner, men att dessa, såväl som pansarbåtarne Thules

och Götas 15 cm. kanoner, äro mycket svagt skyddade, samt

att de för ernående af hastig eldgifning så vigtiga anordningarne

för langning äro till större delen mycket otillfredsställande.

Beträffande det lätta snabbskjutande artilleriet, så utgöres detta på

samtliga de tre fartygen af ett allt för ringa antal (5 å 6) 57 mm.

kanoner, af hvilka icke någon kan afgifva eld i rigtningen rätt föröfver,

hvarjemte om deras ammunitionstillförsel gäller hvad ofvan sagts beträffande

langningsanordningarne för kanonerna af medelkaliber.

"V isserligen kan till denna del af best.yckningen jemväl räknas ett

antal kulsprutor, men numera kunna dessa pjeser endast tillmätas ett

obetydligt stridsvärde, i synnerhet som de flestas placering i lågt liggande

tamburer redan vid måttlig sjö omöjliggör deras användande.

Den af Kongl. Maj:t den 16 september 1892 i nåder tillsatta komitén

för utredande af åtskilliga frågor rörande sjökrigsmateriel m. m.

har påvisat olägenheterna af att hafva det grofva artilleriet så uppstäldt

som å våra tre äldre pansarbåtar. Med instämmande häri torde dess
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Femte Irafvudtiteln.

utom böra framhållas, att det pansarskydd, som med hänsyn till fartygens

deplacement. kan afses för artilleriet på dessa fartyg, är synnerligen

oproportionerligt fördeladt, i det att det nästan helt och hållet

blifvit förlagdt till de grofva kanonerna på de medelsvåras bekostnad.

Detta förhållande, som vid den tidpunkt då denna fartygstyp konstruerades,

fann sitt berättigande i den då gängse åsigten, att det

grofva artilleriet var det vigtigaste, framstår nu, sedan senare tiders

krigshändelser bevisat den för artilleriets verkan öfvervägande betydelsen

af snabbskjutande kanoner af medelkaliber, såsom en allvarsam

olägenhet.

Den punkt, i hvilken erfarenheterna från såväl Kinesisk—Japanska

som Spansk—Amerikanska krigen tala det tydligaste språket, är otvifvelaktigt

den, som rör er förekomsten af trä i inredningen, och här framträder

kanske tydligast de tre ifrågavarande pansarbåtarnes otidsenlighet,

i det att trä ymnigt ingår i deras såväl inredning som däck.

Då i de nyssnämnda krigen ett stort antal fartyg blefvo antända

af granater, framgår tydligen den stora risk, för hvilken våra tre äldre

pansarbåtar skulle utsättas i en allvarsam artilleristrid.

Vidkommande faran af torpeder i oskyddade öfvervattenstuber, torde

denna sedan länge varit erkänd, och dylika tuber, hvilka förekomma å

pansarbåtarne Göta och Thule, tvenne å hvardera, hafva icke å senare

byggda pansarbåtar blifvit anbragta.

Den lätthet, hvarmed granatelden visat sig förorsaka eldsvådor,

ställer stora fordringar på anordningarna för eldsläckning och bestyrker

nödvändigheten af att dessa i möjligaste mån äro skyddade mot beskjutning

samt klara till ögonblickligt användande; intetdera kan sägas

vara fallet med den eldsläckningsmateriel, som finnes å de ifrågavarande

pansarbåtarne.

Af det sagda framgår att det hufvudsakligen är artilleriet och dess

skydd samt inredningen på de tre pansarbåtarne, som tarfva genomgripande

förändringar, men äfven i en. del andra än här ofvan berörda

afseenden torde sjökrigsmaterielens utveckling fordra förbättringar, och

anföra vi här nedan under särskilda punkter de förslag vi funnit oss

böra framställa vidkommande på olika områden behöfliga åtgärder för

fartygens försättande i fullt tidsenligt skick.

Artilleriet och dess skydd.

Då, med bibehållande i hufvudsak af de nuvarande bestyckningsoch

bepansringsanordningarne, pansarbåtarnes deplacement och stabilitet

s. 53 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

53

icke medgifva de medelsvåra kanonernas förseende med verksamt pansarskydd,

och, beträffande pansarbåtarne Göta och Thule, ej heller de

nuvarande kanonernas utbytande mot snabbskjutande af samma kaliber,

hvilka väga omkring 4 tons mera, så framträder, såsom oeftergifligt

vilkor för att kunna erhålla ett kraftigt och tillräckligt skyddadt snabbskjutande

artilleri af medelkaliber, nödvändigheten af att på något i fartygets

öfre del beläget område åstadkomma en större vigtbesparing.

En dylik kan ernås endast genom reduktion af det grofva artilleriet

och dess tunga pansarskydd, en åtgärd, som äfven synes oss

berättigad, då vi anse att den snabbskjutande medelkalibern i alla afseenden

först måste tillgodoses.

Borttagas de båda 25 cm. kanonerna med sina fasta och rörliga

torn, så uppkommer en besparing i vigt af omkring 530 tons, tillräcklig

att utbyta den nuvarande bestyckningen mot 1 st. 21 om. kanon, 7 st.

15 cm. snabbskjutande kanoner, samtliga skyddade af balancerade slutna

torn, samt 11 st. 57 mm. kanoner.

Mot en sådan bestyckning skulle den invändningen kunna göras,

att en grof kanon är för litet för att, med sådana pjesers af erfarenheten

styrkta mindre goda träffprocent, under strid hinna göra någon

verkan, en invändning, som torde böra bemötas, dels med att denna

pjes i viss mån blifver snabbskjutande, dels med att ringa sannolikhet

finnes för att dessa fartyg i strid skola komma att uppträda ensamma.

Äfven om skäl kunna framdragas, som tala för uppställandet af

två 21 cm. kanoner, hvarvid 15 cm. kanonernas antal finge inskränkas,

så låter sig detta dock icke göra, emedan fartygens konstruktion icke

medgifver uppställandet, med skyddad langning, af en så grof pjes

akterut, och att i gemensamt torn förut anbringa tvenne dylika kanoner

anse vi ej böra ifrågakomma, med hänsyn till de olägenheter, som äro

förbundna med en sådan anordning.

Att å andra sidan endast uppställa 15 cm. kanoner, har tagits under

öfvervägande, men då flere än 8 större pjeser ej kunna erhålla

lämpliga platser, hafva vi ansett oss böra föreslå, att en af dessa erhölle

gröfre kaliber, hvarigenom tillföres fartygets bestyckning en pjes,

som är verksam på längre afstånd och mot starkare pansar än 15 cm.

kanonen.

Den ifrågasatta nya bestyckningen är i enlighet med bifogade 6 st.

ritningar så placerad, att 21 cm. kanonen och 4 st. 15 cm. kanoner

medgifva eld rätt föröfver och 5 st. 15 cm. kanoner rätt akteröfver.

21 cm. kanonens torn och öfriga anordningar äro alldeles lika med de

för pansarbåten Dristigheten bestämda.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Femte hufvudtiteln.

På pansarbåtarne Göta och Thule kommer förkanten af det fasta

tornet att hvila på främre ändan af citadellet, men å pansarbåten Svea

måste, för ernående af tillräckligt förmoment, 21 cm. kanonen flyttas

så långt föröfver, att dess fasta torn kommer för om citadellet och

således måste neddragas till pansardäck.

15 cm. kanonerna skola, såsom ofvan blifvit sagdt, skyddas af

balancerade pansartorn, och ammunitionstillförseln tryggas genom fasta

sådana.

57 mm. kanonerna, för hvilka vi ej ansett oss kunna föreslå annat

skydd än möjligen vanliga tunna skyddsskärmar, äro föreslagna att

placeras å öfverbyggnad och bryggor; deras antal bar blifvit begränsadt

af antalet lämpliga uppställningsplatser.

Ammunitionstillförseln är så ordnad att 21 cm. kanonen förses

direkt från den för denna kanon uteslutande afsedda durk.

Den aktre och de båda främre 15 cm. kanonerna förses likaledes

direkt från de under dem belägna durkarne. Öfriga 15 cm. kanoner

erhålla sin ammunition från främre 15 cm. durkarne genom bordvarts,

under pansardäck gående, langningstrummor, en för hvarje kanon, hvarjemte

langningsrum för beredskapsammunition äro anordnade under

hvar och en af de 4 aktre bredsidekanonerna vid ändpunkterna af der

utmynnande langningstrummor.

57 mm. kanonernas ammunition tillföres dem genom särskilda lätt

pansarskyddade trummor, som från 15 cm. durkarne leda till öfverbyggnaden.

Genom en ombestyckning i enlighet med hvad ofvan föreslagits

blifva dessa fartyg försedda med ett kraftigt artilleri, förutom lättare

pjeser, bestående af en grof kanon och 7 st. snabbskjutande af medelkaliber,

samtlige försedda med tillräckligt skydd, såväl för pjes och

betjening som för ammunitionstillförseln, hvarjemte de kunnat beredas

synnerligen goda skjutvinklar.

Torpedbesty eldning.

Denna är för närvarande olika å de tre pansarbåtarne, i det att

Göta har både öfvervattens-sidotuber och stäftub, Thule endast det

förra slaget och Svea endast stäftub. Vid öfverläggningarne har den

åsigt gjort sig gällande att de först nämnda fartygens båda öfvervattenstuber

borde borttagas, enär skyddad plats icke kan dem beredas.

Härvid har ock tagits under öfvervägande, huruvida de ej borde ersättas

af fasta undervattens-sidotuber, åtminstone på Thule, som eljest,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Femte Imfvudtiteln.

55

då rammen hindrar stäftubs anbringande, skulle komma att blifva alldeles

utan torpedbestyckning, men då detta fartyg i sin ram kan anses

ega någon ersättning för de andras torpeder och anskaffandet af dylika

tuber är förenadt med betydande kostnader, hafva vi ej ansett oss böra

föreslå anbringandet af sådana.

Master.

Såsom af ritningarne framgår, hafva vi föreslagit den nuvarande

militärmastens ersättande af tvenne lättare, obestyckade master, den

aktre af trä med rå, den främre af jern, äfvenledes försedd med rå,

samt med en lätt utkiksmärs.

Då den nuvarande mastens stora tyngd icke finner något berättigande

i den klena bestyckning den uppbär, hafva vi, vid det förhållande,

att lättare pjeser af samma kaliber, som öfriga i den föreslagna

bestyckningen ingående, i alla händelser ej kunna i masten uppställas,

ej tvekat i valet mellan märsbestycknings uteslutande och införandet

af en mindre pjes, hvars effekt och eldverkan ej motsvarar de uppoffringar,

som måste göras för dess uppställning.

Yttre belysning.

De ifrågavarande pansarbåtarne förfoga öfver följande antal strålkastare

:

Svea 2 st. 60 cm. (Mangins) på ställningar för och akter.

Göta 4 » 60 » (Schuckerts) i tamburer.

Thule 4 » 60 » » » »

Då olägenheterna af att hafva strålkastare uppstäda i tamburer,

såsom å de båda sistnämnda fartygen, äro större än fördelarne af att

hafva dem lågt placerade, hafva vi föreslagit deras uppställande på

öfverbyggnaden, å platser, som ritningarne utvisa.

För att förstärka den yttre belysningen anse vi att på dessa fartyg

2 st. 60 cm. strålkastare böra utbytas mot 2 st. 90 cm., hvilkas lyskraft

är afsevärdt större.

Beträffande pansarbåten Svea, som endast har 2:ne strålkastare af

föråldrad typ, föreslås att 2 st. af de från nyssnämnda fartyg öfverblifna

60 cm. strålkastarne jemte 2 st. 90 cm. jemväl å denna pansarbåt

uppställas i öfverensstämmelse med hvad för de båda öfriga blifvit

föreslaget.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Femte hufvudtiteln.

Däck och inredning.

Det nuvarande trädäcket hafva vi föreslagit att utbytas mot ett

på undersidan isoleradt däck af jern hvarjemte all träinredning är afsedd

att rifvas och ersättas af jern.

I sammanhang härmed hafva en del af ritningarne framgående

förändringar i inredningen blifvit vidtagna, och då, med anledning af

de föreslagna ändringarne, besättningslistan behöfver ökas, för Göta

och Thule med tre underofficerskorpraler, art. staten, och fyra artillerimatroser

samt för Svea med tre underofficerskorpraler, art. staten, och

2 signalmatroser, har för denna ökning plats blifvit beredd.

Slaggångarne öfver trossdäck äro borttagne, likaså tamburerna för

kulsprutor och strålkastare, så att fartygssidan blifver jemn. För beredande

af bättre luftvexling anbringas sidoventiler.

Skydd för en högste befälhafvare.

Å pansarbåten Göta, som är afsedd att vara chefsfartyg, har anordnats

en skyddad plats för en högste befälhafvare, i det att ofvanpå

styrtornet placerats ett 75 mm. tjockt pansartorn, försedt med sigtgluggar.

I detta torn, som motsvarar styrhusen å de andra pansarbåtarne,

finnes jemväl ratt och maskintelegraf.

Eldsläckning sanordning ar.

Dessa ordnas så, att i möjligaste mån skyddade rörledningar dragas

till lämpliga platser, der brandposter anbringas. Vatten tillföres

genom en för ändamålet särskilt afsedd pump.

Kommunikationscentrum.

Utan att föreslå några särskilda anordningar för öfverförande af

order och meddelanden, hafva vi dock afsett lämpligt belägen plats

för förmedlandet af sådana, för den händelse en dylik framdeles skulle

anses vara behöflig.

Båtar.

Antalet båtar är föreslaget att bibehållas, och framgår af ritningarne

de för dessa, såväl under stridsberedskap som fredliga förhållanden,

afsedda platser.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

57

Kolförråd.

Å hvardera af pansarbåtarne Svea och Thule har detta kunnat

ökas med omkring 50 tons, som inrymts i en till nuvarande vattenrummet

förlagd kolbox. Å den förstnämnda har den såsom olämplig

ansedda korkfyllningen borttagits, och den härigenom uppkomna vigtbesparingen

användts till nyssnämnda ökning.

Äfven å pansarbåten Göta har på samma ställe en kolbox tillkommit,

men då detta fartyg är afsedt att föra en högste befälhafvare med

stab, har inredningen så inkräktat på de öfre kolboxarne, att ingen

ökning af kolförrådet kunnat åstadkommas.

Sting erkölar.

Då jemförande försök nästkommande år torde komma att utföras,

sedan pansarbåten Thor blifvit med slingerkölar försedd, hafva vi ej

velat föreslå anbringandet af sådana, utan torde resultatet af dessa

försök böra afvaktas, innan denna fråga afgöres. I bil. 2 är emellertid

härför erforderlig kostnad angifven.

Vi anse oss dock böra påpeka att för närvarande ingen, och, sedan

den nu under byggnad varande dockan blifvit färdig, endast en af

dockorna i Carlskrona kan emottaga pansarbåtar af l:a kl., försedda

med dylika kölar.

Kostnaden för de af oss här föreslagna förändringarne utgör:

Svea Göta Thule .

kr. kr. kr.

För anskaffning af bestyckning

och ammunition m. m. (bil. 1) 587,500 597,500 597,500

För fartygens förändring (bil. 2) 1,072,689 1,079,567 1,025,859

Summa 1,660,189 1,677,067 1,623,359

eller tillsammans: 4,960,615 kr., hvilken summa bör minskas med det

belopp, som kan erhållas såsom ersättning för på annat håll använd

materiel.

Vidkommande användandet af den materiel, som, sedan nu föreslagna

förändringar blifvit genomförda, skulle komma att från fartygen

utrangeras, få vi vördsamt föreslå:

att pansarbåten Sveas 12 cm. ss kanoner samt de fyra ej i anspråk

tagna strålkastarne måtte användas vid eventuel ombyggnad af 2:a kl.

pansarbåtar;

BIL till Riksd. Frat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Femte Iiufviidtiteln.

att följande''pjeser, nemligen:

6 st. 25 cm. kanoner m/85 och m/89 med lavettage, hydrauliska pressar

och pumpar samt rörliga torn,

8 3) 15 » kanoner m/89 med lavettage och skyddsskärmar,

12 » 25 mm. fyrp. kulspr. m 77 med lavettage samt

6 )) 25 )) tvåp. 33 m 84 med lavettage

öfverlemnas till fasta försvaret;

att de i fasta tornen ingående plåtarne afses att efter lämplig bearbetning

användas såsom bepansringsmateriel vid nybyggnad af pansarbåtar,

samt

att användbara delar af pansarbåtarne Götas och Tbules öfvervattenstuber

användas vid framtida nybyggnader.3>

Genom embetsskrifvelse den 24 sistlidne december anmodade jag

marinförvaltningen att inkomma med utlåtande öfver berörda förslag

och dervid särskildt afgifva yttrande rörande de besparingar, som kunde

åvägabringas dels genom bibehållande å hvartdera fartyget af en 25

cm. kanon i det torn, som enligt förslaget afsetts att bestyckas med

en 21 cm. kanon, dels genom användande af tre 25 cm. kanoner för

ett föreslaget batteri vid Carlskrona, dels genom användande för andra

behof af den i öfrigt till utrangering föreslagna materielen, dels ock

genom nedsättning af det utaf marinförvaltningen i underdånig skrifvelse

den 16 sistlidne september begärda anslag till torpeder och en

andra utredning af artilleriammunition för under byggnad eller ombestyckning

varande fartyg med värdet af nu till utrangering föreslagna

torpeder och artilleriammunition.

Med anledning häraf har marinförvaltningen i embetsskrifvelse

den 5 innevarande månad anfört följande.

Ifrågavarande förslag grundade sig på de erfarenheter, som hemtats

från de senaste årens sjökrig, och ville marinförvaltningen för sin

del instämma uti de i förslaget uttalade åsigter angående dessa erfarenheter,

dock med den modifikation, att embetsverk et, * beträffande fartygens

grofva artilleri, ansåge erfarenheten från krigen endast hafva

ådagalagt, att detta artilleri hade en mindre träffprocent än det sekundära

och lätta artilleriet.

Hvad det afgifna förslaget innehölle beträffande de delar, i. bvilka

pansarbåtarna Svea, Göta och Thule ej vore tidsenliga, vore endast väl

kända sakförhållanden och torde deremot ingen invändning kunna göras.

Hvad anginge de åtgärder, som föreslagits för de tre pansarbåtar
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Femte hufyudtiteln.

59

nes försättande i tidsenligt skick, ansåge embetsverket, att derigenom

hufvudsakligen följande afsevärda fördelar komme att vinnas:

1) pansarbåtarna erhölle ett fullt tidsenligt artilleri af medelkaliber,

som äfven med afseende på antalet pjeser måste, i betraktande af fartygens

ringa tontal, anses vara fullt jemförligt. med hvad andra mariner

kunde framvisa ;

2) det- nuvarande lätta snabbskjutande artilleriet blefve ökadt till

ett antal pjeser, som äfvenledes med hänsyn till fartygens storlek vore

fullt tillfredsställande;

3) ammunitionstillförseln, som synnerligen på pansarbåtarna Göta

och Thule numera icke motsvarade tidens fordringar på en snabb langning,

ordnades på ett sätt, som möjliggjorde snabb eldgifning;

4) det sekundära artilleriet och äfven ammunitionstillförseln, hvilka

båda nu vore nästan oskyddade, erhölle ett pansarskydd, hvilket, om

det än icke motsvarade det, som andra mariner på sina till tontalet

betydligt öfverlägsna pansrade fartyg kunde använda, dock torde vara

det bästa, man kunde erhålla på nu ifrågavarande fartyg och väsentligen

förökade deras stridsvärde;

5) dessas stridsvärde förhöjdes för öfrigt väsentligt genom minskad

eldfara i följd af träinredningens utbytande mot inredning af jern.

Då de nu angifna fördelarna ej kunde i lika hög grad vinnas genom

andra ombestyckningsåtgärder, såsom t. ex. de äldre 15 cm. kanonernas

förändring till snabbskjutande, och då Sveas fyra 12 cm. snabbskjutande

kanoner kunde, såsom framdeles skulle visas, ersätta andra

pjeser af detta slag, hvilka vore för flottan erforderliga, tillstyrkte

marinförvaltningen de i förslaget angifna åtgärderna för de tre pansarbåtarnas

försättande i tidsenligt skick med den förändring likväl,

att i stället för den föreslagna 21 om. kanonen i torn förut en af de

nu uppstälda 25 cm. kanonerna borde bibehållas och förändras så, att i

densamma kunde lämpligen användas röksvagt krut, och genom anbringandet

af ny mekanism och nytt lavettage göras i viss mån snabbskjutande.

Härigenom åstadkommes en besparing, som för de tre pansarbåtarna

uppginge till 148,270 kronor, hvarjemte en sådan förändrad

25 cm. kanon ökade fartygens stridsvärde derigenom, att 25 cm. kanonernas

ballistiska effekt vore betydligt öfverlägsen 21 cm. kanonernas,

under det att antalet meterton lefvande kraft pr minut borde blifva

något större än då en 21 cm. kanon inginge i bestyckningen.

Det för 25 cm. kanonerna afsedda tornet måste visserligen härigenom

erhålla en något minskad pansartjocklek, utan att marinförvalt
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

60

ningen, som vid denna frågas öfvervägande jemväl tagit hänsyn dels

till vigten af att så långt som möjligt kunna använda den äldre materielen,

dels till utsigten att härigenom något förkorta den säkert ganska

dryga tid, som torde komma att erfordras för ifrågavarande pansarbåtars

förändring, likväl under nu anförda förhållanden ansåge någon

afsevärd olägenhet häraf uppstå.

Beträffande de i förslaget angifna kostnaderna för nämnda förändring

ville marinförvaltningen endast påpeka, att deruti ej inginge

mera än en utredning af artilleriammunition och att embetsverket för

sin del ansåge det nödvändigt att äfven för ombestyckade fartyg beräkna

en andra utredning. Härigenom komme de i förslaget beräknade

förändringskostnaderna att höjas med 616,140 kronor, om den

ena 25 cm. kanonen bibehölles, och med 668,400 kronor, om en 21

cm. kanon i stället skulle ingå i bestyckningen.

Vidkommande användandet af den materiel, som skulle komma att

borttagas från de tre pansarbåtarna, har marinförvaltningen anfört

följande.

Sedan chefen för fortifikationen, på marinförvaltningens begäran

om upplysningar i ämnet, i skrifvelse den 4 i denna månad meddelat,

att tre 25 cm. kanoner af flottans i bruk varande modeller kunde för

en kostnad, som med 13,500 kronor öfverstege den för uppställning af

lika många 24 cm. kanoner beräknade uppställningskostnaden, uppställas

uti föreslaget batteri vid Carlskrona, ville marinförvaltningen föreslå,

att tre af ifrågavarande pansarbåtars sex 25 cm. kanoner på så

sätt komme till användning, ehuru 25 cm. kanonens ballistiska effekt

vore något underlägsen den effekt, som borde kunna erhållas med de

24 cm. kanonerna, som ursprungligen afsetts för nyss antydda batteri;

och hade marinförvaltningen vid beräkningen af den besparing, som

härigenom uppstode och i det följande angåfves, iakttagit hvad bemälde

chef i sin berörda skrifvelse anfört beträffande de med sådant utbyte

förenade bestyckningskostnaderna.

Af pansarbåten Sveas fyra 12 cm. snabbskjutande kanoner torde tre

lämpligen kunna ersätta de tre 12 cm. snabbskjutande kanonerna i reserv,

hvilka vore afsedda att anskaffas med en del af de 65,000 kronor,

sistlidet års Riksdag beviljade till kanoner i reserv, och den fjerde kanonen,

dock försedd med annan skyddsskärm, tagas i anspråk vid fortsatt

ombestyckning af 3:e kl. pansarbåtar.

Den redan befintliga ena ammunitionsutredningen för ifrågavarande

fyra 12 cm. snabbskjutande kanoner kunde användas att betäcka en

s. 61 Kontrollera mot PDF

Femte liufvudtiteln.

61

del af den ammunition, som behöfdes för redan till ombestyckning bestämda

pansarbåtar af sistnämnda slag.

För den händelse flera 2:a kl. pansarbåtar, hvaraf endast en, nemligen

John Ericsson, fått sina föråldrade 24 cm. kanoner af 1869 års

modell utbytta mot 15 cm. kanoner, komme att ombestyckas, ansåge

marinförvaltningen, att sex af de åtta 15 cm. kanonerna af 1889 års

modell, som nu föreslagits att borttagas från l:a kl. pansarbåtar, borde,

med mindre förändring för ökandet af deras skjuthastighet och användbarhet

för röksvagt krut, kunna användas.

Af de två återstående 15 cm. kanonerna vore den ena behöflig för

skjutbanan. Förhållandet vore nemligen, att, då nya 15 om. snabbskjutande

kanoner anskaffades dels för pansarbåten Dristigheten dels

ock inom kort för fästningen Kungsholmen och framdeles för de nu

till ombestyckning föreslagna tre pansarbåtarna, det blefve oundgängligen

nödvändigt att i och för profskjutning af krut till sistnämnda kanoner

å Carlskrona skjutbana ega tillgång till en 15 om. kanon med samma

konstruktion af loppet som den, hvilken vore tillämpad i 15 cm. snabbskjutande

kanon af 1898 års modell; och genom insättande af ett

nytt kärnrör samt påsättande af ännu ett band å långa fältet kunde en

af 15 cm. kanonerna af 1889 års modell dertill användas med bibehållande

af nuvarande lavettage, hvarigenom man för mindre kostnad

än annars kunde tillgodose nu nämnda behof.

Att i enlighet med det öfverlemnade förslaget uppställa de för l:a

kl. pansarbåtar obehöfliga 15 om. kanonerna af 1889 års modell å fästningen

Kungsholmen, för hvilken såväl marinförvaltningen som komiterade

för afgifvande af underdånigt förslag angående landets fasta

försvar föreslagit 15 cm. snabbskjutande kanoner och hvartill medel

blifvit beviljade, ansåge marinförvaltningen ej lämpligt.

Tolf af de aderton 25 mm. kulsprutor, som blefve obehöfliga för

pansarbåtarna, kunde uppställas å fästningarna Kungsholmen och Vestra

Hästholmen, hvilka enligt komiterades förslag vore afsedda att erhålla,

Kungsholmen tio och Vestra Hästholmen två 25 mm. kulsprutor.

Den 15 cm. kanon och de sex 25 mm. kulsprutor, som ej i det

föregående föreslagits till användning, ansåge marinförvaltningen böra

utgöra reserv för å fartygen uppstälda dylika pjeser.

De för pansarbåten Göta obehöfliga tre 38 om. torpeder kunde täcka

en del af det behof af torpeder i reserv, för hvilket medel blifvit begärda

i underdånig skrifvelse den 16 sistlidne september, och hvad anginge

de 45 cm. torpeder, som tillhörde utredningen för pansarbåten

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Femte hufvudtiteln.

Thule, borde de utgöra reserv för dylika torpeder, tillhörande utredningen

för pansarbåtarna Oden, Thor och Niord.

De besparingar, som skulle kunna åvägabringas, om marinförvaltningens

nu uttalade åsigter tillämpades vid pansarbåtarnas ändring,

hade embetsverket beräknat på följande sätt:

l:o) om den ena 25 cm. kanonen bibehölles i pansarbåtarnas bestyckning,

minskades ombestyckningskostnaden för dessa tre fartyg

med tillsammans

2:o) för den händelse det i marinförvaltningens skrifvelse

den 16 september 1898 begärda anslag till

artilleriammunition och torpeder beviljades, kunde

ombestyckningskostnaden ytterligare minskas med

dels.....................................................................................

hvilka ej behöfde tagas i anspråk för ammunition

till ombestyckade fartyg,

3:o) dels ock............................................................................

motsvarande värdet af i pansarbåten Götas utredning

ingående tre 38 cm. torpeder;

4:o) genom att använda tre af Sveas fyra 12 cm. snabbskjutande

kanoner såsom kanoner i reserv kunde

af det för anskaffning af sådana kanoner beviljade

belopp, 65,000 kronor, en summa af...........................

användas för nu ifrågasatt förändring af l:a kl.

pansarbåtar och

5: o) genom användning af de tre för pansarbåtarna

obehöfliga 25 om. kanonerna för det föreslagna

batteriet vid Carlskrona kunde af derför beräknade

medel frigöras en summa............ .............................

6:o) om tolf 25 mm. kulsprutor, obehöfliga för pansarbåtarna,

finge tagas i anspråk för sjöbefästningarna,

kunde likaledes af för sådana pjeser beräknad

anskaffningskostnad frigöras en summa af

7: o) vidare uppstode en minskning uti den i förslaget

beräknade ändringskostnaden af .................................

derigenom att de för 25 cm. kanonerna afsedda

torn komme att erhålla eu något minskad pansartjocklek;
8:o)

slutligen ansåge marinförvaltningen, att man genom

användning af den utrangerade tornmaterielen för

kr. 148,270: —

» 116,800: —

19,730: —

57,000:

» 138,300: —

48,000:

60,000:

Transport 588,100: —

s. 63 Kontrollera mot PDF

Femte Iiufvudtiteln.

63

Transport kr. 588,100: —

anskaffning; af nya torn borde erhålla en besparing

af........................................................................................ » 105,000: —

hvadan totalsumman ;d'' här beräknade besparingar

skulle utgöra................................................................... kr. 693,100: —

hvilket belopp likväl, i händelse två ammunitionsutredningar

beräknades för nu till ombestyckning

föreslagna l:a kl. pansarbåtar, borde minskas med » 616,140: —

Såväl af de för frågans utredande särskildt utsedde personernas

yttrande som ock af marinförvaltningens deröfver afgifna utlåtande

framgår således, att våra äldre l:a kl. pansarbåtar, hvilka i alla andra

hänseenden än de nu omförmälda fortfarande tillfredsställa nutidens

fordringar, lyckligtvis kunna, äfven om kostnaden derför är betydlig,

förändras så, att de erhålla ett stridsvärde, hvilket jag ej tvekar att

beteckna såsom fullt lika högt som stridsvärdet hos våra allra nyaste

fartyg af ifrågavarande cert.

Marinförvaltningen har för sin del i allt väsentligt biträdt det uppgjorda

ändringsförslaget, dervid marinförvaltningen dock, ej blott af

besparingsskäl utan ock för att höja artilleriets ballistiska effekt, förordat,

att i stället för anbringande af den föreslagna 21 cm. kanonen

i tornet förut bibehålla en af de nu derstädes uppstälda 25 om. kanonerna,

sedan densamma likvisst underkastats vissa förändringar. Vidare

anser marinförvaltningen riktigast, att äfven vid dessa fartygs ombestyckning

två artilleriutredningar för den nya bestyckningen anskaffas.

Dessa af marinförvaltningen förordade modifikationer i det ursprungliga

förslaget anser jag, på de af marinförvaltningen anförda skäl, vara

lämpliga; och hyser jag ej det ringaste tvifvel om ändamålsenligheten

af att de sålunda föreslagna åtgärderna med nämnda modifikationer

vidtagas för att sätta våra äldre l:a kl. pansarbåtar i fullt tidsenligt

skick. Jag anser mig ock böra tillstyrka dessa åtgärders vidtagande,

äfven om nybyggnadsverksamheten för flottan derigenom skulle behöfva

något tfllbakasättas. Jag är nemligen öfvertygad om att den

krafttillökning, som härigenom tillföres flottan, är större, än som skulle

vinnas, om de härför erforderliga medel nedlades på en ny l:a kl.

pansarbåt, för hvars anskaffande skulle behöfvas ungefär samma summa

som för den föreslagna förändringen af tre l:a kl. pansarbåtar.

På kortare tid än två år torde de föreslagna förändringarna icke

kunna verkställas, helst som det icke synes vara rådligt att på en gång

taga mera än ett fartyg under arbete för att icke under tiden alltför

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Femte liufvudtiteln.

mycket nedsätta våra sjöstridskrafter. Deremot skulle det vara synnerligen

lämpligt och ledande till besparing, om man redan nu kunde beställa

all den för förändringarnas genomförande erforderliga pansaroch

artillerimaterielen, hvarigenom man dels torde kunna betinga lägre

pris, dels skulle vinna större trygghet för materielens levererande inom

önskvärd tid, hvilket under nuvarande förhållanden, då alla krigsmaterieltillverkare

äro oerhördt upptagna, är af stor betydelse. Med

afseende härpå vore det synnerligen lyckligt, om hela den för ändringarnas

fullbordande behöfliga summan kunde på en gång beviljas, om

den också, med hänsyn till andra statsbehof, måste till utgående fördelas

på två år.

Mot de af marinförvaltningen beräknade besparingarna i det uppgjorda

kostnadsförslaget har jag ingen annan erinran att göra än den,

att, då jag icke anser det rådligt att börja något som helst rifningsarbete

ombord å något af de nu ifrågavarande fartygen förr än den

för ändringen nödiga bepansrings- och artillerimaterielen är helt och

hållet eller åtminstone i det allra närmaste färdig, den till utrangering

föreslagna tornmaterielen ej blir disponibel för den båt, som först skall

ändras, och att således den af marinförvaltningen i sammanhang härmed

beräknade besparing, 105,000 kronor, bör minskas med en tredjedel,

eller till 70,000 kronor.

Kostnaderna för ändringen af samtliga de tre ifrågavarande fartygen

jemte en fullständig utredning artilleriammunition för hvartdera

uppgår enligt det ursprungligen uppgjorda förslaget till kr. 4,960,615: —

hvartill kommer kostnaden för den af marinförvaltningen

föreslagna andra utredningen af artilleriammunition

................................................................ » 616,140: —

Summa kr. 5,576,755: —

Från denna kostnad afgår enligt marinförvaltningens

förslag med nyss antydda ändring beträffande

tornmaterielen:

genom bibehållande af den ena 25 cm.

kanonen.............................................. kr. 148,270: —

genom minskning af pansartjock
lekenåtornetförsistnämnda

kanon » 60,000: —

genom användning af den utrangerade

tornmaterielen till anskaffning

af nytt torn å två fartyg............... » 70,000: — „ g78 270'' _

då återstående kostnaden blir

kr. 5,298,485: —

s. 65 Kontrollera mot PDF

Femte hufviultiteln.

65

Af denna kostnad ....................................................... kr. 5,298,485: —

kan dock täckas

genom öfverföring från det år 1898

beviljade anslaget till kanoner i

reserv för fartygen ...................... kr. 57,000: —

samt, under förutsättning att under

punkterna [18], [19] och [21] här

nedan omförmälda anslag beviljas

med af mig föreslagna belopp,

från begärda anslag till artilleriammunition

och torpeder............... » 136,500: —

från begärdt anslag tillbestyckning

af Carlskrona befästningar m. m. » 186,300: — ^ 37g ggg. _

hvadan för ändring af ifrågavarande pansarbåtar erfordras

ett särskildt anslag af.................................... kr. 4,918,685: —

eller i rundt tal 4,920,000 kronor.

På grund af det sålunda anförda hemställer jag underdånigst, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna

Svea, Göta och Thule bevilja ett anslag af 4,920,000 kronor och deraf

på extra stat för år 1900 anvisa 2,500,000 kronor.

Bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och

batterierna vid Fårösund.

Med hänvisning till hvad af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

denna dag blifvit anfördt till statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden under punkt [25], får jag i underdånighet hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att till bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna

vid Fårösund bevilja på extra stat för år 1900 ett anslag af

800,000 kronor.

[18.]

Bestyckning

af befästningarna

vid

Carlskrona

och batterierna

vid

Fårösund.

Bih. till Rilsd. Prof. 1899. 1 Sand. 1 Afd. 1 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Femte hufvudtiteln.

[19- 22]

Ammunition

för stridsfartygen.

Artilleri- och torpedmateriel för fartygen m. m.

Beträffande sådan ammunition för stridsfartygen, som utgör den för

dem faststälda 2:a utredningen, för anskaffningen hvaraf medel icke

inberäknats i fartygens nybyggnadsanslag och till hvilken icke heller

den ersättning, som från öfningsanslaget utbetalas för konsumerad

ammunition, lemnar tillgång, anmälde marinförvaltningen redan i underdånig

skrifvelse den 18 september 1896, att för anskaffande af sådan

ammunition till de då under nybyggnad varande stridsfartygen erfordrades

en summa af 342,000 kronor, hvilken anmälan förnyades i embetsverkets

underdåniga skrifvelse den 10 september 1897 och ledde

dertill, att uppå Eders Kongl. Maj:ts proposition 1898 års Riksdag för

ändamålet anvisade 86,000 kronor; hvadan för de nämnda fartygens

2:a ammunitionsutredning ytterligare skulle erfordras 256,000 kronor.

Då emellertid, enligt hvad marinförvaltningen i sin skrifvelse den 16

september 1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

för år 1900 anmält, priset på röksvagt krut alltjemt stegrats efter

den tid, då ifrågavarande kostnad beräknades, medför detta en af

marinförvaltningen till 18,000 kronor uppskattad förhöjning i sistnämnda

kostnad, och kan till följd häraf återstående anslagsbehof för att förse

de år 1896 under nybyggnad varande stridsfartygen med en 2:a utredning

af ammunition icke beräknas till mindre än 274,000 kronor.

I sistberörda skrifvelse har marinförvaltningen tillika erinrat, att efter

år 1896 ytterligare 2 torpedkryssare och 6 torpedbåtar blifvit satta på

stapel, hvilka fartyg beräknades vara färdiga innevarande år och för

hvilka jemväl erfordrades en 2:a ammunitionsutredning, hvars kostnad

utgjorde 76,400 kronor, äfvensom att genom ombestyckning af äldre

fartyg ännu ett behof af ammunition uppstode, till hvilket likaledes den

ersättning, som från öfningsanslaget utbetaltes för konsumerad ammunition,

ej lemnade tillgång. I afseende å detta sistnämnda behof har

marinförvaltningen erinrat, att de fartyg, som redan blifvit ombestyckade,

vore pansarbåtarna af lista klassen Svea och af 3:dje klassen

Ulf, hvartill komme 4 st. 3:dje klassens pansarbåtar, som under innevarande

år skulle ombestyckas, samt att till tre af dessa fartyg, nemligen

Svea, Ulf och Berserk, en utredningsammunition kunnat dels anskaffas,

dels beställas för medel, som stått till förvaltningens förfogande,

men att till det återstående ammunitionsbehofvet för samtliga dessa

fartyg erfordrades 280,100 kronor. Det totala anslagsbehofvet för an
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

67

skaffande af ammunition till stridsfartygen för år 1900 beräknas alltså

af marinförvaltningen till 630,500 kronor.

Till ersättning af förbrukadt kanonmat beviljade Riksdagen sistlidna

är, på Eders Kong!. Maj:ts förslag, 36,000 kronor, men framhöll dervid

tillika önskvärdheten af att dessa kostnader framdeles måtte gäldas

af samma anslag, hvarifrån ersättningen för vid flottan förbrukad ammunition

i öfrigt bestredes. Nu har marinförvaltningen i sin ofvan berörda

skrifvelse den 16 september 1898 anfört, att, då öfningsanslaget,

hvilket betalade all under öfningarna konsumerad ammunition med

undantag af sådant krut, som ej inginge i metallpatroner, under flera

år visat sig vara alldeles otillräckligt för sitt ändamål, förvaltningen

icke kunnat vidtaga några åtgärder till uppnående af det af Riksdagen

antydda önskemålet, utan funne sig böra anmäla, att till ersättning för

förbrukadt kanonkrut erfordrades, då medelförbrukningen under åren

1896 och 1897 lades till grund för kostnadsberäkningen, för år 1900

en summa af 45,800 kronor.

Uti skrifvelse den 10 september 1897 anmälde marinförvaltningen,

att för anskaffning af 25 st. 38 cm. torpeder med tillhörande laddningar

för då byggda eller under byggnad varande torpedbåtar erfordrades ett

anslagsbelopp af 197,500 kronor. Eders Kongl. Maj:t ansåg emellertid,

att ifrågavarande anskaffning kunde utan olägenhet'' fördelas på två år

och att anslagsbehofvet i denna del för år 1899 borde upptagas till

96,000 kronor. Riksdagen beviljade likväl för ifrågavarande ändamål

endast 48,000 kronor, och det återstående anslagsbehofvet för anskaffning

af torpeder m. m. skulle således utgöra 149,500 kronor. Såsom

af marinförvaltningens oftanämnda skrifvelse af den 16 september 1898

inhemtas, hafva, sedan förenämnda skrifvelse af den 10 september 1897

afläts, ytterligare tre torpedbåtar blifvit satta på stapeln, i följd hvaraf

tillkomme ett behof af 9 reservtorpeder, hvarjemte varfschefen vid

flottans station i Carlskrona anmält, att 2 st. 38 cm. torpeder under

öfningarna gått förlorade; och bör således sistnämnda summa ökas

med för 11 torpeder m. m. erforderliga 86,900 kronor till 236,400

kronor. Dessutom anser marinförvaltningen medel behöfliga till anställande

af för torpedvapnets vidmakthållande och utveckling erforderliga

försöksskjutningar, i hvilket hänseende för år 1900 föreslagits ett

belopp af 5,000 kronor. Anslagsbehofvet för anskaffning af torpeder

med tillhörande laddningar samt för försöksskjutning med torpeder

utgör således enligt marinförvaltningens beräkning 241,400 kronor.

Ersättning af

förbrukadt

kanonkrut.

Torpeder

m. m.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Femte lmfvudtiteln.

Skjatföraök.

[23.]

Ammunitionsförrådshus

å

Kaleholmen.

Till skjutförsök liar marinförvaltningen ansett att, i likhet med föregående

år, jemväl för år 1900 erfordras ett belopp af 10,000 kronor.

Mot hvad marinförvaltningen sålunda anfört rörande behofvet af

anslag för år 1900 till artilleri- och torpedmateriel har jag icke funnit

något att anmärka. Jag anhåller endast att i detta sammanhang få

erinra om min i det föregående uttalade åsigt rörande önskvärdheten

deraf, att, samtidigt med anvisande af medel för byggande af nya stridsfartyg

eller ombestyåkning af äldre sådana, medel jemväl anvisas till

två utredningar af artilleri- och torpedmateriel för ifrågavarande fartyg.

Derest denna åsigt vinner godkännande, skulle särskildt anslag för 2:a

utredning af sådan materiel icke vidare komma att begäras.

På grund af det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 bevilja

a) till ammunition för stridsfartygen ......................... kronor 630,500: —

b) » ersättning af förbrukadt kanonkrut.................. » 45,800: —

c) » anskaffning af torpeder m. m............................ )> 241,400: —

d) » anställande af skjutförsök................................... » 10,000:

Ammunitionsförrådshus å Kalsholmen.

Uti en till marinförvaltningen den 16 oktober 1897 inkommen

skrifvelse anmälde varfschefen vid flottans station i Carlskrona behofvet

af medel till anskaffande för stationen af ett ammunitionsförrådshus å

Kalsholmen, afsedt till förvaring af de laddade projektiler och patroner,

som inginge uti strids fartygens första ammunitionsutredning, dervid varfschefen,

med öfverlemnande af chefernas för artilleri- och ingeniördepartementen

memorial i ämnet jemte ritningar öfver nybyggnaden

och dess placering äfvensom två alternativa kostnadsförslag, framhöll,

hurusom det föreslagna ammunitionsförrådshuset ur mobiliseringssynpunkt

vore oundgängligen nödvändigt, om stridsfartygen skulle kunna

klargöras inom rimlig tid; och på anmodan af marinförvaltningen inkom

varfschefen i en senare skrifvelse med en af planritning öfver Kalsholmen

åtföljd utredning beträffande de platser å sagda holme, som

för omförmälda ändamål kunde ifrågakomma, jemte deras respektive

fördelar och olägenheter.

Marinförvaltningen, som i underdånig skrifvelse den 30 november

1897 öfverlemnade detta ärende till Eders Kongl. Maj:ts pröfning, an
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln.

69

förde dervid, att den ökning af flottans materiel, som på senare

tid egt rum, medförde oafvisligt behof af ökadt utrymme för den

till fartygen hörande ammunitionen, hvilket behof i Carlskrona till en

del blifvit afhjelpt genom det nyuppförda kruthuset å Kalsholmen, men

att, då det ur säkerhetssynpunkt ej vore rådligt att förvara laddade

projektiler och patroner i samma hus som krut, det vore oundgängligen

nödvändigt att bereda ökadt utrymme för förvaring af dessa

ammunitionseffekter, hvarvid äfven måste tagas i betraktande vigten af

att hastigt kunna verkställa en mobilisering; ur hvilken synpunkt förvaltningen

ansåge det med alternativ 1 betecknade förslaget på grund

af bryggans anordning vara fördelaktigast. Med anledning häraf hemstälde

marinförvaltningen, att till uppförande vid Carlskrona station å

Kalsholmen af ett förrådshus för laddade projektiler och patroner

måtte hos följande års Riksdag äskas ett extra anslag å 41,200 kronor.

Vid underdånig föredragning af denna marinförvaltningens skrifvelse,

fann Eders Kongl. Maj:t, med hänsyn till andra behof, hvilkas

tillg-odoseende då ansågs vara mera angeläget, enligt nådigt beslut den

31 i samma månad den då gjorda framställningen icke till någon Eders

Kongl. Maj ds åtgärd föranleda.

Marinförvaltningen, som emellertid ansett ifrågavarande behof nu

icke längre kunna sättas å sido, har uti sin underdåniga skrifvelse den

16 september 1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

för år 1900 förnyat sin ofvanberörda framställning och dervid

åberopat de till stöd för densamma redan anförda skäl.

Då den i ärendet förebragta utredning synes mig hafva till fullo

ådagalagt behöfligheten af den föreslagna nybyggnaden och lämpligheten

af dess förläggande till Kalsholmen, får jag underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska ett extra

anslag för år 1900 å 41,200 kronor till uppförande vid Carlskrona

station å Kalsholmen af ett förrådshus för laddade projektiler och

patroner.

Ny docka i Carlskrona.

Af det anslag å 475,000 kronor, som Riksdagen år 1897 beviljade [24.]

till byggande af ny docka i Carlskrona, har för åren 1898 och i.899 N? docka 1

anvisats sammanlagdt 300,000 kronor; och får jag underdånigst hem- CarUkronaställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska anvisande på

extra stat för år 1900 af återstoden af anslaget med 175,000 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Femte liutVudtiteln.

[25.]

Beklädnadsm.

fl. persedlar

för värnpligtige

vid Carlskrona

artillerikår.

[26.]

Minväsendet.

Anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för

värnpligtige vid Carlskrona artillerikår.

För detta ändamål beviljade sistlidna års Riksdag 49,000 kronor

samt anvisade deraf på extra stat för år 1899 ett belopp af 30,000

kronor.

Jag får nu hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

begära anvisande å extra stat för år 1900 af anslagets återstod 19,000

kronor.

Minväsendet.

Beträffande minväsendet, för hvilket marinförvaltningen i sin underdåniga

skrifvelse den 16 september 1898 ansett ett extra anslag för

år 1900 å 100,000 kronor vara erforderligt, ber jag att få erinra, att

under en längre följd af år för detta ändamål årligen utgått ett extra

anslag å nyssnämnda belopp, intilldess anslaget vid 1894 års Riksdag

nedsattes till 75,000 kronor, vid hvilket belopp det sedermera förblifvit.

I fråga om minväsendets behof för år 1900 torde jag få meddela,

att, förutom de hvarje år erforderliga nyanskaffningarna af minspärrningsmateriel

m. m., anskaffning bör eg a rum dels af handminor till

ersättande af de till sin konstruktion numera föråldrade mekaniska minorna,

dels af kontramineringsmateriel i betydlig mängd för användning

i våra skärgårdar, hvarjemte de gamla till transportpråmar för

minmateriel använda f. d. kanonsluparne, hvilka, såsom bygda af trä,

blifva för dyra att underhålla, böra, i den mån medel dertill kunna

disponeras, ersättas med transportpråmar af stål.

Alla dessa för minförsvarets utveckling synnerligen angelägna anskaffningar

och arbeten kräfva emellertid icke obetydliga kostnader,

till hvilkas täckande erfordras ett större anslagsbelopp än det, som

under de senaste åren blifvit för minväsendet anvisadt, hvarför jag

finner mig böra, lika med marinförvaltningen, föreslå ifrågavarande anslags

återupptagande till det högre belopp, hvarmed detsamma tillförene

utgått.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

på extra stat för år 1900 bevilja till minväsendet ett anslag å

100,000 kronor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Femte hufrndtiteln.

71

Sjökrigsskolan.

I likhet med hvad under de senare åren egt rum, får jag hemställa,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till löneförbättring

åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor,

som enligt 1888 års Riksdags medgifvande få användas af kadettfcrnas

terminsafgifter, anvisas för år 1900 ett extra anslag af 1,860 kronor

med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade vilkor, att

den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning

vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat

undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

I sin underdåniga skrifvelse den 16 september 1898 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 bär marinförvaltningen

jemväl hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig

proposition till nästa Riksdag äska dels för uppförande å gården till

sjömanskårens kaserner i Carlskrona af en byggnad, inrymmande matSiilar

för det i kasernerna förlagda manskapet, kokhus, förrådsrum, boningsrum

för skaffningsunderofficeren och kasernkockarne samt varmbadhus,

dels för anordnande å annat ställe af lokaler till ersättning för

dem, som nu inrymdes i en på den för matsalarna m. m. afsedda

platsen befintlig trähuslänga, ett extra anslag af 210,000 kronor.

Då kostnaden för dessa åtgärder synts mig vara väl hög, har jag anmodat

marinförvaltningen att taga i öfvervägande, huruvida icke denna

kostnad skulle kunna genom enklare anordning af de föreslagna byggnaderna

eller annorledes nedbringas, samt att, sedan utredning i nämnda

hänseende blifvit verkstäld, inkomma med förnyadt förslag i ämnet;

och hoppas jag blifva i tillfälle att under den närmaste framtiden framlägga

detta ärende till Eders Kongl. Maj:ts pröfning

Hvad departementschefen sålunda i ofvanberörda

hänseenden tillstyrkt och hemstält, behagade Hans

Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige

ledamöter, i nåder gilla och bifalla, med befallning att

utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet

af Kongl. Majrts nådiga proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

F. Wrangel.

[27.]

Sjökrigs
skolan.

Anordnande

af matsalar

vid sjömanskårens

kaserner

i Carlskrona

m. m.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Femte lmfVudtiteln.

Bil. A.

Förslag till

Stat

för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta

boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar.

Antal

Carlskrona

Stockholms

Carls-

Stock-

krona

holms

station.

station.

tion.

tion.

kr.

ö.

kr.

ö.

A. Offlcerspersonalen.

i

Chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition..

—

—

1,000

—

2

Adjutanter i d:o å, 500 kronor.......................................

—

—

1,000

—

1

Chef för marinförvaltningen..........................................

—

—

1,500

—

3

Chefer för marinförvaltningens militära afdelningar........

—

—

3,000

—

5

Officerare, tjenstgörande i marinförvaltningen, ä 500 kr.

—

—

2,500

—

1

Chef för flottans stab ...................................................

—

—

1.500

—

2

Afdelningsohefer i d:o, å, 1,000 kronor ...........................

—

—

2,000

—

8

Officerare, tjenstgörande i flottans stab, å 500 kronor ....

—

—

4.000

—

1

Chef för sjökrigshögskolan............................................

—

—

1,000

—

1

Adjutant hos samme chef ............................................

—

—

500

—

1

Chef för sjökrigsskolan ................................................

—

—

*) 1,000

—

3

Kadettofficerare å 500 kronor .......................................

—

—

1,500

—

1

Chef för sj ökarte verket ................................................

—

—

1,000

—

i

1

Stationsbefälhafvare.....................................................

*) 1,000

—

*) 1,200

—

i

1

V arfschef.....................................................................

*) 1,000

—

*) 1,200

—

Transport

2,000

—

23,900

—

!) Innehar boställe eller bostad.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln,

73

Antal

Carls-

Stock-

Carlskrona

Stockholn

as

krona

holms

station.

station.

8t^-

sta-

tion.

kr.

Ö

kr.

ö.

Transporl

2,000

23,900

i

i

Kommendant. .........................................

600

*) 1,000

i

i

Chef för underbefäls- och exerciskolorna............

600

*) 1,000

i

Ordförande i förvaltnings direktionen...........................

600

_

i

Chef för skeppsgossekåren.....................................

600

—

_

3

3

Varfsdepartementsohefer å 600 kronor i Carlskrona och

1 600

_

1,000 kronor i Stockholm .......................................

}#)1,200

—

*) 3,000 -

2

2

Adjutanter hos stationsbefälhafvaren å 400 kronor i Carls-

t 500 -

krona och 500 kronor i Stockholm...........................

800

_

\ *)500 -

1

1

Äldste instruktionsofficer vid exercisskolan.....................

400

—

*) 500 -

8

5

Kompanichefer vid sjömanskåren ä 400 kronor i Carls-

( 1,000 -

krona och 500 kronor i Stockholm...........................

3,200

—

Hl,500 -

1

1

Befälhafvare för uppfordrade båtsmanskompanier.........

400

—

500 -

2

Kompanichefer vid skeppgossekåren, å 400 kronor .........

800

—

- _

1

Äldste officer vid artilleridepartementet i Carlskrona .

400

—

_ _

1

1

Biträdande officer vid artilleridepartementet (för torped-

materielen) ............................................................

400

—

500 -

1

Äldste officer vid ekipagedepartementet i Carlskrona......

*) 400

—

- _

1

1

Officer vid sjöinstrument- och sjökarteförrådet.........

400

—

*0 500 -

4

3

Informationsofficerare vid underbefäls- och minskolorna,

4 å 400 kronor, 3 å 500 kronor...............................

1,600

—

1,500 -

1

1

Adjutant hos kommendanten å 400 och 500 kronor...

400

—

500 -

Summa kronor

15,400 1

—

36,400 -

Afgår för begagnade bostadslägenheter....................

3,600 |

11,400 -

Inqvarteringsbidrag i penningar ........................

11,800

25,000 -

=

36

,800

B. Underofflcerspcrsonalen.

2

2

Underofficerare, tjenstgörande hos kommendanten, 2 å

100 kronor, 2 å 150 kronor .....................................

200

*) 300 —

4

4

Uppbördsman i kaserner och exercisskolor, 4 å 100 kro-

( 100

nor, 4 å 150 kronor....................

*) 300

*) 600 —

Transport

600

900 -

*) Innehar boställe eller bostad.

BIL till Rited. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Femte hnfvudtiteln,

Antal

Transport

Informationsunderofficerare ä 100 kronor och 150 kronor

Carlskrona

station.

Stockholms

station.

Carls-

krona

sta-

tion.

Stock-

holms

sta-

tion.

kr.

Ö.

kr.

Ö.

10

i

5

600

1,000

100

—

900

*) 750

—

Summa kronor

Afgår för begagnade bostadslägenheter.........................

Inqvarteringsbidrag i penningar...................................

1,700

300

—

1,650

1,650

—

1,400

—

—

—

Summa inqvarteringsbidrag i penningar, kronor ............

38,200

*) Innehar boställe eller bostad.

Anmärkningar:

i:o. Officer, hvilken är till tjenstgöring i öfverstyrelsen eller å flottans station eller till genomgående

af kurs vid sjökrigshögskolan kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller

enligt ofvans''tående stat är berättigad till ersättning derför i penningar, må uppbära inqvarteringsbidrag

med ett efter år räknadt belopp af 300 kronor vid Carlskrona och 400 kronor vid Stockholms station.

Chef för båtsmanskompani tint ommer, under enahanda vilkor, inqvarteringsbidrag med ett efter år

räknadt belopp af 400 kronor, om han är bosatt i Stockholm, men eljest af 300 kronor.

2:o. Underofficer, hvilken är till tjenstgöring i öfverstyrelsen eller å flottans station eller varf

kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller enligt ofvanstående stat är berättigad

till ersättning derför i penningar, må uppbära inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af

100 kronor vid Carlskrona och 150 kronor vid Stockholms station; dock att för flaggunderofficer, som

på grund af ofvanstående stat eller denna anmärkning är berättigad till inqvarteringsbidrag, detta utgår

med 150 kronor vid Carlskrona och 200 kronor vid Stockholms station.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Femte lmfvudtiteln

75

Bil. B.

Förslag till

Stat

för Kongl. flottans poliskår.

Antal

''

Bekläd-

nads-

ersättning.

Carls-

krona

sta-

Stock-

holms

sta-

Aflöning

för år. *

Summa.

tion.

tion.

kr.

ö.

kr.

Ö.

kr.

ö.

i

1

Poliskommissarie å, .......................................

1,600

_

_

_

3,200

_

3

3

Öfverkonstaplar å .........................................

1,200

—

—

—

7,200

—

18

13

Poliskonstaplar å ........................................

Till extra konstaplar

668

—

132

—

24,800

—

vid Carlskrona station ..............................

—

—

—

—

1,500

—

a Stockholms station..............................

—

—

—

—

1,500

—

Uppmuntringspenningar åt personalen

vid Carlskrona station ..............................

—

—

—

—

1,000

—

a Stockholms station..............................

—

—

—

—

1,000

—

Summa kronor

40,200

—

Anm. 1. Till polispersonalen utgå två ålderstillägg, livartdera utgörande för en hvar af poliskommissarierna

200 kronor och för en hvar af öfverkonstaplarne och konstaplarne 100 kronor, det

första ålderstillägget efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad.

Anm. 2. År poliskommissarien vid Stockholms station tillika väbel derstädes, minskas hans lön

enligt denna stat med beloppet af hans aflöning såsom väbel.

Anm. 3■ Åtnjuter poliskommissarie, öfverkonstapel eller konstapel bostad i kronans hus, afdrages,

så länge denna fördel varar, från lönen för kommissarie och öfverkonstapel 150 kronor och för konstapel

100 kronor, allt för år.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Femte hufvudtitelii,

Stat

för Femte hufvudtitelii för år 1900.

------------------------------------------

Indelning och dermed

Anvisning

jemförlig anvisning

Summa

i kontant.

på förslag.

summarum.

Frihoter.

Ersättningar.

Ordinarie anslag.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Departementet och öfverstyrelsen.

Departementschefen ....................................

17,000

—

—

—

—

—

17,000

—

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

samt kommandoexpeditionen .....................

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

Marinförvaltningen.......................................

42,100

—

—

—

—

—

42,100

—

Sgr

85,900

_

—

—

—

—

85,900

—

85,900

—

Flottans personal.

Aflöning för flottans corpser och stater .........

1,786,052

—

. —

—

—

—

1,786,052

—

Carlskrona artillericorps, reservationsanslag.....

299,995

—

—

—

—

—

299,995

—

llderstillägg, förslagsmslag ......................

38,300

—

—

—

—

—

38,300

—

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpsema,

reservationsanslag....................................

286,550

—

—

—

—

—

286,550

—

Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................

419,870

—

—

—

—

—

419,870

—

Båtsmansindelningen...................................

—

—

—

—

26,400

—

26,400

—

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-

kinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län........................................................

114,000

—

—

—

—

—

114,000

—

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-

slagsanslag.............................................

33,300

—

—

—

—

33,300

—

Sgr

2,978,067

—

—

—

26,400

—

3,004,467

—

3,004,467

—

Flottans materiel.

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-

anslag.................................................

1,300,000

—

—

—

—

—

1,300,000

—

1,300,000

—

Transport

—

—

—

—

—

—

—

—

4,390,367

—

s. 77 Kontrollera mot PDF

Femte hufvudtiteln,

77

Anvisning

i kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning

på förslag.

Summa.

Summa

summarum.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Transport

—

—

—

—

—

_

_

_

4,390,367

Diverse anslag.

Flottans öfningar, reservationsanslag ............

i Repetitiousöfningar för reservofficerare, reserva-

870,000

—

—

—

—

—

870,000

—

tionsanslag .............................................

11,900

—

—

—

—

—

11,900

_

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning derför, förslagsanslag .........

Undervisningsverken:

Sjökrigs högskolan, reservationsanslag 11,100: —

350,000

-

—

—

—

—

350,000

—

Sjökrigsskolan......................... 31,040: —

Skeppsgosseskolan .................... 8,780: —

50,920

70,000

i

Sjökarteverket, reservationsanslag..................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

—

—

—

—

—

70,000

—

under anställning eller kommendering utrikes

12,000

—

—

—

—

—

12,000

—

Sjukvård, reservationsanslag.........................

44,000

—

—

—

—

—

44,000

—

Diverse behof.............................................

19,175

—

—

—

—

—

19,175

—

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-

23,500

—

23,500

—

slagsanslag .............................................

47.019

—

—

—

—

47,019

—

Extra utgifter.............................................

12,500

_

—

—

—

—

12,500

—

Sgr

1,511.014

—

—

—

—

—

1,511,014

—

1,511,014

—

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-

tema, reseinationsanslag...........................

1,500,000

—

405

—

4

—

1,500,409

1

Undervisningsanstalter för sjöfart ..................

86,150

—

—

—

—

—

86,150

Kautisk-meteorologiska byrån......

Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-

9,000

—

—

—

—

9,000

—

anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid

nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag

13,000

13,000

Sgr

1,608,150

405

4

—

1,608,559 |

—

1,608,559

Summa

7,483,131

405

26,404 |

—

7,509,940

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Riift.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Femte liufrudtiteln

Kronor.

Ö.

Extra ordinarie anslag.

Till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel .........................................................

3,500,000

—

» försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Göta och Thule

2.500,000

—*

» bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna vid Fårösund.........

800,000

—

» artilleriammunition för stridsfartygen............................................................

630,500

—

» ersättning af förbrukadt kanonkrut...............................................................

45,800

—

» anskaffning af torpeder m. m....................................................................

241,400

—

» anställande af skjutförsök..........................................................................

10,000

» förrådshus för laddade projektiler och patroner vid Carlskrona..........................

41,200

» ny docka i Carlskrona................................................................................

175,000

—

j » beklädnads- m. fl. persedlar för värnpligtige vid Carlskrona artillericorps............

19,000

—

I » minväsendet..............................................................................................

100,000

—

! » löneförbättring åt lärame vid sjökrigsskolan...................................................

1,860

—

Summa

8,064,760

-I

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott den 13 januari 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson och

Dyrssen.

l:o.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet

att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om

reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt

yttrade härvid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prot. 181)9. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjette hufvud titeln.

[1-]

Höjning

anslaget

tillfälliga

träden m

Ordinarie anslag.

Statistiska Centralbyrån.

Å statistiska centralbyråns stat uppfördes år 1858, då embetsverket,

af inrättades, ett reservationsanslag »till arfvoden åt tillfälliga biträden» med

™ 5,000 riksdaler riksmynt. Sedan ny lönestat för embetsverket med år

■ »>■ 1880 börjat tillämpas och från anslaget skolat bestridas jemväl vikariatsersättningar

i följd af semester, har anslaget erhållit benämningen. »till

arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar»; och utgör

nu efter åtskilliga förhöjningar, senast vid 1886 års riksdag med 200

kronor, detta reservationsanslags belopp 12,200 kronor.

Uti detta anslag har statistiska centralbyrån genom underdånig

skrifvelse den 21 september 1898 föreslagit förhöjning till 20,000 kronor

samt tillika hemstält om förändrad benämning å anslaget; och har embetsverket

i detta hänseende hufvudsakligen anfört följande:

Ifrågavarande anslag hade i följd af sin otillräcklighet måst flerfaldiga

o-ånger förstärkas genom extra anslag. När från anslaget utbetalats 1,012

kronor 50 öre till vikariatsersättningar, återstode till arfvoden åt tillfälliga

biträden 11,187 kronor 50 öre och skulle härmed, med tillägg af 100 å 200

kronor, årligen influtna för försålda statistiska publikationer, aflönas hela

den extra ordinarie personalen, hvilken under senaste tiden varit 3 amanuenser,

2 andra manliga biträden och 7 qvinliga biträden, tillsammans

12 personer. Enligt regel erhölle amanuenser 100 kronor i månaden

såsom arfvode, hvilket för en bland dem höjts efter 5 års tjenstgöring

såsom amanuens till 125 kronor och efter ytterligare fem år till 150

kronor; och minskades amanuensarfvodet, derest amanuens vid förordnande

uppbure ordinarie tjenstemans tjenstgöriugspenningar eller dem

motsvarande vikariatsersättning. Bland de öfriga arbetsbiträdena erhölle

för närvarande ett manligt biträde 7 5 kronor i månaden, hvaremot alla

de andra uppbure timarfvoden med 40 öre eller efter 5 å 7 års tjenstetid

50 öre för hvar arbetstimme. I stället för arfvode efter timme erhölle

några biträden under en del af året arfvode efter beting, hvilket

gåfves endast för befolkningsstatistiken och utginge efter vissa belopp

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sjette hufvudtiteln.

för antalet af äktenskap, födelser och dödsfall, som från primäruppgifterna

sammanfördes i tabeller.

Arbetstiden inom embetsverket vore för amanuenser och ett manligt

biträde, bvilka åtnjöte månadsarfvoden, från klockan 10 förmiddagen

till klockan 3 eftermiddagen, men för de öfrige, som hade timarfvoden,

från klockan 9 förmiddagen till klockan 3 eftermiddagen, hvarförutom

hemarbete på eftermiddagarne vore ganska vanligt. Som dessa arbetstider

i allmänhet sammanfölle med den för andra embetsverk vanliga,

kunde hvarken amanuenser eller öfriga arbetsbiträden samtidigt innehafva

någon anställning i annat verk, i följd hvaraf hela den i embetsverket

anstälda extra ordinarie personalen vore för sitt lifsuppehälle i

de flesta fall uteslutande hänvisad till hvad som kunde förvärfvas genom

tjenstgöringen i embetsverket.

Ehuru — fortsätter statistiska centralbyrån — de för den extra

ordinarie personalens aflöning anslagna medlen sålunda användes med

all möjlig sparsamhet, hvilken under vissa förhållanden kunde synas gå

till och med längre än hvad vanlig billighet kräfde, räckte icke desto

mindre aflöningsmedlen ej till för den nuvarande personalen, hvilken —

hvad fullt lika betänkligt vore — i allt mindre mån motsvarade det

ständigt växande behofvet af ytterligare arbetskrafter. Häraf hade åter

följden blifvit den, att arbetena icke kunde bedrifvas med erforderlig

skyndsamhet, hvilket i sin ordning vållade att, när ändtligen de statistiska

publikationerna kunde utkomma, de deri meddelade uppgifterna

ofta nog vore äldre, än hvad de borde vara.

Bland statistiska centralbyråns olika arbetsområden vore befolkningsstatistiken

det största, och då materialet härför nästan uteslutande

utgjordes af nominativa afskrifter ur kyrkoböckerna samt hvarje

deri upptagen individ vore att för sig behandla, så måste, i den mån

folkmängden växte samt antalet vigde, födde och döde tilltoge, äfven

arbetet i statistiska embetsverket ökas. Ett särdeles betydande tillskott

i detta arbete hade dessutom från och med år 1896 vållats af förändringar

i kyrkobokföringen genom nådiga förordningen den 6 augusti 1894

angående kyrkoböckers förande.

Till belysande af ofvan nämnda förhållande har statistiska centralbyrån

anfört, att sedan början af år 1880, eller det år, då den nya

löneregleringen för embetsverket började att tillämpas, till år 1898

hade rikets folkmängd ökats med 430,000 personer. De inkomna

utdragen ur födelse-, vigsel- och dödböckerna vore år 1897 till antalet

19,202 eller vid pass 2,000 flera än år 1880, redogörande hvarje sådant

utdrag, då det vore fullskrifvet, för 20 särskilda fall. I början af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjette hufvudtiteln.

1880-talet inskränkte sig de från embetsverket afgångna anmärkningsskrifvelserna

rörande dessa kyrkoboksutdrag till omkring 650 om året,

men hade sedan dess måst ökas till för det närvarande mera än 1,000.

Då skrifvelserna, gällande 1894 års utdrag och sålunda före den nya

förordningen angående kyrkobokföringen, innehölle 2,350 anmärkningar,

befunnes de skrifvelser, som gälde 1896 års på grund af nya bestämmelser

upprättade utdrag, innehålla öfver 6,000 anmärkningar, bland

hvilka dessutom många, likasom för år 1894, rörde flera likartade

fall. När förut barnaföderskors ålder vore i utdragen angifven med

sist fyldt åldersår och de dödas ålder i år, månader och dagar, meddelade

de nya utdragen ej åldern utan födelseår, månad och dag och

måste då den för bearbetningen erforderliga åldern i embetsverket beräknas

och antecknas, hvilka operationer vore att utföra för mera än

210,000 personer om året.

Något för embetsverket alldeles nytt vore de åligganden, som tillkommit

genom § 38 i förordningen angående kyrkoböckers förande,

der det stadgades att, beträffande utländske undersåtar, som uppehölle

sig eller vistades i riket, skulle till statistiska centralbyrån så snart

ske kunde och oberoende af de utdrag ur kyrkoböcker, som årligen

meddelades, intyg af vederbörande pastor eller församlingsföreståndare

insändas om födelse, vigsel eller dödsfall med mera; och vore genom

särskilda nådiga bref förordnadt, att intygen skulle granskas hos embetsverket,

som egde att, der så pröfvades nödigt, infordra nytt och i

vederbörlig ordning affattadt intyg, hvarefter intygen slutligen genom

skilda myndigheter öfversändes till vederbörandes hemorter i utlandet.

Under år 1897 mottogos, granskades och försändes 864 sådana intyg,

af hvilka ett ej obetydligt antal hade på grund af felaktigheter måst

ånyo infordras.

Genom nådigt bref den 3 mars 1893 hade statistiska centralbyrån

anbefalts att under särskild littera i den officiela statistiken offentliggöra

årliga berättelser om rikets sparbanker och vissa folkbanker; och

hade dels då dels sedermera anvisats penningemedel för berättelsernas

tryckning, men deremot hade embetsverket icke erhållit några medel

för granskning af det vidlyftiga siffermaterialet, deraf följande skriftvexling

med vederbörande, utarbetandet af sjelfva berättelsen och korrekturläsning,

hvartill hörde en ytterligare summering af tabellernas

samtliga sifferkolumner.

Det inom såväl de nu nämnda som ock andra embetsverkets verksamhetsområden

ökade arbetet tyngde naturligtvis i första hand på den

ordinarie personalen och kunde svårligen utföras såsom sig borde, om

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sjette hufvudtiteln.

ej tillgång bereddes till ökadt antal biträden. Detta behof torde kunna

fyllas genom anställande af ytterligare 1 amanuens och 3 andra biträden,

då hela extra ordinarie personalen i embetsverket blefve 16 personer.

Beträffande de för aflönande af denna personal erforderliga medlen

anför statistiska centralbyrån vidare att, hvad särskildt anginge amanuenserne,

det borde tagas i betraktande, att de i embetsverket anstälde,

i följd af sin dagliga tjenstgöring från klockan 10 förmiddagen till

klockan 3 eftermiddagen, icke kunde tjenstgöra och erhålla arfvode i

andra verk, hvilket eljest vore ganska vanligt, och att derför ett arfvode

i statistiska centralbyrån af 100 kronor i månaden vore relativt, mindre,

än hvad som i andra embetsverk vanligen bestodes. Då nu dertill

komme att den ordinarie personalen i embetsverket vore ganska fåtalig

och att derför utsigterna att i verket erhålla ordinarie syssla vore

ringa, kunde det icke vara lockande för kompetente unge män att söka

vinna anställning i verket och der tjenstgöra såsom extra ordinarie med

de fordringar på deras arbete, som på dem måste ställas, hvarföre det

ock understundom vore svårt att finna fullt lämpliga personer, som

kunde i embetsverket anställas såsom amanuenser. Någon förbättring af

den hittills vanliga aflöningen torde derför få anses fullt berättigad,

hvadan medel borde finnas tillgängliga att åt amanuenser kunna lemna

arfvoden om vid pass 125 kronor i månaden, hvilken aflöning dock

borde kunna höjas efter 5 eller 10 års tjenstgöring.

För den öfriga extra ordinarie personalen hade, såsom ofvan är

nämndt, aflöningen i regeln hittills utgått efter 40 öre för timme,

hvilket arfvode efter minst 5 års tjenstgöring plägat höjas till 50 öre;

och åtnjöte för närvarande de flesta med timarfvoden aflönade biträdena

sistnämnda belopp, dock icke alla, som med lika rätt kunde anses deraf

förtjena, enär medel derför saknades.

Statistiska centralbyrån anmäler vidare, att uti en till embetsverkets

chef stöld skrift de sju qvinliga medlemmarne af den extra ordinarie

arbetspersonalen anhållit att i öfvervägande måtte tagas, huru en förhöjning

i deras aflöning kunde beredas, och hade de såsom önskemål

framhållit att få komma i åtnjutande af fast månadslön med ålderstillägg

efter respektive 5 och io års tjenstgöring. Uti berörda skrift

hade de, bland annat, anfört att, sedan den nuvarande aflöningen bestämdes,

hade ökade lefnadskostnader, särdeles de senaste åren, gjort

sig gällande.

Statistiska centralbyrån anser hvad sålunda begärts och framhållits

vara mycket behjertansvärdt, synnerligast om man toge i betraktande

att fyra bland de sökande nu tjenat i verket i mera än 15 år och en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjette hufvudtiteln.

till och med öfver 22 år, hvartill komme att åt alla nu i embetsverket

anstälda såväl manlige som qvinliga biträden kunde gifvas det välförtjenta

vitsord, att de med duglighet och på ett pligttroget sätt fullgjorde

sina åligganden. Det vore derför önskvärd!, att nu ifrågavarande

anslag åt statistiska centralbyrån blefve förhöjdt så, att möjlighet förefunnes

att åt dem, som väl tjenat i åtminstone 10 år, kunde tilldelas

ett arfvode, beräknadt efter 60 öre för timme, motsvarande efter 6

timmar om dagen och 25 arbetsdagar i månaden ett månadsarfvode

om 90 kronor, under det att den närmast lägre och hittills högsta

arfvodesklassen uppbure enligt likartad beräkning 75 kronor i månaden

samt den lägsta 60 kronor.

Statistiska centralbyrån har ansett att, under ofvanstående förutsättningar

och med fästadt afseende på tjenstetiden för den nu anstälda

extra personalen, nu ifrågavarande anslag till arfvoden åt tillfälliga biträden

samt till vikariatsersättningar borde höjas från 12,200 kronor till

20,000 kronor, såsom framginge af följande af embetsverket uppgjorda

beräkning:

4 amanuenser å 125 kronor i månaden = 1,500 kronor

för år ...................................................................................... kr.

4 biträden å 40 öre i timmen eller 60 kronor i månaden

— 720 kronor för år........................................................... »

2 biträden å 50 öre i timmen eller 7 5 kronor i månaden

= 900 kronor för år............................................................ »

6 biträden å 60 öre i timmen eller 90 kronor i månaden

= 1,080 kronor för år ...................................................... »

betingsarfvoden (för vissa befolkningsstatistiska sammandrag)

beräknade efter 30,000 uppgifter om äktenskap

å 7,50 kronor pr 1,000 — 225 kronor, 138,000

uppgifter om födelser å 6 kronor pr 1,000 — 828

kronor och 80,000 uppgifter om dödsfall å 6,so kronor

pr 1,000 = 520 kronor ..................................................... »

öfvertidsarbete (eftermiddagsarbete) för en del renskrif
ning,

diverse summeringar och dylikt........................... »

vikariatsersättningar .................................................................. »

6,000: —

2,880: —

1,800: —

6,480: —

1,573: —

500: —

1,012: 50

Summa kr. 20,245: 50

Derifrån afgår:

försäljningsmedel för statistiska publikationer, utgörande

i medeltal för åren 1888—1897 .................................... kr. 159: 86

således erforderligt årsanslag ....................................... kr. 20,085: 64

eller i afrundadt tal 20,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjette liufvudtiteln.

Emot denna beräkning kunde, enligt hvad statistiska centralbyrån

erinrat, anmärkas, att deri ej upptagits några särskilda medel för de fall

att biträden pröfvades böra på grund af längre tjenstetid eller andra omständigheter

uppflyttas till en högre löneklass, hvilket äfven kunde ifrågakomma

i afseende å amanuenser; men de härför erforderliga medel torde,

enligt embetsverkets åsigt, kunna beredas genom besparingar, såsom när

amanuens erhölle vikariatsförordnande eller när biträde ej erhölle tim- eller

månadsaflöning, derför att betingsarlvode åtnjötes, eller när beräknad

plats såsom biträde under någon kortare tid icke vore besatt.

Beträffande benämningen å nu ifrågavarande anslag har statistiska

centralbyrån erinrat att, då den extra ordinarie arbetspersonalen i

embetsverket utgjorde enligt regeln en ganska fast stam, af hvilken

många tjenat i 15 å 20 år eller ännu längre och hvilken äfven omfattade

amanuenser, det icke vore egentligt att benämna sådana biträden

»tillfälliga», hvadan embetsverket ansett det böra tagas i öfvervägande,

huruvida icke, om anslaget nu till beloppet ändrades, äfven dess titel

borde förändras så, att dess lydelse bletve: »till arfvoden åt biträden

och till vikariatsersättningar».

På grund af hvad sålunda anförts har statistiska centralbyrån

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte i proposition till Riksdagen äska,

att reservationsanslaget till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

vikariatsersättningar må från och med år 1900 höjas till 20,000 kronor,

samt att i sammanhang dermed anslaget måtte benämnas: reservationsanslag:

till arfvoden åt biträden och till vikariatsersättningar.

Uti berörda skrifvelse har statistiska centralbyrån jemväl anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t måtte för år 1899 anvisa ett belopp af 7,800

kronor till arfvoden åt tillfälliga biträden och till vikariatsersättningar,

och torde det tillåtas mig att framdeles få underställa denna fråga

Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Den af statistiska centralbyrån lemnade utredning i fråga om behofvet.

af ökade extra arbetskrafter inom embetsverket och förbättring

i der anstälda tillfälliga biträdens aflöning synes mig gifva fullgoda

skäl för behöfligheten af den utaf embetsverket ifrågasatta förhöjningen

af förevarande anslag.

Genom tillväxten i rikets folkmängd, förändringar i kyrkobokföringen

samt tillkomsten af en sparbanksstatistik har, på sätt statistiska centralbyrån

närmare utvecklat, arbetet inom embetsverket pa senare år i

betydlig mån ökats. Den ifrågasatta ökningen i arbetskrafter med 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sjette hufvudtiteln.

amanuens och 3 andra biträden kan derföre icke anses vara för högt

tilltagen.

Äfven synes mig den af embetsverket ifrågasatta förbättringen i

de tillfälliga biträdenas aflöning vara af omständigheterna påkallad.

Såsom embetsverket anfört, är deras tjenstgöringstid, som är bestämd

till 5 timmar dagligen för amanuenser och till 6 timmar för andra

biträden, så lång och förlagd till sådana tider af dagen, att dessa personer

ej kunna åtaga sig arbete i andra embetsverk. Följaktligen äro

amanuenserna, Indika för fullgörande af sina åligganden och för erhållande

af befordran inom embetsverket böra hafva aflagt examen för

akademisk grad med vitsordad skicklighet i vissa ämnen, för sin utkomst

nästan uteslutande hänvisade till den inkomst, de i statistiska centralbyrån

kunna erhålla. De ifrågasatta förhöjningarne i amanuensarfvoden

samt den föreslagna tillökningen deri efter viss tids tjenstgöring synas

mig derför icke vara större, än som kan anses fullt påkalladt af de

anspråk, som från embetsverkets sida ställas på de personer, hvilka

anställas såsom amanuenser.

Äfven för de tillfälliga biträden, som uppbära s. k. timarfvoden

eller i vissa fall s. k. betingsarfvoden, synes, på de skäl statistiska

centralbyrån anfört, en sådan förhöjning i aflöningen, som byrån ifrågasatt,

vara behöflig.

Mot den af embetsverket uppstälda förslagsberäkning öfver det

höjda anslagets användande har jag intet att erinra.

Den ifrågasatta höjningen af förevarande anslag från 12,200 kronor

till 20,000 kronor finner jag således vara af behofvet påkallad; men den

af embetsverket i sammanhang dermed föreslagna ändringen i anslagets

sedan länge använda benämning torde icke vara erforderlig.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att det under anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie

reservationsanslaget: »till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

vikariatsersättningar» må höjas från 12,200 kronor till 20,000 kronor

eller med 7,800 kronor.

Allt sedan Riksdagen år 1879 hos Eders Kongl. Maj:t gjorde framställning

om vidtagande af åtgärder för utarbetande af en löne- och

pensionsstatistik har å statistiska centralbyråns stat funnits uppfördt

ett reservationsanslag å 1,000 kronor: »till utarbetande af en aflö
nings-

och pensionsstatistik». Rörande detta anslag har statistiska

centralbyrån uti förenämnda underdåniga skrifvelse anfört följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjette hufvudtiteln.

Trots sin benämning finge ifrågavarande anslag användas endast

för tryckning af berörda statistik. Då i sjelfva verket några medel för

utarbetandet icke vore anslagna, hade statistiska centralbyrån nödgats

fyrfaldiga gånger lios Eders Kongl. Maj:t göra underdåniga framställningar

i ämnet, bvilka haft till följd beviljandet af extra anslag

såväl för utarbetandet som för tryckningen, dock med det undantag

att, när embetsverket anhöll dels om anvisande af beräknade nödiga

belopp för arbetets fullföljande under åren 1895 och 1896 och dels

om nådig proposition till Riksdagen beträffande 1897 års behof, Eders

Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 22 november 1895, icke fann skäl

att för det dåvarande vidtaga annan åtgärd än anbefalla statistiska

centralbyrån att, i den mån sådant utan åsidosättande af andra vigtiga

arbeten och med för embetsverket tillgängliga medel kunde ske, fullfölja

ifrågavarande arbeten. Då emellertid embetsverket icke haft tillfälle

att fullfölja utarbetandet af nämnda statistik, hade deraf blifvit

en följd, att det årliga tryckningsanslaget nu hopats i 7 år, utan att

finna någon användning. Visserligen påbörjades redan för två år sedan

ett försök att fortsätta arbetet och infordrades derför uppgifter angående

aflönings- och pensionsförmånerna hos landstingen och af landstingen

understödda anstalter samt vissa dermed jemförliga inrättningar

år 1896, men försöket kunde ej anses hafva utfallit tillfredsställande,

enär endast en del af uppgifterna ännu hunnit bearbetas och några få

ark tryckas, så att, när häftet en gång komme att offentliggöras, de

deri meddelade uppgifterna redan skulle hafva hunnit blifva delvis föråldrade.

Genom detta försök hade ock andra vigtiga arbeten lidit

intrång.

Utom det oegentliga som läge deri, att ifrågavarande anslag enligt

sin titel vore anvisadt för »utarbetande)) af en aflönings- och pensionsstatistik,

medan det i sjelfva verket vore afsedt endast för tryckning

af denna statistik, vore hela anslaget en oegentlighet. Då nemligen

embetsverket egde särskildt anslag för »officiela statistiska trycket»,

och tillkomsten af nya grenar af den officiela statistiken eljest haft

till följd motsvarande ökning i tryckningsanslaget, hade för aflöningsoch

pensionsstatistiken ensam uppförts ett särskildt anslag. Då nu

icke något giltigt skäl förefunnes, hvarför sistnämnda statistik skulle

bilda undantag, syntes det enda rigtiga vara, att anslaget härför, 1,000

kronor, finge ur staten utgå, men att i stället med samma belopp

höjdes anslaget för officiela statistiska trycket, nu uppgående till 17,300

kronor, hvartill äfven borde öfverföras de besparingar, som komme

att uppstå, när det nu under arbete varande häftet af aflönings- och

Bih. till Biksd. Blot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Stift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjette hufvudtiteln.

pensionsstatistiken blefve offentliggjordt. Någon ändring i de redan

gifna bestämmelserna i afseende på bearbetande och offentliggörande

af aflönings- och pensionsstatistiken afsåges deremot icke genom den

nu föreslagna öfverflyttningen af anslaget.

Den af statistiska centralbyrån sålunda föreslagna omflyttningen

af anslag saknar ingalunda fog; men då det ännu icke kan anses afgjordt,

huru med aflönings- och pensionsstatistikens fortsättande lämpligast

bör förfaras, tror jag mig icke för närvarande böra föreslå någon

åtgärd i det al embetsverket angifna syfte.

[2.] Slutligen har statistiska centralbyrån uti förenämnda skrifvelse

riaget” un en" anfört, att embetsverket hade å ordinarie stat åt sig anvisadt ett reservaetatistisk

tionsanslag »till en statistisk tidskrift», hvilket i 40 år utgått med oförtidaknft.

ändradt belopp af 1,000 kronor om året. Intill år 1870 utgafs tidskriften

i tvångsfria häften, men från och med nämnda år utgåfves den

i årgångar om tre häften årligen, innehållande hvar årgång vid pass

13 tryckark, hvartill stundom fogats supplementhäften. Redan från

början vidtogs i afseende på utgifningen den ännu bestående och för

statsverket onekligen billigaste anordningen att, mot ett af embetsverket

lemnadt bidrag af 75 kronor för tryckark, förlagsfirman P. A.

Norstedt & söner iklädde sig alla kostnader för tidskriftens utgifvande

(utom för diagram, när sådant förekommit) och erhölle förlagsrätten

samt genom bokhandeln sprede arbetet till ett lågt pris bland allmänheten,

hvarjemte 150 exemplar gratis öfverlemnades till embetsverket

att användas för det internationela utbytet. Deremot och i olikhet med

hvad beträffande andra officiela statistiska publikationer egde rum,

verkstäldes ej inom riket någon gratisutdelning af tidskriften, utom till

Riksdagens ledamöter från och med år 1886 af det häfte, som innehölle

en sammanfattning, benämnd »Sveriges officiela statistik i sammandrag»,

grundande sig denna utdelning på Eders Kongl. Maj:ts befallning

i nådigt bref den 11 december 1885. Då embetsverket icke

disponerade öfver några exemplar för sistnämnda ändamål, måste de

erforderliga exemplaren köpas till bokhandelspris med 20 procent rabatt,

och då inga medel härför åt embetsverket anvisats, hade dessa måst

tagas ur anslaget till officiela statistiska trycket, som alltså fått vidkännas

en årlig utgift af mera än 300 kronor, hvilken rätteligen, om

medel dertill funnes, borde påföras anslaget för tidskriften.

j$y Nämnda arbete »Sveriges officiela statistik i sammandrag» hade

första gången utgifvits enskildt af embetsverkets nuvarande chef år

*

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjette hufvudtiteln.

1870, men sedermera, d. v. s. alltifrån år 1871, hade förnyade upplagor

med i det stora hela oförändrad plan och med endast den förökning

i omfånget, som nya ämnen kunnat föranleda, årligen intagits

såsom första häfte i Statistisk tidskrift och hade af detta sammandrag

sålunda hittills utkommit 29 årgångar. Vid jemförelse med utlandets

motsvarande arbeten befunnes det, att exempelvis såväl den norska

som den danska s. k. årsboken hade fullt dubbelt så många sidor som

det svenska sammandraget, hvarvid dock finge erinras, att dessa årsböcker

icke derför hade dubbelt så stort innehåll, utan berodde det

större omfånget till väsentlig del deraf, att årsböckerna i sina tabeller

upptoge franska öfversättningar, livilket det svenska sammandraget icke

gjorde, hvariemte innehållet i detta senare syntes vara i allmänhet mera

hoppressadt. Emellertid kunde icke förnekas, att det svenska sammandraget

borde i åtskilliga hänseenden utvidgas, och enligt en utarbetad

detaljerad nv plan skulle tillökningen uppgå till minst 1 Va å 2 tryckark,

hvarvid dock ej något utrymme beräknats för franska öfversättningar.

Ifrågavarande statistiska sammandrag innehölle öfversigter endast

af svenska förhållanden, men deremot icke några beträffande främmande

länder, hvarigenom dock såväl de svenska förhållandena skulle vid jemförelser

erhålla sin bästa belysning, som äfven i öfrig! kunskap vinnas

om utlandet. Utrymme i tidskriften för »Statistiska öfversigtstabeller

för olika länder» kunde dock beredas, när från och med år 1895

sparbanksstatistiken icke vidare behöfde i tidskriften intagas, och hade

dessa öfversigtstabeller i sist offentliggjorda årgång kommit till ett omfång

af 4 ark. För att göra dessa tabeller fullständigare kräfdes åtminstone

1 ark ytterligare.

Dessa båda arbeten, sammandraget och öfversigtstabellerna, innehölle

endast tabeller och upptoge för det närvarande af tidskriften tillsammans

10*2 ark, hvadan för statistiska uppsatser af olika innehåll återstode

knappast 3 ark, hvilket onekligen vore för litet och borde höjas med

åtminstone ett par ark.

Hela den erforderliga ökningen i omfånget för Statistisk tidskrift

skulle alltså blifva vid pass 5 ark, hvilket efter 75 kronor för ark

kräfde ett anslag af i rundt tal 400 kronor.

Om, såsom nu föreslagits, det statistiska sammandraget ökades

med 1V2 å 2 ark, måste nog det nuvarande bokhandelspriset ökas derefter

och således inlösningssumman för de för Riksdagens ledamöter

erforderliga exemplaren komma att höjas till antagligen vid pass 400

kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjette liufvudtiteln.

Den tillökning-, som erfordrades i reservationsanslaget för en statistisk

tidskrift, uppginge sålunda till sammanlagdt 800 kronor,

Statistiska centralbyrån hemställer på dessa skäl, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att öka ifrågavarande reservationsanslag:

»till en statistisk tidskrift» från 1,000 kronor till 1,800 kronor.

Såsom statistiska centralbyrån upplyst, har detta anslag, hvilket

beviljades vid 1856—1858 årens riksmöte under benämning: »till betäckande

af en del af kostnaderna för en statistisk tidskrift», men

hvars benämning vid 1865—1866 årens riksmöte förändrades till den

nuvarande: »till en statistisk tidskrift», allt sedan embetsverkets inrättande

utgått med oförändradt, belopp af 1,000 kronor. Det är uppenbart,

att under denna långa tid behofvet af ökadt utrymme i tidskriften

skall allt mera hafva gjort sig gällande, allt efter som området för det

statistiska arbetet utvidgats. Den af statistiska centralbyrån ifrågasatta

ökning af tidskriftens omfång synes mig alltså vara af omständigheterna

påkallad. Äfven synes mig lämpligt, att kostnaden för anskaffande af

de exemplar af tidskriftens första häfte, omfattande »Sveriges officiela

statistik i sammandrag», som skola utdelas till Riksdagens medlemmar,

bestrides från det nu förevarande anslaget och icke, såsom hittills skett,

från anslaget »till det officiela statistiska trycket».

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva,

att det under anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie

reservationsanslaget: »till en statistisk tidskrift» må höjas från

1,000 kronor till 1,800 kronor eller med 800 kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad i nästföregående punkt

föreslagits, kommer summan af reservationsanslagen under anslagstiteln

statistiska centralbyrån att höjas från 33,000 kronor till 41,600 kronor,

eller med 8,600 kronor, samt följaktligen hela anslagstiteln att med

samma belopp höjas, eller från 61,400 kronor till 70,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

.[3.]

Höjning i anslaget

tillföljd

af indragning

af landsstatsboställen.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster

in. m. meddelat, komma enligt särskilda nådiga beslut följande landsstatsboställen

med i stat beräknad afkastning af sammanlagdt 3,055

kronor att, efter tilländagångna tjenste- och fardagsår, till statsverket

indragas, nemligen:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

. Sjette hufrudtiteln.

länsmansbostället i Sotholms härads södra distrikt af Stockholms

län Tyrfved n:o 2, V2 mantal;

länsmansbostället i Håbo härad af Upsala län Bålby n:o 1, V* mantal;

krouofogdebostället i Norra och Södra Vedbo härads fögderi af

Jönköpings län Fogdeholm n:o 1, 3U mantal;

länsmansbostället i Allbo härads öfre distrikt af Kronobergs län

Eksås n:o 2 Norregården, V mantal;

länsmansbostället i Kinnevalds härads södra distrikt af sistnämnda

län Sånnahult Lillegården n:o 1, V2 mantal;

häradsskrifvarebostället i Tunaläns och Sevede härads fögderi

af Kalmar län Plittorp n:o 1, V2 mantal; och

länsmansbostället i Salbergs—Väsby fögderis tredje distrikt af Vestmanlands

län Tyskebo n:o 1, lU mantal.

Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till

landsstaterna i länen med 3,055 kronor; och jag hemställer alltså, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af ofvannämnda

sju boställens indragning, höjas med 3,055 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna

i länen (deraf 120,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,699,386

kronor till 2,702,441 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Enligt den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat

samt den för styrelsen gällande instruktion utgöres styrelsen af en

öfverdirektör och chef och, såsom ledamöter, en byråchef och föredragande

för tekniska ärenden och en kamrerare och föredragande för

administrativa och ekonomiska ärenden, hvarjemte vid styrelsen äro i

ordinarie befattning anstälde två byråingeniörer, eu registrator, tillika

aktuarie, samt en revisor och bokhållare, med skyldighet att handhafva

kassörsgöromålen. Af de två byråingeniörerne är den ene föredragande

för ärenden angående enskilda jernvägar.

Staten för styrelsen upptager för ledamöterna samt de två byråingeniörerne

följande aflöningsförmåner, nemligen för byråchefen 6,400

kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor, för kamreraren 4,500 kronor

med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för byråingeniörerne

hvardera 3,500 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

[4-]

Höjning i anslaget

till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjette hufvudtiteln. -

Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och

skrifbiträde är i staten upptaget ett belopp af 13,000 kronor, hvaraf,

jemlikt nådigt bref den 31 maj 1888, dels styrelsen eger att till ett

juridiskt biträde utbetala ett arfvode af 1,000 kronor för år, dels ock

den byråingeniör, som af Eders Kongl. Maj:t förordnas att hos styrelsen

föredraga ärenden rörande de enskilda jernvägarne, eger åtnjuta ett

arfvode af 1,000 kronor. Vidare är uti staten upptagen aflöning åt en

vaktmästare med, förutom bostad, 800 kronor med ett ålderstillägg

å 100 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 17 november nästlidna år har nu

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning om ökning af

styrelsens arbetskrafter.

Styrelsen framhåller dervid till en början, hurusom under den tidrymd,

som förflutit, sedan, i enlighet med beslut vid 1888 års riksdag,

det åt styrelsen anförtrodda verksamhetsområdet erhållit sin nuvarande

omfattning, en högst afsevärd tillökning i embetsverkets göromål och

en betydande utveckling af dess embetsförvaltning egt rum, äfvensom

att denna tillökning vore en naturlig följd deraf, att icke blott statsunderstöden

till allmänna arbeten under ifrågavarande tid oafbrutet

höjts, utan äfven allmänna arbeten i allt större omfång börjat utföras

genom styrelsens försorg, hvarförutom kommunikationsanstaiternas utveckling

framkallat ökade fordringar på tillsynen öfver deras vård och

underhåll, hvilket allt föranledt en jemnt fortgående tillväxt i antalet

mål och ärenden med dertill hörande expeditioner samt i inspektionernas

omfattning.

Till belysande af dessa förhållanden har styrelsen åberopat följande

öfversigt:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtitelii.

15

År-

Statsbidrag

beviljade till

Anslag till

Medel

till ar- beten

utförda

genom

väg- och

vatten- bygg- nadssty- relsen.

Kr.

An-

slag

till af-

lönin-

gar.

Kr.

Tra-

fike-

rade

enskil-

da

jem-

vägar.

Km.

In-

komna

skrif-

velse^

Antal.

Af-

gång-

na

skrif-

velse^

Antal.

Vägar.

Kr.

Frost-

afdik-

ningar.

Kr.

Ham-

nar.

Kr.

Lån för

jern- vägs- anlägg- ningar.

Kr.

Väg-

under-

sök-

nin-

gar.

Kr.

Under-

sökning

för

mindre

hamnar.

Kr.

l

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

1889

600,000

50.000

100,000

1,000,000

30,000

—

—

68,200

5,284,2

1,347

1,322

1890

600,000

50.000

100,000

1,000.000 30,000

—

52,550

68,200

5,412,4

1,346

1,453

1891

600.000

50,000

150,000

1,000,000

30,000

—

12,900

68,200

5,544,4

1,547

1,423

1892

800,000

100,000

150,000

2,215,000

30,000

5,000

35,000

70,700

5,651,6

1,634

1,610

1893

800,000

100,000

150,000

2,215.000

30,000

5,000

118,600

70,700

5,933,6

1,602

1,603

1894

800,000

100.000

150,000

1,000,000

30,000

5,000

5,000

70,700

6,182,6

1,683

1,932

1895

800,000

100,000

150,000

1,000,000(30,000

5,000

105,000

70,700

6,486,1

1,761

1,825

1896

800,000

150,000

150,000

1,000,000 30,000

5,000

85,000

70,700

6,213.8*

1,932

2,006

1897

800,000

200,000

150,000

1,500,000 30,000

5,000

96,000

72,700

6,560,9

2,101

2,317

1898

900.000

300,000

150,000

1,500,000 35,000

5,000

433,000

72,700

—

1,618"

1,524"

1899

900,000

300,000

300,000

1,500,000(35,000

10,000

447,500

72,700

—

—

—

* minskningen föranledd genom statens inköp af enskilda jernvägar.

** till den 1 oktober.

För lättande af den arbetsbörda, hvilken sålunda ålåge styrelsen,

samt beredande af tillgång till arbetskrafter, motsvarande de ökade

göromålen, hade emellertid — erinrar styrelsen vidare — under nämnda

tioårsperiod vidtagits endast vissa förändringar i den vid embetsverkets

reglering år 1882 faststälda organisation och aflöningsstat, bestående

deri att dels enligt beslut vid 1891 års riksdag, aflöningen åt den ene

af de hos styrelsen anstälde byråingeniörerne, hvilken förut haft en aflöning

af endast 3,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor, höjts med 500 kronor, hvarigenom båda desse tjensteman blifva

likstälde, en åtgärd, som underlättat tjenstens besättande, dels

anslaget till extra biträden ökats, jemlik! samma Riksdags beslut, med

2,000 kronor eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor och, enligt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjette lmfvudtiteln.

beslut vid 1896 års riksdag, med ytterligare 2,000 kronor eller till

13,000 kronor, dels ock Eders Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga

bref, för anställande af en extra byråingeniör med skyldighet att biträda

vid handläggningen af ärenden angående enskilda jern vägar anvisat för

tiden från och med den 1 april 1897 till och med utgången af år

1899 ett belopp af 3,000 kronor, för år räknadt.

Med framhållande att dessa åtgärder dock visat sig otillräckliga

samt att den jemna gången af styrelsens ständigt ökade arbeten kunde

äfventyras, derest icke krafvet på förstärkta arbetskrafter tillgodosåges,

helst ökningen i arbetsbördan ingalunda vore tillfällig, har styrelsen

härpå öfvergått till att redogöra för de åtgärder, hvilka styrelsen för

sin del funne nödiga och ändamålsenliga; och har styrelsen dervid,

under erinran att styrelsen, som redan i underdånig skrifvelse den 29

november 1887, utan att dock i ämnet göra någon framställning, sökt

framhålla lämpligheten af en förhöjning i den för ledamoten för administrativa

och ekonomiska ärenden bestämda aflöningen, i underdånig

skrifvelse den 10 november 1890 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att anvisa erforderliga medel för denna

embetsbefattnings upptagande i tredje lönegraden, hvarigenom innehafvaren

blefve likstäld med den andre hos styrelsen på ordinarie

stat anstälde föredraganden, men att denna framställning icke vunnit

Eders Kongl. Maj:ts bifall, vidare anfört att, ehuru den ofvan åberopade

ökningen i styrelsens embetsverksamhet medfört ytterligare stöd

för styrelsens förenämnda förslag, styrelsen likväl, då styrelsen hade

för afsigt att nu framställa förslag om inrättande af eu särskild sekreteraretjenst

hos styrelsen, samt, för den händelse detta förslag skulle

vinna bifall, någon erfarenhet, huruvida och i hvad mån omfånget af

kamrerarens embetsåligganden skulle röna inflytande af sådan förändring,

först syntes böra vinnas, innan de med ifrågavarande embete

förenade aflöningsförmåner slutligen reglerades, ansåge sig icke för

det närvarande böra åter framställa förslaget om kamrerarens upptagande

i högre lönegrad.

Deremot syntes erfarenheten hafva till fullo ådagalagt nödvändigheten

af en permanent föredragande ledamot för behandling af

jernvägsärenden, i stället för den provisoriska anordningen med en af

de ordinarie byråingeniörerne såsom föredragande och en extra

byråingeniör såsom hans biträde. Anordningen med en byråingeniör

såsom föredragande hade kunnat anses tillfredsställande, då den år 1888

* först vidtagits, men den hade efter hand i den mån jernvägsnätet utsträckts

från en längd af 5,284,2 kilometer år 1888 till 6,560,9 kilometer

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjette hufvudtiteln.

år 1897 måst tillfälligtvis fullständigas först med ingeniörsbiträde och

sedan derutöfver med en extra bjråingeniör, och att denna anordning

kunnat äfven på senaste tid fungera, måste tillskrifvas innehafvarens

mångåriga vana vid dessa ärenden.

Den tekniska utbildning, som kräfdes för bestridande af ifrågavarande

befattning, vore densamma eller åtminstone fullt jemförlig med

den, hvilken erfordrades hos den såsom föredragande för öfriga tekniska

ärenden anstälde byråchefen, och de åt föredragande byråinge niören anförtrodda

göromål kunde, sedan det enskilda jernvägsväsendet nått sin

nuvarande utveckling, i afseende å omfång och beskaffenhet väl uthärda

jemförelse med dem, som ålåge nämnde byråchef, till närmare belysning

hvaraf styrelsen ansåge sig böra meddela följande öfversigt:

År.

Koncessio- nerade nya

jernvägar.

För trafik

öppnade

jernvägar.

Inkomna sk

-ifvelse r.

Afgångna

skrivelser.

Kongl. bref.

Kongl. remisser.

Departement och

embetsverk.

Konungens befallnings- hafvande.

Distriktena.

Jernvägsbolag och en- skilde in. fl.

Summa.

Till Konungen.

Departement och

embetsverk.

Konungens befallnings- hafvande.

Distriktena.

Jernvägsbolag och en- skilde m. fl.

Summa.

Antal.

P=

Ä

Tf

B

Antal.

Längd km.

1

2

3

4

5

G

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

18S9

5

125,4

9

289,4

28

29

33

2

71

132

295

35

37

31

72

52

227

1890

5

102,5

4

128,2

12

36

36

—

62

117

263

33

24

21

48

50

176

1891

ij 14

570,7

2

132,o

30

58

48

4

58

122

320

41

21

30

63

45

200

1892

18

701,7

5

104,7

47

60

57

2

95

142

403

61

29

46

84

67

287

1893

6

155,8

6

282,i

30

57

53

3

78

185

406

44

29

49

84

92

298

1894

5

279,2

7

248,i

38

52

48

n

96

165

410

51

37

59

91

80

318

1895

12

617,4

4

303,i

36

38

65

7

101

157

404

43

39

62

no

80

334

1896

10

211,7

4

105,8

39

108

49

28

98

165

487

68

27

95

73

76

339

1897

16

774,4

10

347,o

55

94

87

34

132

187

589

86

44

92

no

126

458

till 1 okt

1898

12

262,3

4

63,9

-

Någon minskning i de styrelsen åliggande bestyren i afseende å

de enskilda jernvägarne vore icke heller att motse, då nemligen, enligt

den för styrelsen gällande instruktion och de för dessa jernvägar meddelade

koncessioner, det hufvudsakliga arbetet härleddes af styrelsens

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sjette hufvudtiteln.

åliggande att utöfva kontroll å de enskilda banornas underhåll, hvarförutom

ett fortsatt omfattande byggnadsarbete för det enskilda jernvägsnätets

utveckling antagligen komme att med större eller mindre vexlingar

dock oafbrutet fortgå under en lång framtid.

Styrelsen hölle således före att numera, då både mängden af dessa

ärenden i väsentlig mån vuxit och deras beskaffenhet blifvit alltmera

vidlyftig och invecklad, såsom föredragande för jern vägsärenden icke

kunde påräknas fullt qvalificerad person, derest icke åt befattningens

innehafvare tillförsäkrades samma löneförmåner på ordinarie stat och

samma ställning såsom ledamot af styrelse^ som förut funnits lämpligför

föredraganden af öfriga tekniska ärenden.

Inrättandet af en sådan ny ledamotsbefattning medförde dock ej

möjlighet till ändring af den byråingeniörstjenst, hvars nuvarande innehafvare

vore föredragande för jernvägsärenden. Redan uti styrelsens

underdåniga skrifvelse den 18 februari 1897, hvilken föranledde Eders

Kongl. Maj:t att, såsom nämnts, medgifva anställande hos styrelsen af

en extra byråingeniör såsom biträde vid handläggningen af ärenden

rörande de enskilda jernvägarne, hade styrelsen anfört, bland annat, att

till följd af det inom landet rådande lifliga intresset för jernvägsföretag,

antalet af de till styrelsens handläggning hörande ärenden rörande de

enskilda jernvägarne under senare åren i hög grad ökats, i hvilket afseende

styrelsen åberopade i skrifvelsen lemnad uppgift å antalet af de

länder de senare åren å styrelsens jernvägsafdelning inkomna mål och

derifrån afgångna expeditioner; att för jernvägsärendenas beredning

hos styrelsen icke funnes mera än en byråingeniör med det tillfälliga

biträde, som kunde erhållas för derför tillgängligt belopp af 2,000

kronor om året; att, då ett så knappt anslag icke medgåfve anställande

af biträden vare sig till erforderligt antal eller med nödig kompetens,

följden häraf blifvit den, att icke allenast ärendenas slutliga handläggning

fördröjts, utan ock en arbetsbalans måst uppstå, hvilken sannolikt

komme att under många år qvarstå och möjligen förökas, derest icke

samma balans medelst ökade arbetskrafter blefve utjemnad; samt att,

då det icke kunde vara lämpligt att allt för mycket fördröja utredningen

hos styrelsen af ärenden rörande enskilda jernvägsanläggningar,

hvilka frågors natur påkallade eu skyndsam handläggning, men det

icke vore möjligt att med de hos styrelsen tillgängliga arbetskrafter

kunna minska antalet af då befintliga balanserade mål, hos styrelsen

borde, utom förutvarande biträden, anställas ett ytterligare biträde såsom

extra byråingeniör.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjette hufvudtiteln.

De skäl, som sålunda legat till grund för ofvan omförmälda ock

sedermera i enahanda ämne gjorda framställningar, egde, enligt styrelsens

åsigt, fortfarande oförminskad kraft. Äfven om den befintliga

arbetsbalansen kunnat nedbringas, vore dock fortfarande anställandet

af en byråingeniör för ifrågavarande ärendens handläggning af behofvet

påkalladt. På sätt styrelsen ofvan erinrat, vore någon nedgång i antalet

af dessa ärenden nemligen ej att förvänta, ty om ock intresset

för nya jernvägsföretag skulle minskas, så påkallade de redan anlagda

enskilda jernvägarne ett oaflåtligt arbete inom styrelsens jernvägsafdelning,

hvarest icke blott frågor angående planer för ändring i färdigbygda

jernvägar skulle behandlas, utan äfven granskning och sammanföring

af rapporter om jernvägarne och deras materiel måste ega rum,

ett arbete, som, ehuru af största vigt för en effektiv kontroll å banorna

och deras materiel såväl i afseende å trafikens jemna gång som säkerheten

å dé enskilda jernvägarne, hittills måst i viss mån undanskjutas.

Om derför styrelsens förslag om inrättande af ett byråchefsembete för

jernvägsärenden bifölles, måste den aflöning, som funnes å ordinarie stat

anvisad för eu byråingeniör, ändock bibehållas och staten i afseende å

antalet byråingeniörer förblifva oförändrad.

Förutom den ledamotsbefattning, om hvars inrättande styrelsen

sålunda gjort framställning, har styrelsen jemväl, på sätt redan antydts,

ansett anställandet af en sekreterare hos styrelsen behöflig!; och anför

styrelsen i detta afseende att, enligt nu gällande instruktion för styrelsen,

det tillkomme styrelsens ledamöter att ansvara för uppsättning och expediering

af styrelsens skrivelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning,

hvilken skyldighet jemväl ålåge den byråingeniör, som vore förordnad att

föredraga jernvägsärenden. Att en sådan föreskrift skulle verka hämmande

på föredragandenas hufvudsakliga arbeten, vore lätt att inse.

Äfven om uppsättning och expediering af sådana skrivelser, som vore

hänförliga till löpande ärenden, kunde anförtros åt de till föredragandenas

biträde anstälde ordinarie eller extra ordinarie tjenstemännen, blefve

dock föredragandenas tid genom dessa expeditionsgöromål, från hvilka

de borde vara befriade, alltför mycket tagen i anspråk. Sannolikt förekomme

hos intet annat embetsverk i förhållande till hela antalet afgående

skrifvelser så många underdåniga utlåtanden, som hos väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, och då sådana utlåtanden i regeln kräfde en

mera tidsödande utredning och en mångsidigare belysning af förekommande

frågor, än vanliga embetsexpeditioner, läge i öppen dag, att uppsättning

af dylika utlåtanden erfordrade mycket arbete och mycken

vana särskildt vid frågornas formella behandling. Vid val af vissa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjette hufvudtiteln.

tjensteman för de tekniska arbetena måste nu hänsyn tagas till expeditionsvana,

och det skulle derför innebära en bestämd fördel, om vid

sådant val denna hänsyn ej behöfde göra sig gällande, derigenom att

uppsättning af skrivelser och utlåtanden ombesörjdes af en särskild för

embetsverkets olika afdelningar gemensam sekreterare, hvilken äfven

skulle vara ansvarig för skrifvelsernas expediering. Behofvet och lämpligheten

af särskild tjensteman anställande för bestridande af sekreteraregöromålen

hade också vunnit beaktande vid de organisationer af embetsverk,

som i senare tid egt rum.

I fråga om sekreterarens embetsställning och aflöningsförmåner

ansåge styrelsen, att tjensten borde i det närmaste likställas med andra

gradens tjenst med en årlig aflöning af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor

i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte rätt till två

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor; och då sekreteraren skulle vara

juridiskt bildad, blefve det biträde obehöflig^ hvartill arfvode funnes

anvisadt å anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. in., hvadan

anställande af en sekreterare till eu början skulle kräfva en aflöningstillökning

af endast 3,000 kronor.

Beträffande vidare den hos styrelsen anstälda vaktbetjening har

styrelsen erinrat, att före år 1888 styrelsens ordinarie vaktbetjening

utgjorts af två vaktmästare, men att, allt sedan sistnämnda årtilljernvägsstyrelsens

handläggning öfverflyttats ärenden rörande statens jernvägsbyggnader,

den ordinarie vakthållningen hos styrelsen bestridts af

allenast en vaktmästare. Det hade emellertid visat sig nödvändigt att,

hufvudsakligen för ombesörjande af expedieringen utaf den stora mängd

handlingar, ritningar och kartor, som nästan dagligen afginge från

styrelsen, äfvensom för kringbärande af försändelser i hufvudstaden,

men jemväl för upprätthållande af den egentliga uppassningen inom

styrelsens embetslokal, anlita extra biträde, som hittills i saknad af

andra medel aflönats med expensmedel, och hade till och med vid tillfällen

af stor brådska måst anlitas två extra biträden.

Tiden syntes emellertid nu vara inne att påkalla en välbehöflig

ändring härutinnan, och ansåge sig styrelsen derför böra hemställa, att

anslag måtte å ordinarie stat anvisas för aflöning af ytterligare en

vaktmästare.

Härförutom har styrelsen anmält behof af ökning jemväl i anslaget

till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och

skrifbiträden. Styrelsen har dervid meddelat, att af ifrågavarande anslag

för år 1897 utgått:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 21

arvode till föredraganden för ärenden rörande enskilda

jernvägar ........................................................ kronor 1,000: —

arfvode till ett juridiskt biträde...................................... )) 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens

embets- och tjensteman ......................................... » 837: 50

ersättning till hos styrelsen anstälda tekniskt bildade

biträden omkring.............................................. » 7,300: —

godtgörelse till två ständiga renskrifningsbiträden... » 1,600: —

kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt

till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman )? 1,262: 50

Kronor 13,000: —

Behofvet. af ökadt anslag för ifrågavarande ändamål — yttrar styrelsen

— framträdde numera synnerligen kraftigt, dels i följd af den

betydliga stegring af styrelsens arbetsqvantitet, som, enligt hvad

redan framhållits, alltjemt gjorde sig gällande, dels till följd deraf att

med nu rådande stora företagsamhet, synnerligast i fråga om jern vägsanläggningar,

tillgången på yngre ingeniörer visat sig vara ytterst begränsad,

och det numera ej läte sig göra att tillfälligtvis anställa ingeniörer

utan någon godtgörelse, en anordning som för några år sedan

kunnat ega rum, då tryckta tider inom ingeniörsyrket varit rådande,

men som i allt fall icke kunde anses lämplig.

Hittills hade väl yngre ingeniörer i vanliga fall kunnat för viss tid

anställas efter en månadsaflöning af 200, 150 och 100 kronor, men med

dessa belopp hade man i allmänhet ej kunnat påräkna, att anställningen

varat tillräckligt lång tid, utan ombyte hade ofta måst ega rum till föga

fromma för arbetena, och med bättre arbetskonjunkturer vore det nästan

omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika ersättningar.

Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt afhjelpas,

vore, enligt styrelsens uppfattning, nödigt att för aflöning af extra tekniska

biträden skulle kunna påräknas ytterligare 2,000 kronor, hvarmed

skulle kunna bestridas dels erforderlig höjning i närvarande svaga aflöningar,

dels ersättning till flera tillfälliga biträden.

Jemväl i afseende å de till bestridande af renskrifning hos styrelsen

och komplettering af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel tarfvades

oundgängligen tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda

belopp för det senare ändamålet. Under förutsättning emellertid att styrelsens

förslag om uppförande å ordinarie stat af byråchefs aflöning

till föredraganden för jern vägsärenden samt af aflöning till en sekre
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjette hufvudtiteln.

terare vunne nådigt bifall, blefve de å anslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. in. för bemälde föredragande samt det juridiska

biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, disponibla, och

kunde tillökningen i anslaget då begränsas till 2,000 kronor.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen i underdånighet

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

å ordinarie stat anvisa,

dels aflöning till en byråchef och ledamot för ärenden angående

enskilda jern vägar med lön 4,400 kronor och tjenstgöringspenningar

2,000 kronor samt med rätt till ett ålderstillägg efter fem år af 600

kronor;

dels aflöning till en sekreterare med lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar

1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg efter fem

och tio års tjenstgöring med 500 kronor för hvarje gång;

dels aflöning till en vaktmästare med lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar

300 kronor samt med rätt till ett ålderstillägg efter

fem år med 100 kronor;

dels ett belopp af 2,000 kronor för att dermed höja från 13,000

kronor till 15,000 kronor anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt

extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde.

De skäl, hvilka af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförts för

beredande af en ordinarie ledamotsplats i styrelsen åt föredraganden

för ärenden rörande enskilda jernvägar, synas mig fullt talande, och med

hänsvn å ena sidan till vigten och omfattningen af de ofta betydande

ekonomiska intressen berörande ärenden, hvilka skulle tillkomma denne

ledamots handläggning, och å andra sidan dertill att icke sällan såväl

utredningen som bedömandet af dessa ärenden kunna vara förenade

med stora svårigheter, så att hos föredraganden måste förutsättas icke

allenast mångsidig sakkunskap i tekniskt hänseende utan äfven framstående

administrativ duglighet, finner jag uppenbart vara, att åt föredraganden

för jernvägsärenden bör gifvas enahanda aflöningsförmåner

och tjensteställning, som nu tillkomma föredraganden för tekniska

ärenden.

.Tåg anser sålunda, i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att i staten för styrelsen bör upptagas aflöning åt ytterligare en tredje

gradens tjensteman (byråchef) med åliggande att i styrelsen bereda

och handlägga ärenden rörande enskilda jernvägar.

Äfven uti den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalade åsigt

om behöfligheten af att, oafsedt tillkomsten af en ny ledamotsplats i

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sjette hufvudtiteln.

styrelsen, de å styrelsens stat nu upptagna två byråingeniörsbefattningar

bibehållas, finner jag mig kunna instämma. Såsom styrelsen redan

erinrat, har behofvet af ett ständigt tekniskt biträde åt föredraganden

för jern vägsärenden af Eders Kongl. Maj:t förut godkänts, i det att på

grund af särskilda nådiga medgifvanden en extra byråingeniör är sedan den

1 april 1897 hos styrelsen för ifrågavarande ändamål anstäld. Den till

denne tjensteman utgående ersättning, beräknad efter 3,000 kronor för

år, har, då tillgång till densammas gäldande icke kunnat å anslaget till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beredas, måst af Eders Kongl. Maj:t

anvisas från andra tillgängliga medel. Föredragandens för jernvägsärenden

insättande såsom ordinarie ledamot i styrelsen kan uppenbarligen

icke medföra någon som helst förändring uti behofvet för honom

af ett dylikt tekniskt biträde, och då jag icke anser den minsta sannolikhet

finnas för att antalet ärenden rörande nya enskilda jernvägar skall

för framtiden minskas, samt, äfven om detta skulle i någon mån blifva

fallet, erfarenheten dock otvetydigt gifvit vid handen att, i den mån

jernvägsförbindelserna inom landet ökats, såväl frågorna om nya sådana

förbindelsers åstadkommande blifvit allt besvärligare att utreda

och handlägga, som ock en mängd ärenden rörande redan färdiga jernvägar

och de nya jernvägarnes anslutning till dessa uppkommit, hvilka

taga jernvägsafdelningens i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tid och

arbetskrafter i starkt anspråk, anser jag nödigt, att byråchefen å nämnda

afdelning har tillgång till ett ständigt tekniskt biträde, som tillika vid

semester eller annan ledighet för byråchefen likasom vid dennes frånvaro

i tjensteärenden kan uppehålla hans befattning. En ingeniör med

de kunskaper och den erfarenhet, som för ifrågavarande befattningmåste

anses erforderliga, lärer emellertid icke finnas villig för någon

längre tid åtaga sig en dylik tjenst, derest icke med densamma äro

förenade sådan fast anställning och sådana aflöningsförmåner, som äro

byråingeniör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillförsäkrade.

Jag anser mig derföre icke heller kunna förorda någon ändring

beträffande de två nu befintliga byråingeniörsbefattningarne hos styrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om inrättande af en sekreterarebefattning

hos styrelsen finner jag mig deremot icke kunna biträda.

Anledningen härtill är emellertid ingalunda, att jag anser styrelsens

framställning i detta hänseende sakna befogenhet. Tvärtom är

jag fullt ense med styrelsen derom, att åtgärder böra vidtagas i syfte

att bereda styrelsens ledamöter lindring uti de med skrifvelsers och

utlåtandens uppsättande och expedierande för dem nu förenade, med

hänsyn till mängden och omfattningen af dessa skrivelser och utlåtan
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sjette liufvudtiteln.

den uppenbarligen mycket betungande och för deras hufvudsakliga embetsverksamhet

hinderliga göromål. Endast i fråga om lämpligaste sättet

för åstadkommande af en dylik lindring hyser jag en från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens åsigt afvikande mening. De af styrelsens ledamöter,

för hvilka biträde vid uppsättning och expediering af skrivelser

och utlåtanden i främsta rummet kan anses vara af behof, torde

nemligen vara de båda föredragandena för tekniska ärenden och för

jernvägsärenden. Då emellertid skrifvelser och utlåtanden från dessa

afdelningar i de flesta fall äro af tekniskt innehåll, lärer, särskild! om

deras uppsättning ombesörjes af icke tekniskt bildad person, dervid

kräfvas ledning och öfvervakande från vederbörande föredragandes sida,

hvithet åter, på det icke alltför mycket fruktlöst arbete skall nedläggas,

förutsätter tillfälle till så godt som ständig beröring under tjenstetiden

mellan de båda tjenstemännen.

Att vid sådant förhållande, derest en för hela embetsverket med

dess tre afdelningar, af hvilka två tekniska, gemensam sekreterare, anstalt,

åstadkomma en arbetsordning, som, utan att ställa orimliga anspråk

på sekreterarens arbetsförmåga och insigt i de olika byråafdelningarnes

göromål, verkligen skulle bereda ledamöterna den afsedda

lindringen, tror jag för min del blefve ganska svårt; och följderna af

den utaf styrelsen föreslagna anordning skulle sannolikt blifva, att sekreterarens

hufvudsakliga verksamhet blefve inskränkt till att, jemte utöfvandet

af de styrelsens juridiska biträde nu tillkommande göromål,

biträda den administrative ledamoten och möjligen äfven de tekniska

med mindre uppsättningar, hvilka nu utan olägenhet kunna ombesörjas

af extra biträden, samt att det snart nog skulle visa sig nödvändigt att

utom denne tjensteman anställa ordinarie biträden, särskild! för expeditionsgöromålen

å de tekniska afdelningarne.

Med denna uppfattning ligger det för mig temligen klart, huru

denna fråga bör lämpligast redan från början lösas. För undanrödjande

af de olägenheter, som vidlåda det nuvarande systemet, och beredande

åt ledamöterne af den behöfliga lindringen bör nemligen enligt min

åsigt icke en utan två ordinarie tjenstemän anställas. Att mellan dessa

fördela expeditionsgöromålen på sådant sätt, att hvarje föredragande

och särskildt de å tekniska afdelningarne kunna påräkna verkligt biträde

vid uppsättning af såväl mindre som vidlyftigare skrifvelser och

utlåtanden, bör icke möta någon som helst svårighet; och genom en

sådan anordning skulle med säkerhet styrelsens behof af biträden i

detta afseende blifva tillgodosedt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sjette hufvudtiteln.

Då emellertid, såsom jag redan förut antydt, ledningen af och ansvaret

för expeditioners uppsättande m. m. uti ett embetsverk med

hufvudsakligen teknisk verksamhet som det ifrågavarande ovilkorligen

måste komma att i högre grad än uti andra verk hvila på vederbörande

föredragande, anser jag ingalunda nödigt att åt de två af mig ifrågasatta

nye tjenstemännen gifves sekreterareställning, utan torde, då deras

verksamhet närmast skulle blifva jemförlig med notariers uti öfriga

centrala embetsverk, motsvarande tjensteställning jemväl blifva tillfyllest.

Jag anser sålunda, att hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra

å ordinarie stat anställas två notarier, för hvilka aflöningarne torde böra

blifva, desamma som för tjenstemän i första (lägsta) graden i allmänhet,

nemligen lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor

samt två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Af desse notarier, hvilkas hufvudsakliga göromål skulle bestå i

biträdandet med expeditionsgöromålen å styrelsens särskilda afdelningar,

anser jag, att den ene bör vara juridiskt bildad och öfvertaga fullgörandet

af de styrelsens juridiska biträde nu tillkommande göromål,

hvaremot åt styrelsen torde böra öfverlemnas att i hvarje fall efter omständigheterna

pröfva, om den andra notariebefattningen skall besättas

med juridiskt eller tekniskt bildad person.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sitt förslag för sekreteraren

upptagit én aflöning af 4,000 kronor, skalle anställandet i stället af

två notarier med de af mig föreslagna atlöningar kräfva ytterligare

2,000 kronor. Den ökning i beloppet af till styrelsen utgående atlöningar,

som sålunda af mitt förslag betingas, synes dock icke påkalla

någon höjning af anslaget till styrelsen i dess helhet utöfver den af

styrelsen föreslagna. Såsom den lemnade redogörelsen för styrelsens

framställning i ämnet utvisar, har nemligen styrelsen ansett en ökning

med 4,000 kronor af de till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

tillgängliga medel behöflig, men har styrelsen, då, genom inrättandet

af en byråchefs- och en sekreterarebefattning, de från anslaget till

vikariatsersättning in. m. nu utgående särskilda arfvoden om tillhopa

2,000 kronor till föredraganden för jernvägsärenden och styrelsens

juridiska biträde skulle upphöra att utgå och alltså sistnämnda belopp

blifva för andra ändamål disponibelt, ifrågasatt en höjning af anslaget

med endast 2,000 kronor; och skulle jag, för den händelse förslaget

om inrättande af en sekreterarebefattning kunnat af mig biträdas, icke

ansett mig kunna underlåta att, med hänsyn till den af styrelsen lemnade

redogörelse för nyssnämnda anslags användning, förorda en dylik

höjning.

Bth. till Riksd. Prot. 18M. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

[5.]

Höjning af

reservationsanslaget

till

expenser för

allmänna

arbeten.

Sjette hufvudtiteln.

Annorlunda ställer sig emellertid förhållandet nu. Genom de af

mig föreslagna ändringar i styrelsens aflöningsstat skulle jemväl utgåendet

af berörda särskilda arfvoden blifva obehöflig!, men genom

anställandet af två notarier i stället för en sekreterare torde derjemte

styrelsens behof af extra biträden blifva så väsentligen minskadt, att

det nu utgående anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän, rit- och skrifbiträde kan antagas blifva för ändamålet

tillräckligt. Det synes mig nemligen uppenbart, att behofvet af

ökad aflöning till extra tekniska biträden skall blifva mindre i samma

mån den redan befintliga tekniskt bildade personalen befrias från rena

skrifgöromål. Jag finner mig derför ock, under förutsättning att mitt

förslag i öfrigt vinner bifall, sakna anledning förorda någon höjning

af nämnda anslag.

Emot styrelsens framställning om anställande bos styrelsen af ytterligare

en vaktmästare har jag intet att erinra likasom icke heller mot

den för honom föreslagna aflöning.

För löneförmånernas åtnjutande samt i fråga om rätt till semester

och pension m. in. skulle naturligtvis för eu hvar af den nytillkomna personalen

gälla enahanda vilkor, som för innehafvare af befattning med

samma grad äro stadgade uti nådiga kungörelsen den 2 juni 1882 angående

vilkoren för åtnjutande af de från och med 1883 års början

faststälda nya löneförmånerna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att i den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat

uppföras aflöningar dels till ytterligare en tredje gradens tjensteman

(byråchef), ledamot i styrelsen och föredragande för ärenden angående

enskilda jernvägar, med 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som

efter fem år kan höjas med 600 kronor, samt 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar,

dels till ytterligare två första gradens tjenstemän (notarier)

med 3,000 kronor för hvardera, deraf 1,800 kronor i lön, som

efter fem år kan höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare

500 kronor, samt 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, dels ock till

ytterligare en vaktmästare med 800 kronor, deraf 500 kronor i lön,

som efter fem år kan höjas med 100 kronor, samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar.

Efter det till undersökningar och expenser för allmänna arbeten

under flera år af Riksdagen anvisats anslag på extra stat, blef, i sammanhang

med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppförande å ordinarie

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjette hufvudtiteln.

stat, vid 1882 års riksdag för omförmälda ändamål under auslagstiteln

»väg- och vattenby ggnadsstaten» beviljadt ett årligt reservationsanslag

till belopp af 40,000 kronor. I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts

framställning böjde Riksdagen detta belopp från och med år 1886 till

50,000 kronor och, sedan Eders Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att

från och med år 1887 ytterligare höja detsamma till 60,000 kronor,

blef denna framställning på det sätt bifallen, att under ofvan nämnda

anslagstitel uppfördes två reservationsanslag till sammanlagdt belopp

af 60,000 kronor att användas, 30,000 kronor till expenser för allmänna

arbeten och 30,000 kronor till vägundersökningar, som af Eders

Kongl. Maj ds befallningshafvande föranstaltades, dock så att reservationer

å det förra anslaget jemväl finge användas till vägundersökningar,

när sådant funnes behöfligt. I afseende å dessa båda anslag

bar sedermera icke vidtagits annan ändring, än att Riksdagen, i enlighet

med Eders Kongl. Majds derom gjorda framställning, höjt anslaget

till vägundersökningar från och med år 1898 till 35,000 kronor.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 17 november 1898

bar nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning om höjning

till 35,000 kronor jemväl af anslaget till expenser för allmänna

arbeten.

Styrelsen åberopar till stöd härför, att anslaget, hvarifrån bestriddes

kostnaden jemväl för alla resor och förrättningar för utöfvande af den styrelsen

åliggande kontroll öfver allmänna arbeten, under de senaste åren

visserligen lemnat tillgång till de med detsamma afsedda kostnader, men

dock varit så knappt, att utgifter, hvilka bort bestridas af löpande årets

anslagsbelopp, uppskjutits till påföljande år samt besigtningar af dylika

arbetens underhåll måst inskränkas i väl stor omfattning, ett förhållande

som icke vore betryggande för de anordningar, styrelsen borde

vidtaga för fullgörande af sin nyssnämnda kontrollerande verksamhet.

Att behofvet af talrikare kontrollresor på senare tider ökats och

fortfarande vore i tilltagande, framginge påtagligt redan af det kända

förhållandet, att de allmänna arbetenas antal och omfattning årligen hastigt

ökats, deribland särskildt förtjenade framhållas det enskilda jernvägsnätets

kraftiga utveckling samt afdikningsarbetenas för frostländighetens

minskande betydande utsträckning, hvilka arbetens underhåll i mån

af deras årliga tillväxt i antal kräfde ökad tillsyn, som ej kunde eftersättas.

På grund af hvad sålunda anförts bar styrelsen hemstält, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å ordinarie stat anvisa ett

belopp af 5,000 kronor för att dermed böja anslaget till expenser för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjette hufvudtiteln.

allmänna arbeten från 30,000 kronor till 35,000 kronor med bibehållande

af det vid anslaget fastade vilkor, att reservationer å anslaget

finge användas till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt.

Enligt af Eders Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser tages ifrågavarande

anslag hufvudsakligen i anspråk för följande ändamål, nemligen:

till rese- och inspektionskostnader för utöfvande af den kontroll och dermed

sammanhängande undersökningar rörande allmänna arbeten, som det

åligger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att genom sina embets- och

tjenstemän verkställa, samt till erforderliga inspektioner för att kontrollera

såväl utförandet som underhållet af enskilda bolags eller personers jernvägar,

ehvad de erhållit statsbidrag eller icke, till expenser för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och i distrikten samt till ved för styrelsens

embetslokaler, äfvensom till inköp af inventarier samt böcker och

tidskrifter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har jag mottagit följande

redogörelse för de belopp, som från anslaget utbetalts:

Å r.

Behållning

från före- gående ar.

Anslaget.

Summa.

Utgifter.

1894..............................................................

410

59

30,000

—

30,410

59

28,315

66

1895...............................................................

2,094

93

30,000

—

32,094

93

31,922

14

1896...........................................................

172

79

30,000

—

30,172

79

30,160

56

1897..............................................................

12

23

30,000

—

30,012

23

30,012

23

1898..............................................................

—

—

30,000

—

30,000

—

30,000

—

Med hänsyn till de betydande belopp, hvilka numera årligen af

statsmedel utgå till understödjande af allmänna arbeten, måste det anses

angeläget att från statens sida noggrann tillsyn utöfvas icke allenast

å sådana arbetens ordentliga utförande, utan äfven derå, att icke

de med statsbidragens beviljande afsedda ändamål blifva genom bristande

underhåll från vederbörande intressenters sida förfelade; och

hvad särskilt angår de enskilda jernvägsföretagen synes mig stor vigt ligga

derå, att en effektiv kontroll af staten utöfvas i syfte att förekomma det

trafikanters vare sig personliga säkerhet eller trygghet för till befordran

lemnade tillhörigheter må genom underhaltigt byggnadssätt eller

uraktlåtet underhåll äfventyras. Jag anser derföre också nödvändigt, att

fullt tillräckliga medel för utöfvandet af den kontrollerande verksamhet,

som i dessa afseenden tillkommer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

finnas till styrelsens disposition.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjette hufvudtiteln.

Vid sådant förhållande och då såväl af hvad styrelsen uti sin skrifvelse

anfört som af den lemnade uppgiften angående nu'' ifrågavarande

anslags användning synes framgå, att de för nämnda ändamål nu tillgängliga

medel äro för knappt tillmätta, anser jag mig ega skäl förorda

bifall till styrelsens förevarande framställning.

Någon ändring i gällande bestämmelse att reservationer å anslaget

må användas till vägundersökningar, när sådant finnes behöfligt, torde

icke böra ifrågakomma.

Jag hemställer på grund af det anförda, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen,

att reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten må höjas

från 30,000 kronor till 35,000 kronor eller med 5,000 kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad i föregående punkt föreslagits,

kommer anslagstiteln väg- och vattenbyggnadsstaten med följande

ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda

reservationsanslag, till expenser för allmänna arbeten och till

vägundersökningar, hvardera å 35,000 kronor)» att höjas från 140,700

kronor till 158,900 kronor eller med 18,200 kronor.

V eterinärstipendiater.

Under anslagstiteln: »länsveterinärer» finnes allt sedan år 1878

uppfördt, å sjette hufvudtitelns ordinarie stat ett reservationsanslag af

48,500 kronor, deraf utgå löner till 32 länsveterinärer med 1,500 kronor

till hvarje ...................................................................................... kr. 48,000: —

samt till aflöning åt en veterinär inom Ölands norra

mot af Kalmar län ............................................................... » 500: —

tillsammans kr. 48,500: —

Detta anslags belopp torde böra höjas till 50,900 kronor eller med

2,400 kronor för att bereda utväg för bildande af stipendier för civila

veterinärer, hvarigenom husdjurssjukvården inom landet skulle verksamt

befrämjas; och borde anslagets titel i sammanhang dermed något

ändras.

Rörande hvad som hittills förekommit angående veterinärstipendier

anhåller jag att få anföra följande.

Till åstadkommande af en förbättrad organisation af veterinärstaten

vid armén medgaf Riksdagen år 1886, på derom af Eders Kongl. Maj:t

framstäldt förslag, att efter samma års utgång de 47 sqvadronshäst
-

[6.]

Länsveterinärer

och

veterinärstipendiater.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjette hufvudtiteln.

läkaretjensterna vid kavalleriet finge, i mån af inträffande ledigheter,

indragas samt, i stället och allt efter det medel genom dessa tjensters

indragning blefve för ändamålet tillgängliga, vid kavalleriet inrättas tolf

bataljonsveterinärbefattningar, jemte det fem extra hästläkare finge

anställas.

På föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet förordnade

Eders Kongl. Maj:t den 31 december 1886, att de fem extra hästläkare,

hvilka sålunda komme att anställas, skulle benämnas veterinärstipendiater,

och behagade Eders Kongl. Maj:t samma dag utfärda stadgar

för dessa stipendiater, hvilka skulle ega uppbära ett arfvode af 400

kronor om året. Enligt stadgarne är ändamålet med de sålunda tillkomna

veterinärstipendierna att genom lemnadt understöd åt utexaminerade

veterinärer eller vid veterinärinstitutet inskrift^ elever, som

genomgått minst halfva lärokursen, bereda tillgång på lämpliga personer

att, vid förfall för arméns ordinarie veterinärer, biträda uti extra

veterinärbefattningar vid arméns hästsjukvård.

Vidare har medicinalstyrelsen, i sammanhang med afgifvande den

11 december 1891 af underdånigt utlåtande i anledning af en från länsveterinärerne

i riket inkommen ansökning om löneförhöjning, yttrat, att

styrelsen ansåge det vara önskligt, om medel kunde beredas för anställande

af 5 stipendiater för att på förordnande af medicinalstyrelsen

kunna användas för civil veterinärtjenstgöring, der sådan vid förfall

för länsveterinär pröfvades behöflig, allt på sätt länge egt rum beträffande

läkare på såväl det civila som det militära området och jemväl

medgifvits för veterinärstipendiater på sistnämnda område. Vid anmälan

af detta ärende den 30 december 1893 fann Eders Kongl. Maj:t de i

ärendet gjorda framställningarne icke till vidare åtgärd föranleda.

Derefter bär medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 29

september 1897 framhållit, hurusom det vore al behofvet högeligen påkalladt

att styrelsen till sitt förfogande erhölle tillräckligt antal veterinärstipendiater,

hvilka skulle vara skyldige att mot af Eders Kongl.

Maj:t stadgad ersättning åtaga sig äfven civila förordnanden; och hemstälde

styrelsen fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

äska en förhöjning i det under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda

ordinarie anslaget till stipendier för fältläkarekåren och veterinärstaten

med 1,600 kronor, hvarigenom stipendier å 400 kronor skulle

kunna beredas åt ytterligare 4 veterinärstipendiater med skyldighet för

såväl desse som förutvarande 5 veterinärstipendiater att vid behof bestrida

ej mindre militär än ock civil veterinärtjenst.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sjette hnfvudtiteln.

Genom nådigt beslut den 31 december 1897, på föredragning af

landtförsvarsdepartementet, fann Eders Kongl. Maj:t denna framställning

icke böra till någon åtgärd föranleda.

Nu har medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 21 september

1898 ånyo gjort framställning i ämnet och dervid, med påpekande af

den stora svårighet, som visat sig vid uppehållande af länsveterinärtjensterna

under vakans eller vid tillfällen af innehafvarnes ofta långvariga

sjukdom, anfört, att det funnes äfven ett annat skäl för vidtagande

af åtgärd uti ifrågavarande syfte, nemligen den omständighet att

det vid de utbrott af smittosam mul- och klöfsjuka bland kreaturen,

som i vårt land inträffat två gånger, sedan styrelsens sista framställning

gjordes — nemligen i december 1897 inom Stockholms län och

i april 1898 inom Kristianstads län visat sig synnerligen svårt att

anskaffa den extra veterinärpersonal, som för hämmande af en hotande

farsot bland husdjuren vore nödvändig. I detta hänseende har styrelsen

meddelat, hurusom vid mul- och klöfsjukans nyssnämnda utbrott

i Stockholms län styrelsen måste dels öfvertala två distriktsveterinärer

från annat distrikt, den ene till och med från annat län, att mot erhållande

af elever vid veterinärinstitutet såsom vikarier åtaga sig tjenstgöring

inom det smittade området, dels förordna sådan elev att inom

detta område tjenstgöra, hvarjemte en betydligt förhöjd dagaflöning

måst för de på grund af förenämnda sjukdom förordnade extra veterinärer

utverkas hos Eders Kongl. Maj:t. Svårigheterna hade varit

desamma i Kristianstads län i det att, sedan styrelsen förutom tillgängliga

veterinärer i länet sändt till det smittade området en distriktsveterinär

från Upsala län äfvensom elever från veterinärinstitutet, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet framhållit, att veterinärernas

antal dock ej vore tillräckligt, på grund hvaraf styrelsen för ändamålet

annonserade efter veterinärer mot förhöjd dagaflöning, dervid dock

endast en veterinär anmälde sig villig att mottaga förordnande.

Grunden till svårigheten att vid behof finna personer, som vore

lämpliga och villiga till tillfällig veterinärtjenstgöring, vore, enligt styrelsens

mening, hufvudsakligen att söka deri, att de unga veterinärerna

vid nu rådande ringa tillgång på veterinärer, om de ej, såsom ofta

skedde, redan kort efter det de afslutat sina studier vid veterinär
institutet

erhölle en distriktsveterinärplats, vanligen omedelbart efter

examens afläggande sloge sig ned såsom privatveterinärer i någon

landsort. I båda fallen erhölle de sålunda hastigt ett bestämdt verksamhetsområde,

som de, naturligt nog, ej gerna ville lemna för att

mottaga ett endast tillfälligt förordnande. Den merit, som de på ett dylikt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sjette hufvudtiteln.

förordnande vunne, nemligen tjenstårsberäkning, så länge förordnandet

varade, lika med den länsveterinärer åtnjöte, komme dem till nytta

egentligen blott vid sökandet af länsveterinärtjenster, hvilka vore jemförelsevis

få. Samma merit vunnes äfven genom innehafvandet af

någon bland de många med dylik tjenstårsberäkning hugnade distriktsveterinärbefattningarne.

Styrelsen har vidare framhållit, att det kunde, i fråga om svårigheten

att vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar finna extra

veterinärer, invändas att, enligt föreskriften i § 25 af nådiga instruktionen

för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer den 19

oktober 1888, det ålåge alla legitimerade veterinärer att lemna biträde

till hämmande af smittosamma sjukdomar eller farsoter bland husdjuren,

när de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller medicinalstyrelsen

dertill förordnades, men att styrelsen ansåge, att statens intressen

ej på bästa sätt tillgodosåges, om privata veterinärer, hvilka dessutom

ej alltid egde tillräcklig vana och erfarenhet i fråga om smittosamma

husdjurssjukdomars bekämpande, skulle mot sin vilja tvingas att åtaga

sig denna magtpåliggande tjenstgöring.

Om deremot ett tillräckligt antal civila veterinärstipendiater, skyldiga

att åtaga sig civila förordnanden, stode till styrelsens förfogande,

skulle derigenom ofvanberörda svårigheter undanrödjas. Derjemte skulle

dessa stipendiater genom upprepade förordnanden förvärfva sig en vana

och erfarenhet, som vore af stor betydelse, synnerligen vid deras användande

vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar. Den vigtiga

fördelen skulle härigenom äfven vinnas, att personer kunde förordnas

ofördröjligen och utan den ofta ödesdigra tidsutdrägt, som annonseringen

eller underhandlingen med personen i fråga måste medföra.

Styrelsen har derför hemstält, att hos näst sammanträdande Riksdag

måtte äskas på ordinarie stat ett årligt anslag af 2,400 kronor att fördelas

i 6 civila veterinärstipendier, hvart å 400 kronor, afsedda att utgöra

understöd åt yngre legitimerade veterinärer, hvilka vore villige

att, för uppehållande af länsveterinärtjenster, eller då biträde af extra

veterinärer för den civila husdjurssjukvården erfordrades, mot ersättning

enligt gällande bestämmelser åtaga sig förordnanden.

Nödvändigheten af att vid inträffande behof af tjenstledighet för

länsveterinärer och vid utbrott af smittosam sjukdom bland husdjuren

hafva att tillgå ett tillräckligt antal legitimerade veterinärer, lämplige

att emottaga förordnanden, är, ej minst genom senare tids erfarenhet,

ådagalagd. Den af medicinalstyrelsen föreslagna utvägen att genom

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sjette hufvudtiteln.

anställande af civile veterinärstipendiater bereda sådan tillgång på legitimerade

veterinärer, synes mig derföre väl befogad.

Det ifrågasatta anslaget å 2,400 kronor torde lämpligast böra å

ordinarie staten ingå under anslagstiteln »länsveterinärer», hvilken titel,

i händelse af anslagets beviljande, torde böra ändras till »länsveterinärer

och veterinärstipendiater».

Jag hemställer alltså i underdånighet att, för beredande af medel

till anställande af 6 legitimerade veterinärer såsom veterinärstipendiater

med skyldighet att, mot årligt arfvode af 400 kronor till hvar, i enlighet

med de närmare bestämmelser, som Eders Kongl. Maj:t lärer vilja

framdeles meddela, på kallelse af medicinalstyrelsen biträda vid den

civila husdjurssjukvården, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva,

att anslaget till länsveterinärer må, under förändrad benämning:

»länsveterinärer och veterinärstipendiater», höjas med 2,400 kronor,

eller från 48,500 kronor till 50,900 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

Det under denna anslagstitel uppförda anslag blef, på framställning

af Eders Kongl. Maj:t, år 1889 af Riksdagen höjdt från 17,600 kronor

till 42,000 kronor; men sänktes åter af 1896 års Riksdag till 35,000

kronor. Denna nedsättning hade, med föranledande af enskild motion,

af statsutskottet vid 1896 års riksdag föreslagits; och motiverade utskottet

densamma dermed att, då utskottet inhemtat, att de belopp,

som från anslaget till fiskerinäringens understöd under hvart och ett

af åren 1890—1894 utgått, långt understigit dåvarande anslagsbeloppet,

42,000 kronor, utskottet funnit detta anslag vara bestämdt till högre

belopp, än behofvet syntes kräfva.

Sedan det redan omedelbart efter nedsättningen visat sig, att ett

anslag af 35,000 kronor vore för ändamålet otillräckligt, föreslog Eders

Kongl. Maj:t Riksdagen år 1897 — förutom den förändring i förste fiskeriassistentens

lön att densamma skulle för tiden från och med år 1898

bestämmas till 3,000 kronor i stället för förutvarande 2,000 kronor —

att anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas från 35,000 kronor

till 42,000 kronor, eller med 7,000 kronor.

1897 års Riksdag medgaf den föreslagna ökningen af förste fiskeriassistentens

lön med 1,000 kronor och höjde för detta särskilda ändaBih.

till Riksd. Rot. 1891). 1 Smil 1 Afd. 1 Haft. 5

[7-]

Höjning af

anslaget till

fiskerinäringens

understöd.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sjette hufvudtiteln.

mål ifrågavarande anslag från 35,000 kronor till 36,000 kronor; men

en ytterligare ökning af anslaget till det af Eders Kongl. Maj:t äskade

beloppet, 42,000 kronor, bifölls icke af Riksdagen.

Behofvet af en ökning å anslaget till fiskerinäringens understöd

har emellertid med hvarje år allt mer bekräftat sig; och en redogörelse

från de sistförflutna åren för fiskerinäringens kraf på statsunderstöd

samt å andra sidan de för tillgodoseende af detta kraf tillgängliga medel

torde till fullo visa otillräckligheten af det nuvarande anslaget till denna

närings understöd.

För dispositionen af ifrågavarande anslag under år 1896 redogjorde

jag vid min framställning påföljande år hos Eders Kongl. Maj:t om

anslagshöjning, och af denna redogörelse framgick, att under år 1896

disponerades omkring 40,900 kronor af detta anslag, som nämnda år

ännu uppgick till 42,000 kronor.

Under år 1897 användes af anslaget till fiskerinäringens understöd

för aflöningar och reseersättningar åt fiskeriassistenterna äfvensom till

andra utgifter af stadigvarande art 9,400 kronor jemte ett reseersättningsbelopp

af omkring 100 kronor, eller sålunda tillhopa 9,500 kronor.

Af återstående 25,500 kronor åtgingo ända till 16,500 kronor såsom

bidrag till hushållningssällskap m. fl. för åtgärder till befrämjande af

fisket inom olika delar af landet och hufvudsakligen för aflönande af

fiskeritillsyningsmän. Vidare hafva anvisats till anställande af en fiskeristipendiat,

äfvensom till bekostande af dennes resor 1,750 kronor, till

uppehållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong 1,500 kronor, för anordnande

under 1897 års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm

af en fiskerikonferens 500 kronor samt för anställande af hydrografiska

undersökningar 2,000 kronor. Dessutom hade Eders Kongl.

Maj:t redan den 6 november 1896 af ifrågavarande 1897 års anslag

anvisat ett belopp af 3,085 kronor till bestridande, af en del af kostnaden

för beslutad ombyggnad af vissa telefonledningar inom Göteborgs

och Bohus län. Återstod således af anslagssumman, 35,000 kronor,

endast 165 kronor, och måste derför Eders Kongl. Maj:t från andra

tillgängliga medel inom sjette hufvudtiteln bereda understöd till fiskerinäringens

öfriga behof. Från besparingarna å nämnda hufvudtitels

anslag till jordbruket, handeln och näringarna anvisades sålunda under

år 1897 dels 6,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för anställande

af fiskeförsök för utrönande af sillens förekomst i Kattegat och Skagerak,

dels ock 1,100 kronor såsom bidrag till utgifvande af »Svensk

fiskeri tidskrift». Sammanlagdt har sålunda under år 1897 till fiskerinäringens

befrämjande anvisats omkring 41,935 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sjette hufvudtiteln.

Utaf nästlidna års anslag till fiskerinäringens understöd, livilket,

såsom ofvan nämnts, i sammanhang med ökning af förste fiskeriassistentens

lön med 1,000 kronor, höjts från 35,000 kronor till 36,000

kronor, disponerades för aflöningar och reseersättningar åt fiskeriassistenterna,

äfvensom till andra utgifter af stadigvarande art 10,400 kronor

jemte ett reseersättningsbelopp af omkring 100 kronor, eller således

tillhopa omkring 10,500 kronor. Vidare anvisades till anordnande af

rapporter rörande sillfisket vid Göteborgs och Bohus läns kust samt

för utbyte af rapporter med Norge rörande sillfisket 4,000 kronor, till

anställande af en fiskeristipendiat äfvensom bekostande af dennes resor

l, 750 kronor, till anordnande af hydrografiska undersökningar 4,000

kronor samt till uppehållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong 1,500

kronor. Således återstod af ifrågavarande anslag allenast 14,250 kronor

för tillgodoseende af fiskerinäringens öfriga kraf på understöd. Endast

från hushållningssällskap in. fl. hade emellertid begärts statsbidrag för

åtgärder till befrämjande af fisket inom skilda delar af landet och hufvudsakligen

för aflönande af fiskeri tillsy ningsmän till sammanlagdt belopp

af 18,675 kronor. Eders Kongl. Maj:t såg sig derför nödsakad att,

med hänsyn till de öfriga fiskerinäringens behof, som måste tillgodoses,

nedsätta flertalet af de belopp, som af hushållningssällskapen

m. fl. begärts i statsbidrag och som föregående år äfven af Eders Kongl.

Maj:t beviljats, äfvensom i ett fall afslå en två särskilda gånger gjord

framställning om statsunderstöd. Detta oaktadt förslog ingalunda berörda

på anslaget till fiskerinäringens understöd återstående belopp,

14,250 kronor, utan, sedan detta belopp, på 50 kronor när, blifvit anvisadt

till hushållningssällskap m. fl. för ofvannämnda ändamål, måste

Eders Kongl. Maj:t anlita andra tillgängliga medel, och beviljade sålunda

Eders Kongl. Maj:t från besparingarna å sjette hufvudtitelns anslag

till jordbruket, handeln och näringarna dels ytterligare tillhopa 1,700

kronor till hushållningssällskap in. fl., dels till reseunderstöd åt en fiskeritillsyningsman

och en fiskeristipendiat sammanlagdt 800 kronor, dels

ock såsom bidrag till utgifvande af »Svensk fiskeritidskrift» 900 kronor,

hvarförutom eu ansökning om ett anslag å 500 kronor ännu är beroende

på utredning. Tillhopa hafva sålunda för år 1898 till fiskerinäringens

befrämjande anvisats omkring 39,350 kronor, men för ett rätt bedömande

af fiskerinäringens behof af statsunderstöd under nämnda år bör

till denna summa läggas dels berörda på utredning beroende belopp,

500 kronor, dels ock hvad, såsom ofvan nämnts, på grund af otillräckligheten

i det till fiskerinäringens understöd anvisade anslagsbeloppet

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sjette hufvudtiteln.

måst nedsättas eller afslås af begärda understöd, tillhopa 2,275 kronor,

eller i allt 2,775 kronor.

Under innevarande år kunna med all säkerhet förväntas åtminstone

lika stora anspråk på understöd för fiskerinäringen som under nästlidna

år, hvarför det afsedda an slagsbeloppet äfven innevarande år måste

betydligt öfverskridas. Beloppet af de ständiga anvisningarna är

detsamma som under år 1898, eller omkring 10,500 kronor, hvarvid

emellertid bör beaktas, att landtbruksstyrelsen påkallat en ökning af

omkring 900 kronor i nu utgående reseersättning för en undervisare i

fiskodling. Anspråken från hushållningssällskap m. fl. på statsunderstöd

för åtgärder till befrämjande af fisket måste förutses blifva, med

frånräknande af den förra året afslagna ansökningen, åtminstone lika

stora som år 1898, eller å sammanlagdt belopp af 18,300 kronor.

Redan hafva af anslaget till fiskerinäringens understöd för innevarande

år anvisats, förutom bidrag till aflönande af fiskeritillsyningsmän m. in.

inom några län, dels till anordnande äfven under nästkommande sillfiskeperiod

eller vintern 1899—1900 af rapporter rörande sillfisket vid

Göteborgs och Bohus läns kust m. m. ett från 4,757 kronor 77 öre,

hvilket belopp för ändamålet begärts, till 4,000 kronor nedsatt

belopp, dels till anställande jemväl under innevarande år af en fiskeristipendiat

äfvensom till bekostande af dennes resor 1,750 kronor, dels

för anordnande af hydrografiska undersökningar 4,000 kronor, dels ock

till uppehållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong 750 kronor. Vidare

torde statsunderstöd för innevarande år kräfvas till utgifvande af »Svensk

fiskeritidskrift» med 900 kronor, hvarförutom nya anspråk på statsunderstöd

till fiskerinäringens befrämjande, enligt hvad i det följande

närmare angifves, med all säkerhet kunna under innevarande år emotses.

Emellertid skulle endast för tillgodogörande af de utaf mig nu omförmälda,

redan framstälda eller på grund af nästlidna års framställningar

väntade anspråk på statsbidrag åtgå sammanlagdt omkring 41,850 kronor.

Utaf den redogörelse jag nu lemna! torde framgå, att det skäl, som

år 1896 anfördes för nedsättning af anslaget till fiskerinäringens understöd,

eller att anslagssumman, 42,000 kronor, visat sig vara bestämd

till högre belopp, än behofvet kräfde, icke längre förefinnes.

Anvisningarna till fiskerinäringens befrämjande uppgingo nemligen

år 1896 till omkring 40,900 kronor samt år 1897 till omkring 41,935

kronor, och år 1898 visade sig behofvet af statsunderstöd uppgå till

42,125 kronor, ehuru anvisningarna måste inskränkas till omkring 39,350

kronor; hvarjemte för innevarande år anspråken å statsbidrag kunna,

enligt hvad ofvan visats, beräknas till minst 41,850 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sjette hufvudtiteln.

Att behofvet af sådant understöd under innevarande och närmast

kommande år måste snarare ökas än minskas, framgår, bland annat, och

utan hänsyn till de särskilda framställningar, som jag här nedan har

att anmäla, deraf att beträffande ej mindre än nio län, nemligen Stockholms,

Upsala, Kristianstads, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands,

Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, ännu ej gjorts några

framställningar om statsunderstöd för fiskerinäringen, men sådana med

all säkerhet äro att förvänta från de flesta af nämnda län.

Dessutom kommer antagligen anslaget till fiskerinäringens understöd

att inom den närmaste tiden behöfva anlitas för ytterligare ett

behofs tillgodoseende. Uti underdånig skrifvelse den 22 mars 1895

hafva nemligen handels- och sjöfartsnämnden samt nautiska föreningen

i Göteborg äfvensom Göteborgs fiskeriförening hos Eders Kongl. Maj:t

gjort framställning om statsbidrag för spridande af väderleksöfversigter

och stormvarningar till rikets vestkust för fiskeribefolkningens och den

mindre kusttrafikens behof. Under förutsättning att för dessa öfversigters

och stormvarningars utarbetande vid meteorologiska centralanstalten

icke erfordrades något särskildt anslag, beräknade sökandena

kostnaderna för de till ändamålet erforderliga anordningar till dels ett

belopp af 1,000 kronor att utgå en gång för alla och dels 5,000 kronor

årligen; och hafva sökandena hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte

för ändamålet anvisa 1,000 kronor för en gång och derutöfver 3,000

kronor årligen tillsvidare, hvarvid återstoden af beräknade kostnaden

skulle af sökandena anskaffas. Utgifterna för ifrågavarande företag

komma dock antagligen icke att inskränka sig till nämnda belopp, alldenstund,

enligt hvad föreståndaren för meteorologiska centralanstalten

framhållit, nämnda anstalt måste kunna påräkna särskild ersättning för

de kostnader, som anstalten för ofvan angifna verksamhet komme att

tillskyndas och hvilka beräknats till 1,850 kronor årligen. Detta ärende,

hvilket af hörda myndigheter funnits vara synnerligen beaktansvärdt,

är emellertid för närvarande under utredning, så att något förslag om

anvisande af medel härför icke nu kan framställas.

Beträffande det af 1897 års Riksdag emot höjning af anslaget till

fiskerinäringens understöd anförda skäl — nemligen att området för

dispositionen af ifrågavarande anslag vore för vidsträckt och gränserna

derför i viss mån sväfvande, beroende hufvudsakligen derpå, att å anslaget

uppkommande besparingar öfverfördes till den under rubrik

»jordbruket, handeln och näringarna» bokförda besparingsfond samt

användes till denna fonds mångfaldiga syften — må här endast fram
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjette hufvudtiteln.

hållas, att dessa skäl icke torde ega giltighet i fråga om höjning af

anslaget till endast ungefärligen det belopp, hvartill utgifterna visat sig

uppgå, enär då ej något öfverskott af betydenhet kan återstå att öfverföra

till besparingarna.

Att de syften, som med anslaget egentligen afses, icke kunna,

såsom nämnda års Riksdag tillika anfört, genom det nuvarande anslagsbeloppet

tillgodoses, lärer framgå äfven af den utaf mig nu lemnade

redogörelsen för de senaste årens behof af statsunderstöd för fiskerinäringen

och särskildt af de för år 1898 gjorda dispositioner, hvillca

alla måste anses hafva utgått till ändamål i anslagets egentliga syften,

nemligen till de praktiska behofvens tillgodoseende, med undantag

allenast af anslaget å 4,000 kronor till de äfven i vetenskapligt ändamål

företagna hydrografiska undersökningarna, hvilket anslagsbelopp

dock ej öfverskridit hvad äfven statsutskottet vid 1897 års riksdag

ansett högst böra utgå för detta ändamål.

På grund af det till fiskerinäringens understöd anvisade anslagets

otillräcklighet hafva, såsom ofvan visats, under åren 1897 och 1898

besparingarna å anslagen till jordbruket, handeln och näringarna måst anlitas

för tillgodoseende af denna närings kraf; men detta förfaringssätt

kan, med hänsyn jemväl till dessa besparingars fortsatta nedgående,

uppenbarligen icke fullföljas under någon längre tid.

Nödvändigheten af att, på sätt under år 1898 skett, nedsätta eller

helt och hållet afslå framställningar om statsbidrag för fiskerinäringens

understöd är synnerligen att beklaga ur näringens synpunkt, då detta

måste verka i hög grad hämmande och störande på den utveckling,

hvari denna näring för närvarande synes vara stadd. De senaste årens

erfarenhet har nemligen ådagalagt, att landsting, hushållningssällskap

och enskilda personer allt mer börja komma till insigt om betydelsen

af en rationel fiskevård, detta visande sig uti anslag till fiskerinäringens

befrämjande inom allt flere delar af landet och uti allt större anslag

inom de särskilda orterna samt i öfverensstämmelse dermed stående

framställningar om statsunderstöd.

Det hade då varit i hög grad önskligt, att Eders Kongl. Maj:t

varit i tillfälle att beträffande beloppen af de lemnade statsbidragen

kunna följa samma principer, som före år 1898 tillämpats, nemligen att

söka anvisa åtminstone i det närmaste lika stora belopp, som af landsting,

hushållningssällskap eller på annat sätt inom de särskilda orterna

för samma ändamål anslagits.

Till en jemförelse med hvad norska staten offrar för fiskerinäringens

understöd, tillåter jag mig här erinra, att för budgetterminen 1 juli

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Sjette hufyudtiteln.

1898 till och med den 30 juni 1899 föreslagits beviljande af ett anslag

å 55,680 kronor till sötvattensfiskets understöd och 260,500 kronor till

hafsfiskets befrämjande, eller tillsammans 336,180 kronor, och att Stortinget

beviljat dessa anslag.

Uti underdånig skrifvelse den 21 november nästlidna år har tillika

laudtbruksstyrelsen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes uti nådig

proposition till Riksdagen föreslå, att Riksdagen måtte höja anslaget

till fiskerinäringens understöd från dess nuvarande belopp, 36,000 kronor,

till minst det belopp, hvartill 1889 års Riksdag bestämt detsamma, eller

42,000 kronor.

Till stöd härför anför laudtbruksstyrelsen, bland annat, att de af

Eders Kongl. Maj:t. vidtagna nedsättningarna af de från hushållningssällskap

in. fl. begärda statsbidragen måste få den beaktansvärda följden,

att i de orter, för hvilka sådant skett, beräknade inkomst- och utgiftsstater

måste rubbas till icke ringa olägenhet för fiskerinäringen och

fullföljandet af de åtgärder, som inom orterna börjat vidtagas för fiskets

förkofran; samt att, då anledning funnes att antaga, att från vissa af

de län, som hittills icke åtnjutit understöd för berörda ändamål, framställningar

om erhållande af dylika bidrag inom den närmaste framtiden

skulle till Eders Kongl. Maj:t inkomma, olägenheterna af otillräckligheten

utaf ifrågavarande anslag blefve så mycket mera märkbara.

För att söka gifva en föreställning om fiskets betydelse för vårt

land har landtbruksstyrelsen jemväl, dock med förklarande att denna

betydelse, till följd af ofullständig statistik, icke kunde med full åskådlighet

framställas, meddelat följande upplysningar.

Redan antalet af rikets insjöar torde dervidlag kunna tjena till ledning.

Sålunda uppginge, enligt en af trycket utgifven förteckning öfver Vermlands

läns fiskevatten, antalet fiskevatten endast i Vermland till omkring

2,000; och, enligt en från landtmäterikontoret i Jönköpings län till Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet afgifven uppgift, funnes inom

samma län 457 sjöar och 383 gölar med en areal af tillhopa 83,895 hektar,

deri dock ej inberäknad den till länet hörande del af sjön Vettern

med en areal af 30,500 hektar. I en stor del af rikets län träffades

liknande rikedom på insjöar, fastän dylika sammanfattningar öfver

arealen icke förelåge. Hela arealen af Sveriges sjöar beräknades

till 36,281 qvadratkilometer eller omkring 8,4 procent af landets

hela yta. De anförda exemplen borde emellertid visa å ena sidan

svårigheterna, att ej säga omöjligheten, att skaffa några fullständiga

uppgifter öfver fiskets afkastning, men å andra sidan äfven, att insjöarna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjette hufvudtiteln.

redan vore, men ännu mera i framtiden borde kunna blifva en näringskälla

af rätt stor betydelse för landet. I en mängd sjöar drefves fisket

för närvarande blott till husbehof och någon noggrannare vågning eller

mätning af fångsten förekomme icke. I andra åter drefves ett fiske,

som lemnade icke obetydliga öfverskott till afsalu och för export. Ej blott

lax och ål utan äfven värderikare insjöarter såsom gös från södra Sverige

äfvensom annan sötvattensfisk exporterades numera härifrån i rätt

betydliga qvantiteter. Så t. ex. exporterades år 1894 2,611,982 kg.

färsk fisk (utom sill) till ett beräknadt värde af 2,350,784 kronor, år

1895 dylik fisk till en myckenhet af 1,731,957 kg. för ett beräknadt

värde af 1,558,761 kronor och år 1896 2,059,487 kg. sådan fisk till

ett värde af 1,853,538 kronor. Då sistnämnda år 65,663,730 kg. färsk

sill exporterades till ett beräknadt värde af 3,283,187 kronor, framginge

häraf, att värdet af sötvattensfisket utgjorde eu betydande del af värdet

utaf landets fiskexport. Beträffande värdet af de särskilda fiskena kunde

nämnas, att landets laxfiske kunde, utan fara för öfverdrift, i någorlunda

goda år beräknas till omkring 1,000,000 kronor, öfver ålfiskena i sötvatten

funnes visserligen icke någon samlad statistik, men äfven dessa

representerade ett rätt betydande värde. Så t. ex. lemnade ålfiskena

i Motala ström till Glan efter en säkerligen icke för hög beräkning en

afkastning af 11,000 kronor. Vid ett enda ålfiske i Småland, för hvilket,

funnes fullt exakta uppgifter, fångades under åren 1890—1895 ål

för tillhopa 30,132 kronor. Ur hushållningssällskapens berättelser för

år 1897 meddelade landtbruksstyrelsen, att värdet af den moxa. Kalmar

läns södra hushållningssällskaps område under samma år fångade fisk

beräknades till 229,176 kronor 85 öre; att inom Gotlands län afkastningen

af fisket beräknades till 322,900 kronor, deraf strömmingsfisket

150,000 kronor, torskfisket 67,300 kronor, flundrefisket 21,500 kronor,

ålfisket 10,000 kronor, laxfisket 48,100 kronor och fjellfisket 26,000

kronor; att värdet af fiskfångsten inom Blekinge län uppginge tillhopa

till 729,800 kronor, deraf för laxfisket i Mörrums eif 55,000 kronor,

laxfisket i saltsjön 94,850 kronor, laxfisket vid främmande kuster 55,300

kronor, ålfisket 104,400 kronor, gråfisket 40,950 kronor, torsk- och

flundrefisket 147,200 kronor, sill- och strömmingsfisket 176,100 kronor

och sill- och strömmingsfisket vid främmande kuster 56,000 kronor;

att fiskena inom Malmöhus län lemnat en inkomst af tillhopa 813,197

kronor, deraf sillfisket 470,345 kronor, torsk-, koljé- och hvitlingsfisket

117,746 kronor, flundre-, tunge- och rödspättfisket 91,220 kronor, ålfisket

92,008 kronor, laxfisket 20,993 kronor, stenbitfisket 7,340 kronor,

pigg- och slätvarfisket 8,776 kronor, rökfisket 2,295 kronor och öfriga

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sjette liufvudtiteln.

fisken 2,474 kronor; att inom Hallands län bruttoinkomsten af fisket

uppgått till 382,700 kronor, deraf utaf sillfisket 71,500 kronor, torsk-,

koljé-, hvitling- och flundrefiskena 138,300 kronor, hummerfisket 33,500

kronor, diverse smärre fisken 19,700 kronor, laxfisket i hafvet 62,400

kronor och laxfisket i vattendragen 57,300 kronor; att fiskerierna inom

Göteborgs och Bohus län under tiden från den 1 april 1896 till samma

tid 1897 lemnat en bruttoinkomst af tillhopa 2,527,574 kronor, deraf

storsjöfisket 495,834 kronor, makrillfisket 212,610 kronor, kummelfisket

1,254 kronor, vinterfisket 157,682 kronor, gråsejfisket 9,018 kronor,

sillfisket 1,262,372 kronor, skarpsillfisket 39,280 kronor, agnsillfisket

och vårens sillfiske 4,450 kronor, flundrefisket 68,312 kronor, laxfisket

31,325 kronor, strandfisket 85,885 kronor, hummerfisket 156,617 kronor

och ostronfisket 2,935 kronor; samt att inom Vesternorrlands län afkastningen

af fisket beräknats till ett värde af 366,695 kronor, deraf strömmingsfisket

264,060 kronor, laxfisket vid kusten 25,813 kronor, laxfisket

i elfvarna 57,200 kronor, sikfisket 12,225 kronor, torskfisket 735 kronor

och öfriga fisken 5,662 kronor. Inom ofvannämnda sju af rikets län

uppgiuge således fångstvärdet för fisket under år 1897 tillhopa till

5,372,042 kronor 85 öre, hvaraf möjligen kunde slutas till värdet utaf

fisket inom öfriga delar af riket.

Uti en till sjöförsvarsdepartementet inkommen underdånig skrifvelse

af den 23 juni 1898 har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Göteborgs och Bohus län, med erinran hurusom för upprätthållande af

ordning i skärgården under pågående vinterfiske Eders Kongl. Maj:t

under en lång följd af år tillåtit, att ett af flottans fartyg stationerats

vid bohuslänska kusten, anfört hufvudsakligen, att på senare tider icke

sällan anförts klagomål deröfver, att under den del af året, då icke

något örlogsfartyg bevakade kuststräckan, främlingar obehörigen ingått

på svenskt sjöområde med fiskeredskap, och särskild!, deröfver att de

med så kallad trawl bedrifvit ett högst skadligt fiske, dervid, bland

annat, förekommit, att af bohuslänske fiskare utsatta fiskeredskap blifvit

förstörda; att det under alla förhållanden vore af största gagn för länet,

om ett örlogsfartyg under alla årstider vore förlagdt i bohuslänska

skärgården och utöfvade en välbehöflig uppsigt i fiskevattnen vid- rikets

vestra kust; och har med anledning häraf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i underdånighet hemstält, huruvida icke Eders Kongl.

Maj:t ville i nåder förordna, att jemväl under månaderna april—oktober

ett örlogsfartyg stationerades vid bohuslänska kusten för upprätthållande

af ordning i fiskevattnen.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjette hufvudtiteln.

Öfver denna framställning har, till följd af nådig remiss, marinförvaltningen

den 5 juli 1898 afgifvit underdånigt utlåtande och dervid,

jemte meddelande att de örlogsfartyg, hvilka kunde lämpa sig för ifrågavarande

ändamål, vore l:a och 2:a klassernas kanonbåtar, af hvilka senare

kanonbåten Svensksund allt sedan år 1891 årligen under vintermånaderna

varit beordrad till rikets vestkust, förklarat sig väl anse hinder icke

möta för att något af dessa fartyg användes för den af Eders Kongl.

Maj:ts bemälde befallningshafvande ifrågasatta bevakningen under sommarmånaderna,

men beträffande kostnaderna, som beräknades för en l:a

klassens kanonbåt till omkring 6,000 kronor, för kanonbåten Svensksund

till omkring 5,000 kronor och för annan 2:a klassens kanonbåt

till omkring 3,500 kronor, allt för månad, erinrat, att anslaget till flottans

öfningar redan vore för sitt ändamål otillräckligt och för den skull icke

lämpligen torde böra belastas med utgifter för det af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande angifna syfte; i anseende hvartill och då

under femte hufvudtiteln icke heller funnes något annat anslag, som

kunde anlitas för dessas betäckande, marinförvaltningen ansåge att,

derest ansökningen bifölles, de kostnader, som deraf föranleddes, borde

utgå af andra medel.

Sedan chefen för sjöförsvarsdepartementet med skrifvelse den 13

juli 1898, jemte förmälan att han, lika med marinförvaltningen, väl

funne hinder icke möta för användande af någon af flottans kanonbåtar

för ifrågavarande ändamål, men ansåge derför erforderliga kostnader

icke böra drabba femte hufvudtitelns anslag, till chefen för civildepartementet

öfverlemnat detta ärende för den åtgärd, hvartill detsamma

kunde finnas föranleda, har, efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län till Eders Kongl. Maj:t inkommit

med en ytterligare skrifvelse, kommerskollegium i ärendet afgifvit

underdånigt utlåtande af den 8 november 1898 och dervid tillika

öfverlemnat en, med anledning af infordrad närmare utredning rörande

angelägenheten af ett örlogsfartygs förläggande vid bohuslänska kusten

under ifrågasatta månaderna samt begärd upplysning, huruvida icke något

bidrag från Göteborgs och Bohus läns sida eller eljest till bestridande

af de för anordningen erforderliga betydliga kostnaderna kunde påräknas,

af Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande till kommerskollegium

ingifven skrifvelse.

Uti nämnda båda skrivelser har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hos

länets landsting äskat bidrag till bestridande af kostnaden för den

ifrågasatta anordningen, men att landstinget, med erkännande af be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sjette hufvudtiteln.

hofvet af att ett flottans fartyg förlädes till Länet under ifrågavarande tid,

förklarat sig vara förhindradt att till sådant ändamål bevilja anslag;

att. anledning icke förekomme att hos någon annan korporation i länet

eller hos enskilde göra framställning om bidrag för anordningens möjliggörande;

att det ock kunde med skäl ifrågasättas, huruvida den af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna åtgärden så uteslutande

berörde länets intressen, att dess invånare borde betungas

med ens någon del af de derför erforderliga medels tillskjutande; att

nemligen fisket vid bohuslänska kusten vore i viss mån fritt för alla

rikets inbyggare, och att erfarenheten visat, att från alla delar af landet

deltoges i samma fiske, som jemväl samlade till länet bolag och enskilde

med syftemål att uppköpa, förädla och försälja fiske varor; att ur nämnda

synpunkt det bohuslänska hafsfisket och skyddet derför kunde betraktas

såsom en hela riket angående angelägenhet, särskild t då, såsom i detta

fall, det gälde att bereda skydd mot utländskt intrång å svenskt sjöområde;

att vid sådant förhållande det läge i sakens natur, att det

torde vara angeläget för statsmagterna att skydda svenska intressen

och svenskt fiskevatten; samt att grannländerna, som hade sjöområden

att bevaka, ej heller försummat att med ett tillräckligt antal armerade

fartyg skydda fiske vattnen; och har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

i skrifvelsen till Eders Kongl. Maj:t — med ytterligare framhållande

af den skada, som orsakades fisket vid bohuslänska kusten

genom s. k. trawlare, Indika icke blott förstörde en del fiskeredskap

utan ock uppgifvits genom sin framfart upprifva vegetationen på hafsbottnen

och upphämta så mycket fiskyngel, att enligt fiskarenas förmenande

fisket derigenom betydligt skadades — i underdånighet hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t måtte, med hänsyn dertill att tiden för

ifrågavarande fartygs bevakningstjenst kunde inskränkas till månaderna

ma.j september, för ändamålet anvisa från anslaget till fiskerinäringens

befrämjande, derest medel derifrån kunde beredas, ett belopp af förslagsvis

20,000 kronor.

För egen del har kommerskollegium anfört att, i fråga om det

vid bohuslänska kusten bedrifna fiske erforderlig ordning och nödigt

skydd, särskildt mot utländske fiskares trawlångare, syntes säkrast beredas

genom att för ändamålet i bohuslänska skärgården under alla

tider af året, då fiske i någon mera afsevärd omfattning der idkades,

ett lämpligt armeradt ångfartyg stationerades, samt att, ehuru ett

framgångsrikt bedrifvande af denna fiskerinäring väl närmast gagnade

ortsbefolkningens intressen, det dock måste medgifvas, att ifrågavarande

näring, som finge utöfvas jemväl af öfriga rikets inbyggare,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sjette hufvudtiteln.

vore af den vigt, att densamma borde i fall af behof för nu angifna

ändamål med bidrag från det allmännas sida understödjas, i den mån

understöd för ändamålet icke från orten utginge, helst, med hänsyn

till den ordning och det skydd, som den ifrågasätta anordningen vore

afsedd att befordra, ett vigtig! allmänt intresse tillvaratoges; och har

kommerskollegium på grund häraf och hvad eljest i ärendet förekommit

funnit sig böra i underdånighet tillstyrka, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t till stationerande vid bohuslänska kusten af ett armeradt ångfartyg

för beredande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande

jemväl under annan tid af året än vintermånaderna i nåder bevilja

anslag af allmänna medel intill 20,000 kronor om året att tills vidare utgå.

Denna af mig nu anmälda fråga, hvilken blifvit beredd i samråd

med chefen för sjöförsvarsdepartementet, synes, med afseende å hvad

myndigheterna i ärendet anfört, vara i hög grad förtjent att uppmärksammas.

Äfven vid andra delar af rikets vestra och södra kuster skulle

det armerade ångfartyget kunna lemna välbehöfligt skydd, och i de

fiskevatten, som angränsa dessa kuster, vore det ur mer än en synpunkt

önskvärdt, att ett svenskt kronofartyg i fiskets speciela intressen

visade sig.

Bland de kanonbåtar, som, enligt hvad marinförvaltningen meddelat,

kunna härvid komma till användning, anser jag gifvet, att kanonbåten

Svensksund bör föredragas. Denna har förut under vinter tjenstgöring

visat sig mycket lämplig för ändamålet. Fartygets användande kostar

ock något mindre för månad än l:sta klassens kanonbåtar. Deremot

synas mig de mindre kanonbåtarne af 2:a klassen, ehuru icke obetydligt

billigare, icke böra komma i fråga. De hafva nemligen en betydligt

långsammare gång än Svensksund, hvilket skulle göra bevakningstjensten

afsevärdt mindre verksam.

Vid beredningen af detta ärende har blifvit ifrågasatt, att man för

detta ändamål skulle begagna postångfartyget Öland, hvilket endast

under vintermånaderna användes för posttrafiken mellan Öland och fastlandet.

Men då, enligt meddeladt sammandrag af kostnaderna för detta

fartyg, användandet af Öland icke skulle blifva afsevärdt billigare än

af kanonbåten Svensksund, samt generalpoststyrelsen i afgifvet utlåtande

på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillstyrka, att Öland begagnades

för ifrågavarande ändamål, torde lämpligast vara att icke nu

anlita detta fartyg.

Kostnaden för användandet af kanonbåten Svensksund uppgår,

såsom redan nämnts, till 5,000 kronor för månad, eller alltså för tiden

maj—september till 25,000 kronor, hvadan det af Eders Kongl. Maj:ts

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtiteln. 45

befallningshafvande och kommerskollegium föreslagna belopp, 20,000

kronor, icke skulle förslå.

Då ändamålet med den föreslagna anordningen uteslutande afser

fiskerinäringens befrämjande, anser jag, att nu förevarande anslagstitel

bör derför anlitas.

Af hvad jag ofvan visat framgår emellertid, att det för fiskerinäringens

understöd anvisade anslag numera ingalunda förslår att tillgodose

ens denna närings öfriga behof, utan att redan härför erfordras

en höjning af anslaget åtminstone till det belopp, hvartill dessa anspråk

redan visat sig ungefärligen uppgå, eller 42,000 kronor; och

får jag derför tillstyrka att, för beredande dels af ytterligare erforderliga

medel till fiskerinäringens befrämjande och dels af nödiga medel, 25,000

kronor, till stationerande jemväl under annan tid af året än vintermånaderna

af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande

af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att anslaget till fiskerinäringens understöd må höjas från 36,000

kronor till 67,000 kronor, eller med 31,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

Uti underdånig skrifvelse den 25 november 1898 har landtmäteristyrelsen

beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1900 till omkring

30,825 kronor för Vesterbottens län och omkring 48,000 kronor

för Norrbottens län, tillsammans i jemnadt tal 78,900 kronor. Derjemte

har styrelsen upplyst, att den vid 1899 års slut påräkneliga behållningen

å anslagen till skiften och afvittringar jemte 1900 års ordinarie anslag

för samma ändamål är fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,

i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande

under år 1900 icke är behöflig!.

Jag inskränker mig derföre till att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen

i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det

att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom

föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län må för år 1900

komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem

beviljade, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten

under år 1900 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som

[8.)

Godtgörelse

åt afvittringelandtmätare

m. m.

s. 46 Kontrollera mot PDF

[9.]

Höjning af

anslaget till

prisbelöningar

för hästar.

46 Sjette liufvudtiteln.

tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund

af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman

godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock

för år 1900 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län

samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i

det åt honom anslagna belopp.

Hästafvelns förbättrande.

Det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande» uppförda

särskilda anslag till prisbelöningar för hästar blef, uppå derom af

Eders Kongl. Maj:t gjord framställning, år 1889 af Riksdagen höjd!

från 35,000 kronor till 50,000 kronor och har sedan dess utgått med

sistnämnda belopp.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, tillsattes år 1896 en

komité för utredning af behofvet utaf förändrad organisation af den

myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af landets hästväsende

för närvarande är anförtrodd. Uti det underdåniga betänkande med

förslag till sådan förändring, som komitén den 18 november 1896 afgaf,

framhöll komitén önskvärdheten såväl af en omarbetning i vissa delar

af nådiga reglementet för prisbelönande af hästar den 7 mars 1890

som ock af en ökning utaf det för detta ändamål utgående* an slag. Sedan

Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf genom nådigt bref den

9 december 1896 uppdragit åt samma komité att utarbeta och till Eders

Kongl. Maj:t inkomma med förslag till erforderliga förändringar uti

gällande föreskrifter rörande prisbelöningar af hästar, har komitén den

10 september 1898 afgifvit underdånigt betänkande i detta ämne.

Deruti anför komitén, hurusom från äldre tider staten sökt befrämja

hästafvelns utveckling uti riket såväl genom stuterier som genom

att tillhandahålla hästuppfödare lämpliga beskällare, men att otillräckligheten

af dessa åtgärder framkallat från och med år 1872 tillämpningen

vid sidan häraf utaf ett nytt system, nemligen premieringssystemet, afsedt

att genom årliga prisbelöningars utdelande uppmuntra den enskilde

till uppfödande af hästar och att dertill använda lämpligt afvelsmateriel.

Betydelsen af ett offentligt prisbedömande, som ej blott verkade

uppmuntrande för den, som genom penningepris erhölle ett understöd

för sina sträfvanden, utan äfven för andra vore synnerligen lärorikt och

manande till efterföljd, hade redan dessförinnan varit insedd, och inom

hästafvel såväl som inom landtbrukets öfriga grenar hade detsamma

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sjette hufvudtiteln.

blifvit tillämpadt vid de från 1840-talet började allmänna landtbruksmötena.

Uti den provins, der hästuppfödningen utaf ålder framgångsrikt

bedrifvits, nemligen Skåne, hade år 1861 på hushållningssällskapets

initiativ och med af detsamma anslagna medel särskild premiering af

hästar blifvit införd.

Verkningarne af hästpremieringen hade för landets hästafvel varit

betydelsefulla; och hade densamma under det fjerdedels sekel, den hos

oss tillämpats, gjort ganska märkbara framsteg, i synnerhet hvad beträffade

de gröfre s. k. kallblodiga hästarne, hvaraf behofvet till följd

af jordbrukets och industriens fortgående utveckling varit i ständig tillväxt.

Om äfven vårt lands begränsade tillgångar ej tilläte oss att för

hästafveln ikläda oss så stora uppoffringar som andra länder och derför

de belopp, som hos oss användts till stuteriväsendet, varit relativt obetydliga,

kunde vi dock med stolthet framhålla, att i intet land premieringssystemet

varit så allmänt genomfördt och systematiskt ordnadt som

hos oss. Det vore derför naturligt, att det äfven af hästuppfödarne

städse omfattats med stigande intresse, och häraf följde äfven, att de

upppvisade prisgiltiga djurens antal varit i ständig tillväxt. Då t. ex.

år 1877 1,604 hästar och år 1887 1,926 hästar kunde premieras, var

de premierade hästarnes antal år 1897 2,942, men samtidigt måste ej

mindre än 1,089, som jemlikt det gällande reglementet vore värda belöning,

i anseende till bristande medel derifrån uteslutas.

Huru gagnande systemet än varit och huru rika dess frukter sålunda

visat sig, hade det dock ej kunnat undvikas, att mer eller mindre

berättigade anmärkningar mot vissa bestämmelser i reglementet blifvit

gjorda; och på grund häraf hade komitén utarbetat förslag till nytt

reglemente.

För att premieringen framgångsrikt skulle kunna verka, vore det

dock ingalunda tillfyllest att på erfarenhet och hästafvelns utveckling

grundade förändringar i reglementet vidtoges; det fordrades äfven, att

tillräckliga penningemedel för ändamålet funnes att tillgå, och det läge

i sakens natur, att behofvet häraf i jemnbredd med häststockens tillväxt

och landets framåtskridande i öfrigt skulle vara i ständigt stigande.

År 1897 utgjorde emellertid de till prisbelöningar af staten och

underdistrikten anslagna medlen sammanlagdt 119,685 kronor, under det

att det belopp, som erfordrats, derest alla nämnda år godkända hästar

skulle erhållit dem tillerkända belöningar, uppgått till 188,004 kronor

40 öre. På grund häraf måste år 1897, såsom ofvan redan nämnts,

ej mindre än 1,089 hästar, deraf 164 beskällare och 925 fölston, hvilka

alla dock jemlikt gällande reglemente varit berättigade till belöningar,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjette hufyudtiteln.

derifrån uteslutas; och. till undvikande deraf hade sålunda nämnda år

erfordrats ett ytterligare anslagsbelopp af 68,319 kronor 40 öre. Till

närmare utredning angående antalet af de premiegiltiga hästarne samt

det erforderliga premiebeloppet för år 1897 hänvisade komitén till följande

i enlighet med officiela uppgifter upprättade redogörelse:

Hingstar:

8

stycken

å

200

kronor

................... kr.

1,600: —

35

B

å

150

B

.................... B

5,250: —

197

B

å

100

B

................... B

19,700: —

261

))

å

70

5)

. . ))

18,270: —

44

»

å

6:

80 b

.................... B

299: 20

Unghingstar:

30

stycken

å

6: 80

kronor...

..................... kr.

204: —

Ston:

Fölston:

15

stycken

å 100 kronor ...

kr.

1,500: —

1,062

B

å 75 b ...

B

79,650: —

1,037

B

å 50 b

B

51,850: —

Ungston.

37

stycken å 20 kronor ...

kr.

740: —

21

B

å 10 b ...

B

210: —

1,284

B

å 6:80 b

B

8,731: 20

2Q4: ~ kr. 45,323: 20

kr. 133,000: —

kr. 9,681:20

Kronor 188,004:40.

Då premierna, derest komiténs förslag till reglemente blefve godkändt,

komme att utgå med något förändrade belopp och efter olika

grunder, hade komitén uppgjort beräkning, huru stort anslagsbelopp

under 1897 skulle hafva erfordrats, derest det nya reglementet då varit

gällande; och skulle hela penningebehofvet till belöningar i sådant

fall varit 170,000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjette lmfvudtiteln.

Af ofvannämnda år 1897 anslagna belopp, 119,685 kronor —- anför

komitén vidare — utgjorde 44,985 kronor anslag af statsmedel och 74,700

kronor anslag från underdistrikten, d. v. s. från hushållningssällskap

och landsting. Dessa korporationers i de flesta fall ganska begränsade

tillgångar, som dessutom numera toges i anspråk för många andra ändamål,

hvaribland isynnerhet nötkreaturspremieringen kräfde ständigt ökade

belopp, lade oöfverstigliga hinder i vägen för att i allt för hög grad

höja anslagen, och det måste äfven anses såsom eu fullkomligt rigtig

grundsats, hvilken dessutom i allmänhet tillämpades vid anslag af liknande

natur, att statens anslag utginge med belopp, motsvarande hvad

som lemnades från de särskilda orternas korporationer. För att fylla

det närvarande behofvet skulle i detta fall från hvardera hållet erfordras

85,000 kronor; och då till den andel, som af statsmedel lemnades,

borde läggas för reseersättningar, tryckning af blanketter och berättelser

m. m. behöfliga medel, 15,000 kronor, måste statsanslaget till

hästpremieringen ovilkorligen behöfva höjas till 100,000 kronor årligen.

Härvid vore att märka att, om man toge hänsyn till den ständigt fortgående

tillväxten utaf behofven, detta belopp, såsom grundadt på nuvarande

förhållanden, vore det lägsta möjliga, och äfven det komme

ganska snart att visa sig otillräckligt; men då man af nyss anförda

skäl hade anledning befara, att hushållningssällskap och landsting tills

vidare ej skulle ega förmåga att till högre belopp uppdrifva sina bidrag,

ansåge sig komitén ej, huru önskligt det än skulle vara, böra föreslå

större höjning af anslaget.

Komitén har derför hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos

Riksdagen anhålla om höjning af anslaget till hästpremieringen från

50,000 kronor till 100,000 kronor årligen.

Angående den sålunda ifrågasatta höjningen af anslaget till hästpremieringen

hafva, genom särskilda remisser, landtbruksstyrelsen, stuteriöfverstyrelsen

och inspektören för kavalleriet blifvit hörda.

Landtbruksstyrelsen anför uti underdånigt utlåtande den 1 december

1898, att de af hushållningssällskapen till hästpremiering under år 1897

anslagna medel uppginge, enligt hushållningssällskapens till landtbruksstyrelsen

ingifna berättelser, tillhopa till 86,421 kronor 24 öre; att sålunda

ganska afsevärda belopp af hushållningssällskapen användes till

hästpremiering vid sidan af den med statsmedel understödda hästpremieringen;

samt att hushållningssällskapen, om de skulle finna sådant

med sin fördel förenligt, otvifvelaktigt skulle genom egna medel kunna

uppbringa de för statspremieringen från orterna utgående medlen till

Bill. till lliksd. Brot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjette hufvudtiteln.

det af kornitén såsom från underdistrikten för ändamålet erforderligt

ansedda beloppet, 85,000 kronor.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande den 8 december 1898 har stuteriöfverstyrelsen

förklarat, att styrelsen, som, i likhet med komitén,

funne det nuvarande anslaget till prisbelönande af hästar vara alldeles

otillräckligt, ansåge sig böra på det lifligaste tillstyrka bifall till

den af komitén gjorda underdåniga framställningen om nämnda anslags

höjande till 100,000 kronor för år.

Slutligen har inspektören för kavalleriet, med anledning af den nådiga

remissen, i denna del af frågan anfört, att de komiterades förslag,

bland annat, genom väsentligen ökade premier på ett framgångsfullt

sätt sökt inverka på hästafvelns och dermed äfven indirekt på remontuppfödningens

ställning i vårt land, samt derföre tillstyrkt detta förslag.

Frågan om höjning af anslaget till prisbelöningar för hästar har

jag tillåtit mig anmäla för Eders Kongl. Maj:t, innan ännu det af komitén

upprättade förslag till nytt reglemente för premieringen understälts

Eders Kongl. Maj:ts pröfning, derför att det synes mig vara af

vigt, att denna anslagsfråga redan af innevarande års Riksdag afgöres,

hvilket ej annars kunnat ske, samt dessutom kunskap om det belopp,

hvarmed statsanslaget kommer att utgå, erfordras för pröfning af eu

del bestämmelser i det föreslagna reglementet. Af den lemnade utredningen

framgår ock, att den ifrågasatta förhöjningen är minst lika nödvändig,

äfven om de nu gällande reglementsbestämmelserna bibehållas

alldeles oförändrade.

Det för hvarje år allt mer stigande antalet anmälda premiegiltiga

hästar inom landet visar premieringens uppmuntrande och gagnande inflytande;

men, för att detta ej skall minskas, fordras att anslagen till

prisbelöningarna hålla jemna steg med det växande intresset derför,

så att ej en del godkända djur i brist på medel måste uteslutas från

premier.

Med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen meddelat angående beloppet

af hushållningssällskapens anslag till hästpremieringen, lärer man

kunna påräkna, att underdistrikten, vare sig genom nya anslag eller

genom delvis ändrad användning af anslag, som redan beviljats för

närstående ändamål, skola kunna prestera det anslagsbelopp, som kan

på dem ankomma.

Då, beträffande storleken af anslagsförliöjningen, komitén finner

ett statsanslag af 85,000 kronor jemte samma belopp från underdistrikten

vara tillräckligt för att fylla det närvarande behofvet till prisbelö
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sjette hufvudtiteln.

ningar, torde, på de af komitén anförda skäl, anslaget af staten för

detta ändamål böra sättas till detta belopp, 85,000 kronor, hvartill dock

bör, enligt hvad komitén vidare föreslagit, läggas för reseersättningar,

tryckning af blanketter och berättelser in. in. erforderliga medel, 15,000

kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande))

uppförda särskilda anslag till prisbelöningar för hästar må höjas från

50,000 kronor till 100,000 kronor, eller med 50,000 kronor;

kommande vid bifall härtill anslaget till »hästafvelns förbättrande))

att i sin helhet höjas från 109,620 kronor till 159,620 kronor.

Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader.

Med anledning af särskilda, af Riksdagen i skrifvelser den 6 maj

1898 angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel

och den 13 i samma månad angående åtgärder till höjande

af den svenska sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters

afsättning i utlandet gjorda framställningar, har Eders Kongl. Maj:t den

1 juli 1898 tillsatt en komité med uppdrag att till Eders Kongl. Maj:t inkomma

med underdånigt utlåtande och förslag, bland annat, angående de

åtgärder, som skulle kunna ytterligare vidtagas till beredande af lättnader

för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen. Komitén, som i underdånig

skrifvelse den 29 oktober 1898, hvarmed öfverlemnats utlåtande

och förslag rörande ifrågasatt lindring i konsulatafgifterna för

svenska fartyg, anmält sin afsigt vara att allt efter arbetets fortskridande

afgifva särskilda utlåtanden och förslag beträffande sådana i

komiténs uppdrag ingående ämnen, som icke stode till hvarandra i det

förhållande, att de lämpligen borde i ett sammanhang behandlas, har

den 23 november 1898 afgifvit underdånigt utlåtande om vissa frågor

rörande sjömanshusen i riket och deruti hemstält, bland annat, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta

nådig proposition om ställande till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

af ett årligt anslag af statsmedel till belopp af 40,000 kronor att, såsom

bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömanshusen

emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus

under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl

[10.]

Bidrag till sjömanshusens

valtningskostnader.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sjette hufvudtiteln.

tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ändamål

ansåges böra på en sådan fördelning öfva inflytande.

I de vid komiténs berörda utlåtande fogade motiv framhåller

komitén till en början, att en bland de anmärkningar, som rigtats mot

den nuvarande lagstiftningen angående å sjöfarten hvilande pålagor ocli

de derigenom inflytande medlens användande, vore den, att sjöfartsnäringen

toges i anspråk såsom skatteobjekt för fyllande af vissa förvaltningsgrenars

medelsbehof i större utsträckning, än denna närings

intresse i samma förvaltningsgrenar rätteligen borde föranleda. Staten

hade begagnat sig af den kännedom om fartyg och sjöfolk, som bos

sjömanshusen vore att finna, och i lagstiftningsväg pålagt dem förvaltningsbestyr

för vissa allmänna ändamål, utan att med statsmedel godtgöra

dessa bestyr. Häraf hade blifvit en följd, att de tillgångar, som

från sjöfart och sjöfolk tillflöte sjömanshusen, måst användas äfven för

utförande af statsförvaltningsbestyren och i samma mån blifvit undandragna

det ändamål, hvarför de uttoges, nemligen i första rummet beredande

af understöd åt sjöfolk.

Härefter redogör komitén för sjömanshusinstitutionens tillkomst,

den verksamhet, sjömanshusen hafva att utöfva, och de inkomstkällor,

som gifva dem medel till denna verksamhet (komiténs tryckta motiv

sid. 12—32).

Af den historiska utredningen framgår, att sjömanshusens primära

och egentliga uppgift var att verka såsom eu sjuk- och understödskassa

för sjöfolk med obligatoriska afgifter till kassan, men att i lagstiftningsväg

undan för undan vidgats området för de sjömanshusen och

den dermed förbundna ombudsmansinstitutionen åliggande uppgifter.

Icke ens på- och afmönstringsförrättningarne hade ursprungligen

ålegat sjömanshusen.

I det nu gällande reglementet för sjömanshusen i riket af den 4

mars 1870 med deri sedermera vidtagna ändringar angåfves sjömanshusens

ändamål vara att samla och meddela upplysningar om allt inhemskt

sjöfolk och alla för handeln afsedda fartyg af tjugu tons drägtighet

och derutöfver, hvilka inom riket hade sin hemort, att hålla förteckningar

öfver det sjömanskap och de fartyg af omförmälda beskaffenhet,

som under hvarje år i liandelssjöfarten användes, samt att

i öfrigt egna eftersyn åt sjömännen och bereda understöd åt behöfvande

bland dem, äfvensom åt deras efterlemnade enkor och barn

(sjömanshusreglementets § 1 enligt kungörelse den 16 mars 1877).

Hvad som förut varit det väsentliga hade sålunda nu satts i sista

rummet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sjette hufvudtiteln.

Enligt reglementets närmare bestämmelser hade sjömanshusen, bland

annat, att samla och till vissa myndigheter afgifva åtskilliga, för sjömanshusens

eget ändamål egentligen främmande, statistiska uppgifter

rörande sjöfolk.

Särskild! framhåller i afseende härå komitén, att genom värnpligtslagens

af den 5 juni 1885 tillkomst ett mycket, betungande arbete pålagts

sjömanshusen, i afseende å vämpligtiges inskrifning, redovisning

och inställande till tjenstgöring in. in., utan att derför någon annan

ersättning lemnats än enligt nådigt bref den 15 maj 1891 för inskrifningslistors

upprättande »sex kronor för hvarje hundratal man, som införes

i listorna samt i förhållande dertill för större eller mindre antal.»

I sin redogörelse för sjömanshusens inkomstkällor fäster komitén

uppmärksamheten på, att dessa, utom räntemedel, hufvudsakligen utgjordes

af tonafgifter, hvilka skulle erläggas för fartyg, som från svensk

hamn afginge till Norge eller utrikes ort med visst belopp för hvarje ton

af fartygets drägtighet, samt af hyresafgifter, som, då besättning å inhemskt

fartyg, ankommande från Norge eller utrikes ort, i svensk hamn

afmönstrades, skulle efter vissa grunder erläggas af befälhafvare och

besättning.

Komitén öfvergår derefter till en redogörelse för vissa angående

sjömanshusen framstälda förslag och erinrar dervid (komiténs motiv sid.

38), att frågan om statsbidrag till sjömanshusen varit å bane kort efter

det reglementet för sjömanshusen i riket af den 4 mars 1870 trädde

i kraft. I skrifvelse den 17 november 1871 hade kommerskollegium

nemligen hos Kongl. Maj:t anmält en framställning af sjömanshusdirektionen

i Marstrand om beredande af årsarfvode af allmänna medel åt

ombudsman vid sjömanshuset och dervid på anförda skäl hemstält, att

Kongl. Maj:t måtte besluta, att hvarje af de i riket då befintliga trettiosju

sjömanshus skulle ega att, såsom bidrag till sina förvaltningskostnaders

bestridande, af allmänna medel årligen uppbära ett anslag af

tvåhundrafemtio kronor emot skyldighet att derför redovisa i den ordning,

som för statsmedel i allmänhet vore föreskrifven. Men enligt

nådigt bref den 1 december 1871 hade Kongl. Maj:t, som icke bifallit

sjömanshusdirektionens i Marstrand anhållan, funnit den af kollegium

i öfrigt gjorda framställningen icke till någon åtgärd föranleda.

Den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén, hvilken upptagit

frågan om statsbidrag till sjömanshusen i samband med andra sjömanshusen

rörande frågor, hvilka till nämnda komité remitterats, hade hemstält,

att till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader bidrag^

måtte lemnas af statsmedel att årligen utgå till hvarje sjömanshus med

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjette hufvudtiteln.

högst fyrtio procent af deras förvaltningsutgifter. För bestridande af

bidrag med fyrtio procent af förvaltningskostnaden skulle, att döma

efter förhållandena år 1884, erfordrats ett årligt anslag af tillhopa ungefär

30,000 kronor.

Sedan kommerskollegium genom nådig remiss den 25 januari

1889 anbefalts att yttra sig öfver arbetareförsäkringskomiténs utlåtande

och förslag rörande sjömanshusen, hade kollegium den 22

december 1892 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, dervid kollegium

framlagt förslag till nytt reglemente för sjömanshusen i riket.

För detta kollegii utlåtande, som, bland annat, behandlade arbetareförsäkringskomiténs

förslag om förvaltningsbidrag af statsmedel, lemnar

komitén en redogörelse (koiniténs motiv sid. 45—48), af hvilken framgår,

att kollegium, som ansett billigheten oeftergifligen fordra, att statsbidrag

bereddes sjömanshusen såsom godtgörelse för af dem utförda, för

sjöfartsnäringen främmande statsförvaltningsbestyr, särskildt arbetet med

värnpligtig^ inskrifning och redovisning, i likhet med arbetareförsäkringskomitén

funnit det årliga statsbidraget böra bestämmas till 30,000

kronor, äfvensom att kollegium ansett, att det bidrag af statsmedel,

som kunde varda sjömanshusen beredt, borde för hvarje år dem emellan

fördelas med hänsyn till antalet af der vid slutet af det föregående året

inskrifne sjömän jämte andra förhållanden, som kunde anses inverka på

de särskilda sjömanshusens behof af förvaltningsbidrag.

Komitén erinrar äfven, att sjöfartsnäringskomitén afår 1890 hemstält,

att till sjömanshusens förvaltning måtte lemnas bidrag af statsmedel

efter de närmare grunder, som af Eders Kongl. Maj:t kunde pröfvas

lämpliga.

Erforderlig utredning — yttrar komitén härefter — för bedömande

af de förhållanden, som på denna fråga öfvade inflytande, hade på sin

tid åstadkommits af arbetareförsäkringskomitén i afdelningen III: Statistiska

undersökningar, 4: sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt.

Till denna utredning finge komitén i många afseenden hänvisa,

men då, sedan de uppgifter, hvarpå sagda utredning uppbygts, blifvit

afgifna, eu så lång tid som omkring tretton år förflutit, hade komitén

ansett nödigt bygga sin framställning jemväl på ett nyare material. Under

september 1898 hade derföre genom kommerskollegii bemedling från

sjömanshusdirektionerna infordrats ej mindre uppgifter å sjömanshusens

inkomster och utgifter under år 1897, uppdelade i de särskilda titlar,

hvarunder inkomsterna ingått och utgifterna bestridts, samt derjemte

uppgifter för senaste fem år af beloppet af vid sjömanshusen uppburna

dels tonafgifter, särskildt för utländska fartyg, dels hyresafgifter, dels

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjette hufvudtiteln.

ock utgifter för införande i inskrifningslistorna af värnpligtige, än äfven

redogörelse för omfattningen af dels de förvaltningsbestyr, som i afseende

å inskrifning och redovisning af värnpligtige ålåge sjömanshusen,

dels det arbete, afgifvandet af statistiska uppgifter föranledde.

Efter det sagda, till komitén öfverlemnade uppgifter och utredning

blifvit genom komiténs försorg i vissa afseenden kompletterade, hade

de, hvad de ekonomiska uppgifterna anginge, hoparbetats i de tabeller,

som funnes komiténs utlåtande bilagda.

Till dessa tabeller och till den af komitén lemnade sammanfattning

af tabellerna (komiténs motiv sidd. 49, 50) torde jag få hänvisa.

I vissa af de inhemtade yttrandena — fortsätter komitén — angåfves,

att besväret med värnpligtiges inskrifning och redovisning vore både

mödosamt och tidsödande. Det upplystes från olika håll, att arbetet

medtoge en stor del, vid ett sjömanshus omkring en tredjedel, af den

tid, som borde egnas sjömanshusets egna angelägenheter. Komitén

framhåller särskildt, att det af komiténs ofvan omförmälda utredning

framvisade förhållandet, att förvaltningskostnader och öfriga utgifter,

utom utbetalfa understöd, ifrån år 1884 till år 1897 ökats med nära

femtio procent, pekade, under de omständigheter som i öfrigt framginge af

utredningen, alldeles oförtydbart derpå, att det i väsentlig mån varit

arbetet med värnpligtiges inskrifning och redovisning, som föranledt

nedläggandet i förvaltningskostnader af eu så betydlig del af sjömanshusens,

till större delen genom afgifter å sjöfart och sjöfolk influtna

inkomster.

Att dessa mindre tilltalande förhållanden i afseende å användandet

af medel, som af sjöfarten och sjöfolket tillskjutits för uppehållande af

en till deras förmån anordnad institution, borde rättas, derom torde

man lätt kunna vara enig. Frågan härom hade också redan nått den

mognad och vunnit den utredning, som borde berättiga den till ett för

sjöfarten och dess idkare gynnsamt afgörande.

Då staten begagnat sig af denna institution och dess tjenstemän

för sina ändamål, hade detta skett af lämplighetsskäl, och komitén ansåge

sig icke ega tillräcklig anledning ur sjöfartens och sjöfolkets synpunkt

att lägga sitt ord mot att detta allt framgent skedde, blott det

icke utsträcktes dertill, att vederbörandes krafter toges i någon väsentligt

högre mån i anspråk härför, än för närvarande egde rum, och under

den förutsättning att staten honorerade de tjenster, hvarpå den gjorde

anspråk.

Den af kommerskollegium, såsom sjömanshusens öfverstyrelse, år

1871 gjorda hemställan om ett förvaltningsbidrag af 250 kronor åt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sjette liufvudtiteln.

hvarje sjömanshus, eller för de nuvarande sjömanshusen (46x250) 11,500

kronor, både endast afsett att bereda godtgörelse för det då förekommande

sjöfartsstatistiska arbetet vid sjömanshusen, men sedan dess hade

jemte det statistiska arbete, som fortfarande påhvilade sjömanshusen,

tillagts dem utan någon ersättning, som vore värd att nämna, hela det

omförmälda arbetet med värnpligtiges inskrifning och redovisning

m. m., hvilket arbete icke allenast vore omfattande och tidsödande,

utan ock vore af beskaffenhet att kräfva stor skyndsamhet, ordentlighet

och om sigt.

När arbetareförsäkringskomitén beräknat statsbidraget till sjömanshusens

förvaltning till högst 40 procent af förvaltningskostnaden, hade

denna proportion säkerligen varit skälig. Den tiden hade likväl ännu

saknats erfarenhet om det besvär, som de genom nya värnpligtslagen

och dithörande författningar sjömanshusen pålagda göromål verkligen

medfört. Att döma af åtskilliga förhållanden vore tendensen till och

med den att öka dessa göromål i än mera besvärande grad.

Utginge man emellertid från de statsförvaltningsbestyr, som nu

påhvilade sjömanshusen med afseende å ej mindre värnpligtsväsendet

än äfven det sjöfartsstatistiska arbetet, och frånsåge man härvid sjömanshusens

arbete med mönstringsväsendet, hvilket numera måste anses

vara organiskt förbundet med institutionen sjelf, torde staten billigtvis

böra bidraga till sjömanshusens förvaltningskostnader med ett belopp,

som icke understege af arbetareförsäkringskomitén föreslagna 40 procent

deraf. Då förvaltningskostnaderna utgjort 1897 omkring 100,000

kronor, hade derföre komitén för sin del tillstyrkt beredande af ett

årligt statsanslag för ändamålet af 40,000 kronor.

Lika med kommerskollegium hade komitén ansett detta anslagböra

sjömanshusen emellan hvarje år fördelas icke med viss procent

af hvarje sjömanshus’ förvaltningskostnader under det näst föregående

året, utan i förhållande hufvudsakligast till antalet vid sjömanshuset det

året inskrifne sjömän, hvilket synts komitén böra vara den bästa mätare

på bestyrens omfattning, men med rätt för den fördelande myndigheten

att äfven fästa afseende vid andra förhållanden, som med hänsyn till

anslagets ändamål ansåges vara af beskaffenhet att böra på fördelningen

öfva inflytande.

Anslaget hade synts komitén böra fördelas af Eders Kong!. Maj:t

efter förslag af kommerskollegium, för så vidt Eders Kongl. Maj:t ej

funne fördelningen kunna lämpligen uppdragas åt nämnda embetsverk

efter de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kunde till iakttagande

dervid fastställa.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjette hufvudtiteln.

Kommerskollegium liar den 10 december 1898 afgifvit underdånigt

utlåtande öfver komiténs förslag och deruti, med åberopande af kollega

lörberörda skrifvelse den 17 november 1871 och underdåniga utlåtande

af den 22 december 1892, anfört, att kollegium vidhölle såväl dess i

sistberörda utlåtande uttalade mening, att billigheten oeftergifligen

fordrade, att statsbidrag för ofvan antydda ändamål bereddes sjömanshusen,

som ock de af kollegium i samma utlåtande förordade, med

komiténs förslag härutinnan i hufvudsak öfverensstämmande grunder

för det eventuella anslagets fördelning mellan de särskilda sjömanshusen.

Beträffande det nu ifrågasatta årliga anslagets belopp har

kollegium af anfördt skäl funnit sig icke hafva något att erinra mot

a|t detsamma bestämdes till 40,000 kronor.

Kollegium har alltså, med afseende jemväl å den vidare utredning

i ämnet, som komitén förebragt, i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall

till komiténs ofvanberörda hemställan.

Af det ofvan anförda framgår, att anslag af statsmedel såsom bidrag

till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader ifrågasatts

såväl af den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén och sjöfartsnäringskomitén

af år 1890 som ock nu senast af den af Eders Kong!.

Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta komitén, äfvensom att kommerskollegium

upprepade gånger tillstyrkt ett sådant anslags beviljande. Det synes

mig af de anförda skälen med tydlighet framgå, att det är med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, att staten lemnar ersättning för

de statsförvaltningsgöromål af skilda slag, som af sjömanshusen bestridas,

så att de medel, som af sjöfarten och sjöfolket tillskjutas för

sjömanshusens upprätthållande, må uteslutande användas till det ändamål,

för hvilket de äro afsedda. Åtgärden är således ett steg i den

rigtning, 1898 års Riksdag angifvit såsom oneklig, eller beredande af

lättnader för den svenska sjöfartsnäringen.

Mot hvad af sistnämnda komité föreslagits beträffande anslagets

storlek och grunderna för dess fördelning emellan sjömanshusen har

jag ej något att erinra; och torde anslaget lämpligen böra af Eders

Kong!. Maj:t fördelas, efter det kommerskollegium i ämnet afgifvit

förslag.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva,

att i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till hästafvel^

förbättrande uppföres, under benämning: »bidrag till sjömanshusens

förvaltningskostnader», ett anslag af 40,000 kronor att, såBih.

till Kiksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Uäft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

[H-]

Löneförbättring

åt

lokomotivoch

vagnputsare

m. f

Sjette hufvudtitcln.

som bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömanshusen

emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus

under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl

tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ändamål

anses böra på en sådan fördelning öfva inflytande.

Statens järnvägstrafik.

Det af Eders Kongl. Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade, af

Riksdagen godkända aflöningsreglementet för tjenstemän och betjente

vid statens jern vägar trädde i kraft den 1 januari 1898.

Efter det reglementet sålunda under loppet af sistnämnda år vant

i tillämpning, har jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 20 december

1898 redogjort för de framställningar angående ändring i reglementet,

som från större eller mindre grupper af tjenstemän eller betjente

inkommit.

Rörande de flesta af dessa ansökningar har af olika anförda grunder

jernvägsstyrelsen funnit sig icke hafva skäl att föreslå några ändringar;

men i två fall har styrelsen ansett sig böra afgifva ändringsförslag,

nemligen dels rörande lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter

och dels beträffande manlige kontorsskrifvare hos styrelsen.

Hvad då först angår aflöningsförmånerna för lokomotivputsare, vagnputsare,

pumpare och kolvakter, har jernvägsstyrelsen lemnat följande

redogörelse.

Enligt 1874 års aflöningsreglemente kunde denna grupp bland

maskinafdelningens betjente i jemförelse med de stora grupperna åt

lägre ban- och trafikbetjening, banvakterna och stationskarlarne, erhålla

tre löneklasser högre än banvakterna och en högre än stationskarlarne,

i det att nemligen maximiarfvodet utgjorde för lokomotiv- eller vagnputsare,

pumpare och kolvakt 720 kronor, för stationskarl 660 kronor

och för banvakt 540 kronor. Härvid vore dock att märka, att stationskarlarne

och banvakterna men icke bemälde maskinbetjente åtnjöte

beklädnadsersättning till årligt belopp af 96 kronor, och att samtliga

banvakter och ett icke ringa antal stationskarlar i stället för inqvarteringsersättning

åtnjöte fri bostad in natura jemte vedbrand, något

som deremot icke annat än rent undantagsvis ‘vore fallet med ifrågavarande

maskinbetjente.

Då styrelsen den 26 november 1892 afgaf sitt underdåniga förslag

till nytt aflöningsreglemente, hade styrelsen, hvad banvakterna beträf
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjette liufvudtiteln.

fade, förordat förhöjning i deras maximiarfvode med en löneklass eller

till 500 kronor samt, hvad stationskarlarne beträffade, föreslagit inrättandet

af särskilda signal-, vexel- och magasinskarlsbefattningar med

ett maximiarfvode af 720 kronor, hvarjemte styrelsen ifrågasatt anvisandet

af särskilda tilläggsarfvoden af 60 kronor för år åt banvakter

och stationskarlar, hvilka viss tid tjenstgjort å särdeles dyr ort i Norrland.

För ofvanbemälda maskinbetjente hade styrelsen deremot under

då för handen varande förhållanden ansett sig icke kunna föreslå annan

löneförbättring än höjning, såsom för all annan distriktspersonal, af inqvarteringsprocenten

till 20 procent jemväl för personal i andra orter

än Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom höjning af det i sjelfva

verket dock endast nominelt gällande minimiarfvodet.

Den proposition angående lönereglering för personalen vid statens

jernvägar, soni Eders Kongl. Maj:t den 29 januari 1897 aflät till Riksdagen,

upptog, såsom styrelsen och jemväl 1893 års jernvägskomité

föreslagit, högsta löneklassen för stationskarlar till 660 kronor, för

banvakter till 600 kronor och för nu ifrågavarande maskinbetjening till

720 kronor, hvarjemte, i enlighet med hvad 1893 års jernvägskomité

förordat, föreslogs, att stationskarl, hvilken tjenstgjorde såsom signalkarl,

vexelkarl eller magasinskarl vid större station, skulle kunna erhålla

ett tilläggsarfvode efter högst 60 kronor för år. Denna Eders

Kongl. Maj:ts framställning bifölls af Riksdagen, med undantag af att

högsta arfvodet för banvakt, med anledning af väckt motion, af Riksdagen

uppfördes med 660 kronor.

Detta Riksdagens beslut i förening med den omständighet, att ett

inom Riksdagen likaledes väckt förslag om förhöjning af stationskaris

maximiarfvode med två löneklasser varit nära att erhålla majoritet inom

Riksdagen, föranledde styrelsen att den 20 december 1897 till

Eders Kongl. Maj:t ingå med underdånig hemställan, att maximiarfvodet

för stationskarl måtte bestämmas till 720 kronor; och vann den framställning,

Eders Kongl. Maj:t i sådant hänseende gjorde hos 1898 års

Riksdag, jemväl Riksdagens bifall.

Genom 1897 och 1898 årens Riksdagars beslut hade maximiarfvodet

för de stora grupperna af lägre ban- och trafikbetjening alltså blifvit

faststäldt en klass högre, än hvad styrelsen år 1892 såsom regel ifrågasatt

och Eders Kongl. Maj:t i löneregleringspropositionen till 1897 års

Riksdag föreslagit. Vid sådant förhållande hade det synts styrelsen

böra tagas i öfvervägande, huruvida icke förhöjning med en löneklass

jemväl för ofvan omförmälda stora grupp af lägre maskinbetjening

borde ega rum.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjette hufrudtiteln.

Till stöd för en dylik förhöjning af lokomotiv- och vagnputsares

samt pumpares och kolvakts maximiarfvode talade icke allenast nyss

antydda förhållande, att ställningen inbördes i arfvodeshänseende mellan

de stora grupperna af lägre ban-, maskin- och trafikpersonal derigenom

skulle blifva densamma, som Eders Kongl. Majrts proposition

till 1897 års Riksdag upptoge i enlighet med hvad såväi styrelsen som

1893 års jernvägskomité föreslagit. Jemväl nu rådande förhållanden

på den allmänna industriella arbetsmarknaden inom landet — förhållanden,

hvilka icke kunde anses vara af endast öfvergående art —

syntes nemligen göra en förhöjning af den ifrågavarande maskinpersonalens

aflöning behöflig och lämplig. Då styrelsen år 1892 afgaf

sitt förslag till lönereglering, hade ej mindre priserna på lifsförnödenheter

och dylikt än äfven de allmänna arbetslönerna varit betydligt

lägre än för närvarande; och ingen annan grupp af den ordinarie jern - vägspersonalen torde kunna anses stå de egentliga industriarbetarne

närmare och taga mera intryck af deras löneförhållanden och ställning

i allmänhet än nu ifrågavarande mas kin betjente. Särskilt under

år 1898 hade också vid flera tillfällen svårighet mött att med ordinarie

innehafvare besätta lediga tjenster inom förevarande grupp, enär

vederbörande såsom extra kunnat betinga sig högre löneförmåner och

förty vägrat att utbyta sin extra anställning mot en ordinarie sådan.

Vigten för statsbaneförvaltningen att alltid kunna påräkna en fast stam

af ordinarie betjente af det slag, hvarom nu vore fråga, läge dock i

öppen dag.

Af dessa skål syntes förhöjning med eu löneklass böra ega rum i

lokomotiv- och vagnputsares samt pumpares och kolvakters maximiarfvode.

Beträffande det inflytande, den ifrågasatta förhöjningen skulle hafva

på de betjeningsgrupper, som i aflöningsreglementet stå den ifrågavarande

nära, anför jern vägsstyrelsen vidare, att ett bifall till styrelsens

nu framstälda förslag om höjning af maximiarfvodet för den stora

gruppen af lägre maskinbetjening icke behöfde såsom en konseqvens

medföra aflöningshöjning jemväl för närstående grupper af betjente.

Den nu å löneskalan närmast högre befintliga gruppen, vagnsmörjarne,

hade vid 1897 års lönereglering fått sitt ordinarie arfvode förhöjdt med två

löneklasser eller från 660 kronor till 780 kronor; och denna personal

åtnjöte dessutom i sin egenskap af tågbetjening milpenningar. Någon

förhöjning i aflöningen för öfriga grupper af den lägsta betjeningen

syntes ej heller af nyssberörda anledning kunna ifrågakomma, då kontorsvakts-

och notisbärarebefattningarna enligt regeln endast vore öfver
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjette hufvudtiteln.

gångsplatser, hvilka innehades af helt unga ogifta män, samt den jemförelsevis

fåtaliga gruppen »portvakter» vid 1897 års lönereglering fått

sin aflöning bestämd derigenom, att en särskilnad egde rum mellan å

ena sidan portvakter vid maskinafdelningen, hvilka likstäldes med portvakterna

vid hufvudstationerna, och å andra sidan öfriga portvakter.

Åt portvakterna torde dessutom jemväl i de fall, der sådant nu ej egde

rum, fri bostad in natura kunna anskaffas.

I händelse af bifall till styrelsens framstälda förslag till maximiarfvode

för lokomotiv- och vagnputsare, pumpare och kolvakter, skulle

fortsätter nu jernvägsstyrelsen — alltså samtliga de tre stora grupperna

af lägre ban-, maskin- och trafikbetjening hafva erhållit löneförbättring

med en klass utöfver hvad löneregleringspropositionen till 1897

års Riksdag afsåge.

Det syntes emellertid styrelsen vara med billighet och rättvisa

öfverensstämmande, att vid sådant förhållande uppmärksamheten uti nu

ifrågavarande hänseende fästes äfven på den lägsta tjenstemannaklassen

inom styrelsen, kontorsskrifvarne. Dessa hade vid j.897 års lönereglering

icke kommit i åtnjutande af någon högre löneklass, utan hade fortfarande

— de manlige nemligen — sitt maximiarfvode bestämdt enligt

1874 års lönereglering.

I sitt förslag till lönereglering af år 1892 hade styrelsen visserligen

icke ifrågasatt någon annan förbättring uti dessa kontorsskrifvares

ställning än minimiarfvodets höjning; men sedan år 1892 hade flera

omständigheter tillkommit, hvilka, enligt styrelsens förmenande, påkallade

en förhöjning jemväl af maximiarfvodet för ifrågavarande lågt

aflönade tjensteman.

Först och främst hade nemligen hyrorna för bostadslägenheter och

priserna för lifsförnödenheter och dylikt i hufvudstaden högst väsentligen

stegrats.

Kontorsskrifvare antoges enligt regeln med ett arfvode af 1,080 kronor

samt uppnådde efter 13 års tjenstgöring nuvarande maximiarfvodet

af 2,400 kronor. Fn del kontorsskrifvare, nemligen de som vore anstälda

vid kontrollkontoret samt biljett- och blankettkontoret, kunde

visserligen erhålla öfvertidsersättning, hvilken för 28 timmars öfvertidsarbete

per månad uppginge för lägsta löneklassen till 201 kronor 60

öre för år och för högsta löneklassen till 446 kronor 88 öre för år;

men de å öfriga kontor samt å styrelsens olika byråer anstälda kontorsskrifvarne

erhölle icke någon sådan extra inkomst, hvaremot de hade

något större befordringsutsigter än kontorsskrifvarne särskilt å kontrollkontoret,

der enligt 1898 års arfvodesstat funnes 12 bokhållare
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjette hufvudtiteln.

befattningar mot 126 kontorsskrifvarebefattningar och berörda utsigter

alltså vore synnerligen mörka.

Vidare både sedan år 1892 inträffat, att ifrågavarande tjensteman

genom 1897 års lönereglering fått sin ställning så till vida försämrad,

att rätten att under sjukdom erhålla full aflöning i 30 eller — om någon

ledighet för enskilda angelägenheter icke åtnjötes — 60 dagar

årligen fråntagits dem, att den del af arfvodet, som utgjordes af tjenstgöringspenningar,

höjts från 20 procent till 25 procent, samt att den

så kallade begrafningshjelpen helt och hållet indragits.

Slutligen hade genom nådiga instruktionen för styrelsen den 15

oktober 1897 införts bestämmelse derom, att för erhållande af anställning

såsom kontorsskrifvare erfordrades att antingen hafva aflagt

afgångsexamen från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk

elementarskola eller ock kunna förete intyg om kunskaper, motsvarande

de för mogenhetsexamen fastställa, i vissa ämnen, deri enligt

styrelsens bepröfvande ett sådant kunskapsmått vore för jernvägstjensten

erforderligt. Då aflagd mogenhetsexamen förut icke erfordrats för

vinnande af ordinarie kontorsskrifvarebefattning, i det att några allmänna

föreskrifter om härför behöfliga kunskapsmått icke varit utfärdade,

hade således kompetensfordringarna icke oväsentligt ökats.

I sammanhang härmed har styrelsen jemväl erinrat, att lägsta aflöningen

för en ordinarie tjensteman inom de öfriga centrala verken

vore faststäld till 3,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter

respektive 5 och 10 år, samt att i riksbanken, der kontorsskrifvaregraden

vore å ordinarie stat bibehållen, aflöningen för sådan befattning

vore faststäld till 2,300 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor efter

5 år, dervid ock vore att märka, att kontorsskrifvare i riksbanken i

allmänhet efter omkring 10 års ordinarie tjenstgöring borde kunna påräkna

befordran till bokhållare, för hvilken grad aflöning utginge. med

3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5

och 10 år.

Styrelsen ansåge sig derföre ega fullgiltig anledning föreslå, att

maximiarfvodet för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen måtte bestämmas

att utgå med en löneklass högre än för närvarande eller med

2,700 kronor. Härigenom komme visserligen skilnaden mellan maximiarfvodena

för bokhållare och kontorsskrifvare inom styrelsen att utgöra

allenast en löneklass å 300 kronor, men styrelsen erinrade dervid, att

skilnaden mellan maximiarfvodena för bokhållare och kontorsskrifvare

vid distrikten allt sedan år 1869 icke varit större.

Angående den föreslagna löneförbättringens förhållande till aflönings
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sjette hufvudtiteln.

förmånerna för närstående tjensteman vid statens jernvägar, anför jernvägsstyrelsen,

att det visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida

icke arfvodesförköjuing, motsvarande den för kontorsskrifvare i styrelsen

nu föreslagna, borde beredas jemväl kontorsskrifvarne vid distrikten,

kvilka nu åtmjöte — förutom inqvartering — ett maximiarfvode af

2,100 kronor. Sistbemälde kontorsskrifvare hade emellertid, förutom

andra förmåner, enligt regeln vida bättre befordringsutsigter än kontorsskrifvarne

inom styrelsen, särskildt å kontrollkontoret; cch då härtill

komme, att deras maximiarfvode efter en sådan förhöjning skulle komma

att sammanfalla med det för bokhållare vid distrikten faststälda, samt

en förhöjning af desse bokhållares maximiarfvode icke skulle kunna

eg a rum, utan att förhöjning bereddes äfven bokhållarne inom styrelsen,

hvilkas befattningar måste, med hänsyn till den ställning af souschefer

de i regeln intoge, anses vara mera öfverordnad än distriktsbokhållarnes,

men åter en förhöj ning i styrelsebokhållarnes aflöning, vid det förhållande

att deras maximiarfvode sammanfölle med arfvodet för lägsta

graden af tjensteman med fast arfvode — revisor, förrådsförvaltare,

registrator, kontrollör och notarie — icke gerna skulle kunna ega rum,

utan att löneförbättring bereddes äfven åt sistnämnda grupp af tjensteman,

ansåge styrelsen sig icke böra framställa något förslag i ofvan

antydda hänseende.

Hvad de qvinliga kontorsskrifvarne anginge, hade styrelsen, då

Eders Kongl. Maj:t den 29 januari 1897 icke funnit skäl bifalla styrelsens

framställning om beredande af bättre förmåner åt dem än hvad

1893 års jernvägskomité föreslagit, icke ansett sig nu böra framställa

något underdånigt yrkande i sådant hänseende.

I fråga om den föreslagna förhöjningen med en klass af lokomotivputsares,

vagnputsares, pumpares och kolvakters maximiarfvode anhåller

jag att få erinra om hvad jag till statsrådsprotokollet för den 14 januari

1898 anförde vid frågan om aflöningsförhöjning för stationskarlar, nemligen

att, då det icke kunde påvisas, att den aflöningsskala för betjente

vid distrikten, som af 1893 års jernvägskomité upprättats, saknade inre

sammanhang, eller att vid densammas upprättande skälig hänsyn icke

tagits till någon omständighet, som kunnat utöfva afsevärdt inflytande

på betjeningens inbördes ställning i aflöningshänseende, måste af em

ändring på en punkt följa, att fråga uppstode om ändring jemväl för

närmast stående betjentklass.

1897 års Riksdag höjde maximiarfvodet för banvakter och 1898 års

Riksdag — efter derom af Eders Kongl. Maj:t framstäldt förslag —

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjette Imfvudtiteln.

maximiarfvodet för stationskarlar. Nu synes af jernvägsstyrelseus utredning,

att rättvisan fordrar, att jemväl den tredje stora gruppen af

lägre betjente, nemligen maskinafdelningens, erhåller en motsvarande

höjning af maximiarfvodet.

Jern vägsstyrelsen har ock visat, att en sådan förhöjning icke behöfver

draga flera löneförbättringar med sig, utan att härmed den jemnvigt

i skalan, som år 1897 rubbades, blifver på alla håll återstäld.

Härvid må ock erinras att, då statsutskottet år 1898 afstyrkte ett af

enskild motionär väckt förslag om den nu ifrågasatta löneförbättringen,

utskottet såsom skäl för sitt afstyrkande, bland annat, anförde, att det

syntes vara i hög grad betänkligt att vidtaga jemkningar i lönevilkoren

för särkilda klasser af personalen, utan att tillförlitlig utredning förebragts

om den inverkan, en sådan åtgärd skulle utöfva på dessa klassers

ställning i förhållande till den öfriga tjenstepersonalen, och att utskottet

på grund deraf icke ansåge sig böra på enskild motionärs framställning

tillstyrka dylika ändringar i lönestaten.

Den ökade kostnad, som skulle uppstå genom den föreslagna förhöjningen

uti ifrågavarande maskinbetjenings högsta medgifna arfvode,

kan, enligt hvad jag från jernvägsstyrelsen inhemtat, beräknas till omkring

3,600 kronor för år 1900.

Hvad jernvägsstyrelsen anfört i fråga om höjning af högsta medgifna

arfvodet för manlige kontorsskrifvare inom styrelsen, finner jag

deremot icke vara så väl grundadt, att jag med anledning deraf skulle

kunna för närvarande tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att för Riksdagen

framlägga förslag om löneförbättring för desse tjenstemän.

Medgifvas måste visserligen, att för dem bland kontorsskrifvarne,

som af brist på befordringstillfällen måste stanna hela sin tjenstetid

inom denna grad, • det högsta arfvodet, äfven med tillagd öfvertidsersättning,

der sådan ifrågakommer, är en svag aflöning med hänsyn till de

stadgade kompetensvilkoren. Men då hvarken jernvägsstyrelsen i sitt

år 1892 afgifna förslag till lönereglering eller 1893 års jernvägskomité

ansett sig böra föreslå någon ökning i det redan då med samma belopp

som nu utgående maximiarfvodet, anser jag det icke vara möjligt

att nu, efter det 1897 års i denna del på styrelsens och komiténs förslag

grundade aflöningsreglemente varit i tillämpning under nätt och

jemnt ett år, väcka förslag om ändring i reglementet till förmån för en

särskild grupp af personalen, helst det nog icke lärer kunna undvikas,

att en sådan partiel ändring, vid eventuel! genomförande, skulle komma

att inverka på aflöningsförmånerna för sidoordnade eller eljest närstående

tj en stelna» magrupper inom jernvägsstaten.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 65

ökningen i kostnad genom den föreslagna löneförhöjningen skulle,

enligt meddelande från jernvägsstyrelsen, för år 1900 belöpa sig till

omkring 11,700 kronor.

Med stöd af hvad jag anfört får jag hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att, med ändring af bestämmelserna i nu gällande aflöningsreglemente

för tjensteman och betjente vid statens jern vägar om högsta

arfvode för lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt, arfvode

inom tolfte löneklassen med årligt belopp af 780 kronor må kunna tilldelas

lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt.

Patent- och registreringsverket.

Genom nådigt bref den 27 maj 1898 har Eders Kongl. Maj:t, i enlighet

med Riksdagens samma år fattade beslut, faststält följande utgiftsstat.

för patent- och registreringsverket för år 1899 :

A. Aflöningar.

Ordinarie personalen........................................................

Kronor.

Kronor.

62,000

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis ................................

1,500

63,500

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanu- enser, särskild! tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättnin- gar, renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter,

hyror, ved. lyse, renhållning och städning samt in- ventariers anskaffande och underhåll m. m. ...........

48,000

» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskost- nader, kungörelser och publikationer m. m. efter af- drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt...

48,550

> återgälda registreringsafgifter ................................

2,900

» bidrag till patentunionens internationela byrå i Bern

1,550

■ 101,000

Summa kronor

—

164,500

Bi/t. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

9

[12.J

Patent- och

registreringsverket.

Disposition af

patent- och

varumärkesafgifter

samt

vissa andra

registreringsafgifter.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sjette hufvudtiteln.

I underdånig skrifvelse den 20 oktober 1898 bär patent- och registreringsverket

föreslagit, att enahanda utgiftsstat måtte för år 1900

varda faststäld.

Beträffande inkomsterna under år 1898 af influtna afgifter för patent

och för registrering af varumärken äfvensom för registrering af

aktiebolag har patent- och registreringsverkets chef uti afgifven promemoria

upplyst, att dessa inkomster utgjorde:

Vid patent- och varumärkesafdelningen:

Afgifter för 2,023 patentansökningar (deraf 5

obetalda) ...................................................... kr. 40,360: —

Årsafgifter för patent......................................... » 99,240: —

Afgifter för 516 ansökningar om registrering

af varumärken (deraf 2 obetalda) ........ » 20,560: —

Afgifter för 95 ansökningar om förnyad registrering

af varumärken........................... » 950: —

Försålda publikationer.......................................... » 3,862:— 164,972:_

Vid aktiebolagsafdelningen:

Afgifter för 1,787 ansökningar ........................ kr. 72,190: 15

Försålda publikationer....................................... » 996:69 73^186:84

Tillsammans kr. 238,158: 84

I fråga åter om patent- och registreringsverkets utgifter anser jag

mig böra erinra, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1898, angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, i sammanhang

med öfverlemnande af den utaf Riksdagen för dess del antagna

utgiftsstaten för patent- och registreringsverket för år 1899,

tillika anmält, att det icke kunnat undgå Riksdagens uppmärksamhet,

att kostnaden för verkets publikationer uppgått till afsevärdt höga summor.

Riksdagen, som i saknad af fullständig utredning i fråga om

hithörande förhållanden icke velat i detta afseende uttala någon bestämd

anmärkning eller besluta någon ändring i den framlagda utgiftsstaten,

hade emellertid ansett, att dessa kostnader borde kunna något

nedbringas, hvilket syftemål torde kunna vinnas, derest, på sätt i förordningen

den 17 november 1893 angående statens upphandlings- och

entreprenad väsende m. m. föreskrefves, antingen anbud å för embetsver
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 67

ket erforderlig trycknings utförande blefve infordrade eller arbetet

blefve å auktion utbjudet.

Till följd af nådig remiss har patent- och registreringsverket

i anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört afgifvit underdånigt

utlåtande af den 1 september 1898 och dervid erinrat, dels att de

publikationer, hvilkas utgifvande för närvarande ålåge embetsverket,

vore: registreringstidningen för varumärken, patentbeskrifningame

jemte tillhörande sak- och personregister samt samlingarne åt anmälningar

till aktiebolags-, förenings- och handelsregistren med tillhörande

firma- och personregister, dels ock att, sedan Eders Kong!

Maj:t den 7 november 1884 anbefalt dåvarande t. f. byråchefen vid patentbyrån

att genom annons i tidningarne infordra anbud från boktryckerifirmor

och andra, under hvilka vilkor de skulle vilja åtaga sig tryckningen

och distributionen af patentpublikationerna och registreringstidningen

samt med förslag till uppgörelse derom till Eders Kongl. Maj:t

inkomma, samt t. f. byråchefen i underdånig skrifvelse den 30 i samma

månad, med öfverlemnande af anbud i berörda afseende från boktryckerifirman

aktiebolaget P. A. Norstedt & söner och en annan sådan

firma här i staden, afgifvit förslag rörande sagda uppgörelse, Eders

Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 5 december 1884 bemyndigat t. f.

byråchefen att med aktiebolaget P. A. Norstedt & söner träffa aftal

om tryckning och distribution af patentpublikationerna och registreringstidningen

under år 1885 och tillsvidare, med iakttagande dervid att de

vilkor, som funnes upptagna i det af nämnda bolag afgifna anbud, i

väsentliga delar lades till grund för uppgörelsen.

Vidare har patent- och registreringsverket uti förenämnda underdåniga

utlåtande af den 1 september 1898 anfört,

att aktiebolaget P. A. Norstedt & söner allt sedermera på grund

af det mellan bolaget och dåvarande t. f. byråchefen i öfverensstämmelse

med nådigt bemyndigande träffade aftal omhänderhaft tryckningen

och distributionen af sistberörda publikationer;

att, hvad åter anginge samlingarne af kungjorda uppgifter ur aktiebolags-,

förenings- och handelsregistren, patent- och registreringsverket

år 1896, sedan i nåder blifvit bestämdt, att utgifningen af dessa samlingar

skulle ombesörjas af berörda embetsverk, med iakttagande af

föreskrifterna i förordningen angående statens, upphandlings- jjoch entreprenadväsende

m. m. den 17 november 1893, genom utfärdad kungörelse

infordrat anbud å öfvertagandet från] j och “med år 1897 och

tillsvidare af nämnda publikations tryckning och distribution, hvarvid

inom föreskrifven tid sådana anbud inkommit från aktiebolaget P. A.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjette hufvudtiteln.

Norstedt & söner äfvensom från fyra andra härvarande boktryckerifirmor,

bland hvilka anbud det af nämnda aktiebolag afgifna, såsom ej

obetydligt lägre än de öfriga, af embetsverket antagits;

att, då sålunda tryckningen af sistberörda publikation så nyligen

som från och med år 1897 öfvertagits af aktiebolaget P. A. Norstedt &

söner samt detta skett efter det, på sätt Riksdagen förordat, anbud å

tryckningen jemlikt ofvannämnda förordning angående statens upphandlings-

och entreprenadväsende m. m. blifvit infordrade, hvarvid

nämnda bolag afgifvit ej blott det lägsta anbudet utan ock ett anbud,

som varit ej obetydligt lägre än öfriga afgifna, anledning icke torde

förefinnas, att redan nu ånyo utbjuda tryckningen af ifrågavarande

publikationer till offentlig täflan;

samt att, hvad anginge registreringstidningen för varumärken och

patentpublikationerna, visserligen, såsom ofvan nämnts, äfven tryckningen

af dessa båda publikationer anförtrotts åt aktiebolaget P. A.

Norstedt & söner först efter det densamma genom annonser i tidningarne

varit till allmän täflan utbjuden, men då numera så lång tid

förflutit, sedan detta skett, att den möjlighet ej syntes vara utesluten,

att i ett eller annat hänseende förmånligare vilkor skulle kunna betingas,

derest nu i hufvudstaden existerande tryckerier sattes i tillfälle att

täfla om arbetets utförande, embetsverket trodde Riksdagens skrifvelse

lämpligen böra föranleda till att ifrågavarande publikationers tryckning

och distribution, på sätt Riksdagen förordat, ånyo utbjödes till allmän

täflan; och förklarade embetsverket sig skola härom gå i författning,

så snart detsamma erhållit bemyndigande att uppsäga det på grund af

nådiga brefvet den 5 december 1884 med aktiebolaget P. A. Norstedt

& söner träffade aftal.

Vid underdånig anmälan af detta ärende den 30 september 1898

behagade Eders Kongl. Maj:t lemna embetsverket det ifrågasatta bemyndigandet

att uppsäga aftalet med aktiebolaget P. A. Norstedt &

söner.

Enligt hvad verkets chef i särskild promemoria meddelat, har efter

verkstäldt utbjudande endast nämnda firma inkommit med anbud; och

har detta anbud befunnits i allt väsentligt öfverensstämma med de priser,

som hittills betalts.

Då någon förändring i utgiftsstaten för patent- och registreringsverket

icke blifvit ifrågasatt, anser jag mig nu allenast böra hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med godkännande

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sjette hufvudtiteln.

för år 1900 af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,

som faststälts för år 1899, medgifva,

att afgifterna för patent och registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända

utgiftsstaten för patent- och registreringsverket betingas af tilllämpning

under år 1900 af förordningen angående patent och lagen om

skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren

äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med

nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning under år 1900 af lagen

om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och

lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Eders Kongl.

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1900 af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,

firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon

annan ändring än, att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 45 kronor eller från

219,712 kronor till 219,757 kronor.

Arbetareförsäkringen.

Uti skrifvelse den 11 maj 1898 har Riksdagen anmält, att Riksdagen,

med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, medgifvit,

att Eders Kongl. Maj:t må ega för år 1899 använda de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof,

[13.J

Skrifmaterialier

m. m.

[14-]

Förvaltningsbidrag

åt sjukkasaor

m, m,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sjette hufvudtiteln.

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skall under föregående år haft egna inkomster,

uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets

belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående år

städse haft,

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Vid föredragning den 27 maj 1898 af Riksdagens skrifvelse utfärdades

i enlighet dermed nådig kungörelse angående förvaltningsbidrag

åt sjukkassor.

Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden från och med år 1892

hafva för ifrågavarande ändamål användts erforderliga belopp af de

medel, som 1890—1894 årens Riksdagar med 100,000 kronor årligen

afsatt till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande. Af dessa medel återstodo vid 1897 års utgång

275,897 kronor 81 öre. Huru mycket deraf, som åtgått under

år 1898, kan ännu icke med bestämdhet uppgifvas, men torde, att

döma af hvad som utgifvits under månaderna januari — november,

böra för hela året beräknas till något öfver 165,000 kronor. Från

ifrågavarande medel hafva jemväl bestridts omkostnaderna för utarbetandet

och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet,

hvilka omkostnader dock icke uppgått till afsevärdt belopp, äfvensom

kostnaderna, 3,750 kronor, för inköp af 5,000 exemplar af en

publikation rörande sjukkassor, för att utdelas till ledning vid upprättande

af stadgar för sjukkassor. Af berörda medel torde således

återstå ett belopp af omkring 105,000 kronor.

Vidare har 1898 års Riksdag, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning, för ändamålet afsatt för år 1899 250,000

kronor. För ifrågavarande ändamål torde således finnas ett sammanlagdt

belopp af 355,000 kronor.

Då utgifterna år 1898 utgjort öfver 100,000 kronor mer än år

1897, synes det mig icke vara säkert att det nu tillgängliga beloppet

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Sjette hufvudtiteln.

skall räcka ända till slutet af år 1900, och det synes mig då lämpligast,

att äfven för år 1900 för ändamålet afsättes ett belopp af 250,000 kronor.

Härom lärer, enligt hvad jag inhemtat, chefen för finansdepartementet

komma att. föreslå framställning till Riksdagen.

I detta sammanhang torde jag böra erinra derom, att inom civildepartementet,

med biträde af tillkallade sakkunnige, utarbetats ett lagförslag

angående ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete, och

att enligt nådigt beslut den 30 december 1898 högsta domstolens

utlåtande deröfver blifvit infordradt.

I öfrigt får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t må ega för år 1900 använda de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt

sjukkassor, under enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 11

maj 1898 (n:r 77) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande

genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för

sjukkasseväsendet i riket.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette bufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år

till ............................................................................................. kr. 5,756,200: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om

böjning i anslagen:

till statistiska centralbyrån med ......... kr. 8,600: —

x> landsstaterna i länen med.............. » 3,055: —

» väg-och vattenbyggnadsstaten med » 18,200: —

» länsveterinärer med.......................... » 2,400: —

» fiskerinäringens understöd med ... » 31,000: —

» hästafvel^ förbättrande med......... » 50,000: —

» skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. med................................. » 45: —

äfvensom om beviljande af nytt anslag

till bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader

med.................. » 40,000: —

Summa kr. 153,300: —

skulle alltså de ordinarie anslagen höjas med.............. » 153,300: —

eller till................................................................................ kr 5,909,500: —

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjette hufvudtiteln.

[15.]

Kontroll å

försäkringsanstalterna.

[16.]

Anslag till

näringsstatiatiken.

[17.]

Arbetsstatistiska

undersökningar.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde

departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Då det anslag till belopp af 4,500 kronor, som Riksdagen sedan

flera år tillbaka årligen plägat på extra stat bevilja för handhafvande

af kontroll å försäkringsanstalterna, är till oförminskadt belopp behöfligt

jemväl för år 1900, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år

1900 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp

af 4,500 kronor.

Kommerskollegium.

Till utarbetande af näringsstatistik har af Riksdagen för hvart och

ett af åren 1897, 1898 och 1899 på extra stat anvisats ett belopp af

6,200 kronor.

Då detta anslag är till oförminskadt belopp framgent behöfligt,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till utarbetande af näringsstatistik, för år 1900 anvisa på extra

stat ett anslag af 6,200 kronor.

Uti skrifvelse den 11 maj 1898 har Riksdagen anmält att, med

anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning samt en

inom Riksdagen väckt motion i ämnet, Riksdagen, som ansett sig böra

för år 1899 bevilja det af Eders Kong!. Maj:t för arbetsstatistiska undersökningar

föreslagna belopp och tillika funnit, att genom bifall till det

i motionen väckta förslag om beviljande på samma gång af lika stort

anslag för enahanda ändamål äfven för år 1900 möjlighet skulle beredas

till ernående af ett mera tillfredsställande resultat af undersökningarna,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sjette hufvudtiteln.

i det att derigenom vederbörande skulle erhålla något större frihet i

afseende å val af undersökningsområde och arbetssätt, besluta att för

arbetsstatistiska undersökningar bevilja på extra stat ett anslag af

20,000 kronor samt deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 10,000

kronor. Vid föredragning den 27 maj 1898 af Riksdagens skrifvelse

anbefalde Eders Kongl. Maj:t kommerskollegium att inkomma med

underdånigt förslag å hvad som borde utgöra föremål för dessa undersökningar

under åren 1899 och 1900 äfvensom till plan för desammas

anordnande och utförande; hvarefter Eders Kongl. Maj:t den 2 september

1898 bemyndigat kollegium anmoda två med arbetareförhållanden

förtrogne män att deltaga i uppgörandet af det förberedande

förslag i ämnet, som borde af förste aktuarien hos kollegium jemte

ledaren af 1898 års arbetsstatistiska undersökningar utarbetas, äfvensom

meddelat dessa komiterade tillstånd att, der de så kunde pröfva

tjenlig^ tillkalla erforderligt, antal arbetsgifvare och arbetare i vederbörande

yrke eller yrken för att tillhandagå komiterade med nödiga

upplysningar samt yttra sig angående planen för undersökningarnas

anordnande och utförande.

Sedan kommerskollegium i anledning häraf anmodat ledamöterna

af Riksdagens Andra Kammare, civilingéniören J. H. G. Fredholm och

filosofie doktorn D. Bergström att jemte förste aktuarien Hj. Gullberg

samt ledaren af 1898 års arbetsstatistiska undersökningar H. Elmqvist

deltaga i utarbetandet af omförmälda förberedande förslag, samt bemälde

komiterade till kollegium inkommit med dylikt förslag, åtföljdt

af särskilda, efter samråd med tillkallade arbetsgifvare och arbetare

upprättade förslag till frågeformulär, har kollegium i underdånigt utlåtande

den 14 december 1898, med biträdande af berörda förslag,

hemstält, att till ämne för de arbetsstatistiska undersökningarna under

åren 1899 och 1900 måtte väljas förhållandena vid de större mekaniska

verkstäderna i riket; att valet af de verkstäder, som undersökningarna

skulle omfatta, finge ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i komiterades förslag angifna grunder; att undersökningarna

finge afse hela den vid sistberörda verkstäder — dock icke vid statens —

anstälda förvaltnings- och arbetarepersonal, samt att primäruppgifterna

finge enligt faststälda formulär insamlas dels af särskilda reseagenter,

dels ock af de för arbetets ledning anstälda personer i den utsträckning,

sådant kunde ske utan förfång för arbetet i dess helhet.

Vid föredragning häraf den 30 december 1898 har Eders Kongl.

Maj:t behagat bifalla hvad kollegium sålunda hemstält.

Bill. till lUksd. Hot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Uäft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjette hufvudtiteln.

Då Riksdagen, som för ifrågavarande undersökningar beviljat ett

anslag af 20,000 kronor, deraf anvisat för år 1899 ett belopp af 10,000

kronor, samt för fortsättningen af undersökningarna under år 1900

återstoden af anslaget är erforderlig, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att af det för arbetsstatistiska undersökningar beviljade anslag å

20.000 kronor på extra stat för år 1900 anvisa återstående beloppet

10.000 kronor.

Öfverståthållareembetet.

[18.] Jemlik!, öfverståthållarecmbetets i underdånig skrifvelse den 1 de
utgifvande

af cember 1898 gjorda framställning, tillstyrker jag, att Eders Kongl.

Rättelsen Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1900, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelsen,

på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

[19.] Med anledning af särskilda inom Riksdagen väckta motioner an
Sarskiid

polis-visade Riksdagen år 1875 för hvartdera af åren 1875 och 1876 till

Btui!detPå Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag af 20,000 kronor, att

i mån af behof användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka

på landet äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande eller gripande; men redan sistnämnda

år höjde Riksdagen, på derom af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning,

nämnda anslag för år 1877 till 40,000 kronor, med hvilket belopp

det utgick till och med år 1882. Från och med år 1883 till och

med år 1892 utgjorde anslaget 50,000 kronor, och vid 1892 års riksdag

blef det slutligen, till följd af derom utaf Eders Kongl. Maj:t gjord

framställning, af Riksdagen för år 1893 höjdt till 65,000 kronor, hvilket

belopp allt sedan årligen anvisats.

Under de första åren efter sistnämnda förhöjning i anslaget uppgingo

sammanlagda beloppen af de utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länen för ifrågavarande ändamål begärda medel icke till

högre summor, än att statsbidrag till samma belopp kunde med hvarje

års anslag bestridas; men från och med år 1896 hafva behofven för

hvarje år varit så stora, att de icke kunnat med tillgängliga medel till
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Sjette hufvudtiteln.

godoses. Sålunda har för år 1896 begärts tillsammans 66,065 kronor,

för år 1897 74,220 kronor, lör år 1898 76,350 kronor, för år 1899

86,250 kronor; och till följd af anmodan till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i samtliga länen att afgifva yttranden i fråga om de

belopp, som antoges blifva för år 1900 för länen behöfliga, hafva uppgifter

inkommit, utvisande att för sistnämnda år beräknas blifva för

ändamålet erforderligt ett sammanlagdt belopp af 92,400 kronor.

Såväl af dessa uppgifter som ock af de från Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande inkomna redogörelser för ifrågavarande anslags användning

under år 1898 framgår otvetydigt, att detta anslag är synnerligen

nyttigt och beliöfligt. Med bidrag från anslaget har polistjenstgöring

*året om varit anordnad i minst 187 särskilda landskommuner,

delvis med mer än en polisman i hvar kommun. Municipalsamhällen,

stationssamhällen, orter med stora industriella inrättningar, de närmaste

omgifningarne kring större städer hafva, tack vare detta anslag, kunnat

erhålla ordnad polisbevakning, så snart vederbörande kommun eller

andra velat lemna ett motsvarande bidrag, och i ett eller annat undantagsfall

har polistjenstgöringen ordnats utan dylikt bidrag. Dertill har

likaledes från detta anslag med bidrag från kommuner eller enskilda i

ett stort antal fall ordnats särskild polisbevakning af mera tillfällig art

vid marknader och dylika möten, vid åtskilliga större arbetsföretag,

vid militära öfningsplatser o. s. v.

Det kan då icke väcka förundran att anslaget under de senare

åren icke räckt till och att de från länen anmälda behofven för innevarande

och nästkommande år äro i starkt stigande. Öfver allt på

landsbygden uppstå nu vid jernvägsstationer eller större industriella

anläggningar mer eller mindre tätt bebygda samhällen, hvilka icke från

början kunna vara i stånd att sjelfva helt och hållet bekosta det oundgängligen

nödvändiga polisväsendet och derför äro hänvisade att för

ändamålet söka erhålla någon andel af ifrågavarande anslag. Detsamma

gäller ock i hög grad för de förstäder, som så ofta uppstå utanför de

större städernas områden.

Nu hafva från nästan alla län inkommit framställningar om ökadt

anslag för ändamålet. Dels behöfvas större bidrag på platser, som

redan hafva polisbevakning, dels framkomma nya, oafvisliga behof af

dylik anordning, och dels växa behofven af tillfällig polistjenstgöring

vid särskilda tillfällen. Det synes mig i dessa hänseenden vara för

frågan mycket belysande, att de jemförelsevis största behofven af ökade

bidrag från anslaget anmälts från Kristianstads och Malmöhus äfvensom

Vesternorrlands län. I de båda förstnämnda länen växer jernvägarnes

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjette hufvudtiteln.

antal i betydlig grad, och i det senare förekommer efter hafsstranden

och i ådalarne ett synnerligen stort antal industriella verk. Huru litet

det nuvarande anslagsbeloppet förslår, framgår deraf, att i det sistnämnda

länet det till och med visat sig nödvändigt att indraga förut

beviljade bidrag till polisbevakning vid några industriella inrättningar

för att flytta dessa bidrag till andra platser, der behofvet synts vara

ändå mera oafvisligt.

Efter hvad den under de senare åren vunna erfarenheten gifvit

vid handen, skulle det otvifvelaktigt vara oklokt att icke fortsätta på

den af Riksdagen en gång inslagna vägen och således tillse, att de

kommuner, som vilja på platser med tätare befolkning anordna polisväsende,

erhålla det stöd från statsverkets sida, de hittills haft anledning

påräkna.

I fråga om det belopp, hvartill anslaget för vinnande af detta ändamål

torde böra höjas, är först att märka att från nästlidna år å ifrågavarande

anslag icke finnes någon behållning i statskontoret, och att de

behållningar, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i några

län beräknats vid samma års slut vara i ränterierna innestående, i allmänhet

icke uppgå till afsevärda belopp och i allt- fall måst tagas i

beräkning vid anvisandet åt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

af medel för innevarande år.

På grund häraf och då ifrågavarande anslag, hvilket derjemte är

afsedt till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares

efterspanande eller gripande, icke torde böra bestämmas till lägre belopp

än hvad som ungefär motsvarar summan af de för år 1900 begärda

bidragen, får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen,

att på extra stat för år 1900 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ett anslag af 95,000 kronor att användas till aflöning och

underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande eller gripande.

Om detta bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom för innevarande

år skett, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar

anslagets användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis

böra tilldelas kommuner, hvilka vilja sjelfva lemna motsvarande

tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villiga att för

ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i

särskilda fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt

och annat bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kan er
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Sjette hufvudtiteln.

hållas, äfvensom att iakttaga att från anslaget må gäldas godtgörelse

till extra fjerdingsmän, som för ofvanberörda ändamål anlitas, och att

i de fall, då extra polisbiträde påkallas vid helsobrunnar, marknader,

kapplöpningar eller dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, må lemnas,

derest icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp deltaga.

Under de senare åren har på extra stat beviljats ett anslag till [20.]

ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt Arfvoden åt

till lappfogdar och lappförmän, hvilket anslag utgjort till och med 1‘>Pm.f°mdal

år 1895 10,000 kronor och derefter 13,000 kronor; och hafva från detta

anslag utgått arfvoden till lappombud i Norge och till lappfogdar i

Jemtlands och Norrbottens län samt från och med år 1896 jemväl i

Vesterbottens län äfvensom gratifikationer till lappförmän i Norrbottens

län.

Då för ifrågavarande ändamål anslag till senast bestämdt belopp

äfven för år 1900 är behöflig!, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge

samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1900 anvisa

13,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till [21.J

upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen på hamnar^" m.

extra stat beviljat för hvart af åren 1894—1898 ett anslag åt 5,000

kronor och för år 1899 10,000 kronor.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti underdånig skrifvelse

den 17 november 1898 hemstält om beviljande för ändamålet jemväl

för år 1900 af ett anslag till belopp af 10,000 kronor, tillstyrker jag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 10,000 kronor

till undersökningar af mindre hamnar och farleder ätvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten

icke äro förenade med vägföretag.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sjette hufvudtiteln.

[22.]

Kostnad för

vägdelningar.

[23.]

Aflöningar

m. m. vid

Ultuna landtbruksinstitut.

Vägunderhållet på landet.

Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891 derom att,

då vägdelning enligt samma lag eger rum föi-sta gången, halfva kostnaden

derför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund

af Eders Kong], Maj:ts derom gjorda framställningar, för tiden från

och med år 1895 årligen på extra stat, för bestridande af statsverkets

andel i kostnaden för vägdelningar, anvisat såsom förslagsanslag

50,000 kronor.

Då ett auslagsbelopp för ifrågavarande ändamål är behöfligt jern- .

väl för år 1900, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1900 anvisa, för bestridande af statsverkets

andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.

Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts

hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation af landtbruksinstitutet

vid Ultuna, beslutat, bland annat, att, med godkännande

af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor,

bibehålla det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda

ordinarie anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor,

samt på extra stat för år 1892 anvisa för aflöningar och öfriga institutets

utgifter 29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvart af

åren 1893—1899 på extra stat anvisat för berörda ändamål ett anslag

å sistnämnda belopp.

Nu har visserligen styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna afgifvit

underdånigt förslag till, bland annat, omorganisation af lärarekrafterna

vid institutet, i sammanhang hvarmed hemstälts om uppförande

å ordinarie stat af hela det erforderliga aflöningsbeloppet Men

då samtliga de myndigheter, som böra i ärendet höras, ännu icke hunnit

afgifva underdåniga utlåtanden, kan jag icke nu göra någon framställning

om ändring i de bestående förhållandena, om ock jag anser sannolikt,

att jag skall kunna framdeles under Riksdagens fortgång anmäla

ärendet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Sjette hufvudtiteln.

Jag får derför tillstyrka, att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1900 anvisa, till aflöning ar och öfriga utgifter

vid Ultima landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

För hvart af åren 1894—1899 har Riksdagen för uppehållande af

undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp anvisat 8,000 kronor.

Nu har styrelsen för detta mejeriinstitut uti underdånig skrifvelse

den 10 september 1898, liksom vid föregående tillfällen, hemstält, att

för ifrågavarande ändamål måtte af Riksdagen äskas ett förhöjdt belopp

af 10,000 kronor.

Då landtbruksstyrelsen den 11 november 1898 häröfver afgifvit

underdånigt utlåtande, har styrelsen, med förmälan att styrelsen samma

dag afgifvit utlåtande angående förändrad organisation af landtbruksinstitutet

vid Alnarp, i anslutning dertill hemstält om ifrågavarande

anslags uppförande å ordinarie stat med förändradt belopp. Men vid

det förhållande att den omförmälda organisationsfrågan fortfarande är

under utredning, anser jag lämpligast att icke för år 1900 ifrågasätta

någon ändring i det senast beviljade anslaget för nu ifrågavarande

ändamål; och får jag derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp,

för år 1900 anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Jemlik! landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 30 september

nästlidna år derom gjorda framställningar tillstyrker jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat för år

1900 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt,- bruksrnöten 7,500 kronor samt

till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur, redskap

och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

12,500 kronor.

Sedan 1876 års Riksdag på extra stat för år 1877 beviljat medel

för att användas såsom bidrag till underhåll af kemiska stationer för

[24.]

Mejeriinstitntet

vid Al

narp.

[25.]

Allmänna

landtbruks
möten.

[26.]

Prisbelöningar

vid allmänna

landtbruksmöten.

[27.]

Agrikulturkemiska

stationer.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sjette liufvudtiteln.

jordbrukets och näringarnes behof, har årligen för enahanda ändamål

anslag stälts till Eders Kongl. Maj:ts förfogande. Anslaget afsåg ursprungligen

att lemna understöd till fyra anstalter, men har sedermera

höjts dels för att bereda understöd åt flere anstalter och dels för att

höja beloppet af dessa understöd. Sålunda beviljade 1888 års Riksdag,

på framställning af Eders Kongl. Maj:t, såsom bidrag till underhåll af

sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes behof — inom

de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i

förening, förbunde sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för

detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta

aflöningen till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna

för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof — på extra stat för år 1889 ett anslag af

4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 28,000 kronor. Med

detta belopp och i enlighet med dessa bestämmelser bär sedermera

anslaget årligen utgått. De sju anstalter, som kommit i åtnjutande af

bidrag, äro de kemiska stationerna i Jönköping, Kalmar, Halmstad,

Skara, Örebro, Vesterås och Hernösand.

Ku har Gotlands läns hushållningssällskap inkommit med underdåniga

framställningar i fråga om erhållande af statsbidrag till eu

kemisk station i Visby. Hushållningssällskapet har nemligen till en

början uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Gotlands län med underdånig skrifvelse den 28

januari 1898 öfverlemnad och till nådigt bifall förordad ansökning anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1899

anvisa 4,000 kronor såsom bidrag till underhåll af en kemisk station i

Visby för jordbrukets och näringarnes behof, för hvilken station hushållningssällskapet,

ensamt eller i förening med landstinget, ville förbinda

sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte

bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen

till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för

laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för

stationens behof.

Till stöd för denna ansökning anför hushållningssällskapet, att sällskapet

länge eftersträfvat att på Gotland få till stånd en kemisk station

för. jordbrukets och näringarnes behof; att, oaktadt förbättrade

kommunikationer, beröringen med fastlandet och der inrättade kemiska

stationer dock förblefve alltför ofullständig för att vid en starkt tillväxande

förbrukning af beredda gödningsämnen och fodermedel samt

andra jordbrukets förnödenheter uppnå en snabb och verksam kontroll

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Sjette liufvudtiteln.

till skydd mot förledande erbjudanden af billiga, underhaltiga, om ej förfalskade,

varor, af bvilka den mindre kunnige jordbrukaren blott alltför

villigt begagnade sig; att ett verkande värn mot dessa missförhållanden

vore så mycket mera behöfligt, som Gotlands jordbruk vore stadt i en

gryende utveckling till ett mera rationel och intensivt än hvad af ålder

varit förhållandet, samt företagsamheten vore allmän och liflig; att

svåra motgångar, vållade genom bedrägeri i handel, lätteligen skulle

härutinnan göra betänkligt afbräck; att hushållningssällskapet efter

underhandling med styrelsen för Roma sockerfabrik år 1895 beslutit

att vid denna fabrik inrätta en kemisk station för jordbrukets och näringarnes

behof, för hvilken station fabriken ej allenast upplät fri lokal

för laboratorium och fria bostäder för kemisterna utan äfven tillät sin

egen kemist att, såvidt hans åligganden vid fabriken det medgåfve,

åtaga sig befattningen såsom föreståndare; att hushållningssällskapet

för år 1896 anslagit till laboratorium och inventarier 1,000 kronor och

till lön åt föreståndaren 500 kronor; att det emellertid snart visat sig,

att fabrikens egna kemiska arbeten allt för starkt upptoge kemisternas

tid, för att de af länets jordbrukare och näringsidkare påkallade analyserna

skulle kunna i rätt tid utföras; samt att hushållningssällskapet,

angeläget att fullfölja det angifna syftet, beslutit att för år 1898 anslå

2,000 kronor för inrättandet af en kemisk station i Visby, medelpunkten

för öns handel och samfärdsel och tillika den plats å ön, der stationen

borde kunna lättast åstadkommas.

Sedermera har hushållningssällskapet, likaledes uti en till Eders

Kongl. Maj:t stöld och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

länet med underdånig skrifvelse den 8 september nästlidna år öfverlemnad

och till nådigt bifall förordad ansökning, med hänvisande till

sin ofvan omförmälda framställning, anfört, att sällskapet af under

nästlidna år vunnen erfarenhet vid den i Visby af sällskapet i inskränkt

omfång upprättade kemiska stationen för jordbrukets och näringarnes

behof ytterligare stadfästs i sin uppfattning af de stora fördelar,

en fullständig dylik station derstädes, sådan den endast med understöd

af statsmedel kunde åstadkommas, skulle bereda ortens jordbruk

och näringar, samt på grund deraf, med förnyande af sin tidigare

gjorda ansökning om statsbidrag för år 1899 till belopp af 4,000 kronor,

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos Riksdagen göra framställning

om dylikt statsbidrag för år 1900.

Sedan dessa framställningar hvar för sig remitterats till landtbruksstyrelsen,

har denna styrelse inkommit med underdånigt utlåtande

i ämnet af den 30 september 1898.

• Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami 7 Afd. 1 Raft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Sjette liufvudtiteln.

. Uti detta utlåtande tiar landtbruksstyrelsen till en början framhållit,

att det anslag af 28,000 kronor, som under senaste åren beviljats till

upprätthållande af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes

behof, borde äfven för år 1900 beviljas under enahanda vilkor,

som förut för detsamma stadgats.

Landtbruksstyrelsen har derefter, med anledning af de från Gotlands

läns hushållningssällskap inkomna ansökningarne om statsunderstöd

till underhåll af en kemisk station i Visby af samma beskaffenhet

som de stationer, till hvilka statsbidrag hittills utgått, till en början

erinrat om det intresse, som inom orten ådagalagts för att en sådan

station skulle komma till stånd och som tagit sig uttryck dels i det anslag

af 2,000 kronor, som hushållningssällskapet för år 1898 för inrättande

af anstalten anvisat, dels ock deruti att länets landsting,

på sätt inhemtades af bifogade utdrag af dess protokoll, för stationens

underhåll under år 1899 anslagit ett belopp af 2,000 kronor.

Uti en till styrelsen från statens landtbruksingeniör i länet inkommen,

styrelsens underdåniga skrifvelse bilagd skrift hade — fortsätter styrelsen

— bemälde landtbruksingeniör med anledning af förevarande framställningar

framhållit betydelsen af att inom Gotlands län en kemisk

station blefve för allmänheten tillgänglig och tillika andragit, att redan

för ett par tiotal år tillbaka försök å Gotland blifvit gjorda för inrättande

af en kemisk station derstädes, men att på grund af allmänhetens bristande

kunskap om värdet af kemiska undersökningar, hvaraf följden

blifvit att stationen ej i nämnvärd grad anlitats, samt då hushållningssällskapets

tillgångar ej medgifvit, att stationen inrättades för

en mera omfattande verksamhet, detta försök ej krönts med framgång;

att den raska utveckling, som Gotlands jordbruk, handel och

industri under senaste årtiondet haft att uppvisa, emellertid helt och

hållet ändrat öns ekonomiska förhållanden, hvilket framginge af storleken

af den import till Gotland, som numera egde rum af konstgjorda

gödselmedel, foderkakor m. in., äfvensom af exporten derifrån utaf

smör och råsocker; att af det arbete, som redan utförts vid den nyinrättade

stationen, kunde slutas till, att den för framtiden skulle lemna

full sysselsättning åt åtminstone en, tidtals två kemister; samt att Gotlands

afskilda läge under alla förhållanden försvårade och tidtals omöjliggjorde

varuprofs öfversändande till och från fastlandet.

Till utredning angående det gotländska jordbrukets under de senaste

åren visade uppsving har landtbruksstyrelsen åberopat, bland

annat, att enligt Visby tullkammares uppgifter, offentliggjorda i Gotlands

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtiteln. 83

läns hushållningssällskaps årsberättelser, till Gotland infördes under

nedanstående år:

18 9 4

18 9 5

18 9 7

•

från ut- landet.

från

Sverige.

från ut- landet.

från

Sverige.

från ut- landet.

från

Sverige.

kg-

kg-

kg-

kg-

kg-

kg-

Oljekakor ..........................

10,000

468,808

156,003

546,337

360,175

831,400

Gödselmedel........................

1,404,488

1,883,131

1,702,300

2,351,273

3,811,488

2,517,740

Importen hade således under nämnda tidrymd af gödselmedel nära

fördubblats och af oljekakor nära tredubblats.

Vidare anför landtbruksstyrelsen att, enligt styrelsen från hushållningssällskapet

tillhandakommen uppgift, sällskapet fattat beslut derom

att, i den händelse med statsmedel understödd kemisk station blefve i

Visby inrättad, dit skulle förläggas den nu i Hemse anordnade mjölkkontrollanstalten,

hvilket icke kunde anses annat än som särdeles lämpligt, då

nämnda stad vore medelpunkten för öns kommunikationer och antalet

mjölkundersökningar, som under senare år vid kontrollanstalten i Hemse

utförts, årligen uppgått till mellan 6,000 och 7,000; att i den mån de

å Gotland redan påbörjade myrodlingarna komme att ökas, dessa torde

blifva i allt större behof utaf stödet från en kemisk station, på samma

gång som de derigenom helt säkert skulle komma att äfven vinna i omfattning;

att om det sålunda icke med skäl kunde förnekas, att under

nuvarande förhållanden ett synnerligen starkt behof inom Gotlands län

gjorde sig gällande att få tillförlitliga kemiska undersökningar för öns

räkning utförda, kunde det å andra sidan ej heller bestridas, att det

vore förenadt med synnerlig svårighet för öns befolkning att för sådant

ändamål vända sig till fastlandet, särskildt vintertiden, då dylika

undersökningar mest förekomme; att erfarenheten jemväl visat, att den

svenska allmogen icke gerna funne sig vid att alltför länge vänta på

besked, då undersökning af ifrågavarande art blifvit begärd, liksom

också värdet af en dylik undersökning ofta till icke ringa del berodde

derpå, att den blefve inom den allra närmaste tiden utförd; att just

på denna omständighet också berott, att den anordning, som blifvit å

Gotland förut vidtagen med anställandet å vissa orter af så kallade

proftagare med uppdrag att afsända prof till undersökning vid fast
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Sjette liufvudtiteln.

landets kemiska stationer, förlorat allmänhetens förtroende och till följd

deraf alldeles misslyckats; att af det sagda torde med full tydlighet

framgå behöfligheten för Gotland deraf, att ön erhölle en egen kemisk

station och att, då Gotland icke kunde draga fördel af fastlandets kemiska

stationer, billigheten syntes kräfva, att den kemiska station, hvaraf

Gotland visat sig vara i behof, blefve understödd med statsmedel.

Beträffande beloppet af det behöfliga statsunderstödet har landtbruksstyrelsen

slutligen anfört, att detta icke lämpligen borde sättas

lägre än det statsunderstöd, som numera tillkomme de med statsmedel

understödda kemiska stationerna, eller 4,000 kronor. För att undersökningarna

vid stationen skulle kunna ega värde, måste nemligen fullt

kompetenta personer vid densamma anställas och stationen vara fullt

utrustad med tidsenliga vetenskapliga hjelpmedel, och då stationen, om

den blefve med statsmedel understödd, måste vara underkastad de för

de med statsmedel understödda kemiska stationerna gällande reglemente

och instruktion, komme den i sådant fall ej heller att ega rätt

att undandraga sig utförandet af något slag af undersökningar, som

höra till de kemiska stationernas verksamhetsområde. Erfarenheten

hade också ådagalagt, att ett dylikt statsunderstöd varit för stationerna

väl behöfligt. Utgifterna för dessa hade under år 1897 uppgått till

följande belopp nemligen vid den kemiska stationen i: Jönköping 10,693

kronor 57 öre, Kalmar 13,674 kronor 46 öre, Halmstad 10,917 kronor

15 öre, Skara 8,147 kronor 75 öre, Örebro 10,774 kronor 7 öre, Vesterås

9,430 kronor 1 öre och Hernösand 7,963 kronor 99 öre eller i medeltal

för samtliga stationerna till omkring 10,230 kronor. Något skäl, hvarföre

kostnaderna för den tilltänkta utvidgade kemiska stationen i Visby

skulle blifva väsentligen lägre än för öfriga kemiska stationer, torde

icke kunna påvisas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen,

som icke ansett skäl vara för handen att förorda, det understöd till

den kemiska stationen i Visby utverkades för år 1899, i underdånighet

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte till 1899 års Riksdag aflåta

nådig proposition med hemställan, att Riksdagen måtte såsom bidrag

till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes

behof på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 4,000 kronor

för hvarje station eller tillhopa 32,000 kronor.

Af hvad sålunda förekommit torde behofvet för Gotland af en

anstalt utaf ifrågavarande slag få anses till fullo ådagalagdt; och synes,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Sjette hufvudtiteln.

med hänsyn till önskvärdheten deraf att jemväl denna anstalt blifver

genom tillräckligt anslag satt i tillfälle att redan från början på ett

för orten fullt gagnande sätt utöfva sin verksamhet, skäl vara, att

staten till denna anstalt bidrager med enahanda belopp, som tilldelats

öfriga ofvan nämnda stationer.

Då jag, i likhet med landtbruksstyrelsen, anser, att detta understöd

lämpligen bör utgå från och med nästkommande år, tillåter jag mig

alltså hemställa, att för beredande af tillgångar till underhåll af såväl

ifrågavarande anstalt i Visby som äfven öfriga omförmälda sju kemiska

stationer, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 anvisa såsom bidrag till underhåll af

åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes behof — inom de orter,

der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit

sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte

bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen

till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för

laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för

stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa 32,000

kronor.

För hvart och ett af de sist förflutna fyra åren har Riksdagen såsom

bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att länets landsting

och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidroge med sammanlagdt

minst 3,000 kronor — på extra stat anvisat ett anslag af

5,000 kronor.

Emellertid fann Eders Kongl. Maj:t på skäl, hvilka omförmälas

uti det vid Eders Kong]. Maj:ts nådiga proposition till nästlidna års

Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade protokoll

öfver civilärenden, godt föreslå Riksdagen att såsom bidrag till en

anstalt af ifrågavarande slag, under vilkor af bidrag från landsting

och hushållningssällskap af minst 3,000 kronor, för innevarande år anvisa

ett anslag af 7,000 kronor.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef på det sätt bifallen,

att Riksdagen för ifrågavarande ändamål, under vilkor att från länets

landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lemnades till anstaltens

underhåll med sammanlagdt minst 3,750 kronor, på extra stat

för innevarande år anvisade ett anslag af 6,250 kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med

underdånig utlåtande af den 26 oktober 1898 öfverlemnad och till nå
-

[28.]

Kemisk-växtbiologiak

anstalt

inom

Norrbottens

län.

s. 86 Kontrollera mot PDF

[29.]

Frökontroll
anstalter.

[30.]

Elev i boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[31.]

Svenska mosskulturförenin

•

gen.

86 Sjette hufvudtiteln.

digt bifall förordad ansökning har Norrbottens läns hushållningssällskap

— med förmälan att hushållningssällskapet samt länets landsting,

hvart för sig, beslutit att såsom bidrag till underhåll af eu kemiskväxtbiologisk

anstalt för innevarande år äfvensom för ett hvart af

de fyra närmast följande anvisa 1,875 kronor — i underdånighet anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till innevarande års Riksdag göra framställning

om ett anslag af 6,250 kronor för år 1900 såsom bidrag till

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt

inom Norrbottens län.

Landtbruksstyrelsen har uti sitt underdåniga utlåtande vitsordat,

att ifrågavarande anstalt hittills blifvit på ett i alla afseenden tillfredsställande

sätt ledd, och att arbetena vid densamma omsorgsfullt utförts;

och då anstaltens verksamhet synes böra fortsättas, tillstyrker jag, att

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd

kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att från

länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lemnas till

anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 3,750 kronor — på extra

stat för år 1900 anvisa ett anslag af 6,250 kronor.

Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i

underdånig skrifvelse den 30 september 1898 hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för

hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som

af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,

understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka

anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på

analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maj:t fastställas

; samt

att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,

på extra stat för år 1900 anvisa 1,000 kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift har svenska mosskulturföreningen,

med bifogande af en berättelse om föreningens verksamhet

under år 1897, i underdånighet anhållit om aflåtande af nådig

proposition om ett statsanslag af 15,000 kronor för fortsatt bedrifvande

af föreningens verksamhet under år 1900.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Sjette hufyudtiteln.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har landtbruksstyrelsen

afgifvit underdånigt utlåtande af den 30 september 1898 och deri tillstyrkt

bifall till förevarande framställning; och får jag i enlighet härmed

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat

för år 1900 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen

hemstält, angående vilkoren för anslagets åtnjutande meddela

enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för innevarande år

blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för statens

räkning utsedt. ombud, för hvilket kostnaden bör bestridas af föreningen,

skall deltaga i revisionen af föreningens förvaltning med skyldighet

att om revisionen afgifva yttrande till civildepartementet för att

genom dess försorg tillställas landtbruksstyrelsen, samt att föreningen

fortfarande skall vara underkastad särskild inspektion från statens sida

af föreningens verksamhet, hvilken inspektion framdeles, likasom för

innevarande år, bör tillkomma landtbruksstyrelsen.

Med underdånig skrifvelse den 18 november 1898 har chefen för [32.]

Sveriges geologiska undersökning öfverlemnat förslagsberäkning öfver Geologiska

de under år 1900 till fullföljande af de geologiska arbetena erforder- undersokmn''

liga medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,000 kronor, deraf för:

g ärna.

Aflöning en.

Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 59,950:

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning m. m.....

» 19,000:

By råafdelning en.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier o. d............................ » 2,000: —

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar ........................................... » 1,700: —

Transport kronor 82,650: —

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Sjette hufvudtiteln.

Transport kronor 82,650:

i i no r

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

originalritningar :.............................................................

Färme, lyse och diverse utgifter.

Omkostnader

» 12,000: —

» 1,350: —

Summa kronor 96,000: —

Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i afseende å utgifterna

med den, söm för detta år framlades för 1898 års Riksdag, med undantag

deraf att aflöningssumman och dermed också slutsumman ökats

med 500 kronor, hvilket betingats deraf att å ena sidan löneförhöjning

beräknats med 500 kronor för hvardera af två geologer, hvilka enligt

gällande bestämmelser skulle från och med år 1900 blifva dertill berättigade,

samt å andra sidan ett arfvode, som förut med 500 kronor

om året utgått till en af geologerna, enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut

den 17 december 1897 icke vidare kommer att utgå.

Till betäckande af dessa utgifter påräknar chefen omkring 500

kronor genom försäljning af kartor och andra publikationer; och det

anslagsbelopp, som bör för år 1900 af Riksdagen begäras, beräknas

derför af chefen till 95,500 kronor.

I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen uppgjorda

förslagsberäkning hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1900 af de geologiska undersökningarna

och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 95,500 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

rgo ~i Från ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna

Andreinstruk- utgår aflöning med 2,000 kronor till en instruktör i husslöjd, hvilken

töri husslöjd, tjensteman dessutom är berättigad att komma i åtnjutande af tre ålderstillägg,

hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad

tjenstgöring.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 89

Härjemte har Riksdagen för hvarje år från och med år 1878 å

extra stat under denna anslagstitel anvisat medel för anställande af en

andre undervisare eller, såsom befattningen numera benämnes, instruktör

i husslöjd. Intill år 1885 utgick aflöningen åt denne tjensteman

med 2,000 kronor, men, sedan dåvarande innehafvaren af befattningen

Wilhelm Nordin under mer än fem år skött densamma, höjde Riksdagen

för år 1885 det tör ändamålet förut anvisade anslaget med 500 kronor

för beredande af ålderstillägg åt Nordin, hvilken derigenom erhöll en

aflöning af 2,500 kronor. Med detta belopp utgick aflöningen till och

med år 1889, hvilket år Riksdagen anvisade för år 1890 500 kronor

såsom personligt ytterligare ålderstillägg åt Nordin. Sedan denne den

22 augusti 1890 förordnats till instruktör i husslöjd å ordinarie stat,

minskades i följd deraf aflöningen till andre instruktören till sitt ursprungliga

belopp, 2;000 kronor. Emellertid beviljade 1894 års Riksdag

såsom personligt ålderstillägg till nuvarande andre instruktören i husslöjd

Jonas Wallander, hvilken då alltsedan den 14 maj 1889 oafbrutet

tjenstgjort såsom instruktör i husslöjd, för år 1895 50Ö kronor, hvarigenom

WMllander kom att åtnjuta en aflöning af 2,500 kronor, hvilket

belopp sedermera för åren 1896, 1897, 1898 och 1899 af Riksdagen

för enahanda ändamål beviljats.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med

underdånig skrifvelse den 30 september 1898 insänd skrift har nu

W allander anhållit om aflåtande af framställning till Riksdagen derom,

att han finge från och med år 1900 komma i åtnjutande af ett andra

lönetillägg af 500 kronor.

För egen del har landtbruksstyrelsen, enär behofvet af en andre

instruktör i husslöjd fortfarande syntes böra tillgodoses, samt Wallander,

derest hans tjenstgöring i nämnda egenskap komme att på samma förtj

enst fulla sätt som hittills fortgå, syntes böra, i likhet med hvad fallet

varit med Nordin, efter tio års väl vitsordad tjenstgöring komma i

åtnjutande af ålderstillägg med 1,000 kronor för år, hemstält att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1900 på extra stat

bevilja för anställande af en andre instruktör i husslöjd 2,000 kronor

och såsom personligt ålderstillägg till Wallander 1,000 kronor, eller tillhopa

3,000 kronor.

Sedan Wallander enligt nådiga brefvet den 22 december 1898 förklarats

berättigad att för innevarande år, i likhet med för de fyra senast förflutna,

åtnjuta det honom af Riksdagen beviljade personliga ålderstillägg,

kommer han att vid ingången af nästkommande år, derest han då såsom

andre instruktör i husslöjd fortfarande qvarstår, hafva under fem

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. I Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

[34.]

Väfskolan i

Borås.

[35.]

Anslag till

handelsundervisning.

90 Sjette hufvudtiteln.

år åtnjutit första ålderstillägget å sitt arfvode. Billigheten synes derför

kräfva, att Wallander från och med nästkommande år undfår ett andra

ålderstillägg å 500 kronor.

Jag tillåter mig således hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 anvisa, till anställande af en andre

instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg till

andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna egenskap

med godt vitsord tjenstgör, 1,000 kronor, eller tillhopa 3,000

kronor.

Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en af styrelsen

för tekniska elementarskolan i Borås i ämnet g[ord, af kommerskollegium

med eget underdånigt utlåtande af den 25 oktober 1898 insänd

framställning, dervid fogats bevis att Elfsborgs läns landsting anvisat

ett belopp af 1,000 kronor såsom bidrag till aflöning under innevarande

år åt eu andre lärare vid väfskolan i Borås, att Eders Kongl. Maj:t

måtte, i likhet med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns

landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften

af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en

andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda

belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest

tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

Efter det Riksdagen, som för hvart och ett af åren 1894—1898

på extra stat anvisat ett anslag af 15,000 kronor att af Eders Kongl.

Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade,

att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Frans Schartaus

praktiska handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten i Stockholm

fortfarande till instituten letnnade årligt understöd till minst samma

belopp som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt bestämma, för år 1899 på extra stat för

nämnda ändamål anvisat ett förhöjdt anslag af 20,000 kronor under

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Sjette hufvudtiteln.

enahanda förutsättning, har Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref den

27 maj 1898 förordnat, att ifrågavarande af Riksdagen anvisade anslag,

20,000 kronor, skulle användas till understöd åt nämnda båda handelsinstitut

under följande vilkor och förbehåll, nemligen:

att vid hvardera åt instituten skulle beredas tillfälle till afgiftsfri

undervisning för minst tio medellösa elever och att för öfrigt

nedsättning i elevafgifterna borde ske i den mån institutets styrelse

pröfvade eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100

kronor för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1898—1899

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster

och utgifter för undervisningen under nämnda läsår, samt om det belopp,

som, utöfver erlagda elevafgifter, skulle influtit, derest samtliga

eleverna, frielevema inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet skulle, efter pröfning på grund af berörda uppgifter,

i mån af behof, fördelas emellan instituten för att användas i

främsta rummet till godtgörande af skillnaden mellan de elevafgifter,

som erlagts, och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna,

frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till

gäldande af det belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna

tilläfventyrs under stege utgifterna; samt

att understödsbeloppen icke finge lyftas förr än dels, hvad Göteborgs

handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad

Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm

lemna! understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock genom

inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t utsåges,

visshet vunnits att undervisningen vid instituten under det gångna

läsåret bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant

sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

I särskilda till Eders Kongl. Maj:t stälda skrifter hafva styrelserna

för ifrågavarande båda institut anhållit, att understöd af allmänna medel

jemväl för år 1900 måtte instituten beredas.

Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut har dervid anfört bland annat:

att styrelsen ansett sig af förberörda, för år 1899 anvisade anslag

kunna beräkna såsom kommande på Göteborgs handelsinstituts lott

omkring 14,000 kronor och på grund deraf för läsåret 1898—1899 beviljat

dels friplats åt 16 elever, deraf 2 i fackkursen samt 5 i andra

och 9 i första klassen, dels ock nedsättning i elevafgiften till 100

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sjette hufvudtltelii.

kronor för 47 elever, deraf 4 i fackkursen samt 15 i andra och 28 i första

klassen; att, då elevafgifterna utgjorde i första klassen 280 kronor och i

öfriga afdelningar 320 kronor, skillnaden mellan det belopp, som i elevafgifter

erlades, och det belopp, som skulle hafva influtit, om alla eleverna,

frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, sålunda utgjorde 13,980 kr.;

att till erhållande af friplatser visserligen anmält sig ett betydligt större

antal elever än som med hänsyn till anslagets storlek kunde ifrågakomma,

men att, ehuru styrelsen gerna velat kunna med friplats ihågkomma

ännu några förtjente och behöfvande sökande, -styrelsen dock måste

med tacksamhet erkänna, att anslaget för närvarande täckte, åtminstone

tillnärmelsevis, de mest trängande behofven af friplatser och nedsättningar

i afgifterna; att vid 1898 års hösttermins början i läroverket

intagits 98 elever och qvarstått från föregående arbetsår 46, hvadan

hela antalet elever uppgått till 144, fördelade på följande sätt: fackkursen

20 elever, andra klassen A 22, andra klassen B 23, första

klassen A 25, första klassen B 26 och första klassen C 28 elever; att

af dessa elever något öfver 60 vore från Göteborg, en från utlandet och

de öfrige från olika delar af södra och mellersta Sverige; samt att af

de elever, som under förra arbetsåret lemnade institutet, de fleste redan

erhållit plats, det öfvervägande antalet, omkring V3, i Göteborg, hvaremot,

såsom vanligt, några antagit plats på utländska kontor, i allmänhet dock

med afsigt att sedermera återvända till hemlandet och der tillgodogöra

sig sina förvärfvade kunskaper.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, har styrelsen i underdånighet

anhållit, att Eders Kongl. Magt täcktes äfven för år 1900 bereda

Göteborgs handelsinstitut understöd af statsmedel till det belopp, som

Eders Kongl. Maj:t i betraktande af föreliggande omständigheter kunde

finna skäligt.

Styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut har i sin förenämnda ansökning i

underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1900 bevilja de båda handelsinstituten ett understöd af statsmedel

att utgå med samma belopp som det för år 1899 beviljade eller

20,000 kronor; och har styrelsen i öfrigt andragit, att, på sätt framginge

af en den underdåniga ansökningen bilagd katalog, elevantalet

vid institutet innevarande läsår utgjorde 83, eller det högsta antal

institutet med sitt nuvarande utrymme kunde mottaga; samt att, då

emellertid under de senaste åren och särskildt under år 1898 tilloppet

till institutet varit så stort, att många anmälningar på grund af bristande

utrymme måst tillbakavisas, grosshandelssocietetens deputerade,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Sjette hufvudtiteln.

för att möjliggöra inrättandet af parallelklasser, anslagit medel för en

tillbyggnad af läroverkshuset, hvilken torde komma att utföras under

loppet af år 1899, hvarjemte af berörda katalog vidare inhemtas, att

af institutets 83 elever 42 erlägga full årsafgift med 225 kronor, 23

nedsatt afgift med 100 kronor och 18 innehafva friplats.

Till följd af särskilda nådiga remisser har kommerskollegium afgift

underdånigt utlåtande i ämnet af den 11 oktober 1898 och dervid

till en början erinrat, att kollegium med underdånigt utlåtande den 20

september 1898 angående utbetalande till handelsinstituten af statsanslaget

för år 1898 öfverlemnat en af inspektören för ifrågavarande läroverk

afgifven berättelse, enligt hvilken undervisningen vid handelsinstituten

under läsåret 1897—1898 bedrifvits i sådan omfattning och

utsträckning samt på sådant sätt, att den kunde anses med institutens

ändamål öfverensstämmande. I sistberörda underdåniga utlåtande hade

kollegium jemväl lemnat redogörelse för handelsinstitutens inkomster

och utgifter under samma läsår. Af denna redogörelse framginge, att

vid Göteborgs handelsinstitut samtliga inkomster, statsunderstödet dock

ej deri inberäknadt, utgjort 38,492 kronor 43 öre och samtliga utgifter

30,929 kronor 13 öre, samt att vid Schartaus handelsinstitut inkomsterna,

likadeles oberäknadt statsunderstödet, utgjort 19,075 kronor och

utgifterna 24,513 kronor 3 öre, dervid emellertid kollegium, då Göteborgs

handelsinstituts verksamhet under sistnämnda läsår sålunda medfört

ett i ekonomiskt afseende fördelaktigt resultat, inhemtat, att detta

handelsinstitut hade att emotse ökade utgifter till följd deraf, att en

löneförhöjning åt institutets lärare vore, såsom af omständigheterna

påkallad, afsedd att genomföras, om möjligt, redan under innevarande

läsår.

Hvad beträffade nu förevarande ansökningar om fortfarande

statsunderstöd åt de båda förnämsta handelsinstituten i landet, hade

kollegium ansett sådant understöd önskvärdt, särskildt för beredande

af tillfälle åt mindre bemedlade att utan afgift eller mot nedsatt

sådan begagna sig af undervisningen; och då, enligt hvad af handlingarne

framginge, elevantalet vid instituten vore under innevarande läsår

större än någonsin tillförene, samt, hvad anginge Schartaus handelsinstitut,

nått det högsta antal, institutet med sitt nuvarande utrymme

kunde mottaga, hvarför en tillbyggnad af läroverkshuset beslutats för

att derigenom möjliggöra inrättandet af parallelklasser, har kollegium,

under åberopande i öfrigt af hvad kollegium anfört i underdåniga

utlåtanden i ämnet den 20 oktober 1896 och den 13 oktober

1897, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Sjette hufvudtiteln.

för beredande åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i

Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, af

understöd för år 1900 af allmänna medel till enahanda belopp, som för

år 1899 blifvit för ändamålet bestämdt, eller 20,000 kronor, att användas

efter hufvudsakligen de grunder och på de vilkor, som funnes angifna

i nådiga brefvet den 27 maj 1898.

Frågan om fördelning mellan instituten af 1898 års anslag för

ifrågavarande ändamål har den 21 oktober samma år inför Eders Kongl.

Makt föredragits. Dervid upplystes rörande förhållandena under läsåret

1897 — 1898, att vid Göteborgs handelsinstitut, om alla eleverna erlagt

fulla elevafgifter, skulle af dem hafva erlagts 38,320 kronor, men att

de influtna elevafgifterna uppgått till endast 28,900 kronor, i följd

hvaraf en brist uppstått af 9,420 kronor, samt att vid Schartaus handelsinstitut

i elevafgifter influtit 11,575 kronor, hvaremot, om samtliga

eleverna erlagt full afgift, i elevafgifter skulle hafva influtit 18,000

kronor, hvadan alltså skillnaden utgjorde 6,425 kronor. Då 1898 års

anslag, som utgjorde allenast 15,000 kronor, sålunda icke lemnade tillgång

till fullt täckande af berörda skillnadsbelopp, blef anslaget

mellan handelsinstituten fördeladt i proportion till de understödsbelopp,

hvartill de vore berättigade, dervid tilldelades Göteborgs handelsinstitut

8,917 kronor 64 öre och Frans Schartaus handelsinstitut 6,082 kronor

36 öre.

Lika med kommerskollegium anser jag, att enahanda belopp, som

för innevarande år beviljats till understöd åt de båda handelsinstituten,

eller 20,000 kronor, bör af Riksdagen äskas jemväl för år 1900; och

jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1900 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor

att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut

och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus

praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut

beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Frans Schartaus

praktiska handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm

fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst samma

belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma.

Befrämjande

af svenska

alsters afsättning

i ut1

andet.

Handels
stipendier.

På extra stat har Riksdagen anvisat till befrämjande af afsättning

i främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar

för hvart och ett af åren 1897—1899 ett anslag af 15,000 kronor

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Sjette hufvudtiteln.

samt till handelsstipendier för hvardera året 1897 och 1898 10,000

kronor och för år 1899 20,000 kronor.

Af förstnämnda anslag för innevarande år har Eders Kongl. Maj:t

den 14 oktober 1898 dels, i likhet med hvad under flere föregående

år egt rum, beviljat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor och

till fiskeriagenturen i norra Tyskland 5,000 kronor, dels ock förklarat

sig vilja framdeles besluta i afseende å dispositionen af återstoden,

1,500 kronor.

Hvad angår det för år 1898 beviljade anslaget å 10,000 kronor

till handelsstipendier, har Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 4

februari 1898. i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits,

tilldelat fortsättningsstipendier med 1,750 kronor åt hvardera

af två stipendiater för år 1897, af hvilka den ene skulle i Ryssland

inhemta ytterligare erfarenhet om vilkoren för försäljning derstädes af

svenska jern- och stålvaror samt maskiner, och den andre skulle i

nämnda land inhemta ytterligare erfarenhet om vilkoren för afsättning

derstädes af svenska landtbruksmaskiner och redskap samt andra der

säljbara exportartiklar, äfvensom två nya stipendier med dels 3,000

kronor åt en person iför att i norra Afrika inhemta erfarenhet om vilkoren

för afsättning derstädes af der säljbara svenska exportartiklar,

dels ock 3,500 kronor åt en person för att i södra Afrika inhemta erfarenhet

om vilkoren för afsättning derstädes af svenska varor, särskilt

träförädlingsindustriens alster.

Anslaget till handelsstipendier för innevarande år, hvilket utgör

20,000 kronor, har ännu icke fördelats.

Då anvisande af medel för ifrågavarande båda ändamål jemväl

för år 1900 är behöfligt, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för år 1900 på extra stat

anvisa

dels ett anslag af 15,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t användas

till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af

svensk industri och svenska näringar;

dels ock ett anslag å 20,000 kronor till handelsstipendier.

[36.]

Befrämjande

af svenska

alsters afsättning

i utlandet.

[37.]

Handelssti
pendier.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Sjette liufvudtiteln.

[38.]

Bergs
skolorna.

[39.]

Bidrag till

belöningar

för dödande

af sjelar.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under en följd af år

varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill

hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1900

fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,

hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig

person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp

af 14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag, har

Riksdagen på extra stat för år 1899 — liksom förut för år 1898 —

anvisat ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser

Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom bidrag

till belöningar för dödande åt sjelar, under vilkor att statsbidraget icke

finge utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat

såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon

händelse med mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.

Sedan ansökningar om bidrag af statsmedel från berörda anslag

inkommit från 11 hushållningssällskap och landsting, dervid gjorts

framställningar om beviljande af bidrag till sammanlagdt belopp af

6,300 kronor eller 1,300 kronor mer än det beviljade anslaget, behagade

Eders Kongl. Maj:t den 9 december 1898, i enlighet med

landtbruksstyrelsens förslag, förordna om fördelningen af 1899 års

anslag.

Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1898 har landtbruksstyrelsen

gjort framställning om beviljande för år 1900 af enahanda

anslag som för år 1899 och dervid anfört att, ehuru det för styrelsen

icke vore möjligt att meddela någon redogörelse öfver det sätt, hvarpå

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Sjette hufvudtiteln.

1898 års anslag till belöningar för dödande af sjelar — det första som för

sådant ändamål beviljats — blifvit. af vederbörande inom orterna använda

då berättelserna härom icke behöfde vara ingifna före den 1

maj 1899, syntes likväl anslaget oförtydbart varit till nytta, då hushållningssällskap

och landsting ansett sig böra anvisa belopp, motsvarande

de sökta statsunderstöden. Vid sådant förhållande och med

afseende å det intresse, denna för fisket vigtiga angelägenhet lyckats

tillvinna sig inom orterna, ansåg styrelsen det icke vara lämpligt att

afbryta eller hämma den knappast började verksamheten för ändamålet,

som icke torde kunna vinnas utan fleråriga bemödanden.

Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari

1898 erinrade, hade Riksdagen, då detta anslag första gången beviljades,

i skrifvelse den 13 maj 1897 framhållit, att enligt Riksdagens

mening egentligen det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till belöningar för rofdjurs dödande borde tagas i anspråk till

bestridande af statsverkets utgifter för nu ifrågavarande ändamål, men

att, då härför måste förutsättas en ändring i 20 § af jagtstadgan samt

förslag i detta syfte då icke förelåge, Riksdagen, på det icke af brist

på medel en för fiskeribefolkningen i vidsträckta delar af vårt land

gagnelig åtgärd måtte undanskjutas, ansett sig böra bevilja omförmälda

anslag.

Enligt hvad chefen för finansdepartementet upplyst, är förslag till

omarbetning af jagtstadgan, deribland äfven 20 §, numera uppgjordt

af en för ändamålet tillsatt komité, men ärendet har ännu icke hunnit

slutbehandlas.

Uti de skäl, landtbruksstyrelsen anfört för sin framställning, instämmer

jag; och jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 5,000 kronor att,

enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan finna godt

meddela, användas såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar,

under vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp, än som

motsvarar hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting, hvart

för sig eller i förening, utbetalat såsom belöningar för inom området

dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer än 3 kronor för

hvarje dödad sjel.

Bih. till Rited. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sjette hiifvudtiteln.

[40.]

Anordnande

af fabriksinspektion.

Anordnande af fabriksinspektion.

Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat

från och med år 1895 anvisat: till aflöning åt fem inspektörer 25,000

kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af

kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade

inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.

I det för närvarande med 3,000 kronor om året till lika fördelning

emellan de fem yrkesinspektörerna utgående anslaget till skrifbiträden

och likartade utgifter, hafva, enligt hvad kommerskollegium

uti underdånig skrifvelse den 22 november 1898 anmält, yrkesinspektörerna

i rikets samtliga yrkesinspektionsdistrikt ifrågasatt förhöjning.

Till stöd härför har anförts hufvudsakligen, att det nuvarande

anslaget icke lemnade tillgång till bestridande af, jemte andra

nödvändiga utgifter för litteratur, skrifmaterialier, tryckta cirkulär

till yrkesidkame m. m., jemväl kostnaden för erforderliga skrifbiträden,

hvilket förhållande hade till följd, att yrkesinspektörerne nödgades

antingen sjelfve, till hinder för det egentliga inspektionsarbetet,

utföra nästan alla skrifgöromål, äfven sådana som lämpligen kunde af

ett vanligt skrifbiträde verkställas, eller ock mer än ändamålsenligt vore

nedbringa andra utgifter, för hvilkas bestridande ifrågavarande anslag

jemväl vore afsedt, eller af egna medel bekosta dylikt biträde. Behofvet

af skrifbiträden gjorde sig nemligen alltmer gällande på grund af

de med yrkesinspektionen förenade skrifgöromålens ökning. Flertalet

af yrkesinspektörerne hafva vidare särskildt framhållit önskvärdheten

af att blifva i tillfälle anställa stadigvarande skrifbiträden, som genom

öfning och kontinuitet i arbetet vunne insigt i göromålen. Åt dessa

biträden kunde då anförtros förandet af vederbörliga register äfvensom

en stor del af de öfriga skrifgöromålen, hvilka för närvarande, då inspektörerne

sjelfve vore med dem betungade, hindrade inspektörerne

från att i den omfattning, som eljest kunde ega rum, verkställa inspektioner

af industriella anläggningar.

Beträffande det belopp, hvartill ifrågavarande anslag borde höjas,

hafva fyra af inspektörerne, hvilka samtliga tillika meddelat uppgifter

angående anslagets användning under åren 1895—1897, föreslagit beloppet

till 6,000 kronor, till lika fördelning méllan inspektörerne med

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Sjette hufvudtiteln.

1,200 kronor åt hvar, att emot redovisningsskyldighet användas. Den

femte, yrkesinspektören i vestra distriktet, har dock uttalat den åsigt,

att anslaget borde ökas till 1,800 kronor om året för en hvar af inspektörerne

i enlighet med en af honom gjord beräkning, deri emellertid

ingår, bland annat, hyra för samt eldning och städning af expeditionslokal

med 300 kronor.

För egen del har kollegium anfört följande:

»Sedan efter utfärdandet af lagen den 10 maj 1889, angående skydd

mot yrkesfara, Riksdagen, för anordnande af fabriksinspektion, på extra

stat för hvartdera af åren 1890 och 1891 anvisat, jemte aflöning åt tre

yrkesinspektörer, ett anslag å 1,800 kronor till bestridande af kostnaden

för skrifbiträden och likartade utgifter, förordnade Eders Kongl.

Maj:t, enligt nådigt bref till kollegium den 31 december 1890, bland

annat, att sistomförmälda anslag skulle emellan de tre yrkesinspektörerne

lika fördelas för att af dem, emot redovisningsskyldighet, användas

i enlighet med de genom samma nådiga bref meddelade närmare

föreskrifter.

Det af Riksdagen sedermera för hvartdera af de följande åren till

och med år 1899 för enahanda ändamål beviljade anslag, som emellertid,

sedan från och med år 1895 yrkesinspektörernes antal ökats till

fem, samtidigt blifvit höjdt till 3,000 kronor, har enligt särskilda nådiga

bref, det senaste af den 27 maj 1898, förordnats jemväl skola emellan

yrkesinspektörerne lika fördelas för att af dem, emot redovisningsskyldighet,

användas till bestridande af sådana utgifter, till hvilka föregående

års enahanda anslag enligt meddelade föreskrifter finge användas.

Hvad nu angår ofvan omförmälda framställning om förhöjning af

ifrågavarande anslag, hvilket sålunda allt ifrån yrkesinspektionens inrättande

utgått med 600 kronor om året till en hvar af yrkesinspektörerne,

synes jemväl kollegium en förhöjning af anslaget vara af omständigheterna

påkallad.

Af kollegii underdåniga skrifvelse den 25 nästlidne oktober med

sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser för år 1897 inhemtas,

bland annat, att antalet arbetsställen, som äro eller antagas vara föremål

för yrkesinspektion, uppgår till 13,612, samt att under tiden från

och med den 1 juli 1890, då lagen angående skydd mot yrkesfara

trädde i kraft, till och med år 1897 allenast 5,341 arbetsställen af

yrkesinspektör inspekterats en eller flera gånger. Då vidare antalet

arbetsställen, som under sistnämnda år inspekterats, utgör 1,386, så

framgår häraf, äfven om hänsyn tages dertill att yrkesinspektörerne i

norra och östra distrikten under år 1897 varit af sjukdom hindrade att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Sjette hufvudtiteln.

verkställa inspektioner i samma omfattning som eljest, att, jemväl med

den tillökning, yrkesinspektionens arbetskrafter vunnit derigenom att

inspektörernes antal ökats från tre till fem, flera år komma att förgå,

innan alla arbetsplatser hinna varda inspekterade, helst ett arbetsställe

kan kräfva upprepade inspektioner under ett och samma år.

Det är sålunda, för åstadkommande af en effektiv tillsyn öfver

lagens angående skydd mot yrkesfara rätta efterlefnad samt för ett

hastigare ernående af det med samma lag afsedda syfte, angeläget att

yrkesinspektörerne må kunna egna så stor del af sin tid som möjligt

åt det egentliga inspektionsarbetet och icke mer än nödigt upptagas af

skrifgöromål och annat hemarbete.

Det hemarbete, yrkesinspektörerne hafva att utföra, kräfver emellertid

för närvarande en ganska betydlig del af deras tid.

Enligt instruktionen för yrkesinspektörerne den 20 juni 1890 åligger

det desse — förutom att med uppmärksamhet följa de åtgärder, som

i främmande länder vidtagas till befrämjande af arbetares skydd mot

faror för lif och helsa vid arbetet, hvaraf följer, att inspektörerne måste

anskaffa och taga del af utlandets litteratur i ämnet — bland annat, att

föra vissa i § 9 af instruktionen närmare angifna böcker, att årligen till

kommerskollegium afgifva berättelse om sin verksamhet under det nästförflutna

året äfvensom att afgifva yttranden, som från dem infordras.

Af den rådgifvande verksamhet, som enligt åberopade instruktion

yrkesinspektörerne vidare är ålagd i förhållande till vederbörande industriidkare,

följer äfven en ej obetydlig skriftvexling och annat hemarbete,

såsom affattande af förslag till skyddsanordningar med tillhörande förtydligande

ritningar, af cirkulär till arbetsgivare angående skyddsåtgärders

vidtagande med mera dylikt.

På sätt inhemtas af kollega särskilda underdåniga skrivelser med

sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser för åren 1895—1897,

hafva under dessa år i medeltal årligen till inspektörerne inkommit

1,432 meddelanden om genom vederbörande ångpanneegares försorg

verkstälda profningar af ångpannor. Med anledning af innehållet af

dessa meddelanden hafva i många fall ångpanneegare af yrkesinspektör

skriftligen anmodats att vidtaga skyddsåtgärder vid ångpanneanläggning.

På grund af nådiga kungörelsen den 24 januari 1896, angående

hvad till beredande af kännedom om olycksfall i arbete iakttagas bör,

hafva under år 1897 af vederbörande myndigheter till yrkesinspektörerne

öfverlemnats 1,245 anmälningar om olycksfall. Såväl dylika anmälningar

som än mer vederbörande yrkesidkares och arbetsförestån
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Sjette hufvudtiteln.

dares underlåtenhet att anmäla inträffade olycksfall — under år 1897

hafva till yrkesinspektörernes kännedom kommit 386 olycksfall, som

icke blifvit i behörig ordning anmälda — föranleda äfvenledes ett icke

obetydligt skrifarbete för yrkesinspektörerne.

Ensamt från yrkesinspektören i södra distriktet har ock, enligt

hvad han i sin förevarande skrifvelse upplyst, under år 1897 aflåtits

1,005 skrifvelser. Antalet till honom under samma år inkomna skrifter

utgjorde 1,492.

Härtill kommer slutligen ordnandet af de uppgifter, som under

inspektionerna insamlas angående förhållandena å de särskilda arbetsställena

i fråga om sjukkassor, olycksfallsförsäkring samt pension vid

varaktig oförmåga till arbete, beträffande hvilka förhållanden redogörelse

lemnas i yrkesinspektörernes årsberättelser.

Af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt torde framgå angelägenheten

af att yrkesinspektörernes hemarbete varder för dem i möjligaste

mån underlättadt. En åtgärd i sådant syfte vore otvifvelaktigt beredande

åt inspektörerne af förhöj dt anslag till skrif biträden och likartade

utgifter.

Kollegium, som icke finner sig hafva något att erinra i afseende

å det af flertalet af yrkesinspektörerne föreslagna beloppet af den ifrågasatta

anslagsförhöjningen, helst anslaget fortfarande skulle af inspektörerne

mot redovisningsskyldighet användas, får alltså i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärd för

beredande åt yrkesinspektörerne af ett till 6,000 kronor förhöjdt anslag

till skrifbiträden och likartade utgifter.»

Med afseende å hvad i ärendet förekommit anser jag en förhöjning

af anslaget till skrifbiträden och likartade utgifter för yrkesinspektörerne

till det af kommerskollegium föreslagna belopp böra ega rum, på

det att inspektörernes mest magtpåliggande verksamhet icke måtte mer

än nödigt förhindras eller försvåras genom mängden af sådana skrifgöromål,

som kunna och böra anförtros åt skrifbiträden.

Deremot synes anledning ej förekomma att nu ifrågasätta ändring

i öfriga under denna anslagstitel hittills anvisade belopp.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1900

anvisa: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor

till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden

och likartade utgifter 6,000 kronor samt till Eders Kongl. Maj:ts

s. 102 Kontrollera mot PDF

[41.]

Förekommande

och

hämmande af

tuberkelsjukdomar

hos

nötkreaturen.

102 Sjette liufvudtiteln.

förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000

kronor, eller tillhopa 33,000 kronor.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att — såsom förut

skett för år 1898 — på extra stat för år 1899 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande

och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, yttrade

Riksdagen uti skrifvelse den 11 maj 1898 att, ehuruväl det kommit till

Riksdagens kännedom, att bland de sakkunnige olika åsigter gjort sig

gällande angående tuberkulinets egenskaper och tillförlitligheten af de

dermed anstälda undersökningarna, hade likväl Riksdagen, som ansett,

att dessa undersökningar med hänsyn till det med dem afsedda vigtiga

ändamålet borde fortsättas åtminstone ännu någon tid, icke tilltrott sig

böra motsätta sig det ifrågavarande anslagets beviljande samt förty på

extra stat för år 1899 till Eders Kongl. Majrts förfogande stält det af

Eders Kongl. Maj:t äskade anslaget.

Såsom jag nämnt, var af 1897 års Riksdag enahanda anslagsbelopp

anvisadt för år 1898. Då det emellertid redan i början af

sistnämnda år visat sig, att anslaget icke skulle förslå till gäldande af de

ersättningar, som jemlikt nådiga kungörelsen den 15 oktober 1897 angående

ersättning till legitimerad veterinär, som på reqvisition af ladugårdsirmehafvare

verkstält undersökning med tuberkuliu af ladugårdsbesättning,

skulle af statsmedel utgå, hade Eders Kongl. Maj:t genom

särskild proposition af den 24 mars 1898 äskat Riksdagens medgifvande

att hvad som för år 1898 kunde utöfver det af 1897 års Riksdag

beviljade anslag erfordras till gäldande af berörda ersättningar,

finge genom statskontoret af tillgängliga medel förskjutas, med rätt

för Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen i vanlig ordning till ersättande

anmäla samma förskott.

Denna framställning blef af Riksdagen bifallen, dock med den inskränkning

att de medel, som af statskontoret kunde komma att förskjutas,

icke finge öfverstiga 25,000 kronor.

Uti den skrifvelse, jemväl af den 11 maj 1898, hvari Riksdagen

anmälde detta sitt beslut, yttrade emellertid Riksdagen, att Riksdagen

icke ville lemna oanmärkt, att de enligt ofvan omförmälda kungö
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Sjette liufvudtiteln.

relse den 15 oktober 1897 till veterinärer utbetalda ersättningar syntes

hafva uppgått till afsevärdt höga belopp, med afseende hvarå det

skäligen kunde ifrågasättas, huruvida icke, utan skada för det med undersökningarna

afsedda ändamål, dessa kostnader skulle kunna genom

införande af förändrade bestämmelser i berörda hänseende i någon mån

nedbringas, och hemstälde Riksdagen derföre, det Eders Kongl. Maj:t

måtte taga under öfvervägande frågan om möjligheten af en dylik nedsättning.

Sedan i anledning af denna Riksdagens hemställan landtbruksstyrelsen

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, behagade Eders

Kongl. Maj:t den 4 november 1898 besluta i åtskilliga hänseenden nya

bestämmelser angående dels ersättning till veterinär, som på reqvisition

af ladugårdsinnehafvare verkstält undersökning med tuberkulin,

dels vilkoren för erhållande af undersökning på statens bekostnad med

tuberkulin af ladugårdsbesättning.

I förra afseendet blef, med upphäfvande af kungörelsen den 15

oktober 1897, föreskrifvet, bland annat:

att examinerad veterinär, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare

verkstält undersökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning, skulle

för hvarje sådan undersökning eg a åtnjuta godtgörelse af statsmedel dels

för hvarje undersökt djur intill 20 stycken med 40 öre och för hvarje

djur derutöfver inom samma kreatursbesättning med 20 öre, dels ock

med 6 kronor i dagtraktamente under högst 2 dagar;

att, om antalet undersökta djur öfverstege 75 och veterinären för

undersökningen användt flere än 2 dagar, veterinären skulle vara berättigad

att för den eller de Överskjutande dagarna érhålla godtgörelse

af reqvirenten med 6 kronor för hvarje helt och hållet eller delvis använd

dag;

att för resa till och från förrättningsstället, der detta vore beläget

på mer än 2 kilometers afstånd från veterinärens station, veterinär skulle

vara berättigad att, derest ej reqvirenten ombesörjde veterinärens fortskaffande

till och från förrättningsstället, erhålla godtgörelse af reqvirenten

med belopp motsvarande den utgift, veterinären haft för resan; och

att, då i detta fall skjuts användts, ersättning finge utgå allenast för

1 häst jemte åkdonslega efter 30 öre för milen, hvilken beräkning jemväl

skulle läggas till grund för reseersättning i det fall att veterinären

användt egen häst och eget fordon.

Beträffande vilkoren för erhållande af undersökning på statens bekostnad

med tuberkulin af ladugårdsbesättning föreskrefs:

att reqvisitionen skulle afse undersökning af antingen alla till går
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Sjette hufyudtiteln.

den hörande nötkreatur med undantag af djur, som vore uppenbart

tuberkulösa, djur, som af en eller annan anledning vore afsedda att

inom den närmaste tiden nedslagtas, samt djur, som vid en föregående

undersökning med tuberkulin reagerat, eller ock, med liknande undantag,

samtliga ungdjur, till hvilka räknades kalfvar, obetäckta qvigor

och ungtjurar intill IV2 års ålder;

att, derest ladugårdsinnehafvare önskade erhålla förnyad undersökning

af redan undersökt kreatursbesättning eller till densamma hörande

ungdjur, den andra undersökningen icke finge verkställas tidigare

än sex månader efter den första och följande undersökningar icke återkomma

med kortare mellantider än tolf månader; samt

att den, som ville erhålla sådan förnyad undersökning, skulle

derom till landtbruksstyrelsen ingifva ansökning, åtföljd af examinerad

veterinärs intyg derom, att inom en månad efter den första undersökningen

eller, om denna infallit omedelbart före betessläppningen, innan

djuren ånyo insläpptes i ladugården, verksamma åtgärder till tuberkulosens

utrotande ur ladugården vidtagits och fortfarande vidmagthölles,

till hvilka åtgärder i främsta rummet räknades: betryggande

afskiljande af friska djur från reagerande, grundlig rengöring och

desinfektion af den ladugård eller afskilda afdelning deraf, hvari de

friska djuren skulle inställas, samt kalfvarnes uppfödande med kokt

eller pasteuriserad mjölk;

och uppdrogs åt landtbruksstyrelsen att, derest ansökningen bifölles,

utfärda skriftligt bemyndigande för sökanden att ånyo reqvirera

examinerad veterinär för verkställande af undersökning med tuberkulin.

Vidare täcktes Eders Kongl. Maj:t förordna, att enahanda rätt att

få förnyad undersökning med tuberkulin verkstäld på statens bekostnad

skulle tillkomma dels ladugårdsinnehafvare, som före 1898 års utgång

fått sin kreatursbesättning undersökt med tuberkulin samt derefter vidtagit

och vidmagthölle åtgärder, som i föregående punkt sades; dels

den, som på egen bekostnad låtit företaga undersökning med från

landtbruksstyrelsen bekommen tuberkulin af sin kreatursbesättning samt

derefter vidtagit och underhölle åtgärder af nyssnämnda beskaffenhet;

dels ock den, hvars kreatursbesättning vid den första undersökningen

med tuberkulin visat sig vara reaktionsfri, så framt han i sin ansökning

till landtbruksstyrelsen om ytterligare undersökning på statens

bekostnad genom intyg af examinerad veterinär styrkte, att icke något

djur genom köp eller annorledes tillförts besättningen utifrån, förr än

det blifvit undersökt och dervid befunnits reaktionsfritt.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Sjette hufvudtiteln.

De bestämmelser, för livilka jag nu redogjort, hafva haft till ändamål,

bland annat, att enligt Riksdagens önskan minska statens utgifter

för ifrågavarande ändamål. I detta syfte har ersättningen till veterinären

för undersökta djur nedsatts från 50 respektive 25 öre till 40

respektive 20 öre för hvarje djur. Antalet dagtraktamenten på statens

bekostnad har begränsats till högst två för hvarje förrättning. Väsentliga

begränsningar hafva ock vidtagits i syfte att förekomma onödigt

många förrättningar i afseende å en och samma kreatursbesättning,

hvarjemte för rätt till förnyad undersökning af en redan pröfvad kreatursbesättning

fordrats intyg om vidtagna verksamma åtgärder för den

vid föregående undersökning konstaterade tuberkulosens bekämpande.

I fråga om användande af det för innevarande år å extra stat

för ändamålet beviljade anslag å 50,000 kronor behagade Eders Kongl.

Magt, likaledes den 4 november 1898, lemna erforderliga föreskrifter.

Dessa äro i fråga om medlens fördelning till olika ändamål i hufvudsak

öfverensstämmande med hvad beträffande 1898 års anslag bestämdes,

men innefatta i öfrigt den väsentliga afvikelse att, med hänsyn

till hvad landtbruksstyrelsen framhållit om den erfarenhet, som

numera vunnits i fråga om tuberkulins tillhandahållande jemväl åt enskilde

jordegare, utlemnandet af tuberkulin hädanefter får ske endast

till veterinärer. Behörige i sådant hänseende äro dock icke endast

legitimerade veterinärer utan äfven de från veterinärinrättningen i Skara

före omorganisationen år 1889 utexaminerade veterinärer.

Landtbruksstyrelsen, som ansett det vara synnerligen vigtig! för

det svenska landtbruket att undersökningarna med tuberkulin fortsättas

jemväl efter utgången af år 1899, samt att medel för ändamålet varda

anslagna, har uti underdånig skrifvelse den 25 november 1898 hos

Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om beviljande på extra stat för

år 1900 af enahanda anslag som för 1899 och dervid i minnet återfört,

hurusom styrelsen i underdånig skrifvelse den 11 december 1897 framhållit,

att det icke torde kunna bestridas, att det vigtiga mål eller tuberkulosens

utrotande ur våra ladugårdar, som afsåges att vinnas genom

de af Riksdagen anvisade medel, icke kunde uppnås utan oaflåtliga

bemödanden från såväl det allmännas sida som de enskildes under en

längre tid. Vidare har styrelsen anfört, att den tvekan angående tuberkulinets

egenskaper och tillförlitligheten af de dermed anstälda undersökningar,

som enligt Riksdagens åsigt bland de sakkunnige skulle

gjort sig gällande, icke torde böra föranleda till ett afbrytande af de

BIL till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Sjette luifvudtiteln.

enligt det föregående påbörjade åtgärderna till tuberkulosens bekämpande.

Då det af Kock år 1800 framsläpa tuberkulinet. af en veterinär i

Dorpat befunnits ega en sådan verkan på af tuberkulos angripna djur,

att det, insprutadt under huden, åstadkomme en stegring af kroppstemperaturen

öfver det i sådant afseende normala, hvilket deremot ej vore

fallet, om samma medel insprutades på djur, icke angripna af tuberkulos,

och det sålunda ville synas, som om uti tuberkulinet ett medel vore

funnet, hvarigenom närvaron eller frånvaron af tuberkulos hos djur

kunde konstateras, hade vid åtskilliga af utlandets veterinärskolor på

uppdrag af vederbörande statsmyndighet eller med offentligt understöd

försök med sagda medel blifvit anstälda. Dessa undersökningar gåfve enhälligt

vitsord åt tuberkulinets värde såsom diagnostiskt medel i ofvan

sagda hänseende, hvarigenom det kommit, att allmänt erkännas såsom

det bästa hittills funna medlet för påvisandet af tuberkulos hos nötkreatur,

så att detsamma, äfven om det i några få fall visade sig otillförlitligt,

likväl, rätt använda kunde blifva till synnerligt gagn vid

tuberkulosens bekämpande. Denna åsigt bekräftades af sjette internationela

veterinärkongressen i Bern år 1895, vid hvilken närvarit representanter

för den veterinärmedicinska vetenskapen från de flesta kulturländer.

Vid samma kongress hade beslutits dels med 98 röster mot 2 det

uttalande, att »tuberkulinet vore ett mycket värdefullt diagnosticum

och kunde göra de största tjenster i kampen mot tuberkulosen, och att

det icke förelåge någon anledning att af fruktan för ett försämrande

af den förhandenvarande sjukdomen varna för dess allmänna användande»,

dels ock med 75 röster mot 25 det uttalande, att det vore

önskligt, »att regeringarna föranstaltade om användandet af tuberkulin

i sådana besättningar, der tuberkulosens förekomst vore konstaterad».

Efter dessa uttalanden angående tuberkulinets värde såsom diagnostiskt

medel hade från statsmagternas sida inom åtskilliga länder föranstaltningar

blifvit gjorda för att genom tuberkulinets användande komma till klarhet

rörande frågan om tuberkulosens förekomst inom ladugårdarna och på

denna grund erhålla ledning för åtgärders vidtagande mot tuberkulosen.

I våra grannländer, Danmark och Norge, hade anslag till tuberkulosens

bekämpande beviljats till ganska afsevärda belopp, hvilka sedermera

ökats i det förra landet från 50,000 kronor till 100,000 kronor och i

det senare från 10,000 kronor till 18,000 kronor, allt för år räknadt,

hvartill, hvad Norge beträffade, borde läggas skjuts- och reseersättningar

till veterinärer, som verkstält undersökningar med tuberkulin, hvilka

ersättningar under året 1895—1896 uppgått till närmare 8,500 kronor.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Sjette hufvudtiteln.

I båda dessa länder användes för tuberkulosens utrotande den af professor

Bang i Köpenhamn uppfunna metoden, hvilken hufvudsakligen ginge

ut på att med tuberkulinets hjelp utröna, hvilka djur i eu ladugårdsbesättning

vore behäftade med tuberkulos, och derefter skilja de friska

djuren från de tuberkelsjuka. Den fjerde kongressen för studiet af tuberkulos,

som år 1898 hållits i Paris, hade bekräftat den trängande

nödvändigheten af en lag, som påbjöde skiljandet af sjuka djur från

friska, och slutligen hade på senare tid ytterligare tre länder, nemligen

Sachsen, Ungern och England, vidtagit förberedande åtgärder för att

medelst tuberkulinets användande kunna utrota tuberkulosen ur ladugårdarna.

Så hade i Sachsen nyligen 30,000 mark blifvit anvisade för verkställande

af undersökningar med tuberkulin i enlighet med den Bangska

metoden.

1 Ungern hade åkerbruksministern låtit utarbeta ett lagförslag

angående åtgärder för tuberkulosens bekämpande, hvilket, afsetts att

föreläggas det under 1898 års höst sammanträdande parlamentet.

Enligt detta förslag skulle djuregare mot erhållande på statens bekostnad

af tuberkulin och kostnadsfri undersökning af djuren förbinda sig

att hålla de tuberkulösa djuren afskeda från de friska, att från afvel

utesluta reagerande kalfvar och kor, att inom viss tid låta nedslagta

djur med tuberkulos i jufver eller fortplantningsorgan samt att medgifva

märkning af de reagerande djuren, vid äfventyr för djuregaren

att, om han bröte mot förbindelsen, till staten återbära dess häfda kostnader

för tuberkulinundersökningen. Enligt detta förslag skulle tuberkulin

kunna erhållas endast från statens bakteriologiska institut och

ympningen utföras endast af veterinär på grund af särskildt förordnande

af ministeriet för hvarje särskildt fall. Vid nötboskapsutställningar

skulle inga andra djur kunna tilldelas statspris än sådana, som visat

sig vara fria från tuberkelsjukdom.

I England tillsattes år 1896 en kongl. tuberkuloskommission, hvars

betänkande år 1898 förelagts parlamentet. I detta betänkande hade,

bland annat, tillstyrkts, att staten skulle uppmuntra djuregare att låta

undersöka sina ladugårdsbesättningar genom att erbjuda dem kostnadsfri

tuberkulin och kostnadsfria undersökningar, dock med vilkor

att undersökningen verkstäldes af veterinär, att djuregaren hölle friska

och reagerande djur åtskilda, samt att den besättning, som skulle

undersökas, hölles under tillfredsställande hygieniska vilkor, särskildt

beträffande utrymme, ventilation och ljus i ladugården, ett tillstyrkande

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Sjette liufvudtiteln.

så mycket, märkligare, som England hittills förhållit sig temligen tveksamt

beträffande tuberkulinet och användandet af detta medel vid tuberkulosens

bekämpande.

Landtbruksstyrelsen anser, att hvad sålunda blifvit anfördt gåfve

vid handen, att förtroendet till tuberkulinet såsom diagnostiskt medel

allt mera vuxit. Den erfarenhet, landtbruksstyrelsen under den tid,

styrelsen handlagt tuberkulinärenden, vunnit, bekräftade, att tuberkulinet

vore af framstående nytta för bekämpandet af tuberkulosen bland

nötkreaturen, samt att i de fall, der statens verksamhet för ändamålet

icke lemnat fullt tillfredsställande resultat, orsaken dertill varit att tillskrifva

icke otillförlitligheten af de med tuberkulin anstälda undersökningarna,

utan den omständigheten, att djuregare underlåtit att vidtaga

åtgärder i enlighet med de råd och upplysningar, som de i sådant

afseende erhållit eller kunnat erhålla.

För så vidt landtbruksstyrelsen hade sig bekant, hade, innan statens

verksamhet i detta afseende tagit sin början, kampen mot tuberkulosen

med användande af tuberkulin inom vårt land bedrifvits endast

inom 85 hufvudsakligen större ladugårdsbesättningar och, som det ville

synas, med öfvervägande god verkan och uppmuntrande resultat. Inom

de till ett antal af flera hundra uppgående mindre ladugårdar inom

landet, der undersökningar med tuberkulin verkstälts, hade det visat

sig, att besättningarna utan undantag varit tuberkelfria, ett resultat,

som fullständigt öfverensstämde med hvad af andra skäl på förhand

kunnat antagas och derför i sin mån bekräftade tillförlitligheten af tuberkulinet

såsom diagnostiskt medel. Sedan undersökningar på statens

bekostnad med tuberkulin börjat här i landet vidtagas, hade intill den

30 juni 1898 saminanlagdt 1,598 kreatursbesättningar med tillhopa

49,349 djur blifvit fullständigt undersökta. Enligt veterinärernas till

landtbruksstyrelsen inkomna uppgifter hade dels, med anledning af de

gjorda undersökningarna, åtgärder till tuberkulosens bekämpande vidtagits

inom 277 besättningar, deri dock inberäknade ofvan omförmälda

85 besättningar, hvari kampen mot tuberkulosen sedan flere år tillbaka

fortgått, dels 420 besättningar visat sig vid undersökning fullt fria

från tuberkulos, dels ock inom 332 besättningar åtgärder i nämnda

syfte ännu icke vidtagits, men vore afsedda att vidtagas. Rörande

öfriga 569 besättningar med tillhopa icke mindre än 19,999 djur förelåge

icke några uppgifter, huruvida undersökningarna derstädes ledt

till några åtgärder. Förutom nämnda undersökningar, som omfattat

hela ladugårdsbesättningar, hade undersökningar af mindre djurgrupper

och enstaka djur inom andra besättningar egt rum,* hvilka undersök
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Sjette hufvudtiteln.

ningar omfattat tillhopa 3,960 djur, hvadan alltså under den tid, hvarom här

vore fråga, med understöd af statsmedel undersökts tillhopa 53,329 djur.

Rörande den nytta, ifrågavarande undersökningar medfört, har landtbruksstyrelsen

anfört följande. Gifvetvis måste undersökningarna af

ofvan omförmälda 277 besättningar, åtminstone i hvad de afsett de 192

besättningar, der åtgärder till tuberkulosens utrotande vidtagits först

efter det undersökningarna på statens bekostnad börjats, varit till verkligt

gagn. Vidare torde det icke kunna bestridas, att de undersökningar

af 420 besättningar, hvilka ådagalagt, att samma besättningar varit

tuberkelfria, kunde tillmätas icke ringa nytta, enär djuregarnes uppmärksamhet

derigenom blifvit fäst å det värde, deras besättningar egde

till följd af djurens tuberkel frihet, och de säkerligen icke försummat

att göra sig underkunniga, huru de fortfarande skulle kunna hålla sina

besättningar fria från tuberkelsmitta. Hvad åter anginge de 332 besättningar,

inom hvilka åtgärder tillämnats, torde det med skäl kunna

antagas, att dylika åtgärder i de flesta fallen äfven kommit till utförande.

Äfven torde det väl kunna antagas, att inom en del af de 569 besättningar,

angående hvilka veterinärerna icke varit i tillfälle att meddela

några upplysningar i förevarande hänseende, åtgärder till tuberkulosens

utrotande blifvit vidtagna, om också icke omfattningen af samma åtgärder

kunde anslås synnerligen högt, då inkomna uppgifter gåfve vid

handen, att medelprocenten af de djur, som uti ifrågavarande besättningar

reagerat, uppginge till 39,i och djurinnehafvaren vid sådant resultat

af helt naturliga skäl säkerligen i många fall känt sig tveksam,

huru och i hvad mån han lämpligast skulle gripa sig an med ett sådant

arbete. Vidkommande slutligen de undersökningar, hvilka omfattat

endast viss del af en besättning eller enstaka djur deri, hade dessa i

många fall varit en följd af och stått i samband med inom den öfriga

delen af besättningen redan vidtagna åtgärder och sålunda åtminstone

i dessa fall medfört obestridlig nytta.

Oaktadt allt hvad sålunda med skäl kunde sägas om den nytta,

ifrågavarande undersökningar medfört, qvarstode emellertid det obestridliga

faktum, att ett mycket stort antal djur — ett antal, som landtbruksstyrelsen

icke kunde skatta lägre än till 20,000 — blifvit på statens bekostnad

undersökt, utan att några verksamma åtgärder med anledning

af dessa undersökningar vidtagits i det med desamma afsedda syfte.

Den enda nytta, som i sådant fall undersökningarna kunde antagas

hafva medfört, vore, att någon större kännedom vunnits i fråga om

tuberkulosens förekomst inom landets ladugårdar, men det kunde med

skäl ifrågasättas, huruvida icke denna erfarenhet vore för staten väl

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Sjette hufvudtiteln.

dyrköpt. Det borde emellertid ihågkommas, att detta förhållande hufvudsakligen

berott derpå, att djuregaren enligt gällande bestämmelser icke

varit skyldig att ikläda sig någon förpligtelse att, om han erhölle tuberkulin

och finge undersökning verkstäld på statens bekostnad, vidtaga

några som helst åtgärder i antydda rigtning, och således på intet vis

stode i direkt sammanhang med frågan om nyttan af tuberkulinets användande.

Denna nytta anser landtbruksstyrelsen genom hvad af styrelsen

sålunda blifvit anfördt fullt ådagalagd, men ansåge sig styrelsen dock

böra meddela, att den tyske vetenskapsmannen Behring, den bekante

framställaren af antidifteriserum, på en kongress i Madrid år 1898 tillkännagifvit

sig hafva uppfunnit ett medel till botandet af kreaturstuberkulos,

med hvilket medel försök skulle anställas vid veterinärhögskolan

i Berlin. Då det emellertid läge i sakens natur, att dessa försök

komme att taga mycken tid i anspråk, och med anledning deraf att

talrika föregifna medel mot tuberkulosen förut varit pröfvade men

blifvit förkastade såsom obrukbara, tvekan om en lycklig utgång af nu

ifrågavarande försök torde vara fullt berättigad, syntes den bebådade

upptäckten af ett nytt sådant medel icke böra gifva anledning till frånträdande

af den väg till tuberkulosens möjliga utrotande ur ladugårdarna

medelst användande af tuberkulin, hvarå svenska staten inslagit.

Landtbruksstyrelsen framhåller vidare, att de åtgärder till tuberkulosens

bekämpande, hvartill Riksdagen förut anslagit medel, borde

jemväl efter 1899 års utgång i samma rigtning fortsättas och således

afse dels att medelst kostnadsfritt utlemnande af tuberkulin och kostnadsfria

undersökningar genom veterinär få utrönt tuberkulosens förekomst

för åtgärders vidtagande till dess bekämpande, dels ock utfästande

af belöningar för bemödanden till förekommande och hämmande af

tuberkulos hos nötkreaturen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen i

underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande och

hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

De af landtbruksstyrelsen anförda skäl för fortsättning jemväl under

år 1900 af försöken med tuberkulin för motarbetande af tuberkelsjukdomar

bland nötkreatur synas mig öfvertygande.

De meddelade uppgifterna rörande verkstälda undersökningar å

ladugårdsbesätfningar gifva ock otvifvelaktigt vid handen, att en afse
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 111

värd del af landets ladugårdsinnehafvare börjat inse vigten att genom

sådana undersökningar få kännedom om tillvaron af tuberkulos bland

deras kreatur, och att åter en betydlig del af dessa ladugårdsegare

börjat vidtaga åtgärder för tuberkulosens bekämpande. Det kan under

sådana förhållanden icke vara välbetänkt att, mot den i ärendet sakkunniga

myndighetens tillstyrkan, redan nu minska eller indraga det

för dessa undersökningar förut beviljade anslag, utan synes det mig

vara af största vigt för tuberkulosens bekämpande, att försöken jemväl

under år 1900 fortsättas. Med hänsyn till de förändrade bestämmelserna

angående dels ersättningen till veterinärerna och dels vilkoren för

tuberkulins tillhandahållande torde det af landtbruksstyrelsen föreslagna

anslagsbeloppet, 50,000 kronor, blifva tillräckligt.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

på extra stat för år 1900 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett anslag af 50,000 kronor, att användas till förekommande och

hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Ersättning- för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit

följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen

under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till förre länsmannen

H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:r 1 Möllekulla,

förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1896 till och med

den 13 mars 1897 för från bostället exproprierad jord . kr. 45: 28

ersättning till Skaraborgs läns ränteri för derifrån

till länsmannen A. Ryman, såsom innehafvare af bostället

\ ara Stommen, förskjuten räntegodtgörelse å till statsverket

influten mellangift för från bostället utbytt jord... » 319: 64

godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt

nådiga brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt undfå

i anledning deraf, att företrädarne åtnjutit fardagsår » 3,100: 76

aflöningsfyllnad enligt nådiga brefvet den 27 april

1883 till en tjenstförrättande länsman för tiden mellan

afgående länsmannens afsked och tjensteårets slut ......... » 73: 61

Transport kr. 3,539: 29

[42.]

Ersättning för

af statskontoret

gjorda

förskott.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr.

till kommerskollegium, enligt nådiga brefvet den 17

juni 1893, utanordna^ medel för godtgörande af vissa

utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. in., 12,300

kronor samt, enligt nådiga brefvet den 22 januari 1897,

angående ordningen och sättet för gäldande af vissa utgifter,

som föranledas af stadgandena i §§ 319 och 321

sjölagen, utanordnade medel, 505 kronor 40 öre, eller

tillsammans..................................................................................... »

tryckningskostnader, enligt nådiga brefven den 22

januari och den 11 februari 1898, för det af komiterade

för utredning i fråga om begränsning af den kommunala

rösträtten på landet afgifna betänkande, 612 kronor 50

öre, samt, på grund af nådiga brefvet den 4 februari

1898 utbetalad ersättning för biträde vid utarbetande af

det till 1898 års Riksdag framlagda lagförslag i berörda

ämne, 150 kronor, eller tillsammans.......................... »

till landshöfdingen P. G. W. Isberg och numera

justitieråd^ H. G. Westring, enligt nådigt bref den 4

februari 1898, utanordnad ersättning för biträde inom

civildepartementet vid utarbetande af ett lagförslag angående

municipalsamhällen......................................................... »

godtgörelse, enligt nådiga brefvet den 15 juli 1898,

till Göteborgs och Bohus läns ränteri för utbetalade

kostnader för den af Riksdagen i skrifvelse den 11 maj

1896 begärda utredning angående fiskeribefolkningens i

länet bostadsförhållanden.......................................................... »

kostnader, på grund af nådiga brefven den 5 november

1897 och den 4 mars 1898, för utredning angående

försäkring för beredande af pension eller lifränta

vid varaktig oförmåga till arbete............................................. »

resekostnads- och traktamentsersättning till ordföranden

och ledamöterna i den af Eders Kongl. Maj:t,

på grund af Riksdagens skrifvelse den 9 maj 1893, tillsatta

komité för uppgörande af förslag till ny taxa för

personbefordringen å statens jernvägar in. m., arfvode

åt vikarien för en af ledamöterna i komitén samt till

bestridande af löpande utgifter för komitén....................... »

3,539: 29

12,805: 40

762: 50

600: —

8,794: 96

2,163: 96

12,264: 50

Transport kr. 40,930: 61

s. 113 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

113

Transport kr. 40,930: 61

till medicinalstyrelsen, på grund af nådiga brefvet

den 9 juli 1896, utanordna^ medel till bestridande af

kostnader för genomförande af åtgärder till förekommande

af kolerans införande och utbredande i riket..................... » 5,000: —

till öfverdirektör en och chefen för statistiska centralbyrån,

på grund af nådiga brefvet den 20 maj 1898,

utanordnade medel för utarbetande af en redogörelse för

bolags förvärf af jordegendom inom vissa delar af landet » 1,032: 70

Summa kr. 46,963: 31.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt

tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 47,050 kronor.

Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1897 års Riksdag

föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1898 till Eders Kongl.

Maj ds förfogande ställa ett anslag af 300,000 kronor att användas till bestridande

af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1900 års verldsutställning

i Paris och till understöd åt teknici och arbetare för att

besöka nämnda utställning, har Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1897

anmält, att Riksdagen på det sätt bifallit berörda framställning, att

Riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag af 200,000 kronor.

Efter det Eders Kongl. Maj:t den 28 maj 1897 för Sveriges del antagit

den af franska regeringen gjorda inbjudningen att i utställningen taga

del samt den 11 juni samma år uppdragit åt legationssekreteraren vid Eders

Kongl. Maj:ts beskickning i Paris grefve A. M. H. Wrangel att tills

vidare såsom ombud för Sverige afhandla med franske generalkomissarien

för utställningen angående beredande af plats för Sveriges produkter

vid utställningen, har Eders Kongl. Maj:t den 16 juli nämnda år

tillsatt eu komité af tjuguen personer under ordförandeskap af generaldirektören

A. R. Åkerman, hvilken komité skulle eg a vidtaga alla de för

Sveriges deltagande erforderliga åtgärder och handlägga dit hörande

ärenden, som icke vore af beskaffenhet att böra Eders Kongl. Ma:jts

pröfning underställas.

Härjemte har Eders Kongl. Maj:t bemyndigat komitén att, i den mån

sådant kunde finnas erforderligt, med sig adjungera personer, hvilkas inBih.

till Rilcsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Eäft. 15

[43.]

Kostnader för

Sveriges deltagande

i

verldsutställningen

i Paris

år 1900.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Sjette hufvudtiteln.

sigter och förmåga kunde bidraga till ett för Sverige värdigt uppträdande

å utställningen; och skulle det åligga komitén att, såvidt på densamma

kunde ankomma, verka för att utställningens svenska afdelning, till

hvilken endast finge mottagas föremål af synnerligen framstående beskaffenhet,

komme att lemna en, såvidt möjligt, mönstergill bild af

landets kultur och naturliga tillgångar, dess konst och industri, med

särskild hänsyn dertill att genom utställningen befrämjades en större

afsättning å verldsmarknaden af svenska produkter.

Tillika har Eders Kongl. Magt medgifvit, att de föremål, som

komme att till utställningen försändas och derifrån återhemtas, finge

kostnadsfritt transporteras å statens jern vägar.

Till generalkommissarie vid utställningen har af Eders Kongl. Maj:t

den 7 oktober 1898 förordnats grosshandlaren Arthur Thiel.

Den af Eders Kongl. Magt sålunda tillsatta komitén har uti underdånig

skrifvelse den 9 juli 1898 dels lemnat redogörelse för resultatet af

komiténs dittills utförda arbete, dels ock afgifvit förslagsberäkning angående

de kostnader, som erfordrades för Sveriges deltagande i utställningen.

Komitén har deri — med tillkännagifvande att densamma inom sig

valt ett förvaltningsutskott, kvilket i alla frågor, som icke kunde anses

påfordra hela komiténs inkallande, egde att besluta med komiténs magt

och myndighet — vidare anfört, bland annat, följande:

Enligt det för verldsutställningen i Paris år 1900 gällande allmänna

reglemente är det icke — såsom vid föregående allmänna verldsutställningar

i Europa varit fallet — medgifvet för något land att utställa

samtliga eller åtminstone ett flertal af sina utställningsföremål inom ett

för dess räkning reserveradt, samfäldt utställningsområde, utan vid

verldsutställningen år 1900 skola utställningsföremålen allt efter sin

beskaffenhet och i enlighet med den af utställningsbestyrelsen faststälda

gruppindelning fördelas på särskilda, för de respektive grupperna afsedda

platser för att der utställas vid sidan af till samma grupp hänförliga

föremål från andra nationer. Från denna allmänna regel medgifves

undantag icke i vidsträcktare mån, än att tillfälle blifvit beredt

för hvarje i utställningen deltagande land att på en för dylikt ändamål

särskild!, reserverad sträcka å quai d’Orsay få sig tilldeladt ett mindre

område för uppförande af en nationel paviljong, hvilken då närmast är

afsedd att inrymma sådana utställningar, som icke med nödvändighet

måste hänföras under någon af de i programmet angifna grupper, eller

ock äro af den nationela karakter, att deras utställande i en särskild

paviljong torde få anses lämpligt.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Sjette hufvudtiteln.

Sedan komitén beslutat, att plats för Sveriges räkning skulle begäras

inom samtliga afdelningar med undantag af grupp VIII (trädgårdsskötsel

och trädodling) och grupp XVII (kolonialväsen), inom

hvilka ett deltagande från Sveriges sida icke gerna kunde ifrågakomma,

har komitén gjort framställning om erhållande af vissa uppgifna utrymmen

inom öfriga grupper. Till yttermera visso hafva vid den tid,

då platsfördelningen antogs skola ega rum, tre af komiténs ledamöter

närvarit i Paris för att lemna närmare upplysningar angående komiténs

önskningar i detta afseende.

Oaktadt Sveriges delegerade i Paris vid sin framställning till utställningsbestyrelsen

angående de för Sveriges räkning erforderliga

områden inom olika gruppafdelningar begärt utrymmen, som med

20 %—25 % öfverskridit de af komitén åstun-dade ytor, har komiténs

framställning dock endast för några få grupper kunnat beviljas till fulla

det begärda området. Sedan den icke oväsentliga förändring i den ursprungliga

planen för utställningsföremålens uppdelning blifvit vidtagen,

att följande grupper sammanförts inom samma områden, nemligen:

grupp I och grupp III

» IV D b V

» VII » )) X och

» XII » )) XV,

har Sverige fått sig beviljade områden enligt följande tablå:

för grupp I fy III (Uppfostran och undervisning. — Vetenskapliga

och konstnärliga hjelpmedel och metoder.) .........

» grupp IV fy V (Maskiner och redskap samt allmänna mekaniska

metoder. — Elektricitet.)...............................................

» grupp VI (Civilingeniörsväsen. Transportmedel) .................

» grupp VII fy X (Landtbruk. — Närings- och njutningsmedel.

) ..........................................................................................

» grupp IX (Skogshushållning. Jagt. Fiske m. m.).................

» grupp XI (Bergverk. Metallurgi.)...............................................

d qrupp XII fy XV (Dekorering, inredning och möblering

af byggnader. — Diverse industrigrenar.)............................

» grupp XIII (Garn, väfnader, klädesplagg och tillbehör.) ...

d grupp XIV (Kemisk industri.)...................................................

s> grupp XVI (Samhällsekonomi. Hygien. Fattig- och sjukvård

m. m.) .......................................................................................

Transport 3,225 m2

400 m2

600 m2

125 m2

400 m2

125 m2

600 m2

500 m2

225 m2

200 m2

50 in2

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Sjette hufvudtiteln.

Transport 3,225 in2

för grupp XVIII (Krigsmagten till lands och vatten.)............... 200 m2

samt för klass 74 (Apparater, metoder m. m. för uppvärmning,

kokning och ventilation etc.) jemte apparater

hörande till klass 111 och 112 (Hygien, Fattig- och sjukvård.

) ................................................. ............................................... 100 m2

Summa 3,525 m2.

Utom de sålunda för industriafdelning en Sverige tilldelade områden

af tillsammans 3,525 qvadratmeter har för uppförande af en särskild

svensk paviljong å quai d’Orsay åt Sverige reserverats ett utmärkt beläget

område af 570 qvadratmeter (med 20 m. fagad mot Seinen och

28,50 m. djup). All utsigt finnes slutligen för, att det för Sveriges räkning

inom konstafdelning en (grupp II) begärda utrymmet af 1,000

qvadratmeter skall blifva oafkortad! beviljadt.

Efter omförmälande af de vigtigare bland de förberedande arbeten,

komitén haft att ombestyra, har komitén beträffande kostnaderna för

Sveriges deltagande i utställningen lemna! följande redogörelse:

»Efter uppgörandet af den beräkning, enligt hvilken nyssnämnda

summa af 300,000 kronor antogs skola vara till fyllest för anordnande

af en tillfredsställande svensk afdelning vid 1900 års utställning i Paris,

hafva emellertid åtskilliga omständigheter tillkommit, som tydligt ådagalägga,

att äfven detta belopp säkerligen i väsentlig mån måste öfverskridas,

om Sverige, såsom det synes komitén nödvändigt, vid en internationel

täflan sådan som den nu ifrågavarande, skall kunna häfda

den rang ^ och ställning, som det onekligen måste anses berättigadt att

intaga i våra dagars såväl kulturela som industriela arbete.

Redan sjelfva grundprincipen för utställningens anordnande, enligt

hvilken, såsom ofvan blifvit visadt, utställningsföremålen från hvarje land,

i stället för att sammanföras på en enda plats, måste utställas inom

en mängd långt från hvarandra belägna områden, har nödgat komitén

att, till undvikande, så vidt möjligt, deraf, att en del svenska gruppafdelningar

skulle alldeles försvinna bland mängden af större utställningar

från andra länder, för sådana mindre grupper, från hvilka Sverige dock

icke ansetts böra alldeles uteblifva, begära större utrymme och således

äfven beräkna mera utställningsgods med deraf följande drygare frakt

och andra omkostnader, än som blifvit behöflig!,''derest de till dessa

grupper hänförliga föremål fält inrymmas i en samlad svensk utställning.

Denna utställningsföremålens uppdelning på en mängd från hvarandra

alldeles skilda platser betingar vidare ovilkorligen en högst vä
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Sjette hufvudtiteln.

sentlig ökning äfven i öfriga kostnader, emedan man, för att Sveriges

många afdelningar skola blifva behörigen skilda från närgränsande länders

och karakteriserade såsom svenska, nödvändigt måste vidtaga betydligt

vidlyftigare anordningar och påkosta dekorering i större omfattning,

än som eljest varit behöflig!. Uppdelningsprincipen tvingar

derjemte särskild!, de mindre nationerna att inom sina gruppafdelningar

i stor utsträckning använda kollektiv uppställning, till följd hvaraf i

många fall användning af redan befintliga montrer omöjliggöres, hvarigenom

åter komitén säkerligen kommer att pressas till ökade utgifter,

för att åtskilliga, för det helas framgång vigtiga utställare skola förmås

att i utställningen deltaga. Härtill kommer vidare, att Sverige, för att

icke genom sina afdelningars enkelhet allt för mycket afsticka från

omgifvande grannar, kan tvingas till åtskilliga utgifter, såsom t. ex. för

beläggning med korkmattor af vissa lokaler m. m. dylikt, hvilket möjligen

kunnat undvikas, om Sverige på förut vanligt sätt fått disponera

ett större samfäldt område för sin utställning.

En ytterligare följd af oftaAämnda uppdelning blir en försvårad

och i samma mån fördyrad uppsigt och bevakning af Sveriges på en

mängd olika platser fördelade utställningsgods.

Vid de föregående verldsutställningar, i hvilka Sverige deltagit,

har utan särskild afgift byrålokal erhållits inom sjelfva utställningsområdet,

och till följd deraf har icke heller uti det första budgetförslaget

för Sveriges deltagande i pariserutställningen år 1900 någon

särskild utgift för dylik lokals förhyrande uti Paris bli 1 Vit, beräknad.

Sedan nu utställningsbestyrelsen bestämdt förklarat,, att respektive länder

måste förlägga sina byrålokaler utom utställningsområdet — det är

icke ens tillåtet att inrymma desamma uti de särskilda nationernas

paviljonger — måste komitén emellertid för en dylik lokals erhållande

ikläda sig eu säkerligen icke obetydlig, oförutsedd utgift.

Likaså kommer den svenska konstafdelningens anordnande att vid

pariserutställningen kräfva större omkostnader, än som vid föregående

utställningar för densamma erfordrats. För att den svenska konsten

skall blifva behörigen representerad vid utställningen, har det nemligen

visat sig vara alldeles nödvändigt att, bland annat, medgifva hvardera

af de båda konstnärsgrupperna rätt att erhålla hvar sin särskilde montör.

Med denna och några andra, mindre eftergifter torde det emellertid

kunna förväntas, att, Sveriges konst kommer att i Paris blifva mer

än vanligt fylligt representerad, hvilket i och för sig glädjande förhållande

å andra sidan kommer att genom ökade frakt- och assurans
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Sjette hufvudtiteln.

umgälder än ytterligare medföra en ökning af de omkostnader, Indika

af komitén måste bestridas.

Uti det ursprungliga budgetförslaget bar någon utgift för platshyra

icke blifvit beräknad, och formelt taget kommer icke heller någon

sådan att vid pariserutställningen utkräfvas. Deremot har den franska

utställningsbestyrelsen förbehållit sig rätt att för utställarnes, respektive

de utländska utställningskomitéernas, räkning verkställa vissa allmänna

installationskostnader, hvarmed närmast afses anbringande af golf

samt uppsättande af mellanväggar och velum. Då golf vid verldsutställningar

plägat påkostas af det land, som anordnat utställningen,

och man väl således kunnat förutsätta att, om ock någon afgift derför

denna gång komme att fordras, densamma dock skulle blifva ringa, synes

nyssnämnda bestämmelse i det för utställningen gällande allmänna

reglemente ingenstädes hafva från början tilldragit sig någon vidare

uppmärksamhet. Så mycket större blef derföre öfverraskningen, då

underrättelse ingick från Paris, att dessa allmänna installationskostnader

torde komma att uppgå till 50 franco per qvadratmeter bekommen golfyta.

Såväl komitén som motsvarande korporationer i flere andra länder

anmodade derföre också sina delegerade i Paris att på det lifligaste

protestera mot påläggande af en så oförmodadt hög afgift, och resultatet

af dessa framställningar blef i sinom tid ett meddelande från

vederbörande myndighet, att installationskostnaderna sannolikt högst

skulle komma att uppgå till hälften af förut uppgifna belopp eller med

andra ord till 25 francs per qvadratmeter.

Enligt sistnämnda beräkningsgrund skulle emellertid Sverige, med

en erhållen golfyta af sammanlagdt 3,525 qvadratmeter, för så kallade

allmänna installationskostnader, hvartill egentligen knappast någon del

blifvit afsedd af de 300,000 kronor, hvilka genom nådig proposition på

sin tid äskades för Sveriges deltagande i pariserutställningen, komma

att betala 88,100 francs eller vid pass 64,500 kronor.

Läggas härtill öfriga i det ursprungliga budgetförslaget icke beräknade

kostnader, hvilka dock nu, enligt hvad ofvan anförts, kunna förutses

blifva nödvändiga, nemligen på grund af utställningsgodsets ökning

25,000 kronor, för tillkommande kostnader i och för afskiljande, karakterisering

och anordnande i öfrigt af de många svenska utställningsområdena

35,000 kronor, för ökad bevakning under utställningen 9,000

kronor, för hyrande af byrålokal 9,000 kronor och för tillökning i kostnaderna

för konstafdelningen 7,500 kronor, belöper sig den summa,

hvarmed det för Sveriges deltagande i denna verldsutställning från början

beräknade belopp af 300,000 kronor antagligen måste höjas, till

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Sjette hufvudtiteln.

150,000 kronor, då sålunda den summa, som af statsmedel torde erfordras

för Sveriges värdiga deltagande inom de allmänna afdelningarne

å verldsutställningen i Paris år 1900, skulle uppgå till 450,000 kronor.

Uti nyssnämnda summa af 450,000 kronor har emellertid, såsom

synes, icke upptagits ens det ringaste bidrag till uppförande af en särskild

svensk paviljong, för hvilket ändamål dock, enligt hvad ofvan

blifvit anfördt, en utmärkt belägen plats om 570 qvadratmeter reserverats

å quai d’Orsay. Äfven för detta område måste installationskostnader

beräknas, och äro dessa kostnader af utställningsbestyrelsen i

Paris anslagna till 26,600 francs eller närmare 20,000 kronor för hela

platsen.

Ju större och mera omfattande eu utställning är, desto önskvärdare

blir det för hvar och en, som vid densamma skall idka fackstudier,

att alla till hans fack hörande utställningsartiklar, oberoende af

det land, af hvilket de utställas, äro sammanförda till ett enda område,

der han har både lätt att finna hvad han söker och att göra jemförelser.

I detta förhållande bör också anledningen sökas till införandet af den

nya uppdelningsprincip, som tog sin början vid verldsutställningen i

Chicago år 1893 och hvilken nu med ännu mycket större stränghet

skall tillämpas vid den blifvande verldsutställningen i Paris. Lika berättigad

som ifrågavarande uppdelningsprincip utan all fråga är från

nyss angifna, vigtiga synpunkt, lika menlig är den dock för de i utställningen

deltagande särskilda staterna såsom sådana, och framför allt

måste den blifva ofördelaktig för de mindre staterna, hvilka särskildt

måste riskera att, genom sina jemförelsevis fåtaliga utställningsföremåls

uppdelning på en mängd olika platser, blifva så godt som förbisedda.

För att under dessa förhållanden i någon mån bereda de i utställningen

deltagande särskilda staterna en ersättning har den franska utställningsbestyrelsen

funnit sig böra lemna dem tillfälle att göra sig bemärkta

genom nationela byggnaders uppförande på quai d’Orsay, och det torde

redan nu kunna förutses, att massan af de utställningsbesökande kommer

att rigta sin uppmärksamhet mera åt byggnaderna vid Seinen än åt de

stora, allmänna utställningspalatsen. I dessa paviljonger få endast särskildt

nationela uppvisningar förekomma och sådant gods utställas, som

egentligen icke låter sig hänföra till någon viss af de i programmet

upptagna grupper. Till en dylik svensk paviljong borde lämpligen,

bland annat, en turist- och husslöjdutställning kunna förläggas, och i

förhoppning att en turistutställning med bistånd af någon mägtig industrigren,

såsom t. ex. vår trävaruindustri, skulle kunna komma till stånd,

gjorde komitén äfven på sin tid framställning om reserverande af ett

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Sjette hufvudtiteln.

område för en särskild svensk paviljong. Denna framställning har

också, såsom ofvan blifvit nämndt, af utställningsbestyrelsen bifallits,

men deremot har det, trots många allvarliga bemödanden, hittills icke

lyckats komitén att finna tillräcklig offervillighet för det dermed åsyftade

ändamålets ernående på enskild väg. På grund häraf och då komitén,

för möjliggörande, bland annat, af en svensk turist- och husslöjdutställning,

anser, att ett bidrag af allmänna medel till uppförande å

utställningen af en särskild svensk paviljong skall komma att, genom

en sannolikt ökad turistström, väl återgäldas, samt då komitén dessutom

är fast öfvertygad derom, att en dylik nationel byggnad mera än något

annat skall göra vårt land kändt för den stora massan af utställningsbesökande,

har komitén, som i motsatt fall måste se sig nödsakad att

afstå från det till dess disposition strida området å quai d’Orsay, icke

tvekat att för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framhålla det stora

behofvet af att, utöfver den ofvannämnda summan af 450,000 kronor,

hvilken komitén funnit erforderlig för Sveriges deltagande inom de allmänna

konst- och industriafdelningarne, för en svensk paviljongs uppförande

å pariserutställningen måtte af statsmedel ytterligare beviljas

100.000 kronor, hvaraf 80,000 kronor beräknats för sjelfva byggnaden

och närmare 20,000 kronor af utställningsbestyrelsen i Paris bestämts

skola utgå för grundläggning in. m.

Hela det belopp, som erfordras af statsmedel för Sveriges värdiga

representerande å verldsutställningen i Paris år 1900, skulle således,

enligt komiténs nu uppgjorda approximativa beräkningar, uppgå till

550.000 kronor. Ehuru denna summa betydligt öfverstiger hvad Sverige

i omkostnader för sitt deltagande i föregående verldsutställningar

måst vidkännas, i det att den är 150,000 kronor högre än det högsta

belopp, som vid något föregående tillfälle för liknande ändamål anvisats

(400,000 kronor för verldsutställningen i Pliiladelphia år 1876), har

det .dock synts komitén nödvändigt, då ju vårt lands deltagande i 1900

års verldsutställning från nära nog alla håll på det lifligaste förordats,

att Sverige nu åtager sig dessa kostnader för att blifva på ett värdigt

sätt representeradt vid denna fredliga täflingskamp mellan nationerna.

Tager man derjemte i betraktande den storartade utveckling, hvilken

under de 22 år, som förflutit sedan vårt deltagande i den ofvan nämnda

utställningen i Pliiladelphia, inom vårt land egt rum på en mängd olika

områden, och hvarom 1897 års utställning i Stockholm nogsamt bar

vittne, torde den summa, som nu erfordras för vårt förnyade framträdande

på en verldsutställning, icke få anses vara för hög, särskild! då

ett endast partielt deltagande inom blott ett fåtal grupper icke synts

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Sjette liufvudtiteln.

komitén vara för vårt land lämpligt. Äfven torde de högst betydande

uppoffringar, som andra mindre stater iklädt sig för att framgångsrikt

kunna täfla vid 1900 års verldsutställning, bland bvilka äfven finnas

sådana, bvilkas insats i det kulturela och industriela arbetet måste

anses vara underlägsen den, vårt land i detta afseende gjort, för oss

böra utgöra en ytterligare anledning till dessa omkostnaders åtagande.»

Vidare har komiterades ordförande generaldirektören Åkerman uti

en till mig den 19 december 1898 aflåten promemoria angående komiténs

mera definitiva åtgärder meddelat följande:

»Sedan från utställningsbestyrelsen i Paris till komitén inkommit

fullständiga uppgifter jemte planritningar beträffande Sverige tillerkända

områden inom följande gruppafdelningar inom utställningsbyggnaderna,

nemligen: grupp, ''i & III, IV & V, VII & X, XI, XII & XV, XIII och

XIV, samt dervid dels inom grupp. IV & V till vårt lands förfogande

stälts ett nära 100 m" större område än det, som tidigare utlofvats,

och dels, på komiténs derom gjorda framställning, en utmärkt plats

inom grupp XI blifvit Sverige tilldelad — till utverkande af hvilken

förmån komitén dock måst afstå från det i utsigt stälda området inom

byggnaden för grupp VI å Marsfältet mot erhållande af ett område om

100 m~ inom den särskilda utställning af transportmedel, som kommer

att anordnas vid Vincennes — har komitén den 30 sistlidne september

utfärdat inbjudan till vårt lands industriidkare att i utställningen deltaga,

hvilken inbjudan innehålles i komiténs meddelande n:o 1.

Sedermera har komitén äfven fått emottaga officiela meddelanden

angående Sveriges placering inom grupperna IX och XVI samt inom

afdelningen för klass. 74, 111 och 112.

Ehuru vidare upplysningar beträffande Sveriges afdelning inom

konstutställningen ännu ej ingått, har likväl komitén, på förslag af dess

ledamot Björck, den 19 nästlidne november utfärdat särskildt meddelande

n:o 2, innehållande, jemte de för konstafdelningen träffade

särskilda bestämmelser, inbjudan till svenska konstnärer att i utställningen

deltaga.

Innan inbjudningen till landets industriidkare utfärdades, hade

komitén gått i författning om utarbetande af plan- och tvärsektionsritningar

öfver de allmänna utställningsbyggnaderna på Marsfältet och

Invalidplatsen, å hvilka ritningar tydligt angifvits de platser, som inom

de olika afdelningarne blifvit Sverige tilldelade. Dessa ritningar, hvilka

reproducerats i tillräckligt antal exemplar, hafva såsom bilagor åtföljt

komiténs meddelande n:o 1, hvilket blifvit direkt tillstäldt de vid fjolBih.

till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Sjette hufVudtiteln.

årets stockholmsutställning med guld- eller silfvermedalj belönade utställare,

med undantag endast af sådana, bvilkas deltagande i pariserutställningen

af en eller annan orsak ansetts icke vara lämpligt.

Inbjudningen till industriidkare har äfven offentliggjorts genom

annonser i ett större antal tidningar. Inbjudningar att deltaga inom

konstafdelningen hafva tillstälts samtliga år 1897 i Stockholm utställande

konstnärer, hvilkas adresser varit för komitén kända.

Komitén har sedermera bland sina ledamöter fördelat uppdrag att

söka inom olika gruppafdelningar anskaffa lämpliga utställare och föreslå

erforderliga anordningar för åstadkommande af representativa utställningar,

hvarjemte komitén äfven lemnat liknande uppdrag till en del

utom komitén stående personer. Hvad särskilt beträffar vårt lands

afdelning inom grupp XI (belgverk och metallurgi), hafva fullmäktige

i jernkontoret, efter komiténs derom gjorda framställning, anställt en

särskild kommissarie för nämnda afdelning, hvartill utsetts föreståndaren

för tekniska högskolans materialprofningsanstalt, ingeniören Axel

Wahlberg.

Sedan till Sveriges generalkommissarie vid verldsutställningen förordnats

komiténs ledamot, grosshandlaren Arthur Thiel, har komitén

jemväl uppdragit åt denne att för åstadkommande af representativa

utställningar inom de olika svenska afdclningarna tillkalla de personer,

som för hvarje särskild! fall kunde befinnas lämpliga.

Den 9 sistlidne juli har komitén utfärdat inbjudan till landets arkitekter

att, enligt närmare angifna grunder, senast den 5 näst derpåföljde

september inkomma med täflirjgsritningar för uppförande af den

särskilda svenska paviljongen å quai d’Orsay. Vid täflingstidens utgång

hade 17 förslag inkommit, bland hvilka priset tillerkändes de af arkitekten

Boberg utarbetade förslagsritningar. Samtliga inkomna täflingsförslag

hafva sedermera varit offentligen utstälda här i staden.

Sedan derefter förvaltningsutskottet antagit herr Boberg till arkitekt

för Sveriges särskilda paviljong, har utskottet, med anledning af

utställningsbestyrelsens i Paris begäran att snarast möjligt få emotse

ritningarne till Sveriges paviljong för officiel pröfning, och efter det

en del mindre förändringar å de ursprungliga ritningarne af arkitekten

föreslagits, för sin del gillat och godkänt herr Bobergs ritningar att

läggas till grund för meranämnda paviljong, hvarefter arkitekten Boberg,

efter eget åtagande, personligen till vederbörande i Paris inlemnat samtliga

ritningar till granskning och gillande.

I grundläggningskostnader för Sveriges paviljong har komitén —

såsom redan i underdåniga skrifvelsen den 9 juli 1898 blifvit framhållet —

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Sjette hufvudtiteln.

att erlägga 26,600 francs, af hvilket belopp hälften, eller 13,300 francs,

efter derom gjord anhållan, redan blifvit inbetald till la recette centrale

des finances de la Seine i Paris.

Hvad särskilt beträffar de utställningar, för hvilkas inrymmande

komitén ansett Sveriges paviljong vara närmast lämplig, har förvaltningsutskottet

inbjudit hushållningssällskapen i Östergötlands, Malmöhus,

Kopparbergs och Jemtlands län, hvilka läns utställningar vid utställningen

i Stockholm nästlidna år voro särskild! utmärkta, att medverka

för åstadkommande af representativa utställningar af svensk allmogeslöjd

och husslöjd. I paviljongens jordvåning har komitén derjemte för afsigt

att eventuel! få en svensk serveringslokal anordnad, hvarför komitén

genom annons inbjudit intresserade att inkomma med anbud å nämnda

serveringsrörelses öfvertagande och anordnande.»

På sätt Eders Kong!. Maj:t behagade erinra sig, omnämnde jag

i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 mars 1897, att, enligt

då gjorda beräkningar, för betäckande af de allmänna omkostnaderna

för Sveriges deltagande i utställningen erfordrades ett belopp af

225,000 kronor utom kostnaden för transporter, uppgående till 50,000

å 60,000 kronor. Derjemte var ett belopp af 25,000 kronor afsedt

till understöd åt teknici och arbetare för besök vid utställningen. På

grund häraf äskade Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen ett anslag för

ändamålet af 300,000 kronor.

Vid föredragningen inom Riksdagen af statsutskottets öfver detta

Eders Kongl. Maj:ts förslag afgifna och af Riksdagen sedermera godkända

utlåtande, deri hemstälts om anslagets nedsättande till 200,000

kronor, tillät jag mig uttala, att utställningskostnaderna ej kunde nedbringas

till detta belopp, och att en förnyad framställning till Riksdagen

derför skulle blifva erforderlig.

Att emellertid kostnaderna skulle stanna inom det af Eders

Kongl. Maj:t äskade beloppet, 300,000 kronor, hade jag då ingen

anledning att betvifla, De af sakkunnige uppgjorda beräkningarna

kunde visserligen i det tidiga skede, hvari frågan då befann sig, ej

vara annat än approximativa, men de voro grundade på erfarenheten

från de föregående verldsutställningar, hvari Sverige tagit del; och

hade vilkoren för deltagandet i pariserutställningen år 1900, om hvilkas

närmare beskaffenhet man i början af år 1897 ej kunde ega närmare

kännedom, kommit att ställa sig i hufvudsak lika med de vid de äldre

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Sjette hufvu dtiteln.

utställningarna tillämpade, borde, jag upprepar det, 300,000 kronor

varit tillräckliga.

När nu emellertid utställningskomitén, efter att hafva genom förhandlingar

med de franska utställningsmyndigheterna erhållit närmare

kännedom såväl om sjelfva programmet som ock om de vilkor, som

från fransk sida uppstäldes, inkom med sitt af mig förut refererade

underdåniga utlåtande af den 9 juli 1898 och deri med bestämdhet förklarade,

att utöfver beviljade 200,000 kronor erfordrades, på grund af

de nya omständigheter, som mellankommit, ytterligare 350,000 kronor

för att Sverige skulle kunna på ett värdigt sätt deltaga i pariserutställningen,

hade jag naturligtvis att taga i öfvervägande, om ej måhända

Sverige borde afsåga sig allt deltagande i utställningen. Kostnaderna

skulle ju betydligt öfverstiga det högsta belopp, som anslagits för något

Sveriges deltagande i en internationel utställning. Jag har dock ej kunnat

finna, att man borde taga ett sådant steg. Sverige hade, sedan Riksdagen

uttalat sitt gillande af Eders Kongl. Maj:ts uppfattning att det ej vore

lämpligt att vårt land uteblefve från utställningen, officielt antagit franska

regeringens inbjudning; förhandlingar med de franska myndigheterna

om utrymme m. m. hade pågått under öfver ett års tid; platser inom

de olika afdelningarna hade erhållits. Att då träda tillbaka derföre, att

kostnaderna visade sig större än man från början antagit, torde ur

internationel hänsyn icke vara fullt lämpligt; men oafsedt detta vågar

jag hålla före, att kostnadsfrågan — alltid förutsatt att den ej spelar

en sådan rol, att den rent af öfverstiger landets förmåga — ej bör utgöra

ett hinder mot deltagandet. Man må nu hysa hvilka tvifvelsmål

som helst om nyttan af de stora internationela utställningarna — de

fortgå emellertid alltjemt och fortgå i allt större utsträckning, fast man

för längesedan påstod, att deras tid var ute — visst är emellertid att,

när en sådan utställning kommer till stånd, en nation ej kan utan skada

för sin ställning bland de andra jembördiga nationerna hålla sig undan.

Sverige deltog ej i den förra pariserutställningen; jag tror icke att det

skulle vara lämpligt eller öfverensstämma med svenska nationens uppfattning,

om äfven i den snart stundande endast det ena af de förenade

rikena uppträdde. Och den glädjande erfarenhet, vi från 1897 års utställning

här i hufvudstaden hemtat om den utveckling Sveriges industri

hunnit, ger oss anledning hoppas, att vi, åtminstone inom vissa industriens

grenar, skola kunna på en verldsutställning uppträda på ett sätt,

som skänker heder åt vårt land och ökade afsättningsmöjligheter för

våra industriidkare.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Sjette liufvudtitcln.

Såsom af komiténs utlåtande framgår, skulle det af komitén äskade

ytterligare belopp af 250,000 kronor utöfver det af Eders Kongl. Maj:t

till 1897 års Riksdag föreslagna åtgå till följande särskilda utgifter:

för s. k. installationskostnader....................................... kronor 64,500: —

på grund af utställningsgodsets ökning....................... » 25,000: —

för anordnande af de särskilda svenska utställnings
områdena.

................................................................... » 35,000: —

för ökad bevakning ........................................................... » 9,000: —

för hyrande af byrålokal.................................................. » 9,000: —

för tillökning i kostnaden för konstafdelningen ...... » 7,500: —

för särskild svensk paviljong............................... » 100,000: —

Summa kronor 250,000: —

I fråga om motiveringen för de särskilda punkterna tillåter jag mig

att hänvisa till utlåtandet, till hvilket jag i denna del ej har något att

tillägga. Någon nedsättning torde icke kunna ega rum. På fråga

härom har nemligen från komitén mig meddelats att, ehuru det icke

läte sig göra att för närvarande med säkerhet beräkna beloppet af den

kostnad, som ett värdigt deltagande i utställningen skulle för staten

medföra, kunde emellertid en nedsättning i något af de utaf komiterade

beräknade belopp icke ske, med mindre man ville helt och hållet uppgifva

tanken på Sveriges deltagande i utställningen på ett sätt, som

ur flera synpunkter måste anses önskligt. En uteslutning af den särskilda

paviljongen afstyrkes på det bestämdaste af komitén.

Komitén erinrar om de högst betydande uppoffringar, som andra

mindre stater iklädt sig för deltagandet i 1900 års verldsutställning.

Af infordrade upplysningar angående de belopp, som i sådant hänseende

i åtskilliga andra, med Sverige i förevarande afseende jemförliga

länder ansetts behöfliga, framgår följande.

I Norge har Stortinget, under förutsättning att hela kostnaden

för Norges deltagande skulle uppgå till 400,000 kronor, beviljat lämplig

andel å budgeten för löpande finansår. I Danmark har Riksdagen beviljat

ett första bidrag till Danmarks deltagande, efter det i finanslagsförslaget

anmälts, att det icke kunde beräknas att kostnaderna skulle

blifva mindre än 300,000 kronor. Norges folkmängd är, som bekant,

2,200,000 menniskor, Danmarks 2,300,000.

I Nederländerna har beviljats 400,000 floriner (omkring 600,000

kronor), i Schweiz 1,700,000 francs och i Rumänien 1,300,000 francs.

s. 126 Kontrollera mot PDF

[44.]

Anläggning

af vägar

m. m.

126 Sjette hufvudtiteln.

I Belgien hafva kostnaderna i afgifvet budgetförslag beräknats till

1,000,000 francs.

Med hänsyn till hvad andra länder sålunda komma att för ändamålet

utgifva, och då ett deltagande i utställningen, som motsvarar

vårt lands nuvarande ståndpunkt på de områden, utställningen omfattar,

icke kan åstadkommas, såvida icke ytterligare medel derför

beviljas, torde framställning'' böra göras till Riksdagen om anvisande,

utöfver förut beviljade 200,000 kronor, af det belopp, som enligt komiterades

beräkning ytterligare erfordras eller 350,000 kronor.

Dessutom tror jag det vara nödvändigt att höja det i nyssnämnda

200.000 kronor ingående belopp af 25,000 kronor, som förut beräknats

för beredande af reseunderstöd åt teknici och arbetare för att genom

besök vid utställningen inhemta kännedom om de nyare framstegen

inom de särskilda yrkena. Om detta anslag skall kunna blifva gagneligt

i tillräckligt vidsträckt omfattning, torde det böra utgå minst med

dubbla beloppet, eller således med 50,000 kronor. Detta kräfver emellertid,

att det af komitén anmälda tilläggsbeloppet höjes med ytterligare

25.000 kronor till 375,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen

att på extra stat för år 1900 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ställa ett anslag af 375,000 kronor att, utöfver förut anvisadt belopp,

användas till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1900

års verldsutställning i Paris och till understöd åt teknici och arbetare för

att besöka nämnda utställning.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande

kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga

eller eljest mindre goda vägar har Riksdagen sedan längre tid tillbaka

årligen å extra stat beviljat anslag till belopp, som genom tid efter

annan skedda förhöjningar efter hand ökats så, att anslaget, från att

under åren 1867—1874 hafva utgått med 150,000 kronor, under åren

1892—1897 utgick med 800,000 kronor.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Sjette liufvudtiteln.

Vid afgifvande uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1896 af

förslag rörande beloppet af de statsbidrag, som till understödjande af

allmänna väg- och vattenbyggnadsarbetens utförande syntes böra för

år 1898 äskas af Riksdagen, gjorde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemställan om förhöjning till 1,000,000 kronor af sistnämnda anslagsbelopp.

Till stöd derför anförde styrelsen, att de årliga anslagen icke

på långt när varit tillräckliga att tillgodose behofven af statsbidrag för

beslutade vägföretag, hvilket framginge deraf att efter fördelning af

ett års fond återstått en mängd dylika arbeten, för hvilkas utförande

planer funnits uppgjorda och fullständigt beredda, men för hvilka i följd

af bristande tillgång statsanslag icke kunnat beviljas. Summan af beräknade

arbetskostnaden för sålunda balanserade företag hade vid slutet

af nedan nämnda år utgjort följande belopp:

år 1887

» 1888

b 1889

» 1890

b 1891

» 1892

b 1893

b 1894

» 1895

kronor 2,285,166: —

» 2,526,889: —

» 2,571,414: —

» 2,598,851: —

b 3,312,383: —

» 3,107,640: —

» 2,605,017: —

b 2,959,487: —

b 2,488,560: —.

Det intresse, som sålunda visat sig för förbättring af vägväsendet

inom landet, syntes icke böra stäf]as utan tvärtom uppmuntras genom

anvisande dertill af erforderliga medel. Den offervillighet för vägväsendets

utveckling, som hos de vägbyggnadsskyldige inom alla delar

af riket alltmera framträdde, ådagalade nemligen icke blott, att behofvet

af ökade och förbättrade samfärdsmedel vore stort, utan äfven

att sådana ekonomiska förhållanden rådde, som gjorde bördan af byggnadskostnaderna

för de enskilde dräglig, hvadan talande skäl syntes

föreligga för staten att begagna dessa gynsamma omständigheter för

att kraftigare än förut befrämja de förbättringar i vägväsendet, som

i stor omfattning väntade på utförande.

Likasom anslagen till väganläggningar förut varit otillräckliga i

förhållande till landets stora utsträckning och brist på vägar, hade de

jemväl varit lägre än hvad andra länder i nära liknande läge för enahanda

ändamål funnit nödigt anvisa. Sålunda hade i Norge vägväsen
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Sjette hufVudtiteln.

det befrämjats med väsentligen högre anslag, i det att för följande

statsregleringsperioder anvisats nedan nämnda belopp:

1886— 1887

1887— 1888

1888— 1889

1889— 1890

1890— 1891

1891— 1892

1892— 1893

1893— 1894

1894— 1895

kronor 1,180,474: —

» 1,228,600: —

s> 1,260,300: —

» 1,376,050: —

» 1,500,000: —

» 1,517,102: 20

» 1,326,015: 12

* 1,471,800: —

» 1,601,822: —.

Då enligt styrelsens åsigt anslagen till vägbyggnadsfonden vore

att hänföra till de statsutgifter, hvilkas anvisande till otillräckliga belopp

icke kännetecknade en god statshushållning, och då en lämplig

och snabb utveckling af rikets vägväsende obestridligen utgjorde en

af de förnämsta grunderna för landets framåtskridande, hade styrelsen

ansett sig pligtig att hemställa om förhöjning i nämnda fond, och

ehuru denna fond för att i väsentligare mån kunna tillgodose de stora

behofven af statsanslag för vägarbeten behöfde en betydlig tillökning,

ville styrelsen likväl, då en sådan icke torde böra på en gång ifrågasättas,

inskränka sig till att föreslå en förhöjning med 200,000 kronor

eller till 1,000,000 kronor.

Vid underdånig föredragning den 14 januari 1897 af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens berörda framställning anförde jag att, då de

af styrelsen meddelade uppgifter å de beräknade arbetskostnaderna för

vägföretag, till hvilkas utförande sökts men på grund af bristande tillgångar

icke kunnat beviljas understöd af statsmedel, otvetydigt gåfve

vid handen, att vägväsendets utveckling kräfde större statsanslag än

de förut anvisade, jag ansåge mig ega fullt skäl att förorda en förhöjning

uti ifrågavarande anslag, men att denna förhöjning dock för det

dåvarande lämpligast syntes böra begränsas till 100,000 kronor.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i enlighet med mitt förslag till

Riksdagen aflåtna framställning i ämnet, stälde Riksdagen för ändamålet

till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för år 1898 ett belopp af

900,000 kronor, hvilket belopp jemväl är härför å innevarande års riksstat

anvisadt.

Uti sin här förut omnämnda underdåniga skrifvelse den 17 no
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Sjette liufvudtiteln.

vember 1898 har nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på de uti skrifvelsen

den 21 oktober 1896 anförda skäl och då en snabb utveckling

af rikets vägväsende obestridligen utgjorde ett af de verksammaste

medlen att befordra landets framåtskridande, hemstält om förhöjning

med 100,000 kronor eller till 1,000,000 kronor af ifrågavarande anslag;

och har styrelsen dervid, till fullständigande af här ofvan intagna uppgifter

rörande årliga beloppet af beräknade kostnader för vägföretag,

hvilka icke kunnat med statsanslag tillgodoses, meddelat, att summan

af dylika kostnader utgjorde:

år 1896 ........................................ kronor 2,699,132: —

» 1897 ....................................... » 2,351,132:—.

Ehuru endast den korta tiden af två år förflutit, sedan det för vägväsendets

utveckling afsedda statsanslaget senast förhöjdes, finner jag

mig likväl, då ett fullständigt tillgodoseende af behofvet utaf statsbidrag

för ifrågavarande ändamål obestridligen skulle kräfva vida högre

belopp än det nu ifrågasatta samt ett årligt anslag af 1,000,000 kronor,

med hänsyn till den stora vigten för landet i dess helhet att vägkommunikationerna

i möjligaste mån förbättras, på intet sätt torde

kunna anses för stort, böra till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förevarande

framställning förorda bifall; och hemställer jag alltså, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1900 ställa till Eders

Kongl. Maj:ts förfogande,

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning

af backiga eller eljest mindre goda vägar, 1,000,000 kronor.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, [45.]

hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder är å innevarande Bro-ochbamnårs

riksstat anvisadt ett belopp af 300,000 kronor. b7mgnmder

Uti sin berörda underdåniga skrifvelse den 17 november 1898 har

väg- och vatten byggnadsstyrelsen anfört att, ehuru de kommu nikationsändamål,

hvilka borde befrämjas genom anslag från ifrågavarande fond,

vore af så stor betydelse för landets utveckling och förkofran, att framstälda

kraf på statsbidrag för understödjande af det nu rådande intresset

för utvecklingen i dessa hänseenden syntes böra i möjligaste

mån tillgodoses, samt för ögonblicket hos styrelsen funnes framställningar

om bidrag från fonden till afsevärda belopp, styrelsen likväl,

med hänsyn till den betydliga förhöjning, nemligen från 150,000 kronor

till 300,000 kronor, som vid nästlidna års riksdag beviljats uti föreBih.

Ull Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Sjette hufvud titeln.

varande fond, ansåge sig icke böra för närvarande ifrågasätta en tillökning

deraf.

I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1900 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder, 300,000 kronor.

[46.] Till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

Froatminsk- af gådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är

mngsforetag. . J ° .... i1 i .. o • j »

att minska frostländigheten tor närliggande bygd, ar a innevarande ars

riksstat anvisadt ett belopp af 300,000 kronor.

I enlighet med hvad väg- och vattenbj^ggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

uti underdånig skrifvelse den 25 oktober 1898 föreslagit,

anser jag att för ifrågavarande ändamål bör af Riksdagen jemväl för

nästkommande år äskas ett anslag till enahanda belopp; och hemställer

jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år

1900 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af

sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändarnål är att

minska frostländigheten för närliggande bygd, 300,000 kronor.

vilkor för De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande

statsbidragen. ocp tillgodonjutande af de ofvan under punkterna 44—46 omförmälda

statsbidrag samt kontrollen derå, att faststälda planer varda vid arbetenas

utförande följda, innehållas i Riksdagens skrivelser den 27 april

1881 (n:r 69), den 11 juni 1883 (n:r 67), den 7 maj 1889 (n:r 43), den

30 april 1897 (n:r 52) och den 13 maj 1898 (n:r 138), hvarvid jag

dock anser mig böra erinra, att Riksdagen, enligt dess sistnämnda

skrifvelse, från ett af dessa vilkor medgifvit undantag för väganläggning

inom Vest.erbottens län mellan Tärna och sjön Öfver-Uman och

mellan Stora Umevattnet och riksgränsen.

Någon förändring uti dessa vilkor har icke nu ifrågasatts, utan har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sin förenämnda skrifvelse den 17

november 1898, såvidt. angiuge de uti samma skrifvelse ifrågasatta anslag

till vägars anläggning och förbättring samt till hamn- och brobyggnader

m. in., föreslagit''att, med iakttagande att, de vid 1898 års

riksdag meddelade vilkor i afseende å bidrag till hamnarbeten skulle

gälla endast der bidragen öfverstege två tredjedelar af beräknade kost
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Sjette hufvudtiteln.

nåden, de uti Riksdagens omförmälda skrifvelser i förevarande afseende

meddelade föreskrifter fortfarande skulle lända till efterrättelse.

Äfven jag anser mig böra tillstyrka, att de enligt Riksdagens ofvanberörda

skrifvelser nu gällande vilkor och bestämmelser bibehållas. Då

det emellertid synes mig olämpligt, att den, som önskar taga fullständig

kännedom om dessa vilkor och bestämmelser, nu måste söka desamma

uti icke mindre än fem särskilda riksdagsskrifvelser, samt en önskvärd

lättnad i detta afseende skulle beredas särskildt de många enskilda

personer, som, i egenskap af intressenter uti eller arbetsledare för med

statsbidrag understödda arbetsföretag, behöfva taga del af dessa vilkor

och bestämmelser, om desamma blefve på ett ställe sammanförda, anser

jag mig böra föreslå Eders Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga

ett förslag i detta hänseende. Alldenstund jag, såsom nämnts, härvid

icke åsyftar någon förändring af sjelfva vilkoren eller bestämmelserna,

skiljer sig det förslag, jag här nedan går att för Eders Kongl. Maj:t

framställa, från föregående vilkor och bestämmelser endast i redaktionelt

hänseende. Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, innehållas de

hufvudsakliga nu gällande vilkor och bestämmelser uti Riksdagens skrifvelse

den 27 april 1881, och de jemlikt senare riksdagsskrifvelser tillkomna

innefatta allenast ändringar i eller tillägg till föreskrifterna uti

den förstnämnda skrifvelsen.

Ordalydelsen uti förslaget öfverensstämmer derföre äfven i väsentligaste

delar med 1881 års riksdagsskrivelse, och förekommande afvikelser

hafva antingen betingats deraf att, sedan numera odlingslånefonden bildats

samt särskilda vilkor för åtnjutande af lån från denna fond blifvit stadgade,

hvad uti 1881 års vilkor och bestämmelser förekommer angående låneunderstöd

kunnat helt och hållet uteslutas, eller ock omedelbart föranledts

af intagandet bland sistnämnda vilkor och bestämmelser af de jemlikt

senare riksdagsskrifvelser tillkomna ändringar i eller tillägg till desamma.

Endast beträffande en särskild fråga anser jag mig böra här motivera

förslagets affattning.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, föreslog Eders Kongl. Maj:t

uti förra årets statsverksproposition Riksdagen att bibehålla de då gällande

allmänna vilkoren och bestämmelserna för erhållande och tillgodonjutande

af statsbidrag af nu ifrågavarande slag samt kontrollen derå, att faststälda

planer blefve vid arbetenas utförande följda, dock med följande

tillägg till mom. 3 af bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den 27

april 1881:

»För mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, må anslag utan

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Sjette hufyudtiteln.

återbetaln ingsskyldigh et af Kong!. Maj:t bestämmas till mer än två

tredjedelar, dock högst till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden,

under vilkor att betryggande säkerhet för framtida underhållet af sådan

hamnanläggning ställes och att, före lyftandet af någon del af statsanslaget,

ådagalägges, att ej mindre sjelfva området för hamnen än

äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen hedrifvas, tillräckligt

område i land blifvit för det gemensamma behofvet afsöndrade.»

Då enligt förut gällande bestämmelser anslag till utförande af

hamnbyggnader kunde af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till högst två

tredjedelar af den beräknade kostnaden, afsåga genom nämnda förslag

att bereda Eders Kongl. Maj:t tillfälle att under vissa särskilda vilkor

till anläggning och ombyggnad af mindre hamnar och företrädesvis

fiskehamnar bevilja ett förhöjdt anslag.

önskvärdheten af att staten kraftigare än förut understödde dylika

hamnbyggnadsföretag blef äfven erkänd af Riksdagen, som uti sin nyssnämnda

skrifvelse den 13 maj 1898 förmälde sig icke hafva tvekat

att besluta sådan ändring i gällande stadganden, att statsbidrag för

ifrågavarande ändamål skulle kunna utgå med nio tiondedelar af den beräknade

kostnaden; men ansåge Riksdagen ett oeftergifligt vilkor för

medgifvande af sådan höjning i statsanslagen vara, att frågan om framtida

underhållet af de hamnar, för hvilka statsunderstöd sålunda åtnjutits,

blefve på ett tillfredsställande sätt ordnad.

I sådant afseende framhöll Riksdagen, att det enligt Riksdagens

mening skulle vara synnerligen fördelaktigt, om ansvaret för underhållet

komme att hvila på vederbörande landsting. För detta ändamåls

vinnande syntes dock erfordras, att särskilda medel till bestridande af

underhållskostnaderna stäldes till landstingets förfogande. I sådant afseende

hade Riksdagen tänkt sig att af statsanslaget, som skulle kunna

utgå med 9/io af den beräknade kostnaden för företaget, endast 7/g skulle

få användas för arbetets utförande, hvaremot återstående 2 9 af anslaget

borde afsättas till en under vederbörande landstings förvaltning stäld

hamnfond, till hvilken jemväl skulle ingå viss del af de afgifter, som

komme att upptagas för hamnens begagnande; och skulle denna fonds

tillgångar få användas för det behöriga underhållet af dessa hamnar.

Enligt hvad Riksdagen uti sin berörda skrifvelse anmälde, beslöt

Riksdagen ock, att de med afseende å de i skrifvelsen omförmälda statsbidrag

meddelade allmänna vilkor och föreskrifter, hvilka funnes intagna

i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883

(n:o 67), den 7 maj 1889 (n:o 43) och den 30 april 1897 (n:o 52), fortfarande

skulle blifva gällande, endast med den ändring, att för mindre

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Sjette hufvudtitelii.

hamnar, företrädesvis fiskehamnar, anslag utan återbetalningsskyldighet

skulle kunna af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till nio tiondedelar af

den beräknade kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju niondedelar

skulle kunna användas till arbetets utförande, hvaremot återstående

två niondedelar af anslaget skulle afsättas till en under vederbörande

landstings egen förvaltning stäld hamnfond, till hvilken jemväl

finge, efter Eders Kongl. Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af

utgifter, upptagna för hamnens begagnande; och skulle före utlemnandet

af någon del af statsanslaget vara styrkt, dels att vederbörande landsting

åtagit sig att ansvara för framtida underhållet af hamnbyggnaden, för

livilket underhåll ofvan omförmälda fond finge anlitas, dels ock att ej

mindre sjelfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse, som

skulle i hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det

gemensamma behofvet afsöndrade.

I fråga om rätta tolkningen af detta Riksdagens beslut, hvilket

den 27 maj 1898 blifvit af Eders Kongl. Maj:t godkändt i hvad detsamma

afvek från Eders Kong]. Maj:ts till Riksdagen afgifna förslag,

har någon tvekan visat sig kunna uppstå, nemligen huruvida de af

Riksdagen bestämda särskilda vilkor för anslag till mindre hamnbyggnader

nödvändigt måste ega tillämpning i afseende å alla mindre hamnbyggnader

eller endast å sådana, till livilka beviljas anslag öfverstigande två

tredjedelar af beräknade kostnaden. Af hvad ofvan anförts framgår

sålunda, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett ett särskildt uttalande

erforderligt derom, att de vid 1898 års riksdag meddelade vilkor

i afseende å bidrag till hamnarbeten skulle gälla endast der bidragen

öfverstege två tredjedelar af beräknade kostnaden, och uti ett den 30

november 1898 afgifvet, i dessa delar ännu ej af Eders Kongl. Maj:t

slutligen pröfvadt förslag till fördelning af innevarande års anslag till

bro- och hamnbyggnader m. in. liar styrelsen visserligen för sin del

tolkat Riksdagens beslut i nämnda rigtning och på grund deraf jemväl

föreslagit flere mindre hamnar till erhållande af bidrag från anslaget

till belopp, motsvarande två tredjedelar af beräknade kostnaden, utan

att ifrågasätta tillämpning af nämnda vilkor, men tillika dock ansett

sig böra påkalla särskild pröfning från Eders Kongl. Maj:t.s sida af omförmälda

tolkningsfråga.

Då Eders Kong!. Maj:t uti den till nästlidna års Riksdag gjorda

framställning i förevarande ämne uppenbarligen afsåg, att de af Eders

Kongl. Maj:t ifrågasatta skärpta vilkor, skulle gälla endast mindre hamnbyggnadsarbeten,

till Indika anslag öfverstigande två tredjedelar af kostnaden

beviljades, samt, såvidt jag kunnat finna, hvarken Riksdagens

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Sjette hiifvndtiteln.

beslut, i hvad det afviker från Eders Kongl. Maj:ts förslag, eller innehållet

af Riksdagens skrifvelse i öfrigt gifver tillräcklig anledning till antagande,

att Riksdagen afsett att utsträcka tillämpningen af de utaf Riksdagen

beslutade skärpta vilkoren äfven till andra hamnbyggnadsarbeten,

torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tolkning af Riksdagens ifrågavarande

beslut få anses fullt rigtig.

För undanrödjande emellertid af hvarje möjlighet till tvekan i

detta hänseende liar det synts mig lämpligt, att det förslag till allmänna

vilkor och bestämmelser, som jag ansett nu böra af Eders

Kongl. Maj:t föreläggas Riksdagen, affattas så, att deraf tydligen framgår,

att vilkoren om ansvarsförbindelse från landsting för underhåll af

hamnbyggnad samt om afsöndring af område för hamnen m. m. icke

nödvändigt måste ega tillämpning i andra fall än då för mindre hamnbyggnadsföretag

anslag beviljas till belopp öfverstigande två tredjedelar

af beräknade kostnaden.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag att Eders

Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen besluta, att i afseende å de statsbidrag,

som af Riksdagen för år 1900 beviljas till väganläggningar och

vägförbättringar, till bro- och hamnbyggnader samt upprensning af

åar och farleder äfvensom till sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande

bygd, följande allmänna vilkor och bestämmelser skola blifva gällande,

nemligen:

tdMovi. 1. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande

jemte beräkning öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och

hafva vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet,

bolag eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd till arbetets

utförande, vara underkastad alla de vilkor och kontroller, som af Kongl.

Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Moln. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter offentligen utfärdad

kungörelse vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets

lämplighet och nytta.

Mom. 3. Anslag må af Kongl. Magt bestämmas:

för väganläggningar och vägförbättringar till högst två tredjedelar

af den beräknade kostnaden enligt den faststälda arbetsplanen;

för bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder

till högst två tredjedelar af den beräknade kostnaden enligt den faststälda

arbetsplanen; dock att för mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar,

anslag må af Kongl. Maj:t bestämmas till mer än två tredje
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvndtiteln.

135

delar, dock högst till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden, i

ii vilket fall af statsanslaget endast sju niondedelar må kunna användas

till arbetets utförande, hvaremot återstående två niondedelar skola

afsättas till en hamnfond, på sätt i mom. 14 sägs; samt

för myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att

minska frostländigheten för närliggande bygd, till högst hälften af den

beräknade kostnaden enligt den faststälda arbetsplanen;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antagas

komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta,

genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag enligt

ofvan angifna proportion af respektive minst en tredjedel, minst tre

tiondedelar eller minst hälften bestrida den återstående, icke af statsmedel

anvisade andelen af kostnaderna för företagets fullbordande,

hvarvid bestämmelsen i mom. 4 skall iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af anslag skall, der Kongl. Maj:t icke

finner undantag böra ega rum, iakttagas att, om verkliga kostnaden

för arbetets utförande skulle befinnas understiga den beräknade, af

vederbörande myndighet granskade och godkända kostnaden, det beviljade

anslaget minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen,

som det beviljade anslaget utgjort af den beräknade kostnadssumman;

börande vid sådana företag, som afse större vägarbeten, hamn- och brobyggnader,

och till hvilkas utförande statsbidrag beviljats till belopp

af 10,000 kronor eller derutöfver samt hvilka ej på entreprenad verkställas,

räkenskaper af vederbörande intressenter föras på sådant sätt,

att den verkliga kostnaden för det af staten understödda arbetsföretaget

må kunna säkert uppskattas.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till menighet,

bolag eller enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning

afslutadt samt af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet, bolag eller

enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse med den faststälda arbetsplanen

och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes

kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att

vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels

att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan

erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt dessa allmänna vilkor

och bestämmelser vederbörande åligga och äro på det förevarande fallet

tillämpliga; egande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, der den

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Sjette hufvud titeln.

pröfvar lämpligt, uti de kontrakt, som af bemälda styrelse rörande

arbetenas utförande upprättas, intaga det förbehåll att, innan sista delen

af statsbidraget utbetalas, bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflemnade

fullständiga ritningar, utvisande huru arbetet blifvit utfördt. Dessutom

bör uti kontrakten angående sådana större vägarbeten, hamn- och brobyggnader,

till h vilkas utförande statsbidrag beviljats till belopp af

10,000 kronor eller derutöfver, inflyta, att vederbörande arbetsdirektion

skall hafva skyldighet att under arbetsåren inom viss bestämd tid till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen årligen afgifva af räkenskapsutdrag

åtföljd berättelse om arbetets fortgång under nästföregående året;

hvarjemte, beträffande särskildt de kontrakt, hvilka afse företag till

kommunikationsanstalters befordrande, i dessa kontrakt bör införas, att

vederbörande direktion skall, sedan kommunikationsanstalten blifvit för

trafik upplåten, afgifva sådana uppgifter om de årliga trafikförhållandena,

som kunna ifrågakomma att infordras.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de

lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes; varande dock städer

och sådana menigheter, hvilka Kongl. Maj:t anser derifrån böra befrias,

från dylik skyldighet frikallade.

Mom. 7. Af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen beviljadt anslag kan

i allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt,

hvarefter anslagna medel få successivt och i mån af arbetets fortgång

lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt

blifvit bestämda antingen af Kongl. Maj:t eller af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter dertill af Kongl. Maj:t lemnadt bemyndigande;

börande, såvida icke Kongl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden,

pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af anslaget i statskontoret

innestå, intill dess arbetet är vederbörligen afsynadt och

godkändt.

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande afseende

beviljade, skola från statskontoret utbetalas antingen omedelbart eller

ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den

myndighet, som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och

uttaga; börande, innan större eller mindre del af beviljade statsbidrag

utbetalas, hos statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) af Kongl. Maj:t godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts

fullgörande eller medlens återbäring, i de fall der sådan säkerhet enligt

mom. 6 erfordras;

s. 137 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

137

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Derest för mindre hamnbyggnad anslag beviljats till belopp öfverstigande

två tredjedelar af den beräknade kostnaden, skall derjemte

iakttagas att, innan någon del af statsanslaget utlemnas, skall vara

styrkt, dels att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara för framtida

underhållet af hamnbyggnaden, dels ock att ej mindre sjelfva området

för hamnen än äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen

bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma behofvet

afsöndrade.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags utbekommande

till statskontoret aflemnats, förblifva uti kontorets vård; dock

skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna

blifva i behof att begagna, till dem på behörig reqvisition utlemnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen eller arbetet, utan af

Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med detsammas utförande, icke blifvit

fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta

inställa all vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra hvad deraf

uppburits, att på en gång eller successivt till statskontoret inbetalas inom

den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars

pröfning frågan om uppburna medels återbäring öfverlemnas, derest

längre anstånd dermed än till nästa riksdag anses erfordras. Statskontoret

bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning;

och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och återburna

medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen, till

dess återbetalning sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats,

böra vara påbörjade inom tid, som i det om företagets utförande

upprättade kontrakt eller af Kongl. Maj:t. särskildt- blifvit bestämd;

kommande, då arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda tidens

förlopp, det beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.

Mom. 12. Alla med understöd af allmänna medel utförda arbeten

skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit, underhållas,

intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning

ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats, med iakttagande,

beträffande underhåll af mindre hamnbyggnader, till hvilka

beviljats anslag till belopp öfverstigande två tredjedelar af beräknade

kostnaden, af bestämmelsen i mom. 8 här ofvan.

Mom. 13. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter

efter arbetsföretagets fullbordande skola komma att utaf de trafikerande

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

[47.]

Odlingslåne
fonden.

[48.]

Lån till enskilda

jernvägar.

138 Sjette hufvudtiteln.

upptagas, bör taxa härå vara faststäld, så lindrig som skäligen låter

sig göra. Sålunda faststälda afgifter få icke förhöjas, med mindre Kongl.

Maj:t, på grund af särskild! förekommande omständigheter, pröfvar skäligt

dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen nedsättas, så snart

det af redogörelse, som hvart femte år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en

viss af Kongl. Maj:t faststäld procent utaf de till företaget lemnade

enskilda bidrag; och skall dessutom en viss af Kongl. Maj:t likaledes

bestämd andel utaf de afgifter, som uppbäras, till reparationsfond afsättas

eller till sådan särskild hamnfond, hvarom i mom. 14 sägs, ingå.

Mom. 14. Utgår till mindre hamnbyggnad anslag till belopp öfverstigande

två tredjedelar af kostnaden, skola två niondedelar af anslaget

afsättas till en under vederbörande landstings egen förvaltning stäld

hamnfond, till hvilken jemväl må, efter Kongl. Maj:ts bestämmande,

inflyta viss andel af afgifter, upptagna för hamnens begagnande; och

må denna fond för underhållet af hamnbyggnaden anlitas.

Mom. 15. Beträffande anslag till understödjande af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska

frostländigheten för närliggande bygd, skall iakttagas, dels att anslaget

må företrädesvis anvisas till sådana större företag, som anses i väsentlig

mån befrämja det dermed afsedda ändamål, dels ock att Kongl. Maj:t

eger att, i de fall der sådant anses vara af behofvet påkalladt,

medgifva, att någon del af anslaget må förskottsvis till vederbörande

utbetalas.

Mom. 16. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd

af erhållna anslag föranledts för statskontoret, skola utan undantag

bestridas eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.»

Vidare tillåter jag mig erinra att, enligt 1898 års Riksdags beslut,

skola till odlingslånefonden under hvart af åren 1899—1903 ej mindre

ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven

af riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort

belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter kan erfordras till

fyllande af högst 1,000,000 kronor; samt

att, enligt 1896 års Riksdags beslut, blifvit för år 1900 beviljade

till understödjande medelst lån af enskilda jern vägsanläggningar 1,500,000

kronor.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

139

Statens järnvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 21 november 1898 har jernvägsstyrelsen

gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående

anslag för år 1900 dels till nya byggnader och anläggningar

vid statens jernvägar och dels till anskaffande af ytterligare rullande

materiel.

Då de medel, om hvilkas anvisande för ifrågavarande ändamål

jernvägsstyrelsen gjort framställning, uppginge till större belopp än

som hittills plägat för samma ändamål begäras, har styrelsen till en

början framhållit de väsentligaste orsakerna till detta förhållande.

Den lifliga företagsamhet på de industriela och merkantila områdena,

hvilken haft sin grund i de goda konjunkturer, som under

senare åren varit rådande, stälde på jemvägstrafiken anspråk, som beträffande

bana och byggnader nödvändiggjorde ett stort antal nybyggnader

och utvidgningar och med afseende å den rullande materielen

måste tillgodoses genom afsevärd ökning af densamma.

Stationspersonalen hade till följd af den stegrade rörelsen måst

ökas, och vid ett flertal stationer kunde erforderliga bostäder för denna

personal i jernvägens närhet icke utan stora svårigheter och alltför

känbara kostnader genom förhyrning anskaffas, hvadan ny- och tillbyggnader

af boställshus för denna personal måste föreslås.

De allt jemt stegrade fordringarna ej blott på säker och i möjligaste

mån regelbunden befordran af passagerare och gods utan äfven på

snabbhet och beqvämlighet vid jemvägstrafiken medförde nödvändigheten

af förbättrade och förändrade anordningar, såväl hvad de direkta

säkerhetsåtgärderna beträffade som ock med afseende å större spårområden,

rymligare lokaler jemte öfriga tidsenliga förbättringar å stationerna

och å bantågen.

Dertill komme, att denna utveckling och förstoring af den fasta

och rörliga materiel, hvarmed trafiken skulle besörjas, nu måste ske

under stegrade pris, såväl hvad arbetskraft som materialier beträffade,

uppgående i vissa fall ända till 25 procent utöfver de under senaste

åren gällande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

[49.]

Nya byggnader

och anläggningar

vid

statens jernvägar.

140 Sjette hufvudtiteln.

För anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar lemnar

jernvägsstyrelsen följande redogörelse:

»Byggnader och anläggningar.

Vid Alhy:

Utvidgning af spårsystemet.................................................... 6,000 kronor.

Anläggning af ett tredje spår erfordras med anledning af de vid

vattenfallen i Ljunga eif invid stationen under uppförande varande stora

industriella anläggningarue.

Vid Arbrå:

Uppförande af betjeningshus för tre stationskarlar jemte

uthus ....................................................................................... 8,100 kronor.

Sedan stationens betjeningspersonal i och med de norrländska

nattågens anordnande ökats med en stationskarl, äro nu tre sådana derstädes

i saknad af boställslägenheter.

Vid Bollnäs:

Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................ 5,200 kronor.

I stationens godsmagasin inventeras och omlastas hvarje natt ankommet

styckegods; och kräfver den ökade trafiken ökadt utrymme

härför.

Verkstadstillbyggnad .................................................................. 51,000 kronor.

Beträffande denna tillbyggnad hänvisas till hvad härnedan under

rubrik »Verkstadsanläggningar» anföres.

Vid Myskje:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 3,000 kronor.

Större spårsystem vid timmeruppfordringsverket är af nöden med

anledning af den växande timmertrafiken vid denna station.

Vid Sala:

Tillbyggnad och ändring af stationshuset .......................... 6,000 kronor.

Expeditions- och tjenstelokalerna, som länge varit för trånga och

olämpliga, kunna icke längre i sitt nuvarande skick tillgodose den vid

stationen ökade trafiken.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

141

Vid Morgongåfva:

Förlängning af stickspåret ...................................................... 1,200 kronor.

En 80 meters förlängning af stationens stickspår är nödvändig

för erhållande af ökadt utrymme för den trafik, som kan påräknas från

de nu under inredning varande mekaniska verkstäderna i stationens

närhet. -

Vid Upsala:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 6,100 kronor.

Att denna utvidgning är af behofvet synnerligen påkallad, framgår

af den omständigheten, att stationens trafik under senare år tillväxt

med omkring 15 % om året.

Vid Rosersberg och Rotebro:

Utvidgning af spårsystemen..................................................... 2,750 kronor.

Förlängning af mötesspåren är erforderlig för möjliggörande utan

tidsutdrägt af tågmöten.

Vid Tureberg:

Hållplatsens förändring till en mindre trafikstation......... 40,000 kronor.

Det relativt stora afståndet — 12 kilometer — mellan stationerna

Rotebro och Jerfva nödvändiggör anläggning på lämplig plats mellan

dem af en tågmötesplats, och bör denna förläggas till Tureberg samt

anordnas som en mindre trafikstation, enär persontrafiken vid den sedan

längre tid tillbaka der befintliga hållplatsen är betydlig. Den omfattade

under år 1897 icke mindre än 11,231 resande.

Vid Jerfva:

Uppförande af betjeningsbostad för två stationskarlar

jemte uthus ........................................................................ 5,600 kronor.

Den stegrade lokaltrafiken med Stockholm har föranled t ökning af

personalen. Endast en boställslägenhet finnes för de vid stationen nu

tjenstgörande tre stationskarlarne.

Vid Tomteboda:

Utvidgning af spårsystemet..................................................... 40,000 kronor.

Afser anordnandet af behöfliga uppställnings- och rangeringsspår

dels för vagnar, hvilka icke få rum vid Stockholms norra station, dels

ock för vagnar, som skola repareras i den här belägna vagn verkstaden.

Verkstadsutvidgning..................................................................... 35,000 kronor

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Sjette hufvudtiteln.

Vid Värtan:

Vattenledning till lokomotivstallet......................................... 2,000 kronor.

Ledningen är afsedd utgöra en tillslutning till Stockholms stads

vattenledning och är nödvändig, emedan den befintliga brunnen vid

lokomotivstallet vissa tider icke lemnar tillräcklig vattenqvantitet.

Vid Stockholms norra station:

Tillbyggnad af godsmagasinen och deras plattformar .. 20,500 kronor.

I magasinet för ankommande gods måste godset för närvarande

staplas på ett för dess expedierande synnerligen olämpligt sätt, och i

magasinet för afgående gods rymmas ofta icke de nuvarande godsmängderna,

hvadan tillbyggnaderna, som endast afse att under den

närmaste tiden afhjelpa förevarande olägenheter, äro af stort behof påkallade.

r

Vid Stockholms södra station:

Utvidgning af spårsystemet..................................................... 15,500 kronor.

Vagnar, som från de andra Stockholmsstationerna äro destinerade

söderut, böra här anordnas till tåg utan att vid denna rangering behöfva

upptaga samfhanbindningsbanans spår, såsom nu till följd af det

ringa spårutrymmet vid stationen sker.

Vid Liljeholmen:

Utvidgning af spårsystemet och dermed sammanhängande

husflyttningar....................................................... 110,000 kronor.

Stationen är i sitt nuvarande skick så trång, otidsenlig och svårskött,

a,tt den redan nu förekommande trafiken icke kan nöjaktigt besörjas,

än mindre den, som motses från det stora antalet under anläggning

varande fabriker i närmaste trakten. Flera petitioner från fabriksidkare

med flere om förbättrade trafikanordningar hafva inkommit.

Vid Tumba:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 10,700 kronor.

Härmed afses erhållandet af ett tredje mötesspår, hvilket till följd

af tågantalet å den mycket lifligt trafikerade linien Stockholm—Saltskög

visat sig vara af nöden.

Vid Saltskog:

Ändring och utsträckning af vattenledningen.................... 3,200 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 243

Arbetet afeer att möjliggöra för tvenne mötande tåg att samtidigt

kunna taga vatten, h vilket a den trånga men lifligt trafikerade stationen

är af nöden.

Vid Skeboqvarn:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 3,300 kronor.

Utläggning af ett spår erfordras för lastning af trävaror, hvilka

numera i stor mängd tillföras stationen.

o

Linien Ange—Stockholm :

Uppläggning af en ny morsetelegrafledning ..................... 32,000 kronor.

De tvenne nu befintliga ledningarna mellan dessa båda stationer

äro synnerligen strängt anlitade och blifva icke tillfyllest efter Krylbo—

örebrobanans fullbordande.

Vid Partilled:

Uppförande af nytt stationshus och utvidgning af spårsystemet

............................................................................... 55,500 kronor.

Det gamla stationshuset af korsvirke är högst otidsenligt och otillräckligt,

särdeles för mötande af den alltmer tilltagande lokaltrafiken

på Göteborg, hvilken fordrar större och bättre väntsalar och öfriga

lokaler. Sedan Partilleds egendom nu börjat styckas i tomter för villor

och fabriksanläggningar, blir lokaltrafiken ytterligare ökad.

Vid Jönköping :

Tillbyggnad af godsmagasinet ............................................... 15,000 kronor.

Magasinets nuvarande utrymme, särskildt för ankommande gods,

är alldeles otillräckligt, hvadan nu afses en utvidgning genom magasinets

ökande på bredden.

Vid Stenstorp:

Förlängning af omlastningsspåret .......................................... 2,600 kronor.

Med detta spårs förlängning afses att förekomma dröjsmål med

vagnars omlastning och deraf följande långsam vagnomsättning.

Vid Fagersanna:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 1,850 kronor.

Härmed afses erhållandet af ett stickspår för uppställning af vag
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Sjette hufvudtiteln.

nar, som skola föras till och från en statsbanornas i närheten af stationen

belägen grustägt.

Vid Laxå:

Utvidgning af stationen åt vester....................................... 43,000 kronor.

Stationen, som under de senaste 30 åren icke undergått någon

nämnvärd förändring, är nu i stort behof af att blifva utvidgad och

ombyggd, hvartill början skulle ske genom jordköp, utläggning af spår

till en ny vändskifva å afsedd plats för blifvande ny lokomotivstallbyggnad,

utläggning af tvenne uppställningsspår samt tillbyggnad af

godsmagasinet.

Vid Karlstad:

Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................ 4,000 kronor.

Nuvarande godsmagasinet kan icke rymma de ankommande godsqvantiteterna.

Vid Fryksta:

Anordnande af flera och bättre tilläggsplatser för fartyg

samt utvidgning af spårsystemet och uppförande

af varuskjul .......................................................................... 40,000 kronor.

Den förlängning af hamnbryggan, hvartill Riksdagen beviljat anslag,

3,100 kronor, för år 1899, bär befunnits blifva alldeles otillräcklig,

liksom ock spårutrymmet vid hamnen. Passagerareångbåtar få oftast

lägga till utanför pråmar, som äro under lastning eller lossning och

dervid upptaga hela nuvarande kajlängden. Häröfver liksom öfver bamnbryggans

alldeles oskyddade läge för den svåra, nordliga sjögången

hafva upprepade klagomål försports från allmänheten, som ansett sig

äfven derutinnan hafva fog för sina yrkanden, att en omlastningsafgift

sedan gammalt vid stationen erlägges, hvilken lemnar öfverskott åt

statsverket. Skjulet är afsedt till skydd för ömtåligare varor, som

transiteras mellan jernvägen och ångbåtarna.

Vid Kil:

Utläggning af ett stickspår ...................................................... 1,000 kronor.

Stationen saknar behöfligt lastspår, der vagnar kunna för lastning

eller lossning stå utan att rubbas under pågående vexlingar vid godsmagasinet.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

145

Vid Hallsberg:

Tillbyggnad af nya lokomotivstallbyggnaden med rum för sex lokomotiv.

..................................................................................... 45,000 kronor.

För att bereda plats åt de extratågs- och förstärkningslokomotiv,

som måste finnas uppstälda vid denna station och för hvilka stallutrymme

saknas, äro begärda sex stallrum, behöfliga senast vid den tid,

då Krylbo—Örebrobanan öppnas för trafik.

Vid Örebro:

Anläggning af en centralverkstad för reparation af lokomotiv.

.................................................................-.................. 350,000 kronor.

Härom hänvisas till hvad under rubrik »Verkstadsanläggningar»

här nedan anföres.

Vid Simonstorp:

Inläggning af en vagnvåg.................................................. 3,000 kronor.

Vagnvåg saknas å stationen men är nu behöflig i anledning af

betydligt ökade vagnslastsändningar.

Vid Kimstad:

Utvidgning af spårsystemet..................................................... 10,600 kronor.

Stationen kan icke så, som sig bör, samtidigt besörja tågmöten

och emottaga ankommande vagnar utan ökadt spårutrymme.

Vid Norsholm:

Tillbyggnad af godsmagasinet .............................................. 1,000 kronor.

Härmed afses en förlängning af 5 meter, behöflig till följd af

ökade godsqvantiteter.

Vid Mjölby:

Tillbyggnad af lokomotivstallet med två stallrum och utvidgning af

kolbåsame ........................-.................................................. 12,400 kronor.

Dessa anläggningar äro af nöden för den ökade trafik, som efter

Krylbo—Örebrobanans fullbordande kommer att tillföras stationen.

Uppförande af nytt pumphus och anordnande af ny rörledning mellan

Svartån och lokomotivstallet .......................................... 22,400 kronor.

Vattenuppfordringen ombesörjes nu dels med en mindre ångpump,

dels genom Inledning från dervarande qvarnturbiner, men sedan nu
Bih.

till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Sjette hufvudtiteln.

mera ett betydligt antal tåg, deraf särskildt alla snälltåg, måste taga

vatten vid stationen, har denna vattenuppfordring visat sig alldeles

otillräcklig, synnerligen vid de tillfällen, då af klimatiska eller andra

orsaker tillräcklig kraft från qvarnturbinerna icke stått att erhålla. Äfven

med afseende å blifvande ökad trafik efter Krylbo—örebrobanans fullbordande

är en ändring härutinnan nödvändig, om icke vattenbrist och

tågförseningar allt emellanåt skola uppstå.

Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................. 5,000 kronor.

Den tilltagande trafiken betingar större magasinsutrymme.

Linien Norrköping—Nässjö:

Uppläggning af en morsetelegrafledning............................ 11,000 kronor.

Telegramvexlingen å denna linie har under senare åren, särskildt

sedan vestkustbanan tillkommit med sina transiterade telegram, så betydligt

ökats, att en ny morselinie är af stort behof påkallad.

Vid Nässjö:

Uppsättning af en fristående vattenkran jemte rörledning vid den nya

lokomotivstallbyggnaden .............................................. 1,500 kronor.

Denna anläggning är nödvändig för att bereda möjlighet för lokomotiven

att utan ingående i stallen taga vatten, hvilket utanför dessa

nu kan erhållas endast vid stationens vattenposter.

Vid Sandsjö:

Utvidgning af godsmagasinet.......................... 1,200 kronor.

Arbetet är nödigt för beredande af större utrymme.

Vid Lamhult:

Jordförvärf till upplagsplatser samt inläggning af en vagnvåg

............................................................. 3,000 kronor.

Vagnslasttrafikens omfattning tarfvar en vagnvåg; och då vagnar

ej alltid kunna tillhandahållas för omedelbart afsändande af framforslade

trävaror och annat skrymmande gods, måste ökadt utrymme beredas

för uppläggning i spårens närhet.

Vid V{slända:

Utvidgning af spårsystemet......................................................... 3,600 kronor.

Arbetet är nödigt för att kunna utan svårighet anordna behöfliga

tågmöten äfvensom för att erhålla ökadt spårutrymme för trafiken i öfrigt.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

147

Vid Elmhult:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 15,000 kronor.

Förutom de af Sölvesborgsbanans inledande på stationen föranledda

ändringar och utvidgningar af spår med mera, som af denna bana komma

att bekostas, erfordras åtskilliga för statsbanans egen trafik nödvändiga

utvidgningar, alldenstund stationen är slutpunkt för lokaltåg och

äfven ofta har samtidiga möten af flera tåg.

Vid Killeberg:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 4,000 kronor..

Ett stickspår erfordras för undansättning af stationsvagnar vid tillfällen

af tågmöten.

Vid Hessleholm:

Inlösen af jord för utvidgning af spårsystemet ............... 54,000 kronor.

Stationen måste inom närmaste tid ombyggas och ansenligt utvidgas.

Då första vilkoret härför är förvärfvandet af det till inköp

nu ifrågasatta området, bör detta inköp utan dröjsmål ske, på det att

icke, sedan nya anläggningar och byggnader för enskildes behof hunnit

der uppföras, den slutliga kostnaden för jordförvärfvet må blifva ännu

högre än nu kan antagas.

Uppsättning af ny fristående vattenkran med tillhörande

rörledning ............................................................................... 6,300 kronor.

Behöflig för att utan tågförseningar kunna lemna de snabbgående

tågen vatten.

Linien örtofta—Lund :

Anläggning af en trafikstation på gränsen mellan Vallkärra och Stångby

socknar.................................................................................. 45,500 kronor.

I ingifna skrifvelser har ortens befolkning enträget anhållit om en

dylik anläggning, då afståndet mellan Lund och Örtofta är 10 kilometer,

och ortens hela lokaltrafik med tillförsel och upphandlingar för

dagligt behof går på Lund. På grund af ortens täta befolkningsförhållanden

och bördighet synes ränta på kostnaden för en mindre stationsanläggning

der böra kunna påräknas. Genom en sådan anläggning

dragés visserligen någon trafik från örtorfta och Lunds stationer.

Denna minskning i trafiken är emellertid, hvad Lunds station beträffar,

för närvarande ett önskemål, enär utrymmet vid denna station är

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Sjette hufyudtiteln.

i hög grad otillräckligt och icke lämpligen kan förstoras utan i sammanhang

med stationens fullständiga ombyggnad. Stationsafstånden på

angränsande skånska banor äro alla betydligt kortare. Ingen kostnad

kommer att uppstå för förvärf af jord, då sådan tillhandahålles af den

för stationsanläggningen intresserade befolkningen i trakten.

Vid Malmö:

Tillbyggnad af godsmagasinet.................................................. 60,000 kronor.

Tillbyggnaden är nödvändig till följd af ökningen i trafiken. Denna

har, sedan nuvarande magasinet 1890 togs i bruk, tillväxt med 50 %,

hvarjemte trenne privatbanor, hvilkas trafik vid Malmö ombestyres å

statsbanans station, sedan dess tillkommit.

Uppförande af byggnad för ett acetylén- och fettgasverk för vagnbelysning

.................................................................................. 25,000 kronor.

För fyllandet af vagnarnes gasbehållare nedföres för närvarande

gas i särskilda cistern vagnar från Nässjö. Då emellertid numera gaskonsumtionen

högst betydligt stigit, blir detta tillvägagående allt för

dyrbart.

Vid Stäfvie:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 1,500 kronor.

Nuvarande spårsystemet är otillräckligt isynnerhet under tiden för

bet-transporterna.

Vid Kjeflinge:

Fullbordande af pumphus, vattentorn och tvenne vattenkastare jemte

rörledningar ......................... 7,000 kronor.

Detta tillägg till det af 1898 års Riksdag för ändamålet beviljade

anslag, 35,500 kronor, erfordras i följd dels af stegrade material- och

arbetspris, dels af nödvändigheten att uppföra pumparebostad för att

hafva pumparen i omedelbar närhet af pumpverket.

Vid Svalöf:

Tillbyggnad af stationshuset ...................................................... 3,500 kronor.

Härmed afses utvidgning af stationens resgodsrum och expeditionslokal,

hvilka i deras nuvarande skick äro otillräckliga.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

149

Vid Böketofta:

Tillbyggnad af stationshuset .................................................... 4,000 kronor.

Genom denna tillbyggnad afses att erhålla förbättrad boställslägenhet.

Denna består nu af allenast tvenne undermåliga rum. Härjemte

skulle genom tillbyggnaden erhållas resgodsrum, hvaraf stationen nu

är i saknad.

Vid Spannarp:

Uppförande af boställshus jemte uthus för tre stations
karlar.

.................................................................................... 14,200 kronor.

Bostäder för de tre stationskarlarne vid denna station finnas icke

i stationens närhet att hyra.

Vid Ekeby:

Utvidgning af spårsystemet ..................................................... 11,500 kronor.

Utvidgningen är nödvändig i anseende till trafikens ökning, särskilt

å bibanan till Skromberga.

Vid Säby:

Uppförande af boställshus jemte uthus................................. 16,000 kronor.

Bostäder saknas alldeles å platsen och få nu hyras för stationsmästaren

i Landskrona och för en banbetjent i en lägenhet en kilometer

från stationen.

Vid Helsingborgs ångfärjestation:

Utvidgning af spårsystemet...................................................... 31,000 kronor.

Nuvarande spårutrymmet är så knappt, att den stora trafiken endast

med yttersta svårighet kunnat ombesörjas med anlitande af sådana åtgärder

som begagnande af hamnens kajspår, anordnande af vexlingståg

till Helsingborgs centralstation och, då utrymme der ej heller funnits,

extratåg uppåt linien, hvilka anordningar naturligen blifva tidsödande

och kostsamma.

Uppförande af afträde med sammanbygdt olje- och lamprum 2,900 kronor.

Dessa anläggningar äro behöfliga, sedan numera vid stationen blifvit

uppfördt ett stationshus.

Uppförande af kolbås

6,000 kronor.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Sjette hufvudtiteln.

Det kolupplag, som för närvarande finnes, är alldeles otillräckligt

såväl för vinterbehofvet i Helsingborg som för de derstädes levererade

stenkol, som ej omedelbart kunna lastas på jernvägsvagnar.

Uppförande af stall för fem lokomotiv jemte vattenledning 26,600 kronor.

De å Helsingborgs centralstation varande, statens jern vägar till
-

höriga stallen äro ej tillräckliga att inhysa befintliga maskiner, utan

måste fem sådana hvarje natt stå ute.

Nedläggning af ny 15 meters lokomotiv-vändskifva......... 12,000 kronor.

Denna anläggning är nödvändig i samband med uppförandet af

förenämnda stallbyggnad.

Uppförande af vagnbod............................................................. 10,000 kronor.

Denna vagnbod är behöflig till skyddande af vagnar, som härstädes

skola undergå föreskrifven revision.

Samtliga ifrågasatta anordningar vid denna station äro afsedda att,

i likhet med stationshuset, blifva provisoriska. Den alltjemt stigande

trafiken och det i följd häraf allt otillräckligare utrymmet vid såväl

central- som ångfärjestationen medgifva dock icke uppskof med dessa

anläggningar under afvaktan på lösningen af frågan om permanent

stationsanläggning.

Vid Rögle:

Utvidgning af spårsystemet jemte jordförvärf .................. 13,400 kronor.

Stationens trafik har högst betydligt ökats, särskildt sedan moderna

lastningsanordningar der af traktens industriidkare inrättats, och kräfver

nu ökadt spårutrymme.

Uppförande af boställshus ........................................................ 10,000 kronor.

Härmed afses erhållande af lägenheter för tre stationskarlar, för

hvilka bostäder icke på tillräckligt nära afstånd från stationen kunna

få hyras.

Vid Engelholm:

Uppförande af stall för sex lokomotiv ................................ 42,000 kronor.

Behofvet af dessa stallrum framhölls redan i styrelsens underdåniga

skrifvelse den 17 december 1897; och gör sig detta behof på grund

af den alltjemt stegrade trafiken mer och mer gällande. Då särskildt

i Malmö lokomotivstallrummens antal i följd af bristande byggnadsplats

icke kan ökas, måste allt flera af de i vestkustbanans trafik använda

s. 151 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtiteln.

151

lokomotiven förläggas till Engelholm, i den mån stallrum kan beredas

dem der. För närvarande stå i Malmö 6 å 7 lokomotiv hvarje natt ute.

Uppförande af öfverliggningshus............................................. 18,500 kronor.

Härmed afses att erhålla ett fyllnadsbelopp till det af 1897 års

Riksdag beviljade anslag af 72,000 kronor till lokomotivstall, vattentorn

och öfverliggningsrum, hvilket anslag till följd af såväl stegrade pris

å materialier och arbete som ökning i antalet öfverliggande personal

befunnits otillräckligt.

Utvidgning af kolbåsarna ......................................................... 15,000 kronor.

Härmed afses anordnandet af en kolbrygga för kolens billigare och

lämpligare transport samt anordnande af bås med tak för svenska stenkol.

Vid Grefvie:

Utvidgning af spårsystemet....................................................... 4,300 kronor.

Den växande rörelsen vid stationen kan icke vidare tillgodoses

utan ökadt spårutrymme.

Uppförande af boställshus ....................................................... 10,000 kronor.

För denna anläggning förefinnas samma skäl, som här ofvan anförts

för uppförande af boställshus vid Rögle station.

Vid Bästad:

Förlängning af stickspår och ökning af lastplanen........... 5,700 kronor.

Anordningen är nödvändig för att kunna tillgodose den ökade

vagnslasttrafiken.

Vid Laholm:

Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................... 1,800 kronor.

Tillbyggnaden är af nöden dels för att kunna förvara allt stationens

styckegods under tak, dels för att eg a tillgång till ett mindre godsexpeditionsrum,

hvarom upprepade framställningar gjorts från allmänheten.

Vid Veinge:

Utvidgning af spårsystemet och tillbyggnad af stationshuset.

......................................................................................... 44,000 kronor.

I anledning af ökad trafik och inledandet å stationen af en ny

bana från Markaryd måste stationen ombyggas och utvidgas för en

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Sjette hufvudtiteln.

beräknad kostnad af 90,000 kronor, deraf statsverket skall, jemlikt

Eders Kongl. Maj:ts nådiga bestämmelse i bref den 14 oktober 1898,

tillhandahålla ofvan begärda anslagsbelopp.

Vid Genevad och Trönninge:

Utvidgning af spårsystemen......................................................... 4,200 kronor.

Den växande trafiken särskildt från de i år anlagda stora tegelbruken

invid dessa stationer fordrar ökade spårutrymmen, beräknade

att kosta 2,800 kronor å förra och 1,400 kronor å senare stället.

Vid Halmstad:

Utvidgning af spårsystemet..................................................... 6,000 kronor.

Den utvidgning, som för beviljadt och innevarande år lyftadt anslag

af 8,000 kronor utförts, har visat sig otillräcklig med anledning

af det stora antal möteståg, som enligt nu gällande tågordning måste

på en gång å stationen emottagas.

Uppförande af stall för två lokomotiv ............................... 13,000 kronor.

Behofvet af dessa stallrum har redan den 17 december 1897 i

underdånighet anmälts. Åtta staten tillhöriga lokomotivstallrum finnas

vid stationen. Tio statens lokomotiv öfvernatta der.

Vid Getinge:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 5,300 kronor.

Trafiken från flera nytillkomna industriella anläggningar invid stationen

nödvändiggör flera uppställningsspår och stickspår för vagnar.

Vid Heberg:

Utvidgning af spårsystemet...............,......................................... 1,500 kronor.

Vid stationen saknas mötesspår af tillräcklig längd för vanliga tåg,

hvilket vållar svårigheter vid tågdirigeringen och tidtabellernas uppgörande.

Vid Skrea och Lis:

Uppförande af afträden, godsbodar och lastkajer samt i sammanhang

dermed utvidgning af spårsystemen ............................. 5,900 kronor.

Dessa förut varande hållplatser, som den 1 oktober 1898 öppnats

för fullständig trafik, sakna nämnda nödvändiga anordningar. Kost
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln. 153

naderna äro beräknade till 3,900 kronor å förra och 2,000 kronor å

senare stället.

o

Vid Åsido ster:

Förlängning af stickspår.............................................................. 800 kronor.

Anordningen är nödvändig för uppställning af vagnar, som eljest

blifva hindrande vid tågmöten.

Vid Fjär ås: •

Utvidgning af spårsystemet......................................................... 2,900 kronor.

Här föreligga samma motiv, som anförts under »Heberg».

Vid Kongsbacka:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 5,500 kronor.

Ett fjerde spår är nödvändigt för uppställning af stationens vagnar

vid de tillfällen, då, numera dagligen, tre tåg samtidigt emottagas på

stationen.

Vid Anneberg:

Tillbyggnad af godsmagasinet. .................................................. 1,500 kronor.

Det nuvarande godsmagasinet är otillräckligt för att kunna rymma

stationens styckegods.

Vid Fässberg:

Utvidgning af spårsystemet......................................................... 4,900 kronor.

För denna utvidgning föreligga samma motiv, som anförts under

»Heberg».

Vid Sundsvall:

Tillbyggnad af ilgodsmagasinet ................................................ 3,000 kronor.

Tillbyggnaden är nödvändig på grund af ökad ilgodsmängd.

Vid Viskan:

Utvidgning af spårsystemet........................................................ 1,300 kronor.

Spårutrymmet är numera för ringa för den ökade rörelsen.

o

Vid Ange:

Utläggning af ett föreningsspår................................................ 1,500 kronor.

Bth. till Riksd. Prot. 1899. 1 Smil. 1 Äfd. 1 Häft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Sjette hufyudtiteln.

Behöflig! för underlättande af vexlingsrörelser med persontågen vid

deras möten.

Vid Bräcke:

Tillbyggnad af kolbåsen............................................................ 3,400 kronor.

Nuvarande bås rymmer endast omkring tre fjerdedelar af årsbehofvet,

hvilket visat sig olägligt och kostsamt med afseende å koltransporterna.

Vid Östersund:

Tillbyggnad af verkstaden samt ändring och utvidgning

af spårsystemet................................................................... 22,300 kronor.

Beträffande detta anslagsbebof hänvisas till hvad som här nedan

blifvit under rubrik »Verkstadsanläggningar» särskild! anfördt angående

utvidgning af reparationsverkstäderna för lokomotiv i Norrland.

Vid Tång:

Utvidgning af spårsystemet ........................................................ 2,000 kronor.

Den ökade vagnslast- och styckegodstrafiken fordrar större spårutrymme.

Vid Krokom:

Utvidgning af spårsystemet ..................................................... 6,600 kronor.

Utläggning af ett tredje spår är erforderligt till följd af trafiken

från den i stationens närhet anlagda Hissmoforsens fabrik.

Vid Hjerpen:

Uppförande af ett lokomotivstall af trä................................. 5,300 kronor.

Under vintertrafiken äfvensom då extratåg förekomma har hittills

ett lokomotiv måst stå ute.

o

Vid Are:

Tillbyggnad af stationshuset .................................................. 4,000 kronor.

Afser erhållandet af större expeditions- och resgodsrum, som äro

af nöden i följd af den sommartiden mycket ökade persontrafiken.

Vid Dufed:

Tillbyggnad af kolbåsen......

.... 1,200 kronor.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Sjette hufvudtiteln.

Nuvarande kolbås rymmer ej de kolmängder, som samtidigt måste

vid stationen uppläggas.

Vid Gefsjön:

Påbyggnad af stationshuset...................................................... 5,000 kronor.

Stationsmästarens nuvarande bostad är ur såväl helso- som ut
rymmessynpunkt

alldeles olämplig, hvarför afses att få en bättre sådan

och samtidigt dermed bättre lokaler å nedre botten för trafikbehofvet.

Vid Längsele, Sollefteå och Mellansel:

Tillbyggnad af kolbås samt uppförande af ved- och

koksbodar ............................................................................. 6,100 kronor.

Nuvarande bås rymma icke de kolmängder, som samtidigt måste

der uppläggas, och bodar för lokomotivstallens koks- och vedförråd

saknas alldeles.

Linien Längsele—Selsjön:

Stationsanläggning..................................................................... 32,000 kronor.

Denna stationsanläggning är afsedd att tillgodose trafiken till och

från det i omedelbar närhet af jernvägen vid nuvarande hållplatsen

österåsen — 7 kilometer från Längsele och 13 kilometer från Selsjön

— på nådig befallning under byggnad varande lungsotssanatoriet. Förutom

nämnda trafik och den persontrafik, som redan upptages vid

nämnda hållplats, kan vid den blifvande stationen påräknas godstrafik

från de i trakten belägna betydliga byarne inom Eds socken samt från

de folkrika socknarna högre upp utmed Ångermanelfven.

Vid Björna:

Uppförande af kolbås samt ved- och koksbod..................... 2,300 kronor.

Nuvarande kolbås är provisoriskt och mycket bristfälligt. Vedbodar

saknas.

Vid Svartön:

Uppförande af boställshus för sex stationskarlar............... 17,100 kronor.

Här tjenstgöra 32 stationskarlar, af hvilka minst 19 anses böra

vara ordinarie; bostäder finnas nu endast för 7 stycken.

Fortsättning af anläggningar för lossning af stenkol och terrassering af

plats för malmupplag ..................................................... 100,000 kronor.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Sjette hufvudtiteln.

Sedan jernvägsstyrelsen till Eders Kongl. Maj:t ingifvit sin underdåniga

anmälan om behofvet af de medel, tillsammans 49,200 kronor,

som 1898 års Riksdag sedermera beviljade till påbörjande af anläggning

för lossning af stenkol samt »terrassering af plats för malmupplag»,

allt å Svartön vid Luleå, har malmtillförseln till denna plats ökats

ytterst betydligt, ej mindre från aktiebolaget Gellivare malmfälts malmtägter

vid Malmberget än äfven från aktiebolaget Frejas malmtägter

vid Koskulls kulle, hvilka senare från början af innevarande sommar

(1898) bearbetats. Sålunda hafva under tiden november 1896—oktober

1897 till Svartön nedförts 572,101 ton malm men under tiden november

1897—oktober 1898 ej mindre än 875,223 ton malm. Gifvetvis hafva

härigenom behofven af upplagsplatser å Svartön för malm och stenkol

— af hvilka senare för jernvägsdriften nu måste beräknas en åtgång

af omkring 40,000 ton pr år — ytterligare ökats, och kräfver dessa

behofs afhjelpande vidtomfattande åtgärder derstädes inom de närmaste

åren. Genom afplanering af lämpliga platser i vida större skala, än

med förenämnda anvisade medel, hvilka mestadels redan i år kommit

till användning, kunnat ske, och de dervid bortschaktade jordmassornas

utfyllande utmed vestra Svartöstranden skulle för båda de förenämnda

behofven afsedda utrymmen kunna erhållas, och skulle derjemte erforderliga

anordningar för de stora kolmängdernas emottagande kunna

utföras. Till fortsättning af de, enligt hvad ofvan anmälts, påbörjade

anläggningarna begäres nu det belopp, 100,000 kronor, som för ändamålet

kan under de närmaste två åren komma till användning, nemligen

40,000 kronor för år 1899 och resten för år 1900.

Förlängning af malmsorteringsspår .......................................... 2,150 kronor.

Denna förlängning är nödvändig med anledning af den ökade

malmtrafiken, särskildt fraktandet af stybbmalm.

Vid Luleå:

Utvidgning af spårsystemet och nedläggning af en

vagnvåg............................................................................... 20,900 kronor.

Nuvarande spårutrymmet är otillräckligt för trafikbehofvet. Vagnvågen

afses för direkt vågning af till Svartön adresserade malmvagnar,

hvarigenom en hel del vexling der inbesparas, samt skall tillika utgöra

reservvåg, enär nu endast en våg (den å Svartön) finnes.

Utläggning af lastkajspår ........................................................ 5,800 kronor.

Utläggningen är behöflig för tillgodoseende af vagnslasttrafiken.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

157

Vid Sunderby:

Uppförande af boställshus för station smästaren och en pumpare jemte

uthus....................................................................i................ 10,800 kronor.

Utrymmet i stationshuset är otillräckligt för tjenstelokaler och bostäder

samtidigt. Pumparens familj har hittills inhysts i vattentornet,

hvilket icke vidare torde böra förekomma.

Vid Säfvast:

Uppförande af uthus till banmästarestugan........................ 1,100 kronor.

Till denna banmästarestuga saknas uthus.

Vid Boden:

Nedläggning af en vagnvåg ................................................... 3,500 kronor.

Denna anläggning är erforderlig, enär dylik våg icke finnes på

hufvudlinien mellan Bräcke och Boden.

Lokomotivstallbyggnad för 8 lokomotiv med vändskifva

och spår ............................................................................. 110,400 kronor.

Då Bodens station med hänsyn till dess egenskap af knutpunkt

för banor från fyra olika håll måste blifva en hufvudstation för maskinförvaltningen

vid öfre Norrlands jernvägslinier, erfordras uppställningsplatser

för lokomotiv till vida större antal, än som för närvarande

finnes. Med hänsyn till den vigtiga maskinstationens framtida utveckling

sker detta lämpligast så, att en ny stallkomplex med vändskifva,

kolbås och ditledande spår anordnas på den hittills obegagnade nordöstra

delen af stationsområdet; och böra dit förläggas icke allenast de

stall, som för den stegrade malmtrafiken erfordras, jemte de, som enligt

arbetsplanen för banan till Ytter-Morjärv skola vid stationen uppföras,

utan jemväl en del af dem, som ursprungligen i enlighet med

1895 och 1897 års Riksdagars beslut varit afsedda att förläggas till

Svartön, hvarest, på grund deraf att malmupplagen med deras uppfartsoch

utfartsspår kräfva allt större utrymme, maskinafdelningens byggnader

torde böra inskränkas till minsta möjliga omfång. Af de 10

stallrum, till hvilka förstnämnda Riksdag anvisat medel, 50,000 kronor,

äro endast 6 uppförda för en kostnad, som i följd af betydligt stegrade

arbets- och materialpris uppgått till omkring 38,000 kronor. Af de 10

stallrum, till hvilka sistnämnda Riksdag anvisat 63,400 kronor, är ännu

intet uppfördt, alldenstund den afsedda platsen för desamma hittills

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Sjette hufyudtiteln.

icke kunnat för ändamålet disponeras. Möjlighet förefinnes emellertid

att under år 1899 börja denna stallanläggning, hvilken dock af ofvan

angifna skäl synes böra inskränkas till 6 stallrum; och beräknas dessa

komma att kosta 40,000 kronor. De af förstnämnda anslag återstående

omkring 12,000 kronor skulle emellertid tillsvidare reserveras, för den

händelse vexlingstjensten å Svartön skulle kräfva ytterligare ett lokomotiv

och rum för sådant. Genom nu omförmälda anordning skulle af 1897

års anslag enligt beräkning ett belopp af 23,400 kronor blifva disponibelt

till annat ändamål; och hemställer styrelsen derför, att detta belopp

måtte få användas till påbörjande af den nya stallanläggningen

vid Boden, hvarigenom det ofvan såsom erforderligt angifna särskilda

anslaget härtill skulle kunna nedsättas från 110,400 kronor till 87,000

kronor.

Uppförande af kolbås jemte kolgifningsbrygga med anordning

af koltransport från Svartön med återgående

tomma malmvagnar ................................................ 30,200 kronor.

Anordningen, som afser att åstadkomma besparingar såväl med afseende

å arbetslöner som rullande materiel, är behöflig vid den stora

lokomotivstationen.

Fullbordande af den påbörjade reparationsverkstaden ... 53,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 24 februari 1898 har jernvägsstyrelsen

anmält behofvet af detta belopp och hemstält, att detsamma måtte få

utgå af tillgängliga öfverskott å anvisade medel till jernvägsanläggningen

genom öfre Norrland. I öfrigt hänvisas rörande detta anslagsbehof

till hvad här nedan under rubrik »Verkstadsanläggningar» auföres.

Vid Ljuså:

Uppförande af boställshus för stationsmästaren och en

pumpare jemte uthus ......................................................... 10,800 kronor.

Till uppförande af dessa byggnader föreligga samma skäl, som här

ofvan anförts under »Sunderby». Pumparen inhyses för närvarande i

godsmagasinet.

Vid Sandträsk:

Uppförande af boställshus för stationsmästaren och en

pumpare jemte uthus ......................................................... 10,900 kronor.

Härför förefinnas samma motiv, som anförts under »Sunderby».

s. 159 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

159

Vid Lakaträsk:

Uppförande af stall för två lokomotiv ................................. 17,300 kronor.

De båda lokomotiv, som här vintertiden öfvernatta, kunna i det

provisoriska skjul, der de nu inhysas, hvarken skyddas för frost eller

tillbörligen skötas.

Vid Murjek:

Utvidgning af spårsystemet....................................................... 6,500 kronor.

Härmed afses ett tredje spår för att mellan Boden och Gellivare

hafva en station, der tre tåg kunna mötas och der vid tågrubbningar

instälda tåg kunna uppställas.

Vid Polcirkeln:

Uppförande af boställshus för stationsmästaren och en

pumpare jemte uthus......................................................... 10,900 kronor.

För dessa byggnaders uppförande förefinnas samma motiv, som

anförts under »Sunderby».

Vid Nattavara:

Uppförande af stall för två lokomotiv ................................. 15,800 kronor.

Här föreligga samma motiv, som anförts under 2>L ak aträsk».

Fullbordande af kolbåsanläggning........................................... 2,100 kronor.

Anläggningen, som för att motsvara det ökade behofvet måst tilltagas

i större skala, än som afsetts med det för år 1898 beviljade anslaget,

1,500 kronor, kräfver för sitt fullbordande nu begärda belopp.

Linien Nattavara—Nuortikon:

Anläggning af en tågmötesplats............................................... 8,000 kronor.

Behofvet af denna mötesplats är redan i jernvägsstyrelsens underdåniga

skrifvelse den 7 februari 1898 anmäldt i sammanhang med utlåtande

rörande ifrågasatta och nu utförda anläggning för statens räkning

af jernväg från Koskulls kulle till Gellivare; och anmäles detta

behof nu ånyo till åtlydnad af föreskrift i nådiga brefvet den 27 maj

1898 angående berörda anläggning.

Vid Gellivare:

Uppförande af boställshus med sex lägenheter jemte uthus

för stationskarlar......................................................... 17,000 kronor.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Sjette hufrudtiteln.

I Gellivare tjenstgöra 15 stationskarlar, af hvilka minst 10 böra

vara ordinarie. Bostäder finnas nu för fyra. Möjligbeten att i Norrbotten

erhålla dugligt folk beror till väsentlig del på att kunna tillhandahålla

för det hårda klimatet lämpliga bostäder.

Uppförande af boställshus med sex lägenheter jemte

uthus för maskinpersonal ............................................. 17,200 kronor.

En del af maskinpersonalen inhyses för närvarande i provisionel^

baracker.

Uppförande af en kolutlemningsbrygga med decauville
spår.

........................................................................................... 4,500 kronor.

Anläggningen afser att väsentligen inbespara arbetslönerna vid kolutlemningen.

Vid Malmberget:

Uppförande af boställshus med sex lägenheter jemte

uthus för stationskarlar...................................................... 17,000 kronor.

Här tjenstgöra 16 stationskarlar, af hvilka minst 10 böra vara

ordinarie. Bostäder finnas för fyra. För uppförandet af byggnaderna

förefinnas samma motiv, som anförts under »Gellivare».

Uppförande af boställshus med sex lägenheter jemte uthus

för maskinpersonal...................................................... 17,000 kronor.

Härför föreligga samma motiv, som anförts under »Gellivare».

Fullbordande af öfverliggningshus............................................ 7,600 kronor.

Detta hus, som uppföres med af Eders Kongl. Maj:t anvisade

9,000 kronor af öfverskottsmedel från de till Gellivarebanans kompletterande

beviljade anslag, har med anledning af den stora bristen på

öfverliggningsrum och bostäder måst tilltagas af samma storlek som

det förut befintliga boställshuset. alltså med sex lägenheter, och kräfver

för sitt fullbordande nu begärda tilläggsanslag.

Vid Lakaträsk, Polcirkeln och Mattavara:

Utläggning af kollossningsspår ............................................... 6,700 kronor.

Dessa spår, som beräknats kosta, vid Lakaträsk 2,750 kronor, vid

Polcirkeln 2,050 kronor och vid Nattavara 1,900 kronor, äro nödvändiga

med anledning deraf, att lossningen af ankomna kollaster eljest

måste ske från hufvudspåret, der vagnarna endast kortare stunder

kunna qvarstå mellan de många framgående bantågen.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Sjette hufviidtiteln.

Till fullföljande af anordningar för vexel förreglingsoch

förbättrade signalapparater vid stationer å

bandelar, på hvilka nattåg framgå.......................... 100,000 kronor.

50,000 kTorju7 750 kronor

Diverse arbeten:

för vestkustbanan................................

för c)friga statsbanor..............................

Med hänsyn till jernvägsnätets och trafikens utveckling är det nödvändigt

att hafva för diverse arbeten erforderliga medel tillgängliga för

tillgodoseendet af sådana behof, hvilka ej kunna under längre tid i förväg

förutses men dock måste utan dröjsmål fyllas.

Verkstadsanläggningar.

Under de sista åren har statens jernvägars rullande materiel högst

betydligt ökats; och ej mindre byggandet af banorna mellan Krylbo

och Örebro, i Bohuslän samt mellan Gellivare och riksgränsen, än

äfven den ofantligt stegrade rörelsen på det redan trafikerade jernbanenätet

komma otvifvelaktigt att föranleda en så stor ytterligare ökning

af den rullande materielen, att denna måste förutses inom några år

komma att uppgå till minst 600 lokomotiv och 16,000 vagnar (bogievagn

dervid räknad = 2 vagnar).

Med tillväxten af materielen har hittills emellertid ej på långt när

följt en motsvarande utvidgning af reparationsverkstäderna. De norrländska

bandelarne hafva visserligen nödtorftigt blifvit tillgodosedda

genom utvidgning af verkstadsanläggningen i Östersund under åren

1896 och 1897 för ett belopp af tillsammans 21,500 kronor, hvarjemte

med hänsyn till malmtrafiken å Gellivarebanan en verkstadsbyggnad i

Boden påbörjats för en anslagssumma af 100,000 kronor, deraf cirka

10,000 kronor användts för inköp af mark. För de södra banorna har

åter endast hvad bogievagnsmaterielen angår i viss mån blifvit sörjdt

genom påbörjandet af en verkstad vid Tomteboda. Otillräckligheten

af dertill hittills beviljade anslag har styrelsen dock upprepade gånger

framhållit.

Hvad som återhållit styrelsen från att förr än nu framlägga behofvet

af utvidgade reparationsverkstäder för lokomotiv i mellersta och

södra Sverige och äfven föranledt styrelsen att, ej upptaga den af

1893 års jernvägskomité framkastade tanken på en anläggning i Elmhult

har varit;

Bill. till Riksd. P)''ot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Centralverkstad

för reparation

af

lokomotiv för

mellersta och

södra Sveriges

statsbanor.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Sjette hiifvudtitelu.

dels t. f. generalstabschefens uttalande i underdånigt: utlåtande den

20 december 1893 angående ifrågasatt anläggande af en verkstad vid

Tomteboda, gående derpå ut att en utvidgning af de i kustorterna belägna

verkstäderna och förråden måste ur militär synpunkt anses såsom

synnerligen olämplig;

dels den väntade tillväxten af trafiken på Göteborgs, Malmö och

Liljeholmens bangårdar, hvilken torde kräfva utvidgningar och förändringar

af dessa stationer, så vidtomfattande, åtminstone hvad den

förstnämnda angår, att rent af en förflyttning af reparationsverkstäderna

ej synts osannolik;

dels kännedom om att systemet med en central verkstad för lokomotivreparationer

i utlandet med allt större framgång tillämpades;

dels i sammanhang dermed utsigten att efter öppnandet af Örebro

—Krylbobanan kunna framlägga förslag om en dylik anläggning inom

ett område, hvilket på samma gång vore centralt för alla statsbanorna

söder om Ange och motsvarade t. f. generalstabschefens i hans ofvannämnda

utlåtande uttalade åsigt, att statens nya reparationsverkstäder

borde förläggas till någon plats mellan Venern, Vettern och Hjelmaren;
dels

i viss mån äfven ovissheten angående trafikdistriktens antal

och respektive områden.

Under de sista åren har nu visat sig, att efter all sannolikhet en

flyttning af verkstäderna i Göteborg blifver nödvändig, och att något

ytterligare område för utvidgning af verkstäderna i Malmö och vid

Liljeholmen ej kan vinnas, hvadan frågan om förstoringen af någon af

dessa verkstäder måste anses förfallen. Deremot har det utrönts, att

omedelbart invid Örebro stad, hvilken efter Örebro—Krylbobanans

byggande som statsbana blifver medelpunkten för statsbanorna söder

om Ange, en synnerligen lämplig plats finnes för anläggandet af en

dylik verkstad.

Visserligen har styrelsen låtit sig angeläget vara att för fullständig

utrednings skull äfven granska förhållandena vid andra centrala orter,

och har styrelsen dervid fäst sin uppmärksamhet äfven på Motala, som

vid granskningen befanns vara den enda plats utom Örebro, hvilken

för ändamålet erbjuder följande afsevärda fördelar, nemligen:

l:o) behöfligt jordområde med god byggnadsgrund, tillhörande

staten och ej för annat statsändamål taget i anspråk samt dessutom

stort nog äfven för framtida utveckling af anläggningen;

2:o) riklig vattentillgång och vattentransportväg i närheten;

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Sjette hufvudtiteln.

3:o) tillgång på bostäder åt arbetarne utan byggnadsföretag från

statens sida;

4:o) riklig tillgång på lifsförnödenheter; samt

5:o) möjlighet att erhålla elektrisk drifkraft.

Vid jemförelse mellan Örebro och Motala har nu utrönts att, hvad

punkterna l:o) och 2:o) angår, de båda orterna kunna anses likstälda,

att, i fråga om tillgång till bostäder och lifsförnödenheter, Motala är

väsentligt underlägset Örebro, samt att billig elektrisk drifkraft kan

erhållas i Örebro från en närbelägen, med vattenkraft drifven stor

elektrisk anläggning, under det att i Motala färdig tillgång till dylik

drifkraft för närvarande saknas. Visserligen har styrelsen på grund

deraf att staten eger vattenfall i Motala ström tagit i öfvervägande

frågan om att i samband med en eventuel verkstadsanläggning bygga

ett eget elektriskt verk, men då det visat sig, att kostnaderna endast

för vattenbyggnaderna dervid måste beräknas blifva så höga, att de

ej stå i rimligt förhållande till den drifkraft, som erfordras i verkstaden,

har frågan fått förfalla.

Med fästadt afseende å nu angifna förhållanden och då Örebro både

i administrativt hänseende såsom en af andra distriktets hufvudorter

och ur militär synpunkt — såsom beläget mellan Venern, Vettern och

Hjelmaren — har afgjordt företräde framför Motala, så är enligt styrelsens

mening Örebro den lämpligaste orten för verkstadsanläggningen.

Hvad det närmare bestämmandet af platsen beträffar, har styrelsen

efter jemförande undersökningar af de obebyggda fälten omkring

Örebro funnit, att de så kallade Alnängarne, belägna öster och norr

om staden mellan Lillån och Svartån, erbjuda den bästa och lämpligast

belägna platsen för anläggningen.

För bedömandet af anläggningens omfång får styrelsen i underdånighet

anföra följande.

Efter fullbordandet vid 1899 års slut af nu kontraherade leveranser

kommer antalet lokomotiv på de tre södra distrikten att utgöra 426

stycken, och det torde, med hänsyn till den uppenbara otillräckligheten

af denna dragkraft, vara att förutse, att inom få,år lokomotivens antal

derstädes kommer att uppgå till 450 stycken. För dessa maskiners

reparation skulle, om ingen utvidgning af reparationsverkstäderna i

dessa distrikt egde rum, finnas disponibla, på första distriktet 19 platser,

på andra distriktet 17 platser och på tredje distriktet 14 platser, eller

inalles 50 platser. En reparationsplats skulle sålunda motsvara 9 lokomotiv,

under det att enligt vanliga beräkningsgrunder en sådan plats

bör finnas för hvart femte lokomotiv, en relation som i vårt land, med

s. 164 Kontrollera mot PDF

Utvidgning

af reparationsverkstäderna

för

lokomotiv i

Norrland.

164 Sjette hufvudtiteln.

hänsyn till det utsträckta reparationsarbetet i lokomotivstallarne, väl

bör kunna något modifieras, dock ej mera än till 6 å 7 lokomotiv för

hvarje plats. Häraf följer, att antalet behöfliga nya reparationsplatser

inom några år kommer att utgöra allra minst 20.

Det förslag, som styrelsen med hänsyn såväl härtill som till de

lokala förhållandena samt efter mönster af dylika nya anläggningar

i utlandet låtit uppgöra till en centralreparationsverkstad för lokomotiv,

bär beräknats komma att betinga en kostnad af ungefär 500,000 kronor,

afsedd att användas under två år med 350,000 kronor under det första

och 150,000 kronor under det andra året.

Planen för anläggningen innebär möjlighet att utan svårighet utvidga

verkstäderna, om så skulle påfordras, med ytterligare 40 platser

och deröfver, hvadan sålunda intet hinder möter att, i händelse den

nuvarande lokomotivreparationsverkstaden i Göteborg måste bortflyttas,

i vederbörlig proportion förstora den nu föreslagna anläggningen i

Örebro.

I sammanhang härmed anser sig styrelsen böra omnämna, att

Alnängarne dessutom för en eventuel anläggning af en reparationsverkstad

för godsvagnar bredvid lokomotivreparationsverkstaden erbjuda

beliöfligt område med för detta ändamål tillräckligt god grund.

Till följd af det norrländska trafikdistriktets ökning har antalet af

de lokomotiv, som skola underhållas af verkstäderna i Östersund och

Bollnäs, ökats så, att behof af ytterligare 6 platser för lokomotivreparationer

förefinnes. Med hänsyn till de nuvarande anläggningarnes

lokala förhållanden erhållas dessa platser billigast genom att utvidga

Östersunds verkstad med 2 och Bodens med 4 platser. Kostnaderna

äro beräknade för Östersund till 22,300 kronor och för Boden till

53,000 kronor.

Hvad utvidgningen af reparationsverkstaden i Boden angår, har

Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 13 sistlidne maj förklarat sig

vilja framdeles meddela beslut rörande styrelsens uti ofvan berörda

underdåniga skrifvelse den 24 februari 1898 gjorda framställning angående

anvisande af qiedel till betäckande af kostnaden för fullbordande

af verkstadsbyggnaden i Boden äfvensom till utförande af i sammanhang

dermed såsom nödvändiga ansedda anläggningar; och får styrelsen

härmed i underdånighet förnya den af styrelsen i förenämnda skrifvelse

gjorda hemställan.»

Sedan jern vägsstyrelsen härefter närmare redogjort för det ifrågasatta

anslaget till verkstadsutvidgning vid Tomteboda, yttrar styrelsen

angående verkstaden i Bollnäs följande:

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Sjette hufvudtiteln.

»Sedan flera år tillbaka har en afdelning af verkstaden i Bollnäs

användts för tillverkning af spårvexlar, hvarigenom statsbanornas förseende

med förbättrade spårvexlar kunnat ske med långt mindre kostnad,

än om för tillverkningen enskilda verkstäder måst anlitas. Emellertid

bär år efter år det härför nödvändiga verkstadsområdet blifvit allt

mera behöfligt för uppställandet af ökadt antal verktygsmaskiner. Då

den nämnda fabrikationen af spårvexlar ej torde böra afbrytas, är en

utvidgning af verkstaden i Bollnäs derför af behofvet i hög grad påkallad.

Denna utvidgning anser styrelsen böra ske på det sätt, att,

om spårvexeltillverkningen skulle minskas eller i framtiden anses böra

förläggas till annan ort, det ökade området utan nämnvärd förändring

kunde sammanslås med den befintliga verkstaden för reparation af godsvagnar,

hvars förstorande otvifvelaktigt framdeles blir erforderligt, om

ock anläggningen i Bollnäs ej bör få öfverskrida gränsen för en mindre

reparationsverkstad. Kostnaden för ifrågavarande utvidgning är, såsom

ofvan angifvits, beräknad till 51,000 kronor.»

Summan af förenämnda nu föreslagna anslagsbelopp uppgår, fortsätter

jernvägsstyrelsen, till 2,450,000 kronor, deraf för vestkustbanan

362.400 kronor, och utgör den andel af dessa två belopp, som belöper

sig å maskinafdelningen, respektive 1,126,000 kronor och 131,600

kronor.

Den angifna totalsumman, 2,450,000 kronor, skulle emellertid, enligt

hvad jernvägsstyrelsen vidare anför, komma att, minskas dels med

23.400 kronor, derest bifall lemnades till styrelsens förslag att för påbörjande

af den nya lokomotivstallanläggningen i Boden finge användas

ett belopp af samma storlek af de medel, 1897 års Riksdaghmvisat till

uppförande af ett lokomotivstall å Svartön, och dels med 53,000 kronor,

derest detta belopp finge för fullbordande af reparationsverkstaden vid

Boden af styrelsen tagas från tillgängligt öfverskott å anvisade medel

till jern vägsanläggningen genom öfre Norrland. Om dessa utgifter

ordnas enligt styrelsens förslag, erfordras alltså för tillgodoseende

af det af jernvägsstyrelsen i öfrigt anmälda behofvet af nya byggnader

och anläggningar ett anslagsbelopp af 2,373,600 kronor.

Enär det vore af högsta vigt, att en del af de af jernvägsstyrelsen

föreslagna arbetena redan under innevarande år helt eller delvis komme

till utförande, har styrelsen derjemte föreslagit, att de för vissa uppräknade

arbeten erforderliga belopp, tillsammans 683,100 kronor, måtte

redan för innevarande år ställas till styrelsens förfogande.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Sjette hufvud titel n.

I den lemnade redogörelsen för anslagsbehofven har jernvägsstyrelsen

beträffande fullbordandet af verkstadsbyggnaden vid Boden, hvartill

begärts 53,000 kronor, åberopat sin underdåniga skrifvelse den 24

februari nästlidna år och Eders Kongl. Maj:ts svar derå den 13 nästpåföljande

maj. I anledning häraf tillåter jag mig erinra om följande.

Sedan 1895 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, medgifvit, att för uppförande af en vagnreparationsverkstad

vid Boden finge af de till arbetena å stambanan mellan Vännäs

(Nyby) och Öfver-Luleå (Boden) af Riksdagen beviljade medel användas

ett belopp af 100,000 kronor, och Eders Kongl. Maj:t genom

nådigt bref den 17 maj 1895 tillåtit, att af det till verkstadsbyggnaden

afsedda belopp af 100,000 kronor högst 10,559 kronor finge af

jernvägsstyrelsen användas till inlösen af visst till plan derför erforderligt

jordområde, har jernvägsstyrelsen uti sin ifrågavarande skrifvelse

den 24 februari 1898 anmält, att det för sjelfva byggnadens uppförande

sålunda återstående beloppet, 89,441 kronor, vid arbetets utförande befunnits

otillräckligt, i det nemligen byggnaden kunde beräknas för sitt

fullbordande, utom kostnaden för jordförvärfvet, kräfva en summa af

17,441 kronor utöfver de 100,000 kronor, som för densamma ursprungligen

beräknats, samt att emellertid ytterligare en del arbeten erfordrades,

innan verkstaden kunde tagas i anspråk för begagnande, nemligen uppförande

af särskildt ångpannehus med fristående skorsten samt anordnande

af värmeledniug och elektrisk belysning, för hvilka anläggningar

kostnaden beräknats till sammanlagdt 25,000 kronor.

Med anledning häraf och i anseende till ärendets brådskande beskaffenhet

hemstälde jernvägsstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

medgifva att, utöfver det redan anvisade beloppet, 100,000 kronor,

måtte af öfverskott å medel, anvisade till jernvägsbyggnaden genom

öfre Norrland, hvilket öfverskott vid 1897 års utgång beräknats till

omkring 159,000 kronor, få användas till betäckande af kostnaden för

fullbordandet af verkstadsbyggnaden vid Boden 28,000 kronor äfvensom

till uppförande af omförmälda ångpannehus med fristående skorsten

samt anordnande af värmeledning och elektrisk belysning i verkstaden

25,000 kronor, eller sålunda tillhopa 53,000 kronor, hvarförutom

jernvägsstyrelsen hemstälde om bemyndigande att för vissa uppräknade

förbättrings- och kompletteringsarbeten å bana och bangårdar använda

öfverskottsmedlens återstående belopp, 106,000 kronor.

I sammanhang med bifall till jernvägsstyrelsens hemställan om

användandet af sistnämnda belopp, 106,000 kronor, förklarade Eders

Kongl. Maj:t den 13 maj 1898, att, Eders Kongl. Maj:t ville framdeles

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Sjette hufvndtiteln.

meddela beslut i fråga om styrelsens framställning, såvidt anginge användningen

af 53,000 kronor af öfverskottsmedlen till fullbordandet af

verkstadsbyggnaden vid Boden och till utförandet af omförmälda i sammanhang

dermed stående anläggningar.

Då, på sätt förut anmälts, ifrågavarande verkstad icke är uteslutande

afsedd för stambanan genom öfre Norrland utan tillika för Gellivarebanans

behof, torde Riksdagens samtycke böra begäras till användandet

för verkstadsbyggnaden af öfverskottsmedel från stambanebyggnaden

genom öfre Norrland.

För verkstadsutvidgning vid Tomteboda har jern vägsstyr elsen hemstält

om 35,000 kronor. Då emellertid, enligt hvad styrelsen meddelat,

afsedt vore att, till följd af det under utredning varande förslaget om

anläggande af en rangeringsbangård vid Tomteboda, den nu ifrågasatta

tillbyggnaden till vagnsverkstaden skulle erhålla endast provisorisk

natur, samt meddeladt blifvit att för nämnda utvidgning någon af redan

befintliga, statens jernvägar tillhöriga byggnader skulle kunna efter

förflyttning och förändring användas, har frågan om denna verkstadsutvidgning

redan anmälts till afgörande i sammanhang med öfriga frågor

tillhörande kostnadsstaten för statens jernvägar för år 1899, hvadan beloppet

bör ur det nu framlagda förslaget afloras.

Till en otvifvelaktigt välbehöflig utvidgning af spårsystemet vid

Liljeholmen och dermed sammanhängande husflyttningar har jern vägsstyrelsen

begärt 110,000 kronor. Men med hänsyn dertill att det svårligen

kan tänkas, att till år 1900 skulle hinna lösas de vidtomfattande

frågorna om bangårdsanordningarna i Stockholm och om förändring i

sättet för vestra stambanans inledande i Stockholm, och spåranordningarna

vid Liljeholmen uppenbarligen äro i afsevärd mån beroende af

dessa frågors lösning, torde bland 1900 års arbeten icke böra upptagas

anslag för omförmälda utvidgningar vid Liljeholmen.

De båda belopp, som sålunda enligt min uppfattning hora utgå ur

förslaget för år 1900, utgöra tillsammans 145,000 kronor, deraf 35,000

kronor för ett arbete, som jernvägsstyrelsen afsett att utföra redan

under år 1899.

Mot samtliga öfriga af jernvägsstyrelsen ifrågasatta nya byggnader

och anläggningar har jag icke något att erinra. Jernvägsstyrelsen

synes mig ock hafva bjudit skäl för sitt förslag att till påbörjande af

ny lokomotivstallanläggning vid Boden skulle få användas 23,400 kronor

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Sjette liufVudtiteln.

af det anslag, 1897 års Riksdag anvisat till uppförande af ett lokoinotivstall

å Svartön.

Beträffande vissa af de föreslagna arbetena hafva på min begäran

vederbörande föredragande inom jernvägsstyrelsen meddelat närmare

upplysningar, af hvilka framgått, bland annat, följande:

Jernvägsstyrelsen har begärt 40,000 kronor till utvidgning af spårsystemet,

vid Tomteboda. Af ett ingifvet detaljeradt förslag har jag

inhemtat, att de arbeten, för hvilka detta anslag begärts, icke komma

att blifva onyttiga eller hinderliga, för den händelse ofvan omförmälda

förslag om anordnande af en större rangeringsbangård derstädes skulle

komma till utförande.

Till stöd för sitt förslag att till anordnande af flera och bättre

tilläggsplatser för fartyg samt utvidgning af spårsystemet och uppförande

af varuskjul vid Fryksta måtte anvisas 40,000 kronor bär

styrelsen, bland annat, åberopat, att allmänheten syntes hafva fog för

sina yrkanden i detta afseende, derför att en omlastningsafgift sedan

gammalt vid stationen erlägges, hvilken lemnar öfverskott åt statsverket.

Jag har inhemtat att, sedan omlastningskostnaderna fråndragits,

detta öfverskott år 1897 uppgått till 14,766 kronor 13 öre.

Med afseende å det för år 1900 begärda fortsatta anslaget till fullföljande

af anordningar för vexelförreglings- och förbättrade signalapparater

har jag mottagit en utredning rörande hvad som hittills uträttats

med de för dylikt ändamål från och med år 1892 lemnade anslag, hvaraf

framgår, att sådana, för en snabbare och säkrare fart vigtiga anordningar

vidtagits, förutom vid Karlberg, vid 45 platser mellan Stockholm

och Malmö.

Mot jernvägsstyrelsens förslag att år 1900 påbörja anläggandet af

en centralverkstad för reparation af lokomotiv å Alnängarne vid Örebro

skulle den invändning kunna tänkas framstäld, att anläggning af

en sådan verkstad vid Örebro borde uppskjutas, tills man vunnit full

visshet att jernvägen Örebro—Frövi med tillhörande verkstäder i Örebro

icke komme att inom någon närmare tid förvärfvas för statsverket. I

detta hänseende har jag erhållit den upplysning, att den enskilda jernvägens

verkstäder i Örebro äro för små och för litet tidsenliga för att kunna

ingå såsom del i en ny centralverkstad, samt att tomten i fråga knappt

utgör hälften af hvad som ansetts behöfligt för den nya lokomotivverkstaden.

Likväl skulle af ett eventuel! inköp kunna väntas vissa

fördelar för den ifrågasatta nya verkstaden, hvaribland särskildt framhållits

fördelen af fritt tillträde till hamnspåret till Skebäck. Från veder
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

169

börande föredragande har till mig öfverlemnats ritningar och kostnadsförslag

för ifrågavarande verkstadsbyggnad, dervid jemväl lemnats plan

för verkstadens framtida utvidgning i händelse af behof.

Med hänsyn till hvad sålunda förekommit tillstyrker jag, att Eersd

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att för år 1900 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande

af nya byggnader och anläggningar vid statens jernväg strafik,

2,228,600 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta utaf detta

belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

648,100 kronor;

dels ock att medgifva ej mindre att, till fullbordande af den påbörjade

reparationsverkstaden vid Boden, må af uppkommet öfverskott å de

till arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden)

af Riksdagen beviljade medel användas ett belopp af 53,000 kronor,

än äfven att, till påbörjande af ny lokomotivstallbyggnad vid Boden, må

af det anslag, 1897 års Riksdag anvisat för uppförande af stall för 10

lokomotiv samt nedläggning af vändskifva jemte erforderliga stallspår

å Svartön vid Luleå, användas ett belopp af 23,400 kronor.

För år 1899 beviljade Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. [50.]

Maj:ts förslag, ett belopp af 385,000 kronor för utläggning af ytter- utläggning åt

likare ett jernvägsspår mellan Arlöfs och Lunds stationer samt inlägg- ^ernvfgsspåf

ning af nya räler å dubbelspåret mellan Malmö och Arlöf m. m. mellan L“nds

I anslutning härtill har nu jern vägsstyrelsen i en af planritning Stationer.8

och kostnadsförslag åtföljd underdånig skrifvelse af den 17 december

1898 anmält behofvet af ytterligare ett jernvägsspår mellan Lunds och

Eslöfs stationer och hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen

om beviljande för ändamålet af ett extra anslag å 600,000 kronor att

utgå år 1900.

Såsom skäl för sin framställning har jernvägsstyrelsen anfört

följande:

Krafvet på regelbundenhet vid jern vägsdriften vore i ständigt

växande och måste med alla till buds stående medel fyllas, för så vidt

träffade aftal med såväl in- som utländska förvaltningar af kommunikationsleder

rörande gemensamma anordningar för genomgående trafik »

skulle kunna upprätthållas.

Inträffade rubbningar i de genomgående tågens gång blefve naturligen

mest känbara mot slutet af en lång tågväg, då endast enkelspårig

bana förefunnes, och nödvändiggjorde ofta nog tillämpandet der

af nya tillfälliga tidtabeller för återstående färd, hvilka åtgärder åter i

Bih. till Rilcsd. Prot. 18UD. 1 Sand. 1 Åfd. 1 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Sjette hufvudtiteln.

regeln kunde väntas medföra ytterligare förseningar för möten med tåg,

hvilkas regelbundna gång likaledes måst i följd af förberörda tidtabellsförändringar

i större eller mindre mån rubbas — allt olägenheter, som

blefve större i den mån den ifrågavarande bandelen vore lifligt trafikerad.

Den allt jemt växande trafiken å bandelen Lund—Eslöf toge för

närvarande i anspråk ett tjugutal ordinarie tåg, sammanträngda å tiden

mellan kl. 5,38 f. m. och kl. 10,20 e. m., oaktadt två af de sex å Eslöf

inmynnande banorna vore så nya — Eslöf—Hörby jernväg öppnad i

maj 1897 och Eslöf—Röstånga jernväg vid början af december 1898

— att deras trafik ännu icke kunnat afsevärdt inverka på statsbanetra.

fi

ginge i öfrigt af nedanstående uppgifter, förut meddelade i jernvägsstyrelsens

underdåniga berättelser för åren 1894 och 1897:

Inkomst för å statsbanan afsänd och anländ trafik:

vid Lunds station år 1894 ............................... 567,200 kr.

» d:o » » 1897 ................................. 688,775 »

» Eslöfs d » 1894 ................................. 205,091 »

» d:o » » 1897 ................................ 255,037 »

Godstonkilometer per bankilometer å linien

Lund—Eslöf år 1894 .......................................... 203,194

d:o d:o » 1897 .......................................... 253,900.

Jemväl persontrafiken hade i hög grad ökats.

Den ökade trafikförmågan hos banan mellan Malmö och Lund,

sedan denna bana blifvit under år 1899 förändrad till dubbelbana —

en förändring, som visserligen närmast föranledts af den ökade lokalpersontrafiken

mellan de båda nämnda städerna, men gifvetvis måste

väsentligen komma att underlätta tågdirigeringen i dess helhet — blefve,

då dess längd uppginge till endast 16,4 km., icke af den stora betydelse

för fjerrtrafiken, som om dubbelbana i längre sammanhängande

följd stode till förfogande. Betydelsen i berörda hänseende af en

dubbelbana Malmö—Eslöf •— 34 kilometer — framginge påtagligast af

den omständigheten, att der skulle tåg efter tåg kunna framföras med

endast omkring 20 minuters mellantid och samtidigt i motsatta rigtningar.

Af planritning och kostnadsförslag framgår, att det nya spåret

s. 171 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

171

är afsedt att läggas med räler af stål om 40,5 kilograms vigt per

meter efter samma plan och profil som hufvudspåret.

De beräknade kostnaderna, 600,000 kronor, fördela sig på följande

sätt:

jordområdets anskaffning ........................................................ kr. 54,000: —

terrassering.................................................................................. » 133,400: —

konstarbeten (förstärkning af broar, ny vägbro, vägportar,

förlängning af afloppstrummor, kulvertar och

vägtrummor) .......................................................................... » 29,200: —

16,150 meter spårläggning m. m....................................... » 242,250: —

ändring å stationer m. m...................................................... » 66,470: —

diverse kostnader .................................................................. » 18,130: —

allmänna omkostnader............................................................. y> 53,550: —

ökad kostnad i anledning af stationsanläggning vid

Wallkärra torn ........................................................................ » 3,000: —

Summa kronor 600,000: —

Jern vägsstyrelsen erinrar, att denna kostnad per kilometer öppen

bana mellan stationerna utgör omkring 29,400 kronor, eller omkring

1,200 kronor mer än motsvarande, år 1897 beräknade kostnad för

bandelen Arlöf—Lund, hvilket styrelsen förklarar bero dels på högre

pris för jordlösen, än styrelsen år 1897 trott sig böra beräkna, och

dels på en afsevärd böjning i arbets- och materialpriser.

Med hänsyn till den lifliga trafiken å södra stambanan inom södra

Skåne och till behofvet af en noggrann påpassning med tågtiderna i

Malmö, som utgör det svenska statsbanesystemets ojemförligt vigtigaste

anknytningspunkt med de internationela kommunikationslederna, tvekar

jag icke att tillstyrka det af jern vägsstyrelsen framstälda förslaget om

utsträckning ända till Eslöf af den redan beslutade spårfördubblingen

till Lund, hvarigenom dubbelspår skulle erhållas å en sammanhängande

sträcka af 34 kilometer.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att för år 1900 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, för utläggning

af ytterligare ett jernvägsspår mellan Lunds och Eslöfs stationer, ett belopp

af 600,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

[ÖL]

Ny rörlig

materiel vid

statens jemvägar.

^72 Sjette hufvudtiteln.

Till anskaffande af ny rörlig materiel med tillbehör föreslår jernvägsstyrelsen

i ofvan berörda skrifvelse den 21 november 1898, att af

Riksdagen måtte för år 1900 äskas ett anslag af 5,590,000 kronor.

Styrelsens anförande i denna del är af följande lydelse:

»Rullande materiel.

Det högst betydligt ökade transportarbetet på statens jernvägar

har äfven under innevarande år dels medfört en betänklig öfveransträngning

af den tillgängliga dragkraften, dels gjort det nödvändigt

för styrelsen att förhyra lokomotiv och isynnerhet godsvagnar.

Det tillskott till den befintliga materielen, som styrelsen anser alldeles

nödvändigt, på det att dessa missförhållanden må i möjligaste

mån förringas, har beräknats att utgöra:

10 lokomotiv för snälltåg till en beräknad kostnad af 750,000 kronor

10 lokomotiv för godståg till en beräknad kostnad af 750,000 »

10 lokomotiv för lokal- och stationstjenst till en beräknad

kostnad af............................................—............ 550,000 »

reservdelar till lokomotiv till en beräknad kostnad af 50,000 »

25 II och III klass personbogievagnar till en beräknad

kostnad af........................................................................... 600,000 »

240 täckta godsvagnar till en beräknad kostnad af ... 1,000,000 »

400 öppna godsvagnar till en beräknad kostnad af ... 800,000 x>

axlar med hjul, reservbogier, bromsinrättningar m. m.

till en beräknad kostnad af...............................—...... 500,000 »

Summa 5,000,000 kronor.

Ifrågavarande materiel är afsedd att tillverkas vid inhemska verkstäder,

och har genom uppgifter från vederbörande inhemska industribolag

ådagalagts, att — derest beställningar på denna materiel göres

i maj eller juni månad år 1899 — densamma kan vid verkstäderna

tillverkas och levereras under loppet af år 1900.

I afseende å konstruktionerna är det styrelsens afsigt att till Eders

Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till vissa ändringar i

nu faststälda konstruktioner och ritningar för lokomotiven, egnade att

gifva dessa större dragkraft. Godsvagname har styrelsen ämnat utföra

med de redan godkända förstärkta underreden samt axlar och hjul,

hvilka möjliggöra en större bärighet.

Jemlikt nådiga brefvet den 27 maj innevarande år (1898) angående

s. 173 Kontrollera mot PDF

Sjette liufvudtiteln.

173

anläggande af ett jernvägsspår från Gellivare station till Koskulls kulle,

har styrelsen haft att uti föreliggande förslag rörande anslag till rullande

materiel jemväl upptaga den kostnad, högst 590,000 kronor, som

erfordrades till inköp af rörlig materiel för besörjande af malmtransporter

från Koskulls kulle redan innevarande eller förra hälften af

nästkommande år och hvilken kostnad styrelsen jemlikt samma nådiga

bref bemyndigats att af trafikmedel förskottera.»

Af det erforderliga beloppet 5,590,000 kronor anhåller jernvägsstyrelsen

att till styrelsens förfogande redan under år 1899 måtte

ställas 590,000 kronor, motsvarande det belopp jernvägsstyrelsen, på

sätt i dess skrifvelse omförmälts, genom nådiga brefvet den 27 maj

1898 bemyndigats att af tillgängliga medel förskottera.

Detta förskott afsåg att bereda medel för anskaffande af erforderlig

rullande materiel för transport af malm från Koskulls kulle till

Luleå. Enligt hvad omnämndes uti det utdrag af statsrådsprotokollet, som

åtföljde Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen den 24 mars

1898 angående anläggande af ett jernvägsspår från Gellivare station

till Koskulls kulle, hade jag inför Eders Kongl. Maj:t anmält, att jernvägsstyrelsen,

i sammanhang med tillstyrkande af spåranläggningen i

fråga, tillkännagifvit, att för den derigenom uppkommande trafiken,

beräknad till 75,000 å 100,000 ton malm om året, erfordrades nyanskaffning

af 4 lokomotiv och 75 vagnar för en sammanlagd kostnad

af 590,000 kronor, hvarjemte styrelsen, då nämnda materiel måste, i

händelse anslag till jernvägsanläggningen beviljades, vara färdig vid

banans öppnande under hösten år 1898, hemstält om beloppets förskotterande

af tillgängliga medel. Med anledning häraf förmälde jag

mig ämna i särskild ordning underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning

frågan om anskaffande af den för malmtransporten från Koskulls kulle

till Luleå behöfliga tillökningen i rullande materiel, hvilket —• sedan

Riksdagen beviljat medel till spåranläggningen — skedde förberörde

27 maj 1898.

För de vagnar och lokomotiv jernvägsstyrelsen, enligt hvad densamma

meddelat, nödgats för trafikens upprätthållande förhyra, har

styrelsen, enligt mig meddelade uppgifter, under år 1898 erlagt en

hyresafgift af i det närmaste 300,000 kronor, nemligen inemot 290,000

kronor för vagnar och omkring 10,000 kronor för lokomotiv.

Då stort intresse synes mig böra fästas vid jernvägsstyrelsens

uppgift, att den för år 1900 äskade ovanligt stora nya materielen skulle

kunna tillverkas vid inhemska verkstäder, har jag ansett mig böra in
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Sjette hufvudtiteln.

hemta närmare upplysning från föredraganden för dessa ärenden hos

jernvägsstyrelsen och dervid erfarit, bland annat, att Motala verkstads

nya aktiebolag samt firman Nydqvist & Holm i Trollhättan förbundit sig

att så ordna sina tillverkningar, att de kunna gemensamt leverera till

statens jernvägar 42 lokomotiv under hvart af åren 1900, 1901 och 1902;

att dessa firmor till leverans under år 1899 till statens jernvägar åtagit

sig 36 lokomotiv; att, sedan under år 1898 öppnats tre nya vagnverkstäder,

numera i riket finnas 13 fabriker, som drifva vagntillverkning;

att styrelsen under år 1898 hos inhemska verkstäder bestält 58 personvagnar

och 895 godsvagnar, hvilka med undantag af 20 personvagnar

skola vara färdiga före den 1 juni 1899; samt att vid sådant förhållande

någon svårighet icke torde behöfva förväntas att få inom landet i behörig

tid utförda de beställningar, för hvilka anslag begäres för år 1900.

I fråga om de af jernvägsstyrelsen omförmälda nya lokomotivtyperna

har det meddelats mig, att styrelsen är betänkt på att föreslå

dels förstärkning af den för de egentliga snälltågen afsedda lokomotivtypen,

dels anskaffande af en ny typ sexkopplade lokomotiv hufvudsakligen

för genomgående godståg,

dels ock införande af en ny typ tanklokomotiv för de i närheten

af de större städerna allt talrikare lokaltågen, hvarigenom äldre tanklokomotiv,

af hvilkas typ intet inköp egt rum på 10 år, kunde göras

lediga till vexlingstjenst.

Lika med jernvägsstyrelsen finner jag det oerhördt ökade transportarbetet

på statens jernvägar medföra nödvändigheten af att i tillräcklig

grad tillgodose behofvet af ökad transportmateriel. Det stora belopp,

som under år 1898 måst utgifvas i hyra för lokomotiv och i synnerhet

vagnar, måste ock mana till sådan tillökning af den egna materielen,

att dylik förhyrning, åtminstone annorledes än tillfälligtvis, må kunna

undvikas.

Jag tillstyrker, att Eders Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för år 1900, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

redan trafikerade jernvägar, anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne

5.590.000 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta utaf detta

belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

590.000 kronor.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

175

Statens jernvägsbyggnader.

För anläggning af en statsbana från Boden till Ytter-Morjärv, [52.]

hvilken bana beräknats kosta 4,371,000 kronor, har Riksdagen, i en- Anslag till

lighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag, å riksstaten utom hufvudtit- ‘"SSj*1

lame anvisat: mellan Boden

och Ytter
för

år 1898 .......................................................................... 1,300,000 kronor Morjärv.

för år 1899 ........................................................................... 1,300,000 »

eller tillsammans 2,600,000 kronor.

Nu har jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 3 december

1898 anmält, att för fortsättande af arbetena å denna statsbana under

år 1900, afseende påbörjandet af banan närmare Morjärv, erfordras

1,000,000 kronor.

Rörande denna banas fortskridande under år 1898 får jag meddela

följande.

Arbetena påbörjades under senare hälften af januari månad och

fortgingo hela året utan afbrott mellan Bodens och Niemisels stationer.

På en sträcka af 27 kilometer 343 meter färdigbildades banvall,

hvarjemte mellan Boden och Hundsjön utlades och undergrusades 16

kilometer 558 meter permanent och 1 kilometer 866 meter provisoriskt

spår. I öfrigt verkstäldes provisoriska väganläggningar samt påbörjades

arbeten för broar och stationer samt hägnader.

Eldigt den af Eders Kongl. Maj:t den 22 december 1898 faststälda

arbetsplan för ifrågavarande jernvägsanläggning under innevarande år

skall banan blifva fullbordad till Mattismyran, 44 kilometer från Boden,

hvarjemte en sträcka af ytterligare omkring 20 kilometer eller till

Småsel skall under året delvis bearbetas.

Jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till fortsättning af statsbanan mellan Boden och Ytter-Morjärv,

för år 1900 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne ett anslag af

1,000,000 kronor.

Sedan Riksdagen år 1897 beslutat anläggning enligt Eders Kongl. statsbanan

Majds förslag af en statsbana från Krylbo till Örebro, för hvilken jern- mellan

väg kostnaden beräknats till 9,054,000 kronor, samt för denna ban- Körebro°Ch

anläggning anvisat å riksstaten utom hufvudtitlarne:

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Sjette hufvudtiteln.

för år 1898 .......................................................................... 3,000,000 kronor

för år 1899 ........................................................................... 3,800,000 »

eller tillsammans 6,800,000 kronor,

skulle af anläggningskostnaden i det hela alltså återstå oanvisadt

2,254,000 kronor.

Detta belopp äskas nu ock af jernvägsstyrelsen i nyssberörda

skrifvelse, på det att denna banbyggnad må kunna enligt beräkning

fullbordas under år 1900.

Beträffande denna jernvägsbyggnad får jag erinra att, med föranledande

af Riksdagens uttalande derom, att utförandet af jernvägsbyggnaden

i fråga borde under behöflig kontroll ega rum med tillämpning

af entreprenadsystemet, der så med fördel för staten kunde ske,

Eders Kongl. Maj:t den 22 december 1897 förklarat sig anse de arbeten

å linien Krylbo—Örebro, till hvilka Riksdagen kunde för år 1899

anvisa medel, böra, i sin helhet eller till viss lämplig del, utbjudas på

generalentreprenad och förty anbefalt jernvägsstyrelsen att vidtaga

erforderliga åtgärder för infordrande af sådant entreprenadanbud.

Såsom Eders Kongl. Maj:t vidare behagade erinra sig, anmälde

styrelsen i underdånig skrifvelse den 4 oktober nästlidna år att, sedan

styrelsen vidtagit erforderliga utredningar för utbjudande på generalentreprenad

af arbeten å merberörda jernvägslinie, styrelsen genom

offentlig kungörelse tillkännagifvit, att anbud å samma generalentreprenad

kunde till styrelsen inom viss förelagd tid ingifvas, men att

inom den bestämda tiden något dylikt anbud icke till styrelsen inkommit;

och fann vid sådant förhållande Eders Kongl. Maj:t den 21

berörda oktober godt bifalla jernvägsstyrelsens hemställan att de rörande

tjenstepersonal vid ifrågavarande statsbana för år 1898 meddelade

bestämmelser skulle ega tillämpning jemväl efter ingången af

år 1899.

Det synes mig under dessa omständigheter icke finnas skäl att

ifrågasätta, det 1900 års arbeten med banans slutliga fullbordande skulle

utbjudas på generalentreprenad.

Under år 1898 hafva å denna bana arbetena oafbrutet fortgått

från midten af januari månad dels å den 40 kilometer långa sträckan

mellan Krylbo och Hedkärra och dels vid Skärviken mellan 64 och 65

kilometer från Krylbo. Dervid har banvallen färdigbildats å en sammanlagd

längd af 39 kilometer 247 meter. Mellan Krylbo och Avesta

utlades 28 kilometer 716 meter provisoriskt och 6 kilometer 420 meter

permanent spår, dervid något öfver 27 kilometer spår underballastades.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Sjette hufvudtitelii.

I öfrigt arbetades på banans torrläggning samt broar, stationer och

hägnader.

Enligt den plan för arbetena å denna jernväg under innevarande

år, som blifvit den 22 december 1898 af Eders Kongl. Maj:t faststäld,

skola årets arbeten afse fullbordandet af den mellan sektionerna 40

kilometer och 97 kilometer 880 meter, från Krylbo räknadt, fallande

delen af jernvägen, med undantag allenast af stationsanläggningen vid

Sällinge.

Till statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 anmälde jag, att fråga

uppstått om inköp af den till enskild jernväg hörande bandelen Frövi

—Örebro, i hvithet fall den nya statsbanan skulle framdragas från

Spånga till Frövi och byggandet af statsbana mellan Spånga och Örebro

ej ifrågakomma, men att förhandlingarna härom, i anseende till det af

jernvägsegarne fordrade pris, ej ledt till någon påföljd. Nu lära emellertid,

enligt livad jag nyligen erfarit, egarne vara beredda att något

nedsätta den förut äskade försäljningssumman. Vid sådant förhållande

torde böra tagas i närmare öfvervägande, om ej förhandlingarna om

inköp af sagda handel böra återupptagas; och jag torde derföre framdeles

få ånyo anmäla förevarande ärende för den framställning till Riksdagen,

hvartill förhållandena kunna föranleda.

Med föranledande af Eders Kongl. Maj:ts förslag om anläggande

af en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält

till riksgränsen i rigtning mot Ofoten, för hvilken statsbana kostnaden

beräknats till 21,498,000 kronor, har Riksdagen — under förbehåll

att de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 4 februari

1898 angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. in. iakttoges,

och under förutsättning att från norsk sida beslut fattades om anläggande

af en anslutande jernväg från riksgränsen till Ofoten, samt med

vilkor att vissa ändringar vidtoges i det uti nyssnämnda statsrådsprotokoll

intagna förslag till den öfverenskommelse, som af svenska staten

skulle träffas med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag — beslutat

anläggning af en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält till riksgränsen i rigtning mot Ofoten samt till påbörjande

af denna bana för innevarande år anvisat 5,400,000 kronor,

med rätt för Eders Kongl. Maj:t dels att närmare förordna om de orter,

jernvägen borde genomgå, dels ock att låta af det anvisade beloppet

förskottsvis under år 1898 af tillgängliga medel utanordna 750,000

kronor; och har Riksdagen anvisat sistnämnda belopp å riksstaten utom

Bih. till Riksd. Prnt. 189!). 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 23

[53.]

Anslag till

fortsättande

af statsbanan

från Gellivare

till riksgränsen.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Sjette hufvudtiteln.

hufvudtitlarne, hvaremot det öfriga beloppet, 4,650,000 kronor, anvisats

till utgående från riksgäldskontoret.

Såsom jag den 1 juli 1898 anmälde inför Eders Kongl. Maj:t, bär

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i utfärdad handling förbundit sig

att såsom för egen skuld ansvara för behöriga fullgörandet af förenämnda

af Riksdagen uppstälda vilkor rörande kostnadsfri upplåtelse af

mark med mera för ifrågavarande jernväg.

På grund af det mig sistnämnda dag lemnade nådiga bemyndigande

bar jag den 2 juli 1898 å svenska statens vägnar med nämnda aktiebolag

afslutat öfverenskommelse rörande anläggning och trafikerande af ifrågavarande

jernväg, uti hvilken öfverenskommelse intagits de af Riksdagen

ifrågasatta ändringar.

Från kongl. norska regeringen har öfverlemnats afskrift af ett

mellan norska staten och omförmälda aktiebolag afslutadt kontrakt i fråga

om anläggande af en jernväg från Narvik (Victoriahavn) i Ofoten till

riksgränsen mot Sverige, och har, enligt utfärdade intyg, Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag fullgjort alla de bestämmelser, som i kontrakten

med båda staterna meddelats för kontraktens trädande i gällande kraft.

1 fråga om denna jern vägsanläggning tillåter jag mig vidare erinra

om följande.

Med föranledande af inkomna framställningar från Jukkasjärvi och

Enontekis socknemän angående jernvägens dragande öster om Malmberget

i syfte, bland annat, att komma närmare Svappavaara malmfält,

uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 1 juli 1898 åt jernvägsstyrelsen att

anställa ytterligare erforderliga undersökningar såväl i den af styrelsen

förut föreslagna sträckningen vester om Malmberget som ock öster

derom.

Sedan jernvägsstyrelsen, efter fullbordade undersökningar, förordat

den vestra sträckningen, hufvudsakligen på de grunder att jernvägen i

den östra linien skulle blifva dyrare att anlägga och svårare att trafikera

samt att anläggningen, om denna linie valdes, icke skulle hinna fullbordas

i förut beräknad, med ofvannämnda bolag aftalad tid, faststälde

Eders Kongl. Maj:t den 9 september 1898 definitiv plan för jernvägen,

dervid sträckningen vester om Malmberget bibehölls; dock undantogs

från fastställelse sträckningen två kilometer närmast riksgränsen, för

hvilken sträckning plan faststäldes den 22 december 1898.

Under år 1898 har inom södra distriktet af denna jern vägsanläggning,

eller mellan Gellivare och Torne träsk, verkstälts definitiv utstakning

å en sträcka af 104 kilometer från Gellivare, dervid en förkortning

af något mer än 5 kilometer åstadkommits. Mellan Gellivare

s. 179 Kontrollera mot PDF

Sjette hufvudtiteln.

179

och kilometer 32 pågingo terrasserings- samt bro- och trummurningsarbeten,

och utlades 26 kilometer 352 meter arbetsspår, hvarjemte en

del provisoriska byggnader uppfördes.

Inom det norra distriktet, eller utmed Torne träsk och fram till

riksgränsen, verkstäldes definitiv utstakning till en längd af 38,6 kilometer

från riksgränsen. Vid Vassijaure, omkring 2 kilometer från riksgränsen,

liksom vid den till anläggning beslutade 540 meter långa

tunneln, belägen 23,5 kilometer från riksgränsen, uppfördes erforderliga

provisoriska byggnader, hvarjemte en del förberedande gräfnings- och

sprängningsarbeten företogs.

Enligt den arbetsplan för år 1899, som Eders Kongl. Maj:t faststälde

den 22 december 1898, är afsedt att under detta år dels inom

södra distriktet fortsätta den provisoriska skeuläggningen till Luossavaara

för att bereda möjlighet att i god tid upphäkta vid den stora

bangårdsanläggningen derstädes erforderliga effekter och dels inom

norra distriktet hufvudsakligen verkställa jordflyttnings- samt berg- och

tunnelsprängningsarbeten jemte en del bro- och trummurningar.

För fortsättande under år 1900 af arbetena å denna jernväg,

hvilka skulle dels afse komplettering af bandelen Gellivare—Luossavaara,

dels ega rum å banans fortsättning norrut från sistnämnda plats

samt å sträckan närmare riksgränsen, anser jernvägsstyrelsen ett anslagsbelopp

af 4,000,000 kronor vara erforderligt.

Jag får derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att,

till fortsättning af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen, för

år 1900 anvisa 4,000,000 kronor; lärande Eders Kongl. Maj:t vilja,

uppå föredragning af chefen för finansdepartementet, besluta om sättet

för anskaffande af härtill nödiga medel*).

Utöfver hvad redan omförmälts har — i anledning af Eders Kongl.

Maj:ts förslag om anläggande af en statsbana från Göteborg till Strömstad

— 1898 års Riksdag, under vanligt förbehåll om kostnadsfri upplåtelse

af mark m. m. för jernvägen, så vidt den genomlöpte Göteborgs

och Bohus län, samt med visst vilkor i fråga om åtagande af landsting,

kommuner eller enskilde att bygga jernväg mellan Skee och Strömstad,

beslutat anläggning af en statsbana från Göteborg öfver Uddevalla

till Skee, hvarför kostnaden beräknats till 13,091,000 kronor, samt

*) Se bilaga till statsverkspropositionen: Finansplanen*

Statsbanan

rån Göteborg

till Skee.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Sjette hufvudtiteln.

[54.]

Ombyggnad af

Väddö kanal.

till påbörjande af denna bana för år 1899 anvisat å riksstaten utom

hufvudtitlarne 750,000 kronor.

I detta ärende har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län insändt skriftliga utfästelser af Göteborgs och

Bohus läns landsting samt af stadsfullmäktige i Göteborg angående

kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. inom landstingets och stadens

områden.

Den 22 december 1898 har Eders Kongl. Maj:t beviljat Strömstad—

Skee jernvägsaktiebolag, för hvilket bolagsordning samma dag faststälts,

koncession å jernvägsanläggning från Strömstad till Skee.

Då Göteborgs och Bohus läns landsting och hushållningssällskap

samt Strömstads stad tillsammans ega 1,750 aktier i detta bolag, motsvarande

minimikapitalet 350,000 kronor, lärer denna jernvägsanläggning

få anses betryggad; men då af formela skäl den af Riksdagen

fordrade ansvarighetsförbindelse för banans byggande ännu icke kunnat

utfärdas, kan jag icke nu föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen

äska medel för fortsättande under år 1900 af statsbanan Strömstad—

Skee, för hvilket ändamål emellertid lärer erfordras 4,000,000 kronor,

utan torde med denna åtgärd få anstå någon kortare tid, tills handlingarna

hinna försättas i fullständigt skick.

Sj ökommunikationer.

Till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal har 1897 års Riksdag

beviljat ett anslag af 500,000 kronor, deraf Riksdagen å extra stat

anvisat, för år 1898 150,000 kronor och för år 1899 200,000 kronor.

Uti sin här förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 17 november

1898 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med tillkännagifvande

att kontrakt om de ifrågavarande ombyggnadsarbetenas utförande

på entreprenad för en summa af 565,000 kronor numera upprättats,

hemstält, att återstoden af det utaf Riksdagen anvisade anslaget

eller 150,000 kronor måtte å extra stat för år 1900 af Riksdagen äskas.

Såsom i Eders Kongl. Maj:t behagat finna, öfverstiger entreprenadsumman

det af Riksdagen beviljade anslaget med 65,000 kronor. Jag

tillåter mig emellertid härvid erinra, att den kostnadsberäkning, på hvilken

Eders Kongl. Maj:ts till 1897 års Riksdag i ämnet gjorda framställning

grundades, slutade å ett belopp af 600,000 kronor, hvilket belopp jemväl

af Eders Kongl. Maj:t för ändamålet utaf Riksdagen äskades, men att Riksdagen

ansett, att ett anslag af 500,000 kronor skulle vara tillräckligt, och

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Sjette hufvudtiteln.

såsom skäl härför åberopat hufvudsakligen, dels att af kanalkassans behållning

ett belopp af 15,000 kronor borde kunna användas för ifrågavarande

arbete, dels att ett i den af Eders Kongl. Maj:t begärda summan ingående

belopp af 24,000 kronor, som tillkommit för att möjliggöra utförande

under vintern af i o mby ggnadsför slaget upptagna bergsprängnings-

och jordschaktningsarbeten i den s. k. mellersta kanalen, borde,

genom ombyggnadens fördelning på tre år i stället för, såsom i Eders

Kongl. Maj :ts proposition skett, på två, kunna besparas, dels ock att,

da Eders Kongl. Maj:t år 1889 å handels- och sjöfartsfonden anvisat

54,900 kronor till kanalens rätande och fördjupning, men detta belopp,

enligt, hvad upplyst blifvit, icke utgått, betänklighet efter Riksdagens

åsigt ej borde möta att anlita berörda fond för att fylla återstoden af

den summa, Riksdagen ansett sig icke behöfva bevilja.

Då den kontraherade entreprenadsumman sålunda icke föranleder

någon minskning af det belopp, Riksdagen för ifrågavarande arbete beviljat,

får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att af det till ombyggnad och förbättring aj Väddö kanal beviljade

anslag å 500,000 kronor på extra stat för år 1900 anvisa återstående

beloppet, 150,000 kronor.

Med bifall till Eders Kongl. Majrts i statsverkspropositionen till

nästlidna års Riksdag derom gjorda framställning, har Riksdagen till bestridande

af kostnaderna för upprensning å de i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 14 januari 1898 uppgifna platser af inomskärsfarled

mellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hunn«bostrand och

Fjellbacka beviljat ett anslag af 404,440 kronor och deraf på extra

stat för år 1899 anvisat ett belopp af 150,000 kronor.

Sedan Eders Kongl. Mai:t genom nådigt bref den 20 maj 1898

uppdragit åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bland annat, att, på

entreprenad utbjuda utförandet af ifrågavarande upprensningsarbeten

samt tillika anbefalt styrelsen att inkomma med förslag till det ytterligare

anslag, som för dessa arbeten kunde under år 1900 erfordras,

har styrelsen uti sin ofta berörda skrifvelse den 17 november 1898,

med förmälan att styrelsen, då entreprenadanbud å utförande af ifrågavarande

arbeten ännu icke inkommit, icke vore i tillfälle bedöma, om

någon förändring i erforderliga kostnadssumman enligt förslaget kunde

komma att ega rum, hemstält om framställning till Riksdagen derom, att

en summa af 200,000 kronor måtte å extra stat för år 1900 anvisas.

Uti en den 4 innevarande månad afgifven promemoria har sedermera

vederbörande föredragande i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Bill. till K/isd. Prat. 1890. 1 Sami 1 Afd. 1 Haft. 24

[55.]

Upprensning

af inomskärsfarled

vid

bohuslänska

kusten.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Sjette hufrudtiteln.

meddelat, att inom utgången af den för afgifvande af anbud å förevarande

arbetens utförande å entreprenad bestämda tid särskilda dylika

anbud till styrelsen inkommit; att anbuden emellertid ännu icke blifvit

af styrelsen pröfvade; samt att, äfven om det lägsta, den beräknade

kostnaden understigande anbudet komme att antagas, det af styrelsen

uti skrifvelsen den 17 november 1898 för år 1900 begärda belopp blefve

under nämnda år behöflig!.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen

att af det till bestridande af kostnaderna för upprensning å uppgifna

platser af inomskär sfarled mellan Marstrand och Lysekil samt mellan

Hunnebostrand och Fjellbacka beviljade anslag å 404,440 kronor på extra

stat för år 1900 anvisa ett belopp af 200,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan

berörda hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade

Hans Maj:t Konungen enligt Statsrådets öfrige ledamöters

tillstyrkande i nåder bifalla samt förordnade

tillika, enligt Statsrådets hemställan, att utdrag af detta

protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas

till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1899.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

U tdrag

af protokollet öf ver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1899.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Glaéson,

Dyrssen.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne

hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,

anhöll tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern

Boström att få anmäla de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde

hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sand 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sjunde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

[1.] Enligt den för statskontoret gällande instruktion af den 8 de
statekontoret.

cember 1876 äro af de å embetsverkets stat uppförde tjensteman anstälde

å kansliet en sekreterare, en registrator och aktuarie samt en

notarie och å inkomst-, fond- och stämpelbyrån en revisor och bokhållare

samt en stämpelkassör.

I underdånig skrifvelse den 30 oktober 1894 gjorde statskontoret

framställning om sådan ändring af nämnda instruktion, att till tjenstgöring

å inkomst-, fond- och stämpelbyrån finge öfverflyttas den å

verkets kansli anstälde notarien.

Till stöd för denna framställning anförde statskontoret, att af de

å inkomst-, fond- och stämpelbyrån anstälde tjenstemännen stämpelkassören

hade att handlägga göromål rörande stämpelpappersväsendet,

kortstämplingen samt bevillningen af utländske handlande och handelsexpediter,

medan det ålåge revisorn och bokhållaren att hafva befattning

med öfriga till samma byrå hörande, i § 10 mom. 2 af instruktionen

uppräknade göromål. Antalet mål å ifrågavarande byrå, hvilket

år 1877 utgjort 1,889, hade år 1893 uppgått till 3,453, och de mnder statskontorets

vård stälda särskilda fonder och kassor, hvilka vid 1876 års

slut utgjort ett antal af 27 med en sammanlagd behållning af 14,798,173

kronor 65 öre, hade vid 1893 års utgång ökats till 37 med en behållning

af 27,466,009 kronor 94 öre. Under sådana förhållanden hade revisorn

och bokhållaren å byrån icke kunnat utan väsentlig hjelp af extra

ordinarie tjenstemän verkställa äfven sådana göromål, hvilka på grund

af sin beskaffenhet borde tillhöra en ordinarie tjensteman, och det vore

för den skull nödvändigt, att ytterligare en första gradens tjensteman

blefve anstäld å byrån. För embetsverket vore det utan tvifvel beliöfligt,

att anslag till aflönande af en sådan tjensteman erhölles, men

då sådant för det dåvarande antagligen skulle möta svårigheter, ville

statskontoret för tillfället ej ifrågasätta annat än en förflyttning, på

sätt ofvan blifvit nämndt, af den å kansliet anstälde notarien. Enligt

instniktionen ålåge det denne tjensteman att föra protokoll samt biträda

med de i kansliet förefallande göromål, som honom af sekreteraren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. B

anförtroddes. Med någon ytterligare förenkling kunde emellertid denna

protokollsföring under sekreterarens inseende och ansvar verkställas af

en amanuens, och förflyttningen i fråga läte sig derföre göra utan allt

för stora olägenheter för göromålen å kansliet. Genom förflyttningen

komme sekreterarens göromål visserligen att något ökas, men då denne

tjensteman jemlikt nådiga kungörelsen angående vilkoren för åtnjutande

af de för statskontoret faststälda löneförmånerna den 8 december 1876

vore underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning

i åligganden, som kunde varda stadgad, funnes, hvad sekreteraren

anginge, icke något hinder för förändringen. Enahanda vore ock förhållandet

med innehafvare!! af notarietjensten, hvilkens fullmakt jemlikt

§ 5 i instruktionen afsåge tjenst i verket i allmänhet inom graden, med

förbehållen rätt för verkets styrelse att anställa innehafvaren å den

plats, der han till befordrande af arbetets oafbrutna gång funnes behöflig.

Med anledning af statskontorets förenämnda framställning förklarade

Eders Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning den 23 november

1894, att bestämmelserna i gällande instruktion icke utgjorde hinder

för statskontoret att till tjenstgöring å inkomst-, fond- och stämpelbyrån

tills vidare förflytta den å embetsverkets kansli anstälde notarien

samt i sammanhang dermed åt sekreteraren uppdraga ansvaret för

protokollsföringen.

På grund af berörda medgifvande har från och med år 1895 den

å embetsverkets kansli förut anstälde notarien tjenstgjort såsom revisor

och bokhållare å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, medan en amanuens

mot årligt arfvode af 1,500 kronor, som utgått från det å statskontorets

stat uppförda anslag till flitpenningar, semestervikariat och renskrifning,

bestridt protokollsföringen under sekreterarens inseende och ansvar.

Nu har emellertid statskontoret i underdånig skrifvelse den 11

oktober 1898 meddelat, att behofvet att återflytta notarien till tjenstgöring

på kansliet med hvarje dag framträdde allt mera oafvisligt; och

har statskontoret i detta afseende vidare anfört, att redan vid«tiden

för embetsverkets omreglering en notarie ansetts behöflig, hvarföre

också aflöning för en sådan tjensteman blifvit å embetsverkets stat

uppförd. Ehuru de till statskontoret inkomna målens antal, hvilket år

1877, då den nya lönestaten trädde i tillämpning, utgjort 5,685, efter

hand ökats och år 1893 uppgått till 8,253, hade statskontoret år 1894

ansett sig kunna ifrågasätta notariens ersättande med en amanuens,

men förändrade förhållanden i detta afseende hade numera inträdt derigenom,

att målens antal betydligt ökats, så att detsamma år 1897

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sjunde hufvudtiteln.

uppgått till 9,326 och, enligt hvad dittills visat sig, år 1898 komme

att ytterligare ökas. På grund häraf hade göromålen ökats äfven för

kansliet och särskildt för den der anstälde sekreteraren. Med hänsyn

till amanuensens ringa aflöning måste anspråken på hans tjenstgöring

inskränkas till sjelfva protokollsföringen, och sekreteraren vore alltså

under nuvarande förhållanden i saknad af det biträde, som han vid

göromålens oupphörliga ökning behöfde och kunde påräkna af en notarie,

hvilken det enligt instruktionen ålåge att förutom protokollsföringen

biträda med de i kansliet förefallande göromål, som honom af sekreteraren

anförtroddes.

Beträffande göromålens fördelning å inkomst-, fond- och stämpelbyrån

bär statskontoret meddelat, att förutom stämpelkassören, hvilken

vore fullt sysselsatt med ofvan omförmälda, honom åliggande göromål,

de från och med år 1895 å samma byrå tjenstgörande två revisorer och

bokhållare enligt af chefen för byrån dem emellan uppgjord fördelning

haft befattning med öfriga till byrån hörande göromål, så att det ålåge

den ene att föra

l:o) anteckningsböcker öfver odlingslånen och de extra anslagen

till väganläggningar, myrutdikningar m. m.,

2: o) liggare öfver nyssnämnda lån och anslag,

3:o) liggare öfver lån från manufakturförlagslånefonden och manufakturdiskontens

osäkra fordringar,

4:o) liggare öfver lån från undsättningsfonden,

5:o) liggare öfver depositioner,

6:o) hufvudbok för odlingslånefonden och manufakturförlagslånefonden,

7:o) inkomstmemorialbok, i hvad den afsåge statsmedlen och ofvan

nämnda fonder,

8:o) liqvidbok för manufakturförlagslånen, samt

9:o) kassaräkningar;

och den andre att föra

A ro) anteckningsböcker öfver de under statskontorets vård stående

särskilda fonder med undantag af odlingslånefonden, manufakturförlagslånefonden

och undsättningsfonden,

2:6) liggare öfver utlemnade lån från fonderna med nyss nämnda

undantag,

3:o) inkomstmemorialbok, i hvad den afsåge fondmedlen med

samma undantag,

4:o) hufvudböcker öfver fonderna med samma undantag,

5:o) liggare öfver obligationer,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sjunde hufvudtiteln.

6:o) liggare öfver lönetillskott åt prestman,

7:o) liqvidbok för fondernas värdepapper,

8:o) kassaräkningar,

9:o) räkning öfver stämpelförrådet, samt

10:o) generalräkning öfver stämpelförsäljningsmännens i hufvudstaden

årsredogörelser.

Vidare bär statskontoret anfört, att göromålen å inkomst-, fondoeh

stämpelbyrån efter år 1893 ytterligare ökats, i det att de under

år 1897 till byrån inkomna målen utgjorde 4,154 och de å byrån förvaltade

fonder — oberäknadt åtskilliga för förräntning till embetsverket

öfverlemnade fonder af mera tillfällig natur — vid 1897 års slut uppginge

till ett antal af 40 med eu behållning af 38,356,972 kronor 32

öre, placerad dels i obligationer till ett antal af närmare 5,000 stycken,

dels ock i en mångfald andra värdehandlingar. Under år 1898 hade

antalet af de under embetsverkets förvaltning stälda fonder ökats med

ytterligare två. Vid sådant förhållande syntes det vara uppenbart, att

ifrågavarande byrå, då den såsom revisor och bokhållare derstädes nu

tillfälligt anstälde notarien återginge till sin befattning å kansliet, för

framtiden vore i oundgängligt behof af ytterligare en ordinarie tjensteman

utöfver de i instruktionen upptagne. Utom de synnerligen ansvarsfulla

göromål, som afsåge sj elfva fondförvaltningen och hvilka, såsom

af det ofvan anförda framginge, årligen ökades, hade chefen för byrån

att bereda och föredraga talrika andra ärenden, hvilka stundom vore

af invecklad beskaffenhet och i hög grad toge hans tid och arbetskraft

i anspråk. Sålunda hade exempelvis de till hans föredragning hörande

ärenden, i hvilka Eders Kongl. Maj:t anbefalt statskontoret att afgifva

underdåniga utlåtanden, under åren 1893—1897 i medeltal årligen uppgått

till 172, hvilket utvisade en icke obetydlig tillökning mot nästföregående

femårsperiod, hvarunder det årliga medeltalet af dessa ärenden

utgjort 136. Då chefen derjemte hade att utöfva omsorgsfull

tillsyn öfver göromålen och särskildt räkenskapsföringen på byrån

samt att föra de anteckningar, som för ett öfvervakande af byråns

verksamhet erfordrades, vore det af behofvet påkalladt, att han befriades

från utförande af en del af dessa göromål och att för sådant ändamål

å byrån anstäldes en tjensteman, som ansvarade för räkenskapsföringen

och tillika med chefen under dennes inseende utöfvade den närmaste

kontrollen ölver revisorn och bokhållaren samt de å byrån anstälde

amanuenser. Med hänsyn till så väl de icke ringa anspråk, som måste

ställas på ifrågavarande tjenstemans duglighet och nit, som ock beskaf
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sjunde hufvudtiteln.

fenheten af de göromål, som skulle honom anförtros, ansåge statskontoret,

att åt denne tjensteman borde beredas andra gradens aflöning.

Med stöd af hvad sålunda anförts bar statskontoret hemstält om

inrättandet af en ny andra gradens tjenst inom embetsverket.

Sedan år 1877, med ingången af b vilket år nu gällande stat för

statskontoret började att tillämpas, till och med år 1897 bar målens

antal i statskontoret varit stadt i oafbrutet stigande. Någon utsigt för

att antalet mål skall komma att minskas förefinnes icke heller. Tvärtom

torde eu ytterligare ökning vara att motse, bvilket antagande vinner

stöd deraf, att, enligt hvad statskontoret meddelat, äfven under år

1898 en ökning i målens antal visat sig. Att under sådana omständigheter

fortgå på den med år 1895 beträdda vägen att söka afhjelpa

behofvet af ökadt arbetsbiträde genom anställande af extra tjenstemän

med arfvoden kan jag icke tillråda. Såsom utväg att afhjelpa ett

behof af mer tillfällig art har en sådan anordning nog sitt fulia berättigande,

men då, såsom nu är visadt, målens ökning både fortgått

under en lång följd af år och varit så betydlig, att antalet mål år

1897 eller det sista år, för bvilket fullständig uppgift föreligger, utgjorde

icke mindre än 9,326 mot 5,685 år 1877, synes mig dermed

också vara ådagalagdt, att den tidpunkt nu är inne, då antalet af

embetsverkets ordinarie tjenstemän måste i någon mån ökas för att

sätta embetsverket i stånd att behörigen fullgöra sina åligganden.

Af det ökade antalet mål kommer en väsentlig andel på inkomst-,

fond- och stämpelbyrån. Till denna byrå hör äfven befattningen

med de under statskontorets förvaltning stälda högst betydliga fonder.

Att vid sådant förhållande chefen för nämnda byrå är i behof af någon

lättnad i den honom nu åliggande, under de senare åren betydligt

ökade arbetsbördan synes mig icke kunna bestridas. Såsom jag förut

nämnt, har under de senare åren den i statskontoret anstälde notarie

tjenstgjort såsom revisor på ifrågavarande byrå. För att emellertid åt

byråchefen skall kunna beredas någon verklig lättnad i arbetet erfordras,

att den nye tjensteman, som vid notariens återflyttande till tjenstgöring

på kansliet skulle anställas på inkomst-, fond- och stämpelbyrån,

varder tjensteman af andra lönegraden. Ett ytterligare skäl för anställande

på byrån af en tjensteman i nämnda lönegrad finner jag deri,

att med hänsyn särskildt till den betydande fondförvaltning, som tillhör

byrån, det är af vigt, att vid semester eller förfall för byråchefen

till vikarie för honom finnes att tillgå eu tjensteman med den erfarenhet,

som kan förutsättas hos en tjensteman af andra lönegraden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sjunde hufvudtiteln.

Med åberopande af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att å statskontorets stat för en tjensteman i andra lönegraden

uppföra lön med 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor,

med rätt derjemte för tjenstens innehafvare till ålderstillägg efter vissa

år i likhet med öfrige tjensteman i samma grad,

samt att sålunda höja anslaget till statskontoret med 4,500 kronor

eller från 102,800 kronor till 107,300 kronor.

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda aflöningsstater

för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ...............................................

kronor

3,447,300

—

öfvergångsstaten .............................................

77

2,400

—

pensionsstaten...............................................

77

73,375

—

omkostnadsstaten..........................................

5,100,500

—

oförutsedda utgifter .......................................

V

450,000

—

afkortningar och restitutioner m. m.......

77

70,025

—

tillsammans

kronor

9,143,600

—

I den underdåniga skrifvelse af den 22 sistlidne november, som

innefattar generalpoststyrelsens förslag till stater för år 1900, har styrelsen

till en början beträffande

Aflöning s staten

anfört, att det enligt styrelsens förmenande vore nödvändigt att å postverkets

aflöningsstat upptaga den byrå, som sedan år 1896 med Eders

Kongl. Maj:ts medgifvande varit inom styrelsen provisoriskt anordnad

och för hvars indragning någon möjlighet icke vidare syntes styrelsen

förefinnas.

Generalpoststyrelsen erinrar i detta afseende, hurusom, efter det

vid särskilda tillfällen Eders Kongl. Maj:t, på framställningar af styrelsen,

medgifvit anställande af eu adjungerad ledamot att biträda med revisionsbyråmålens

handläggning, och adjunktioner för kortare tider förekommit

jemväl å kansli- och kameralbyråerna, styrelsen funnit sig nödsakad

[2.]

Postverket.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sjunde hufvudtiteln.

att gorå framställning om anställande för hela året 1896 hos styrelsen

af en särskild adjungerad ledamot, hufvudsakligen till hjelp för revisionsbyrån,

som minst berörts af den med 1893 års ingång genom de nya

postinspektionernas inrättande verkstälda decentralisationen, men äfven

till beredande af någon lättnad i embetsgöromålen för cheferna å styrelsens

kansli- och kameralbyråer. Generalpoststyrelsen hade dervid anmält,

att, i händelse af bifall till berörda framställning, styrelsen tänkt

sig, att till handläggning af den adjungerade ledamoten skulle öfverlemnas

följande grupper af ärenden, nemligen från revisionsbyrån anmärknings-,

afkortning»- och restitutionsmål, ärenden rörande postverkets tidningstaxor

och beträffande vilkoren för tidningsbilagors postbefordran samt

poststatistiska ärenden och utarbetandet af postverkets årsberättelse;

från kanslibyrån ärenden rörande förseelser vid postförsändelsers aflemnande

till postbefordran (korsbandsmissbruk m. m.j och frågor om ersättning

för bortkomna eller skadade värdeförsändelser; samt från kameralbyrån

frågor om redogörares uppbördssäkerhet, uppgörande af liqvider med

utländska postverk, frågor rörande den i § 46 mom. 2 i instruktionen

för styrelsen omförmälda särskilda understödskassa äfvensom afskrifningsoch

balansmål; hvarjemte den adjungerade ledamoten skulle utöfva det

närmaste chefskapet för den egentliga revisionspersonalen å revisionsbyrån

och de öfrige tjenstemän hos styrelsen, som, enligt styrelsens

bepröfvande, blefve mera uteslutande använda till biträde vid handläggningen

af de den adjungerande ledamoten särskildt åliggande göromål.

Generalpoststyrelsens nu omförmälda framställning blef af Eders

Kongl. Magt den 20 december 1895 bifallen; och hade med anledning

häraf bildats en särskild afdelning af styrelsen, tills vidare benämnd

revisionsbyrån II. Vid denna byrå hade tills vidare anstälts en af kanslibyråns

notarier, revisionsbyråns samtlige revisorer med hos dem tjenstgörande

amanuenser och biträden samt två amanuenser för expeditionsgöromål.

Derjemte hade generalpoststyrelsen förordnat, att den å

styrelsens statistiska kontor tjenstgörande personal skulle, i mån af

behof, biträda den nya byrån med vissa ärendens handläggning, samt

att de å styrelsens öfriga byråer anstälda biträden för renskrifning

tills vidare skulle fullgöra dylika arbeten äfven för den nya byrån.

På förnyade framställningar, dervid generalpoststyrelsen framhöll,

att de förhållanden, som föranledt den nya byråns anordnande, vore

oförändrade, medgaf Eders Kongl. Maj:t genom nådiga bref den 27

november 1896 och deu 10 december 1897, att jemväl under åren 1897

och 1898 finge hos styrelsen anställas en adjungerad ledamot för handläggning,

i enlighet med föreskrifterna i den för styrelsen gällande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sjunde hufvudtiteln.

instruktion, af de ärenden, som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de under år 189G tillämpade grunder, blefve till honom öfverlemnade.

För bibehållande af den provisoriskt bildade nya byrån hade generalpoststyrelsen

hos Eders Kongl. Maj:t gjort hemställan om förordnande

af en adjungerad ledamot hos styrelsen äfven för innevarande år.

Då verkligt stadigvarande behof af-denna nya byrå förefunnes, i

der att den påkallats icke af tillfälliga förhållanden, utan af poströrelsens

stadiga tillväxt och ej minst af den betydande utvecklingen af postförbindelsen

med utlandet, hvilket allt med nödvändighet kräft ökade

arbetskrafter hos generalpoststyrelsen, samt, så vidt styrelsen kunde

inse, anledning saknades att fortfarande hålla byrån utom stat, hade

styrelsen ansett sig böra nu förnya sin i sammanhang med förslaget

till postverkets utgiftsstater för år 1899 gjorda framställning om den

nya byråns öfverförande till ordinarie stat. I följd häraf hemställer

generalpoststyrelsen om uppförande å postverkets stat af aflöning till en

femte byråchef och anordnande, delvis genom utbrytning från andra

byråer, af en femte byrå, dit af den ordinarie personalen i statsförslaget

öfverförts ffån kanslibyrån en notarie samt från den förutvarande revisionsbyrån

sex revisorer; varande i statsförslaget den föreslagna nya

byrån upptagen under benämning revisionsbyrån och den förutvarande

revisionsbyrån under benämning utrikes- och författningsbyrån.

Ehuru styrelsen redan af den omständigheten, att den nu å stat begärda

nya byrån existerat i nära tre år och fortfarande ansåges nödvändig,

funne det uppenbart, att byråns tillkomst och fortvaro icke berodde af

förhållanden, som kunde väntas komma att upphöra, ville styrelsen

likväl anföra några siffror, som ytterligare gåfve stöd åt denna åsigt.

Då styrelsen den 23 november 1891 framlade förslag till decentralisation

inom postförvaltningen genom inrättande af nya distriktsmyndigheter

och dervid framhöll, bland annat, nödvändigheten att något lätta

byråchefernas arbetsbörda, hade styrelsen närmast haft att räkna med

förhållandena under år 1890, såsom det då senast tilländalupna året.

Antalet hos styrelsen sistnämnda år diarieförda ärenden utgjorde —

oberäknadt de från vederbörande postanstalter å bestämda tider insända

redogörelser af olika slag samt en mängd reqvisitioner m. m. dylikt

— 13,712. År 1897 steg de diarieförda målens antal, oaktadt decentralisationen,

till 13,931; och en jemförelse mellan målens antal under

de år, som förflutit, sedan distriktsförvaltningarna med ingången af år

1893 infördes, visade, att antalet till en början sjönk, enär detsamma

utgjorde 13,446 år 1893, 13,019 år 1894 och 12,900 år 1895, men att

Bih. till Rihsd. Prut. 18''JiJ. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sjunde hufvudtiteln.

målens antal derefter lika regelbundet, men hastigare, ånyo stigit, år

1896 till 13,088 och år 1897 till 13,931. För tiden 1 januari—19

november 1897 utgjorde antalet hos styrelsen diarieförda mål 11,824,

men under motsvarande tid 1898 steg antalet till 12,578.

Sammanstälde man dessa siffror med den omständigheten, att vid

distriktsförvaltningarnas inrättande vederbörande postinspektörer fått åt

sig lemnadt att afgöra en del frågor af mindre omfattande beskaffenhet,

hvilka förut handlagts hos generalpoststyrelsen, och att således de ärenden,

som fortfarande förbehållits styrelsen, kunde till en ganska stor del

anses vara mera betydande, funne styrelsen det uppenbart, att samma

antal i diariet förda mål numera fordrade mera arbete än motsvarande

antal före distriktsförvaltningarnas tillkomst; och äfven om det måste

erkännas, att bland diarieförda mål hos generalpoststyrelsen, likasom

hos andra embetsverk, alltid funnes åtskilliga, hvilkas behandling kunde

vara ganska lätt, finge det dock anses ostridigt, att ärendena, hvilka,

på sätt de anförda siffrorna utvisade, till antalet ökades år från år,

länge varit och fortfarande komme att blifva alltför många för att

hinna handläggas af de å stat uppförda fyra byråerna. Derest icke

nödig förstärkning anordnades, skulle detta hafva till följd, dels att

balansen af ärenden, som icke hunne afgöras, blefve allt större, hvilket

för ett postverk alltid måste verka menligt och stälde svenska postverket

i en ofördelaktig dager vid förbindelsen med de utländska postverk,

der arbetskrafterna vore rikligt tillmätta, dels ock att mängden

af inkomna ärenden hindrade postverkets centralförvaltning'' att, i den

mån önskligt vore, taga initiativ till vidare utveckling och förbättringar

af postväsendet eller att egna tid och intresse åt sådana frågor, som

icke representerades af diarieförda mål. Ett sådant stadigvarande missförhållande

mellan arbete och de för detsamma tillgängliga arbetskrafter

borde man, enligt generalpoststyrelsens förmenande, icke längre söka

bota genom inskjutande af allenast tillfällig arbetshjelp, utan syntes

det styrelsen nu vara hög tid att å ordinarie stat upptaga åtminstone

en del af den arbetshjelp, verket under alla omständigheter behöfde.

Till de skäl, som härför anförts, borde också läggas, att den

ökade mängden af ärenden både hos generalpoststyrelsen och postsparbanksstyrelsen

med bjudande nödvändighet påkallade ändringar af de

för verken gällande instruktionsföreskrifter i det afseendet, att åt byråcheferna

öfverlemnades beslutanderätt i vissa till deras byråer hörande

ärenden. Derigenom skulle generalpostdirektörens tid icke blifva i så

hög grad som för närvarande upptagen af att åhöra föredragningar

och fatta beslut jemväl i en stor mängd ärenden af jemförelsevis ringa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sjunde hufvudtiteln.

betydenhet, utan tillfälle skulle, till postverkets och postsparbankens

bästa, lemnas honom att företrädesvis kunna egna sin ledning och sitt

intresse åt de vigtigare frågorna, vare sig dessa utgjordes af redan

inkomna ärenden eller afsåge ledningen af verkens framtida utveckling.

Att lemna sådan beslutanderätt, som nu för byråcheferna ifrågastälts,

åt mera tillfällig arbetshjelp syntes styrelsen föga lämpligt.

Under förutsättning af bifall till den nu gjorda framställningen

om den nya byråns upptagande å ordinarie stat, anhåller generalpoststyrelsen

om uppdrag att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag

till deraf påkallade ändringar i den för styrelsen gällande instruktion

och att i sammanhang dermed angifva de nödiga begränsningarna för

byråchefernas beslutanderätt äfvensom i berörda instruktion föreslå de

ytterligare ändringar, som i detta och andra afseenden kunde finnas

behöfliga och lämpliga.

Då genom en dylik nödvändig ändring i nuvarande förhållanden

byråcheferna i vissa fall blefve beslutande, borde de ock, enligt generalpoststyrelsens

åsigt, kunna påräkna att till sin hjelp eg a biträde af

större ordinarie personal, än nu vore fallet. Detta finge dock icke förstås

så, att uteslutande af berörda anledning flera arbetskrafter än tillförene

skulle påkallas, utan allenast så, att granskning och förberedande

behandling af ärendena skulle i större omfång, än nu vore händelsen,

kunna hvila på ordinarie personal.

Den generalpoststyrelsen biträdande tjenstemannapersonalen utgjordes

enligt- gällande stat för närvarande af 27 personer utom 2

kammarskrifvare på öfvergångsstat, af hvilka sistnämnde den ene vore

för sjukdom ständigt tjenstledig. Jemte denna ordinarie personal funnes

hos styrelsen icke mindre än 51 med årsarfvoden anstälde amanuenser

— de för renskrifning eller dylikt antagna oräknade — hvilka handlade

bestämda göromål, som för vissa af amanuenserna vore af lika

stor omfattning och af lika vigt som de flesta ordinarie tjenstemäns i

första lönegraden. För att icke arbetet skulle blifva för ensidigt, hade

amanuenserna plägat tid efter annan förflyttas från en amanuenssyssla

till en annan och jemväl till olika byråer. Sådan förflyttning vore till

fördel för amanuenserna sjelfva och för verket i dess helhet, men vållade

naturligtvis, att hos ananuenserna icke kunde förutsättas samma detalj - kännedom som hos den mera stabla ordinarie personalen samt att i

följd deraf deras arbete fordrade mera ledning och öfvervakande. Och

då upphörande af dessa förflyttningar icke syntes styrelsen böra ifrågakomma,

enär genom desamma mångsidigare kunskaper tillfördes de

amanuenser, genom hvilka den ordinarie personalen skulle rekryteras,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjunde hufvudtiteln.

kunde det icke undvikas, att ledningen af byråerna fordrade mer arbete

af byråcheferna, än förhållandet skulle vara, om den ordinarie

personalen vore tillräckligt talrik. Men äfven om, beträffande de nämnda

förflyttningarne, ändring skulle ske, till skada för verkets framtid, men

till hjelp för tillfället, kunde det dock icke förutsättas, att det i längden

skulle låta sig göra att bibehålla den ofördelaktiga proportionen mellan

ordinarie och extra arbetskrafter eller att med de klena befordringsutsigter,

som för närvarande för dessa amanuenser inom verket förefunnes,

erforderligt antal dugande personer skulle qvarstanna för att

efter en trägen amanuenstjenstgöring kanske i 14 å 15 år eller mera

kunna nå ordinarie anställning. För deras snabbare befordran till ordinarie

tjenst måste derföre enligt generalpoststyrelsens mening något

göras, och om än det dervid icke kunde blifva fråga om att på en

gång skapa så många ordinarie befattningar, som behöfligt vore, borde

man dock icke lemna denna synpunkt ur sigte, utan, då det nu gälde

att å stat uppföra en ny byrå hufvudsakligen genom utbrytning från

en redan bestående, tillse, hvilka ordinarie arbetskrafter dervid med

nödvändighet erfordrades. Såsom det mest trängande behofvet i sådant

afseende ansåge sig generalpoststyrelsen böra framhålla anställandet å

»utrikes- och författningsbyrån» af ytterligare en aktuarie samt å »revisionsbyrån»

af en aktuarie och en revisor.

Å den förra af dessa byråer, som nu i postverkets personalförteckning

benämndes »Revisionsbyrån I», handlades, utom ärenden rörande

postverkets bref- och pakettaxor, jemväl de flesta frågor rörande postutvexlingen

med utlandet, bland hvilka förekomme sådana, som rörde

afslutande af internationela postfördrag med tillhörande expeditionsreglementen

samt ändringar af bestämmelserna i redan befintliga dylika

fördrag och reglementen, ärenden, som numera intoge ett synnerligen

betydelsefullt rum i byråns verksamhet. Postfördragen innefattade

verldspostkonventionen, aftal angående utvexling af bref m. m. med

angifvet värde och angående postanvisningsrörelsen, konvention rörande

postpaket, aftal angående inkasseringsrörelsen och angående abonnement,

genom postverkets förmedling, å tidningar och andra periodiska

skrifter, äfvensom särskilda öfverenskommelser angående olika delar af

postutvexlingen med Norge, Danmark, Ryssland, Tyskland, Belgien,

Frankrike, Storbritanien och Amerikas Förenta Stater m. m. Dessa fördrag

och öfverenskommelser föranledde genom den mångfald af bestämmelser,

som i dem innehölles, en högst betydande skriftvexling

med vederbörande utländska förvaltningar och med verldspostföreningens

internationela byrå i Bern, hvilken skriftvexling mestadels fördes

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sjunde hufvudtiteln.

å främmande språk. De cirkulär och skrivelser från nämnda främmande

myndigheter, som vore af någon större och mera stadigvarande

betydelse för postförbindelserna med utlandet, måste — för att så lätt

som möjligt vid förefallande behof kunna ur dem erhålla tillförlitlig

öfversigt öfver allt, som inom området för hvart och ett af de särskilda

fördragen och öfverenskommelserna förekommit — vara med

sakkunskap systematiskt ordnade efter de ämnen, de afsåge. Detta

kunde ej vidare åläggas den å byrån anstälde notarien, enär, med

det omfång skriftvexlingen numera tagit och som beständigt ökades,

denne tjensteman, hvilken det tillhörde att bestrida sekreteraregöromålen

å byrån, icke kunde medhinna jemväl arbetet med de omförmälda

handlingarnas ordnande. Den som å byrån för närvarande

förde diariet, expedierade remisser och skrivelser, öfvervakade att dessa

i rätt tid besvarades, upprättade register öfver utgående skrivelser

samt utförde en diarieförares åligganden i öfrigt, vore amanuens; och

har det synts generalpoststyrelsen, att denna amanuensbefattning, som

förutsatte goda kunskaper i utländska språk och ganska mycken insigt

i öfrigt, borde utbytas mot en ordinarie befattning, hvars innehafvare,

utom de nyssnämnde amanuens nu åliggande göromål, skulle hafva

bestyret med ordnandet, förvaringen och tillhandahållandet af ofvanberörda

handlingar angående postförbindelserna med utlandet. Derjemte

skulle denne tjensteman såsom diarieförare mottaga och vårda

handlingarna i öfriga till byrån hörande ärenden; och borde han i sådan

egenskap benämnas aktuarie. Den ordinarie personalen å den föreslagna

utrikes- och författningsbyrån skulle således komma att bestå

af en notarie och två aktuarier.

Beträffande den nya revisionsbyrån, som i postverkets personalförteckning

för närvarande benämndes »Revisionsbyrån II», skulle densamma,

enligt hvad förut omförmälts och redan för närvarande vore

provisoriskt genomför dt, få från kanslibyrån öfvertaga en notarie och

från den å stat uppförda revisionsbyrån dess sex revisorer. Å denna

provisoriskt anordnade byrå tjenstgjorde en amanuens såsom diarieförare,

med åliggande jemväl att förse utstälda anmärkningsakter med

kommunikationsresolutioner; öfvervaka att aflåtna skrivelser, remisser

och kommunikationer i rätt tid besvarades; expediera alla från byrån

utgående skrivelser samt öfver dessa upprätta register; ordna och förvara

de till byrån inkommande handlingar; föra särskilda anteckningar

rörande beskaffenheten af de från revisorerna å redogörarne utstälda

anmärkningar; samt i öfrigt sköta sådana göromål, som vanligen tillkomme

en aktuarie eller registrator. Då antalet å byrån diarieförda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sjunde hufrudtiteln

mål redan år 1897 uppgått till närmare 2,600 och å denna byrå, lika?

som å de öfriga, syntes komma att år för år stiga, samt antalet utgående

expeditioner från byrån för sistnämnda år beräknats till omkring

3,650, har det synts styrelsen vara för mycket begärdt, att ifrågavarande

arbete fortfarande skulle skötas af en amanuens, hvars arfvode,

enligt gällande bestämmelser, för närvarande kunde uppgå till högst

1,800 kronor för år. Naturligt vore ock, att det skulle vara till fördel

för arbetet å byrån, om å denna plats linnés anstäld en ordinarie

tjensteman, som kunde stanna en längre följd af år på platsen samt

derigenom bättre lära känna sitt arbetsmateriel, än som kunde förutsättas

blifva fallet med en mot arfvode anstäld amanuens, hvilken

tvingades att jemväl genom arbete annorstädes söka förbättra sina inkomster

och bevara utsigten till befordran. Styrelsen har för den skull

å staten för den nya revisionsbyrån upptagit en ny aktuarie.

Generalpoststyrelsen har jemväl föreslagit, att revisorernas antal

måtte ökas från sex till sju. Anledningen dertill vore, att för närvarande

en enda revisor hade att ansvara för granskningen af postanstalternas

redogörelser öfver den utrikes postanvisnings- och postförskottsrörelsen.

Till en början hade denne revisor haft till sitt biträde

en amanuens, men år 1889 hade ytterligare en amanuens måst tilldelas

honom. År 1891 tillkom åt honom ytterligare en amanuens och alltifrån

slutet af år 1896 hade fyra amanuenser varit åt honom anstälda,

hvarförutom extra amanuenshjelp erfordrats under periodvis återkommande

kortare tider. Arbetet hade ock ökats för denna revisionslott i

hög grad, hvilket framginge deraf, att antalet utrikes postanvisningar

utgjort:

från Sverige

till

utrikes ort

år

1889

52,925

11

ii

11

11

11

ii

1891

59,904

11

ii

11

11

11

ii

1896

118,232

11

ii

11

11

11

ii

1897

131,321

från

utrikes

ort

till Sverige

år

1889

78,970

n

11

ii

11

11

ii

1891

102,102

n

11

ii

11

11

ii

1896

136,130

ii

11

ii

11

11

ii

1897

141,604.

Det tillhörde också denne revisor att upprätta månadsafräkningar,

för att af utländska postverk granskas, rörande i Sverige och Finland

inlösta postanvisningar från de länder, med hvilka postanvisningsutvexling

egde rum, och att granska de derifrån inkommande månads
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sjunde hufvudtiteln.

afräkningar rörande i utlandet inlösta postanvisningar från Sverige och

Finland; att granska månadsvis inkommande kontrollprotokoll för postförskottspaket

från eller till utlandet och jemföra dem med vederbörande

postförskottsanvisningar; att upprätta årssammandrag öfver dessa kontrollprotokoll;

att upprätta transitafräkningar med utländska postverk

samt granska sådana derifrån hit inkommande afräkningar; samt att

upprätta vissa månadsafräkningar med norska, danska, finska, tyska,

belgiska och storbritanniska postverken rörande paket m. m. Då uppenbart

vore, att revisorn sjelf kunde medhinna allenast de vigtigaste och

svåraste af dessa göromål, under det att sjelfva granskningen af postanvisningsräkenskaperna

och deras jemförande med postanvisningarna

måste komma att nästan uteslutande hvila på amanuenserna, komme

revisorn alltså att bära ansvaret för granskningsgöromål, som han icke

finge tid ens att sjelf egna något arbete eller tillräckligt öfv ervaka.

För att aflägsna den obillighet, som läge i ett sådant missförhållande,

och för att kunna mera fast ordna den utrikes postanvisningsrevisionen,

hvilken rörde sig om högst betydliga belopp, i det att värdet af postanvisningar,

afsända från Sverige till utrikes orter, år 1897 utgjort

öfver 4,787,000 kronor och dylika försändelser från utrikes orter till

Sverige samma år uppgått till ett värdebelopp af i rundt tal 7,880,700

kronor — oberäknad! den postanvisningsrörelse, som Sverige förmedlade

åt Finland — har generalpoststyrelsen ansett nödigt att från och

med år 1900 få anstäld ytterligare en ordinarie revisor.

Med samtliga de nu föreslagna nya ordinarie befattningarna hos

styrelsen skulle följa rätt till belöpande ålderstillägg.

Uppenbart är, att den centrala styrelsen för ett verk, stadt i så

snabb och oafbruten utveckling som postverket, måste under årens lopp

se sina göromål växa i sådan omfattning, att de arbetskrafter, som vid

en viss tidpunkt varit tillräckliga för göromålens behöriga ombesörjande,

inom jemförelsevis kort tid befinnas otillräckliga och att för den skull

utväg måste beredas styrelsen att fullgöra sina åligganden, vare sig

genom aflyftande af en del af dess arbetsbörda eller genom erforderlig

ökning af dess arbetskrafter. Genom inrättandet år 1893 af distriktsförvaltningarna

eller postinspektionerna, åt hvilka öfverlemnats att

sjelfständigt afgöra vissa ärenden, hvilka förut fordrat styrelsens

beslut, åstadkoms visserligen i någon mån en decentralisation af postförvaltningen,

men derigenom blef endast en jemförelsevis mindre

tyngande del af de styrelsen förut åliggande göromål Överflyttad till

distriktsmyndigheterna, och den oaflåtlig! växande mängden af mål och

ärenden, som fortfarande kräfva styrelsens omedelbara afgörande, har

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sjunde hufvudtiteln.

redan sedan flera år tillbaka visat sig icke kunna handläggas af styrelsens

nuvarande ordinarie personal. Såsom styrelsen erinrat, har ock

hos styrelsen under åren 1896—1898, utöfver de fyra ordinarie byråcheferna,

en adjungerad ledamot varit oafbrutet anstäld såsom tillförordnad

byråchef och en femte byrå varit provisionelt anordnad; och

bär Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 3 december nästlidet år

bifallit styrelsens förberörda framställning om anställande jemväl under

detta år af en adjungerad ledamot hos styrelsen.

I sitt underdåniga stats förslag för innevarande år liemstälde generalpoststyrelsen,

att den sålunda provisionelt anordnade byrån måtte öfverflyttas

å ordinarie stat. Vid anmälan inför Eders Kongl. Maj:t den 14

januari 1898 af denna styrelsens framställning anförde departementschefen,

bland annat, att ingen som helst anledning funnes att förvänta

någon förändring i de förhållanden, som gjort inrättandet af en femte

byrå hos generalpoststyrelsen nödvändigt. De af styrelsen anförda siffror

talade ett helt annat språk och vittnade om en progression i den postala

utvecklingen, som syntes förebåda allt utom en tillbakagång i postförbindelsernas

liflighet. Särskildt borde uppmärksammas, att behofvet

af den nya byrån ej minst härrörde af den ökade arbetsbörda, som

för styrelsen uppkommit i följd af dess uppgift att företräda Sverige i

verldspostföreningen. Denna betydelsefulla skapelse af vår tids sträfvan

att främja den internationela samfärdseln hade framkallat ett omfattande

system af internationel postal lagstiftning, hvars tillämpning

och vidare utveckling utgjorde den icke minst betydande uppgiften för

de särskilda ländernas postverk, en uppgift, som i äldre tider för dem

var så godt som främmande. Departementschefen kunde derföre icke

annat än på det lifligaste biträda styrelsens framställning om inrättande

af en ny byråchefsbefattning hos styrelsen. Eders Kongl. Magt gjorde

ock hos Riksdagen framställning i sådant syfte, men denna framställning

blef icke af Riksdagen bifallen.

Hvad generalpoststyrelsen nu anfört bekräftar ytterligare, att postverket

befinner sig i ett utvecklingsskede, som utesluter all tanke på,

att antalet af de till styrelsen inkommande ärenden skulle komma att

minskas. I hvilken utsträckning styrelsen måst till biträde vid handläggningen

af dessa ärenden anlita extra tjenstemän framgår deraf, att,

enligt hvad styrelsen meddelat, antalet af de hos styrelsen anstälde

amanuenser uppgår till 51, under det att de ordinarie tjenstemännen,

oberäknade 2 kammarskrifvare på gammal stat, af hvilka den ene är

för sjukdom ständigt tjenstledig, utgöra till antalet endast 27. Att vid

en sådan proportion mellan antalet ordinarie tjenstemän och amanuen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sjunde hufvudtlteln.

ser befordringsutsigterna för desse senare, af hvilka dock utkräfves en

betydande arbetsqvantitet, måste ställa sig allt utom gynsamma är uppenbart.

Lika med generalpoststyrelsen anser också jag, att det nu är på

tiden att å ordinarie stat uppföra åtminstone en del af de arbetskrafter,

styrelsen under alla omständigheter behöfver.

I detta sistnämnda afseende har styrelsen nu framhållit behofvet,

utom af en ny byråchefsbefattning, jemväl af en ny revisorstjenst och

två nya aktuariebefattningar. Och då styrelsen för inrättandet af dessa

tjenster anfört, såsom mig synes, giltiga skäl, tillstyrker jag uppförande

å ordinarie stat åt de sålunda föreslagna nya tjenstebefattningarna, hvarigenom

aflöningsstaten skulle komma att ökas med 15,400 kronor, deraf

6,400 kronor för en byråchef, 6,000 kronor för två aktuarier och

3.000 kronor för en revisor.

Anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden hos

generalpoststyrelsen m. m. är för innevarande år upptaget till förslagsvis

65.000 kronor, under det att utgifterna å anslaget, enligt hvad styrelsen

meddelade, uppgått i runda tal år 1897 till 68,100 kronor och under

perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 till 73,000 kronor. Med

den växande arbetsmängden kunde det icke förväntas, att tillsättandet

af tre nya ordinarie tjenster i första lönegraden hos styrelsen skulle

öfva annan inverkan på detta anslags utgiftssumma än att för år 1900

möjligen hålla densamma nere till det belopp, som utgifterna å anslaget

kunde beräknas komma att utgöra år 1899. Då emellertid dessa utgifter

för sistnämnda år numera icke borde beräknas lägre än till

75.000 kronor, har generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande anslag

höra höjas till förslagsvis 75,000 kronor, hvilket sålunda innefattar en

förhöjning af 10,000 kronor.

Härvid har jag icke något att erinra.

Generalpoststyrelsen anför vidare, hurusom, sedan Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen faststält, för tillämpning från 1874 års ingång,

normalstat för postverket i hufvudsaklig öfverensstämmelse med generalpoststyrelsens

derom den 28 januari 1873 afgifna förslag, hvilket jemväl

innefattat ny klassindelning för postkontoren, någon annan ändring

i denna klassindelning icke egt rum, än att, efter det en del postkontor

i 7:e klassen indragits, de i denna klass qvarvarande med år

1885 öfverflyttats till 6:e klassen, att postkontoret i Nässjö uppflyttats

från 6:e till 4:e klassen, att några omflyttningar skett mellan postkontoren

i 5:e och 6:e klasserna, samt att inom sistnämnda klass några

postkontor indragits och andra nya tillkommit. Till grund för postanstalternas

klassindelning år 1873 hade lagts den vid dem förekomBih.

till Riksd. Prot. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sjunde hufvudtiteln.

mande uppbörd, såsom i allmänhet den tillförlitligaste mätaren å arbetet,

hvarjemte några andra särskildt förekommande omständigheter, såsom

anstaltens belägenhet i stad och i synnerhet residensstad — der ett stort

antal fribref medförde arbete utan att utöfva något inflytande på postanstaltens

uppbördssumma — eller vid vigtigare jernvägsknut eller ock

postanstaltens egenskap af gränsepostanstalt, ansetts böra verka till

postanstaltens placering i högre klass än den, hvartill postanstalten,

om hänsyn tagits allenast till uppbördsbeloppet, skulle hafva kommit.

Naturligt vore, att äfven med de jemkningar, som dessa särskilda omständigheter

redan från början föranledt, en på uppbördsförhållandena,

sådana de vid hvarje postkontor gestaltat sig år 1871, grundad och

sedermera i hufvudsak orubbad klassindelning icke nu mera kunde vara

tillfredsställande. Tvärtom hade denna klassindelning redan länge visat

sig föråldrad till följd af de förändringar i poströrelsen, hvartill samfärdselns

utveckling föranledt, den olika utveckling i affärs- och befolkningsförhållanden,

som de skilda orterna under de senaste tjugufem

åren undergått, samt den inverkan, dessa förhållanden nödvändigt haft

på rörelsen å respektive postanstalter. Att det oaktadt, någon allmän

omreglering af klassindelningen icke sedan år 1873 egt rum hade sin

orsak deri, att en sådan omreglering icke kunde blifva effektiv, med

mindre aflöningsförmånerna för tjensteinnehafvarne samtidigt omreglerades

på sådant sätt, att desse funne sig böra å omregleringen ingå,

jemväl om de icke kunde dertill tvingas. Numera hade emellertid den

åsigten vunnit alltmera insteg, att den enligt gällande bestämmelser

till tjenstemän å postkontoren utgående uppbörds- och frimärkesprovision

borde såsom aflöningsform upphöra och ersättas med bestämda

belopp, som inginge i den fasta aflöningen. På grund häraf och med

stöd af den erfarenhet, som rörande uppbörds- och frimärkesprovisionens

storlek vid hvarje postkontor vunnits sedan början af år 1893, då jemväl

de poststationer, som lydt under jernvägspostinspektionerna, förlagts

under postkontoren, har generalpoststyrelsen ansett sig böra framlägga

förslag till uppbörds- och frimärkesprovisionens fixering. Då provisionens

omsättande i bestämda belopp snille vålla en genomgripande omreglering

i aflöningsförhållandena för postkontorens tjenstemän, har

generalpoststyrelsen i samband dermed äfven upptagit frågan om förändrad

klassindelning af postkontoren.

För närvarande funnes, filialer oberäknade, 191 fullständiga fasta

postanstalter eller postkontor, fördelade i sex klasser sålunda:

l:a klassen: postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö (tillsammans

3);

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sjunde hufvud titeln.

2:a klassen: postkontoren i Falun, Gefle, Helsingborg, Jönköping,

Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Norrköping,

Sundsvall, Upsala, Vexiö och Örebro (tillsammans 14);

3:e klassen: postkontoren i Halmstad, Hernösand, Luleå, Lund,

Mariestad, Nyköping, Uddevalla, Umeå, Venersborg, Vesterås, Visby,

Ystad och Östersund (tillsammans 13);

4:e klassen: postkontoren i Arboga, Arvika, Borås, Eksjö, Engel - holm, Enköping, Eskilstuna, Eslöf, Falkenberg, Falköping, Filipstad,

Hallsberg, Haparanda, Herrljunga, Hessleholm, Hudiksvall, Karlshamn,

Kristinehamn, Köping, Landskrona, Lidköping, Motala, Nora, Norrtelje,

Nässjö, Oskarshamn, Skara, Sköfde, Smedjebacken, Sunne, Söderhamn,

Söderköping, Södertelje, Vadstena, Varberg, Vestervik, Vimmerby och

Åmål (tillsammans 38);

5:e klassen: postkontoren i Alingsås, Askersund, Bollnäs, Cimbrishamn,

Hedemora, Katrineholm, Laholm, Ljusdal, Lysekil, Piteå, Sala,

Skellefteå, Sollefteå, Trelleborg, Ulricehamn och Örnsköldsvik (tillsammans

16);

6:e klassen: postkontoren i Alfvesta, Avesta, Backe, Bengtstors,

Boden, Borgholm, Borlänge, Båstad, Charlottenberg, Dalarö, Degerfors,

Elmlmlt, Finspong, Frövi, Gamleby, Gellivare, Gislaved, Gnesta, Grenna,

Grythyttehed, Gysinge, Hedeviken, Hemse, Hjo, Hvetlanda, Höganäs,

Hörby, Höör, Karlsborg, Kil, Kisa, Klippan, Kopparberg, Kungelf, Kungsbacka,

Leksand, Lilla Edet, Lindesberg, Ljungby, Ljusne, Ludvika, Lycksele,

Malmköping, Malung, Mariefred, Marstrand, Mellerud, Mjölby, Moliolm,

Mora, Målilla, Mönsterås, Nederkalix, Norberg, Nordmaling, Nyland,

Nås, Ockelbo, Onsala, Oroust, Ousby, Ragunda, Ronneby, Råda,

Råneå, Sefile, Skene, Skeninge, Staby, Stenstorp, Stora Rör, Storvik,

Strengnäs, Ström, Strömstad, Svenljunga, Säfsjö, Säfsjöström, Säter,

Sölvesborg, Tidaholm, Tomelilla, Torsby, Torshälla, Trollhättan, Trosa,

Valdemarsvik, Vara, Vaxholm, Vernamo, Vingåker, Vretstorp, Vännäs,

Ange, Ånäset, Årjeng, Åsele, Åtvidaberg, Ås, Ödeshög, öfvertorneå,

Öregrund och Östhammar, äfvensom ej öppnade 4 postanstalter (tillsammans

107).

Vid uppgörande af förslag till ny klassindelning lör postkontoren

har det synts generalpoststyrelsen, att postkontoren i Stockholm, Göteborg

och Malmö borde, utan att ingå i klassnumrering, upptagas i postverkets

stater före distriktsförvaltningarna. Dessa distriktsförvaltningar

omfattade nemligen landet i dess helhet med undantag just af Stockholm,

Göteborg och Malmö jemte de under postkontoren å dessa tre

orter lydande poststationer och postlinier, och genom nådiga brefvet

den 28 oktober 1892 angående inrättande af postinspektioner hade be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sjunde hufvudtiteln.

stämts, bland annat, att postdirektörerna i Stockholm, Göteborg'' och

Malmö skulle, beträffande dem underlydande personal och för de till

deras postkontor hörande områden, i tillämpliga delar utöfva postinspektörs

myndighet och åligganden. Postinspektörerna hade med dessa

tre postkontor icke någon befattning och utöfvade öfver dem icke något

inseende. Detta förhållande ansåge generalpoststyrelsen icke på lämpligare

sätt kunna i postverkets stater antydas än att der placera distriktsförvaltningarna

närmast före de postkontor, som under dem lydde, och

således efter de tre postkontor, hvilka läge utanför distriktsförvaltningarnas

områden. En anledning att särskilja de tre postkontoren i

Stockholm, Göteborg och Malmö från öfriga postkontor förefunnes äfven

deruti, att rörelsen och uppbörden vid dessa tre kontor genom sin betydenhet

skilde dem från öfriga kontor och nödvändiggjort arbetets

fördelning efter olika art a särskilda afdelningar med föreståndare, som

ledde arbetet hvar och en å sin afdelning, under det att postdirektörerna

i fråga om expeditionen allenast öfvervakade det hela och ordnade förhållandet

afdelningarna emellan. En föreställning om de tre postkontorens

i Stockholm, Göteborg och Malmö stora betydenhet i jemförelse

med andra postkontor i riket kunde den omständigheten lemna, att inkomsterna

vid dessa tre kontor med underlydande stationer uppgått i

runda tal ar 1897 för Stockholms postkontor till 1,873,500 kronor, för

Göteborgs postkontor till 671,600 kronor och för Malmö postkontor

till 375,000 kronor, under det att inkomsten för det kontor, som med

afseende a rörelsens storlek komme närmast efter detta sistnämnda,

samma år utgjort i rundt tal 195,200 kronor.

Vidkommande de under distriktsförvaltningarna lydande postkontorens

fördelning i klasser har generalpoststyrelsen trott sig böra

något närmare, än hvad redan skett, beröra de omständigheter, som

bragt dessa postkontor till den klass de för närvarande tillhörde, äfvensom

redogöra för det förslag, som af komitén för utredning af frågan

om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse

den 2 mars 1892 afgifvits, i hvad detta förslag rörde ny klassindelning

af postkontoren.

Vid 1873 års klassindelning hade förts:

till l:a klassen postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö;

till 2:a klassen postkontor i allmänhet med uppbörd af 30,000

rdr och derutöfver samt postkontor i länsresidensstäder och gränspostanstalter,

hvilkas uppbörd år 1871 utgjort omkring 25,000 rdr eller

derutöfver;

till 3:e klassen alla sådana postkontor, som, utan att höra till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufVudtiteln. 21

någon af de två föregående klasserna, antingen år 1871 lemnat en

uppbörd icke väsentligen understigande 20,000 rdr eller ock voro i

länsresidensstäder belägna, vare sig då att de influtna postafgifterna

uppgått till förenämnda belopp eller icke, äfvensom postkontoret i Ystad,

som då redan i viss mån utgjorde och antogs framdeles komma att i

väsentligare mån utgöra en gränspostanstalt;

till 4:e klassen alla sådana postkontor, som, utan att böra till

någon af de tre första klasserna, voro belägna i stad och bvilkas uppbörd

år 1871 icke i väsentlig mån understigit 6,000 rdr, hvarförutom

i denna klass upptogos postkontoret i Haparanda såsom gränspostanstalt

till Finland samt postanstalterna i Eslöf, Hallsberg och Herrljunga,

såsom jernvägsknutar med ansenlig posttrafik, postkontoret i Motala,

der rörelsen redan var af stor betydenhet och antogs komma att, till

följd af pågående jernvägsanläggningar, inom kort vinna ytterligare

tillväxt, äfvensom postkontoren i Arvika, Smedjebacken och Hessleholm

samt postanstalten i Sunne, Indika i uppbörds- och öfriga hänseenden

synts vara jemförliga med anstalterna i allmänhet i denna klass;

till 5:e klassen de i städer inrättade postkontor, hvilkas uppbörd

år 1871 i väsentlig mån öfverstigit 4,000 rdr, men icke uppgått till

belopp af omkring 6,000 rdr samt, utan afseende å en något mindre

uppbörd, postkontoren i Alingsås och Ulricehamn, såsom belägna vid

redan öppnade eller beslutade jern vägar;

™ till 6:e klassen postanstalterna i de städer, utom Sigtuna och

Skanör, hvilkas postanstalter icke kommit att tillhöra någon af de föregående

fem klasserna, samt dels sådana i dessa klasser ej upptagna

postanstalter å landsbygden, hvilkas uppbörd år 1871 uppgått till belopp

af 4,000 rdr eller derutöfver, dels ock några andra postanstalter å

landsbygden, hvilkas uppbörd väl icke uppgått till sistnämnda belopp,

men som voro belägna å ort, hvilken antingen redan egde eller i den

närmaste framtiden antoges komma att erhålla jern vägsförbindelse och

hvarest redan en större rörelse. förefans eller var att med säkerhet

emotse, äfvensom slutligen gränspostkontoret i Grisslehamn; och

till 7:e klassen alla öfriga postanstalter, hvilkas uppbörd år 1871

understigit 4,000 rdr och som ej ansågos böra framdeles af poststationer

ersättas.

Dessutom upptogos i en åttonde, öfvergångsstaten tillhörande klass

sådana då befintliga fullständiga postanstalter, som med afseende å

obetydlig posttrafik och i öfrig! förekommande omständigheter ansågos

böra efter dåvarande tjensteinnehafvares afgång indragas. Dessa anstalter

utgjorde 14 till antalet och hafva sedermera efter hand blifvit

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sjnnde hnfvndtiteln.

indragna, med undantag af postanstalten i Gysinge, som nu mera tillhör

6:e klassen. Den 7:e klassen upphörde, såsom förut antydts, med

ingången af år 1885, då der qvarvarande postkontor öfverliyttades till

6:e klassen.

Generalpoststyrelsen erinrar vidare, hurusom post- och telegrafkomitén

i förut omförmälda betänkande uttalat, att såsom hufvudgrund

för den egentliga klassindelningen fortfarande borde likasom år 1873

läggas den vid anstalterna förekommande postuppbörden, hvarvid dock

telegrafuppbörden och särskilda telegrafförhållanden i öfrigt borde verka

såsom vigtiga modifierande faktorer vid klassbestämningen. De särskilda

omständigheter åter, till livilka vid 1873 års reglering hänsyn tagits,

hade deremot ansetts till största delen icke vidare hafva samma betydelse

som förut. Sålunda borde, enligt komiténs åsigt, den omständigheten

att en postanstalt vore belägen i länsresidensstad icke föranleda

till postanstaltens sättande i annan klass än den, hvari den eljest skulle

komma. Genom nådiga förordningen den 5 december 1873 angående

upphörande af fribrefsrätten och utgörande af postafgifter för sådana

försändelser i tjensteärenden, som af vissa myndigheter samt embetsoch

tjenstemän till postbefordran aflemnades, hade nemligen sådana

förändrade bestämmelser meddelats rörande behandlingen af tjensteförsändelser,

att dessa förorsakade mindre besvär än förut; och i alla

händelser hade de enskilda försändelserna efter regleringen vuxit i

ojemförligt större grad än tjensteförsändelserna, i följd hvaraf dessa

senare icke vidare hade samma betydelse för arbetets omfattning å ett

postkontor som förut. Huruvida en postanstalt vore belägen i stad eller

ej, hade ej heller ansetts böra hafva någon särskild inverkan på dess

placering i klass, enär det gåfves en mängd köpingar, stationssamhällen,

lastageplatser, kyrkobyar m. m. å landsbygden, livilka hade både större

folkmängd och lifligare rörelse än många småstäder. Egenskapen att

vara gränspostanstalt hade understundom vid sidan af uppbörden en ej

ringa betydelse såsom mätare af arbetet vid en anstalt. Särskilda förhållanden

med afseende å de uppbördssiflror för klasserna, till livilka

komiterade kommit, hade emellertid verkat derhän, att berörda egenskap

endast i ett fall kommit att hafva medverkande betydelse för placeringen

i klass. De normalsiffror för uppbörden inom de särskilda klasserna,

hvilka, grundade på 1871 års uppbörd, faststälts vid 1873 års reglering,

måste naturligen i följd af poströrelsens utomordentliga tillväxt för

länge sedan vara föråldrade, och komiterade hade sålunda haft att uppsöka

lämpliga nya normalsiffror. Dervid hade såsom den närmast till

hands liggande utvägen erbjudit sig att taga sådana siffror, hvilka med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sjunde hufvudtiteln.

1873 års vore analoga på det sätt, att de förhölle sig till totaluppbörden

för det år, hvars uppbörd kunde komma att läggas till grund för klassificeringen,

såsom 1873 års klassiffror förhölle sig till totaluppbörden

för år 1871. I fråga åter om det år, hvilket bäst lämpade sig till

norm för klassbestämningen, både, då komiterade käft att uppgöra sina

ifrågavarande beräkningar, uppbördsresultatet icke med säkerhet varit

kändt för något senare år än 1889, hvadan detta synts komiterade vara

det för ändamålet tjenligaste. En af komiterade enligt nu angifna

grunder uppgjord kalkyl utvisade emellertid, att, derest siffror från

1889 års uppbörd komme att blifva för den nya klassificeringen bestämmande,

deraf skulle föranledas en uppflyttning af anstalter till högre

klasser, hvilken vore allt för betydlig för att densamma skäligen kunde

ifrågasättas. Sålunda skulle särskild! antalet anstalter i 4:e klassen

komma att högst betydligt ökas. Vid dylikt förhållande hade komiterade

varit nödsakade att uppställa andra normalsiffror. Och då komiterade

icke trott sig böra ifrågasätta annat, än att åtminstone till en början

antalet anstalter i de olika klasserna- i allmänhet begränsades till ungefärligen

samma antal som för det dåvarande, hade komiterade bemödat

sig att finna siffror, hvilka icke komme att medföra andra rubbningar

i klassernas anstaltsantal än sådana, hvilka vore nödvändiga för att

klassindelningen skulle blifva rättvis och de särskilda siffrorna lämpligen

afpassade i förhållande till hvarandra. Undantag derifrån hade emellertid

egt rum med afseende å 6:e klassens anstalter, i det att en allmännare

uppflyttning till högre klass af dessa synts komiterade vara

påkallad dels med hänsyn till den stigande rörelsen samt deraf föranledda

ökning i arbete för personalen och dels i betraktande deraf att genom

de båda verkens förening sammanlagda antalet föreståndareplatser skulle

komma att undergå en icke obetydlig minskning. Det hade vid närmare

öfvervägande äfven förefallit komiterade mindre lämpligt att, såsom

vid 1873 års reglering skedde, grunda klassindelningen på uppbörden

för ett enda år. Att taga medeltalet för år under en viss period

hade framstått såsom vida ändamålsenligare, enär i detta fall en tillfällig

stegring eller nedgång i uppbörden under ett år icke finge samma

afgörande betydelse för anstaltens klassificering som i det andra fallet.

Komiterade hade för den skull ansett, att till hufvudgrund för klassindelningen

borde läggas medeltalet för år af postuppbörden under

femårsperioden 1885—1889. Efter öfvervägande af samtliga på saken

inverkande omständigheter hade komiterade kommit till det resultat,

att normalsiffrorna i fråga om medeluppbörden för 2:a—6:e klasserna

borde blifva:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sjunde hufvudtiteln.

för andra klassen 60,000 kronor och derutöfver

„ tredje „ från och med 35,000 kronor intill 60,000 kronor

» fjerde „ „ „ „ 15,000 „ „ 35,000 „

„ femte „ „ „ „ 10,000 „ „ 15,000 „

„ sjette „ under 10,000 kronor.

I denna gruppering hade dock på grund af de särskilda förhållanden,

hvilka vid klassindelningen borde verka såsom modifierande,

vidtagits vissa ändringar med afseende å telegrafstationernas vigt, telegraf-

och telefonrörelsens betydenhet på platsen eller anstaltens belägenhet

vid mera betydande jernvägsknutar äfvensom den omständigheten

att väsentlig del af vissa postkontors uppbörd inhemtats från

underlydande poststationer eller berodde af tillfälliga förhållanden eller

att postuppbörden å några kontor visat sig vara i nedgående. De 5:e

och 6:e klasserna delade komitén i två afdelningar, A-afdelningen och

B-afdelningen, samt förde till den förra förenade post- och telegrafanstalter

och till den senare enbart postkontor. Skilnaden mellan dessa

två afdelningar i samma klass bestod dock allenast af ett årsarfvode

a 200 kronor, som tillädes föreståndarne för anstalterna i hvardera

A-afdelningen utöfver den aflöning, som tillkom B-afdelningen.

Då nu fråga vore enbart om postanstalter, saknade naturligtvis

telegrafförhållandena på platsen all betydelse vid uppgörande af förslag

till ny klassindelning af postkontoren, och derigenom förfölle äfven den

anledning komitén hade att uppdela 5:e och 6:e klasserna i underafdelningar

samt att vid fråga om bestämmande af viss klass för ett

postkontor taga hänsyn till vigten af telegrafstationen på platsen eller

telegraf- och telefonrörelsens betydenhet, derstädes. Beträffande åter

hufvudgrunden för klassindelningen hölle äfven generalpoststyrelsen

före, att såsom sådan fortfarande borde läggas postanstalternas uppbörd,

men då uppbörden vid postkontor underlydande poststationer icke

kunde anses tillföra postkontoret lika mycket arbete som dess egen

uppbörd, har generalpoststyrelsen vid beräknande för det nu föreliggande

förslaget af postanstalternas uppbörd ansett sig böra medräkna

allenast en del af den uppbörd, som härflöte från postkontor underlydande

poststationer. Härigenom hade uppbörden från poststationerna

fått minskad betydelse för postkontorens klassindelning och postkontorens

angifna uppbördssiffror kommit att skarpare, än för närvarande

vore händelsen, beteckna kontorets egen arbetsprestation. I fråga om

huru stor del af poststationernas uppbörd rättvisligen borde i en sådan

beräkning föras postkontoret till godo erinrar generalpoststyrelsen, att,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sjunde hufvudtlteln.

enligt nuvarande bestämmelser rörande uppbörds- och frimärkesprovision,

vid de fullständiga fasta postanstalterna sådan provision för den uppbörd,

som öfverstege 15,000 kronor, utginge med 3 procent, under det

att poststationernas frimärkesprovision vore genom nådiga brefvet den

6 juni 1873 bestämd till 2 procent af uppbörden. Då således postförvaltare

kunde öfver hufvud taget beräknas för det besvär och arbete,

underlydande poststationer förorsakade honom, varda godtgjord med

allenast en procent i provision å den uppbörd, som genom underlydande

poststationer tillfördes postkontoret, eller sålunda med ^ af

den provision, som af rörelsen vid dessa poststationer betingades, har

det synts generalpoststyrelsen rättvist att vid beräkning i nu ifrågavarande

hänseende af postkontorens uppbörd tillgodoräkna postkontor

allenast dess egen uppbörd af postmedel samt ^ af underlydande poststationers

postmedelsuppbörd.

Oaktadt härigenom uppbördssiffran vid de olika postkontoren,

såsom hufvudgrund för klassindelningen, blefve lägre än den verkliga

och komma att representera mera arbete å kontoret än så väl de uppbördssiffror,

som år 1873 lagts till grund för den nuvarande klassindelningen,

som ock de nya siffror, å hvilka förenämnda komité grundat

sitt förslag till klassindelning, hade generalpoststyrelsen likväl icke

sänkt de af komitén föreslagna normalsiffror, hvilka voro vida högre

än de, som gälde vid regleringen år 1873, för postkontorens placering

i den ena eller andra klassen, utan i vissa fall höjt dessa senast föreslagna

normalsiffror.

I likhet med komitén ansåge generalpoststyrelsen, att klassindelningen

af postkontoren icke i regel borde grundas på uppbörden för

ett enda år, hvarigenom otvifvelaktigt i vissa fall en tillfällig stegring

eller nedgång i uppbörden finge alltför afgörande betydelse för anstaltens

klassificering. För den skull hade generalpoststyrelsen till hufvudgrund

för indelningen tagit medeltalet för år af postuppbörden vid hvarje

kontor under seuaste femårsperiod, åren 1893—1897, ökad med | af

medeltalet för kontoret underlydande poststationers postmedelsuppbörd

för samma period; men då uppbörden, beräknad på nyss angifna sätt,

med jemn stegring är för år under denna period visat sig redan under

år 1897 hafva uppgått eller nära uppgått för någon postanstalt till

den siffra, som, med tillägg af i af medeltalet för underlydande poststationers

uppbörd under femårsperioden, betingat högre klass, än medelsiffrau

skulle medföra, hade, på det att icke redan vid regleringens

genomförande flera postanstalter skulle komma i lägre klass än den,

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sjunde hnfvndtiteln.

hvartill den faktiska uppbörden syntes berättiga, generalpoststyrelsen

i placeringsförslaget tagit hänsyn till det vid sjelfva kontoret redan

uppnådda uppbördsbeloppet.

Förutom uppbördsförhållandena hade jemväl några andra omständigheter

synts generalpoststyrelsen beaktansvärda vid fråga om

bestämmande af den klass, postkontor borde tillhöra, nemligen dels

den omständigheten att anstaltens belägenhet vid mera betydande

jernvägsknut i vissa fall betingade postkontors hänförande till högre

klass, än uppbörden ensam skulle föranleda, dels det förhållandet att

jemväl å andra orter den transiterande postens mängd kunde vara af

den betydenhet, att den borde gifva anledning till postkontors uppflyttning

i högre klass, dels i några fall anstaltens befintlighet å större

badort, der under badtiden stora anspråk i flera hänseenden stäldes på

postpersonalen och i synnerhet på kontorets föreståndare, hvilka anspråks

tillgodoseende gjorde arbetet å kontoret mödosammare, än det under

vanliga förhållanden skulle vara, dels ock slutligen en omständighet,

som icke förefunnits vid 1873 års reglering och som under de år,

hvilka förflutit sedan post- och telegrafkomitén afgaf sitt förslag till

ny klassindelning af postkontoren, så ökats i betydenhet, att den icke

vidare borde lemnas å sido. Denna omständighet vore det år för år

allt drygare arbete postförvaltarne erhållit genom den dem ålagda

skötseln af postsparbanksrörelsen. För dessa göromål uppbure de —

oafsedt det dem, i förekommande fall, tillkommande belopp af två öre

för hvar af dem sjelfva mottagen insättning, hvilket belopp vore tiilerkäudt

den tjensteman, som i motbok qvitterade det i postsparbanken

insatta beloppet — ingen annan ersättning än den uppbördsprovision,

som för hvarje redovisningsperiod blefve med TV procent af de å postanstalt

insatta sparbanksmedel tillgodogjord föreståndaren för den postanstalt,

som till postsparbankens centralförvaltning redovisade de influtna

medlen, med iakttagande emellertid att sådan provision beräknades

endast å hvarje fullt tiotal kronor, som i redovisningen inginge. Postförvaltarnes

göromål med postsparbanksuttagningar vid kontoret eller

underlydande stationer, med den ganska vidlyftiga skriftvexling och

det ansvar, som deraf föranleddes, blefve icke i någon form dem särskilt

godtgjorda. Det syntes för den skull generalpoststyrelsen billigt,

att någon hänsyn till dessa göromåls omfattning toges vid bestämmande

af klass för postkontor. Vid uppgörande af det nu framlagda förslaget

hade också sådan hänsyn tagits på det sätt, att, derest summan af

insätta sparbanksmedel vid kontoret underlydande stationer tillsammans

med summan af uttagningar från postsparbanken vid kontoret och under
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sjunde hufvudtiteln.

lydande stationer samt uppbörden af sparmärben under femårsperioden

1893—1897 visat sig öfverstiga medeltalet deraf för postkontoren i

allmänhet, denna omständighet fått verka till uppflyttning i högre klass

af postkontor, hvars uppbördssiffror i allt fall nära uppgått till det

belopp, som, om det varit fyldt, skulle hafva betingat sådan uppflyttning;

hvarjemte denna högt uppdrifna postsparbanksverksamhet ansetts

böra få jemte en eller annan af nyssnämnda öfriga beaktansvärda omständigheter

medverka dertill, att postkontoret placerats i högre klass

än den, hvartill uppbörden enbart berättigat. Det förra hade inträffat

i fem och det senare jemväl i fem fall, hvilka af generalpoststyrelsen

under sjelfva klassificeringen omförmäldes.

Sedan de tre postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö

skilts från de öfriga och satts utom nummer, skulle den förut benämnda

2:a klassen blifva första klass. Till denna skulle enligt komiténs

normalsiffror hafva hänförts postanstalter med en medeluppbörd af

60.000 kronor och derutöfver. Då emellertid denna klass härigenom

skulle komma att innefatta postkontor, för hvilka medeltalet af uppbörden,

med det strängare beräkningssätt derför generalpoststyrelsen

angifvit, sträckte sig från 60,000 kronor ända upp till i rundt tal

145,100 kronor, eller det medelbelopp, hvartill under femårsperioden

uppbörden nått för det postkontor, som i uppbördssiffra komme näst

efter postkontoret i Malmö, har det synts generalpoststyrelsen som om

denna klass borde delas i två klasser, den ena, benämnd l:a klassen,

med uppbörd af 100,000 kronor eller derutöfver och den andra, benämnd

2:a klassen, med uppbörd af 60,000 kronor eller derutöfver, men under

100.000 kronor. Då vidare skilnaden mellan de af komitén satta normaluppbördssiffrorna

för 4:e och 5:e klasserna eller allenast 5,000 kronor

synts styrelsen väl ringa och med hastigt framåtskridande i poströrelsen

leda till att redan inom några få år sannolikt flera postkontor i 5:e

klassen skulle varda berättigade till uppflyttning i 4:e klassen, har

styrelsen till undvikande häraf ansett sig böra föreslå större skilnad i

uppbördsbeloppen de båda klasserna emellan och i sådant afseende,

med bibehållande af uppbördssiffran 10,000 kronor för 5:e klassen, höjt

uppbördssiffran för 4:e klassen från det af komitén ifrågastälda beloppet

15.000 kronor till 20,000 kronor. Till 6:e klassen hade af komitén

hänförts postkontor med medeluppbörd under 10,000 kronor. Då, såsom

generalpoststyrelsen ansåge rigtigt, i denna siffra inginge allenast | af

underlydande stationers medeltalsuppbörd, komme med denna siffras

bibehållande att till klassen höra ej blott postkontor, bvilkas uppbörd

hvarken undergått eller kunde antagas komma att under den närmare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sjunde hufvndtiteln.

tiden undergå någon betydande ökning, men hvilka ändock måste bibehållas

till följd af lokala eller särskilda postala förhållanden, utan äfven

postkontor med ganska snabb ökning i uppbörd och hvilka, om underlydande

poststationers fulla uppbörd fått beräknas, skulle hafva kommit

att tillhöra högre klass. Då vid uppbördsprovisionens fixering aflöningen

för alla postförvaltare i samma klass måste blifva lika och aflöningens

storlek tillika borde rätta sig efter hvad den nu faktiskt utgjort i

genomsnitt för de postförvaltare, hvilkas kontor fördes till samma klass,

skulle genom att sammanföra i snabb utveckling stadda kontor med

kontor, der rörelsen icke nämnvärdt ökades, åtskilliga postförvaltare i

den nuvarande lägsta klassen komma att på uppbördsprovisionens fixering

göra eu kännbar förlust eller också regleringens genomförande

fördröjas deraf, att sådana postförvaltare föredroge att icke ingå på

regleringen. Till förekommande häraf har generalpoststyrelsen ansett

lämpligt att dela klassen i två genom att från densamma till en nybildad

7:e klass öfverflytta sådana kontor, der medeluppbörden, beräknad

på förut angifna sätt, under senaste femårsperiod understigit

6,000 kronor.

Generalpoststyrelsens förslag innefattar således indelning af de

distriktsförvaltningarna underlydande postkontor i sju klasser, och de

normalsiffror, generalpoststyrelsen ansett lämpligt att i fråga om medeluppbörden

för dessa klasser uppställa, äro följande:

för första klassen 100,000 kronor eller derutöfver,

55

andra

55

60,000 „

55

55

men under 100,000 kronor

55

tredje

55

35,000 „

55

55

55

55

60,000 „

55

fjerde

55

20,000 „

55

55

55

55

35,000 „

55

femte

55

10,000 „

55

55

55

55

20,000 „

55

sjette

55

6,000 „

55

55

55

55

10,000 „

55

sjunde

55

under 6,000

kronor.

På grund af dessa normalsiffror och med aktgifvande å de särskilda

omständigheter, till hvilka, enligt hvad förut anförts, hänsyn

synts böra tagas, hafva i det underdåniga förslaget förts till:

l:a klassen postkontoren i

Gefle med medeluppbörd af.................................... kronor 106,034

Helsingborg „ „ „ „ 131,943

Jönköping „ „ „ „ 97,627

Kristianstad „ „ „ „ 88,375

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sjunde huvudtiteln.

Norrköping med medeluppbörd af .................................. kronor 147,714

Sundsvall

11

ii

11 ...................

............. • 11

113,362

Upsala

11

ii

11 ..................

............... 11

145,141

Örebro

11

ii

11 ....................

............... 11

102,803

2;a klassen postkontoren

i

Borås

med

medeluppbörd af ..................

............. 11

54,642

Eskilstuna

11

11

11 ......................

................ 11

55,845

Falun

11

11

11 ....................

................ 11

69,142

Halmstad

11

11

11 .......................

................ 11

62,399

Kalmar

11

11

11 .....................

................ 11

78,450

Karlskrona

i?

11

11 ...................

................ 11

71,970

Karlstad

11

11

11 .......................

................ 11

63,062

Linköping

n

11

11 ......................

................ 11

85,753

Lund

n

11

11 ....................

............... 11

82,970

Uddevalla

ii

11

11 ......................

............. 11

56,237

Yesterås

ii

11

11 ......................

................ 11

56,510

Vexiö

................ 11

65,815

österBund

n

11

11 .....................

.............. 11

83,523

3:e klassen postkontoren i

Eslöf

med

medeluppbörd af .......

........................ 11

31,202

Hernösand

11

11

11 ........

......................... 11

54,641

Hudiksvall

11

11

11 .........

....................... 11

48,847

Karlshamn

11

11

11 .........

........................ 11

43,671

Katrineholm

11

11

11 .........

........................ 11

31,211

Kristinehamn

11

11

11 .........

....................... 11

35,348

Landskrona

11

11

11 .........

..................V* 11

50,315

Luleå

11

11

11 .......

........................ 11

39,095

Nyköping

11

11

11 .........

11

41,255

Nässjö

11

11

11 .........

11

30,365

Sala

11

11

11 .......

........................ 11

32,103

Sköfde

11

11

11 .........

........................ 11

35,472

Söderhamn

11

11

11 ..........

.......................... 11

33,915

Trelleborg

11

11

11 ..........

......................... 11

20,944

Yenersborg

11

11

11 ..........

........................... 11

39,689

Vestervik

11

11

11 ..........

.......................... 11

32,329

Visby

11

11

11 ..........

......................... 11

44,002

Ystad

11

*1

11 ..........

.....................11

53,131

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sjunde hufvudtiteln.

4:e klassen postkontoren i

med medeluppbörd af .......

11 11 ii .......

ii ii ii .......

ii ii » .......

(öppnadt den 1 april 1896)

Charlottenberg med medeluppbörd af .......

Eksjö

Engelholm

Enköping

Falkenberg

Falköping

Filipstad

Finspong

Hallsberg

Haparanda

Hessleholm

Karlsborg

Kil

11

11

ii

11

11

ii

11

11

ii

11

11

ii

11

n

ii

11

ii

V

11

ii

ii

11

ii

ii

11

ii

ii

11

ii

ii

11

ii

ii

11

ii

ii

Alingsås

Arboga

Arvika

Bollnäs

Borlänge

Klippan

Köping

Lidköping

L.jungby

Ljusdal

Lysekil

Mariestad

Mora

Motala

Norrtelje

Nyland

Oskarshamn

Ronneby

Skara

Skellefteå

Sollefteå

Storvik

Strömstad

Södertelje

Trollhättan

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

ii ii ii

(öppnadt den 1 april 1893)

med medeluppbörd af .........

11

11

11

11

11

11

kronor 18,777

23,474

25,051

27,194

19,067

11.807

25,472

19,343

29,494

20,007

22,857

25,345

22,992

20,271

12.117

18,559

19.118

19,097

22,049

28,437

26,087

17.807

36,026

24,221

29,905

24,700

29,023

23,889

22,387

28,105

18,211

28,552

19,009

28,605

28,239

18,842

25,336

19,968

it

tt

tt

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

Umeå med medeluppbörd af ................................ kronor

Varberg „ „ „ «

Vernamo „ „ „ -n

Örnsköldsvik „ „ „ vt

5:e klassen postkontoren i

Alfvesta med medeluppbörd af .................................... „

Askersund „ „ ,, .................................... n

Bengtsfors (öppnadt den 1 juni 1896) ........................ „

Boden med medeluppbörd af .................................... „

Borgholm „ „ „ »

Cimbrishamn „ „ „ „

Degerfors „ „ „ „

Elmhult „ „ „ »

Gamleby „ „ „ »

Gnesta v n n 51

Hedemora „ „ „ „

Herrljunga „ „ „ „

Hjo „ „ „ „

Hvetlanda „ „ „ „

Höganäs „ „ „ »

Hörby „ „ „ „

Höör ,, ,, ,, ....................................

Kopparberg „ „ „ „

Kungsbacka „ „ „ „

Laholm „ ,, ,, ,,

Lindesberg „ „ „ „

Ludvika 55 v ,, ,,

Marstrand „ „ „ „

Mellerud „ „ „ „

Mjölby ,, ,, ,, 17

Moholm „ „ „ „

Nederkalix „ „ „ „

Hora „ „ ,; „

Norberg „ „ „ „

Ousby ,, ,, ,, „

i, 77 51 55

Häda 55 55 5, ii

Seffle ,, ,, ,, ,,

Skene „ ,, ,, ,,

Bl

31,251

26,323

19,292

27,907

13.992

12,734

8,769

12,382

11,268

13.833

13,843

10,477

13,315

15,111

14,354

16,109

12,090

14,411

15,048

9,775

10,018

11,701

10,605

11,894

12.833

15,999

9,410

17,444

13,215

10,620

9,618

16,050

13,275

10,749

16,513

10,187

14.993

12,764

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sjunde hufvndtiteln.

Smedjebacken

med medeluppbörd af.......................

............ kronor 11,005

StrengnäB

77

77

77 ........................

15,807

Sunne

r)

77

77 .......................

13,546

Svenljunga

77

77

77 ........................

........... 77

11.698

Säfsjö

Il

77

77 .......................

14,419

Söderköping

77

77

77 ......... ..............

•........... »

16,635

Sölvesborg

77

77

77 .........*...........

........... 77

12,890

Tidaholm

(öppnadt den

1 augusti 1896) ......

......... 77

12,140

Tomelilla

(öppnadt den

1 februari 1894)

............ 77

16,045

Ulricehamn

med medeluppbörd af.......................

16,947

Vadstena

77

77

77 ......................

............ 77

10,843

Vara

77

77

77 ..................... •

............ 77

13,619

Vimmerby

77

77

77 .......................

............ 77

10,929

Vingåker

77

77

77 .........................

13,234

Vretstorp

77

77

77 ........................

10,467

Vännäs

77

77

77 .........................

11,889

Åmål

77

77

77 ........................

13,746

Ange

77

77

77 ........................

........... 77

14,513

6:te klassen postkontoren i

Avesta

med medeluppbörd

af .....................

9,557

Båstad

77

77

77 ........................

............ 77

6,632

Dalarö

77

77

77 ........................

............ 77

8,824

Frö vi

77

77

77 .........................

............ 77

6,809

Gellivare

(öppnadt den

1 april 1893).............

............ 77

8,589

Grenna

med medeluppbörd af ........................

............ 77

6,235

Grythyttehed

77

77

77 ........................

............ 77

9,103

Kisa

77

77

77 .........................

.......... 77

7,888

Leksand

77

77

77 .........................

............ 77

8,032

Lilla Edet

77

77

77 ........................

8,962

Ljusne

77

77

77 ...... ...............

7,011

Lycksele

77

77

77 .......................

8,156

Malung

77

77

77 .........................

8,536

Mariefred

77

77

77 .......................

9,712

Målilla

77

77

77 ........................

............ 77

6,563

Nordmaling

77

77

77 ........................

8,058

Oroust

77

77

77 .......................

............ 77

9,053

Ragunda

77

77

77 ........................

8,804

Råneå

77

77

77 .......................

............ 77

7,817

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

Skeninge med medeluppbörd af .<..............

Staby ,, ,, ,, ................

Stenstorp „ „ „ ................

Ström „ „ „ ................

Säter ,, ,, „ ...............

Torsby . „

Valdemarsvik „ „ „ ................

Vaxholm „ „ „ ................

Årjeng „ „ ,, ................

f8ele « » » ................

Åtvidaberg „ „ „ ................

Ödeshög „ „ „ ................

östhammar „ „ „ ................

7-.de

Backe med medeluppbörd af..................

Gislaved „ „ „ ...................

Gysinge „ „ „ ..................

Hedeviken „ „ „ ...................

Hemse „ „ n .................

Kungelf _ „ „ „ ..................

Malmköping „ „ „ ...................

Mönsterås „ „ „ ...................

v ?? ....................

Ockelbo (öppnadt den 1 oktober 1898) ....

Onsala med medeluppbörd af ...................

Stora Rör „ ,, „ ....................

Säfsjöström „ „ „ ..................

Torshälla „ „ „ ....................

Trosa „ „ „ ..................

Anäset ,, „ „ ....................

v y> :i .................

öfvertorneå „ „ „ ....................

Öregrund „ „ „ ..................

samt ej öppnade fyra postkontor.

33

kronor

7,929

11

7,832

11

8,068

11

7,102

11

6,401

11

7,874

11

7,698

11

7,498

11

7,968

11

7,752

11

8,358

11

6,984

11

6,786

11

5,479

11

4,412

11

3,618

11

4,697

11

5,691

11

4,861

11

5,406

11

5,877

11

5,419

11

11

3,667

11

861

11

4,793

11

5,311

11

5,577

11

5,452

11

5,453

11

3,640

in

4,733

Generalpoststyrelsen anför vidare, hurusom af de angifna medeluppbördssiffrorna

framginge, att inom alla de fem första klasserna

JBih. till Rilcsd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ö4 Sjunde hufvudtiteln.

funnes vissa postkontor, för lrvilka siffran icke uppginge till den, som

skulle för klassen betingas. Då emellertid postkontoren i fråga det

oaktadt upptagits inom högre klass än dit de enbart enligt normalsiffrorna

bort höra, berodde detta på följande af styrelsen angifna

särskilda omständigheter.

Inom l:a klassen hade sålunda uppförts jemväl postkontoren i

Jönköping och Kristianstad, det förra enär postkontorets egen uppbörd

för år 1897, tillhopa med | af medeltalet af dess underlydande poststationers

uppbörd för år under senaste femårsperiod, uppgått till

101,729 kronor och det senare kontoret, emedan en liknande kalkyl

öfver uppbörden der gåfve eu slutsumma af 96,932 kronor samt postkontoret

tillika hade stor transiterande post, som icke inverkade på

uppbörden.

Vidare hade inom 2:a klassen postkontoren i Borås, Eskilstuua,

Uddevalla och Vesterås uppförts, emedan deras egen uppbörd för år

1897, tillhopa med nyssnämnda anpart af underlydande stationers årsuppbörd

för femårsperioden, uppgått till resp. 65,469 kronor, 61,616

kronor, 60,501 kronor och 60,108 kronor samt rörelsen jemväl å dessa

kontor visade jemn stegring; hvarförutom vid postkontoret i Uddevalla

handlades en mycket besvärlig transitpost och så väl der som vid postkontoret

i Vesterås postsparbanksrörelsen vore större än vid postkontor

i allmänhet.

Inom 3:e Iclassen hade upptagits postkontoren i Söderhamn och

Vestervik, vid hvilka postkontor, enligt nyssnämnda beräkningsgrund,

uppbörden numera stigit till resp. 36,091 kronor och 35,898 kronor,

hvartill komrne en afsevärd postsparbanksrörelse; och med hänsyn dertill

att, med ledning af nyssnämnda beräkningssätt, uppbörden vid

postkontoren i Eslöf, Katrineholm, Nässjö, Sala och Trelleborg numera

kunde anses uppgå till resp. 34,268 kronor, 33,443 kronor, 33,222

kronor, 34,291 kronor och 26,295 kronor, hade jemväl dessa postkontor

ansetts böra tillhöra denna klass, hvarvid styrelsen tillika meddelade,

att samtliga dessa kontor med undantag af Sala hade en betydande

transitrörelse, hvilken tillförde hvart och ett af kontoren minst lika

mycket arbete, som en utfyllning i uppbördsbeloppet skulle förorsaka,

att Trelleborg vore gräuspostkontor samt att postkontoret i Sala hade

eu betydande postsparbanksrörelse.

Af de i 4:e klassen upptagna postkontor med angifven lägre

medeluppbörd än 20,000 kronor kunde, enligt förut angifna beräkning,

följande postkontors uppbörd numera, efter jemn stegring, antagas

uppgå:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sjunde huvudtiteln.

poetkontorets i Alingsås uppbörd till ................................. kronor 19,822

11

„ Charlottenberg

uppbörd till .........

......... 11

11,997

11

„ Etigelholm

11

11 ............

......... 11

20,754

11

„ Haparanda

11

11 ...........

13,669

11

,, Hessleholm

11

11 ............

19,788

11

„ Karlsborg

11

11 ............

..... 11

19,470

11

„ Kil

11

11 ...........

11

20,189

11

„ Ljungby

11

11 ............

......... 11

19,188

11

„ Ronneby

11

11 ............

18,425

11

„ Skellefteå

11

11 ............

20,452

11

,, Strömstad

11

11 ............

19.830

11

„ Trollhättan

11

11 ............

22,769

11

„ Vernamo

11

11 ............

........ 11

21,347.

För dem af de sålunda uppräknade postkontoren, Indika, enligt

den särskilda beräkningen, icke redan fullt eller, såsom fallet vore med

postkontoret i Alingsås, helt nära nått uppbördssiffran 20,000 kronor,

både såsom skäl för placeringen i 4:e klassen förelegat, dels att postkontoren

i Charlottenberg och Haparanda såsom gränspostanstalter

hade en betydlig utvexling af post med grannländerna, dels att vid

postkontoret i Hessleholm behandlades en afsevärd mängd af transiterande

poster, dels att vid postkontoren i Karlsborg och Ljungby

postsparbanksrörelsen öfverstege den vid postkontoren normala, dels

ock rörande postkontoren i Ronneby och Strömstad att afseende ansetts

böra fästas vid dessa kontors belägenhet å besökta badorter, hvartill

för postkontoret i Strömstad komrae, att dess postsparbanksrörelse

vore större än vid postkontoren i allmänhet. Postkontoret i Borlänge,

hvilket öppnats den 1 april 1896 och för hvilket, likasom för de öfriga

förut anmärkta kontor, som öppnats under senaste femårsperiod, någon

fullständig femårsstatistik icke kunnat uppgöras, hade upptagits i denna

klass, emedan uppbörden redan uppgått till 19,067 kronor och kontoret

hade en postsparbanksrörelse, som vore betydligt större än den vid

postkontor vanligen förekommande.

I 5:e klassen hade, ehuru med lägre medeluppbörd än 10,000

kronor, upptagits postkontoren i Bengtsfors, Hörby, Marstrand och

Nederkalix, hvilkas nuvarande uppbörd ansetts kunna beräknas till

resp. 9,562 kronor, 9,991 kronor, 9,595 kronor och 11,505 kronor, dervid,

utom den stegring, som sålunda skett, i uppbörden vid dessa kontor,

såsom skäl gällt, att postkontoret i Bengtsfors hade en betydande post
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sjunde hufvudtiteln.

sparbanksrörelse och att postkontoret i Marstrand vore beläget å en

mycket besökt badort.

Generalpoststyrelsen har tillika framhållit, att den af styrelsen

sålunda föreslagna, hufvudsakligast på uppbördsbeloppet grundade klassindelning

af postkontoren rättvisligen borde, om den godkändes, framdeles

tid efter annan i behörig ordning medföra partiela förflyttningar

af postkontor från en klass till annan, allt efter som ändrade uppbördsbelopp

eller andra giltiga omständigheter dertill kunde föranleda.

Sedan generaipoststyrelsen i skrifvelse den 24 oktober 1893 framhållit

önskvärdheten deraf, att, såsom en förberedande åtgärd till uppbördsprovisionens

fixering och omsättning till fast aflöning, vid derefter

skeende tjenstetillsättningar inom postverkets lokalförvaltning

förbehåll gjordes om tjensteinnehafvarens skyldighet att underkasta sig

dylik omsättning, förklarade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref

den 17 november 1893, att, vid derefter skeende tillsättningar af tjenster

inom postverkets lokalförvaltning, i de konstitutorial, som å tjensterna

utfärdades, förbehåll skulle intagas, att tjensteinnehafvaren vore underkastad

den reglering af aflöningsförmåner, som kunde komma att ega

rum i sammanhang med bestämmelser om upphörande af den nu utgående

uppbördsprovision.

Deraf ansåge generalpoststyrelsen ostridigt framgå, att de tjenstemän

inom postverkets lokalförvaltning, hvilka å tjensten erhållit fullmakt

eller konstitutorial, innan nämnda förklarande gifvits, och för

hvilka sålunda detta förbehåll icke blifvit gjordt, icke vore skyldige

att underkasta sig sådan reglering, som i sistberörda nådiga bref afsåges.

Vid sådant förhållande och då erfarenheten ådagalagt, att

posttjenstemännens inkomst af uppbördsprovision i regel år för år

stege, läge det i sakens natur, att regleringens faktiska genomförande

blefve väsentligt beroende af, hvilka aflöningsförmåner bjödes tjenstemäunen

i utbyte mot utsigten till årlig stegring i inkomster. Dervid

borde visserligen icke lemnas ur sigte, att uppbördsprovisionen så till

vida vore eu något osäker inkomstkälla, som dess årliga stegring

kunde varda något ojemn derigenom, att provisionen genom öfverflyttning

af någon eller några poststationer från ett postkontor till ett

annat kunde komma att vid något postkontor nedgå och i motsvarande

mån ökas vid ett annat, eller derigenom att vid postkontoret

placerades flera ordinarie biträdande tjenstemän än förut, hvartill komme,

att denna aflöningsförmån såsom tillhörande de extra inkomsterna

skulle vid tjenstledighet för sjukdom eller annan anledning afträdas

till vikarien. Uppbördsprovisionen hade således icke fullt samma värde

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sjunde hufvndtiteln.

som ett på förhand fixeradt lika belopp, fördeladt i lön och tjenstgöringspenningar,

enär den på lönen lagda delen kunde vid kortare

tjenstledighet få behållas och dessutom vid afskedstagandet enligt gällande

principer bidraga till höjning af pensionsbeloppet. Af dessa orsaker

vore det, enligt generalpoststyrelsens förmenande, rättvist, att

vid uppbördsprovisionens omsättning till lön och tjenstgöringspenningar

det belopp, som lemnades i stället för uppbördsprovisionen, blefve

något lägre än det belopp, hvartill provisionen, om den fått fortfara,

skulle hafva uppgått. Men om medelbeloppet af provisionen för en

redan förfluten period toges till utgångspunkt för bedömande af frågan,

med hvilket belopp i fast aflöning provisionen borde ersättas, kunde

det icke anses, att tjenstemannen af uppbördsprovisionens fixering

hemtat någon oberättigad förmån; och då från och med 1893 års

början samtliga dittills under jernvägspostinspektionerna lydande poststationer

förlagts under de fullständiga fasta postanstalterna och uppdelats

på dem, hade generalpoststyrelsen deraf hemtat anledning att

vid den nya utredning, som egt rum i fråga om uppbördsprovisionens

omsättning, undersöka, till huru stora belopp uppbördsprovisionen

för de särskilda tjenstemännen uppgått under femårsperioden 1893—

1897. Dervid hade från provisionsbeloppen afdragits beloppen ej mindre

af den provision, som enligt gällande bestämmelser kommit föreståndare

för poststationer och ångbåtspostexpeditioner till del, än äfven af

den rabatt, som utgått till frimärkesförsäljare samt köpare af frankotecken

i större partier.

Beträffande uppbörds- och frimärkesprovisionen är, på sätt generalpoststyrelsen

erinrar, alltsedan år 1877 i de af Eders Kongl. Maj:t

faststälda utgiftsstater för postverket bestämdt, att provisionen skall

utgå med:

10 procent af uppbörd, som ej för år öfverstiger 3,000 kronor,

6 procent af den del af uppbörden, som öfverskjuter 3,000, men

ej 15,000 kronor, och

3 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger ] 5,000 kronor.

Tillika har genom nådiga brefvet den 23 mars 1877 rörande

provisionens fördelning förklarats, att den provision, som belöpte för

så väl kontant redovisade postafgifter som försålda frimärken, skulle

från och med 1877 års ingång vid de postkontor och de postexpeditioner,

der mera än eu tjensteman med lön å stat funnes anstäld, äfvensom

vid postinspektionskontoren, hvad beträffade den derstädes tjenstgörande

personal med lön eller arfvode å stat, i allmänhet fördelas

sålunda, att en fjerdedel deraf tillkomxne kontorschefen ensam samt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjunde hufvudtiteln.

återstående tre fjerdedelar denne och vederbörande å stat uppförda

biträdande tjensteman gemensamt i mån af beloppet af dem hvardera

tillkommande ordinarie lön eller arfvode; att — hvad särskild! anginge

den uppbörds- och frimärkesprovision, som belöpte för Stockholms

postkontors tidnings-, paket- och brefbärareexpeditioner samt dervarande

filialpostkontor å norrmalm, södermalm, ladugårdslandet och

kungsholmen — vid bestämmandet af de vederbörande afdelningsföreståndare

och kontorschefer tillkommande andelar skulle iakttagas,

att af den fjerdedel utaf den för dessa afdelningar belöpande provision,

som från delningen mellan samtlige kontorstjenstemännen undantoges,

tre fjerdedelar, eller af provisionsbeloppet i dess helhet tre sextondedelar,

tilldelades vederbörande afdelningsföreståndare och återstående en fjerdedel,

eller af hela provisionsbeloppet en sextondedel, tillfälle kontorschefen,

med iakttagande derjemte, hvad filialpostkontoren anginge, att,

der icke någon af de vid dylika kontor anstälde tjensteman vore å

stat uppförd, samtliga desse tjensteman skulle af provisionen njuta

enahanda andel, som om befattningarna vore å stat uppförda; samt att

i öfverensstämmelse härmed äfven borde förfaras med den provision,

som belöpte för Göteborgs postkontors paket- och brefbärareexpeditioner.

De i detta nådiga bref omnämnda postexpeditioner äro nu mera

postkontor af 5:e och 6:e klasserna, och med de i samma nådiga bref

afsedda postinspektionskontoren afsågesjernvägspostinspektionskontoren,

hvilka indrogos med 1893 års ingång.

I fråga om uppbördsprovisionens fördelning vid de efter år 1877

tillkomna filialer i Stockholm och Göteborg hafva, med stöd jemväl

af hvad genom nådigt bref den 27 mars 1885 blifvit stadgadt rörande

ett filialpostkontor i Göteborg, tillämpats enahanda bestämmelser som

de nu omförmälda, dock från och med år 1897 beträffande Stockholms

postkontor med den ändring, som föranledts deraf, att genom nådiga

brefvet den 4 december 1896 angående reglerande af de med postdirektörsbefattningen

i Stockholm förenade löneförmåner förordnats,

bland annat, att af den fjerdedel utaf den för Stockholms postkontors

afdelningar och filialkontor belöpande uppbörds- och frimärkesprovision,

som, enligt nådiga brefvet den 23 mars 1877, undantag^ från delningen

mellan samtliga kontorstjenstemännen, tre fjerdedelar eller af

provisionsbeloppet i dess helhet tre sextondedelar skola delas lika

mellan samtliga afdelningars och filialkontors föreståndare samt återstående

fjerdedel eller af hela provisionsbeloppet en sextondedel delas

lika mellan postdirektören och den såsom förvaltare af kassa- och

frimärkesförråden vid postkontoret tjenstgörande kontrollör.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Sjunde hnfvudtiteln.

I sammanhang härmed har generalpoststyrelsen erinrat, att den

frimärkesprovision, som utgiuge till poststationerna, enligt nådiga brefvet

den 6 juni 1873 utgjorde 2 procent; att i allmänhet föreståndare för

sådana poststationer, som icke vore belägna vid jernväg, äfvensom en

del föreståndare för ångbåtspostoxpeditioner vore genom kontrakt tillförsäkrade,

jemte ett årsarfvode, de extra inkomster, som kunde vara

med befattningen förenade; att de för den skull icke kunde fråntagas

denna provision, med mindre än att kontrakten uppsades och nya kontrakt.

afslötes, dervid, i fråga om bestämmande af arfvodesbeloppet,

hänsyn måste tagas till storleken af den provision, som utgått; att

generalpoststyrelsen emellertid ansåge sig icke böra för det närvarande

förorda sådan åtgärd, hvilken sannolikt, skulle framkalla ökade kostnader

för postverket; att jemväl jernvägspoststationernas föreståndare,

fastän icke anstälda på kontrakt, syntes, om uppbördsprovisionen dem

fråntoges, vara berättigade till godtgörelse härför; att den till frimärkesförsäljare

samt köpare af större partier frankotecken från anslaget

till uppbörds- och frimärkesprovision utgående rabatt vore genom

nådiga brefven den 30 maj 1884 och den 21 december 1888 bestämd

att utgå med en procent vid köp på en gång af minst 3 ark frimärken,

hvart ark innehållande 100 märken, äfvensom vid köp af minst 100

brefkort eller 100 frankokuvert eller 100 kortbref; samt att, om det

än kunde ifrågasättas, huruvida med donna rabatt ernåddes hvad som

varit med densamma åsyftadt, styrelsen likväl trott det böra anstå

med upplifvande! af denna rabattförmån, till dess allmänheten hunnit,

mera än hittills varit fallet, antaga det utrikes gängse bruket att sjelf

förse sina postförsändelser med inköpta frankotecken.

Om således frågan rörande uppbörds- och frimärkesprovisioneus

fixering för det närvarande inskränktes till att omfatta tjenstemännen

inom postverkets lokalförvaltning, ville generalpoststyrelsen angifva de

särskilda fasta aflöningsbelopp, hvilka af styrelsen ansetts böra för

desse tjenstemän ifrågakomma.

Beträffande då först aflöningen för postdirektörerna, åtnjöte för

närvarande postdirektören i Stockholm en fast aflöning af 4,000 kronor

äfvensom uppbördsprovision, hvilken i medeltal för år under femårsperioden

1893—1897 uppgått till 3,575 kronor 87 öre, hvadan alltså

hans sammanlagda årliga aflöning af postmedel under berörda period

kunde beräknas till i genomsnitt inemot 7,600 kronor. Postdirektören

i Göteborg, hvilkeus uppbördsprovision under ifrågavarande period utgjort

i medeltal 4,652 kronor 53 öre, kunde således, med en fast

aflöning af 4,000 kronor, anses af postmedel uppbära något öfver

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjunde hufvudtiteln.

8,600 kronor årligen. Med hänsyn härtill och för vinnande af likhet

i de fasta aflöningsbeloppen för dessa båda postdirektörer, hvilka vore

chefer för de två största postkontoren i riket och båda hade under

sig flera filialkontor och stor personal, har styrelsen ansett deras fasta

aflöning böra bestämmas till 7,000 kronor, deraf 4,400 kronor skulle

utgöra lön och 2,600 kronor tjenstgöringspenningar, med rätt för dem

tillika att, under vilkor af val vitsordad tjenstgöring, komma i åtnjutande

af ett första ålderstillägg å 400 kronor efter 5 år och ett andra

ålderstillägg å samma belopp efter 10 år. Om, såsom för närvarande

vore föreskrifvet, af ålderstilläggen för tjenstemän, tillhörande postverkets

lokalstat, 75 procent beräknades såsom lön och 25 procent

såsom tjenstgöringspenningar, skulle, med den nu föreslagna aflöningen

för de båda postdirektörerna i Stockholm och Göteborg, desse vid

uppnådd pensionsålder, om de intjenat båda ålderstilläggen, komma i

åtnjutande af enahanda pensionsbelopp, som byråchef efter erhållet

ålderstillägg egde vid afsked med pension uppbära, något som redan

i ett par särskilda fall blifvit, på framställning af Eders Kongl. Maj:t,

medgifvet af Riksdagen. Genom en sådan reglering som den nu föreslagna

skulle visserligen postdirektören i Göteborg förlora i årlig inkomst

minst 850 kronor; men om regleringen genomfördes, hade

det också varit generalpoststyrelsens afsigt att söka såsom biträde åt

honom få anstäld en kontrollör såsom kassör och frimärkesförvaltare

i öfverensstämmelse med hvad som redan år 1886 genomförts vid

postkontoret i Stockholm. Genom en sådan anordning skulle postdirektörens

deltagande i detaljarbetet med uppbörden och räkenskaperna

kunna upphöra och derigenom tillfälle beredas honom att å kontoret

intaga en mera ledande och öfvervakande ställning.

Postdirektören i Malmö uppbure af postmedel förutom sin fasta

aflöning, 4,000 kronor, uppbördsprovision, som under förenämnda femårsperiod

i medeltal för år belöpt sig till 2,907 kronor, hvadan hans

sammanlagda inkomst af postmedel kunde upptagas till något öfver

6,900 kronor. Generalpoststyrelsen har ansett sig böra för honom

föreslå en aflöning å 6,000 kronor, deraf 4,000 kronor i lön och 2,000

kronor i tjenstgöringspenningar, med två ålderstillägg å 400 kronor

hvartdera under enahanda vilkor som de, hvilka nyss nämnts beträffande

postdirektörerna i Stockholm och Göteborg. Genom fastställande af

denna aflöning skulle postdirektören i Malmö erhålla mindre inkomster

än för närvarande, men jemväl vid postkontoret i Malmö skulle enligt

goneralpoststyrelsens åsigt, om regleringen genomfördes, komma att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sjunde hufvudtiteln.

såsom biträde åt postdirektören anställas en kontrollör i egenskap af

kassör och frimärkesförvaltare.

För postförvaltarne i den föreslagna l:a klassen, hvilka tillhörde

den nuvarande 2:a klassen, utgjorde den fasta aflöningen, med inberäknande

af ett ålderstillägg å 400 kronor, för närvarande 4,000 kronor.

Med förmälan att medeluppbördsprovisionen för förvaltarne vid de till

l:a klassen föreslagna postkontor under femårsperioden 1893—1897 uppgått

till 2,003 kronor, har generalpostsfyrelsen föreslagit för postförvaltarne

i denna klass en aflöning af 5,200 kronor, deraf 3,600 kronor i lön och 1,600

kronor i tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg å 400 kronor

hvardera. Postförvaltarne i 2:a klassen, hvilkas fasta aflöning med

ålderstillägg, enligt hvad nyss uppgifvits, uppginge till 4,000 kronor,

hafva, med hänsyn dertill att medeluppbördsprovisionen vid de till

denna klass nu föreslagna kontor under förenämnda femårsperioden

utgjort i jemnt krontal för år 1,527 kronor, af generalpoststyrelsen

upptagits till 4,700 kronor jemte två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera.

Af dessa 4,700 kronor vore 3,300 kronor beräknade att utgöra

lön och 1,400 kronor tjenstgöringspenningar.

För postförvaltarne i den nuvarande 3:e klassen uppginge den

fasta aflöningen med ålderstillägg till 3,400 kronor, under det att

medelprovisionen under femårsperioden för de till denna klass föreslagna

utgjort i krontal 1,196 kronor. Aflöningen för föreståndarne i

denna klass har för den skull af styrelsen ansetts böra bestämmas till

3,800 kronor, deraf 2,850 kronor i lön och 950 kronor i tjenstgöringspenningar,

med två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera.

Postförvaltarne i 4:e klassen åtnjöte i fast aflöning med två ålderstillägg

3,200 kronor. Medeluppbördsprovisionen har för de till denna

klass föreslagna under femårsperioden uppgått till omkring 1,031 kronor.

Generalpoststyrelsen har derföre föreslagit för föreståndarne i denna

klass en aflöning af 3,400 kronor, deraf 2,550 kronor i lön och 850

kronor i tjenstgöringspenningar, samt två ålderstillägg å hvartdera

400 kronor.

^För postförvaltarne i 5:e klassen utgjorde, med inberäknande af

två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, den fasta aflöningen 2,800

kronor, och de till denna klass föreslagna hade under förutnämnda

femårsperiod uppburit i medelprovision för år ett belopp, i jemnt krontal

beräknadt, af 910 kronor. Aflöningen har med hänsyn till dessa

belopp föreslagits till 2,175 kronor i lön och 725 kronor i tjenstgöringspenningar,

eller tillhopa 2,900 kronor, samt två ålderstillägg å

hvartdera 400 kronor.

Bill. till Ihksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sjunde hufvudtiteln.

Postförvaltarne i 6:e klassen hade i fast aflöning med två- ålderstillägg

2,600 kronor. För de till denna klass föreslagna hade medelprovisionsbeloppet

utgjort i jemnt krontal 673 kronor. Aflöningen har

derföre af generalpoststyrelsen satts för desse postförvaltare till 2,500

kronor, hvaraf 1,875 kronor i lön och 625 kronor i tjenstgöringspenningar,

samt två ålderstillägg å hvartdera 400 kronor.

Beträffande slutligen postförvaltarne i den föreslagna 7:e klassen,

hvilka nu samtliga tillhörde 6:e klassen, utgjorde, såsom förut nämnts,

den fasta aflöningen för dem 2,600 kronor. Medeltalet af uppbördsprovisionen

hade för dem under femårsperioden utgjort i rundt krontal

455 kronor; och bär för den skull generalpoststyrelsen ansett deras

aflöning ej böra föreslås lägre än 2,300 kronor, deraf 1,725 kronor

skulle utgöra lön och 575 kronor tjenstgöringspenningar, hvarjemte

äfven dessa skulle åtnjuta två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera.

Generalpoststyrelsen erinrar, att de till en del af posttjenstemannapersonalen

utgående sportler i afgift för lösväskor och räkningshållning

med korrespondenter m. m., hvilka sportler i de flesta fall

uppginge till ringa belopp, icke berördes af detta regleringsförslag,

enär dessa sportler icke utginge af postmedel.

Med anledning af nu omförmälda löneförslag för postförvaltare

har generalpoststyrelsen ansett sig böra framhålla, hurusom, då enligt

berörda förslag de under distriktsförvaltningarna lydande postförvaltarne

af l:a klassen skulle i fast aflöning med ålderstillägg ega uppbära 6,000

kronor, det icke syntes vara lämpligt, att den deras förmän, postinspektörerna,

i stat tillförsäkrade aflöning sattes lägre än 6,000 kronor. Efter

det distriktsförvaltningarna börjat sin verksamhet, hade också genom

det stora uppsving, poströrelsen tagit, och de utsträckta postförbindelserna

postinspektörernas ledande och öfvervakande arbete så ökats,

att detsamma väl betingade någon ökning i aflöning; och generalpoststyrelsen

har för den skull föreslagit för postinspektörerna en aflöningsförliöjning

af 500 kronor, hvarigenom deras årliga aflöning skulle i

staten upptagas till 6,000 kronor, deraf, med bibehållande af nuvarande

proportionen, 4,500 kronor vore att betrakta såsom arfvode och 1,500

kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Hvad beträffar den af generalpoststyrelsen ifrågasatta förändring

af nu gällande klassindelning af postkontoren, ligger beliofvet af en

sådan förändring i öppen dag. Under den tidrymd af mer än 25 år,

som förflutit sedan senaste klassindelning af postanstalterna egde rum,

hafva de förhållanden, som för en dylik klassindelning böra vara bestämmande,

väsentligen förändrats, och det är med afseende hufvud
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 43

sakligen å dessa förändrade förhållanden, generalpoststyrelsen nu uppgjort

sitt förslag i ämnet, dervid såsom hufvudgrund bibehållits den

vid de särskilda postanstalterna förekommande uppbörden. Mot detta

förslag, i hvilket jag i likhet med generalpoststyrelsen anser postkontoren

i Stockholm, Göteborg och Malmö ej böra ingå, har jag icke

heller funnit anledning till anmärkning.

Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om fixeringen af uppbörds-

och frimärkesprovisionen och densammas omsättning till fast aflöning

anser jag mig desto hellre böra tillstyrka, som derigenom kommer

att för tjenstemännen inom postverkets lokalförvaltning tillämpas samma

princip, som vid löneregleringar i senare tider gjorts gällande, eller

att afiöningen i största möjliga utsträckning bör göras fast och noga

bestämd. De af generalpoststyrelsen föreslagna aflöningsbeloppen för

postdirektörer och postförvaltare föranleda icke heller någon erinran

från min sida, liksom jag äfven finner den af styrelsen föreslagna

ökningen af postinspektörernas arfvoden vara af omständigheterna

påkallad.

Den biträdande ordinarie tjenstemannap er sonalen d postanstalterna

utgöres af kontrollörer och postexpeditörer.

Kontrollörerna äro delade i tre lönegrader, hvilka åtnjuta i fast

aflöning: första graden 4,000 kronor, andra graden 3,400 kronor och

tredje graden 2,800 kronor, ett ålderstillägg å 400 kronor, efter 10

års väl vitsordad tjenstgöring, i hvarje fall inberäknadt. Medeltalet för

år af den dem tillkommande uppbördsprovision både, enligt hvad generalpoststyrelsen

upplyser, under femårsperioden 1893—1897 — då härvid

icke medräknades hvarken de kontrollörer, som vore anstälda å

postinspektionerna och enligt nådiga brefvet den 3 juni 1892 åtnjöte

i stället för. provision en årlig ersättning af 600 kronor, eller den

kontrollör af 3:e lönegraden, hvilken tjenstgjorde såsom kassör och frimärkesförvaltare

vid Stockholms postkontor och för hvilken, såsom förut

antydts, särskilda bestämmelser i fråga om provisionsförmåner gälde —

uppgått för kontrollörerna af l:a lönegraden till 868 kronor, för kontrollörerna

af 2:a lönegraden till 763 kronor och för kontrollörerna af 3:e

lönegraden till 681 kronor, allt i runda krontal beräknadt. För omsättning

af dessa provisionsbelopp i lön och tjenstgöringspenningar

borde således afiöningen bestämmas för kontrollörerna af l:a lönegraden

till 4,900 kronor, för kontrollörerna af 2:a lönegraden till 4,200 kronor

och för kontrollörerna af 3:e lönegraden till 3,500 kronor, eller — om

hänsyn toges dertill, att provisionsbeloppet i genomsnitt för alla kontrol
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Sjunde hufvudtiteln.

lörer, med ofvanberörda undantag, uppgått till 758 kronor — för''

kontrollörerna af l:a lönegraden till 4,800 kronor, för kontrollörerna

af 2:a lönegraden till nyssnämnda belopp 4,200 kronor samt för kontrollörerna

af 3:e lönegraden till 3,600 kronor. Emellertid syntes det

generalpoststyrelsen, att följande särskilda omständigheter borde beträffande

kontrollörerna i l:a och 3:e lönegraden tagas i betraktande

vid bestämmande af den aflöning, som skulle för framtiden tillkomma

dem.

Till följd af de bestämmelser, som, för åstadkommande af en rättvisare

fördelning af provisionsbeloppen vid Stockholms postkontor,

meddelats genom ofvanberörda nådiga bref den 4 december 1896 angående

reglerande af de med postdirektörsbefattningen i Stockholm

förenade löneförmåner, hade de sju kontrollörer af l:a lönegraden,

hvilka i Stockholm vore föreståndare för vissa postkontorsafdelningar,

från och med år 1897 erhållit så mycket större andel i provisionen,

att det dem tillfallande provisionsbelopp för året utgjort 1,398 kronor

24 öre eller i rundt tal 1,400 kronor. Derigenom hade deras årsaflöning,

som, inberäknadt ålderstillägg, år 1896 utgjort i medeltal 4,700

kronor, för år 1897 stigit till 5,400 kronor och kunde beräknas komma

att så väl för år 1898 som framgent, om aflöningsbestämmelserna blefve

oförändrade, uppgå till minst sistnämnda belopp. En så nyligen skedd

reglering syntes generalpoststyrelsen icke böra nu lemnas alldeles åsido.

Också hade desse kontrollörer och afdelningsföreståndare i en den 22

oktober 1898 till generalpoststyrelsen inkommen skrift framhållit denna

omständighet, omfånget af det dem åliggande arbetet och det dermed

förenade ansvaret samt hemstält att varda vid den nu ifrågavarande

regleringen föreslagna till aflöningsförmåner, som icke i något fall

måtte sättas lägre än till 5,500 kronor, äfvensom att i fråga om titel

och fullmakt likställas med postmästare af 2:a klassen. Af denna

framställning har generalpoststyrelsen ansett sig nu och i detta sammanhang

allenast böra upptaga den del, som afsåge aflöningen. Finge det

i fråga om densamma fästas afseende vid allenast förhållandena under

år 1897 eller år 1898, skulle det otvifvelaktigt ligga närmast till hands

att för kontrollörerna af l:a lönegraden, hvilka för närvarande vore i

fråga om lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg jemnstälde med

postmästarne af 2:a klassen, föreslå enahanda aflöning som för de nu

i 2:a klassen bibehållna postförvaltarne. Derigenom skulle högsta aflöningen

för dessa kontrollörer komma att uppgå till 5,500 kronor. Men

då, vid beräkningen af aflöning för postförvaltarne i de olika klasserna,

för fixering af uppbördsprovisionen tagits hänsyn icke till sista årets

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sjunde hufvudtiteln.

provisionsbelopp, utan till medeltalet af provisionen för de fem senaste

åren, syntes ock böra så ske vid beräkningen af den aflöning, som

borde tillkomma kontrollörerna. Dervid hade dock, enär af de enligt

stat i l:a lönegraden befintliga åtta kontrollörerna alla utom en vore placerade

i Stockholm och kommit i åtnjutande, genom den nyligen skedda

regleringen, af förbättrade aflöningsvilkor, generalpoststyrelsen ansett

sig kunna i förslaget till ny reglering gå beträffande aflöningsbeloppet

något utöfver det, hvartill allenast den nuvarande fasta aflöningen samt

medelsiffran af uppbördsprovisionsbeloppet för den femårsperiod, i

hvilken lyra år af fem läge före senaste regleringen, skulle föranleda.

Generalpoststyrelsen har nemligen föreslagit, att högsta aflöningen för

kontrollörer i l:a lönegraden måtte upptagas till 5,000 kronor.

Beträffande kontrollörerna i 3:e lönegraden har det synts generalpoststyrelsen

vara af vigt, att jemväl desse likstäldes i aflöning med

postförvaltare i viss klass, på det att icke aflöningsklasserna inom lokalstaten

måtte blifva alltför talrika, och hafva af sådan anledning kontrollörerna

i 3:e lönegraden likstälts i aflöning med postförvaltarne af 5:e

klassen, hvarigenom sistnämnde kontrollörers högsta aflöning skulle

komma att utgöra 3,700 kronor.

Angående antalet af kontrollörer i hvarje lönegrad hade — sedan

generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse erinrat, att sju kontrollörsbefattningar

af l:a lönegraden innehades af föreståndare för afdelningar

inom Stockholms postkontor, men att äfven vid postkontoren i Göteborg

och Malmö funnes anstälda kontrollörer, hvilka vore föreståndare

för afdelningar vid dessa kontor och som i fråga om sina innehafvande

befattningars ansvarsfullhet och omfattning måste anses med afdelningsföreståndare

i Stockholm temligen jemnstälda — genom nådiga brefvet

den 25 maj 1894, med uppoffrande af förmånen att vid en del postkontor

af 2:a klassen hafva såsom kontorsföreståndarens närmaste man

anstäld en tjensteman med kontrollörsgrad, generalpoststyrelsen bemyndigats

att, i mån af afgång, indraga 8 kontrollörsbefattningar af 3:e

lönegraden samt i deras ställe inrätta en ny kontrollörstjenst af 2:a

lönegraden och 8 nya postexpeditörstjenster, deraf 5 af l:a lönegraden

och 3 af 2:a lönegraden, samt uppflytta 2 kontrollörsbefattningar från

3:e till l:a lönegraden.

Med tillämpning af berörda nådiga bref hade sedermera kontrollörernas

antal ändrats: i l:a lönegraden från 7 till 8 samt i 3:e lönegraden

från 15 till 12, hvarjemte i sammanhang dermed tillkommit 2

postexpeditörsbefattningar.

Den fixering af uppbördsprovisionen, som nu vore i fråga, gåfve

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Sjunde hufvudtiteln.

emellertid generalpoststyrelsen anledning hemställa, att den vidare

tillämpningen af berörda bestämmelser i nådiga brefvet den 25 maj 1894

måtte få upphöra. Orsakerna till denna hemställan vore följande.

Såsom redan vore antydt, hade vid beräkning af kontrollörernas uppbördsprovision

icke medräknats provisionen för den kontrollör af 3:e

lönegraden, hvilken tjenstgjorde såsom kassör och frimärkesförvaltare

vid Stockholms postkontor. För honom gälde nemligen i fråga om

andel i uppbördspro vision särskilda bestämmelser, genom hvilka hans

provisionsandel kommit att utgöra vida högre belopp än för kontrollörer

i allmänhet. Sålunda hade provisionen för honom uppgått i jemna

krontal år 1893 till 4,060 kronor, år 1894 till 4,264 kronor, år 1895

till 4,338 kronor, år 1896 till 4,511 kronor och år 1897 till 1,984 kronor,

eller i medeltal för år under denna femårsperiod till 3,851 kronor, Hans

fasta aflöning för år hade, med inberäkna^ ålderstillägg, utgjort 2,800

kronor. Vid omsättning till fast aflöning af den honom tillkommande

uppbördsprovision kunde han för den skull icke bibehållas i sin nuvarande

lönegrad, utan måste, för att minskningen i inkomst icke måtte

blifva alltför kännbar, uppflyttas till l:a lönegraden, dit också hans

göromåls beskaffenhet och ansvar med rätta hänförde honom och dit

han, enligt generalpoststyrelsens förmenande, redan från första början

skulle hafva placerats, om icke just uppbördsprovisionens storlek ansetts

kunna fylla hvad som brustit i fast aflöning. Af denna anledning behöfde

antalet kontrollörer af l:a lönegraden höjas från 8 till 9.

En annan orsak att öka kontrollörernas antal, utan afvaktan på

möjlighet att indraga någon kontrollörsbefattning af 3:e lönegraden,

förefunnes deri att, såsom förut framhållits, postdirektörerna jemväl i

Göteborg och Malmö borde tilldelas särskilda kassörer och frimärkesförvaltare

för att sj elfva få bättre tillfälle än för närvarande att leda

och öfvervaka arbetet å de stora kontoren med deras afdelningar. Det

vore nemligen uppenbart, att postdirektörerna derigenom skulle gagna

det hela bättre, än om en väsentlig del af deras tid och intresse upptoges

med uppgörande af räkenskaper, uppbärande eller utbetalning

af penningar samt utlemnande af frankotecken till underlydande. Dessa

göromål, från hvilka postdirektörerna skulle befrias, men hvilka de

naturligtvis fortfarande skulle leda och öfvervaka, vore emellertid af

den vigtiga och genom de stora belopp, om hvilka här vore fråga,

ansvarsfulla beskaffenhet, att deras skötande borde betinga kontrollörsaflöning.

Dervid syntes den olika omfattningen af arbetet vid postkontoret

i Göteborg och vid postkontoret i Malmö lämpligast"framhållas,

om kassören och frimärkesförvaltaren vid postkontoret i Göteborg

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 47

tilldelades 2:a lönegraden och motsvarande befattning vid postkontoret

i Malmö besattes med en kontrollör af 3:e lönegraden. Af dessa båda

kontrollörsbefattningar funnes emellertid, om en ny kontrollörstj enst i

l:a lönegraden inrättades för kassören vid Stockholms postkontor, disponibel

en kontrollörstjenst af 3:e lönegraden, hvadan för ändamålet

erfordrades ytterligare en kontrollörsbefattning af 2:a lönegraden.

Härtill komme, att någon ytterligare indragning af kontrollörsbefattningar

af 3:e lönegraden, utöfver hvad redan egt ruin, icke framdeles

syntes böra ske, enär dels ett af filialpostkontoren i Göteborg

redan nått en trafik, som satte detsamma i jemnbredd med åtskilliga af

de nuvarande postkontoren af 2:a klassen, hvadan föreståndaren borde

beredas åtminstone kontrollörsaflöning af 3:e lönegraden, dels ock de

postkontor, som nu af styrelsen föreslagits att tillhöra första klassen,

jemte flertalet af de i andra klassen upptagna syntes med den ökning

i posttrafik, som vid dem visat sig, böra, i den mån sådant läte sig

genomföra, förses med kontrollör, som kunde vara postmästaren behjelplig

vid kontorets skötsel.

På grund af hvad nu rörande det erforderliga antalet kontrollörsbefattningar

anförts och för att, af skäl nyss nämnts, kunna för

det största filialkontoret i Göteborg disponera en kontrollörsbefattning

af 3:e lönegraden, har generalpoststyrelsen föreslagit, att antalet

kontrollörssysslor måtte ökas med en i hvardera af de tre lönegraderna,

hvarigenom antalet kontrollörer skulle komma att utgöra i

l:a lönegraden 9 med lön 3,150 kronor och tjenstgöringspenningar

1,050 kronor, i 2:a lönegraden 15 med lön 2,550 kronor och tjenstgöringspenningar

850 kronor samt i 3:e lönegraden 13 med lön 2,175

kronor och tjenstgöringspenningar 725 kronor, samtlige med två ålderstillägg,

hvartdera å 400 kronor.

Den andra gruppen af biträdande ordinarie tjenstemannapersonal

å postanstalterna bildas af postexpeditörerna, hvilka, fördelade i två

lönegrader, för närvarande åtnjuta i fast aflöning: första graden 2,600

kronor och andra graden 2,400 kronor, med inberäkning dervid för

hvardera graden af två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor; hvarjemte,

enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, medeluppbördsprovisionen

för de af desse tjenstemän, hvilka erhålla sådan provision, eller

alla med undantag af resepostexpeditörerna och de å postinspektionerna

tjenstgörande postexpeditörer, beräknats i jemna krontal för postexpeditörer

af l:a lönegraden till 417 kronor och för postexpeditörer af 2:a

lönegraden till 367 kronor eller för båda lönegraderna i genomsnitt

till 392 kronor för år. De å postinspektionerna anstälde postexpeditörer

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sjunde hnfvudtiteln.

åtnjuta dock enligt nådiga brefvet den 3 juni 1892 i ersättning för

mistning af uppbörds- och frimärkesprovision en godtgörelse af 400

kronor för år.

Vid förslaget till aflöning för postexpeditörer med omsättning af

uppbördsprovisionen till fast aflöning bär generalpoststyrelsen ansett

sig kunna utgå från den föreställningen att, då postexpeditörerna nu

fråntoges utsigten till förbättring i aflöningen genom provisionens framtida

stegring, och då deras i förhållande till postförvaltare och kontrollörer

stora antal, hvilket så väl nu som sannolikt äfven framdeles tid

efter annan måste ökas i mån af poströrelsens fortgående utveckling,

gjorde utsigterna till befordran för dem mycket ogynsamma, billighet

och verkets egen fördel kräfde, att de medelprovisionsbelopp, som af

postexpeditörerna redan ernåtts, afrundades uppåt till respektive 500

kronor för l:a lönegraden och 400 kronor för 2:a lönegraden. Detta

skulle hafva till följd, att postexpeditörerna af l:a lönegraden komme

att i aflöningsförmåner likställas med postförvaltare i den nu föreslagna

7:e klassen och sålunda erhålla en aflöning af 2,300 kronor, deraf 1,725

kronor i lön och 575 kronor i tj enstgöringspenningar, samt två ålderstillägg

hvartdera å 400 kronor, och att postexpeditörerna af 2:a lönegraden

bekomme i aflöning 2,000 kronor, nemligen 1,500 kronor såsom

lön och 500 kronor såsom tj enstgöringspenningar, med enahanda rätt

till två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera. I dessa klasser skulle

också ingå de postexpeditörer, som tjenstgjorde å jernväg. Dessa åtnjöte

visserligen icke någon uppbördsprovision, men de hade i utgående

traktamenten haft en godtgörelse för denna provision, och, såsom generalpoststyrelsen

i förevarande statsförslag under anslaget till traktamenten

för tjenstemän i jernvägspostkupé hemställer, skulle dessa traktamenten

samtidigt nedsättas, så att de allenast komme att betäcka de extra kostnader,

som tjenstgöring å resa medförde.

Omständigheterna hade tillika föranledt generalpoststyrelsen att

nu föreslå en tredje lönegrad för postexpeditörer med 1,500 kronor i

aflöning, hvaraf 1,200 kronor skulle utgöra lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar,

samt med rätt för tjensteinnehafvare i denna 3:e

lönegrad att efter 5 resp. 10 års väl vitsordad tjenstgöring få aflöningen

höjd hvardera gången med 200 kronor i form af ålderstillägg;

hvarjemte styrelsen sett sig nödsakad att i postverkets eget intresse

begära ökning af antalet postexpeditörer i de redan befintliga lönegraderna.

Generalpoststyrelsen erinrar härvid, hurusom styrelsen vid afgifvande

af förslag till postverkets stater för år 1898 framhållit, bland

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sjunde hufvudtiteln.

annat, att antalet postexpeditörer då utgjorde 282, hvaremot antalet af

styrelsen antagna, vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna tjenstgörande

extra biträden uppgått till 518, hvilka endast i mån af afgång

bland postexpeditörerna kunde vinna befordran till ordinarie befattning,

derest icke postexpeditörernas antal ökades; att under då gångna elfva

månader af året 1896 10 extra biträden befordrats till postexpeditörer;

att bakom desse stode, väntande på befordran, 518 extra biträden, af

hvilka flertalets fulla arbetskraft och arbetstid redan då af postverket

toges i anspråk i de mångskiftande arterna af postverksamhet; att under

år 1895 antalet vanliga försändelser ökats från 151,009,934 till 161,148,904

samt antalet värdeförsändelser från 7,277,425 till 7,928,126, deribland

postanvisningarna från 1,369,179 till 1,810,897; att värdet af afgångna

assurerade försändelser, inlösta postförskott och inbetalda postanvisningsmedel

under år 1895 ökats från 968,436,560 kronor till 1,003,925,018

kronor; att gång efter annan ur den rent postala verksamheten uppstått

nya rörelsegrenar, såsom den raskt sig utvecklande postsparbanksrörelsen,

hvilken vid postanstalterna helt och hållet sköttes af postverkets

personal och, allt efter som rörelsen toge större omfång, också

fordrade ökade arbetskrafter, den internationela inkasseringsrörelsen

samt den förmedling svenska postverket åtagit sig i fråga om utvexling

af postanvisningar mellan, å ena sidan, Finland och, å andra sidan,

länder och orter, med hvilka Sverige omedelbart eller medelbart utvexlade

post-anvisningar; att en så hastig utveckling också fordrade ökning i

personal, derest icke af brist på dugliga arbetskrafter postverket skulle

stanna i utvecklingen eller gå tillbaka; att de extra biträden, som under

år 1895 befordrats till postexpeditörer, vid befordringstillfället hade i

genomsnitt en ålder af 34 år och en i postverket tillryggalagd tjenstetid

af omkring 13 år; att sådana siffror rörande de lägsta tjenstemännens

befordringsförhållanden icke vore af beskaffenhet att tillföra postverket

dugliga personer, utan, om ingen väsentlig ändring till det bättre i

dessa befordringsförhållanden snart skedde, innebure en fara för postverkets

framtid och hos de extra biträdena alstrat ett missmod, som

måste förtynga arbetet i postverkets tjenst; att, om detta missmod åtminstone

tills vidare kunde häfvas genom att något öka postexpeditörernas

antal, styrelsen visserligen ansåge frågan icke derigenom löst,

men dock så mycket vunnet, att den ökade utgiften i förhållande dertill

icke finge tillmätas någon större betydelse, men att antalet nya

postexpeditörsbefattningar då likväl icke borde sättas lägre än till 75,

enär det ändock skulle efter dessa nya befattningars tillsättande komma

Bi k. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sjunde hufTudtiteln.

att finnas qvar bland de obefordrade extra biträdena icke mindre än

64, som varit i postverkets tjenst alltsedan år 1885 och som endast i

mån af afgång bland postexpeditörer skulle hafva utsigt att erhålla

ordinarie befattning, samt att under de då senast förflutna fem åren afgången

bland postexpeditörer i medeltal uppgått till allenast 12 per år.

På Eders Kongl. Maj:ts förslag medgaf Riksdagen inrättandet af

75 nya postexpeditörsbefattningar, hvilka med 1898 års ingång blifvit

tillsatta; men redan dessförinnan hade röster börjat höjas att få befattningarnas

antal ytterligare lxöjdt, hvarjemte åtskilliga uttalanden i

sådant syfte förnummits vid sistlidet års Riksdag, der ock motion i

ämnet väcktes. Statsutskottet hade vid behandlingen af motionen, i

sammanhang med förslaget till postverkets stater för år 1899, uttalat,

att utskottet i likhet med motionären funnit, att de extra posttjenstemännens

utsigter att blifva befordrade till ordinarie befattning inom

postverket vore ogynsamma, samt att de äldre af desse tjenstemän, i

anseende till det ringa arfvode, de såsom extra biträden åtnjöte, befunne

sig i en jemförelsevis mindre god ekonomisk ställning, men att utskottet

dock ej ansett anledning föreligga att på grund deraf tillråda aflåtande

af skrifvelse i ämnet till Eders Kongl. Maj:t., enär utskottet vore öfvertyga

dt, att generalpoststyrelsen, om densamma efter pröfning af frågan

funne bemälde tjenstemän böra i förevarande hänseende tillgodoses,

icke skulle underlåta att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med de förslag,

som af förhållandena ansåges påkallade.

Anledningen dertill att generalpoststyrelsen icke redan i sitt förslag

till postverkets stater för innevarande år upptagit ökadt antal

postexpeditörtjenster hade ingalunda varit, att styrelsen ansett en sådan

ökning obehöflig. Redan vid afgifvandet af sitt statsförslag för år 1898

hade generalpoststyrelsen, på sätt förut blifvit nämndt, uttalat såsom

sin åsigt, att genom inrättandet af då begärda 75 nya expeditörsbefattningar

frågan icke vore löst; och den omständigheten att antalet

af de af styrelsen antagna extra biträdena, hvilka i allmänhet vore i

tjenstegöromål likstälda med postexpeditörer, under år 1897 ytterligare

ökats, så att, då berörda antal vid årets början utgjort 543, detsamma

vid årets slut stigit till 566, hade också nogsamt gifvit vid handen,

att behofvet kräfde inrättande af flere nya postexpeditörstjenster än de

redan begärda. Men orsaken till att framställning derom icke gjorts

i sammanhang med statsförslaget för år 1899 hade legat dels deri, att

generalpoststyrelsen ansett de redan erhållna nya befattningarna böra

tillsättas, innan flera begärdes, dels ock hufvudsakligast i den omständighet,

att styrelsen stått i begrepp att uppgöra förslag till ändrad

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sjunde hufvud titeln.

klassificering af postkontoren och fixering af den till der anstälde tjensteman

utgående uppbörds- och frimärkesprovision. Ett sådant förslag

komme naturligtvis, såsom också framginge af hvad förut i det afseendet

anförts, att föranleda ändring i aflöningsvilkoren jemväl för

postexpeditörer, men det skulle också, såsom generalpoststyrelsen förutsåge,

komma att medföra ökade anspråk på nya postexpeditörsbefattningar.

Så länge nemligen en afsevärd del af postförvaltarens och den

biträdande ordinarie personalens aflöning utginge i form af uppbördsoch

frimärkesprovision, med åliggande för postförvaltaren att till sin

ordinarie biträdespersonal afstå en del af provisionen enligt förut anförda

bestämmelser, gjorde postförvaltaren en ekonomisk förlust för

hvarje extra biträde å hans postkontor, som utbyttes mot ordinarie

personal, och det läge för den skull i hans ekonomiska intresse att i

det längsta söka reda sig med extra biträdespersonal, äfven om han

nödgades i sådant afseende af egna medel släppa till något litet för

att kunna påräkna den för kontoret erforderliga arbetshjelp. Helt

annorlunda komme deremot förhållandet att ställa sig, så snart provisionen

blifvit. omsatt i fast aflöning. Postförvaltaren hade då sin bestämda

aflöning, för hvars stegring genom uppåtgående provisionsbelopp

i mån af ökad rörelse utsigten vore stängd. Hvad han af egna

medel betalade till arbetshjelp kunde han Icke förvänta få ersatt i högre

provisionssumma. Deremot läge det då i hans intresse att i stället för

den extra biträdespersonalen med dess osäkra ställning erhålla å kontoret

så stor ordinarie biträdespersonal, som skäligen kunde begäras.

I det afseendet vore för den skull efter omregleringen talrika framställningar

att förvänta.

Vore det nu så, att sådana framställningar kunde på förhand i

regeln antagas komma att sakna verkligt fog, blefve naturligtvis framställningarna

af ringa verkan, men detta torde blifva så långt ifrån

verkliga förhållandet, att fastkellre kunde påstås, att postförvaltarens

och postverkets intressen härutinnan komme att sammanfalla. Det

kunde nemligen icke vara i verkets välförstådda intresse, att det nu

rådande missförhållandet mellan antalet ordinarie och extra personal

på postanstalterna finge fortfara. Den ordinarie tjenstemannapersonalen

å dessa anstalter utgjorde för närvarande 582, men den å postanstalterna

tjenstgörande extra biträdespersonalen hade vid 1897 års utgång

utgjort 760, af hvilka 566 varit antagna af generalpoststyrelsen och

194 af vederbörande postinspektörer eller postförvaltare, hvarförutom

å postanstalterna mera tillfälligt tjenstgjort 163 personer utan aflöning

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö2 Sjunde hufvudtiteln.

af postverket. Genom tillsättande af de erhållna 75 nya postexpeditörsbefattningarna

hade med 1898 års ingång antalet af de å postanstalterna

tjenstgörande, af generalpoststyrelsen antagna extra biträdena minskats,

men sedan dess hade, till erforderlig ökning af arbetskrafterna å postanstalterna,

antagits 43 nya extra biträden, hvadan antalet af sådana,

antagna af styrelsen, för närvarande utgjorde 534. Af dessa kunde,

enligt hvad framginge af särskild gjord utredning rörande hvarje sådant

extra biträdes arbetstid, minst 500 anses hafva lika drygt arbete, som

om de vore ordinarie tjenstemän.

Generalpoststyrelsen framhåller, hurusom af de nu anförda siffrorna

framginge, att en högst väsentlig del eller nära hälften af arbetet å

postanstalterna utfördes af en med ordinarie i fråga om arbetet, men

ej i fråga om aflöningen likstäld extra tjenstemannapersonal, som, anstäld

mot ett i förhållande till arbetet ringa arfvode och med kännedom

derom att den i händelse af sjukdomsfall kunde gå miste om all

aflöning af postverket, finge deltaga, bland annat, i behandlingen af de

stora värdeförsändelser och handhafvandet af de stora penningesummor,

som numera dels för postverket och dels för postsparbanken inginge

eller utlemnades vid postkontoren. I minst lika måtto som den ordinarie

personalen finge den extra sköta den mångenstädes förekommande

dryga natt-tjenstgöringen å postanstalterna; och då rubbningar i trafiken

eller andra omständigheter hopade arbetet å någon postanstalt, vore

den extra personalen lika litet som den ordinarie fritagen från de extra

arbetstimmar, som härigenom uppstode. Det kunde icke förnekas, att

detta vore ett betänkligt missförhållande och innebure fara jemväl för postverket.

Då härtill komme, att befordran till ordinarie tjenst vore ytterst

långsam för de extra biträdena, hvilket visade sig bland annat deraf,

att jemväl under år 1897 afgången bland postexpeditörer utgjort allenast

12 och således hållit sig vid samma medelsiffra som under de näst

förutgångna fem åren, samt att afgången för år 1898 ej syntes komma

att öfverstiga 14, vore det antagligen icke endast en tillfällighet, att

under de senaste åren ansökningarna till genomgående af elevkurs för

att vinna anställning å poststaten betydligt minskats i antal. Men om

också det erforderliga antalet extra biträden fortfarande skulle kunna

på nu rådande aflönings- och befordringsvilkor en tid bortåt erhållas,

lede det dock intet tvifvel, att det rådande missförhållandet mellan

antalet extra personal och antalet ordinarie befattningar, som denna

personal kunde hoppas ernå, skulle föranleda sänkning i qvalité hos

dem, som sökte sig in i postverkets tjenst, till fara för verket, hvilket,

stadt i snabbt framåtskridande, hade behof af en duglig personal för att

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sjunde hufvudtiteln.

kunna följa i utveckling de främsta utländska postverken och icke

kunde vara betjent med att nödgas anställa personer, hvilka redan

från början betraktade anställningen såsom en sista utväg.

I en till generalpoststyrelsen ingifven petition hade ett mycket

stort antal extra ordinarie postexpeditörer och extra biträden förenat

sig i en framställning, att, till förbättring af deras .ogynsamma ställning

och för att den tid* som för dem erfordrades för att uppnå ordinarie

grad, måtte nedbringas till åtta år, ett dertill erforderligt antal

nya postexpeditörstjenster måtte inrättas. Att nu, då de extra biträdenas

bekymmer öfver deras klena befordringsiitsigter åter framlagts

och då det visat sig, huru föga dessa befordringsutsigter ljusnat genom

den senast skedda ökningen af postexpeditörsbefattningar, något borde

göras för att väsentligt förkorta den extra ordinarie tjenstgöringstiden,

ansåge generalpoststyrelsen alldeles nödvändigt, på det att icke hela

den extra tjenstemannapersonalen vid postverket, ur hvilkas led den

ordinarie personalen skulle rekryteras, måtte råka i missmod genom den

långa tid, som erfordrades för att uppnå den tryggare ställning en

ordinarie befattning lemnade.

Generalpoststyrelsen har i sådant hänseende föreslagit, att å staten

för år 1900 måtte upptagas 293 nya postexpeditörsbefattningar, hvarigenom,

om det beräknades, att jemväl under innevarande år 12 extra

biträden skulle hinna att, på grund af afgång bland postexpeditörer,

till ordinarie befattning befordras, det återstående antalet af de under

år 1885 antagna extra ordinarie tjenstemännen äfvensom de, hvilka

antagits åren 1886—1891, jemte de flesta af dem, som antagits under

år 1892, skulle kunna vinna befordran till ordinarie platser.

I sammanhang med förslaget till nya postexpeditörsbefattningar

har generalpoststyrelsen äfven öfverlemnat två från posttjenstemännens

förening till styrelsen inkomna petitioner, som, bland annat, beröra behofvet

af nya tj enstebefattningar.

Gjorda undersökningar hade visat, att bland de extra biträden,

som skulle ifrågakomma till befordran, om det af generalpoststyrelsen

nu föreslagna antal nya expeditörstjenster beviljades, befunne sig ett

stort antal qvinliga extra ordinarie postexpeditörer. Dessa qvinliga

expeditörer kunde emellertid, med allt erkännande af deras flit och

redbarhet, icke i allo likställas med manliga expeditörer i fråga om

användbarhet inom postverket. Den qvinliga tjenstemannapersonalen

kunde nemligen hvarken tjenstgöra vid j ernvägsposten eller vid mera

kroppsansträngande sysslor och icke heller annat än undantagsvis påräknas

vid skötandet af nattposterna, utan måste dessa besvärligare befatt
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sjunde hnfyudtiteln.

ningar anförtros åt manlig personal. På grund häraf syntes det generalpoststyrelsen

icke vara orättvist, om jemväl aflöningen för den ordinarie

qvinliga postpersonalen i regel blefve, likasom förhållandet redan vore

med aflöningen för de qvinliga extra biträdena, satt något lägre än

för den manliga personalen. Nu anförda synpunkter hade föranledt

styrelsen att, då. styrelsen nu begärde inrättande af 293 nya postexpeditörsbefattningar,

föreslå en tredje grad åf postexpeditörer, hvilken

grad skulle erhålla i aflöning 1,500 kronor, deraf 1,200 kronor lön och

300 kronor tjenstgöringspenningar, och hvilken grad väl till en början

skulle besättas äfven med manlig personal, men hufvudsakligen vara

afsedd för qvinlig personal. Denna sistnämnda personal skulle i regeln

komma att stanna inom den föreslagna tredje lönegraden, derest icke

särskild anledning till uppflyttning i högre lönegrad förekomme eller

qvinlig postexpeditör redan före tillkomsten af denna 3:e lönegrad erhållit

högre lönegrad, i hvilken hon i sådant fall rättvisligen borde

bibehållas.

De qvinliga postexpeditörerna skulle, såsom för närvarande vore

bestämdt, erhålla allenast förordnande å befattningen och således sakna

pensionsrätt, men under samma vilkor, som gällde för manlig postexpeditör,

hafva rätt till ålderstillägg.

För denna 3:e lönegrad af postexpeditörer hade styrelsen nemligen

tänkt sig två ålderstillägg efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring likasom för öfrige postexpeditörer; men då ålderstilläggen

vore dels en uppmuntran till fortsatt träget arbete, dels ock

ett medel att fylla det behof af ökade inkomster, livilket vanligen vid

mera framskriden ålder uppstode för familjeförsörjare, och beträffande

qvinlig personal allenast det förra af dessa skäl för ålderstillägget förefunnes,

hade styrelsen ansett ålderstilläggsbeloppet för denna grad af

postexpeditörer kunna inskränkas till allenast 200 kronor i hvardera

åldersklassen, hvarigenom aflöningen i denna 3:e lönegrad skulle komma

att uppgå med ålderstillägg till 1,000 kronor.

På grund af det sålunda anförda bär generalpoststyrelsen hemstält,

att, för bibehållande af proportionen mellan de redan befintliga

två lönegraderna af postexpeditörer, 72 postexpeditörsbefattningar måtte

uppflyttas från 2:a till l:a lönegraden samt att nya postexpeditörsbefattningar

måtte inrättas med 143 af 2:a lönegraden och 150 af den

ifrågastälda nya 3:e lönegraden. Antalet postexpeditörer skulle derigenom

komma att utgöra: 250 al l:a lönegraden, 250 af 2:a lönegraden

och 150 af 3:e lönegraden.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sjunde hufvudtiteln.

Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om kontrollörerna

finner jag mig på de af styrelsen anförda skäl böra tillstyrka.

Visserligen kan i en så omfattande rörelse som postverkets det

icke undvikas, att ett betydande antal extra biträden måste användas.

Men å andra sidan synas mig meningarna ej heller kunna vara delade

derom, att, då antalet dylika biträden vuxit derhän, att, såsom generalpoststyrelsen

påvisat, nära hälften af göromålen å postanstalterna ombesörjes

af extra ordinarie tjenstemän, hvilka hafva lika drygt arbete

som de ordinarie tjenstemännen, men derför åtnjuta jemförelsevis ringa

godtgörelse, de ordinarie tjenstemännens antal måste väsentligen ökas.

Särskildt anser jag mig härvid böra framhålla den, såsom mig synes,

oafvisliga nödvändigheten att för de extra tjenstemännen söka förbättra

de för dem under nuvarande förhållanden ytterst mörka utsigterna att

inom en icke allt för aflägsen tid komma i åtnjutande af ordinarie

tjenst och dermed förenade förmåner. Med hänsyn till nu antydda förhållanden

finner jag det af generalpoststyrelsen föreslagna antalet nya

postexpeditörsbefattningar vara af behofvet högeligen påkalladt.

Gifvetvis måste kostnaden för inrättandet af ett så stort antal nya

ordinarie fenster uppgå till ett betydande belopp. Det af generalpoststyrelsen

beräknade kostnadsbeloppet anser jag dock kunna och

böra i någon män nedbringas derigenom, att aflöningsförmånerna vid

de nya tjensterna inom 3:e lönegraden bestämmas till något lägre belopp,

än styrelsen föreslagit. Befattningarna inom denna nya lönegrad

äro nemligen afsedda att besättas hufvudsakligen med qvinlig personal;

och i betraktande häraf samt med hänsyn till de aflöningsförmåner,

qvinnor med någorlunda jemförlig sysselsättning i allmänhet torde

kunna påräkna på annat håll, anser jag, att aflöningen för postexpeditörer

af 3:e lönegraden skäligen kan bestämmas till 1,200 kronor, deraf

900 kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar, samt två ålderstillägg,

hvartdera å 150 kronor, hvarigenom aflöningen för dessa tjensteinnehafvare

komme att med ålderstillägg uppgå till 1,500 kronor

eller i det närmaste samma aflöningsbelopp, som Riksdagen år 1897

vid reglerande af jern vägens aflöningsstat bestämt för motsvarande

tjensteinnehafvare. Härigenom skulle kostnaden för de nya postexpeditörstjensternas

inrättande komma att minskas med 45,000 kronor

eller från 225,000 kronor till 180,000 kronor.

Beträffande den ordinarie vaktbetjentpersonalen å postanstalterna meddelar

generalpoststyrelsen, att denna personal för närvarande utgjordes

af 3 vaktmästare, hvilka aflönades enligt äldre bestämmelser, men hvilkas

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sjunde hufrudtiteln.

befattningar i mån af afgång skulle återbesättas med »andra vaktbetjente»,

samt af 938 andra vaktbetjente med 500 kronor i lön, 100

kronor i ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring samt dagtraktamente.

Med detta dagtraktamente, som utgjorde för flertalet en

väsentlig del af aflöningen, hade afsetts att kunna för hvarje vaktbetjent

särskildt lämpa aflöningen efter tjenstgöringens beskaffenhet

och tjenstgöringsorten, så att löneinkomsten på det hela skulle komma

att motsvara befattningens vigt och innehafvare^ skäliga anspråk på

utkomst.

Erfarenheten hade emellertid ådagalagt, att detta aflöningssätt

icke vore till belåtenhet för dem det närmast gälde eller kunde blifva

tillfredsställande, bland annat, derföre att vid en omplacering eller eljest

traktamentet merendels icke kunde utan kännbar olägenhet för vaktbetjent

nedsättas; att, om en vaktbetjent med högre traktamente flyttades

till en ort, der lägre traktamenten eljest gälde, detta genast framkallade

en känsla af orättvisa hos de förut å orten anstälde betjente,

som hade lägre traktamente, och en åstundan hos dem att erhålla det

högre traktamentet; att lefnadskostnaderna genom tillkommande nya,

stundom tillfälliga, stundom åter mera konstanta förhållanden kunde å

en och samma ort komma att vexla, utan att traktamentet kunde följa

dessa vexlingar, och att det å ort, der lefnadskostnaderna stegrats, läge

nära till hands att derå grunda begäran att i aflöningsvilkor varda likstälda

med vaktbetjente å andra orter, der högre traktamenten utginge.

Styrelsen hade för den skull ansett tiden nu vara inne att söka ordna

postvaktbetjentkårens aflöningsförhållanden till mera likhet med tjenstemännens

genom fördelning af den egentliga aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar

jemte ålderstillägg samt inskränkning af traktamentsersättningarna

till vissa grupper af vaktbetjente, beträffande hvilka

deras ambulerande verksamhet eller andra särskilda omständigheter

kunde göra sådan extra ersättning af nöden. Genom en sådan omreglering

skulle visserligen mindre än för närvarande kunna tagas hänsyn

till olika lefnadskostnader på olika platser, men den fördel skulle vinnas,

att postvaktbetjente bättre än nu vore fallet kunde på förhand beräkna sina

inkomster och veta, när förbättring deri, om de väl skötte sina befattningar,

vore med säkerhet att förvänta. Generalpoststyrelsen har ock

genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 1 juli 1898 erhållit bemyndigande

att utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag i

förevarande hänseende; och har styrelsen med anledning häraf nu

anfört följande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sjunde hufvudtiteln.

Genom nådiga brefvet den 19 september 1884, föranledt af den

reglering, som från och med år 1885 skulle enligt gifna bestämmelser

genomföras i fråga om vaktbetj entes aflöningsförhållanden och deras

sammanförande till en tjenstgöringsklass, vore bestämdt, att beloppet

af det traktamente, som finge vaktbetj ent vid postverket tillerkännas,

skulle högst utgöra två kronor för dag; att generalpoststyrelsen egde

att inom nämnda maximibelopp bestämma storleken af traktamentet

för en hvar vaktbetjent särskild^ samt att till de vaktbetjente, som

gjorde tjenst å bantåg och dervid på eget ansvar expedierade post,

liksom oek till de vaktbetj ente, som tjenstgjorde å linien Malmö—

Köpenhamn, finge, der sådant pröfvades skäligt, utbetalas ett tilläggstraktamente

af högst en krona för dag utöfver det traktamente, som eljest

skolat vederbörande tillkomma. Sedermera vore genom nådiga brefvet

den 28 maj 1897 medgifvet, att dessa särskilda bestämmelser om traktamente

för vaktbetj ente, som tjenstgjorde å linien Malmö—Köpenhamn,

äfven finge tillämpas för vaktbetjente å linien Trelleborg-—Sassnitz.

Dagtraktamentet, hufvudsakligen beroende af tjenstgöringens art

samt tjenstgöringsorten, hade intill 1896 års utgång, med undantag för

Stockholm, Göteborg och Malmö, utgjort i regeln minst 85 öre för

vaktbetj ente, stationerade söder om Dalelfven, och 1 krona för vaktbetj

ente norr om Dalelfven, men detta minimitraktamente blef, sedan

på Eders Kongl. Maj:ts förslag Riksdagen medgifvit dertill erforderliga

medel, från 1897 års början höjdt till 1 krona för vaktbetjente söder

om Dalelfven och till 1 krona 15 öre för vaktbetjente norr om Dalelfven.

För vaktbetjente vid Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor

åter vore traktamentena iippdelade i vissa klasser med ett ungefärligt

lika antal i hvarje klass, hvadan vaktbetj ent der uppflyttades

från klass till klass i mån af ledighet. Denna klassindelning hade

derigenom kommit att verka imgefär såsom ålderstillägg, dock med

den skilnad att tidpunkten för ernåendet af högre traktamentsklass

icke kunde på förhand beräknas. Brefbärareförmännen i Stockholm, som

för närvarande utgjorde 35 eller en för hvarje brefbäraredistrikt, åtnjöte

tillika en af traktamentsanslaget utgående tilläggsaflöning af 10 kronor

1 månaden eller 120 kronor om året. Lön och maximitraktamente,

2 kronor, motsvarade en årsinkomst af 1,230 kronor eller, med intjent

ålderstillägg å 100 kronor, 1,330 kronor, under det att lön och minimitraktamente,

ålderstillägget oberäknadt, upp ginge för vaktbetjente norr

om Dalelfven till 919 kronor 75 öre och för de söder om Dalelfven

stationerade till 865 kronor. Till de nämnda aflöningsförmånerna komme

ock uniformsbeklädnad.

Bill. till Rilcsil. Prut. 18''JD. 1 Sund. 1 Afd.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sjunde hufvudtiteln.

Redan på nu rådande förhållanden kunde, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, grundas en öfverföring af traktamente från omkostnadsstaten

till aflöningsstaten och detta traktamentes omsättningtill

det slag af aflöning det närmast liknade,4 nemligen tj enstgöringspenningarne.

En utveckling af de klassindelningar, som beträffande

traktamentsbeloppet redan funnes för vaktbetjente vid Stockholms,

Göteborgs och Malmö postkontor, syntes emellertid styrelsen böra ske

med undvikande af den nuvarande olägenheten, att icke ernåendet af

högre klass kunde på förhand beräknas. Då denna olägenhet bäst

kunde undvikas genom att låta traktamentsförhöjningen öfvergå till

tjenstgöringspenningar och såsom sådana taga formen af ålderstillägg,

har styrelsen ansett frågan om förändradt aflöningssätt för postvaktbetjente

böra lösas på det sätt, att vaktbetjente, med frånseende af

de enligt äldre aflöningsbestämmelser ännu qvarstående tre vaktmästare,

indelas i tre lönegrader med en för alla lika, pensionsrätten bestämmande

lön, bestående af nuvarande lönen 500 kronor samt det redan

bestämda ålderstillägget dertill 100 kronor, eller tillhopa 600 kronor,

äfvensom tjenstgöringspenningar och till tjenstgöringspenningarne hörande

ålderstillägg.

Till l:a lönegraden skulle hufvudsakligen höra vaktbetjente, ananstälda

vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, äfvensom

de vid jernvägsposten tjenstgörande betjente, som stationerades å någon

af dessa orter. Aflöningen för dessa skulle blifva lägst 1,000 kronor,

högst 1,400 kronor.

I 2:a lönegraden skulle placeras de vaktbetjente, hvilka vore

stationerade norr om Dalelfven eller på grund af särskilda omständigheter

borde med dessa i aflöningsvilkor likställas. Desse skulle i aflöning

erhålla lägst 900 kronor, högst 1,350 kronor. Till 3:e lönegraden skulle

höra öfrige vaktbetjente med en aflöning af lägst 900 kronor, högst

1,300 kronor.

Alla vaktbetjente å samma ort skulle emellertid, så vidt ske kunde,

tillhöra samma lönegrad. De från äldre stat qvarstående vaktmästarne

skulle vid sina nuvarande aflöningsförmåner bibehållas, för så vidt de

icke anmälde sig att öfvergå såsom vaktbetjente å den nya aflöningsstaten.

Dagtraktamentet såsom aflöningsform skulle upphöra och allenast

så stort dagtraktamente tilldelas de å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier

tjenstgörande vaktbetjente, att detta traktamente kunde anses

motsvara de särskilda kostnader, som dessas innehafvande befattningars

ambulanta beskaffenhet ansåges förorsaka.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sjunde hufvudtiteln.

De till tjenstgöringspenningarne hörande ålderstillägg skulle blifva

fyra å 100 kronor att tillträdas efter resp. 5, 10, 15 och 20 års väl

vitsordad tjenstgöring i ordinarie befattning, dock så att icke i något

fall dessa ålderstillägg finge utgå för tiden före 1900 års början eller

den tjenstetid beräknas, som förflutit före 1885 års ingång, med hvilket

sistnämnda år bestämmelserna om de nu gällande lönevilkoren trädt i

kraft. För dem, som redan intjenat det redan medgifna, å lönen belöpande

ålderstillägget, skulle detsamma anses ingå i den nu enligt

förslaget förhöjda lönen, hvadan bestämmelserna om detta ålderstillägg

skulle med inträdande af de nya aflöningsförhållandena anses upphäfda.

Då emellertid, med tillämpning af nu ifrågastälda nya aflöningsvilkor

för postvaktbetjente, skulle inträffa, att med år 1900 icke alla komme

att genom den nya aflöningen erhålla full godtgörelse för hvad de

enligt nu gällande aflöningsvilkor egde uppbära, hade det synts generalpoststyrelsen

billigt, att de vaktbetjente, som sålunda icke erhölle full

godtgörelse, hölles för aflöningsskilnaden skadeslöse från traktamentsanslaget

genom personliga aflöningstillägg, hvilka dock skulle upphöra,

så snart genom intjenta ålderstillägg godtgörelsen ernåddes. Den utgift,

som deraf förorsakades, blefve dock hvarken af någon större betydenhet

eller långvarig, enligt hvad framginge af de under traktamentsanslagets

behandling af styrelsen gjorda beräkningar.

Med 1898 års ingång inrättades med Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens

begifvande 150 nya vaktbetjentbefattningar för ‘att åt extra

vaktbetjente bereda en något tidigare befordran till ordinarie befattning.

Det beräknades då, att efter dessa nya befattningars tillsättande skulle

komma att återstå 81 obefordrade af dem, som i slutet af oktober månad

1896 varit i full tjenstgöring. Posttrafikens stora utveckling hade

emellertid kräft inrättandet sedan dess af en mängd nya extra vaktbetjentbefattningar,

så att enligt beräkningar uppgjorda sistlidne höst, då

infordrade uppgifter lemnats rörande de extra vahtbetjenternas göromål

och tjenstgöringstid, det kunde anses, att för närvarande omkring 300

extra vaktbetjente vore i full tjenstgöring. Under innevarande år måste

efter all sannolikhet ytterligare ett afsevärdt antal extra vaktbetjente

i full tjenstgöring anställas, och om icke befordringsutsigterna skulle

ånyo allt för mycket försämras, erfordrades, att de ordinarie vaktbetjenternas

antal fortfarande tid efter annan ökades. Af sådan anledning

har generalpoststyrelsen funnit sig nödsakad att ånyo hemställa

om inrättande af ett antal nya vaktbetjentbefattningar. Detta antal

har styrelsen ansett sig böra inskränka till 112, hvarigenom antalet

»andra vaktbetjente» skulle komma att uppgå till ett jemnadt tal af

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sjunde hnfvudtiteln.

1,050. Af dessa 1,050 vaktbetjente skulle 450 tillhöra l:a lönegraden

med 600 kronor i lön och 400 kronor i tjenstgöringspenningar, 200

tillhöra 2:a lönegraden med 600 kronor i lön och 350 kronor i tjenstgöringspenningar

samt 400 tillhöra 3:e lönegraden med 600 kronor i

lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar, hvarjemte, såsom förut

nämnts, till hvarje lönegrad skulle höra fyra ålderstillägg, hvart och

ett å 100 kronor. Härigenom skulle, oafsedt tilläggsaflöningen till

bref bärareförmännen i Stockholm, aflöningen för vaktbetjent uppgå i

l:a lönegraden till högst 1,400 kronor eller till 70 kronor mer, än

den för närvarande med ett maximitraktamente af 2 kronor kunde nå;

i 2:a lönegraden till lägst 950 kronor, hvilket belopp öfverstege den

nuvarande minimiaflöningen för vaktbetjente norr om Dalelfven med

30 kronor 25 öre, samt i 3:e lönegraden till lägst 900 kronor eller

35 kronor högre än den nu till vaktbetjente söder om Dalelfven utgående

minimiaflöningen.

Mängden af vaktbetjente föranledde visserligen, att den förhöjning,

som genom generalpoststyrelsens nu framlagda regleringsförslåg

skulle komma en del vaktbetjente till godo, sammanlagd uppginge till

ett afsevärdt belopp, men det syntes styrelsen, att aflöningsförhöjningen,

med hvilken på det hela mera afsåges en utjemning af nu rådande många

aflöningsgrupper, vore väl berättigad för vinnande af förmånen af mera

fasta aflöningsformer än de nu varande.

Då de extra v äkthet] enterna plägade befordras till ordinarie i tur

efter tjenstgöringstiden såsom extra, när icke särskilda omständigheter

annat föranledde, kunde det, på sätt genéralpoststyrelsen erinrar, med

de ordinaries indelning i skilda lönegrader inträffa, att vakans uppstode

i annan lönegrad än den, som den befordrade skulle erhålla med

hänsyn till den tjenstgöring, han redan bestrede, och den ort, der

han vore stationerad. Att emellertid då förflytta honom till sådan

tjenstgöring, der han skulle blifva berättigad till den lönegrad, hvari

vakans uppstått, skulle i de flesta fall icke vara lämpligt och understundom

icke ens låta sig göra. Under sådana förhållanden vore det

visserligen enligt generalpoststjrrelsens åsigt en fördel, om antalet i

hvarje lönegrad icke vore på förhand alldeles bestämdt och om tjenstgöringspenningarne,

som åtskilde de tre lönegraderna från hvarandra,

vore förslagsanslag, så att styrelsen kxmde i sådana fall för den befordrade

bestämma lönegrad efter omständigheterna. Styrelsen hade dock

ansett sig icke kunna föreslå sådan bestämmelse, utan hade i stället hemstält,

att det måtte medgifvas styrelsen att i sådana fall tillsätta befattningen

i lägre lönegrad, än der vakansen funnes, om saken derigenom

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sjunde hufvudtiteln.

kunde ordnas, eller ock vara styrelsen obetaget tillsätta befattningen i

den lönegrad vakansen tillhörde, med rätt för den befordrade att, så

snart ledighet uppstode i den lönegrad, dit han rätteligen borde höra,

uppflyttas i denna lönegrad.

Generalpoststyrelsen omförmäler vidare, hurusom i en till styrelsen

inkommen petition »Sveriges postvaktbetjenteförening» anhållit om förändrade

lönevilkor och dervid i hufvudsak åberopat det förslag, som

ombud för femte svenska postvaktbetjentmötet förut ingifvit och hvarom

styrelsen, på erhållen nådig remiss, haft tillfälle att redan den 23

november 1896 yttra sig.

Den af generalpoststyrelsen föreslagna löneregleringen för de i

postverkets tjenst anstälde vaktbetjente synes mig innebära en förbättring

af det nu rådande aflöningssystemet. Särskildt framgår af

hvad styrelsen i detta ämne anfört, att dagtraktamente såsom aflöningsform

för postvaktbetjente i regeln icke är tillfredsställande och att denna

aflöningsform bör, med det af styrelsen angifna undantag för de å

vissa jern vägs- eller ångbåtslinier tjenstgörande vaktbetjente, upphöra.

Någon befogad anmärkning torde ej heller kunna göras mot de föreslagna

nya aflöningsbeloppen, då den löneförhöjning, som genom regleringen

skulle komma en del vaktbetjente till godo, icke kan anses vara

annat än väl behöflig. Hvad styrelsen föreslagit i afseende å den nya

löneregleringens genomförande och tillämpning synes mig ock böra

vinna godkännande.

Af hufvudsakligen enahanda skäl, som förut anförts i fråga om

inrättandet af nya ordinarie tjenstår inom postverkets tjenstemannakår,

eller det påtagliga missförhållandet mellan ordinarie och extra ordinarie

personal med sinsemellan lika tjenstgöring samt den ringa utsigten för

de extra ordinarie att vinna befordran till ordinarie befattning, finner

jag, äfven i afseende å vaktbetjentkåren, inrättande af ett afsevärdt

antal nya ordinarie befattningar vara af behofvet påkalladt. Det af

generalpoststyrelsen föreslagna antalet nya befattningar synes mig med

hänsyn till dessa skäl icke vara för högt tilltaget.

Jag tillstyrker derföre hvad generalpoststyrelsen i nu förevarande

afseende hemstält.

Å anslaget till aflönande afl poststationsföreståndare hafva, enligt

hvad generalpoststyrelsen meddelar, utgifterna uppgått i runda tal år

1897 till 594,200 kronor samt under perioden 1 oktober 1897—30 september

1898 till 607,200 kronor, under det att anslaget i gällande stat

upptagits till förslagsvis 610,000 kronor. Då sistnämnda anslagsbelopp

således redan vore nästan helt disponeradt, erfordrades ett tillägg till

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sjunde hufvudtiteln.

detsamma för att möta de ökade utgifter, som komme att uppstå

dels genom ökning i antalet poststationer under åren 1899 och 1900,

dels ock genom nödvändigheten att, i mån af ökadt arbete å poststationerna,

medgifva den arfvodesförhöjning, som för stationernas skötande

af lämplig personal kunde finnas behöflig. För den skull har

generalpoststyrelsen ansett detta anslag icke kunna sättas lägre än till

630,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning af 20,000 kronor.

Härvid har jag icke något att erinra.

Beträffande anslaget till aflönande afl extra biträden vid distriktsförvaltningarna

och postanstalterna, hvilket i gällande stat upptagits till

förslagsvis 575,000 kronor, bär generalpoststyrelsen meddelat, att utgifterna

å anslaget uppgått i runda tal år 1897 till 636,600 kronor

samt under perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 till 629,400

kronor. Utgifterna under sistnämnda period hade således blifvit lägre

än under år 1897 och detta hade sin orsak deri, att med 1898 års

ingång tillkommit 75 nya postexpeditörsbefattningar, till hvilka befordrats

en del äldre biträden med högre arfvode än det, som kommit

nyantagna biträden till del, samt att antalet nyantagna extra biträden

varit färre än de genom befordran uppkomna vakanserna. I och för

sig skulle dessa omständigheter visserligen hafva bort leda till mindre

utgifter, än nu blifvit fallet, men fortsatt reglering af de äldre extra

biträdenas arfvoden å postkontoren enligt, den derför af Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen redan gillade plan hade verkat, såsom beräknadt

varit, till ökade kostnader, hvartill ock i sin mån bidragit de kostnader,

som å anslaget förorsakats genom vikariatsförordnanden för beredande

af semester åt de nya postexpeditörerna. Nyss nämnda reglering

innebure beträffande manliga extra biträden å postkontoren, att

dessa, i regeln börjande med ett årsarfvode å 900 kronor, skulle hvart

tredje år erhålla en förhöjning af 150 kronor å arfvodet, hvilket derigenom

skulle komma att successive höjas till 1,050 kronor, 1,200

kronor, 1,350 kronor och 1,500 kronor som maximum. Denna reglering

genomfördes med 1897 års ingång och redan då hade det varit

afsedt, att enahanda reglering skulle utverkas äfven för de extra biträden,

som tjenstgjorde i jernvägspostkupé eller å vissa ångbåtslinier,

men denna senare regleringsfråga hade undanskjutits, enär den måste

sättas i samband med en omreglering af de till dessa extra biträden

utgående dagtraktamenten, för hvilka åter bestämmelserna ansågos icke

böra rubbas utan att samtidigt reglera traktamentsbestämmelserna för

de i jernvägspostkupé eller å vissa ångbåtslinier tjenstgörande ordinarie

postexpeditörerna. Dessa åter hade i sina dagtraktamenten äfven

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sjunde hufvudtiteln.

godtgörelse för den uppbördsprovision, hvaraf de, i motsats mot deras

jemnstälde å postkontoren, icke vore i åtnjutande, och en nedsättning

af deras traktamente borde för den skull icke ske, med mindre de på

annat sätt godtgjordes för den mistade uppbördsprovisionen. Men då

generalpoststyrelsen nu framlagt förslag till uppbördsprovisionens fixering

och det hinder, som förut före funnits att reglera arfvodena för de

å jernväg och vissa ångbåtslinier tjenstgörande extra postbiträdena,

således upphörde, derest fixeringsförslaget godkändes, hade generalpoststyrelsen

ansett sig nu böra upptaga frågan om sådan reglering och i

sammanhang dermed jemväl reglering af bestämmelserna om traktamenten

så väl för den ordinarie som för den extra posttjenstemannapersonalen

å dessa så kallade ambulanta postanstalter.

En sådan reglering innebure hufvudsakligast en utjemning eller

rättvisare fördelning af inkomsterna än den, som hittills kunnat vinnas,

samt skulle till och med komma att leda till minskade kostnader för

postverket, i det att å åtskilliga linier årsaflöningen särskild! för de

extra biträdena skulle blifva mindre än för närvarande; och om den

besparing, som genom regleringen skulle för postverket uppkomma, hade

generalpoststyrelsen under behandlingen af anslaget till traktamenten

för tjenstemän i jernvägspostkupé framlagt kalkyl. Men å det nu ifrågavarande

anslaget till aflönande af extra biträden skulle naturligtvis

regleringen medföra ökade utgifter, enär de extra biträden, som tjenstgjorde

i jernvägspostkupé och å vissa ångbåtslinier, enligt nu gällande

bestämmelser både ett årsarfvode af allenast 450 kronor. Utom den

rättvisare fördelning af aflöningsbeloppen, som genom en sådan reglering

skulle ernås, komme äfven den fördel att vinnas, att aflöningsvilkoren

blefve lika för hela den af generalpoststyrelsen antagna extra

posttj enstemannapersonalen.

Genomförandet af den föreslagna arfvodesregleringen för de nuvarande

extra postbiträdena å jernväg och å vissa ångbåtslinier skulle,

enligt gjorda beräkningar, medföra en ökad utgift å anslaget i fråga

af omkring ................................................................................ kronor 106,400: —

utöfver hvad som, med bibehållande af rru gällande

bestämmelser, beräknats för samtliga af styrelsen

antagna extra biträden, med undantag af dem,

som, oberoende af den nu föreslagna tillökningen

i antalet postexpeditörer, kunde antagas blifva

under år 1899 befordrade till ordinarie, eller

omkring ............................................................... „ 469,800: -

Transport kronor 576,200: —

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 576,200: —

hvartill borde läggas:

dels kostnader, som uppstode genom s. k. dispositionsanslag

för sådana extra biträden, som ej antoges

direkt af generalpoststyrelsen, samt för beredande

af semester åt den ordinarie tjenstemannapersonalen

vid distrikts- och lokalförvaltningarna

................................................................................

dels ock det belopp, som beräknats erforderligt till

arfvoden åt nya extra biträden, i den mån ökad

posttrafik gjorde anställning af sådana behöflig,

men detta belopp....................................................................

hade beräknats kunna, derest 293 extra biträden

vunne befordran genom tillsättandet af de begärda

nya postexpeditörsbefattningarna, minskas

med omkring......................................................................

hvadan generalpoststyrelsen hemstält, att anslaget

måtte upptagas till förslagsvis....................................

innefattande en minskning med kronor 170,000.

„ 113,000: —

„ 50,000: —

kronor 739,200: —

„ 334,200: —

kronor 405,000: —

Vidkommande anslaget till ålder stillägg hemställer generalpoststyrelsen,

att detta anslag måtte höjas med 152,000 kronor eller från

340,000 kronor till 492,000 kronor samt framhåller dervid, hurusom

utgifterna å denna anslagstitel naturligtvis till beloppet väsentligt påverkades

af de bestämmelser, som gåfves beträffande rätt för tjensteman

att vid befordran få tillgodoräkna sig den tid, han innehaft förutvarande

befattning. För närvarande vore i detta afseende, enligt nådiga brefvet

den 4 juni 1886, beträffande lokalstaten inom postverket föreskrifvet,

att föreståndare för 2:a, 3:e och 4:e klassernas postkontor äfvensom

kontrollörer finge i fråga om ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som

förflutit från tillträde till någon af dessa befattningar, samt att föreståndare

för 5:e och 6:e klassernas postkontor äfvensom postexpeditörer

finge tillgodoräknas den tid, som förflutit från tillträde till befattningsåsom

postförvaltare af 5:e eller lägre klass eller till befattning såsom

postexpeditör. Bestämmelser i enahanda syfte erfordrades ock fortfarande

vid tillämpning af den nu föreslagna aflöningsstaten. I motsatt

fall skulle nemligen inträffa, att den tjensteman, som i en viss klass

eller grad intjenat båda ålderstilläggen och i några fäll till och med

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sjunde hufvudtiteln.

endast ett af dem, skulle efter befordran till närmast högre klass

eller grad komma i en sämre ställning med afseende å löneinkomster, än

den han förut intagit, derest han icke berättigades att under någon form

räkna sig till godo den tid, han tjenstgjort i den lägre klassen eller

graden. Med afseende härå hade generalpoststyrelsen ansett bestämmelser

böra meddelas af ungefär enahanda slag som de nu gällande beträffande

rätt för tjensteman att vid befordran i vissa fall få tillgodoräkna sig

den tid lian innehaft förutvarande befattning, och detta så mycket

hellre som den lönereglering, hvilken nu vore ifrågastäld, hemtade sin

orsak från önskan att uppbördsprovisionen måtte upphöra och således

icke borde rubba nu gällande regler för ålderstilläggs åtnjutande i

annan mån, än som af uppbördsprovisionens förändring till fast aflöning

kunde föranledas.

Då generalpoststyrelsens regleringsförslag i öfrigt ganska nära

anslöte sig till den reglering, som föreslagits af den förut omnämnda

post- och telegrafkomitén, har styrelsen ock i denna del ansett sig

kunna i hufvudsak upptaga bemälda komités förslag och har, med

ledning deraf, vid beräkning af ålderstilläggsanslaget för år 1900 utgått

från den förutsättningen, att i fråga om rätten till ålderstillägg tjenstemännen

å lokalstaten uppdelades i vissa grupper, i det att nemligen

postdirektörer ansåges utgöra första eller högsta gruppen,

postförvaltare af l:a klass ansåges utgöra andra gruppen,

postförvaltare af 2:a klass ansåges utgöra tredje gruppen,

postförvaltare af 3:e klass och kontrollörer af l:a grad ansåges

utgöra fjerde gruppen,

postförvaltare af 4:e klass och kontrollörer af 2:a grad ansåges

utgöra femte gruppen,

postförvaltare af 5:e klass och kontrollörer af 3:e grad ansåges

utgöra sjette gruppen,

postförvaltare af 6:e klass ansåges utgöra sjunde gruppen, samt

postförvaltare af 7:e klass och postexpeditörer af alla grader

ansåges utgöra åttonde gruppen;

och skulle tjenstemännen vid befordran från en grupp till annan få

tillgodoräkna sig den tid, de tillbragt i de två närmast lägre grupperna.

Postdirektörerne åtnjöte för närvarande intet ålderstillägg, och

postförvaltarne i nuvarande 2:a och 3:e klasserna samt kontrollörerne

hade sig tilldeladt allenast ett ålderstillägg, hvarförutom postförvaltarne

i den nuvarande 4:e klassen visserligen hade två ålderstillägg, men å

allenast 300 kronor hvardera. Deremot skulle, enligt det af generalpoststyrelsen

nu uppgjorda regleringsförslaget, samtlige postdirektörer,

Bih. HU Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Sjunde hufvudtiteln.

postmästare och kontrollörer äfvensom postexpeditörer erhålla två ålderstillägg,

hvartdera å 400 kronor, eller för den föreslagna 3:e postexpeditörsgraden

200 kronor.

Med anledning af den omflyttning, som enligt förslaget egt rum,

beträffande den klass vissa postkontor skulle tillhöra, erfordrades ett

öfvergångsstadgande derom, att tjensteman, som före 1899 års utgång

tillträdt ordinarie befattning å postverkets lokalstat, skulle, i fråga om

rätt till ålderstillägg, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflöningsgrupp,

som befattningen från 1900 års början tillhörde.

Af de förhöjda äfvensom af de föreslagna nya ålderstilläggen

för tjenstemännen borde, likasom af de nu redan till tjenstemännen

utgående, tre fjerdedelar anses tillhöra lönen och en fjerdedel tjenstgöring8penningarne.

Det nu till vaktbetjente utgående ålderstillägget

å 100 kronor skulle, såsom förut nämnts, upphöra och redan vid tillträdet

till befattningen ett motsvarande belopp ingå i lönen, hvaremot

de för vaktbetjente nu föreslagna nya ålderstilläggen skulle behandlas

såsom tjenstgöringspenningar.

Sammanhängande med frågan om ålderstilläggen och den i sådant

afseende föreslagna grupperingen af tjenstemän vore ock frågan, i

hvad mån befordran till viss postanstalt, viss klass eller viss grad

borde ske. I sådant afseende syntes det generalpoststyrelsen vara

lämpligast, att postdirektörer hädanefter som hittills utnämndes till

förvaltare af viss anstalt; att postförvaltare vid l:a, 2:a, 3:e och

4:e klassens postkontor fortfarande utnämndes till postförvaltare å

viss ort med skyldighet emellertid att vara underkastade förflyttning

inom vederbörande klass; att öfriga postförvaltare utnämndes till viss

klass; att kontrollörer utnämndes till viss grad, men att postexpeditörer

antoges utan angifvande af grad. Vaktbetjente borde å vaktbetjentbefattuing

anställas utan angifvande af viss lönegrad, enär i motsatt

fall möjligheten att förflytta dem från en ort till annan skulle väsentligt

försvåras. Med vaktbetjents förflyttning skulle nemligen följa, att

han blefve efter omständigheterna uppflyttad eller nedflyttad till den

lönegrad, han i den nya anställningen borde tillhöra.

Hvad generalpoststyrelsen under förestående två anslagsrubriker

föreslagit och som i väsentlig mån förauledes af och står i mer eller

mindre omedelbart sammanhang med förut omförmälda löneregleringsförslag

föranleder icke någon erinran från min sida.

Under förutsättning af nådigt bifall till den af generalpoststyrelsen

föreslagna lönereglering för tjenstemän och betjente vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar, har styrelsen med anslutning till förut

i ämnet gifna föreskrifter afgifvit förslag till de vilkor och bestämmelser,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 67

som böra gälla beträffande de nya löneförmånernas åtnjutande, och

har styrelsen i detta afseende hemstält,

dels att beträffande åtnjutande af de för postdirektörer, postmästare,

kontrollörer och postexpeditörer föreslagna aflöningsförmåner,

i och med hvilkas tillgodonjutande skulle upphöra den rätt till uppbörds-

och frimärkesprovision af postmedel eller till ersättning för

mistning af sådan provision, som nu tillkomme desse tjenstemän, måtte

fastställas följande vilkor och bestämmelser, nemligen:

att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat — befattning i telegrafverket

likväl undantagen — och ej heller annan tjenstebefattning, som finnes

vara hinderlig för tjenstgöringen vid postverket;

att postmästare, kontrollörer och postexpeditörer skola vara skyldiga

underkasta sig den förflyttning till annan tjenstgöringsort, som kan

varda dem i behörig ordning ålagd;

att postdirektörer, postmästare, kontrollörer samt första och andra

gradens postexpeditörer må kunna tillerkännas två ålderstillägg, hvartdera

å 400 kronor, och postexpeditörer i tredje lönegraden två ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor;

att i fråga om rätt till ålderstillägg desse tjenstemän skola anses

tillhöra följande åtta grupper, nemligen:

första gruppen: postdirektörer;

andra gruppen: postmästare af l:a klassen;

tredje gruppen: postmästare af 2:a klassen;

fjerde gruppen: postmästare af 3:e klassen och kontrollörer af

l:a graden;

femte gruppen: postmästare af 4:e klassen och kontrollörer af

2:a graden;

sjette gruppen: postmästare af 5:e klassen och kontrollörer af

3:e graden;

sjunde gruppen: postmästare af 6:e klassen; samt

åttonde gruppen: postmästare af 7:e klassen och postexpeditörer

af alla grader;

att tidpunkten, då tjensteman kan komma i åtnjutande af första

ålderstillägget, skall inträda fem år, och tidpunkten, då han kan komma

i åtnjutande af andra ålderstillägget, tio år efter det han tillträdt

innehafvande tjenst eller tjenst, tillhörande någondera af de två närmast

lägre grupperna;

att tjensteman, som före 1899 års utgång tillträdt tjenst af ifrågavarande

slag, skall, i fråga om rätt till ålderstillägg efter nyssnämnda

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sjunde hufvudtiteln.

tidpunkt, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflöningsgrupp,

Bom befattningen från 1900 års början tillhör;

att för öfrigt, hvad hvart och ett af de omförmälda ålderstilläggen

angår, skall iakttagas: att tjensteman under mera än fyra femtedelar

af den tjenstetid, som erfordras för att‘vinna rätt till ålderstillägget,

bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan tjenst vid postverket,

dock att härvid ej må föras honom till last den tid han må

hafva åtnjutit semester; att hans tjenstgöring under denna tid skall

hafva varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt att den högre

aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter

det, hvarunder den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd, dervid

emellertid postmästare vid postkontor, som i förslaget till aflöningsstat

för år 1900 upptagits i l:a, 2:a, 3:e eller 4:e klass, äfvensom kontrollör

bör tillgodoräknas den tid, som före de nu föreslagna bestämmelsernas

trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattning såsom

föreståndare för postkontor af nuvarande 2:a, 3:e eller 4:e klass eller

till befattning såsom kontrollör, samt postmästare vid postkontor, som

i förslaget till aflöningsstat för år 1900 upptagits i 5:e, 6:e eller

7:e klass, äfvensom postexpeditör bör tillgodoräknas den tid, som

före de nu föreslagna bestämmelsernas trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till befattning såsom föreståndare för postkontor af

nuvarande 5:e eller 6:e klass eller till befattning såsom postexpeditör;

hvarjemte postmästare vid postkontor, som i förslaget till aflöningsstat

för år 1900 nedflyttats från nuvarande 4:e till lägre klass, bör tillgodoräknas

den tid, som före de nu föreslagna bestämmelsernas trädande i

kraft förflutit från hans tillträde till postmästare-, kontrollörs- eller

postexpeditörsbefattning;

att likväl tjensteman, som, då han intjenat stadgad tid för erhållande

af ålderstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjensteålder, som

berättigar honom till pension å postverkets stat, icke må samma ålderstillägg

tillträda;

att af ålderstilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra tjenstemans

lön och en fjerdedel hans tjenstgöringspenningar;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35

år varit i statens tjenst, vara förpligtad att, med oafkortad lön såsom

pension, från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller generalpoststyrelsen,

der det tillkommer geueralpoststyrelsen att afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå; skolande

dylik pension utgå af postmedel, i den mån den afskedade tjenstemannen

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 69

icke enligt gällande bestämmelser eger att erhålla pension från civilstatens

pensionsinrättning;

att semester må af tjensteman vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

åtnjutas en månad årligen, i den mån sådant i vederbörlig

ordning pröfvas kunna ske utan hinder för göromålens gång;

att tjensteman, som har sig anförtrodd uppbörd, skall vara pligtig

att å tid af året, som af vederbörande öfverordnade myndighet bestämmes,

begagna sig af ifrågavarande semester;

att tjensteman af lägre grad skall, när sådant erfordras för beredande

af semester, vara skyldig att, om han förordnas till högre

befattning vid distrikts- eller lokalförvaltning, densamma bestrida mot

åtnjutande allenast af den honom eljest tillkommande aflöning, dock

ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och samma

kalenderår;

att qvinna, för hvilken i behörig ordning utfärdats förordnande

att tills vidare vara postexpeditör eller postmästare, skall, så länge hon

innehar sådan befattning, vara i fråga om ålderstillägg och semester

likstäld med man, som innehar ordinarie dylik befattning;

att en hvar, som med eller efter 1900 års ingång tillträder befattning

såsom postdirektör, postmästare, kontrollör eller postexpeditör,

skall vara pligtig att underkasta sig nu föreslagna vilkor och bestämmelser;

samt

att till de innehafvare af nuvarande postdirektörs-, postmästare-,

kontrollörs- och postexpeditörsbefattningar, hvilka icke vilja underkasta

sig nyssberörda vilkor och bestämmelser samt icke lagligen kunna

dertill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå efter hittills stadgade

grunder;

dels ock att i fråga om åtnjutande af de för andra vaktbetjente

vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar än de tre från äldre

stat qvarstående vaktmästarne nu föreslagna aflöningsförmåner måtte,

med upphäfvande af nuvarande rätt till ålderstillägg, fastställas följande

vilkor och bestämmelser, nemligen:

att, i fråga om rätt till ålderstillägg efter 1899 års utgång, vaktbetjent

må kunna tillerkännas fyra ålderstillägg till tjenstgöringspenningarne,

hvart ålderstillägg å 100 kronor, att tillträdas resp. 5,

10, 15 och 20 år efter det han tillträdt ordinarie postvaktbetjentbefattning,

med iakttagande likväl att vaktbetjent, som å befattningen antagits

före utgången af år 1899, icke må för att komma i åtnjutande

af ifrågavarande förmån tillgodoräknas tid, som förflutit före hans tillträde

till den från och med år 1885 faststälda aflöningsstat för vaktbetjente

vid postanstalterna;

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Sjunde hufvudtiteln.

att i öfrigt, beträffande vaktbetjentes rätt till ålderstillägg äfvensom

i fråga om innehafvande af annan befattning, förflyttning till annan

tjenstgöringsort samt afgång från vaktbetjentbefattningen med pension,

skola i alla tillämpliga delar gälla de vilkor och bestämmelser, som

ofvan föreslagits i afseende å tjenstemän vid postverkets distrikts- och

lokalförvaltningar; samt

att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning, hvars föregående

innehafvare åtnjutit aflöning i första eller andra lönegraden,

den, som å befattningen antages, anses icke böra placeras å ort eller

i syssla, för hvilken den lediga aflöningen är afsedd, styrelsen må ega

att, tills vidare och intill dess ledighet inom vederbörlig lönegrad uppstår

samt med disponerande i sådant hänseende af erforderlig andel

af den lediga aflöningen, tilldela den till befattningen antagne aflöning

i lägre lönegrad.

De af generalpoststyrelsen sålunda föreslagna vilkor och bestämmelser

finner jag vara af beskaffenhet att i allt hufvudsakligt böra

bifallas, dock att då, i händelse af bifall till hvad jag under aflöningsstaten

tillstyrkt, åldérstilläggen för postexpeditörerna af tredje lönegraden

skulle blifva hvartdera 150 kronor, ålderstilläggen för dessa

tjensteinnehafvare böra upptagas med nyssnämnda belopp i stället för

de af generalpoststyrelsen föreslagna beloppen. I detta sammanhang

anser jag mig äfven böra erinra, att den på Eders Kong!. Maj:ts

pröfning beroende frågan om ordnande af pensionsväseridet för civile

tjensteinnehafvare och om sådan ändring i tjensteinnehafvarnes vid

postverket pensionering, att denna skulle komma att i sin helhet bestridas

af postmedlen, nu befinner sig i det skick, att nådig proposition

i ämnet torde kunna till innevarande års Riksdag aflåtas, samt att,

derest nya bestämmelser i anledning deraf komma till stånd, dessa

naturligtvis böra vinna tillämpning äfven i fråga om de innehafvare

af befattningar vid postverket, hvilka komma att tillträda aflöning

enligt den nya staten. Jag finner mig ock nu böra betona angelägenheten

af, att pensioneringen af poststatens tjenstemän och betjente

kommer att bestridas af postverkets medel och ej, såsom för närvarande

är förhållandet, äfven från civilstatens pensionsinrättning,

hvilken, då den, efter hvad ådagalagdt är, ej utan kapitalförlust kan

bestrida de nu derifrån utgående pensionsbelopp, än mindre lärer

kunna bestrida de ökade sådana, som blifva eu följd af den föreslagna

löneregleringen.

Då generalpoststyrelsen föreslagit, att aflöningen för den ordinarie

vaklbetjentpersonalen skulle regleras genom höjande af den fasta aflöningen

och borttagande af traktamenten såsom aflöningsform, så att

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 71

traktamenten komme att bibehållas allenast i de fall och till de belopp, som

ambulerande verksamhet eller andra särskilda omständigheter påkallade,

hade det ock synts styrelsen vara erforderligt, att samma principer tillämpades

äfven för den extra vaktbetjenipersonalen, hvars aflöning hittills till

öfvervägande del bestått i traktamenten. De fästa årsarfvodena utgjorde

nemligen för extra vaktbetjente å fast anstalt 300 kronor och för extra

vaktbetjente å ambulerande postanstalt allenast 180 kronor, under det

att deras traktamenten under vanliga förhållanden vexlade från 1 krona

till 2 kronor för dag. En sådan reglering af de ext^a vaktbetjenternas

aflöningsförhållanden vore naturligtvis af beskaffenhet att högst betydligt

öka utgifterna å anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till

hushyresbidrag för en del betjente, men föranledde, då ingen egentlig

aflöningsförbättring dermed afsåges, också en betydlig minskning i

utgifter å anslaget till traktamenten för vaktbetjente. Då, såsom nyss

meddelats, en sådan reglering syntes styrelsen erfordras samtidigt med

regleringen för den ordinarie Setjentpersonalen, hade styrelsen låtit i

det afseendet uppgöra beräkningar, i syfte att de extra vaktbetjenternas

aflöning komme att bestå $f endast arfvode i tre grader, för hvilkas

fördelning skulle följas samma principer som rörande fördelningen af

de tre lönegraderna för ordinarie vaktbetjente, samt att traktamente

tillgodokomme extra vaktbetjente allenast i de fall och till de belopp,

som för ordinarie betjent blefve bestämda. Årsarfvodena för den extra

vaktbetjentpersonalen hade generalpoststyrelsen tänkt sig skola utgöra

850 kronor, 800 kronor och 750 kronor, hvilket, med beräkning att

112 af det nuvarande extra vaktbetjentantalet blefve vid ökning af de

ordinaries antal befordrade, skulle medföra en årskostnad af omkring

183,000 kronor. Då dertill borde komma ett belopp af 77,000 kronor,

att användas dels till arfvoden för den extra personal, som den ökade

posttrafiken kunde kräfva, dels ock till hushyresbidrag för några få,

enligt äldre bestämmelser dertill berättigade, bär generalpoststyrelsen

föreslagit, att det nu ifrågavarande anslaget måtte upptagas till förslagsvis

260,000 kronor, hvilket innefattar en förhöjning af 180,000 kronor.

Härvid har jag icke något att erinra.

Anslaget till gratifikationer m. m. åt tjenstemän och betjente ansåge

general poststyrelsen böra vid dess nuvarande belopp bibehållas.

Med de af mig nu tillstyrkta ändringar i aflöningsstaten skulle

denna stat komma att ökas med 1,601,800 kronor.

Beträffande denna ökning anser jag mig dock böra erinra, att

den till högst väsentliga delar motväges af minskningar i vissa anslag

å omkostnadsstateu, i det att från anslagen till uppbörds- och frimärkesprovisiou

och från traktamentsanslag å omkostnadsstateu öfverförts

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sjunde hufvudtiteln.

genom regleringen till aflöningsstaten för posttjenstemän och vaktbetjente

allt, som har karaktären af aflöning, hvarigenom dessa nu

nämnda anslag å omkostnadsstaten blifvit betydligt lägre än förut; att

det belopp, hvarmed berörda anslag å omkostnadsstaten kunnat nedsättas

i förhållande till de för anslagen senast faststälda belopp, icke

betecknar hela den besparing, som å anslagen vunnits, enär under

oförändrade aflöningsvilkor dessa anslag å omkostnadsstaten antagligen

skulle hafva behöft höjas med betydliga belopp för att blifva tillräckliga,

i stället för att de nu kunnat minskas; samt att det ju icke kan

undvikas, att ökad posttrafik fordrar ökad personal och ökade driftkostnader

i öfrigt, så vida arbetet skall kunna tillfredsställande skötas.

I anslagen under

öfvergångsstaten

har generalpoststyrelsen icke föreslagit någon förändring.

Hvad beträffar

Pensionsstaten,

11

11

anmäler generalpoststyrelsen

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat höra afföras de

pensioner, som utgått

till förre postdirektören Gr. Ameen...........................

„ postmästaren L. O. Löwenadler ............

„ vaktbetjenten J. M. Wettermark .............

„ postmästaren M. Hoffman .......................

„ vaktbetjenten C. Andersson ......................

„ „ vaktbetjenten C. A. Nilsson.....................

hvarjemte borde frånräknas det belopp..........

som i årligt understöd tillerkänts aflidne vaktbetjenten

Carl Josef Snells son Oscar Emil, enär han före 1900

års ingång uppnår en ålder af 15 år och understödet

då skall upphöra;

eller tillhopa kronor 9,950: —

ii

v

kronor 5,000

„ 1,800

300

2,400

200

200

50

n

men att deremot i staten böra uppföras följande pensioner, som

blifvit beviljade, efter det generalpoststyrelsen afgifvit förslag till postverkets

stater för år 1899, nemligen:

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sjunde hufvudtiteln.

till förre

n n

11 11

11 11

” 11

11 11

11 11

11 11

11 11

‘1 11

il 11

)> 11

postmästaren F. O. Dahlqvist...................

postmästaren F. W. Oidenburg.................

postexpeditören E. I. G:son Lagercrantz

postmästaren C. J. R. Elgenstierna.........

vaktbetjenten M. Eriksson..........................

postmästaren A. M. Christenson ...............

vaktbetjenten A. Bengtsson........................

vaktbetjenten N. A. Wallberg ..................

vaktbetjenten J. P. Forsman .....................

vaktbetjenten N. Nilsson...............................

vaktbetjenten E. Löfström..........................

vaktbetjenten J. E. Söderberg ..................

kronor

1,350

—

11

1,050

—

11

1,950

—

11

1,500

—

11

300

—

11

1,500

—

11

300

—

11

300

—

11

300

—

11

300

—

11

300

—

1''

300

—

summa kronor 9,450

I fråga om

Omkostnad sstaten

föreslår generalpoststyrelsen,

dels att följande anslag måtte nedsättas, nemligen anslaget till

uppbörds- och frimärkesprovision med 310,000 kronor från 395,000 kronor

till 85,000 kronor, anslaget till traktamenten för tjenstemän i jernväqspostkupé

med 105,000 kronor från 290,000 kronor till 185,000 kronor

samt .anslaget till traktamenten för vaktbetjente med 510,000 kronor

från 620,000 kronor till 110,000 kronor;

dels att i staten måtte uppföras ett anslag till felräkninqspenninqar

å 50,000 kronor;

dels ock att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till

postföringskostnad vid befordran å jernväg med 200,000 kronor från

1,800,000 kronor till 2,000,000 kronor, anslaget till postföringskostnad

vid befordran ä landsväg och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring

med 40,000 kronor från 730,000 kronor till 770,000 kronor,

anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan fasta landet

och Gotland med 3,000 kronor från 54,000 kronor till 57,000 kronor

samt anslaget till tillverkning af frimärken, frankokuvert, brefkort och

kortbref med 10,000 kronor från 100,000 kronor till 110,000 kronor.

Beträffande anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision har generalpoststyrelsen

anfört, att då posttjenstemännens andel i uppbörds- och

frimärkesprovisionen nu föreslagits att omsättas till fast aflöning, skulle

Bih. till Riksd. Prot. 1S99. 1 Sami. 1 Afd. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sjunde hufvudtiteln.

för framtiden å detta anslag erfordras allenast hvad som kunde komma

att åtgå dels till betäckande af frimärkesprovision till föreståndare för

poststationer och ångbåtspostexpeditioner, dels ock till provision åt frimärkeeförsäljare

och till den medgifna rabatten vid partiköp af frankotecken.

Enär dessa å anslaget qvarstående utgiftsposter uppgått år

1897 till i rundt tal 78,300 kronor, har styrelsen, med afseende särskilt

å rörelsens stegring vid postetationerna, ansett anslaget kunna

sättas till förslagsvis 85,000 kronor, eller 310,000 kronor lägre än det

belopp, hvartill anslaget i gällande stat är upptaget.

Visserligen borde för de posttjenstemän, som icke inginge på den

nya aflöningsstaten och icke kunde dertill förbindas, från detta anslag

utgå uppbörds- och frimärkesprovision enligt nu gällande regler, tnen

då de utgifter, som deraf kunde förorsakas, i det närmaste komme att

motvägas af minskad aflöning för dem i aflöningsstaten, har generalpoststyrelsen

ansett några särskilda tillgångar härför icke behöfva beräknas.

Borttagandet af uppbörds- och frimärkesprovisionen för posttjenstemännen

gjorde det emellertid, enligt generalpoststyrelsens förmenande,

nödigt att å omkostnadsstaten uppföra en ny utgiftstitel.

Postverkets uppbörd, som för år 1900 beräknats till 10,800,000

kronor, inflöte till allra största delen i små poster vid postanstalterna,

och det kunde naturligtvis icke undvikas, att vid uppbärande af dessa

småposter samt vid emottagning och utlemnande af de utom den beräknade

postuppbörden liggande postanvisnings- och postförskottsmedlen

samt tidningsprenumerationsmedlen, nvilkas sammanlagda belopp år

1897 öfverstigit 52,760,000 kronor, förluster för expedienterna och för

dem, som skulle till postverket redovisa dessa medel, genom felräkningar

vid vexling och debitering allt som oftast uppkomme. För

dessa felräkningar hade väl i förekommande fall postförvaltarne och

de, som med dem delat provisionen, fått i provisiorisinkomsten söka

godtgörelse, hvaremot extra tjenstemän, som vid expeditionen biträdt,

mestadels fått sjelfve vidkännas den förlust, som förorsakats dem

genom felräkning vid expeditionen. Den ordinarie personalen hade

kunnat finna sig i förlusten, så länge utsigt funnits, att provisionsbeloppet

skulle i mån af ökad rörelse år från år stiga. Men då nu

genom uppbördsprovisionens fixering all utsigt till ökad ersättning

genom ökad rörelse blefve stängd, syntes billigheten fordra, att felräkningspenningar

tillerkändes personalen. Det kunde visserligen i det

afseendet ifrågasättas, att vederbörande uppbördspersonal skulle, i enlighet

med hvad som bestämts genom aflöningsreglementet för tjenstemän

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Sjunde hufvudtiteln.

och betjente vid statens jernvägar af den 15 oktober 1897 samt Eders

Kougl. Maj:ts kungörelse af den 31 december samma är angående

tilläggsbestämmelser till nämnda aflöningsreglemente, tillerkännas såsom

felräkningspenningar viss procent af all in- eller utgående uppbörd och

således äfven den, hvilken, såsom fallet vore med postanvisnings-, postförskotts-

och tidningsmr-dlen, icke vore till ren postuppbörd att hänföra.

För att emellertid kunna med någon tillförlitlighetberäkna det anslagsbelopp,

som till felräkningspenningar skulle erfordras, och för att icke

hemta medel dertill från annat håll, än der uppbördsprovisionen hittills

funnits, har generalpoststyrelsen ansett sig böra i förslaget till postverkets

stater för år 1900 upptaga under titeln: felräkningspenningar

ett anslag, som kunde anses motsvara i procent af postverkets uppbörd

för försålda fraukotecken, uppburen afgift för lösenförsändelser samt

uppburna postbefordringsafgifter för tidningar och tidskrifter. Med

denna beräkningsgrund har anslaget upptagits till förslagsvis 50,000

kronor.

Denna procent af postuppbörden representerade, enligt hvad af

det nyss sagda framginge, en mycket liten procent af alla de penningemedel,

so in vid emottagning eller utjemning ginge genom posttjenstemännens

händer, och den skulle enligt generalpoststyrelsens afsigt

komma att fördelas mellan den å postanstalterna tjenstgörande uppbördspersonalen,

ehvad densamma vore ordinarie eller extra, enligt de närmare

grunder, som komme att, på styrelsens förslag, af Eders Kong],

Maja bestämmas. Då någon inkomst häraf icke torde posttjenstemännen

tillskyndas, har styrelseu ansett anslaget böra upptagas under

omkostnadsstaten.

I fråga om anslaget till traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé

har generalpoststyrelsen anfört, att då den fasta aflöningen

vore afsedd att höjas för både den ordinarie och extra tjenstemannapersonal,

som nu uppbure traktamente för tjenstgöring, borde, såsom

förut nämnts, också traktamentet minskas, så att det ej vidare vore

ens till en del att såsom aflöning beräkna, utan allenast innefattade

godtgörelse för de extra utgifter tjenstgöringens art förorsakade.

Glenom nådiga brefvet den 8 december 1881 har Eders Kongl.

Maj:t förordnat, bland annat, att till grund för beräknande af traktamente

till tjensteman i jernvägspostkupé skulle i allmänhet läggas det

antal timmar, under hvilka, enligt faststäld tidtabell, tjensteraannen

vore från sin station frånvarande, dock att detta antal borde ökas med

2 timmar, den ena för inställelse till tjenstgöring i behörig tid före

resans anträdande och den andra för erforderlig tjenstgöring efter åter
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sjunde hufvudtiteln

kometen till stationen; att, derest vid beräknande af antalet timmar,

under hvilka tjenstemannen varit från sin station frånvarande, uppkörande

del af timme, den sålunda Överskjutande delen skulle, om densamma

uppginge till 30 minuter eller derutöfver, räknas såsom hel

timme, men, om den uppginge till mindre än 30 minuter, icke tagas i

beräkning; att för hvarje i tjenstgöring använd timme, derför traktamente

tillkomme tjensteman i jernvägspostkupé, detsamma i allmänhet

skulle utgöra tjugu öre för _ postexpeditör och trettio öre för extra

biträde, men att för hvar i tjenstgöring använd timme, som hel och

hållen eller till eu del infölle mellan klockan 10 på aftonen och klockan

5 på morgonen, traktamente skulle utgå med trettio öre till postexpeditör

och med fyrtio öre till extra biträde; att till tjenstgöringstimmar äfven

skulle räknas en timme efter ankomsten till och en timme före afgången

från vänd- eller öfverliggningsort; men att för den tid tjenstemannen

i öfrigt utan skyldighet att tjenstgöra läge öfver å ort, der han icke

vore stationerad, traktamente skulle utgå till postexpeditör med femton

öre och till extra biträde med tjugu öre för timme; att traktamente

för ett dygn dock icke under något förhållande skulle utgå med lägre

belopp än två kronor femtio öre för postexpeditör och tre kronor

femtio öre för extra biträde; att, der i jernvägspostkupé på en gång

tjenstgjorde flere tjestemän, den af dem, som utöfvade förmanskap och

i första hand svarade för goromålens behöriga gång, skulle åtnjuta ett

särskildt tilläggstraktamenie, utgående i allmänhet med en krona för

hvarje fullbordad resa fram och åter, men med två kronor för hvarje resa

fram och åter med tjenstgöring å den s. k. utländska afdelningen inom

postkupéexpeditionen n:r 2 å jernvägslinien Malmö—Nässjö; samt att,

då i följd af trafikhinder eller annan tvingande omständighet post

blifvit väsentligen fördröjd utöfver den för dess fortskaffande bestämda

tid, det skulle ankomma på generalpoststyrelsens pröfning, huruvida

traktamente till tjensteman i jernvägspostkupé skulle utgå för hela den

tid, hvarunder han sålunda varit från sin station frånvarande;

hvarjemte Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed förklarat,

att, då tjensteman å ort, der han. hade sin station, nödgades någon

längre tid för inträde i posttjenstgöring å jernväg afvakta affärdandet

af bantåg, hvilket till följd af trafikbinder eller annan omständighet

blifvit försenadt, på generalpoststyrelsens pröfning finge ankomma,

huruvida traktamente borde af postmedlen utbetalas för den tid, tjensteman,

under afvaktan på bantågets afgång, hållit sig beredd att i tjenstgöring

inträda, dock med iakttagande deraf att detta traktamente icke

i något fall finge utgå med högre belopp, för timme* räknadt, än som

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Sjunde hufvudtiteln.

uppbures af tjensteman för den tid, han utan att vara stadd i tjenstgöring

läge öfver å annan ort än den, der han hade sin station.

Sedermera har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1

februari 1884 medgifvit, att vid de tillfällen, då för postkupégöromålens

behöriga handläggning erfordrades, att vederbörande postkupétjenstemän

instälde sig till tjenstgöring tidigare än eu timme före afsändandet af

det bantåg, hvarmed postkupé fortskafludes, till dem finge såsom ersättning

för den utsträckta tjenstgöringen af postmedlen utbetalas

traktamente, under iakttagande af de i först berörda nådiga bref af

den 8 december 1881 för traktamentets beräknande faststälda grunder.

Bestämmelserna i de nådiga brefven af den 8 december 1881 och

den 1 februari 1884 få också, enligt nådiga brefven af den 24 mars

1882 och den 28 maj 1897, tillämpas, med viss förhöjning i traktamentsbeloppet,

för tjenstemän, som tjenstgöra å ångbåtslinierna Malmö—

Köpenhamn och Trelleborg—Sassnitz.

Med erinran härom anför generalpoststyrelsen vidare, hurusom

vid tillämpning af de gifna bestämmelserna, enligt hvilka de extra

resepostexpeditörerna till upphjelpande af den ringa aflöning, deras

arfvode å 450 kronor för året beredde, egde uppbära högre traktamente

än de ordinarie, det understundom inträffat, att extra resepostexpeditörer

fatt större årsinkomst än ordinarie. Då med anledning deraf likformighet

påkallades vid beräknande af traktamente till samtlige desse resepostexpeditörer,

ehvad de vore ordinarie eller extra, hade postdirektörer

och postinspektörer, på anmodan af generalpoststyrelsen, år 1895 uppgjort

förslag till nya traktamentsvilkor för resepostexpeditörer i sammanhang

med förut omförmälda arfvodesregleringsplan. Af anledning,

som förut angifvits, hade emellertid generalpoststyrelsen icke ansett

lämpligt att då söka genomföra denna reglering i annan del än den,

som rörde arfvodena för de extra biträdena å postkontoren, men då

styrelsen nu föreslagit att genomföra den föreslagna arfvodesregleringen

jemväl för de extra resepostexpeditörerna, vore tiden inne att också

upptaga frågan om reglering af traktamentena.

Dessa traktamenten skulle vara lika för ordinarie och extra posttjenstemän,

som tjenstgöra å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier, samt

bestå dels af ett resetraktamente och dels af byresersättning å öfverliggningsort,

der icke postverket anordnade och bekostade bostadsrum

åt tjenstemännen. Vid bestämmandet af resetraktamentsbeloppet skulle

hänsyn tagas till de ökade utgifter, som uppkomme, om måltider måste

under resan eller bortovaron från stationsorten intagas, samt till det

mera ansträngande arbete, tjenstgöring under resa nattetid förorsakade.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sjunde hufvudtiteln.

Traktamentena skulle dock, då den del, som kunde anses vara aflöning

för arbete, jemförligt med det å fasta postanstalter, bortfölle, blifva

väsentligt lägre än de enligt nu gällande bestämmelser utgående. Förslaget

anslöte sig så till vida till nuvarande beräkningsgrunder för

traktamentet, som det afsåge viss godtgörelse för hvarje särskild resa,

men kunde ock utan svårighet läggas till grund för nya bestämmelser,

i syfte att genom utslagning af ersättningsbeloppen å årets alla dagar

kunna anordna ett fåtal traktamentsklasser. Inom dessa skulle traktamentet

utgå med lika belopp för alla dagar, hvarigenom beräkningarna

vid traktamentsliqviderna blefve betydligt förenklade. Hyresersättningen,

som ansetts böra beräknas till högst 1 krona 50 öre, skulle visserligen

äfven af traktamentsanslaget godtgöras, men borde, enligt generalpoststyrelsens

åsigt, lämpligen skiljas från dagtraktamentet och utgå

vid traktamentsliqviderna allenast för det verkliga antal öfverliggningar,

som under perioden ansåges böra betinga sådan ersättning.

Vid införandet af dessa nya traktamenten, för hvilka, på särskilt

förslag af generalpoststyrelsen, erforderliga bestämmelser skulle af

Eders Kongl. Maj:t fastställas, erfordrades likväl, att den nuvarande

resepostexpeditörspersonalen, i den mån den då vore i oförändrad tjenstgöring

anstäld, billigtvis hölles skadeslös för de minskade årsinkomster,

hvartill de lägre traktamentena i vissa fall skulle leda. Den kostnad,

som häraf förorsakades, blefve emellertid, enligt hvad geueralpoststyrelsen

framhåller, dels öfvergående, dels temligen ringa, enär dertill enligt

gjorda beräkningar icke skulle för år 1900 erfordras högre belopp än

inalles omkring 27,000 kronor. Inberäknadt sistnämnda belopp, skulle

utgiftssumman å anslaget, om de nya traktamentena komme att gälla,

kunna för år 1900 beräknas till omkring 170,000 kronor, hvartill borde

läggas 15,000 kronor för att möta ökade utgifter för den nya personal,

som posttrafikens utveckling kunde kräfva. På grund häraf har general

poststyrelsen ansett ifrågavarande anslag böra sättas till förslagsvis

185,000 kronor eller 105,000 kronor lägre än det belopp, hvartill anslaget

enligt gällande stat vore upptaget.

Beträffande anslaget till traktamenten för vaktbetjente erinrar generalpoststyrelsen,

att vid omreglering af vaktbetjentes aflöning, enligt det

af styrelsen nu framlagda förslag, skulle från anslaget bortfalla traktamenten

till så väl ordinarie som extra vaktbetjente vid de fasta postanstalterna;

hvaremot komme att qvarstå traktamenten för vaktbetjente

tjenstgörande å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier. Men jemväl dessa

qvarstäende traktamenten skulle komma att nedsättas, i det att de

skulle utgöra icke aflöning i egentlig mening, utan allenast, likasom

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Sjunde hufvudtiteln.

fallet hlefve för resepostexpeditorerne, godtgörelse för de genom reselifvet

förorsakade högre lefnadskostnaderna med bibehållande dock af det nu

medgifna särskilda traktamentet för det ansvarsfulla arbetet i postil jonskupé.

För nu gällande föreskrifter rörande traktamenten till postvaktbetjente

har generalpoststyrelsen redogjort vid behandlingen af frågan

om aflöningen för postvaktbetjeute och för den skull nu inskränkt sig

till att angifva, huru enligt styrelsens åsigt i sammanhang med de nya

aflöningsbestämmelserna för vaktbetjente traktamentet till dem borde

ordnas.

I detta afseende erinrar styrelsen till en början derom, att, då

traktamentet i regel skulle vara allenast en godtgörelse för de särskilda

kostnader, som af tjenstgöringens art föranleddes, traktamente icke

heller skulle tilldelas sådana vaktbetjente, som tjenstgjorde å jernväg,

med mindre denna tjenstgöring kunde anses förorsaka dem särskilda

kostnader. Traktamentena till postvaktbetjeute, tjenstgörande å jernväg,

utginge för närvarande med olika belopp, allt efter som vaktbetjenterna

vore ordinarie eller extra, i det att de extra hade ett högre

traktamente för att upphjelpa inkomsterna, då årsarfvodet för dem utgjorde

allenast 180 kronor. Styrelsen hade i fråga om dessa traktamenten,

med stöd af det förut omförmälda nådiga brefvet af den 19

september 1884, fastställ vissa från och med år 1892 gällande och

fortfarande tillämpade grunder för deras beräknande. Enligt dessa

bestämmelser utginge dagtraktamentet för tjenstgöring inom postkupéexpedition

söder om Dalelfven med 1 krona 25 öre för ordinarie och

1 krona 75 öre för extra postvaktbetjent samt norr om Dalelfven med

1 krona 50 öre för ordinarie och 1 krona 90 öre för extra vaktbetjent.

Om vaktbetjent sjelf bekostade herberge å vänd- eller öfverliggningsort

nattetid eller minst 5 timmar under annan tid af dygnet, ökades dagtraktamentet

med 15 Öre, dock ej högre än till inalles 2 kronor.

Sedermera både, med tillämpning från och med år 1895, bestämts, att

för de vaktbetjente, som gjorde tjenst å bantåg och dervid på eget

ansvar expedierade post, d. v. s. för dem, som tjenstgjorde i postiljonskupé,

dagtraktamentet skulle ökas ytterligare med 35 öre.

Generalpoststyrelsens mening vore, att, derest det nya aflöningsförslaget

för vaktbetjente godkändes, skulle för vaktbetjente å vissa

jernvägs- eller ångbåtslinier fastställas några få traktamentsklasser, till

hvilka efter enahanda grunder, som för resepostexpeditörerna blefve

gällande, skulle hänföras de vaktbetjente, som kunde anses åsamkas

särskilda kostnader till följd af tjenstgöringens ambulatoriska beskaffenhet.

Detta traktamente skulle höjas, såsom nu skedde för tjenstgöring

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Sjunde hufvudtiteln.

i postiljonskupé, der det sjelfständig» och ansvarsfulla arbetet val betingade

någon särskild godtgörelse, och i öfverensstämmelse med hvad

styrelsen tänkt sig i fråga om resepostexpeditörernas godtgörande genom

hyresersättning för anskaffadt herberge å öfverliggningsort, skulle vaktbetjente

vid traktamentsliqvidernas utfående ersättas med högst 75 öre

för hvarje gång sådant herberge under perioden erfordrats och af

postverket anordnad öfverliggningslokal icke funnits att tillgå. Generalpoststyrelsen

har afsett, att närmare bestämmelser härutinnan skulle

af Eders Kongl. Maj:t fastställas på förslag af styrelsen.

Den brefbärareförmännen i Stockholm medgifna tilläggsaflöning

af tio kronor i månaden har plägat utgå från detta traktamentsanslag;

och då denna aflöning närmast vore att jemföra med det vaktbetjente

för tjenstgöring i postiljonskupé tillerkända särskilda traktamentstillägg,

har generalpoststyrelsen ansett densamma fortfarande böra under detta

anslag beräknas och utgå.

Kostnaden för de anordningar, som generalpoststyrelsen alltsedan

år 1896 haft rättighet att träffa, för att postvaktbetjente, som till följd

af ansträngande tjenstgöring eller andra särskilda orsaker ansetts böra

tilldelas någon hvilotid, måtte med bibehållande jemväl af traktamente

erhålla ledighet högst femton dagar under kalenderåret, har också betäckts

af detta anslag och får enligt Eders Kong]. Maj:ts och Riksdagens

medgifvande uppgå till 12,000 kronor. Genom deri nu föreslagna

regleringen af vaktbetjentes aflöningsförhållanden komme visserligen

traktamentet för de å fast anstalt tjenstgörande ordinarie och extra

vaktbetjente att försvinna och ersättas af fast aflöning, men styrelsen

har likväl ansett enklast vara att å traktamentsanslaget bibehålla kostnaderna

för den åt vaktbetjente sålunda medgifna ledighet; och då nu

föreslagits ökning af vaktbetjenternas antal med ytterligare 112, hemställer

generalpoststyrelsen, att från och med år 1900 må af anslaget

till traktamenten för vaktbetjente disponeras 13,500 kronor, för att

postvaktbetjente, som till följd af ansträngande tjenstgöring eller andra

särskilda orsaker ansåges böra tilldelas någon hvilotid, måtte med bibehållande

af sina nu föreslagna löneinkomster erhålla ledighet högst

femton dagar under kalenderår.

Å anslaget erfordras ock medel dels för att fortfarande kunna

bereda periodiskt återkommande sabbatshvila för vaktbetjente äfvensom

för att ega tillgång till bekostande af annan tillfällig arbetsförstärkning,

dels ock till traktamenten åt den ökade ständiga vaktbetjentpersonal,

som, utöfver den nuvarande, kunde för arbetets behöriga gång inom

de ambulanta postanstalterna komma att erfordras.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

81

Den reglering, som föreslagits rörande vaktbetjenternas aflöning,

komme till en början att minska inkomsterna för vissa vid de fasta

postanstalterna tjenstgörande vaktbetjente, som redan nått så boga

traktamentsbelopp, att de icke i de intjenta ålderstilläggen derför

genast finge full godtgörelse; och tilläfventyrs kunde också komma att

inträffa,, att en eller annan å jernväg eller ångbåtslinie tjenstgörande

vaktbetjent. komme att vid regleringens genomförande få vidkännas

minskning i iukomster. Till förekommande häraf bar generalpoststyrelsen

förutsatt, att vaktbetjente i sådana undantagsfall finge af styrelsen tilldelas

ett personligt tilläggstraktamente att i oförändrad tjenstgöring

uppbäras, intill dess anledningen för tilläggstraktamentets tillkomst

bhfvit häfd genom aflöningens höjande medelst intjent ålderstillägg.

Vid sammanställning af nu angifna olika anledningar till utgifter

å detta anslag har generalpoststyrelsen beräknat, att å anslaget skulle

för år 1900 erfordras:

till traktamenten enligt de nya grunderna ............... kronor 40 000:_

„ arfvoden åt brefbärareförmän i Stockholm......... „ 4?200:_

,, beredande åt en del vaktbetjente af den ledighet,

högst femton dagar under kalenderår, hvarom

förut förmälts,^.. ........................................................ „ 13,500: —

„ traktamenten åt ökad personal äfvensom för

beredande af sabbatshvila samt bekostande af

annan tillfällig arbetsförstärkning........................ 36,000:_

samt till personliga tilläggstraktamenten .................. „ 16^300:_

hvadan anslaget borde sättas till förslagsvis............ kronor 110,000:_

Enligt denna beräkning skulle anslagets nuvarande belopp, 620,000

kronor, komma att minskas med 510,000 kronor, och det oaktadt detta

anslagsbelopp redan öfverskridits för år 1897 med i rundt tal 49,800

kronor samt för perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 med ej

mindre än 85,900 kronor. Med bibehållande af nu gällande traktamentevilkor

skulle deremot anslaget hafva behöft höjas med ett högst betydligt

belopp, isynnerhet om, såsom väl i sådant fall vore rättvist,

vaktbetjente i allmänhet skulle, i likhet med hvad som redan länge

vant förhållandet i Stockholm, Göteborg och Malmö, fördelas i särskilda

traktamentsklasser med uppflyttning från lägre till högre klass.

Anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg höjdes i

staten för innevarande år med 120,000 kronor till förslagsvis 1,800,000

tidt. tid Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Sjunde hufvudtiteln.

kronor. Utgifterna å anslaget hafva, enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelar, uppgått i runda tal år 1897 till 1,739,800 kronor samt under

perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 till 1,920,300 kronor.

På grund häraf och då åtskilliga enskilda jernvägar äro afsedda att

öppnas för allmän trafik före utgången af år 1900, har generalpoststyrelsen

ansett anslaget böra höjas med 200,000 kronor.

Å anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och

inom postanstalternas områden samt till landtbref bäring, som i gällande

stat är upptaget till 730,000 kronor, hafva utgifterna uppgått i runda

tal år 1897 till 690,900 kronor samt under perioden 1 oktober 1897

—30 september 1898 till 727,000 kronor.

Generalpoststyrelsen framhåller, hurusom utgifterna således på

senaste tiden ganska väsentligt ökats dels till följd af utvidgning af

redan befintliga postlinier, dels genom inrättande af nya linjer, dels ock

genom stegringar i postföringslegan; och då fortsatt utvidgning åt postföringen

å landsväg och medelst landtbrefbäring vore både önskvärd

och erforderlig samt för postbefordran af ifrågavarande slag numera

allt oftare betingades högre lega än förut, har generalpoststyrelsen

föreslagit, att anslaget måtte höjas med 40,000 kronor.

Anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan fasta

landet och Gotland har alltsedan år 1887 utgjort förslagsvis 54,000 kronor.

Då likväl utgifterna å anslaget uppgått under perioden 1 oktober 1897

—30 september 1898 till i rundt tal 57,200 kronor, har generalpoststyrelsen

i det föreliggande förslaget till postverkets utgiftsstater höjt

anslaget med 3,000 kronor.

Anslagen till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige

och Finland, mellan Sverige och Danmark, mellan Sverige och Tyskland

samt mellan Sverige och England samt Amerika äro af generalpoststyrelsen

bibehållna vid samma belopp, hvartill dessa anslag blifvit för

innevarande år upptagna.

Beträffande postföringen mellan Sverige och Danmark hade visserligen

vederbörande danska rederi nyligen uppsagt det derom träffade

aftal till upphörande den 1 nästkommande april, men, enligt styrelsens

åsigt, kunde deraf icke dragas någon bestämd slutsats, huruvida denna

omständighet komme att föranleda ökade utgifter för postföringen

mellan de båda länderna.

Hvad angår postföringen mellan Sverige och Tyskland, hafva

utgifterna derför utgjort under peidoden 1 oktober 1897—30 september

1898 i rundt tal 98,500 kronor; och ehuru denna summa visserligen

icke betäckte kostnaden för ett helt kalenderår, enär till de ogent
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Sjunde hufvudtiteln.

liga kontraherade turerna för året kommit, enligt Eders Kongl. Maj:ts

bemyndigande, anordnade ytterligare turer tör tiden 1 maj 30 september

1898 mellan Trelleborg och Sassnitz, har generalpoststyrelsen

likväl, då aftalet om dessa ytterligare sommarturer afsett allenast Bommaren

år 1898, ansett sig icke böra vid beräkningen af anslagsbehofvet

för år 1900 fästa afseende vid de extra kostnader, nämnda ökning af

sommarturerna för sistlidet år förorsakat, samt har för den skull nu

icke ifrågasatt någon förhöjning i anslaget.

Hvad generalpoststyrelsen föreslagit beträffande de särskilda anslagen

under omkostnadsstaten föranleder ej någon erinran från min

sida, utom hvad angår anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes

mellan Sverige och Tyskland.

I detta anslags nuvarande belopp, 100,000 kronor, har generalpoststyrelsen,

enligt hvad förut nämnts, icke ifrågasatt någon förhöjning,

men af skäl, för hvilka jag nu anhåller att fa redogöra, behagade

Eders Kongl. Maj:t finna, att anslaget måste höjas.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 15 november nästlidet år förklarat,

att förhandlingar skulle inledas med vederbörande tyska myndigheter

rörande åstadkommande af sjöpostförbindelse mellan Trelleborg

och Sassnitz med två turer dagligen i hvardera riktningen, har såsom

resultat af dessa förhandlingar, hvilka egde rum i Berlin den 24, 25

och 26 berörde november, aflemnats ett förslag till tillägg till den mellan

svenska postförvaltningen och tyska rikspostförvaltningen angående

anordnande och underhållande af regelbunden postångfartygsförbindelse

mellan Trelleborg och Sassnitz träffade öfverenskommelse af den yu juli

1896.

Detta tilläggsförslag innehåller väsentligen följande bestämmelser:

De på linien Trelleborg—Sassnitz förekommande postångfartygsturerna,

en resa i dygnet i hvardera riktningen, skola från och med

den 1 maj 1899 fördubblas. Jemväl de nytillkomna turerna skola ansluta

sig till jernvägståg å ömse sidor. De deltagande svenska och

tyska rederierna skola fullgöra hvartdera hälften af samtliga turerna

på det sätt, att hvartdera rederiet fullbordar en resa fram^ och tillbaka

i dygnet. Hvartdera rederiet skall, förutom det i 1896 års öfverenskommelse

afsedda ångfartyget, såsom reserv för linien underhålla ett

andra ångfartyg, som måste motsvara de i nämnda öfverenskommelse

uppstälda fordringarna, men icke behöfver vara en propellerångare.

Den andel af utbetald godtgörelse, som på grund af § 3 i 1896 års öfverenskommelse

den ena af de båda postförvaltningarna har att ersätta

den andra, får för samtliga de i tillägget omförmälda åliggandena icke

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Sjunde hufvudtiteln.

öfverstiga 125,000 riksmark. Tillägget skall hafva samma giltighetstid

som överenskommelser! den yu juli 1896 eller alltså till den 1 maj 1907.

Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 3 december nästlidet

år af detta ärende förklarade jag, som då under chefen för finansdepartementet

beviljad ledighet enligt nådigt förordnande förestod

nämnda departement, att jag icke hade något att erinra mot det framlagda

förslaget, hvarjemte jag anförde, bland annat, att jag funne det

vara uppenbart, att tidpunkten att fördubbla turernas antal å sjöpostlinien

Trelleborg—Sassnitz redan vore inne. Under hela den tid, frågan om

denna sjöpostförbindelse varit å bane, hade alltid framhållits, att den

direkta förbindelsen året om på denna trafikled icke kunde anses vara

ordnad på ett fullständigt, för en längre tid framåt tillfredsställande sätt,

förrän på denna led kommit till stånd dubbla reselägenheter för dygn

i hvardera riktningen, i det att först genom en sådan anordning skulle

kunna vinnas omedelbar anslutning till båda de grupper af genomgående

posttåg, som framginge på de kontinentala hufvudvägarna.

På sätt jemväl generalpoststyrelsen och jernvägsstyrelsen i afgifna

utlåtanden framhållit, hade den erfarenhet, som vunnits under den tid,

sjöpostförbindelsen Trelleborg—Sassnitz egt bestånd, icke gifvit anledning

att frångå den uttalade uppfattningen.

En ytterligare anledning att nu vidtaga den ifrågasatta utvecklingen

läge deri, att trafiken mellan Norge och kontinenten icke syntes

kunna med fördel ledas öfver linien Trelleborg—Sassnitz, med mindre

anslutning anordnades till natturer i båda riktningarna öfver sjön. Just

vid denna tidpunkt skulle ett fullständigt ordnande af linien Trelleborg—

Sassnitz ock i sin mån bereda en sjelfständigare ställning gent emot

det danska rederibolag, som hittills ombesörjt så godt som all annan

trafik i Öresund än ångfärjetrafiken, men nyligen uppsagt sina aftal

med post- och jernvägsförvaltningarna att upphöra med utgången af

mars månad år 1899. Genom den för fördubblingen nödvändiga anskaffningen

af ytterligare två ångbåtar såsom reserv blefve det ock möjligt

att tillgodose den mycket allmänt uttalade önskningen, att på linien

måtte komma att, utom de nuvarande propellerbåtarne, insättas jemväl

hjulångare, hvilka under många förhållanden vore beqvämare för de

resande än propellerbåtarne, fastän dessa sistnämnda icke kunde alldeles

afvaras till följd af svårigheterna vid gång genom is, då sådan

förekomme.

Tillgänglig statistik visade, att persontrafiken å linien icke vore

obetydlig. Man hade vid beräkningarna rörande denna trafik icke vågat

antaga, att mer än omkring 10,000 resande om året skulle komma att

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Sjunde hnfvudtiteln.

använda denna linie under de första åren. Nu hade erfarenheten visat,

att i det närmaste 20,000 resande färdats å linien från den 1 maj 1897

till samma dag år 1898. Man ville då gerna antaga, att 1897 års utställning

i Stockholm i synnerligt hög grad bidragit till detta goda resultat,

men det hade nu visat sig, att ehuru resandeantalet led ett stort afbräck

genom den för turistfärder särdeles ogynsamma väderleken under

1898 års sommar, antalet resande under tiden 1 maj—1 november

samma år varit något, om ock obetydligt, större än under samma tid

år 1897, hvartill väl ock i sin mån bidragit, att under månaderna

maj—september år 1898 turerna voro provisoriskt fördubblade.

Kostnaderna för de dubbla turerna året om stälde sig på det sätt,

att vid de slutliga förhandlingarna i Berlin, dervid äfven rederierna

voro representerade, dessa sistnämnda erbjudit sig att fullgöra hvartdera

en resa fram och åter i dygnet året om samt att hålla hvar sin fullgoda

reservbåt för eu ersättning till det svenska rederiet af 267,000 kronor

årligen och till det tyska af 250,000 riksmark årligen. Anledningen

dertill att det svenska rederiet sålunda fordrat 44,500 kronor (50,000

riksmark) mer än det tyska vore den, att, medan åt det tyska rederiet

kunde beredas tillfälle att under sommarmånaderna med reservfartyget

företaga lönande extra resor exempelvis mellan Sassnitz och Stettin,

det svenska rederiet, åtminstone såvidt nu kunde bedömas, saknade tillfälle

till företagande af dylika extra resor. Det svenska rederiet hade

emellertid förklarat sig beredt att, om under kontraktstiden tillfälle till

dylika resor yppades, till det svenska postverket afstå en tredjedel af

derå uppkommande nettovinst.

Såsom syntes af ifrågakomna tilläggsförslag, hade tyska rikspostamtet

icke ansett sig kunna gå in på delning till lika delar mellan

postförvaltningarna af ett större årligt subventionsbelopp än tillsammans

500,000 riksmark, men då, utom det att Sverige, såsom liggande mera

aflägset från Europas medelpunkt, torde kunna anses hafva något större

intresse än Tyskland deraf, att förbindelsen blefve så fullständig och

så beqväm som möjligt, anledningen dertill att det tyska rikspostamtet

icke ville gå längre i ersättning vore den, att för det tyska rederiet

funnes tillfälle till fördelaktig användning om sommaren af dess reservfartyg,

under det att sådan användning icke för närvarande fuunes för

det svenska reservångfartyget, syntes det icke vara betänkligt att i detta

fall något afvika från grundsatsen om lika fördelning af samtliga kostnaderna,

helst afsedt vore, att hvad Sverige finge betala mer skulle

minskas, i den mån det blefve möjligt att finna lämplig användning

under sommaren för det svenska reservfartyget.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sjunde hufvudtiteln.

Generalpoststyrelsen hade derföre också i sitt omförmälda yttrande

— under framhållande deraf att fördubblingen måste betraktas såsom

för det allmänna önskvärd och fördelaktig och att densamma i främsta

rummet vore att hänföra till ett postalt intresse — väl ansett, att postverket

borde träda emellan för åvägabringande af den ifrågasatta utsträckningen

af turerna, men derjemte, då en sådan utsträckning ock

vore af så allmänt intresse, att icke postverket ensamt torde böra betungas

af de i anledning deraf ökade subventionskostnaderna, hemstält,

att jemväl andra allmänna medel än postverkets måtte för ändamålet

tagas i anspråk, helst postverket utöfver sin anpart i subventionssumman

torde jemväl för det ytterligare fartyg, som kunde varda å traden insatt,

komma att få vidkännas utgifter i en del andra hänseenden, såsom

ersättning för hamn-, fyr- och b åk- samt lotsafgifter, godtgörelse till

vederbörande tullpersonal för öfvertidsarbete m. m.

Med generalpoststyrelsen instämde jag deruti, att anledningar ej

saknades, att äfven från andra håll tillgängliga medel borde bidraga

till de dubbla turernas uppehållande. Efter samråd med chefen för

civildepartementet funne jag den lämpligaste utvägen vara att, i anslutning

till hvad som den 24 mars 1898 bestämdes i afseende å godtgörelse

för den provisoriska fördubblingen under sommaren, låta någon del af

ersättningsbeloppet utgå af handels- och sjöfartsfonden. Bidraget från

denna fond, hvilket för fem månader af år 1898 uppgick till 11,000

kronor, syntes skäligen kunna bestämmas till 27,000 kronor om året.

Om postverket från fonden således erhölle detta bidrag af 27,000

kronor, kunde det återstående årliga ersättningsbeloppet, 240,000 kronor,

omöjligen anses så betungande för postverket, att af hänsyn dertill

den ur så många synpunkter högst eftersträfvansvärda fördubblingen

af sjöpostlinien i fråga ej skulle vidtagas.

Efter samråd med cheferna för utrikes- och civildepartementen

hemstälde jag, bland annat, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

dels, med godkännande af omförmälda förslag till tilläggsaftal,

finna godt att, med öfverlemnande till generalpoststyrelsen af samma

förslag i svensk och tysk text, bemyndiga ej mindre t. f. generalpostdirektören

att enligt förslagets lydelse afsluta ett tilläggsaftal med

tyska rikspostamtet, än äfven generalpoststyrelsen att med rederiaktiebolaget

Sverige—Kontinenten afsluta ett tilläggskontrakt rörande bolagets

deltagande i utvidgandet af sjöpostförbindelsen mellan Trelleborg och

Sassnitz i enlighet med nyssberörda tilläggsaftal mellan postförvaltningarna

och att i detta tilläggskontrakt med rederiet intaga bestämmelse,

bland annat, derom, att rederiet skulle för fullgörandet enligt

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Sjunde hufvudtiteln.

tilläggsaftalet och med deri afsedd fartygs materiel af eu dubbeltur i

dygnet året om mellan Trelleborg och Sassnitz ega af postmedlen,

under de åtta år från och med den 1 maj 1899 tilläggskontraktet

komme att omfatta, åtnjuta dels en subvention af 222,500 kronor om

året, dels ock en ersättning af 44,500 kronor om året för saknad! tillfälle

till extra resor med reservfartyget, dock att från sistnämnda belopp

skulle afdragas ett belopp, motsvarande en tredjedel af uppkommande

nettobehållning å under året eventuel! förekomna extra resor;

dels uppdraga åt generalpoststyrelsen att, sedan tyska rikspostamtets

godkännande af tilläggskontraktet med rederiet enligt gällande

öfverenskommelse inhemtats, underställa tilläggskontraktet Eders Kongl.

Maj:ts nådiga pröfning;

dels ock, med hänsyn dertill att ifrågavarande fördubbling af turerna

mellan Trelleborg" och Sassnitz i anslutning till bantåg å ömse

sidor vore af så allmänt intresse, att icke postverket ensamt borde

betungas af de i anledning deraf ökade subventionskostnaderna, anbefalla

statskontoret att af "handels- och sjöfartsfonden, såsom bidrag

till generalpoststyrelsens för ändamålet uppkommande ökade subventionskostnader,

på reqvisition till generalpoststyrelsen utbetala ett belopp

af 27,000 kronor om året för tiden från och med den 1 maj 1899

till och med den 30 april 1907.

Hvad jag sålunda hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Eders Kongl. Maj:t bifalla.

Med hänsyn till de förändrade anordningar i afseende å förbindelsen

mellan Trelleborg och Sassnitz, som sålunda vidtagits, erfordras

en höjning i nu ifrågavarande anslag med 140,000 kronor eller från

100,000 kronor till 240,000 kronor.

Beträffande anslaget till oförutsedda utgifter, hvilket för innevarande

år är upptaget till 450,000 kronor, har generalpoststyrelsen erinrat,

hurusom i detta anslag inginge dels medel till verkligt oförutsedda

utgifter med 40,000 kronor, dels nybyggnadsanslag, nemligen till fortsättning

af posthusbygget i Stockholm 350,000 kronor samt till påbörjande

af ny posthusbyggnad i Helsingborg 60,000 kronor.

Beträffande de verkligt oförutsedda utgifterna vore, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, beloppet 40,000 kronor för ett verk af den

omfattning, som postverket egde, icke större, än att anslagsbeloppet i

denna del borde orubbadt bibehållas. För det till uppförande beslutade

nya posthuset i Stockholm har Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref

den 7 oktober 1898 faststält ritningar. Redan då frågan väcktes om

detta nya posthus hade, på sätt generalpoststyrelsen erinrar, beräknats,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Sjunde hnfvndtiteln.

att byggnadsanslaget dertill för år 1900 skulle utgöra 340,000 kronor

och sålunda 10,000 kronor mindre än för innevarande år.

®ySSna<^san8^aSe^ åter för nytt posthus i Helsingborg har, såsom

förut nämnts, för år 1899 upptagits till 60,000 kronor, men i beräkningen

härvid ingick också, att då skulle tagas i anspråk den ersättning

af 25,000 kronor, som staden Helsingborg, enligt förda underhandlingar,

skulle lemna såsom godtgörelse för de nuvarande posthusbyggnaderna

derstädes samt för den del af posttomten, som vid byte

åt mark mellan postverket och staden kom me att af postverket frånträdas

till staden och icke kunde anses ersatt af mark, som staden

lemnade i utbyte. Byggnadsanslaget utgjorde således i verkligheten

85,000 kronor för innevarande år. För byggnaden, som i början af

år 1896 approximativt beräknades komma att kosta omkring 168,000

kronor, men med nu gällande höga material- och arbetspris måste antagas

komma att betinga högre kostnad, ansåge för den skull generalpoststyrelsen

för år 1900 icke böra beräknas lägre anslag än det för

år 1899 tillgängliga beloppet, 85,000 kronor. Genom nådigt bref den

27 maj 1898 har Eders Kongl. Maj:t bemyndigat generalpoststyrelsen,

bland annat, att med stadsfullmäktige i Helsingborg uppgöra aftal om

det utbyte af mark mellan postverket och nämnda stad, hvilket för

byggnadstomtens anordnande erfordrades, på de af stadsfullmäktige

erbjudna vilkor, samt anbefalt generalpoststyrelsen att uppgöra och

underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning fullständiga ritningar

och kostnadsförslag till nytt posthus å den nybildade posttomten.

I de af stadsfullmäktige i Helsingborg erbjudna vilkor inginge

emellertid, att staden skulle tillhandahålla postkontoret derstädes erforderlig

provisorisk postkontorslokal från den tid, de nuvarande

posthusbyggnaderna utrymdes, och till dess inflyttning i postverkets

^byggnad kunde ske. Generalpoststyrelsen hade ansett lämpligt,

att, bytesaftalet icke afslutades, förr än frågan om den provisoriska

postkoutorslokalen vore löst; och de svårigheter, som för anskaffande

eller beredande af lämplig sådan lokal syntes hafva för staden uppstått,

både, enligt hvad styrelsen meddelar, vållat tidsutdrägt, så att bytesaftal,

, dertill förslag af styrelsen uppgjorts och öfverlemnats till staden,

ännu icke hunnit afslutas. I afvaktan härå hade icke heller byggnadsritningar

blifvit uppgjorda. Då likväl å stadens vägnar drätselkammaren

i Helsingborg helt nyligen godkänt det uppgjorda förslaget till bytesaftal,

allenast med några smärre begärda ändringar deri, samt jemväl

frågan om provisorisk postkontorslokal numera så fortskridit, att utrymmandet

af de nuvarande posthusbyggnaderna i Helsingborg för

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Sjunde hufvudtiteln.

deras rifning syntes kunna ske den 1 nästkommande april och nybyggnaden

således under innevarande år kunde påbörjas, har generalpoststyrelsen,

med ledning af det uppgjorda approximativa kostnadsförslaget,

ansett, att för detta bygge borde år 1900 beräknas ett byggnadsanslag

af 85,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts är ifrågavarande anslag af

generalpoststyrelsen upptaget till 465,000 kronor, hvilket innefattar

en förböjning af 15,000 kronor.

Härvid bar jag icke något att erinra.

Å anslaget till afkortningar och restitutioner m. m., som för innevarande

år är upptaget till 70,025 kronor, hafva, enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelar, utgifterna i runda tal uppgått:

ar 1888

till ...................

.................................................... kronor

42,700

—

1889

''7 ...................

................................................................ 77

35,000

—

1890

................................................................ 77

61,100

—

., 1891

................................................................ 77

51,000

—

„ 1892

................................................................ 77

45,200

—

„ 1893

77 ...................

................................................................ 77

72,700

—

1894

77 ...................

................................................................ 77

58,100

—

„ 1895

77 ...................

................................................................. 77

60,800

—

1896

77 ...................

................................................................. 77

68,000

—

„ 1897

77 ...................

................................................................. ’7

93,900

—

samt under perioden

1898 till ........................

1 oktober 1897—30 september

................................................................ 77

102,700: —

Till följd häraf och för vinnande af en jemnare slutsumma å utgifts8taterna

i deras helhet bar generalpoststyrelsen ansett berörda

anslag böra höjas med 17,100 kronor till 87,125 kronor.

Härvid har jag icke något att erinra.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarna i postverkets stater,

visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande

belopp, nemligen:

genom uppförande

i staten af aflöning

för en femte

byråchef samt för •

ytterligare två

aktuarier och en

Bill. till Rikad. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sjunde hufvudtiteln.

revisor hos gene- ralpoststyrelsen

med ...................

i anslaget till vika- riatsersättning

samt arfvoden

till extra biträ- den m. m. hos

generalpoststy-

kronor

15,400: —

relsen med .....

i aflöningsanslagen

till postdirektö- rer och postin-

J?

10,000: —

spektörer®) med

i anslaget till aflö- nande af öfrige

postförvaltare

3,500: —

med ................

i dito till aflönande

af kontrollörer

5?

184,800: —

med .................

i dito till aflönande

af postexpeditö-

??

26,900: —

rer med .........

i dito till aflönande

af vaktbetjente

??

648,200: —

med ...................

i dito till aflönande

af poststations- föreståndare

531,000: —

med

20 000- —

i dito till ålders-

tillägg med ......

i dito till arfvoden

åt extra vakt-

152,000: —

Transport kronor 1,591,800: —

*) då i nuvarande särskilda aflöningsanslag till distriktsförvaltningarna eller postinspektionerna

inberäknas det under nämnda rubrik uppförda anslag å 7,000 kronor till ersättning för mistning

af uppbörds- och frimärkesprovision åt de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna,

som beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna, hvilken ersättning kommer att upphöra.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 91

ökning. Minskning.

Transport kronor 1,591,800: —

betjente och till

hushyresbidrag

för en del betjente

med ...... „ 180,000: — I.771.8OO: —

hvaremot minskning

skulle uppkomma

i anslaget

till aflönande af

extra biträden vid

distriktsförvaltningarna

och postanstalterna

med ...... 170,000: —

sa att alltså aflöningsstaten på det hela skulle

växa med kronor 1,601 800:_

att å pensionsstaten

komme att

besparas ........ kronor 9,950:—

hvaremot skulle "

tillkomma af Eders

Kongl. Maj:t beviljade

nya pensioner

med .............. „ 9,450: —

så attalltså minskning

i denna stat

komme att ega rum

med kronor............ 500:_

att under omkostnadsstaten

minskning

komme att

ega rum:

i anslaget till uppbörds-

och frimärkesprovision
med

.................... kronor 310,000: —

i dito till traktamenten

för tjen
Transport

kronor 310,000: —

1,601,800: — 500: —

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Sjunde hufrudtiteln

Ökning. Minskning.

Transport kronor 310,000:— 1,601,800: — 500: —

stemän i jernvägskupé

med ... ,,

i anslaget till traktamenten

för vakt
betjente

med ...... ,,

hvaremot ökning

komme att ega

rum:

genom uppförande

i staten af ett

anslag till felräkningspennin
gar

med ........... kronor

i anslaget till postföringskostnad

vid befordran å

jernväg med ......

i dito till postföringskostnad

vid

befordran ålandsväg

och inom postanstalternas

områden

samt till

landtbrefbäring

med .....................

i dito till postföringskostnad

vid

befordran sjöledes

mellan fasta

landet och Gotland

med ............

i dito till postföringskostnad

vid

befordran sjöledes

mellan Sverige

och Tyskland

med ..........

105,000: —

510,000: — 925,000: —

50,000: —

200,000: —

40,000: —

3,000: —

140,000: —

Transport kronor 433,000: — 925,000: — 1,601,800: — 500: —

s. 93 Kontrollera mot PDF

Sjunde huf?udtiteln.

93

Ökning. Minskning.

Transportkronor 433,000: — 925,000: — 1,601,800: — 500: —

i anslaget till tillverkning

af frimärken,

frankokuvert,

brefkort

och kortbref med ,, 10,000: — 443,000: -*—

så att alltså minskning i omkostnadsstaten

komme att ega rum med

kronor ...................................................... 482,000:

samt att ökning komme att ega

rum i anslaget till oförutsedda utgifter

med kronor ............................................ 15,000: —

och i anslaget till afkortningar och

restitutioner in. in. med kronor ......... .17,100: —

tillhopa kronor 1,633,900: — 482,500: —

En ökning på det hela komme alltså att uppstå med kronor 1,151,400;

och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten ................................................ kronor 5,049,100: —

.... „ 2,400

72,875

4,618,500

465,000

87,125

öfvergångsstaten .................

pensionsstaten ....................

omkostnadsstaten ................

oförutsedda utgifter ............

afkortningar och restitutioner m. m.

tillsammans kronor 10,295,000

Då postverkets inkomster för år 1900 beräknats till 10,800,000

kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med

505,000 kronor.

I fråga om detta öfverskott förefunnes, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, särskilda anledningar att afsätta en del deraf för att

af postverket under vissa förhållanden disponeras. I sådant afseende

meddelar generalpoststyrelsen följande.

Å den med Eders Kongl. Majrts och Riksdagens medgifvande

genom afsättning af vissa delar utaf postverkets öfverskottsmedel

bildade fond för anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm,

hvilken fond förvaltas af statskontoret, återstode vid 1897 års utgång

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Sjunde hufvudtiteln.

378: 43

475,069: 44

kronor 675,447: 8 7

9,433: 34

kronor 684,881: 21

en behållning af ....................................................... kronor

hvartill sedermera af öfverskottsmedlen för år 1897

levererats ..............................................................

Fondens behållning hade derigenom uppgått till kronor 475,447: 8 7

Af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 finge,

enligt Eders Kong], Maj:ts och Riksdagens

beslut, ytterligare.......................... „ 200,000: —

läggas till fonden, som derigenom skulle komma

att utgöra .........................................................

och om härtill lades räntor för år 1898 å fondens

redan befintliga|kapital, hvilka räntor, enligt

från statskontoret erhållen upplysning, kunde

beräknas till .........................................................

skulle de å fonden tillgängliga medel, sedan

leveransen för år 1898 egt rum, kunna

antagas till ........................................................

I hvad mån detta belopp komme att ökas på

grund af redan gifna bestämmelser, blefve

beroende allenast af de räntebelopp, som

kunde för tiden efter 1898 års slut tillfalla

fonden; och dessa kunde sannolikt icke

blifva af någon betydenhet i förhållande till

de behof, som skulle af fonden fyllas.

Med bortseende för den skull från dessa eventuel

räntebelopp, skulle fonden upptagas

till ..........................................................................

men härifrån borde afräknas hvad som skulle

före 1898 års utgång ersättas postverket

för fonden tillhörande, af postverket förskjutna

utgifter, nemligen:

för inköp af tomt till posthus i

Malmö .................................kronor 258,125: —

samt för diverse till tomtköpet

i Stockholm hörande utgifter

.................................. „ 197:5 0

eller tillhopa ........................................................... „ 258,322:5 0

hvarefter å fonden skulle återstå

eller i rundt tal 426,000 kronor.

kronor 684,881: 21

kronor 426,558: 71

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Sjunde hufvudtiteln.

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 20 maj 1898 skulle

af detta sistnämnda belopp, såsom Riksdagen på Eders Kongl. Majrts

förslag medgifvit, 150,000 kronor afsättas för att, i den mån Eders

Kongl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas till betäckande af tilläfventyrs

uppstående ökad kostnad, utöfver hvad förut beräknats, för

uppförande af det nya posthuset i Stockholm; hvaremot återstoden,

276,000 kronor, skulle instundande vår vara disponibel för påbörjande

af det beslutade byggandet af posthus i Malmö enligt ritningar, som

blefve af Eders Kongl. Maj:t faststälda.

Beträffande detta sistnämnda posthusbygge, som enligt approximativa

beräkningar, uppgjorda i november månad år 1897, ansetts komma

att kosta 500,000 kronor, hade generalpoststyrelsen, sedan Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 27 maj 1898 godkänt det om tomtköpet för

bygget med hamndirektionen i Malmö upprättade kontrakt, enligt

hvilket tomten för att lämpligare kunna bebyggas skulle erhålla något

större bredd, än som förut afsetts, och till arealen ökas med 65 qvadratmeter,

anmodat arkitekten F. Boberg att uppgöra eskissritningar och

kostnadsförslag. Att nu ensamt å detta kostnadsförslag, som numera

inkommit till styrelsen, grunda någon hållbar kalkyl öfver byggnadskostnaden

i dess helhet läte sig icke göra; men då med hamndirektionen

i Malmö aftalats, att från den ifrågavarande byggnadstomten skulle

omedelbart efter den 1 nästkommande april på stadens bekostnad rödjas

en å tomten befintlig större magasinsbyggnad af sten, samt afsedt

varit, att bygget för postverkets räkning derefter skulle begynna, kunde

det i allt fall antagas, att nästan hela det från nyssnämnda fond då

för posthusbygget i Malmö disponibla belopp, 276,000 kronor, komme

att åtgå till våren år 1900 och att då för byggets fortsättande ytterligare

medel skulle erfordras.

Vid sådant förhållande och då redan vid den föregående behandlingen

af frågan om posthusbyggnad i Malmö förutsatts, att bygget

skulle begynnas med anlitande af fondens medel, har generalpoststyrelsen

ansett det vara lämpligast, att, byggandet fortsattes och afslutades

med medel från samma fond, och har för den skull sökt tillse, huru

medel skulle kunna dertill beredas, utan att postverkets utgiftsstater

för år 1900 skulle behöfva belastas med anslag för posthusbygget

i Malmö.

Härtill komme också, att med den hastiga stegring, utöfver hvad

förut kunnat beräknas, som under den senaste tiden egt rum i fråga

om priset å vissa byggnadsmaterialier och ännu mera i fråga om arbetsprisen

vid byggnadsföretag, det hos generalpoststyrelsenuppstått tvekan,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Sjunde hufvudtiteln.

huruvida för ett så stort byggnadsföretag, som nytt posthus i Stockholm

innefattade, och äfven för det jemförelsevis vida mindre nya

byggnadsarbetet för postverkets behof i Helsingborg de dertill afsodda

penningemedlen blefve tillräckliga. Den kalkyl, som generalpoststyrelsen

ansett sig kunna med hänsyn till nu kända förhållanden uppställa

för postverkets inkomster under år 1899, hade bragt generalpoststyrelsen

till den uppfattningen, att öfverskottet för nämnda år sannolikt blefve

icke oväsentligt högre än det belopp af 781,400 kronor, som förut beräknats

blifva för statsregleringen disponibelt och för nämnda reglering

tagits i anspråk.

Om för den skull, på grund af nu angifna omständigheter, generalpoststyrelsen

erhölle bemyndigande att till omförmälda fond få afsätta

af blifvande öfverskottsmedel för år 1899 det belopp, hvarmed

öfverskottet kunde komma att öfverstiga det för statsregleringen redan

beräknade, äfvensom af det för år 1900 kalkylerade öfverskottsbeloppet

en summa af 200,000 kronor, som, om den erfordrades innan bokslutet

för år 1900 hunnit afslutas, skulle kunna af postverkets kassaförlag

förskjutas, hyste generalpoststyrelsen förhoppning, att härigenom skulle

tillföras fonden en förstärkning af omkring 400,000 kronor. De sålunda

till fonden nytillkommande medel skulle, enligt de närmare föreskrifter

Eders Kongl. Maj:t komme att på framställning af generalpoststyrelsen

lemna, kunna få användas så väl till fortsättande af posthusbygget i

Malmö som till betäckande af ökade kostnader för öfriga förut omförmälda

byggnadsarbeten. Vid bifall härtill anser generalpoststyrelsen

fondens benämning böra ändras till »fond till posthusbyggnader».

Hvad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit finner jag mig böra

tillstyrka.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de utaf mig nu tillstyrkta

ändringarna i postverkets stater äfvensom af de bestämmelser, hvilka,

i sammanhang med ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna för en

del tjenstemän och betjente vid postverket, af mig tillstyrkts, måtte

för år 1900 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till

10,295,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,

samt derjemte medgifva, att till den redan bildade fonden för anskaffande

af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas ej mindre

den behållning, som för år 1899 kan å postverkets rörelse uppstå utöfver

det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet för samma

år, än äfven, sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts, af det

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Sjunde hufvudtiteln.

för sistnämnda år uppkomna öfversbottet den del intill 200,000 kronor,

som kan komma att öfverstiga 305,000 kronor; och att den sålunda

förstärkta fonden, under benämning »fond till posthusbyggnader», må,

i den mån Eders Kongl. Maj:t finner sådant erforderligt, användas dels

till fortsättande af uppförandet af ett posthus i Malmö, dels ock till

betäckande af de kostnader, som utöfver förut beräknade kunna uppstå

för uppförande af posthus i Stockholm och Helsingborg.

Telegrafverket.

Sedan nästlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,

slutande å 1,419,570 kronor, att gälla under innevarande år, med

rätt för Eders Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar,

som kunde finnas af behofvet påkallade, har Eders Kougl. Maj:t den

28 oktober 1898 faststält telegrafverkets stater för år 1899.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ................................................. kronor 960,000: —

öfvergångsaflöningsstateu................................... » 4,000: —

pensions- och understödsstaten...................... » 122,830: —

omkostnadsstaten..............................''................... » 332,000: —

eller tillsammans kronor 1,418,830: —

hvilken summa med ett belopp af 740 kronor understiger slutsumman

i det af 1898 års Riksdag godkända förslag till utgiftsstater för år

1899; beroende denna skilnad mellan de af Eders Kongl. Maj:t faststälda

och de af Riksdagen antagna staternas slutsummor derpå, att

dels till följd af en tjenstemans förflyttning till annan tjenst ett belopp

af 500 kronor afförts från det under aflöningsstaten uppförda anslag

till ålderstillägg åt telegrafstyrelsens personal, dels ock till följd af

dödsfall ett belopp af 240 kronor uteslutits från pensions- och understödsstaten.

I underdånig skrifvelse den 11 november nästlidet år har telegrafstyrelsen

afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1900

och dervid beträffande

[3.]

Telegrafverket.

A fröning sstaten

föreslagit förhöjning af vissa i de af Eders Kong]. Maj:t faststälda utgiftsstaierna

för år 1899 under rubriken särskilda anslag förslagsvis

upptagna belopp.

Bill. till Biksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sjunde hufvudtiteln.

På grund af nu kända förhållanden rörande tjenstemännens rätt

till ålderstillägg har styrelsen ansett de för ålderstillägg åt dertill berättigade

beräknade belopp böra böjas, hvad styrelsens personal beträffar,

från nuvarande beloppet 6,100 kronor till 7,200 kronor och

vidkommande stationspersonalen från nuvarande beloppet 80,000 kronor

till 95,000 kronor.

Hvad det till arfvoden för extra biträden och vikariat upptagna

beloppet 120,000 kronor angår, meddelar styrelsen, att af detta belopp

20,000 kronor beräknats till de för beredande af semester åt ordinarie

tjenstemän erforderliga utgifterna, hvilken utgiftspost under år 1897,

då den för första gången förekom, uppgick till 18,700 kronor 49 öre,

samt att den återstående delen af anslaget under samma år måst öfverskridas

med 13,000 kronor. Styrelsen anser sig för den skull böra föreslå

en höjning af det för ifrågavarande ändamål upptagna belopp, hvilken

höjning styrelsen likväl, med hänsyn till den minskning i telegramantalet,

som vore att motse, och då behofvet af extra biträden

vore häraf beroende, ansett kunna inskränkas till 10,000 kronor.

I fråga om anslaget till arfvoden åt telegrambärare och uppassare

vid stationerna, 100,000 kronor, anför styrelsen, att detta anslag under

de senare åren varit otillräckligt. Under år 1897 uppgingo utgifterna

för ifrågavarande ändamål till 114,064 kronor 34 öre. De ökade anspråken

på snabb befordran af telegramerna i förening med de stigande

lefnadskostnaderna gjorde det omöjligt att numera mot samma

aflöning som hittills erhålla så pålitligt och raskt folk, som för telegrambäringens

behöriga ombesörjande kräfdes. Styrelsen, som särskildt

under år 1898 nödgats på flera håll höja aflöningen till ifrågavarande

betjeningsklass och från än flera motsåge anspråk i samma riktning,

som ej kunde tillbakavisas, har derföre föreslagit, att detta anslag måtte

höjas med 30,000 kronor till 130,000 kronor.

Genom de sålunda föreslagna ändringarna skulle slutsumman af

aflöningsstaten komma att ökas med 56,100 kronor eller från 960,000

kronor till 1,016,100 kronor.

I fråga om

öfvergångsaflöning sstaten

samt

Pensions- och understödsstaten

har telegrafstyrelsen icke föreslagit någon ändring i de för innevarande

år gällande stater.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

99

Hvad slutligen angår

Omkostnadsstaten,

bar telegrafstyrelsen ansett en mindre ändring böra i denna stat vidtagas,

i det att, då utgifterna för resekostnads- och traktamentsersättningar,

som under år 1897 uppgingo till 12,484 kronor 50 öre, antagligen

komme att snarare stiga än minskas, det nuvarande anslaget dertill,

10,000 kronor, borde höjas till 12,000 kronor. Slutsumman å denna

stat skulle derigenom blifva förhöjd från 332,000 kronor till 334,000

kronor.

Med de af telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets

stater för år 1900 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ................................................. kronor 1,016,100: —

öfvergångsaflöningsstaten.................................... D 4,000: —

pensions- och understödsstaterna » 122,830: —

omkostnadsstaten .............................................. » 334,000: —

eller tillsammans kronor 1,476,930: —

hvilket belopp med 58,100 kronor öfverstiger slutsumman å de af Eders

Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1899.

Då jag vid de af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets

utgiftsstater icke funnit anledning till erinran, hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af omförmälda ändringar i telegrafverkets

stater, må, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i

verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet

påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till

telegrafverkét för år 1900 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor, hvartill

inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt tillika medgifva, att,

det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Eders Kongl.

Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling

och förbättring.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

[4-]

Tullverket.

Sjunde hufvudtiteln.

Genom nådiga brefvet den 5 juni 1892 har Eders Kongl. Maj:t

anbefalt. telegrafstyrelsen att årligen, intill dess definitiv stat för statens

telefonväsende kunde upprättas, vid afgifvande af förslag till utgiftsstater

för telegrafverket meddela ett öfverslag öfver de beräknade inkomsterna

af och utgifterna för telefonväsendet det år statsförslaget

afser.

Till åtlydnad häraf har telegrafstyrelsen i sin förberörda skrifvelse

den 11 november nästlidet år meddelat, att inkomsterna af och utgifterna

för statens telefonväsen under år 1900 kunna förslagsvis beräknas

till följande belopp:

Inkomster: abonnements- och särskilda samtalsafgifter kronor 3,000,000: —

Utgifter: för drift och underhåll samt utvidgning af

telfonnäten ............... kronor 1,993,400: —

till räntor och afbetalning

å upplånta an
läggningsmedel

„ 1,006,600: — „ 3,000,000: —

Tullverket.

Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 14 sistlidne

november afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1900, har dervid

beträffande

A flåning sstaten

anfört, hurusom naturligt vore, att under det senast förflutna årtiondet,

hvilken tidsperiod kännetecknats af lika betydande förändringar inom

tullagstiftningen som framstående utveckling af handel och industri,

den ordinarie tullpersonalens ökning icke kunnat hålla jemna steg med

göromålens tillväxt.

I främsta rummet hade detta förhållande gjort sig gällande i rikets

två största städer och i all synnerhet i Stockholm. I Göteborg påginge

emellertid nybyggnad för inrymmande af en särskild tullafdelning

och i Stockholm vore jemväl inom den allra närmaste tiden åtgärder

från stadens sida att förvänta för beredande af ökadt utrymme

åt tullförvaltningen; och då utrymmet i de nya lokaler, som alltså inom

kort kunde förväntas komma att upplåtas åt tullförvaltningarne i dessa

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Sjunde hufvudtiteln.

begge städer, väsentligen komme att blifva bestämmande för den omfattning,

i hvilken den ordinarie tullpersonalen derstädes borde ökas,

kunde det väl synas tvifvelaktigt, huruvida någon åtgärd i sådant syfte

för tillfället lämpligen borde föreslås.

Hvad beträffade Göteborg, från hvars tullförvaltnings sida icke

någon framställning i ämnet förelåge, ansåge styrelsen icke heller giltigt

skäl förefinnas att icke afvakta den nyligen påbörjade byggnadens

bringande närmare sin fullbordan. Ett alldeles likartadt förhållande

egde rum i fråga om Halmstad, hvars tullkammare jemväl förmält sig,

med hänsyn till derstädes föreliggande fråga om utvidgning af de åt

tullkammaren upplåtna lokaler, anse skäligt att för tillfället låta anstå

med förslag om tullkammarepersonalens ökning.

Med afseende å Stockholm kunde deremot ett sådant förslag redan

nu anses vara af omständigheterna betingadt. Förhållandena i Stockholm,

der förtullningsgöromålen i första hand vore fördelade mellan

flera vidt skilda tullafdelningar, afveke nemligen så väsentligt från

förhållandena öfverallt annorstädes inom landet, der förtuilningsbestyren

ännu i allt hufvudsakligt koncentrerades i och omkring en enda tullhusbyggnad,

att någon egentlig jemförelse icke kunde ifrågakomma

mellan denna stad och andra tullplatser. Nyssberörda för Stockholm

utmärkande förhållande grundade alldeles särskilda kraf på tullverkets

å stat uppförda tjenstemannapersonal derstädes, icke blott hvad antalet

beträffade, utan ock med afseende å tjenstegrad, då väl såsom regel

borde gälla, att föreståndarne för de särskilda, å olika ställen inom

staden belägna tullafdelningarna, hvilka alla utgjorde filialer af hufvudtullförvaltningen

vid Skeppsbron, icke lämpligen kunde väljas bland

första gradens tjenstemän. Antalet tjenstemän hos de afdelningar af

lokalförvaltningen i Stockholm, hvilka på antydda sätt arbetade på

flera olika lokaler, nemligen tullkammaren och packhusinspektionen,

hade visserligen under innevarande årtionde ökats, tullkammarens med

3 kammarskrifvare samt packhusinspektionens med 2 kontrollörer och

3 kammarskrifvare, men icke förty vore tjenstemännens antal med hänsyn

till förtullningslokalernas antal otillräckligt, för att de mera grannlaga

göromålen skulle kunna af dem uppbäras; och hvad beträffade

grundsatsen, att tullafdelningarnas föreståndare i regeln icke borde vara

af lägre grad än kontrollör, hade upprätthållande af denna grundsats

icke alltid varit möjligt med den nuvarande personalen. På grund

häraf syntes det styrelsen nödigt att redan nu och utan afvaktan å de

nya förhållanden, som kunde komma att inträda i följd af nya tullokalers

anskaffande och hvilka otvifvelaktigt komme att föranleda mera vidt
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Sjunde hufvudtiteln.

gående kraf från styrelsens sida på ökad personal, föreslå inrättande

af ett antal nya tjenster för tullkammaren och packhusinspektiouen i

Stockholm.

Tullkammaren hade visserligen förmält sig icke hafva något att

föreslå med afseende å den förestående regleringen af dess stat; men

då så väl tullkammareafdelningen å Blasieholmen som tullkammareafdelningen

vid Stadsgårdshamnen för närvarande förestodes af kammarskrifvare

och tullkammarens nuvarande stat icke beredde tillfälle till

deras utbytande mot kontrollörer, en åtgärd, som styrelsen i öfverensstämmelse

med hvad ofvan anförts och i betraktande af den betydande

tulluppbörden vid Blasieholmen och Stadsgårdshamnen — år 1897

resp. 914,274 kronor och 1,882,536 kronor — funne böra ega rum

ju förr desto hellre, ansåge styrelsen tullkammarens personal böra förstärkas

med två andre kontrollörer.

Packhusinspektionen hade, med förmälan att inspektionen framdeles

och allt efter som den ifrågasatta utvidgningen af packhuslokalerna

komme till stånd ånyo måste begära tillökning i antalet af sina

ordinarie tjensteman och betjente, för närvarande hemstält om anställande

hos inspektionen af ytterligare dels tre kontrollörer, af hvilka

en vore afsedd för göromålen i södra tullpaviljongen på Skeppsbron

samt de båda öfriga för utöfvande af närmaste tillsyn öfver och omedelbart

deltagande i den på kajerna å Skeppsbron och i Stadsgården förefallande

tullbehandling, dels fem kammarskrifvare, af hvilka två skulle

användas vid Skeppsbron, en å Blasieholmen och två i Stadsgården,

och dels två vaktmästare, afsedda en för södra tullpaviljongen och en

för Stadsgården; och då den tillökning i den ordinarie personalen,

inspektionen nu ifrågasatt, otvifvelaktigt vore tillfullo erforderlig äfven

med det nuvarande packhusutrymmet, ansåge sig styrelsen, med biträdande

af inspektionens framställning, böra föreslå inrättande af ytterligare

tre kontrollörstjenster, tillhörande, likasom de för tullkammaren

afsedda två andre koutrollörerne, 2:dra lönegraden, samt fem kammarskrifvare

i 2:dra lönegraden och två vaktmästare i 4:de lönegraden.

Tullbevakningspersonalen i Stockholm hade under 1860-talet

minskats genom åtskilliga indragningar och qvarstod sedermera oförändrad

till antalet ända till år 1891, då en ny uppsyningsmanstjenst

och tio nya vaktmästaretjenster uppfördes å tullbevakningsinspektionens

stat. Samma förhållanden, som föranledde sagda ökning, hade

emellertid, i den mån trafiken ytterligare utvecklats, ånyo framträdt

och vållat ökad svårighet att med den tillgängliga personalen på ett

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Sjunde hufvudtiteln.

tillfredsställande sätt uppehålla bevakningsgöromålen. Till denna svårighet

bidroge naturligtvis i icke ringa mån de stegrade arbetslönerna

och rikliga tillfällena till sysselsättning inom näringslifvet i allmänhet,

hvaraf blifvit en följd, att de extra ordinarie betjente, hvilka jemte

sin tjenstgöring i tullverket sysselsatte sig med något yrke, numera

vida mindre än förr kunde påräknas till tjenstgöring mot dagtraktamente.

Också hade behofvet af ökning i den ordinarie bevakningspersonalen

i Stockholm framhållits så väl af tulibevakningsinspektionen

som äfven af nederlagskontoret, hvilken senare förvaltning icke hade

egna vaktmästare, utan erhölle till sin disposition visst antal af de

under tulibevakningsinspektionen lydande. Kontoret hade dervid förmält

sig icke kunna med det antal vaktmästare, 6om af inspektionen

nu stäldes till dess förfogande, nöjaktigt bevaka de till antalet alltjemt

tilltagande försändelserna af transitgods, hvilkas expedierande

ofta påkallades af mäklare och speditörer och af desse icke sällan,

samtidigt och i stor utsträckning, fordrades verkstäld med ytterlig

skyndsamhet, för att godset skulle kunna afgå med derför bestämda

lägenheter. Af inspektionen hade deremot framhållits omöjligheten att

af den nuvarande bevakningspersonalen kunna afstå större antal än

hittills för bevakning af nederlags- och transitrörelsen, enär med den

rådande ojemnheten i trafiken af de från utlandet ankommande lastångarne,

hvilka två eller tre gånger i månaden anlände nästan samtidigt

och sedermera efter verkstäld lossning och lastning nästan samtidigt

åter afginge, det vore förenadt med icke ringa svårighet för

inspektionen att städse kunna hålla den för lossningarnes öfvervakande

nödiga bevakningspersonalen fulltalig.

Med afseende å berörda förhållanden funne styrelsen sig icke

kunna underlåta att föreslå inrättande af 10 nya vaktmästaretjenster i

högsta lönegraden till uppförande å Stockholms tullbevakningsinspektions

stat eller samma antal, hvarmed, enligt hvad ofvan förmälts,

inspektionens stat för år 1891 ökats.

Tullkammaren i Halmstad hade hos styrelsen anmält, hurusom

till följd af dervarande hamns långsträckta beskaffenhet, som nödvändiggjorde

anordning af nattposteringar på två ställen, tullbevakningspersonalen

derstädes visat sig otillräcklig, hvilket förhållande äfven

understundom gjort sig gällande vid invisitationsförrättningar. Med afseende

härå och då det ofta mött svårighet att genom anlitande af

till tjenstgöring inkallade extra ordinäre betjente fylla nämnda brist,

hade tullkammaren hemstält om bemälda personals förstärkning med

ytterligare två vaktmästare; och ehuru tullbevakningen i Halmstad så

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Sjunde hufvudtiteln.

nyligen som från och med år 1898 ökats med en vaktmästare, ansåge

generaltullstyrelsen likväl den ansenliga tillväxt, som egt rum i den

utrikes trafiken på denna stad under de senare åren, till fullo motivera

tullkammarens begäran. Tulluppbörden derstädes, hvilken, såsom styrelsen

vid afgifvande af förslag till 1898 års stat erinrat, under åren

1894 och 1895 ökats från 260,934 kronor till 405,573 kronor, hade år

1897 stigit till 561,995 kronor. För uppförande å tullkammarens stat

af ytterligare två vaktmästare funne styrelsen derföre nödigt, att antalet

sådana betjente i 3:dje lönegraden erhölle en motsvarande ökning.

Äfven i Carlskrona både tullbevakningspersonalen visat sig vara

otillräcklig, så att kustroddare stundom måst användas till biträde vid

invisitationer inom hamnområdet; och då kustbevakningens egentliga

göromål härigenom måste komma att i viss mån åsidosättas, voro det,

enligt generaltullstyrelsens mening, otvifvelaktigt nödigt, att den stationära

bevakningen på platsen ökades. Styrelsen ansåge derföre lika

med tullkammaren, att två roddaresyssior (afsedda för den fasta bevakningen)

borde å tullkammarens stat uppföras, för hvilket ändamål antalet

sådana sysslor i lägsta lönegraden borde ökas med två.

Sedan år 1866 hade den ordinarie tullkammarepersonalen i Sundsvall

icke ökats. I hvilken grad trafiken på denna stad samtidigt tillväxt,

framginge redan af det förhållande, att tullkammarens uppbörd,

hvilken år 1866 utgjorde 126,292 kronor tullmedel samt 90,678 kronor

fyr- och båkmedel, år 1897 stigit till 1,256,579 kronor tullmedel samt

149,810 kronor fyr- och båkmedel. Att häraf förorsakats ett högst

väsentligt ökadt arbete i allmänhet för tullkammarens personal vore

påtagligt. Alldeles särskild! gälde dock detta om nederlagsrörelsen,

som, med den utveckling densamma nu nått å ifrågavarande plats,

toge personalen i anspråk ojemförligt mera än förut. Den vid tullkammaren

debiterade nederlagsafgiften (= en procent af den å nederlagsgodset

belöpande tullafgifr), som år 1866 uppgått till endast 93

kronor, hade år 1897 ökats till 10,858 kronor. Att under sådana omständigheter

en tillökning af antalet tjenstemän å tullkammarens stat

vore högst nödig, kunde icke lida något tvifvel, och anställande derstädes,

på sätt tullkammaren begärt, af ytterligare en kammarskrifvare

med aflöning, likasom den nuvarande, i lägsta lönegraden — ansåge

generaltullstyrelsen vara endast hvad behofvet oafvisligen fordrade.

Derjemte vore, enligt styrelsens åsigt, ökning erforderlig äfven

af tullbevakningspersonalen i Sundsvall. Under en längre följd af år

hade två extra ordinarie vaktmästare der varit inkallade till ständig

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Sjunde hufvudtiteln.

tjenstgöring under seglationstiden mot ett för hela tiden bestämdt

arfvode af 500 kronor om året för hvardera. Då dessutom ytterligare

förstärkning af denna personal tidtals erfordrades och det på grund af

de uppdrifna arbetslönerna i trakten och de höga lefnadsomkostnaderna

i staden ofta vore förenadt med svårighet att förmå lämpliga personer

att åtaga sig tillfällig tjenstgöring, ansåge styrelsen det vara synnerligen

önskvärd!, att ofvanbemälde två betjente blefve å stat uppförde,

för hvilket, ändamål antalet vaktmästare i 3:dje lönegraden, dit vaktmästarne

i Sundsvall, lika väl som här ofvan omförmälde vaktmästare

i Halmstad, hänfördes, borde ökas med ytterligare två.

Med hänsyn till det vidsträckta patrulleringsdistrikt, som vore

tilldeladt den i Luleå stationerade tulljakten, hvilket distrikt sträckte

sig från gränsen mellan Räneå och Nederkalix socknar till Bjuröklubb,

hade den uppsigt, som jaktens besättning kunnat egna åt det i följd

af sin vidsträckta skärgård och det nära grannskapet till Finland ur

bevakningssynpunkt särdeles vigtiga Luleå tullkammaredistrikt, icke

varit tillfyllestgörande, och generaltullstyrelsen hade allt sedan år 1888

årligen måst under seglationstiden anordna särskild bevakning derstädes,

bestående af en t. f. kustuppsyningsman och två t. f. roddare.

Då emellertid det finge anses stäldt utom allt tvifvel, att denna postering

betingades af ett stadigvarande behof, kunde styrelsen icke annat

än dela tullkammarens uppfattning, att tiden nu vore inne för dess

uppförande å ordinarie stat, och styrelsen ansåge sig derföre böra föreslå

ökning af antalet kustuppsyningsmän med en och inrättande af

ytterligare två roddaresysslor i lägsta lönegraden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer generaltullstyrelsen,

att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upptagne

tjenstemän och betjente vid lokalförvaltningen och kustbevakningen,

uppföras :

dels fem kontrollörer i andra lönegraden eller med lön 2,500

kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålders
tillägg

å tillhopa 1,000 kronor;

dels fem kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön

1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två

ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor;

dels en kammarskrifvare i lägsta lönegraden eller med lön

1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två

ålderstillägg å tillhopa 600 kronor;

dels en kustuppsyningsman med lön 600 kronor, tjenstgöringsBih.

till Riksdagens Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Sjunde hufvudtiteln.

penningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 150

kronor;

dels tolf vaktmästare i högsta lönegraden eller med lön 800

kronor, tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 300 kronor;

dels fyra vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700

kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg

å tillhopa 800 kronor;

dels och fyra roddare i lägsta lönegraden eller med lön 500

kronor, tjenstgöringspenningar 200 kronor och rätt till två ålderstillägg

å sammanlagdt 100 kronor;

hvarigenom den lön och tjenstgöringspenningar omfattande ordinarie

aflöningsstaten skulle komma att ökas med tillsammans 48,900

kronor.

Vidkommande det å aflöningsstaten uppförda anslaget till vikariatsersättning,

extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen samt kustod!

gränsbevakningen har generaltullstyrelsen anfört, att berörda

anslag, som för år 1899 vore bestämdt till 250,000 kronor, syntes,

äfven under förutsättning af bifall till förestående förslag om inrättande

af nya tjenster, behöfva ökas; ty så vidt styrelsen vågade döma af

dittills under år 1898 anordnade belopp, kunde utgifterna för de med

ifrågavarande anslag afsedda ändamål under år 1900 näppeligen antagas

komma att täckas af ett belopp, motsvarande 1899 års anslag.

Styrelsen förutsåge nemligen, att före ingången af år 1900 så väl

aflöning erfordrades åt tullförvaltning i Örebro, der tullhusbyggnad

vore under uppförande, som ock att köpingen Lysekil dessförinnan

kunde hafva både erhållit bifall till sin på Eders Kongl. Maj:ts pröfning

beroende ansökning om stadsprivilegier och stapelstadsrätt samt hunnit

af denna rätt komma i åtnjutande, hvilket skulle hafva till följd ökade

utgifter för dervarande tullförvaltning; och i så väl ena som andra

fallet komme nu ifrågavarande anslag att få vidkännas utgifterna, till

dess vederbörande tjenstebefattningar kunde blifva å ordinarie stat

uppförda. Vidare måste det äfven förutsättas, att tullpersonal kunde

befinnas erforderlig inom Lappmarkerna, der ända till sistlidne höst

tullbevakning icke varit anordnad. Frågan om och i hvad mån sådan

bevakning der kunde erfordras redan nu och innan jernvägsförbindelsen

med Norge komme till stånd vore för närvarande under utredning.

Med afseende å berörda förhållanden och i betraktande af den benägenhet

till fortgående ökning, utgifterna å detta anslag under senare

s. 107 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 107

åren visat, ansåge styrelsen nödig försigtighet bjuda, att anslaget i

1900 års stat höjdes med 50,000 kronor.

Äfven en annan förändring med afseende å detta anslag ansåge

generaltullstyrelsen sig böra ifrågasätta. Det hade under årens lopp

visat sig allt svårare att så långt före regleringen af tullverkets stater,

som styrelsens förslag dertill måste afgifvas, kunna någorlunda tillförlitligt

bedöma beloppet af de utgifter, hvilka skulle täckas af berörda

anslag. Beskaffenheten af de behof, som föranledde dessa utgifter, i

den mån de utgjordes af godtgörelse till extra biträden, hvartill den

ojemförligt öfvervägande delen af anslaget åtginge, medgåfve å andra

sidan icke, att vederbörlig hänsyn toges till anslagets nuvarande egenskap

af bestämdt anslag. Den styrelsen åliggande omsorg om statsverkets

säkerhet mot oloflig varuinförsel, som måst mana styrelsen att,

hvarhelst fara i sådant hänseende yppat sig, anordna ny eller förstärkt

gräns- eller kustbevakning, samt trafikens alltjemt ökade liflighet och

växande anspråk på snabbare expedition, i följd hvaraf kräfts mer

eller mindre tillfällig förstärkning af personalen vid de flesta tullplatser,

hade också föranledt styrelsen att anhålla om bemyndigande att hvart

och ett af åren 1896, 1897 och 1898 i mån af behof inom vissa gränser

förskottsvis verkställa utbetalningar för de med ifrågavarande anslag

afsedda ändamål utöfver hvad anslaget medgåfve, hvilka framställningar

också af Eders Kongl. Maj:t bifallits. Den sålunda upprepade

gånger konstaterade omöjligheten att, äfven med begagnande af alla

tillgängliga data, mer än ett år i förväg kunna med den noggrannhet,

som ett bestämdt anslag kräfde, beräkna motsvarande utgifter syntes

styrelsen böra utgöra giltigt skäl för ifrågavarande anslags förändring

till förslagsanslag, hvilken natur motsvarande anslag på t. ex. postverkets

stat hade.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer nu generaltullstyrelsen,

att anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid

lokalförvaltningen samt kust- oeh gränsbevakningen måtte uppföras

såsom förslagsanslag med ett till 300,000 kronor förhöjdt belopp,

hvilket, derest denna hemställan bifölles, skulle medföra en ytterligare

ökning af aflöningsstaten med 50,000 kronor eller, inberäknadt förenämnda

48,900 kronor, en sammanlagd ökning af denna stat med

98,900 kronor.

Deremot har generaltullstyrelsen funnit en minskning i aflöningsstaten

kunna åstadkommas genom en numera möjlig indragning af

vissa derå uppförda arfvoden till tullkammareföreståndare. Vid afgifvande

af underdånigt förslag till reglering af tullverkets stater för

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Sjunde hnfvudtiteln.

ar 1899 anförde styrelsen, hurusom vid den inskränkning i förpassningsskyldigheten,

hvilken blifvit en följd af mellanrikslagens upphörande,

anledning förefunnes, att tre eller möjligen fyra af de förtuliningsrätt

saknande tullkamrarne skulle kunna indragas. De tullkamrar, beträffande

hvilka en sådan åtgärd kunde ifrågasättas, vore Borås, Venersborg,

Filipstad, Arvika och Åmål. Styrelsen förestälde sig, att tullkammareföreståndarebefattningen

i Åmål och möjligen äfven i Filipstad kunde

visa sig. fortfarande behöfliga för bevakande af tullverkets talan i

konfiskationsmal. Emellertid hade den olofliga varuinförseln i de®sa

gränstrakter så väsentligt minskats under sista tiden, att styrelsen

icke såge någon olägenhet vid, att de konfiskationsmål, hvilka vid

bibehållande af tullkamrarne i sistnämnda begge städer skulle handläggas

vid dervarande rådstufvurätter, i stället, såsom förhållandet

eljest blefve, upptoges och afdömdes vid rådstufvurätten i Carlstad.

Under sådana omständigheter och då, enligt hvad erfarenheten bekräftat,

numera eljest icke något giltigt skäl kunde anses föreligga

för bibehållande af förenämnda fem tullkamrar, ansåge styrelsen, att

desamma borde indragaB; och då deras personal — oafsedt en i

Venersborg befintlig vaktmästare å öfvergångsaflöningsstat, om hvilken

här nedan vidare förmäles — utgjordes af allenast vederbörande föreståndare,

hvilka såsom endast tillförordnade kunde när som helst

entledigas, mötte intet hinder för en sådan åtgärds omedelbara genomförande.

Med anledning häraf och under erinran, att arfvodet för

tullkammareföreståndaren i Borås vore bestämdt till 400 kronor och

för enhvar af öfriga ifrågavarande tullkammares föreståndare till 200

kronor, hemställer generaltullstyrelsen, att antalet tullkammareföreståndare

med 400 kronors arfvode måtte minskas från tre till två

samt antalet tullkammareföreståndare med 200 kronors arfvode från

tolf till åtta, hvilket skulle medföra en minskning i aflöningsstaten af

tillhopa 1,200 kronor.

. Vid bifall till hvad generatullstyrelsen sålunda i fråga om

aflöningsstaten hemstält skulle denna stat ökas med det belopp,

hvarmed lönen och tjenstgöringspenningarne vid de nya tjeusterna

jemte förhöjningen å anslaget till vikariatsersättning, extra biträden

m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen,

tillsammans ..................................................................kronor 98,900:—

öfverstiger arfvodena för de till indragning föreslagna

tullkammareföreståndarne ....................................... ,, 1,200: —

eller med kronor 97,700: —

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Sjunde hufvudtiteln.

och skulle förty aflöningsstatens slutsumma, i 1899 års stat upptagen

till 1,974,400 kronor, komma att uppgå till 2,072,100 kronor.

Enligt hvad generaltullstyrelsen erinrat, hafva för hvartdera af

åren 1896, 1897 och 1898 särskilda belopp måst anvisas för bestridande

af utgifter, som på grund af sin natur bort utgå af det å aflöningsstaten

uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m.

vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen. Då, hvad

dessa tre år angår, det visat sig icke vara möjligt att vid tiden för

statsregleringens uppgörande så afpassa anslagets belopp, att det blifvit,

för sitt ändamål fullt tillräckligt, och då af samma skål, som föranledt

att anslaget för dessa år måst öfverskridas, eller tillkomsten af behof,

som vid anslagets bestämmande icke kunnat förutses eller till siffran

beräknas, men det oaktadt måst tillgodoses, det allt framgent torde

befinnas vara omöjligt att alltid begränsa utgifterna inom anslagets

belopp, anser jag mig böra tillstyrka, att detta anslag i staten uppföres

såsom förslagsanslag. Mot den af generaltullstyrelsen föreslagna ökningen

af anslagets nuvarande belopp har jag icke heller något att erinra.

Hvad generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten föreslagit

finner jag mig äfven böra tillstyrka, allenast med den ändring att då,

enligt mig meddelad uppgift, antalet konfiskationsmål, som under

femårsperioden 1894—1898 handlagts vid rådstufvurätten i Åmål, uppgått

till icke mindre än 34, med indragning af tullkammareföreståndarebefattuingen

i nämnda stad synes mig tills vidare böra anstå; kommande,

med iakttagande häraf, aflöningsstatens slutsumma att uppgå till

2,072,300 kronor.

I fråga om

Öfvergångsajiöningsstaten

har generaltullstyrelsen anfört, att någon förändring under året icke

egt rum å denna stat, hvarjemte styrelsen erinrat, att, i händelse af

bifall till styrelsens ofvan framstälda förslag om indragning af tullkammaren

i Venersborg, en minskning i denna stat borde ega rum,

motsvarande aflöningen för den å samme tullkammares öfvergångsaflöningsstat

upptagna vaktmästaretjensten, hvilken skulle indragas vid

nuvarande innehafvarens afgång och hvars nuvarande innehafvare, som

uppnått stadgad pensionsålder, komme att, enligt eget medgifvande,

med 1899 års utgång, derest han då ännu qvarstode, öfverflyttas på

pensionsstat. Öfvergångsaflöningsstaten skulle derigenom komma att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo Sjunde hufvudtiteln.

nedgå med 500 kronor och denna stats slutsumma, utgörande enligt

1899 års stat 10,450 kronor, komma att utgöra 9,950 kronor.

Beträffande

Indragning sstaten

har generaltullstyrelsen anmält, att denna stat genom en derå uppförd

persons afgång minskats med 360 kronor eller från 10,910 kronor,

å hvilket belopp ifrågavarande stat för år 1899 slutar, till 10,550 kronor.

I afseende å öfriga stater ifrågasätter generaltullstyrelsen ej

annan ändring, än att till jemnande af staternas slutsumma det å omkostnadsstaten

uppförda anslaget till diverse utgifter måtte ökas med

160 kronor, hvarigenom denna stat, som för år 1899 bestämts till

228,440 kronor, sålunda skulle upptagas till 228,600 kronor.

Hvad generaltullstyrelsen under sist omförmälda två stater föreslagit

föranleder icke någon erinran från min sida.

I händelse af nådigt bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle

tullverkets stater för år 1900 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten................................................................ kronor 2,072,300: —

öfvergångsaflöningsstateD ............................................ „ 9,950: —

ålderstilläggsstaten ....................................................... „ 220,000: —

indragningsstaten ........................................................... „ 10,550: —

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente.

......................................................................... „ 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes

efterlemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag)....................... „ 41,800: —

omkostnadsstaten ........................................................... „ 228,600: —

summa kronor 2,810,200: —

eller 97,200 kronor mera än det belopp, hvarå 1899 års stater, sluta.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att,

med godkännande af de utaf mig tillstyrkta ändringar i tullverkets

stater, för år 1900 bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas

slutsumma svarande belopp af 2,810,200 kronor, att såsom förslagsanslag

utgå direkt af tullmedlen.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

111

Skogsväsendet.

För skogsväsendet äro å ordinarie stat för år 1899 uppförda:

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten....................................... kronor 446,108: —

„ statens skogsläroverk .................. „_50,500: — 496,608: —

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal....................................................................... 84,400: —

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen ... kronor 4,800: —

„ kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet............................................. „ 794,742:— 799,542: —

tillsammans kronor 1,380,550: —

I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1898 angående anslagsbehofvet

lör år 1900 har domänstyrelsen, hvad först angår anslaget för

skogsstaten, funnit en höjning af detta anslag erforderlig för åstadkommande

af nödig ökning af den ordinarie skogspersonalen inom

Bergslagsdistriktet, omfattande, bland andra, Örebro och Vestmanlands län.

Med afseende härå erinrar jag till en början, hurusom vid senaste

reglering af skogsstaten, hvilken reglering i enlighet med af Riksdagen

godkändt förslag af Eders Kongl. Maj:t faststäldes genom nådig skrifvelse

till domänstyrelsen den 29 november 1889, de två förutvarande

jägmästaretjensterna inom Örebro län bibehöllos, under det att en af de

inom Vestmanlands län dittillsvarande tre jägmästaretjensterna indrogs,

enär förvaltningen af och kontrollen öfver de i sistnämnda län befintliga

allmänna skogar ansågs under dåvarande förhållanden kunna handhafvas

af endast två revirförvaltare. I den underdåniga framställning om

åstadkommande af erforderlig ökning af den ordinarie skogspersonalen

m. m., som den 1 november 1897 af domänstyrelsen afläts och för

hvilken framställnings innehåll närmare redogörelse af chefen för finansdepartementet

lemnades, då han den 14 januari 1898 för Eders Kongl.

Maj:t anmälde de under förevarande hufvudtitel hörande anslagsbehof

för innevarande år, anförde domänstyrelsen, bland annat, att, innan

markinköpen inom de fem sydliga distrikten fått den utsträckning, att

betydligare vidder förvärfvats, det nuvarande antalet jägmästare inom

samma distrikt ej borde ökas, och styrelsen föreslog derföre ej heller

någon förstärkning af den ordinarie skogspersonalen inom Bergslagsdistriktet.

[5.]

Skogsväsendet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Sjunde hufvudtiteln.

Under de senare åren har emellertid för statsverkets räkning

förvärfvats eganderätt till vidsträckta områden inom Örebro och Vestmanlands

län, af hvilka områden bildats nya kronoparker. Samtliga

dessa egendomar, tillsammans innehållande 20,648 hektar 15 ar och

betingande i inköp 1,268,000 kronor, tillhöra nu dels Örebro och dels

Köpings revir.

Genom dessa inköp af mark för statsverkets räkning hafva förhållandena

inom nämnda revir särskildt under senaste året högst

väsentligt förändrats. Sedan öfverjägmästaren i distriktet hos domänstyrelsen

framhållit nödvändigheten deraf, att, efter det inköp af

Uttersbergs område kommit till stånd, ett nytt revir bildades af samtliga

i denna ort nyförvärfvade kronoparker, samt tillika hemstält,

att, intill dess så kunde ske, en biträdande jägmästare måtte inom

sagda revir anställas och stationeras vid Grönbo egendom, har ock

Eders Kongl. Maj:t, med bifall till domänstyrelsens i sådant afseende

gjorda framställning, enligt nådigt bref den 30 september 1898 bemyndigat

styrelsen att tills vidare intill slutet af samma år anställa eu

biträdande jägmästare i Örebro och Köpings revir; och är i det af

Eders Kongl. Maj:t den 3 december sistnämnda år faststälda generalförslag

öfver utgifter från reservationsanslaget för skogsväsendet, år 1899

uppfördt arfvode till en biträdande jägmästare i nyssberörda två revir.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 25 oktober 1898

har nu domänstyrelsen anfört, att styrelsen ansåge sig så mycket mindre

kunna uppskjuta att för Eders Kongl. Maj:t anmäla behofvet af det

ifrågasatta nya revirets bildande, som de förvärfvade kronoparkernas

behöriga skötsel och vård icke kunde tillgodoses, utan att en revirförvaltare

vore i orten boende och åt kronoparkerna egnade sin tid,

hvilket icke utan skada för skogsskötseln kunde uppdragas åt förutvarande

revirförvaltare. Ett ganska stort antal mindre hemmansbruk,

torp och lägenheter å de nya kronoparkerna vore utarrenderadt mot

fasta penningearrenden, men nästan samtlige arrendator måste till

stor del intjena dessa arrenden genom arbeten med kolning, virkesforsling,

dikning m. m. å kronoparkerna. Revirförvaltaren måste anordna

och öfvervaka alla dessa arbeten samt handhafva den deraf beroende

ekonomiska förvaltning.

För de nya kronoskogarnes bevakning erfordrades, förutom en å

Grönbo kronopark redan stationerad kronojägare, ytterligare fyra ordinarie

kronojägare, motsvarande förutvarande antalet skogvaktare derstädes.

Enär boställen icke omedelbart knnde beredas desse kronojägare,

s. 113 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 113

borde utom lön och tjenstgöringspenniugar jemväl hyresersättning åt

dem anslås.

På grund af hvad sålunda anförts har domänstyrelsen hemstält,

att inom Örebro och Vestmanlands län måtte inrättas dels en ny jägmästaretjenst,

dels ock fyra nya kronojägarebefattningar; att de årliga

aflöningsförmånerna vid dessa tjänster måtte, med tillämpning af de i

förenämnda nådiga skrifvelse den 29 november 1889 följda grunder,

bestämmas vid jägmästaretjensten till 1,500 kronor i lön, 1,000 kronor

i tjenstgöringspenniugar och 400 kronor såsom resepenningar samt vid

en hvar af de nya kronojägarebefattningarna till 400 kronor i lön, 100

kronor i tjenstgöringspenniugar samt 100 kronor såsom hyresersättning;

samt att till följd häraf bestämda anslaget för skogsstaten måtte höjas

med 5,300 kronor till 451,408 kronor.

Då departementschefen den 14 januari 1898 för Eders Kongl.

Maj:t anmälde domänstyrelsens förenämnda underdåniga framställning

angående åstadkommande af erforderlig ökning af den ordinarie skogspersonalen

m. m. den 1 november 1897, anförde han, bland annat, att det

syntes honom icke gerna kunna vara tvifvel underkastadt, att, ehuruväl

icke mer än nio år förflutit, sedan reglering af skogsstaten senast egde

rum, en icke obetydlig ökning i antalet af den förvaltande och bevakande

personal, som då å staten uppfördes, vore af behofvet påkallad, men

att han dock ansåge någon kortare tids uppskof med denna frågas

företagande till slutligt afgörande böra ega rum. Denna sin åsigt

gruudade han derpå, att den af Eders Kongl. Maj:t den 16 oktober 1896

tillsatta, komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder lämpligen

kunna vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda

skogar ne, åt hvilken komité Eders Kongl. Maj:t tillika uppdragit att

behandla frågan angående statens skogsförvaltnings medverkan för

främjande af enskilde jordegares skogsvård, då ännu icke afslutat sina

arbeten, och att med ändringar i staten syntes honom böra anstå,

intill dess de på frågan inverkande förhållanden, som kunde härröra af

nyssnämnda komités arbeten, förelåge till bedömande.

Omförmälda komité har visserligen ännu icke afslutat sina arbeten

och aflemnat sina förslag; men då det nu måste anses vara ådagalagdt,

att den ordinarie skogspersonalen inom Örebro och Vestmanlands län

måste ökas, för att åt de nyförvärfvade statsskogarna inom sagda län

skall kunna beredas tillbörlig vård och skötsel, synes mig anledning

icke längre föreligga att uppskjuta frågan om ökning af sistnämnda

skogspersonal i afbidan på den reglering af skogsstaten i öfrigt, som

framdeles må finnas erforderlig, och biträder jag för den skull domänBih.

till Eiksd. Prof. 1S99. 1 Sami. 1 Afd. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Sjunde hufvudtiteln.

styrelsens förslag, att i gällande stat för skogsstaten måtte uppföras

ytterligare en jägmästare och fyra kronojägare med de för dem af

domänstyrelsen föreslagna aflöningsförmåner.

Vidkommande bestämda anslaget för statens skogsläroverk, förslagsanslaget

till ålderstillägg och reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen

har domänstyrelsen icke ifrågasatt någon ändring i dessa

anslag.

Deremot har domänstyrelsen funnit en väsentlig höjning af reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet vara oundgängligen nödig.

Redan i sitt den 1 november 1897 afgifna statsförslag för innevarande

år framhöll domänstyrelsen, hurusom de för år 1898 disponibla

tillgångarne å anslaget icke komme att förslå till betäckande af utgifterna

för samma år. Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i sådant afseende

gjorda framställning, medgaf ock nästlidet års Riksdag, att till bestridande

af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet, till hvilka anslaget icke lemnade tillgång,

finge efter Eders Kongl. Maj:ts bemyndigande af domän styrelsen under

år 1898 förskjutas ett belopp af högst 120,000 kronor, att af samma

års skogsmedel ersättas.

Nu har domänstyrelsen i sitt underdåniga statsförslag för år 1900

meddelat, att af de från vederbörande skogs!jenstemän inkomna förslag

till förvaltningsåtgärder för år 1899 framginge, att ifrågavarande anslag

ej heller för detta år blefve tillräckligt för bestridande af utgifterna för

året. Behofvens fortsatta stegring föranleddes hufvudsakligen deraf,

att den på senare åren uppkomna väsentliga ökning af kronoparkerna

inom åtskilliga delar af landet ej blott måste medföra betydligt förhöjda

kostnader för skogsodling, afverkning, utskylder och dylikt, utan äfven

nödvändiggjorde provisorisk förstärkning af den förvaltande och bevakande

personalen, för hvilken förstärkning arfvoden måste utgå från

förevarande anslag i afvaktan på genomförandet af definitiv ökning af

de ordinarie skogstjenstemännens antal. Härtill komme att, i anseende

till den väsentligt stegrade afkastning statsskogarna på senare åren visat

sig lemna, det ur ekonomisk synpunkt vore lika naturligt som för skogsväsendets

tidsenliga utveckling nödvändigt, att de arbeten, som afsåge

skogarnes vård och skötsel, erliölle större omfattning än tillförene. En

bidragande orsak till utgifternas ökning i opåräknad grad vore naturligtvis

äfven det förhållande, att arbetsprisen under den sista tiden synnerligast

i de norrländska länen i hög grad stigit. Skulle behofven för

innevarande år fullt tillgodoses, skulle dertill erfordras ett belopp af

s. 115 Kontrollera mot PDF

Stunda hufvudtiteln. 115

omkring 900,700 kronor eller omkring 106,000 kroror mer än årets

anslag, 794,742 kronor.

Hvad åter anslagsbehofvet för år 1900 anginge, vore det af förenämnda

anledningar antagligt, att utgifterna för samma år komme att

ökas med ytterligare omkring 110,000 kronor utöfver det af domänstyrelsen,

på sätt nyss förmälts, för innevarande år beräknade utgiftsbeloppet,

900,700 kronor.

På grund häraf har domänstyrelsen hemstält, att ifrågavarande

anslag måtte för nästkommande statsregleringsperiod höjas med 216,150

kronor till 1,010,892 kronor.

Denna höjning har domänstyrelsen dock ansett blifva tillräcklig

endast under den förutsättning, att de till utförande under år 1899

afsedda arbeten kunde under samma år verkställas. Derest af brist på

medel en del af dessa arbeten måste uppskjutas till år 1900, komme

kostnaden för de uppskjutna arbetena att betunga anslaget för sistnämnda

år med ännu större utgifter än de nu af domänstyrelsen beräknade,

hvarförutom skulle föranledas betydliga svårigheter att med den tillgängliga

personalen medhinna arbetenas utförande. Domänstyrelsen har

för den skull hemstält, att, i öfverensstämmelse med hvad under år 1898

egt rum, styrelsen måtte jemväl under år 1899 få förskjuta och af

samma års skogsmedel ersätta hvad som komme att brista i åretB

anslag, dock högst 106,000 kronor.

Vidkommande domänstyrelsens sistberörda framställning erinrar

jag derom, att Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag förut antydt, den 3 sistlidne

december faststält af domänstyrelsen uppgjordt generalförslag öfver

användandet af reservationsanslaget för år 1899. Det sålunda faststälda

generalförslaget slutar å ett belopp af 799,542 kronor, motsvarande summan

af samma års anslag, men hafva i detta generalförslag icke upptagits

kostnaderna för åtskilliga arbeten, hvilka visserligen i och för

sig ansetts oundgängliga, men icke förekomme till utförande förrän

längre fram på året. Kostnaderna för dessa arbeten hafva af domänstyrelsen

på grund af de från skogstjenstemännen inkomna förvaltningsförslagen

beräknats till 106,000 kronor. I hvilken mån samtliga i sagda

förvaltningsförslag upptagna kostnader äro af beskaffenhet att böra fastställas

till utgående, lärer komma att utgöra föremål för framtida pröfning

af Eders Kongl. Maj:t, men otvifvelaktigt är, att å anslaget kommer

att saknas tillgång till bestridande af kostnader, till hvilka för det

behöriga handhafvande!, af vården om kronans skogar lärer vara nödvändigt

att bereda tillgång, och finner jag för den skull nödigt, att

Riksdagens medgifvande äskas dertill, att till bestridande af de kostnader

för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i all
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Sjunde hufvudtiteln.

mänhet, till hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag

icke lemnar tillgång, må efter Eders Kongl. Maj:ts bemyndigande

af domänstyrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp af högst

106,000 kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

Beträffande beloppet af anslaget för år 1900 utvisar den betydliga

brist, som beräknats uppstå å anslaget äfven för år 1899, äfvensom

anledningarna till denna brist, hvilka kunna antagas komma att i ännu

högre grad göra sig gällande för år 1900, att anslagets belopp, trots

den väsentliga böjning deraf, som af nästlidet års Riksdag beviljades,

under nuvarande förhållanden är otillräckligt och att ytterligare eu

betydlig förhöjning deraf måste ega rum, om det skall kunna fylla sitt

ändamål. Mot den af domänstyrelsen ifrågasatta förhöjningens belopp,

216,150 kronor, har jag icke något att erinra.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag således, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare eu

jägmästare med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor

och resepenningar 400 kronor samt fyra kronojägare med för hvardera

lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor samt hyresersättning

100 kronor;

att för sådant ändamål höja det bestämda anslaget för skogsstaten,

nu 446,108 kronor, med 5,300 kronor till 451,408 kronor; samt

att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, nu 794,742 kronor, med

216,150 kronor till 1,010,892 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ............... kronor 451,408: —■

„ statens skogsläroverk „ 50,500: — kronor 501,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal .................................... „ 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis
ningen

........................ kronor 4,800: —

„ kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet

....................... „ 1,010,892:—__„ 1,015,692: —

summa kronor 1,602,000: —

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Sjunde hufvudtiteln.

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

skulle ökas med 221,450 kronor;

dels ock medgifva, att till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, till

hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag

icke lemnar tillgång, må efter Eders Kongl. Maj:ts bemyndigande af

domänstyrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp af högst 106,000

kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

I en till Eders Kong]. Maj:t ingifven skrift af den 21 januari 1896

hafva åtskilliga då- och förutvarande skogsingeniörer i underdånighet

anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för beredande af rätt för ej mindre

dåvarande och blifvande skogsingeniörer, som vunne anställning såsom

jägmästare, än äfven förutvarande skogsingeniörer, hvilka redan utnämnts

till jägmästare, att i sistnämnda egenskap i fråga om rätt till

ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, de innehaft förordnande

såsom skogsingeniörer. 1

Beträffande tillkomsten af skogsingeniörsbefattningarne, de med

desamma förenade aflönings- och andra förmåner äfvensom sättet för

aflöningens utgående torde jag få erinra om följande.

Sedan 1874 års Riksdag i sammanhang med regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde liufvudtitel för år 1875 stält till Eders

Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag af 15,000 kronor för anställande

af högst sex skogsingeniörer till enskilde skogsegares tjenst, förordnade

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 16 oktober 1874, bland

annat, att dåvarande skogsstyrelsen skulle ega att, efter kungjord 30

dagars ansökningstid, antaga, likasom ock att entlediga och permittera

till en början högst tre dylika tjenstemän samt öfver deras verksamhet

utöfva tillsyn och meddela nödiga föreskrifter rörande deras befattning,

att arfvode för dessa befattningar skulle utgå med 2,000 kronor för år,

med rätt för skogsingeniörer att utaf ifrågavarande anslag enligt räkning

jemväl åtnjuta reseersättning och traktamente under resedagar

enligt 7:e klassen i dåvarande, motsvarande 4:e klassen i nu gällande

resereglemente, samt att dem tillkommande traktamente under förrättningsdagar

skulle med ett belopp af 5 kronor för dag gäldas af den,

som tjenstebiträdet påkallat, hvilken äfven efter gällande taxa å arfvode

för skogsförrättningar hade att ersätta sådana med upprättande af mera

omfattande skogshushållningsplaner förenade arbeten, som icke kunde

å förrättningsstället medhinnas.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Sjunde hufvudtiteln.

Skogsingeniörernes antal har sedan dess småningom ökats och

utgör för närvarande sex.

Med förmälan att af Riksdagens förberörda skrifvelse syntes framgå

afsigten, att skogsingeniörerne skulle i fråga om aflönings- och andra

förmåner erhålla en ställning, motsvarande landtbruksingeniörernes, hemstälde

domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 november 1889,

att samtlige dåvarande sex skogsingeniörer, hvilka en hvar tjenstgjort

mera än fem år, måtte från och med år 1890 få komma i åtnjutande

af ett lönetillägg af 500 kronor hvardera för år räknadt, hvarigenom

deras aflöningsförhållanden äfven komme att blifva mera likstälda med

jägmästarnes enligt för desse då inträdande lönereglering.

Domänstyrelsens berörda framställning blef enligt nådigt bref den

13 december 1889 af Eders Kongl. Maj:t bifallen; och sedan domänstyrelsen

vid afgifvande den 14 november 1894 af underdånigt generalförslag

för år 1895 på förut angifna skäl hemstält, att tre af förenämnda

skogsingeniörer, som då fortfarande tjenstgjorde såsom sådana, måtte

från och med 1895 års början erhålla ett ytterligare lönetillägg af 500

kronor hvardera, fann Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 30

november 1894 godt bifalla äfven denna domänstyrelsens framställning.

Hvad åter aflöningen för jägmästare beträffar, utgöres densamma

jemlikt den enligt nådiga brefvet den 29 november 1889 faststälda lönestat

för skogsstaten af, förutom resepenningar, lön 1,500 kronor samt

tjenstgöringspenningar till belopp, vexlande mellan 1,000 och 1,600

kronor. Efter fem år kan aflöningen höjas med 500 kronor och efter tio

år med ytterligare 500 kronor under de i nådig kungörelse af samma

dag föreskrifna vilkor, hvilka, bland annat, innehålla, att tidpunkten för

åtnjutande af första ålderstillägget under vissa angifna förutsättningar

inträder fem år efter befattningens tillträdande samt att tidpunkten för

andra ålderstilläggets åtnjutande under enahanda förutsättningar inträder

efter ytterligare fem år.

Sedermera har, jemlikt nådiga brefvet den 6 juni 1890 och nådiga

kungörelsen af samma dag, i staten uppförts ett tredje ålderstillägg för

jägmästare likaledes å 500 kronor, att utgå efter femton års väl vitsordad

tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som för åtnjutande

af de förut medgifna ålderstilläggen blifvit bestämda.

Vidare är genom nådiga brefvet den 3 juni 1892 stadgadt, bland

annat, att jägmästare i fråga om rätt till ålderstillägg må räkna sig

till godo den tid, han innehaft befattning såsom föreståndare för statens

skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig befattningen

innehafts på grund af konstitutorial eller, i följd af fråga om

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Sjunde hufvudtiteln.

skogsläroverks reglering, endast på nådigt förordnande. Aflöningen till

sistnämnde tjensteman utgår, jemlikt de enligt nådiga brefven den 5

juni 1874 och den 5 juni 1885 faststälda stater, med 1,500 kronor till

föreståndare och underlärare vid Ombergs skogsskola och med 1,000

kronor till föreståndare vid annan statens skogsskola, hvartill för underläraren

vid Ombergs skogsskola och föreståndarne för öfriga skogsskolor

kommer förmånen af fri bostad och vedbrand. Till skogsskoleföreståndare,

som ej tillika är jägmästare, har härutöfver under de senare

åren på grund af nådigt medgifvande för hvarje år från reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet årligen utgått ett belopp af 1,000 kronor.

I nu ifrågavarande underdåniga ansökning hafva sökandena, under

erinran att vissa andra tjenstemän, såsom lärare vid de allmänna läroverken

med flere, vore berättigade till full tjenstårsberäkning för tjenstgöring

såsom extra ordinarie, till stöd för den af dem gjorda framställningen

vidare anfört, bland annat, att, då skogsingeniörerne i den

enskilda skogshushållningens tjenst vore sysselsatte med sådana arbeten,

som till en stor del utgjorde de ordinarie revirförvaltarnes tjensteåligganden

beträffande kronans domäner, eller upprättande af skogshushållningsplaner,

uppgörande af afverkningsberäkningar, ledande af skogsodlingsarbeten

och dylikt, samt denna deras verksamhet till sin omfattning

och betydelse för böjande af skogshushållningen inom landet väl

icke borde anses mindre gagnande än till exempel föreståndarnes för

statens skogsskolor eller underlärarens vid Ombergs skogsskola, samma

rätt till tjenstårsberäkning, som de senare redan åtnjöte, syntes böra

komma äfven skogsingeniörerne till godo.

Domänstyrelsen har i infordradt underdånigt utlåtande anfört, att

med hänsyn dertill att skogsingeniörerne, i betraktande af de traktamenten

och arfvoden, de af reqvirenter egde uppbära, kunde med afseende

å aflöningen anses med jägmästarne ungefärligen likstälde och

då det syntes vara med billighet förenadt, att skogsingeniörer finge åtnjuta

samma förmåner som exempelvis skogsskoleföreståndare, styrelsen

funne den underdåniga ansökningen vara förtjent af nådigt afseende.

Deremot har statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats,

anfört, att då skogsingeniörsbefattning ej vore på stat uppförd,

utan skogsingeniör antoges för ett år i sänder af domänstyrelsen mot

arfvode, hvadan skogsingeniör alltså, i fråga om sin anställnings beskaffenhet,

ingalunda vore jemförlig med jägmästare, hvilket deremot vore

förhållandet med skogsskoleföreståndare och underläraren vid Ombergs

opaginerad Kontrollera mot PDF

[6.]

Andag till

byggnader och

reparationer.

Sjunde hufvudtiteln.

skogsskola, hvilka likasom jägmästare innehade befattningar, för hvilka

aflöning funnes uppförd i af Konung och Riksdag antagen stat, statskontoret

ansåge sig icke kunna förorda förevarande underdåniga ansökning

till nådigt bifall.

För min del finner jag det vara med billighet öfverensstämmande,

att skogsingeniör, då han befordras till jägmästare, får i fråga om ålderstillägg

räkna sig till godo den tid, han tjenstgjort såsom skogsingeniör.

Visserligen äro skogsingeniörerne icke på stat uppförde, och i detta afseende

förefinnes, enligt hvad statskontoret äfven erinrat, en skilnad

mellan, å ena sidan, desse tjenstemän och, å andra sidan, jägmästarne

äfvensom skogsskoleföreståndarne och underläraren vid Ombergs skogsskola;

men vid bedömande af den nu föreliggande frågan synes mig

nyssnämnda omständighet icke böra tillmätas afgörande betydelse, utan

håller jag före, att dervid hänsyn företrädesvis bör tagas till arten och

vigten af de göromål, skogsingeniörerne hafva att utföra, och i detta

afseende anser jag, att skogsingeniörerne kunna i det närmaste likställas

med jägmästarne och icke böra sättas efter skogsskoleföreståndarne

och underläraren vid Ombergs skogsskola, hvilka sistnämnda tjensteinnehafvare

redan fått sig medgifven den förmån, hvaraf skogsingeniörerne

nu anhållit att få komma i åtnjutande.

För den enskilda skogshushållningen är det uppenbarligen af stor

betydelse, att skogsingeniörsbefattningarna varda besatta med lämpliga

och skickliga personer; och hvad statens skogar angår, kunna fall förekomma,

då det finnes önskvärdt att för förvaltningen af dessa skogar

kunna taga i anspråk den erfarenhet, skogsingeniör såsom sådan redan

förvärfvat. Genom att medgifva skogsingeniörerne den nu ifrågasatta

förmånen skulle äfven dessa båda mål tvifvelsutan komma att främjas.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva,

att jägmästare må i fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig

till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom statens

skogsingeniör. „

Byggnader och reparationer.

Före år 1873 funnos å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda två

särskilda anslag för underhåll och reparationer af publika byggnader,

det ena afseende sådana i hufvudstaden och det andra byggnader i

landsorten. Anslaget till byggnaderna i Stockholm, som år 1844 be
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 121

stämdes till 32,000 rdr bko eller 48,000 rdr rgs, bibehölls oförändradt

vid nämnda belopp till år 1869, då det, för bekostande af erforderliga

reparationer å nationalmuseibyggnaden och för underhåll af dess

tak, höjdes med 2,600 rdr eller till 50,600 rdr. Anslaget till byggnaderna

i landsorten, hvilket år 1812 bestämdes till 35,000 rdr bko

eller 52,500 rdr rgs, höjdes tid efter annan, så att detsamma år

1867 uppgick till 70,300 rdr. Sedan, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts

af Riksdagen biträdda framställning, berörda båda anslag från och med

år 1873 sammanförts till ett anslag å 120,900 kronor, att användas

efter den fördelning, som af Eders Kongl. Maj:t kunde för hvarje år

pröfvas ega rum, blef det sålunda sammanförda anslaget af 1876 års

Riksdag höjdt till 155,480 kronor, vid hvilken summa anslaget bibehölls,

till dess detsamma af Riksdagen år 1884 ytterligare höjdes till det

belopp, hvarmed anslaget allt fortfarande utgår, eller till 200,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 15 sistlidne november har öfverintendentsembetet

framhållit behofvet af en förhöjning af ifrågavarande anslag

och dervid anfört, bland annat, följande.

Under de fjorton år, som förflutit sedan höjning i anslaget till byggnader

och reparationer af Riksdagen senast beviljades, hade förhållandena

i hithörande hänseenden så förändrats, att frågan om ökning i nyssnämnda

anslag icke längre läte sig afvisa, såvida embetet skulle se sig

i stånd att på ett tillfredsställande sätt utöfva den vård öfver de Eders

Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader, som blifvit embetet anförtrodd.

I detta afseende ville embetet erinra att, utom det att det

otvifvelaktigt vore önskvärd!, att sagda byggnader i allmänhet kunde

hållas i ett till det yttre prydligare skick, sedan år 1885 eller det första

år, hvarunder byggnadsanslaget utgått med sitt nuvarande belopp, följande

nybyggnader, af hvilka flera vore särdeles betydande, blifvit

stälda under embetets inseende, utan att embetets medeltillgångar samtidigt

förökats, nemligen riksarkivets nybyggnad, operabyggnaden, nybyggnaden

för karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska och

histologiska med flera institutioner, serafimerlasarettets f. d. tvätthus,

som omändrats till hygieniskt museum för nyssberörda institut, nybyggnaden

för tekniska högskolans kemiska m. fl. afdelningar, nya länsresidens

i Jönköping och Umeå samt nya landsstatshus i Falun, Mariestad

och Luleå jemte den så kallade Ornässtugan och lägenheten Lugnet

vid Upsala slott. Under samma tid hade deremot endast magasinen

under stadshuset i Stockholm eller de så kallade Ryssmagasinen samt de

gamla länsresidensen i Jönköping och Umeå och det gamla landsstatshuset

i Falun upphört att påkalla några omkostnader af ifrågaBih.

till Rksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Sjunde hufvudtiteln.

varande anslag, bvilket från och med utgången af år 1898 icke heller

komme att belastas med utgifter för telegrafhuset i Stockholm eller för

det gamla landsstatshuset i Luleå. Till förhöjande af kostnaderna för

det öfverintendentsembetet åliggande underhåll bidroge deremot ytterligare

de flerfaldiga tillbyggnader till förutvarande hus, som under

ifrågavarande tidsperiod verkstälts, såsom påbyggnad å vestra flygeln

till generalstabens hus och å gymnastiska centralinstitutet, större tilloch

påbyggnadsarbeten vid karolinska institutet dels å byggnaden för

patologisk-anatomiska institutionerna, dels ock å det så kallade biblioteksoch

boställshuset, nya flygelbyggnader vid Malmö länsresidens och

Halmstads slott samt tillbyggnader så väl vid landshöfdingeresidenset som

seminariebyggnaden i Falun. Men icke blott den omständigheten, att

flera större ny- eller tillbyggnader blifvit stälda under embetets öfverinseende,

hade ökat de underhållskostnader, det tillkomme embetet att

bestrida, utan dertill hade äfven väsentligt bidragit, att fordringarna

på underhållet stegrats, särskildt i fråga om länsresidensen med deras

boställsvåningar.

I betraktande af landshöfdingarnes i länen framskjutna ställning

och det, enligt embetets åsigt, fullt berättigade deri, att landshöfdingen

vore lika väl bebodd i den åt honom af staten upplåtna lägenhet som

i en förhyrd våning, hade dessa fordringar också, i den mån bygguadsanslagets

knappa tillgångar det medgifvit, af embetet villfarits.

Men icke blott de nämnda boställsvåningarna, utan äfven underhållet

af de för länsstyrelserna och öfriga embetsverk upplåtna lokaler

föranledde alltjemt väsentligt ökade kostnader, betingade dels af större

anspråk på snygghet och beqvämlighet, till följd hvaraf reparationer

oftare begärdes, dels ock af fordringar ej endast på ökade utrymmen

för den alltjemt tillväxande tjenstepersonalen och särskildt för arkiv,

hvilken sistnämnda fordran hos embetet framställs från flera håll, men,

i saknad af medel, måst afböjas, utan ock på elektrisk belysning å

de orter, der anordningar härför förefunnes. Härtill komme, att äfven

i andra afseenden numera större kraf stäldes på omvårdnaden af kronans

byggnader. Sålunda kunde yrkanden på deras förseende med fullt

tidsenliga åskledaresystem svårligen skjutas åt sidan, och ehuru icke

obetydliga summor redan för detta ändamål användts, utgörande i

landsorten i medeltal under de tre sista åren omkring 2,860 kronor

årligen, påkallade dock ännu ett icke obetydligt antal byggnader i antydda

hänseende nödig utrustning. Vidare påyrkades husens förseende

med flaggstänger och, hvad länsresidensen anginge, jemväl med flaggor,

ett mera kostsamt deltagande i olika orters eldsläckningsväsende, an
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Sjunde hufvudtiteln.

ordnande af särskilda telefonrum m. m. dylikt, utgifter, som hvar för

sig tilläfventyrs icke syntes så betungande, men som, då de yppade

sig från många håll, bildade icke obetydliga summor. I detta sammanhang

borde icke heller lemnas oanmärkta de rätt betydande belopp,

som åtginge för ett för reparationsanslaget egentligen så främmande

ändamål som inköp och underhåll af inventarier hos länsstyrelserna,

hvilka utgifter i medeltal under de tre sista åren uppgått till omkring

5,250 kronor för år, oberäknadt inköp af inventarier för de helt nya

embetslokalerna i Jönköping, Umeå, Mariestad och Luleå, tillhopa omkring

19,000 kronor.

Enligt hvad generalförslagen från och med år 1885 utvisade, hade i

förslagens tredje klasser, hvari skulle upptagas sådana vid de årliga ekonomiska

besigtningarna påsynade arbeten, till hvilkas utförande byggnadsanslaget

ej lemnade tillgång eller som eljest kunde utan allt för stor olägenhet

uppskjutas, intagits arbeten, hvilkas verkställande betingat en

kostnad, vexlande mellan högst 194,374 kronor 83 öre och lägst 76,835

kronor 4 öre — år 1898 utgjorde summan i fråga 108,500 kronor 18 öre —

och dock vore dessa arbeten till allra största delen sådana, som för de

ifrågavarande statsegendomarnes fullt tillfredsställande vård hade bort

omedelbart efter deras påsyning bringas till utförande. Ett ännu sämre

resultat hade för visso i detta afseende förelegat, derest icke 1890 års

Riksdag på extra stat beviljat ett anslag å 100,000 kronor, som med

50,000 kronor hvardera af åren 1891 och 1892 utgått till reparationsoch

förändriugsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm

samt till bestridande af kostnaden för inläggande af brandbotten och

deraf föranledda arbeten i det åt generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen,

allt utgifter, som eljest bort bestridas af det ordinarie byggnadsanslaget.

För att möjliggöra, att de mera omfattande reparationsarbeten, som

under tidsperioden i fråga förekommit, på en gång skulle kunna utföras,

hade Eders Kongl. Maj:t derjemte på särskilda framställningar af

öfverintendentsembetet anbefalt statskontoret att förskottera de nödiga

beloppen, som sedan blifvit ersatta genom afbetalningar från följande

års anslag. Exempel härpå vore kostnaderna för reparationsarbeten vid

länsresidenset i Nyköping, 28,330 kronor 42 öre, ersatta med omkring

eu tredjedel hvardera af åren 1891, 1892 och 1893, för reparation åt

en genom vådeld skadad, karolinska institutet tillhörande byggnad

13,982 kronor 4 öre, ersatta under åren 1894 och 1895, för reparationsarbeten

å Upsala slott 12,937 kronor 80 öre, ersatta under åren 1895

och 1896, samt för reparationsarbeten inom utrikesministerhotellet 10,000

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Sjunde hufvudtiteln.

kronor, ersatta jemväl under sistnämnda två år. Vidare hade öfverintendentsembetet

bemyndigats att från statskontoret lyfta ett belopp

af högst 33,180 kronor 58 öre för betäckande af kostnaderna för iståndsättande

af landsböfdingebostaden i Göteborg och för vidtagande af

vissa reparations- och förändringsåtgärder beträffande landsstatsbuset

derstädes, ett förskott, hvars ersättande enligt det förslag härför, som

embetet både att till Eders Kongl. Maj:t afgifva, kunde antagas komma

att betunga byggnadsanslaget under icke mindre än tre år och sålunda

förminska utsigten för de arbeten, som vore till utförande under samma

år påsynade, att då kunna verkställas.

Äfven om inom den närmaste framtiden nytt kanslihus blefve uppfördt

och åt arméförvaltningen komme att uppföras en ny byggnad,

enär den åt bemälda embetsverk nu upplåtna troligen icke, till följd af

sina dåliga grundförhållanden, kunde bibehållas, sedan- Stockholms stad

nedrifvit åbyggnaderna å angränsande tomt med adress n:o 1 vid Nedre

Munkbron för att använda densamma såsom öppen plats, samt några

vidtomfattande reparationer följaktligen icke behöfde beträffande det

nuvarande kanslihuset och armé förvaltningens hus ifrågakomma, tarfvades

dock i allt fall för närvarande grundliga reparations- och underhållsarbeten

å så godt som samtliga under embetets vård stående byggnader

i hufvudstaden, nemligen riddarholmskyrkan, gamla kungshuset

— ommurning af den gamla stödmuren å vestra delen af tomten samt

anordning af afloppsledning inom egendomen och komplettering af vattenledningen,

arbeten, som icke tillhörde den yttre restaurering af byggnaden,

hvarför Riksdagen beviljat extra anslag — vidare kammarrättens,

marinförvaltningens, riksarkivets, statistiska centralbyråns, medicinalstyrelsens

och generalstabens hus, det s. k. f. d. Preisiska huset,

tekniska högskolans och bergsskolans båda hufvudbyggnader, tekniska

skolans hus och öfriga byggnader inom qvarteret Beridarebanan, dramatiska

teatern, om densamma komme att för sitt ändamål användas för

längre tid än den för närvarande medgifna, utrikesministerhotellet, vissa

karolinska institutet tillhörande byggnader, allmänna garnisonssjukhuset,

biblioteksbyggnaden i Humlegården och musikaliska akademiens hus.

Hvad anginge byggnaderna i landsorten, ansåge öfverintendentsembetet,

att följande byggnader för å dem nödiga restaureringar m. m.

komme att under den närmaste tiden påkalla större omkostnadsbelopp,

nemligen Upsala slott — nya lokaler för länsstyrelsen — Linköpings

slott, länsresidensen i Vexiö, Kalmar, Visby, Christianstad, Venersborg

och Carlstad, Halmstads och Vesterås slott samt landshöfdingeresidenset

i Falun. I fråga om samtliga seminariebyggnaderna, 12 till antalet,

s. 125 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 125

vore särskildt att märka, att dessa, hvilka uppförts utan kontroll af

embetet, i allmänhet vore af den mindre goda beskaffenhet, att vid de

årliga besigtningarna och särskildt vid af- och tillträdessyner i anledning

af ombyten af rektorer ifrågasattes och bevisligen också erfordrades

reparationer till belopp, som, i förhållande till byggnadernas omfattning,

vore alltför stora. Endast genom grundligare och mera genomgripande

åtgärder, än det nuvarande knappa anslaget medgåfve, kunde

dessa byggnader efter hand erhålla nödig soliditet.

Det vore visserligen icke möjligt att i embetets förevarande skrifvelse

framlägga exakta kostnadsberäkningar för samtliga nu nämnda

underhållsarbeten, men den ungefärliga kostnaden härför ville öfverintendentsembetet

dock uppgifva. Sålunda kunde de af embetet såsom

nödiga ansedda arbeten inom hufvudstaden antagas komma att betinga

ett omkostnadsbelopp af sammanlagdt omkring 280,000 kronor, hvartill

borde läggas dels ett årligt belopp af omkring 10,000 kronor för det

embetet anbefalda yttre underhållet af den särdeles svårskötta, vidlyftiga

operabyggnaden och dels 2,000 kronor om året för ett successivt underhåll

af den för förvittring i hög grad utsatta stenbeklädnaden å nationalmuseibyggnadens

fasader. Kostnaden för omförmälda reparationsarbeten

å husen i landsorten, oafsedt seminariebyggnaderna, kunde förslagsvis

antagas uppgå till omkring 235,000 kronor.

Efter de af embetet nu anmärkta reparationsarbetenas utförande

komme nog andra, tvifvelsutan lika nödiga och kostsamma att tid efter

annan erfordras, helst under embetets inseende sannolikt under årens

lopp komme att ställas nya byggnader eller förändrade inredningar af

gamla påkalla ökadt underhåll, i hvilket sistnämnda hänseende embetet

hade tanken närmast fästad på de nya landsarkiven. I betraktande af

hvad nu af embetet anförts och då det finge anses önskvärdt och för

staten förmånligast, att till embetets förfogande stäldes ett till sitt belopp

bestämdt anslag af den storlek, att embetet sattes i tillfälle att på ett

för statens byggnader så väl till det yttre som det inre värdigt och för

deras bestånd och användning nöjaktigt sätt underhålla desamma, men

sådant icke med den till embetets disposition stående medeltillgången

numera voro möjligt, tvekade icke öfverintendentsembetet att göra framställning

om ökning i det ordinarie anslaget till byggnader och reparationer.

Enligt öfverintendentsembetets förmenande vore det nemligen

icke tillfyllest, att för en eller annan gång ett extra anslag beviljades

allenast för afhjelpande af de vid tiden för anvisande af dylika tillfälliga

understöd mest påfallande brister, utan de dyrbara byggnaderna i fråga

kunde blott då sägas erhålla den omvårdnad dem tillkomme, derest,

s. 126 Kontrollera mot PDF

[7-]

Städers friheter.

126 Sjunde hufvudtiteln.

såsom embetet nyss anmärkt, för hvarje år ett planmessigt underhåll

och nödiga förbättringar komme dem till del, i hvilken händelse icke

heller, exempelvis vid ombyten af boställshafvare, så vidtomfattande

reparationer, som för närvarande plägade påfordras, blefve på en gång

erforderliga. Hvad storleken af det belopp beträffade, hvarmed anslaget

borde ökas, hade öfverintendentsembetet, efter sorgfällig pröfning af samtliga

på frågan inverkande omständigheter, särskildt de efter hand stegrade

pris å. byggnadsmaterialier och arbetsbiträden, ansett tillägget till anslaget

icke böra eller kunna, om det med förhöjningen afsedda ändamål

skulle vinnas, eller att berättigade underhållskraf, hvilka för framtiden

torde komma att alltjemt stegras, måtte kunna fyllas, bestämmas till

lägre belopp än 100,000 kronor.

På grund af hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört har embetet

hemstält, att Eders Kong!. Maj:t täcktes hos 1899 års Riksdag föreslå,

att det å sjunde hufvudtitelns ordinarie stat uppförda anslag till byggnader

ocli reparationer måtte i 1900 års riksstat upptagas till ett

belopp af 300,000 kronor.

Hvad öfverintendentsembetet anfört synes mig uppenbarligen ådagalägga,

att beloppet af det nuvarande anslaget till byggnader och reparationer

är alldeles otillräckligt och att anslaget måste väsentligen ökas,

för att de under öfverintendentsembetets vård stälda byggnader i hufvudstaden

och landsorten må kunna underhållas i ett med hänsyn till deras

så väl yttre som inre fullt tillfredsställande skick. För att tillgodose

de anspråk, som i detta afseende skäligen kunna komma att ställas på

anslaget, anser jag lika med öfverintendentsembetet en ökning af detsamma

med 100,000 kronor vara behöflig.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att

höja reservationsanslaget till byggnader och reparationer med

100,000 kronor eller från 200,000 krono,r till 300,000 kronor.

Städers friheter.

I den af Eders Kongl. Magt den 14 oktober 1898 utfärdade nådiga

förordning om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m fl.

provinser utgående kyrkotionde föreskrifves, bland annat, att den i Skåne,

Halland, Blekinge, Bohuslän samt af vissa hemman i Elfsborgs län utgående

kyrkotionde iskall, med visst undantag, från och med år 1900

upphöra att erläggas af de tiondeskyldige och att från samma tid den

s. 127 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 127

afkortade kyrkotionden skall afföras ur räkenskaperna, nuvafande tjensteinnehafvares

rätt att uppbära dylik afkortad tionde dock oförkränkt.

Sedan statskontoret anbefalla afgifva förslag till de ändringar i

1900 års riksstat, som af berörda nådiga förordning påkallades, har

statskontoret inkommit med dylikt förslag och dervid, hvad angår utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel, anfört, att kyrkotionden

bland dessa utgifter vore upptagen endast under anslaget till Städers

friheter med Carlshamns stad anordnad kyrkotionde 4 kronor 29 öre,

som jemte 33 kronor 57 öre staden Falkenberg anordnad grundskatt

af n:o 1 Falkenbergs laxfiske i Skrea socken och Årstads härad af

Hallands län enligt 1894 års Riksdags beslut i riksstaten beräknats till

i jemnadt tal 40 kronor; och liar statskontoret hemstält, att berörda

belopp, 4 kronor 29 öre, måtte ur riksstaten uteslutas samt den staden

Falkenberg anordnade grundskatt, 33 kronor 57 öre, deri upptagas med

ett till 30 kronor afjemnadt belopp.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

minska det i riksstaten för innevarande år under anslaget Städers

friheter och rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på

förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna belopp 40 kronor med 10

kronor, samt

i följd häraf minska anslaget till Städers friheter med nyssnämnda

belopp 10 kronor från 21,590 kronor till 21,580 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej öfriga ordi
-

anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

narie anslag.

till statskontoret med.....................

..................... kronor

4,500

—

„ postverket med ..........................

.................... 11

1,351,400

—

,, tullverket med ................................

.................... 11

97,200

—

„ skogsväsendet med ..........................

.................... 11

221,450

—

„ byggnader och reparationer med

................... 11

100,000

—

kronor

1,774,550

—

Transport kronor

1,774,550

—

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

[SO

Arfvode för en

byråassistent d

finansdepartementets

bankbyrå.

[9.]

Ordnande och

registrerande

af villa handlingar

i

kammararkivet.

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 1,774,550: —

Dragés härifrån föreslagen minskning i anslaget

till städers friheter med ........................... „ 10: —-

skulle förhöjningen på det hela å de ordinarie

anslagen blifva......;................................................ kronor 1,774,540: —

Härvid bör likväl, beträffande anslagen till

post- och tullverken, erinras, att kostnaderna

för dessa verk bestridas af verkens egna medel.

Lägges till den föreslagna förhöjningen

summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

nu gällande riksstat.......................................... „ 19,219,350: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag

sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns

ordinarie anslag för år 1900 blifva......... kronor 20,993,890: —

Extra anslag.

1 fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade

herr statsministern beträffande

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

Till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år likasom

för flera föregående beviljat 4,000 kronor; och då detta anslag är behöfligt

äfven för år 1900, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets

bankbyrå på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 4,000

kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning

beviljade nästlidet års Riksdag för ordnande och registrerande, före
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Sjunde hufrudtiteln.

trädesvis af ännu oordnade delar, af kammararkivets handlingar ett extra

anslag af 15,000 kronor, att utgå under tre år, och anvisade deraf för

år 1899 5,000 kronor, att ställas till kammarkollegii disposition mot

den redovisning och kontroll, som Eders Kong! Maj:t kunde finna

lämpligt föreskrifva.

Under erinran att, sedan kammarkollegium på nådig befallning

afgifvit förslag till användning af förenämnda af Riksdagen på extra

stat för år 1899 anvisade anslag å 5,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t

vid ärendets föredragning den 28 oktober 1898 förordnat, att af nyssberörda

anslag ett belopp af 4,800 kronor finge utgå i arfvoden af lika

storlek till tre särskilda biträden åt kammararkivarien samt återstoden

eller 200 kronor efter kammarkollegii bepröfvande användas till de särskilda

utgifter, som kunde föranledas af arbetet med samma handlingars

ordnande och registrerande, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen

att af omförmälda, för ordnande och registrerande af vissa handlingar

i kammararkivet beviljade anslag å 15,000 kronor på extra stat

för år 1900 anvisa 5,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra [10.]

sjunde hufvudtiteln och böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro Ermininv för

enligt uppgifter från statskontoret: afrengjorda

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning af samt förskott.

verkställande af andra landtmäteriförrättningar å åtskilliga kronans

domäner .................................................................. kronor 22,241: 74

,, ersättning till vissa boställshafvare för saknad

afkomst af exproprierad jord ............................. „ 77: so

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvisma
rens

sänkning.......................................................... „ 6,199:2 2

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
företag

..................................................................... „ 15,424: 19

„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å indragna boställen ........................................... „ 1,638: —

Transport kronor 45,580: 9 5

17

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Sjunde hufvudtitelu.

Transport kronor 45,580: 9 5

till ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen „ 139,017:50

„ godtgörande af kostnader för nybyggnader och

reparationer vid förra länsmansbostället^ mantal

Tyrved n:o 2 i Sorunda socken af Stockholms län „ 6,098:50

„ godtgörande af förskjuten husröteersättning åt

tillträdande arrendatorn af indragna sergeantsbostället

•£■ mantal Hägran n:o 1 i Lista socken af

Södermanlands län ............................................. „ 1,144: 05

„ gäldande af vägskatt för kronan tillhöriga regala

laxfisken inom Norrbottens län ....................... „ 1,613: 8 6

„ godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs,

Nockeby och Drottningholms broar ................. „ 3,250: —

„ ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta,........ „ 15,314: —

„ ersättning för inlösen af skattefrälseräntor från

hemman inom Kopparbergs och Skaraborgs län „ 9,858:8 5

„ byggnadsersättningar enligt nådiga brefvet den

29 maj 1891 åt skogstorpare å kronoparker

i Norrbottens län .................................................. „ 10,000: —

„ kostnader lör upprättande af förslag till kolonisation

af vissa myrmarker inom Norrbottens län „ 15,000: —

„ kostnader för tryckning och häftning af ett utaf

kommerskollegium och domänstyrelsen afgifvet

utlåtande rörande statens till bergshandterin
gens

understöd anslagna skogar ........................ ,, 391: 5 0

„ kostnader för komitén för utredning af civilstatens

pensionskassas ställning och behof ................. „ 52,342: 6 3

„ kostnader för komitén för afgifvande af yttrande

och förslag i fråga om sättet för uppehållande

af verksamheten å de kong], teatrarne ............ „ 16,506: 8 4

eller tillhopa kronor 316,118: 68.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

göra framställning,

att till gäldande af ofvannämnda förskott, 316,118 kronor 68 öre,

må å extra stat för år 1900 anvisas ett motsvarande belopp, som för

undvikande af öretal i riksstaten torde få uppföras med 316,119 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

1B1

Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1896 hemstälde kammarrätten,

med åberopande af den efter år 1877 ständigt fortgående tillväxten

af de till kammarrätten inkomna mål, att å verkets stat måtte ytterligare

upptagas lön och tjenstgöringspenningar för två kammarrättsråd med

tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor, med rätt

till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt att det till

vikariatsersättning med mera anslagna beloppet måtte ökas till 31,300

kronor.

På föredragning af chefen för finansdepartementet beslöt Eders

Kongl. Maj:t den 14 januari 1897 föreslå Riksdagen att å staten för

kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två

kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare eu notarie

med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars innehafvare till

ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjenstemäu i samma tjenstegrad,

äfvensom höja det å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning,

arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad,

28,400 kronor, med 2,900 kronor till 31,300 kronor, samt att

sålunda höja anslaget till kammarrätten med 18,700 kronoPjeller från

169,600 kronor till 188,300 kronor.

I underdånig skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen"af

utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att

Riksdagen på det sätt bifallit denna Eders Kongl. Maj:ts framställning,

att på extra stat för år 1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade

kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra

biträden, flitpenniugar och renskrifningskostnad 4,700 kronor eller tillsammans

17,500 kronor, hvarjemte det ordinarie anslaget till kammarrätten

uppförts med oförändradt belopp eller 169,600 kronor.

På framställning af Eders Kongl. Maj:t har Riksdagen äfven för år

1899 på extra stat uppfört dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd

ett belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden åt extra biträden,

flitpenningar och renskrifningskostnad i kammarrätten 4,700 kronor

eller tillsammans 17,500 kronor.

Sedan kammarrätten på nådig befallning afgifvit förslag i fråga

om användningen af det sålunda på extra stat för år 1899 för kammarrätten

anvisade anslag, har Eders Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning

den 4 sistlidne november, i enlighet med kammarrättens hemställan

dels förordnat, att kammarrätten skulle erhålla biträde af fyra adjunge
-

[11, 12.]

Förstärkning

af arbetskrafterna

hos

kammarrätten

.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Sjunde hufvudtiteln.

rade ledamöter, af hvilka två, som Tutan hinder af bestämmelserna i den

för kammarrätten gällande instruktion skulle ega samma tjenstgöringsskyldighet

och befogenhet som kammarrättsråd, förordnats att tjenstgöra,

den ena under hela året 1899 och den andra tills vidare under

året samt de öfrige två likaledes tills vidare under tiden från och

med den 1 februari till och med den 15 juni samt från och med den

16 september till och med den 31 december 1899, dels ock medgifvit,

att af anslaget till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd finge för

ofvanberörda tjenstgöring utgå till den för hela året adjungerade ledamoten,

hvilken vore notarie i embetsverket och hade att till sin vikarie

afstå de till notarietjensten hörande tjenstgöringspenningar, ersättning

med 2,250 kronor samt till de öfrige adjungerade ledamöterne, så länge

de tjenstgjorde, godtgörelse beräknad för den tills vidare under året förordnade

efter 4,550 kronor för år samt för en hvar af de öfrige efter

375 kronor för månad, att till vederbörande månadsvis utbetalas, äfvensom

att af anslaget till arfvoden åt extra biträden m. m. finge disponeras

3,600 kronor till arfvoden åt fyra amanuenser, 700 kronor till

ersättande af renskrifningskostnad och 400 kronor till flitpenningar.

Nu har kammarrätten i underdånig skrifvelse den 22 december

1898 anfört, att antalet oafgjorda mål å ledamöternas rotlar, hvilket

utgjorde 229 balanserade till år 1889, 299 till år 1890, 426 till år 1891,

500 till år 1892, 498 till år 1893, 676 till år 1894, 908 till år 1895,

1,113 till år 1896, 1,218 till år 1897 och 1,708 till år 1898, den 15

nyssnämnde december nedgått till 1,362. Oaktadt balansen sålunda

syntes vara i aftagande,^ansåge kammarrätten dock uppenbart vara, att

kammarrätten, för att kunna afarbeta densamma likasom för att derefter

kunna förekomma uppkomsten af ny balans, vore jemväl efter 1899 års

utgång i behof af ökadt antal ledamöter. Med^vidhållande af sin förut

uttalade uppfattning att nämnda behof ej kunde på tillfredsställande sätt

tillgodoses, med mindre antalet ordinarie ledamöter ökades, funne kammarrätten

sig derföre böra förnya sin i ofvanberörda skrifvelse den 29

oktober 1896 gjorda framställning; och bemstälde kammarrätten, för

den händelse att denna framställning icke vunne afseende, att, då behofvet

af förstärkta arbetskrafter syntes särdeles trängande, de anordningar

för bebofvets ^afhjelpande, som träffats för åren 1898 och 1899,

måtte jemväl efter sistnämnda års utgång få fortfara.

Ehuru jag anser önskvärdt, att i en domstol som kammarrätten

ledamöterna äro å ordinarie stat anstälda, finner jag mig dock för närvarande

icke böra göra någon hemställan i sådant syfte, utan tillstyrker,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufyudtiteln. 133

zti-.x

att Eders Kongl. Maj:t ville i öfverensstämmelse med sin tilljnästlidet

års Riksdag gjorda framställning föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 uppföra dels till arfvoden åt adjungerade

kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden

åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700 kronor

eller tillsammans 17,500 kronor.

Påbyggnad å det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i den till 1897 års Riksdag aflåtna

nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1898 bevilja ett anslag af 113,730

kronor till bestridande af kostnaden för tillbyggnad af det staten tillhöriga,

åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm,

förklarade Riksdagen, med förmälan att Riksdagen inhemtat, att förutom

den utvidgning af telegrafverkets lokaler i omförmälda hus, som

lämpligen syntes kunna vinnas genom ifrågavarande tillbyggnad, tillfälle

funnes att genom ytterligare byggnadsföretag å samma hus bereda så

stort utrymme, att telegrafverkets behof i detta afseende kunde antagas

varda för de närmaste tjugu åren tillgodosedt, att Riksdagen med hänsyn

härtill funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning.

Med tillkännagifvande att den tillbyggnad af omförmälda, åt telegrafverket

upplåtna hus, hvartill medel sålunda anvisats, under nästlidet

år afslutats^och att den derstädes inrymda nya telefonsalen under innevarande

år komme att tagas i bruk, har telegrafstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 15 november 1898 gjort framställning om anvisande af

medel för beredande åt telegrafverket af det ökade utrymme, hvaraf

verket ännu vore i behof.

Detta ökade utrymme har telegrafstyrelsen ansett kunna vinnas,

såsom af Riksdagen antydts, genom ytterligare utvidgning af ifrågavarande

hus, på det sätt att en våning påbygdes det gamla huset åt

Skeppsbron och Slottsbacken; och har styrelsen för den skull gått i författning

om uppgörande af ritningar till sådan påbyggnad, hvarjemte

styrelsen låtit verkställa beräkningar angående kostnaderna för den

ifrågasatta påbyggnadens utförande.

[13.]

Påbyggnad

å det åt telegrafverket

upplåtna hus

vid Skeppsbron

i Stockholm.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Sjunde hnfvudtiteln.

Under erinran att enligt det ursprungliga förslaget till den nu

färdiga nya tillbyggnaden våningen tre trappor upp i samma tillbyggnad

skulle inrymma dels en större lokaltelefonsal, dels ock ett särskilt

undersökningsrum, men att, då ökadt utrymme i telefonsalen funnits

nödigt, plats för det särskilda undersökningsrummct icke kunnat der

beredas, har telegrafstyrelsen anfört, att det för telegrafverket nu erforderliga

ökade utrymme skulle kunna genom den föreslagna påbyggnaden

och vidtagande i sammanhang dermed af vissa förändrade anordningar

i det gamla huset beredas på följande sätt.

Bredvid den nya lokaltelefonsalen i våningen tre trappor upp i

den nya tillbyggnaden vore i det gamla huset belägen en annan telefonsal,

hvilken redan nu användes för lokaltrafiken. Denna sistnämnda

sal borde sammanslås med den nya stora telefonsalen genom borttagande

af mellanliggande vägg och takets höjande. De nuvarande till

omkoppling och toalett begagnade rummen i det gamla huset skulle

sammanslås till ett och taket höjas för att i det sålunda erhållna rummet

få en välbehöflig lokal uteslutande för omkopplingen. Det andra

för närvarande till lokaltelefoneringen jemväl använda rummet skulle

med bibehållen höjd användas till undersöknings- och instrumentrum

samt det till interurbanrum nu disponerade rum, som vore för ändamålet

alldeles otillräckligt, sammanslås med två smärre afklädningsrum

till ett enda stort sådant. Öfver dessa två nya rum, undersökningsoch

instrumentrummen samt afklädningsrummet, äfvensom de näst derintill

belägna, föreståndarinnans rum och vaktrummet, hvilka skulle

bibehållas oförändrade, skulle till hela den höjd nybyggnaden medgåfve

inredas den nya interurbansalen, hvilken således komme att utgöra en

enda stor och ändamålsenlig vinkelsal åt Skeppsbron och Slottsbacken.

Slutligen skulle vinden användas till afklädnings- och toalettrum.

Enligt kostnadsberäkningarna har af telegrafstyrelsen för sjelfva

byggnadsarbetet upptagits ett belopp af 26,000 kronor, för anordnande

af värmeledning 3,500 kronor och för inledning af elektriskt ljus utan

armatur och yttre ledningar 1,200 kronor, eller sammanlagdt ett belopp

af 30,700 kronor. ''

I sin år 1897 gjorda framställning om tillbyggnad af berörda, åt

telegrafverket upplåtna hus förklarade styrelsen, att det derför erforderliga

belopp icke kunde af telegrafverkets medel, vare sig förskottsmedel

eller upplånta medel, disponeras, helst ett minst lika stort belopp

åtginge för den del af inredningen af den nya telefonstationen, som

genast måste fullbordas. Af enahanda skäl har styrelsen i sin förevarande

underdåniga skrifvelse hemstält om aflåtande af nådig proposi
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvusltiteln. 135

tion till Riksdagen för beredande af erforderliga medel till bestridande

af kostnaderna för den nu ifrågasatta påbyggnaden å samma hus.

I infordradt underdånigt utlåtande har öfverintendentsembetet anmält,

att embetet vid granskning af de genom telegrafstyrelsens försorg

uppgjorda ritningar till omförmälda byggnadsarbete icke funnit anledning

till anmärkning mot desamma och att de upprättade kostnadsberäkningarna

icke från embetets sida föranledt andra erinringar, än att

till dessas slutsumma ......................................................... kronor 30,700: —

lämpligen syntes böra läggas följande belopp, nemligen

:

för isolering mot kyla på de betonhvalf, som skulle

uppbära vindsgolfvet, ............................................... „ 1,000: —

för oförutsedda utgifter utöfver det i sådant afseende

allt för knappt upptagna belopp af 960 kronor „ 2,300: —

till följd hvaraf kostnaden borde antagas komma att

uppgå till .................................................................... kronor 34,000: —

Slutligen har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 27

december 1898 meddelat, att, enligt hvad öfverintendentsembetet hos

styrelsen anmält, af det af 1897 års Riksdag till bestridande af kostnaden

för tillbyggnad å ifrågavarande, åt telegrafverket upplåtna hus på

extra stat för år 1898 beviljade anslag af 113,730 kronor återstode obegagnadt

ett belopp af 11,036 kronor 27 öre; och har telegrafstyrelsen

hemstält, att af sistnämnda belopp 4,000 kronor måtte afsättas för inrättande

af en i kostnadsförslaget rörande tillbyggnaden upptagen, men

ännu icke insatt ångpanna samt att återstående 7,036 kronor 27 öre

måtte användas för att minska det anslag, som erfordrades för den nu

föreslagna påbyggnaden å telegrafverkets hus.

Lika med telegrafstyrelsen anser jag, att till bestridande af kostnaden

för den nu föreslagna påbyggnaden å telegrafverkets hus bör i

första rummet användas hvad som återstår af förenämnda, af 1897 års

Riksdag beviljade extra anslag, utgörande, efter afdrag af kostnaden för

omförmälda ångpanna, 7,036 kronor 27 öre. Det anslag, som härutöfver

erfordras för berörda påbyggnad, utgör således 26,963 kronor 73 öre

eller i rundt tal 27,000 kronor.

Åberopande hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, jemte medgifvande att till bestridande af kostnaden för påbyggnad

af det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stock
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

[14.]

Anläggning

af en ny

tclegrafkabel

mellan Sverige

och Tyskland.

136 Sjunde hufrudtiteln.

holm må användas det belopp, 7,036 kronor 27 öre, som qvarstår

odisponeradt af det af Riksdagen på extra stat för år 1898 för tillbyggnad

å samma hus beviljade anslag, 113,730 kronor, för betäckande

af det för nu ifrågavarande påbyggnad härutöfver erforderliga kostnadsbeloppet

på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 27,000 kronor.

Anläggning af en ny telegrafkabel mellan Sverige och Tyskland.

Med förmälan att under slutet af år 1897 fel uppstått å den

mellan Sverige och Tyskland nedlagda telegrafkabeln samt att vid den

undersökning, som för afhjelpandet af felet verkstäldes, visat sig, att

kabeln i dess helhet befann sig i så dåligt skick, att den icke vidare

erbjöd den säkerhet för den telegrafiska förbindelsen mellan de båda

länderna, som af densamma kräfdes, anhöll telegrafstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 22 mars 1898, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till

då församlade Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande på extra

stat för år 1899 af ett anslag af 216,000 kronor för bestridande af de

på Sveriges andel belöpande kostnaderna för anbringandet af en fyrtrådig

telegrafkabel mellan Sveriges kust i närheten af Trelleborg och

lämplig plats på ön Riigen. Vid föredragning den 22 april 1898 af

styrelsens berörda hemställan fann emellertid Eders Kongl. Maj:t, med

afseende å den korta tid, som kunde antagas återstå för Riksdagens

sammanträde, icke skäl att då hos Riksdagen göra framställning om

anvisande åt medel för anbringande af ifrågavarande telegrafkabel.

I sin berörda underdåniga skrifvelse omnämnde tegrafstyrelsen till

en början, att genom telegrafkonventionen den 29 oktober 1864 angående

anläggandet af en direkt telegrafledning mellan Sverige och Preussen

bestämmelser träffats om nedläggandet af den dåvarande kabeln mellan

norra kusten af Riigen och södra kusten af Sverige.

Enligt dessa bestämmelser skulle kabelns anskaffande och nedläggning

ombesörjas af svenska telegrafstyrelsen efter föregående aftal

med den preussiska samt kostnaderna för kabelns'' förfärdigande äfvensom

för densammas nedläggning och underhåll bestridas af begge staterna

till hälften hvardera. Telegrafstyrelsen ålåge ock, jemlikt samma

konvention, att draga försorg om kabelns vidmagthållande i tjenstbar!

skick och i synnerhet om skyndsamt afhjelpande af hinder och afbrott

derå. Dessa bestämmelser blefvo sedermera i tillämpliga delar upptagna

i den nu gällande telegraföfvesenskommelsen mellan Sverige och Tyskland

den 18 och 28 december 1876.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 137

Vidare anförde styrelsen, att ifrågavarande kabel, som utlades år

1865 och således vore öfver trettio år gammal, under dessa år flera

gånger blifvit skadad, dervid den största skadan tillfogades densamma

under 1870 års krig mellan Tyskland och Frankrike, under hvilket krig

kabeln afhöggs och de båda kabeldelarne släpades ur sitt läge, hvarje

del åt olika håll. Till följd deraf hade kabeln icke kunnat sedermera

återföras i sitt ursprungliga läge. År 1886 sprang kabeln sönder i

närheten af Riigens kust och måste repareras genom inskarfning af ett

nytt -kabelstycke af tre kilometers längd. Det fel, som senast inträffat

å en af ledningstrådarne, hade ännu icke kunnat afhjelpas, enär detsamma

befunne sig på ett djup af omkring 30 meter och på ett afstånd af 37

kilometer från svenska kusten samt kabelns tillstånd i öfrigt vore så

dåligt, att man ej utan synnerligen stor risk kunde vintertiden upptaga

densamma. Skulle nemligen under arbetet uppstå hårdt väder, vore fara

för handen, att hela kabeln rycktes af.

Efter den i anledning af detta kabelafbrott verkstälda undersökning

och den noggranna pröfning, kabelns dåvarande tillstånd i sammanhang

dermed underkastades, hade, såsom styrelsen förmälde, så väl den svenska

som den tyska telegrafförvaltningen kommit till den åsigt, att behofvet

oafvisligen kräfde, att med det allra snaraste en ny telegrafkabel nedlades

mellan Sverige och Tyskland. Den nu befintliga kabelns synnerligen osäkra

beskaffenhet i dess helhet utsatte nemligen den af kabeln beroende

telegrafkorrespondensen när som helst för faran af betänkliga rubbningar

och afbrott, och genom upprepade och dyrbara reparationer kunde icke

numera vinnas någon tillförlitlig och varaktig förbättring af kabeln.

Beträffande den korrespondens, som förmedlades genom ifrågavarande

kabel, omnämnde styrelsen, att det vore icke blott befordringen af de

direkt mellan Sverige och Tyskland utvexlade telegrammen, som vore

beroende af kabeln, utan samma förhållande egde äfven rum med Sveriges

telegramvexling med alla de länder, som vore belägna så, att

Sveriges korrespondens till dem måste gå genom Tyskland, såsom Österrike,

Ungern, Schweiz, Italien, Turkiet, Grekland m. fl. länder.

Under de förberedande underhandlingarna hade båda telegrafförvaltningarna

varit eniga äfven derutinnan, att den nya kabeln borde

göras något olika den förutvarande. Denna sistnämnda innehöll, efter

hvad styrelsen anförde, tre ledningstrådar, af hvilka två vore förenade

med ledningar till Hamburg från Stockholm och från Göteborg samt

den tredje med ledning från Malmö till Berlin. Efter att förut alla

mellan Sverige och Tyskland samt via Tyskland gående telegrammer

omtelegraferats i Malmö, skedde nemligen sedan år 1896 telegrafering

Bih. till Riksd Prof. 1899. 1 Sami. 1 ''Afd. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Sjunde hufvudtiteln.

direkt mellan, å ena sidan, så väl Stockholm som Göteborg och, å den

andra, Hamburg. Emellertid hade telegrafförvaltningarna, med hänsyn

till den under de trettio senaste åren betydligt ökade korrespondensens

kraf på lättare förbindelser, ansett af nöden, att den nya kabeln erbölle

fyra ledningar eller således en mer än den förutvarande kabeln. Enär

hafsbottnen vid kabelns tyska landningsplats Arcona visat sig vara

olämplig för dess bestånd, hade förvaltningarna äfven enats derom, att

kabeln borde tagas i land på annat, något sydligare ställe på ön Riigen.

Äfven om härigenom kabellängden blefve något ökad, skulle dock, enligt

styrelsens åsigt, kostnaden derför motvägas af dess större hållbarhet

med dermed följande minskning i både underhållskostnader och fara för

afbrott.

I underdånig skrifvelse den 11 november nästlidet år bar telegrafstyrelsen

ånyo gjort framställning om anvisande af medel för ifrågavarande

ändamål.

Styrelsen meddelar nu, att de båda telegrafförvaltningarnas i styrelsens

förberörda underdåniga skrifvelse omförmälda åsigt om den

gamla telegrafkabelns dåliga beskaffenhet och otillförlitlighet såsom

telegrafisk förbindelse mellan Sverige och Tyskland under loppet af

nästlidet år af erfarenheten ytterligare bekräftats, så att korrespondensen

mellan Malmö och Berlin under någon tid af året måst befordras öfver

Stockholm. Detta hade naturligtvis utom ökade kostnader och tidsspillan

medfört stora svårigheter för den öfriga Stockbolmskorrespondensen

på Tyskland. Då beliofvet alltså oafvisligen kräfde, att med det

allra snaraste en ny telegrafkabel nedlades mellan de båda länderna,

lät tyska telegrafförvaltningen, som ansåg att dermed ej längre kunde

anstå, efter förhandlingar med svenska telegrafstyrelsen vidtaga åtgärder

för anskaffande af en ny kabel; och har numera genom tyska telegrafförvaltningens

försorg blifvit nedlagd mellan svenska kusten och Riigen

en fyratrådig telegrafkabel, hvilken den 5 november 1898 tagits i

bruk för allmän trafik. Denna nya kabel utgår från Neu Mucran å

Riigen och är tagen i land vester om Trelleborg, hvarifrån den fortsätter

medelst luftledning direkt till Malmö. Den är 64 nautiska mil

lång och har med nedläggning kostat omkring 440,000 riksmark eller

omkring 396,000 kronor. Enligt konventionen angående anläggandet

af den gamla kabeln hafva kostnaderna för densammas förfärdigande

och nedläggning bestridts af begge staterna till hälften hvardera, likasom

äfven kostnaderna för underhållet af kabeln, som sålunda tillhörde båda

länderna gemensamt, skulle efter samma grund fördelas. Den nya kabelns

anskaffande och nedläggning bar af tyska telegrafförvaltningen ombesörjts

opaginerad Kontrollera mot PDF

189

Sjunde hufvudtiteln.

under samma förutsättning eller att kostnaderna derför skulle på nyssnämnda

sätt fördelas och den nya kabeln likasom den gamla utgöra

svenska och tyska telegrafförvaltningarnas gemensamma egendom. På

Sveriges »andel i kostnaden för kabelns anbringande skulle således belöpa

hälften af anläggningskostnaden eller omkring 198,000 kronor.

Härtill komma kostnaderna för två kilometer extra strandkabel, kabelhus

med inredning, kabelmärke, nödiga anslutningsledningar mellan kabelhuset

och telegrafnätets hufvudledningar i Malmö samt omkostnader vid

kabelns nedläggning med tillhopa omkring 22,000 kronor. Sammanlagda

beloppet af de utgifter, som af den nya kabelns anskaffande

föranledts, uppgår sålunda, hvad Sverige angår, till omkring 220,000

kronor.

Med tillkännagifvande att telegrafstyrelsen icke till sitt förfogande

egde några medel till betäckande af ifrågavarande kostnader och att

det öfverskott af telegrafinkomster, som kunde komma att uppstå,

måste, på sätt äfven redan tagits i beräkning, användas för utveckling

af telegrafverkets anläggningar inom landet för att, såvidt möjligt vore,

hålla dessa i jemnhöjd med nutidens fordringar, bar telegrafstyrelsen

hemstält, att medel till bestridande af ifrågavarande kostnader måtte

beredas genom anvisande för år 1900 af ett extra anslag för ändamålet.

Då den nya kabelns anbringande varit af behofvet oafvisligen

påkalladt, måste naturligen svenska staten med den tyska deltaga i

kostnaden för kabelns anskaffande och nedläggning. Fördelningen af

denna kostnad mellan Sverige och Tyskland synes mig, såsom af tyska

telegrafförvaltningen jemväl förutsatts, böra ske efter enahanda grund

som fördelningen af kostnaderna för den gamla kabeln, eller så att

halfva kostnaden bestrides af bvartdera landet. Det lärer alltså befinnas

nödvändigt att bereda tillgång till bestridande af så väl den på Sverige

belöpande andelen i sagda kostnad som äfven de öfriga utgifter, hvilka,

på sätt nyss nämnts, föranledts af den nya kabelns anläggning och

förbindande med det svenska telegrafnätet. Vid''det af telegrafstyrelsen

upplysta förhållande att härtill erforderliga medel icke kunna af möjligen

uppstående öfverskottsmedel å telegrafinkomsten påräknas hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för bestridande af de på Sveriges del belöpande kostnaderna

för anbringandet af den genom tyska telegrafförvaltningens försorg

mellan Sveriges kust och Neu Mucran på Riigen nedlagda nya telegrafkabel

äfvensom de i anledning af kabelns nedläggning och förbindande

med svenska telegrafnätet föranledda utgifter bevilja ett extra anslag

för år 1900 af 220,000 kronor.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Sjunde hufvudtiteln.

Anläggning af telefonledningar. •

[15:J Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning

''ttiefonied- beviljade 1897 års Riksdag för anläggning af telefonledningar från

nmgar. Svinesu&d till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm

till Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala

ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att utgå under tre år.

Af berörda anslag anvisades för år 1898 395,000 kronor för anläggning

af telefonledningarna Stockholm—Göteborg och Hernösand—

Piteå samt för år 1899 327,000 kronor för anläggning af telefonledningarna

Svinesund—Malmö och Haparanda—Pajala.

I underdånig skrifvelse den 15 november nästlidet år har telegrafstyrelsen

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

nådig framställning om anvisande för år 1900 af återstoden af ifrågavarande

anslag, eller 369,000 kronor, att användas för anläggning af

telefonledningen Stockholm—Malmö.

Vidare har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 15 november

1898, med förmälan att antalet samtal å de interurbana telefonledningarna

under de senaste åren i så väsentlig grad ökats, att de befintliga

ledningarna redan under någon tid varit otillräckliga för allmänhetens

samtalsbehof, gjort framställning om anvisande af medel för

genomförande af en af styrelsen uppgjord plan för en systematisk utvidgning

af rikstelefonnätet under de närmaste åren.

Vid framläggande af denna plan har styrelsen till en början erinrat,

huru det nuvarande interurbana telefonnätet tillkommit.

Den första verkligt interurbana linien kom till stånd genom uppläggande

af en direkt och indirekt ledning mellan Stockholm och Göteborg,

hvartill Eders Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt bref den 4 maj 1888,

från handels- och sjöfartsfonden anvisade ett lån å högst 230,000 kronor.

Sedan på anmodan af chefen för finansdepartementet telegrafstyrelsen

afgifvit underdånigt förslag rörande anläggning genom telegrafverkets

försorg af ytterligare telefonförbindelser mellan landets vigtigare städer,

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Sjundo hufvudtiteln.

blef af 1889 års Riksdag, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, anvisadt

ett extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem år, till

anläggning af följande förbindelselinier: Stockholm—Nyköping—Norrköping—Linköping—Vexiö—Malmö

med utgrening till Jönköping, Stockholm—Upsala—Gefle—Söderhamn—Hudiksvall—Sundsvall—Hernösand

med utgrening till Sollefteå, Göteborg—Varberg—Halmstad—Helsingborg—Malmö,

Göteborg—Borås—Jönköping samt Göteborg—Venersborg—Uddevalla.

Derigenom hade staten på telefonväsendets område

öfvertagit. en uppgift, hvars fyllande afsåg att genom dess försorgbringa

till stånd ett hela landet omfattande telefonnät. För ett snabbare

fullföljande af detta mål anvisades under den femårsperiod, för hvilken

nyssnämnda anslag afsetts, dessutom särskilda anslag för utförande af

vissa ytterligare interurbana telefonledningar, som kunde anses vara

af mera framstående vigt. Så blefvo till linierna Piteå—Haparanda,

Örebro—Norska riksgränsen och Uddevalla—Strömstad af 1891 års

Riksdag anvisade tillhopa 116,000 kronor, till linierna Stockholm—

Örebro, Stockholm—Norrköping—Linköping, Malmö—-Christianstad och

Göteborg—Varekil—Lysekil anslogos af 1892 års Riksdag tillhopa

206,450 kronor, till teiefonlinierna Malmö—Hildesborg, Norrköping—

Vestervik—Oskarshamn, Sundsvall—Östersund, Malmö—Helsingborg och

Varekil—Hättan anvisade 1893 års Riksdag tillsammans 134,600 kronor,

och år 1894 blef af Riksdagen anslaget ett belopp af 97,200 kronor för

anläggande af linierna Norrköping—Örebro och Stockholm—Sala—Norberg—Falun.

Slutligen hade 1897 års Riksdag beviljat ett extra anslag

af 1,091,000 kronor, att utgå under tre år, för anläggning af telefonledningar

från Svinesund till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från

Stockholm till Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till

Pajala. Summan af de anslag utan återbetalningsskyldighet, som hittills

beviljats till anläggning af interurbanledningar, uppginge således till

2,395,250 kronor. Af dessa medel hade telegrafstyrelsen med innevarande

år uppburit sammanlagdt 1,699,250 kronor. Ehuru med de

sålunda erhållna anslagsmedlen bekostats anläggningen af de stora

stamlinierna och en del öfriga större interurbana ledningar, samt de

vinst- och lånemedel, som telegrafstyrelsen haft till sitt förfogande, i

främsta rummet tagits i anspråk för anläggande och utvidgning af

lokalnät jemte till dessa hörande förbindelseledningar, hade telegrafstyrelsen

likväl måst under tiden, i den mån sistnämnda medel medgifvit,

med dessa bestrida jemväl uppläggandet af nya interurbanledningar

på de mest trafikerade linierna samt mellan orter, hvilkas behof

af telefonisk samfärdsel gjort sig särskildt märkbart.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Sjunde hufvudtiteln.

Af det sålunda anlagda interurbana rikstelefonnätets förbindelseledningar

vore omkring en sjettedel af deras längd, deribland de dyrbara

ledningarne af grof koppartråd, bekostad med anslagsmedel, under

det att den återstående delen jemte samtliga abonnentledningar utförts

med vinst- och lånemedel.

I fråga om behofvet af nya interurbana telefonledningar äfvensom

de hufvudsynpunkter, som telegrafstyrelsen ansett böra vara bestämmande

vid valet af de nya ledningarna, har styrelsen vidare anfört

följande.

Den samtalstrafik, som de interurbana ledningarna vore afsedda

att förmedla, hade under de senaste åren tillväxt i en grad, som knappast

kunnat förutses. Följden hade ock blifvit, att trots den jemförelsevis

stora snabbhet, hvarmed hela nätet kommit till stånd, redan nu

interurbanledningarna blifvit otillräckliga. För affärslifvet hade nemligen

en snabb och säker telefonisk samfärdsel blifvit ett oundgängligt

behof, och allmänheten hade allt mer och mer gjort sig beroende af

de fördelar, rikstelefonnätet i sådant afseende erbjudit. I hvilken grad

den interurbana telefonkorrespondensen under de senaste åren stegrats,

framginge deraf, att då antalet samtal å alla interurbanledningar under

år 1893 utgjorde 839,779, hade motsvarande siffra för år 1897 uppgått

till 2,147,610 och komme att för år 1898 öfverstiga 2,700,000. Ökningen

under de tio första månaderna af år 1898, jemförd med samma tid

år 1897, hade uppgått till 24,8 %. Under oktober månad samma år hade

antalet samtal med 28,5 * öfverstiga motsvarande antal under oktober

månad år 1897.

Att denna mer än tredubblade samtalsmängd hittills kunnat hopträngas

på de befintliga interurbanlinierna, ehuru dessa ej i samma

mån ökats, hade berott derpå, att allmänheten och telegrafverket mött

hvarandra i bemödandet att trots den stora trängseln å ledningarna

förminska svårigheterna att få tiden att räcka till för så många samtal

som möjligt. Allmänheten hade nemligen å sin sida vant sig att sjelf

hushålla med tiden, så att numera korrespondenterna med vida större

noggrannhet passade på den bestämda tidpunkten för samtalens anknytande

samt för öfrigt under samtalen inskränkte sina meddelanden

till det nödvändigaste. För telegrafstyrelsen åter hade uppmärksamheten

ständigt varit riktad på tillhandahållandet af allt snabbare betjening

samt träffandet af alla åtgärder, hvarigenom den minst tidsödande

samtalsanordning kunnat genomföras. I sådant afseende hade

å de mest belastade linierna telefonledningarna apterats för samtidig

telegrafering af samtalsbeställningarna, och derigenom hade kunnat åt

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Sjunde hufvudtiteln.

allmänheten inbesparas den tid, som förut åtgick för beställningarnas

framförande och korrespondenternas uppkallande. Genom dessa ömsesidiga

bemödanden hade å de större ledningarna kunnat under de

egentliga kontorstimmarna expedieras en samtalsmängd, som med beräkning

äfven af inkopplingstiden nedbragt samtalsperiodernas längd

under de berättigade tre minuterna. Detta omsorgsfulla tillvaratagande

af tiden medförde äfven den ekonomiska fördelen, att hvarje under

dessa timmar upptagen period representerade verkligen betalande tid.

För att bereda allmänheten äfven den fördelen att få vissa särskilt,

vigtiga samtal inom erforderlig tid utvexlade på de mest upptagna

linierna både från och med år 1896 införts så kallade ilsamtal, hvilka,

motsvarande iltelegrammen å telegraflinjerna, befordrades mot dubbel

afgift med företrädesrätt framför vanliga samtal.

Men äfven med dessa anordningar kunde man nu ej komma längre

i uttänjandet af de nuvarande ledningarnas befordringsförmåga. Erfarenheten

hade alltid visat, att i den mån man sökte att för trafikanterna

praktiskt och beqvämt ordna användandet af ett kommunikationsmedel,

i samma mån ökades också freqvensen. För telefonen gälde detta i

en särskilt hög grad. Det kunde med fullt fog sägas, att icke vid

något annat kommunikationsmedel ökning i freqvensen stode i så direkt

förhållande till beqvämlighet i anordningar samt ökad expeditionshastighet

och trafikförmåga. Det vore nemligen möjligheten att utan

dröjsmål komma i förbindelse med den person, med hvilken samtal

önskades, som oftast vore bestämmande för, huruvida samtalet uppfylde

sitt ändamål eller icke, och derigenom ytterst vore ensamt afgörande,

om samtalet alls komme till stånd. I enlighet härmed hade äfven rikstelefonväsendets

utveckling så väl i anseende till nätets utvidgning som

expeditionshastighetens uppdrifvande framkallat ett ännu större behof

än det, som man med sina åtgärder derutinnan beräknat att kunna

tillgodose. Antalet af de å interurbanledningarna faktiskt expedierade

samtalen betecknade nemligen, huru stort det än i förhållande till dessa

måste anses vara, ingalunda det förefintliga samtalsbehofvet. Huru

mycket detta öfverstege möjligheten att med nuvarande resurser möta

anspråken, derom vittnade den omständigheten, att å de mest upptagna

linierna dagligen ända till hälften af de begärda samtalen blefve antingen

vid beställningen nekade eller sedermera af de beställande inhiberade

på grund deraf, att de genom en nödtvungen väntan förfelade

sitt ändamål.

För att kunna få en riktig föreställning om, huru otillräckliga

rikstelefonens nuvarande ledningar vore för allmänhetens telefonbehof,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Sjunde liufvudtiteln.

måste man emellertid, utom denna kategori af samtal, som begärts,

men ej blifvit expedierade, medräkna äfven den mängd samtal, som

till följd af allmänhetens kännedom om de nuvarande ledningarnas

otillräcklighet ej ens blifvit begärda. En belysning öfver samma förhållande

lemnade äfven den snabba ökningen af ilsamtalen. Å flera

ledningar expedierades under vissa timmar af dagen icke andra samtal

än dylika, och på de mest anlitade långledningarna, från Stockholm

till Göteborg, till Malmö och till Norrland, hvilka ännu måste delvis

tagas i anspråk för samtal äfven från vissa mellanliggande orter, förekomme

under hela den egentliga kontorstiden klockan 10—2 på dagen

endast i undantagsfall ett vanligt samtal. Beträffande särskilt dessa

ledningar hade under år 1898 de från Stockholm förda ilsamtalens förhållande

till hela antalet under dagen expedierade samtal visat följande

procenttal:

till Göteborg 56 %,

till Malmö 44 % och

till Sundsvall och bortom belägna stationer 39 %.

Genom denna ilsamtalens snabba tillväxt hade ock deras ändamål,

tidsvinsten, till största delen förfelats och deras uppgift i de flesta

fall nedsjunkit till att utestänga eller försvåra möjligheten att erhålla

vanliga samtal.

Detta behof, hvars tillvaro det uppdrifna anlitandet af interurbanledningarna

nogsamt ådagalagt och som nu stigit till en grad, der

man med nuvarande resurser ej kunde möta detsamma, visade äfven den

tydligaste tendens att fortfarande alltjemt stiga. Klart vore, att rikstelefonnätets

utveckling måste, så vidt möjligt, hålla jemna steg med

de kraf, som ett ökadt begagnande stälde på detsamma. Tidningspressen

hade ock under den senaste tiden på olika håll gjort sig till

tolk för den korresponderande allmänhetens behof af förbättrade telefonförbindelser

mellan de lifligare affärscentra inom landet, för att näringslifvet

skulle erhålla det gagn, som behöfdes, hvarjemte framhållits,

hurusom staten derigenom skulle tillföras större inkomster af telefonanläggningen

i sin helhet. Från föreståndare för telegrafverkets stationer

hade till telegrafstyrelsen ingått och inginge alltjemt anmälningar om

klagomål från abonnenterna öfver den långa väntan på erhållande

af begärda interurbana samtal eller öfver omöjligheten att till vissa

orter ens erhålla något dylikt. Telegrafstyrelsen hade äfven fått mottaga

skriftliga ansökningar från representativa korporationer och enskilde

inom flera af de större samhällena, hvilka samtliga ansökningar

utmynnat i krafvet på flera telefonledningar. Telegrafstyrelsens egen

s. 145 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 145

uppfattning måste äfven vara densamma. Någon möjlighet att tillgodose

det redan nu hända behofvet, för att ej tala om den ökning deri, som,

efter vunnen erfarenhet att döma, ej torde uteblifva, funnes nemligen

icke på annan väg än genom att anlägga nya ledningar, dels jemte

de redan befintliga, dels direkt mellan orter, som för närvarande endast

medelbart öfver andra kunde komma i förbindelse med hvarandra.

Med hänsyn härtill hade telegrafstyrelsen utarbetat sin plan öfver

de anläggningar, som oundgängligen erfordrades för att den stora telefontrafiken

skulle kunna blifva systematiskt ordnad och det nuvarande

behofvet tillfredestäldt. Såsom af planen framginge, hade på några af

de större linierna antalet ledningar ökats samt på andra håll flera i

telefonhänseende vigtigare orter förbundits med direkta ledningar. För

att rationel, ordna telefontrafiken hade det nemligen blifvit nödvändigt

att indela landet i vissa samtalsdistrikt, hvart och ett med sin rangeringsstation,

öfver hvilken alla samtal till och från distriktets stationer

passerade. Dessa rangeringsstationer vore: Luleå, Umeå, Östersund,

Sundsvall, Falun, Gefle, Stockholm, Örebro, Carlstad, Göteborg, Sköfde,

Norrköping, Nässjö, Halmstad, Vexiö och Malmö. Hela gagnet af

denna anordning kunde emellertid icke göra sig gällande, förrän dessa

rangeringsstationer erhölle tillräckligt antal ledningar, så att de kunde

komma i förbindelse med hvarandra, helst och i så vidsträckt mån

som sig göra läte genom direkt ledning eller, der öfvergång måste

tagas öfver en ledning, som delades med annan station, genom förmånligast

möjligt »tidsindelad» ledning. Med de nuvarande otillräckliga

ledningarna hade en dylik anordning kunnat endast i högst ofullständig

grad genomföras. För att emellertid hvarje rangeringsstation skulle

ega åtminstone någon tid till sitt förfogande för samtal mellan sin

stationsgrupp och de vigtigaste närbelägna andra grupperna hade tiden

för användandet af de förbindande ledningarna måst indelas så, att

densamma kunde af rangeringsstationerna disponeras under viss del af

hvarje eller, der ej ens detta låtit sig göra, hvarannan timme. Men

alltefter som den snabbt växande korrespondensen öfverbelastat ledningarna,

hade de bestämda, från början tillräckliga tiderna blifvit

för de olika stationsgrupperna mer och mer otillräckliga. Telefonnätets

alltjemt fortgående förgrening hade dessutom nödvändiggjort eu ytterligare

sönderstyckniDg af rangeringsstationernas tidsdelar, och de deraf

orsakade täta ombytena hade i sin ordning vållat en ganska aisevärd

och eljest onödig tidsförlust. Det vore med hänsyn tagen till undanrödjandet

af dessa högst förtyngande olägenheter och erhållandet i

Bih. till Biksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 19

opaginerad Kontrollera mot PDF

14ö Sjunde liufvudtiteln.

möjligaste mån af direkta ledningar åtminstone mellan de flesta närgränsande

rangeringsstationerna, som telegrafstyrelsen uppgjort sitt

förslag till anordnande af nya förbindelseledningar. Genom att flera

af rangeringsstationerna derjemte utgjorde större affärssamhällen vunnes

äfven den vigtiga fördelen, att dessa platser erliölle, utom den nuvarande

förbindelsen, direkt sådan till ett flertal orter, med hvilka eu beqväm

telefonisk samfärdsel ur affärssynpunkt vore af stor betydelse.

En andra uppgift, som för rikstelefonnätet i dess helhet icke vore

den minst vigtiga, hade de nya ledningarna att fylla derutinnan, att

de förkortade telefonvägarna mellan rikets olika delar, så att de för

närvarande nödvändiga, tidsödande och äfven i andra afseenden obeqväma

omvägarna till stor del komme att försvinna.

Dessutom vore de nya interurbanledningarna afsedda att vid behof

tjena såsom reservvägar mellan andra platser, då dessas normala vägar

af någon anledning, såsom t. ex. snöstormar, vore obrukbara. I sådana

fall vore det nemligen af stor vigt, att icke hvarje möjlighet till telefonförbindelse

mellan de af ett tillfälligt hinder berörda orterna vore

ohjelpligt utesluten. Styrelsen hade, med hänsyn till den häraf betingade

nödvändigheten af hela telefonsystemets anordnande såsom ett

nät, vid förslagets uppgörande äfven sträfvat efter att bereda tillfälle

till förbindelse mellan landets olika telefoncentra på så många skilda

vägar som möjligt.

I detta sammanhang har telegrafstyrelsen berört en för alla de

nya linierna gemensam teknisk detalj. Styrelsen meddelar nemligen,

att för alla linierna, äfven de relativt kortare, beräknats gröfre materiel,

motsvarande ledningsförmågan hos elektronisk koppartråd af minst

tre millimeters groflek. Tråddimensionen stode nemligen i ett visst

förhållande till det afstånd, hvarpå ett telefonsamtal kunde höras, så

att, ju längre afståndet vore, desto gröfre måste med samma material

tråden vara. På grund deraf hade också, allt efter som rikstelefonnätet

utvidgat sig och ledningarnas längd blifvit större, tråddimensionen

måst ökas, för att tråden skulle kunna tydligt öfverföra samtal äfven

mellan nätets längst från hvarandra belägna delar. Sedan numera

rikstelefonnätet utsträckts öfver hela landet, borde för att vinna bästa

möjliga taltydlighet ledningarna utföras med gröfre dimension, än hvad

till eu början med de relativt korta taldistanserna varit erforderligt.

Detta gälde äfven för de kortare linierna, ty ofta måste genom kombinering

af olika ledningar sådana kortare linier komma att utgöra

länkar i förbindelsevägen mellan vidt aflägsna orter, och för att detta

skulle kunna ske utan försämring af taltydligheten måste äfven en

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Sjunde hufvudtiteln.

sådan kortare linie ega tillräcklig tråddimension. I öfverensstämmelse

härmed hade äfven efter hand på de nya ledningar, som upplagts

med gröfre material, öfverförts långdistanssamtalen och derigenom de

äldre klenare ledningarna blifvit lediga för samtalsutvexlingen på

kortare håll.

Telegrafstyrelsen öfvergår härefter till frågan om kostnaden för

anläggningen af de föreslagna telefonledningarna. Denna kostnad har

styrelsen beräknat till ett sammanlagdt belopp af 2,994,000 kronor;

och har styrelsen ansett sig kunna, enligt de efter rikstelefonväsendets

tillkomst tillämpade grundsatser, påräkna att härtill erhålla anslag utan

återbetaluingsskyldighet. I sådant afseende har styrelsen erinrat, att,

såsom förut framhållits, vid de tillfällen, då anslag till anläggning af

telefonledningar ifrågakomma, den grundsats blifvit följd, att anläggning

och inköp af lokala telefonnät samt kortare förbindelselinier för dessa

näts förenande med de stora interurbana ledningarna bekostats af upplåga

medel och vinstmedel, medan deremot kostnaden för de större eller

af det mest påträngande behofvet betingade interurbana ledningarna

blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan återbetaluingsskyldighet.

Skulle vinst- och lånemedel till samma belopp, som styrelsen

under de senare åren fått disponera, användas jemväl till detta senare

slag af ledningar, skulle å ena sidan allmänhetens anspråk på utvidgning

af de lokala näten eller anläggning af nya nät ingalunda kunna

tillgodoses, medan å andra sidan de af det trängande behofvet betingade

nya interurbananläggningarna blefve betydligt fördröjda och endast så

småningom efter hand utförda. Att allmänhetens kraf i nyssnämnda

afseende svårligen kunde undanskjutas, framginge af den stora stegringen

i abonnentantalet, som uppdrifvit abonnentsiffran från 15,971 år

1893 till omkring 37,500 den 1 november 1898. Men utom dem,

åt hvilka lokalnät anlagts, gåfves det i nästan alla landsdelar invånarekretsar,

hvilkas anhållan om lokalnäts upprättande för närvarande

måste afslås i brist på medel. Belysande för ställningen härutinnan

och för den otålighet, hvarmed telefonnätets utbredande motsåges,

vore de till styrelsen ofta inkommande erbjudanden från olika orter

att räntefritt såsom förskott tillhandahålla styrelsen erforderliga medel

för att erhålla telefonanläggning tidigare, än hvad eljest, enligt det

med hänsyn till befintliga medel uppgjorda arbetsförslaget, kunnat

åstadkommas. Med den uppgift, staten åtagit sig genom anläggande

af rikstelefonnätet öfver hela landet, finge väl ock anses förenad en

viss skyldighet att låta alla invånare, som deraf vore i behof, komma

i åtnjutande af telefonens fördelar i alla de fall, der anläggningen

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Sjunde hufvndtiteln.

visade sig kunna utföras utan ekonomisk förlust för telegrafverket.

Att derföre af de sålunda redan nu för sitt ändamål otillräckliga vinstock

lånemedlen använda sådana belopp, som för nyanläggning af

interurbanledningar erfordrades, skulle innebära eu obillighet mot den

allmänhet, som ännu nödgades vänta på delaktighet af telefonsamfärdsel

med det öfriga landet.

Att åter belasta telegrafverket med ytterligare skuld i den grad,

som de ifrågasatta nyanläggningarna skulle kräfva, kunde telegrafstyrelsen

icke finna lämpligt. Telegrafverkets lånemedel vore redan

nu så stora, att de ej borde ökas i vidare mån, än hvad som behöfdes

för utvidgning af sjelfva nätets delar. Om nyanläggningarna skulle

utföras med ökade lånemedel, måste för öfrigt tanken på deras förräntande

och amorterande göra sig gällande vid valet af nya ledningar,

hvaraf åter följde, att kufvudändamålet eller telefonnätets rationel

utvidgande med hänsyn till de mest berättigade bebofven finge vika

för anläggandet af de mest inbringande ledningarna. Materialet i de

nu föreslagna ledningarna måste dessutom af skal, som redan anförts,

i allmänhet väljas med hänsyn till större ledningsförmåga, än förut varit

fallet. I stället för de gamla 2,5 och 3 millimeters ledningarna skulle

nemligen nu endast byggas 3 och 4,5 millimeters ledningar. Härigenom

både äfven anläggningskostnaden blifvit betydligt större och svårigheten

dermed ökats att inom den närmaste tiden förränta och amortera

det i ledningarna nedlagda kapitalet, ehuru styrelsen ej hyste tvifvel

derom, att äfven dessa anläggningar skulle i sinom tid visa samma

relativt gynsamma ekonomiska resultat som de hittills med anslag

bygda interurbanledningarna.

Styrelsen har i detta sammanhang lemnat några uppgifter angående

den inkomst, som dessa ledningar tillförde statsverket. Vid

tiden för början af rikstelefonnätets anläggning var uppfattningen den,

att någon afsevärd direkt behållning af trafiken å de långsträckta

ledningarna ej vore att förvänta, åtminstone under den första tiden.

Den begärlighet, hvarmed emellertid allmänheten skyndade att tillgodogöra

sig de nya kommunikationslederna, föranledde, att förhållandet snart

blef ett annat. Redan år 1893 kunde dåvarande chefen för finansdepartementet,

med hänvisning till inkomstsiffrorna för ledningarna

Stockholm—Göteborg och Stockholm—Malmö, förklara berättigadt det

antagandet, att, i mån som telefonväsendet hunne utveckla hela sin

betydelse för samfärdseln och å de förnämsta sträckningarna så många

ledningar anordnades, att de förmådde upptaga hela den trafik, som å

dem ville söka sig fram, äfven de interurbana ledningarna komme att

s. 149 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 149

visa sig som ett ekonomiskt fördelaktigt företag. Under år 1897 hade

bruttoinkomsten på de interurbaua ledningar, till bvilkas anläggning

anslag utan återbetalningsskyldighet, då till ett sammanlagdt belopp

af 1,304,250 kronor, beviljats, visat sig uppgå till 244,000 kronor.

Beräknades deraf för drift och underhåll 50 procent eller 122,000 kronor

samt 15 procent eller 36,600 kronor såsom ränta på delaktighet i de

använda 6tolplinierna, återstode en nettobebållning af 85,400 kronor,

hvilken summa utgjorde något öfver 6 procent af de anslagna medlen.

Det förut vidrörda, ganska betydliga antalet inhiberade och nekade

samtal gåfve stöd åt styrelsens öfvertygelse, att de nya anläggningar,

hvarom här vore fråga, skulle, äfven de, inom vederbörlig tid visa en

tillfredsställande procentsiffra. Äfven från statsekonomisk synpunkt

skulle ett afvikande från den härutinnan följda praxis vara oklokt, ty

ju snabbare de föreslagna, af det mest trängande behof betingade

ledningarna komme till stånd, desto förr erhölle statsverket inkomster

af dem och derigenom ökad afkastning af nätet såsom helhet betraktadt.

De interurbaua ledningar, telegrafstyrelsen med hänsyn till nu

framhållna synpunkter anser för närvarande vara oundgängligen behöfliga,

afse nedannämnda linier, till stöd för bvilkas anläggande

styrelsen anfört följande.

1.

Linien Stockholm,—Luleå.

Under nästlidet års höst hade förbindelsen mellan Hernösand och

Piteå samt mellanliggande större platser öppnats genom den nya

telefonledning mellan dessa städer, hvartill 1897 års Riksdag beviljat

anslag. Såsom i den nådiga propositionen i ämnet omnämndes, förutsatte

denna de norrländska städernas telefoniska förening en direkt

ledning mellan Stockholm och öfre Norrland, för att denna landsdel

skulle kunna korrespondera med landets sydligare delar. Tidpunkten

att sätta Norrland i telefonförbindelse med det öfriga Sverige vore

enligt telegrafstyrelsens åsigt nu otvifvelaktigt inne och syntes, efter

öppnandet af den nya ledningen Hernösand—Piteå, icke kunna vidare

framskjutas.

Den föreslagna ledningen måste på grund af sin längd, som utgjorde

ej mindre än 1,180 kilometer, byggas med tråddimension, som

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Sjunde hufvudtiteln.

i likhet med de genomgående ledningarna Stockholm—Malmö och

Stockholm - Göteborg i fråga om ledningsförmåga motsvarade eu koppartråd

af 4,5 millimeters diameter.

Styrelsen ansåge, att nu ifrågavarande ledning borde i likhet med

de jemväl föreslagna ledningarna Stockholm—Sundsvall och Stockholm

— Söderhamn så mycket som möjligt dragas inuti landet längs statsbanan,

för att derigenom måtte erhållas två skilda telefonvägar till öfre

Sverige och den under alla förhållanden möjligast säkra förbindelse

vinnas.

Ledningen, som skulle intagas på lämpliga platser och uteslutande

användas för korrespondensen norr om Sundsvall, vore beräknad att

kosta 672,000 kronor.

2.

Linien Luleå—Gellivare.

I samma mån som malmindustrien vid Gellivare utvecklats, hade

behofvet af eu telefonledning från dessa malmfält till utskeppningsorten

Luleå gjort sig mer och mer känbart. Framställningar om anläggande

af en sådan hade ock flera gånger inkommit, ehuru telegrafstyrelsen

hittills af brist på medel icke kunnat tillmötesgå desamma. Sedan

emellertid nämnda industris utveckling på sista tiden tagit ett ännu

betydligare steg framåt och telegrafverket anlagt telefonnät i så väl

Gellivare som Malmberget, ansåge telegrafstyrelsen en direkt ledning

mellan Luleå och Gellivare, hvilka orter vore af hvarandra särskilt

beroende, numera icke längre kunna utan stor svårighet undvaras, och

hade styrelsen derföre upptagit densamma i sitt förslag.

Ledningen skulle, efter styrelsens beräkning, kunna byggas för

83,000 kronor.

3.

Linien Stockholm—Sundsvall.

Denna ledning vore afsedd att öfvertaga den trafik, som för närvarande

icke kunde befordras af brist på erforderligt antal ledningar,

och skulle således komma ej blott att utgöra den af behofvet betingade

s. 151 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 151

ytterligare förbindelsen mellan de bada ändstationerna Stockholm och

Sundsvall, utan ock att förmedla korrespondensen mellan, å ena sidan,

nedre Norrland och, å andra sidan, mellersta och sydligare Sverige.

Om den nya ledningen komme till stånd, skulle den nuvarande ledningen

blifva frigjord för befordrande af samtalen från Hernösand och

dess ådal med de stora stationerna Kramfors, Nyland och Sollefteå,

för hvilka samtal^för närvarande tillräcklig tid icke funnes. Dessutom

skulle den norska trafiken, hvilken den föreslagna ledningen mellan

Sundsvall och norska gränsen vore afsedd att upphämta, komma att

förmedlas på den uya Sundsvallsledningen söderut. Med hänsyn dertill

att ledningen äfven vore afsedd att tjenstgöra som transitoledning

ansåge telegrafstyrelsen, att densamma måste byggas af material, som

motsvarade ledningsförmågan hos 4,5 millimeters koppartråd. De ledningar,

som från Stockholm öfverförde samtalen till vestra och södra landsdelar,

vore nemligen endast 3 eller 2,5 millimeters koppartråd, och

erfarenheten hade visat, att dessas kombinering med den nuvarande 3

millimeters ledningen mellan Sundsvall och Stockholm på grund af ledningarnas

längd ej innebure nödig säkerhet för samtalens tillfredsställande

öfverföring. Liksom ledningen Stockholm—Luleå borde äfven

denna ledning så mycket som möjligt dragas inuti landet efter statens

jernvägar för att bilda en från den gamla skild telefonledning.

Den nya ledningen beräknades kosta 324,000 kronor.

4.

Linien Stockholm—Söderhamn.

Söderhamns lifliga affärssamhälle med kringliggande stora industriel

anläggningar egde med Stockholm och söder derom belägna

landsdelar förbindelse blott genom en indirekt, norrut från hufvudstaden

genom Upsala och Gefle dragen telefonledning, hvilken äfven ombesörjde

Hudiksvalls interurbana telefonförbindelse söderut samt Upsala

—Gefle-trafiken norrut. Ehuru efter erforderliga förbindelseliniers uppläggande

befriad från lokaltrafiken mellan grannstäderna, hade, enligt

hvad telegrafstyrelsen meddelade, denna ledning oupphörligen mer och

mer inkräktats af den ökade trafiken, så att den tidsindelning, som

måst införas, ej kunnat skänka Söderhamnstraffken mera än 27 minuter

i hvarje timme. Detta för en dylik ort högst otillfredsställande tillstånd,

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Sjunde hufnidtiteln.

till följd hvaraf för närvarande efter klockan 9 på morgonen i regel

icke något samtal kunde beställas med utsigt att blifva expedieradt

förrän fram på eftermiddagen, funne telegrafstyrelsen ej längre kunna

lemnas obeaktadt, helst öfver Söderhamn äfven skulle befordras all

trafik från det framåtgående Bollnäs med tillhörande område samt efter

ombyggandet af de-vidsträckta näten i södra Jernband och Herjeådalen

dessa likasom Ljusdal och underlydande stationer med sin utfartsväg

öfver Hudiksvall komme att göra ytterligare intrång på den nuvarande

enda ledningen till Stockholm.

Hudiksvall, som ej kunnat för sina samtal med Stockholm anvisas

längre tid än 12 minuter i timmen, skulle, sedan Söderhamn erhållit

egen ledning, vinna en välbehöflig ökning i sin samtalstid genom att

få disponera en del af Söderhamns tid på den nuvarande ledningen.

KostnadeD för den nya ledningen vore beräknad till 89,000 kronor.

5.

Linien Östersund—Storlien.

Under de senare åren hade utefter jernvägslinien mellan Östersund

och Storlien uppvuxit flera kurorter, vid hvilka antalet besökande

vore i ständigt stigande. Dessa orter besöktes till öfvervägande del

på grund af helsoskäl, och hade alltmer gjort sig gällande behofvet.

för kurgästerna och deras hemmavarande anförvandter att kunna sinsemellan

meddela sig med hvarandra med den snabbhet och omedelbarhet

telefonen erbjöde. Det enda medlet för åstadkommande af en

snabbare kommunikation, som för närvarande funnes att tillgå, vore

statsjernvägens för helt andra ändamål afsedda och äfven upptagna

telegrafledningar. Här funnes således ett behof att fylla, som ej blott

under sommaren gjorde sig gällande, utan äfven under den kalla årstiden

qvarstode. Flere kurgäster stannade nemligen qvar öfver vintern,

och dessutom hade rätt betydande samhällen och ej så få industriela

anläggningar uppstått vid de större jernvägsstationerna.

Eu ganska stor telegramvexling kunde äfven påräknas, hvarföre

telefonstationerna borde ordnas äfven för telegramexpedition.

Ledningen, som vore ämnad att intagas på de mest betydande

mellanplatserna, beräknades kosta 71,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde liufvudtiteln.

15B

6.

Linierna Hudiksvall—Sv eg och Sundsvall—Ragunda.

Sedan telegrafverket numera öfvertagit dels telefonnäten i Herjeådalen

och södra Jemtland, dels ock samtliga telefonnät längs Indalselfvens

flodområde, hade, efter hvad telegrafstyrelsen meddelade, arbetet

med dessa näts ombyggande till dubbeltrådiga tagit sin början, för att

de skulle kunna efter hand intagas i rikstelefonnätet. Båda dessa

telefonnätkomplex måste emellertid ega sin utfartsväg, och erfordrades

derföre dels en ledning mellan Sveg och Hudiksvall, dels ock en ledning

från Ragunda utefter elfven ned till Sundsvall.

Ifrågavarande två telefonledningar tillhörde visserligen det slag

af dylika ledningar, som hittills brukat byggas med vinst- eller lånemedel,

men deras jemförelsevis stora längd, Hudiksvall—Sveg 184 kilometer

och Sundsvall—Ragunda 90 kilometer, samt den erforderliga

grofleken hos materialet, som betingades af ledningarnas egenskap att

utgöra början till stora hufvudledningar, beräknades göra anläggningskostnaderna

så stora, att styrelsen ansåge sig böra hemställa om erhållande

af anslag till deras byggande, för att tidpunkten derför ej skulle

behöfva blifva beroende af tillgången på eljest disponibla medel. Ledningen

mellan Hudiksvall och Sveg komme att i sinom tid få sin fortsättning

öfver Hedeviken till Rörås i Norge och utgjorde således början

till en mellanriksledning öfver gränsen, och ledningen mellan Sundsvall

och Ragunda måste framdeles fortsättas inåt Jemtland för att förbinda

detta landskaps vidsträckta telefonnät med kusten.

Ledningarna beräknades kosta, linien Hudiksvall—Sveg 44,000 kronor

och linien Sundsvall—Ragunda 40,000 kronor.

7.

Linien Stockholm—Norberg.

Den år 1895 anlagda ledningen mellan Stockholm och Falun,

som då intogs i Norberg för att tills vidare förmedla jemväl bergslagens

öfver sistnämnda station framgående interurbantrafik, måste numera

ensam disponeras för sitt ändamål. Förutom den i Falun ej minst

genom öfvertagandet och ombyggandet af det enskilda telefonnätet

derstädes betydligt ökade abonnentkretsen toges nemligen denna ledBih.

till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Sjunde hufvudtiteln.

ning äfven i anspråk af det under år 1897 i Mora anordnade rikstelefonnätet

samt de under den närmaste tiden uppväxande näten i

Orsa, Rättvik, Leksand med flera orter, hvilka alla finge sin utfartsväg

öfver Falun. Å andra sidan hade äfven Norbergsnätet visat en afsevärd

ökning i abonnentantalet, och då förutom denna den affärslifliga bergslagen

äfven sådana orter som t. ex. Smedjebacken, Avesta, Garpenberg,

Hedemora, Engelsberg m. fl. egde sin förbindelse med hufvudstaden

öfver Norberg, kunde krafvet på en särskild ledning mellan sistnämnda

plats och Stockholm ej längre undanskjutas.

Kostnaden för denna ledning beräknades uppgå till 44,000 kronor.

8.

Linien Stockholm— Vesteräs.

För det betydliga antal samtal, uppgående till öfver 3,000 i månaden,

som för närvarande utvexlades mellan dessa städer, funnes

disponibla endast 27 minuter i timmen, tagna från tiderna för dels den

indirekta Gröteborgsledningen, dels en i Enköping och Kolbäck ingående

ledning. Hvarje samtal både således, då 10 timmars telefondag beräknades,

blifvit inskränkt till blott 2,7 minuter, inberäknadt kopplingstiden.

Någon möjlighet att upptaga flera samtal funnes derföre icke. Å andra

sidan både staten numera äfven öfvertagit och skulle med rikstelefonnätet

införlifva det enskilda nätet i Yesterås. För dessa nya abonnenter

och den motsedda stora mängden vexelstationer kring Vesterås, hvilka

gifvetvis beböfde telefonförbindelse med hufvudstaden, vore en ny direkt

ledning oumbärlig.

Kostnaden för densamma beräknades till 27,000 kronor.

9.

Linien Stockholm—Eskilstuna.

På den med Strengnäs och delvis äfven Arboga gemensamma

dubbelledningen, hvilken för Eskilstuna jemte underlydande talrika vexelstationer

disponerades endast 28 minuter i timmen, expedierades för

närvarande öfver 2,800 samtal i månaden, hvilket med 10 timmars

telefondag motsvarade icke fullt 3 minuter för hvarje samtal, kopplingstiden

inberäknad. Dessutom användes för en del samtal en år 1885

upplagd enkeltrådsledning, som likväl numera, utan att hiotsvara for
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvndtiteln. 155

dringarna på en tidsenlig telefonförbindelse, droge oskäligt dyra underhållskostnader.

För att kunna möta ökningen samtal på den nu helt

och hållet upptagna dubbelledningen och på samma gång utbyta den

otjenliga enkelledningen mot en tidsenlig och mindre underhållsdyr

förbindelse funne telegrafstyrelsen en ny dubbeltrådig ledning böra

anläggas utefter den nyligen bygda Norra Södermanlands jernväg.

Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 27,000 kronor.

10.

Linien Örebro—Carlstad.

Redan under år 1891 gjorde telegrafstyrelsen underdånig hemställan

om beredande af anslag till en ledning mellan dessa städer,

men Eders Kong]. Maj:t ansåg densamma då icke påkalla skyndsamt

utförande. Då telegrafstyrelsen nu återkomme med enahanda framställning,

anfördes af styrelsen till stöd härför, att telefonväsendets utveckling

i Vermland gjort en direkt ledning mellan dessa residensstäder,

som vore rangeringsstationer, till en oafvislig nödvändighet.

I sådant afseende meddelade telegrafstyrelsen, att den mellan

Örebro, Bofors, Christinehamn och Carlstad gående jerntrådsledningen,

som vore afsedd för lokaltrafiken mellan dessa ställen, deraf vore fullt

upptagen och för öfrigt ej ens kunde med fördel användas för samtal

mellan ändstationerna och således ännu mindre ingå såsom länk i interurbannätet.

För dessa samtal måste derföre anlitas den mellan Örebro

och norska gränsen upplagda och i Carlstad intagna ledningen, som

skulle förmedla, utom den svensk-norska korrespondensen, äfven samtalen

mellan Vermland och Stockholm och på hvars tid Örebro—Carlstadssamtalen

inkräktat med 6 minuter i timmen. Af den öfriga tiden

användes för den norska korrespondensen 20 minuter och för samtalen

mellan Carlstad och Stockholm 12 minuter. Men den ökade mellanrikstrafiken

fordrade längre tid, hvilket framginge deraf, att de norsksvenska

samtalen ökats till 11,918 år 1897 från 4,746 år 1894 och vore

stadda i rask tillväxt.

Hvad vidare beträffade korrespondensen på Stockholm från Carlstad

och deröfver från hela Vermland och Dalsland, funne styrelsen det

vara tydligt, att de härför anvisade 12 minuterna icke kunde vara tillräckliga.

Med den utförda och pågående ombyggnaden af de vermländska

näten till dubbeltrådiga ökades nästan dagligen behofvet af

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Sjunde hufvudtiteln.

telefonförbindelse med Stockholm från denna landsdel. Den nödvändiga

tiden åt hela denna korrespondens kunde ej beredas, förr än en utledning

mellan Carlstad och Örebro blifvit upplagd.

Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 31,000 kronor.

11.

Linien Örebro—Falun.

Den nuvarande, i de mellanliggande stationerna Borlänge, Smedjebacken,

Kopparberg och Lindesberg intagna ledningen mellan Kopparbergs

och Örebro grannläns residensstäder vore egentligen icke någon

förbindelse mellan dessa ändpunkter, utan endast en lokalledning för de

här angifna platserna, hvarföre den, såsom ej afsedd för samtal på längre

afstånd, äfven vore bygd af jerntråd. Residensstädernas behof af telefonsamfärdsel,

som mellan grannprovinser gifvetvis vore ganska stort, kunde

således ingalunda tillgodoses genom denna ursprungligen för ett annat

ändamål anlagda indirekta jernledning. Men dertill komme äfven det

missförhållandet, att af samma anledning korrespondensen från Falun

med kringliggande stationer söderut i landet för närvarande måste ledas

öfver Stockholm på linien Falun—Norberg—Stockholm i stället för den

naturligaste och kortaste vägen öfver Örebro. Med den häraf föranledda

olägenheten att de från hufvudstaden utgående, hårdt upptagna ledningarna

till stort men för hufvudstadskorrespondensen belamrades med

samtal, som rätteligen ej hörde dem till, vore äfven förenad den all

telefontrafik förtyngande oegentligheten, att vägen mellan Falun och

de i vestra och södra Sverige belägna stora telefoncentra i betydlig

mån förlängdes, t. ex. mellan Falun och Göteborg med ej mindre än

319 kilometer, till följd hvaraf svårigheten att få samtal till stånd och

hörda i sin ordning ökades. Den lifliga affärsförbindelsen mellan Falun

och Vermland, som nu till stor olägenhet måste ledas öfver Stockholm,

komme äfven och ej minst att draga fördel af denna nya för den samma

naturligare telefonväg öfver Örebro.

Den föreslagna nya ledningen komme äfven med all säkerhet att

i sinom tid fortsättas vidare norrut öfver Mora och Sveg till Östersund

och då bilda en i många hänseenden vigtig förbindelse inuti landet

mellan rikets mellersta och norra delar.

Ledningen beräknades kosta 46,000 kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

157

12.

Linien Örebro—Gefle—Söderhamn.

En direkt telefonledning mellan de båda rangeringsstationerna

Örebro och Gefle funne telegrafstyrelsen ingå som ett vigtigt led i det

systematiska ordnandet af rikstelefonnätet. Geflegruppens stationer med

de kommersiela intressen, som öfver Gefle sökte förbindelse med landets

sydvestra delar samt Småland och Blekinge, behöfde komma i omedelbaraste

förening med de stora indirekta ledningar, som vore afsedda att

från Örebro utgrena sig åt olika håll. Genom en direkt ledning mellan

Gefle och Örebro förkortades äfven den stora omvägen öfver Stockholm

till Göteborg med 138 kilometer, och de härifrån utgående hårdt belastade

ledningarna befriades från en korrespondens, som hade sin genaste

och naturligaste väg öfver andra sträckor. Styrelsen ansåge den föreslagna

nya ledningen böra framdragas till Söderhamn, enär denna stad,

såsom varande näst Gefle gruppens mest betydande affärsstad, borde

erhålla möjligast underlättade förbindelser med öfriga landsdelar.

Ledningen mellan Örebro och Söderhamn öfver Gefle skulle kosta

116,000 kronor.

13.

Linien Stockholm—Örebro.

Örebro, hvars betydelse såsom en af de vigtigaste rangeringsstationerna

måste växa med rikstelefonnätets utvidgning åt olika väderstreck,

hade äfven såsom stadssamhälle företett en särdeles snabb utveckling.

I afseende på telefonsamtalens mängd hade detta visat sig

genom dessas ökning, hvilken ökning uppgått till 50 procent eller från

omkring 4,000 i månaden under år 1896 till omkring 6,000 i månaden

under år 1898. Endast bristen på erforderliga ledningar hade hindrat

denna siffra att stiga ännu högre. För samtalsbehofvet medu Stockholm

funnes endast en direkt ledning, nemligen den år 1893 från Stockholm

anlagda bronsledningen, som likväl i första hand afsåges för Vermlandsoch

den norska korrespondensen och derföre för denna disponerades 40

minuter i timmen. Att den återstående tiden af 20 minuter i timmen

icke numera kunde tillgodose behofvet af telefonförbindelsen med Örebro

och andra deröfver gående samtal vore uppenbart. Visserligen hade

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Sjnnde hufvudtiteln.

Örebro tillgång äfven till den indirekta ledningen mellan Stockholm

och Göteborg, men denna ledning, som endast på sträckan öster om

Örebro inginge i både Vesterås och Kolbäck för dessa orters interurbankorrespondens,

vore så upptagen af andra orters samtal, att endast

en obetydlig del af tiden, 10 minuter i timmen, kunde disponeras för

örebrosamtalen.

Den föreslagna nya ledningen skulle kosta 54,000 kronor.

14.

Linien Örebro—Nässjö.

För förmedling af samtalen från och öfver Örebro till Östergötland

och söderut funnes blott en ledning, den år 1895 mellan Örebro

och Norrköping öfver Mjölby anlagda, hvilken derjemte tjenstgjorde

såsom mellanlänk i flere andra stationers interurbantrafik. Till följd

häraf vore det särdeles svårt att erhålla samtal å denna ledning, och i regel

vore det omöjligt att efter klockan 9 förmiddagen erhålla vanliga sådana.

Äfven ilsamtalen expedierades först efter flera timmars väntan. En direkt

ledning från Örebro till den stora rangeringsstationen i Nässjö vore

derföre enligt telegrafstyrelsens åsigt en af de vigtigaste af de föreslagna

och borde med det snaraste anläggas. En sådan ledning skulle i förening

med de föreslagna nya linierna från Nässjö till Malmö, Vexiö och

Halmstad uppehålla en telefonförbindelse mellan, å ena sidan, Nerike,

Vermland, Vestmanland, Dalarne och Gestrikland samt, å den andra

sidan, rikets sydligare provinser.

Den ifrågasatta ledningen beräknades kosta 50,000 kronor.

15.

Linien Örebro—Göteborg.

Genom anläggande af en direkt ledning mellan dessa ändpunkter,

hvaraf behofvet länge varit känbart, skulle för flera af våra vigtigaste

orter vinnas fördelar och undanrödjas olägenheter, som för närvarande

gjort sig särskildt gällande inom telefontrafiken. Den korrespondens,

som från och öfver Örebro sökte sig fram till Göteborg, hade hittills

måst med ganska stora ansträngningar tillgodoses genom hopplockande

af tider från flera olika ledningar, hvilkas ursprungliga ändamål derigenom

förryckts. Den indirekta Göteborgsledningen, ledningarna Göte
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 159

borg Carlstad och Örebro—Norska gränsen, hade fått afstå 12 å 16

minuters tid för att genom dessas kombinering bereda Göteborg tillfälle

till en i och för sig otillräcklig förbindelse med Örebro och deröfver

förmedlade stationer samt dessutom med Nora, Lindesberg, Kopparberg,

Arboga, Köping och Askersund. Men dessa ledningar behöfde numera

för sitt egentliga ändamål mer och mer användas. Carlstadsledningen

måste inom den allra närmaste framtiden odelad lemnas åt Göteborgskorrespondensen

på Vermland, och den indirekta Göteborgsledningen

måste vidga sina nu alldeles för knappt tillmätta tider åt korrespondensen

från och till Sköfde med kringliggande stationer, hvilken endast egde

halfva timmen för samtalen så väl med Göteborg som med Örebro, Stockholm,

Motala, Mjölby, Vadstena, Linköping m. fl. ställen.

En direkt linie Göteborg—Örebro innebure dessutom en minst lika

vigtig fördel i dess egenskap att bilda en af de oumbärligaste länkarne

i det stora interurbana rikstelefonnätet. Om de föreslagna ledningarna

mellan Örebro och Falun samt mellan Örebro och Söderhamn blefve

anlagda, skulle genom dem i förening med en ny linie Örebro—Göteborg

väglängden mellan, å ena sidan, vestkusten med dess hufvudort

Göteborg och, å andra sidan, Dalame jemte södra Norrland komma att

högst betydligt förkortas. Den nu nödvändiga omvägen öfver Stockholm

skulle då kunna undvikas och dessutom de från Stockholm utgrenande

hufvudliniema göras lediga för sina hufvudsakligaste ändamål. Betydelsen

af dessa nya ledningar i afseende på våglängdens förkortning framginge

deraf, att vägen mellan Falun och Göteborg skulle från 796 kilometer

förkortas till 477 kilometer, mellan Söderhamn och Göteborg från

752 kilometer till 614 kilometer samt mellan Göteborg och Gefle från

638 kilometer till 500 kilometer.

Ledningen mellan Örebro och Göteborg beräknades kosta 68,000

kronor.

16.

Linien Carlstad—Filipstad—Mora.

Sedan telefonnäten i Filipstad samt kringliggande bergslag numera

blifvit ombygda till dubbeltrådiga, borde de enligt telegrafstyrelsens åsigt

för att medföra åsyftadt gagn sättas i förbindelse, å ena sidan, med

Carlstad, med hvilken stad hela bergslagen egde en liflig affärsförbindelse

och hvaröfver telefonförbindelsen med Göteborg förmedlades,

samt, å andra sidan, med de betydande platserna utefter Mora—Venerns

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Sjunde hufvndtiteln.

jernväg i Dalarne, hvilket landskap till stor del försåge bergslagen med

dess träkolsbehof och hvars telefonnät efter hand komme att efter ombyggnad

intagas i rikstelefonnätet.

Dessutom komme denna ledning likasom andra kommunikationsmedel

i dessa trakter att tillföra de stora skogsafverkningsintressen, som

här intoge en förherskande plats, den största fördel.

Kostnaden för en ledning mellan Carlstad och Mora öfver Filipstad

beräknades till 106,000 kronor.

17.

Linien Mora—Bollnäs—Söderhamn.

Sedan den nya jernvägen mellan Mora och Bollnäs blifvit färdig,

kräfde de derigenom mellan Dalarne och Helsingland uppstående affärsförbindelserna

en jemn och säker telefonsamfärdsel. Genom den här

föreslagna ledningen skulle ock telefonnäten vid Mora, Orsa med flera

platser i öfre Dalarne, hvilka berördes af nämnda jernväg, erhålla sin

nödvändiga förbindelse med Bollnäs jemte kringliggande affärssamhällen

samt med ifrågavarande trakters utskeppningsort Söderhamn. Äfven här

hade den lifliga skogsafverkningen det största intresse af ändamålsenligt

ordnade telefonförhållanden.

Ledningen beräknades kosta 65,000 kronor.

18.

Linierna Stockholm—Norrköping och Stockholm—Nyköping.

Förbindelsen mellan Stockholm, å ena sidan, samt Norrköping med

hela Östergötland och norra Småland med dess hamnplatser, å den andra,

uppehölles för närvarande af två ledningar, af hvilka endast den ena

ginge direkt till Norrköping, under det att den andra äfven måst intagas

i Nyköping för att förmedla denna stads trafik. Vid sådant förhållande

hade samtalstrafiken blifvit otillfredsställande, och hade olägenheten

deraf varit föremål för upprepade klagomål och framställningar. Enligt

telegrafstyrelsens mening kunde det nuvarande tillståndet ej längre fortgå,

utan måste dels Nyköping med sina numera till 2,000 i månaden uppgående

samtal erhålla egen ledning, dels ock Norrköping ytterligare en

direkt förbindelse med hufvudstaden. Mellan Norrköping och hufvudstaden

egde nemligen rum en mycket liflig förbindelse,*-som ständigt

s. 161 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 161

utvecklades. Bankkontor, mäklare, kommissionärer och agenter af alla

slag på båda platserna kräfde en oupphörlig beröring sinsemellan. De

många och stora fabriksbolagen i Norrköping och omnejd egde i hufvudstaden

kontor, kommissionslager och försäljningslokaler, med hvilka

hufvudkontoren behöfde en jemn och säker telefonförbindelse, och de

större etablissementens chefer måste under sina täta och långa besök i

hufvudstaden stå i dylik förbindelse med sina underordnade.

De nya ledningarna beräknades kosta, linien Stockholm—Norrköping

44.000 kronor och linien Stockholm—Nyköping 29,000 kronor.

19.

Linierna Norrköping—Örebro och Norrköping—Nässjö.

Norrköpings förbindelser med Örebro och dess stationsgrupp vore

stadda i en ganska hastig utveckling. Men för den korrespondens, det

lifliga affärsutbytet medförde, hade ej kunnat anvisas längre tid än 16

minuter hvarannan timme å den öfver Mjölby och Motala gående ledningen,

hvilken dessutom skulle tillgodose dessa orters interurbantrafik.

För Norrköpingsområdets behof att öfver Nässjö komma vester- och

söderut hade ej heller den derför använda indirekta Mai möledningen

kunnat afstå mera än 14 minuter i timmen. En sådan anordning vore

uppenbarligen i högsta grad otillräcklig, och klagomål öfver densamma

hade ofta låtit sig afköra. När nu enligt styrelsens förslag de två

största och vigtigaste rangeringsstationerna Örebro och Nässjö skulle

erhålla erforderliga hufvudledningar åt olika håll för att lättare kunna

sammanföra de olika landsdelar, som mest kräfde förbindelser med hvarandra,

funne styrelsen det vara temligen sjelfkärt, att en så vigtig

affärsplats som Norrköping borde, då den derjemte vore grannrangeringsstation

till båda, i främsta rummet komma i omedelbar förbindelse med

landets förnämsta telefoncentra.

Ledningen mellan Norrköping och Örebro vore beräknad att kosta

33.000 kronor. Kostnaden för linien Norrköping—Nässjö uppginge till

40.000 kronor.

20.

Linien Norrköping—Göteborg.

Dessa två af vårt lands största affärscentra hade länge haft behof

af en direkt ledning för förmedlingen af d''et lifliga utby tet, som handelsoch

fabriksverksamheten å dessa orter medförde.

Bih. till Iliksd. Frat. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

21

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtitein.

Då dertill komme, att dessa begge orter vore rangeringsstationer,

Göteborg, förutom för södra Vestergötlaud, äfven för Bohuslän, Dalsland

och öfre Halland samt Norrköping för hela östra Sverige mellan Nyköping

och Nässjö, syntes betydelsen af den ifrågasatta förbindelseledningen

tydligen träda i dagen. Densamma komme att förena stora

områden af landets östra och vestra delar, hvilka hade behof af snabb

och möjligast direkt förbindelse med hvarandra.

Kostnaden för den nu föreslagna ledningen beräknades uppgå till

90,000 kronor.

21.

Linien Norrköping— Skof de.

Förbindelsen mellan Vestergötlands och Östergötlands betydande

telefonnät egde för närvarande rum på de stora omvägarna öfver Nässjö

och Örebro. Då de dervid använda ledningar ej vore afsedda för

denna trafik, kunde densamma på grund häraf ej heller erhålla den

snabbhet, som fordrades. För afhjelpande af denna oegentlighet ansåge

telegrafstyrelsen en direkt telefonledning böra anordnas genaste vägen

mellan de båda af Vettern skilda provinserna. Ledningen, som skulle

dragas mellan rangeringsstationerna Norrköping och Sköfde, skulle medelst

kabel öfvergå Vettern mellan lämplig punkt i närheten af Karlsborg och

motsatta stranden. Kabeln skulle innehålla två dubbelledningar, och

en af dessa skulle intagas i Karlsborg för att gifva denna plats en

särskildt med hänsyn till den lifliga kanaltrafiken önskvärd direkt förbindelse

med östra Sverige. För det stora interurbannätet skulle den

nya ledningen äfven blifva af stor betydelse såsom bildande en vigtig

reservlänk mellan östra och vestra Sverige.

Den nya ledningen hade beräknats kosta 75,000 kronor.

22.

Linien Linköping—Hultsfred.

En direkt telefonförbindelse från Linköping söderut till Hultsfred,

som utgjorde knutpunkten för de stora förbindelseledningarna till Vestervik,

Oskarshamn och Kalmar, hade länge varit af behofvet påkallad,

men dess anläggning hade uppskjutits, emedan man velat vänta, tills

den kunde framdragas utefter den ifrågasatta jernvägen Linköping—

s. 163 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 163

Vimmerby. Som denna jernväg nu syntes blifva en verklighet, borde

enligt telegrafstyrelsens åsigt telefonledningens byggande icke längre

uppskjutas, utan, så snart sig göra läte, bringas till stånd. Stora olägenheter,

som för närvarande tyngde telefonkorrespondensen, skulle derigenom

blifva afhjelpta. Då denna korrespondens nu måste ledas en

betydlig omväg antingen på ostkustledningen öfver Norrköping eller

ock öfver Nässjö, både den särdeles svårt att komma fram samt utgjorde

derjemte ett hinder för den korrespondens, som från eller öfver

dessa två orter egentligen skulle befordras.

Den nya ledningen vore beräknad kosta 48,000 kronor.

23.

Linierim Nässjö—Malmö och Nässjö—Vexiö—Carlshamn.

Likasom Örebro genom sitt läge bildade ett telefoncentrum för

mellersta delen af landet, intoge Nässjö samma plats inom det betydliga

ledningsnät, som i landets sydliga del utgrenade sig åt olika håll.

För hela den öfver Nässjö söderut gående korrespondensen funnes emellertid

för närvarande endast en enda ledning, nemligen den indirekta

ledningen mellan Stockholm och Malmö, hvilken söder om Nässjö inginge

både i Vexiö och i Hessleholm. Att denna enda ledning måste

vara otillräcklig för behofvet, funne telegrafstyrelsen vara påtagligt.

Af uttalanden från olika platser inom denna landsdel framginge äfven,

att ej ens hälften af de önskade samtalen kunde expedieras. Någon

annan väg kunde nu ej heller beredas telefontrafiken mellan södra

Sverige och de norr om Nässjö belägna provinserna, För att vinna

erforderlig bättring kräfdes uppläggning af två särskilda ledningar från

Nässjö, den ena till Malmö och den andra till Vexiö med fortsättning

till Carlshamn. Derigenom komme Nässjö i direkt förbindelse med

rangeringsstationerna söderut, hvilkas områden eller hela södra delen

af landet öfver Nässjö skulle sättas i omedelbar förbindelse med de

derifrån åt olika håll utgående direkta ledningarna till Stockholm, Norrköping,

Örebro, Jönköping, Sköfde och Göteborg. Vexiöledningens

fortsättning till Carlshamn betingades af nödvändigheten att direkt förbinda

denna stad jemte mellersta och sydliga delen af den föreslagna

ostkustlinien med sin rangeringsstation och derigenom för dess korrespondens

norrut undvika den nu nödvändiga stora omvägen öfver Carlskrona.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(34 Sjunde liufvudtiteln.

Efter styrelsens beräkning skulle ledningen Nässjö—Malmö kosta

64,000 kronor och ledningen Nässjö—Carlshamn 67,000 kronor.

24.

Linierna Halmstad—Nässjö och Halmstad—Vexiö.

Den söder om Göteborg belägna vestra delen af riket med städerna

Halmstad, Varberg, Falkenberg, Laholm och Engelholm jemte den dessa

kringliggande, välmående och af flera industriela anläggningar uppfylda

landsbygden stode för närvarande i telefonförbindelse med landets öfriga

delar endast förmedelst de öfver Göteborg och Malmö eller Hessleholin

gående ledningarna. De olägenheter i taltydlighet, som dylika omvägar

medförde, läge i öppen dag och hade dessutom, jemte svårigheten att

öfver dessa strängt anlitade stamledningar ens erhålla behöfliga telefonsamtal

med hufvudstaden eller mellerst a delen af riket, särskildt påpekats

i så väl en tidigare skrifvelse från handelsföreningen som äfven i senare

skrifvelse från stadsfullmägtige och enskilda abonnenter i den raskt

framåtgående, men hittills i telefonhänseende vanlottade handels- och

industristaden Halmstad, som egde många intressen att bevaka äfven

bortom sina grannstäder och alltmera blifvit hamnstad för stora delar

af östra Småland och sydliga Sverige. För att gifva Halland den tidsenliga

och beqväma telefonförbindelse med rikets öfriga provinser, hvaraf

den nu vore i saknad, men som den synnerligen väl behöfde, kräfdes enligt

telegrafstyrelsens åsigt anläggning af en telefonledning för korrespondensen

till Stockholm och mellersta Sverige mellan Halmstad och Nässjö

samt en dylik ledning mellan Halmstad och Vexiö för förbindelsen

österöfver. I Nässjö mötte ledningar från norr, Stockholm och

Örebro, samt öster, Vestervik och Oskarshamn, och i Vexiö mötte ledningar

från Kalmar, Carlskrona och, enligt styrelsens förslag, äfven

Carlshamn. Vägen till Stockholm skulle från Halmstad förkortas med

71 kilometer, och ledningslängden mellan vest- och ostkusterna skulle

reduceras till mindre än hälften.

Genom de nya ledningarna blefve derjemte de stora ledningarna

från Göteborg och Malmö befriade från Hallandskorrespondensen, och

kommunikationen mellan Göteborg och Helsingborg sinsemellan och med

kusten skulle undslippa det besvärande intrånget af Halmstadsområdets

interurbantrafik.

De föreslagna ledningarna beräknades kosta, linien Halmstad—

Nässjö 86,000 kronor och linien Halmstad—Vexiö 58,000 kronor.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln.

165

25.

Linien Borås— Varberg.

För Borås, som länge varit stadd i en ovanligt liflig utveckling i

ekonomiskt hänseende, hade behofvet af en direkt telefonledning till

Varberg sedan flera år varit kändt. Vid olika tidpunkter hade framställningar

inkommit med begäran om anläggning af eu direkt telefonledning

mellan dessa städer för att underlätta affärsförbindelsen dem

emellan.

Telefonkorrespondensen måste nemligen nu gå öfver Göteborg och

hade derföre icke kunnat nöjaktigt tillgodoses, på samma gång den sjelf

i sin ordning varit till hinder för den öfriga korrespondensen å de strängt

upptagna Göteborgsledningarna. Medel hade emellertid icke kunnat disponeras

för denna anläggning, men som behofvet deraf alltjemt växte,

ansåge telegrafstyrelsen dess uppläggande icke kunna utan olägenhet

vidare uppskjutas.

Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 31,000 kronor.

26.

Linien Göteborg—Skara.

Sedan de af telegrafverket öfvertagna, mycket omfattande telefonnäten

i Skara, Kinnekulle och Lidköping med underlydande vexelstationer

under år 1898 ombygts till dubbeltrådiga, måste dessa orter beredas

erforderlig telefonförbindelse med Göteborg, hvarmed denna del af Vestergötland

redan egde lifliga affärsförbindelser, hvilka utan tvifvel torde

komma att ökas, när den under byggnad varande jernvägen Göteborg—

Vara—Skara blifvit färdig. För att denna del af Vestergötland skulle

erhålla tillfredsställande telefonförbindelse med Göteborg borde enligt

telegrafstyrelsens mening en direkt ledning anläggas från Skara utefter

denna jernväg. Intill dess detta kunnat anordnas, måste korrespondensen

på Göteborg, vestkusten, Malmö och rikets sydligare delar dragas

öfver Sköfde. Härigenom uppstode stora svårigheter att komma fram,

på samma gång som ett högst olägligt intrång gjordes på de för den

nuvarande korrespondensen redan otillräckliga ledningarna.

Ledningen beräknades kosta 55,000 kronor.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Sjunde hufvudtiteln.

27.

Linien Oskarshamn— Ystad.

I telegrafstyrelsens förslag år 1888 hade äfven upptagits en ledning

längs ostkusten från Norrköping öfver Vestervik, Oskarshamn,

Kalmar, Carlskrona och Carlshamn till Christianstad. Medel till en sådan

ledning erhöllos emellertid ej vid 1889 års Riksdag, men år 1893 beviljades

anslag till en ledning från Norrköping öfver Vestervik till

Oskarshamn. Som numera alla vid östra kusten belägna orter af någon

betydenhet erhållit eller snarast erhölle rikstelefon, funne telegrafstyrelsen

fortsättningen af nämnda ledning till Ystad vara af behofvet högeligen

påkallad. Ledningen, som skulle komma att intagas i Kalmar, Carlskrona,

Carlshamn och Christianstad, vore afsedd att förmedla korrespondensen

mellan Smålands östra och södra delar, Blekinge och Skåne,

hvilka landskap sins emellan egde mycket lifliga förbindelser. I förening

med den föreslagna ledningen Carlshamn—Nässjö skulle den ock komma

att bilda en mycket vigtig länk i interurbannätet för dessa landsdelars

förbindelse med det öfriga landet.

För närvarande funnes icke någon sammanhängande telefonledning

längs sydöstra kusten, enär direkt förbindelse saknades så väl mellan

Kalmar och Carlshamn som mellan Christianstad och Ystad. Mellan de

båda förstnämnda orterna måste samtalen gå öfver Vexiö, en vägsträcka

på 239 kilometer, som af den nya ledningen skulle ersättas med en

längd af blott 90 kilometer, och från Christianstad måste samtalen till

Ystad taga vägen öfver Malmö eller, om det vore möjligt, leta sig fram

på lokalledningarna mellan södra Skånes småstationer.

Kostnaden för ledningen beräknades till 112,000 kronor.

28.

Linien Sundsvall—Östersund—Norska gränsen vid Storlien.

Redan under loppet af april månad år 1897 inkom från norska

telegrafstyrelsen förfrågan om svenska telegrafstyrelsens ställning till

en ifrågasatt mellanrikstelefonledning öfver gränsen mot Jernband.

»Trondhjems sill- och fiskexportörernes förening» och »Trondhjems handelsförening»

hade nemligen hos norska telegrafstyrelsen hemstält om

anläggande af en rikstelefonförbindelse mellan Trondhjem och riksgränsen

s. 167 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvndtiteln. 167

för eventuel tillslutning till den svenska rikstelefonen via Östersund

samt dervid framhållit de betydande handelsförbindelserna mellan Trondhjem

och Sverige, som antoges komma att i afsevärd grad ökas genom

åvägabringande af en dylik telefonförbindelse. Svenska telegrafstyrelsen

kunde emellertid i anledning af den gjorda förfrågan endast meddela,

att styrelsen då hade för den närmaste tiden under bänder så omfattande

anläggningar inom landet, att medel icke kunde för den ifrågasatta

linien anvisas, men uttalade sin förhoppning, att frågan längre

fram skulle kunna till gynsam lösning ånyo upptagas.

Som numera norska staten öfvertagit telefonnätet i Trondbjem,

samt kuststäderna och de större fiskeplatserna så väl norr om Trondhjem

som söderut ända nedåt Ålesund inom den närmaste tiden komme att

erhålla dubbeltrådiga förbindelseledningar till Trondhjem, ansåge telegrafstyrelsen

tiden nu vara lämplig att bringa till stånd den ifrågasatta

mellanriksledningen genom Jernband, hvilken lednings stora gagn

för grannländernas ömsesidiga affärsförbindelser styrelsen funne vara

uppenbar.

Denna ledning ansåge styrelsen böra byggas af material med en

ledningsförmåga, som motsvarade 4,5 millimeters koppartråd, för att i

förbindelse med den föreslagna nya ledningen mellan Stockholm och

Sundsvall bilda telefonförbindelse från Stockholm till Trondhjem. Kostnaden

för denna ledning beräknades till 205,000 kronor.

Med hänsyn till den för ifrågavarande nyanläggningar erforderliga

summans storlek hölle telegrafstyrelsen före, att densamma borde lämpligast

fördelas på tre år.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört bär styrelsen hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om

anvisande af särskildt anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp

af sammanlagdt 2,994,000 kronor, att utgå med en tredjedel under år

1900, för anläggandet af nu uppräknade interurbana telefonledningar.

Hvad telegrafstyrelsen anfört till stöd för sin nu gjorda framställning

utvisar otvetydigt, att, sedan numera en snabb och säker telefonisk

samfärdsel blifvit för allmänheten och särskildt för affärs- och

näringslifvet ett oundgängligt behof, det nuvarande interurbana telefonnätet,

trots dess jemförelsevis hastiga utveckling, icke på långt när är

tillräckligt för att behörigen tillgodose den på de senaste åren i oförutsedd

grad ökade telefonkorrespondensen å vissa linier och ännu mindre

för den ytterligare stegring af samma korrespondens, som tvifvelsutan

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 ''Sjunde hufvudtiteln.

är att för den närmaste framtiden motse. Också har telegrafstyrelsen

funnit sig icke längre kunna dröja med utarbetandet och framläggandet

af en fullständig plan för åstadkommande af de nya interurbanledningar,

som enligt styrelsens åsigt oundgängligen erfordras för ett systematiskt

ordnande af den stora interurbana telefontrafiken och tillgodoseende af

dess behof för den närmaste framtiden.

Den af telegrafstyrelsen nu framlagda planen synes mig vara upprättad

med tillbörlig hänsyn till de olika förhållanden, som dervid bort

komma i betraktande, och hvad beträffar de särskilda i planen upptagna

anläggningarna, finner jag dem samtliga vara behöfliga och af sådan

betydelse för telefonsamfärdseln, att de böra komma till utförande så

snart som möjligt. Ett undanskjutande för längre tid af någon eller

några af dessa anläggningar skulle ock innebära en obillighet mot de

orter, hvilka sålunda komme att i afseende å sina telefonförbindelser få

stå tillbaka för andra, och i hvarje fall skulle genom ett sådant lösryckande

af en eller annan länk i den nu planlagda interurbana ledningskedjan

äfventyras en del af de fördelar, som äro afsedda att vinnas

genom de interurbana telefonförbindelsernas systematiska ordnande enligt

den föreliggande planen.

Vidkommande åter kostnaderna för planens fullständiga genomförande

uppgå de ''visserligen till ett mycket betydande belopp eller

inemot 3,000,000 kronor. Detta belopp synes mig dock ej böra verka

afskräckande, då hänsyn t-ages dertill att, såvidt nu kan förutses, behofvet,

af vidare utveckling af det interurbana telefonnätet måste anses

vara genom de nu ifrågasatta anläggningarnas utförande för en följd af

år tillgodosedt, samt att, på grund af hittills vunnen erfarenhet beträffande

de nuvarande interurbana ledningarna, all anledning är att antaga,

att jemväl anläggningen af de nya ledningarna kommer att i sinom tid

visa sig vara ett för statsverket ekonomiskt fördelaktigt företag.

Den hittills vid anskaffande af medel till anläggning eller inköp

af telefonledningar för statsverkets räkning följda grundsats har, såsom

telegrafstyrelsen erinrat, varit den, att anläggning och inköp af lokala

telefonnät samt kortare förbindelseledningar bekostats af upplånta medel

jemte å telefonrörelsen uppkommen vinst, medan deremot kostnaden för

de större eller af de mest påträngande behofven betingade interurbana

ledningarna blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan

återbetalningsskyldighet, ehuru visserligen äfven vinst- och lånemedel

i viss män måst tagas i anspråk till bestridande af kostnader för uppläggande

af nya interurbanledningar på de mest trafikerade linierna

samt mellan orter, hvilkas behof af telefonisk samfärdsel gjort sig sär
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Sjunde hnfvudtiteln.

skildt känbar! I underdånig skrifvelse den 9 maj 1894 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel förklarade visserligen

Riksdagen, att med hänsyn till den utveckling, statens telefonväsende

redan då erhållit, Riksdagen ansåge, att den tidpunkt vore inne,

då endast i undantagsfall vidare anslag för anläggning af telefonledningar

behöfde af Riksdagen beviljas, och att sålunda de ytterligare länkar

af telefonnätet, som kunde anses erforderliga, borde bestridas antingen

genom uppkommen behållning å telefonrörelsen eller, om så skulle vara

behöfligt, genom upplånade medel. Emellertid beviljade Riksdagen,

såsom förut nämnts,för anläggning af då föreslagna telefonledningar ett

belopp af 1,091,000 kronor såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

I detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att för telefonväsendets

utveckling intill 1898 års slut anvisats såsom lånemedel tillsammans

8,680,000 kronor, deraf 1,430,000 kronor från statskontoret

och 7,250,000 kronor från riksgäldskontor! Å dessa lånemedel voro

intill samma tid återbetalda 2,482,500 kronor, deraf till statskontoret

795,000 kronor och till riksgäldskontoret 1,687,500 kronor. Telefonväsendets

skuld utgjorde således vid 1898 års slut 6,197,500 kronor,

deraf till statskontoret 635,000 kronor och till riksgäldskontoret 5,562,500

kronor.

Med hänsyn till de stora kostnader, de nu föreslagna telefonledningarnas

anläggning kräfver, anser jag lika med telegrafstyrelsen och

på de af styrelsen i öfrigt anförda skäl det vara nödvändigt att af Riksdagen

för ändamålet begära ett särskildt anslag. Vidkommande beloppet

af detta anslag har jag icke något att erinra mot de förslag och beräkningar,

som ligga till grund för den af telegrafstyrelsen begärda summan,

2,994,000 kronor. Jag delar äfven telegrafstyrelsens uppfattningom

önskvärdheten, att anslaget må utgå under tre år, men i betraktande

af de stora belopp, hvartill de för telegrafverket för år 1900 äskade

anslag sammanlagdt uppgå, anser jag mig böra tillstyrka, att den del

af anslaget, hvars utgörande för år 1900 bör af Riksdagen begäras,

inskränkes till 600,000 kronor.

Under åberopande af det nu anförda hemställer jag, att Eders

Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att af det utaf 1897 års Riksdag för anläggning af telefonledningar

beviljade anslag å 1,091,000 kronor på extra stat för år 1900

anvisa återstående beloppet, 369,000 kronor,

dels ock att för anläggning af telefonledningar från Stockholm till

Luleå, från Luleå till Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från

Stockholm till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall

Bih. till Riksd. Frot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Sjunde hnfvudtiteln.

till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stockholm till Norberg,

från Stockholm till Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro

till Carlstad, från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och Söderhamn,

från Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från Örebro

till Göteborg, från Carlstad till Filipstad och Mora, från Mora till Bollnäs

och Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från Stockholm till

Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norrköping till Nässjö,

från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till Sköfde, från Linköping

till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från Nässjö till Vexiö

och Carlshamn, från Halmstad till Nässjö och från Halmstad till

Vexiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara, från Oskarshamn

till Ystad samt från Sundsvall till Östersund och Norska gränsen

vid Storlien bevilja ett extra anslag af 2,994,000 kronor samt deraf

för år 1900 anvisa ett belopp af 600,000 kronor till utförande af dem

bland ofvan uppräknade telefonlinier, som Eders Kongl. Maj:t finner

skäligt bestämma.

Anläggning af telefonledning från Visingsö till Grenna.

[16;J

tonledning ^ etl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län

från visingsö med underdånig skrifvelse den 12 September 1893 öfverlemnad skrift

ua Grenna. par Vi8ing8ö sockens kommunalstämma gjort underdånig framställning

om anordnande på statens bekostnad och genom dess försorg af rikstelefonledning

mellan Visingsö och staden Grenna, och har i händelse

af bifall härtill kommunen förklarat sig villig att till anläggningskostnaden

bidraga med högst 1,500 kronor, hvarjemte kommunen erbjudit

sig att upplåta och för framtiden underhålla lämplig lokal för telefonstation.

Till stöd för berörda underdåniga framställning har sökanden anfört,

att förbindelsen mellan Visingsö och fastlandet, särdeles under

vintertiden, vore mycket osäker; att staten egde omkring en fjerdedel

af ön eller ungefär 1,200 tunnland med en ekskogsanläggning af stort

värde, mellan hvars förvaltningspersonal och fastlandet hastiga meddedelanden

rätt ofta vore af nöden; att behofvet af telefonförbindelse

mellan ön och fastlandet ännu starkare framträda sedan en badanstalt

blifvit anlagd på ön och ständiga sommargäster i hundratal der vistades;

att under sommarmånaderna turister nästan dagligen besökte ön, hvarjemte

lustresande i tusental om helgdagarne dit anlände; att befolkningen

på ön direkt eller indirekt måste bidraga till kostnaden för anläggning

af telegrafer, telefoner och jern vägar med flera kommunikations
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 171

anstalter å fastlandet, utan att deraf kunna draga väsentligt gagn, samt

att för denna befolkning, uppgående till mellan 1,100 och 1,200 personer,

det varit och fortfarande vore omöjligt att åstadkomma medel till den

i förhållande till befolkningen och dess små tillgångar stora kostnad,

som vore förenad med ifrågavarande anläggning.

I den underdåniga skrifvelse, hvarmed Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

öfverlemnat förenämnda ansökning, har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande anfört, att isförhållandena i Vettern ofta under

hela veckor och till och med längre tid omöjliggjorde all förbindelse

med fastlandet, i följd hvaraf vid inträffande sjukdomsfall befolkningen

på ön, der ingen läkare funnes, under lång tid saknade tillfälle att inhemta

läkares råd, samt att afsevärda olägenheter vid flera tillfällen

uppkommit derigenom, att tjenstemeddelanden icke på lång tid kunnat

fortskaffas till eller från Visingsö, som utgjorde ett särskildt länsmansdistrikt;

och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på dessa och

af sökanden i öfrigt anförda skäl förordat bifall till ansökningen.

Efter nådig remiss har telegrafstyrelsen den 5 december 1893

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet; och har styrelsen dervid anfört,

att anläggningskostnaden för den ifrågasatta telefonförbindelsen,

som nästan uteslutande komme att utgöras af kabelledning, beräknats

till 15,750 kronor. Då kommunens bidrag frånräknades, utgjorde således

den utgift, ifrågavarande anläggning skulle medföra för statsverket,

14,250 kronor. Ehuru en så betydande kostnad för staten, enligt

styrelsens uppfattning, icke motiverades af den ifrågasatta ledningens

betydelse såsom allmän kommunikationsled, delade styrelsen likväl Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt om förbindelsens stora lokala

betydelse. Å de ställen inom landet, der telefonanläggningar af dylik

art förut genom statens försorg kommit till stånd, hade emellertid såsom

vilkor för statsbidrag uppstäda, att från enskilda personer eller lokala

myndigheter till anläggningskostnaden anskaffades bidrag, uppgående

till en fjerdedel af hela beloppet; och om än hänsyn måste tagas till

det af sökanden anförda förhållande, att det här gälde en liten befolkning

med begränsade tillgångar, syntes likväl å andra sidan skäligen

kunna antagas, att anläggningen i fråga icke blott för innevånarne å

Visingsö borde vara af värde, utan att densamma äfven för öfriga

närmast liggande trakter kunde vara af den vigt, att bidrag till kostnaden

borde kunna i någon mån derifrån påräknas såsom förutsättning

för att staten skulle åtaga sig den väsentligaste delen af bördan. I den

form ansökningen förelåge ansåge sig styrelsen derföre förhindrad att

tillstyrka bifall till densamma.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Sjunde hufvudtiteln.

Vid underdånig föredragning af ärendet den 15 december 1893

fann Eders Kongl. Maj:t, med afseende å hvad telegrafstyrelsen anfört,

icke skäl bifalla kommunens berörda framställning.

Derefter har i en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med

underdånig skrifvelse den 21 augusti 1896 öfverlemnad skrift Visingsö

sockens kommunalstämma, under åberopande af hvad förut i ärendet

anförts och med tillkännagifvande att, i anseende till den stora lokala

betydelse en rikstelefonledning mellan nämnda ö och staden Grenna

skulle få icke allenast för Visingsö, utan äfven för angränsande orter,

länets landsting och hushållningssällskap samt Vista härads hushållsgille

anslagit medel till bidrag för anläggningskostnadens bestridande till så

stort belopp, att kommunen nu vore i tillfälle att, med tillhjelp af dessa

medel, höja tillskottet till anläggningen i fråga från förut erbjudna

1,500 kronor till minst en fjerdedel af den för ledningens anordnande

beräknade kostnaden, gjort förnyad underdånig ansökning om telefonledningens

anläggning på statens bekostnad och genom dess försorg,

mot det att kommunen såsom bidrag till kostnaden tillsköte 4,200 kronor.

Vid öfverlemnandet af nu ifrågavarande underdåniga ansökning har

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med erinran om hvad Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande förut i ärendet yttrat, förordat densamma

till nådigt bifall.

På grund af nådig remiss har telegrafstyrelsen den 27 oktober .

1896 afgifvit underdånigt utlåtande öfver denna framställning; och har

styrelsen, på de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och Visingsö

kommun anförda skäl samt då behofvet af anläggningen i fråga finge

anses vara ytterligare ådagalagdt genom de af vederbörande landsting

och hushållningssällskap beviljade bidrag till kostnaden, ansett anläggningen

vara väl förtjent af statens understöd. Med erinran att genom

den ifrågasatta anläggningen numera vunnes en fullt tillfredsställande

förbindelse mellan Visingsö och rikstelefonnätet, alldenstund i enlighet

med nådiga brefvet den 1 november 1895 staden Grenna, sedan telegrafstationen

derstädes blifvit indragen, genom en dubbeltrådig telefonledning

till Jönköping vore i förbindelse med rikstelefonnätet, har styrelsen

vidare anfört, att den föreslagna telefonförbindelsen i flera afseenden

syntes kunna likställas med några af de telefonledningar, som

i bohuslänska skärgården blifvit anlagda genom statens försorg medelst

af Riksdagen anslagna medel, sedan till dessa ledningar från enskilda

personer och lokala myndigheter anskaffats bidrag, uppgående till en

fjerdedel af hela anläggningskostnaden. Då kostnaden för anläggningen

beräknats till 15,750 kronor och de kommunala myndigheternas bidrag

s. 173 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 173

utgjorde 4,200 kronor, uppginge således det belopp, som af statsmedel

för anläggningen påräknades, till 11,550 kronor. Beträffande utgifterna

för ledningens med^tillhörande apparater underhåll och desammas betjenande

å Visingsö''förelåge emellertid från kommunens sida endast förbindelse

att tillhandahålla stationslokal å Visingsö. Enär ledningen nästan

uteslutande skulle komma att utgöras af kabelledning, kunde kostnaden

för underhållet visserligen under en längre tid blifva jemförelsevis

ringa, men om fel å kabeln af en eller annan anledning uppkomme,

kunde underhållskostnaden lätt komma att uppgå till betydande belopp.

Äfven om det finge anses billigt, att ledningens begagnande belädes

med skälig afgift, borde derföre dessa afgifter beräknas såsom en för

ledningens underhåll nödig inkomst, hvadan kostnaden för betjenandet

af stationen å Visingsö blefve en utgift, som icke kunde antagas komma

att ersättas genom influtna samtalsafgifter. Enligt styrelsens uppfattning

förefunnes emellertid knappast tillräckliga skäl, för att statsverket,

utom’ ofvanberörda^ anslag till anläggningskostnaden, skulle betungas

äfven med en ständig utgift för ledningens betjenande å Visingsö vexelstation;

och då''/vid ,yexelsta tioner i allmänhet denna kostnad bestredes

af telegrafverket endast der abonnentantalet uppginge till minst 25,

h vilket icke kunde lantagas blifva fallet å Visingsö, ansåge styrelsen,

att såsom vilkor för statens bidrag lämpligen borde uppställas, att

kommunen jemväl skulle åtaga sig kostnaden för ledningens betjenande

derstädes.

Sedan med anledning häraf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anmodats inhemta kommunalstämmans underdåniga yttrande, huruvida

kommunen vore villig^att" åtaga sig kostnaden för betjening af telefonstationen

å ön, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig

skrifvelse den 7 mars 1898 öfverlemnat utdrag af ett vid kommunalstämma

den 3 ~ derförutgångne februari hållet protokoll, utvisande

att kommunen åtagit sig berörda kostnad, med förbehåll dock att kommunen

finge bestämma platsen för vexelstationen samt antaga pålitlig

och lämplig 7 telefonist, / som af telegrafstyrelsen godkändes, äfvensom

med den, som sålunda komme att antagas, träffa aftal om aflöningen.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då staten såsom

egare af Visingsö ,; kronopark har särskild anledning att bidraga till

kostnaden för åstadkommande af ifrågavarande, för Visingsö i dess helhet

tvifvelsutan behöfliga^/och nyttiga telefonförbindelse med fastlandet,

hemställer jag, att Eders" Kongl Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för anläggning genom telegrafverkets försorg af en dubbeltrådig

telefonledning från Visingsö till staden Grenna på extra stat för

s. 174 Kontrollera mot PDF

[17.]

Yttre restaurering

af

Örebro slott.

[18-]

Uppförande

af nya flygelbyggnader

vid

länsresideruet

i Öetereund.

174 Sjunde hufvudtiteln.

år 1900 anvisa ett belopp af 11,550 kronor, under vilkor att Visingsö

kommun dels för ledningens anläggning anskaffar bidrag med 4,200

kronor, dels tillhandahåller lämplig lokal för den för ledningen erforderliga

telefonstationen å Visingsö, dels ock bestrider kostnaden för

betjening af nämnda station.

Yttre restaurering af Örebro slott.

Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning

beviljade 1896 års Riksdag för yttre restaurering af Örebro slott enligt

llPPgjorda ritningar ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under

tio år, under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda ändamål

på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke finge

ega rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att

tillgå för arbetets fullbordande. Af detta anslag har Riksdagen för

hvartdera af åren 1897, 1898 och 1899 anvisat en tiondedel eller 4,400

kronor; och har Eders Kongl. Maj:t, som faststält omförmälda ritningar

och uppdragit åt öfverintendentsembetet att gå i författning om arbetets

utförande, genom särskilda nådiga bref anbefalt statskontoret att, sedan

styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå för det ifrågavarande

restaureringsarbetets fullständiga fullbordande, till öfverintendentsembetets

disposition för det afsedda ändamålet, i mån af reqvisition,

utbetala det af Riksdagen för hvartdera af sistnämnda tre år anvisade

anslag å 4,400 kronor för yttre restaurering af Örebro slott,

dock att för året högre belopp af statsmedel icke finge utgå, än som

motsvarades af från enskilde under samma år influtna medel, i hvilket

afseende embetet vid de reqvisitioner af medel från anslaget, som till

statskontoret komme att aflåtas, borde foga erforderliga bevis.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att af det beviljade anslaget för yttre restaurering af

Örebro slott på extra stat för år 1900 under de vid anslagets beviljande

stadgade vilkor anvisa ytterligare en tiondedel med 4,400 kronor, dock

att för året högre belopp af statsmedel icke må utgå, än som motsvaras

af från enskilde under samma år influtna medel.

Uppförande af nya flygelbyggnader[.vid;Jänsresidenset i Östersund.

I underdånig skrifvelse den 5 mars 1898 har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Jemkande län anfört, hurusom de invid lands
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 175

höfdingeresidensbyggnaden i Östersund år 1851 uppförda två flyglarne,

ursprungligen afsedda att inrymma, utom bostad för en kanslivaktmästare,

de för landshöfdingen nödiga ekonomilokaler, numera vore på det sätt

disponerade, att i den södra flygeln eller brygghusflygeln inrymts landtränteriet,

tvätt- och bryggstuga, kuskrum och betjentrum, under det att

den andra eller norra flygeln vore inredd till vagnbod, rum för slaskhållare,

foderrum och stall samt två andra rum, ett mindre och ett

större, hvilka senare vore i hög grad förfallna. Den nuvarande lokalen

för ränteriet vore emellertid enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

mening högst olämplig, östra gafvelväggen stötte omedelbart

intill gatan, hvilken genom dess i senare tider företagna höjning

numera till en höjd af i det närmaste 0,75 meter ginge upp mot muren.

Häraf hade följden blifvit, att fukten från gatan trängt sig in i ränteriets

murar, som till ganska stora delar blifvit angripna af röta eller

förvittring af stenen. Ränteriet vore i och för sig till följd af bristande

dränering af marken och saknad af isoleringsskift mellan sockeln och

tegelmuren i mindre vanlig grad fuktigt och kallt samt särdelses svårt

att uppvärma, helst ränterihvalfvet, hvartill dörren ofta måste vara

öppen, saknade medel för uppvärmning och således vore mycket kallt.

I synnerhet vore golfkylan i ränteriet svår att fördraga. Hela lokalen

måste anses såsom i hög grad helsovidrig, utom att densamma i följd

af bryggstugans närhet vore utsatt för eldfara. Också hade intendenten

vid öfverintendentsembetet, professorn E. A. Jacobsson vid en inspektionsresa

under våren 1895 gjort anmärkning rörande detta förhållande.

Äfven i andra hänseenden hade stort behof af bättre och rymligare

lokaler gjort sig gällande. De inom residensbyggnaden befintliga

två små arkiv, bildade af delar utaf forna förstugor, vore trånga, kalla

och för närvarande alldeles öfverfylda. De för det dagliga bruket nödiga

handlingar, brefböcker, utslagsböcker och ankomna bref förvarades på

hyllor i embetsrummen. För det egentliga arkivet hade plats deremot

måst beredas på vinden öfver brygghusflygeln, der handlingarna af lätt

insedda skäl före illa, utsatta som de vore för köld och fukt. Utrymmet

vore trångt och någon plats för de handlingar, som snart borde

öfverflyttas till detta arkiv, syntes svårligen deri kunna beredas. Att

anställa några forskningar på ort och ställe vore hardt när omöjligt

under större delen af året, då temperaturen sannolikt föga öfverstege

den i fria luften, hvarförutan några anstalter för dylikt ändamål icke

förefunnes. Dessutom gälde hvad som angående eldfarlighet blifvit

sagdt om ränteriet i än högre grad om arkivet, som vore tillgängligt

endast genom en smal och brant trätrappa. Det vore sålunda i hög

opaginerad Kontrollera mot PDF

176 ? Sjunde hufvndtiteln.

grad önsidigt, om utväg kunde beredas för åstadkommande af ett arkiv,

som bättre än det nuvarande motsvarade sin bestämmelse.

Äfven den i länsresidenset nu inrymda lokal för landtmäterikontoret

måste anses mindre lämplig, enär densamma utgjordes af ett

enda rum, hvilket användes till både arkiv och arbetsrum för förste

landtmätaren och der utrymme numera icke funnes för de kartor och

handlingar, som årligen inkom,me till länets landtmäterikontor.

För landskontoret erfordrades äfven ökadt utrymme, nemligen ett

rum för länsbokhållaren och lappfogden, hvilken senare enligt honom

meddeladt förordnande hade att biträda landskontoret i ärenden, som

rörde lappförhållandena. Detta ökade utrymme skulle kunna erhållas

genom det nuvarande landtmäterikontorets anordnande till rum åt nyssnämnde

båda tjenstemän.

Hvad beträffade den norra flygeln, hade den liksom den södra i

flera år varit i behof af reparation, men besigtningsmännen hade ansett,

att dermed borde anstå tills vidare, i afvaktan på att en ombyggnad

af begge flyglarne skulle kunna åvägabringas.

I enlighet med derom af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

gjord framställning hade öfverintendentsembetet låtit genom arkitekten

vid embetet Fritz Eckert utarbeta förslag till nybyggnad af residensets

båda flyglar i enlighet med bifogade ritningar. Bemälde arkitekt hade

vid fullgörande af detta uppdrag funnit ombyggnad af en eller båda

flyglarne icke kunna i väsentligare mån bidraga till afhjelpande af de

olägenheter, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande påpekat, samt

föreslagit, att den ena flygeln, den södra, skulle med undantag af

källaren helt och hållet disponeras för embetsverket och inrymma

ränteri, landtmäterikontor och arkiv, medan norra flygeln skulle, utom

arkiv och rum för landshöfdingens betjent i nedre våningen, i källaren

innehålla tvättstuga och vedkällare för landshöfdingen samt kl osetter,

medan frontispisvåningen jemte matkällaren skulle disponeras af kanslivaktmästaren,

hvilken genom den år 1888 verkstälda flyttningen af

ränteriet från residensbyggnaden till brygghusflygeln utan ersättning

gått i mistning af förmånen af fri bostad.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ansåge sig böra biträda

detta förslag, hade ursprungligen haft för afsigt att redan under

år 1897 göra framställning i ämnet, men hållits tillbaka af kostnaden

för genomförande af samma förslag. Då det förefallit Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, som om möjligen det önskade målet skulle

kunna vinnas genom en påbyggnad af de nu befintliga flyglarne, hade

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande låtit byggmästaren A. Thures
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvwltiteln. 177

son i samråd med professorn Jacobsson uppgöra ritningar i sådant

syfte, men vid närmare undersökning af grundläggningen under flyglarne

hade denna befunnits allt för svag och oduglig för att kunna

uppbära en så ökad tyngd, som den ifrågasatta påbyggnaden skulle

medföra.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att medel måtte anvisas till uppförande

af två nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund ungefär

å de delar af residenstomten, der de nuvarande flygelbyggnaderna vore

belägna, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af arkitekten Eckert

uppgjorda ritningar och för en kostnad, beräknad till 57,000 kronor,

deri äfven inbegripen kostnaden för nedrifvande af de gamla flyglarne.

Under erinran derom att genom den föreslagna förändringen stall

och vagnbod skulle försvinna, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tillika, för den händelse Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna

lämpligt, att residenset blefve utan stall, låtit genom byggmästaren

Thuresson upprätta bifogadt förslag till stallbyggnad, slutande å ett

kostnadsbelopp af 4,800 kronor.

I infordradt underdånigt utlåtande af den 15 november 1898 har

öfverintendentsembetet, som för sin del ansåge, att, då den nuvarande

boställshafvaren icke påkallade uppförande af den utaf Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta nya stallbyggnaden, dermed kunde

och borde tills vidare anstå, tillika vitsordat behofvet af ökadt utrymme

för länsstyrelsens i Östersund embetslokaler samt förklarat, att embetet

funne den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade lösning

af förevarande fråga vara den enda, som på ett fullt tillfredsställande

sätt kunde aflägsna de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmärkta

olägenheter, hvilka af de nuvarande anordningarna orsakades;

och har embetet, enär det med ledning af ortprisen upprättade kostnadsförslaget

icke från embetets sida föranledde någon erinran samt omkostnaderna

för ny byggnadsarbete t i fråga icke syntes böra bestridas

af det vanliga reparationsanslaget, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes hos näst sammanträdande Riksdag göra framställning om beviljande

af nödiga medel för uppförande af ifrågavarande flygelbyggnader.

Då behofvet af ökadt utrymme för länsstyrelsen i Östersund synes

mig genom hvad Eders Kongl. Majrts befallningshafvande och öfverintendentsembetet

anfört vara ådagalagdt och jag icke funnit något att

erinra mot de uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna, tillstyrker

jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen.

Bih till Tliksd. Trot. 1899. 1 Somt. 1 Afd.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

[19.]

Uppförande af

en tillbyggnad

vid länsresidenset

i Vexiö.

178 Sjunde hnfvudtiteln.

att, för uppförande i enlighet med ofvan omförmälda ritningar af

två nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund, på extra stat

för år 1900 bevilja ett anslag af 57,000 kronor.

Tillbyggnad mellan länsresidensets i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel.

I underdånig skrifvelse dén 15 november 1898 har öfverintendentsembetet

gjort framställning om uppförande af en tillbyggnad mellan

länsresidensets i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel samt till

stöd derför anfört följande.

Vid den laga af- och tillträdessyn, som den 25 juni nämnda år

hållits å de landshöfdingen i Kronobergs län anslagna boställslägenheter

inom länsresidenset i Vexiö mellan f. d. landshöfdingen grefve G. H.

Spens, afträdare, och landshöfdingen C. E. von Oelreich, tillträdare, och

vid hvilken syn Eders Kongl. Maj:t och kronan påsynades ett ersättningsbelopp

af tillhopa 3,780 kronor 25 öre, hade af tillträdande boställshafvaren

företetts en promemoria, deri denne, utom andra önskningsmål,

som finge anses vara af beskaffenhet, att kostnaderna för desammas

genomförande borde bekostas af det ordinarie anslaget till byggnader

och reparationer, framstält begäran derom, att mellan residensets hufvudbyggnad

och dess östra flygel måtte verkställas en tillbyggnad, afsedd

att i bottenvåningen inrymma ett större, för länsstyrelsen välbehöfligt

arkivrum, samt i den öfre våningen kök och ekonomirum för boställsliafvaren,

hvarigenom skulle vinnas, att det icke obetydliga utrymme,

som i hufvudbyggnadens bottenvåning för närvarande upptoges af sistnämnda

lägenheter, skulle kunna tilläggas landskansliets af ökadt utrymme

i synnerligt behof varande embetslokaler.

I anledning häraf hade öfverintendentsembetet, som vid å platsen

verkstälda inspektioner varit i tillfälle att iakttaga de flerfaldiga, jemväl

i framställningar till embetet vid olika tillfällen öfverklagade svårigheter,

som orsakades af länsstyrelsens, särskildt landskansliets, trångboddhet,

låtit uppgöra ett med n:o 1 betecknadt förslag till den ifrågastälda

tillbyggnaden; och sedan embetet anmodat Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Kronobergs län att, jemte yttrande deröfver, till

embetet insända å orten uppgjorda kostnadsberäkningar för arbetet i

fråga, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den

3 oktober 1898 öfverlemnat ett af nämnda myndighet förordadt, i vissa

hänseenden modifieradt, med n:o 2 betecknadt ritningsförslag, enligt

hvilket den önskade tillbyggnaden, för att bereda en beqvämare köks
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln 179

trappa och möjliggöra ett ändamålsenligare anordnande af tvätt- och

bagarstuga, förlängts med 1,7 0 meter, hvarförutom Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande bifogat särskilda kostnadsberäkningar för följandet

af embetets och af det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framstälda,

något förändrade förslaget, utvisande att det förstnämnda skulle

betinga en kostnad, med undantag för vatten- och aflopp sledningar,

af 24,244 kronor 82 öre och det senare, med enahanda undantag, af

25,773 kronor 42 öre.

Vid inom öfverintendentsembetet företagen granskning af de sålunda

till detta ärende hörande handlingar och ritningar hade embetet

funnit det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande slutligen framlagda

förslaget afgjordt vara att förorda, helst kostnaden för detsammas

genomförande vore endast obetydligt högre. Då emellertid vid pröfning

af de för samma förslag upprättade kostnadsberäkningarne befunnits,

att i dem inginge kostnaderna så väl för sjelfva den nya tillbyggnaden

som äfven för deraf oundgängligen betingade förändringar i landshöfdingens

nuvarande boställsvåning, hvilka senare dock syntes böra bekostas

af det ordinarie byggnadsanslaget, hade öfverintendentsembetet

låtit upprätta ett kostnadsförslag, upptagande endast de poster, som

anginge nybyggnaden och hvilka sammanlagdt upp
ginge

till ................................................................ kronor 19,654: 9 2

hvartill dock borde läggas kostnaden dels för vattenoch

afloppsledningar enligt bifogadt, å orten upp
gjordt

förslag .......................................................... y, 357: 5 o

dels ock för oförutsedda utgifter ............................ ,,___987: 58

hvadan uppförandet af nämnda tillbyggnad skulle

kunna utföras för ett belopp af...................................... kronor 21,000: —

Då öfverintendentsembetet, som för sin del hölle före, att den

sedan lång tid tillbaka anmärkta bristen på tillräckligt utrymme för

länsstyrelsen i Vexiö icke längre kunde lemnas opåaktad, tillika funne

det vara af särdeles vigt, att förevarande byggnadsarbete finge utföras

i sammanhang med de temligen omfattande reparationsarbeten, som

under åren 1899 och 1900 påkallades med anledning af nyss timade

ombyte af boställshafvare, samt nu föreliggande förslag, sådant det slutligen

blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg

omarbetadt, syntes embetet utmärka sig för ändamålsenlighet och relativt

taget prisbillighet, hade embetet jemväl, vid det förhållandet att nu

ifrågakomna ny byggnadsarbete icke syntes böra bekostas af anslaget

till byggnader och reparationer, funnit sig böra hemställa, att Eders

s. 180 Kontrollera mot PDF

[20, 21.]

Deri lokala

förr ältning en

af statens

jordbruks■

domäner.

[22.]

Afdiknngar ä

kronans skogar

i Norrbottens

och Vesterbottens

län.

180 Sjunde liufvudtiteln.

Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga nådig proposition om anvisande

på extra stat för år 1900 af nödiga medel för uppförande af

ifrågavarande tillbyggnad i enlighet med ofvanberörda, af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande förordade och med n:o 2 betecknade förslag.

Med afseende å hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört rörande

behofvet af en tillbyggnad af oinförmäld beskaffenhet och då jag icke

funnit något att erinra mot det af öfverintendentsembetet förordade

kostnadsförslag, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för uppförande af en tillbyggnad

mellan länsresidensets i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel i

enlighet med upprättadt kostnadsförslag bevilja ett extra anslag- för år

1900 af 21,000 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

Till bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat

såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domän intendent ev och

för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor,

dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,455

kronor; och då, enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den

28 oktober nästlidet år anfört, de nuvarande anslagen fortfarande äro

för berörda ändamål behöfliga samt anledning saknas att föreslå annan

ändring i beloppen, än att, lör erhållande af jemn slutsumma å anslagen

under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen

bör ökas med 72 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa till

aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader vid domänförvaltningen

såsom förslagsanslag 40,527 kronor.

Afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län.

Till detta ändamål har för hvart och ett af åren 1898 och 1899

anvisats ett extra anslag å 65,000 kronor. I underdånig skrifvelse den

25 oktober nästlidet år har nu domänstyrelsen hemstält om beredande

för samma ändamål af ett anslag till väsentligt högre belopp för år 1900.

På framställning af domänstyrelsen förklarade Eders Kongl. Maj:t

enligt nådigt bref den 9 december 1896, att de inom Norrbottens och

s. 181 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 181

Vesterbottens län anstälde aflönade assistenter finge biträda äfven vid

upprättande af planer för afdikningar af vattensjuk mark å kronoparker

inom nämnda båda län äfvensom med tillsyn öfver utförandet af sagda

af dikningar. Sedan domänstyrelsen derefter i underdånig skrifvelse den

9 maj 1898 anfört, bland annat, att, då det vore af synnerlig vigt, att

arbetena för afdikning för skogsändamål af de vidsträckta myrtrakterna

å kronoparkerna i de båda nordligaste länen ej allenast fortginge, utan

äfven vidare utvecklades, domänstyrelsen både för afsigt att föranstalta

om upprättande under år 1898 i större omfattning än dittills af dikningsplaner

för lämpliga sådana myrtrakter, så att styrelsen vid näst afgifvande

stat sförslag egde ledning af en på undersökningar grundad utredning

om den förhöjning i nuvarande, för nämnda ändamål på extra stat

anvisade anslag, som kunde vara erforderlig, täcktes Eders Kongl. Maj:t

enligt nådigt bref den 20 i sistnämnda månad, i öfverensstämmelse med

domänstyrelsens hemställan, bemyndiga styrelsen att under år 1898

från och med juni månads början af det för samma år beviljade anslag

för merberörda ändamål utbetala särskild godtgörelse åt vissa äldre med

arbetena med myrundersökningar och dikningsplaners upprättande förtrogne

assistenter, med åliggande för dem att leda och utföra för dikningsföretag

erforderliga undersöknings- och planläggningsarbeten inom de

nämnda två länen.

I sin förstberörda underdåniga skrifvelse omförmäler nu domänstyrelsen,

att de extra skogstjenstemän, hvilkas användande vid upprättande

af planer för afdikning af vattensjuk mark å kronoparker inom Norrbottens

och Vesterbottens län genom åberopade nådiga bref medgifvits,

haft särskildt uppdrag att å välbelägna kronoparker i sagda län undersöka,

hvilka myr- eller sankmarker vore med hänsyn till torflagrets

beskaffenhet och djup samt lutningsförhållanden till torrläggning för

skogsbörd företrädesvis tjenlig^ eller borde till förbättrande af angränsande

skogsmark eller till förekommande af densammas försumpning

mer eller mindre fullständigt afdikas eller beredas nödigt aflopp, äfvensom

att för dylika marker upprätta planer för den afdikning, som för

ändamålet påkallades. Förutom de af domänstyrelsen till utförande

under år 1898 redan faststälda afdikningsplaner för 28 lägenheter om

tillsammans 2,037 hektars ytvidd med beräknad kostnad af 42,336

kronor, förelåge nu sådan utredning om afdikning-å ytterligare 9,235

hektar vattensjuk mark. Ehuru planerna för afdikning af sistberörda

mark ej hunne fullständigt utarbetas förr än under loppet af år 1899,

hade dock redan kostnaderna för upptagande af grafvar och diken samt

för upprensning af bäckar eller andra naturliga aflopp, hvilka åtgärder

s. 182 Kontrollera mot PDF

[23.]

Reglering af

flottleder i

Norrbottens

och Kopparbergs

län.

182 Sjunde hufvudtiteln.

skulle kunna komma till utförande under åren 1899 och 1900, approximativt

beräknats till omkring 212,000 kronor.

Domänstyrelsen vore visserligen icke ännu i tillfälle att bedöma,

huruvida vid planernas närmare granskning alla de nu undersökta markerna

vore lämpliga för afdikning, men styrelsen ansåge likväl med

ledning af de uppgjorda beräkningarne, att under sistnämnda två år ett

belopp af tillsammans omkring 215,000 kronor borde kunna komma till

användning för afdikningars utförande, för nödig tillsyn dervid samt för

fortsatta undersöknings- och planläggningsarbeten. Då 1899 års anslag

för ifrågavarande ändamål utgjorde 65,000 kronor, skulle således för år

1900 erfordras ett anslag för samma ändamål af omkring 150,000 kronor.

Möjligheten att för skäligt pris få arbetena upplåtna på beting

berodde emellertid hufvudsakligen på tillgången å arbetskrafter inom

orterna, hvilken tillgång i allmänhet och synnerligen under nuvarande

förhållanden icke kunde sägas vara god. Det vore derföre önskligt, att

styrelsen kunde få på dessa två år efter sig teende omständigheter

fördela arbetenas utförande utan att vara bunden af de särskilda anslagsbeloppen

för samma år, så att, om så erfordrades, någon del af anslaget

för år 1900 finge användas redan under år 1899.

Under åberopande af de skäl, domänstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 17 november 1896 anfört rörande önskvärdheten af afdikningar å

kronans skogar i nu ifrågavarande båda län och hvilka skäl vidare utvecklats

af chefen för finansdepartementet, då han den 14 januari 1897

inför Eders Kongl. Maj:t anmälde styrelsens berörda skrifvelse, hemställer

jag, i anledning af hvad domänstyrelsen nu anfört, att Eders

Kongl. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen att för bestridande af kostnaden

för afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län

på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 150,000 kronor.

Derest detta anslag af Riksdagen beviljas, torde Eders Kongl.

Maj:t vara i tillfälle att, på sätt domänstyrelsen ifrågasatt, redan under

innevarande år förskjuta ett belopp, motsvarande en del af anslaget.

Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.

För innevarande år har Riksdagen till detta ändamål anvisat ett

extra anslag^af 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter, som

lades å flottningen, finge disponeras för enahanda ändamål.

I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1898 har domäustyrelsen

i betraktande af den påtagligt fördelaktiga inverkan, som de för reglering

s. 183 Kontrollera mot PDF

Sjunde hnfvndtiteln. 183

af flottleder redan vidtagna åtgärder utöfvat på virkesafsättningen från

kronans skogar, hemstält, att enahanda belopp, som för innevarande år

beviljats, måtte, för att dessa åtgärder skulle kunna såsom hittills fortgå,

få jemväl för år 1900 disponeras.

Åberopande hvad domänstyrelsen sålunda hemstält, tillstyrker jag,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i

Norrbottens och Kopparbergs län anvisa ett extra anslag för år 1900

å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas å

flottningen, må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

Sedan Riksdagen för hvart och ett af åren 1889—1896 till skogsodlingens

befrämjande anvisat ett extra anslag af 25,000 kronor, hafva

i de tre senast faststälda statsregleringarna för samma ändamål likaledes

å extra stat uppförts anslag å 50,000 kronor.

Då chefen för finansdepartementet den 14 januari 1898 inför Eders

Kongl. Maj:t anmälde de under sjunde hufvudtiteln hörande anslagsbehof,

erinrade han beträffande förevarande anslag, bland annat, att, sedan

domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 21 december 1895 väckt

fråga om anslagets höjning till 100,000 kronor äfvensom om ändring

i vissa afseenden i de förut stadgade vilkoren för erhållande af bidrag

från samma anslag, domänstyrelsens berörda framställning, hvilken i

åtskilliga afseenden egde nära sammanhang med vissa af styrelsen i

underdånig skrifvelse den 18 februari 1895 angående åtgärder till den

enskilda skogshushållningens befrämjande föreslagna bestämmelser, jemte

sistnämnda skrifvelse tillika med i anledning deraf afgifna utlåtanden

och yttranden öfverlemnats till den af Eders Kongl. Maj:t den 16

oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder

lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande våi-d af

de enskilda skogarna. Enär departementschefen ansåg frågan om förevarande

anslags förhöjning utöfver det senast faststälda beloppet af

50,000 kronor böra afgöras i sammanhang med den slutliga pröfningen

af de frågor, som till omförmälda komité öfverlemnats, men sagda komité

då ännu icke afslutat sina arbeten, fann han sig sakna anledning att

för år 1899 ifrågasätta någon ändring i anslagets belopp, likasom han

ej heller fann sig ega skäl föreslå ändring i de af Riksdagen senast

fastställa vilkor för anslagets utgående.

[24.]

Skogs
odlingens
befrämjande.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Sjunde hiifvndtiteln.

Äfven jag anser frågan om skogsodlingsanslagets höjning utöfver

dess nuvarande belopp och om ändring i vilkoren för erhållande af

bidrag derifrån böra förekomma till definitiv pröfning först i sammanhang

med berörda, till nyssnämnda komités handläggning öfverlemnade

frågor; och som sagda komité ännu icke fullgjort sitt uppdrag och omförmälda

frågor sålunda ännu afbida sin lösning, hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1900 bevilja ett extra

anslag af 50,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö

och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadfritt biträde

vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till

något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej

heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags

användning af vederbörande afgifves till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Brandförsäkring af nya operabyggnaden i Stockholm.

[25.] Sedan Eders Kongl. Maj:t funnit det böra komma under öfver
ring^nya

väganc*e, huruvida icke den nya operabyggnaden i Stockholm borde

operabygg- brandförsäkra, har ej mindre genom öfverintendentsembetets försorg

»“ftV fran Eders Kongl. Mai:ts och kronans kontrollant öfver arbetena med

Stockholm. « t . ° y . .

upprörandet ai nämnda byggnad, arkitekten L. Peterson införskaffats

uppgift å kostnaderna för byggnadens uppförande och inredande, fördelade

på särskilda grupper af arbeten, än äfven från brandförsäkringsbolagens

tarifförenings delegation i Stockholm inhemtats upplysning

angående beloppet af den årspremie, byggnadens brandförsäkring ansåges

böra betinga, hvarjemte öfverintendentsembetet afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande i frågan.

Enligt de af arkitekten Peterson lemnade uppgifter hafva byggnadskostnaderna

uppgått:

för sjelfva teaterbyggnaden till................................. kronor 4,117,100: —

„ konstnärlig dekorering af nämnda byggnad till „ 93,900: —

„ terrassbyggnaden till.............................................. „ 641,700: —

„ konstnärlig dekorering af terrassbyggnaden till „ 21,100: —

summa kronor 4,873,800:^—

s. 185 Kontrollera mot PDF

Sjunde hufvudtiteln. 185

Under förutsättning att byggnadens alla delar komme att till

fulla värdet brandförsäkras, bar förenämnda tarifförening faststält försäkringspremien

för byggnaden till 4 för 1,000, dervid föreningen dock

förklarat, att, enär vid denna premiesättning icke funnits att tillgå någon

tillförlitlig utredning om förhållandet mellan, å ena sidan, värdet af

operabyggnadens för brandskada mindre utsatta delar och, å andra sidan,

värdet af hvad som kunde i väsentligare mån taga skada genom eld,

det möjligen kunde befinnas nödigt att, när sådan utredning förelåge,

i den ena eller andra riktningen jemka på den uppgifna premiesatsen,

hvilken derföre borde betraktas såsom provisorisk och gällande blott

första försäkringsåret.

Med erinran att en å den gamla operabyggnaden för all framtid

af Stockholms stads brandförsäkringskontor meddelad brandförsäkring

å 295,675 kronor blifvit genom teaterbyggnadskonsortiets försorg å

den nya terrassbyggnaden Överflyttad och att, sedan af denna brandförsäkringssumma

ett belopp af 316 kronor 79 öre blifvit under år

1895 till nämnda konsortium utbetald, terrassbyggnaden för närvarande

således vore för all framtid brandförsäkrad för ett belopp af 295,358

kronor 21 öre, har öfverintendentsembetet anfört, att, om än vid den

nya operabyggnadens uppförande de mest omfattande åtgärder vidtagits

för att åt densamma förläna den största möjliga brandsäkerhet, en

byggnad af förevarande slag dock alltid vore särskildt hotad af eldfara.

Det lede, enligt embetets förmenande, svårligen något tvifvel, att i

händelse af eldsolycka elden, äfven om den kunde genom träffade anordningar

begränsas till endast en del af byggnaden, likväl, derest den

vunne någon utbredning, skulle, liksom ock de för släckningen nödiga

vattenmassorna, tillfoga byggnaden med dess synnerligen dyrbara och

i vissa fall mycket ömtåliga inredning så betydande skador, att det

torde visa sig, att deras afhjelpande blefve för statsverket, som ju

vore egare till fastigheten och som det förty syntes tillkomma att

efter eldsvåda iståndsätta det skadade huset, vida kostsammare än att

hafva erlagt den bestämda brandförsäkringspremien. Enär det derjemte

måste anses vara af stor vigt, att erforderliga medel till uppkomna

brandskadors botande omedelbart efter olyckstillfället vore att tillgå,

funne öfverintendentsembetet för sin del antagliga skäl föreligga för

den ifrågastälda brandförsäkringen. På grund af hvad sålunda anförts

och då andra medel för ändamålet icke funnes tillgängliga, ansåge

embetet sig böra tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos innevarande

års Riksdag äska nödigt anslag till betäckande af kostnaden

för den för en sådan försäkring fordrade årspremie.

Bih. till Eiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Sjunde hufyudtiteln.

Det är visserligen sant, att statsverket är i allmänhet sin egen

assuradör, men med afseende å dels operabyggnadens höga värde, dels

ock derå att operabyggnaden är statens enda byggnad för operaverksamhet

och utsatt för relativt taget större fara för eldsvåda än

statens byggnader i allmänhet, synes det mig vara af tillbörlig klokhet

och omtanke betingadt, att denna byggnad varder till sitt fulla värde

brandförsäkrad. Om från byggnadens beräknade värde, 4,873,800 kronor,

dragée det belopp af 295,358 kronor 21 öre, hvartill terrassbyggnaden

för närvarande är för all framtid brandförsäkrad, uppgår operabyggnadens

återstående oförsäkrade värde till 4,578,441 kronor 79 öre,

hvilken summa alltså utgör det belopp, hvartill byggnaden nu bör

brand försäkras. Efter den af brandförsäkringsbolagens tarifförening

faststälda beräkningsgrund för årspremien uppgår beloppet af försäkringspremien

för första försäkringsåret till 18,313 kronor 77 öre.

Med åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie för

brandförsäkring af den nya operabyggnaden i Stockholm bevilja ett

extra anslag för år 1900 af 18,314 kronor.

Summan af de af mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år

1900 utgör 2,054,610 kronor mot 901,150 kronor i riksstaten för år 1899.

I hvad herr statsministern hemstält och föreslagit

beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln

instämde statsrådets öfriga ledamöter; och behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla^hvad sålunda

blifvit tillstyrkt.

Ex protocollo:

FredrilcRZethelius.

cåt

STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

» i: '' * * : • '' l‘ * •r .

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

januari 1899.

Närvarande:

. ■ ;vh».! .• ■■■ : •■>(•(! V. . ''.i .. , irrig

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claeson,

Dyrssen.

Departementschefen, statsrådet Claeson, föredrog följande ärenden rörande

regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma

hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof, hvarvid departementschefen

yttrade beträffande

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sand. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Åttonde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Kleresistaten.

[l.] Sedan af domkapitlet i Hernösand gjorts underdåniga framställningar

Prosietunnor om delning af Ångermanlands vestra kontrakt samt af Medelpads kontrakt,

^LdivaiiToc})^^a tillhörande Hernösands stift — i anledning af Indika framställningar

noims för- Eders Kongl. Maj:t sedermera genom särskilda nådiga bref den 9 septemsamimgar.

}Jer ] 898 förordnat, att ofvannämnda båda kontrakt skulle den 1 maj

1899 delas, det förra i två nya kontrakt, nemligen Ångermanlands vestra

kontrakt, omfattande 7 församlingar, och Ångermanlands sydvestra kontrakt,

bestående af 11 församlingar, och det senare, Medelpads kontrakt,

likaledes i två kontrakt, Medelpads östra kontrakt med 11 församlingar

och Medelpads vestra kontrakt, omfattande 8 församlingar — samt statskontorets

yttranden i berörda frågor af Eders Kongl. Maj:t infordrats, så

anförde statskontoret beträffande ersättningen åt kontraktsprostarne i de

nya kontrakten, att enligt kongl. resolutionen och förklaringen uppå presterskapets

allmänna besvär den 10 mars 1719 kontraktsprostarne egde

att såsom ersättning för deras besvär med resor, korrespondens och hvarjehanda

embetet vidhängande sysslor åtnjuta,, eu tunna spanmål af hvarje

tillydande församlings kyrkoherberge, att, då Ångermanlands odelade vestra

kontrakt innefattade 18 församlingar, kontraktsprosten derstädes således

borde ega uppbära lösen för 18 tunnor fcronotiondespanmäl, men att han

emellertid åtnjöte eu lösen, som, för år 189(i med tillägg af forsellön belöpande

sig till 236 kronor 16 öre, motsvarade prostetunnor för endast

17 församlingar eller för en församling mindre än kontraktet omfattade,

samt att Medelpads odelade kontrakt omfattade 19 församlingar och att

alltså kontraktsprosten derstädes enligt ofvanberörda bestämmelse skulle

ega att uppbära lösen för 19 tunnor kronotiondespanmål, men att han

likväl åtnjöte eu lösen, som för år 1896 med forsellön uppgått till 236

kronor 16 öre och som motsvarade prostetunnor för blott 17 församlingar;

och hemstälde statskontoret på grund häraf och under förutsättning att

de föreslagna delningsåtgärderna komine till stånd, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes i nådig proposition till Riksdagen göra framställning om uppförande

under anslaget till kleresistaten af dels 12 kronor 60 öre och dels

s. 3 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfrudtiteln.

3

25 kronor 20 öre, hvilka belopp utgjorde värdena af respektive en oeh

två tunnor kronotiondespanmål af det sädesslag, hvari tionden inom Vesternorrlands

län utginge, eller korn, förvandlade till penningar på sätt i nådiga

förordningen den 23 juli 1869 föreskrefves, att. såsom ersättning för

prostetunnor för en församling inom det odelade Ångermanlands vestra

kontrakt och två församlingar af Medelpads kontrakt utgå till vederbörande

kontraktsprostar.

Kammarkollegium, hvars yttrande jemväl infordrats, har åberopat och

instämt uti hvad af statskontoret sålunda anförts och hemstälts; och sedan

jag, då upplysning saknades, från hvilka särskilda församlingar af ifrågavarande

båda odelade kontrakt prostetunna icke utgått, anmodat kollegium

att efter verkstäld utredning i sistberörda hänseende afgifva det yttrande,

hvartill samma utredning kunde gifva anledning, afgaf kollegium det sålunda

infordrade yttrandet, deruti kollegium, efter erinran derom, att

den s. k. prostetunnan i de gamla svenska provinserna ursprungligen utgått

såsom en afkortning å kronotionden ur hvarje sockens kyrkoherberge,

men numera jemlikt nådiga förordningen den 23 juli 1869 angående förändring

af grundräntor och kronotionde till statsverket indragits mot årlig

ersättning till vederbörande indelningshafvare, vidare anförde, hurusom

kronoräkenskaperna gåfve vid handen, att för Graninge församling af Ångermanlands

odelade vestra kontrakt, hvilken församling efter delningen af

sistnämnda kontrakt komme att tillhöra Ångermanlands sydvestra kontrakt,

samt för Sundsvalls och Holms församlingar, hvilka tillhöra den del af

Medelpads kontrakt, som efter dess delning skall utgöra Medelpads östra

kontrakt, prostetunnor hittills icke utgått.

I öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och statskontoret

sålunda tillstyrkt, och då vederbörande kontraktsprostar måste anses lagligen

berättigade att för en hvar af ifrågakomna tre församlingar uppbära lösen

för en tunna kronotiondespanmål, hemställer jag i underdånighet, det Eders

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bevilja dels såsom årlig ersättning

för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten i det blifvande Ångermanlands

sydvestra kontrakt för Graninge församling, 12 kronor 60 öre, dels

ock såsom årlig ersättning till kontraktsprosten i det blifvande Medelpads

östra kontrakt för prostetunnor från Sundsvalls oeh Holms församlingar

25 kronor 20 öre eller tillhopa, i jemnadt krontal, 38 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Åttonde hnfrudtiteln.

[2.] Den 14 sistlidne oktober har Eders Kongl. Magt utfärdat nådig för
Ang.

ändringarOV(li\iT\Q om afskrifning af den från viss jord inom Skåne in. fl. proiriksstaten

vinser utgående kyrkotionde, deruti föreskrifvits,

af förordna- 1 *.o) att den i okane, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af vissa

hemmän i Elfsborgs län utgående kyrkotionde skall, med det undantag,

från viss jorrfbvarom förmäles i 5:o) bär nedan, från och med år 1900 upphöra att

Jn°ft. proJTn-e.rläSgas af de tiondeskyldiga, och att från samma tid den atkortade kyrkoser

utgående tionden skall afföras ur räkenskaperna, nuvarande tjensteinnehafvares möjkyrkotionde.

ligen förefintliga rätt att uppbära dylik afkortad tionde dock oförkränkt;

2:o) att, derest delar af kyrkotionden äro anslagna till särskilda ändamål,

det skall, med de i nästföljande punkt .''ko) omförmälda undantag,

åligga kyrkan eller, om dess medel ej dertill lemna tillgång, församlingen

att hålla vederbörande skadeslösa för den förlust, som för dem kan uppstå

i följd af kyrkotionde^ upphörande, dock att denna skyldighet, der kyrkotionden

utgår för skolans eller kommunens ändamål, skall åligga i förra

fallet skoldistriktet och i senare fallet kommunen;

8:o) att från och med år 1900 årligen skall erläggas:

a) af statsmedel dels ersättning för kyrkotionden till Lunds universitet,

barnmorskeläraren i Lund, Lunds lasarett, Malmö asyl och fattiga

prestenkor i Halland samt prostetunnor, dels ersättning för följande från

och mer år 1900 icke vidare i nu gällande ordning utgående afgifter,

nemligen prostens omaks- och underskrifningspenningar, understöd till fattiga

prestenkor från kyrkor i Bohuslän och en del af Elfsborgs län, vaxljusmedlen,

studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens och pedellens

lönetillökning, konsistorienotariens augment samt bidrag från landskyrkor

i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns skolestats aflöning;

ersättningarna för prostens omaks- och underskrifningspenningar dock endast

till nuvarande tjensteinnehafvare, och för anslagen till fattiga prestenkor

tills vidare och intill dess annorlunda kan varda förordnadt;

b) från presterskapets löneregleringsfond godtgörelse för den åtskilliga

kyrkoherdar och komministrar enligt gällande löneregleringsresolutioner

anslagna kyrkotionde utan särskildt åliggande för kyrkans räkning, och

från biskopslöneregleringsfonden ersättning för den biskopen i Lund anslagna

kyrkotionde och biskopens studieskatt, dock i båda fallen endast

för den tid nuvarande löneregleringar gälla;

4:o) att den från statsverket samt biskopslöneregleringsfonden och

presterskapets löneregleringsfond utgående ersättning för vaxljusmedlen,

anslaget till Karlshamns skolestats aflöning samt biskopens studieskatt

skall utgå med det belopp, till hvilket dessa afgifter äro bestämda, men att

öfriga under punkt 3:o a) och b) omförmälda ersättningar skola beräknas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufVndtiteln.

5

för anslaget till barnmorskeläraren i Lund, studieskatten i Halland, konsistens

statslön, amanuensens och pedellens lönetillökning, konsistorienotariens

augment, prostens omaks- och underskrifningspenningar samt

understödet till fattiga prestenkor från kyrkor i Bohuslän och en del af

Elfsborgs län, efter det medelbelopp, hvartill desamma under de 10 åren

1888—1897 uppgått, samt för öfriga anslag efter medeltalet af medelmarkegångsprisen

för nämnda 10 år, med tillägg af forsellön, dock med

undantag för prostetunnan, för hvilken ersättning utgöres sålunda, att för

hvarje prostetunna, som hittills utgått, utbetalas värdet af en tunna spaninål

i det eller de sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd,

löst efter det i nådiga förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, nuvarande

prostar förbehållet att under deras tjenstetid uppbära ersättning

efter hittills gällande grunder;

5:o) att, i fråga om kyrkotionde, som åtföljer patronatsrättighet, förevarande

bestämmelser ej äro i vidare mån tillämpliga, än att, der sådan

tionde är kronan behållen eller enligt punkt 3:o) här ofvan ersättes af

statsmedel eller statsverket underlydande fonder, densamma skall i denna

del från och med år 1900 upphöra att af tiondegifvarne till patronus utgöras,

börande, om den andel af tionden, som af staten eftergifves eller

öfvertages, icke kan på annat sätt till beloppet bestämmas, minskningen i

den tiondeafgift, som af hemman eller lägenhet till patronus utgöres, beräknas

i förhållande till den minskning, som eger rum i hela beloppet af

församlingens tiondeafgift till patronus; samt

6:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpningen af föreskrifterna

angående kyrkotionde^ afskrifning kunna finnas erforderliga,

meddelas af Konungen.

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts beslut har jag anmodat statskontoret

att inkomma med underdånigt förslag till de ändringar i 1900

års riksstat, som af berörda nådiga förordning påkallades; och har statskontoret

med anledning häraf uti afgifvet underdånigt utlåtande, beträffande

riksstatens åttonde hufvudtitel, till en början erinrat, att uti kainmarkollegii

och statskontorets underdåniga utlåtande den 8 februari 1897 i anledning

af väckt förslag om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl.

provinser utgående kyrkotionde vore anfördt, att, enligt hvad af nådiga

brefvet den 20 mars 1858 inhemtades, rikets vid 1856—1858 års riksmöte

församlade ständer, enär då gällande riksstat upptoge bland indelt

spanmål jemväl sådan spannmål, som i Blekinge samt i Göteborgs och Bohus

län vore anslagen åt presterskapet och kyrkorna men för hvilken de skattskyldige

på grund af äldre nådiga resolutioner egde betala lösen efter

bestämda låga pris, funnit nödig rättelse böra härutinnan vidtagas samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Åttonde hufvudtiteln.

derför låtit i riksstaten å indelta spanmålen afdraga åt kleresistaten anvisade

94 tunnor 16V2 kappar och åt kyrkorna anvisade 2,943 tunnor 20 kappar

och i stället ökat kontanta anslagen med beloppet af den lösen, som för

spanmålen erlades eller anslaget till kleresistaten med 204 kronor 75 öre

och anslaget till kyrkors underhåll med 6,500 kronor 50 öre samt tillika

föreskrifvit, att den stadgade lösen för ifrågavarande spanmål derefter skulle

upptagas och redovisas bland kronans behållna inkomster; att detta rikets

ständers beslut, hvad anginge kyrkotionde!! i Blekinge, trädt i verkställighet;

att hvad deremot anginge Göteborgs och Bohus län, sedan Eders Kong!

Maj:ts befallningshafvande i nämnda län under åren 1883 och 1884 föreskrifvit,

att den till kleresistaten och kyrkorna i länet af vissa skattskyldiga

utgående tiondespanmålslösen efter bestämdt pris skulle, till dess

annorlunda förordnades, debiteras, uppbäras och såsom kronan behållen

inkomst i kronoräkenskaperna redovisas, mot det att ersättning i stället

skulle utgå af statsmedel till tionden motsvarande belopp, att genom Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg till vederbörande utbetalas, åtskilliga

församlingar i särskilda till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter

underdånigst anhållit, att, intilldess Eders Kongl. Maj:t funnit godt i nåder

besluta någon förändring med afseende å rättigheten till och uppbörden

af kyrkotionden i Bohuslän, förhållandet med densamma måtte förblifva

såsom det af ålder varit, så att kronans uppbördsman lika litet dädanefter

som dittills egde befatta sig med kyrkotiondens uppbärande, utan att

denna finge fortfarande af kyrkornas målsmän ombesörjas; och att, efter

det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i afvaktan på Eders Kongl.

Maj:ts nådiga beslut genom allmän kungörelse uppskjutit tillämpningen af

dess ofvanberörda föreskrift, kammarkollegium och statskontoret uti infordradt

underdånigt utlåtande den 13 december 1886 på anförda grunder

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes låta bero vid den af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidtagna åtgärd att tills vidare uppskjuta

verkställigheten af indragningen till statsverket utaf ifrågavarande kyrkotionde

i Bohuslän, samt att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

nådig proposition derom, att den vid 1856—1858 års riksmöte beslutade

indragning till statsverket af kyrkotionden inom såväl nämnda län som

äfven Blekinge måtte få återgå, men att ännu icke någon åtgärd i oinförmälda

hänseenden af Eders Kongl. Maj:t vidtagits. Då emellertid — fortsätter

statskontoret — såsom äfven i det vid den till 1898 års Riksdag

aflåtna nådiga proposition angående afskrifning af kyrkotionden fogade

utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden förmäldes,

1856—1858 års riksdagsbeslut om indragning till statsverket af kyrkotionden

i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län måste anses hafva förfallit,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

7

sedan kyrkotionde^ afskrifning beslutits, så torde ofvan omförmälda under

anslagen till kleresistaten och kyrkors underhåll uppförda kontanta belopp,

respektive 204 kronor 75 öre och 6,500 kronor 50 öre, böra från riksstaten

uteslutas.

Hvad det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till

kleresistaten vidare angår, påkallas, på sätt statskontoret anfört, i följd af

de ersättningar, som enligt nådiga förordningen angående kyrkotiondens

afskrifning skola af statsmedel utgå för anslag af kyrkotionde, de förändringar,

att under detta anslag uppföras:

a) ersättning för prostetunnor och, enär derunder redan jemlikt 1889

års riksdagsbeslut upptagits ersättning till fattiga prestenkor för indragen

kronotionde,

b) ersättning för den till fattiga prestenkor i Halland anordnade kyrkotionde

äfvensom för de anslag, som till fattiga prestenkor utgå från kyrkor

i Bohuslän och en del af Elfsborgs län.

Af tabeller, fogade vid kammarkollegii och statskontorets ofvannämnda

underdåniga utlåtande den 8 februari 1897, inhemtas, att prostetunna utgöres

af 242 församlingar i Malmöhus län, af 144 i Kristianstads län, af

35 i Blekinge län, af 89 i Hallands län och af 73 i Göteborgs och Bohus

län, samt att densamma vanligen är bestämd i råg, någon gång i korn

eller i råg och korn. Enligt en vid statskontorets nu ifrågavarande utlåtande

fogad uträkning utgör den bestämda ersättningen, beräknad för

hvarje prostetunna, som hittills utgått, efter värdet af en tunna spanmål

i det eller de sädesslag, hvaruti denna utskyld hittills varit bestämd, enligt

det i nådiga förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, tillhopa 8,592

kronor 44 öre; och beträffande den nuvarande prostar under deras tjenstetid

tillkommande skilnad emellan denna ersättning och ersättningen, beräknad

efter hittills gällande grunder, kommer, på sätt Eders Kongl. Maj:t

vid reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel beslutat,

framställning till Riksdagen att göras derom att detta skilnadsbelopp må

få utgå från allmänna indragningsstaten.

Anslaget af kyrkotionde till fattiga prestenkor i Halland utgör enligt

uppgift af statskontoret 89,5976 hektoliter råg, derå värdet efter medeltalet

af medelmarkegångsprisen för åren 1888—1897 med tillägg af forsellön

enligt samma uppgift belöper sig till 774 kronor 63 öre. Såsom understöd

till fattiga prestenkor i Bohuslän och den del af Elfsborgs län, som

tillhör Göteborgs stift, utgår af kyrkorna i dessa landsdelar årligen ett

anslag af 1 krona 50 öre med ett sammanlagdt belopp för Bohuslän af

103 kronor 50 öre samt för nämnda del af Elfsborgs län af 114 kronor

eller tillhopa 217 kronor 50 öre.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Åttonde hufvudtiteln.

Hvad härefter angår anslaget till domkapitlens expeditioner, så torde

dit fa hänföras ersättningarna för konsistorii statslön, amanuensens och

pedellens lönetillökning och konsistorienotariens augment, hvilka tiondeanslag,

enligt domkapitlens i Lund och Göteborg uppgifter och statskontorets

på dessa uppgifter grundade uträkning, i medeltal under de tio åren

1888—1897 uppgått till:

konsistorii statslön .......................................................................... kronor 345: 98

amanuensens och pedellens lönetillökning .............................. » 99: 27

konsistorienotariens augment ...................................................... » 69; 72

Under anslaget till universiteten torde få uppföras:

ersättning för de till Lunds universitets kassa ingående vaxljusmedlen

med det belopp, hvartill dessa medel äro bestämda ...... kronor 819: 80

och ersättning för den samma universitet anslagna

kyrkotionde, utgörande enligt statskontorets uträkning

efter medium af medelmarkegångsprisen för åren 1888

—1897 med forsellön ................................................................ » 31,773: 02

Anslaget till allmänna läroverken torde böra förhöjas med de belopp,

som erfordras till ersättande af:

den till Göteborgs högre latinläroverk ingående studieskatten i Halland,

hvilken utskyld enligt läroverkets räkenskaper för åren 1888 — 1896 och

af domkapitlet i Göteborg för år 1897 lemnad uppgift af statskontoret

beräknats hafva i medeltal för de tio åren 1888—1897 belöpt sig till

66 kronor 92 öre,

samt det från landskyrkor i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns

skolestats aflöning utgående bidrag med det för detta bidrag bestämda

belopp 53 kronor 54 öre, deraf, enligt staten för Karlshamns lägre

läroverk, 20 kronor 20 öre uppbäras af rektor och 16 kronor 67 öre af

en hvar af läroverkets två kolleger.

Beträffande åttonde liufvudtitelns anslag till barnmor skamder visning en

och barnbördshusen, så torde under detta anslag böra uppföras ersättning

för det till barnmorskeläraren i Lund utgående anslag af kyrkotionde,

hvilket anslag enligt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till statskontoret

lemnad uppgift från nuvarande barnmorskeläraren och derpå

grundad uträkning i medeltal för åren 1888—1897 belöpt sig till 1,357

kronor 71 öre.

Under anslaget till lasaretts underhåll lärer böra i riksstaten uppföras

ersättning för till Lunds lasarett för dess utvidgning och för understöd

af ett kliniskt institut derstädes från åtskilliga församlingar i Malmöhus

län och en församling i Kristianstads län anslagen kyrkotionde, tillhopa

335,4410 hektoliter rag och 18,2044 hektoliter korn, en ersättning som,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

9

beräknad efter medeltalet af medelmarkegångsprisen för de tio åren 1888

—1897, med tillägg af forsellön belöper sig till 3,038 kronor 54 öre.

Hvad angår anslaget till hospitals underhåll har statskontoret anfört,

att, då jemlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 förordnades, att hospitalens

fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom äfvensom

öfriga tillgångar skulle från och med år 1877 till statsverket indragas

samt uppbäras och redovisas på sätt som i afseende å statens inkomster

af enahanda slag i allmänhet vore eller blefve stadgadt, undantag

gjorts för den till Malmö dåvarande hospital, numera asyl, ingående kyrkotionde

från Lunds landsförsamling, enär, såsom af det vid den till 1876

års riksdag aflåtna nådiga proposition i ämnet fogade statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden inhemtades, den af Riksdagen väckta frågan om

reglering af all kyrkotionde ännu vore under utredning; att någon ersättning

till de särskilda hospitalen för de indragna inkomsterna ej beviljats

i annan mån, än att å riksstaten uppförts ett förslagsanslag till hospitals

underhåll; att alla till hospitalen och asylerna direkt ingående inkomster

af patientafgifter, underhållsbidrag, afkomst af trädgårdar och jordbruk

m. fl. inkomster, deribland den till Malmö asyl ingående kyrkotionden, redovisades

i räkenskaperna och rikshufvudboken såsom uppbördsmedel för

ofvannämnda förslagsanslag och i första rummet användes till de med

hospitalens och asylernas förvaltning förenade utgifter, hvilka endast i den

mån nämnda uppbördsmedel vore otillräckliga drabbade förslagsanslaget;

att afskrifning af ifrågavarande kyrkotionde, för hvilken till Malmö asyl

inflöte lösen efter medelmarkegångspris utan tillägg af forsellön med i

medeltal för åren 1888—1897 111 kronor 50 öre, alltså ej skulle hafva

annan verkan än att utgiften å förslagsanslaget komme att ökas med ett

den afskrifna tionden motsvarande belopp; samt att med afseende å anslagets

till hospitals underhåll egenskap af förslagsanslag skäl ej funnes att

förhöja detta högst betydliga anslag med ett mot den obetydliga kyrkotionden

ungefärligen svarande belopp.

Då emellertid uti nu ifrågavarande nådiga förordning den 14 oktober

1898 föreskrifves, att ersättning för den afskrifna kyrkotionden skall af

statsmedel utgå efter medeltalet af medelmarkegångsprisen för åren 1888

—1897 med tillägg af forsellön, men något ersättningsanslag med afseende

på den till Malmö asyl utgående kyrkotionde icke, med hänsyn till hvad

af statskontoret anförts, synes lämpligen kunna å riksstaten uppföras, så

torde dock erfordras Riksdagens särskilda medgifvande, för att ersättning

för den afskrifna kyrkotionden — hvilken ersättning, beräknad på föreskrifvet

sätt, enligt statskontorets uppgift utgör 115 kronor 91 öre — må

Malmö asyl beredas från förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Åttonde liufvndtiteln.

Hvad slutligen angår »prostens omaks- och under skrifning spennin (jäv»,

så utvisa vid kammarkollegii och statskontorets ofvanberörda utlåtande den

8 februari 1897 fogade tabeller, att denna utskyld under ett år utgjorts

af 155 församlingar i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Hallands län

med ett sammanlagd t belopp af 38 kronor 43 öre. Då ersättning för denna

utskyld skall tillkomma endast nuvarande tjensteinnehafvare, har Eders

Kong! Maj:t, såsom jag ofvan anfört, beslutat föreslå Riksdagen att anvisa

denna ersättning att utgå från allmänna indragningsstaten.

Kyrkotionden, som i 1899 års riksstat upptages bland statsverkets inkomster

med ''250,000 kronor, är bland utgifterna under riksstatens åttonde

hufvudtitel upptagen vid följande riksstatsanslag under rubrik »indelning och

dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter och kyrkotionde», nemligen:

1) anslaget till kleresistaten 13,438 kronor 42 öre, som, jemte prestutlagor

och till kleresistaten anordnade grundskattebelopp, tillhopa 2,445

kronor 12 öre, enligt 1894 års Riksdags beslut beräknats i riksstaten till i

jemnadt tal 16,000 kronor;

2) anslaget till universiteten 35,820 kronor;

3) anslaget till pedagogier och folkskolor 1,010 kronor;

4) anslaget till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen 700 kronor;

5) anslaget till lasaretts underhåll 4,360 kronor; och

6) anslaget till kyrkors underhåll 189,619 kronor 20 öre, som, jemte

3,699 kronor 39 öre anordnad ränta af bergfrälsejord till Kristine kyrka

i Falun, af 1885 års Riksdag i riksstaten beräknats till i jemnadt tal

193,300 kronor.

Den nu beslutade afskrifningen omfattar visserligen icke den kyrkotionde,

som åtföljer patronatsrättighet annat än i vissa, särskilt angifnä fall,

men då emellertid äfven de obetydliga delar af kyrkotionden, som hittills

ingått till statsverket, enligt beslutet skola afskrifvas, saknar bibehållande

af någon del af kyrkotionden å riksstatens inkomst- och utgiftssidor all

betydelse för statsregleringen.

Vidkommande särskildt förenämnda, Kristine kyrka anordnade ränta,

har statskontoret meddelat, att kammarkollegium genom utslag den 20

november 1888 lörordnat, att denna ränta skulle från jordeboken uteslutas,

vid hvilket utslag, som, i hvad det afsåge den i det afskrifna beloppet ingående

räntan, 94 kronor 33 öre, för till bergfrälse då ännu icke inlöst

jord, understäldes Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, Eders Ivongl. Maj:t

enligt nådigt beslut den 16 augusti 1889 lät bero, dock att afskrifningsåtgärden

ej finge anses utgöra hinder för särskild pröfning i laga ordning,

huruvida Kristine församling vore berättigad att uppbära ränta för sistnämnda

jord eller samma ränta borde till kronan ingå. I följd häraf bär

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

ll

den, såsom till Kristine kyrka anordnad, i riksstaten upptagna räntan,

3,699 kronor 39 öre, sedan år 1889 ej alförts i räkenskaperna; och

torde densamma nu böra, på sätt statskontoret hemstält, från riksstaten

uteslutas.

Jag har ansett mig här i ett sammanhang höra påpeka samtliga de

förändringar i anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel, Indika synas

mig blifva en följd af föreskrifterna i nådiga förordningen den 14 oktober

1898 om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående

kyrkotionde; jag skall tillåta mig att återkomma till dem under

de särskilda anslagen.

Såvidt anslaget till Meresistaten angår, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att den under detta anslag i riksstaten upptagna

»anvisning i kontant» må ökas med

dels ersättning för prostetunnor ........................................... kr. 8,592: 44

dels ersättning till fattiga prestenkor i Halland............... » 774: 63

och dels ersättning för till fattiga prestenkor från kyrkor

i Bohuslän och en del af Elfsborgs län utgående anslag ..... » 217: 50

eller med tillhopa kr. 9,584: 57

o

A andra sidan bör till följd af stadgandena i nyssnämnda

nådiga förordning från anslaget afgå hvad af 1856 —1858 års

riksdag beviljats till ersättning för indragen kyrkotionde ..... » 204: 75

hvadan ökningen alltså skulle utgöra kr. 9,379: 82

eller, under iakttagande att 3 kronor 26 öre å anslaget äro odisponerade,

i jemnadt tal 9,377 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 1 och 2 föreslagits,

skulle alltså den under kleresistaten uppförda anvisning i kontant,

nu 20,674 kronor, ökas med 9,415 kronor eller till 30,089 kronor.

Den del af det under samma anslag och rubriken »indelning och dermed

jemförlig anvisning på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna

belopp, som afser kyrkotionde, bör, såsom jag här ofvan framhållit, ur riksstaten

utgå, och alltså af förut omförinälda belopp, 16,000 kronor, i riksstaten

bibehållas endast hvad som utgör prestutlagor och till kleresistaten anordnade

grundskattebelopp 2,445 kronor 12 öre; och hemställer jag således,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att i riksstaten för år 1900

s. 12 Kontrollera mot PDF

[8J

Höjning af

anslag.

_ t4-]

Okade arbetskrafter

vid

universitetsbiblioteket

i

Upsala m. m

12 Åttonde hufvudtiteln.

må upptagas under anslaget till kleresistaten och under rubrik »indelning

och dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter», endast sistnämnda belopp,

jemnadt till 2,500 kronor.

Vid bifall till hvad i punkterna 1 och 2 föreslagits kommer summan

af de under anslaget till kleresistaten uppförda belopp, nu 373,761 kronor,

att utgöra 369,676 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

Under hänvisning till hvad jag ofvan under punkten 2 anfört beträffande

de ändringar i riksstaten, som synas mig följa af föreskrifterna

i nådiga förordningen om afskrifning af kyrkotionde, och då jag anser

den under denna rubrik i 1899 års riksstat upptagna kontanta anvisning

27,659 kronor i följd af dessa föreskrifter böra ökas med ersättning för:

konsistorii statslön ....................................................................... kr: 345: 98

amanuensens och pedellens lönetillökning.............................. » 99: 27

konsistorienotariens augment............................................... » 69: 72

eller med i jemnadt tal tillhopa 515 kronor, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för godtgörande

af omförmälda ersättningsbelopp den under anslaget till domkapitlens

expeditioner förefintliga anvisning i kontant, nu 27,659 kronor,

måtte ökas med 515 kronor eller till 28,174 kronor; kommande vid bifall

härtill summan af de under anslaget till domkapitlens expeditioner uppförda

belopp, nu 33,500 kronor, att ökas till 34,015 kronor.

Universiteten.

Bland de anslagsfrågor, som uti underdånig skrifvelse den 8 oktober

-1898 väckts af kanslersembetet för universitetet i Upsala, intager framställningen

om medel till att öka arbetskrafterna vid universitetsbiblioteket

ett betydelsefullt rum. Denna framställning grundar sig på den utredning

i ämnet, som af bibliotekarien vid nämnda bibliotek förebragts; och då

jag nu vill underställa denna anslagsfråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga

pröfning, bör jag ej underlåta att redogöra för hvad bemälde bibliotekarie

härutinnan anfört.

Bibliotekarien inleder sin utredning med det uttalande, att bristen

på tillräckliga arbetskrafter för universitetsbibliotekets rätta vård och

ändamålsenliga skötsel sedan lång tid tillbaka gjort sig känbar, men att

man dock i det längsta uppskjutit frågan om bristens afhjelpande, dels

s. 13 Kontrollera mot PDF

Åttonde hofvudtiteln.

13

derför att biblioteket hade andra kraf att framställa, hvilka syntes böra i

första band tillgodoses, dels derför att detsamma befunne sig i ett slags

öfvergångsstadium från ett gammalt tillstånd, som i lång tid ej undergått

någon synnerlig förändring, till ett nytt, kännetecknande de stora och

lifskraftiga moderna biblioteken. Man hade velat afvakta ett stadgadt

resultat af denna starka utveckling, innan man gått att definitivt yttra sig

om den nya organisation af tjenstemannapersonalen, som af utvecklingen

med nödvändighet betingades. Då emellertid den under åren 1888—1892

genomförda omgestaltningen af bibliotekslokalerna nu vore sex år gammal,

då vidare den af 1895 års Riksdag beviljade förhöjningen i bokanslaget

fått verka i två år och det inre arbetets nya utveckling numera hunnit

taga en fast gestalt, syntes tiden vara inne att till afgörande upptaga

frågan om tjenstepersonalens ökande, så att den blefve i stånd att fylla

de talrika, vigtiga funktioner, som densamma numera hade att utföra.

Personalen hade, fortsätter bibliotekarien, knappast någonsin varit så

talrik, att den motsvarat bibliotekets verkliga behof, och dess lägre tjensteman

hade fått nöja sig med ett torftigt brödstycke. Till en början —

under 1600-talets förra hälft — var bibliotekarien dess ende tjensteman.

Staten af år 1655 upptog en amanuens, som snart fick titeln af vice

bibliotekarie; och härtill lade staten af år 1699 ännu en amanuens, så att

från 1700-talets ingång institutionen egde tre tjensteman, alla aflönade på

universitetets stat, två af dem dock försedda med ganska svag lön. Härtill

kom från år 1788 genom prof. J. H. Lidéns donation den s. k. Lidénska

— nu tredje — amanuensen, likaledes svagt aflönad. Nämnda förhållanden

bestodo i nära sjuttio år, tills 1853—54 års riksdag, på enskild motion,

inrättade en andra amanuensplats med 450 kronor i årlig lön. Lönernas

otillräcklighet i allmänhet var dock så i ögonen fallande, att, då regeringen

vid riksmötet åren 1856—1858 föreslog höjande af bibliotekariens och vice

bibliotekariens löner till 4,000 och 2,000 kronor, Rikets Ständer ej inskränkte

sig till att bifalla detta förslag, utan till och med förhöjde dessa

löner till 4,500 och 3,000 kronor, hvarjemte, sedan enskild motionär, i anledning

af löneregleringen för kong! biblioteket i Stockholm, påpekat, att

för vaktmästare derstädes vore föreslagna samma förmåner som de, med

hvilka de vetenskapligt bildade amanuenserna i Upsala fått åtnöja sig,

Rikets Ständer höjde de tre amanuenslönerna från 600, 450 och 225 kronor

till 1,500, 1,200 och 800 kronor. Dessa belopp höjdes ytterligare vid

1875 års riksdag till 2,500, 2,000 och 1,500 kronor, hvarjemte samtidigt

bibliotekariens och vice bibliotekariens löneförmåner stegrades till 6,000

och 4,000 kronor.

Sedan år 1854 hade biblioteksinstitutionen alltså förfogat öfver fem

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Åttonde hufvudtiteln.

ordinarie tjensteman, hänvisad i öfrigt till de oaflönade extra ordinarie

amanuenser, som af intresse för uppgiften eller i förhoppning om framtida

befordran kunde vara villige att tjenstgöra utan ersättning. Då emellertid

den nödiga rekryteringen af extra ordinarie amanuenser på dylik grundval

visade sig allt osäkrare, i den män institutionens utveckling stälde på dem

allt drygare kraf, hade bibliotekarien af omständigheternas tvång funnit sig

nödgad att, utan afvaktan på tidpunkten för en genomgående reglering,

hemställa om ett årligt anslag af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser, hvilket ock af 1882 års Riksdag på extra stat beviljades.

Betydande hade visserligen icke den ersättning varit, som härför kunde

beredas, såsom man kunde finna deraf, att arfvoden vanligen utgått till

fyra extra ordinarie amanuenser med 950, 700, 500 och 350 kronor, men

den värsta svårigheten hade dock för ögonblicket afhjelpts.

Såsom af det anförda framginge, hade de ordinarie tjenstemännens

antal förblifvit lika stort sedan 44 år, och detsamma kunde i det hela sägas

om de extra ordinaries, ehuru fluktuationerna bland dem stundom ej varit

obetydliga. Om nu ock antalet tjensteman år 1854 kunnat anses motsvara

bibliotekets behof, så borde det dock vara klart, att efter en snart

femtioårig utveckling detta ej längre kunde vara fallet. Och det kunde i

sjelfva verket så mycket mindre förhålla sig så, som institutionen, särskilt

på sista tiden, haft att glädja sig åt en utveckling i dess uppgifter och

arbete, som för femtio år sedan sannolikt ej kunnat anses möjlig. Trettio

år vore snart förflutna, sedan bibliotekarien trädde in i bibliotekets tjenst,

och till och med mellan nu och då rådde en sådan olikhet, att biblioteket

i sitt nuvarande skick och med sin sjudande verksamhet kunde sägas vara

nästan till oigenkänlighet förändradt.

För att visa, huru stora anspråk nu måste ställas på tjenstemännens

krafter, jemfördt med hvad som egde rum på 1850-talet, och huru oafvisligt

behofvet af en förstärkning i arbetskraft vore, lemnar bibliotekarien

en redogörelse för nyss omförmälda utvecklings art och omfattning, hvilken

redogörelse jag anhåller att få ordagrant återgifva.

»Om jag först tager i betraktande», yttrar bibliotekarien, »bibliotekets

användning i och för de akademiska studierna, så befinnes, att utlåningen

utom biblioteket stigit från något öfver 1,500 volymer år 1854 till 12,072

år 1897, således under perioden åttadubblats. Härtill kommer dock en art

af utlåning, som 1854 spelade så godt som ingen roll, nemligen utlåningen

till universitetets vetenskapliga institutioner af de vigtigaste tidskrifterna

allt efter deras ankomst, hvarigenom ofvanstående utlåningssiffra ökas med

ytterligare 4,000, och utlåningen befinnes vara tiodubblad. Detta är ju

redan i och för sig en ovanligt stark stegring, men dess betydelse ökas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Åttonde linfvudtiteln.

15

ytterligare på grund af de intensivare kraf som i våra dagar ställas på

institutionens arbetsförmåga genom studiernas allt vetenskapligare tendens,

kritiska art och fordran på möjligast fullständiga literaturkällor. Ty dessa

föranleda från de lånesökandes sida ofta förfrågningar af så speciel natur,

att de endast kunna besvaras genom särskilda, stundom rätt besvärliga

efterforskningar å tjenstemännens sida. Men det är ej blott denna omständighet,

som förorsakar, att utlåningen kräfver en ojemförligt större tid,

än sjelfva utlåningssiffran kan synas antyda; här måste äfven tagas i betraktande

samlingarnes storlek, rikedom på gammal literatur, vetenskapliga

uppställning och slutligen lokalens gestaltning, hvilken, genom att utsprida

den redan i och för sig väldiga samlingen öfver en större vidd, än som

med ett mera praktiskt byggnads- och inredningssätt varit nödigt, tager

ökad tid i anspråk för böckers framtagande och uppsättande.»

»Ett säkert bevis på utlåningens stegring gifver en jemförelse mellan

tjenstemännens arbetstid nu och fordom. Då kunde åtskilliga af de ordinarie

tjenstemännen ej så sällan underlåta att tjenstgöra mer, än under

den reglementerade utlåningstiden (kl. 11 — l); de extra ordinarie skulle

enligt reglementet tjenstgöra en timme om dagen och dessutom turvis deltaga

i utlåningen. Nu tjenstgöra alla, ordinarie och extra ordinarie, utan

att vara af reglementet dertill förbundna, reguliert hvarje arbetsdag från

kl. 10 till 2. Och för åtskilliga af dem är dock detta blott en del af den

tid, som de i bibliotekets tjenst använda; ja äfven hvilodagen har ofta

måst tagas i anspråk, för att medhinna det växande arbetet. Härtill kommer,

att under mellanterminerna, då tjenstemännen fordom ofta togo ut

sin reglementariska rätt att endast tjenstgöra två dagar i veckan, deltaga

nu alla, som äro i tjenst, i arbetet hvarje dag såsom under terminen. I

sammanhang härmed kan nämnas, att, utöfver den vanliga arbetstiden,

institutionen alltid har, för forskare och särskild! för dem som från annan

ort hitrest och hvilkas tid derför anses mera dyrbar, hållits tillgänglig när

som helst och i hur stor utsträckning som helst. Och detta dryga arbete,

som nu hvilar på tjenstemännen, affordra^ dock personer, af hvilka flertalet

är svagt aflönadt, ja några åtnjuta så små arfvoden, att detta för

dem kan blott till en mindre del räcka till att bestrida deras lefnadskostnader,

hvilket utan vidare torde vara klart deraf, att tre af dem åtnjuta

lägre arfvoden än vaktmästarne vid kongl. biblioteket i Stockholm.»

»Studier på stället kunde i de gamla lokalerna föga förekomma, då

någon läsesal ej fans och utrymmet i arbetslokalerna var ytterst ringa.

För fyra till fem personer kunde möjligen plats beredas, och då med

verklig olägenhet för tjenstemännens eget arbete; också var antalet af dem,

som häraf begagnade sig, i medeltal långt derunder. Men när efter om
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Åttonde hufvudtiteln.

byggnaden en ny läsesal öppnades, blef förhållandet ett helt annat. För

hvart år har den allt starkare tagits i användning, och 1897 besöktes den

af 6,495 personer, som begagnade 53,309 böcker hvaraf 5,426 handskrifter.

Det arbete, som härigenom lägges på institutionens skuldror, är sålunda till

största delen något okändt för förhållandena år 1854.»

»Inlåning från annat håll var ock då något som sällan förekom. Nu

förgår knappt någon dag, att ej handskrifter och böcker anlända, som för

forskares räkning härstädes hafva genom institutionen reqvirerats från såväl

inhemska som utländska bibliotek och arkiv, hvilket innebär ej blott vidgad

korrespondens, utan ökad bokföring och nytt ansvar. Detsamma gäller

om utlåning härifrån till främmande ort, i synnerhet sedan på detta sätt

den rika handskriftsamlingen blifvit för forskaren lättare tillgänglig.»

»Af ej mindre vigt för ett rätt bedömande af arbetets ökning är att

känna, huru boksamlingens årliga tillväxt stegrats. Med denna tillväxt följer

nemligen en motsvarande stegring i andra uppgifter, såsom boktitlarnes

införande i olika kataloger, böckernas bindning, signering och uppställning.

På den svenska afdelningen har säkerligen det s. k. årstrycket eller de

svenska boktryckeriernas årliga lagstadgade leverans af deras tryckalster

till sitt yttre omfång i det närmaste fördubblats på femtio år, men arbetet

med dess mottagande och revidering, katalogiserande, signerande och uppställande

har växt i vida starkare grad, dels genom den större noggrannheten

i dess behandling, dels genom den ofantliga stegringen af det s. k.

småtrycket, som inlägges i kapslar och som, för sin rangering och ordningens

vidmakthållande, kräfver ett vida större och besvärligare arbete,

än den utanför stående ens kan ana. Ej ringa är det besvär, som i våra

dagar förorsakats af bemödandet att vaka öfver arkivtryckets fullständighet,

något hvarom man i flydda tider föga bekymrade sig. Småtryekets

massor hafva ej heller på sista tiden stått att öfverväldiga, om icke en

intresserad person frivilligt och utan ersättning gifvit biblioteket hela sin

arbetsdag, för att här komma det till hjelp.»

»Utländska bokafdelningen visar en långt starkare stegring. Inköpet är

dubbelt större nu för tiden — anslaget. till bokinköp" var 1854 10,200

kronor men är nu från och med 1896 24,000 kronor. Och dock är tillväxten

i hvad som årligen köpes vida underlägsen den tillväxt, som det

årliga förvärfvet genom gåfva och byte har att uppvisa. Gåfvor i mängd

har visserligen det högt ansedda biblioteket i alla tider fått mottaga, ehuru

i senare tid starkare än förr. Men förvärfvet genom anknutna bytesförbindelser

existerade oj 1854. Dylika inleddes först i början af 1860-talet

med ett fyrtiotal utländska universitet och undergingo ej någon förändring

under loppet af tjugu år. Från och med år 1883 utsträcktes de undan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 17

för undan, i synnerhet sedan fribrefsrätt år 1885 beviljats institutionen.

I närvarande stund uppgår deras antal till 826 stycken, utspridda öfver

alla verldsdelar. Det torde ej behöfva närmare utvecklas, hvilken hittills

okänd arbetsqvantitet detta byte representerar. Starkast framträder detta

på korrespondensens område, som hufvudsakligen härigenom har utvecklat

sig i mycket hög grad. På 1850-talet var korrespondensen säkerligen

ytterst obetydlig, naturligt nog då fribrefsrätt saknades. Men år 1897 afsände

institutionen 2,276 bref och 2,303 paket och korsbandsför''Sändelser,

hvarförutom 500 på annan väg till utlandet befordrades. Och det är till

stor del detta byte man har att tacka för, att accessionen å utländska afdelningen

har från 1,800 bokband år 1878 (vi sakna uppgift för äldre

tider) stigit till 4,600 år 1896, och ändock äro häri ej inberäknade 3,842

utländska afhandlingar, som under året ingått.»

»Ingenting torde bättre klargöra, huru starkt årstillväxten stegrats, än

det förhållandet, att samlingen af bundna böcker mer än fördubblats sedan

1854 och att samlingen af småtryek, som inläggas i kapslar, sannolikt

tjugudubblats.»

»Det stegrade arbete, som en ökning i årstillväxten medför, framträder

först och starkast vid katalogiseringsarbetet. Redan i sig sjelft är detta

arbete, sådant den moderna bildiotekstekniken gestaltar det, vida besvärligare

än förr, och man kan nästan säga, att för samma antal böcker representerar

det nu dubbelt så mycket besvär som för fyrtio år sedan. Men härtill

kommer, att antalet af böcker och småtryek, som å utländska afdelningen

katalogiseras, säkerligen nu är minst tre gånger så stort som det,

hvilket förekom då för tiden. Å den svenska afdelningen har detta arbete

sannolikt fördubblats. Vidare katalogiseras nu alla de ingående disputationerna,

hvilket betyder årligen fyra tusen nya boktitlar. Slutligen kommer

härtill nu för tiden på detta område ett arbete, som då ej förekom,

nemligen inarbetandet i den alfabetiska katalogen af bibliotekets bestånd

före 1796. Denna katalogisering utgör ett betydligt tillägg i det årliga

arbetet och kräfver ännu många år för sitt slutförande, så länge arbetskrafterna

ej blifva större, än de nu äro. Det torde ej vara någon öfverdrift

att säga, att katalogiseringsarbetet nu årligen tager fyra gånger så

mycken tid i anspråk som för fyrtio år tillbaka. En blick på katalogernas

växt och omfång bekräftar detta antagande. Ensamt den alfabetiska författarekatalogen

har under blott de sista femton åren 1883 —1897 växt

lika mycket som under de föregående 83 åren från århundradets början.

Och härtill kommer den nya alfabetiska anonymkatalogen, kataloger öfver

acta och tidskrifter m. fl. dylika, räknande öfver 20,000 qvartblad, samt

lappkatalogen öfver utländska dissertationer, räknande mellan 30 och 40,000

Bill. till Riksd. Prut. 1899. 1 Sami. 1 Ajd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Åttonde hnfvudtiteln.

boktitlar, alla frukter af den senaste tidens arbete. Om jag till sist erinrar,

att årstillväxten för de senaste åren i medeltal utgjort 200 meter i hylllängd,

torde man kunna redan deraf sluta, att katalogarbetet måste vara

i hög grad betungande.»

»Att arbetet med böckernas förberedande till bindning måst ökas i

proportion af böckernas årliga tillväxt följer af sig sjelf!. Men det fordrar

ock mera tid än fordom genom den omsorg, som derå nedlägges, och de

svårigheter, som literaturspråkens tillväxt i antal förorsakar.»

»Om bytesförbindelsernas stegring på senaste tid har jag ofvan ordat.

Deras vård tager nu en tjenstemans hela tid i anspråk (och en stor del

af vaktmästarnes, för inslående af de 2,800 paket och korsband som härifrån

afsändas). Detta arbetskraf var 1854 alldeles okändt.»

»Den vetenskapliga uppställning af samlingarne, som under de sista

15 åren genomförts, fordrar ock större arbete af tjenstemännen än förr

både vid böckernas signering och uppställning, hvarjemte i följd af lokalernas

bristande utrymme det ofta för till tidsödande utbrytningar och förflyttningar.

Samlingarnes tillväxt tränger naturligen också emellanåt till

systemets expansion genom nya uppdelningar. För att gifva ett begrepp

om hvad denna vetenskapliga uppställning innebär och hvilka anspråk den

kan i sin tillämpning ställa på institutionen, vill jag nämna, att antalet

primärgrupper, i hvilka det sönderfaller, uppgår till öfver 3,600 stycken.»

»Den dyrbara kart- och planschafdelningen, som kraft ej ringa tid för

sitt ordnande, fordrar ett särskildt arbete för ordningens vidmakthållande

i följd af dessa literaturalsters egendomliga form och art. I jemförelse

med fordom växer kartafdelningen starkt genom bytesförbindelserna, och

dess rationella katalogisering, som regulier! fortsättes, är så godt som en

nyhet.»

»Handskriftsafdelningen, på hvilken min företrädare nedlade ett oöfverträffadt

arbete, som sedan med kraft fortsatts, kräfver ej för det årliga

fortsättandet af inventarierna så synnerligt stort arbete. Men åtskilliga

specialkataloger skulle här ännu behöfvas och en réalindex saknas alldeles.

Till utarbetande af dylika förslå dock ej nu disponibla krafter.»

»Vid institutionen förekomma ock nu funktioner, icke eller föga kända

i forna tider. Alldeles nytt är det åliggande biblioteket nu har att årligen,

med hänsyn till de akademiska lärarnes vetenskapliga intressen, mellan

dem fördela det akademiska trycket. Något så godt som nytt är den

stränga metodiskt reglerade tillsynen öfver att fortsättningarna å en gång

anskaffade arbeten ej förglömmas, liksom det härmed sammanhängande

omfattande arbete, som ligger i studiet af bibliografiska kataloger och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

19

arbeten samt literär-historiska publikationer och tidskrifter, för att sålunda

följa med den vetenskapliga produktionen och bevaka bibliotekets bästa.»

Hvad bibliotekarien sålunda anfört syntes honom tydligt visa, att det

arbete, som nu af biblioteksinstitutionen förrättas, är ofantligt mycket större

än hvad som presterades år 1854 samt att en ej obetydlig ökning af institutionens

arbetskrafter erfordras. Det hade också, säger bibliotekarien,

endast genom den starkaste ansträngning å tjenstemännens sida och hart

när öfveransträngning af några varit möjligt att hålla institutionen uppe

på den höjd, som den lyckats intaga. Men det kunde uppenbarligen ej

vara riktigt att låta eu sådan ordning fortbestå, som måste undergräfva

tjenstemännens helsa och krafter, och slutligen måste, då krafterna sveke,

föra till institutionens tillbakagående och dermed tillfoga universitetet en

betydande skada.

Efter att sålunda hafva ådagalagt, att ett tvingande behof af tjenstepersonalens

förstärkande föreligger, öfvergår bibliotekarien till att söka

utreda, huru stor förstärkning under närvarande förhållanden måste anses

behöflig. I afseende härå yttrar bibliotekarien följande.

Utlåningen toge för närvarande sex tjensteman i anspråk under förmiddagen.

Under de uppehåll i arbetet härmed, som stundom kunde förekomma,

användes deras tid på andra uppgifter, naturligen endast af den

art. att de kunde lösas på den plats, der dessa tjensteman befunne sig och

hvilken de ej kunde lemna. Vid den centrala expeditionen, som hade

direkt beröring med allmänheten, kunde numera ej en tjensteman ensam

medhinna att mottaga de lånesökandes frågor och framställningar, besvara

dem, anställa deraf framkallade undersökningar i katalogerna och i tryckta

bibliografiska hjelpkällor samt på grund häraf aflåta reqvisitioner till de

olika bokvåningarne m. m. En extra ordinarie amanuens hade derför

måst anställas såsom biträde vid nämnda expedition. I den öfverstå

våningen med dess tre gallerier fordrades en tjensteman för mottagande

och utförande af reqvisitioner, som utginge från den centrala

expeditionen, för uppsättande af igenlemnade böcker och kontrollerande

af ordningen inom våningen. I den mellersta våningen åter, hvars

utsträckning vore fyra gånger så stor som den öfres, erfordrades ovilkorligen

två, derest utlåningen skulle kunna obehindradt fortgå. Från

expeditionshissen vore det ett afstånd af 140 fot i hvardera riktningen

till husets begge gaflar, och inom hvarje sal i denna våning funnes 2—3

gallerier. En ensam tjensteman på denna plats skulle understundom nödgas

oaflåtligt förflytta sig fram och tillbaka i denna vidsträckta våning för att

utföra gifna uppdrag rörande utlåningen, och ändock måste ofta inträffa,

att under hans frånvaro från hissen en eller flere nya order anlände, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Åttonde hnfvudtiteln.

naturligen Unge ligga obestälda, tills han återkommit. I bottenvåningen,

som sträckte sig efter byggnadens hela längd, skulle äfven två tjensteman

för samma ändamål erlordras, om ej den centrala expeditionens läge i

nivå med densamma och i dess midt medgåfve denna expeditions tjensteman

att stundom sjelfve afhemta eller ock genom en af vaktmästarne låta

afhemta det reqvirerade, särskilt när det gälda den numrerade handskriftsafdelningen.

Af detta skäl kunde man här reda sig med endast en i

våningen stationerad tjensteman.

Sex tjensteman vore alltså från kl. 10 f. in. till 2 e. in. mer eller

mindre bundna af arbetet med utlåningen. Och det vore att märka, att

då inom få år bokutrymmet inom de inredda våningarna alldeles komme

att tryta, sedan alla för provisoriska hyllor användbara platser blifvit tagna

i anspråk — det enda medel som nu gåfves för att bereda plats för nya

accessioner — tredje våningen måste inredas till bokmagasin. Från denna

tidpunkt skulle det naturligen blifva lika omöjligt för en person att ensam

sköta denna våning, som detta nu läte sig göra i fråga om den mellersta.

I läsesalen åter med dess talrika publik måste, af lätt insedda skäl,

en tjensteman ständigt vara stationerad för att tillhandagå dem, som ville

arbeta derstädes, samt för att upprätthålla ordningen inom det där uppstäda,

dyrbara referensbiblioteket och hafva tillsyn öfver de böcker och

talrika handskrifter, som af de besökande användes.

Skötseln af den vidsträckta bytesförbindelsen med deraf följande omfattande

korrespondens och nödig katalogisering fordrade sin egen man,

såsom man lätt kunde finna af hvad derom redan anförts. Likaså hade en

tjensteman fullt upp att göra med det utländska tryckets bindning, katalogisering

af de talrika tidskrifter, på hvilka biblioteket prenumererade,

leveranserna till de vetenskapliga institutionerna och deras afförande vid

återkomsten samt uppsigten öfver det utländska tryck, som ännu ej kunde

bindas, hvithet, på grund af massan af periodiska publikationer, bestode

af öfver 10,000 häften. Bevarandet af ordningen bland sistnämnda publikationer,

som dagligen rubbades genom nya accessioner och genom de

nya tidskrifthäftenas flitiga användning på stället, kräfde särskilt ej så

litet arbete.

Slutligen fordrade den svenska afdelningen oafvisligen, att två arbetskrafter,

i stället för en, kunde för densamma disponeras. Det oerhördt

omfattande svenska småtryckets betydliga tillväxt inverkade starkast i

detta afseende, men äfven öfriga funktioner å denna afdelning hade så

tilltagit i omfattning, att deras rätta skötsel öfverstege eu persons krafter.

Och naturligen kunde man ej bygga några beräkningar på det nämnda

undantagsförhållandet, att under de sista åren en utanför stående person

s. 21 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 21

befunnits villig att utan ersättning offra sin tid och sina krafter för att

bispringa biblioteket.

Då det nu väl ej kunde anses lämpligt eller riktigt, att institutionens

chef bundes vid någon af nu uppräknade funktioner, ity att han borde intaga

en så pass fri ställning till det hela, att han icke förhindrades att i

främsta rummet vara chef, alltså att utstaka planen för institutionens arbete,

fördela detta efter dess art och tidens fordringar, vaka öfver hela

den stora apparatens regelmessiga funktioner ande samt tillse, att de kraf,

som dess vetenskapliga karakter uppstälde, i full utsträckning tillgodosåges,

men endast i den mån hans chefsbefattning det medgåfve biträdande ingripa

i någon af dessa funktioner — hvilket naturligen på intet sätt uteslöte

möjligheten för honom att förestå en af bibliotekets tre liufvudafdelningar

— följde deraf, att, förutom honom, fordrades blott för de

dagliga löpande ärendenas jemna gång elfva tjensteman. För närvarande

funnes, utom chefen, såsom säkert påräkneliga fyra ordinarie och fyra

extra ordinarie tjensteman, de fyra senare naturligen endast så länge

säkert påräkneliga, som sådana stode att tillgå för de ej synnerligen

lockande arfvodena. De extra ordinarie amanuenser, som utöfver nyssnämnda

fyra tjenstgjorde utan ersättning, vexlade i antal och stannade i

regeln så kort tid vid institutionen, att på dem ej några säkra beräkningar

kunde byggas, när det gälde betryggandet af det nödvändiga dagliga

arbetet. Alltså erfordrades en förstärkning af tre säkra arbetskrafter.

Och det borde påpekas, att äfven om tre nya krafter anstäldes, funnes

dock, då samtliga elfva vore sysselsatta med de löpande ärendena,

endast de tillfälliga extra ordinarie, oaflönade amanuenserna och af fasta

krafter endast chefen att tillgå för lösande af öfriga hastigt påkommande

vigtigare arbetsuppgifter, såsom t. ex. när en större donation inträffade

eller en oförutsedd förflyttning af större bokmassor måste utan uppskof

genomföras — för att ej tala om litet emellan förekommande, utanför

den vanliga ordningen liggande uppgifter, oftast sådana, som måste

skötas i den centrala expeditionen, der kataloger, handlingar och öfriga

hjelpmedel vore inrymda. Man kunde ju ej för dylika fall från deras

poster borttaga dem, som skötte utlåningen. Och det arbete, hvarmed de

öfriga vore sysselsatta, vore oftast af den art, att de ej kunde skjuta det

ifrån sig för att hjelpa till på annat håll. Derför hade ock bibliotekarien

hittills fått sjelf gripa in vid de flesta dylika fall, och det funnes ingen

biblioteksfunktion, från vaktmästarens och upp till chefens, som han ej i

hvarje ögonblick fått vara beredd att öfvertaga, för att ej verksamheten

skulle råka i stockning.

Af de tre nya arbetskrafter, som erfordrades, syntes dock ej nödigt,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Åttonde hufvudtiteln.

att för närvarande mer än två representerades af ordinarie tjensteman.

Om nemligen ett arbete kunde utan men för institutionen med extra ordinarie

tjensteman bedrifvas, funnes intet tvingande skäl att inrätta en

ordinarie plats. Der det åter vore fråga om permanenta ocli vigtiga funktioner

syntes det ligga i sakens natur, att de skulle af fast anstälde tjensteman

handhafvas. Utan de insigter, som man hos dessa egde fordra, och

utan den erfarenhet, som kontinuitet i arbetet gåfve, skulle ordningen ej

kunna upprätthållas, arbetet komme att småningom försämras och institutionen

försvagas i sin verksamhet. Ordning, öfverallt en god sak, vore

för ett bibliotek rent af ett lifsvilkor, men ordningens bevarande vore en

omöjlighet i längden utan ett tillräckligt antal af fasta tjensteman, som

trängt in i sin uppgift samt förstode och kände det ansvar, som hvilade

på dem.

Antalet af ordinarie tjensteman vid institutionen behöfde alltså ökas

från fyra till sex, bibliotekarien ej inräknad. A följande sex platser erfordrades

nemligen fasta krafter, om bibliotekets verksamhet skulle kunna gå

sin jemna och betryggade gång. Först och främst borde den ovanligt

stora, öfver 12,000 nummer starka handskriftafdelningen ovilkorligen få

sin egen föreståndare. De båda bokafdelningarna, den utländska och den

svenska, kunde ej heller, sedan boksamlingen numera nått det betydliga

omfånget af 300,000 bokband, förutom ett ännu större antal ströskrifter,

undvara hvar sin föreståndare. Dock skulle bibliotekarien utöfva en af

de tre föreståndarebefattningarna vid de tre hufvudafdelningarna af biblioteket.

Vidai’e tarfvade de båda bokafdelningarna hvar sin fast anstälde

amanuens. Dessas uppgift skulle vara att, under ledning af afdelningens

föreståndare, vaka öfver ordningen inom densamma, göi''a sig förtrogne

med dess uppställning och innehåll samt särskilda genom den kännedom de

sålunda om samlingarna förvärfvat och de bibliografiskt-literär-historiska

insigter, som de härunder samlat, vara beredda att genast träda emellan

och hastigt lösa de svårigheter, som de extra ordinarie, mera oerfarne

amanuenserna icke vore i stånd att med erforderlig skyndsamhet öfvervinna.

Bytesförbindelsernas omfattning och deras besvärliga handhafvande

kräfde en särskild, fast anstäld tjensteman, ty endast långsamt blefve man

vuxen att sköta arbetet härmed. Slutligen stälde studiernas vetenskapliga

art så stora fordringar på den, som ledde den centrala utlåningen, att äfven

han måste vara en fast anstäld tjensteman. Plös denne person fordrades

goda bibliografiska insigter, grundliga literär-historiska studier samt full

kännedom om bibliotekets alla kataloger och samlingarnas uppställning.

Bibliotekarien tager härefter i öfvervägande beskaffenheten af de två

nya ordinarie befattningar, som enligt hans mening böra inrättas vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

28

biblioteket, och gör dervid till en början gällande, att den ena bör

inrättas till en vice-bibliotekarie-tjenst. Med hänsyn till bibliotekets utveckling

och den omfattning, som dess dyrbara samlingar vunnit, anser han

det nödigt, att under bibliotekarien, som skall hafva uppsigten öfver och

ansvaret för det hela, finnas två vice bibliotekarier, en hvar — i likhet

med bibliotekarien — föreståndare för och utöfvare af den särskilda vården

öfver en af de tre hufvudafdelningarna. Till bevis för nödvändigheten

af en sådan anordning erinrar bibliotekarien om de båda bokafdelningarnas

stoi''a omfång samt att handskriftsamlingen är ej blott

den ojemförligt största i vårt land, utan torde vida öfvergå motsvarande

samlingar i de flesta utländska universitetsbibliotek. I afseende

härå omnämner bibliotekarien, bland annat, de Palmsköldska, Nordinska

och Gustavianska samlingarna såsom hvar för sig ansedda för att vara

en kostbar samling. Bibliotekarien åberopar ock, hurusom handskriftsamlingen

nu för tiden användes i stor omfattning, och anser, att nu omförmälda

förhållanden nödvändiggöra, att en person med en vice bibliotekaries

ställning sättes i spetsen för ifrågavarande afdelning med uppdrag

att vårda den dyrbara samlingen, taga närmare kännedom om dess olika

delar, sörja för dess noggranna fortsatta katalogisering, hvilket kräfver

särskilda förutsättningar, och öfverhufvud förskaffa sig om densamma den

kännedom, som erfordras, för att ej blott tillhandagå de många forskare,

som på stället behöfva begagna sig af densamma, utan ock tillfredsställande

besvara de talrika förfrågningar, som från annan ort ingå och

som för den med samlingarna ej förtrogne förorsaka stor och onödig tidsspillan,

ja stundom af den orsaken ej kunna som sig bör besvaras. Bibliotekarien

upprepar i detta sammanhang, att på denna afdelning ännu återstår

ett vigtigt och drygt arbete för utarbetande af realindices: först genom

befintligheten af dylika kunde de här gömda skatterna komma till den

fulla nytta, som man af dem egde att vänta. Det torde, tillägger han,

ej vara att gå för långt att påstå, det öfver allt annorstädes en så ovanligt

stor och rikhaltig samling skulle för längesedan ansetts vara i behof

af en egen kompetent, vetenskapligt utrustad och väl aflönad föreståndare,

och han hoppas, att de svenska statsmakterna skola dela hans uppfattning

af behofvet, och det så mycket mera, som de för öfver 20 år tillbaka

— år 1877 — utan att deremot någon röst höjdes, inrättade en dylik

plats för handskriftsamlingen vid kongl. biblioteket i Stockholm, ehuru

denna samling vid den tiden säkerligen ej hunnit ens till hälften af den

storlek, som Upsala universitetsbiblioteks handskriftsamling nu uppnått,

förutom att denna senare sträckte sig öfver vida flere vetenskapliga områden.

Härefter fortsätter bibliotekarien: äfven ur andra synpunkter sedt gjorde

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Åttonde hufvudtiteln.

sig behofvet af en ny vice bibliotekarieplats gällande. Särskilt borde

framhållas den stora vigten af att dugligt folk bundes vid institutionen,

hvithet ej vore möjligt i längden, derest man ej, genom tillskapande af en

ny, något bättre aflönad plats, öppnade utsigt till befordran för dem, som

nu i de lägre graderna tjenade för en långt ifrån tillräcklig lön. Men i

sistnämnda hänseende vore det för närvarande långt ifrån väl bestäldt.

Under bibliotekarien, som åtnjöte professorslön och således vore tillräckligt

aflönad, funnes nu en vice bibliotekarie, som blott åtnjöte 4,000 kronor.

För amanuenserna förelåge nu den möjliga utsigten, att någon af dem

kunde i framtiden varda befordrad till en af dessa platser, ehuru hvad

bibliotekarietjensten anginge utsigten ingalunda vore säker, alldenstund det,

med hänsyn till platsens stora vigt, lätt läte tänka sig, att man vid dess

besättande komme att taga en person utom institutionen. Emellertid finge

dessa amanuenser, under den osäkra väntan på en dylik befordran, nöja

sig med att under en stor del af sitt lif, ja kanske under hela lifvet, stanna

vid sådana löner som 2,500, 2,000 och 1,500 kronor, hvilka, i förhållande

till personernas bildningsgrad, samhällsställning och arbete, måste anses

vara föga tillfredsställande. Lärarebefattningarna vid rikets allmänna läroverk

erbjöde vida bättre ekonomiska utsigter. Men det måste ju anses

önskligt och behöfligt, att biblioteket kunde vid sig fästa personer lika

dugande som de, hvilka sökte anställning vid läroverken. Detta hade ock

hittills i det hela lyckats, då bibliotekets verksamhet utöfvat en särskild

dragningskraft. Men det borde vara tydligt, att, om i längden dugligt

folk skulle kunna fasthållas på underordnade platser med allt för svaga

löneförmåner, erfordrades åtminstone, att utsigt bereddes vederbörande att

slutligen förflyttas till bättre tjenster. Och ingen kunde väl tro det vara

för framtiden möjligt att erhålla och bibehålla akademiskt bildade och

skickliga personer, om de först skulle i ett tiotal af år genomvandra extra

ordinarie amanuensgraden med arvoden, stigande från 350 till 950 kronor,

derpå, om lyckan vore dem gynsam, under ett följande tiotal af år genomgå

ordinarie amanuensgraden, aflönade med 1,500—2,500 kronor, och

i lyckligaste fall befordras till bibliotekarie, medan det dock vore allt

för möjligt, att mer än en under hela sitt lif aldrig hunne ens till en lön

af 2,500 kronor. Uppenbarligen skulle vid en stor vetenskaplig institution

med en så vigtig uppgift den rätta proportionen mellan tjenstemännen

saknas, om två nya platser inrättades, men båda inom amanuensgraden,

ity att institutionen då skulle ega en lagom aflönad chef, en ej tillräckligt

aflönad vice bibliotekarie och fem mer eller mindre väl, för att ej säga

illa aflönade, ordinarie amanuenser samt slutligen fyra — eller om bibliotekariens

förslag godkändes fem — extra ordinarie amanuenser, ersatta med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfvudtiteln. 25

samma eller mindre arfvoden, än som bestodes vaktmästarne. Derför

syntes förhållandena äfven med hänsyn till vigten af raskare befordran

och nödig omsättning af krafterna nästan med nödvändighet påkalla, att

en af de nya behöfliga platserna inrättades som vice-bibliotekarie-beställning.

Flera skäl kunde anföras. Ett af dem ville bibliotekarien framhålla.

Vice bibliotekarien skulle träda i bibliotekariens ställe, då denne vore hindrad

att utöfva sin tjenst eller då tjensten vore ledig, och man hade naturligen

ock tänkt sig att kunna i regeln sålunda påräkna en efterträdare

åt bibliotekarien, när dennes plats blefve ledig. Men det sista vore ingalunda

alltid säkert, ty man kunde vara en god vice bibliotekarie, utan att derför

vara vuxen den numera så ansvarsfulla och fordrande chefsbefattningen.

Funnes två vice bibliotekarier, vore naturligen utsigten att bland dem ega

en duglig efterträdare större; och påtagligt vore, att det alltid måste anses

som en fördel, om den nye chefen växt upp inom den institution, som

han blefve kallad att styra.

För den andra behöfliga nya ordinarie platsen vore det, yttrar bibliotekarien

vidare, tillräckligt att inrätta en amanuens^ enst. Aflöningen för den

nye amanuensen borde dock, på grund af hvad anförts om lönernas ringhet,

sättas lika med den nuvarande förste amanuensens, eller till 2,500

kronor. Härigenom skapades en billig och välbehöflig förbättrad utsigt

till befordran för de två lägre ordinarie amanuenserna, som blott åtnjöte

2,000 och 1,500 kronor, till livilka låga lönebelopp de i regeln kommit

först efter en lång extra ordinarie amanuenstjenstgöring, kanske först utan

arfvoden och i alla händelser med små arfvoden.

För anskaffande af den tredje arbetskraften syntes för närvarande ej

nödigt att inrätta en ordinarie plats, utan det vore tillräckligt, att anslaget

till arfvoden för extra ordinarie amanuenser höjdes med 1,000 kronor.

Deremot påkallade förhållandena afgjordt, att det sålunda behöfliga anslaget

till arfvoden öfverflyttades från extra stat. till ordinarie stat, då det

af hvad förut anförts med all tydlighet framginge, att biblioteket för närvarande

ej kunde reda sig utan fem extra ordinarie amanuenser och naturligen,

under en alltjemt stigande utveckling, framgent än bättre behöfde

ständigt påräkna dessa arbetskrafter till fullt antal.

Förutom nya tjensteman behöfde institutionen ovilkorligen ännu en

vaktmästare. Två sådana hade funnits redan för fyrtio år sedan, men vaktmästarnes

arbete vore nu till den grad uppdrifvet, att de omöjligen kunde medhinna

alla de olika uppgifter, som dem ålåge, utan extra hjelp hade tidt och

ofta måst användas, för att ej nämna, att tjenstemännen, och deribland

kanske mest bibliotekarien, stundom måst öfvertaga sådana arbeten, som

af vaktmästare kunnat och bort utföras. Den, som tagit kännedom om

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Åttonde hufvudtiteln.

ett stort biblioteks behof, och särskildt den, som sett förhållandena i Upsala,

kunde ej annat än erkänna behofvet af en tredje vaktmästare vid

universitetsbiblioteket. Under det biblioteket vore öppet för allmänheten

behöfde en vaktmästare ständigt vara stationerad i den stora förstugan

för att gifva de besökande anvisningar, vaka öfver kapprummet, mottaga

beskickningar och leveranser in. in. Den andre måste ständigt vara

färdig att pa signal infinna sig i expeditionen för att mottaga order.

Da nu emellertid biblioteket egde en förevisningssal, som vore och måste

vara tillgänglig hela förmiddagen och som talrikt besöktes, men de besökande

derstädes ej kunde ett ögonblick lemnas utan uppsigt, på grund

af dyrbarheten af det, som vore utstäldt i förevisningssalen, vore det klart,

att, medan den ene vaktmästaren eu stor del af förmiddagen måste uppehålla

sig i förevisningssalen, måste antingen vaktposten i förstugan lemnas

tom eller expeditionen stå utan den hjelp, som den ovilkorligen behöfde.

Redan ur denna synpunkt vore en tredje vaktmästare nödig. Men härtill

komme de många andra omfattande uppgifter, för hvilka vaktmästarne

måste tagas i anspråk. De skulle förfärdiga öfver 2,800 paket och korsband,

att afsändas med posten, och de hade säkerligen ej färre att öppna; vid

de ofta förekommande bokförflyttningarna borde bokbördorna af dem

transporteras; budskickningar inom och utom biblioteket förekomme dagligen

till ej ringa antal, för att ej tala om de tillfälliga talrika uppgifter,

som inom en så stor byggnad och en så förgrenad institution förekomme.

Äfven de tre vaktmästarne skulle få nästan hela sin dag upptagen af arbete

för bibliotekets räkning.

Ingenting syntes bibliotekarien bättre belysa riktigheten af hvad han

anfört rörande bibliotekets behof af förstärkning i sina arbetskrafter än

en blick pa hvad Kongl. Maj:t och Riksdagen i det afseendet ansågo nödigt

för kongl. biblioteket i Stockholm, när lönereglering år 1877 egde rum

vid denna institution. Detta bibliotek hade då erhållit

eu öfverbibliotekarie med .............................

2 bibliotekarier med 4,500 hvardera...........

4 amanuenser med 3,000 hvar ....................

1 förste vaktmästare..........................................

4 andre med 800 hvar ...................................

till arfvoden för extra ordinarie amanuenser

m. in..................................................

6,400

kr.

(7,000

efter 5

år)

9,000

»

| (5,000

| (5,500

» 5

» 10

»)

»)

12,000

»

((3,500

] (4,000

» 5

» 10

•)

»)

1,100

»

3,200

(900

» 5

O

6,000

»

Summa 37,700 kr.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

27

I jemförelse härmed stälde sig den stat, som skulle inrättas för Upsala

universitets bibliotek, om förslaget till dess stärkande vunne bifall,

på följande sätt:

bibliotekarien .....................................................

2 vice bibliotekarier med 4,000 kronor hvar

2 förste amanuenser med 2,500 kronor hvar

1 andre amanuens.............................................

1 tredje amanuens ..........................................

3 vaktmästare med 600 kronor hvar.........

till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

Summa 27,800 kr.

För Upsala universitets bibliotekspersonal begärdes således 1808 blott

tre fjerdedelar af hvad som tjugu år tidigare ansetts vara för kongl.

biblioteket behöfligt, och dock hade redan den tiden universitetsbiblioteket

ingalunda vant mindre än kongl. biblioteket; och de båda biblioteken

hade haft ett lika stort arbete att uträtta och lika vigtiga uppgifter att

fylla. Huru starkt universitetsbiblioteket sedan dess utvecklat sig, hade

bibliotekarien sökt visa. Så mycket mera borde det vara berättigadt att

se sina arbetskrafter förstärkta till den vidd, som kongl. biblioteket ansetts

redan långt tillförene behöfva. Och i sjelfva verket vore universitetsbibliotekets

boksamling fortfarande ingalunda mindre än kongl. bibliotekets,

snarare större, under det universitetsbibliotekets handskriftsamling vore

ojemförligt större samt dessutom mångsidigare och derför mera svårskött.

Sistnämnda biblioteks användning vore ej heller mindre än kongl. bibliotekets,

hvarjemte dess till allra största delen vetenskapligt bildade och

fordrande publik förorsakade ett vida större besvär. Dess bytesförbindelser

vore af en storlek och en art, till hvilken kongl. biblioteket saknade

motstycke. Och ändock skulle universitetsbiblioteket, äfven om nu föreliggande

framställning om förstärkning i dess arbetskrafter ledde till ömkligt

resultat, icke kunna tillförsäkra sina arbetare samma vilkor, som i

hufvudstaden erbjödes dem, hvilket måste försvåra bemödandet att rekrytera

dess personal. När så vore och när man betänkte, att här vore fråga

om den största och förnämsta institutionen vid rikets första universitet,

att dess framgångsrika arbete djupt ingrepe på alla områden af universitetets

lif och att det vore ett af verldens förnämsta universitetsbibliotek

med en handskriftsamling af sällsynt storlek och dyrbarhet, syntes billigheten

fordra, att dess ingalunda öfverdrifna, snarare så lågt som möjligt

6.000 kr.

8.000 »

5.000 »

2.000 »

1.500 »

1,800 »

3.500 »

(700 efter 5 år)

(800 » 10 »)

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Åttonde hufvudtiteln.

ställda anspråk på nödig förstärkning i arbetskrafter tillgodosåges af statsmakterna.

Beträffande akademibibliotekariens sålunda gjorda framställning yttrade

det större akademiska konsistoriet i en till kanslersembetet för universitetet

i Upsala aflåten skrifvelse, att hvad anginge bibliotekariens förslag om inrättande

af en ny vice-bibliotekarie-befattning ville konsistoriet, som till

alla delar biträdde bibliotekariens till stöd för anslagets behöflighet anförda

skäl, dock erinra, att det syntes konsistoriet både billigt och rättvist, det

innehafvare af de maktpåliggande vice-bibliotekarie-tjensterna komme i åtnjutande

af löneförmåner, motsvarande de för extra ordinarie professorer

bestämda; och ansåge sig konsistoriet böra i sådant afseende påpeka, att

en vice bibliotekarie med afseende å löneförmånerna borde till bibliotekarien

befinna sig i en ställning liknande den, hvari extra ordinarie professorerna

befunne sig till de ordinarie professorerna, att vice bibliotekarien före 1876

års lönereglering varit i löneväg likstäld med de forne adjunkterna, men

att, då desse ersattes med extra ordinarie professorer och dessa erhöllo

lönetillägg, denna förmån ej kommit att utsträckas till vice bibliotekarien,

samt vidare att dennes vederlikar vid kongl. biblioteket i Stockholm åtnjöte

två ålderstiHägg.

Konsistoriet ville derför, med biträdande af bibliotekariens framställning

i öfrig!, hemställa om utverkande af att såväl den nuvarande vice bibliotekarien

som den föreslagne nye vice bibliotekarien till sina löner af 4,000

kronor — hvilket belopp således vore 500 kronor mindre än den lön,

hvarmed extra ordinarie professorerna enligt senaste löneregleringen hugnats

— erhölle två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå det första efter

fem och det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, samt med rätt

för den nuvarande vice bibliotekarien att i fråga om ålderstillägg räkna

sig till godo den tjenstgöringstid, som infallit före de nu ifrågasatta

bestämmelsernas trädande i tillämpning.

Hvad vidare anginge bibliotekariens öfriga framställningar, nämligen

om inrättande af en ny amanuensplats, om höjning af anslaget till extra

ordinarie amanuensers aflöning och samma anslags öfverflyttande från extra

till ordinäre stat samt om inrättande af en tredje vaktmästaretjenst, livilka

framställningar konsistoriet funne särdeles beaktansvärda, ansåge sig konsistoriet

endast behöfva hänvisa till och åberopa bibliotekariens i ärendet

aflåtna skrifvelse.

Med det tillägg, som betingats af kanslersembetets anslutning till

konsistoriets begäran om ålderstillägg åt de båda vice bibliotekarierna, har

kanslersembetet i sin förutnämnda skrifvelse den 8 oktober 1898 till nådig

pröfning framburit de af bibliotekarien gjorda yrkandena om anslag till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

29

förmån för biblioteksinstitutionen; och har kanslersembetet dervid, under

åberopande att skälen för de begärda anslagens behöflighet vore öfvertygande,

uttalat önskvärdheten att dessa anslag måtte beviljas.

Af den utredning, som af universitetsbibliotekarien lemnats, finner jag

otvetydigt framgå, att biblioteket nått en utveckling, som de nuvarande

arbetskrafterna ej förmå att vidmakthålla och bringa vidare samt att de

ifrågasatta förstärkningarna äro af största behof påkallade.

Jag anser följaktligen, att en ny vice-bibliotekarie-tjenst och en ny

ordinarie amanuenstjenst böra inrättas. Beträffande aflöningarna till dessa

tjensters innehafvare anser jag dessa böra, på sätt det akademiska konsistoriet

och kanslersembetet hemstält, bestämmas för vice bibliotekarien till

4,000 kronor, jemte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för

amanuensen till 2,500 kronor.

Jemväl anslaget till extra ordinarie amanuenser vid biblioteket anser

jag böra höjas från 2,500 kronor till 3,500 kronor; men torde detta anslag

emellertid höra uppföras å extra stat, såsom hittills varit fallet. Vidare

synes mig behofvet af en tredje fast anstäld vaktmästare vid biblioteket

vara ådagalagdt; och bör denne, såsom föreslagits, åtnjuta samma förmåner

som de båda nuvarande vaktbetjente vid institutionen. Slutligen vill jag

ock framhålla billigheten och rättvisan af, att jemväl den nuvarande vice

bibliotekarien må, på sätt konsistoriet hemstält, åtnjuta rätt till ålderstillägg.

Anhållande att vid redogörelsen för hufvudtitelns extra ordinarie

anslagsbehof få återkomma till frågan om anslag till arfvoden åt extra

ordinarie amanuenser vid biblioteket, får jag i underdånighet tillstyrka,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ej mindre att bevilja:

dels till aflöning åt en vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i

Upsala ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500

kronor tjenstgöringspenningar;

dels till aflöning åt en ny ordinarie amanuens vid nämnda bibliotek

ett årligt anslag af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor

tjenstgöringspenningar;

dels slutligen till aflöning åt ytterligare en vaktmästare vid biblioteket

ett anslag af 600 kronor årligen;

än äfven att medgifva,

att lönen åt vice bibliotekarierna vid universitetsbiblioteket i Upsala

må kunna höjas efter 5 års tjenstgöring med 500 kronor och efter 10 års

tjenstgöring med ytterligare 500 kronor;

att innehafvaren af den nya vaktmästaresysslan må åtnjuta två ålderstillägg,

hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Åttonde hufvndtiteln.

att den nuvarande vice bibliotekarien må i fråga om åtnjutande af

ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid han efter sin utnämning till vice

bibliotekarie tjenstgjort vid biblioteket;

samt att berörda ålderstillägg åt vice bibliotekarierna och vaktmästaren

må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:

ålderstillägg.

[5. ] Större akademiska konsistoriet i Upsala har i enlighet med fllo
Höjning

af sofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektions derom gjorda

^ervtuorn^vtdfJ''amstädning anhållit, att till höjande af konservatorns vid botaniska museet

botaniska mu-i Upsala lön till 1,800 kronor måtte å ordinarie stat anvisas erforderligt

seet i gpWa.ans]ag

Sektionen har till stöd för denna sin framställning anfört hufvudsakligen

följande.

Vid 1858 års riksdag beviljades ett anslag af 750 kronor för inrättande

af en konservatorsplats vid botaniska museet. Samtidigt härmed

blef ock till en konservatorsplats vid det zoologiska museet anslagen en

årslön af 1,500 kronor. Denna olikhet i aflöning åt dessa begge, samtidigt

inrättade och lika benämnda befattningar ansågs då vara fullt motiverad

deraf, att det botaniska museet den tiden var af ganska ringa omfång,

hvadan konservatorsplatsen vid detsamma antogs lämpligen kunna förenas

med en skoladjunktur eller annan syssla utom eller vid universitetet.

Under de 40 år, som sedan dess förflutit, hade emellertid zoologie konservatorns

lön, på grund af ökade göromål, blifvit förhöjd först med 200

kronor (1872) och sedan med 500 kronor (187G), hvadan hans lön numera

utgjorde 2,200 kronor, under det att konservatorns vid botaniska museet

lön hela tiden förblifvit oförändrad.

Hvad som deremot i högst väsentlig grad ökats vore det arbete och

den tidsuppoffring, som numera kräfdes af denne tjensteman. Detta kunde

af en hvar inses, om man blott besinnade den högst betydliga tillökningen

af samlingarna; dessa vore nemligen nu många gånger större än de varit

i slutet af 1850-talet. Förr inrymda i en enda sal, upptoge de nu den

allra största delen af lokalerna i alla tre våningarna af institutionsbyggnadens

ena flygel och dessutom den stora s. k. Linnésalen. Följden häraf

hade blifvit den, att vården och tillsynen öfver dessa samlingar numera

kräfde en persons nästan odelade tid och omtanke, och detta ej blott under

läseterminerna utan ock under ferierna. Äfven om sommaren, då andra

universitetets lärare och tjensteman plägade åtnjuta mer eller mindre fullständig

ledighet, vore han strängt upptagen af arbete med de ständigt

växande samlingarnas ordnande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvlidtiteln.

31

Under de senast gångna 40 åren hade lönerna för alla andra — eller

åtminstone de allra flesta — lärare, tjensteman och betjente vid universitetet

blifvit förhöjda, men icke för konservatorn vid botaniska museet. Denne

tjensteman, af hvilken måste fordras ej blott strängt arbete, noggrannhet

och påpasslighet, utan äfven akademisk bildning och speciel!, goda botaniska

kunskaper, vore vida sämre aflönad än flere bland universitetets

vaktmästare. Att så ej längre kunde eller borde få fortfara, kunde näppeligen

af någon bestridas.

Det vore uppenbart att hans lön borde höjas. Ej obilligt syntes det vara,

att konservatorn vid botaniska museet med hänsyn till den kontanta aflöningen

gjordes likstäld med zoologie konservatorn och akademie trädgårdsmästaren,

hvilka båda hade 2,200 kronor i lön; den senare åtnjöte dessutom förmånen

af fri'' bostad, som ej tillkomme någondera af konservatorerna.

Sektionen begärde emellertid endast 1,800 kronor. Förökningen kunde det

oaktadt betecknas såsom ganska stor, men att den måste föreslås så stor,

berodde derpå, att konservatorn hittills, af oegennyttigt intresse för institutionens

bästa och med hänsyn dertill, att medel till afhjelpande af andra

brister i botaniska museets utrustning och anordning ansetts böra förut

erhållas, utan att klaga oförtröttad! arbetat för en ersättning, som för en •

hvar, som egde äfven endast obetydlig kännedom om förhållandena, måste

synas vara oskäligt ringa.

Att det föreslagna beloppet icke kunde anses vara för högt tilltaget

visade sig ock, såväl om man besinnade att vid botaniska museet konservatorn

vore den ende tjenstemannen, som om man toge hänsyn till förhållandena

vid andra liknande institutioner. Såsom exempel härpå kunde

följande anföras.

I Lund, hvars botaniska museum vore betydligt mindre än det i

Upsala, uppbure konservatorn eu lön af 750 kronor, men som han tillika

tjenstgjorde som amanuens och derför erhölle 500 kronor, så uppginge

hela hans arfvode till 1,250 kronor. Vid riksmuseets botaniska afdelning,

som numera icke kunde sägas vara större än museet i Upsala, och hvars

prefekt mera verksamt kunde deltaga i museiarbetet, då hans tid ej såsom

professorernas i botanik vid universiteten upptoges af föreläsningar, examina,

konsistorie- oeh fakultetsgöromål in. in., funnes anstälda två amanuenser,

hvardera med ett månatligt arfvode af 83 kronor 33 öre. Att märka vore

dessutom, att en del af de botaniska samlingarna, arkegoniaterna, vid riksmuseet

vore förenade med de väx tpakeon to logi sk a, hvilka stode under vård

af en annan prefekt, som äfven egde en aflönad amanuens till sin hjelp.

Köpenhamns botaniska museum vore tvifvelsutan i vissa afseenden större,

men säkerligen i andra afseenden mindre än det i Upsala. Äfven med

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Åttonde hufvudtiteln.

antagande af att det vore dubbelt så stort — hvilket säkerligen icke

vore förhållandet — blefve disproportionen, hvad lönen beträffade, högeligen

i ögonen fallande. Der funnes nemligen 1) en »museumsinspektör»

med 2,400 kronor i lön (den nuvarande åtnjöte dessutom ett personel

tillägg af 600 kronor), 2) en »museumsassistent» med 1,200 kronor, 3)

en andre sådan med 400 kronor, samt 4) en »konservatrice» med 400

kronor.

Af dessa exempel funne sektionen det med lätthet framgå, att den

föreslagna summan icke kunde anses vara för hög.

Angående detta anslagsbehof yttrar kanslersembetet för universitetet,

att ifrågavarande framställning är en bland dem, till hvilka han företrädesvis

förordar bifall.

Med anledning af hvad sålunda förekommit anser jag mig böra tillstyrka,

det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förhöjning

af den till konservatorn vid botaniska museet vid universitetet i Upsala

utgående aflöning från dess nuvarande belopp 750 kronor till 1,800 kronor

må beviljas ett årligt anslag af 1,050 kronor.

[6.] • Hos Eders Kongl. Maj:t hafva docenter vid universiteten i Upsala och

ökade anslag Lund uti särskilda underdåniga ansökningar hemstält, att Eders Kongl. Maj:t

‘arfvoZnTidtäcktes vidtaga nödiga åtgärder för att följande af sökandena uttalade önskunive,

-sluten oiingsmål måtte varda uppfylda, nemligen:

UPLund°ch ,:0) arfvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra

ordinarie professorsembete, hvarmed exainensskyldighet är förenad, må utgöra

3,000 kronor för läsår;

2:o) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller annan ordinarie

lärarebefattning, än i föregående moment är nämnd, må utgöra 2,500

kronor för läsår;

samt 3:o) att vikariatsarfvoden och docentstipendier måtte utbetalas

med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af det akademiska läsårets

åtta månader.

Docenterna vid universitetet i Lund hafva dessutom anhållit om föreskrifter,

afseende

4:o) att vikariatsarfvodena måtte utgå af de till universitetet anslagna

tillgängliga lönemedlen, om det embete som upprätthålles är ledigt, samt

i andra fall utgöras af dels tjenstgöringspenningarne, derest embetets innehafvare

är pligtig att afstå dessa, dels ock erforderligt fyllnadsbelopp af

besparade, löningsmedel, hvarvid dock docentstipendium, som vikarien

möjligen innehar, inberäknas i hans arfvode;

samt 5:o) att docentstipendium, som möjligen innehafves af vikarie för

s. 33 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln. 33

ledigt lärareembete, må, under den tid vikariatet varar, tilldelas annan

docent.

I sistnämnda afseende innehåller Upsaladocenternas framställning det

uttalande, att docentstipendium, som innehafves af den, åt hvilken förordnande

att uppehålla lärarebefattningar af ifrågavarande slag anförtros,

städse må af honom under vikariatet bibehållas och beloppet inräknas i

det arfvode, som enligt förutnämnda grunder skulle tillkomma vikarien.

I öfrigt hafva Upsaladocenterna icke yttrat sig i fråga om medel till

åvägabringande af de föreslagna vikariearfvodena.

Hvad i de båda ansökningarna anförts till stöd för de af sökandena

väckta förslagen är i väsentliga delar öfverensstämmande. Jag torde få

återgifva det hufvudsakligaste af hvad sökandena i berörda hänseenden

åberopat.

Sökandena utgå från den förutsättning, att docentinstitutionen utgör

en nödvändig beståndsdel i universitetens nuvarande organisation. Såsom

docenter anstäldes efter vederbörliga specimina de, hvilka ansetts lämpliga

att under fortsatt akademiskt arbete egna sig åt vetenskapen. Vid den

akademiska undervisningen toges de i anspråk dels såsom biträdande lärare

i vidsträckt mån, dels såsom vikarier. I regel vore det ock från docenternas

led, som de ordinarie lärarne rekryterades.

Emellertid framträdde just såsom en i ögonen fallande brist uti universitetens

organisation, att det icke vore tillräckligt sörjdt för denna

lärarekår. Yäl vore till universiteten anslagna åtskilliga docentstipendier,

men deras antal vore jemförelsevis ringa i förhållande till docenternas antal.

I öfrigt vore docenterna hänvisade till att genom enskild undervisning

eller på annat sätt söka skaffa sig nödtorftig bergning under förhållanden,

som ofta än mer försvårades genom under studietiden ådragna skulder.

Icke heller stode numera såsom förr så många andra banor öppna för den

unge docenten, t. ex. vid läroverk och i kyrkans tjenst, enär i våra dagar

på hvarje bana kräfdes särskild fackmessig utbildning, som endast vunnes

genom fortsatt öfning och arbete just på den ifrågavarande banan. Och hvad

beträffade utsigten till befordran inom universitetet, vore denna naturligen

alltid oviss och kunde säkerligen icke tagas i betraktande såsom någon

ensamt för sig tillräcklig bevekelsegrund för en person att söka anställning

såsom docent, allrahelst då tiden för möjlig befordran icke tillnärmelsevis

kunde beräknas. Härtill vore lärostolarna i hvarje ämne för få

och vakanstillfällena för ovissa.

Detta allt oaktadt vågade sökandena icke hoppas, att den från såväl

docenternas som universitetens sida högst önskvärda förändringen till det

Bill. till Biksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Åttonde hnfrudtiteln.

bättre i docentkarens allmänna ställning omedelbart skulle kunna genomföras,

enär en sådan förändring skulle medföra omorganisation af hela det

akademiska befordrings- och undervisningsväsendet. Emellertid ville sökandena

särskildt framhålla en punkt, deri lätteligen förbättring syntes kunna

genomföras, nemligen frågan om skälig ersättning åt de docenter, hvilka

förordnades att som vikarier uppehålla ordinarie lärarebefattningar vid

universiteten.

De ordinarie lärarne blefve mången gång längre eller kortare tider

tagna i anspråk för andra värf i rikets tjenst. Så väl i dylika fall som

ock när sjukdom eller annan orsak föranledde ordinarie lärares tjenstledighet,

men framför allt då vakans i ett embete inträdde, gjordes städse be
oa^

en yngre kar af vetenskapligt bildade lärare, hvilka kunde träda

in såsom vikarier. För att kunna vid hvarje tillfälle finna lämplig vikarie,

syntes universiteten behöfva åtminstone lika många docenter som de ordinarie

lärareembetenas antal. Skulle docenterna alltid vara beredda att

emottaga vikariat, kunde de i regel ej egna sig åt andra mera inkomstbringande

sysselsättningar. De behöfde ock i våra dagar vida mera än

förut ostördt egna sig åt vetenskapen för att kunna följa med forskningens

hastiga framsteg.

Under närvarande förhallanden vore dock den ersättning, vikarier vid

universiteten finge uppbära, högst ojemn och sällan tillräcklig. Vikarien

finge väl i regel sig tillerkända de till befattningen hörande tjenstgöringspenningarne,

men redan härutinnan hade saknaden af fasta bestämmelser

medfört olikhet. Då med högst få undantag examinationsskyldighet numera

vore förenad äfven med de extra ordinarie professurerna, och dermed

förbunden föreläsningsskyldighet vore lika med den vid ordinarie

professur, sa förelage med afseende på vikariens åligganden alls ingen

olikhet, vare sig professuren vore af ena eller andra slaget, enär ju den förnämsta

skilnaden mellan dessa embeten bestode i konsistoriegöromålen,

hvilka ej sköttes af vikarien. Icke heller kunde man uppställa någon åtskilnad

emellan graderna af den vetenskapliga skicklighet, som ansåges

erforderlig för erhållande och skötande af vikariat för professur af ena eller

andra slaget. Likväl utfölle ersättningen för arbetet olika. Af de ordinarie

professorernas lön räknades nemligen enligt faststäld stat 1,500 kronor

såsom tjenstgöringspenningar, medan dessa till de extra ordinarie professorerna

utginge med 1,000 kronor. De senares vikarier erhölle således allenast

tva tredjedelar i förhållande till hvad vikarien för en ordinarie

professor åtnjöte, ehuru arbetet vore lika.

Emellertid radde ännu flera missförhållanden i fråga om vikarie
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

35

arfvodena. De akademiska lärarnes tjenstgöringspenningar utginge efter

kalenderår och fördelades på dess tolf månader. Detta hade naturligen

ingen betydelse för den ordinarie tjensteinnehafvaren, som uppbure inkomsten

för hela året, men väl för vikarierna, hvilkas tjenstgöring vore

begränsad till lästerminernas åtta månader, medan tjenstgöringspenningarna

beräknades efter kalenderår. Annorlunda vore förhållandet vid de allmänna

läroverken, der för vikarier och extra lärare arfvodet beräknades efter läsår.

I följd af förenämnda form för vikariatsersättningens utgående vid universiteten

inträffade att, när vikariernas förordnanden icke sträckte sig öfver

ferierna utan blott gälde för lästermin eller del deraf, reducerades deras

aflöning så, att den, beräknad för ett läsår, komme att utgöra, i stället

för, såsom rättvist syntes vara, 1,500 kronor, 1,000 kronor vid ordinarie

professur och, i stället för 1,000 kronor, 666 kronor 67 öre vid extra

ordinarie professur.

Nu vore visserligen sant, att en vikarie möjligen kunde samtidigt uppbära

docentstipendium. Om detta inberäknades i arfvodet, kunde detsamma

stiga till högre belopp än nyss sagts, i lyckligaste fall ända till 3,000

kronor, om nemligen docentstipendium å 1,500 kronor uppbures samtidigt

med högsta belopp af tjenstgöringspenningar. Sådant vore likväl att betrakta

såsom ett jemförelsevis sällsynt undantagsfall. Docentstipendierna

bortgåfves nemligen för längre tid och efter helt andrå grunder än hänsyn till

behofvet af vikarier. Det berodde af en ren tillfällighet, om docentstipendier

förenades med vikarieförordnande, och mycket ofta utgjordes vikarierna

af yngre docenter, hvilka ännu icke kommit i åtnjutande af stipendier.

Det kunde dock äfven inträffa, att docenter, hvilka längre tid varit knutna

vid universitetet samt åt detta offrat sina arbetskrafter och kanske i sammanlagdt

flera år uppehållit professoi’stjenst, komme att, sedan de måst frångå

docentstipendiet, erhålla mindre ersättning för vikariat än yngre docenter

och mindre än hvad de sjelfva förut erhållit.

Då nu universitetslärares vikarier blott sällan finge åtnjuta en skälig

och tillräcklig ersättning för sitt arbete, måste de för sin nödtorftiga bergning

dela sina arbetskrafter för att genom annan sysselsättning, medelst

privatlektioner eller på annat sätt, förskaffa sig de nödiga existensmedlen.

Att detta icke kunde vara till fromma för deras tjenstgöring vid universitetet

vore tydligt, då fullgörandet af en professorstjenst i våra dagar

väl borde taga en mans hela kraft i anspråk. Splittringen af krafterna

på många olika sysselsättningar skulle naturligen också i förtid vålla

krafternas förbrukning, hvilket åter blefve till men för den vetenskapliga

odlingen i landet, då de, som skulle blifva dennas främste bärare, hindrades

att ostördt egna sig åt sitt kall.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Åttonde hufvudtiteln.

Härtill korame ock att vikarierna i universitetets tjenst icke i vunna

tjenstgöringsmeriter hade den ersättning för sitt arbete, som inom andra

embetsverk räknades vikarierna till godo, enär vid universitetet icke ens

en mångårig oklanderlig tjenstgöring i dess mest maktpåliggande värf,

nemligen upprätthållande af professorsembete med föreläsnings- och examensskyldighet,

i första rummet utgjorde befordringsgrund. Paragraferna 6(>

och 77 af universitetens statuter tillmätte nemligen icke åt tjensteålder

någon betydelse som befordringsgrund, utom då graden af ådagalagd vetenskaplig

skicklighet vore lika.

Sökandena anställa ock vissa jemförelser beträffande vikariernas ställning

i andra grenar af undervisningsväsendet, särskildt de allmänna läroverken.

Vid dessa åtnjuter såsom bekant en kompetent extra lärare eller adjunktsvikarie

1,800 kronor, en kompetent lektorsvikarie 2,000 kronor. Under

särskilda omständigheter pläga dessa ersättningar höjas till i förra fallet

2,000 kronor, i senare fallet 2,500 kronor, och staten bidrager till aflönande

af vikarie för lärare, som är tjenstledig i följd af sjukdom. Med särskild

hänsyn till den vida längre, sträfsammare och kostbarare utbildning, som

kräfves af docenten, innan han kan såsom sådan dokumentera sig, finna

sökandena, att skälig ersättning för det af docenten såsom vikarie för professor

eller annan akademisk lärare kräfda arbetet borde sättas något högre

än extra ordinarie lärares vid allmänna läroverk, helst universitetsvikarien

ofta blott en kortare tid kunde påräkna detta arfvode, medan nyssnämnda

extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken åtnjöte sitt

arfvode i regel för helt läsår och merendels kunde påräkna att få behålla

detsamma år efter år, till dess de blefve befordrade. Då. tillika billigheten

kräfde, att universitetsvikariens arfvode utginge med lika belopp för

den, som uppehölle ordinarie och extra ordinarie professur, med hvilken

examination vore förenad, syntes detta arfvode icke skäligen kunna i

någotdera fallet bestämmas lägre än till 3,000 kronor för läsår. Detta

motsvarade för öfrigt hvad en vikarie redan nu kunde få uppbära, om

lyckliga omständigheter så fogade. För extra ordinarie professur, med

hvilken examensskyldighet icke vore förenad, äfvensom annan ordinarie

lärarebefattning, såsom observatörs- och laboratorstjenst, borde vikariearfvode

utgå med 2,500 kronor för läsår.

Beträffande sökandenas önskan, att vikariatsarfvodena, och med hänsyn

till sammanhanget mellan dem och docentstipendierna äfven dessa, måtte

utgå med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af läsårets åtta

månader, anmärka sökandena, att denna ordning för utbetalningen ej behöfde

föranleda någon ändring i sättet för utbetalande af lön till ordinarie

tjensteinnehafvare efter kalenderår, såsom föreskrifvet vore.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

37

Docenterna vid universitetet i Lund, hvilka, såsom jag omförinält, gjort

särskilda framställningar rörande de medel, af hvilka vikariatsarfvodena

borde utgå, hafva jemväl i sin ansökning velat ådagalägga möjligheten att

på den af dem anvisade vägen ernå önskemålet beträffande vikariearfvodenas

höjande.

Den af docenter vid universitetet i Upsala gjorda ansökning innehåller

bland annat eu historik, utgående från 1872 års stat för nämnda

universitet. I denna historik erinras, att frågan om vikariatsersättningarna

egentligen först med adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 uppstått.

Adjunkterna, hvilka varit fast anstälda universitetslärare, hade just haft till

uppgift att vid behof inträda såsom vikarier för professorerna. Då nu

adjunktsplatserna ombildades till extra ordinarie professurer, hade behofvet

af vikarier ökats, men ersättningen åt vikarierna hade deremot minskats.

Sökandena framhålla, att man redan från början insett, att vikariearfvodena

under den nya ordningen icke motsvarade det arbete, som för dem måste

presteras.

I ansökningen från Upsala erinras ock om en under år 1883 af docenter

vid dervarande universitet gjord framställning rörande höjande af

vikariearfvodena vid universitetet samt derom att, ehuru denna framställning

icke ledt till afsedd påföljd, samtliga vederbörande erkänt, att vikariearfvodena

vore otillräckliga; och hvad de nuvarande framställningarna vidkomme,

åberopas i nämnda ansökning, att hvad som nu begärdes i sjelfva

verket ej vore annat än att vikarien skulle under den tid, han toges i

anspråk, åtnjuta ungefärligen samma ersättning, som före 1877 års universitetsreform

för samma arbete utgått åt de forna adjunkterna. Med

den utveckling, vetenskap och universitetslif på senare tider tagit, vore

vikariernas arbete åtminstone icke mindre maktpåliggande, ansträngande

och ansvarsfullt i våra dagar än för tjugu år sedan.

Öfver nu af mig omförmälda två ansökningar, vid hvilka fogats vissa

bilagor till utredning rörande de i ansökningarna framstälda yrkanden,

hafva efter nådig remiss till kanslern för rikets universitet yttranden af

denne infordrats och till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats från vederbörande

myndigheter vid universiteten samt Karolinska mediko-kirurgiska

institutet.

Hvad universitetet i Lund beträffar, har universitetets drätselnämnd till

en början fått yttra sig i frågan. Vid frågans behandling i nämnden lemnade

akademiräntmästaren en redogörelse, bland annat, för universitetets reservfond,

hvars användning ifrågasatts för tillmötesgående af de utaf docenterna

i Lund uppstäda kraf på ökade vikariearfvoden, samt bifogade en undersökning

af, huruvida universitetet i öfrigt egde några för ändamålet disponibla

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Åttonde liufvudtiteln.

medel. Denna redogörelse och undersökning lernnade det resultat, att, såsom

räntmästaren anmärker, det torde vara för en hvar uppenbart, att universitetets

medel icke äro tillräckliga för att bereda dess docenter bättre aflöningsförmåner

vid tjenstgöring såsom vikarier för ordinarie akademiska lärare.

Men räntmästaren, som finner den föreliggande frågan vara mycket behjertansvärd

och af stor vigt icke allenast för docenterna sjelfva utan

äfven för universitetet, uttalar den förhoppning, att för ändamålet erforderliga

medel, exempelvis 8,000 till 10,000 kronor för år, må i form af

förslagsanslag kunna ställas till universitetets förfogande.

Under åberopande af räntmästarens redogörelse tillstyrkte drätselnämndens

äfriga ledamöter, att det större konsistoriet icke måtte till nådigt

bifall förorda den af docenter i Lund gjorda underdåniga ansökningen i

den form, hvari den nu förelåge.

De. särskilda fakulteterna yttrade sig ock i denna angelägenhet, så

vidt universitetet i Lund och den af docenter derstädes gjorda ansökningen

angick.

Den teologiska fakulteten anslöt sig till drätselnämnden, men instämde

tillika i hufvudsak i akademiräntmästarens uttalande, att de af honom

afsedda medel borde ställas till universitetets förfogande för understöd åt

docenter, hvilkas vetenskapliga verksamhet eller deltagande i den akademiska

undervisningen pröfvades deraf förtjent.

Den juridiska fakultetens flertal tillstyrkte bifall till docenternas af

mig under punkterna l:o), 2:o) och 3:o) omförmälda framställningar, afstyrkte

framställningen i punkt 5:o) och hemstälde att, i stället för bifall

till framställningen i punkt 4:o), ett årligt anslag af 10,000 kronor måtte i

vederbörlig ordning begäras för bestridande af de för ändamålet erforderliga

utgifter.

Jemväl den medicinska fakultetens flertal tillstyrkte bifall till framställningarna

under punkterna l:o), 2:o) och 3:o), men afstyrkte i öfrigt. Dock

uttalade sig fakulteten för att genom utverkande af ett tillräckligt förslagsanslag

utväg måtte beredas för att tillmötesgå sökandenas “under

punkterna l:o) och 2:o) framstälda billiga och berättigade fordringar.

Den filosofiska fakulteten förklarade sig ej vilja tillstyrka bifall till

ansökningen i den form, hvari den förelåge, men framstälde vissa förslag

till bestämmelser rörande aflöningsförhallandena för de såsom vikarier

tjenstgörande docenterna; afseende dessa bestämmelser bland annat dels

att arliga arfvodet till vikarie för ordinarie professor skulle utgöra 2,500

kronor, till extra ordinarie professors vikarie 2,000 kronor samt till vikarie

för laborator eller observator 1,500 kronor, hvilka belopp skulle fördelas

på de båda läseterminernas åtta månader, dels att hvad utöfver tjenst
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

39

göringspenningarna erfordrades för att uppbringa vikariatsarfvodena till

omförmälda belopp skulle tillskjutas af statsmedel, för hvilket ändamål en

summa af 6,000 kronor förslagsvis beräknades vara erforderlig.

Det större akademiska konsistoriet åter yttrade i underdånig skrifvelse

den 28 oktober 1897, såvidt docenternas i Lund framställningar angick,

att, då universitetets tillgångar icke vore tillräckliga för den ifrågasatta förhöjningen

i vikariatsarfvodena och dessa tillgångar ej heller borde dragas

ifrån de ändamål, för hvilka de vore afsedda, ansökningen icke borde i

dess föreliggande form vinna nådigt bifall. Konsistoriet förmenade dock,

att det vore önskligt, att ett särskildt anslag blefve beviljadt; och erinrade

konsistoriet, att detsamma redan den 11 förutgångne september, i sammanhang

med anmälan om öfriga universitetets behof, som kräfde anslag af

Riksdagen, gjort underdånig framställning om anslag, 5,000 kronor, för

omförmälda ändamål. — Beträffande Upsala-docenternas ansökning hänförde

sig konsistoriet i tillämpliga delar till hvad konsistoriet anfört i

fråga om de af deras medsökande från Lund gjorda framställningar.

Det utdrag af konsistoriets protokoll, som vidfogats dess underdåniga

utlåtande, utvisade, att vid ärendets behandling inom konsistoriet enighet

rådt om behofvet af förbättrade vilkor för docenterna, men att i öfrigt

mycket skiljaktiga åsigter yppat sig bland konsistoriets ledamöter beträffande

det sätt, hvarpå man skulle söka vinna den önskade förbättringen.

Vid konsistoriets sammanträde gjordes, bland annat, gällande, att man ej

finge betrakta saken så, som borde ett erhållet docentförordnande tillförsäkra

innehafvare^ om icke full försörjning, så åtminstone ett skäligt

bidrag till fortsatt vistelse vid universitetet. Ej heller finge man utgå från,

att docentinstitutionen kommit till och vore till uteslutande för universitetets

ändamål. Det vore ej obekant, att docentförordnande väl knappast

någonsin förnekats den, som sökt sådant, såvidt nemligen icke hans skicklighet

underkänts. Man hade gerna velat tillmötesgå den sökande, och denne

hade derigenom erhållit en värdefull merit, ej minst för befordran utom

universitetet.

Följden häraf hade naturligen blifvit den, att månget docentförordnande

sökts och erhållits mindre till universitetets än till den sökandes

egen förmån. Docenter, tillhörande denna kategori, kunde emellertid

knappast med fog beklaga sig öfver bristande aflöningsförmåner. Ett

docentförordnande vore i hvarje fall icke något obetingadt löfte om

inkomster och befordran inom universitetet; det vore helt enkelt venia

docendi.

Vidare anmärktes, att de framstälda yrkandena ej vore egnade att

tillförsäkra de docenter, hvilka såsom vetenskapsidkare eller lärare vore

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Åttonde hufvudtiteln.

universitetet till verkligt gagn och prydnad, det ekonomiska understöd,

hvaraf de vore i behof och som de kunde anses förtjena. Ett tillmötesgående

af docenternas framställning i den form och med anlitande af de

medel, som af dem föreslagits, vore för öfrigt icke tänkbart utan ett högst

beklagligt och oberättigadt ingrepp på andra vigtiga och behjertansvärda

universitetsintressen. #

Derjemte uttalades inom det större konsistoriet i Lund, att ett grundligt

undanrödjande af skälen till det missnöje, som gifvit sig luft i docenternas

framställning, kräfde en ganska djupgående och omfattande reform

ej blott af docentkåren utan äfven af åtskilliga andra universitetsförhållanden.

Beträffande härefter universitetet i Upsala hafva derstädes vederbörande

fakulteter och sektioner samt drätselnämnden och det större akademiska

konsistoriet yttrat sig i ämnet.

Den teologiska fakulteten har uttalat önskvärdheten, att af statsmedel

beviljades anslag till ökadt antal docentstipendier, men fakulteten har

derjemte förordat bifall till docenternas framställning om ökade vikariatsarfvoden,

helst äfvenledes genom statsmedel eller ock medelst anslag af

universitetsmedel, såvida sådant läte sig göra, utan att andra universitetsintressen,

som vore lika berättigade, derigenom blefve lidande.

Den juridiska fakulteten har såsom sin åsigt framhållit, att en skälig

förbättring i docenternas ställning vunnes, derest docent-stipendierna ökades

samt dessutom till universitetets förfogande stäldes ett anslag, ur livilket

kanslern för universiteten egde, efter pröfning af omständigheterna i hvarje

särskilt fall, tilldela ersättning utöfver tjenstgöringspenningarna åt docent,

som ej åtnjöte docentstipendium.

Den medicinska fakulteten åter har tillstyrkt den framställning, som

gjorts af docenter vid universitetet i Upsala.

Vidare har den humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten anfört,

att sektionen funne det vara i hög grad både billigt och önskvärdt, att

längre vikariat vid professur, då vikarien ej innehade docentstipendium,

ersattes med högre tjenstgöringsarfvode än det nu utgående samt att ett

arfvode af 3,000 kronor för år för vikariat med föreläsningsskyldighet ur

vissa synpunkter, nemligen med hänsyn till vigten och svårigheten af det

arbete, som ålåge vikarie för akademisk lärare, samt i jemförelse med

vikariatsarfvodena vid de allmänna läroverken, kunde vara önskvärdt.

Från universitetets synpunkt kunde emellertid en allvarlig invändning

göras mot höga vikariatsarfvoden, nemligen den, att, då en akademisk

läraretjenst under längre tid måste uppehållas på förordnande, genom

s. 41 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfmdtiteln.

41

sådana arfvoden vid universitetet kunde komma att fasthållas personer,

som der icke hade utsigt till befordran. Såväl af detta skal som emedan

vikariatsfrågan endast berörde en mindre del af docenterna, hade sektionen

ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke föreliggande fråga

skulle kunna lösas på ett för både universitetet och docentkåren i dess

helhet ändamålsenligare sätt än det af sökandena föreslagna. Hufvudfrågan

med afseende å docentinstitutionen vore från såväl universitetets

som docenternas synpunkt icke vikariatsarfvodena utan docentstipendierna.

I docenterna egde universiteten en stab af yngre vetenskapsidkare,

som icke blott hade att besörja en del af den elementära undervisningen

och vikariera vid inträffande ledigheter, utan äfven och framför

allt hade till uppgift att betrygga en lämplig rekrytering af professorskåren.

Erfarenheten visade nemligen, att endast undantagsvis någon, som

lemnat de rent vetenskapliga studierna vid universiteten och egnat sig åt

annan verksamhet, kunde bevara den känning med vetenskapen, som vore

nödig för att vid behof kunna intaga en akademisk lärostol. Dessutom

vore det utan tvifvel för de allmänna läroverken likasom för åtskilliga

embetsmannakårer af synnerlig betydelse, att unge män, som sedermera

skulle ingå i dem, egde tillfälle att efter slutade akademiska prof någon

tid vid universitetet egna sig åt fri vetenskaplig verksamhet. För att

docentinstitutionen måtte kunna fylla dessa uppgifter, vore det tydligen

önskvärdt, att möjlighet till ekonomisk existens bereddes åtminstone eu

docent i hvart och ett af universitetets ordinarie läroämnen. Detta mål

vunnes, om för hvarje dylikt ämne funnes ett fast docentstipendium.

Dermed vore ock vikariatsfrågan väsentligen löst. Vikarie för ordinarie

professor komme då i regeln att för år uppbära docentstipendium, 1,500

kronor, och tjenstgöringspenningar, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,000 krono]*;

vikarie för extra ordinarie professor åter docentstipendium, 1,500 kronor,

och tjenstgöringspenningar, efter hittills gällande förhållanden 1,000 kronor,

eller tillsammans 2,500 kronor.

Det vore alltså enligt sektionens mening på frågan om docentstipendierna

som universitetets och statsmyndigheternas uppmärksamhet

omedelbart och framför allt borde riktas. Dessutom ansåge sektionen, att,

då docent med stipendium funnes i ett ämne, der professorsvikarie erfordrades,

denne docent skulle framför andra erhålla förordnandet. Medelst

tjenstgöringspenningar och docentstipendier skulle nyssnämnda vikariearfvoden

åstadkommas. I händelse af behof borde medel tillskjutas ur

det nu i universitetets stat upptagna beloppet till »arfvoden åt vikarierande

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Åttonde hufvudtiteln.

yngre akademiska lärare», hvilket anslag, nu 1,500 kronor, borde höjas

till 3,000 kronor.

Docenternas framställning om vikariatsarfvodens och docentstipendiers

utbetalande med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af det

akademiska läsårets åtta månader afstyrktes af humanistiska sektionen.

Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemstälde för sin del,

att någon förändring i nu gällande bestämmelser i fråga om tjenstgöringspenningars

och docentstipendiers utbetalning ej måtte ske; att vikariatsarfvode,

hvari borde inräknas tjenstgöringspenningar och möjligen innehafvande

docentstipendjum, måtte utgå under lästerminen efter 250

kronor för månad åt vikarie för såväl ordinarie som extra ordinarie professor

och efter 187 kronor 50 öre för månad åt vikarie vid annan akademisk

lärarebefattning; att hvad mellanterminerna beträffade vikariatsarfvode

matte utgöras af på tiden belöpande tjenstgöringspenningar jemte

möjligen innehafvande docentstipendium; samt att åtgärder måtte vidtagas

för beredande af erforderliga medel för uppbringande af vikariatsarfvodena

till de sålunda föreslagna beloppen.

Upsala universitets drätselnämnd infordrade till en början utredning

och yttrande från akademikamreraren. Denne meddelade i följd deraf

de upplysningar om universitetets ekonomiska ställning, som framginge

ur universitetets räkenskaper för år 1896, och stödde sig dervid förnämligast

på förhållandena i fråga om reservfonden, hvilka akademikamreraren

ansag bäst utvisa tillståndet i universitetets ekonomi i dess

helhet. Efter en vidlyftig, detaljerad undersökning kommer akademikamreraren

till det resultat, att reservfondens ställning för den närmaste

framtiden vore sa oviss, att några utbetalningar endast med största varsamhet

kunde fonden påläggas; dock antyder akademikamreraren det

befogade i, att vid så kallade vakansförordnanden tillskott utöfver tjenstgöringspenningarna

lemnades af den besparade lönen — hvilken annars

inginge till reservfonden — så att den docent, som uppehölle tjensten,

kunde anses till fullo godtgjord för sitt vikariat.

I anslutning till akademikamrerarens i sistnämnda afseende uttalade

mening förklarade sig drätselnämnden anse, att vid uppståndna ledigheter

den ersättning, som kunde ifrågakomma till vikarie, kunde utgå af universitetets

medel, men att deremot, då det gälde annat än vakansförordnanden,

det erforderliga ersättningsbeloppet icke kunde af universitetet

bestridas.

Sedan härefter det större akademiska konsistoriet från samtliga fakulteter

och sektioner förskaffat sig uppgifter å det antal fasta docentstipen
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtltelrt. 43

dier, som kunde anses erforderliga för uppehållandet på ett nödtorftigt

sätt af inom fakulteterna och sektionerna förekommande vikariat, företog

konsistoriet den 13 september 1898 frågan till slutlig handläggning. Dervid

uttalades af två bland konsistoriets ledamöter, att, ehuru tjenstgöringspenningarna,

utgående enligt gällande grunder, i regel vore att anse såsom

tillräckliga vikariatsarfvoden, kunde dock under särskilda förhållanden,

företrädesvis då vikarien ej innehade docentstipendium, tilläggsarfvoden

pröfvas nödiga eller åtminstone af billighet påkallade; och då sådana

endast i händelse vikarien skött ledigt embete eller tjenst kunde anvisas

å de till embetet eller tjänsten anslagna lönemedel, erfordrades särskilda

tillgångar för att i andra fall bereda dylika tilläggsarfvoden. Behofvet

af sådana särskilda tillgångar vore ock erkåndt. Det i universitetets stat

upptagna ordinarie anslag å 1,500 kronor till arfvoden åt vikarierande

yngre akademiska lärare hade emellertid visat sig alldeles otillräckligt.

Vanligen åtginge nemligen hela summan till vikariatSarfvode åt den lärare,

hvilken uppehälle den undervisnings- och examinationsskyldighet, som alage

tjenstgörande rektor, hvilken icke behöfde afstå sina tjenstgöringspenningar

såsom professor. En förstärkning af detta anslag vore således nödvändig,

och konsistoriet borde derför söka utverka dess höjande till 5,000 kronor

för att deraf måtte kunna af universitetskanslern anvisas tilläggsarfvoden

åt vikarier i sådana fall, då dylika pröfvades nödiga eller billiga och de

till det af vikarie uppehållna embetet eller tjensten anslagna lönemedlen

icke vore disponibla.

Med åberopande af den utaf omförmälde konsistorieledamöter framlagda

motiveringen uttalade konsistoriet, att konsistoriet funne lämpligaste

sättet att åstadkomma förbättring i de af docenterna i deras underdåniga

framställningar påpekade olägenheterna, hvilka konsistoriet lifligt behjertade,

vara att, såvidt Upsala universitet anginge, åtgärder vidtoges för att

nyssnämnda anslag på omförmäldt sätt höjdes, på det att deraf måtte

kunna af kanslern anvisas tilläggsarfvoden i de af meromnämnda konsistorieledamöter

angifna fall.

Såsom jag redan nämnt, infordrades jemväl från Karolinska medikokirurgiska

institutet yttrande öfver ifrågavarande ansökningar. Det yttrande,

som i anledning häraf inkom från lärarekollegiet vid nämnda institut,

innefattade äfven utlåtande öfver eu af docenter vid institutet gjord

underdånig ansökning i enahanda syfte som nu ifrågavarande. Då jag

har för afsigt att under anslagstiteln »Karolinska mediko-kirurgiska institutet»

i underdånighet anmäla sagda af docenter derstädes gjorda ansökning,

hvilken närmast tagit lärarekollegiets uppmärksamhet i anspråk, torde

jag i detta sammanhang beträffande innehållet i lärarekollegiets utlåtande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Åttonde hufvudtiteln.

få inskränka mig till att nämna, att lärarekollegiet vitsordat behofvet af

den begärda förhöjningen af vikariearfvodena samt tillstyrkt bifall till

ansökningarna.

Sedan det större akademiska konsistoriet i Lund i underdånig skrifvelse

den 9 september 1898 upprepat sin af mig omförmälda fram
ställning

om ett årligt anslag af 5,000 kronor samt kanslersembetet för

universitetet i skrifvelse den 0 påföljande oktober angående universitetets

anslagsbehof jemväl gjort underdånig hemställan härom, har universitetskanslern,

med öfverlemnande af samtliga här förut af mig omnämnda

yttranden, i skrifvelse den 3 november nästlidna år afgifvit underdånigt

utlåtande i nu förevarande ämne. I detta utlåtande har kanslern, bland

annat, anfört, hurusom af hvad i ärendet förekommit framginge, att de

efter nu gällande bestämmelser utgående vikariatsarfvodena i vissa fall

kunna anses allt för låga, men att a andra sidan de båda universiteten,

särskildt Lunds, enligt den föreliggande utredningen sakna till
gångar

för dessa arfvodens behöriga höjande samt att alltså för ändamålets

vinnande kräfves erforderligt tillskott af allmänna medel. Detta

syntes kanslern lämpligast kunna beredas genom en förhöjning af de för

universiteten redan anslagna medel för ifrågavarande ändamål; och då

dessa medel vore uppförda på ordinarie stat, borde äfven de förhöjda

anslag, som nu ifrågasattes, bibehålla samma natur, hvarjemte syntes böra

stadgas att arfvodena, sedan vederbörande afgifvit förslag, skulle utgå

efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje särskildt fall.

Med ledning af de beräkningar, som i de till ärendet hörande handlingarna

förekomma, har kanslern alltså dels hemstält, att Eders Kongl.

Maj:t måtte till Riksdagen göra nådig framställning derom, att Upsala

universitets nuvarande ordinarie anslag till arfvoden åt vikarierande yngre

akademiska lärare, 1,500 kronor, måtte under form af ett ordinarie anslag

höjas . till 5,000 kronor eller med 3,500 kronor att, sedan vederbörande

afgifvit förslag, användas efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje

särskildt fall, dels beträffande universitetet i Lund åberopat kanslersembetets

förutnämnda den 6 oktober sistlidna år gjorda hemställan, afseende att

Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen utverka ett årligt anslag å ordinarie

stat af 5,000 kronor till höjning i årsanslaget till understöd och

uppmuntran för yngre akademiska lärare, hvarigenom detta anslag, som

till väsentlig del användts för vikariatsarfvoden, skulle från sitt nuvarande

belopp, 1,000 kronor, höjas till 6,000 kronor årligen.

Af de i ärendet hörda myndigheterna har med rätta allmänt erkänts,

att universitetslärarnes tjenstgöringspenningar, hvilka enligt gällande före
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfYudtiteln.

45

skrifter i regeln skola vid vikariat utgöra vikariens ersättning, ensamt för

sig och framför allt då vikariatet gäller blott en termin eller del deraf,

äro att betrakta såsom en i förhållande till vigten af det embete, som af

vikarien uppehälles, mycket svag vikarieaflöning. Vore alltså tjenstgöringspenningarna

den enda förmån, som under hvarje vikariat kunde tillkomma

docent, hvilken uppehåller lärareembete vid universitetet, torde

man således icke kunna undgå att finna det af behofvet påkalladt att

söka åvägabringa en allmän förbättring af arfvodena, för universitetslärarnes

vikarier. Såsom det emellertid af sökandena sjelfva erinrats, finnas särskilda

anslag, hvilka under vikariatstiden kunna komma vikarierna till godo.

Dessa anslag utgöras väsentligen af docentstipendier. Af sådana

finnas vid universitetet i Upsala dels 13 s. k. fasta — vid viss fakultet

eller sektion fästade — hvardera å 1,500 kronor, dels 5 s. k. rörliga,

hvartdera å 1,200 krono!’. Vid universitetet i Lund finnas 10 fasta stipendier,

hvardera å 1,500 kronor, samt 5 rörliga å 1,200 kronor hvartdera.

Rörande docentstipendierna äro särskilda nådiga föreskrifter meddelade,

innehållande, bland annat, att stipendierna icke utan Eders Kongl.

Maj:ts särskilda medgifvande må innehafvas längre tid än sex år.

Derjemte finnas i de för universiteten den 13 november 1885 i nåder

faststälda utgiftsstater upptagna belopp, som i allmänhet komma docenterna

till godo, nemligen för Upsala 1,500 kronor till »arfvode åt vikarierande

yngre akademiska lärare», och för Lund 1,000 kronor »till understöd

och uppmuntran åt yngre akademiska lärare», hvilket sistnämnda

anslag nästan uteslutande plägat användas till vikariearfvoden.

Befintligheten af särskilt docentstipendierna innebär möjligheten att

docenternas förmåner under vikariat kunna vara högst väsentligt större, än

om tjenstgöringspenningarna skulle utgöra deras enda ei’sättning. I det

föregående har omförmälts, huru vikariens inkomster, då docentstipendium

af honom åtnjutes, kommer att under olika förhållanden gestalta sig.

Dervid bör jag likväl erinra «m, att den hittills varande skilnaden

mellan vikariearfvoden vid ordinarie och vid extra ordinarie professur i

någon män minskats genom den af Riksdagen under nästlidna år på

förslag af Eders Kongl. Magt vidtagna lönereglering för extra ordinarie

professorer, hvarvid tjenstgöringspenningarna för de af denna lönereglering

berörda extra ordinarie professorer ökades från 1,000 kronor till

1,200 kronor.

Emellertid måste det medgifvas, att man ej kan vänta, att docentstipendierna,

hvilkas utdelande kan och bör ske efter väsentligen andra

grunder än hänsyn till behofvet att öka en vikaries ersättning för vika
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Åttonde hnfvndtiteln.

riatet, städse skola vara för handen för att utfylla vikariatsersättningen.

Och de båda nyss omförmälda anslagen å 1,500 kronor i Upsala och

1,000 kronor i Lund kunna uppenbarligen ej förslå att i hvarje fall, då

sådant vore önskligt, tjena till ökning af vikariearfvodet. Här föreligger

onekligen ett behjertansvärdt behof af medel. Otvifvelaktigt vore det ock

af vigt, om man kunde genom särskilda bestämmelser så mycket som

möjligt förekomma alltför stora olikheter i vikariearfvodenas belopp under

i öfrigt likartade förhållanden. Frågan härom torde framdeles böra upptagas

till nådig pröfning, dervid äfven docenternas yrkande att såväl vikariearfvoden

som docentstipendier skola beräknas för läsår, ej för kalenderår,

må komma under nådigt öfvei’vägande.

Men om man ock finner, att en förbättring af vikariernas förmåner

på den ena eller andra af nyss antydda vägar i många fall måste anses ytterst

önskvärd, torde det vara svårt att bestämma de grunder, hvilka skulle

utgöra rättesnöret för en sådan reglering. Att såsom allmän grundsats

uppställa vikariearfvodenas fixerande till de af sökandena föreslagna belopp

lärer ej kunna ske utan beredande af ganska afsevärda anslag. Det torde

vara till fullo ådagalagdt, att universiteten ej, utöfver hvad nu omförmälts,

förfoga öfver medel att tillgodose docenterna under vikariat. Att åter för

vikariatsersättningarna påkalla statsanslag af den omfattning, som för nyssberörda

ändamål skulle erfordras, synes mig ej böra ifrågakomma, då vid

förevarande ärendes behandling hos universitetsmyndigheterna den uppfattning

mångenstädes gjort sig gällande, att utsigten till en verklig förbättring

af docenternas vilkor vore att söka på annan väg, och allvarliga spörsmål

framkastats, huruvida de missförhållanden, hvarom docenternas ansökningar

bure vittne, kunde häfvas annorledes än medelst genomgripande reform af

docentinstitutionen och åtskilliga andra i samband dermed stående universitets

förhållanden.

Såsom jag antydt, anser jag emellertid nödigt att söka förskaffa universiteten

en något ökad möjlighet att efter eget bepröfvande vid behof

träda emellan till åstadkommande af någon förhöjning i vikariearfvodena

då en sådan förhöjning på grund af arfvodets ringhet eller af andra

orsaker befinnes vara af nöden. Denna möjlighet kan af förutnämnda skäl

endast genom statsanslag åstadkommas. De anslag, som jag förty anser

böra begäras hos Riksdagen, synas mig kunna afpassas efter de yrkanden,

som universitetskanslern, med ledning af hvad i ärendet förekommit, framstält;

dock med iakttagande att endast 4,000 kronor äskas för universitetet

i Lund. Anslagen skulle således begränsas till de belopp, som erfordras

för att hvartdera universitetet må, med inberäknande af förut nämnda i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 47

staterna upptagna anslag af 1,500 kronor för Upsala och 1,000 kronor för

Lund, för ifrågavarande ändamål förfoga öfver särskilda medel till belopp

af 5,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande akademiska lärare, utöfver

de nu i utgiftsstaterna för universiteten i Upsala och Lund den 13 november

1885 upptagna, för ändamålet tillgängliga anslag å 1,500 kronor för

universitetet i Upsala och 1,000 kronor för universitetet i Lund, bevilja

särskilda årliga anslag af 3,500 kronor för det förra universitetet och 4,000

kronor för det senare, att användas enligt de bestämmelser, som af Eders

Kongl. Maj:t meddelas.

Bland de från universitetet i Lund under nästlidne år framstälda anslags- [7,]

kraf har kanslersembetet för nämnda universitet särskildt framhållit yrkandetorjmarie proom

beredande af nödiga medel för inrättande af ett ordinarie professors- fesaur inom

embete i speciel privaträtt samt i underdånighet hemstält om härför er- kulten

förderfgt anslag. Lund.

Beträffande behofvet af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten

i Lund, som efter den sålunda ifrågasatta tillökningen skulle komma

att omfatta sju ordinarie lärareplatsér, yttrades vid fakultetens sammanträde

den 4 maj 1898, bland annat, följande.

Redan år 1875 hade fakultetens upprepade framställningar om det

ordinarie lärareantalets ökande från sex — fyra professorer och två

adjunkter — till sju, nemligen fem professorer och två adjunkter, vunnit

det afseende, att ett anslag af 4,500 kronor, motsvarande det dåvarande beloppet

af en ordinarie professors lön, beviljades till förstärkande af lärarekrafterna

inom fakulteten. Förmånen häraf hade likväl gått förlorad, då

vid adjunktsinstitutionens kort derefter skedda ombildning, hvilken skulle

ega rum utan öfverskridande af befintliga anslag, lärareantalet åter förminskades

till sex: fyra ordinarie och två extra ordinarie professorer. Af

de båda sistnämnda i universitetets stat upptagna lärarebeställningarna

hade för öfrigt, i följd af ogynsamma omständigheter, den ena först för

några år sedan blifvit för fakulteten tillgänglig.

Det läge i öppen dag, att uppfyllandet af de fordringar, som för

examina måste uppställas, i hög grad försvårades, om icke i hvarje ämne

undervisning kunde beredas. Detta vore emellertid knappast möjligt för

den händelse, att ett flertal olika ämnen vore hopade på samma hand.

En alltför långt drifven sammanföring medförde dessutom i ett annat afseende

olägenheter, hvilka vore föga mindre betydande. Bördan att examinera

och tentera i en mångfald skilda ämnen samt sträfvandet att i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Åttonde hnfvndtiteln.

dem alla meddela undervisning lade till den grad beslag på lärarens

krafter, att han ej kunde som sig borde följa vetenskapens framsteg och

taga kännedom om den städse växande, åt olika håll sig förgrenande literaturen.

Än mindre blefve tid öfrig till sjelfständig vetenskaplig forskning

och produktion. Dessa förhållanden måste äfven för den, som ville

i lärareverksamheten se professorns enda eller åtminstone hufvudsakliga

uppgift, framstå såsom synnerligen otillfredsställande; ty en verkligt god

lärare kunde blott den vara, som till fullo beherskade sitt ämne. Men

ännu betänkligare måste saken te sig för en hvar, som hade öppet öga

derför, att universiteten just genom det vid dem ständigt fortgående rent

vetenskapliga arbetet vore kallade att gifva en vigtig insats i kulturutvecklingen.

Tydligt vore, att olägenheter af nu antydd art gjorde sig allt mer

gällande, i samma mån som ett större lärjungeantal kräfde ett större mått

af arbete för tentamina och examina, och det vore i afseende härå att

märka, att sedan år 1875, då behofvet af flere än sex ordinarie lärare erkändes,

antalet lärjungar mer än fördubblats.

Det vore i synnerhet professuren i administrativrätt och nationalekonomi,

som under nu rådande ordning vid fakulteten vore lidande. Denna

professur innefattade i sjelfva verket fem olika, delvis vidlyftiga och från

hvarandra vidt skilda ämnen, nemligen nationalekonomi, finansrätt, näringsrätt,

vexelrätt och kyrkorätt. En tillfredsställande lösning af alla de uppgifter,

som detta embete omfattade, vore från nyss angifna synpunkter

nästan otänkbar. Fakulteten hade derför tillförene flera gånger hemstält

om anslag till en ny ordinarie professur i speciel privaträtt, dervid fakulteten

såsom sin åsigt uttalat, att denna lärostol borde omfatta ämnena

näringsrätt samt vexel- och sjörätt. Inrättandet af en dylik professur

skulle ej blott afhjelpa de missförhållanden, som nu omförmälts, utan derjemte

medföra en annan högst afsevärd fördel. För närvarande bestode

i några fall en synnerligen olämplig gruppering af ämnen för de olika

professurerna inom fakulteten. Sjörätten, hvilken egentligen vore att hänföra

till privaträtten och särskildt till den del deraf, som benämndes speciel

privaträtt, vore förenad med extra ordinarie professuren i statsrätt m. m.,

under det att kyrkorätten, som folie inom den offentliga rättens område

och närmast egde sammanhang med statsrätten, vore inbegripen i det vidtomfattande

ämnet administrativrätt och med detta knuten till nationalekonomien.

Inrättandet af en professur i speciel privaträtt skulle gifva

tillfälle att, till fromma för undervisningen och lärarnes eget vetenskapliga

arbete, vidtaga nödiga ändringar i nyss omförmälda afseenden.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

49

En jemförelse mellan juridiska fakulteten i Lund, sådan densamma

skulle te sig efter skapandet af en professur i speciel privaträtt, ocli juridiska

fakulteten i Upsala syntes ej vara opåkallad. Man funne dervid,

att, medan fakulteten i Lund efter den ifrågasatta tillökningen skulle

komma att omfatta fem ordinarie och två extra ordinarie professurer,

fakulteten i Upsala redan länge förfogat öfver ett lika antal ordinarie och

extra ordinarie professorsembeten samt nyligen erhållit anslag till inrättande

af ytterligare en extra ordinarie professur. En sådan skilnad mellan de

båda fakulteterna som den, hvilken för närvarande egde rum, vore ej

lämplig. Båda måste kunna erbjuda samma betingelser för ett framgångsrikt

bedrifvande af studierna och fördenskull ock i väsentligen lika måtto

tillgodoses uti ifrågavarande afseende. Följden blefve annars, att de utexaminerade

juristerna ej ginge till sina framtida praktiska värf med samma

förutsättningar för en gagnande verksamhet.

Hvad sålunda vid fakultetens ifrågavarande sammanträde anfördes

vann anslutning inom fakulteten. En medlem af densamma, som förklarade

sig biträda förslaget om en ny professurs inrättande med ämnena

näringsrätt samt vexel- och sjörätt, uttalade i öfrigt vissa anmärkningar,

väsentligen afseende — såvidt de berörde nyssnämnda förslag — att

kraftigt framhålla behofvet af en lämpligare fördelning än den nuvarande

af läroämnena inom juridiska fakulteten i Lund.

Fakulteten beslöt alltså hemställa om utverkande af ett årligt anslag

af 6,000 kronor till en ny ordinarie professur i speciel privaträtt med

förutnämnda omfattning; och sedan det större akademiska konsistoriet

gjort underdånig hemställan härom, har ock kanslersembetet, såsom jag

redan antydt, påkallat Eders Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet för denna

fråga, under hänvisning dervid till hvad kanslern för rikets universitet beträffande

frågans vigt och betydelse anfört i underdånig skrifvelse den 30

september 1897. I denna skrifvelse framhålles anslag till den ifrågavarande

professuren såsom synnerligen välbehöfligt för upprätthållande af

den juridiska fakultetens verksamhet och med särskilt afseende å önskvärdheten,

att juridiska fakulteten i Lund måtte i afseende å lärarekrafter

icke blifva alltför underlägsen juridiska fakulteten vid universitetet i Upsala.

Behofvet af en reglering af ämnesfördelningen vid de nuvarande juridiska

lärostolarna i Lund samt af en utbrytning af vissa af ämnena för bildande

af en ny ordinarie professur i juridiska fakulteten derstädes synes

mig framgå af hvad i frågan anförts. Den fortgående specialiseringen å

den juridiska vetenskapens område utöfvar, såsom antydts, i nämnda

afseende en betydelsefull inverkan. Likaledes måste jag erkänna vigten

Bill. till Riksd. Prof. 18.9,9. 1 Sami. 1 Afd. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Åttonde hufvudtiteln.

af att rikets två universitet ej blifva allt för olikstälda beträffande lärareantalet

inom de juridiska fakulteterna. Jag anser fördenskull den gjorda

framställningen väl förtjent att vinna nådigt understöd. Hvad beträffar

omfattningen af den nya lärostolen har jag ej någon erinran att göra mot

förslaget att till densamma förlägga ämnena näringsrätt samt vexel- och sjörätt.

Under åberopande af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för inrättande

af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten vid universitetet

i Lund bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor

lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar.

nL°neJch. hif e För m''ce bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i ,Lund utgör ordi
tuiägg

åt mcenar^e löneanslaget för närvarande 3,500 kronor, deraf tjenstgöringspenningar

vtdun^r6”^O00 kronor. År 1889 beviljade emellertid Riksdagen, med bifall till

Z,bUmotekét Eders Kongl. Maj:ts framställning, på extra stat för år 1890 ett personligt

‘ LunJ- lönetillägg af 500 kronor åt dåvarande vice bibliotekarien A. J. T. Palm,

och enahanda lönetillägg beviljades sedermera för Palm å extra stat för

åren 1891—1896.

Sedan Palm sistnämnda år undfått afsked, begärde Eders Kongl. Maj:t,

med anledning af bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund derom

gjorda framställning, i nådig proposition till 1897 års Riksdag, att Riksdagen

måtte till förhöjning af den för vice bibliotekarien vid nämnda

bibliotek faststälda lön från 3,500 kronor till 4,000 kronor bevilja ett årligt

anslag af 500 kronor, men Riksdagen, som fann sig ej böra medgifva

den begärda förhöjningen i den ordinarie lönen, beviljade i stället såsom

personligt lönetillägg för år 1898 åt dåvarande vice bibliotekarien F. E.

Braune ett anslag å extra stat af 500 kronor. Om enahanda anslag å

extra stat för år 1899 gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning till 1898

ars Riksdag. Men sedan Eders Kongl. Magt den 4 mars sistnämnda år på

gjord ansökning förklarat Braune berättigad att efter erhållet afsked åtnjuta

pension å allmänna indragningsstaten samt Riksdagen delgifvits detta

Eders Kongl. Maj:ts beslut jemte Braunes förklaring, att han önskade söka

entledigande från vice bibliotekariebefattningen vid utgången af vårterminen

1898, fann Riksdagen den gjorda framställningen icke till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Frågan om beredande af lönetillökning åt vice bibliotekarien vid

universitetsbiblioteket i Lund har nu åter väckts af bibliotekarien vid

nämnda bibliotek och har upptagits bland de anslagskraf, hvarom det

större konsistoriet och kanslersembetet vid universitetet i Lund under nästlidna

år gjort underdånig hemställan. Den nu i ämnet gjorda framställningen

afser eu förhöjning i den ordinarie lönen med 500 kronor, på sätt

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Åttonde hufnidtiteln.

Eders Kongl. Maj:t äskade i propositionen till 1897 års Riksdag, och till

stöd för förslaget om denna förhöjning har bibliotekarien åberopat de skäl,

som af honom anfördes till förmån för omförmälda tidigare framställning

om det ordinarie löneanslagets ökande. Under erinran om obilligheten af

vice bibliotekariens ringa aflöning i förhållande till den honom åliggande

trägna tjenstgöringen och de fordringar, som stäldes på hans kompetens,

samt de löneförmåner, som åtnjötes af motsvarande tjensteman annorstädes

i vårt land, yttrade bibliotekarien då, bland annat: af ålder hade vicebibliotekarietjensten,

med hvilken vore förenad skyldigheten att vid förfall

för ordinarie bibliotekarien uppehålla hans tjenst, ansetts likstäld med

adjunkts- eller extra ordinarie professorstjenster, och liknande kompetensviikor

torde i allmänhet hafva stälts på dessa befattningar. Men vice

bibliotekariens tjenstgöring, hvilken i regeln icke kunde anslas till mindre

än fem timmar dagligen — ofta vida derutöfver — utsträcktes, i motsats

mot akademiska lärares, äfven till ferierna och afbrötes endast af halfannan

månads semesterledighet. Toga man hänsyn till det band, som tjensteåliggandena

pålade vice bibliotekarien, torde denne i sjelfva verket kunna

anses vara den svagast aflönade tjensteman vid universitetet i Lund, nemligen

bland dem, för hvilka jemte yrkesbildning också kraf des vetenskaplig bildning.

Äfven i förhållande till andra tjensteman i motsvarande grad ^ stål de

sig hans aflöningsvilkor obilligt låga. Vice bibliotekarien i Upsala atnjöte

en löneinkomst af 4,000 kronor. De båda bibliotekarierna i kongl. biblioteket

började med en aflöning af 4,500 kronor samt uppnådde, genom två

ålderstillägg å 500 kronor hvardera, 5,500 kronor. Och desse tjensteman

arbete vore, enligt hvad universitetsbibliotekarien af personlig erfarenhet

kunde intyga, i intet afseende mera ansvarsfullt eller kräfde större insigter

eller tidsutdrägt än eu vice bibliotekaries vid Lunds universitets bibliotek.

Härtill komme, att erfarenheten visat, att denna sistnämnda tjenst

ingalunda kunde betraktas såsom en öfvergangsplats till bibliotekariebefattningen.

Sedan är 1733, da en vice bibliotekarie först tillsattes vid Lunds

universitets bibliotek, och till närvarande tid — sålunda under en tidrymd

af öfver 160 år, hvarunder platsen varit besatt med 10 innehafvare

hade endast en vice bibliotekarie befordrats till bibliotekarietjensten.

Då Riksdagen år 1897 förklarade sig ej medgifva den föreslagna förhöjningen

i den ordinarie lönen för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund, skedde detta under hänvisning till att vice bibliotekarien

Braune då redan uppnått en ålder af mer än 63 år och således snart

skulle blifva pensionsberättigad, hvadan tidpunkten ej vore lämplig för

genomförande af en förändring i den ordinarie aflöningen. Riksdagen uttalade

tillika, att de skäl, som anförts till stöd för förslaget att höja af
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Åttonde hufvudtiteln.

löningen för vice bibliotekarien vid universitetet i Lund till samma

belopp, som tillkomme motsvarande tjensteman i Upsala, icke kunde frånkännas

betydelse. Riksdagens sålunda uttalade uppfattning af de till förmån

för en förhöjning i aflöningen för ifrågavarande bibliotekstjensteman anförda

grunder delar jag i allo. Och då Braune numera afgått från tjensten och

efterträdts af förutvarande förste amanuensen vid biblioteket C. J. F. af

Petersens, född år 1851, qvarstå ej längre de af Riksdagen förut anförda

betänkligheter mot löneförhöjningen. För min del finner jag så mycket

större anledning att understödja framställningen om en förhöjning med

500 kronor i bemälde tjenstemans aflöning, som enligt den under år 1898

faststälda nya lönestaten för extra ordinarie professorer — med hvilken

kategori af universitetslärare vice bibliotekarierna icke utan skäl plägat

jemföras — aflöningen för extra ordinarie professorerna numera i regeln

utgår med ett belopp af 4,500 kronor, med rätt derjemte till två ålderstillägg*

hvartdera å 500 kronor; och torde den sålunda ifrågasatta förökningen

i löneförmåner lämpligen böra tilläggas de nu till 1,000 kronor

uppgående tjenstgöringspenningarna. Härigenom skulle vinnas likformighet

med de aflöningsförmåner, som för närvarande tillkomma vice bibliotekarien

vid universitetsbiblioteket i Upsala.

_ Med hänsyn bland annat till den nyss antydda likheten i en extra

ordinarie professors och en vice bibliotekaries ställning har jag redan tillstyrkt

Eders Kongl. Maj:t att söka bereda vice bibliotekarierne vid universitetsbiblioteket

i Upsala rätt till två ålderstillägg å lönen. Samma skäl, som

föranledt mig att göra underdånig hemställan i detta afseende, tala äfven

för önskvärdheten att utverka enahanda förmån för vice bibliotekarien vid

universitetsbiblioteket i Lund. Jag anser mig fördenskull böra i detta

sammanhang underställa frågan härom Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Under åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag alltså, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels att till förhöjande af

vice bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning från 3,500

kronor till 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar,

bevilja ett årligt anslag af 500 kronor, dels att medgifva,

att lönen för bemälde vice bibliotekarie må kunna höjas efter 5 års

tjenstgöring, infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tilllämpning,

med 500 kronor och efter 10 års sådan tjenstgöring med ytterligare

500 kronor, samt att ifrågakomma två ålderstillägg må utgå af det

under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.

Pa grund af bestämmelserna i nådiga förordningen om afskrifning af

f den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionde torde,

* af skäl som jag förut under punkt 2 anfört, framställning till Riksdagen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrndtiteln.

53

göras derom att anvisningen i kontant till universiteten må förhöjas med

ersättningsbelopp till Lunds universitet för vaxljusmedlen, 819 kronor 80

öre, och till samma universitet för afskrifven kyrkotionde, 31,773 kronor-2

öre, eller med tillhopa i jemnadt tal 32,593 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 4—9 föreslagits

kommer anslaget i kontant till universiteten, nu 757,781 kronor,

att ökas med tillhopa 54,743 kronor eller till 812,524 kronor.

Då af bestämmelserna i nyssnämnda förordning följer, att kyrkotionden

icke skall i riksstaten för år 1900 upptagas, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att utesluta det i 1899 års

riksstat under samma anslag och rubriken »indelning och dermed jemförlig

anvisning på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna belopp 35,820

kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Vid anmälan af universitetens anslagsbehof har jag redogjort för de

underdåniga ansökningar om förbättrade ekonomiska vilkor under vikariat,

som gjorts af docenter i Upsala och Lund. På sätt jag dervid omförmälde,

hafva äfven docenter vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

inkommit med underdånig ansökning om förbättring af deras vikariearfvoden.

Dessa sökande uttala enahanda uppfattning om docentinstitutionens

betydelse, som gjorts gällande af docenterna vid universiteten. För att

bevara sin kompetens till de värf, som kunde anförtros docenten, måste

han, säga sökandena, naturligen noga’ följa med framstegen inom sin vetenskap,

hvarigenom han icke i lika vidsträckt mån som andra läkare

— detta gälde i synnerhet om docenterna i de teoretiska läroämnena —

kunde bereda sig inkomster genom praktisk verksamhet. Att den sålunda

anstälde docenten erhölle någon ersättning, syntes vara af billighet påkalladt.

De två docentstipendier, som funnes vid karolinska institutet, gjorde

härvidlag ej tillfyllest.

Då således docent vid karolinska institutet i allmänhet ej åtnjöte någon

löneförmån, när han ej vore i direkt tjenstgöring, men likväl måste

hålla sig beredd att mottaga de uppdrag, som kunde varda honom anförtrodda,

ansåge sökandena det vara så mycket mer behjertansvärdt, att

docenten under den tid, då han innehade förordnande att förrätta professorstjenst,

erhölle skälig ersättning för sitt arbete. Af en vid ansökningen

fogad tabell framginge, att den ersättning, som i berörda hänseende tillkomme

docenten, vore ringa; och uppenbart vore, att densamma ej kunde

[10.]

Anslag till

vikariatsarf

voden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Åttonde hufvudtiteln.

anses stå i rimligt förhållande till det arbete och ansvar, som vore förenadt

med förordnandet.

Sökandena redogöra något närmare för beloppen af de ersättningar,

som plägade komma vikarier för lärare vid karolinska institutet till godo.

Förhållandena öfverensstämma naturligen nära med dem vid universiteten.

Dock påpeka sökandena, att, medan institutets lärare i de teoretiska ämnena

hade undervisningsskyldighet under vid pass åtta månader af året, likasom

vid universiteten, hade lärarne i de praktiska ämnena dylik skyldighet

blott under sex månader af året. Då förordnande af vikarie för professor

utfärdades allenast för den tid, denne häft undervisningsskyldighet, hade

deraf blifvit en följd, att vikarie för lärare i praktiska ämnen i regeln fått

af tjenstgöringspenningarne uppbära ej ens två tredjedelar, såsom vikarier

för universitetslärare, utan blott hälften af nämnda aflöningsmedel. Detta

berodde på det rådande beräkningssättet för tjenstgöringspenningarnes tilldelande

åt vikarier. Häri borde fördenskull enligt sökandenas mening eu

ändring ske.

Med afseende på storleken af det arfvode, som sökandena ansåge böra

tillerkännas docent, hvilken vid karolinska institutet uppehölle läraretjenst,

anslöte sig sökandena till den mening, som gjorts gällande i underdånig

hemställan af docenter vid universitetet i Lund, eller att för vikariat,

hvarmed tentamensskyldighet vore förenad, borde utgå ett arfvode af 3,000

kronor för år samt för annat lärarevikariat 2,500 kronor för år. Dock

borde vikarie vid laboratorsbefattningen i bakteriologi, hvilken befattning

vore aflönad med blott 2,000 kronor, uppbära ett vikariearfvode å enahanda

belopp.

Sökandena anse, att för genomförande af den föreslagna förändringen ej

några nya anslag behöfde äskas hos Riksdagen. I jemförelse med universiteten

vore karolinska institutet ogynsamt stäldt så till vida, att någon reservfond

ej funnes derstädes och att alla vid institutet besparade lönemedel återginge

till statsverket. Då det syntes vara billigt, att de medel, som blifvit

anslagna till undervisningens upprätthållande vid karolinska institutet, i

första hand användes till detta ändamål och således äfven till att bereda

skälig ersättning åt dem, som upprätthölle denna undervisning, förmenade

sökandena, att de vid karolinska institutet besparade lönemedlen borde

reserveras till en fond, hvilken i likhet med reservfonden vid universiteten

skulle stå till kanslerns förfogande och ur hvilken nödiga tillskott till

arfvoden åt vikarierna kunde i mån af behof anvisas.

Sökandena lemna i sin framställning en utredning rörande de lönemedel,

som under åren 1891—1895 besparats, och denna utredning synes

s. 55 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 55

dem ådagalägga, att de besparade lönemedlen i allmänhet skulle förslå till

bestridande af de vikariearfvoden, som sökandena ifrågasätta.

Med stöd af hvad sökandena anfört och åberopat hemställa de, att

Eders Kong]. Maj:t täcktes med afseende å lärarevikariat vid karolinska

institutet i nåder stadga:

1) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra

ordinarie professorsembete, med hvilket examinationsskyldighet är förenad,

skall utgå för läsår med ,3,000 kronor;

2) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller laboratorsbefattningen

i bakteriologi, skall utgå för läsår med 2,000 kronor;

3) att arfvode till docent hvilken upprätthåller annan ordinarie lärarebefattning

än i föregående två moment är nämnd, skall utgöra för läsår

2,500 kronor;

4) att vikariatsarfvode skall utbetalas med en åttondedel af årliga beloppet

för hvarje tjenstgöringsmånad, då vikariatet omfattar ett teoretiskt

ämne, och med en sjettedel af årliga beloppet för hvarje tjenstgöringsmånad,

då vikariatet omfattar ett af följande praktiska ämnen: medicin,

kirurgi, obstetrik och gynekologi, pediatrik, nervsjukdomar, oftalmiatrik,

psykiatri, syfilidologi och hygien; samt

5) att vikariatsarfvode skall utgå af de till karolinska institutet anslagna

tillgängliga lönemedlen, om det embete, som upprätthålles, är ledigt,

samt i andra fall utgöras af dels den del af tjenstgöringspenningarne, som

embetets innehafvare är skyldig att afstå, dels ock erforderligt fyllnadsbelopp

från en af besparade lönemedel på förut antydt sätt bildad fond.

(ifver ansökningen hafva, efter nådig remiss till kanslern för rikets

universitet, yttranden afgifvits ej mindre, på sätt jag redan omförmält,

af lärarekollegiet vid karolinska institutet än äfven af de större akademiska

konsistorierna vid universiteten i Upsala och Lund äfvensom af kanslern,

hvarjemte statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet.

Lärarekollegiets yttrande, hvilket, såsom jag redan nämnt, afsåg jemväl

ansökningarna från docenter vid universiteten i Upsala och Lund,

afgafs den 21 april 1897 och innehöll hufvudsakligen följande.

Den af docenterna vid de olika undervisningsanstalterna gjorda hemställan

om förhöjning af vikariatsarfvodena syntes lärarekollegiet synnerligen

behjertansvärd. På grund af den tid, kostnad och duglighet, som

kräfdes för att en person skulle uppnå den utbildning, som fordrades af

en docent, samt på grund af betydelsen af det arbete, hvilket en docent

såsom vikarierande universitetslärare hade sig ålagdt, vore det skäligt, att

han åtnjöte en större ersättning än tjenstgöringspenningarne för den tid,

som vikariatet omfattade.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Åttonde hufvudtiteln.

Vid karolinska institutet hade det äfven mången gång visat sig nödvändigt

att bereda högre ersättning, derest lämplig person skulle kunna

förmås att åtaga sig dylikt vikariat. För att erhålla vikarie till lediga

lärareplatser hade lärarekollegiet derför upprepade gånger funnit sig föranlåtet

att begära, det löneförmånerna i deras helhet eller till större delen

skulle få utgå till vikarien. Detta hade varit händelsen dels i många fall,

då docent erhållit förordnandet, dels i flera andra fall, då annan lämplig

person åtagit sig vikariatet. De gjorda framställningarna hade vunnit

nådigt bifall.

De arfvoden, som i dessa fall utgått till vikarier, hade i allmänhet varit

betydligt högre än dem, som docenterna i de föreliggande underdåniga

framställningarna begärde. Dessa sistnämnda arfvoden syntes derför, att

döma efter förhållandena vid institutet, ingalunda vara för högt beräknade.

Detsamma gälda säkerligen äfven vid universiteten, då förhållandena der

ej syntes vara så olika dem vid institutet, att de nämnda summorna kunde

anses öfverstiga hvad som måste betraktas såsom en skälig och billig ersättning

för det arbete och det ansvar, som vore förenade med vikariat af

ifrågavarande slag.

Lärarekollegiet ansåge sig derför såväl kunna vitsorda behofvet af den

begärda förhöjningen i vikariatsarfvodena som äfven kunna på det varmaste

tillstyrka bifall till densamma.

Emedan behofvet af vikarie gjorde sig gällande för den del af året,

då undervisningen påginge, och emedan förordnande af vikarie ofta brukade

afse endast denna tid eller eu del deraf, syntes det lämpligt, att man

vid beräkning af vikariatsarfvode utginge från den tid, under hvilken undervisningsskyldighet

tillhörde den ifrågavarande lärareplatsen, såsom det i

docenternas petition närmare funnes angifvet. Lärarekollegiet ansåge sig

derför äfven i denna punkt böra tillstyrka den af docenterna gjorda framställningen.

Karolinska institutet hade en helt annan ställning än universiteten

derutinnan, att besparade lönemedel icke samlades till en reservfond, utan

indroges till statsverket. Vid karolinska institutet funnes således icke

några andra medel tillgängliga för vikariatsarfvoden än de tjenstgöringspenningar,

som tjenstens innehafvare vore skyldig att afstå.

Någon utsträckning af nu gällande skyldighet att afstå tjenstgörings- - penningar vore icke ifrågasatt och torde väl ej skäligen böra ifrågasättas.

Dessa medel försloge emellertid ej på långt när till de förhöjda vikariatsarfvodena.

Om docent, som erhölle förordnande att uppehålla tjenst, innehade

docentstipendium, torde detta böra inberäknas i arfvodet till så stor del,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln. 57

som enligt nyssnämnda beräkningsgrund motsvarade tiden för förordnandet.

Då det vid institutet funnes endast två sådana stipendier, komme emellertid

detta säkerligen att blifva af ringa inflytande på frågan. Docenterna

hade derför föreslagit bildande af en reservfond genom besparade lönemedel,

och lärarekollegiet funne en sådan åtgärd vara synnerligen önsklig.

Men äfven om förslaget härom komme till utförande, vore dock ej

säkert, att denna reservfond skulle förslå att fylla de kraf, som stäldes på

densamma. Omsättningen af lärare och deraf föranledt behof af vikarier hade

nemligen under clet sista decenniet varit särdeles stora vid karolinska institutet.

Såsom förhållandena för tillfället vore vid institutet, kunde man

under den närmast kommande tiden ej förutsätta, att antalet vakanser och

summan af besparade lönemedel skulle uppnå samma höjd som under det,

gångna decenniet. Man kunde ej heller vara förvissad, att behofvet af

vikarier skulle minskas i samma grad som inbesparade lönemedel. Äfven

torde framgent likasom hittills andra tillfälliga behof komma att göra sig

starkt gällande. För att med trygghet kunna motse och möta dessa kraf

vore det derför nödigt, att ytterligare medel funnes att tillgå för att i mån

af behof för ändamålet användas. Ett årligt förslagsanslag vore fördenskull

af behofvet påkalladt.

Under åberopande af hvad lärarekollegiet anfört, har kollegiet, med

tillstyrkan af bifall till nu ifrågavarande ansökning, hemstält, att af

institutets besparade lönemedel måtte samlas en reservfond, hvilken

efter kanslerns medgifvande Ange användas ej mindre för att kunna utbetala

vikariatsarfvoden till de belopp, som docenterna begärt, än äfven för

andra tillfälliga behof vid institutet, samt att derjemte ett årligt förslagsanslag

matte utverkas för att dermed fylla dessa behof, derest reservfondens

medel blefve otillräckliga eller om den föreslagna reservfonden ej

komme till stånd.

De akademiska konsistoriernas yttranden, hvilka afgåfvos i sammanhang

med deras utlåtanden öfver universitetsdocenternas ansökningar, innehålla

ej, utöfver hvad jag ur dessa yttranden meddelat vid omförmälande

af sistnämnda ansökningar, några särskilt karolinska institutet vidkommande

uttalanden.

För innehållet i statskontorets den 10 juni 1898 afgifna utlåtande i

ärendet anhåller jag att få lemna en kort redogörelse. Efter en sammanfattning

af bestämmelserna i gällande stat för karolinska institutet, dervid

statskontoret jemväl omförmäler det vid institutet inrättade tandläkareinstitutet,

erinrar statskontoret om de föreskrifter, som äro meddelade i

fråga om tjenstgöringspenningarnes åtnjutande, samt redogör för åtskilliga

fall, da Eders Ivongl. Magt vid ledighet i ordinarie eller extra ordinarie

Bill. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 A fil. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Åttonde hufvudtiteln.

professorsbefattningar vid institutet medgifvit, att utöfver de med de lediga

befattningarna förenade tjenstgöringspenningarne tinge af vikarie, vare sig

dertill förordnats vid institutet anstäld docent eller annan lämplig person,

uppbäras hela lönen eller del deraf, i följd hvaraf vikariearfvoden vid institutet

understundom utgått med belopp, utgörande ända till 6,000 kronor.

Statskontoret erinrar vidare, att anslaget till karolinska institutet anordnas

i sin helhet af statskontoret till redovisning af institutet, hvilket,

sedan alla utgifter enligt stat eller särskilda nådiga medgifvanden blifvit

bestridda, till statskontoret återlevererar öfverskotten. Dessa öfverskott hafva,

enligt hvad statskontoret meddelar, för åren 1888—1897 utgjort i medeltal

1,919 kronor 41 öre om året.

I händelse de af docenter i Upsala och Lund, enligt hvad statskontoret

inhemtat, gjorda underdåniga ansökningar vinna nådigt afseende och föi’- höjd vikariatsersättning beredes universitetens docenter, anser statskontoret

en dylik förmån ock böra tillkomma docenterna vid karolinska institutet

vid de tillfällen, då professorsembeten derstädes af dem uppehållas; och

statskontoret uttalar den mening, att de af sökandena för sådant vikariat

föreslagna belopp, i jemförelse med hvad af Eders Kongl. Maj:t i de af

statskontoret angifna särskilda fall beviljats, icke äro för höga och att tillgång

till dessa arfvoden kan, när fråga är om uppehållande af ledig tjenst,

beredas af då uppkommande lönebesparing, men att ovisst torde vara, om

dessa besparingar kunna lemna tillgång äfven till sålunda förhöjd ersättning

för uppehållande af läraretjenst under ordinarie innehafvaren beviljad

tjenstledighet.

Hvad slutligen vidkommer det af kanslern i hans förutnämnda underdåniga

skrifvelse den 3 november 1898, hvilken jemväl afsåg ansökningen

af docenter vid karolinska institutet, afgifna utlåtande i ärendet, tillåter

jag mig hänvisa till hvad jag ur detta utlåtande anfört vid anmälan af

uuiversitetsdocenternas underdåniga ansökningar. Beträffande särskild!

förhållandena vid karolinska institutet anser kanslern, att, då derstädes

saknades reservfond — i hvilkft förhållande kanslern ej i detta sammanhang

ville föreslå någon ändring — det framdeles såsom hittills komme

att blifva nödvändigt att hos Eders Kongl. Maj:t, när omständigheterna

det kräfde, göra underdånig framställning om sättet för de erforderliga

vikariatsarfvodenas utgående och om beredande af de härför nödiga medlen.

Men det skulle dock vara mycket fördelaktigt, om institutet hade å ordinarie

stat sig anvisadt något visst mindre belopp, hvarmed åtminstone de

städse återkommande utgifterna för kortare och mera tillfälliga vikariat

kunde gäldas. Likasom för universiteten vore ett ordinarie anslag för

dylikt ändamål behöflig! för karolinska institutet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

59

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer kanslern om

nådig proposition till Riksdagen derom, att karolinska institutet måtte

till arfvoden åt vikarierande yngre akademiska lärare erhålla ett anslag å

ordinarie stat af 2,000 kronor, att, sedan vederbörande afgifvit förslag,

användas efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje särskildt fall.

Beträffande den af docenter vid karolinska institutet gjorda ansökning

hänvisar jag i tillämpliga delar till hvad jag uttalat beträffande framställningarna

af docenter vid universiteten i Upsala och Lund. I öfrigt

finner jag lika med universitetskanslern ej anledning att för närvarande

ingå på frågan om bildande vid karolinska institutet af en reservfond eller

att tillstyrka fastställande af de bestämmelser rörande besparade lönemedels

användning, som i sammanhang med tanken på en reservfonds inrättande

föreslagits af docenter vid institutet.

Under åberopande af hvad jag anfört och af innehållet i kanslerns

yttrande i ämnet tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande lärare vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja ett årligt anslag af 2,000

kronor, att användas enligt de bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t

meddelas.

I skrifvelse den 14 september 1898 till universitetskanslern anhåller [11.]

lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet om hans med-^»*»? «fanverkan

på det att å institutets stat, i stället för det nuvarande anslaget

4,000 kronor till bibliotekets underhäll och förökande, må uppföras ett ordi- håll och förnarie

anslag å 8,000 kronor för enahanda ändamål äfvensom till arbets-oia"de m'' m''

biträde vid biblioteket.

Det nuvarande anslaget har institutet åtnjutit från och med år 1891.

I den äf lärarekollegiet under år 1889 gjorda hemställan, på föranledande

hvaraf Eders Kongl. Maj:t aflat nådig proposition i ämnet till 1890 års

Riksdag och för hvars innehåll finnes redogjordt i protokollet öfver ecklesiastikärenden

den 11 januari 1890, beräknades bibliotekets behof på följande

sätt:

till tidskrifter .................................................................................. kronor 2,000

» nyutkommande litteratur, deri inbegripet fortsättning af

förut inköpt .......v..................... » 1,000

» vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter » 1,000

» inbindning.................................................................................. » 1,000,

eller tillsammans kronor 5,000

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Åttonde hufvudtiteln.

Då emellertid Eders Kongl. Maj:t fann antagligt, särskildt med afseende

å de för inbindning och för komplettering af defekter gjorda beräkningar,

att anslaget kunde utan ändamålets förfelande nedsättas, äskade

Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen anslag till belopp af 4,000 kronor, hvilken

framställning ock vann Riksdagens bifall.

Lärarekollegiet anför nu, att erfarenheten under de gångna sju åren

i ständigt växande grad ådagalagt svårigheten att med ett så litet anslagsbelopp

tillfredsställa de kraf, som institutets egen undervisning och den

vetenskapliga forskningen inom landet med rätta ansåge sig böra ställa

på statens förnämsta medicinska boksamling. Erfarenheten hade också

ådagalagt, att den år 1889 uppgjorda beräkningen, långt ifrån att vara

för högt tilltagen, i hvarje särskild post understigit behofvet.

Hvad lärarekollegiet år 1889 yttrat om vigten och omfattningen af

den medicinska tidskriftslitteraturen och angelägenheten af att vid bokförvärfvet

i främsta rummet tillgodose denna, egde icke blott fortfarande

full giltighet utan hade under den medicinska vetenskapens snabba framsteg

vunnit än ytterligare betydelse. Talrika specialtidskrifter hade under

de senaste åren börjat utgifvas, och oupphörligt uppstode nya sådana,

hvilka icke kunde undvaras, såvida tillfälle skulle kunna beredas att inom

vårt land följa de medicinska vetenskapernas framsteg. Biblioteksnämnden

hade också sett sig nödsakad att år från år öka tidskriftsinköpen. Institutet

prenumererade för närvarande på 125 tidskrifter — deras antal hade

år 1889 uppgått allenast till 84 — men tidskriftsprenuinerationen medtoge

också nu icke mindre än tre fjerdedelar af hela biblioteksanslaget. Att

ett så stort antal tidskrifter kunde erhållas för ett belopp af omkring

8,000 kronor berodde för öfrigt derpå, att genom öfverenskommelse med

utgifvaren af »Nordiskt Medicinskt Arkiv» ett större antal periodiska

skrifter, som erhölles i utbyte mot nämnda tidskrift, finge af institutet

öfvetagas för betydligt nedsatt pris, i många fall uppgående till endast

portokostnaden för bytesexemplar af »Nordiskt Medicinskt Arkiv». Till

en utvidgad tidskriftsprenumeration funnes numera ingen tillgång.

För den icke periodiska litteraturen, hvarför institutet år 1889 ansett

ett belopp af 1,000 kronor om året erforderligt, hade på grund af de

ökade tidskriftsinköpen icke på långt när den beräknade summan kunnat

användas. Under de förflutna sju åren hade tillsammans endast 390 nya

verk blifvit inköpta, eller i medeltal omkring 56 årligen, och huru ringa

detta antal vore i förhållande till den litterära produktionen inom ifrågavarande

vetenskapsområde vore för eu hvar uppenbart. Inom åtskilliga

af medicinens grenar hade nästan inga nyutkommande verk kunnat inköpas,

och vid flera tillfällen hade biblioteksnämnden på grund af kost
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Åttonde huivudtiteln. 61

nadsfrågan nödgats afstå inköpsförslag, som inkommit från lärare vid

institutet.

I än mindre grad hade det varit möjligt att med de till buds stående

tillgångarna fylla luckorna i den äldre litteraturen. Utom enstaka inköp

hos antiqvarier och på auktioner hade förvärfvet af äldre litteratur inskränkt

sig till inköp af doktor Anton Berghs rikhaltiga oftalmologiska bibliotek

för 1,100 kronor och en del af professor A. Andersons gynekologiska

boksamling för 365 kronor. Huru vigtigt det vore, att tillgångar ej

saknades, då tillfälle erbjöde sig till dylika synnerligen fördelaktiga förvärf,

ansåge lärarekollegiet knappt behöfva påpekas.

Hvad slutligen anginge bindningskostnaden, hade anslaget endast

räckt till inbindning af tidskriftserierna, hvadan såväl de årligen inköpta

nyare verken som större delen af de sedan gammalt i biblioteket befintliga

obundna böckerna fortfarande saknade band och derför vore utsatta för

faran att skadas eller rent af förstöras.

Vid beräkningen af bibliotekets anslagsbehof borde derjemte tagas i

betraktande, dels att, sedan det nuvarande anslaget bestämdes, tillkommit

ett nytt läroämne vid institutet, nemligen bakteriologien, dels att genom

upprättande af det nya tandläkareinstitutet äfven odontologien blifvit vid

undervisningen representerad. Båda dessa vetenskaper hade oafvisliga kraf

på litterära hjelpmedel, hvilka biblioteket för närvarande vore alldeles ur

stånd att tillhandahålla. Billigheten syntes också fordra, att institutets

behof af ökadt biblioteksanslag af statsmakterna beaktades, då såväl kongl.

biblioteket som universitetsbibliotek på senaste tiden fatt nya anslag sig

beviljade. Denna tillökning hade dock endast i ringa mån kommit de

medicinska studierna i vårt land till godo. Kongl. biblioteket anskaffade

icke någon medicinsk litteratur, och universitetsbiblioteken, hvilka skulle

följa med litteraturen inom alla de fyra fakulteterna, vore ej i tillfälle att

för medicinen afse ens så stora summor som karolinska mediko-kirurgiska

institutet för närvarande hade att för ändamålet använda. Också anlitades

institutets bibliotek fortfarande af studieidkare i hela landet, icke minst i

universitetsstäderna, och det belopp, som anvisades till dess förökande,

blefve alltså till gagn ej blott för institutet sjelft och hufvudstadens läkarekår

utan skulle blifva fruktbringande för landet i dess helhet.

Utom för inköp och bindning af böcker hacle äfven för andra ändamål

anslagsbehof för institutets bibliotek gjort sig gällande. Sedan 1897 års

början hade, för att tillmötesgå fleres önskningar, bibliotekets läsrum, utom

de ordinarie tiderna på eftermiddagarna, hållits tillgängligt från klockan

10 till klockan 2 alla helgfria dagar under terminerna. Såsom ersättning

åt ett qvinligt biträde, som under sistnämnda tider tillhandagått

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Åttonde lmfvudtiteln.

allmänheten och öfvervakat bibliotekets begagnande, hade af den Rossanderska

fondens räntemedel utbetalats ett belopp af 500 kronor årligen.

Som nämnda fond ej längre medgåfve en sådan utbetalning, kunde emellertid

biblioteket från och med höstterminen 1898 ej längre hållas tillgängligt

på förmiddagarna. Då det likväl visat sig, att biblioteket under dessa tider

synnerligen flitigt anlitats, vore det högeligen önskvärdt, att medel kunde

beredas för att hålla biblioteket tillgängligt jemväl om förmiddagarna.

På grund af hvad sålunda anförts, hade biblioteksnämnden beräknat

bibliotekets anslagsbehof på följande sätt:

till tidskrifter............................................................................. kronor 3,500: —

» nyutkommande litteratur ......................................... » 1,500: —

» vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter » 1,500: —

» inbindning .............................................................................. » 1,000: —

» arbetsbiträde vid biblioteket ........................................... » 500: —

eller tillhopa ............................................................................... kronor 8,000: —.

Kanslersembetet har i afgifvet underdånigt utlåtande förordat den

gjorda framställningen.

Då jag anser de skäl, som af lärarekollegiet anförts till stöd för nu

ifrågavarande hemställan, vara af beskaffenhet att ej kunna jäfvas, tillstyrker

jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

förhöja anslaget till bibliotekets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

underhåll och förökande, nu 4,000 kronor, med 4,000 kronor eller till 8,000

kronor, samt medgifva, att ett belopp af 500 kronor deraf må kunna användas

till arbetsbiträde vid biblioteket.

I nyss omförmälda skrifvelse gör karolinska mediko-kirurgiska institutets

lärarekollegium äfven framställning om ett anslag af 1,050 kronor

-till aflöning af en vaktmästare vid institutets bakteriologiska laboratorium.

Till stöd för denna sin anhållan anför lärarekollegiet, att det arbete, som

vore att utföra på institutets bakteriologiska laboratorium, till följd af sin

art med nödvändighet kräfde tillgång till betjening. Denna betjenings

uppgifter vore af mångahanda slag samt i hög grad maktpåliggande och

tidsödande. En vaktmästare, anstäld vid ett bakteriologiskt laboratorium,

måste vara särskildt skolad i sitt fack. Han skulle exempelvis hafva

färdighet i tillagning af näringssubstrat, passande till odling af de olika till

undersökning förekommande bakteriearterna, han skulle taga temperaturen

på försöksdjuren, passa thermostater och kulturer, skulle understundom

assistera vid djurförsök och andra laborationer, förutom det att han hade

att diska, tvätta o. s. v. En annan vigtig uppgift ålåge honom dessutom.

Han skulle hafva hand om laboratoriets alla försöksdjur, hvilket ensamt

s. 63 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

63

kräfde en tid af omkring fem timmar dagligen. Härigenom vore han så

bunden vid laboratoriet, att lian icke kunde räkna på ledighet någon enda

dag under veckan.

Det nu antydda vigtiga ai’betet hade vid bakteriologiska laboratoriet

hittills utförts af eu vaktmästare, hvilken aflönats dels med 25 kronor i

månaden af medel, som utgått från den patologiska institutionens anslag,

och dels med 40 kronor i månaden, som leinnats af förre laboratorn i

bakteriologi vid institutet, hvilken i gengäld haft rättighet att begagna

sig af vaktmästarens hjelp under den tid, då denne ej måst uteslutande

egna sig åt sin tjenst vid laboratoriet. En sådan anordning vore dock

i sig sjelf förkastlig, emedan den med nödvändighet medförde, att en stor

del af vaktmästarens arbete droges från laboratoriet, hvars skötsel derpå

blefve lidande. Erfarenheten hade nemligen visat, att vaktmästaren borde

egna sitt arbete odeladt åt laboratoriet. Ifrågavarande anordning hade

också tillkommit blott såsom en nödfallsåtgärd, och med utgången af år

1898 komme den i hvarje fall att upphöra, alldenstund förre laboratorn

icke längre ansåge densamma för sig förmånlig. Under sådana förhållanden

vore det nödvändigt att söka erhålla statsanslag till aflöning af en

vaktmästare vid bakteriologiska laboratoriet, så mycket mer som det

visat sig, att de beräkningar, på hvilka det för laboratoriet äskade och

af Riksdagen beviljade anslaget grundade sig, upptagit de erforderliga

utgifterna alltför knappt. Den bakteriologiska tekniken vore också stadd i

eu synnerligen hastig utveckling; tid efter annan uppfunnes nya forskningsmetoder,

hvilka helt naturligt kräfde förbättrade vetenskapliga apparater,

och det hade på senaste tiden visat sig, att denna nya materiel hade en

stark tendens att blifva komplicerad och till följd deraf dyrbar. Om den

vetenskapliga verksamheten på laboratoriet skulle kunna på ett fullt tillfredsställande

sätt bedrifvas, vore det derför nödvändigt, att man äfven i

detta hänseende följde utvecklingen. Häraf hade emellertid redan uppstått en

väsentlig ökning i den ursprungligen beräknade kostnaden för nyanskaffning.

Under nu skildrade förhållanden vore det omöjligt att af det till patologisk-anatomiska

institutionen anvisade anslaget aflöna en för dess bakteriologiska

laboratorium afsedd vaktmästare; och som den vid den patologiska

institutionen för öfrigt anstälda betjeningen helt och hållet upptoges

af sin tjenstgöring, så återstode blott att söka erhålla statsanslag till

aflöning åt bemälde vaktmästare. Då det derjemte visat sig, att denne

vaktmästares tid måste fullt tagas i anspråk för det bakteriologiska laboratoriets

räkning, borde denna aflöning utgå med ett belopp, motsvarande

andra vid institutet anstälda vaktmästares aflöning, eller 750 kronor årligen

jemte ersättning för bostad och vedbrand, hvilken ersättning skäligen kunde

anslås till 300 kronor årligen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Åttonde hufvudtiteln.

Kanslersembetet tillstyrker på af lärarekollegiet anförda skäl den gjorda

framställningen; och då jag finner behofvet af särskild betjening vid det

bakteriologiska laboratoriet oafvisligt samt håller före, att en för det ifrågavarande

arbetet lämplig vaktmästare icke kan för mindre kostnad erhållas,

hemställer jag, att hd ers Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till

aflöning åt en vaktmästare vid karolinska mediko-kirurgiska institutets

bakteriologiska laboratorium bevilja ett årligt anslag af 1,050 kronor.

Vid bifall till hvad under punkterna 10—12 föreslagits kommer anslaget

till karolinska mediko-kirurgiska institutet, riu 191,900 kronor, att

ökas med 7,050 kronor eller till 198,950 kronor.

Allmänna läroverken.

[13.] Då af kapitalkontot till rikshufvudboken för år 1897 framgick, att

nijni7uu “"-reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken under sagda år

auILl Wro-nt(1gätt från 119,485 kronor 55 öre till 21,351 kronor 89 öre, och med anverken.

ledning deraf måste befaras, att vid slutet afår 1898 en brist i dessa anslag

komme att uppstå, anmodade jag i skrifvelse den 24 oktober sistnämnda

ar statskontoret att efter verkstäld utredning meddela ecklesiastikdepartementet,

dels huru stor denna brist, i fall en sådan komme att förefinnas,

kunde antagas blifva vid slutet af saväl år 1898 som innevarande år, och

dels hvilka särskilda i det gemensamma reservationsanslaget ingående anslag,

som visat sig otillräckliga, samt de belopp, med hvilka ett hvart af

dem kunde behöfva höjas för att motsvara behofvet.

Med anledning häraf har statskontoret i skrifvelse den 20 december

1898 meddelat den begärda utredningen och dertill fogat dels en med

ledning af afslutade räkenskaper upprättad tablå öfver de i reservationsanslaget

till de. allmänna läroverken ingående anslags ställning för år 1897

dels en approximativ beräkning öfver besparingar och brister å samma anslag

för år 1898. Denna beräkning grundar sig, hvad en del anslag angår,

pa de af statskontoret enligt dess memorialböcker kända utgifter intill den

20 december 1898 och i andra fall på utgifterna under år 1897, dock

med hänsyn,^ beträffande ålderstilläggen, till den genom åtskilliga nådiga

anvisningar å detta anslag uppkomna förhöjningen.

Dessa tablåer äro af följande lydelse:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvodtiteln.

65

Tablå öfver de i reservationsanslaget till allmänna läroverken

ingående anslagens ställning för år 1897.

Af

Af

Riksdagen

Bespa-

riugar

Kongl. Makt

beviljade

Utgifter

Brister

anvisadt

anslags

medel

t

Aflöning *)...............................................

1,715,746

32

1,715,746

32

1,621,303

***)

957,295

52

94,442

80

—

—

Ålderstillägg **) .......................................

1,042,295

17

932,901

12

17

_

_

24,394

05

Ersättning för förlorad helgonskyld............

»D:o för indragna landtgillen och klockare-

2,644

33

2,644

33

2,644

33

—

—

—

—

pensioner ...........................................

731

13

, 731

13

731

13

—

—

—

—

Djeknepenningeersättning...........................

4,307

10

4,307

10

4,307

10

—

—

—

—

Bibliotekarier ........................................

Arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna vid

6,137

56

7,000

—

6,137

56

862

44

—

—

de högre läroverken samt vid vissa fem- klassiga läroverk................................

11,150

12,000

11,150

850

Arfvoden åt skolläkare............................

Arfvoden åt extra lärare och vikarier samt

7,550

—

7,550

—

7,550

—

—

—

—

—

ord. stat. e. o. stat.

oförutsedda behof (135,000 -f- 100,000) .....

Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till

235,000

—

235,000

—

364,808

15

—

—

129,808

15

anskaffande af ammunition för målskjut- ningar m. m..............

34,000

34,000

34,522

67

522

67

D:o åt teckningslärare vid allmänna läro-

verken .............................................

Praktisk utbildning af blifvande lärare vid

28,000

—

28,000

—

34,794

74

—

—

6,794

74

de allmänna läroverken ......

Resestipendier åt lärare i främmande lefvande

20,500

—

20,500

—

20,040

—

460

—

—

—

språk ......................

Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna

6,000

—

6,000

—

5,250

—

750

—

—

—

läroverken.....

4,000

—

4,000

—

4,000

—

—

—

—

—

Af reservationerna...................

—

—

—

—

45,445

95

—

—

45,445

95

Sömma

3,118,061

61

3,010,380

—

3,119,980

32

97,365

24

206,965

56

Afgå: nettobrist och besparingar ...............

—

—

—

—

109,600

32

—

—

97,365

24

Återstå

_

_

_

_

3,010,380

_

_

_

109,600

32

Till betäckande af ofvanstående nettobrist

har användts:

anslagets uppbördsmedel.....................

samt af anslagets reservationer, hvilka

11,466

66

vid årets början utgjorde... 119,485:55

men vid årets slut nedgått

till ................................ 21,351: 89

98,133

66

109,600

32

*) Under antagande att Riksdagen beviljat medel till samtliga fasta löner å läroverksanslaget har under

rubriken »Af Riksdagen beoiljade anslagsmedel» upptagits för »aflöning» kronor 1,715,746: 32 i öfverensstämmelse

med de af Kongl. Maj:t anvisade och i stat9liggaren upptagna belopp.

**) För »ålder»tillägg» har under samma rubrik upptagits kronor 932,901: 12, hvilket belopp erhållits

på det sätt, att suinmaii af alla i läroverksanslaget ingående af Riksdagen beviljade särskilda anslag med

undantag af ålderstillägg fråndragits reservationsanslaget i sin helhet.

***) Enär fördelningen af lärarnes lönemedel i aflöning och ålderstillägg icke framgår af en del läroverks

räkenskaper, har särskiljandet af dessa ulgifter verkstälts med ledning af å riksbokslutsbyrån befintliga

besparingsförteckniugar.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Åttonde hufvudtiteln.

Approximativ beräkning öfver besparingar och brister

å reservationsanslaget till allmänna läroverken för år 1898.

Af

Kongl. Maj:t

anvisadt

Af

Riksdagen

beviljade

anslags- medel #

Utgifter

Be-

sparingar

Brister

1.715,746

32

1,715,746

32

1.610,746

32

105,000

1,065,736

84

932,901

12

965,901

12

—

—

33,000

—

2,644

33

2,644

33

2,644

33

—

—

—

,

731

13

731

13

731

13

_

_

_

_

4,307

10

4,307

10

4,307

10

—

—

—

—

6,237

56

7,000

—

6,237

56

762

44

—

—

11,150

12,000

11,150

850

7,550

—

7,550

—

7,550

—

—

—

—

—

235,000

-

235,000

-

387,000

—

—

—

152,000

-

34,000

—

34,000

—

21,500

—

12,500

—

—

—

28,000

-

28,000

—

38,200

—

—

—

10,200

-

20,500

-

20,500

-

21,640

-

—

—

1,140

—

6,000

-

6,000

-

6,750

-

—

—

750

—

4,000

_

4,000

_

4,000

_

_

_

_

_

92

50

—

-

35,374

33

—

—

35,374

33

3,141,695

78

3,010,380

—

3,123,731

89

119,112

44

232,464

33

—

—

—

—

113,351

89

—

—

119,112

44

—

—

—

—

3,010,380

—

—

—

113,351

89

29,351

89

84.000

Aflöning ... ....................................

Ålderstillägg .................................

Ersättning för förlorad helgonskyld .....

l):o för indragna landtgillen och klockarepensioner

........ ............................

Djeknepenningeersättning....................

Bibliotekarier ................................

Arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna vid

de högre läroverken samt vid vissa fem
klassiga

läroverk ..........................

Arfvoden åt skolläkare............................

Arfvoden åt extra lärare och vikarier samt

ord. stat e. o. stat

oförutsedda behof (135,000 + 100,000)

Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till

anskaffande af ammunition för målskjutningar

in. m................................

D:o åt teckningslärare vid allmänna läroverken

.........................................

Praktisk utbildning af blifvande lärare vid

de allmänna läroverken ........................

Resestipendier åt lärare i främmande lefvande

språk .....................................

Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna

läroverken ... ................................

Af reservationerna.............................

Afgå: nettobrist och besparingar .

I afräkning å nettobristen kunna

påräknas uppbördsmedel å anslaget

till belopp) af..............

samt anslagets behållning vid årets

början .................................

Summa

Återstå

8,000: —

21,351: 89

hvadan nettobristen för år 1898 egentligen

skulle komma att utgöra endast ...........

I sin nämnda utredning anför statskontoret i öfrigt följande.

Enligt statsliggaren för år 1898 äro de af Eders Kongl. Maj:t under

reservationsanslaget till de allmänna läroverken för aflöning, ålderstillägg

och arfvoden m. m. gjorda anvisningar upptagna med kr. 3,041,695: 78.

Som anslaget enligt riksstaten dock endast utgör........... » 2,910,380: —

förefinnes redan här eu brist i berörda anslag till belopp af kr. 131,315: 78>

s. 67 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

67

hvilken brist uppkommit derigenom att ålderstilläggen,

hvartill för år 1898 anvisats........... kr. 1,065,736: 84,

i riksstatsanslaget ingå med endast ... » 932,901: 12.

Om nemligen till skilnaden .................. kr. 132,835: 72

lägges hvad som anvisats å anslagets

reservationer......................................... » 92: 50

och från den derigenom uppkomna

summan ...... kr. 132,928: 22

dragés hvad som af Riksdagen beviljats,

men ännu icke disponerats, nemligen

till bibliotekarier m. m. kr. 762: 44

och till rektorernas skrif
biträden.

....................... » 850: — » 1,612: 44,

så erhålles ofvan nämnda brist enligt statsliggaren ........ kr. 131,315: 78.

Från nyss nämnda brist å anslaget till

ålderstillägg........................................... kr. 132,835: 72

bör dock afräknas dels summan af icke

utgående ålderstillägg åt lektorer,

adjunkter och kolleger, som äro förordnade

till rektorer vid högre och

femklassiga läroverk kr. 84,500: —

dels tillfälliga besparingar,

förslagsvis beräknade

till.............. » 15,335: 72

eller tillsammans...................................... » 99,835: 72,

hvadan bristen å detta anslag alltså skulle komma att

utgöra........................................................................................ kr. 33,000: —.

Under år 1898 till och med den 19 december har å an
-

slaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt

oförutsedda behof utbetalts .............. kr. 385,825: 90.

Afdrages från detta belopp sammanlagda

anslagen å ordinarie och extra

stat för berörda ändamål .................. » 235,000: —,

visar sig redan nu en brist af............ kr. 150,825: 90;

hvadan utgifterna för hela året torde

kunna antagas komma att öfverskjuta

tillgångarna med omkring .................................... » 152,000: —■

Transport kr. 185,000: —

%

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Åttonde hufvudtitehi.

Transport kr.

A öfriga anslag förekomma enligt den approximativa

beräkningen brister å anslagen till

extra arfvoden åt teckning siar are............................................. kr.

praktisk utbildning af blifvande lärare................................. »

resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk ...... »

hvartill ytterligare komma de utgifter, som blifvit och

under återstående delen af år 1898 möjligen blifva

anordnade å anslagets reservationer, eller...................... »

alltså summa brister kr.

Afräknas härifrån dels följande besparingar, nemligen

å anslaget till aflöning ........................ kr. 105,000: —,

till hvilket belopp de beräknade

besparingarna höjts, enär medelbeloppet

af dem för åren 1893—1897

med ungefär 11,000 kronor öfverskjuter

1897 års besparingar å

samma anslag;

å anslaget till bibliotekarier .................. » 762: 44

å anslaget till rektorernas skrif biträden » 850: —

å anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare

m. m............................... » 12,500: —

dels uppbördsmedel med det belopp,

hvartill desamma i medeltal uppgått

för åren 1893—1897, nemligen ...... » 8,000: —

och dels reservationsanslagets behållning

vid 1898 års början ................,......... » 21,351: 89

eller tillsamman......................................................................... »

skulle en nettobrist för år 18,98 komma att uppstå till

belopp af................................................................................. kr.

185,000: —

10,200: —

1,140: —

750: —,

35,374: 33

232,464: 33.

148,464: 33

84,000: —.

För år 1899 har läroverksanslaget på ordinarie stat ökats med 13,500

kronor, deraf 1,500 kronor nytt anslag till extra arfvoden åt musiklärare

vid de femklassiga läroverken och återstoden 12,000 kronor till höjning af

anslaget till extra arfvoden åt teckning slär are. Till följd af denna ökning

finner statskontoret någon brist å sistnämnda anslag icke vara att befara, och

under förutsättning för öfrigt att inga nämnvärda brister komma att uppstå

på andra anslag än till ålderstillägg och till arfvoden åt extra lärare

och vikarier samt oförutsedda behof, beräknar statskontoret läroverksanslagets

ställning under år 1899 på följande sätt.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfrudtiteln.

69

I anledning deraf att det för ålderstillägg erforderliga beloppet varit

i ständigt stigande och för år 1898 ökades med något öfver 23,000 kronor,

vore antagligt att en ökning af detsamma äfven för år 1899 vore att motse

med åtminstone 17,000 kronor, hvadan bristen, som för år 1898 beräknats

till 33,000 kronor, skulle komma att för år 1899 utgöra minst kr. 50,000: —.

A anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt

oförutsedda behof kunde bristen beräknas till belopp af » 137,000:—,

som understege den beräknade bristen för år 1898 med

ungefär samma belopp, hvarmed det på extra ordinarie

stat uppförda anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande

ämneslärare vid de allmänna läroverken, hvilket anslags utgifter

plägat anordnas å nyss nämnda ordinarie anslag,

blifvit af Riksdagen för år 1899 höj dt.

Deremot kunde öfriga för år 1898 beräknade brister

här uteslutas, nemligen 10,200 kronor å anslaget till extra

arfvoden åt teckningslärare på grund deraf att detta anslag,

såsom nämnts, blifvit höjdt med 12,000 kronor, samt 1,140

kronor å anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare

vid de allmänna läroverken, enär detta anslag i medeltal

för åren 1893—1897 lemnat en nettobesparing af 265

kronor, och 750 kronor å anslaget till resestipendier åt lärare

i främmande lefvande språk af den orsak, att denna brist

i sjelfva verket blott utgjorde en återstående utgift från

nästföregående år.

Utgifterna å anslagets reservationer kunde upptagas till

ungefär samma belopp som medeltalet för åren 1893—1897,

minskadt med det belopp af 20,000 kronor, som till och

med år 1898 utgått till understöd åt enskilda läroverk med

dimissionsrätt, eller ................................................................ kr. 32,612: 44.

De beräknade bristerna utgjorde således tillsammans......... kr. 219,612: 44.

Härifrån borde emellertid afräknas dels

uppbördsmedel.............................................. kr. 8,000: —

dels besparingar å anslaget till aflöning med t

enahanda belopp, som för år 1898, nemligen

................................................................. » 105,000: —

dels odisponerade medel å anslagen till

bibliotekarier ................................................... » 762: 44

och till arfvoden åt rektorernas skrif biträden » 850: —

hvaremot den i beräkningen för år 1898 upptagna be-___

Transport kr. 219,612: 44

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Åttonde hufrudtiteln.

Transport kr. 219,612: 44

sparingen af 12,500 kronor å anslaget till extra ar/voden

åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition

för målskjutningar borde uteslutas, emedan brist å detta

anslag förekommit under de näst föregående åren 1896

och 1897; eller tillsammans ................................................. » 114,612: 44

Bristen å reservationsanslaget för år 1899 skulle således

komma att utgöra .................................................................. kr. 105,000: —.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har statskontoret ansett,

att reservationsanslaget till allmänna läroverken borde för att motsvara

behofvet för år 1900, för hvilket år en ytterligare anvisning af omkring

10.000 kronor å anslaget till ålderstillägg och 5,000 kronor till arfvoden

åt extralärare m. in. antagligen vore att motse, höjas med i rundt tal

120.000 kronoi'', deraf 60,000 kronor till ålderstillägg oöh 60,000 kronor

till arfvoden åt extralärare och vikarier samt för oförutsedda behof.

Såsom af statskontorets utredning framgår, drabbar den brist, som är

att motse, blott två af de anslagstitlar, som ingå i det gemensamma reservationsanslaget

till de allmänna läroverken, nemligen anslagen till ålderstillägg

och till arfvoden åt extralärare m. in. Detta förhållande finner sin förklaring

i följande omständigheter. Redan år 1863 medgafs det vissa lärare rätt att

efter vunnen ordinarie anställning vid de allmänna läroverken räkna en del af

sin extra ordinarie tjenstgöring vid dessa läroverk sig till godo för uppflyttning

i högre lönegrad. Denna rätt tilllönetursberäkning har sedermera genom

beslut vid riksdagarne 1874, 1877, 1878, 1883, 1890 och 1894 blifvit betydligt

utsträckt och utvidgad, så att för närvarande nästan alla extra ordinarie

lärare vid de allmänna läroverken, pedagogierna och folkskolelärareseminarierna

samt ganska många lärare vid universiteten och vissa enskilda

läroverk räkna sin tjenstgöring sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad

efter erhållen ordinarie lärarebefattning vid allmänt läroverk. Härtill

kommer att de extra ordinarie lärarnes antal vid de allmänna läroverken

under de sista decennierna varit mycket stort och år efter år ökats, under

det att antalet ordinarie befattningar i det hela förblifvit oförändradt. En

följd af dessa omständigheter har blifvit å ena sidan att täflan om de ordinarie

platserna vid de allmänna läroverken varit mycket stor och att fast

anställning derstädes i regeln vunnits först efter flerårig föregående tjenstgöring

och å andra sidan att de nyutnämnde lärarne redan vid sitt tillträde

af befattningen vanligtvis haft ett flertal år att räkna för uppflyttning

i högre lönegrad, så att många bland dem redan från tillträdesdagen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu.

71

kommit i åtnjutande af lön i högre lönegrad, hvarjemte uppflyttning i högre

lönegrad på grund af föregående tjenstgöring ofta vunnits innan tjenstgöringen

såsom ordinarie lärare uppgått till de eljest bestämda 5 åren.

Under sådana förhållanden har anslaget till ålderstillägg måst blifva otillräckligt.

Mot statskontorets beräkning, enligt hvilken bristen å detta anslag

skulle utgöra för år 1898 33,000 kronor och för år 1899 50,000 kronor

samt för år 1900 en ökning af nämnda anslag med 60,000 kronor skulle

erfordras, har jag intet att invända.

Hvad åter angår den ökning af antalet extra ordinarie lärare vid de

allmänna läroverken och pedagogierna, som på senaste tiden förekommit,

så har den sin grund i två omständigheter, den ena, att genom nådigt

beslut den 12 juni 1882 bestämts, att läraretjenster vid treklassiga allmänna

läroverk äfvensom vid pedagogier, hvilka derefter blefve lediga, icke skulle

besättas med ordinarie innehafvare, utan tillsvidare upprätthållas på förordnande,

i följd hvaraf vid de ordinarie lärarnes vid dessa läroverk

småningom försiggående afgång dessa ersättas af vikarier; den andra, att

lärjungeantalet vid de allmänna läroverken och pedagogierna under de

sista tio åren oupphörligt stigit, hvarigenom det -blifvit nödvändigt att öka

extra lärarnes antal. Af de 58 ordinarie ämneslärarebefattningarna vid de

treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna stå sålunda 33 för närvarande

lediga. En blick på lärjungeantalet vid de allmänna läroverken

och pedagogierna visar åter, att detta, som vid början af höstterminen 1888

uppgick till 14,385 och vid samma tidpunkt år 1893 till 14,787, vid början

af höstterminen 1896 stigit till 15,770 och vid nämnda tidpunkt åren 1897

och 1898 till 16,180 och 16,520. Lärjungeantalet har således från höstterminen

1888 till höstterminen 1898 ökats med 2,135. De af staten aflönade

extra lärarnes antal har under samma tid ökats från 119 till 146,

hvarvid dock är att iakttaga, att framställningar af vederbörande skolmyndigheter

om nya eller ökadt antal extra lärare ofta för utgifternas

begränsande blifvit afslagna, ehuru de utan tvifvel befunnits behjertansvärda.

På grund af dessa förhållanden har jag allt skäl att antaga,

att antalet extra lärare vid de allmänna läroverken i förhållande till

antalet der undervisade lärjungar är väl knappt; och skulle lärjungeantalet

under de följande åren ökas på samma sätt som under de närmast

föregående, så torde den af statskontoret föreslagna ökningen med 60,000

kronor af anslaget till arfvoden åt extra lärare näppeligen blifva tillfyllestgörande.

Jag anser derför, att detta belopp ytterligare bör höjas med åtminstone

10,000 kronor, och synes mig dervid lämpligt, att det ordinarie

anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behof

höjes med 65,000 kronor eller från dess nuvarande belopp 135,000 kronor

till 200,000 kronor samt det extra ordinarie anslaget till arfvoden åt extra

s. 72 Kontrollera mot PDF

[14.]

Lönefyllnad

för tre adjunkter

vid

allmänna läroverket

i Linköping.

72 Åttonde hufvudtitcln.

och vikarierande ämneslärare med 5,000 kronor, eller från 123,000 kronor

till 128,000 kronor.

Någon utsigt torde nemligen icke förefinnas att vare sig genom lärjungeantalets

minskande eller genom upprättande af ordinarie lärarebefattningar

få behofvet af extra lärare så minskadt, att å anslaget till deras

arfvoden må kunna besparas det belopp af 128,000 kronor, hvartill det

extra ordinarie anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare

skulle uppgå.

Med afseende å beloppen af de brister, som enligt statskontorets beräkning

skulle komma att uppstå å reservationsanslaget till de allmänna

läroverken under åren 1898 och 1899, har jag intet att tillägga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag — som har

för afsigt att vid anmälan af anslagsbehofven å extra stat för år 1900

göra framställning om anslag dels till fyllande af brist i det gemensamma

reservationsanslaget till de allmänna läroverken för år 1898 å 84,000

kronor och för år 1899 å 105,000 kronor, eller tillsammans å 189,000

kronor, dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de

allmänna läroverken 128,000 kronor — att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att å ordinarie stat för allmänna läroverken bevilja

dels till höjning af anslaget till ålderstillägg 60,000 kronor,

dels till ökning af anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier

samt oförutsedda behof 65,000 kronor.

Enligt gällande stat utgår såsom bidrag till tre adjunktslöner vid

allmänna läroverket i Linköping respektive 30 kronor, 90 kronor och

240 kronor från den under domkapitlets i Linköping vård stälda fond,

•som af kamreraren Mårten Meurling enligt skriftlig afhandling af den 11

september 1802 stiftats för inrättande i nämnda stad af en »schola populärt»,

der undervisning borde meddelas i lefvande språk, räkenskapers

och handelsböckers förande m. m. åt ynglingar, »som ämnade sig till

kongl. collegierna, handelsståndet jemte andra sysslor och näringar», vid

hvilka fordrades insigter i dylika ämnen.

I en underdånig skrifvelse den 12 augusti 1898 har kontraktsprosten

C. Meurling, i egenskap af brorsons son till bemälde Mårten Meurling

och under åberopande af uppdrag från åtskilliga andra anförvandter till

denne, anfört, hurusom nämnda fond aldrig kommit till användning för det

af donator afsedda ändamål. Under det fonden fått omkring 50 år

med en del af sin afkastning bidraga till nyss oinförmälda adjunktslöner,

hade genom öfriga ränternedels läggande till kapitalet detta så vuxit, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvud titeln. ?3

fonden — ursprungligen 1,000 riksdaler — vid 1893 års slut uppgått till

31,336 kronor 45 öre och under de derpå följande åren ytterligare ökats.

Det hade uppenbarligen ej varit donators afsigt, att donationens afkastning

skulle användas till aflöning åt lärare vid statens läroverk, och då i följd af

ändrade tidsförhållanden det icke vore ändamålsenligt att nu bokstafligen följa

de af donator gifna bestämmelser, ville kontraktsprosten Meurling, hvilken

liksom öfriga donators anförvandter med ledsnad sett, att en inom slägten

gjord donation ej kommit till gagn enligt donators önskan, underdånigst

hemställa, att af fonden en femtedel finge läggas till en annan jemväl

af Mårten Meurling stiftad fond till förmån för fattiga prestenkor och

prestdöttrar inom Linköpings stift, samt att räntan af återstående kapitalet

finge dels användas för att bereda undervisning i bokhålleri åt lärjungar

vid allmänna läroverket i Linköping och andra, som af sådan undervisning

vore intresserade, dels ock i öfrigt ställas till domkapitlets disposition

att användas för sådant ändamål, som domkapitlet efter omständigheterna

kunde finna skäligt bestämma.

Domkapitlet i Linköping, hvars underdåniga utlåtande öfver denna

framställning infordrats, har jemväl ansett, att bidrag ur nu ifrågavarande

fond ej vidare borde utgå till aflönande af lärare vid allmänna

läroverket i Linköping, Deremot afstyrker domkapitlet, att en del af

denna fond öfverflyttades till den andra af Mårten Meurling gjorda donationen,

samt afgifver förslag till användning af skolfondens afkastning.

Enligt detta förslag skulle fonden, som vid 1897 års slut utgjorde 34,644

kronor 64 öre, årligen ökas med 1/a af dess afkastning, 1/l5 af räntemedlen

skulle användas till anordnande af kostnadsfria kurser i bokföring för

lärjungar vid allmänna läroverket i Linköping samt återstående 3/o an"

vändas till inrättande af en under vederbörlig kontroll stående så kallad

teknisk aftonskola i Linköping för meddelande af undervisning i modersmålet,

välsk rifning, räkning, geometri, bokföring, teckning och lefvande

språk samt möjligen andra ämnen, som förekomme i en sådan skola.

Justitiekanslersembetet, hvars yttrande härefter inhemtats, anser domkapitlets

förslag vara egnadt att under de förhållanden, som numera äro

för handen, så nära som möjligt uppfylla donators önskningar och hemställer

fördenskull, att Eders Kong]. Maj:t, med afslag å framställningen

om öfverförande till Meurlingska understödsfonden af en del utaf skolfondens

kapital, täcktes i nåder förklara, att de från sistnämnda fond

hittills med tillhopa 360 kronor årligen utgående bidrag till lärarelöner

vid allmänna läroverket i Linköping skulle upphöra från tid, som af

Eders Kong!. Maj:t bestämdes, samt att fondens årliga afkastning skulle

från samma tid och tillsvidare användas på sätt af domkapitlet föreslagits.

Bill. till Rihsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Åttonde hufrudtiteln.

I underdånig skrifvelse hafva jemväl Linköpings handelsförening’ samt

Linköpings fabriks- och handtverksförening till antagande förordat det af

domkapitlet framlagda förslaget.

Att från Meurlingska skolfonden utgår bidrag till aflöning af lärare

vid ett af statens allmänna läroverk, finner ej heller jag lämpligt.

Denna fond uppgår nu till så stort belopp, att densamma, om någon del

af ränteinkomsten ej annorledes disponerades, kunde, till stort gagn för

orten, användas på ett sätt, som mer står i öfverensstämmelse med donators

i stiftelseurkunden uttalade vilja. Jag hemställer derför i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att i stället för det nu

från Meurlingska skolfonden utgående bidrag till aflönande af tre adjunkter

vid allmänna läroverket i Linköping må beviljas ett årligt anslag af 360

kronor.

[15.] Under hänvisning till hvad jag förut yttrat angående de förändringar

Ersättningar i riksstaten som, enligt min åsigt, följa af nådiga förordningen om afi

anledning “/skrifning af den från viss iord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrko
/cvrfcotionaens

° « j. cj »

afskrifning. tionde, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen, att det i 1899 års riksstat under rubriken allmänna läroverken

uppförda reservationsanslag må ökas med belopp, motsvarande

ersättning för studieskatten i Halland 66 kronor 92 öre och för bidraget

till Karlshamns skolstat 53 kronor 54 öre, eller med sammanlagdt i jemnadt

tal 121 kronor.

Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 13 —15 föreslagits

kommer reservationsanslaget till allmänna läroverken, nu 2,923,880

kronor, att ökas med tillhopa 125,481 kronor eller till 3,049,361 kronor.

Pedagogier och folkskolor.

I det jag tillåter mig att hänvisa till hvad jag ofvan yttrat beÄndHng

af träffande ändringar i riksstaten, betingade af stadgandena i oftanämnda

anslag i an- nådiga förordning om afskrifning af kyrkotionde, hemställer jag i underkyrkotiondem

dårlighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att ur 1900 års

afskrifning, riksstat utesluta det under anslaget till pedagogier och folkskolor under

rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter

och kyrkotionde» i riksstaten för år 1899 uppförda belopp 1,010 kronor;

kommande vid bifall härtill summan af de under nyssberörda anslag uppförda

belopp, nu 26,176 kronor, att utgöra 25,166 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

75

Folkundervisningen.

Då genom Eders Kongl. Majrts och Riksdagens beslut de vid folk- [17.]

skolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda lärare och lärarinnor Anslag till

i musik och sång äfvensom de lärare och lärarinnor, som jemlikt § 13^"''fiiktToTemom.

3 i gällande seminariestadga äro eller värda förordnade vid sena- lårareteminanariernas

öfningsskolor, tillförsäkrats rätt att erhålla, de förre två ålders- r‘j™jyunifj

tillägg å tvåhundra kronor hvartdera efter respektive fem och tio års > högre

tjenstgöring och de senare ett ålder stillägg å trehundra kronor efter tio lonesradårs

väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret

närmast efter det, då förordnande å här afsedd tjenst första gången

erhölls, har inom ecklesiastikdepartementet beräkning blifvit gjord å de

belopp, som för tillämpning af ofvannämnda beslut böra under år 1900

utgå, och framgår deraf, att för beredande af medel till omförmälta ålderstillägg

under år 1900 erfordras ett belopp af 900 kronor. Jag tillstyrker

derför underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen göra

framställning derom, att för beredande af medel för tillgodoseende af

dessa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares

bildande må från och med år 1900 ökas med 900 kronor.

seminarier.

Till följd såväl af den allmänna prisstegring, som under de senaste [18.]

åren egt rum, som af de större anspråk, som numera ställas på de hygie- Höjning af

niska anordningarna vid läroanstalter i allmänhet, hafva de anslag, somfBfla"*^*"BI|,mi

beviljats till bestridande af kostnaderna för uppvärmning, belysning och«<* ■«« foikrenhållning

samt till öfriga årliga utgifter för folkskolelärare- och folk- >kolelarare''

skolelärarinneseminarierna, visat sig vid de flesta af ifrågavarande läroanstalter

för behofvet otillräckliga. Vid några seminarier har det ursprungliga

anslaget till materiel, ved och ljus in. m. visserligen blifvit ej obetydligt

ökadt, men äfven sedan har det höjda anslaget, oaktadt stor

sparsamhet, ej räckt till. Extra anslag hafva gång efter annan måst beviljas

för att betacka uppståndna brister. Detta förhållande föranledde,

att den 29 juli 1898 vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium

anmodades att, efter seminarierektorernes hörande, till ecklesiastikdepartementet

inkomma med uppgift, dels huruvida det årsanslag, som

utginge till materiel, ved och ljus m. m. vid seminarierna vore för sitt

ändamål otillräckligt, dels ock, derest så funnes vara förhållandet, hvilken

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Åttonde hufyndtiteln.

anledningen dertill vore samt med huru stort belopp anslaget behöfde ökas

för att fylla förefintliga behof.

Af de infordrade utlåtandena framgår, att de nu till materiel, ved

och ljus utgående anslag äro otillräckliga vid nio seminarier.

Anledningarna härtill uppgifvas vara: nödvändigheten af oftare förekommande

skurning och i öfrigt noggrannare renhållning af lärorummen,

ökad åtgång af bränsle samt stegrade pris derå, större omkostnader för

belysning och för inledning af vatten, höjda löner till betjeningen, högre

pris . för tillfälliga arbeten samt förhöjning af pensionsafgifterna för

lärarinnorna i öfningsskolan in. m.

Beträffande storleken af de årliga förhöjningar, som anses erforderliga,

för att de ifrågavarande anslagen skola blifva tillräckliga för de dermed

afsedda ändamålen, hafva vederbörande domkapitel uppgifvit följande belopp:

Domkapitlet i Upsala ............................................................................ 500 kr.

» » Linköping........................................................................ 350 »

» » Vesterås.......................................................... 200 »

» » Vexiö ................................................................................ 500 »

» » Lund.................................................................................. 300 »

» » Göteborg ........................................................................... 100 »

* » Karlstad ............................................................................ 300 >

Domkapitlet i Hernösand har hemstält, att det ifrågavarande

anslaget måtte höjas vid seminariet i Hernösand med............... 350 »

och vid seminariet i Umeå med ........................................................... 400 »

Summa 3,000 »

Domkapitlet i Upsala har dessutom meddelat, att seminariet derstädes,

som hittills fått afgiftsfritt begagna högre allmänna läroverkets gymnastiklokal,

sannolikt kommer att för hyra af lokal för de gymnastiska öfningarna

nödgas inom ett par år årligen utgifva 200 å 300 kronor, till hvilken

utgift anslaget till materiel, äfven om det höjes med ofvan angifna belopp,

500 kronor, ej lemnar tillgång.

Då af hvad jag nu anfört framgår, att under de senare åren visat

sig, att anslagen till materiel, ved och ljus in. in. vid de ofvan angifna

seminarierna varit otillräckliga för de ändamål, Indika de äro afsedda

att fylla, och då de äskade förhöjningarna afse utgifter af den beskaffenhet,

. att medel till deras bestridande nödvändigt måste anskaffas, derest

seminariernas verksamhet obehindradt skall kunna fortgå, hemställer jag

i. underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra nådig framställning

till Riksdagen, att för beredande af ytterligare medel till materiel,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

77

ved och ljus m. m. vid vissa folkskolelärareseminarier anslaget till seminarier

för folkskolelärares bildande må från och med år 1900 ökas med

3,300 kronor.

Vid bifall till hvad under punkterna 17 och 18 föreslagits kommer

anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 330,125 kronor

att ökas med tillhopa 4,200 kronor, eller till 334,325 kronor.

De tekniska läroverken.

På tillstyrkan af tekniska högskolans lärarekollegium har högskolans [19.]

styrelse i underdånighet hemstält om ett årligt anslag af 2,500 kronor tillj^™»

aflöning af en extra lärare i läran om metallernas egenskaper. Denne/ära» om melärare

skulle meddela undervisning åt elever, tillhörande fackskolan för''0**"®"

maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, äfvensom åt vissa andra elever, tekniska ur

Indika, ehuru de ej hafva tillfälle att deltaga i den större kursen i metallurgi, tkolansom

vid högskolan föredrages, likväl hafva behof af en genom speciella

studier och praktiska öfningar inhemtad grundlig kunskap om metallernas

och särskild! jernets egenskaper och användning inom tekniken.

I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1895 har högskolestyrelsen bland

annat anfört, att undervisningen i mekanisk teknologi vid högskolan enligt

nådig tillåtelse de senaste åren uppehållits af en tillfälligt förordnad lärare,

hvilken jemväl afhandlat den vigtiga del af läroämnet, som afsåge de inom

tekniken mest begagnade metallernas egenskaper. En förändring härutinnan

syntes dock styrelsen vara nödvändig, sedan maskiner och apparater

för mekaniska laborationer kunnat anskaffas till högskolan, i följd hvaraf

studiet och den praktiska undersökningen af jernets och andra metallers

egenska''per blifvit en ännu vigtigare del än dittills i den mekaniska teknologiens

program. Under sådana förhållanden måste det blifva ännu svårare

än förut att finna en person, som vore kompetent till lärare i hela

detta mångsidiga läroämne. Till undvikande af förökade kostnader vore

derför önskvärd!, att tillsvidare och intill dess mera erfarenhet vunnits

samt innan definitivt förslag till ordnandet af undervisningen i mekanisk

teknologi framlades, denna undervisningsskyldighet delades på två lärare,

hvaraf den ene skulle bestrida undervisningen i den del af mekaniska

teknologien, som omfattade läran om metallernas egenskaper, och den andre

vara lärare i den öfriga delen af läroämnet. Styrelsen hemstälde derför,

det Eders Ivongl. Maj:t täcktes medgifva, att undervisningsskyldigheten i

mekanisk teknologi vid högskolan finge, när så visade sig behöflig!, tills

vidare och intill dess Eders Kongl. Maj:t annorlunda förordnade, af styrelsen

fördelas mellan två personer, hvilka tillsammans finge uppbära den med

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Åttonde hufvudtiteln.

å högskolans stat uppförda professuren i mekanisk teknologi förenade lön

jemte tjenstgöringspenningar. Denna styrelsens hemställan bifölls genom

nådigt beslut den 7 november 1895.

På grund häraf har enligt styrelsens förmälan den för nämnda

professur anslagna lön jemte tjenstgöringspenningar fördelats mellan två

lärare, af hvilka den ene undervisat i mekanisk teknologi i egentlig mening

och uppburit en årlig aflöning af 4,000 kronor samt den andre undervisat

i läran om metallernas egenskaper och derför aflönats med 2,000 kronor

om året. Den sistnämnde har tillika varit föreståndare för den vid högskolan

upprättade materialprofningsanstalten, i hvilken egenskap han varit

särskilt aflönad genom honom tillfallande andel af anstaltens nettoinkomster.

Denna delning af undervisningen, som nu under längre tid pröfvats

vid högskolan, hade till fullo bekräftat lämpligheten af att eu särskild

person meddelade undervisning i läran om metallernas egenskaper och ledde

de dermed närmast i samband stående mekaniska laborationerna. Denna

anordning hade ock ådagalagt fördelen af att samme lärare tillika vore

föreståndare för högskolans inaterialprofningsanstalt. Men det hade jemväl

visat sig, att den försöksvis gjorda delningen af professuren i mekanisk

teknologi icke i längden kunde bibehållas, emedan detta vigtiga läroämne

hos läraren påkallade så stora tekniska insigter och så omfattande fortsatta

praktiska studier af de mekaniska industrigrenarnes framsteg, att

man icke kunde påräkna att för platsen vinna eller bibehålla en dertill

skicklig ingeniör, utan att full professorslön tilldelades honom. Betydelsen

af denna lärarebefattning framginge deraf, att till densamma hörde, utom

annat, läran om metallernas och träets bearbetning samt derför använda

arbetsmaskiner, läran om stenbearbetning, om mjölfabrikation, om sparning

och väfning, om smörjoljor, om papperstillverkning samt om lergods- och

glastillverkning, hvarjemte för de äldre eleverna i programmet inginge utkast

till verkstads- och fabriksanläggningar inom hit hörande grenar af

tekniken. Undervisningen härutinnan meddelades icke blott genom föredrag,

laborationer af flerahanda slag samt konstruktionsöfningar, utan tilllika

genom en mängd besök vid verkstäder och fabriker i Stockholm jemte

studieresor i landsorten till större industriella anläggningar. Det vore häraf

tydligt, hvilka stora fordringar måste ställas på en lärare, som hade att

meddela en så beskaffad undervisning, i synnerhet om, såsom vid högskolan

vore händelsen, ett stort antal elever deruti deltoge. Man kunde icke rimligtvis

af denne lärare begära, att han tillika skulle besörja undervisningen

i den på helt andra grundvalar hvilande, mycket vigtiga läran om metallernas

egenskaper samt leda de öfningar med hållfasthetsprof m. m., hvilka

s. 79 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

79

dermed stode i samband, utan det vore uppenbart att sistnämnda undervisning

borde bestridas af en särskild lärare. Arfvodet för denne lärare

ansåge styrelsen skäligen böra sättas till 2,500 kronor om året.

Af hvad sålunda anförts anser jag tydligen framgå behofvet af att

från professuren i mekanisk teknologi vid tekniska högskolan afskiljes

undervisningsskyldigheten i läran om metallernas egenskaper samt att åt

en särskild lärare uppdrages att undervisa i detta ämne. Vid redogörelse

för de till extra stat hänförliga anslagsbehofven har jag för afsigt att hemställa

om nådig framställning till Riksdagen för beredande af möjlighet

att vid högskolan mottaga ett ökadt antal elever. Skulle mitt i sådant

hänseende framlagda förslag vinna Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens

bifall, framträder än mer nödvändigheten af nu ifrågasatta delning af

undervisningen i mekanisk teknologi. Och då jag intet har att invända

mot den af högskolestyrelsen föreslagna aflöningen för den erforderlige

extra läraren, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till arfvode åt en extra lärare i läran om metallernas

egenskaper vid tekniska högskolan anvisa ett årligt anslag af 2,500 kronor.

Hvad härefter angår öfriga tekniska läroverk, anser jag mig böra, på

grund af underdånig framställning från styrelsen för Chalmers tekniska

läroanstalt i Göteborg, i underdånighet hemställa om aflåtande af nådig

framställning till Riksdagen angående vissa förändringar i den för anstalten

gällande ajlöningsstat.

Chalmers tekniska läroanstalt räknar sin uppkomst från en år 1811

af kanslirådet Wilhelm Chalmers gjord testamentarisk disposition, enligt

hvilken, med användande af hans halfva qvarlåtenskap, skulle i Göteborg

upprättas en »industriskola» under vård af direktionen för frimurarebarnhuset

i nämnda stad.

Skolan, som från och med år 1829 erhållit karakteren af en teknisktvetenskaplig

läroanstalt och alltifrån år 1835 af staten åtnjutit ett årligt

bidrag, bvilket efter hand ökats, har likväl väsentligen underhållits genom

afkastningen af de testamenterade medlen, till dess att, sedan statsanslaget

ytterligare höjts, efter år 1867 den betydligt utvidgade undervisningen

nästan uteslutande bestridts af statsmedel, hvaremot den Chalmerska donationens

kapital användts för nybyggnad och inredning af ett lärohus samt

för anskaffande af undervisningsmateriel.

Den 10 augusti 1877 utfärdades för anstalten förnyade nådiga stadgar,

hvilka ännu gälla. Enligt nådigt bref af samma dag faststäldes för anstalten

aflönings- och utgiftsstat, slutande å en summa af 39,800 kronor.

[20.]

Förändringar

i staten för

Chalmers tekniska

läroanstalt.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Åttonde hufvudtiteln.

Härefter har dels enligt 1891 års riksdags beslut från anslag under riksstatens

femte hufvudtitel öfverflyttats och tillagts anslaget till Chalmers

tekniska läroanstalt anslaget till uppehållande af den jemlikt nådiga brefvet

den 5 november 1886 från navigationsskolan i Göteborg afskilda och med

nämnda tekniska läroanstalt förenade skeppsbyggeriafdelning, utgörande

tillhopa 8,500 kronor, dels ock, enligt särskilda, på grund af Riksdagens

beslut aflåtna nådiga bref den 6 juni 1890, den 2 juni 1893 och den 29

maj 1896, årsanslaget till läroanstalten ökats med tillhopa 7,700 kronor.

Statens slutsumma uppgår alltså för närvarande till 56,000 kronor,

hvilket belopp, upptaget under åttonde hufvudtitelns anslag till tekniska

läroverken, är, jemlikt nyssnämnda nådiga bref äfvensom nådiga brefvet

den 6 oktober 1893, fördeladt enligt följande

T

s. 81 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelii.

81

nu gällande stat för Chalmers tekniska läroanstalt.

I

Kronor

öre

Kronor

Föreståndaren, som tillika är lektor (utom fri bostad) ........................

5,000

__

En lektor............................................................................................

3,500

—

Två lektorer .....................................................................................

7,000

—

En lektor i skeppsbyggeri (kongl. brefven den 5 november 1886 och

den 2 juni 1893*)..........................................................................

3,500

—

En andre lärare i. matematik.............................................................

1,000

—

» » »i allmän kemi............................................................

2,000

—

» lärare i skeppsbyggeri (kongl. brefvet den 5 november 1886,**) ..

1,800

—

» » i allmän mekanik ...............................................................

1,500

—

a andre lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion af

enkla maskindelar (kongl. brefvet den 6 juni 1890) ..................

2,000

—

a lärare i allmän och husbyggnadskonst .........................................

1,500

—

* ii i väg- och vattenbyggnadskonst ..........................................

1,200

—

a ii i elektroteknik (kongl. brefvet den 29 maj 1896)...............

2,000

—

■i » i svenska språket och bokföring..........................................

400

—

•i ii i frihandsteckning ...............................................................

1,000

—

•i i) i modellering .....................................................................

500

—

» » i verkstadsarbete...............................................................

3,000

—

Sekreterarens arfvode.......................................................................

500

—

Bibliotekariens » ..........................................................................

300

—

Anslag till repetitörer......................................................................

1,200

—

>i för befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornaments- ritning (kongl. brefvet den 2 juni 1893).............................

2,000

—

Vaktmästare (utom fri bostad) ............................................................

750

—

Stipendier och premier .....................................................................

550

—

42,200

Bibliotek, samlingar och laboratorium (kongl. brefvet den 29 maj 1896)

4,600

—

Verkstaden ..........................................................................................

1,500

—

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter .......................................

4,000

—

Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas

praktiska öfningar (kongl. brefvet den 5 november 1886) ..............

1,300

—

Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri (kongl.

brefvet den 5 november 1886)........!................................................

2,000

—

Ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och

förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m., i hvad skepps- byggeriafdelningen beträffar (kongl. brefvet den 5 november 1886)...

400

13,800

Summa kronor

56,000

''öre

i

''

*Med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt

från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensteu utnämndes, åtnjuta ett alderstillägg af 500 kronor

och efter vtterligare 5 års dylik tjenslgöring ett lika tillägg af 500 kronor.

**) Med rätt till förhöjning af 250 kronor efter 5 års tjenstgöring och med ytterligare 250 kronor efter

tio års tjenstgöring .

Bill. till ltiksd. Prof. 18.9.9. 1 Sami. 1 Afd.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Åttonde hufvudtiteln.

o

Alderstilläggen utgå från åttonde hufvu dtitelns förslagsanslag till

ålderstillägg.

Läroanstaltens styrelse, hvilken förut vid två tillfällen, nemligen uti

underdåniga skrivelser den 23 september 1884 och den 27 september

1889, hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om förbättrade lönevilkor

för lärarne vid anstalten, framställningar, som dock icke föranledt

ändring i den faststälda aflöningsstaten, har nu i underdånig skrifvelse den

27 maj 1898 hemstält om följande förändringar i samma stat nemligen:

att lönen för föreståndaren måtte höjas från 5,000 kronor till 6,000

kronor, med bibehållen rätt till två ålderstillägg å 500 kronor, men med

skyldighet för honom att afstå det för ökade göromål till följd af skeppsbyggeriafdelningens

öfverflyttande från navigationsskolan till den tekniska

läroanstalten från det å läroanstaltens stat uppförda anslag till ersättning

för handledning vid elevernas praktiska öfningar utgående arfvode af

300 kronor;

att lönen för en hvar af de nuvarande fyra lektorerna måtte höjas

från 3,500 kronor till 4,500 kronor, med bibehållen rätt äfven för dem

att åtnjuta ålderstillägg i likhet med föreståndaren;

att i stället för nu i staten upptagen aflöning för eu lärare i allmän

och husbyggnadskonst, 1,500 kronor, samt anslaget till befrämjande af

undervisning i byggnadskonst och ornainentsritning, 2,000 kronor, hvaraf

för närvarande 1,500 kronor användes till aflöningsfyllnad åt nyssnämnde

lärare och 500 kronor uppbures af läraren i frihandsteckning, i staten måtte

uppföras aflöning med 4,500 kronor för en lektor i byggnadskonst och

ornainentsritning, med rätt till ålderstillägg i likhet med öfriga lektorer;

att, i stället för anslaget till uppehållande af undervisningen i elektroteknik,

2,000 kronor, aflöning måtte uppföras för en lektor i samma ämne

med 4,500 kronor med rätt äfven för denne lektor att i likhet med öfriga

lektorer vid läroanstalten komma i åtnjutande af ålderstillägg;

att läraren i verkstadsarbete, som enligt staten åtnjöte i aflöning 3,000

kronor, måtte berättigas att erhålla ålderstillägg efter 5 år med 500 kronor

och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor;

åt t, i stället för det i staten nu uppförda arfvodet, 2,000 kronor, till

eu andre lärare i mekanisk teknologi, mekanik och konstruktion af enkla

maskindelar, måtte uppföras dels 1,500 kronor till en lärare i mekanisk

teknologi, dels 1,200 kronor till en lärare i konstruktion af enkla maskindelar

och dels 1,200 kronor till en lärare i elementär mekanik, styrelsen

obetaget att, derest förhållandena gjorde sådant önskvärdt, förena

två eller tre af dessa platser på en person;

att lärarens i allmän mekanik aflöning måtte förhöjas från 1,500 kronor

till 2,500 kronor;

s. 83 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

83

att en ny lärarebefattning i elektrokemi måtte inrättas med arfvode

till belopp af 800 kronor;

att för den lärare i landtmäteri, hvilken, sedan undervisningen i detta

ämne skilts från lärarens i matematik tjenstgöringsskyldighet, af styrelsen

antagits med arfvode af 250 kronor af donationsmedlen, aflöningen måtte

höjas till 400 kronor;

att bibliotekariens arfvode måtte förhöjas från 300 kronor till 800

kronor;

att aflöningen till läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, nu utgörande

enligt staten 1,200 kronor, hvartill komine ett af styrelsen af donationsmedlen

beviljadt tillägg af 300 kronor, måtte höjas till 2,000 kronor;

att aflöningen för läraren i allmän kemi måtte höjas från 2,000 kronor

till 3,000 kronor och läraren dei''jemte berättigas till ett ålderstillägg efter

fem år med 500 kronor;

att afton i ngsförinån erna för läraren i skeppsbyggeri, nu utgörande

1,800 kronor jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera, måtte bestämmas

till 3,000 kronor, med rätt för läraren till ett ålderstillägg af 500 kronor

efter fem år;

att aflöningen för andre läraren i matematik, hvilken i staten är upptagen

med 1,000 kronor, hvartill komme af styrelsen beviljadt tillägg af

donationsmedlen, 600 kronor, måtte förhöjas till 3,000 kronor, med rätt

för läraren till ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år;

att aflöningen till läraren i svenska språket och bokföring, hvilken

aflöning enligt staten utgjorde 400 kronor, hvartill komme af styrelsen

beviljadt tillägg af donationsmedlen, 100 kronor, måtte förhöjas till 900

kronor;

att aflöningen till läraren i frihandsteckning, hvilken lärare uppbure

dels enligt staten 1,000 kronoi*, dels, på sätt ofvan nämnts, af anslaget till

befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning 500

kronor och dels tillägg af donationsmedlen enligt styrelsens beslut 400

kronor, eller tillhopa 1,900 kronor, måtte höjas till 2,500 kronor;

att aflöningen för läraren i modellering, utgörande enligt staten 500

kronor, hvartill komme af styrelsen beviljadt tillägg af donationsmedlen

400 kronor, eller tillhopa 900 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor;

att vaktmästarens arfvode, enligt staten utgörande, förutom fri bostad,

750 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor förutom fri bostad;

att anslagen till repetitörer måtte höjas från 1,200 kronor till 2,000

kronor samt till stipendier och premier från 550 kronor till 1,000 kronor.

Härjemte har styrelsen, som förklarat sig ej hafva till förfogande

några medel, med hvilka den kunde åstadkomma den föreslagna löneför
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Åttonde hufvudtiteln.

höjningen utan statens mellankomst, i underdånighet hemstält, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes utverka, att ny aflöningsstat i öfverensstämmelse

med förenämnda förslag måtte varda faststäld, äfvensom att läraren i verkstadsarbete,

för hvilken någon utsigt till befordran ej funnes, måtte erhålla

rätt till delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa

i likhet med lektorerna; och har styrelsen tillika omförmäla att

öfriga utgifter visserligen väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att

styrelsen nödgats använda större delen af donationsfondernas räntor för att

bestrida institutets löpande utgifter, men att styrelsen hoppades, att, om den

föreslagna löneregleringen vunne Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall

och sålunda den del af terminsafgifterna och donation sräntorna, som

nu användes till lärares och vaktmästares aflöning, frigjordes derifrån, det

skulle lyckas styrelsen att med tillgängliga medel bestrida öfriga utgifter.

I händelse af bifall till hvad styrelsen sålunda föreslagit, skulle statens

slutsumma ökas från 56,000 kronor till 78,500 kronor, häri ej inberäknadt

ålder still äggen.

Till stöd för de gjorda framställningarna har styrelsen i hufvudsak

anfört följande:

Den utredning angående de sedan 1870 inträdda förändringarna i

lefnadsomkostnaderna för lärare och med dem jemförliga tjenstemän,

som lemnats af den för undersökning af lärarnes vid de allmänna läroverken

ekonomiska ställning år 1878 tillsatta komité, hade blifvit af Eders

Kongl. Maj:t i hufvudsak gillad, hvilket framginge af Eders Kongl. Maj:ts

upprepade nådiga propositmner om lönereglering för lärarne vid de allmänna

läroverken, senast till 1898 års Riksdag. Emellertid hade, sedan

nämnda komité afgifvit sitt betänkande, lefnadsomkostnaderna i allmänhet

stigit, till följd hvaraf och då lärarne vore för sin utkomst hänvisade till

fasta löneförmåner, de nödvändiga lefnadsomkostnaderna för dem måste

anses hafva blifvit ej obetydligt stegrade. Under det att lektorerna vid

allmänna läroverk efter den 20 maj 1874, då för dem faststäldes fem lönegrader

å 2,500, 8,000, 3,500, 4,000 och 4,500 kronor, icke blott icke fått

sina löneförmåner förminskade, utan tvärtom af 1882 års Riksdag erhållit

på extra stat en löneförbättring af 500 kronor om året, med undantag

för dem, som befunnit sig i högsta lönegraden, för hvilka nämnda löneförbättring

hittills utgått med 250 kronor, men af 1898 års Riksdag höjts

till 500 kronor, till följd hvaraf alltså lektorslönerna vid allmänna läroverken

från och med 1899 års början utginge med 3,000, 3,500, 4,000,

4,500 och 5,000 kronor af statsmedel, så hade deremot lönen för lektorer

vid Chalmers tekniska läroanstalt, hvilken lön under åren 1866—1873

utgjort 3,500 kronor om året, men sistnämnda år höjts med ett så kal
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

i tionde hufvudtiteln.

85

ladt dyrtidstillägg å 700 kronor, år 1878 blifvit sänkt till det ursprungliga

beloppet under samtidigt införande af två vilkorliga ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor, så att från sistnämnda år lektorernas lönegrader

vid anstalten utgjort 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På grund af de i

Göteborg rådande synnerligen höga prisen på bostadslägenheter hade dessutom

icke blott lektorerna utan äfven öfriga ämneslärare vid dervarande

allmänna läroverk af kommunen tillerkänts hyresersättning, hvilken för

lektorer utginge med 700 kronor i första och 850 kronor i andra lönegraden

samt 1,000 kronor i öfriga lönegrader. Någon utsigt för utverkande af motsvarande

förmån åt lärarne vid Chalmerska institutet förefunnes desto mindre,

som detta institut i olikhet med de allmänna läroverken icke kunde sägas

ega karakteren af ett lokalt undervisningsverk, närmast afsedt för stadens och

den kringliggande nejdens ungdom, utan i likhet med tekniska högskolan

måste betraktas som en teknisk bildningsanstalt för hela riket, hvilket bäst

framginge af det sakförhållande, att institutet fått och allt fortfarande

finge mottaga lärjungar från Sveriges samtliga provinser, ja till och med

från grannländerna Norge, Danmark och Finland. An ogynsammare

stälde sig lektorernas vid ifrågavarande anstalt lönevilkor, om de jemfördes

med dem, som åtnjötes af professorerna vid tekniska högskolan,

hvilket i synnerhet framträdde, i fall man beräknade medellönen under

trettio års tjenstgöring.

För lektor vid Chalmerska institutet skulle, under förutsättning af

trettio tjenstår, kräfvas en årlig löneförbättring af 841 kronor 67 öre,

för att hans medelinkomst skulle blifva jemngod med lektorernas vid allmänna

läroverken i Göteborg, och 1,750 kronor, för att medelinkomsten

skulle blifva likstäld med professorernas vid tekniska högskolan. Sagda

uppgifter framginge närmare af följande utaf styrelsen meddelade tabellariska

öfversigt:

I:a lönegraden ......................

2:a » ..........................

3:e » .....................

4:e » ..........................

5:e » ..........................

Nuvarande lektors- lön vid Chalmerska

institutet

Lektorslön vid all- männa läroverk i

Göteborg f. o. m.

år 1899

Professorslön vid

tekniska högskolan

kronor

öre

kronor

öre

kronor

öre

3.500

4,000

4.500

4,500

4,500

—

3,700

4,350

5.000

5,500

6.000

—

6,000

6,000

6,000

6,000

6,000

—

Medellön under 30 år

4,250

—

5,091

67 6,000

—

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Åttonde hnfvudtiteln.

Lektorernas vid Chalmerska läroanstalten undervisning vore ur qvantitativ

synpunkt fullt lika, stundom till och med mera omfattande ä,n

lektorernas vid allmänna läroverk, hvarjemte äfven större kompetensfordringar

måste ställas på de förre och särskilt längre utbildning inom

det praktiska lifvet af dem fordras, under det att å andra sidan undervisningen

inom anstaltens högre afdelning till sin natur vore så likartad

med den, som lemnades vid tekniska högskolans motsvarande fackafdelningar,

att nästan samma kompetens vore nödig för erhållande af eu

lektootjenst vid Chalmerska läroanstalten som af en professorsbefattning

vid tekniska högskolan; och då undervisningsskyldigheten för en lektor

vid Chalmerska läroanstalten och en professor vid tekniska högskolan vore

lika omfattande, syntes rättvisa och billighet kräfva, att lektorslönen vid

Chalmerska läroanstalten snarast borde hafva ett medelvärde mellan lönen

för en professor vid tekniska högskolan och lektorslönen vid allmänna

läroverk i Göteborg.

Äfven för Chalmerska läroanstaltens saintlige öfrige lärare kunde

samma ofördelaktiga löneförhållanden som för lektorerna anses vara

gällande.

Under de sista decennierna hade lärjungeantalet vid anstalten befunnit

sig i en hastig och nästan oafbruten tillväxt, så att detta antal under åren

1881 —1885 i medeltal utgjort 110, under åren 188G—1890 153, under

åren 1891 —1895 227, år 189(5 241 och under läsåret 1897—1898 262,

deraf 153 i den högre afdelningen. Antalet hade sålunda i jemförelse

med den förstnämnda siffran vida mer än fördubblats, en tillväxt, som

icke kunnat undgå att medföra den olägenheten, att elevantalet i de olika

årskurserna stigit betydligt och numera regelbundet i vissa årskurser öfverstege

50, 60, ja 65. Lärarnes redan i och för sig trägna och ansvarsfulla

arbete hade derigenom blifvit mer än skäligt ökadt utan något som

helst vederlag, hvilket framträdde så mycket skarpare vid Chalmerska läroanstalten,

som derstädes, i olikhet med hvad som vore förhållandet vid

tekniska högskolan, ej funnes anstälda några assistenter åt de ordinarie

lärarne.

Framstegen inom tekniken hade under de senaste årtiondena varit

snabbare än inom något annat läroområde och stälde kraf icke blott på ökadt

arbete, utan äfven på ökade tillgångar hos lärarne för inköp af litteratur,

i fall det skulle blifva dem möjligt att ens tillnärmelsevis hålla sig i

jemnhöjd med utvecklingen inom deras respektive läroämnen och öfverhufvud

uppfylla de fordringar, som måste ställas på ungdomens handledare

vid en högre teknisk läroanstalt. Lärarnes vid Chalmerska läroanstalten

ställning vore äfven i det afseende! ogynsam, att Göteborg icke

s. 87 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

87

egde något naturvetenskapligt eller tekniskt bibliotek utöfver anstaltens

egen boksamling, i hvilken på grund af anslagets knapphet flere lärofack

med nödvändighet inåste blifva synnerligen ofullständigt representerade.

Den ofördelaktiga ekonomiska ställning, läroanstalten sålunda hade

att erbjuda sina lärare, hade slutligen icke kunnat undgå att göra dess

lärareplatser föga begärliga, såsom bäst framginge dels deraf, att lärarne

vid anstalten sökte anställning vid annan undervisningsanstalt, och dels

än mer deraf, att eu lärarebefattning sådan som den i mekanisk teknologi

och konstruktion af enkla maskindelar ej ens kunnat tillsättas af brist

icke blott på kompetente sökande, utan på sökande öfver hufvud, ett förhållande

som, med hänsyn till den för närvarande eljest rådande starka

konkurrensen på lärarebanan i allmänhet, måste betraktas såsom synnerligen

talande, och som, derest icke förut omförmälda missförhållanden

snart undanröjdes, kunde komma att högst menligt inverka på undervisningens

godhet och omöjliggöra läroanstaltens uppehållande på den ståndpunk

den hittills lyckats intaga.

Nära ett fjerdedel århundrade hade förflutit, sedan planen i allt väsentligt

uppgjordes till ämnesfördelningen och omfattningen för de olika

lärames undervisning vid anstalten, om ock vid ett par tillfällen under

denna tid statsmakterna beviljat ökade anslag åt anstalten. På grund af

ändrade tidsförhållanden och ökade kraf på den tekniska undervisningen

kunde frågan om utverkande af högre löner åt lärarne icke inskränkas

till föreslåendet af en allmän proportionerlig löneförhöjning, utan måste

jemkningar ega rum i de olika lärarnes undervisningsskyldighet och deraf

ändringar förorsakas äfven i deras löneförmåner.

Hvad särskild! beträffade den föreslagna förhöjningen i föreståndarens

aflöning erinrades derom, att, då skcppsbyggeriskolan öfverflyttades från

Karlskrona till navigationsskolan i Göteborg, ett arfvode åt föreståndaren

för sist nämnda läroverk blifvit, enligt nådigt bref till kommerskollegium

den 18 juni 1868 faststäldt såsom ersättning för ökade göromål till följd af

skeppsbyggeriskolans förläggande under navigationsskolan; att enligt nådigt

bref den 5 december 1873 en del andra i staten för skeppsbyggeriskolan

upptagna poster sammanslagits och höjts från 750 kronor till 1,000 kronor,

hvarefter i skeppsbyggeriskolans stat upptagits under gemensam titel:

»Undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas praktiska

öfningar» 1,300 kronor, innefattande såväl nämnda 1,000 kronor

som arfvode till föreståndaren 300 kronor; samt att vid skeppsbyggeriskolans

förening med Chalmerska läroanstalten förut omnämnda anslag af

1,300 kronor blifvit genom nådigt bref den 31 december 1886 oförändradt

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Åttonde liufvudtiteln.

till så vill storlek som titel öfverfördt på läroanstalten, på grund hvaraf

fortfarande till föreståndaren för samma anstalt utginge ett årligt anslag

af 300 kronor för ökade göromål till följd af skeppsbyggeriskolans förening

med anstalten. Då enligt styrelsens förslag föreståndarens lektorsaflöning

skulle höjas med 1,000 kronor, borde nämnda arfvode å 300

kronor under förutsättning af bifall till detta förslag ej längre utgå.

Lönen för lektorerna ansåge styrelsen böra höjas från 3,500 kronor

till 4,500 kronor, äfven med hänsyn dertill, att lektorerna vid tekniska

högskolan åtnjöte en aflöning, som vore jemförlig med eller öfverstege lektorernas

vid Chalmerska läroanstalten, ehuru de hade en betydligt mindre

tjenstgöring, i allmänhet ej uppgående till halfva antalet timmar, och oaktadt

deras undervisning omfattade de förberedande ämnen, som vid Chalmerska

läroanstalten icke sköttes af lektorerna utan af de öfriga lärarne.

Sedan Eders Kongl. Maj:t på förslag af styrelsen till 1893 års Riksdag

aflåtit nådig proposition om upprättande af ett lektorat i byggnadskonst

vid läroanstalten, hvilket förslag dock icke vunnit Riksdagens godkännande,

anvisades i stället ett årligt anslag af 2,000 kronor för befrämjande af

undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning. Af detta anslag

hade läraren i byggnadskonst uppburit 1,500 kronor, så att hans aflöning

utgjort tillhopa 3,000 kronor, under det att läraren i frihandsteckning af

nämnda anslag uppburit 500 kronor. Lärarens i byggnadskonst tjenstgöring

hade omfattat dels 11 ''/■< timmar i högre afdelningens tredje årskurs,

deraf 6 i husbyggnadskonst, 1 1/.2 i byggnadskonstens historia och stillära

samt 4 i ornamentsritning, dels ock (i timmar i samma afdelnings andra

årskurs i allmän byggnadslära eller tillhopa 171/-_. timmar, hvarjemte afsetts,

att äfven de 4 timmar frihandsteckning och kroki-ritning i sistnämnda

årskurs, som nu bestredes af läraren i frihandsteckning, skulle skötas af

läraren i byggnadskonst. I den inlaga, som legat till grund för 1893 års

nådiga proposition i fråga om inrättande af eu lektorstjenst uti ifrågavarande

ämnen, hade styrelsen framhållit, att stora fördelar skulle tillskyndas

anstalten genom ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning

med nyssnämnda tjenstgöring, enär anstalten skulle ega större

garantier att för framtiden kunna tillförsäkra sig dugliga lärare i dessa

ämnen. En undervisningsskyldighet på 17 eventuelt 21 y_> timmar på ett

så högt stadium som det föreliggande vore så betungande, att den toge

tjenstinnehafvarens fulla krafter i anspråk, helst med platsen följde tillsynen

och vården af de ganska rikhaltiga, samlingar, anstalten i detta fack egde,

samt tillsynen och granskningen af elevernas ritningar inom detta område

kräfde så mycken tid, att ganska betydande arbete mellan de ordinarie

lektionerna deraf framkallades. Styrelsen erinrade om, att vid tekniska

s. 89 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

89

högskolan funnes i motsvarande ämnen icke mindre än en professor i

arkitektur, en lektor i allmän byggnadslära och byggnadsstatik samt

en lektor i husbyggnadskonst, äfvensom derom att de lägre tekniska

elementarskolorna sedan 1870-talet egde lektorat i byggnadskonst och

ritning. Under de fem år, som förflutit, sedan den nu gällande anordningen

af undervisningen i byggnadskonst vid anstalten började tillämpas,

både också sådan erfarenhet vunnits, att af lärarekollegiet gjorts ny framställning

om inrättande af ett lektorat i nämnda ämne.

På förslag af styrelsen gjorde Eders Kong! Maj:t framställning till

1896 års Riksdag om upprättandet af ett lektorat i elektroteknik vid Chalmers

läroanstalt samt om ett extra anslag till materiel in. m. Riksdagen,

som i öfrigt behjertade den gjorda framställningen, beviljade dock ej det

begärda lektoratet, men anvisade 2,000 kronor till en lärareplats i elektroteknik.

Med begagnande af denna lärareplats hade styrelsen sökt ordna

undervisningen så väl som möjligt och med tillhjelp af det utaf Riksdagen

beviljade extra anslaget och välvilliga gåfvor från enskilde industriidkare

och verkstäder hade styrelsen lyckats åstadkomma ett ganska välförsedt

laboratorium för elektrotekniska arbeten, men antalet elever, som under

sista läsåret uppgått till 22, hade varit större, än att de kunnat på en

gång undervisas under de praktiska arbetena. Någon möjlighet att utsträcka

undervisningen till lägre afdelningen hade derför ej funnits. Undervisningen

hade måst inskränkas till högre afdelningens tredje årskurs och

der omfattat två timmars föreläsningar samt tolf timmars laborationer.

Erfarenheten hade dock visat, att föreläsningstiden behöfde ökas med åtminstone

en timme i nämnda årskurs, hvarjemte ett trängande behof gjort

sig gällande att äfven inom lägre afdelningen få till stånd en kurs uti

enklare elektroteknik. Detta ämne intoge i våra dagar en allt mer framskjuten

ställning och komme särskildt i vårt på vattenkraft rika land med

all säkerhet att spela en för vår industri mycket vigtig roll. Och då

erfarenheten redan genom det stora tilloppet af elever visade, att en dylik

undervisning motsvarade ett stort behof inom den studerande ynglingaskaran,

borde ingen tid försummas vid behofvets afhjelpande genom anskaffande

af tillräckliga lärarekrafter.

Vidkommande det begärda ålder stillägg et till läraren i verkstadsarbete

eller den så kallade verkmästaren erinrade styrelsen, att denne lärare vore

så strängt upptagen af tjenstgöringen vid anstalten, att han måste uteslutande

egna sig åt densamma, i det att hans undervisningstid uppginge till

omkring 30 timmar i veckan förutom det öfvervakande af arbeten på

verkstaden för anstaltens räkning, som mellan lektionstiinmarne vore af

nöden. Då denne lärare derför med afseende på tjenstgöringens omfatt
Bik.

till Kiked. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Åttonde hufvudtiteln.

ning och stadigvarande natur vore fullt jemförlig med lektorerna, ansåge

styrelsen fördelaktigast, om honom bereddes löneförbättring på det sätt,

att han finge rättighet att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt

från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensten utnämndes,

åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och efter ytterligare fem

års dylik tjenstgöring ett lika stort tillägg af 500 kronor.

När platsen som lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion

af enkla maskindelar första gången tillsattes, hade tjensten lemnats åt

samma person, åt hvilken uppdragits befattningen såsom föreståndare vid den

då nyligen grundade, i sammanhang med Chalmerska läroanstalten stående

materialprofningsanstalten, men sedan år 1895 en förening af dessa fenster

befunnits olämplig på grund af sistnämnda anstalts utveckling, hade

inträffat, att, då lärareplatsen förklarades ledig, icke någon sökande anmält

sig. Med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd uppehölls platsen derefter

under tre år genom undervisningens fördelning på två af lärarne vid

Chalmerska läroanstalten. Då platsen under våren 1898 ånyo förklarades

ledig, anmälde sig två sökande, hvilka dock icke förmådde visa sin kompetens.

De med platsen förbunda löneförmåner, utgörande för en undervisning

af tolf timmar i veckan 2,000 kronor om året utan utsigt till

erhållande af ålderstillägg och utan pensionsrätt, vore ock så obetydliga,

att man ej kunde vänta att uti ämnen, som hvart för sig kräfde omfattande

bokliga förberedelser och stor praktisk erfarenhet, vinna lämpliga

lärarekrafter. Eu väsentlig höjning i anslaget måste derför vidtagas, derest

det afsedda målet skulle vinnas.

Enligt styrelsens ursprungliga förslag till undervisningsplan för den

nämnda lärareplatsen hade deri ingått äfven tre timmars undervisning i elementär

mekanik. Denna undervisning hade dock genast måst uteslutas från

ifrågavarande lärares undervisningsskyldighet och hade hittills uppehållits

på provisoriskt sätt genom förordnande af än en och än en annan lärare,

hvilket ej kunde anses tillfredsställande. Hittills hade denna undervisning

af brist på lärarekrafter varit gemensam för lägre afdelningens andra årskurs

och eleverna i kemi uti högre afdelningens andra årskurs. I betraktande

af det betydligt högre kunskapsmått i matematik, som eleverna i

kemi egde i jemförelse med lägre afdelningen, kunde en sådan anordning

ej betraktas annorledes än såsom en nödfallsutväg. Jemväl på grund af

elevantalets ökning måste nämnda anordning ändras, enär antalet elever

i lägre afdelningens andra årskurs icke oväsentligt öfverstege 60 och antalet

elever i kemi i nämnda årskurs af högre afdelningen utgjorde 11.

Undervisningen i mekanik borde enligt styrelsens åsigt meddelas nämnda

elever i kemi Under fyra timmar, skildt från lägre afdelningen, för hvil
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Åttonde linfyudtiteln.

91

ken undervisningen i nämnda ämne lämpligen kunde bibehållas vid samma

timtal som tillförene. Totala undervisningstiden för de ämnen, som från

början afsetts skola tillhöra ifrågavarande lärarebefattning, utgjorde sex

timmar i mekanisk teknologi, deraf fyra uti högre afdelningens tredje årskurs

och två i samma afdelnings andra årskurs, sex timmar i konstruktion

af enkla maskindelar uti högre afdelningens andra årskurs samt sju timmar

i elementär mekanik, deraf fyra för eleverna i kemi uti högre afdelningens

andra årskurs och tre uti lägre afdelningens andra årskurs eller tillhopa

nitton timmar. Vid tekniska högskolan vore den motsvarande undervisningen

fördelad på en professur i mekanisk teknologi, ett lektorat i konstruktion af

enkla maskindelar och ett lektorat i eleinentarmekanik och beskrifvande

maskinlära. Läroämnena mekanisk teknologi, konstruktion af enkla maskindelar

och elementär mekanik förutsatte hos läraren så väsentligt olika utbildning,

att det mötte rätt stora svårigheter att finna en person, som kunde

och ville åtaga sig undervisning i dem alla. Styrelsen förestälde sig derför,

att det vore lämpligast, att ämnena fördelades på tre lärareplatser med mindre

tjenstgöringsskyldighet, styrelsen obetaget att, derest förhållandena gjorde

sådant önskvärdt, förena två eller tre af dessa befattningar hos samma person.

Undervisningen i teoretisk mekanik omfattade för närvarande 7y2 timmar

uti högre afdelningens andra årskurs inom samtliga facken med undantag

af det kemiska. Detta läroämne utgjorde ett af de väsentligaste

underlagen för såväl den egentliga maskinläran som ingeniörsvetenskapen

i allmänhet. Särskildt gälde detta för hus- och brobyggnadskonsten, på

hvilket område de rent teoretiska framstegen under de senare åren ledt

till bildandet af en särskild hjelpvetenskap, den så kallade byggnadsmekaniken.

Oaktadt det knappt gåfves något högre tekniskt läroverk

utomlands, der ej särskild undervisning meddelades i detta ämne, och

byggnadsstatik sedan flere år tillbaka varit upptagen såsom sjelfständigt

ämne vid tekniska högskolan, hade styrelsen af brist på medel sett sig ur

stånd att vid Chalmerska läroanstalten införa undervisning i detta ämne.

Denna brist hade visserligen i någon mån afhjelpts derigenom, att läraren

i teoretisk mekanik vid sidan af sitt egentliga ämne behandla! några af

de elementäraste frågorna inom jordtrycks- och hvalfteorierna, hvarjemte

lektorn i maskinlära jemte sitt eget ämne äfven genomgått de allra första

grunderna i grafostatiken, men behofvet af ökad undervisning i ämnet hade

emellertid år efter år stegrats och under de två sista läsåren visat sig så

tvingande, att eleverna på egen bekostnad beredt sig enskild undervisning

i ämnet. Lärarekollegiet vid anstalten, hvilket redan för flere år sedan

framhållit ifrågavarande behof, hade nu föreslagit, att den erforderliga

ökningen skulle åstadkommas genom utsträckning af lärarens i teoretisk

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Åttonde hufvndtitela.

mekanik undervisning med tre timmar. Denne lärares undervisning skulle

sålunda komma att omfatta 10—11 timmar på läroanstaltens högsta stadier;

och borde hans lön derför i motsvarande mån ökas.

Den kemiska teknologiens omfång hade till följd af den kemiska industriens

utveckling under de sista årtiondena högst väsentligt ökats. Detta

läroämne hade särskild! genom elektrolysens mångfaldiga och ständigt

ökade användning inom den kemiska fabriksdriftens olika grenar och inom

de praktiska undersökningsmetoderna för kemiskt-tekniska produkter utvidgats

med en ny och i tillämpningen ej minst för vårt land vigtig gren,

den tekniska elektrokemien, hvars betydelse redan hunnit blifva så känd

och erkänd, att vid så godt som alla tekniska läroanstalter särskilda lärarebefattningar

inrättats för dess tillgodoseende. Om utbildningen inom den

kemiska fackafdelningen vid läroanstalten skulle kunna hållas i jemnhöjd

med nutidens kraf, syntes det derför vara oundgängligen nödvändigt, att

tillfälle bereddes eleverna i högre afdelningen till undervisning äfven i

elektrokemi. Men då lektorn i kemisk teknologi redan hade en tjenstgöring

af sammanlagdt 24—25 timmar i veckan, kunde denna icke vidare

utsträckas, utan förestälde sig styrelsen, att ett arfvode borde i staten upptagas

för en lärare i detta ämne.

Undervisningen i landtmäteri hade tidigare varit inbegripen i lärarens

i matematik tjenstgöringsskyldighet, men hade sedan en följd af år varit

skild derifrån, dels på den grund, att matematikundervisningen svällt ut,

och dels derför, att lämpligare handledning för eleverna kunde erhållas

genom anlitande af annan person med större praktisk erfarenhet uti ifrågavarande

ämne. Styrelsen ansåge, att det af donationsmedel till lärare i

detta ämne förut anvisade arfvode borde höjas, särskildt med fäst afseende

derpå, att läraren måste i och för praktiska arbeten på fältet med eleverna

på egen bekostnad uppehålla sig utom hemorten.

Till bibliotekariens aflöning vore i staten upptaget ett arfvode af 300

kronor. Med den utveckling bokförrådet numera erhållit vore detta belopp

på t årligen oproportionerligt ringa. Det hade ej heller varit möjligt

att af bibnotekarien fordra en sådan katalogisering af läroanstaltens böcker,

som bokförrådets vigt eljest skulle hafva kraft, likasom styrelsen ej heller

kunnat påfordra, att biblioteket hölles öppet för elevernas och allmänhetens

betjenande under mera än fyra timmar i veckan. Till afhjelpande af

dessa oegentligheter anhölle styrelsen om förutnämnda ökning i bibliotekariens

aflöning.

För de öfriga lärarne hade äfven åtskilliga jemkningar i omfånget af

deras tjenstgöring egt rum, sedan deras lön reglerades på 1870-talet, och

styrelsen hade med donationsmedel sökt afhjelpa de svåraste obilligheternä

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

98

genom anslags beviljande, men af bristande medel ej kunnat göra det så

som önskligt varit. I nedanstående tabell hade styrelsen upptagit för dessa

lärare i olika kolumner deras tjenstgöringsskyldighet, nuvarande aflöning

och den för dem föreslagna arfvodesförhöjningen.

f

Lärare i

Timmar

i veckan.

Enligt

gällande stat.

Kronor.

Tillägg af

donations- medel.

Kronor.

Föreslagen

höjning.

Kronor.

Föreslagen

lönestat.

Kronor.

Väg och vattenbyggnadskonst

71

'' 2

1,200

300

500

2,000

Allmän kemi ....................

14

2,000

1,000

1,200

3,000*)

Skeppsbyggeri........................

18

1,800**)

—

3,000*)

Matematik ...........................

16

1,000

600

1,400

3,000*)

Svenska språket och bok- hålleri ..................................

6

400

100

400

900

Frihandsteckning ..............

18

1,500

400

600

2,500

Modellering ............................

8

500

400

300

1,200

*) Jemte ett ålderstillägg å 500 kronor.

**) Jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera.

Uti staten vore slutligen upptagen en aflöning åt vaktmästaren af 750

kronor jemte fri bostad. Läroanstaltens lokaler hade under det sista decenniet

så väsentligt ökats genom hufvudbyggnadens påbyggnad med anledning

af skeppsbyggeriskolans förening med anstalten, genom inredning

af elektrotekniskt laboratorium i källarvåningen och senast genom den

ketniska laboratorieflygelns tillbyggnad till tomtgränsen i tre våningar, att

styrelsen nödgats anvisa till städningsbidrag åt vaktmästaren 275 kronor

om aret. Detta oaktadt måste vaktmästarens aflöning anses vara mycket

knapp, om afseende fästes vid behofvet af biträde för städningens nöjaktiga

skötsel, och jemförelse anstäldes med lönen för vaktmästare med liknande

tjenstgöring och ansvar; och kunde vaktmästarens lön, enligt styrelsens

åsigt, billigtvis icke sättas under det föreslagna beloppet 1,200 kronor.

Styrelsen åberopade till sist ett vid skrifvelsen fogadt utdrag af anstaltens

räkenskaper för åren 1896 och 1897, utvisande, att utgifterna

väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att styrelsen nödgats använda

större delen af donationsfondernas räntor för att bestrida anstaltens

löpande utgifter.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Åttonde hufvudtiteln.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 27 september 1898

öfver styrelsens omförmäld a framställningar afgifvit underdånigt utlåtande.

Efter erinran att ifrågavarande läroanstalt bestode af två särskilda

afdelningar, af hvilka den högre skulle ega en verkningskrets emellan den

tekniska högskolans och de tekniska elementarskolornas, så att undervisningen

erhölle en vetenskapligt-teknisk riktning, och den lägre vara afsedd

att bibringa en allmänfattlig undervisning, företrädesvis afseende den praktiska

tillämpningen, äfvensom att, med hänsyn till den mera utsträckta

undervisning, som vid ifrågavarande läroanstalt skulle meddelas, aflöningen

för föreståndaren och lektorerna derstädes blifvit vid upprättande af aflöningsstaten

bestämd till belopp, som för hvar och en af dem från början

med 500 kronor öfverstege den för föreståndare och lektorer vid tekniska

elementarskolorna faststälda aflöning, anför statskontoret i nämnda utlåtande

bland annat följande.

Beträffande först den föreslagna förhöjningen i föreståndarens aflöning

förekomme, att densamma, förutom förmånen af fri bostad och ett särskilt

arfvode, redan uppginge till 5,000 kronor utan och till 6,000

kronor med ålderstillägg och således öfversköte ej mindre den för rektorerna

vid högre allmänna läroverken hittills utgående högsta aflöning med

lönetillägg, eller 5,250 kronor, än äfven det högsta belopp, 5,500 kronor,

hvarmed samma aflöning, med lönetillägg, från och med år 1899 komme

att utgå, hvadan någon förhöjning i denna aflöning icke syntes statskontoret

böra ske.

Hvad derefter anginge lektorerna, i hvilkas aflöning förhöjning ifrågasatts,

så att densamma skulle komma att uppgå i första lönegraden till 4,500

kronor, i andra till 5,000 kronor och i tredje till 5,500 kronor, så och enär

aflöningen för allmänna läroverkens lektorer med inräkning af å extra stat

anvisadt lönetillägg i de fyra lägsta för dessa lektorer bestämda lönegrader

belöpte sig till respektive 3,000, 3,500, 4,000 och 4,500 kronor

samt i den femte lönegraden från och med år 1899 till 5,000 kronor,

samt den stadgade årliga undervisningstiden vid Chalmerska läroanstalten

snarare öfverstege än understege den för allmänna läroverken bestämda,

ansåge statskontoret en förhöjning af lektorslönerna vid ifrågavarande läroanstalt

med 500 kronor eller till 4,000, 4,500 och 5,000 kronor i respektive

lönegrader lämpligen böra ega rum, helst lektorerna vid allmänna

läroverken för uppflyttning i högre lönegrad egde tillgodoräkna sig före

befordran till lektor utöfvad viss annan tjenstgöring vid eller utom allmänna

läroverken. Dock borde, på det någon höjning i den lektorerna

vid Chalmerska läroanstalten tillförsäkrade pension från rikets allmänna

indragningsstat icke måtte ega rum, aflöningen i likhet med hvad som

s. 95 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

95

iakttagits i de tid efter annan och senast vid 1898 års Riksdag föreslagna

löneregleringar för lärarne vid allmänna läroverken, fördelas i lön och tjenstgöringspenningar

sålunda, att af aflöningen 2,600 kronor ansåges såsom

lön och 1,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar, hvarvid ålderstilläggen

betraktades såsom tillägg till sjelfva lönen.

Då styrelsen vitsordat, att verkmästarens undervisningstid vid läroanstalten

uppginge till omkring trettio timmar i veckan utom det öfvervakande

af arbetena å verkstaden för läroanstaltens räkning, som mellan

lektionstimmarne vore af nöden, och att han sålunda uteslutande måste

egna sig åt sin tjenst, syntes styrelsens förslag om beredande af förbättring

i verkmästarens aflöning medelst beviljande af ålderstillägg efter fem

och tio år med 500 kronor hvarje gång vara af förhållandena påkalladt

och böra till nådigt bifall förordas.

Den föreslagna förhöjningen i vaktmästarens arfvode syntes ock, med

afseende å den honom åliggande skyldighet att ombesörja städningen i

läroanstaltens lokaler, vara med billighet öfverensstämmande.

Hvad åter anginge styrelsens i öfrigt framstälda förslag till omreglering

af fenster och aflöningsförhållanden vid läroanstalten, vore statskontoret,

med jemväl fästadt afseende å det i § 9 af de nådiga stadgarna

för anstalten gjorda medgifvande, att två af de så kallade andre-lärarebefattningarna

kunde, om styrelsen så funne lämpligt, förenas hos en person,

hvilket medgifvande styrelsen nu ifrågasatt att i visst fall få utsträckt så,

att två eller tre dylika befattningar kunde hos eu person förenas, icke i

tillfälle att bedöma, om eller i hvad mån läroanstaltens verksamhet numera

påkallade en dylik omreglering, hvarför statskontoret ansett sig endast

böra härutinnan underdånigst erinra:

att, sedan, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till

1898 års Riksdag om beviljande af aflöning för en lektor i byggnadskonst

och ornamentsritning i stället för den vid läroverket anstälde läraren i

samma ämne, statsutskottet anfört, att, enligt hvad utskottet inhemtat,

lärarebefattningen i detta ämne icke kunde på ett tillfredsställande sätt

uppehållas af någon annan än den, som vid sidan deraf utöfvade en mer

eller mindre omfattande verksamhet som praktisk arkitekt, vid hvilket förhållande

och då läraren alltså i hvarje fall skulle komma att egna endast

en del af sin tid och sina krafter åt anstalten, det syntes utskottet mindre

egentligt, att han erhölle fast anställning och komme i åtnjutande af de

andra förmåner, som med en lektorsbefattning vore förenade, Riksdagen

endast på det sätt bifallit den nådiga propositionen, att Riksdagen beviljade

ett årligt anslag af 2,000 kronor till befrämjande af undervisningen

i byggnadskonst och ornamentsritning;

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Åttonde hufrudtiteln.

att, sedan Eders Kongl. Maj:t vid 1896 års Riksdag föreslagit inrita

tandet af en lektorsbefattning i elektroteknik, Riksdagen, som ansett, att

undervisningen i detta ämne borde kunna vid anstalten uppehållas med

motsvarande belopp, som till enahanda ändamål anslagits för tekniska högskolan

eller 2,000 kronor, anvisat till uppehållande af denna undervisning

vid Chalmers läroanstalt ett årligt anslag af endast 2,000 kronor;

att emellertid 1897 års Riksdag beträffande nyssnämnda högskola å

ordinarie stat beviljat ett till 2,500 kronor förhöjdt belopp till inrättande

af en lärarebefattning i elektroteknik vid högskolan;

att beträffande läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, andre läraren

i matematik, läraren i frihandsteckning, läraren i modellering och den till

inrättande föreslagna lärarebefattningen i elektrokemi förekomme, att i

staten för tekniska högskolan upptoges från och med år 1899 2,000 kronor

för en extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst, 1,800 kronor för en

extra lärare i matematik, 1,600 kronor för en extra lärare i frihandsteckning,

1,000 kronor för en extra lärare i modellering samt 1,200 kronor

för en extra lärare i elektrokemi;

att beträffande den ifrågasatta förhöjningen af anslaget till stipendier

och premier utgiften för sådant ändamål enligt 1897 års räkenskap uppgått

till endast 700 kronor;

att, enligt hvad 1897 års räkenskaper utvisade, förening af befattningar

vid läroanstalten i så måtto egt rum, att föreståndaren tillika utöfva!

sekreterarebefattningen, att andre läraren i matematik tillika uppburit

arfvodet för lärarebefattningen i svenska språket och bokföring äfvensom

såsom repetitör åtnjutit arfvode med 300 kronor, för år räknadt, att andre

läraren i kemi innehaft arfvodet såsom bibliotekarie, samt att andre läraren

i skeppsbyggeri tillika tjenstgjort såsom lärare i konstruktion af enkla

maskindelar med arfvode af 900 kronor och såsom repetitör med arfvode

af 300 kronor;

att, enligt 1897 års räkenskaper, Chalmers tekniska läroanstalts, under

frimurarebarnhusdirektionens vård och förvaltning stående donationsfonder

vid nämnda års utgång uppgått till 381,746 kronor 87 öre, deraf 292,018

kronor 73 öre utgjordes af byggnader och inventarier samt återstoden,

89,728 kronor 14 öre, vore förräntad;

samt att under år 1897 till läroanstaltens kassaförvaltare af nämnda

direktion öfverlemnats räntemedel till belopp af 3,529 kronor 25 öre,

deraf 1,322 kronor 28 öre återburits, så att under året kommit läroanstalten

till godo 2,206 kronor 97 öre.

.Härefter har styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i underdånig

skrifvelse den 10 december 1898 i hufvudsak anfört följande.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Åttonde bnfvudtitelm 97

Vid jemförelse!! mellan lönerna för lektorerna vid Chalmers tekniska

läroanstalt och vid de allmänna läroverken syntes det hafva undgått statskontorets

uppmärksamhet, att de senare i Göteborg af kommunen uppbud

hyresersättning med 700 kronor i första lönegraden, 850 kronor i

den andra och 1,000 kronor i de öfriga lönegraderna, utan att någon

utsigt funnes, att dylik hyresersättning skulle kunna utverkas åt lektorerna

vid “Chalmers tekniska läroanstalt, då denna mottoge sina elever från

landets olika delar och således måste betraktas som en stats- och ej såsom

eu stadsinstitution. Billigheten kräfde också utan all fråga, att lektorslönen

vid Chalmers tekniska läroanstalt något öfverstege den vid allmänna läroverken,

då undervisningen vid den förra rörde sig pa ett högre område

och sålunda vore mera omfattande. Den nämnda jemförelse!) bekräftade

sålunda styrelsens åsigt om lämpligheten af en löneförhöjning af 1,000

kronor. Då statskontoret, under framhållande af att Chalmers tekniska

läroanstalt intoge en ställning mellan de tekniska elementarläroverken och

tekniska högskolan, ansåge, att på denna grund lektorerna vid förstnämnda

läroverk borde hafva 500 kronors högre lön än lektorerna vid de tekniska

elementarläroverken, syntes i denna slutledning ligga ett förbiseende deraf,

att lefnadsomkostnaderna i Göteborg vore så mycket högre, att eu löneskiIliad

af 500 kronor mellan dessa båda kategorier af lektorer redan på

denna grund vore motiverad. I betraktande af att anstalten intoge eu

sådan ställning mellan de tekniska elementarläroverken och tekniska högskolan,

som ofvan nämnts, borde derför nämnda löneskilnad sättas till

l,o00 kronor, om båda synpunkterna beaktades och Chalmers tekniska

läroanstalts lektorsplatser ej skulle blifva mindre eftersökta än de andra

läroanstalternas.

Med afseende på statskontorets afstyrkande af löneförhöjning för föreståndaren

ville styrelsen framhålla, att den ansåge föreståndarens tjenstgöring

så omfattande och af så maktpåliggande beskaffenhet, att en höjning

f aflöningen vore väl motiverad, så mycket mera som derigenom en definitiv

reglering af de genom skeppsbyggeriskolans förening med anstalten

uppkomna olikformigheterna i lärarnes aflöningssätt kunde komma till

stånd. För den händelse Eders Kong!. Maj:t skulle gilla statskontorets

åsigt, att en uppdelning af lektorernas aflöning i lön och tjenstgöringspenningar

skulle ega rum på sådant sätt, att lektorerna kunde i pension

undfå lönen oafkortad, utan att det nuvarande pensionsbeloppet, 80 procent

af 4.500 kronor eller 3,600 kronor, höjdes, skulle med den af styrelsen

föreslagna löneförhöjningen tjenstgöringspenningarne uppgå till 1,900 kronor.

Proportionen mellan lön och tjenstgöringspenningar skulle sålunda blifva

Bil,, till Riksd. Prat. 18,99. 1 Sami. 1 Afd. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Åttonde hufvudtiteln.

något olika mot hvad annars vore vanligt vid stalens lärareplatser, inen

på grund af de stora fordringar på praktisk erfarenhet, som måste ställas

på dem, som skulle (äfven för kortare tid uppehålla en lektorstjenstgöring

vid de tekniska läroverken, och den deraf härflytande svårigheten att vid

lektorernas tjenstledighet på grund af sjukdom eller af annan anledning

finna lämplig vikarie, äfvensom af andra skäl kunde ett jemförelsevis högt

belopp för tjenstgöringspenningarne väl försvaras.

Såsom tillägg till hvad förut af styrelsen och statskontoret anförts

beträffande önskligheten deraf, att verkmästaren tilldelades två ålderstillägg

om 500 kronor hvardera, ville styrelsen, derest det ej af sig sjelft

vore klart, framhålla behöfligheten af att ett kommande beslut finge

retroaktiv verkan på den nuvarande innehafvaren af platsen, så att häri

för lönetilläggens erhållande finge tillgodoräkna sig den tid, han hittills

på platsen tjenstgjort under i öfrigt faststälda vilkor.

Med afseende på det af styrelsen begärda lektoratet i byggnadskonst

och ornamentsritning hade statskontoret framhållit hvad statsutskottet vid

1893 ars Riksdag anfört för afstyrkande af en liknande framställning.

Häremot ville styrelsen betona den stoi’a svårigheten för styrelsen att

vinna en person med tillräckligt stor praktisk erfarenhet och arkitektduglighet

till lärare i nämnda ämne, om styrelsen icke kunde bjuda honom

de löneförmåner och den fasta ställning, som ett lektorat erbjöde. Det

vore. visserligen sant, såsom sagda riksdags statsutskott uttalat, att beklagligt

vore, om icke nämnde lärare vore så framstående och så intressei''ad,

att han jemte sin lärarebefattning utöfvade någon praktisk verksamhet

som arkitekt, och att hans duglighet som lärare i annat fall skulle

minskas, men hans läraretjenstgöring vore dock så omfattande, att den

utan all fråga i främsta rummet toge hans krafter i anspråk och den

utanför läroanstalten liggande arkitektverksamheten blefve en bisak. Hvarken

med afseende å tekniska högskolan eller de tekniska elementarläroverken

hade detta skäl anförts mot upprättandet af de der befintliga fasta lärareplatserna

i nämnda, ämne. Byggnadsfacket spelade vid Chalmers tekniska

läroanstalt en så vigtig roll, att det vore mycket att beklaga, om läroverket

på grund af bristen på en fast anstäld lektor såsom högste målsmannen

för byggnadsfackets hufvudämne ej skulle kunna uppehålla undervisningen

på fullt tillfredsställande sätt. Behofvet hade på detta område

numera visat sig i än högre grad trängande, då elevantalet vuxit så betydligt,

att tjenstgöringen, särskildt vid ritundervisningen, blifvit i hög

grad betungande och toge lärarens krafter i anspråk äfven utom lektionstiderna.

Styrelsen ansåge sig på anförda grunder böra fästa stor vigt

vid upprättandet af nämnda lektorat.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

99

Den jemförelse mellan läraren i elektroteknik vid Chalmers tekniska

läroanstalt och extra läraren i praktisk elektroteknik vid tekniska högskolan,

som redan af 1896 års Riksdag gjordes och nu af statskontoret

anförts, hvilade på ett förbiseende, då af den förre läraren bestredes icke

blott den af den senare lenmade undervisningen i ämnets praktiska delar,

utan äfven större delen af den teoretiska undervisningen i elektroteknik,

som vid tekniska högskolan leinnades af professorn i tillämpad fysik.

Lades dertill den stora vigt, som läge på att få elektroteknisk undervisning

införd äfven i lägre afdelningen, blefve det utan tvifvel tillräckligt

tydligt, att nämnda undervisning såväl till omfattning som djup fullt motsvarade

eu lektors, och då en lärare i detta ämne måste helt egna sig åt

detsamma, framginge hehöfligheten af att platsen hade ett lektorats förmåner,

för att utsigt skulle finnas att få denna vigtiga plats besatt med

fullt kompetent person. Undervisningen i elektroteknik omfattade såsom

en vigtig del de praktiska laborationsöfningarna, och på ett högre stadium

erbjöde dessa så stora svårigheter, att läraren endast under flerårig sysselsättning

dermed kunde förvärfva den metodiska erfarenhet och den planmessighet

i sin undervisning, som erfordrades, för att den i en mångfald

ai''betslag uppdelade elevskaran skulle kunna på ett tillfredsställande sätt handledas.

De för lektionerna nödvändiga förberedande arbetena på lektionsrummet

toge ock så mycken tid, att lärarens tid och intresse i hufvudsak måste

egnas läroanstalten, och någon möjlighet att utöfva någon större verksamhet

utom densamma funnes ej. På det att ej, såsom fallet blefve,

om nuvarande aflöningssätt, äfven med höjning af lönen, fortfarande komme

till användning, platsen skulle blifva endast en genomgångsplats för yngre

elektrotekniker, till dess de hunne skaffa sig en sjelfständigare och mer

gynsam anställning, vore det i .hög grad (hiskligt, att den förvandlades till

lektorat, såsom styrelsen föreslagit.

Statskontoret hade sammanställa läraren i väg- och vattenbyggnadskonst,

andre läraren i matematik, läraren i frihandsteckning och läraren

i modellering And Chalmers tekniska läroanstalt med några extra lärare

vid tekniska högskolan, men härvid missuppfattat dessa lärares ställning

och tjenstgöringsskyldighet. Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst vid

Chalmers tekniska läroanstalt vore högste representanten för sitt ämne och

således jemförlig med professorn i samma ämne vid tekniska högskolan

och icke med dennes biträde, om ock lönen för läraren vid Chalmerska

läroanstalten på grund af det mindre timantal, hans undervisning omfattade,

ej borde sättas högre, än hvad som af styrelsen begärts. På grund

af befintligheten af eu tvåårig lägre afdelning vid Chalmers tekniska läroanstalt,

till hvilken icke någon motsvarighet funnes vid tekniska högskolan,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Åttonde Imf vild ti teln.

hade de vid Chalmers tekniska läroanstalt anstälda nyssnämnde lärarne i

matematik, frihandsteckning och modellering, hvilkas tjenstgöring fullständigt

eller delvis vore förlagd till nämnda lägre afdelning, enligt de i

styrelsens framställning lemnade uppgifterna en så stor tjenstgöringsskyldighet,

att lönen ej borde kunna sättas lägre än styrelsen föreslagit. Särskilt

borde framhållas, att de alla hade sjelfständig undervisning med

uti afgångsexamina ingående betygssättning.

Med afseende på de af styrelsen begärda anslagen till stipendiaters

aflöning ville styrelsen upplysa, att det i institutets stat upptagna anslaget

till »premier och stipendier» uteslutande användes till aflöning eller ersättning

åt elever, som af lärarne vid undervisningen begagnades såsom biträden.

Styrelsen hade hittills af donationsmedel, med något vexlande belopp,

nödgats öka det nämnda i staten upptagna beloppet, och ändock hade

behof visat sig af ytterligare höjning till det af styrelsen föreslagna beloppet

1.000 kronor, utan att något deraf kunnat afses till premier åt framstående

elever eller stipendier åt medellösa.

Såsom ett belysande tillägg till hvad statskontoret anfört om läroanstaltens

ekonomiska ställning kunde följande sammanställning af 1887

och 1897 års bokslut tjena. Såsom statskontoret anfört, utgjorde donationsfonden

vid 1897 års slut, utöfver hvad som läge uti anstaltens byggnader

och inventarier, 89,728 kronor 14 öre, hvaraf under det senaste årtiondet

i nya donationer tillkommit 9,554 kronor 49 öre. Af de före år 1887 befintliga

donationsfondernas kapital hade således vid 1897 års slut återstått

att förräntas för anstaltens räkning endast 80,173 kronor 65 öre.

Vid 1887 års slut utgjorde motsvarande kapital 106,995 kronor 41 öre,

och om dertill lades hvad som under år 1887 användes till den med anledning

af skeppsbyggeriskolans förening med läroanstalten företagna nybyggnaden

eller 41,781 kronor 81 öre, uppkomme beloppet 148,777 kronor

22 öre. Läroanstalten hade sålunda under åren 1887 — 1897 utöfver

donationsräntornas belopp nödgats använda icke mindre än 68,603 kronor

57 öre af kapitalet för att kunna motsvara de stora fordringar på undervisningslokaler,

som det ökade elevantalet framkallat; och under 1898 hade

en ytterligare byggnad påbörjats, som med inredning beräknats kosta

35.000 kronor.

s. 101 Kontrollera mot PDF

•i

Åttonde hufvudtiteln,

101

Den af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt föreslagna stat

är af följande lydelse:

Kr.

K,

Ö.

Föreståndaren, som tillika är lektor, f. n. i allmän och tillämpad

fysik, jemte bostad..................................................................•''••••

6,000

—

1 lektor i matematik och beskrifvande geometri ................................

4,500

—

1 d:o i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi ..................

4,500

—

1 d:o i maskinlära och maskinkonstruktioner ................................

4,500

—

1 d:o i skeppsbyggeri .................................................................

4,500

—

1 d:o i byggnadskonst och ornamentsritning.................................

4,500

—

1 d:o i elektroteknik ....................................................................

4,500

—

1 verkmästare, lärare i verkstadsarbete .............................................

3,000

—

1 lärare i allmän kemi ....................................................................

3,000

—

1 d:o i skeppsbyggeri ....................................................................

3,000

—

1 d:o i matematik ..........................................................................

3,000

—

1 d:0 i väg- och vattenbyggnadskonst .............................................

2,000

—

1 d:0 i teoretisk mekanik..............................................................

2,500

—

1 d:o i mekanisk teknologi ..........................................................

1,500

—

1 d:o i konstruktion af enkla maskindelar.......................................

1,200

—

1 d:o i elementär mekanik .........................................................

1,200

—

1 d:o i elektrokemi .......................................................................

800

—

1 1 d.o i landtmäteri ......................................................................

400

—

j 1 d:o i svenska språket och bokhålleri ..........................................

900

—

1 d:o i frihandsteckning..................................................................

2,500

—

1 d:o i modellering ........................................................................

1,200

—

4 repetitörer.....................................................................................

2,000

—

Stipendiater ......................................................................................

1,000

—

Bibliotekarie......................................................................................

800

—

Sekreterare .......................................................................................

500

—

Vaktmästare, jemte bostad..................................................................

1,200

—

64,700

—

Bibliotek, samlingar och laboratorium ..............................................

4,600

—

Verkstaden ......................................................................................

1,500

—

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter.......................................

4,000

—

Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas

praktiska öfningar ......................................................................

1,300

—

Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri.........

2,000

—

Ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll

och förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m., i hvad

skeppsbyggeriafdelningen beträffar ................................................

400

—

13,800

—

Summa

—

i-

78,500

1-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Åttonde hufvndtiteln.

Det enkla sakförhållande att, sedan nu gällande stat för Chalmers

tekniska läroanstalt år 1877 till sin väsentliga del faststäldes, å ena sidan dess

lärjungeantal vida mer än fördubblats och å andra sidan krafven på dess

undervisning i följd af de tekniska vetenskapernas och industriens oerhörda

utveckling under de sista årtiondena högst betydligt stegrats, synes mig

kraftigt tala för behofvet af en ny och väsentligen förstärkt stat för

anstalten, om den skall kunna till det allmännas gagn med heder lösa

sin uppgift. Styrelsens förslag till ändringar synas mig ock i allmänhet

vara väl grundade och ändamålsenliga, hvarför jag i det hela ansluter mig

dertill. Särskild! anser jag det nödvändigt att öka lektorernas aflöning

med 1,000 kronor i hvarje lönegrad, emedan de endast derigenom kunna

blifva ungefär likstälda i aflöning med lektorerna vid de allmänna läroverken

i Göteborg och erhålla den bättre ekonomiska ställning i förhållande

till lektorerna vid de tekniska elementarskolorna, som betingas af de större

kompetensfordringar, som på dem måste ställas, och den högre undervisning

de hafva att meddela samt den dyrare ort, der de skola lefva och

verka. I likhet med statskontoret anser jag emellertid, att deras aflöning

bör delas i lön och tjenstgöringspenningar, på det att icke deras rätt till

pension å allmänna indragningsstaten må påverkas af den förhöjda aflöningen,

och i öfverensstämmelse med styrelsen finner jag lämpligt, att tjenstgöringspenningarna

bestämmas till 1,900 kronor i alla lönegraderna, så att den

fasta lönen i de tre lönegraderna kommer att utgöra 2,600 kronor, 3,100

kronor och 3,600 kronor.

Af vigt anser jag äfven vara, att nya lektorsbefattningar i byggnadskonst

och ornamentsritning samt i elektroteknik upprättas, att läraren i

verkstadsarbete kommer i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera å 500

kronor, samt att öfriga lärare erhålla sådan aflöning, att man af dem kan

fordra fullgodt arbete till den utsträckning, som anstaltens behof kräfver.

Endast i två punkter anser jag mig böra afvika från styrelsens förslag.

Den ena rör den föreslagna förhöjningen af föreståndarens aflöning och

den andra anslaget till stipendier och premier. På de skäl statskontoret

beträffande föreståndaren anfört, anser jag mig icke böra för honom föreslå

någon förhöjning. Hvad åter angår anslaget till stipendier och premier,

synes mig äfven efter den upplysning, som styrelsen beträffande detsamma

i sin senare skrift meddelat, frågan om dess ökande icke vara af större

betydelse, helst styrelsen, derest någon mindre ökning af anslaget visar sig

oundgänglig, torde af donationsmedel kunna bereda tillfälle härtill.

Styrelsens framställning om rätt för läraren i verkstadsarbete till delaktighet

i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa finner

jag i detta sammanhang icke böra till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd

föranleda. Deremot anser jag mig böra framhålla, att lektorerna skulle,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

103

derest deras aflöning på föreslaget sätt höjdes samt delades i lön och tjenstgöringspenningar,

komma i förändrad ställning till berörda kassa, alldenstund

såväl medleinmarnes afgifter som enkepensionens belopp enligt kassans

reglemente äro bestämda i vissa procent af den fasta lönen i högsta lönegraden.

I fall af Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall till den föreslagna

löneregleringen för bemälde lektorer har jag emellertid för afsigt

att föreslå sådan ändring af ifrågavarande reglemente, att dessa lektorers

ställning till kassan framdeles förblir densamma som hittills.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med uteslutande af

de för Chalmers tekniska läroanstalt beviljade anslag till en lärare i allmän

och husbyggnadskonst 1,500 kronor, till befrämjande af undervisningen i

byggnadskonst och ornamentsritning 2,000 kronor, till en lärare i elektroteknik

2,000 kronor samt till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik och

konstruktion af enkla maskindelar 2,000 kronor, eller tillsammans 7,500

kronor,

dels på ordinarie stat bevilja:

till höjning af aflöningen för eu hvar af fyra nuvarande

lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande geometri, i

kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi, i maskinlära

och maskinkonstruktioner samt i skeppsbyggeri, från 3,500

kronor till 4,500 kronor ............................................................... 4,000 kronor,

till upprättande af ett nytt lektorat i byggnadskonst

och ornamentsritning.................................................................... 4,500 »

till upprättande af ett nytt lektorat i elektroteknik ...... 4,500 »

till höjning af aflöningen för en andre lärare i matematik

från 1,000 kronor till 3,000 kronor .............................. 2,000 »

till höjning af aflöningen för en andre lärare i allmän

kemi från 2,000 kronor till 3,000 kronor................................... 1,000 »

till höjning af aflöningen till en andre lärare i skepps
byggeri

från 1,800 kronor till 3,000 kronor ............................ 1,200 »

till höjning af aflöningen för en lärare i väg- och vatten
byggnadskonst

från 1,200 kronor till 2,000 kronor ...... 800 »

till höjning af aflöningen för en lärare i allmän mekanik

från 1,500 kronor till 2,500 kronor ...................................... 1,000 »

till aflöning för en lärare i mekanisk teknologi............... 1,500 »

till aflöning för en lärare i konstruktion af enkla maskindelar

......................................................................................... 1,200 »

till aflöning för en lärare i elementär mekanik............... 1,200 »

till aflöning för en lärare i elektrokemi ........................... 800 »

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Åttonde hufvndtiteln.

till aflöning för en lärare i landtmäteri........................ 400 kronor,

till höjning af aflöningen för en lärare i svenska språket

och bokföring från 400 kronor till 900 kronor ................... 500 »

till höjning af aflöningen för en lärare i frihandsteck
ning

från 1,000 kronor till 2,500 kronor............................ 1,500 »

till höjning af aflöningen för en lärare i modellering

från 500 kronor till 1,200 kronor ........................................ 700 »

till höjning af bibliotekariens arfvode från 300 kronor

till 800 kronor............................................................................... 500 »

till höjning af aflöningen för en vaktmästare från 750

kronor till ! ,200 kronor, med bibehållande af rätt till fri bostad 4 50 »

till höjning af anslaget till repetitörer från 1,200 kronor

till 2,000 kronor ........................ S00 »

dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningen skall

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,-600 kronor såsom lön och

1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

dels ock medgifva:

att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete vid anstalten må

efter fem års val vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen

af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett andra

ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för nuvarande lektorer och

läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid de efter sin utnämning i sådan egenskap tjenstgjort vid

anstalten;

att andre läraren i matematik, allmän kemi och skeppsbyggeri må

efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 500

kronor; samt

att ålderstilläggen må utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;

kommande vid bifall till framställningen om nyss berörda anslags

beviljande och uteslutning af omförmälda fyra anslag det ordinarie anslaget

till Chalmers tekniska läroanstalt, nu 56,000 kronor, att ökas med 21,050

kronor, eller till 77,050 kronor.

[2 C] Uti särskilda af styrelserna för de tekniska elementarskolorna i Norr
denhm''}!rl

köping, Malmö, Örebro och Borås till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnade

ståndare och och dervid till nådigt bifall förordade ansökningar hafva föreståndare och

lektorer vid <*«]ektorer vid nämnda skolor i underdånighet anhållit om förhöjning i den

tf fem s/cd «/ o

elementar- till sökandena utgående aflöning.

‘gålndTaflö Enligt nådigt bref den 15 juni 1877 blefvo aflönings- och utgiftsstater

ning.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufYndtiteln.

105

för de tekniska elementarskolorna i riket utfärdade att från den 1 derpåföljande

september lända till efterrättelse. I dessa utgiftsstater upptages

aflöning för föreståndare och tre lektorer vid hvardera af berörda skolor

på följande sätt, nemligen:

Vid skolorna i Vid skolorna i

Norrköping och Örebro och

Malmö. Borås.

Föreståndaren, som tillika är lektor...................... 4,000: — 4,000: —

En lektor ........................................................................ 3,000: — 3,000: —

En dito .............................................................................. 3,000: — 3,000: —

En dito (i beskrifvande geometri m. m.) .............. 3,000: — 2,500: —

med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med kalenderåret näst efter det,

då han till tjensten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och

efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring ett lika tillägg af 500 kronor.

Anledningen dertill, att en lektorslön vid hvardera af skolorna i Örebro

och Borås bestämdes till ett belopp, som med 500 kronor understeg de

öfriga lektorslönerna, var att undervisning i byggnadskonst skulle, jemlikt

nådiga stadgarne för de tekniska elementarskolorna, i hela den i stadgarne

angifna omfattning tillsvidare meddelas endast vid skolorna i Norrköping

och Malmö.

Uppå derom af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås gjord

underdånig framställning täcktes Eders Kongl. Maj:t hos 1896 års Riksdag

föreslå att, för åstadkommande af utvidgad undervisning i byggnadskonst

vid nämnda skola till likhet med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna

i Norrköping och Malmö, höja den med lektorsbefattningen i

byggnadskonst, beskrifvande och praktisk geometri jemte linear- och

krokiritning vid tekniska elementarskolan i Borås förenade lön från 2,500

kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål öka det ordinarie anslaget

till de tekniska läroverken med 500 kronor; och blef denna nådiga framställning

af Riksdagen bifallen.

Uti nu föreliggande underdåniga ansökningar anhålla sökandena, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att åt rektorer och lektorer

vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och

Borås bereda följande löneförmåner, nemligen: för rektorerna ett årligt

arfvode af 1,250 kronor förutom den lön de såsom lektorer egde uppbära,

för lektorn i byggnadskonst vid skolan i Örebro fyra lönegrader å 3,000

kronor, 3,500 kronor, 4,000 kronor och 4,500 kronor; samt för öfrige lektorer

fyra lönegrader å 3,500 kronor, 4,000 kronor, 4,500 kronor och

Bill. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Åttonde hufvudtiteln.

5,000 kronor, med rättighet för samtlige lektorer till uppflyttning från

lägre till närmast högre lönegrad efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;

anhållande sökandena härjemte att rätt måtte medgifvas för de nuvarande

lektorerna att i fråga om åtnjutande af de särskilda lönegraderna tillgodoräkna

sig den tid, hvarunder de efter sin utnämning till lektorer tjenstgjort

vid teknisk elementarskola.

Till stöd för denna underdåniga framställning har af sökandena

hufvudsakligen anförts, att under de 21 år, som förflutit, sedan aflöningen

för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna i nåder faststäldes, uppstått

ett efter hand allt mera känbart behof af förbättrad aflöning. Penningvärdet

hade under tiden allt mera sjunkit och det hade visat sig allt

svårare att med de befintliga lönemedlen kunna bestrida nutidens ständigt

växande lefnadskostnader, hvarför det för mången lärare blifvit en

nödvändighet att genom arbete utom skolan öka sina inkomster, ett förhållande

som icke kunde annat än menligt inverka på tjenstgöringen inom

skolan. I betraktande af den ofantliga betydelse, som de tekniska elementarskolorna

hade i och för danande af ett dugligt, tekniskt bildadt underbefäl

i industriens tjenst, vore det af stor vigt att i möjligaste mån söka

åstadkomma, att arbetet i dessa skolor blefve rätt fruktbringande och att

derför skolornas på fast stat anstälde lärare erhölle en så tillräcklig aflöning,

att de ej af tryckande näringsomsorger tvingades att i afsevärd

man genom annat arbete söka sin utkomst. Sökandena erinra derom, att

i det förslag till de tekniska skolornas omorganisation, som år 1877 blef

genomfördt, af de för detta förslags utarbetande tillsatta komiterade

framhölls, hurusom det af öfvervägande skäl voi’e påkalladt, att lektorerna

vid de tekniska elementarskolorna vid sin första anställning erhölle en

något högre aflöning än den, som tillkomme en lektor i lägsta lönegraden

vid de allmänna läroverken, emedan vid en teknisk elementarskola en

person i de flesta fall först vid en mera mogen ålder kunde erhålla anställning

såsom lektor, hvarförutom för en kunnig och duglig man vid

denna ålder vanligen ganska betydliga ekonomiska fördelar erbjöde sig i

industriens tjenst. I öfverensstämmelse härmed hade också komiterade

föreslagit, att första lönegraden för en lektor vid teknisk elementarskola

skulle utgöra 3,000 kronor, under det att den för en lektor vid de allmänna

läroverken då utgjorde endast 2,500 kronor. Sedan dess hade emellertid

aflöningen för lektorerna vid de allmänna läroverken förbättrats, så

att den numera började med 3,000 kronor och slutade med 5,000 kronor,

under det att aflöningen för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna

fortfarande började med 3,000 kronor och slutade med 4,000 kronor.

Sökandena ansåge, att hvad som förutnämnde komiterade för redan

s. 107 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

107

mer än två decennier sedan funnit vara af öfvervägande skäl påkalladt

numera hade ännu större berättigande i betraktande af industriens nuvarande

stora uppsving. Särskildt gälde detta beträffande lektoraten i

mekanik, maskinlära med ritning och mekanisk teknologi samt i byggnadskonst

med ritning in. m. Det hade redan upprepade gånger visat sig, att

till ifrågavarande lektorat blott få sökande plägade anmäla sig. Hvad beträffade

de tekniska skolornas grundläggande hufvudämnen, matematik, fysik och

kemi, framhålla sökandena, att i dessa genomginges ungefär samma kurser

som på reala linien vid de högre allmänna läroverken och dessutom, särskildt

inom fysiken och kemien, vigtiga och omfattande praktiska tillämpningar.

Särskildt stälde de kemiska laborationerna och den kemiska teknologien ej

mindre i vetenskapligt än i praktiskt-tekniskt hänseende på läraren vida

större fordringar vid en teknisk elementarskola än vid ett högre allmänt

läroverk, der de kemiska laborationerna vore betydligt mindre omfattande

och någon kemisk teknologi ej ens förekomme såsom läroämne. Lektorerna

vid de tekniska elementarskolorna måste fördenskull ega i allmänhet minst

samma och delvis äfven större kompetens än vid de högre allmänna läroverken.

Erfarenheten hade också visat, att, ehuru i de tekniska elementarskolornas

stadgar några speciella examina eller prof icke vore såsom nödvändiga

kompetensvilkor för lektorsbefattning föreskrifna, såväl de flesta

af dem, som redan vid de tekniska elementarskolornas omorganisation år

1877 förordnades till lektorer, som ock alla sedan dess vid skolorna utnämnde

lektorer antingen aflagt den filosofiska graden eller ock erhållit

afgångsbetyg från tekniska högskolan eller annan dermed jemförlig högre

undervisningsanstalt, äfvensom att de antingen genomgått profår eller förut

tjenstgjort såsom lärare vid offentlig läroanstalt och i allmänhet äfven aflagt

undervisningsprof för den sökta lektorsbefattningen.

Hvad angår den af sökandena ifrågasatta särskilda förhöjning i aflöningen

för de lektorer, som tillika äro föreståndare, anföra sökandena slutligen,

att de skäl, Indika, åberopats för höjning af lönerna åt öfriga lektorer,

i ännu högre grad gälla för höjande af föreståndarnes lön, enär desse

mera än någon af lektorerna hafva att odeladt åt skolan egna sin tid och

sina krafter, och skolans framgång i väsentlig grad är beroende af föreståndarens

mödosamma, ansvarsfulla och grannlaga arbete.

Uti infordradt, den 1 november 1898 afgifvet underdånigt utlåtande

har statskontoret i hufvudsak anfört, att lönen för föreståndarne vid tekniska

elementarskolor, hvilka tillika äro lektorer, är bestämd till 4,000

kronor, utan fördelning å föreståndare- och lektorsbefattningarna. Det

statsrådsprotokokoll öfver ecklesiastikärenden, som bifogats den till 1876

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Åttonde hufrudtiteln.

års riksdag aflåtna statsverkspropositionen, utvisade, att det ansetts

icke skäligen kunna ifrågasättas lägre aflöning för dessa föreståndare än

som tillkomme rektorer vid rikets femklassiga läroverk, samt att ej heller de

lägre lektorslönerna vid elementarskolorna i Örebro och Borås med skäl kunde

sättas lägre än för lektorer vid allmänna läroverken, eller till 2,500 kronor.

Med inberäkning af å extra stat anvisadt lönetillägg utgjorde aflöningen

från och med innevarande år för rektorer vid femklassigt allmänt

läroverk utom Stockholm 4,000 kronor med rätt till ett ålderstillägg af

500 kronor efter tio års tjenstgöring och vid dylikt läroverk i Stockholm

4.500 kronor utan rätt till ålderstillägg, under det att aflöningen för

lektorerna vid allmänna läroverken i de respektive lönegraderna utgjorde

3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor.

Då det, på grund af hvad sökandena anfört, syntes vara af omständigheterna

påkailadt, att lärarne vid de tekniska elementarskolorna vid sin

första anställning erhölle en något högre aflöning än den, som tillkomme

en lektor i lägsta lönegraden vid de allmänna läroverken, helst lektorerna

vid dessa läroverk för uppflyttning i högre lönegrad egde tillgodoräkna

sig före befordran till lektor utöfvad viss annan tjenstgöring jemväl utom

allmänna läroverken, funne sig statskontoret — som icke ansåge skäl föreligga

att, utöfver hvad i nu gällande lönestat redan egt rum, bereda de

lektorer, som tillika vore föreståndare, en högre aflöning än öfrige lektorer

— böra tillstyrka en förhöjning af föreståndare- och lektorslönerna vid de

tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås med

500 kronor, eller i nuvarande lönegrader: till föreståndare 4,500, 5,000

och 5,500 kronor, till lektorn i byggnadskonst, beskrifvande geometri

m. m. vid skolan i Örebro 3,000, 3,500 och 4,000 kronor, samt till öfrige

lektorer 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På det att någon höjning i den

lektorerna vid tekniska elementarskolorna tillförsäkrade pension från rikets

allmänna indragningsstat icke måtte ega rum, hemstälde åter statskontoret,

att aflöningen, i likhet med hvad som iakttagits i de tid efter annan och

senast vid nästlidna års riksdag föreslagna löneregleringar för lärarne vid

de allmänna läroverken, borde fördelas i lön och tjenstgöringspenningar

sålunda, att af förestånd ar nes aflöning 3,000 kronor ansåges såsom lön och

1.500 kronor såsom tjenstgöringspenningar, af lektorns i byggnadskonst, beskrifvande

geometri m. in. vid skolan i Örebro aflöning 2,000 kronor såsom

lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar samt af öfrige

lektorers aflöning 2,200 kronor såsom lön och 1,300 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

hvaremot ålderstilläggen borde anses såsom tillägg till

sjelfva lönen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

109

De skäl, som sålunda anförts för eu förbättring af aflöningen för rektorer

och lektorer vid de tekniska elementarskolorna, synas mig vara i hög

grad behjertansvärda; och tager jag i betraktande dels vigten och betydelsen

af undervisningen vid dessa skolor för utvecklingen af vår industri,

dels utsträckningen och beskaffenheten af den undervisning, som ifrågavarande

lärare hafva att meddela, äfvensom den omständigheten, att flertalet

af dem utan tvifvel skulle erhålla en ganska hög aflöning, om de

ville taga anställning vid våra industriella verk och inrättningar, så kan

jag ej annat än erkänna, att de anspråk på förbättrade lönevilkor, som af

bemälde lärare och vederbörande skolstyrelser framstälts, ingalunda äro

obefogade eller öfverdrifna. Mot hvad statskontoret i frågan anfört torde

ock kunna invändas, att något egentligt skäl icke lär kunna angifvas,

hvarför högsta aflöningen för en lektor vid en teknisk elementarskola skall

stanna vid 4,500 kronor, då en lektor vid allmänt läroverk i högsta lönegraden

erhåller 5,000 kronor. Också synes mig jemförelsen mellan rektorerna

vid de tekniska elementarskolorna och dem vid de femklassiga

läroverken vara något haltande. Ty visserligen äro dessa båda slag af

skolor med hänsyn till elevernas antal af ungefär samma storlek, men då

de tekniska elementarskolorna mottaga blott sådana elever, som redan

genomgått hela den lärokurs, hvilken meddelas i ett femklassigt läroverk, och

koncentrera sin undervisning på ett fåtal ämnen, så måste tydligen omfattningen

af undervisningen i dessa ämnen blifva en helt annan och

närmast kunna jemnställas med undervisningen på det högre stadiet vid

de allmänna läroverken. En annan omständighet att beakta är äfven, att

rektorerna vid de femklassiga allmänna läroverken ega rätt till fri bostad

eller hyresersättning, en förmån, som icke tillkommer rektorerna vid de

tekniska elementarskolorna, men som i de städer, der dessa äro förlagda,

måste uppskattas till minst 1,000 kronor för år. Läggas dessa 1,000 kronor

till den lön, rektor vid ett femklassigt läroverk i landsorten uppbär, skulle

hans aflöning under de första tio åren uppgå till 5,000 kronor och derefter

till 5,500 kronor, under det att den aflöning, som af statskontoret

föreslås för rektor vid en teknisk elementarskola, utgör under de första

fem åren 4,500 kronor, under de derpå följande fem åren 5,000 kronor

och sedermera 5,500 kronor.

Att jag emellertid, allt detta oaktadt, anser mig böra för närvarande

ansluta mig till statskontorets förslag med afseende å såväl förhöjningen i

aflöningsbeloppen som dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,

har sin grund dels deri, att förslag blifvit väckt angående omorganisation

och utvidgning af de tekniska elementarskolorna, hvarför denna fråga inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo Åttonde hufvndtiteln.

en ej allt för aflägsen tid åter torde komma under ompröfning, dels deri,

att aflöningen för ämneslärarne vid de allmänna läroverken blott böjts

med 500 kronor i hvarje lönegrad och att alltså genom ett bifall till

statskontorets förslag förhållandet mellan aflöningen vid de allmänna läroverken

och vid de tekniska elementarskolorna skulle blifva detsamma

som hittills.

Genom den föreslagna fördelningen af aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar

skulle, såsom statskontoret framhåller, de pensioner, som

tillkomma ifrågavarande lärare å allmänna indragningsstaten, till sina belopp

förblifva oförändrade. Deremot skulle härigenom dessa lärares ställning

till lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, af skäl,

som förut blifvit angifna, undergå en viss förändring. Skulle emellertid

det ifrågavarande förslaget vinna Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall,

har jag för afsigt att föreslå sådan ändring i ordalagen i nämnda kassas

reglemente, att bemälde lärares ställning till kassan i afseende å såväl afgifternas

som pensionernas belopp förblir densamma som hittills.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen

att den årliga aflöningen för föreståndare och lektorer vid de tekniska

elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås må bestämmas

sålunda, att föreståndaren, som tillika är lektor, erhåller 4,500 kronor, deraf

3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar, lektorn i byggnadskonst,

beskrifvande geometri m. m. vid skolan i Örebro erhåller 3,000

kronor, deraf 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar,

samt en hvar af öfrige lektorer erhåller 3,500 kronor, deraf 2,:O0 kronor

lön och 1,300 kronor tjenstgöringspenningar, med rättighet tillika för en

hvar af lektorerna att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, infallande

före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tillämpning, åtnjuta ett

ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan

tjenstgöring ett dylikt tillägg af 500 kronor att utgå af det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;

samt att för ändamålet det ordinarie anslaget till de tekniska elementarskolorna

må höjas med ett belopp af 8,000 kronor.

Vid bifall till hvad under punkterna 19—21 föreslagits kommer anslaget

till tekniska läroverken, nu 444,025 kronor, att ökas med tillhopa

31,550 kronor eller till 475,575 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.

in

Likasom vid 1898 års riksdag föreligger äfven nu fråga om ändring

i gällande aflöningsstat för medicinalstyrelsen.

Denna stat, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den

1 juni 1877 faststäld och sedermera genom nådigt bref den 27 maj 1898

i någon mån ändrad, innehåller bland annat följande:

Tjenst-

—

---------

Lön

görings*

Summa

•

penningar

Kr.

O.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Generaldirektören...................

6,200

2,800

9,000

1 ledamot, medicinalråd ............

4,400

_

2,000

_

6,400

_

|

2 d:o d:o

8,800

_

4,000

_

12,800

__

( Efter 5 &r kan lönen

1 d:o öfverfältläkare............

4,400

—

2,000

—

6,400

—

höjas med 600 kr.

Uti skrifvelse den 2 december 1897 tillkännagaf chefen för landtförsvarsdepartementet,

att inom nämnda departement utarbetats förslag

till förändrad organisation af arméns förvaltning, hvilket förslag, bland

annat, innehölle, att alla frågor rörande arméns sjukvårds- och veterinärmateriel

in. m., hvilka för närvarande behandlades inom arméförvaltningen,

skulle handläggas af en särskild öfverstyrelse för arméns sjukvård

under öfverfältläkaren såsom chef. Då detta förslag för att kunna genomföras

med nödvändighet förutsatte, att öfverfältläkaren befriades från honom

nu åliggande skyldighet att inom medicinalstyrelsen deltaga i handläggningen

af andra ärenden än sådana, som rörde armén eller flottan, men

detta, enligt hvad medicinalstyrelsen i afgifvet underdånigt utlåtande

upplyst, icke läte sig göra, med mindre ökade arbetskrafter stäldes till

styrelsens förfogande, vore departementschefen sinnad föreslå Eders Kongl.

Maj:t att, i sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till

ny organisation af arméns förvaltning i öfrigt, till Riksdagen aflåta nådig

proposition derom, att aflöningsförmånerna för öfverfältläkaren måtte uppföras

å Ijercle i stället för, såsom nu, på åttonde hufvudtiteln. Medicinalstyrelsen,

som anmodades yttra sig med anledning häraf, förklarade i

skrivelse den G samma månad, att styrelsen för sin del icke hade något

att mot ifrågavarande förslag invända, under vilkor att de på åttonde

hufvudtiteln uppförda löneförmåner, hvilka för närvarande uppbures af öfverfältläkaren

i medicinalstyrelsen, finge oförminskade användas till aflöning

[22.]

Ändring i

staten för

medicinalstyrelsen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Åttonde hufvudtiteln.

af ett medicinalråd, enär de civila ärenden, hvilka nu handlades och föredroges

af öfverfältläkaren, nemligen rättsmedicinska mål rörande kroppsskada,

tandläkare- och fältskärsärenden samt allmänna ärenden, icke kunde

fördelas på öfriga, med ärenden redan öfverhopade rotlar, hvarför en ny

fördelning af de till medicinalstyrelsens handläggning hörande ärenden

syntes blifva behöflig.

Sedan medicinalstyrelsen derpå anmodats att inkomma med dels utredning

rörande antalet och beskaffenheten af de ärenden, som hos styrelsen

förekomme, dels förslag till den ändring i dessa ärendens fördelning

mellan styrelsens ledamöter, som borde ske, i händelse med öfver fältläkarebefattningen

förfores på sätt, enligt hvad förut anförts, blifvit ifrågasatt,

dels ock förslag till de förändringar i medicinalstyrelsens stat och instruktion,

som kunde böra i anledning deraf vidtagas, aflat styrelsen till svar

härå den 27 december 1897 en skrifvelse af följande innehåll.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för medicinalstyrelsen

den 2 november 1877 utgjordes medicinalstyrelsen af en ordförande med

benämning generaldirektör samt fyra ledamöter, nemligen tre med benämning

medicinalråd, hvilka behandlade civila ärenden, och en med benämning

öfver fältläkare för handläggning af de militära. De hos medicinalstyrelsen

förekommande ärenden fördelades enligt samma instruktion mellan

dess ledamöter i allmänhet på det sätt, att ett medicinalråd handlade och

föredroge ärenden rörande helso- och sjukvården, så vidt den utöfvades af

helsovårds- och kommunalnämnder samt provinsial-, distrikts- och stadsläkare,

äfvensom allmänna sanitära frågor, ett medicinalråd ärenden, som

anginge hospital, lasarett och kurhus, rättsmedicinska utlåtanden samt

protokoll öfver rättsmedicinska undersökningar, ett medicinalråd ärenden,

som rörde apoteksväsendet, barnmorskeväsendet, skyddskoppympning^!,

helsobrunnar och badinrättningar, under det att öfverfältläkaren handlade

och föredroge militära helso- och sjukvårdsärenden, äfvensom veterinärärenden,

samt dem, som anginge tandläkare och fältskärer, hvarjemte han

vore intendent för fältläkarekontoret. Generaldirektören egde dock att

efter omständigheterna närmare bestämma de civila ärendenas fördelning

mellan styrelsens ledamöter. Sedan ifrågavarande instruktion utfärdades,

hade emellertid åtskilliga förändringar i afseende på ärendenas handläggning

inom styrelsen inträffat. Sålunda hade genom fältläkarekontorets förflyttning

till arméförvaltningen, äfvensom derigenom att en särskild föredragande

för veterinärärenden, förordnad för ett år i sänder, tillkommit,

öfverfältläkaren tillsvidare blifvit befriad från en stor del af de ärenden,

hvilka ursprungligen tillhört hans handläggning. A andra sidan hade de

flesta öfriga slag af ärenden så betydligt ökats, att de civila ärendenas

s. 113 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

113

antal för närvarande torde vara nära dubbelt så stort som vid tiden för

instruktionens utfärdande. En ny fördelning af dessa, hvarigenom de mest

betungade rotlarne erhållit någon lättnad, hade derför måst göras. För

närvarande vore målen mellan styrelsens ledamöter fördelade sålunda: ett

medicinalråd föredroge ärenden rörande helso- och sjukvården, så vidt den

utöfvades af helsovårds- och kommunalnämnder, provinsial- och stadsläkare,

ärenden rörande barnmorskeväsendet, ärenden rörande läkare vid jernvägar,

fängelser och allmänna läroverk samt sjukgymnaster; ett medicinalråd föredroge

ärenden rörande hospital och asyler, lasarett äfvensom rättsmedicinska

mål rörande personers sinnesbeskaffenhet; ett medicinalråd föredroge apoteksärenden,

allmänna sanitära frågor, vaccinationsärenden samt ärenden rörande

brunnar och bad; öfverfältläkaren föredroge militära ärenden, rättsmedicinska

ärenden rörande kroppsskada, allmänna ärenden samt ärenden

rörande tandläkare och fältskärer; veterinära ärenden föredroges af en såsom

ledamot af styrelsen förordnad veterinär.

Beträffande antalet och beskaffenheten af de ärenden, som förekomme

till behandling inom medicinalstyrelsen, anfördes, att under år 1897 till

den 15 december på provinsialläkareroteln diariiförts 1,082 ärenden förutom

de årsberättelser, som inkommit från 24 förste provinsialläkare, 138

provinsialläkare, 116 extra provinsialläkare och 96 stadsläkare, vidare från

92 helsovårdsnämnder i städer och 79 i andra samhällen samt slutligen

från ett ej ringa antal järnvägs- och fängelseläkare äfvensom från sjukgymnastiska

institut. Ytterligare hade utom förenämnda mål inkommit

för granskning och diariiförts 1,121 rapporter om tjensteresor för smittosamma

sjukdomar eller allmän sjukvård samt 426 berättelser om af barnmorskor

verkstälda instrumentförlossningar. Granskning af dessa årsberättelser

jemte utdrag ur desamma för styrelsens årsberättelse innefattade

ett af de mera tidsödande arbetena på denna rotel. Bland de omnämnda

1,082 målen utgjordes 48 af kongl. remisser, angående hvilka referenten

haft att uppsätta förslag till underdåniga utlåtanden, 61 af kongl. bref

eller departeinentsskrifvelser, innehållande af Kongl. Maj:t fattade beslut,

hvilka i allmänhet skolat delgifvas vederbörande, 338 af embetsskrifvelse!- från jernvägs- och fångvårdsstyrelserna, länsstyrelser, magistrater m. fl.

myndigheter rörande tjenstledighet för läkare, förordnande af vikarier,

frågor om tjenstårsberäkning in. m. På hospitalsdiariet hade inkommit

1,105 ärenden, deribland många af mycket omfattande beskaffenhet, såsom

ritningar och kostnadsförslag till nybyggnader, ansökningshandlingar rörande

tjenster, leveranskontrakt och utgiftsstater m. fl. På lasarettsdiariet

hade införts 283 ärenden samt på det rättsmedicinska 48. Äfven sistnämnda

ärenden kräfde ofta mycken tid, då desamma erfordrade ett nog
Bih.

till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Åttonde hufvudtiteln.

grant genomgående af de i flertalet fall ganska vidlyftiga ransakningshandlingarna.

Derjemte tillkomme det referenten att utarbeta öfverstyrelsens

för hospitalen underdåniga berättelse samt årsberättelse rörande sjukvården

å civila sjukhus. Föredraganden på apoteksroteln hade handlagt

2,903 apoteksärenden, deraf 304 visitationsprotokoll och 2,001 för granskning

inkomna medikamentsräkningar; 152 helsovårdsärenden; 3,269 vaccinationsärenden,

deraf 2,793 vaccinationsjournaler och 413 journaler af

förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare m. fl.; omkring

1,700 genom vaccinationskontoret ombesörjda vaccinationsremisser;

135 ärenden rörande brunnar och bad, hvaraf 62 redogörelser för anstalternas

verksamhet; samt slutligen 8 rättsmedicinska ärenden. Af samtliga

dessa 8,167 ärenden .hade 81 utgjorts af kongl. remisser. Öfver fä It lä ka re n

hade handlagt 605 militära ärenden, 591 rättsmedicinska ärenden, deraf 11

rättsmedicinska utlåtanden, vidare 238 allmänna ärenden samt 102 ärenden

rörande tandläkare och fältskärer. Förslag till underdåniga yttranden i anledning

af 36 nådiga remisser hade af denne referent afgifvits. I nyssberörda

militära mål vore icke inräknade till öfverfältläkaren personligen stälda

nådiga remisser eller skrivelser från landtförsvarsdepartementet, ej heller de

expeditioner, hvilka tillkomme honom såsom chef för fältläkare- och fältveterinärkårens

reserver. På veterinära roteln hade handlagts 867 ärenden,

deraf 22 nådiga remisser. Vidare omnämndes, att styrelsen under året granskat

och handlagt omkring 5,000 räkningar å ersättning för tjensteresor

och förrättningar inom sjukvårdens eller veterinärväsendets områden m. m.

Beträffande den ändring i de civila ärendenas fördelning mellan styrelsens

medlemmar, som torde höra ske, i händelse öfverfältläkaren icke

vidare komme att deltaga i dessa ärendens behandling, framhöll medicinalstyrelsen,

att bland de många olikartade ärenden, hvilka skulle af styrelsen

handläggas, funnes, oafsedt veterinärärenden, fyra hufvudgrupper

af den olika art och beskaffenhet samt den för hela landets sjukvårdsväsende

stora betydelse, att de, för att kunna med nödig sakkunskap

handläggas, erfordrade hvar för sig sin målsman, hvilken gjort de till

gruppen hörande ärenden till föremål för speciella studier. De utgjordes

af: l:o) ärenden rörande helso- och sjukvården, för så vidt den utöfvades

af provinsial- och stadsläkare samt helsovårds- och kommunalnämnder;

2:o) hospitalsärenden jemte rättsmedicinska fall rörande personers sinnesbeskaffenhet;

3:o) apoteksärenden och 4:o) rättsmedicinska ärenden rörande

kroppsskada. Någon särskild målsman för sistnämnda ärenden funnes för

närvarande icke inom styrelsen. Skulle emellertid rättsmedicinska ärenden

kunna på ett fullt betryggande och det allmänna rättsmedvetandet tillfredsställande

sätt handläggas, syntes det dock påtagligt, att bland styrelsens

s. 115 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvtidtiteln.

115

medlemmar borde finnas en, hvilken gjort rättsmedicinen till föremål

för speciella studier och som på grund häraf kunde i hithörande frågor

uttala sig med både sakkunskap och auktoritet. Detta syntes desto nödvändigare,

som endast ett ringa fåtal bland vårt lands läkare i annan

mån sysselsatt sig med rättsmedicinen, än beträffande hvad som erfordrades

för afläggande af medicine licentiatexamen. Komme sålunda öfverfältläkaren

att befrias från deltagande i handläggningen af de civila

ärendena inom medicinalstyrelsen, borde det medicinalråd, som skulle öfvertaga

hans nuvarande åligganden i berörda hänseende, hafva till sin

hufvuduppgift att föredraga rättsmedicinska mål rörande kroppsskada.

Den högst betydliga tillökning, de allmänna helso- och sjuk vårdsärendena

äfvensom hospitalsärendena erhållit, sedan instruktionen för medicinalstyrelsen

utfärdades, gjorde det i hög grad önskvärdt, att de båda föredragandena

af dessa ärenden kunde få odeladt egna sig åt desamma och att

sålunda öfriga till dessa båda rotlar för närvarande hörande mål rörande

barnmorskeväsendet, läkares tjenstårsberäkning, sjukgymnaster samt lasarett

kunde fördelas på de båda öfriga rotlarne, hvilket dock endast kunde

ifrågasättas efter tillkomsten af ett nytt medicinalrådsembete. En annan

afsevärd fördel, som skulle härvid kunna vinnas, vore, att genom en dylik

organisation en mera utsträckt och säkerligen af behofvet väl påkallad

inspektion af lasaretten skulle kunna möjliggöras. För närvarande vore

föredraganden för hospitalsärenden så upptagen dels af dessas handläggning

dels af inspektioner å hospitalen, att hans tid icke räckte till för

inspektioner af lasaretten, helst hans frånvaro från medicinalstyrelsen i

allmänhet vore ganska känbar med hänsyn till de ofta brådskande ärenden,

hvilka plägade förekomma på denna rotel.

Om de löneförmåner, hvilka för närvarande uppbures af öfverfältläkaren,

efter den föreslagna omorganisationens genomförande blefve använda

till aflönande af ett medicinalråd, uppstode icke någon förändring i

slutsumman af medicinalstyrelsens stat. Åtskilliga förändringar i den för

medicinalstyrelsen gällande instruktionen vore utan tvifvel för närvarande

af nöden. Då emellertid ifrågasatt blifvit, dels att veterinära ärenden skulle

förläggas under annan myndighet, dels att öfverfältläkaren, såsom förut

nämnts, skulle befrias från skyldighet att inom styrelsen deltaga i handläggning

af civila ärenden, syntes förslag till ny instruktion för styrelsen

svårligen kunna afgifvas, innan nu nämnda frågor blifvit i den ena eller

andra riktningen afgjorda.

När ifrågavarande ärende den 14 januari 1898 inför Eders Kongl.

Maj:t föredrogs af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, yttrade

denne, att han, under förutsättning att aflöning för öfverfältläkaren upp
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Åttonde hufvudtiteln.

fördes på fjerde hufvudtiteln, ansåge fullgiltiga skäl förefinnas för den

ändring i medicinalstyrelsens stat, att de för öfverfältläkaren der upptagna

aflöningsförmåner ansloges till aflöning åt ett fjerde medicinalråd. Departementschefen

erinrade derom, att de för reglering af embetsverkens löner

tillsatta komiterade i sitt den 14 juni 1876 afgifna betänkande angående

lönereglering m. m. för sundhetskollegium fäst uppmärksamheten derå att,

i den mån läkarepersonalen, apoteken, hospitalen samt öfriga helso- och

sjukvårdsanstalter inom riket ökades till antal eller vunne i utveckling,

de administrativa ej mindre än andra medicinalstyrelsen tillhörande ärenden

komme att tilltaga i antal och betydenhet, samt att i följd deraf den tidpunkt

ej kunde vara aflägsen, då en tillökning i de föredragandes antal, som

komiterade föreslagit skola från början bestämmas till fyra, blefve af behofvet

påkallad. I betraktande af den storartade utveckling, som å ifrågavarande

områden sedan år 1876 försiggått och alltjemt fortginge, vore det

enligt departementschefens mening uppenbart, att, derest öfverfältläkaren

befriades från att deltaga i behandlingen af de hos medicinalstyrelsen förekommande

civila ärenden, dessa, äfven med frånräknande af veterinärmålen,

ej kunde på ett tillfredsställande sätt handläggas af generaldirektören och

endast tre ledamöter. En förstärkning af ledamöternas antal med ett nytt

medicinalråd, hvaraf behof redan gjort sig känbar!, vore då oundgängligen

nödvändig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrkte departementschefen

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren uppfördes å fjerde hufvudtiteln,

hvad om honom förekomme i medicinalstyrelsens stat måtte uteslutas och

i stället anslås aflöning till ytterligare ett medicinalråd, så att staten i den

del, som anginge aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter, erhölle

följande lydelse:

.

Lön

Tjenstgörings-

penningar

Summa

1 ledamot, medicinalråd...

8 ledamöter d:o

1

4,400 i- 13,200 —

|

2,000 —

6,000 —

6,400

19,200

] Efter 5 år kan lö- |nen höjas med 600

|kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i enlighet härmed aflåtit framställning till

Riksdagen, anförde denna i skrifvelse den 14 maj 1898, att som förslaget

om uppförande af aflöning för öfverfältläkaren å fjerde hufvudtiteln förfallit,

Eders Kongl. Maj:ts dermed sammanhängande framställning om

s. 117 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 117

ändring af medicinalstyrelsens stat i förenämnda del icke föranledt någon

Riksdagens åtgärd.

Nu liar chefen för landtförsvarsdepartementet i skrifvelse den 19 nästlidne

december meddelat, att han vore sinnad föreslå Eders Kongl. Maj:t

att å nyo för Riksdagen framlägga det år 1898 framstälda förslaget til.

förändrad organisation af arméns förvaltning med vissa modifikationer

hvilka dock ej berörde hvad förslaget innehöll i fråga om arméns sjukvårdsstyrelse.

I anledning häraf har medicinalstyrelsen i utlåtande af den

21 december 1898, under åberopande af sina den 6 och den 27 december

1897 i ämnet afgifna yttranden, förklarat, att styrelsen fortfarande vore af

samma mening, som i dessa yttranden uttalats, och alltså ansåge, att om

enligt nyssberörda förslag öfverfältläkaren befriades från deltagande inom

styrelsen i de civila ärendenas handläggning samt aflöningsförmånerna åt

honom uppfördes på fjerde i stället för, såsom nu, på åttonde hufvudtiteln,

de styrelsen åliggande göromålens mängd gjorde det till en nödvändighet,

att de öfverfältläkaren nu tillkommande löneförmåner oförminskade bibehölles

åt medicinalstyrelsen för att användas till aflöning af ett medicinalråd.

Denna mening hade styrelsen så mycket större skäl att vidhålla, som.

enligt hvad styrelsens diarier och registratur utvisade, såväl de inkomna

ärendenas som de utgående expeditionernas antal i det hela ökats under

den förflutna delen af år 1898, då denna jemfördes med motsvarande del af

år 1897.

Derest det nu återupptagna förslaget att å fjerde hufvudtiteln uppföra

aflöning för öfverfältläkaren vinner bifall, synes mig deraf med nödvändighet

följa, att, på sätt vid 1898 års riksdag föreslogs, hvad om honom

förekommer i medicinalstyrelsens stat bör uteslutas och i stället anslås aflöning

för ytterligare ett medicinalråd. Jag delar i detta afseende fullständigt

min närmaste företrädares åsigt om behöfligheten af en förstärkning

i antalet af medicinalstyrelsens ledamöter och anser, att utan en sådan förstärkning

det ej låter sig göra att befria öfverfältläkaren från handläggning

i medicinalstyrelsen af de civila ärenden, i hvilkas behandling han

nu deltager. I enlighet härmed hemställer jag i underdånighet, det Eders

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren

uppföres å fjerde hufvudtiteln, hvad om honom förekommer i

medicinalstyrelsens stat må uteslutas, och i stället anslås motsvarande

aflöning till ytterligare ett medicinalråd, samt att, vid bifall härtill, staten

i den del, som angår aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter, må

erhålla följande lydelse:

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Åttonde hnfvudtiteln.

Lön

Tjenstgörings-

penningar

Summa

1 ledamot, medicinalråd

3 ledamöter, d:o

4,400

13,200

—

2,000

6,000

—

6,400

19,200

—

1 Efter 5 år kan lö- i nen höjas med 600

1 kronor.

Ett bifall härtill skulle icke föranleda någon ändring i slutsumman

af medicinalstyrelsens aflöningsstat eller anslaget till medicinalstyrelsen med

dithörande stater.

Barnmorskeunclervisningen och barnbördshusen.

[23.] Direktionen för allmänna barnbördshuset i Stockholm har i underdåniga

Allmänna skrivelser den 23 maj och den 14 september 1898 framhållit behofvet af

larhusetd‘'' tillökning i denna inrättnings af statsmedel utgående årsanslag.

Stiftadt år 1775, förnämligast genom enskild mans uppoffrande nit,

har allmänna barnbördshuset allt sedermera haft till bestämmelse, icke

blott att såsom välgörenhetsinrättning till vård mottaga barnaföderskor under

barnsängstiden, utan äfven att lemna medicine studerande tillfälle till praktisk

undervisning i barnförlossningskonsten. Intill år 1865 meddelades undervisning

i nyssnämnda konst vid allmänna barnbördshuset äfven åt barnmorskelärlingar;

men vid berörda tidpunkt förlädes bammorskeundervisningen

till det af Stockholms stad till en början blott provisoriskt inrättade

södra barnbördshuset, som emellertid allt sedan dess egt bestånd och

vid hvilket barnmorskeundervisningen fortfarande uppehälles. Uti det för

allmänna barnbördshuset den 28 januari 1898 utfärdade förnyade nådiga

reglemente är likväl stadgadt, att ifall särskilda omständigheter göra sådant

nödvändigt, vid allmänna barnbördshuset skall lemnas undervisning i barnförlossningskonsten

jemväl åt behörigen antaga barnmorskelärlingar. De för

denna undervisning anstälde lärare aflönas af staten; men i öfrigt och med

undantag endast för den närmaste tiden efter inrättningens tillkomst, då

densamma fick uppbära årligt öfverskott å den s. k. koppympningsfonden,

uppehölls anstalten länge nästan uteslutande genom afkastningen af åtskilliga

tid efter annan gjorda donationer. Efter riksdagen 1840—1841, då

statens bidrag något ökades, uppgick detsamma dock endast till 1,472

kronor årligen. Sedan behof uppstått att flytta barnbördshuset till annan

stadsdel och ordna detsamma på mera ändamålsenligt sätt, anslogs år 1854

af allmänna medel för en gång en summa af 75,000 kronor såsom bidrag

s. 119 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

119

till bestridande af kostnaderna för denna flyttning in. in. Inrättningens

årsanslag höjdes sedermera vid 1862—1863 års riksdag till 9,500 kronor

och vid 1878 års riksdag till 15,000 kronor. Detta belopp, som till

barnbördshuset levereras från medicinalstyrelsen, ingår i det i riksstaten

till barnbördshuset uppförda anslag, 23,760 kronor, hvars återstående del

är sålunda anordnad:

till löner................................................................. kronor 6,600: —

» frilärlingar ......................................................... » 2,160: —.

I sin skrifvelse den 14 sistlidne september erinrar direktionen, hurusom

den vid 1878 års riksdag beviljade förhöjning i det till allmänna barnbördshuset

utgående statsanslag motiverades bland annat dermed, att barnbördshuset

i egenskap af klinisk anstalt utgjorde ett vigtigt organ i den

offentliga medicinska undervisningen samt jemväl för öfrigt hade ett välgörande

inflytande i vida kretsar, hvilket ådagalades deraf, att antalet derstädes

förlösta barnaföderskor under tioårsperioden 1867—1876 i medeltal

uppgått till något öfver 529 om året. Med denna tillökning i inkomster

hade allmänna barnbördshuset under loppet af de senast förflutna tjugu åren

kunnat fylla sin dubbla uppgift att vara på en gång välgörenhetsinrättning

och en läroanstalt för rikets alla blifvande läkare, ehuru alltjemt ökade

anspråk i såväl ena som andra afseende! stälts på detsamma. Detta framginge

bland annat deraf, att antalet derstädes förlösta barnaföderskor ständigt

varit i stigande och utgjort i medeltal under tioårsperioderna 1878—

1887 samt 1888—1897 respektive 611,3 och 946,5. Denna alltjemt ökade

freqvens samt de på senare tid stegrade prisen å nästan allt, som hörde

till inrättningens drift, hade haft till följd, att barnbördshusets årliga inkomster

icke under de senare åren varit tillräckliga för bestridandet af de

ökade utgifterna, utan att en särskild fond, som uppkommit genom besparade

räntor å kapitalfonden — hvilken senare fond utgjordes af till inrättningen

gjorda donationer och enligt reglementets föreskrift icke finge

minskas — måst anlitas i sådan utsträckning, att af denna särskilda fond,

som vid 1893 års slut uppgick till 12,659 kronor 83 öre, återstod vid 1897

års slut endast 1,079 kronor 59 öre. Att antingen minska utgifterna eller

öka inkomsterna hade sålunda visat sig vara nödvändigt, om allmänna barnbördshuset

fortfarande skulle kunna ega bestånd. En minskning i utgifterna

kunde icke ske på annat sätt än genom att minska sängantalet, som enligt

såväl det äldre, numera upphäfda reglementet af den 3 april 1852 som det nu

gällande förnyade nådiga reglementet för barnbördshuset blifvit bestämdt

till 30. Men då en minskning i sängantalet skulle föranleda en minskning i

de vid barnbördshuset förlösta qvinnornas antal, hade detta sätt att bringa

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Åttonde liufviultiteln.

jemnvigt mellan barnbördshusets inkomster och utgifter icke ansetts kunna

ske utan att äfventyra inrättningens ändamål af undervisningsanstalt; ty

enligt vederbörande lärares åsigt vore redan det nuvarande sängantalet för

litet för att tillgodose deras behof af undervisningsmaterial. Sålunda återstode

endast att söka vinna ökning i barnbördshusets inkomster. På grund

af den afsevärda lindring i fattigvård Stockholms stad åtnjöte, derigenom

att inrättningen lemnade underhåll och vård kostnadsfritt åt alla der intagna

qvinnor, hvilka till största delen tillhörde Stockholms stads fattiga

befolkning, hade direktionen vid flera tillfällen vändt sig till Stockholms

stad med begäran om bidrag, än i form af fri tvätt å dess allmänna försörjningsinrättning,

än i form af årligt anslag i penningar, men hvarje gång

fått till svar, att staden sörjde sjelf för sina fattiga barnaföderskoi; och

icke ville lemna något bidrag till en statens undervisningsanstalt. A direktionens

senast den 29 januari 1898 gjorda framställning till Stockholms

stadsfullmäktige i berörda hänseende hade visserligen icke vid tiden för

af låtandet af direktionens underdåniga skrifvelse af den 14 sistlidne september

något definitivt svar erhållits, men efter hvad direktionen under

hand inhemtat vid förfrågan hos stadens helsovårdsnämnd, som då hade

att afgifva yttrande öfver berörda framställning, syntes äfven denna gång

ett afslag vara att motse. Under sådana förhållanden funne direktionen

intet annat sätt, hvarpå allmänna barnbördshusets framtida verksamhet kunde

betryggas, än genom att erhålla ett ökadt statsanslag.

Barnbördshusets nuvarande statsanslag hade, såsom förut blifvit nämndt,

allt sedan år 1878, då medelbeläggningen var något öfver 529, utgått med

15,000 kronor per år. Och då barnbördshusets öfriga inkomster genom

räntor och hyresmedel uppginge till närmare 10,000 kronor, utgjorde de

årliga inkomsterna sammanlagdt omkring 25,000 kronor. Utgifterna deremot

hade i medeltal belöpt sig till 26 kronor 42 öre per barnaföderska

och alltså icke öfverskridit inkomsterna, så länge antalet barnaföderskor

icke öfversteg 946; men då barnaföderskornas antal under åren 1893—97

varit respektive 953, 1,031, 1,166 och 1,210 och alltjemt tenderade att

stiga, syntes ett medeltal af de två senaste årens freqvens eller 1,188 vara

den lägsta siffra, som man kunde sätta för antalet barnaföderskor under

den kommande tiden. Beräknade man derför utgifterna för framtiden

efter 1,188 barnaföderskor per år och en kostnad för hvarje barnaföderska

af 26 kronor 42 öre, hvilket utgjorde ett medelpris för de senaste tio åren

och således torde vara lågt beräknadt, då äfven driftkostnaden syntes vara

i stigande, komme utgifterna att årligen uppgå till i rundt tal 31,000 kronor.

Skilnaden mellan utgifterna och inkomsterna, hvilka nu vore 25,000

s. 121 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

121

kronor, blefve sålunda 6,000 kronor och utgjorde barnbördshusets behof

för den närmaste framtiden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde direktionen, det

Eders Kongl. Maj:t behagade i nåder föreslå näst sammanträdande riksdag

att, på det allmänna barnbördshuset i Stockholm måtte kunna fortfarande

bedrifva sin verksamhet i samma omfattning som hittills eller med det i

gällande reglemente föreskrifna antalet 30 sängar, hvilket vore behöfligt

för den kliniska undervisningen, bevilja allmänna barnbördshuset en årlig

tillökning af 6,000 kronor i dess nuvarande statsanslag.

Härförutom har direktionen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse

af den 23 maj 1898 hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes antingen

förordna, att antalet qvinnor, som finge å barnbördshuset intagas, skulle

från den tid, Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att bestämma, minskas

till 70 i månaden, eller, för att möjliggöra allmänna barnbördshusets

verksamhet i samma omfattning som hittills, bevilja allmänna barnbördshuset

af disponibla medel ett extra anslag af 6,000 kronor för hvartdera

af åren 1898 och 1899. Till stöd för denna framställning åberopades dels

ungefär samma förhållanden, som förut anförts i fråga om höjning af barnbördshusets

anslag, dels ock en af direktionsledamoten, kontrolldirektören

A. Tamm den 23 maj 1898 uppgjord kalkyl, enligt hvilken, derest utgifterna

vid barnbördshuset under år 1898 komme att uppgå till ungefär

samma belopp som under år 1897, vid slutet af år 1898 skulle uppstå en

brist af omkring 4,200 kronor. Dertill komme en tillfällig utgift för år

1898, som direktionen ansett sig ej längre kunna undanskjuta, nemligen

vid pass 2,000 kronor till delvis nya sängar med utredning. Enligt en

af kontrolldirektören Tamm den 10 sistlidne oktober lemnad uppgift hade

omkostnaderna vid barnbördshuset under månaderna maj—augusti 1898

öfverstiga utgifterna under motsvarande tid år 1897 med 2,192 kronor

12 öre.

Direktionens förslag om inskränkning i patientantalet blef i utlåtanden,

som afgåfvos af kanslersembetet och lärarekollegiet vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet samt af medicinalstyrelsen, enhälligt afstyrka

Af lärarekollegiet anfördes dervid hufvudsakligen följande.

Då antalet patienter å allmänna barnbördshuset år efter år ökats,

torde detta få anses visa, att anstalten hade att fylla ett känbart behof

samt att allmänhetens förtroende till vården å anstalten blifvit mer och

mer stadfäst. Att anstaltens förmåga att motsvara det behjertansvärda

kraf, som allmänheten stälde på densamma, skulle minskas, derest patientantalet

inskränktes, syntes vara lika tydligt, som att humanitär hänsyn

talade emot en sådan åtgärds vidtagande, för så vidt den icke vore ound
Bih.

till lliksd. Prof. 189,9. 1 Sami. 1 Afd. 10

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Åttonde hufvudtiteln.

gängligen nödvändig. Svårt torde det äfven mången gång visa sig att

genomföra en sådan inskränkning af patientantalet, då de personer, livilka

kunde inläggas som patienter å barnbördshuset, skulle befinna sig i pågående

förlossningsarbete, under hvilket förhållande det alltid vore motbjudande

och ofta kunde vara förenadt med våda att afvisa de inträdessökande.

Det vore likvisst hufvudsakligen af omsorg om undervisningens

bästa, som lärarekollegiet ansåge sig böra afråda från en minskning i

patientantalet. Allmänna barnbördshuset vore den anstalt i vårt land, der

den blifvande läkaren skulle grundlägga sina kunskaper och sin praktiska

erfarenhet för sin kommande verksamhet som obstetriker. Denna verksamhet

vore utan tvifvel den mest ansvarsfulla af alla de mångskiftande,

en praktiker hade att utöfva. Den vore dessutom af den natur, att den

af hvarje läkare, åtminstone hvarje landsortsläkare, måste utöfvas, ty kallad

till ett förlossningsfall, der någon rubbning i den naturliga gången inträda

och der moder och barn sväfvade i ögonblicklig lifsfara, vore han nödgad

att genom större eller mindre, oftast svåra och farliga operativa ingrepp

söka rädda bådas lif. lian kunde ej här såsom i andra svårare operativa

fall sända patienten till den mera erfarne och öfvade specialisten, utan

måste, förlitande sig på sitt eget omdöme och sin egen förmåga, skrida

till sitt ansvarsfulla värf. Oskattbar vore den hjelp han då lemnade,

i fall han vore sin uppgift vuxen, men oberäknelig den skada, han kunde

åstadkomma, i fall hans erfarenhet och kunskaper ej räckte till. För att

vinna denna så vigtiga erfarenhet och dessa så nödvändiga kunskaper

vore den blifvande läkaren, som sagdt, helt och hållet hänvisad till de

förlossningar, framför allt abnorma, som han kunde få tillfälle att observera

och handlägga vid allmänna barnbördshuset. En af denna inrättnings

förnämsta uppgifter för att uppfylla undervisningens kraf blefve alltså att

der samla det största möjliga antalet abnorma förlossningsfall. Då det

emellertid läge i sakens natur, att det vore omöjligt att på förhand utgallra

och företrädesvis intaga dylika fall — abnormiteterna uppträdde nemligen

vanligen först under förlossningens gång — och då dessa fall utgjorde

endast en ringa procent af hela antalet förlossningar, så följde deraf att

en minskning af patientantalet i sin helhet äfven skulle medföra en minskning

af antalet af dessa för undervisningen så särskildt nödvändiga fall.

Att undersökningsmaterialet å allmänna barnbördshuset trots det alljemt

växande patientantalet ingalunda varit så stort, som ansetts behörigt,

framginge väl tydligt deraf, att allmänna barnbördshusets direktion tillsammans

med karolinska institutets lärarekollegium ingått till Eders Kongl.

Maj:t med underdånig begäran om nådig proposition till Riksdagen om

barnbördshusets ombyggnad och utvidgning. På grund af det anförda

s. 123 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

123

ansåge lärarekollegiet, att en minskning af patientantalet å allmänna barnbördshuset

vore till betänklig och känbar skada för undervisningen och

att en dylik cåtgärd derför borde, om ock med stora uppoffringar, undvikas.

Då det för att undgå denna minskning icke syntes stå någon

annan utväg öppen, än att nödiga medel lemnades af Eders Kong! Maj:t

såsom extra anslag i enlighet med det senare af direktionens alternativa

förslag, så ansåge lärarekollegiet sig böra på det varmaste förorda deuna

del af direktionens hemställan.

Medicinalstyrelsen, som instämde i det af karolinska institutets lärarekollegium

afgifna yttrande, förklarade sig tillika på det allvarligaste afstyrka

någon inskränkning i patientantalet vid allmänna barnbördshuset

ej blott ur humanitära hänsyn utan äfven med fästadt afseende på undervisningen

af blifvande läkare, för hvilka just den kliniska kursen vid

barnbördshuset vore af allra största vigt och för hvilka undervisningsmaterialet,

med afseende å det stora antalet medicine kandidater, som der

skulle utbildas, icke tålde någon inskränkning, hvadan styrelsen, lika med

lärarekollegiet, i underdånighet förordade det senare alternativet i direktionens

förevarande framställning, nemligen beviljandet af extra anslag åt

inrättningen.

Sedan jemväl statskontoret afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,

föredrogs detsamma af mig i underdånighet den 18 sistliclne november,

dervid Eders Kongl. Maj:t, som ej fann skäl förordna om minskning af

det antal barnaföderskor, som finge intagas å allmänna barnbördshuset,

beslöt att till bestridande af sådana nödiga utgifter vid barnbördshuset,

hvarför andra medel ej funnes att tillgå, anvisa ett belopp af 6,000 kronor,

hvithet belopp skulle redovisas i enahanda ordning, som gälde i fråga om

öfriga barnbördshuset anslagna statsmedel, och anbefaldes statskontoret att

nämnda belopp till medicinalstyrelsen, på reqvisition, förskottsvis utbetala af

under händer hafvande medel.

Hvad angår förberörda af barnbördshusets direktion hos Stockholms

stadsfullmäktige gjorda framställning, hvilken afsåg utbekommande från

Stockholms stad af ett årligt bidrag till barnbördshuset från och med år

1899, blef densamma, sedan stadens helsovårdsnämnd derå afstyrkt bifall,

af stadsfullmäktige afslagen. Helsovårdsnämndens yttrande i ämnet innehöll,

att nämndens utlåtande i anledning af direktionens förevarande framställning

i hufvudsak icke kunde blifva något annat än det, som af

nämnden afgifvits den 4 juni 1894 såsom svar å då gjord framställning om

bidrag från Stockholms stad till allmänna barnbördshusets utvidgning.

Då, liksom nu, hade från direktionens sida såsom det egentliga skälet för

kommunens ingripande framhållits fördelen för kommunens eget barnbördshus

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Åttonde hufvudtitel».

af allmänna barnbördshusets utvidgning. Häremot hade helsovårdsnämnden

genmält, bland annat, att från synpunkten af stadens fördel det borde

tagas i öfvervägande, hvilket som vore att föredraga, antingen att bidraga

till utvidgningen af allmänna barnbördshuset eller att eventuelt förstora

stadens egen anstalt. Utrymme för den senare åtgärden funnes i qvarteret

Grimman, der barnbördshusets konvalescentafdelning vore belägen, och

utväg funnes att verkställa utvidgningen på olika sätt. Uppförandet af

en ny paviljong, hufvudsakligen lik den nuvarande, vore ett jemförelsevis

billigt sätt. Ett annat vore att bygga en hufvudbyggnad, större än den

nuvarande, och att använda den sistnämnda till utvidgning af Maria sjukhus,

hvaraf behof antagligen komme att göra sig gällande i en icke så aflägsen

framtid. I saknad af utredning beträffande kostnaden för dessa olika sätt

för utvidgningen, kunde nämnden väl icke då så noga bedöma den ekonomiska

fördelen deraf. Men så mycket ansåg dock nämnden som visst, att

en utvidgning med 22 sängar, eller samma antal, hvarmed allmänna barnbördshuset

enligt då uppgjordt förslag skulle tillökas, med lätthet kunde

åstadkommas genom uppförande af en mindre paviljong samt att staden

genom att bestämma sig för utvidgningen, då sådan blefve nödvändig, af

dess egen anstalt förskaffade sig långt friare händer än genom att lemna

bidrag till allmänna barnbördshuset, hvaröfver staden icke egde någon

myndighet. Äfven den omständigheten, att underhållskostnaden vid allmänna

barnbördshuset för dag och patient, oberäknadt läkarnes löner, icke

så obetydligt öfverskriclit motsvarande kostnad vid stadens barnbördshus,

syntes nämnden tala till förmån för en framtida utvidgning af stadens

eget framför bidrag till ombyggandet af allmänna barnbördshuset.

Hvad nämnden sålunda år 1894 yttrat egde sin fulla giltighet och

tillämplighet äfven i afseende å det nu ifrågasatta bidraget, hvilket ju för

öfrigt endast afsåge att göra det för direktionen möjligt att bibehålla det

nuvarande, i gällande reglemente för allmänna barnbördshuset stadgade

sängantalet. Om i saknad af nödiga medel detta sängantal komme att

nedsättas och detta skulle hafva till följd en ökad freqvens å stadens barnbördshus,

vore nämnden fortfarande af den åsigt, att behofvet borde fyllas

genom utvidgning af sistnämnda anstalt hellre än genom att lemna bidrag

till en främmande sådan. Denna ståndpunkt hade nämnden så mycket större

skäl att vidhålla, som, äfven för den händelse någon minskning i sängantalet

vid allmänna barnbördshuset till följd af bidrag från kommun eller

af annan orsak icke komme att ske, behofvet såväl af ombyggnad af södra

barnbördshuset som äfven af utvidgning af Maria sjukhus i allt fall redan

gjort sig starkt gällande och nämnden för utredning af denna fråga tillsatt

en särskild komité, hvars utlåtande snai''t torde vara att förvänta.

På grund af det anförda, och då cj mindre öfverläkaren vid södra

s. 125 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudiiteln.

125

barnbördshuset vitsordat, att, äfven i händelse af minskning i sängantalet

å allmänna barnbördshuset, hufvudstadens fattiga barnaföderskor

åtminstone icke under den närmaste tiden skulle sakna nödig vård, än

äfven af en utaf nämndens ombudsman gjord utredning syntes framgå,

att allmänna barnbördshusets verksamhet icke obetingadt gagnade hufvudstadens

fattigvårdsintressen, ansåg helsovårdsnämnden, att direktionens förevarande

framställning icke borde bifallas.

Beträffande direktionens underdåniga framställning om förhöjning af

allmänna barnbördshusets ordinarie statsanslag har medicinalstyrelsen uti

infordradt utlåtande af den 24 sistlidne oktober förklarat sig, på grund

af hvad styrelsen anfört i fråga om direktionens begäran om extra anslag

för åren ! 898 och 1899 och under åberopande af den utredning, som i

det ärendet gjorts rörande anstaltens behof af ökade inkomster, tillstyrkt

nådigt bifall till hvad direktionen hemstält.

Vidkommande den gjorda anmärkningen, att dagkostnaden vid allmänna

barnbördshuset är högre än vid Stockholms stads barnbördshus, må erinras

att detta, såsom i ett annat ärende blifvit upplyst, väsentligen beror derpå,

att vid den senare anstalten inbesparats kostnad för betjening derigenom

att i stället användts barnmorskelärlingar.

Då behofvet såväl af det ordinarie statsanslagets förhöjning med angifvet

belopp som af det för år 1899 begärda extra tillskottet synes mig

vara genom den verkstälda utredningen ådagalagdt, och annan utväg att

tillgodose detsamma ej lärer förefinnas, än att de erforderliga medlen lemnas

af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att sörja för den medicinska

undervisningen, i hvars intresse nu föreliggande framställningar tillkommit,

finner jag det vara af vigt, att berörda behof nu varder genom statens

mellankomst afhjelpt. Det för år 1899 erforderliga bidraget, hvilket torde

böra hos Riksdagen begäras på extra stat för år 1900, kan, om det beviljas,

genom beslut af Eders Kongl. Maj:t bestämmas att förskottsvis af

tillgängliga medel utgå redan under innevarande år. Förbehållande mig

att återkomma till denna fråga vid redogörelse för åttonde hufvudtitelns

extra ordinarie anslagsbehof, tillstyrker jag nu i underdånighet, det Eders

Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att allmänna barnbördshusets

ordinarie anslag, nu utgörande 23,760 kronor, må höjas med 6,000 kronor,

eller till 29,760 kronor.

Af 1867 års riksdag beviljades i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag

ett årligt anslag af 2,000 kronor att såsom aflöning lika fördelas emellan höjning för

två biträdande lärare vid barnmorskeundervisnivqsanstalterna i Stockholm biträdande

och Göteborg. Från och med år 1875 erhöll den vid dessa anstalter an- lärare.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Åttonde bilfri i d titel n.

strida lärarepersonal med flere tillfällig löneförbättring eller s. k. dyrtidstillägg,

livilket tillägg utgick med 200 kronor åt en hvar af de biträdande

lärarne. Sedan medicinalstyrelsen bos Eders Kong! Maj:t hemstält, att,

då i stället för de åt andra tjenstinnehafvare anvisade dyrtidstillägg, löneförhöjning

blifvit efter hand på ordinarie stat uppförd, och fasta löner

vore af väsentlig vigt för tjensternas besättande, barnmorskeundervisningsanstalternas

personal tillkommande dyrtidstillägg måtte såsom fasta löner

uppföras, samt att derjemte löneförbättring måtte beredas, bland andra,

derstädes anstälda biträdande lärare sålunda, att deras löner, 1,000 kronor

jemte dyrtidstillägg 200 kronor, måtte höjas med 300 kronor, till 1,500

kronor, behagade Eders Kongl. Maj:t till 1879 års riksdag aflåta förslag

till ny aflöningsstat för ifrågavarande båda undervisningsanstalter, dervid

aflöningarna syntes Eders Kongl. Maj:t böra, med iakttagande af hittills

följda grundsats om fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, bestämmas

för barnmorskeläraren till 4,000 kronor, deraf lön 3,000 kronor och 1,000

kronor tjenstgöringspenningar, samt för biträdande läraren såsom arfvode

till 1,500 kronor, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t föreslog, att barnmorskelärarne

skulle, i likhet med hvad för professorerna vid karolinska institutet

vore medgifvet, ega rätt att, då de uppnått 65 års ålder, efter afskedstagandet

från tjensten uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp,

hvartill lönen uppginge. Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef

af Riksdagen bifallet.

Nu hafva uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld ansökning af den 18

augusti 1898 dåvarande biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna

i Stockholm och Göteborg E. Alin och K. A. Walter, jemte

förmälan om de åligganden, hvilka enligt instruktion af den 14 oktober

1867 tillhörde dem, vidare anfört, att den hittills beviljade aflöningen, 1,500

kronor, icke syntes motsvara deras arbete och i jemförelse med lönevilkoren

i allmänhet bland svenska läkare vore särdeles ringa, samt att saken dock

skulle te sig i något gynsarnmare dager, i fall biträdande lärarebefattningarna

innehades ej blott på förordnande utan vore ordinarie fenster

och om innehafvarne af befattningarna och deras familjer sålunda egde

rätt till delaktighet i civilstatens pensionsinrättning; anhållande sökandena

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till instundande riksdag

framställa proposition, dels att biträdande barnmorskelärarebefattningarna

förändrades till ordinarie fenster, dels ock att aflöningen höjdes till 2,500

kronor. Derjemte erinrades, att en liknande framställning år 1885 vunnit understöd

så väl af vederbörande barnmorskelärare som af medicinalstyrelsen.

I nu förevarande ärende afgafs den 23 sistlidne september infordrad t

underdånigt utlåtande af medicinalstyrelsen, som dervid, med tillkännagifvande

att barnmorskeläraretjensten i Göteborg då vore vakant och före
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

127

stodes af sökanden Walter, öfverlemnade yttrande från barnmorskeläraren

i Stockholm, professor C. M. Sondén, hvilken förklarade sig anse den gjorda

ansökningen till alla delar behjertansvärd. För egen del fann medicinalstyrelsen

på grund af det ansvarsfulla arbete, som ålåge ifrågavarande

lärare, äfvensom med hänsyn till vigten af att vid dessa platser kunna

anställa och bibehålla lämpliga och dugliga personer, sig böra tillstyrka

bifall till ansökningen.

Statskontoret, som den 3 nästförflutne november afgaf underdånigt

utlåtande i ämnet, anförde dervid, bland annat, att enligt den af sökandena

åberopade instruktionen af den 14 oktober 18(57, hvilken vore utfärdad

af sundhetskollegium, det ålåge biträdande lärare vid barnmorskeundervisningsanstalterna

icke allenast att i egenskap af adjunkter gå barnmorskelärarne

till hända vid barnmorskelärlingarnes undervisning och

vården af de barnaföderskor, hvilka vore å undervisningsanstalternas förlossningsserviser

intagna, utan äfven att vid de tillfällen, då barmnorskelärarne

vore af förfall hindrade att bestrida sina tjenstår, öfvertaga och

på eget ansvar utöfva deras åligganden. Instruktionen innehölle vidare

hufvudsakligen, dels att biträdande läraren hade det särskilda åliggandet

att med lärlingarne förklarande genomgå de förlossningar, som dessa under

sin praktiska tjenstgöring fått sig till utförande anförtrodda, dels särskilda

bestämmelser till iakttagande för biträdande läraren vid undervisningens

meddelande samt vid upprättande af årsredogörelser, förande af diarium,

expeditionsbok, matrikel öfver lärlingarne samt protokoll vid alla å läroanstalten

förekommande förhör. Vidare omförmälde statskontoret, att

enligt § 4 i nådiga reglementet för barnmorskor den 28 november 1856

lärotiden vid barnmorskeundervisningsanstalterna vore bestämd till minst

nio månader och fördelad i två läseterminer årligen, räknadt från den

1 april och den 1 oktober, utan afbrott i de praktiska öfningarna under

mellantiderna.

Då i den underdåniga ansökningen ej visats, att, sedan nu gällande

aflöningsstat för barnmorskeundervisningsanstalterna faststäldes, i afseende

å biträdande lärarnes verksamhet eller eljest inträffat förändrade förhållanden,

som påkallade sådan ändring i staten, att deri för biträdande

lärarne uppförda arfvoden utbyttes mot fasta löner, ansåge statskontoret

sig icke kunna till nådigt bifall förorda sökandenas anhållan om biträdande

barnmorskelärarebefattningarnas förändring till ordinarie tjenster.

Hvad åter anginge den äskade aflöningsförhöjningen hade statskontoret,

med afseende på beskaffenheten och omfattningen af de göromål, som

tillhörde ifrågavarande lärarebefattningar, funnit en dylik förhöjning vara

med billighet öfverensstämmande; och hemstälde statskontoret i sådant

hänseende, att Eders Kongl. Maj:ts täcktes till nästkommande Riksdag

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Åttonde lmfvndtiteln.

aflåta proposition om förhöjning af de för biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna

nu bestämda arfvoden, 1,500 kronor, till

2,500 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad statskontoret sålunda hemstält, tillstyrker

jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen,

att arfvodena åt hvar och en af biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna

i Stockholm och Göteborg må höjas från 1,500 kronor

till 2,500 kronor samt att för sådant ändamål de till barnmorskeundervisningsanstalterna

nu utgående ordinarie anslag må ökas med 2,000 kronor.

[25.] I enlighet med hvad jag förut under punkt 2 framhållit, och till följd af

Ersättning i stadgandena i nådiga förordningen om afskrifning af kyrkotionde, hemställer

kfikotiondeni''ia8> Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anvisningen i

afskrifning kontant å anslaget till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen må

m'' m'' ökas med ett belopp motsvarande ersättning till barnmorskeläraren i Lund,

1,357 kronor 71 öre, eller med i jemnadt tal 1,358 kronor.

Vid bifall till hvad under punkterna 23—25 föreslagits kommer anslaget

i kontant till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen, nu

32,750 kronor, att ökas med sammanlagdt 9,358 kronor eller till 42,108

kronor. Under hänvisning till hvad jag under punkt 2 anfört beträffande

det under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag:

friheter och kyrkotionde» uppförda belopp å 700 kronor, hemställer

jag jemväl, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att detsamma

må ur riksstaten utgå.

Akademien för de fria konsterna.

[26.] Jemlikt nådiga bref den 31 maj 1895 och den 29 maj 1896 innemjning

af di-håller staten för akademien för de fria konsterna under rubriken »Diverse

ver se anslag. 7 £ x

anslag» toljande poster:

belysning, undervisningsmateriel m. in.............................. kronor 4,000: —

lefvande modeller för båda afdelningarna ...................... » 3,000: —

samlingarnas ökande och underhåll ............................. » 2,500: —

städning och renhållning samt betjeningens beklädnad » 1,900: —

bidrag för aflönande af eu eldare ..................................... » 600: —

tillsammans gemensamt reservationsanslag kronor 12,000

s. 129 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

129

I underdånig skrifvelse den 29 september 1898 har akademien anfört,

hurusom efter fullbordandet af akademiens nybyggnad i densamma upplåtits

för det under akademiens inseende stälda statsläroverk lokaler, upptagande

mer än dubbelt så stort utrymme som det läroverket disponerade

i akademiens äldre byggnad. Eu följd deraf hade blifvit, att å de för

läroverket sedan gammalt anvisade statsanslag, hvilka redan förut visat

sig i åtskilliga delar väl knappa, flere anslagsposter blifvit otillräckliga.

Detta gälde i främsta rummet posten å 4,000 kronor till belysning, undervisningsmateriel

m. m. Redan i 1878 års stat för akademien hade sistnämnda

utgiftspost upptagits till samma belopp. Oaktadt den stora

tillökningen i utrymme, hvilken naturligtvis måste medföra tillökning

i utgifterna under ifrågavarande anslagspost, hade densamma sålunda

under tjugu år qvarstått med oförändradt belopp. Med den utveckling,

belysningsförhållandena under dessa år undergått, och med de

höga pris, det nuvarande lyset, elektriskt ljus, betingade, hade det icke

varit möjligt att hålla utgifterna å denna post inom det faststälda anslagets

gränser och detta så mycket mindre, som undervisningen numera

bedrefves under ett ökadt antal timmar i veckan. Härtill komme, att

enligt § 26 i det för läroverket gällande reglemente eleverna under läroåret

egde att för studiers idkande begagna läroverkets lokaler äfven mellan

de föreskrifna lärotimmarna med de inskränkningar, som läroverkets direktör

egde bestämma. Då det särskildt för eleverna i de högre skolorna

vore af vigt, att studierna ej inskränktes till lektionstimmarna samt att de

utan störande afbrott finge stanna framför sina arbeten, om de så önskade,

hade akademien på direktörens och läroverksnämndens uttalade önskan

medgifvit, att lokalerna finge för ändamålet hållas öppna från kl. 9 f. m.

till kl. 9 e. m., hvaraf ett flertal elever också för sina studier begagnat

sig. Särskildt under större delen af höstterminen måste i följd häraf flere

lokaler under det rådande mörkret hållas upplysta större delen af dagen,

hvilket visserligen å ena sidan medförde ökade kostnader, men å den andra

gjorde att läroverket mera än förut kunde motsvara sitt ändamål, hvilket

ju komme den svenska konsten till godo.

Af ett vid akademiens skrifvelse fogadt sammandrag af läroverkets

expensmedelsräkningar under åren 1896 och 1897 framginge, att belysningen,

som år 1895, innan ännu läroverkets inflyttning i nybyggnaden skett,

uppgått till 1,807 kronor 62 öre, redan året derpå stigit till 2,625 kronor

40 öre och år 1897 till 2,895 kronor 90 öre, hvilket sistnämnda belopp

måste antagas blifva det för de närmaste åren erforderliga.

Hvad rubriken »undervisningsmateriel in. m.» beträffade, sammanfördes

derunder i räkenskaperna utgifter af de mest skilda slag, såsom möbler

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Åttonde hufvudtiteln.

med flere inventarier för lärosalarne, kostnader för den föreslcrifna utställningen

af elevarbeten vid vårterminens slut, annonser, tryck m. in. Oaktadt

så mycket som möjligt af den gamla, till stor del slitna materielen

fortfarande vore i bruk, hade under hvart och ett af de tre senaste åren

utgifterna under ifrågavarande rubrik öfverstigit 4,000 kronor, hvilket

belopp vore i staten anvisadt för att dermed jemväl skulle bestridas omkostnaderna

för belysning. En väsentlig tillökning i den för dessa ändamål

afsedda anslagspost vore således af högsta behofvet påkallad.

Till betäckande af omförmälda ökade utgifter hade akademien användt

dels det öfverskott, som tidigare under några år uppstått på expensmedelsanslaget,

dels besparingar å anslaget till samlingarnas ökande och underhåll.

Det oaktadt hade vid 1897 års slut förefunnits en brist af omkring

200 kronor, som af akademien måst förskotteras. Då det för undervisningens

ändamålsenliga bedrifvande vore af vigt, att samlingarna tillgodosåges

och att det derför afsedda anslaget användes för sitt egentliga ändamål,

vore det hädanefter icke blott omöjligt att derifrån lemna bidrag till

betäckande af andra nödvändiga utgifter utan i stället önskvärdt att äfven

denna anslagspost, nu 2,500 kronor, erhölle någon tillökning, särdeles i betraktande

af de förhöjda prisen på sådana arbeten och med hänsyn till

dessa samlingars nuvarande ofullständiga och bristfälliga skick.

Akademien hemstälde derför, det Eders Maj:t täcktes till 1899 års

riksdag aflåta proposition, dels derom att följande anslagsposter i akademiens

stat måtte från och med år 1900 få för det under akademiens inseende

stälda läroverket utgå med dessa belopp:

belysning, undervisningsmateriel m. m........................... kr. 8,000: —

samlingarnas ökande och underhåll.................................... » 4,500: —

dels ock derom att, för betäckande af brist, som möjligen kunde komma

att uppstå å öfriga anslagsposter under rubriken »diverse anslag», måtte

uppföras ett anslag å 1,500 kronor.

Ifrågavarande . statens läroverk, öfver hvilket akademien utöfvar inseende,

synes mig gifvetvis böra icke blott med hänsyn till lärarekrafter

och undervisningslokaler utan jemväl med afseende å undervisningsmaterielen

vara så väl försedt, att det kan motsvara sitt ändamål att meddela

en fullständigt ordnad och med andra kulturländers fullt jemförlig undervisning

i alla de till den bildande konsten hörande konstarter. Intresset

för denna undervisning är ock numera hos oss så stort, att läroverket på

senare tiden icke kunnat mottaga alla, som der sökt inträde. Såsom

akademien i sin berörda skrifvelse ådagalagt, har akademien, för att

kunna bestrida de under senare åren betydligt ökade kostnaderna för

s. 131 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

131

erforderlig belysning af undervisningslokalerna, måst inskränka anskaffningen

af undervisningsmateriel, så att denna materiel nu är ofullständig,

gammal och sliten. Vid sådant förhållande och då akademien, som visserligen

förfogar öfver åtskilliga donationer för beredande af stipendier och

belöningar o. d., icke kan använda å donationsmedlen fallande afkastning

till andra ändamål än gifvarne afsett och icke heller i öfrigt till sin disposition

eger medel att fylla den brist, som å dess expensmedelsanslag uppstått,

synes det mig uppenbart, att staten måste bereda akademien ökade anslagstillgångar

för ifrågavarande ändamål. Jag finner mig derför med stöd af

den lemnade utredningen böra biträda akademiens framställning i hvad

den afser uppförande af större anslag till belysning, undervisningsmateriel

m. in. äfvensom till samlingarnas ökande och underhåll, hvilka poster

skulle ökas med sammanlagdt 6,000 kronor.

Hvad åter beträffar akademiens framställning att, till betäckande af möjligen

uppkommande brist å diverse anslag, måtte i staten uppföras ett särskildt

anslag å 1,500 kronor, torde åtgärd i sådant afseende icke lämpligen böra

vidtagas, förr än sig visat, att afsevärd brist verkligen uppkommit, då

akademien är oförhindrad att göra den framställning i ämnet, som af förhållandena

må påkallas. Jag föreställer mig dock, att sedan ifrågavarande

två anslagsposter under »diverse anslag» blifvit höjda i enlighet med hvad

akademien begärt, de för läroverket anslagna expensmedel skola åtminstone

under den närmaste framtiden blifva tillräckliga, helst anslagsposterna

under »diverse anslag» tillsammans utgöra ett reservationsanslag, till följd

hvaraf, om besparing å någon post uppståi’, densamma får användas till

täckande af möjligen uppkommande brist å någon eller några af de öfriga

och hvad som å »diverse anslag» icke åtgår under ett år får besparas till

ett annat.

Jag hemställer fördenskull i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen, att följande under rubriken »diverse anslag» i

akademiens för de fria konsterna stat förekommande poster må upptagas

sålunda:

belysning, undervisningsmateriel m. m................................. kr. 8,000: —

samlingarnas ökande och underhåll............................................ » 4,500: —

Vid bifall härtill skulle »diverse anslag» komma att uppgå till sammanlagdt

18,000 kronor såsom gemensamt reservationsanslag och anslaget

till akademien för de fria konsterna i sin helhet, nu 61,900 kronor, deraf

två reservationsanslag å tillhopa 21,000 kronor, ökas med 6,000 kronor

och sålunda i riksstaten uppföras med 67,900 kronor, deraf två reservationsanslag

å tillhopa 27,000 kronor.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Åttonde hutvudtiteln.

[27.]

Väderleksijensten

vid

anstalten

m. m.

Meteorologiska centralanstalten.

Med anledning af särskilda utaf Eders Kongl. Maj:t i ämnet gjorda

framställningar har Riksdagen för hvardera af åren 1894, 1895, 1896,

1897, 1898 och 1899 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt

ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska

centralanstalten. År 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra

ett sådant anslag å ordinarie stat. Riksdagen fann visserligen hvad

i statsrådsprotokollet anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel

till det af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska

centralanstaltens förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten;

men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet

rörande resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet

uppfördes på ordinarie stat, ansåg sig Riksdagen böra tills vidare

endast på extra stat anvisa anslag för ändamålet; och i öfverensstämmelse

dermed har Eders Kongl. Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895, 1896, 1897

och 1898 årens riksdagar gjorda framställningar i ämnet.

För upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare har Riksdagen

derjemte för hvartdera af åren 1898 och 1899 beviljat ett extra

anslag af 300 kronor.

I en till vetenskapsakademien stäld skrifvelse af den 15 augusti 1898

har föreståndaren för meteorologiska centralanstalten, under uttalande

såsom sin mening att den tid, som sedan år 1893 tilländalupit, borde hafva

varit tillräcklig för vinnande af den erfarenhet, som synts Riksdagen önskvärd,

innan denna angelägenhet blefve definitivt ordnad, framlagt förslag

till fast ordnande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten.

Beträffande resultaten af den från och med år 1894 verkstälda utvidgningen

af väderlekstjensten, kunde de, yttrar föreståndaren, sägas vara

fullt tillfredsställande. Dels hade större noggrannhet i uppgifter från stationerna

meddelade samt större erfarenhet och skicklighet vunnits af dem,

som meddelade de dagliga väderleksutsigterna, dels hade dessa utsigter

med allt större begärlighet rådfrågats af landtbrukets och sjöfartens idkare,

hvarpå det stigande antal kommuner och korporationer, som hos telegrafstyrelsen

prenumererade på meteorologiska centralanstaltens dagliga meddelanden,

utgjorde bevis. Meddelandena kunde ej numera indragas, utan

att detta skulle väcka stort motstånd hos vårt lands jordbrukande och

sjöfarande befolkning. Centralanstaltens föreståndare ansåge derför tiden

nu vara inne för öfverflyttande till ordinarie stat af ifrågavarande extra

s. 133 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

133

anslag å 7,950 kronor, hvilket jemte ett vid 1889 års riksdag till anstaltens

förfogande stäldt, på ordinarie stat uppfördt belopp af 1,050 kronor,

på sätt af statsverkspropositionen till 1893 års riksdag närmare fram
-

ginge, användes för bestridande af följande utgifter:

1) arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska sta
tioner

.......................................................................................... kr. 2,111: —

2) arfvoden till biträden vid det ökade arbetet vid anstalten

för den dagliga väderlekstjensten ....................................... » 3,600: —,

3) diverse omkostnader................................................................. » 364: —;

4) ersättning till utländska telegraflinier för befordran af

väderi ekstelegram till anstalten ........................................ » 1,000: —

5) ersättning till svenska telegrafverket..................................... » 1,925: —

Summa kr. 9,000: —.

v På grund af den stora och allt mer växande betydelse Gellivare egde

i industriel afseende antoge föreståndaren, att den derstädes upprättade

meteorologiska stationen både kunde och borde allt framgent uppehållas,

hvarför det syntes honom lämpligt, att äfven anslaget till densamma öfverflyttades

från extra till ordinarie stat.

I sammanhang med dessa frågor hade föreståndaren för centralanstalten

framstäf några andra önskemål i afseende å nämnda anstalt.

Arfvodet till amanuensen derstädes hade ursprungligen utgått med 2,500

kronor om året. Vid flera tillfällen hade föreståndaren emellertid anhållit,

att framställning måtte göras om arfvodets förhöjning till 3,500

kronor, men endast en ökning af 500 kronor hade af Riksdagen beviljats,

hvadan detsamma nu utginge med 3,000 kronor. Vid anstaltens upprättande

hade man tänkt sig, att amanuensbefattningen skulle komma att

innehafvas af yngre vetenskapsidkare, hvilka endast under några år skulle

qvarstanna på denna plats för att sedan söka någon i ekonomiskt afseende

fördelaktigare, och således ofta byta innehafvare. Emellertid hade

det visat sig, att platsen tvärtom kräfde en person, som under lång tid

kunde egna sig åt dess skötande. För att uppfylla de fordringar, man

med rätta kunde ställa på honom, kräfdes, att han genom mångårig

speciel sysselsättning med de uppgifter, som ålåge honom, vunne en djup

kunskap och stor erfarenhet i en mängd rent speciella frågor och en långt

uppdrifven rutin i deras användning. Den stora fördel anstalten haft

deraf, att nuvarande innehafvaren af amanuensbefattningen bestridt densamma

under den långa tidrymden af 20 år, kunde ej nog högt uppskattas

och hade helt visst bidragit till den utveckling, hvaraf anstalten

kunde berömma sig. Under sådana förhållanden och med det trägna

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Åttonde hufvudtiteln.

arbete platsen fordrade, kunde en ersättning för året af 3,000 kronor ej

anses tillräcklig för ep icke synnerligen ung person, som dertill egde familj,

helst om i betraktande toges, att hans lärdomsmeriter väl borde göra

honom förtjent af en inkomst, motsvarande andra tjenstemäns med liknande

vetenskapliga sysselsättningar, såsom amanuensernas vid vitterhets-,

historie- och antiqvitetsakademien, hvilkas aflöning, inberäknadt tjenstgöringspenningar,

uppginge till 4,000 kronor, samt geologernas vid Sveriges

geologiska undersökning, hvilka åtnjöte en aflöning af 2,500—4,500 kronor

eller i medeltal 3,500 kronor. Af dessa skäl ansåge föreståndaren det

billigt, att amanuensens vid meteorologiska centralanstalten arfvode höjdes

med 500 kronor eller från 3,000 kronor till 3,500 kronor.

För att möjliggöra den år 1894 åvägabragta utvidgningen af väderlekstjensten

hade det varit nödvändigt att öka personalen vid anstalten, hvarför

i det för ändamålet beviljade anslaget ingått ett belopp af 2,400 kronor

till arfvode åt vetenskapligt biträde vid denna tjenst. De fordringar, man

måste ställa på ett sådant biträde, vore, om man skulle vara säker på

ändamålets vinnande, desamma som gälde för amanuensen. Härvid gälde

äfven, att det skulle vara för anstaltens sjette af stor fördel, om man

kunde lyckas för en längre tid på denna plats fästa en framstående

meteorolog och icke behöfde genom täta ombyten af person vedervåga arbetets

likformighet och fortgående förbättring på grund af trägna och omsorgsfulla

studier i ämnet. Som det vetenskapliga biträdet icke någonsin

koinme att blifva obehöflig!, så mycket mer som de vetenskapliga göromålen

vid anstalten år från år ökades, ansåge föreståndaren det bästa

medlet vara för att på ifrågavarande plats få bibehålla den förtjente vetenskapsman,

som nu beklädde densamma, samt för att i händelse af hans afgång

kunna förvärfva en annan med samma företräden, att i stället för den

extra ordinarie plats, som för närvarande sköttes af det vetenskapliga biträdet,

inrätta en andra amanuensbefattning vid anstalten. I betraktande af

göromålens natur, ansvaret för tjenstens behöriga skötsel och de kompetensvilkor

man måste ställa på personen i fråga, ansåge föreståndaren, att det

med denna tjenst förenade arfvodet icke borde sättas lägre än till 3,000

kronor för år. För den händelse bifall vunnes till inrättande af en andra

amanuensbefattning vid anstalten, borde naturligtvis förenämnda anslag å

7,950 kronor minskas med 2,400 kronor, motsvarande det hitintills af det

vetenskapliga biträdet uppburna årsarfvodet.

Förutom det nu utgående ordinarie årsanslaget skulle således, om

föreståndarens framställning beviljades, statens årliga bidrag till meteorologiska

centralanstalten komma att blifva:

s. 135 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

135

1) genom öfverflyttning till ordinarie stat

dels af det på extra stat vid hvardera af

riksdagarne 1893—98 beviljade anslaget ......... kr. 7,950: —

dels af det för underhåll af Gellivare station

vid hvardera af 1897—98 årens riksdagar

beviljade extra anslaget........................................ » 300: —

tillsammans kr. 8,250: —,

hvarifrån dock, i händelse den här efteråt

under 3) upptagna posten beviljades, skulle

afgå....................................................................... » 2,400: —

kr. 5,850

2) förökning i (förste) amanuensens arfvode.................... » 500

3) arfvode till en andre amanuens.................................... » 3,000

Summa kr. 9,350

?

eller alltså 1,100 kronor mer än hvad på extra stat under hvart och ett

af de senare åren kommit anstalten till godo.

I likhet med hvad som vore förhållandet med det nuvarande ordinarie

anslaget till anstalten, 25,050 kronor, hvaraf den del, som vore afsedd till

arfvoden åt observatörerna, för räknebiträden, anskaffande och underhåll

af instrument m. in. eller 16,000 kronor, vore reservationsanslag, borde,

enligt föreståndarens mening, jemväl af den nu ifrågasatta ordinarie anslagsförhöjningen

å 9,350 kronor förenämnda belopp af 5,850 kronor utgå

såsom reservationsanslag, enär de utgifter, som med sistnämnda belopp

skulle bestridas, icke vore fullt fixa utan mer eller mindre varierade från

det ena året till det andra.

Till dessa föreståndarens fraipställningar hade anstaltens tillförordnade

inspectores generaldirektören R. Åkerman och professorn G. R. Dahlander

tillstyrkt bifall.

I underdånig skrifvelse den 14 september 1898 har vetenskapsakademien

anfört, att akademien, som med tillfredsställelse bevittnat den meteorologiska

centralanstaltens mer och mer omfattande verksamhet ej blott i

vetenskapligt hänseende utan äfven och framför allt till praktiskt gagn för

landets åkerbruk och sjöfart, hade all anledning att på det varmaste förorda

bifall till föreståndarens ifrågavarande framställningar.

Hvad sålunda i detta ämne anförts finner jag förtjent af allt afseende.

Redan till 1885 års riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t, på derom af

vetenskapsakademien i enlighet med föreståndarens för meteorologiska centralanstalten

anhållan gjord framställning, att det å ordinarie stat uppförda

arfvodet till amanuensen skulle höjas från 2,500 kronor till 3,500 krofior.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Åttonde hufvudtiteln.

[28.]

Ersättning i

ant. af afskrifning

af kyrkotionde.

Riksdagen, som fann hvad till stöd för denna framställning anförts innefatta

talande skäl för beviljandet af någon arfvodesförhöjning för ifrågavarande

amanuens, ansåg emellertid beloppet lämpligen kunna nedsättas

till hälften af hvad som föreslagits och beviljade derför en arfvodesförhöjning

af endast 500 kronor. De skäl, som år 1885 föranledde Eders

Kongl. Maj:t att göra framställning om bestämmande af amanuensens

arfvode till 3,500 kronor, hafva under den tid, som derefter förflutit, endast

vunnit ökad styrka, då anstaltens verksamhet derunder betydligt utvidgats

och härigenom än större kraf måste ställas på dess vetenskapliga krafter.

Inrättande af en andre amanuensbefattning vid anstalten med arfvode af

3,000 kronor om året finner jag jemväl på de skäl föreståndaren derutinnan

anfört vara påkalladt för att anstalten må vara försäkrad om att

för sitt maktpåliggande arbete ega icke blott den erforderliga vetenskapliga

kompetensen utan jemväl nödig vana och erfarenhet. Då vid bifall till

detta förslag det nuvarande å extra stat anvisade beloppet af 2,400 kronor

till tillfälliga vetenskapliga biträden icke vidare erfordras, skulle alltså inrättandet

af ifrågavarande befattning i sjelfva verket medföra en anslagsförhöjning

af endast 600 kronor.

Jag anser derjemte fullgoda skäl föreligga för att ej mindre, såsom

Eders Kongl. Maj-.t redan år 1893 föreslog Riksdagen, den i öfrigt för

anordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid ifrågavarande anstalt

erforderliga summa, som nu är å extra stat anvisad, än äfven det för

uppehållande af den meteorologiska stationen i Gellivare nödiga belopp

uppföras å ordinarie stat. I enlighet härmed hemställer jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att för beredande af

ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska centralanstalten och inrättande

af en andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt för

uppehållande af väderlekstjensten vid anstalten i dess nuvarande omfattning

det till anstalten utgående årliga anslag må höjas med 9,350 kronor,

deraf 5,850 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom anstaltens ordinarie

anslag skulle uppnå eu slutsumma af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor

reservationsanslag.

Lasaretts underhåll.

Under hänvisning till hvad jag förut anfört angående de förändringar

i riksstaten, som blifva en följd af bestämmelserna i nådiga förordningen

om afskrifning af den från viss jord inom Skåne in. fl. provinser utgående

kyrkotionde, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

131

dagen att i riksstaten för år 1900 ej mindre förhöja den under anslaget

till lasaretts underhåll uppförda anvisning i kontant, nu 94,836 kronor,

med ersättning för den till Lunds lasarett för dess utvidgning och för

understöd af ett kliniskt institut derstädes från åtskilliga församlingar i

Malmöhus län och en församling i Kristianstads län anslagna kyrkotionde,

beräknad till 3,038 kronor 54 öre eller, vid det förhållande att å anslaget

98 öre äro odisponerade, med ett jemnadt belopp af 3,038 kronor, då anslaget

alltså torde upptagas till 97,874 kronor, än äfven utesluta det vid

samma anslag under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning på

förslag: friheter och kyrkotionde» hittills uppförda belopp 4,360 kronor.

Hospitals underhåll.

1 skrifvelse den 30 sistlidne september har medicinalstyrelsen, under för- [29.]

mälan att byggnadsarbetet vid Upsala asyl nu så långt fortskridit, att Afiöningsstat

anstalten borde kunna tagas i bruk i slutet af år 1899, gjort framställning^^,^"^

om beredande af ersättning åt de tjensteman, som skulle handhafva sjukvården

och förvaltningen derstädes. Medicinalstyrelsen har ansett, att berörda

förhållanden vid Upsala asyl, som i likhet med Lunds skulle inrymma

omkring 800 sjukplatser och vara belägen omedelbart invid ett

hospital, lämpligen skulle kunna ordnas i enlighet med hvad som blifvit

bestämdt för Lunds asyl genom nådiga bref den 6 juni och den 5 september

1890. Genom det förra brefvet faststäldes följande afiöningsstat

för dervarande asylläkare samt förste och andre underläkare:

asylläkaren, arfvode.......................................................... kr. 4,500: —

jemte boställsvåning och bränsle äfvensom lyse, derest

elektrisk belysning vid asylen anordnades, och derutöfver

ett första ålderstillägg af 500 kronor efter fem års samt

ett andra ålderstillägg af likaledes 500 kronor efter ytterligare

fem års väl vitsordad tjenstgöring, med rättighet

dessutom till sex veckors semester årligen;

1 förste underläkare, vid mansafdelningen, arfvode ......... » 2,000: —

1 andre underläkare, vid qvinnoafdelningen, arfvode ............ » 1,500: —,

Indika begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta bostad med möbler

och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och första klassens kost. Af kontanta

aflöningen för en hvar af dessa läkare skulle två tredjedelar utgöra fast

arfvode och en tredjedel tjenstgöringspenningar.

Enligt nådigt bref den 1 juni 1894 höjdes arfvodet för andre underBih.

till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Åttonde hufvudtitoln.

läkaren till 2,000 kronor. Genom nådiga brefvet den 5 september 1890

förordnades, att Lunds asyl tills vidare skulle stå under förvaltning af

direktionen för Lunds hospital, samt att öfverläkaren vid hospitalet tills

vidare skulle vara öfverläkare äfven vid asylen och derför ega åtnjuta af

hospitalens underhållsmedel ett årligt arfvode af 1,200 kronor, dock hvad

hospitalets nuvarande öfverläkare beträffade med vilkor att han utan

särskild ersättning fortfarande tjenstgjorde jemväl såsom öfverläkare vid

Malmö asyl.

»Beträffande Upsala asyl», yttrar medicinalstyrelsen, »torde det, i

likhet med hvad förhållandet var angående Lunds asyl, befinnas både

ändamålsenligast och för statsverket billigast att förena asylen med det

bredvid liggande hospitalet under en för båda anstalterna gemensam förvaltning

med samma direktion, öfverläkare, sekreterare, predikant och

syssloman. Härigenom erhålla emellertid dessa tjensteman en betydlig

tillökning i sina göromål och torde böra tillerkännas särskild ersättning

härför. Beträffande öfverläkaren kan tillökningen i göromål temligen lätt

på förhand inses. Hans uppgift blir hufvudsakligen att ordna sjukvården

i dess helhet, att bestämma om de sjukas intagning och utskrifning, genom

besök å asylen egna tillsyn åt och utöfva kontroll öfver de sjukas behandling

och vård samt att i direktionen föredraga alla ärenden, som röra

asylen. Att öfverlemna så maktpåliggande göromål åt hospitalets öfverläkare

utan att lemna skälig ersättning härför, torde icke kunna anses

vara rätt och billigt. Då emellertid öfverläkaren vid Upsala hospital, som

tillika är extra ordinarie professor i psykiatri vid Upsala universitet, för

dessa båda befattningar åtnjuter en god aflöning, torde denna ersättning i

förhållande till arbetet kunna beräknas låg och bestämmas till ett arfvode

af 1,200 kronor, eller detsamma som öfverläkaren vid Lunds hospital uppbär

för sin tjenstgöring vid asylen derstädes.»

»Om den behöfliga ersättningen åt sekreterare, predikant och syssloman

för deras ökade göromål samt om de medel, som kunna erfordras för

ökadt biträde å sysslomanskonforet, kan ingen tillförlitlig beräkning på

förhand göras, emedan arbetet i början alltid blir större än sedermera, då

anstalten kommit i regelbunden verksamhet, och någon erfarenhet äfven

då behöfves, innan någon bestämd siffra kan angifvas. Medel behöfvas

dock för sagda ändamål och torde kunna beredas från förslagsanslaget

till hospitals underhåll.»

»För den dagliga sjukvårdens bestridande måste asylen hafva särskilda

läkare. Erfarenheten å Lunds asyl har visat, att dess tre läkare för ungefär

800 sjuka hafva ett ganska ansträngande arbete, isynnerhet vid in
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

139

tagningen af många sjuka på eu gång. Deras arbete bär dock kunnat

fortgå regelbundet, hvarför medicinalstyrelsen finner sig föranlåten att för

närvarande göra underdånig framställning om endast tre läkares anställande

äfven vid Upsala asyl. Å Lunds asyl har asylläkaren betraktats såsom

likstäld med eu biträdande läkare vid hospitalen och tillsatts på vissa år.

Öfverensstämmelsen mellan biträdande läkaren och asylläkaren är i afseende

på göromålen emellertid icke fullständig, öfverläkaren föreskrifter

å hospitalen under sina dagliga ronder, huru de sjuka skola behandlas

och vårdas, hvarefter biträdande läkaren vid aftonronderna endast har att

tillse, det öfverläkarens befallningar blifvit utförda, och för öfrigt vi fl

uppkomna förändrade förhållanden vidtaga åtgärder på egen hand. A

asylen kan öfverläkaren endast hafva den allmänna tillsynen och företaga

i allmänhet blott en kontrollerande rond i veckan. Den dagliga sjukvården

tillkommer asylläkaren, och underläkarne verkställa aftonronderna

med samma befogenhet som biträdande läkaren vid hospitalen. Det synes

derför vara mera öfverensstämmande med beskaffenheten och vigten af

asylläkarens tjenst, att han förordnas tills vidare och icke, såsom hitintills

i Lund, på viss tid. Ett förordnande tills vidare vore äfven så mycket

följdriktigare, som de tvenne asylläkaren tillkommande ålderstilläggen

förutsätta en längre tjenstetid. I Lund har på grund af hastig befordran

ingen asylläkare hitintills qvarstannat i tjenstfri så länge, att han kunnat

komma i åtnjutande af ålderstillägg; men erfarenheten har icke heller lärt,

att den korta tjenstetiden varit för anstalten särskildt förmånlig. Deremot

kan lätt inses, att det fordras lång tid, innan asylläkaren hinner lära sig

känna den stora anstaltens många patienter, deras lefnadshistoria, deras

psykiska egendomligheter med flera omständigheter, som en läkare behöfver

känna för att kunna bilda sig ett riktigt omdöme om de sjuke och

med framgång vårda dem. Olikformigheten i afseende på tillsättandet af

asylläkare vid Lunds och Upsala asyler, om nådigt bifall lemnas till den

senares förordnande tills vidare, torde icke medföra någon olägenhet.

Medicinalstyrelsen är också betänkt på att i liknande syfte sedermera göra

underdånig framställning beträffande Lunds asyl. Den aflöning, som är

anslagen åt asylläkaren i Lund, torde äfven få anses såsom lämplig för

asylläkaren i Upsala.»

»Är det förmånligt både för anstalten och läkaren, att samme asylläkare

tjenstgör en längre tid, råder deremot ett annat förhållande, då

det gäller asylens underläkare. Det är intet tvifvel, att mången ung läkare

för en kort tid vill utbilda sig i sinnessjukdomarnes kännedom genom

tjenstgöring vid asylen och kan hafva nytta af denna sin kunskap under

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Åttonde hufvudtiteln.

sill praktiska verksamhet. Eu lång tjenstetid på eu plats, der liufvuduppgiften

är att vårda obotliga sinnessjuka, skulle deremot göra underläkaren

mindre lämplig för andra läkarebefattningar. Underläkarne torde

derför böra tillsättas på viss tid, i öfverensstämmelse med hvad som är

föreskrifvet för biträdande läkare vid hospitalen, samt torde ieke böra

erhålla förnyadt förordnande. Aflöningen åt underläkarne vid Upsala asyl

torde kunna bestämmas till samma belopp, som nu utgår till underläkarne

vid Lunds asyl.»

På grund af det anförda har medicinalstyrelsen hemstält, utom annat,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t dels till näst sammanträdande riksdag aflåta

nådig proposition,

ej mindre att för läkare vid Upsala asyl måtte godkännas följande

aflöningsstat:

asylläkare, aflöning.......................................................................... kr. 4,500: —

jemte boställs våning, bränsle och elektrisk belysning samt

derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter

fem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500

kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,

med rättighet dessutom till sex veckors semester

årligen,

två underläkare, aflöning för hvardera 2,000 kronor .......... » 4,000: —

hvilka begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta,

bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och

tvätt samt första klassens kost, med rättighet dessutom

till eu månads semester årligen för en hvar af dem.

Summa kronor 8,500: —

samt att af kontanta aflöningen för hvar och en af dessa tre läkare

två tredjedelar skulle utgöra lön och eu tredjedel tjenstgöringspenningar,

än äfven att Riksdagen måtte

dels på extra stat för år 11)00 anvisa ett belopp af 1,200 kronor till

arfvode åt öfverläkaren vid Upsala hospital för hans tjenstgöring i samma

egenskap vid asylen derstädes,

dels ock bemyndiga medicinalstyrelsen att af förslagsanslaget till

hospitals underhåll bestrida de utgifter, som erfordras för fullgörandet

af de göromål vid Upsala asyl, hvilka motsvara sekreterarens, predikantens

och sysslomannens vid hospitalet, samt att till biträde åt den sistnämnde

anställa nödig personal.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

141

I afseende å den af medicinalstyrelsen föreslagna aflöningsstat för

asylläkare och underläkare vid Upsala asyl må anmärkas, att det synes

mindre lämpligt att i staten såsom en bland aflöningsförmånerna för asylläkaren

upptaga elektrisk belysning, utan torde detta uttryck lämpligen

kunna utbytas mot ordet lyse, hvilket emellertid ej bör hindra, att berörda

förmån utgår i form af elektrisk belysning. Vidare synes det mindre riktigt,

att för underläkare bestämmes ovilkorlig rätt till en månads semester.

Enligt nådigt bref den 5 juni 1891 har medgifvits, att de vid hospital och

asyler för sinnessjuke anstälde biträdande läkare och underläkare må årligen

åtnjuta en månads semester, derest vederbörande liospitalsdirektion finner

sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens behöriga gång medgifvas,

samt att arfvoden till vikarier under dylik semester må till belopp motsvarande

tjensteinnehafvarnes tjenstgöringspenningar under tiden för semestern

utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll. Hvad sålunda blifvit

föreskrifvet för underläkare vid hospital och asyler i allmänhet lärer ock

böra gälla för underläkare vid Upsala asyl. För detta ändamål behöfver

emellertid ej i aflöningsstaten göras någon uttrycklig hänvisning till nådiga

brefvet den 5 juni 1891, hvilket måste anses tillämpligt äfven på biträdande

läkare och underläkare vid hospital och asyler, som tillkommit efter brefvets

utfärdande. Hvad angår det arfvode, som bör tillkomma öfverläkaren vid

Upsala hospital för hans tjenstgöring i samma egenskap vid asylen derstädes,

har jag ej något att erinra mot det af medicinalstyrelsen föreslagna beloppet,

1,200 kronor. Deremot synes det ej nödigt eller lämpligt att härför af

Riksdagen begära ett särskilt extra anslag, utan torde Eders Kongl. Maj:t

här, likasom förhållandet varit, när liknande uppdrag lemnats åt öfverläkarne

vid Lunds och Vadstena hospital, kunna tills vidare, och så länge

fråga blott är om en tillfällig godtgörelse, af förslagsanslaget till hospitals

underhåll tillerkänna öfverläkaren vid hospitalet skälig ersättning i mån

af det ökade arbete hans tjenstgöring i motsvarande egenskap vid asylen

kräfver. Af förhandlingarna vid 1895 års riksmöte, då Eders Kongl. Maj:ts

proposition om anordnande af nu ifrågavarande asyl af Riksdagen bifölls,

framgår, att man tänkte sig, att hospitalet och asylen skulle stå under en

gemensam öfverläkare och att den för tillfället bestående föreningen af öfverläkaretjensten

med extra ordinarie professorsbefattningen i psykiatri vid Upsala

universitet i eu framtid skulle upphöra. Nuvarande öfverläkaren och extra

ordinarie professorn i psykiatri är äfven genom förbehåll i sin fullmakt förpligtad

att frånträda extra ordinarie professorsbefattningen och dermed

följande aflöningsförinåner, om och när Eders Kongl. Maj:t finner sådant

lämpligt.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Åttonde hufvudtiteln.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt får jag, som i (ifrigt ej

har något att erinra vid medicinalstyrelsens förevarande framställning

beträffande läkarne vid Upsala asyl och i fråga om bestridandet af de

göromål vid asylen, hvilka motsvara sysslomannens, sekreterarens och

predikantens vid hospital, samt ersättning derför och för biträde åt sysslomannen

anser förhållandena kunna tills vidare ordnas på det sätt, medicinalstyrelsen

föreslagit, och h vilket öfverensstämmer med hvad som stadgats

för Lunds asyl genom nådiga brefvet den 6 juni 1890, i underdånighet

tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att

dels godkänna följande aflöningsstat för läkare vid Upsala asyl:

asylläkaren, kontant aflöning ............................................... kr. 4,500: —

jemte boställsvåning med bränsle och lyse äfvensom derutöfver ett första

ålderstillägg af 500 kronor efter fem års samt ett andra ålderstillägg af

li k a1 odes 500 kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,

med rättighet dessutom till sex veckors semester årligen,

1 underläkare, kontant aflöning................................................ kr. 2,000: —[

1 d:o d:o d:o ..................................................... » 2,000: —,

hvilka begge underläkare derjemte skola ega att åtnjuta bostad med möbler

och sängkläder, bränsle, lyse, tvätt och första klassens kost,

dels beträffande denna stats tillämpning jemväl godkänna, att af kontanta

aflöningen för hvar och en af dessa läkare två tredjedelar skola utgöra

lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,

dels och medgifva, att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande

aflöningsförmåner åt läkarne skall utgå af förslagsanslaget till

hospitals underhåll med undantag af ålderstilläggen, hvilka böra påföras

åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

[30.] Af skal, som förut anförts, hemställer jag i underdånighet, det Eders

Ersättning i Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att sedan genom nådiga

afskrifning“^förordningen den 14 oktober 1898 den till Malmö asyl från Lunds landskyrkotionde.

församling ingående kyrkotionde, med forsellön beräknad till 115 kronor

91 öre, blifvit från och med år 1900 afskrifven, den ersättning härför, som

bör Malmö asyl tillkomma, må få utgå från förslagsanslaget, till hospitals

underhåll.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufrudtiteln.

143

Kyrkors underhåll.

Af stadgandena i oftanämnda nådiga förordning den 14 oktober 1898 [31.]

samt af hvad jag under punkt 2 anfört följer dels att den under dettaxtvättning af

anslag i 1899 års riksstat uppförda anvisning i kontant kronor 7,528: — unsiagibeiopp

bör minskas med.......................................................................... » 6,500: 50

eller till ..................................................................................... kronor 1,027: 50,

och dels att det under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning

på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna belopp 193,300 kronor bör

ur staten utgå, hvarför jag i underdånighet hemställer, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att i riksstaten för år 1900 under anslaget

till kyrkors underhåll ej mindre såsom »anvisning i kontant», efter afdrag

från nuvarande beloppet 7,528 krono:- af 6,500 kronor 50 öre, uppföra

i jemnadt tal 1,028 kronor än äfven utesluta nyssnämnda belopp 193,300

kronor; kommande vid bifall härtill summan af de under anslaget till

kyrkors underhåll uppförda belopp, nu 370,228 kronor, att utgöra 170,428

kronor.

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.

Sedan lång tid tillbaka har i riksstaten varit uppfördt ett anslag tillyin;„y af ««■

understöd för resor i vetenskaplig syfte samt till utgifvande af läroböcker sla9etoch

lärda verk. Ursprungligen utgörande en summa af 10,000 riksdaler

banko, med tillägg af 400 riksdaler samma mynt, som förut varit under

sundhetskollegii stat upptagna till reseunderstöd åt unga läkare, har anslaget

genom de förhöjningar, som vid riksdagarna åren 1862—1863 och

år 1872 på Kongl. Maj:ts derom »jorda framställningar beviljats, blifvit

ökadt till 24,000 kronor.

Omförmälda förhöjningar hafva påkallats af de växande kraf på

delaktighet af anslaget, som vetenskapens idkare frarnstält och som ofta

måst lemnas ohörda af brist på medel, huru berättigade anspråken än må

hafva varit. Ej heller det nuvarande anslaget lemnar tillräcklig tillgång

till understöd åt alla deraf förtjente sökande, och Eders Kongl. Maj:t har

derför redan vid riksdagarne åren 1889 och 1893 gjort framställningar,

att anslaget måtte ytterligare höjas med 6,000 kronor, hvilka framställningar

dock icke af Riksdagen bifallits. Detta synes likväl, såsom följande

redogörelse för frågans behandling vid dessa riksdagar torde utvisa, ej

hafva berott på den uppfattning, att anslagets ökande vore opåkallad!. I

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Åttonde hnfvudtiteln.

det utlåtande, som af statsutskottet afgafs öfver den vid 1889 års riksdag

gjorda framställningen i ämnet, yttrade utskottet, att då de af Eders Kong!.

Maj:t äskade förhöjningar i de under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslag, hvilka utskottet i föregående punkter funnit sig böra tillstyrka,

redan uppginge till ett ganska ansenligt belopp samt behofvet af

den ifrågavarande anslagsförhöjningen icke vore af så trängande beskaffenhet,

att icke med dess tillgodoseende skulle kunna ännu någon tid utan

olägenhet anstå, utskottet ansåge sig icke kunna hos Riksdagen förorda denna

anslagsförhöjning, hvadan utskottet hemstäldc, att framställningen icke

måtte af Riksdagen bifallas. Första Kammaren godkände likväl Eders

Kong]. Maj:ts framställning. I Andra Kammaren, hvilken biföll statsutskottets

hemställan, synes, att döma af kammarens protokoll, någon obenägenhet

mot anslagets ökande i och för sig icke hafva framkallat beslutet,

utan man var af den åsigt, att tillökningens beviljande kunde uppskjutas

ett eller annat år, och vid gemensam votering segrade Andra Kammarens

mening.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 14 januari

1893 yttrade dåvarande departementschefen, att de år, som förflutit efter

år 1889, ådagalagt, hurusom de skäl, hvilka då inför Eders Kongl. Maj:t

androgos för en förhöjning uti ifrågavarande anslag, med tilltagande styrka

gjorde sig gällande. Anslagets knapphet i förhållande till de berättigade

anspråken på understöd deraf blefve allt mer i ögonen fallande. Vetenskapens

fält vidgade sig hos oss liksom hos andra kulturfolk mer och mer.

Å andra sidan rigtade hvarje enskild vetenskapsman sina studier på mera

begränsade områden, hvilka desto djupare genomforskades. I)ei''af och af

det ökade vetenskapliga intresset i allmänhet följde, att antalet af nitiske

forskare ökades. Men ju mera det vetenskapliga arbetet specialiserades,

desto mindre blefve utsigterna, framför allt i ett litet land som vårt, att

hos en större allmänhet vinna afsättning för arbetsprodukten och derigenom

i någon mån få ersättning för häfda kostnader och mödor. Statens mellankomst,

som häraf i hög grad påkallades, blefve nu för tiden så mycket

nödvändigare, som man vid utgifvandet af vetenskapliga verk numera

kunde och måste, för att göra dem rätt fruktbringande, i högre grad än

förr betjena sig af de ypperliga hjelpmedel, som de reproducerande konsterna

erbjöde, en förmån, som dock måste köpas med betydligt stegrade

kostnader. Särskild! åberopade departementschefen, att eu stor del af det

nuvarande anslaget redan kunde sägas vara disponerad för tillgodoseende af

vissa ändamål, i det att sedan länge utginge dels till de s. k. riksstatens

resestipendier 10,500 kronor dels såsom bidrag till utgifvande af univer
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

145

sitetens årsskrifter och »Nordiskt medicinskt arkiv» 4,200 kronor, hvilket

sistnämnda belopp dock visat sig otillräckligt för att understödja berörda

företag i så hög grad, som varit ömkligt. Under de senaste åren både

jemväl beviljats ett belopp af 500 kronor om året såsom bidrag till utgifvande

af en fjerde tidskrift, »Arkiv för nordisk filologi». Efter afdrag

af samtliga dessa belopp återstode å anslaget endast en summa af 8,800

kronor, ur hvilken återstod det visat sig omöjligt att tillfredsställa öfriga

välgrundade anspråk i förevarande hänseende. Beträffande storleken af den

behöfliga anslagsförböjningen, hvilken hufvudsakligen borde afse att vara

en förstärkning af medlen till understöd för utgifvande af läroböcker och

lärda verk samt hafva till syfte förnämligast att underlätta och främja utgifvandet

i tryck af värdefulla arbeten, som icke kunde påräkna någon

större afsättning, och hvilka eljest icke skulle komma den vetenskapliga

forskningen till godo, ansåg nämnde departementschef, att det belopp, som

af Eders Kongl. Maj:t äskats vid 1889 års riksdag, äfven borde begäras

vid 1893 års riksmöte, och blef i enlighet dermed Eders Kongl Maj:ts

framställning till Riksdagen affattad.

Under erinran om hvad statsutskottet vid 1889 års riksdag vid behandling

af Eders Kongl. Maj:ts då gjorda framställning i samma ämne

yttrat, eller att behofvet af den föreslagna anslagsförhöjningen icke vore

af så trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende ännu någon

tid kunde utan olägenhet anstå, anmälde 1893 års riksdag i skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t, att då den uppfattning, som 1889 års riksdag

gjorde gällande i denna fråga, syntes Riksdagen fortfarande ega giltighet,

Eders Kongl. Maj:ts förnyade framställning i ämnet icke af Riksdagen

bifallits.

Den tid. som förflutit efter det denna fråga senaste gången var föremål

för Riksdagens pröfning, har än ytterligare ådagalagt nödvändigheten af

ifrågavarande anslags förhöjning. Behofvet af ökade tillgångar å anslaget

synes mig nu hafva vuxit till den grad, att det icke utan svårare olägenhet

låter sig göra att, på sätt Riksdagen förestält sig kunna ske, vidare uppskjuta

tillgodoseendet deraf. Anspråken på understöd för utgifvande af

läroböcker och lärda verk samt till företagande af resor i vetenskapligt

syfte stegras alltjemt. De under år 1898 till Eders Kongl. Maj:t ingifna

ansökningar om understöd i nämnda afseende innefattade, om man bortser

från dem som angingo de s. k. riksstatens resestipendier, framställningar

om beviljande af sammanlagdt 43,250 kronor. Alla dessa ansökningar

med undantag af endast en, vid hvilken det arbete, hvarför understöd

begärdes, icke fans fogadt, hade af de myndigheter, som deröfver yttrat

Bill. till Riktid. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Åttonde hnfvudtiteln.

sig, förordats till bifall. Då af ifrågavarande anslag endast ett belopp af

13,500 kronor fans disponibelt, kunde det föreliggande behofvet af understöd

blott i mycket ringa män tillgodoses. I främsta rummet måste dervid

universitetens årsskrifter ihågkommas. Oaktadt all möjlig inskränkning

dervidlag och ehuru Eders Kongl. Maj:t jemväl behagade att af allmänna

besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde hufvud titel anvisa understöd

till en af de sökande, måste dock ansökningar om understöd till sammanlagdt

belopp af öfver 20,000 kronor helt och hållet afslås af brist på

medel. Det är att befara, att åtskilliga af de vetenskapliga arbeten, för

hvilkas utgifvande understöd af allmänna medel sålunda ej kunnat erhållas,

icke heller skola blifva offentliggjorda. Ty, såsom förut erinrats, är det i

ett litet land som vårt ingen utsigt för vetenskapsmannen att genom

utgifvande af hans vetenskapliga arbete vinna ersättning för derå nedlagda

mödor och kostnader; tvärtom måste han, om han vill i tryck och med

anlitande af nutidens utvecklade reproduktionsmetoder offentliggöra resultaten

af sina forskningar, oftast ikläda sig nya ekonomiska uppoffringar.

Vårt land har sedan gammalt namn om sig för framstående vetenskaplig

forskning. För att icke denna må lida afbräck, synes mig staten böra

föranstalta derom, att berörda forskning, som ju först genom offentliggörandet

af sina resultat kan blifva allmänneligen fruktbringande, ej varder i saknad

af nödiga medel för vinnandet af detta ändamål. Åtgärd torde derför

med det snaraste böra vidtagas för att afhjelpa det anmärkta missförhållandet,

hvilket synes lämpligast kunna ske genom förhöjning af anslaget till resestipendier

samt läroböckers och lärda verks utgifvande.

Beträffande storleken af denna förhöjning boi’de visserligen med hänsyn

till det vid anslagets senaste fördelning anmälda behofvet ett betydligt

större belopp ifrågakomma än det, som åren 18811 och 1893 af Riksdagen

äskades, men då det torde vara skäl att se tiden an, innan någon betydligare

ökning af anslaget begäres, har jag ansett förhöjningen för närvarande

kunna inskränkas till samma belopp, som vid de två nämnda föregående

tillfällena af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, eller 6,000 kronor.

Pa grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

detEders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja reservationsanslaget

till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande från 24,000

kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

147

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att [33.]

föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, skrifmauriförslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved rn. in., för närvarandea^eern<"c^

upptaget till 23,053 kronor, måtte höjas med 3 kronor, eller till 23,056 »»•

kronor. .

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Åttonde linfvudtiteln.

Extra anslag.

Riks- och landsarkiven.

[34.] I skrifvelse den 28 september 1898 har riksarkivarien, med erinran

Arfvoden åt att Riksdagen, på framställning af Eders Kong! Maj:t, för hvart och ett

‘män T rikt af aren 1894—1899 på extra stat anvisat ett belopp af 1,700 kronor till

arkivet, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst hemstält,

att jemväl för nästkommande år enahanda anslag måtte riksarkivet beredas.

Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders

Kongl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda

ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för

år 1900 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

tjensteman i riksarkivet.

[35.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 28 sep
utgifvande

o/tember 1898 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t

handlingar, måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet

af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia, på extra stat äfven för år 1900 anvisa ett belopp af 3,000

kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet

beviljadt.

[36.] I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl

utgifvande afför år 1900 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utBda7/afce7»iS

gifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,

som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—

1718», till stöd hvarför åberopats, att de skäl, som föranledt Riksdagen

att för åren 1891 —1899 anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande

ega tillämplighet. På grund häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

149

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa för

sagda ändamål ett anslag af 1,500 kronor.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898 anmält, att Riksdagen, [37.]

med bifall till Eders Kong! Maj:ts derom gjorda framställning, för UPP''^landZ-khi

förande af byggnader för ett landsarkiv i Lund m. m. beviljat ett anslag Lund.

af 164,563 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat 82,000

kronor, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att af förenämnda anslag på extra stat för år 1900 anvisa återstoden,

82,563 kronor.

Med anledning af väckt fråga om anordnande af ett landsarkiv i Upsala, [38.]

dertill bland annat föreslagits att taga i anspråk rikssalen i Upsala slott,Beredande af

hvaremot emellertid af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala

län framstälts vissa betänkligheter, uppgjordes, efter nådig befallning, genom Uptaia.

öfverintendentsembetets försorg ritningar till byggnader för ett landsarkiv

på dertill af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagen del af

Upsala slotts område, och behagade Eders Kongl. Maj:t i 1898 års statsverksproposition

föreslå Riksdagen att till uppförande å nämnda plats af

byggnader för ett landsarkiv, i hufvudsaklig enlighet med de uppgjorda

ritningarna, äfvensom för byggnadernas inredning och vidtagande af i

sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anordnande af gas-, värme-,

vatten- och afloppsledningar jemte anbringande af stängsel m. m. bevilja

ett anslag af 166,424 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa

83,000 kronor, under medgifvande att utöfver sjelfva grunden för byggnaderna

platsen i öfrigt finge användas till tomt för landsarkivet och

dessutom af slottsområdet undantagas från bebyggande en sträcka af 30

meters bredd vid de sidor af tomten, som icke vore belägna vid den söderut

från slottsgårdens södra port ledande stora landsvägen.

Riksdagen svarade härå, att Riksdagen, som ansett sig böra anslå medel

till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala, i anledning af Eders

Kongl. Maj:ts förslag i ämnet velat framhålla, att, enligt hvad i det vid berörda

proposition fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden meddelats,

rikssalen i Upsala slott beräknats kunna för sådant ändamål inredas för

en kostnad af 98,000 kronor, hvartill skulle komma för anordnande af

värmeledning ytterligare 8,000 kronor. För ett belopp af 106,000 kronor

skulle sålunda utrymme kunna erhållas inom Upsala slott för samma

myckenhet arkivalier, som enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag varit afsedd

att inrymmas i den till en kostnad af 166,424 kronor beräknade nybyggnaden;

och tillfälle skulle äfven vinnas att för eu jemförelsevis ringa ökad

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Åttonde hufvudtiteln.

utgift inom slottet erhålla en afsevärd tillökning i utrymmet. Då den utredning,

som blifvit verkstäld i anledning äf Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande^

i Upsala län anmärkningar emot arkivets förläggande till

slottet, sålunda gifvit vid handen, att en nybyggnad för arkivet skulle betinga

väsentligt högre kostnad, hade Riksdagen ansett samma anmärkningar

icke böra tillmätas afgörande betydelse, för hvilken uppfattning Riksdagen

jemväl funnit stöd i öfverintendentsembetets uttalande i anledning af anmärkningarna.

Riksdagen hade på dessa skäl ansett, att det tillämnade

landsarkivet borde förläggas till Upsala slott och att de enligt omförmälda

beräkning för rikssalens inredande till landsarkiv erforderliga medel borde

ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande. Riksdagen förklarade alltså, att

Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning blifvit på det sätt bifallen,

att Riksdagen till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljat

ett anslag af 106,000 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat

ett belopp af 53,000 kronor.

Sedan riksarkivarien erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt

utlåtande med anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört, aflat riksarkivarien

den 28 oktober 1898 en underdånig skrifvelse af följande innehåll.

Att en särskildt för ifrågavarande ändamål uppförd byggnad ur

arkivalisk synpunkt vore att föredraga framför en lokal inom Upsala slott,

läge i sakens natur. Då emellertid den af Riksdagen till beredande af

lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljade summan i hvarje fall icke försloge

till uppförande af en tillräckligt rymlig särskild byggnad, hade man

nu endast att tillse, att de anvisade medlen blefve så väl använda som

möjligt och att det afsedda ändamålet blefve genom dem så väl tillgodosedt,

som omständigheterna medgåfve. Att detta kunde ske på ett mera

tillfredsställande sätt än genom att för ändamålet inreda rikssalen i Upsala

slott ville riksarkivarien söka uppvisa.

Då öfverintendentsembetet med anledning af skrifvelse från chefen för

ecklesiastikdepartementet uppdrog åt arkitekten H. T. Holmgren att upprätta

ritningar och kostnadsförslag till landsarkivs anordnande i rikssalen

å Upsala slott, tänkte man sig icke möjligheten att kunna för ändamålet

använda andra delar af slottet. Under förutsättning att rikssalen vore den

enda användbara delen af slottet, vore det af arkitekten Holmgren uppgjorda

förslaget säkerligen det mest tillfredsställande, som kunde ifrågakomma,

ty han hade med hänseende både till utrymme och till skydd mot

eldfara gjort allt hvad i sådant afseende kunde göras. Men han hade

med bästa vilja och förmåga icke kunnat göra lokalen lämplig och|tillfyllestgörande.

Den föreslagna arkivlokalen utgjorde icke en fri och afskild

del af slottet, utan läge instängd emellan å ena sidan södra tornet

s. 151 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

151

med dess åt fångvårdsbetjeningen m. fl. upplåtna talrika bostäder och å

andra sidan slottslängan, hvilken likaledes inneslöte boställsvåningar samt

einbetslokaler och förrådsrum. Huru ofördelaktigt ett dylikt läge måste

vara för en institution med sådan uppgift, som landsarkivet egde, det läge

i sakens natur; ett dylikt läge måste alltid blifva oroande, äfven om arkitekten

gjort sitt bästa för att skydda lokalen mot eldfara. Särskildt ville

riksarkivarien erinra om svårigheterna att vid möjligen inträffande eldsolvcka

komma till och från arkivet för släckning eller räddning af arkivalier;

den enda till arkivet ledande ingången i borggårdens södra vinkel

samt den dertill hörande trappan vore med hänsyn till lokalens ändamål

både i allmänhet och särskildt vid eldfara allt för trånga. En annan

synnerligen menlig omständighet vore den dåliga belysning, som komme

en stor del af arkivlokalen till del. Rikssalen skulle delas i tre höjdafdelningar

med mellanbottnar af jernplåt, hyflande på jernkolonner och

jernbalkar. Hela höjden vore 10,20 meter, så fördelad, att hvardera af de

två nedre afdelningarna vore 3,20 meter hög från golf till golf. Då fönstren

vore placerade med beräkning af endast ett mellanbjelklag, men salen nu

skulle delas i tre höjdafdelningar med två mellanbottnar, blefve dagerfördelningen,

oaktadt de i mellanbottnarne upptagna dageröppningarna,

mycket ojemn och ofördelaktig. För den öfverstå höjdafdelningen funnes

åtta fönster, hvart och ett af 2 meters höjd och 1,23 meters bredd ( = 2,46

qvadratineter) eller sammanlagdt en belysningsyta af 19,68 qvadratmeter;

och då golfarealen vore 510 qvadratmeter, blefve dagerytan omkring 1/.2S

af golfytan. Riksarkivarien erinrade, att vid god belysning dagerytan vore

åtminstone 1/6 af golfytan. Efter samma beräkningsgrund visade det sig,

att i den nedersta höjdafdelningen dagerytan blefve obetydligt mer än 1/m

af golfytan, och att i mellanafdelningen, der fönstren hade det möjligast

ofördelaktiga läge, nemligen invid golfvet, dagerytan blefve endast Vso af

golfytan. Af de sålunda angifna, redan i och för sig otillräckliga belysningsytorna

kunde, till följd af de med arkivalier fylda hyllorna, endast en

bråkdel beräknas framtränga till ett visst begränsadt område af salen,

hvilket i.intet fall kunde antagas sträcka sig till salens innersta delar.

Af det nu anförda framginge, att rikssalen, om än i nödfall användbar,

dock ingalunda kunde anses vara en till arkivlokal lämplig del af slottet.

Att rikssalen det oaktadt blifvit dertill föreslagen, berodde utan tvifvel

derpå, att inom slottet ingen lämpligare lokal antogs kunna erhållas, då

det södra tornet vore upplåtet åt fångvårdsstyrelsen och den på södra

sidan befintliga flygeln till största delen användes till förrådsrum för

Uplands regemente och till en mindre del disponerades af landstinget, i

följd hvaraf dessa delar af slottet hittills icke på allvar varit ifrågasatta.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Åttonde hufYudtiteln.

Emellertid hade riksarkivarien genom förfrågning hos vederbörande erfarit,

att de åt Uplands regemente upplåtna lokaler skulle kunna för ändamålet

förvärfvas, under vilkor att en till de militära förrådens förvarande tjenlig

byggnad bereddes regementet å annan, vid dess exercisfält belägen plats.

Hvad åter beträffade de af landstinget disponerade ruin, Indika egentligen

tillhörde landshöfdingebostället, men genom kong! bref den 14 juni 1872

och den 1 november 1895 blifvit med landshöfdingens begifvande tills

vidare upplåtna till begagnande för landstinget och andra länet rörande

sammanträden, syntes nämnda upplåtelse icke behöfva lägga hinder i vägen

för rummens disponerande till annat ändamål. Då det uppenbarligen

skulle vara en stor fördel för landsarkivet att få ensamt innehafva den

fritt liggande, från det öfriga slottet afskilda flygeln, ansåg riksarkivarien

sig böra skaffa fullständig utredning i frågan för att kunna bedöma, huruvida

flygeln äfven till sitt inre lämpade sig till en arkivlokal, och huruvida

det af Riksdagen anslagna beloppet vore för ändamålets vinnande tillräckligt.

Sedan riksarkivarien för sådant ändamål vändt sig till intendenten

för kronans under öfverintendentsembetets inseende stälda hus i landsorten

professor E. A. Jacobsson, hade riksarkivarien genom honom erhållit så

väl nödiga upplysningar för öfrigt som fullständigt, af arkitekten hos

öfverintendentsembetet G. Hermansson uppgjordt, medelst ritningar och

kostnadsberäkningar förtydligadt förslag till inredande af ett landsarkiv i

sydvestra flygeln af Upsala slott.

Af dessa handlingar, hvilka åtföljde riksarkivariens skrifvelse, visade

det sig, att den tilltänkta arkivlokalen innehölle: souterrain med ingång

från södra fasaden till dels två stora hvalf, i hvilka värmeledning och kolförråd

kunde inrymmas, dels ett uppackningsrum med hiss samt en trappa;

bottenvåning med förstuga, vaktmästarrum, toilette-, expeditions- och forskningsrum,

bokhiss och en genomgående spiraltrappa, äfvensom 2 arkivrum,

hvilka rymde 320 meter hyllängd vid vägg och 490 dito fristående; entre■solväning

1 trappa upp med 4 arkivrum, rymmande 413,5 meter hyllor

vid vägg och 1,163 dito fristående; våningen 2 trappor upp med 4 arkivrum,

rymmande 727,2 meter hyllor vid vägg och 1,640,8 dito fristående;

samt våningen 3 trappor upp med 4 arkivrum, rymmande 838,4 meter

hyllor vid vägg och 1,708 dito fristående. Af de här upptagna hyllor, tillsammans

7,300 meter, skulle naturligtvis endast den föreskrifna hyllängden

5,000 meter för det närvarande uppsättas.

Vidare framginge af kostnadsförslaget, att flygelns iordningställande

för ändamålet kunde utföras för en summa af högst 75,000 kronor, hvilket

skulle medföra en besparing, som möjliggjordes, bland annat, genom de i

vissa delar af flygeln befintliga synnerligen solida bjelklag, genom den för

s. 153 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

153

vissa arbeten gynsamma koncentrerade form flygeln erbjöde samt derigenom

att i stället för de förut föreslagna hyllståndarne af jern här kunde användas

ståndare af trä af samma konstruktion, som användes för arkivinredningen

i Vadstena slott. Den besparing af 31,000 kronor, som sålunda

uppstode å det af Riksdagen beviljade anslag, skulle kunna användas

till att bereda Uplands regemente en ny, å exercisfältet belägen byggnad.

De fördelar, som vunnes genom inredande af södra flygeln af Upsala

slott i stället för rikssalen till landsarkiv, vore i korthet: att arkivet finge

ensamt och uteslutande disponera den fritt liggande och från det öfriga

slottet afskilda flygeln i stället för att instängas emellan allehanda boställslägenheter,

förrådsrum m. m.; att arkivet mot eldsolycka blefve så betryggadt,

som möjligt vore, dels genom flygelns afskilda läge, dels genom

den ända till 21/2—3x/2 meter tjocka mur, som skilde flygeln från rikssalen

och som i vinden fortsattes med en i senare tider uppförd solid

brandmur, samt genom en brandbotten af stampad beton på jernbalkar,

dels slutligen genom det betydliga antalet fönster å flygelns tre fria sidor,

hvarigenom arkivlokalerna vore lättare tillgängliga i händelse af eldfara;

att för de nedre våningarne en fullt tillräcklig belysning kunde beredas

genom upptagande af större fönster, som icke inverkade störande på

fasaderna, och att för de öfre våningarna belysningen i hvarje fall blefve

vida bättre, än den skulle blifva i rikssalen; att de båda arbetsrummen

vore belägna vid sidan af hvarandra i bottenvåningen, då de i rikssalen

skulle förläggas ett i hvardera af två höjdafdelningar; att lokalen finge

två ingångar, dels från borggården till arbetsrummen, dels från södra sidan

genom en trappa, som ledde upp till samtliga våningarna; äfvensom att

rummens form och inbördes läge samt våningarnas höjd möjliggjorde den

föreskrifna hyllängdens inrymmande i tre af flygelns fyra våningar, och

att vid framtida utvidgning ingen annan åtgärd vore af behofvet påkallad

än hyllors uppsättande i öfverstå våningen, der plats funnes för 2,546

meter hyllor.

På grund af hvad riksarkivarien sålunda anfört, hemstälde riksarkivarien,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga det nu framstälda förslaget till

arkivinredning å Upsala slott i nådigt öfvervägande och vidtaga de åtgärder,

hvartill samma förslag kunde föranleda.

Uti häröfver infordradt yttrande af den 25 sistlidne november anförde

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län, att då riksarkivarien,

efter noggrann, sakkunnig undersökning, i fullaste mått bekräftat det al

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande senast den 22 december 1890 uttalade

omdöme om den ur flei''e synpunkter framträdande olämpligheten

att till landsarkiv anordna någon del af det egentliga slottets hufvudvåning

Bill. till Riked. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Åttonde hufvndtiteln.

och särskildt rikssalen, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke hade

något att tillägga till hvad riksarkivarien i detta hänseende anfört. Beträffande

åter det i riksarkivariens underdåniga skrifvelse den 28 oktober

1898 framstälda förslaget om landsarkivets inrymmande i slottets södra

flygel, sedan för den besparing uti det af Riksdagen för ändamålet anvisade

anslag, som härigenom uppkomme, annat förvaringsrum anordnats för

Uplands regementes i denna flygel för närvarande inrymda förråd, syntes

detta förslag utan all fråga vara det under nu gifna förhållanden lämpligaste,

då härigenom i möjligaste mån vunnes den säkerhet mot eldfara,

den lättillgänglighet och det utrymme, som en särskild för arkivet uppförd

byggnad kunnat erbjuda; och tvekade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke att i underdånighet förorda samma förslag. Den enda betänkligheten

härvid vore, att då, enligt ifrågavarande förslag, slottets hela

flygel, med undantag endast för de källarlägenheter, Indika hade ingång

från borggården, toges i anspråk för landsarkivet, de rum och lägenheter

i jordvåningen derstädes, hvilka jeinlikt nådiga brefven den 14 juni 1872

och den 1 november 1895 begagnades af länets landsting och pröfningsnämnd

samt vid större sammanträden i länets angelägenheter inför Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, icke vidare skulle blifva härför disponibla

och annan tjenlig lokal i slottet för det närvarande saknades. Men, enligt

hvad riksarkivarien enskildt meddelat landshöfdingen, torde, i händelse af

förslagets genomförande, hinder från arkivets sida icke möta att under den

närmaste tiden, intilldess annan lokal hunne anordnas, fortfarande tills

vidare få vid nyssberörda sammanträden begagna de nämnda lägenheterna

i slottsflygeln. Vid sådant förhållande och under antagande att Eders

Kongl. Magt täcktes lemna nådigt afseende åt en af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande nu i särskildt memorial gjord underdånig framställning

om åtgärders vidtagande för anordnande i Upsala slott af annan sammanträdeslokal,

helst, om möjligt, i samband med inredande derstädes af nya,

rymligare embetsrum för länsstyrelsen, syntes äfven af sist berörda anledning

icke något vara att erinra mot riksarkivariens förslag om landsarkivets

förläggande till slottets södra flygel.

Efter nådig remiss har arméförvaltningen i ärendet infordrat yttranden

af fördelningsintendenturen vid femte arméfördelningen och förvaltningen

vid Uplands regemente, hvilka båda myndigheter förklarat sig så

mycket mindre hafva något att erinra mot riksarkivariens nu gjorda framställning,

som det vore för regementet fördelaktigt, att dess förråd hölles

samlade på mötesplatsen, der byggnader för ändamålet kunde uppföras.

Regementsförvaltningen framhöll särskildt, att derest mot beräkning det

till uppförande af förrådshus föreslagna beloppet, 31,000 kronor, skulle

s. 155 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

155

visa sig icke fullt tillräckligt, den obetydliga bristen borde kunna af arméförvaltningen

beviljas, då densamma blefve ersatt genom inbesparande af

regementet hittills åliggande transportkostnader, hvilka plägat årligen uppgå

till omkring 400 kronor. För egen del förklarade arméförvaltningen sig

icke hafva något att erinra mot den af riksarkivarien gjorda framställningen,

dock under vilkor att å Uplands regementes mötesplats uppfördes

nödiga förrådshus för inrymmande af regementets munderingsoch

gevärspersedlar, samt under förutsättning att, i händelse utöfver det

belopp, 31,000 kronor, som uppgifvits skola för berörda ändamål blifva

tillgängligt af de medel, Riksdagen anslagit till inrättande af ett landsarkiv

i Upsala, ett tillskott skulle till följd af stegrade material- och arbetspriser

visa sig vara behöfligt, Eders Kongl. Maj:t med hänsyn till de

fördelar, som genom den ifrågasatta byggnadsåtgärden och deraf uppkommande

besparing i transportkostnader tillskyndades regementet, täcktes på

underdånig framställning af arméförvaltningen anvisa dertill nödiga medel.

Öfverintendentsembetet, som jemväl erhållit nådig befallning att yttra

sig i detta ärende, har i underdånig skrifvelse den 22 nästlidne december

anfört, att då det nu framlagda inredningsförslaget syntes einbetet uppgjordt

med synnerlig omsorg och insigt samt blott föranleda den erinran, att

när den öfverstå våningen, som för närvarande ej vore ämnad att förses

med hyllor, framdeles toges i bruk, någon isolering måtte, till undvikande

af fukt, anbringas öfver betonhvalfven i vinden, då vidare genom följandet

af förslaget i fråga ur olika synpunkter afsevärdt större fördelar

för arkivlokalerna skulle kunna vinnas, än om dessa förlädes i rikssalen,

då de hithörande kostnadsberäkningarna, slutande å ett belopp af 75,000

kronor, icke från embetets sida gifvit orsak till anmärkning, samt då ersättning

för inistad dispositionsrätt till vissa lägenheter inom ifrågavarande

del af slottet syntes kunna vederbörande beredas dels genom vidtagna

anordningar inom andra delar af byggnaden, dels ock genom uppförande

af ett särskilt förrådshus för Uplands regementes behof, öfverintendentsembetet

funne sig böra på det lifligaste tillstyrka, att det föreliggande förslaget

måtte blifva till utförande godkändt.

Då Riksdagen vid beviljande af förenämnda anslag å 106,000 kronor

till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala tillika yttrade, att Riksdagen

ansåge det tillämnade landsarkivet böra förläggas till Upsala slott,

lärer man vid bedömande af frågan om anslagets användande icke kunna

annat än utgå från den förutsättning, att viss del af slottet bör användas

för landsarkivet. Den omständigheten, att Riksdagen vid bestämmande af

anslagets belopp stannade vid en summa, som enligt uppgjord beräkning

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Åttonde hufvudtiteln.

[39.]

Anbringande

af värmeledning

i Vadstena

landsarkiv.

skulle erfordras för rikssalens inredande till landsarkiv, torde emellertid

ej utgöra hinder för anslagets anordnande för arkivets förläggande till

annan del af .slottet, om sådant kan ske, utan att anslaget öfverskrides.

I betraktande af hvad riksarkivarien och öfverintendentsembetet nu anfört

beträffande sydvestra slottsflygelns anlitande för detta ändamål anser jag

uppenbart, att arkivets förläggande der skulle vara vida förmånligare, än

om rikssalen dertill upplätes. Visserligen erfordras för nämnda flygels

anordnande till lokal för landsarkivet, att en icke obetydlig del af anslaget

åtgår till ersättning åt Uplands regemente för afstående af de

rum, der regementets större förråd för närvarande förvaras; men då anslaget

i allt fall räcker till för att derjemte i flygeln inreda arkivlokaler

af bättre beskaffenhet, än som kunnat vinnas genom rikssalens apterande

till arkiv, och då äfven det i sistnämnda afseende uppgjorda förslag med

tillhörande kostnadsberäkning innefattade utbetalning till regementet af en

summa såsom godtgörelse för intrång i följd af erforderliga byggnadsarbeten,

synes det af Riksdagen beviljade anslaget kunna disponeras jemväl

på det sätt myndigheterna nu ifrågasatt. Beslut härom torde likväl icke

höra af Eders Kongl. Maj:t fattas, innan Riksdagen fått tillfälle att yttra

sig i fråga om anvisande af återstoden utaf förenämnda till beredande af

lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljade anslag å 106,000 kronor. Efter

samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet tillstyrker jag nu i

underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra

stat för år 1900 af nyssberörda anslag anvisa återstoden, 53,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 28 november 1898 har riksarkivarien

hemstält om anslag till anbringande af värmeledning i Vadstena landsarkiv.

Riksarkivarien anförde i sådant afseende, att när den första planen

uppgjordes till inrättande af landsarkiv, vare sig i några af statens äldre

slott eller i särskildt dertill uppförda byggnader, annat uppvärmningssätt än

det vanliga ej ifrågasattes för desamma, på det att kostnaderna för deras

anordnande och underhåll icke måtte stiga för högt. I följd häraf hade,

när förslag till det första landsarkivet, det i Vadstena, år 1897 förelädes

Riksdagen, någon värmeledning ej upptagits å dithörande ritningar och

kostnadsförslag. Men då sedermera på Eders Kongl. Maj:ts befallning

förslag uppgjordes till nya, fullt tidsenligt inrättade arkivbyggnader i Upsala

och Lund, blefvo i desamma äfven särskilda värmeledningar upptagna.

Af nämnda båda nybyggnadsförslag, som år 1898 framlagts för Riksdagen,

blef endast det för Lund afsedda af Riksdagen antaget. Ehuru Riksdagen

ej biföll förslaget beträffande nytt arkivhus i Upsala, beviljade Riksdagen

dock ett anslag af 106,000 kronor, hvarför rikssalen i Upsala slott beräk
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

157

nats kunna inredas till arkivlokal och förses med värmeledning. Vid

sådant förhållande syntes det riksarkivarien icke vara i sin ordning, om

arkivet i Vadstena, hvars inredande påbörjats men först under år 189b

hunne fullbordas, ensamt skulle sakna den fördel, som läge i en värmeledning.

Det vore billigt, att detsamma i nämnda hänseende likstäldes

med Upsala-arkivet, hvarmed det beträffande lokal blefve närmast jemförlig^

i den ena såväl som i den andra af dessa arkivlokaler koinme att

finnas åtskilligt trämaterial, med afseende hvarå en värmeledning blefve

mera betryggande än kaminer, äfven om man inskränkte bruket af dessa

till vestibul och arbetsrum. På grund häraf hemstälde riksarkivarien, det

Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till anbringande af värmeledning

i Vadstena landsarkiv anslå nödiga medel, om hvilkas belopp

öfverintendentsembetets yttrande i sådant fall torde komma att infordras.

Efter nådig remiss har öfverintendentsembetet låtit från ingeniören

Hugo Theorell, såsom i ämnet sakkunnig, infordra förslag till uppvärmning

af landsarkivet i fråga, och har embetet sedermera med underdånig skrifvelse

den 22 nästlidne december öfverlemnat detta förslag, som förtydligats

genom tre särskilda ritningsblad och hvars utförande beräknats medföra

en kostnad af 5,500 kronor. Förslaget åsyftar lokalernas uppvärmning

med varmt vatten enligt ett system, som bemälde ingeniör förklarat kunna

med lätthet införas och blifva enklast i skötseln, hvartill skulle kunna

användas eu vaktmästare eller gårdskarl med allenast omkring två timmars

dagligt arbete under den tid af året, då uppvärmning ifrågakomme.

Öfverintendentsembetet har för egen del förordat samma förslag till antagande

och förty hemstält, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition

om beviljande af det för ändamålet behöfliga beloppet, 5,500 kronor.

I sammanhang dermed har öfverintendentsembetet erinrat, att i det af

Eders Kongl. Maj:t gillade kostnadsförslag för inredande af landsarkiv i

Vadstena slott jemväl funnes en post för anskaffande af tre jernkaminer,

ämnade att uppställas i de till expeditions- och arbetslokaler afsedda

rummen, samt att dessa kaminer, äfven om värmeledning komme till stånd,

syntes böra anbringas för att kunna användas i händelse af möjligen

förekommande bristfälligheter hos ledningen.

Under åberopande af hvad riksarkivarien och öfverintendentsembetet

i detta ärende yttrat och då det med afseende ej mindre å säkerhet mot

eldfara än äfven å anordnandet af arbetena i det ifrågavarande landsarkivet

är synnerligen önskligt, att en tillfredsställande värmeledning anbringas

i arkivlokalerna, får jag, som ej har något att erinra vid det af

ingeniören Theorell uppgjorda förslaget, i underdånighet tillstyrka, det Eders

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Åttonde hufvudtiteln.

Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen på extra stat för år 1900 äska ett

anslag af 5,500 kronor till anordnande af värmeledning i de för landsarkivet

i Vadstena afsedda lokaler.

Nationalmuseum.

[40.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den

statens i<msi 29 september 1898 gjorda och af museinämnden biträdda anhållan om

‘samiinglr" beredande af medel för vård, underhåll och tillökning af stötens konstindustriella

samlingar hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att härför, i likhet med föregående år, bevilja på extra stat för

år 1900 ett anslag af 4,000 kronor.

[41.J I underdånig skrifvelse den 30 september 1896 har intendenten vid

Restaurering nationalmuseum anfört, bland annat, hurusom genom de åtgärder, som

tillhörande under de senare åren på föranledande af den så kallade Gripsholmsstatens

konst- föreningen vidtagits beträffande Gripsholms slott och der förvarade konstsamimgar.

sami{n(jar, nämnda slott blifvit skyddadt mot eldfara och såväl in- som

utvändigt till väsentliga delar restaureradt, hvarjemte förevisningen af

slottet ordnats på museivis. Medel till bestridande af kostnaden för de

med slottet vidtagna förändringar hade utan något särskildt anslag från

statsverket anvisats dels af Eders Kongl. Maj:t personligen, dels af Gripsholms

slott, dels ock af Gripsholmsföreningen, genom hvilken för ändamålet

aflemnats omkring 45,000 kronor. De anordnings- och kompletteringsarbeten,

som numera återstode, vore af den beskaffenhet, att de kunde

efter hand, när tid och tillgångar sådant medgåfve, bringas till utförande.

Genom berörda förändringar hade emellertid en omplacering af tafvelsamlingen

blifvit nödvändig. Plan för en sådan vore uppgjord och åtminstone

till sina hufvuddrag genomförd. Ven vid tillämpningen visade

det sig, att stor brist på öfverensstämmelse mångenstädes rådde mellan

taflorna och deras omgifning. Denna senare hade genom de vidtagna

restaureringsarbetena blifvit mycket prydligare än förut, framför allt mera

genomtänkt och planmessig. Detta gälde ej blott rummens väggar, golf

och tak, utan äfven deras lösa inredning. Men mot den prydlighet, i

hvilken slottet och dess lokaler blifvit försatta, svarade ej tafvelsamlingens

yttre skick. Många af dukarne vore illa spända, målningen å dem vore

fläckig och delvis affallen, många hade kanske ej på ett eller två århundraden

blifvit fernissade, å eu stor del saknades ramar eller vore dessa

bristfälliga. Enligt en på sommaren 1896 verkstäld undersökning vore af

målningar, som borde exponeras, 294 : stycken i behof af eu genomgripande

s. 159 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

159

och 114 af en lättare restaurering, 181 stycken saknade ramar och å 188

behöfde ramarna repareras. Härtill komme ytterligare ett femtiotal för

Gripsholmssamlingen afsedda eller lämpliga, ännu i nationalmusei förråd

befintliga dukar, hvilka just på grund af sitt mindre tillfredsställande skick

hittills ej kunnat med nämnda samling införlifvas. Gripsholmssamlingen

förtjenade också att på det omsorgsfullaste vårdas och bevaras. Det vore

den äldsta af våra offentliga samlingar så till vida, som redan år 1546

en samling här existerade, och antalet taflor uppgick vid Gustaf Hirs

död till omkring 400 nummer. Enligt den tryckta förteckningen af år

1883 räknade Gripsholmssamlingen 1,707 nummer och sedermera hade

den genom gåfvor och inköp vuxit med 105 nummer. Den hade sålunda

blifvit i sitt slag en af de största i verlden. Ur rent konstnärlig synpunkt

vore samlingen naturligtvis ej så betydande, men som illustration till svensk

historia förtjenade den i rikaste mått fosterlandsvännens och forskarens

uppmärksamhet, och ur denna synpunkt begagnades den jemväl flitigt.

Äfven af öfriga staten tillhöriga konstföremål vore ett stort antal i

behof af förbättring. Bland de vid pass 5,000 nummer målningar (en af

C. Dahlgren nyligen skänkt större samling miniatyrer häri ej inbegripen),

som stode under nationalmusei intendents tillsyn och vård, vore endast

omkring 1,500 upptagna i hufvudsamlingen i nationalmuseum. De öfriga

förvarades dels i museets förråd, dels å de kongl. slotten, dels ock i landsortsmuseer,

dit de såsom deposition öfverlemnats. Denna sistnämnda grupp

skulle lätteligen, till fromma för den allmänna bildningen, kunna ökas

genom ytterligare utflyttningar från hufvudsamlingen. Men en förutsättning

för att dessa depositioner skulle kunna blifva till gagn och glädje

vore, att de utlemnade konstföremålen befunne sig i ett prydligt och väl

vårdadt skick både hvad duk och ram beträffade.

Att tillgodose samtliga dessa behof läte sig emellertid, enligt intendentens

mening, icke göra med tillgängliga medel. Till konstsamlingarnas vård

och underhåll funnes å nationalmusei stat uppfördt ett ordinarie reservationsanslag

å 1,500 kronor, hvilket dock mer än väl erfordrades för museets

egen räkning, i det anslaget vore afsedt ej blott för målerisamlingen utan

jemväl för skulptur- och gravyrsamlingarna samt för bestridande af expenskostnader,

såsom omflyttningar, frakter m. m. Af de vid nationalmuseum

inflytande förevisningsmedel hade visserligen tidigare då och då smärre

belopp kunnat anvisas för tafvelrestaurationer, men af dessa medel, hvilka

under åren 1891 — 1895 i medeltal uppgått till 2,440 kronor och som visade

en bestämd tendens att sjunka, vore på förhand af Eders Kongl. Maj:t

årligen anvisade 1,550 kronor och af nationalmusei nämnd 392 kronor,

hvarefter den lilla återstoden erfordrades för museets eget behof. Inkom
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Åttonde hufvudtiteln.

sten af Gripsholms slotts förevisning vore, jemlikt nådiga brefvet den 29

maj 1891, i främsta rummet beräknad till aflöning för slottets bevakning

under förevisningstiderna.

Kostnaden för restaurering af ifrågavarande konstföremål ansåge intendenten

skola uppgå till omkring 42,000 kronor, deraf vid pass 28,700

kronor behöfde tagas i anspråk för å Gripsholms slott förvarade taflor.

Då emellertid arbeten af detta grannlaga slag ej kunde efter behag påskyndas,

vore hela beloppet ej på en gång nödvändigt utan kunde lämpligen

fördelas på en följd af år. Men för uppgörande af en arbetsplan,

liksom för arbetets jemna fortgång vore af vigt, att medel kunde påräknas

under några på hvarandra följande år. Det synnerligen dåliga skick, hvari

en del af dessa taflor nu befunne sig, gjorde det dessutom högeligen önskligt,

att arbetet påbörjades med det allra första, enär hvarje uppskof måste

anses menligt inverka på ifrågavarande konstföremåls bevarande. Intendenten

bemstälde derför, det Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska

för underhåll och vård af statens konstsamlingar i nationalmusei förråd,

i landsortsmuseer och å de kongl. slotten samt företrädesvis till restaurering

af målningar i Gripsholmssamlingen ett belopp af 25,000 kronor, att

utgå med 10,000 kronor för år 1898 samt med 5,000 kronor under hvart

och ett af de följande tre åren.

Nationalmusei nämnd, hörd öfver ifrågavarande framställning, har i

underdånig skrifvelse den 9 oktober 1896 på de af musei-intendenten anförda

skäl i allo tillstyrkt nådigt bifall till hvad han hemstält. Om berörda förhållanden

har intendenten i underdånig skrifvelse den 29 september 1898

erinrat, med framhållande att det i hans förut omförmälda skrifvelse af den

30 september 1896 påvisade behofvet af medel till restaurering af förenämnda

staten tillhöriga konstföremål fortfarande vore lifligt känbar!

Här torde böra erinras, att angående disposition af förevisningsmedel

vid Gripsholms slott blifvit af Eders Kongl. Maj:t den 26 februari 1897

bestämdt, att sedan alla kostnader vid förevisningarna blifvit med förevisningsmedlen

gäldade, den ena hälften af återstoden utaf dessa medel

finge tillsvidare tillfalla Gripsholms slottskassa och den andra hälften

nationalmusei nämnd.

På grund af hvad sålunda förekommit och då ett uppskjutande af

ifrågavarande restaureringsarbeten, för hvilkas verkställande lämpliga personer

nu finnas att tillgå, skulle föranleda ökade kostnader för dessa

arbeten, hvilka med hänsyn till konstföremålens värde i konst- och kulturhistoriskt

afseende i allt fall icke torde kunna underlåtas, hemställer jag,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för restaurering af

s. 161 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

161

taflor, tillhörande statens i nationalmusei förråd, i landsortsrnuseer och å de

kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga konstsamlingar, bevilja

25,000 kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisa 10,000 kronor.

Sedan Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts förslag beviljat för år 1899 [42.]

ett extra anslag af 2,000 kronor för anordnande af nattlig bevakning vid Bevakning af

nationalmuseibyggnaden, får jag, med anledning af en utaf nationalmusei’‘a^“”“[™“*e''~

intendent ,i nyss omförmälda skrifvelse gjord framställning, som förordats

af museinämnden, i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t ville

hos Riksdagen göra framställning om anvisande jemväl på extra stat för

år 1900 af ett anslag å 2,000 kronor för berörda ändamål.

I underdånig skrifvelse den 4 november 1898 bär nationalmusei nämnd [43.]

gjort framställning om anvisande af ett extra anslag å 5,000 kronor till inlösen af en

inlösen af eu samling orientaliska konstslöjd föremål. samling »Hen
Till

stöd för denna framställning har nämnden i sin skrifvelse anfört, siojdföremåi.

hurusom berörda samling, hvilken någon tid varit utstäld i nationalmusei

konstafdelning, innehölle föremål af olika slag, hemförda från Centralasien,

Konstantinopel och Egypten af amanuensen F. R. Martin. Samlingen, som

räknade omkring lOl) nummer, visade prof på olika slag af teknik och

materialbehandling. Metallarbetet representerades genom ett större antal

föremål (19) af koppar, messing, brons, tenn och jern, förarbetadt till

kannor, fat, skålar, ljusstakar, lampställ, skriftyg in. m. af vexlande former

och dekorationssätt, till en del af hög ålder (1400-talet) och dyrbar beskaffenhet.

Jemte sitt material- och typvärde lemnade denna grupp en

god föreställning om olika förfaringssätt på metallteknikens område, såsom

smide, gjutning, drifning, gravering, ciselyr, inkrustering eller damascering

i guld och silfver, och måste ur alla dessa synpunkter anses synnerligen

lärorik i konstindustrielt hänseende.

Af keramiska föremål hade nationalmuseum redan tidigare förvärfvat

ett större antal prof på såväl äldre som moderna centralasiatiska lergodsföremål,

hemförda från Bokhara, Samarkand, Kokand, Taschkend m. fl.

orter af samme forskningsresande. Denna samling skulle kompletteras

genom åtskilliga uti nu ifrågavarande samling befintliga, från Mindre Asien

och Persien härstammande föremål, dels äldre från 1400-talet, dels nyare.

Deribland ville nämnden särskild! framhålla de s. k. Rf in do sfaj an s er n a,

värderade för sin lifliga dekoration och sina briljanta färger. Sistnämnda

art vore hittills i museet företrädd genom blott ett enda prof.

En mycket intressant och rikhaltig afdelning bildade de textila

arbetena från Persien och Mindre Asien (29 nummer). Deribland före
Bih.

till Biksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Åttonde hufvudtiteln.

komtne ett par mattväfnader af hög ålder och egendomliga typiska mönster,

men äfven prof på andra äldre konstväfnader i silke eller ylle med rik

dekoration i figurala mönster samt ett antal märkliga broderier i olika

teknik, alla af anmärkningsvärd konstindustriel betydelse.

Till samlingen hörde vidare åtskilliga bokband, till en del omslutande

handskrifna och kolorerade texter, hvarjemte förekomme andra läderarbeten

i orientaliska mönster. Tillsammans lemnade de en god föreställning

om den för sin smakfullhet värderade bokutstyrseln i de muhammedanska

länderna och om lädrets användning derstädes för dekorativa ändamål.

Slutligen förekomme också några enstaka prof på föremål i annan

teknik än de förenämnda, såsom fönster med infattadt glas i geometriska

mönster samt eu dörr, ornerad med upphöjda geometriska former i trä.

Museinämnden erinrade, hurusom den orientaliska konstslöjden i våra

dagar tilldragit sig mycken uppmärksamhet genom sin originalitet och

smakfullhet, genom omvexlingen i former och färger samt genom teknikens

egendomlighet, oftast förenad med omsorgsfullhet och soliditet i utförandet.

Bekantskapen med denna konstslöjd hade också utöfvat en

omisskänlig inverkan på den moderna europeiska ytmönsterdekorationen.

De utländska konstindustrisamlingarna, jemväl i våra närmaste grannländer,

i Norge, Danmark och Finland, hade derför skaffat sig mer eller mindre

omfångsrika uppsättningar af dessa alster, och man sträfvade fortfarande

att öka deras antal. Äfven för fullständigan det af nationalmusei konstslöjdsamling

syntes eu sådan samling som den nu ifrågavarande högst

önsklig. Det värde, hvartill densamma nummer för nummer blifvit uppskattad

af konstslöjdafdelningens amanuens doktor L. Looström, som under

en nyligen företagen resa i utlandet tagit kännedom om orientaliska föremål

och deras värde, uppginge enligt specifikation till 4,860 kronor eller

i rundt tal 5,000 krono!'', för hvilket pris samlingen nu kunde erhållas.

Så vidt nu kunde bedömas, syntes prisen på liknande föremål vara i stigande,

och om ett tiotal af år blefve det antagligen svårare att för samma

pris hopföra eu lika omfattande samling som den erbjudna. De medel,

öfver hvilka nämnden för inköp af konstindustriföremål förfogade, uppginge

endast till ‘2,000 kronor årligen, hvilken summa vore oafvisligen

nödvändig för de tillfälliga inköp, som tid efter annan kunde ifrågasättas;

och hade nämnden också år 1897 gjort underdånig framställning om beloppets

höjande.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra Sig, upptogs med anledning

af museinämndens sistberörda framställning i statsverkspropositionen till

1898 års Riksdag begäran om ett extra anslag för år 1899 af 8,000 kronor

s. 163 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

163

till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Riksdagen ansåg sig emellertid icke för det dåvarande böra för ändamålet

bevilja högre anslag, än som under de senare åren utgått, eller 4,000

kronor. Då jag på de af museinämnden nu anförda skäl anser, att man

ej bör låta gå sig ur händer det gynsamma tillfälle, som erbjudit sig, att

för måttligt pris förvärfva omförmälda af amanuensen Martin gjorda

samling af konstslöjdföremål, tillstyrker jag i underdånighet, det Eders

Kongl. Magt behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900

anvisa ett belopp af 4,860 kronor till inlösen af ifrågavarande samling.

Lifrustkammaren.

På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 12 [44.]

september 1898 gjord underdånig framställning, i hvilken nationalmusei ufrunkamnämnd

instämt, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar

in. in. anvisa på extra stat jemväl för år 1900 ett anslag af 5,800 kronor,

att användas enligt samma grunder, som hittills följts.

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [45.]

förbättring under år 1900, i likhet med föregående år, erfordras anslag b''^ör:t

till oförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka

framställning till Riksdagen'' derom, at t för berörda ändamål måtte å extra vid domkapjistat

för ar 1900 anvisas 3,716 kronor. u0ncr.

På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar hafva allt sedan [46.]

år 1895 af Riksdagen årligen beviljats extra anslag af 5,00J kronor för ho-Betäckande af

täckande af i domkapitlens expeditionskassor före år 1897^uppkomna brister.

För fyllande af dessa brister, hvilkas uppkomst berott pa den erkända o till- ditiomicasor.

räckligheten af de före år 1897 för tillgodoseendet af domkapitelsexpeditionernas

oafvisliga behof disponibla tillgångar, hafva, sedan de anmälda

bristernas belopp blifvit efter granskning i kammarrätten till siffran faststälda,

hittills af Eders Kongl. Maj:t anvisats öfver 18,000 kronor. Då

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Åttonde hufvudtiteln.

bristerna för år 1896 återstå att betäcka, är ett anslag till oförändradt

belopp af 5,000 kronor jemväl för år 1900 af nöden.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra stat för

år 1900 äska ett belopp af 5,000 kronor för betäckande intill sistnämnda

belopp af brister, som före år 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor,

i den man de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning

faststälda.

Universiteten.

[47.] Den af Eders Kongl. Maj:t till 1898 års Riksdag gjorda framställning

Lärare i finsk-om beviljande af ett årligt anslag af 2,500 kronor till arfvode åt en lärare

uffi‘universitetet i Upsala, som kunde finnas villig och lämplig att derstädes

meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskild! lappska och finska,

blef af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen på extra stat för år

1899 beviljade ett anslag af 2,500 kronor för omförmälda ändamål.

Då de akademiska myndigheterna nu, under åberopande af de skäl,

som anförts för den tillförne gjorda framställningen, hemstält om anslag

till dylikt arfvode jemväl för år 1900, får jag, som anser sådant anslag

fortfarande vara af behofvet påkalladt, i underdånighet tillstyrka, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en lärare vid

universitetet i Upsala, som kan finnas villig och lämplig att derstädes

meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskilt lappska och finska,

på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

[48.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljades vid 1894 års Riksdag

Universitets- för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,

leu°r,aia '' frans^a och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, och hafva deraf

psaa'' för hvardera af åren 1895, 1896, 1897, 1898 och 1899 anvisats 6,000

kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda anslag må på

extra stat för år 1900 anvisas återstående 6,000 kronor.

7 t

[49.] Vid de senaste riksdagarne hafva beviljats extra anslag af 1,000 kronor

Undervisning för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universigen

i geografi.^etet j Upsala. Då de förhållanden, som påkallat detta anslag, äro oförändrade,

får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong]. Maj:t, måtte

s. 165 Kontrollera mot PDF

Åttonde hofviidtiteln.

165

föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa på extra stat för år

1900 enahanda belopp, eller 1,000 kronor.

Åberopande hvad förut under punkten 4 anförts beträffande behofvet

af anslag till arfvode åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala, hemställer jag, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till dylika arfvoden bevilja för år 1900 ett extra anslag af 3,500 kronor.

Med skrifvelse den 4 december 1897 öfverlemnade kanslern för rikets

universitet till Eders Kongl. Maj:t en af de akademiska myndigheterna i Upsala

gjord framställning om statsanslag för nybyggnader och förändringar m. m.

vid akademiska sjukhuset i nämnda stad. Under den ytterligare utredning,

som denna fråga emellertid erfordrade, framskred tiden så, att det torde

hafva ansetts olägligt att söka redan af 1898 års Riksdag utverka anslag

för ifrågavarande ändamål. Frågan har således hvila! Men nu har kanslersembetet

för universitetet i Upsala, på hemställan af det akademiska konsistoriet,

i främsta rummet bland de för universitetet erforderliga anslag,

derom nådiga äskanden borde göras hos innevarande års Riksdag, upptagit

nyssberörda anslagsfråga, hvilken jag derför anhåller att inför Eders Kongl.

Maj:t nu få anmäla.

Då den förnyade framställningen ansluter sig till den, som år 1897

gjordes i detta ämne, grundar sig min i det följande lemnade redogörelse

för detta ärende på den föregående framställningen.

Af handlingarna i ärendet inhemtas, att det nuvarande akademiska

sjukhuset i Upsala fullbordades 1867 och hade åstadkommits genom förenade

ansträngningar af Upsala universitet samt Upsala stad och län,

hvilkas sjukvårdsbehof ifrågavarande anstalt jemväl tjenar. Upsala stad

försköt räntefritt en summa af 40,000 kronor. Upsala läns landsting gaf

ett räntefritt lån å 42,646 kronor 36 öre och Upsala universitet lemnade

resten. Det var emellertid endast med största svårighet och genom uttömmande

af snart sagdt alla sina tillgängliga medel samt genom försäljning

af det gamla sjukhuset och eu annan universitetets fastighet, som

universitetet kunde samla den summa af omkring 240,000 kronor, hvilken

ansågs för ändamålet erforderlig. Då det emellertid vid byggandet visade

sig, att ej ens dessa medel vore tillräckliga, vände sig universitetet till

Kongl. Maj:t med anhållan om ett anslag af 32,000 kronor för att kunna

genomföra den uppgjorda planen och sålunda erhålla ett fullt tidsenligt

sjukhus. Men då den nådiga propositionen härom ej af Riksdagen bifölls,

nödgades universitetet redan vid byggandet vidtaga flera sådana förändringar

i den ursprungliga planen, som ej voro förenliga ens med de for
-

[50.]

Universitetsbiblioteket

i

Upsala.

[51.]

Anslag till

nybyggnader

in. m. vid

akademiska

sjukhuset i

Upsala.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Åttonde hufvudtiteln.

dringar hygienen redan på denna tid, som nu ligger 30 år tillbaka, stälde

på ett tidsenligt sjukhus.

I afseende å dessa förändringar må bland annat nämnas, att i den

ursprungliga planen ingått byggandet af ett särskild! ekonomihus för kök

och dit höi''ande lägenheter samt tvättstuga in. m. I följd af bristande

medel tvangs man nu att inom sjelfva sjukhuset, i dess bottenvåning, inhysa

köket med tillhörande källare, skafferier m. m. samt hela kökspersonalen,

hvartill kom, att i den åt sysslomannen afsedda boställsvåningen

måste inrymmas en barnhördsaj''delning. Oaktadt de vidtagna förändringarna

och inskränkningarna uppgingo kostnaderna för sjukhuset till

345,770 kronor 98 öre.

I följd af nu nämnda omständigheter och då i sjukhusets bottenvåning

ytterligare inrymdes ett bullrande maskineri med vattenpump m. in.,

kunde det nybyggda sjukhuset, som i flera andra hänseenden, särskildt i

fråga om anordningen af sjuksalarna, ansågs vara ett af de bästa i riket

och som tjenat till mönster för landets länslasarett, hvarken ur sanitär eller

administrativ synpunkt blifva så ändamålsenligt som afsedt var; och då fordringarna

på sjukhusen med stigande utveckling af sjukhushygienen samt de

ständigt ökade anspråken på förbättringar i sjukvårdens intensitet och ventilationens

godhet med hvarje år stegrades, dröjde det knappt mer än 15 år

från sjukhusets byggande, innan behofvet af genomgripande förändringar

gjorde sig gällande; och detta behof blef desto mer trängande, som det ursprungliga

ventilationssystemet visade sig cj kunna nöjaktigt fungera, emedan

afloppskanalerna voro oriktigt anlagda i ytterväggarna af sjukhuset och i

följd deraf ej kunde under den kallare årstiden brukas. Härtill kom att man,

för att minska sjukhusets driftkostnader, i slutet af 1870-talet såg sig

nödsakad att i bottenvåningen inrätta en fullständig tvättstuga med tillhörande

mangelrum och torkinrättning samt en vedsåg.

Då sjukhuset år 18G7 blef färdigt, var det så rymligt, att man kunde

hoppas, att det för eu lång följd af år skulle kunna tillfredsställa länets

behof af sjukvård, men i följd af stigande folkmängd i Upsala stad och

län, förbättrade kommunikationer samt det förtroende, som kom den nyinrättade

sju k vårdsan st alten under skickliga läkares vård till del, visade

det sig redan inom 1 5 år, att tilloppet af sjuka blifvit så stort, att sjukhusdirektionen

såg sig nödsakad att tid efter annan öka antalet af sjuksängar,

nemligen 1882 med 12 och 1887 med ytterligare 12 utöfver det ursprungligen

afsedda och utöfver hvad som kunde anses förenligt med en god

helso- och sjukvård. Följden häraf blef att sjukhuset snart blef tidtals

öfverbefolkadt och att, i synnerhet som ventilationssystemet var otillfredsställande,

smärre nosokomiala epidemier af ros, nervfeber, rödsot o. s. v.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Åttonde Imfvudtiteln.

167

uppträdde, och detta desto lättare som isoleringsafdelning vid sjukhuset

ej fans och ej kunde inom detsamma inrättas, samt medel till nybyggnad

saknades.

Då ytterligare härtill kom, att år 1884 en ny klinisk professur — extra

ordinarie professuren i pediatrik och praktisk medicin — blifvit med ordinarie

innehafvare besatt och denne saknade klinisk afdelning, å hvilken lian

kunde meddela undervisning, beslöt medicinska fakulteten dels att uppgöra

förslag till afhjelpande af de sanitära bristerna vid sjukhuset, dels

ock att genom till- och ombyggnad skaffa en klinisk afdelning åt nyss

bemälde extra ordinarie professor, som hade sig anförtrodd den för hela

den medicinska banan grundläggande undervisningen i s. k. fysikalisk

diagnostik, och dymedelst äfven råda bot för den tilltagande öfverbefolkningen

å sjukhuset.

Sedan fakulteten af sparsamhetsskäl tagit i öfvervägande, huruvida,

sjukhusets öfverstå våning skulle kunna delvis eller fullständigt påbyggas

till en fullständig tredje våning, men detta af sanitära skäl förkastats,

samt vidare ett förslag till en mindre, särskild paviljong nedanför sjukhuset

af flerahanda skäl också förkastats, uppgjordes af en af fakulteten

år 1885 nedsatt komité med biträde af sakkunnige ett förslag dels till

tidsenlig ventilering af sjukhuset, dels ock till en särskild paviljong, hufvudsakligen

afsedd för bröstsjuka och till klinisk afdelning för extra ordinarie

professorn i pediatrik och praktisk medicin. Denna paviljong, som skulle

innehålla 48 sängar, fördelade på 4 ''större salar samt enskilda ruin, och

tillika demonstrations- och laboratorierum, betingade ett pris af 115,478

kronor samt ett årsunderhåll af 8,400 kronor utöfver hvad sjukhuset kunde

på grund af sitt kontrakt med landstinget bekosta; och var fakultetens

plan att kostnaden för nämnda paviljong skulle begäras af allmänna medel,

under det att ventilationsförslaget skulle med hjelp af sjukhusets eller

universitetets medel genomföras.

Det visade sig emellertid snart, att hvarken sjukhuset eller universitetet

kunde lemna medel till genomförande af den föreslagna ventilationen,

och i följd deraf nödgades sjukhusets öfverläkare år 1890 hänvända sig till

länets lasarettsdirektion med anmälan om de sanitära missförhållanden,

som vid sjukhuset förefunnos, framhållande tillika den våda, för hvilken

länets sjuka i anledning häraf voro utsatta, samt nödvändigheten af att

sjukhuset snarligen försattes i tidsenligt sanitärt skick. På grund häraf

och sedan lasarettsdirektionen anmält förhållandet för landstinget, beslöt

detta efter öfverenskommelse med universitetet att öfverlåta åt en komité

att uppgöra förslag till sjukhusets utvidgning och försättande i tidsenligt

skick.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Åttonde hnfvudtiteln.

Denna komité inkom till 1894 års landsting med ett förslag, omfattande
1)

en ny byggnad för kök, tvättinrättning och bostäder samt desinfektionsugn

och likkällare jemte två uthusbyggnader för klosetter och ved;

-) eu särskild ny byggnad, afsedd till isoleringspaviljong för mottagande

af patienter med smittosamma sjukdomar och rymmande 22

sängar; samt

3) förändring af sjukhusets bottenvåning och inrymmande derstädes

af en gynekologisk afdelning med 15 sängar samt barnbördsafdelningens

utvidgande med (3 sängar.

Kostnaden för dessa byggnader och förändringar beräknades till

200,000 kronor, hvartill enligt komiténs förslag landstinget skulle bidraga

med ett räntefritt lån af 157,353 kronor 64 öre, som skulle i sjukhuset

intecknas, och hvarigenom landstingets i sjukhuset intecknade fordran

skulle uppgå till 200,000 kronor; återstoden skulle af universitetet anskaffas.

I afseende å underhållet af de sjuka skulle det gällande kontraktet

af år 1891, eldigt hvilket ett antal af 120 sängar skulle stå till länets

förfogande, tills vidare bestå, blott med den förändringen, att landstinget

egde att i sjukhusdirektionen insätta cn ledamot med rätt att i direktionens

öfverläggningar men ej i dess beslut deltaga.

1 detta förslag ingick ej att genom byggande af särskild paviljong för

bröstsjuka bereda- klinisk afdelning åt extra ordinarie professorn i pediatrik

och praktisk medicin, enär akademiska konsistoriet redan år 1 888 till Eders

Kongl. Maj:t ingifvit dylikt förslag att göras till föremål för Riksdagens

pröfning och emedan förslaget om denna byggnad hufvudsakligen grundade

sig på det länge kända behofvet af en ny klinik och alltså i

främsta rummet var en undervisningsfråga, som ansågs kunna intressera

landstinget endast så till vida, som genom en dylik nybyggnad den öfverklagade

öfverbefolkningen afhjelptes och utvidgning af sjukvården derigenom

åstadkoms.

Emellertid blef det nu omnämnda förslaget af landstinget såsom för

dyrbart förkastadt och eu ny gemensam komité af landstinget och universitetet

tillsatt, hvilken skulle utarbeta ett billigare och förenkladt förslag

samt derjemte föreslå, på hvilka vilkor och i hvad mån landstinget

och universitetet hvart för sig borde bidraga till kostnaderna för sjukhusets

förändring och utvidgning äfvensom afgifva förslag till nytt kontrakt

mellan universitetet och länet.

Denna komité inlemnade till 1895 års landsting ett nytt, delvis förenkladt

förslag, omfattande:

s. 169 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

169

1) en ekonomibyggnad med lokaler för ångpannor, maskin, kök och

tvätt samt bostäder för syssloman och en del betjening;

2) en särskild gynekologisk paviljong för 15 sängar;

3) en isoleringspaviljong för 14 (16) sängar; samt

4) förändringar i stora sjukhuset, (ventilationens förbättring, barnbördsafdelningens

utvidgande med 3 sängar samt inrättande i bottenvåningen

af en oftalmiatrisk klinisk afdelning med 10 sängar).

Till bestridande af omkostnaderna för detta förslag, hvilka beräknades

till en summa af 171,000 krcnor, skulle landstinget lemna ett räntefritt

lån af 107,353 kronor 64 öre, som skulle i sjukhuset intecknas, under det

att universitetet skulle anskaffa återstoden.

Det af komitén upprättade kontraktsförslaget innehöll bland annat:

i § 1, att universitetet skulle tillhandahålla landstinget minst 170

sjuksängar, hvaraf omkring 14 i isoleringspaviljongen och minst 25 å

kurhusafdelningen, samt »fullgöra alla de skyldigheter och förbindelser, af

hvad beskaffenhet de vara må, som enligt nu gällande eller framdeles

blifvande författningar åligga länets lasarett och kurhus»;

i § 4, att för den sjukvård, universitetet lemnade för länets räkning,

universitetet skulle i ersättning erhålla 1 krona 35 öre för hvarje af de

första 33,000 sjukdagarna — hvilken ersättning skulle utgå för hvarje år,

äfven om det verkliga antalet sjukdagar för året understege detta tal —

och 1 krona 50 öre för hvarje af de Överskjutande sjukdagarna under

året;

i § 6, att landstinget skulle till sjukhusbyggnadernas underhåll bidraga

med 1,000 kronor årligen;

i § 7, att länet skulle lemna universitetet i räntefritt lån, att jemte

förr lemnadt lån i sjukhusets samtliga byggnader intecknas, en summa af

107,353 kronor 64 öre, så att landstingets hela i sjukhuset intecknade

fordran skulle belöpa sig till 150,000 kronor, hvarjemte i denna § lemnas

bestämmelser rörande en af fem ledamöter bestående nämnd, som skulle

afgöra vissa frågor vid ett eventuel upphörande af universitetets och landstingets

gemenskap i sjukhuset;

i § 11, att landstinget egde att i sjukhusets direktion insätta en ledamot

med rätt att i öfverläggning och beslut deltaga;

i § 13, att kontraktet skulle gälla i 40 år;

i § 14, att vid slutet af hvar femårsperiod skulle, likväl endast om

endera parten det önskade, en komité tillsättas, bestående af sex personer,

tre valda af det större akademiska konsistoriet och tre af landstinget,

hvilken komité det ålåge att för universitetet och landstinget framlägga

Bill. till Riksd. Prat. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Åttonde hufvudtiteln.

förslag till de ändringar i kontraktet, hvilka af förhållandena påkallades,

utan att dock de i §§ 1 och 7 angifna hufvudgrunder rubbades.

»Enas», hette det vidare i förslagets § 14, »icke universitetet och

landstinget om hvad sålunda föreslagits, hänskjutes frågan till afgörande

af en nämnd, så sammansatt som i § 7 föreskrifves.»

Landstinget antog för sin del förslaget till kontrakt, ehuru med följande

förändringar, nemligen, att § 6 uteslöts och att i § 14 sista punkten

»Enas icke —---föreskrifves» likaledes uteslöts; hvarjemte lands
tinget

tillfogade, att de föreslagna byggnaderna skulle af universitetet

uppföras inom tre år efter det förslaget blifvit af vederbörande myndigheter

stadfästadt.

Berörda byggnadsförslag granskades derpå af akademiska sjukhusets

direktion och medicinska fakulteten och förordades äfven af dessa myndigheter,

men mot detsamma gjordes såväl ur administrationens och helsovårdens

som undervisningens synpunkter vigtiga anmärkningar, hvilka

bland annat föranledde fakulteten att föreslå flere förändringar, som

tillsammans beräknades betinga en ökad kostnad af 7,435 kronor. Vidare

behandlades förslaget af universitetets drätselnämnd, hvarvid dels uttalades

den åsigten, att universitetets bidrag till de föreslagna nybyggnaderna

torde komma att belöpa sig till en summa af omkring 60,000 kronor,

under förutsättning att medicinska fakulteten dessutom anskaffade en

summa af 35,000 kronor, dels af några bland dess ledamöter yttrades allvarliga

betänkligheter med afseende å det föreslagna kontraktet.

I följd af dessa af olika myndigheter framstälda anmärkningar beslöt

det större akademiska konsistoriet i oktober 1896 att dels hos landstinget

begära anstånd med frågans afgörande, dels åt medicinska fakulteten uppdraga

att på grundvalen af det föreslagna kontraktet inkomma med den

utredning och de förslag, hvartill fakulteten ansåge ärendet föranleda. I

följd häraf förklarade landstinget, att dess anbud skulle tills vidare bestå,

dock med vilkor att svar derpå af universitetet afgåfves till landstinget

sist före den 1 juli 1898. Medicinska fakulteten åter lät genom en komité

utarbeta ett förslag, hvari de i föregående förslag anmärkta bristerna i

möjligaste mån afhjelptes.

Detta förslag omfattar:

1) ekonomihus i hufvudsak enligt 1895 års plan;

2) isoleringspaviljong enligt samma års plan;

3) en paviljong innehållande:

a) barnbördsafdelning om 12 sängar,

b) gynekologisk afdelning om 15 sängar och

c) oftalmiatrisk afdelning om 12 sängar;

s. 171 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

171

4) en paviljong för bröstsjuka om 32 sängar och afsedd till klinik

åt extra ordinarie professorn i pediatrik och praktisk medicin;

5) vissa förändringar i det stora sjukhuset, nemligen: i bottenvåningen

inrättande af bostäder för betjening och af laboratorier, i mellanvåningarna

1 och 2 trappor upp ny inredning af badrummen m. m., i kurafdelningen

förändringar i afseende å badrum och klosetter samt gemensamt

för hela sjukhuset uppbyggande af pelarutsprång för klosetter m. m.,

äfvensom förändring af ventilationen och införande af elektrisk belysning.

Genomförandet af detta förslag skulle enligt den af komiterade uppgjorda

beräkningen betinga en kostnad af 445,000 kronor.

I det utlåtande, hvari medicinska fakulteten framlade nämnda förslag

och hvari äfven erinras om den nuvarande sjukhusbyggnadens tillkomst

samt det tillämnade byggnadsföretagets föregående olika skeden, anför

fakulteten, hurusom dess framställning utvisade, att det akademiska sjukhuset

— för hvars fullbordande anslag af statsmedel ej kunnat erhållas och

som i följd deraf måst byggas uteslutande med de medel, som universitetet

sjelft kunde anskaffa — ej kunnat till följd af bristande tillgångar uppföras

enligt den ursprungliga planen, utan enligt en ur sanitära synpunkter

mindre tillfredsställande plan, och att såväl vid byggandet som

sedermera af besparingsskäl i detsamma måst inrymmas ett antal inrättningar,

såsom tvättstuga, kökslokaler, ångpanna jemte vattenpump m. m.,

som aldrig borde förläggas inom sjukhusmurar.

Om den nuvarande sjukvård sanstalten redan af denna anledning snart

blifvit i trängande behof af genomgående förändringar ur sanitär synpunkt,

så framstode detta behof än starkare med hänsyn dertill, att de ursprungliga

ventilationsanordningarna aldrig kunnat nöjaktigt ventilera sjukhuset.

Bristerna i ventilationssystemet hade i synnerhet varit känbara från den

tid, sjukhuset började öfverbefolkas, eller från början af 1880-talet. Sedan

den tiden hade också anspråken såväl på sjelfva sjukvården som pa utrymme

och sundhet inom våra sjukvårdsanstalters alla lokaler med hvarje

år så ansenligt stigit, att det akademiska sjukhuset i dess nuvarande skick

måste betecknas såsom en föga tidsenlig sjukvårdsinrättning, som ingalunda

kunde mäta sig med de länslasarett eller sjukhus i städerna, hvilka numera

uppfördes.

Att så vore förhållandet, derom kunde en hvar sakkunnig, som besökte

sjukhuset, lätt öfvertyga sig och det folie i ögonen vid den ytligaste

besigtning, särskildt af dess bottenvåning.

I den låga våningen vore för närvarande inrymda:

1) kök med skafferier, matkällare och dylikt;

2) bostäder för kökspersonal;

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Åttonde hufvudtitelu.

3) mangelrum — den i slutet af 1870-talet inrättade tvättstugan

måste man redan i början af 1880-talet utflytta ur sjukhuset, emedan dels

maskinerna framkallade ett för de sjuka och undervisningen synnerligen

störande buller, dels ock sjukhusets af tegel uppförda murar af fukten

togo allvarlig skada;

4) vedsåg samt vedbodar;

5) barnbördsafdelning, innefattande förlossningsrum och sjuksängar

för 9 barnaföderskor jemte särskild bostad och kök för barnmorskan;

6) ångmaskin med tillhörande ångpanna;

7) källare för ved och kol till maskinernas drift samt halmbod;

8) hvarjehanda klosetter;

9) boningsrum för drängar och annan betjening;

10) sysslomannens kontor och bostad, hvars kök måst inrymmas i

en mörk, till korridor afsedd gång;

11) apoteks- och laboratorierum;

12) läkarnes och sjuksköterskornas matsal;

13) diverse förvaringsrum för kläder, förrådsrum in. in.;

14) likbod; samt

15) varmluftsrum för ventilationen m. m.

Att i följd deraf, att köket samt alla nu nämnda maskiner m. in. måst

inrymmas i bottenvåningen, stora sanitära olägenheter måste uppstå i hela

sjukhuset, funne fakulteten ej behöfva särskildt bevisas.

Då en del källare innehölle koks och kol samt vedupplag, måste

detta, liksom ångpannans befintlighet i sjukhuset, innebära en viss eldfara för

hela sjukvårdsanstalten, hvilken fara, särskildt med hänsyn till de många

lama och försvagade, som vårdades å sjukhuset, snarast borde aflägsnas.

De ständiga koltransporterna i bottenvåningens korridor från kolkällarne

till maskinen omöjliggjorde vidmagthållandet af vederbörlig snygghet i

samma våning; de derstädes liggande källarne, klosetterna samt matoset

och immorna från tre kök m. m. framkallade lätt vidrig och skadlig luft,

som stege upp i sjukhusets korridorer och salar, desto lättare som bottenvåningen

saknade särskild ventilation. Och allt detta oaktadt hade man

varit nödsakad att i denna våning inrymma dels en barnbördsanstalt, som

endast från bottenvåningens korridor hade sin ingång, dels för tjenare afsedda,

bostadsrum med sekundär dager.

A sjukafdelningarna en och två trappor upp vore luften i salarne

ofta långa tider mer eller mindre förskämd i följd af dels den förhandenvarande

öfverbefolkningen, dels den bristfälliga ventilationen, på hvilken

särskildt stora fordringar måste ställas, enär under en stor del af dagen,

jemte de sjuke, ett större antal tjenstgörande medicine studerande vista
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Åttonde hiifyndtiteln. 173

des i sjuksnlarne. De på afdelningarna befintliga klosetterna vore ock

mindre tillfredsställande och saknade nöjaktig ventilering, hvadan de tidtals

bidroge till luftens förskämning.

Å den s. k. kurafdelningen befunne sig såväl badrum som klosetter i

ett särdeles bristfälligt skick och tarfvade en genomgripande förändring.

Redan dessa sanitära missföi’hållanden omöjliggjorde upprätthållandet

af nödig renlighet inom sjukhuset; och de nästan hvarje år på vissa tider,

då sjukhuset vore öfverbefolkadt, uppträdande snart sagdt epidemiska

halsflusserna in. in. vore ett tecken till en luftförskämning, som ej kunde

afhjelpas utan inrättande af en effektiv ventilering och en utvidgning af

sjukhuset, så att öfverbefolkning i synnerhet under vintermånaderna förekommes.

Svåra olägenheter förefunnes äfven i afseende å administrationen.

Bland dessa måste särskildt framhållas, att sunda och snygga bostäder

saknades för såväl betjeningen och kökspersonalen som sysslomannen och

flera af sköterskorna. Med afseende härå yttrar fakulteten:

»Några af den qvinliga betjeningen bebo källarliknande rum med uteslutande

sekundär dager eller sådana, som det är förbjudet att inrätta i

flera städer; i ett rum invid köket äro inhysta 3 tjenare; i en mörk och kall

korridor, som är inrättad till kök åt sysslomannen, bor en tjenarinna; ett

sjukrum & kirurgiska afdelningen har måst inredas till bostad åt öfversköterskan;

och några operationssköterskor bebo det rum, som tillika är

underläkarnes matsal.»

»Särdeles otillfredsställande är sysslommannens bostad. . Då den åt

honom ursprungligen ämnade lägenheten å nedre botten inrättats till

barnbördsafdelning, har han måst nöja sig med, förutom kontor, tvenne,

af en korridor åtskilda små rum och i den mörka korridoren nödgats inhysa

ett kök af mycket dålig beskaffenhet.»

»Det behöfver ej framhållas, att det under dessa förhallanden ofta

möter svårigheter att erhålla och varaktigt bibehålla verkligt godt och

snyggt tjenstefolk och att man ej heller af dem kan fordra den grad af

renlighet, som är nödig i ett sjukhus.»

»Köksafdelningen utgöres af ett rum med 2 fönster. Detta är både

litet, för lågt och för mörkt, hvarjemte i densamma saknas särskildt diskrum

och rum för förvaring af porslin och dylikt, liksom egentligt skafferi,

rum för aflemning af leveranser och tidsenlig källare. Äfven sjelfva inredningen

är föråldrad. Genom sakkunnig person är utredt, att köket är

för litet, om sjukhuset skall utvidgas, och äfven om en utvidgning skulle

kunna med ansenlig kostnad genomföras, så gör rummets låga beskaffenhet

och dess läge inom sjukhuset, att en dylik förändring ej kan försvaras

ur sanitär synpunkt.»

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Åttonde hufvndtiteln.

»Maskinafdelningen innehåller ångpanna samt pump för uppfordring

af vatten ur sjukhusets egen å dess tomt belägna brunn. Ångpannan är

af gammalmodig konstruktion och ej bränslebesparande samt för öfrigt

numera så gammal, att den erfordrar ständiga, dyrbara reparationer och

näppeligen kan tjenstgöra, äfven om reparation sker, mer än de närmaste

åren. Ny ångpanna måste derför snarligen inköpas. Vattenpumpen framkallar

genom sina slag både stark skakning af hela trappartiet i sjukhuset

samt ett buller, som stör såväl patienterna som undervisningen. Synnerligen

störande är ock vedsågen.»

»Tvättafdelningen. Såsom nämnts har man nödgats nedlägga verksamheten

inom tvättstugan till följd af det buller maskineriet orsakade

och på grund af att sjukhusets väggar togo röta af fukten. Endast mangel

och torkrum finnas qvar.^ Tvättstugan är förvandlad till vedbod och

källare, och tvätten försiggår i enskild tvättinrättning.»

»Synnerligen olämpligt läge har det s. k. linnerummet, beläget som

det är i den s. k. kurafdelningen 3 trappor upp, dit kläderna måste

uppbäras för att sedan transporteras ned vid begagnande och så ånyo

upp på vinden, der det orena linnet förvaras, hvarefter de ånyo nedföras

till tvättinrättningen.»

»Af denna korta beskrifning framgår alltså:

1) att bostäderna för betjeningen äro i dåligt skick;

2) att hela köksafdelningen måste utvidgas och förläggas utom sjukhuset;
3)

att en ny tvättafdelning erfordras, då erfarenheten vid andra sjukhus

visat, att tvätt i egen, tidsenlig tvättinrättning besparar såväl pengar

som^ kläder; och i sammanhang dermed erfordras annat rum för linneförrådet,

hvilket rum bör stå i samband med tvättanstalten;

4) att ny bränslebesparande ångpanna inom närmaste tid måste anskaffas

och såväl denna som vattenpumpen utom sjukhuset förläggas; hvarjemte

sjukhuset är i stort behof af

5) en desinfektionsugn, hvilket ej tarfvar serskild motivering.»

Efter denna framställning af de hygieniska missförhållanden” och svårigheter

i afseende å administrationen, som vidlåda det nuvarande sjukhuset,

finner fakulteten det ej vara af nöden att vidlyftigare orda om behofvet

af en gemensam administrations- eller ekonomibyggnad för hela

sjukhuset. Genom en detaljerad beskrifning af denna byggnad komrne

man lätt till insigt om att de anmärkta olägenheterna derigenom kunde

undanröjas. Den föreslagna ekonomibyggnaden skulle nemligen innehålla:

1) köksafdelning med skafferier, förrådsrum, rum för mottagning af

leveranserna, rum för smör och mjölk samt källare;

s. 175 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

175

2) bostäder för köksförestånderska och kökspigor;

3) 2 matsalar för betjening och sköterskor m. fl.;

4) tvättafdelning i två våningar jemte rum för lappning af linne

och förvaring af detsamma;

5) bostadsrum för tvättpigor och tvättförestånderska, som tillika förestår

linneförrådet;

6) bostad för sysslomannen, 4 rum och kök;

7) bostad för en maskinist, 1 rum och kök;

8) maskinafdelning, innehållande ångpannor för uppvärmning och

ventilation, vattenpump samt maskiner för elektrisk belysning;

9) desinfektionsugn med nödiga rum; samt

10) nödiga källare m. m.

Byggnaden har enligt uppgjordt förslag beräknats kosta:

Husets uppförande ................................................ kr. 43,250: —

Uppvärmning och ventilation................................................... » 4,220: —

Inredning af maskinafdelning, tvättafdelning, kök och des
infektionsrum.

........................................................................ » 20,800: —

Elektrisk belysning................................................................... » 39,500: —

Gas-, vatten- och afloppsledningar.................................. » 3,177: —

Inredning för öfrigt .............................................. » 2,386: 60

Summa kr. 113,333: 60.

Efter bottenvåningens befriande ej mindre från maskineriet med ångpannor

samt från köksafdelningen än äfven från barnbördsafdelningen, sysslomannens

bostad m. in., skulle, fortsätter fakulteten, den ena hälften af våningen

kunna användas till bostäder åt den del af tjenstepersonalen, som ej

Ange plats eller på grund af sina åligganden ej kunde inhysas i ekonomihuset

eller i de nya sjukpaviljongerna, likasom åt de sköterskor, som ej

nödvändigt måste bo inom de särskilda sjukafdelningarna, nemligen öfversköterskan

och nattsköterskorna. De flesta af dessa bostäder skulle förläggas

i nordvestra delen af bottenvåningen, hvarjemte i denna del skulle

inredas rum till kontor, expeditionslokal åt öfversköterskan, 2 förråd för

öfversköterska och syssloman, matsal för underläkarne samt apotek och 2

laboratorierum för de tjenstgörande medicine kandidaterna.

I den sydöstra delen af bottenvåningen skulle beredas bostäder för

några få af personalen; för öfrigt skulle dit förläggas värmekammaren för

ventilationen, äfvensom badafdelningen för sjukanstaltens läkare samt för

högre och lägre betjening. Vidare skulle i bottenvåningen i rum, som i följd

af läge och anordning icke borde användas till sjukrum, inrättas laboratorier

för vetenskapliga ändamål, stälda under medicine och kirurgi professorernas

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Åttonde hufvudtiteln.

omedelbara inseende. I dessa laboratorier skulle verkställas bakteriologiska,

kemiska, mikroskopiska, fysikaliska samt fotografiska arbeten och undersökningar.

Behofvet af dylika laboratorier i samband med de kliniska institutionerna

vore allmänt erkändt. Sådana erfordrades för sjukvården, men

vore i synnerhet oumbärliga för att läraren skulle kunna på tillbörligt

sätt följa utvecklingen af sin vetenskap, hvadan ock vid serafiinerlasarettet

i Stockholm beqväma ocli rymliga kliniska laboratorier inrättats. De förut

till laboratorier upplåtna rummen skulle åter upplåtas åt »de tjenstgörande»,

hvilkas hittillsvarande rum måste tagas i anspråk för undersökning under

kloroformering, smärre aseptiska operationer och dylikt samt till förvaring

af aseptiska instrument.

De beräknade kostnaderna för förändringarna i den nuvarande sjukhusbyggnaden

utgöra:

för ventilation ............................ kr. 16,695: —

» inredning af jordvåningen........... .................................. » 15,300: —

» klosett-torn .......................................................................... » 7,500: —

» inredning af kurhusafdelningen ...................................... » 1,525: 50,

» gas- och afloppsledningar för medicinska och kirurgiska

afdelningen..................................................................... » 5,416: —

» dylika ledningar för klosett-tornen................... » 1,131: —

» » » » kurafdelningen................:................ » 1,828: —

» hissens omkonstruering.......................................................... » 5,150: —

» inredning af 5 badrum ...................................................... » 5,520: —

» annan inredning.............................................. 8 6,604: —

Summa kr. 66,669: 50.

Det har emellertid icke varit de anförda sanitära och administrativa

missförhållandena vid det nuvarande akademiska sjukhuset, som ensamt

förmått fakulteten att framlägga behofvet af förbättringar och utvidgningar

af detsamma, utan har den i första hand härtill föranledts af den

kliniska undervisningens kraf på utvidgade lokaler och ökadt material. I

afseende härå anför fakulteten: under den tid af 30 år, som förflutit sedan

det nuvarande akademiska sjukhuset öppnades för undervisningen, har den

praktiska medicinens olika grenar nått en betydande utveckling, som särskilt

yttrat sig genom inrättande vid de medicinska läroanstalterna af

särskilda lärostolar för specialfack. Visserligen har vid Upsala medicinska

fakultet blott en verkligen ny klinisk lärostol upprättats, nemligen professuren

i gynekologi och obstetrik, men genom ändring af två af de gamla adjunkturerna

har fakulteten vunnit två nya extra ordinarie professurer,

s. 177 Kontrollera mot PDF

Åttonde hvifvndtiteln.

177

som uteslutande afse den kliniska undervisningen, och eger sålunda för

närvarande, förutom en lärostol i psykiatri, tre ordinarie professurer — i

kirurgi, medicin samt gynekologi och obstetrik — och två extra ordinarie

professurer — i pediatrik och praktisk medicin samt i oftalmiatrik. Fakulteten

förfogar sålunda öfver lärostolar i alla den praktiska medicinens

hufvudsakliga grenar. Derest undervisningen och läkarevetenskapen skall

kunna af dessa krafter hafva tillbörligt gagn, är det af nöden, att alla

dessa lärare få tillfälle att å egna kliniska afdelningar utbilda både sig

sjelfva och sina lärjungar.

Fakulteten ansåge ej nödigt att vidlyftigare orda om eller utreda nödvändigheten

af att undervisningen i medicinens praktiska grenar meddelades

vid sjelfva sjuksängen och att de kliniska lärarne finge tillfälle att

såsom sjukhusläkare, sjelfständiga hvar på sin afdelning, sjelfva vinna den

erfarenhet om sjukdomarnes gång och behandling, som de sedan skulle

meddela åt sina lärjungar, enär det numera i hela den civiliserade verlden

gälde såsom en sjelfkär sanning, att en blott teoretisk undervisning i

praktisk medicin saknade värde.

Deremot ansåge sig fakulteten böra med några ord motivera, hvarför

denna undervisning ej kunde meddelas å det nuvarande sjukhuset, så att

nybyggnader vore af nöden.

Det nuvarande sjukhuset bestode af tre afdelningar, en för invärtes

sjuka, en för utvärtes sjuka och en för veneriskt smittade. Afdelningarna

för medicin och kirurgi bildade på grund af sin anordning hvar för sig

ett slutet helt, som ej kunde utan svåra olägenheter fördelas i två eller

flera afdelningar. Sköterskerummens, de enskilda rummens och tekökens

antal och belägenhet, operationssalarnes anordning samt sköterskepersonalens

antal och fördelning omöjliggjorde en delning; och äfven om en sådan

kunde tänkas försiggå, vore den ur undervisningens och den vetenskapliga

forskningens synpunkter ingalunda önskvärd, ity att det kliniska materialet

icke vore så rikligt, att en nöjaktig klinisk undervisning kunde af de ordinarie

professorerna bedrifvas, derest afdelningarna delades mellan två

lärare. Redan nu vårdades i den medicinska afdelningen en hel del kroniska,

för undervisningen föga lärorika fall, och materialets beskaffenhet

vore följaktligen sådant, att den ordinarie professorn ej kunde med framgång

undervisa, om„ hans afdelning delades och materialet sålunda för

honom minskades. A den kirurgiska afdelningen förefunnes samma hinder

äfvensom svårigheter med afseende å operationssalarna af den art, att

hvarken professorn i gynekologi och obstetrik eller extra ordinarie professorn

i oftalmiatrik oder kunde finna plats för egen klinik eller undervisning i

dessa ämnen. A kurafdelningen funnes ej heller plats för någon ny klinik.

Bih. till Rikud. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Åttonde hufrudtiteln.

Fakulteten hade vidare tagit i öfvervägande, huruvida undervisningen

skulle kunna så fördelas, att dessa lärare undervisade alternerande skilda

månader å de nu befintliga kliniska afdelningarna. Men detta hade i

följd af undervisningens natur visat sig outförbart.

Det återstode sålunda ingen annan utväg än att genom nybyggnad

åstadkomma nya sjelfständiga kliniker åt de tre lärare, som deraf vore i

saknad. Att behofvet af dylika kliniker i sanning vore trängande, torde

måhända bäst framgå af den osparda möda, hvarmed den medicinska

fakulteten under de gångna åren uppsökt alla utvägar för att lösa sjukhusfrågan.

Då hittills gjorda underdåniga framställningar samt hänvändanden

såväl till landstinget som till stadsfullmägtige i Upsala ej ledt

till målet, hade fakulteten gripit till nödfallsutvägen att i privathus i

staden inrätta provisoriska sjukafdelningar, nemligen en åt extra ordinarie

professorn i pediatrik och praktisk medicin samt en för professorn i obstetrik

och gynekologi.

Extra ordinarie professorn i pediatrik och praktisk medicin hade alltifrån

sin utnämning år 1884 meddelat undervisning i fysikalisk diagnostik å den

ordinarie professorns kliniska afdelning och följaktligen varit hänvisad att

demonstrera och undervisa vid sin praktiska kurs å samma sjuka som för

öfrigt demonstrerats och behandlats af ordinarie professorn. Huru ogynsam

denne lärares ställning i följd häraf varit, vore lätt att inse. Ehuru

sjelfständig lärare, hade han ej haft någon sjelfständig ställning såsom

ordinerande läkare. Tydligt vore äfven att denna anordning, enligt hvilken

två lärare undervisade och demonstrerade å samma sjukafdelning, måste

för de sjuka blifva tröttande och obehaglig, i synnerhet som dessa sjuka

dessutom dagligen undersöktes, utom af ordinarie professorn jemte underläkaren,

äfven af de yngre medicine kandidater, åt hvilka de blifvit af ordinarie

professorn anförtrodda för undersökning. Också hade det inträlfat mer

än en gång, att extra ordinarie professorn vid sina demonstrationer mötts af

motstånd från de sjuka och att han måste utbyta eller ändra sin föreläsning,

hvarigenom planen för hans undervisning rubbats. Huru trängande extra

ordinarie professorn i anledning af dessa förhållanden känt behofvet af att

för undervisningen disponera en egen sjukafdelning, framginge deraf, att han,

efter flera års fåfäng väntan att se sina önskningar förverkligade, beslutit sig

för att, dä lokal för eu klinisk afdelning för bröstsjuka ej kunde få hyras

i staden, på egen risk inköpa och inreda lokal för sagda ändamål. Med

tillåtelse af universitetets kansler hade alltså en provisorisk klinik för

bröstsjuka den 1 september 1897 öppnats i det hittills s. k. gymnastiska

institutet — en envåningsbyggnad af trä, som extra ordinarie professorn

O. V. Petersson inköpt jemte tomt och som, sedan den på hans bekostnad

s. 179 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

179

inredts, skulle mot lag ränta uthyras åt universitetet till klinisk afdelning.

I denna provisoriska afdelning skulle plats beredas för 24 sjuksängar.

Ehuru fakulteten hade all anledning att vara ifrågavarande lärare

tacksam för denna hans offervillighet, kunde fakulteten dock ej underlåta

att framhålla dels det otillfredsställande förhållandet, att en af universitetets

lärare skulle, i följd af bristande tillgång till kliniska lokaler för

undervisningens bedrifvande, se sig tvungen att uppoffra egna medel för

anskaffande af dylika, dels ock att i anskaffandet af denna lokal ingalunda

läge någon garanti för att deri ifrågavarande undervisningen komme

att derstädes fortfara någon längre tid, enär bemälde lärare icke kunde

förbindas att för framtiden upplåta lokalen för nämnda ändamål och

omständigheter lätt kunde inträffa, hvarigenom den ej mer blefve tillgänglig,

helst anslag till uppehållande af denna kliniska afdelning af

universitetet lemnats endast under uttryckligt förklarande, att berörda afdelning

komme att upprätthållas endast så länge kostnaderna för densamma

kunde bestridas af sjukhusets medel och att för ändamålet icke

vore att påräkna bidrag från universitetets reservfond.

I följd häraf funnes ingen garanti för att den nu vidtagna förbättrade

anordningen af den propedeutiska undervisningen i fysikalisk

diagnostik, som med nödvändighet inginge i den undervisning, hvilken enligt

nådiga stadgan af den 13 november 1874 vore obligatorisk för inträde å

klinikerna vid serafimerlasarettet och hvilken för den praktiske läkarens

hela framtida verksamhet vore grundläggande, komme att blifva bestående.

Garanti för ett fortsatt ändamålsenligt bedrifvande af denna propedeutiska

undervisning kunde endast erhållas genom att staten sjelf inrättade

en klinisk afdelning för ifrågavarande extra ordinarie professor.

Endast genom en sådan anordning kunde ock universitetet hoppas att vid

sig binda dugliga lärare.

Till följd deraf ville fakulteten — som frånträdde sina förut gjorda

framställningar om sjukhusets tillbyggnad med en flygel föreslå, att

en särskild paviljong för bröstsjuka, afsedd för 32 patienter, blefve inrättad,

dervid betonande vigten af att den nya byggnaden, med hänsyn till sitt

ändamål, ej sammanbyggdes med andra sjukhusbyggnader.

Ifrågavarande paviljong vore afsedd att byggas af sten, i tva vaningar,

af hvilka den nedre, som uteslutande vore ämnad för lungsotspatienter,

skulle innehålla 4 sjuksalar med ett sängantal af 4 i hvarje samt 2 mindre

sjukrum för 2 patienter i hvartdera jemte demonstrationsrum och amanuerfsrum,

tekök, badrum och klosetter, förrådsrum och ett rum för en manlig

tjenare. Den öfre våningen åter skulle innehålla, jemte nödiga klosett-,

bad- och snyggningsrum, rum för öfverläkaren, laboratorium, tekök och

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Åttonde hufvuåtiteln.

förrådsrum, 2 sjuksalar med plats för 4 patienter i hvardera samt 2

mindre sjukrum för 2 patienter i hvardera. Å vinden skulle ett sjuksköterskerum

inredas. I hela paviljongen skulle således beredas plats för

32 sjuka, hvaraf 20 tuberkulöst sjuka i nedre våningen och 12 andra

bröst- och hjortsjuka i den öfre.

Längs byggnadens södra fasad skulle anordnas veranda, till hvilken

de lungsotssjuka hade särskild utgång från sina sjuksalar på nedre botten,

och en dylik veranda skulle äfven finnas i öfre våningen såsom en öfverbyggd

balkong, till hvilken den sistnämnda våningens sjukrum hade utgång.

Denna anordning hade föreslagits särskildt med hänsyn till den

friluftsbehandling, som numera så högt uppskattades för alla lungsjuka, i

synnerhet de tuberkulösa. Sjuksalarna skulle hafva en bredd af 5 meter

och en längd af 6,4 meter.

Det hithörande kostnadsförslaget upptager:

för sjelfva paviljongens uppförande.......................................... kr. 63,776: 69

» uppvärmning och ventilation ............................................... » 7,800: —

» gas-, vatten- och kloakledningar ......................................... » 5,187: —

» utredningen af paviljongen................................................... » 8,257: 42

» arbetsritningar m. m........................................ » 1,736: 31

Hela kostnadsförslaget belöper sig alltså till en summa af kr. 86,757: 42.

Vidare meddelar medicinska fakulteten, att densamma med kanslerns

tillåtelse förhyrt lokal, der en gynekologisk klinik nödtorfteligen inrättats.

En kortfattad redogörelse för denna klinik har redan lemnats vid underdånig

anmälan den 14 januari 1898 om behofvet af anslag för universitetet

i Upsala. Här vill jag blott nämna, hurusom fakulteten angifvit åtskilliga,

mycket stora olägenheter, som varit förknippade med denna klinik

såväl från sjukvårdens som undervisningens och administrationens synpunkt,

hvarjemte fakulteten framhållit, att klinisk undervisning ej borde

i längden bedrifvas i en dylik, för sitt nuvarande ändamål naturligen

mindre ändamålsenlig lokal.

Fakulteten föreslår derför inrättandet af en ny gynekologisk afdelning

och anser, att denna för besparings skull kan anordnas i samma paviljong

som barnbördsafdelningen och den oftalmiatriska kliniken. Enligt den

upprättade planen skulle den gynekologiska afdelningen intaga mellersta

våningen i paviljongen med egen trappuppgång, skild från barnbördsånstaltens

ingång. Den vore beräknad att i 4 rum, deraf ett enskilda

innehålla 15—16 sängar, hvilket antal kunde anses utgöra ett minimum

för en för undervisning afsedd afdelning. A andra sidan funnes god utsigt

s. 181 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvi!dtiteln.

181

att få den fullt belagd. I sjukrummen vore för hvarje säng beräknad en

golfyta om 8 qvadratmeter och eu luftrymd af 30 kubikmeter. Afdelningen

skulle dessutom innehålla ett rum för sköterska, ett för en operationssköterska,

badrum, tekök, klosettrum samt en operationssal med steriliseringsrum

jemte rum för professorn och underläkaren.

Utom nu nämnda tvä kliniska afdelningar behöfdes eu förlossningsanstalt

och en ögonafdelning.

Beträffande den nuvarande barnbördsafdelningen anmärker fakulteten:

1) att rummen äro små;

2) att en del af rummen ligga under markens nivå och så lågt, att

utanför gående med lätthet kunna skåda in i rummen;

3) att för de särskilda rummen skilda utgångar saknas;

4) att förlossningsrummet sammanhänger med de öfriga och ej kan

isoleras vid fall af barnsängsfeber;

5) att isoleringsrum ej finnas;

6) att badrum och

7) lämpligt desinfektion srum för tjenstgörande äfven saknas;

8) att afskeda klosettrum ej finnas, ity att klosetten är inrymd i en

mörk garderob;

9) att till förvaringsrum af linne och smutsiga kläder likaså brukas

en mörk skrubb;

10) att både föreläsningsrum och arbetsrum för professor och tjenstgörande

alldeles saknas; samt slutligen

11) att särskild ventilering saknas.

I följd af dessa missförhållanden vore, yttrar fakulteten, de nämnda

rummen mycket olämpliga till sjuk- och förlossningsrum, isynnerhet

som tillfällen till isolering af febersjuka saknades. Dylika hade derför

stundom förflyttats till medicinska eller kirurgiska kliniken, der de utgjort

en fara för öfriga patienter.

Nyssnämnda olägenheter kunde ej afhjelpas genom ändrad inredning

af den nuvarande lokalen, utan blott genom nybyggnad. I afseende å

sängantalet borde, på grund af erfarenheten från den provisoriska kliniken,

den nya afdelningen beräknas för minst 12 sängar, hvarjemte afdelningen

borde erhålla nödiga lokaler för sjukvårdens och undervisningens tidsenliga

ordnande.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle den nya barnbördsanstalten,

såsom redan nämnts, förläggas till samma paviljong som den gynekologiska

afdelningen och i denna paviljong intaga bottenvåningen. Barnbörds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

ié2

anstaltens anordning framginge i någon man af följande redogörelse för

dess lokaler, Indika skulle omfatta:

1) 2 förlossningsrum, ett för aseptiska och ett för eventuel! med feber

behäftade barnsängsqvinnor;

2) 3 sjuksalar;

3) ett isoleringsrum;

4) ett tekök och 2 badrum;

5) ett rum för barnmorskan;

6) ett större rum med utbygdt fönster, afsedt både till undersöknings-

och föreläsningsrumj samt till förvaringsrum för klinikens bokförråd

och samlingar af planscher och instrument;

7) linne- och förrådsrum; samt

8) kapp- och tvättrum för de tjenstgörande.

Beträffande behofvet af en oftalmiatrisk klinisk afdelning vore att

framhålla, att undervisningen i oftalmiatrik vid universitetet i Upsala

ännu kämpade med stora svårigheter i följd af brist på lämplig lokal.

Detta gälde mindre sådana ögonsjukdomar, som kunde behandlas å poliklinik,

utan förnämligast sådana, som måste behandlas å sjukhus. Dylika

fall måste för närvarande intagas å den kirurgiska afdelningen, spridda

öfver densamma, och den vård af dessa fall, som genom särskild öfverenskommelse

med kirurgie professorn öfverlemnats åt professorn i oftalmiatrik,

vore i följd af nyssberörda förhållande förenad med olägenheter af mångahanda

slag. Vissa delar af den oftalmiatriska undervisningen vore dessutom,

i följd af brist på rum för nödigt förarbete å laboratorium, alldeles

uteslutna. Så t. ex. kunde undervisning ej lemnas i de bakteriologiska

ögonundersökningarna, hvilka likväl blefve allt mer värdefulla och oundgängliga.

Den nu föreslagna oftalmiatriska afdelningen, hvilken skulle förläggas

2 trappor upp i nyssnämnda paviljong, vore afscdd att omfatta två sjuksalar,

hvardera för 4 — 5 patienter samt ett mindre sjukrum för 1 — 2

patienter jemte erforderliga bad-, klosett- och sköljrum, tekök, förrådsrum

och rum för sköterska. Vidare skulle der inrättas en föreläsningssal, ämnad

att användas äfven såsom undersökningsrum och arbetsrum för de tjenstgörande,

ett mörkt undersökningsrum, ett operationsrum, ett arbetsrum för

professorns laboratoriearbeten samt ett bostadsrum för amanuensen, förutom

två mindre rum, af hvilka det ena vore afsedt för sterilisering, det andra

för expedition samt urinundersökningar m. in. och förvaring af medicin.

Möjlighet vore äfven beredd att, om så skulle erfordras, meddela poliklinisk

undervisning å afdelningen.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfvudtiteln. 183

Kostnaden för hela den nu ifrågavarande paviljongen skulle utgöra:

för husets uppförande.................................................................... kr. 113,500: —

» inredning af barnbördsafdelningen................................... » 2,172: 25

» inredning af gynekologiska afdelningen ........................... » 1,270: 09

» inredning af oftalmiatriska afdelningen .............. » 6,670: —

Summa kr. 123,612: 34

Ytterligare upptager det af medicinska fakulteten framlagda förslaget

en isoleringsafdelning för smittosamma sjukdomar. I fråga härom yttrar

fakulteten: »Behofvet af en isolerings!okal har länge varit kändt, och öfverläkaren

å medicinska afdelningen har sett sig föranlåten att i skrifvelse af

den 12 november 1890 hos länets lasarettsdirektion påpeka, att i följd af

öfverbefolkningen å sjukhuset och bristande isoleringslokal sjuka, behäftade

med smittosamma sjukdomar, vanligtvis, då utrymmet det tillåtit, måst

inläggas å de enskilda rummen, och att det oaktadt tyvärr tid efter annan

åtskilliga fall af nosokoinial smitta af nervfeber, halsåkommor, rödsotsartade

diarréer, rosfebrar och dylikt inträffat, hvilka sannolikt kunnat undvikas,

om sjukhuset varit försedt med tidsenliga isoleringsrum.» Hvarje

nyare länslasarett, fortsätter fakulteten, torde också vara försedt med

lämplig isoleringsafdelning, något som för det såsom länslasarett begagnade

akademiska sjukhuset vore desto mera nödvändigt, som sjuka, behäftade

med smittosamma sjukdomar, af humanitetsskäl icke kunde nekas inträde

å sjukhuset, sedan de införts den ofta långa vägen från hemmet å landsbygden

till staden.

Uppbyggande af isoleringspaviljong hade ock enhälligt förordats af de

komitéer, som nedsatts af landstinget och universitetet, och landstinget

hade såsom vilkor för sitt bidrag till nybyggnader vid sjukhuset uppstält,

att minst 14 sängar uppsattes i en isoleringsafdelning.

Beträffande kostnaden för isoleringsafdelningen, hvilken skulle komma

att förläggas till en paviljong, belägen afsides å sjukhusets tomt, och i två

skilda afdelningar innehålla 6 sjukrum med 14 sjukplatser, skulle densamma

utgöra 26,422 kronor 14 öre, enligt följande beräkning:

paviljongens uppförande ................................................................. kr. 21,540: —

gas-, vatten- och af loppsledningar................................................ » 1,521: —

inredningen ........................................................................... » 3,361: 14

Summa kr. 26,422: 14

Efter den utvidgning af sjukhuset, som nu föreslagits, skulle sjukhuset

komma att innehålla:

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Åttonde hufvudtiteln.

i nuvarande sjukhuset:

12 salar å medicinska och kirurgiska afdel
-

ningarna med tillsammans ........................ 120 sängar

4 halfenskilda rum med 2 sängar hvardera 8 »

i kurhusafdelningen 7 rum med tillsammans 34 ä 36 »

11 enskilda rum med tillsammans............... 15 »

i paviljong,en för bröstsjuka .................. 32 »

i paviljongen för barnbörds- och gynekologiska

samt oftalmiatriska af delningarna:

i barnbördsafdelningen ............... 12 »

i gynekologiska afdelningen........................... 15 a 16 »

i oftalmiatriska afdelningen .......................... 12 »

samt i isoleringsafdelningen ......................... 14 »

Inalles 262 ä 265 sängar.

Ett sammandrag af de af fakulteten framlagda kostnadsförslagen för

de tilltänkta nybyggnaderna och förändringarna samt i samband med dem

nu afsedda arbeten utvisar följande poster:

ekonomibyggnaden................................................ kr. 113,333: 60

gamla sjukhuset .............. » 66,669: 50

paviljongen för bröstsjuka................................. » 86,757: 42

» » oftalmiatriska och gynekologiska

afdelningarna........................... » 123,612: 34

isoleringspaviljongen............................................... » 26,422: 14 416,795: _

Gemensamma anordningar m. m.:

planering m. m.................................................... kr. 4,525

rörledningar mellan paviljongerna.................. » 2,700

ångpanneanläggning ........................................... » 10,500

vedbod .................................................................... » 750

kolgård...................................................................... » 736

likkällare......................... » 1,400

yttre kloakledning........................ » 485

åskledare........................... » 674

oförutsedda utgifter jemte utgifter för brandposter,

vedskjul m. m. utöfver hvad förut

upptagits............................................................. » 6,434: 50 28,205: -

Summa kr. 445,000: —

30

20

Angående förslaget i dess helhet yttrar fakulteten: »Vid utarbetandet

af det förslag, som nu framlägges, har fakulteten å ena sidan ansett för

s. 185 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

185

sin pligt att göra detta förslag till förbättring och utvidgning af de kliniska

anstalterna så fullständigt, att det kan sägas fylla de oundgängliga

kraf, som den kliniska undervisningen och forskningen samt en tidsenlig

sjukvård och ekonomisk administration ställa på en sjukvårdsanstalt sådan

som denna, men å andra sidan har fakulteten sökt reducera alla sina fordringar

till ett minimum, under hvilket fakulteten icke kan gå utan att

äfventyra, att derigenom de föreslagna byggnaderna på ett felaktigt och

mindre tillfredsställande sätt fylla de anspråk, som på dem måste ställas».

»Genom erfarenhet, samlad under hela den tid af 30 år det nuvarande

sjukhuset fungerat och särskildt under den tid af 15 år, under hvilken

fakulteten oaflåtligen varit sysselsatt med lösningen af denna sjukhusfråga,

har fakulteten vunnit den öfvertygelsen, att denna fråga, i hvilken sjukvårdens,

undervisningens och forskningens likasom universitetets och länets

intressen äro nära med hvarandra förbundna, ej kan lösas med mindre uppoffring

af penningmedel än som beräknats. I detta hänseende har ock

det fleråriga arbete, som utförts af skilda komitéer, tillsatta än af fakulteten,

än af landstinget och universitetet, varit lika lärorikt som mödosamt.

De af dessa komitéer utarbetade olika förslagen visa till fyllest, att

fakulteten sökt genom mindre omfattande och billigare förslag än det nu

framlagda lösa sjukhusfrågan, men att mot hvarje af dessa så vigtiga

anmärkningar, än ur sjukvårdens än ur undervisningens eller administrationens

synpunkter, framstälts, att de måst falla och gifva plats för

bättre och följaktligen dyrare förslag. Särskildt hafva de gjorda förslagen

att i sjukhusets bottenvåning inrymma sjukafdelningar visat sig så litet

tillfredsställande, att de måst öfvergifvas».

»En lycklig lösning af frågan, huru sjukhusets bottenvåning lämpligen

skall användas, så att omkostnaderna derigenom nedbringas, synes det nu

framlagda förslaget innebära, då ena delen af denna våning anordnas till

bostadsrum åt sköterskor och betjening och den andra till badrum och

laboratorier, gemensamma för hela sjukhuskomplexen och afsedda för vetenskaplig

forskning. Genom denna anordning har man kunnat undvika särskild

nybyggnad till bostäder för betjening och för vetenskapliga laboratorier».

»Det nuvarande sjukhusets historia visar för öfrigt, hvart det leder,

om man af brist på medel nödgas från början acceptera en mindre lämplig

plan. Derest nemligen från början en särskild ekonomibyggnad blifvit i

enlighet med den ursprungliga planen uppförd, så hade säkerligen ej så

snart berättigade klagomål öfver sjukhuset hörts och de nu föreslagna dyrbara

förändringarna till en betydlig del kunnat undvikas».

»Skulle fakulteten i det nuvarande förslaget hafva sökt ytterligare

Bill. till Riksd. Prot, 1899. 1 Sarnl. 1. Afd. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Åttonde hiifYudtiteln.

minska kostnaderna genom indragning af den ena eller andra posten,

så konirne utan tvifvel sjukhusets årliga förvaltningsomkostnader att stiga,

och ej många år skulle gå, innan universitetet måste inkomma till Kong!

Maj:t med begäran om ökade anslag till förbättringar och utvidgning».

»Det är af dessa skäl och särskild! för att minska förvaltningsomkostnaderna,

som fakulteten ansett sig böra begära anläggande af tvättinrättning,

hvarigenom de årliga utgifterna för tvätten kunna till ett minimum

nedbringas, samt af elektrisk belysning, som är billigare och mer sanitär

än den nuvarande med gas och fotogenlampor».

»I afseende å bostäder och köksafdelning har endast begärts det oundgängligen

nödvändigaste. 1 afseende å sjuksängar har fakulteten varit

bunden dels af de anspråk på 170 sängar, som landstinget uppstält såsom

vilkor för sitt bidrag, dels af den kliniska undervisningens kraf. Undervisningslokaler

och laboratorier hafva så anordnats, att de skola under eu

längre följd af år kunna fylla sitt ändamål.»

Fakulteten gör härefter en jemförelse mellan föregående förslag och

det nu framlagda och anser sig dervid kunna, med förklaring att de

brister, som vidlådit föregående förslag, äro afhjelpta i det nya, beteckna

det sistnämnda såsom för våra förhållanden tidsenligt och tillfredsställande

både ur sanitära och administrativa synpunkter samt med afseende å undervisningens

kraf. Fakulteten tror sig ock kunna uttala, att, om detta förslag

realiseras, de föreslagna nybyggnaderna skola under en längre följd

af år visa sig fylla alla billiga kraf, som kunna ställas på universitetets

kliniska anstalter.

Sammanlagda kostnaderna för det ifrågavarande förslagets utförande

hafva, såsom förut blifvit nämndt, af fakulteten upptagits till 445,000 kronor.

Till täckande af denna summa beräknar fakulteten i första rummet

det af landstinget under vissa vilkor utfästa räntefria lånet å 107,353

kronor 64 öre. Vidare påräknar fakulteten ett anslag af 50,000 kronor

ur den s. k. Regnellska fonden, med afseende hvarå fakulteten åberopar

utdrag af protokoll, hållet vid Regnellska donationsnämndens sammanträde

den 15 maj 1897, enligt hvilket nämnden medgifvit, att en summa af

50,000 kronor finge med minst 5,000 kronor i början af hvarje kalenderår

från och med år 1899 utgå såsom bidrag till utförande af byggnadsarbeten

vid akademiska sjukhuset i öfverensstämmelse med det af medicinska

fakulteten utarbetade förslag.

Med frånräknande af nyssberörda belopp finner fakulteten, att en summa

af 287,646 kronor 36 öre skulle ytterligare erfordras, hvilken summa, med

afdrag för hvad universitetet kunde af egna medel skaffa, fakulteten anser

böra äskas hos Riksdagen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtitelu.

187

Fakulteten öfvergår härefter till frågan om driftkostnaderna för det

akademiska sjukhuset och hela den af fakulteten nu föreslagna sjukhuskomplexen,

hvilken fråga, såsom fakulteten anmärker, nära sammanhänger

med den om sjukhusets förhållande till länet i afseende å sjukvården.

Fakulteten redogör dervid för huru den blifvande sjukhuskomplexens

ekonomi skulle kunna på billigaste sätt ordnas. Först erinrar fakulteten

om bestämmelserna i den år 1868 mellan länet och akademien träffade

öfverenskommelse, hvilken fakulteten finner hafva inneburit ganska hårda

vilkor för universitetet, helst med hänsyn till de under årens lopp stegrade

fordringarna på sjukvårdens beskaffenhet. I afseende härå åberopar fakulteten

en vid dess skrifvelse fogad bilaga, hvaraf framgår, att dagkostnaden

redan under perioden 1869—1879 stegrades från 90,9 öre för hela riket

och 112 öre för det akademiska sjukhuset till 143 öre för hela riket och

161 öre för nämnda sjukhus.

I följd häraf både ock tid efter annan landstingets ersättningsskyldighet

reglerats; och hade densamma under de senare åren utgjorts i nära

öfverensstämmelse med förut omförmälda med 1895 års landsting preliminärt

upprättade nya kontrakt, som skulle träda i kraft året efter det

de ifrågasatta nybyggnaderna och förändringarna blifvit genomförda.

Fakulteten, som af konsistoriet fått i uppdrag att på grundvalen af

det nya kontraktet uppgöra förslag i sjukhusfrågan, hade derför till grund

för beräkningarna öfver förvaltningskostnaderna för den nu af fakulteten

föreslagna sjukhuskomplexen lagt hufvudsakligen det förslag, som 1895

års landsting för sin del antagit, hvarjemte fakulteten — med framhållande

att dess beräkningar till följd af möjlig stegring i sjukvårdsutgifterna ej

kunde afse en längre följd af år — utgått dels från den senast upprättade

staten för sjukhuset, dels i allmänhet från medeltalen för utgifterna under

åren 1891—1895.

Såsom inkomster har fakulteten upptagit nuvarande årsanslaget från

universitetet, 5,000 kronor, statsanslaget för vård af sjuka från främmande

län, 2,500 kronor, samt räntan af särskilda fonder likasom af fonderna till

frisängar, vidare studentkårens bidrag enligt bestämmelserna för år 1897

samt det från universitetet nu utgående anslaget å indragningsstat, 2,000

kronor, hvilket beräknats komma att permanent utgå.

I afseende å antalet sjuka och sjukdagar har för akademiens sjukvård

begagnats medeltalet för åren 1891 — 1895, medan i afseende å länslasarettets

sjuka sjukdagarna med hänsyn till det ökade antalet sjuksängar måst liöjas

och ansetts kunna beräknas till 55,000. Hela årsinkomsten har sålunda beräknats

skola uppgå till 106,699 kronor 75 öre.

Beträffande utgifterna har den föreslagna utvidgningen i hela dess

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Åttonde hufvudtiteln.

omfattning lagts till grund för beräkningen och enligt den närmare redogörelse,

som fakulteten i sin skrifvelse och åtskilliga bilagor till densamma

med afseende härå lemnar, skulle de årliga utgifterna komma att ställa

sig sålunda:

till

aflöningsstaten ..................................................

.................. kr.

26,095

—

»

utspisning ...............................................

..................... »

46,976

60

»

bränsle, lyse och tvätt ...................................

....................... »

14,630

—

»

medikamenter..................................................

..................... »

6,402

—

instrumenter............................................

»

1,637

—

»

förbrukningsartiklar ..................................

»

10,250

—

»

inventariers underhåll.................................

»

4,246

—

»

linne-, gång- och sängkläder..........................

.......i.............. »

4,000

—

»

skrif- och tryckningskostnader .....................

»

1,456

—

»

lägerhalm ........................................................

..................... »

179

—

»

byggnaders och planteringars underhåll .. .

»

3,197

—

»

onera .....>.........................................................

....................... »

302

—

»

särskild! biträde och handräckning ............

»

1,333

—

»

diverse utgifter................................................

»

1,904

—

»

ersättning för skurning och rengöring .......

...................... »

1,500

—

Summa kr. 124,107

60

Dragés från denna utgiftssumma summan af de beräknade

inkomsterna.................................................................. kr. 106,699: 75

uppstår en brist af............................................................... kr. 17,407: 85

Under framhållande dels deraf att de gjorda beräkningarna blott afse

de närmaste åren, dels af nödvändigheten att sjukhusets ekonomi så ordnas,

att ingen verklig fara för brist vid sjukhusets förvaltning må uppstå, i

hvilket fall nya svårigheter skulle uppkomma, finner sig fakulteten, på

samma gång som den framställer förslag om nybyggnader och förbättringar

vid sjukhuset, böra anhålla om ett årsanslag af 17,500 kronor för sjukhusets

driftkostnader att af statsmedel utgå från den tid de föreslagna

anstalterna öppnas.

Sin vidlyftiga framställning afslutar fakulteten med att framhålla den

trängande nödvändigheten af att dess begäran om förbättrade och utvidgade

kliniska anstalter ofördröjligen framlägges för Riksdagen, och påpekar i

sammanhang dermed, att den kliniska undervisningen och forskningen vid

Upsala medicinska fakultet arbetar med svårigheter, som måhända ingen

annan af universitetets fakulteter och få medicinska läroverk i utlandet

erfara. För bedrifvande af en tidsenlig undervisning och forskning inom

s. 189 Kontrollera mot PDF

Åttonde linfvudtiteln.

189

den praktiska medicinen fordrades icke blott skicklighet och energiskt

arlÅfte af fakultetens lärare i de praktiska ämnena; dertill erfordrades äfven

ett tillräckligt kliniskt material och sanitära sjukvårdsanstalter. Det kliniska

materialet vore den reella grundval, på hvilken all verkligt god klinisk

undervisning måste hvila, och från samma källa skulle forskningen hemta

sin näring. Den unge i lifvet utgående läkaren borde ej och kunde ej

med framgång uppfostras till sitt kall å ett både ur klinisk och sanitär

synpunkt otillfredsställande sjukhus. Renlighet och ordning vore hufvudgrunder

och hufvudvilkor för den allmänna och enskilda helsovården, inom

den invärtes medicinen såväl som inom kirurgiens alla grenar, och skulle

det lyckas den unge läkaren att genomföra dessa helsovårdens vilkor inom

sitt blifvande verksamhetsområde, så måste han ock vara uppfostrad å en

anstalt, der han sett, huru renlighet och ordning tillämpas, och hvilka

resultat derur framgått.

Det vore till följd af detta inre sammanhang mellan undervisning och

uppfostran af de unga läkande å ena sidan samt helso- och sjukvård å

den andra, som fakulteten ansåge den nu föreslagna utvidgningen af sjukvårdslokalerna

och det nuvarande sjukhusets försättande i tidsenligt sanitärt

skick vara af vital betydelse för hela den medicinska undervisningen och

för fakultetens framtid.

öfver det af medicinska fakulteten sålunda afgifna förslaget anmodades

direktionen öfver akademiska sjukhuset att yttra sig. I anledning deraf

vitsordade direktionen det stora behofvet af förändringar, förbättringar och

tillbyggnader vid akademiska sjukhuset samt förordade lifligt fakultetens

framställningar, under framhållande att de ökade kostnader, som det nu

framlagda förslaget innebure i jemförelse med dem, som förut varit å bane,

hufvudsakligen föranleddes af den kliniska undervisningens fyrfaldiga behof,

i det att dels särskilda grenar af denna undervisning under senaste tiden

vunnit den ökade vigt och betydelse, att för dem måste beredas ändamålsenliga

undervisningslokaler, och dels för en tidsenlig undervisning och för

det vetenskapliga arbete, som derför förutsattes, inrättande af laboratorier

måste anses oundgängligt. Särskilt påpekar direktionen, att man vid en

sådan undervisningsanstalt som det akademiska sjukhuset icke längre kunde

uppskjuta vidtagande af åtgärder för tuberkelsjukes afskiljande från öfrige

sjuke.

Vidare remitterades fakultetens förslag till universitetets drätselnämnd.

Då ärendet behandlades hos denna myndighet, erinrades att man vid föregående

förslag ansett sig kunna beräkna bidrag från universitetet för en

gång till belopp af omkring 60,000 kronor och utgått derifrån, att driftkostnaden

efter sjukhusets utvidgning åtminstone under de första åren

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Åttonde hufvudtiteln.

skulle betäckas med universitetets medel, hvilket antagande ytterligare utredning

dock visat ohållbart. •

Universitetets reservfond —- den enda universitetet tillhöriga fond,

hvarifrån anslag för de ifrågasatta nybyggnaderna och förändringarna

kunde tagas — hade sjunkit från en behållning vid 1895 års utgång af

108,848 kronor 88 öre till en behållning vid 1896 års utgång af 65,654

kronor 45 öre, hvilken sänkning dock delvis uppkommit genom afskrifningar

dels å extra-utgifts-kontot med 5,472 kronor 76 öre, dels å hemmansförsäljnings-

och inköpskontot med 26,647 kronor 37 öre, dels å akademiska

sjukhusets fastighets-värdes-konto med 20,000 kronor. Drätselnämnden

redogör för anledningarna till berörda afskrifningar och yttrar dervid i

fråga om tredje posten, bland annat, att denna afskrifning, utan att egentligen

kunna anses nödvändig, föranledts af önskan att småningom och

efter förnyade afskrifningar ur räkenskapen aflägsna ett konto, som endast

kunde anses såsom förvillande för öfverskådligheten af universitetets tillgångar.

Hvad anginge reservfondens nyss omförmälda behållning vid 1896 års

utgång, förklarade drätselnämnden, att nämnden måst under år 1897 begära

tillstånd att, med anlitande af reservfonden helt och hållet eller åtminstone

delvis, afskrifva brister, som under år 1896 uppstått å »extra

utgiftstiteln» och å »landtmäterititeln» till sammanlagdt belopp af 20,008

kronor 92 öre, samt att reservfonden komme att i sista hand drabbas af

utgifter under år 1897 till belopp af minst 20,000 kronor för de språkliga

seminariernas flyttning och inrymmande i f. d. länslasarettsgården samt för

en af universitetet utgifven festskrift. Det vore vidare att märka, att

under år 1897 drätselnämndens uppmärksamhet fästs på nödvändigheten

att genom en öfverföring från reservfonden rätta en på det vederbörligen

faststälda formuläret för hufvudboken beroende oegentlighet, hvarigenom

hufvudboken i sitt utgående balanskonto kommit att utvisa universitetets

tillgångar vara 33,198 kronor 33 öre större än vederborde, bestående nyssberörda

oegentlighet i sättet för bokförandet af vissa fonder. Ytterligare

ville drätselnämnden påpeka, att i följd af räntesänkningar reservfondens

förnämsta inkomstpost, öfverskottet från hufvudbokens generalkonto, under

de senare åren visat ett fallande, såsom från 45,295 kronor 14 öre år 1894

till 18,053 kronor 97 öre år 1895 och 11,109 kronor 42 öre år 1896.

Till följd af samtliga nu anförda förhållanden funne sig drätselnämnden

icke kunna tillstyrka bidrag från universitetets sida för sjelfva

byggnadsföretaget på långt när till det belopp, hvarom förut varit fråga.

Men då förut omförmälda i universitetets räkenskaper förekommande »akademiska

sjukhusets fastighets-värdes-konto» tillkommit för att i räken
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Åttonde hiifvudtiteln.

191

skaperna balansera mot den ansvarighet, som universitetet vid sjukhusets

uppförande åtagit sig gent emot Upsala läns landsting och Upsala stad

för deras till sjukhusbyggnaden lemnade kontanta bidrag — i det att, på

samma gång som på »diverse skulders konto» uppfördes såsom en universitetets

skuld det belopp af 82,535 kronor 20 öre, för hvilket till landstingets

och stadens säkerhet inteckning vid den tiden faststäldes i sjukhuset,

jemväl sagda fastighetsvärdes konto upplades med ett alldeles lika

stort belopp af sjukhusets värde, upptaget såsom en universitetets tillgång

— ansåge drätselnämnden, att utväg för åstadkommande af åtminstone

något bidrag för en gång af universitetets medel till sjelfva byggnadsföretaget

vid akademiska sjukhuset lämpligen kunde beredas genom höjande

ånyo af akademiska sjukhusets fastighets-värdes-konto från dess nuvarande

tillgång af 62,535 kronor 20 öre till dess ursprungliga belopp af 82,535

kronor 20 öre, hvarigenom reservfonden åter tillfördes ett belopp af 20,000

kronor, som, på sätt omförmälts, under år 1896 afförts från fonden för

verkställande af motsvarande afskrifning å nämnda fastighets-värdes-konto.

Hvad deremot beträffade den förökade årliga kostnaden för sjelfva

sjukhusdriften ansåge drätselnämnden, att universitetet icke vore i tillfälle

att åtaga sig någon ansvarighet härutinnan. I afseende härå ville nämnden

erinra, att universitetet för att vara beredt att vid kontraktstidens slut

kunna återbetala skulden till landstinget, 150,000 kronor, borde under 40

år afsätta årligen ett amorteringsbelopp af 1,733 kronor 44 öre, hvarjemte

vore att märka att det nu föreliggande förslaget skulle för universitetet

medföra en betydligt drygare underhålls- och reparationskostnad, än hvad

universitetet hittills fått vidkännas för sjukhuset och de förut uppgjorda,

mindre omfattande förslagen skulle medfört. Redan under nuvarande förhållanden

hade akademiska sjukhusets underhållskostnad, i medeltal för de

sista tio åren räknadt, utgjort 3,329 kronor 17 öre för år.

I fråga om det af Regnellska fonden utfästa anslag hade drätselnämnden

låtit uträkna det verkliga belopp, hvartill detta anslag kunde

anses uppgå, kapitaliseradt på en gång; och hade dervid befunnits att anslaget

motsvarade ett belopp af 41,000 kronor.

Drätselnämnden tillstyrkte alltså, att en summa af 20,000 kronor anvisades

af universitetets medel att för en gång utgå för nybyggnads- och

förändringsarbetena, men att hvad derutöfver erfordrades, såväl för dessa

arbeten som för betäckande af den förökade årliga driftkostnaden, måtte

begäras i statsanslag. Den summa, som enligt nämndens mening borde

begäras i statsanslag för en gång, blefve alltså, efter afdrag från totalkostnaden

af förutnämnda belopp af 41,000 och 20,000 kronor, 276,646

kronor 36 öre, hvarvid drätselnämnden dock ville upplysa, att nämnden

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Åttonde hufvudtiteln.

vid granskning af kostnadsberäkningarna trott sig finna anslagssummorna

för oförutsedda utgifter nog lågt beräknade.

Med anledning af sistberörda anmärkning infordrades yttrande från

arkitekten A. Kumlien, hvilken uppgjort vissa af kostnadsberäkningarna

och som nu förordade, att kostnad sförslaget måtte höjas med 10,000 kronor

på grund af den prisstegring, som efter förslagets utarbetande egt rum.

Härefter ingick det större akademiska konsistoriet till kanslern för

rikets universitet med en skrifvelse i ämnet, afseende framställning om

statsanslag till belopp, som medicinska fakultetens och drätselnämndens

yttranden angifvit såsom erforderliga, med tillägg af nyssberörda belopp

af 10,000 kronor.

Till stöd för denna sin framställning anför konsistoriet, att, om den

nu förberedda öfverenskoinmelsen mellan landstinget och universitetet

komme att träda i kraft, landstinget iklädde sig uppoffringar och förpligtelse^

som ungefärligen motsvarade de fördelar för dess sjukvård, som

landstinget kunde genom sjukhusets utvidgande och ombyggande vinna.

De förslag till sjukvårdsanstaltens utvidgning och förändring, som förut

varit å bane, hade visat sig icke kunna lemna tillfredsställande resultat; framförallt

hade någon hänsyn icke kunnat tagas till behofvet af kliniska

laboratorier, hvilket dock i fråga om en sådan institution som det akademiska

sjukhuset måste anses oafvisligt. För att rätt tillvarataga den

kliniska undervisningens och den medicinskt vetenskapliga forskningens

intressen hade den medicinska fakulteten vid sitt nya förslag något utvidgat

programmet för sjukhusets tillökande och förbättrande, på det att

alla de redan insedda behofven måtte blifva tillgodosedda på bästa möjliga

sätt och arbetena kunna utföras i ett sammanhang, hvarigenom de måste

falla sig jemförelsevis billigare. Beträffande de nuvarande sjukhuslokalernas

otillräcklighet och bristfällighet i synnerhet med hänsyn till den kliniska

undervisningens och det vetenskapliga forskningsarbetets kraf ville konsistoriet

i allo instämma i de af medicinska fakulteten och sjukhusdirektionen

gjorda uttalanden.

Konsistoriet ville tillika erinra, att statsverket tillförene icke lemnat

något byggnadsanslag till ifrågavarande vigtiga universitetsinstitution, medan

betydande statsanslag beviljats för ombyggande af det med akademiska

sjukhuset i många afseenden jemförliga serafimerlasarettet, samt att det nu

äskade anslaget visserligen kunde förefalla stort, men att, derest de nu föreslagna

om- och tillbyggnaderna vid sjukhuset icke kunde åstadkommas, i

alla händelser särskilda byggnader för inrymmande af kliniska undervisningslokaler

snarligen blefve alldeles oundgängliga, om den kliniska

undervisningen och forskningen vid Upsala universitet skulle kunna upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde lnifvudtiteln. iosi

rätthållas, och att de häraf föranledda kostnaderna säkerligen ej skulle

understiga det nu begärda anslaget.

Då enligt de nu framlagda förslagen icke blott sjukhuset skulle komma

i ett vida bättre skick än landstinget år 1895 vid antagandet af förslaget

till kontrakt mellan landstinget och universitetet kunde beräkna, utan äfven

universitetet funnit sig nödsakadt att äska särskilt statsanslag för driftkostnaderna,

ansåge sig konsistoriet förpligtadt föreslå, att det äskade statsanslaget

till driftkostnader vid sjukhusets för klinisk undervisning afsedda

afdelningar måtte beviljas under vilkor att § 1.3 i kontraktet — motsvarande

§ 14 i förslaget — erhölle det af landstinget uteslutna tillägget.

Konsistoriet ville till sist uttala, att det ansåge de ifrågavarande

universitetsbehofven vara af den art, att deras tillgodoseende vore ett

verkligt lifsintresse för universitetets medicinska fakultet och sålunda för

universitetet sjelft, samt derjemte så trängande, att hvarje uppskof med

deras fyllande ovilkorligen måste vålla den medicinska undervisningen

oberäknelig skada.

Vid öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t af medicinska fakultetens

och det större akademiska konsistoriets ifrågavarande framställningar samt

öfriga handlingar i ärendet har kanslern för rikets universitet i skrifvelse

den 4 december 1897 förklarat sig, med kännedom om de nuvarande

förhållandena vid det akademiska sjukhuset, för egen del kunna vitsorda

giltigheten af de utaf vederbörande anförda skälen för de begärda

anslagens behöflighet, Kanslern har alltså på det lifligaste tillstyrkt

konsistoriets framställning och hemstält, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen göra nådig proposition om statsanslag dels af

280,646 kronor 36 öre till fyllnad i den summa, som beräknats behöflig

för till- och ombyggnader samt dermed förbundna förbättringar vid Upsala

universitets akademiska sjukhus, och som till öfriga delar åstadkommes

genom bidrag af Upsala läns landsting och af medel, öfver hvilka universitetet

kan för ändamålet förfoga, dels af 17,500 kronor årligen till bestridande

af driftkostnaderna vid sjukhusets för klinisk undervisning afsedda

afdelningar, att utgå från den tid, då de föreslagna anstalterna

öppnas.

Sedan medicinalstyrelsens yttrande i ärendet infordrats, anförde styrelsen

i underdånig skrifvelse den 22 december 1897 hufvudsakligen:

på grund af bristande medel vid uppförandet vore det nuvarande

akademiska sjukhuset, oaktadt under årens lopp vidtagna mindre förändringar,

behäftadt med många för sjukvården mycket ofördelaktiga

anordningar. Styrelsen afsåge, bland annat, ventilationens otillräcklighet,

klosetternas förläggning och den låga bottenvåningens användning. Bri
Bih.

till lliksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Åttonde hufvudtiteln.

sterna vore numera så stora, att de måste afhjelpas. De under senare år

uppförda länslasaretten öfverträffade, i fråga om resurserna för en god sjukvård,

vida det numera icke tidsenliga akademiska sjukhuset i Upsala.

Enligt förslaget skulle de sjukhuset nu vidlådande bristerna afhjelpas.

Beträffande de föreslagna nybyggnaderna hade styrelsen ej annat att anmärka,

än att verandorna å paviljongen för bröstsjuka syntes komma att,

särskilt under vintern, beröfva sjuksalarna en del för dessa lägenheter

väl hehöfligt ljus. Hvad anginge ett från det egentliga sjukhuset skildt

ekonomihus, hade en dylik anordning visat sig nödvändig vid uppförandet

af nyare länslasarett och större förändringar af äldre sjukhus.

Medicinalstyrelsen ansåge alltså, att genomgående förändringar och

nybyggnader vid akademiska sjukhuset vore nödvändiga för att bereda

eu utvidgad sjukvård och än mer af behofvet påkallade, derest en tidsenlig

och tillräckligt omfattande undervisning skulle kunna lemnas åt vid

sjukhuset tjenstgörande unge läkare, på sätt afsedt varit med de af Riksdagen

under senare år beviljade anslag till nya lärareplatser inom medicinska

fakulteten i Upsala. Medicinalstyrelsen tillstyrkte derför nådig

framställning i ämnet till Riksdagen.

Härefter hördes öfverintendentsembetet, som i skrifvelse den 5 januari

1S!)8 yttrade, att embetet för sin del icke funnit något att mot de i

ärendet företedda ritningarna erinra, dock att embetet, i anledning af hvad

medicinalstyrelsen anfört beträffande paviljongen för bröstsjuka, ville såsom

sin åsigt uttala, att, derest vid arbetets utförande glasytorna i bottenvåningens

fönster på lämpligt sätt ökades, den fyra meter höga verandan

icke — då den sida af byggnaden, hvarå densamma vore afsedd att anbringas,

vette mot fri plats åt söder — skulle medföra någon nämnvärd

olägenhet i det af medicinalstyrelsen antydda afseende. Hvad anginge

kostnadsförslagen ansåge embetet, att de redan den 1 juni 1895 upprättade

förslagen rörande ekonomibyggnaden och isoleringspaviljongen

skäligen borde, i betraktande af de under senare tider inträffade prisstegringar,

höjas med minst 12 procent, men att kostnadsberäkningarna af

den 11 maj 1897 öfver arbetena å nuvarande sjukhusbyggnaden samt med

uppförande af obstetriska och bröstsjukpaviljongerna, ökade, såsom nämnts,

med 10,000 kronor, icke från embetets sida gåfve anledning till anmärkning.

Embetet ville emellertid påpeka, att embetet, i saknad af ritningar jemte

beskrifningar öfver de tilltänkta ventilationsanordningarna i gamla sjukhusbyggnaden,

icke kunnat föranstalta om någon granskning af lämpligheten

af sagda anordningar eller den derför beräknade kostnad.

Sedan ärendet härefter remitterats till universitetskanslern med nådig

befallning att efter vederbövandes hörande afgifva underdånigt utlåtande

s. 195 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvndtiteln.

195

i anledning af hvad öfverintendentsembetet i ärendet anfört, har kanslern

med egna utlåtanden af den 27 januari och den 5 februari 1898 till

Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat yttranden från det större akademiska

konsistoriet jemte ritningar, kostnadsförslag och beskrifning öfver de tilltänkta

ventilationsanordningarna i gamla sjukhusbyggnaden. Af nyssberörda

yttranden och utlåtanden inhemtas, att den af öfverintendentsembetet

föreslagna ändrade anordningen af fönstren å paviljongen för

bröstsjuka ej föranledt någon erinran och ansetts kunna vidtagas utan

förhöjning i den ursprungligen beräknade kostnaden; att den af öfverintendentsembetet

påyrkade förhöjningen i vissa delar af kostnadsberäkningen

jemväl ansetts af behofvet påkallad; att den nödiga förhöjningen

beräknats utgöra 7,188 kronor; samt att, då universitetet fortfarande vore

urståndsätta att till byggnadsföretaget lemna större bidrag än förutnämnda

belopp, 61,000 kronor, och universitetet således saknade tillgång att af

egna medel bestrida nyssberörda tillskott å 7,188 kronor, ett statsanslag

å 293,884 kronor 36 öre numera visade sig vara af nöden till fyllande

af den summa, som beräknats vara behöflig för till- och ombyggnader

samt dermed förbundna förbättringar vid det akademiska sjukhuset; och

anhöll kanslern fördenskull om proposition till Riksdagen angående beviljande

af sagda belopp.

Vidare anmälde öfverintendentsembetet i förnyadt underdånigt utlåtande

den In februari 1898, att embetet, efter skedd granskning af förslaget

till uppvärmning och ventilation i gamla sjukhusbyggnaden samt efter

erhållna upplysningar i vissa delar från förslagets författare, ingeniören

H. Theorell, för sin del icke funnit något att erinra vare sig mot sjelfva

förslaget eller mot den för densammas utförande beräknade kostnad.

Härmed har jag afslutat redogörelsen för hvad tillförene i ärendet

förelupit. Då jag nu öfvergår till den senast gjorda underdåniga framställningen

i ärendet, kan jag fatta mig kort, enär, såsom jag redan antyda

densamma nära ansluter sig till den föregående. I såväl det akademiska

konsistoriets yttrande som kanslersembetets den 8 oktober nästlidna

år aflåtna underdåniga skrifvelse framhållas väsentligen enahanda synpunkter,

som förut gjorts gällande, och påpekas än ytterligare den störa

fördel, särskild! med hänsyn till den kliniska undervisningen, förslagets

förverkligande innebure. Konsistoriet tillkännagifver tillika, att

I psala läns landsting den 20 september 1898 förklarat det af landstinget

genom beslut den 18 september 1895 gjorda, förut omförmälda anbud tills

vidare bestå, dock med vilkor att svar derå af universitetet afgifves till landstinget

sist före den 1 juli 1899, hvarjemte landstinget på derom af konsistoriet

gjord hemställan medgifvit, bland annat, att det af landstinget

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Åttonde hnfvudtfteln.

uteslutna momentet i § 13 af det uppgjorda förslagskontraktet mellan

landstinget och universitetet finge i paragrafen qvarstå.

De sakkunniges yttranden synas lemna utan tvifvel, att de ifrågasatta

nybyggnaderna och förändringarna vid akademiska sjukhuset i Upsala

äro af stort behof påkallade, framförallt med hänsyn till den kliniska

undervisningen. Af nämnda yttranden lärer ock framgå, att de framstälda

förslagen äro väl genomtänkta och egnade att afhjelpa de bestående

missförhållandena samt tillika motsvara nutidens berättigade fordringar

på en rationel sjukvård. Hvad angår Upsala läns landstings bidrag till

sjukhusets utvidgande och förbättring torde detsamma vara afvägdt efter

hvad förhållandena kräfva och medgifva. Då det tillika synes vara omöjligt

för universitetet att lemna vidare bidrag än som nu afsetts, finner jag

mig böra understödja de gjorda framställningarna om statsanslag för

ifrågavarande ändamål. Då emellertid förhöjningen i årsanslaget först

blir erforderlig, sedan de ifrågasatta byggnadsarbetena fullbordats, torde

framställning derom icke för närvarande böra göras; och då hela det

ifrågasatta byggnadsanslaget, 293,8)4 kronor 36 öre, hvilket torde

böra afrundas till 293,835 kronor, icke lärer komma till användning

under nästkommande år, synes det utan olägenhet kunna fördelas på

tva ar.

På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fyllande af den

summa, som beräknats för till- och ombyggnader samt dermed förbundna

förbättringar/ vid akademiska sjukhuset i Upsala, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med framlagda ritningar och förslag, bevilja ett anslag af

293,835 kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af

150,000 kronor.

[52.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro
Aflöning

åt enfessur inom juridiska fakulteten vid, universitetet i Jjund måtte kunna till*''°iPLuld.

*0rsättas, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner

blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af

åren 1890 — 1899. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för

ifrågavarande ändamål tillgå, får jag, i enlighet med det större akademiska

konsistoriets och kanslersembetets anhållan, hemställa, att Eders Kongl. Magt

täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande jemväl för år

1900 af 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom

juridiska fakulteten vid universitet i Lund.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

197

Vid 1895 års riksdag beviljades för anställande under sex år vid uni- [53.]

versi tetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken ett an- Universiietsslag

af 36,000 kronor, hvaraf för hvardera af åren 1896, 1897, 1898 och ''

1899 anvisats 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda

anslag må för år 1900 anvisas 6,000 kronor.

På tillstyrkan af den filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund [54.]

humanistiska sektion har det större akademiska konsistoriet derstädes hem- Arfvode, åt

stält om inrättande vid universitetet af ett personligt extra ordinär i c^0C["^"rje?[

professorsembete i nordisk arkeologi och fornnordisk språkkunskap för

docenten vid universitetet Sven Otto Magnus Söderberg, och kanslersembetet

har i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall till berörda hemställan.

Vid 1887 års riksdag beviljades i anledning af Eders Kongl. Maj:ts

nådiga proposition åt Söderberg ett särskildt arfvode för år 1888 af 1,500

kronor med vilkor att Söderberg under sistnämnda år egnade sin tjenst åt

universitetets historiska museum och för detsamma utförde det arbete,

som det mindre konsistoriet, på förslag af museets föreståndare, funne skäl

bestämma. Vid 1888 års riksdag blef detta anslag beviljadt jemväl för

derpå följande år. Sedan Söderberg förordnats till föreståndare för universitetets

historiska museum samt mynt- och medalj kabinett, anslog 1889

års riksdag för följande år åt honom ett belopp af 2,000 kronor med

vilkor att Söderberg derunder egnade sin verksamhet åt nämnda historiska

museum samt mynt- och medaljkabinett. Sistnämnda anslag har sedermera

år efter år af Riksdagen beviljats.

I nu föreliggande fråga anslöt sig den humanistiska sektionen till ett

af professorn i nordiska språk K. F. Söderwall afgifvet yttrande af följande

innehåll:

Då vid 1877 års riksdag, i samband med adjunktsinstitutionens ombildning,

beslöts indragning af adjunkturen i nordiska språk, som vid universitetet

i Lund sedan år 1872 funnits vid sidan af den ordinarie professuren i

detta ämne, hade icke förekommit någon antydan om att adjunkturen skulle

vara öfverflödig. Af det yttrande af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

som åtföljde statsverkspropositionen till 1877 års riksdag, frainginge

tydligen att endast otillräckligheten af de för omregleringen tillgängliga

medel hindrat framläggande af förslag om adjunkturens förändring till

extra ordinarie professur. En sådan förändring hade deremot beslutits i

fråga om motsvarande adjunktur i Upsala. Det kunde icke förnekas, att

i Lund ej mindre än i Upsala en extra ordinarie professur i nordiska

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Åttonde hnfvudtiteln.

språk vore behöflig. Detta behof hade ock erkänts dels af 1884 års riksdags

statsutskott, som haft att yttra sig med anledning af en väckt motion

om inrättande af en extra ordinarie professur i svenska språket vid universitetet

i Lund, dels ock af det större akademiska konsistoriet, som för

flera år sedan ingått med en underdånig framställning om nådig proposition

till Riksdagen i enahanda syfte. Det afsedda önskningsmålet, förstärkning

af lärarekrafterna i nordiska språk, skulle i väsentlig mån ernås

genom inrättande af den nu ifrågastälda extra ordinarie professuren. Söderberg

hade genom eu förtjenstfull författareverksamhet visat sig vara fullt

kompetent till en professur i nordiska språk och särskild! ådagalagt eu

synnerligen grundlig insigt i nordens gamla språk. Härtill komme den

gagnande verksamhet, Söderberg allt sedan år 1879 utöfva! såsom docent

i nordisk språkforskning, hvarjemte borde framhållas, att han vid åtskilliga

tillfällen haft förordnande att förestå professuren i nordiska språk och

fullgjort detta uppdrag på ett mycket tillfredsställande sätt. På det arkeologiska

området hade Söderberg inlagt framstående förtjenst såväl genom

en af kompetente domare fördelaktigt vitsordad författareverksamhet som

genom det utmärkta sätt, hvarpå han först som amanuens och sedan som

föreståndare vårdat sig om universitetets historiska samlingar. Söderberg

vore jemväl anstäld såsom docent i nordisk fornforskning. Utan tvifvel

skulle det för den arkeologiska forskningen vara af stort gagn, om åt

Söderberg kunde beredas eu fast och tryggad ställning såsom den nordiska

arkeologiens målsman vid universitetet. Söderbergs framstående skicklighet

såväl i nordisk arkeologi som i fornnordisk språkkunskap kunde anses vara

styrkt, och en lärareplats i det ena af dessa båda ämnen läte ganska väl

förena sig med en sådan i det andra.

Ehuru jag icke finner mig för närvarande böra förorda inrättande vid

universitetet i Lund af en personlig extra ordinarie professur för docenten

Söderberg, anser jag dock, med afseende såväl å vigten af Söderbergs fortfarande

anställning vid universitetet som å hans långa och förtjenstfull,-!

verksamhet derstädes, att Söderberg bör beredas något högre ersättningför

sitt arbete än som hittills kommit honom till del; och för jag derför

i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att såsom särskild! arfvode åt docenten Söderberg för år 1900 anvisa ett

extra anslag å 3,000 kronor, med vilkor att Söderberg under nämnda år

egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska museum samt inyntoch

medaljkäbinett.

t55-]

Lönetillägg &t Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i

rtrarZcLG ^jUnc^ ^scar (derhard Regnetl må fortfarande komma i åtnjutande af det

Regnell.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

199

honom vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell

för år 1900 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande

år anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Allt sedan år 1886 har på extra stat ett belopp af 1,500 kronor [5g]

utgått till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund. univemuuÄfven

för innevarande år är ett anslag till enahanda belopp för ändamålet biblioteket i

anvisadt. Framställning är nu af kanslern för rikets universitet gjord om

ett till 2,500 kronor förhöjdt extra anslag till dylika arfvoden för år 1900.

Denna framställning grundar sig på bibliotekariens vid universitetsbiblioteket

begäran om medel till arbetskrafternas ökande vid biblioteket. T

afseende å behofvet häraf yttrar bibliotekarien i en under nästlidna år till

det större akademiska konsistoriet i Lund afbiten skrifvelse bland annat

följande.

Erfarenheten hade under de senaste åren visat, att de lönlöse extra

ordinarie amanuensbefattningarna vid biblioteket numera ej vore synnerligen

eftersökta, och att de under senare tid derstädes anstälde extra ordinarie

amanuenserna icke funnit med sin fördel förenligt att tjenstgöra

någon längre tid. Visserligen hade universitetsbiblioteket förmånen att

bland sina lönlöse tjensteman räkna personer, som redan öfver ett årtionde

varit der anstälde och — ehuru delvis med längre och kortare tjenstledigheter

— derstädes tjenstgjort dels af särskilda anledningar, dels af

rent intresse för saken. Men af de extra ordinarie tjensteman, som under

åren 1888 — 1896 vunnit anställning vid universitetsbiblioteket, hade icke

någon qvarstannat i dess tjenst. Af yngre extra ordinarie tjensteman

egde biblioteket numera endast tre, antagne under åren 1897 och 1898.

Att ifrågavarande platser numera icke befunnes lockande berodde derpå, att

det arfvode, som kunde väntas såsom ersättning för det dagliga arbetet,

vore för knappt tilltaget och att utsigterna till framtida befordran vore

rino-a. För universitetsbiblioteket vore dessa extra biträden alldeles oum
O
bärliga,

helst under dess nuvarande trångmål. '' ''<

Efter en jemförelse mellan de belopp, som för enahanda ändamål

under de senare åren utgått vid kongl. biblioteket i Stockholm och universitetsbiblioteket

i Upsala samtj vid universitetsbiblioteket i Lund, slutar bibliotekarien

med framställning om beredande af ett anslag för nästkommande

år till belopp af 2,500 kronor, att utgå till arfvoden åt extra biträden vid

biblioteket.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Åttonde hufvudtiteln.

Den af bibliotekarien gjorda framställningen synes mig mycket hell

jertans värd. Samma behof, som föranledt en begäran om ökning af anslaget

till extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala

— hvilken fråga jag redan förelagt Eders Kongl. Maj:t, med hemställan

om det hittills varande extra anslagets ökning från 2,500 kronor till 3,500

kronor för år 1900 — gör sig otvifvelaktigt gällande äfven vid universitetet

i Lund. Jag tillstyrker derför i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvoden åt extra biträden vid

universitetsbiblioteket i Lund på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp

af 2,500 kronor.

[57.] Riksdagen har för hvardera af åren 1897, 1898 och 1899 beviljat ett

Assistent vid belopp af 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska

logiskaidbova-^horatoriet vid botaniska institutionen i Lund. Jemväl för nästkommande

toriet i Lund.;]r erfordras medel för enahanda ändamål; och jag hemställer derför, på

grund af derom af vederbörande gjord framställning, att Eders Kongl.

Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en assistent vid nämnda

laboratorium på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

[58.] Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en

Arfvode, it eninstrujuentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är bedakalTvid

höfligt, tillstyrker jag, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning

universitetet * derom, att, för omförmälda ändamål må för år 1900 anvisas ett extraanslag

till samma belopp som förut, eller 500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[59.] Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till

Arfvoden it arfvoden åt tv a amanuenser vid karolinska institutet, för hvilka sådant

amanuenser. ansfag. lUK](ir en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1900 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid karolinska institutets gynekologisk^

klinik............................................................. kronor 900: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium

......................................................................... » 900: —

[60.] De skäl, som föi''anledt Eders Kongl. Maj:ts under flera föregående år

Klir‘baZ fÖr h°S Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar om anslag

sjukdomar, till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan

s. 201 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 201

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvudstaden,

ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet framgår,

fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900

anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård
-

anstalt för sjuka barn...................................................... kronor 1,800: —

» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............ » 2,800: —

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för

polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1900.

Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- [61.]

dagen, att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de Teckningar <

senare åren egt rum. å extra stat för år 1900 beviljas till bekostande af “^,“2?°

teckningar i vetenskapliga ändamål vid karolinska institutet.

Enär det vid de senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor [62.]

till anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska kliniken vid ofiaimiatruka

karolinska institutet fortfarande är behöfligt, får jag i underdånighet till- klm,kenstyrka,

det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för omförmälda

ändamål anvisa för år 1900 samma belopp, eller 500 kronor.

I skrifvelse den 30 november nästlidna år har kanslern för rikets [63.]

universitet, med öfverlemnande af en utaf lärarekollegiet vid karolinska Anskaffande

institutet hos kanslern gjord framställning, i underdånighet hemstält, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande

af 3,000 kronor till anskaffande för klinikernas å serafimerlasarettet räkning

samt uppsättning derstädes af en fullständig så kallad Röntgenapparat

jemte apparater för fotografering.

Den vid kanslerns skrifvelse fogade framställningen från lärarekollegiet,

hvilken framställning af kanslern åberopades till stöd för hans underdåniga

hemställan, innehöll hufvudsakligen följande.

Den märkvärdiga upptäckten af de så kallade Röntgenstrålarne hade

redan funnit betydande användning inom medicinen. För en säker och

noggran diagnos af många kirurgiska sjukdomar, särskildt skador på bensystemet

och vissa främmande kroppars befintlighet i det inre af menniskoorganismen,

vore numera en undersökning medelst Röntgenstrålar nödvändig.

Mången gång torde brottstyckenas läge vid ett benbrott, skelettdelarnes

förhållande vid ledskador samt metalliska föremåls befintlighet

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Åttonde hufvudtiteln.

och exakta läge i kroppens inre endast genom Röntgenbelysning blifva

säkert bestämda, och det kirurgiska ingreppet kunde endast härigenom i

en del fall möjliggöras, i andra fall göras säkrare och för patienten lättare

än utan användandet af sådan belysning.

På invärtes medicinens område både äfven vigtiga upplysningar vunnits

genom denna nya undersökningsmetod, och ännu återstode säkerligen

mycket att vinna. Man hade kunnat studera bjertats och de stora kärlens

förhållande vid en del sjukdomar inom nämnda organ. Äfven den kroniska

reumati-men och gikten hade blifvit indragna inom området för undersökning

medelst Röntgenstrålar. Till och med för botandet af vissa

sjukdomar hade Röntgenbelysning börjat användas.

Vid serafimerlasarettets kirurgiska klinik hade redan i flera fall, der

operation endast med ledning af Röntgenfotografi varit utförbar, sådan

anskaffats genom anlitande af en i hufvudstaden bosatt, med Röntgenfotografering

sysslande läkares hjelp. Men endast i ett fåtal af de fall,

der Röntgenbelysning varit erforderlig, hade sådan hittills kunnat användas,

dels på grund af dermed förenade kostnader, dels till följd af

omöjligheten att förflytta vederbörande patienter utom sjukhuset.

Under den första tiden efter den stora upptäcktens fullbordande hade

den ena förbättringen i fråga om instrumentelen följt hastigt efter den andra.

Det hade synts oklokt att under sådana förhållanden inköpa apparater,

hvilka inom några månader med visshet skulle vara föråldrade, och fördenskull

hade någon framställning om anslag för anskaffande af behöfliga

apparater hittills ej gjorts. Numera hade emellertid tekniken nått den

utveckling, att någon anledning icke funnes till sådan farhåga; och det

syntes derför vara hög tid, att klinikerna å serafimerlasarettef, särskildt

den medicinska och den kirurgiska, så snart som möjligt komme i besittning

af en apparat för Röntgenbelysning.

På den medicinska klinikens laboratorium å serafimerlasarettet funnes

fullt lämpligt rum för en Röntgenapparats uppställande och begagnande;

men kostnaderna för densammas anskaffande vore så stora, att de till

klinikerna anvisade årliga anslagen, utgörande 1,500 kronor för den medicinska

och 500 kronor för den kirurgiska kliniken samt afsedda för de

dagliga laborationsutgifterna, icke kunde bestrida nämnda kostnader. Deremot

syntes de med apparatens begagnande förknippade utgifterna kunna,

åtminstone tillsvidare, af nämnda anslag bekostas. Enligt priskurant från

Voltohm Elektricitäts Gesellschaft i Munchen kostade en fullständig apparat

för Röntgenbelysning 2,123 mark. Härtill komme utgifter dels för frakt

och uppsättning, hvilka kunde beräknas till 500 kronor, dels ock för anskaffande

af apparater för fotografering, hvilka likaledes torde böra beräknas

s. 203 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

203

till 500 kronor. Alla för ifrågavarande ändamål erforderliga kostnader

kunde alltså beräknas till i rundt tal 3,000 kronor.

Då de ifrågavarande apparaterna torde blifva af stort gagn icke blott

för behandlingen af en del sjukdomar utan äfven för undervisningen och

den vetenskapliga forskningen, hemställer jag, under åberopande af hvad

nu blifvit anfördt, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för

anskaffande till användning vid klinikerna å serafimerlasarettet af en fullständig

så kallad Röntgenapparat jemte apparater för fotografering på

extra stat för år 1000 bevilja ett belopp af 3,000 kronor.

I anledning af lärarekollegiets vid karolinska institutet derom gjorda [34.]

framställning aflat Eders Kong! Maj:t till 1897 års Riksdag nådig proposi- Brist i nation

angående dels höjning af institutets allmänna materiel anslag från dess

förutvarande belopp 15,000 kronor till 18,500 kronor dels ock anvisande af rie ans a^e •

2,850 kronor till fyllande af brist, som å samma anslag uppstått under åren

1 894 och 1895. Denna framställning blef ock af Riksdagen bifallen. Beträffande

deremot den samtidigt gjorda framställningen om anvisande af förslagsanslag

till täckande af brist, som för åren 1896 och 1897 kunde

uppkomma å berörda anslag, yttrade min företrädare, att han icke ansåge

det lämpligt att af Riksdagen äska fyllandet af en brist, som ännu icke

kunde till siffran bestämmas, utan borde det öfverlemnas åt lärarekollegiet

att, sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats, inkomma med

förnyad framställning i detta afseende. Med stöd af detta uttalande har

lärarekollegiet på sin tid gjort framställning om fyllande af den under

år 1896 uppkomna bristen, 2,311 kronor 63 öre, hvartill äfven förra årets

riksdag beviljade 2,300 kronor.

Nu anhåller lärarekollegiet om anvisande på extra stat af medel för

täckande af den under år 1897 uppkomna bristen, hvilken, enligt hvad institutets

räkenskaper för nämnda år utvisa, utgjorde 2,689 kronor 69 öre.

Men denna siffra innehölle icke hela den under år 1897 uppkomna bristen.

Två poster, som tillhörde sistnämnda år, hade nemligen kommit att upptagas

i 1898 års räkenskaper. Detta vore förhållandet med tryckningskostnaden

för professorn E. A. Keys värdefulla och omfattande (204 qvartsidor)

arbete öfver kirurgiens historia i Sverige, hvilket under år 1898 tryckts

och utgifvits vid inbjudningen till extra ordinarie professorn J. H. Åkermans

installation. Tryckningskostnaden för detta arbete belöpte sig till

1,613 kronor. Äfven tryckningskostnaden för den samtidigt utgifna inbjudningsskriften

till extra ordinarie professorn E. W. Welanders installation,

belöpande sig till 78 kronor, hade blifvit uppförd i 1898 års räkenskaper,

ehuru den tillhörde år 1897.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Åttonde hufvudtiteln.

Lärarekollegiet hemställer derför, att framställning måtte göras hos

Riksdagen om anvisande af 4,380 kronor 69 öre till fyllande af berörda

brist.

Vid öfverlemnandet af denna lärarekollegiets anhållan har kanslersembetet

framhållit, hurusom, i följd af institutets under de senare åren

alltmera omfattande verksamhet, utgifterna å det allmänna materielanslaget

stegrats och hvilka olägenheter en årligen återkommande brist i detta

anslag förorsakade; och har kanslersembetet med anledning häraf tillstyrkt,

att det af lärarekollegiet begärda beloppet till bristens täckande måtte hos

Riksdagen äskas.

Då frågan om betäckande af den del af den angifna bristen, som

afser poster, ingående i 1898 års räkenskaper, icke lämpligen synes böra

göras till föremål för ompröfning, innan sistnämnda års räkenskaper behörigen

afslutats, hemställer jag nu endast, att Eders Kongl. Maj:t, på grund

af hvad i ärendet förekommit, täcktes föreslå Riksdagen att till fyllande

af den brist, som å karolinska institutets allmänna materielanslag enligt

1897 års räkenskaper uppstått, å extra stat för år 1900 anvisa ett jemnadt

belopp af 2,690 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

[65.] För att äfven under år 1900 må beredas tillfällig löneförbättring åt

Tillfällig löne-lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma

förbättring. grun(Jer gom för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa

enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt, eller

429,725 kronor.

[66.] Med hänvisning till hvad jag vid anmälan af anslagsbehofven å ordi
Brist

å anslå- nario stat för de allmänna läroverken under punkt 13 i ämnet anfört,

Smä»nad/ä™-"anhåller jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra

verken m. m. stat för år 1900 anvisa

dels till betäckande af blåst å det gemensamma reservationsanslaget

till de allmänna läroverken för år 1898 84,000 kronor och för år 1899

105,000 kronor, eller tillhopa 189,000 kronor;

dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna

läroverken 128,000 kronor.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Åttonde hutVudtitelu.

205

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [67.]

af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1900, att utgå efter samma grunder7W<»% Un«- som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders Kongl. forbattrin9- Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1900 på extra stat anvisa enahanda

belopp som för år 1899, eller 3,250 kronor.

Med anledning af direktionens för högre lärarinneseminariet under- [68.]

dåniga framställning om fortfarande anslag dels för uppehållande af denQerds årskur»

vid seminariet anordnade valfria fjerde årskursen dels för beredande af m'' m''

undervisning i huslig ekonomi får jag, under åberopande af de skal, som

förut anförts för beviljande af särskilda anslag för dessa ändamål, i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra

framställning om anvisande på extra stat för år 1900 af samma belopp

som förut, eller

för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminariet

3,000 kronor, och

för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade,

normalskolan för flickor 5,000 kronor.

Folkundervisningen.

Vid 1897 års riksdag hemstäldes uti en inom Riksdagens Andra Kärnmare

väckt motion, att Riksdagen måtte ingå till Eders Kongl. Maj:t med nande af

anhållan, att Eders Kongl. Maj:t ville låta fortast möjligt utreda, i hvad

mån ökade tillfällen till undervisnings erhållande vid rikets folkskole- skollärarelärareseminarier

erfordrades för beredande af tillgång på tillräckligt antal seminariersökande

till lediga lärareplatser, samt att Eders Kongl. Maj:t ville till näst

derpå följande riksdag inkomma med sådant förslag till seminariernas

utvidgning, hvartill den föranstaltade utredningen kunde föranleda.

Till stöd för sin motion anförde motionären, bland annat, att under

de senare åren ofta hade försports klagomål öfver brist på folkskolelärare,

och att icke sällan hade inträffat, att lärareplatser förnyade gånger måst

förklaras lediga i brist på sökande, eller att platser måst besättas efter

ofullständiga förslag, enär ej tre sökande funnits att uppföra å förslag till

hvarje plats. Synnerligen stora svårigheter funnes ock att vid sjukdoms
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Åttonde hufrudtiteln.

eller andra förfall för ordinarie lärare erhålla kompetenta lärare till vikarier

vid folkskolorna. Detta ogynsamma förhållande hade äfven påpekats

såväl i pedagogiska som andra tidningar, och det hade påyrkats att åtgärder

för detsammas afhjelpande ofördröjligen måtte vidtagas.

Motionen remitterades till Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1,

som efter verkstad utredning hemstälde, att motionen ej måtte föranleda

till någon kammarens åtgärd, enär alla tecken antydde, att bristen blott

vore tillfällig och på väg att upphöra, och då slutligen, om lärarebristen

mot förmodan skulle få en mera stadigvarande natur, det ganska säkert

kunde antagas, att Eders Kongl. Maj:t skulle utan någon särskild skrifvelse

från Riksdagens sida vidtaga sådana åtgärder, att folkundervisningen kunde

behörigen upprätthållas med examinerade lärarekrafter.

Andra Kammaren biföll utskottets förslag.

Då det emellertid allt fortfarande klagades öfver svårigheter att erhålla

kompetenta personer till vikarier, när läraretjänst af en eller annan anledning

vore ledig, äfvensom här och der öfver bristen på sökande till ledigförklarade

befattningar, helst vid flyttande skolor, anmodades i skrifvelse

den 13 juni 1898 domkapitlen och Stockholms stads konsistorium att före

den 15 september 1898 inkomma till ecklesiastikdepartementet med yttranden,

huruvida brist å lärare och lärarinnor vid folkskolan förefunnes

.inom de särskilda stiften och Stockholms stad samt att dervid, om sådan

brist egde rum, efter vederbörande seminarierektors hörande afgifva förslag

om huru bristen lämpligast skulle kunna afhjelpas.

Sedan folkskoleinspektörerna, öfverstyrelsen öfver Stockholms stads

folkskolor med flere myndigheter blifvit i ärendet hörda, hafva domkapitlen

och Stockholms stads konsistorium inkommit med de infordrade yttrandena.

Af dessa framgår, att brist på lärare vid folkskolan framträdt inom

Upsala, Vesterås, Göteborgs, Kalmar, Hernösands och Visby stift, och att

denna visat sig dels deruti, att endast en eller två behöriga sökande, ja,

stundom ingen, anmält sig till ledigförklarad plats, samt att det år efter

år blifvit allt svårare att anskaffa examinerad vikarie, då tjenst varit ledig

eller tjenstinnehafvare af en eller annan anledning varit förhindrad att

sjelf sköta sin befattning, hvadan man måst åtnöja sig med pensionerade

folkskolelärare, småskolelärare, småskolelärarinnor eller andra personer, som

saknat föreskrifven kompetens för att sköta befattningen.

Folkskoleinspektörerna i Strengnäs stift vitsorda, att en verklig brist

på lärarekrafter vid folkskolan under de senaste åren framträdt inom såväl

Södermanland som Nerike, men stiftets domkapitel anser sig detta oaktadt

icke kunna konstatera en allmännare brist på lärare och lärarinnor vid

folkskolorna inom stiftet.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

207

Af folkskoleinspektörerna inom Karlstads stift uppgifva två, att brist

på lärare och lärarinnor förefinnes inom deras inspektionsområden, såsom

bevis hvarpå den ene af inspektörerna anför, att tvenne nyinrättade läraretj

enst er ej kunnat tillsättas, att vid inträffande ledigheter, helst vid flyttande

skolor, ingen sökande anmält sig, utan hade man måst betjena sig

dels af ålderstigna pensionerade lärare, dels af oexaminerade personer,

hvilkas lämplighet blott i nödfall kunnat godkännas, samt att stundom

skolor måst under halfva år ligga nere. Stiftets domkapitel förmenar

dock, att bristen på sökande till lärarebefattningar vore till den grad

obetydlig, att några utomordentliga åtgärder för dess undanrödjande icke

syntes vara af behofvet påkallade.

Domkapitlet i Skara anser, att någon, om än hittills ringa brist på

folkskolelärare yppat sig inom stiftet.

Domkapitlet i Linköping förmenar, att tillgången på lärarekrafter för

folkskolan icke vore så riklig, som de för handen varande förhållandena

kunde göra önskvärd!.

Domkapitlet i Vexiö håller före, att den nuvarande knappa tillgången

på lärare vore tillfällig och öfvergående, i samma mån som efterfrågan

af lärare blefve allt mer känd.

Domkapitlet i Lund yttrar, att med skäl ej kunde påstås, att brist

på lärare inom stiftet förefunnes.

Stockholms stads konsistorium uppgifver, att inom Stockholms stad

vore tillgången på lärare och lärarinnor riklig.

Deremot framhålla åtskilliga af dem, som i ärendet afgifvit yttrande,

att brist på folkskolelärare nu förefunnes och att denna hotade att under

den närmaste framtiden blifva allt större, dels emedan många pensionsberättigade

lärare, som stått qvar vid tjensten under afvaktan på att deras

pensioner skulle komma att utgå med högre belopp, nu, sedan högre

pensioner blifvit dem tillförsäkrade, sannolikt komme att taga afsked, dels

derför att folkskolelärarne i allmänhet ej skulle hädanefter så länge som

hittills stå qvar vid sina befattningar efter uppnådd pensionsålder och dels

slutligen enär under den närmaste framtiden årligen flera nya folkskoleläraretjenster

än hittills sannolikt komme att inrättas, helst i Norrland,

der folkskoleväsendet för närvarande vore stadt i stark utveckling.

Af de infordrade utlåtandena torde framgå, att under den senaste

tiden brist på folkskolelärare yppat sig inom största delen af landet.

Detta bekräftas ock af följande tabell, hemtad hufvudsakligen från

Riksdagens Andra Kammares första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 22

vid 1897 års Riksdag och sedermera inom ecklesiastikdepartementet öfversedd

och fullständigad.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Åttonde hufvudtiteln.

År

1

Det

årliga behofvet af nya lärare

Det årliga

tillskottet

af nya

lärare

Öfver- skott (+)

eller

brist (—)

Nyinrättade,

för folkskole- lärare afsedda

tjenster

Till pensions- staten öfver- fly ttade

lärare

[Genom döden

eller af annan

anledning

afgångna

lärare

Summa

1887

123

49

55

227

303

+ 76

1888

78

67

67

212

324

+ 112

1889

73

69

61

203

300

+ 97

1890

101

73

77

251

251

+ 0

1891

129

72

67

268

218

— 50

1892

106

84

78

268

190

— 78

1893

112

72

86

270

202

- 68

1894

114

’ 74

65

253

210

— 43

1895

123

67

73

263

244

- 19

1896

126

75

80

281

265

— 16

1,085

702

709

2,496

2,507

+ 11

Under ifrågavarande år hafva sålunda, enligt ofvanstående utredning,

från seminarierna utexaminerats 11 lärarekandidater mer än som behöfts

för att med behöriga personer besätta både under dessa år nyinrättade

tjänster och de befattningar, som under samma tid blifvit lediga derigenom

att deras innehafvare antingen öfverflyttats till pensionsstaten eller

genom döden eller af annan anledning afgått från sina tjenster. Deraf följer

dock ej, att antalet af de lärare, som under denna tid sökt anställning

vid folkskolan, varit tillräckligt för att motsvara behofvet. Det förhåller

sig deremot så, att under de år, som äro i fråga, antalet nyinrättade och

ledigblifna tjenster varit större än antalet af de lärare, som derunder

ingått i folkskolans tjenst. Många af dem, som vid seminarierna under

ifrågavarande tid utexaminerats, hafva nemligen tagit anställning vid högre

flickskolor, döfstumskolor (under åren 1887—1896 ej mindre än 48), seminariernas

öfningsskolor, samt vid af stat, landsting eller enskilda anordnade

seminarier för bildande af småskolelärare och -lärarinnor m. m. Dessutom

har en och annan efter vid seminariet aflagd examen ej egnat sig åt

lärareverksamhet af något slag.

Under de år, hvarom nu är fråga, hafva sannolikt minst 100 af dem,

som under samma tid tagit afgångsexamen vid seminarierna, ej ingått i

folkskolans tjenst.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufviidtiteln. 209

Antalet under åren 1887—1896 nyinrättade och ledigblifna tjenster

har sålunda med minst 89 öfverskjutit antalet af de lärare, som under

samma år sökt platser vid folkskolan.

Men äfven om under ofvannämnda år lika många utexaminerade

folkskolelärare hade sökt anställning vid folkskolan, som antalet af de

under samma tid nyinrättade och ledigblifna tjenster, hade man dock ej

erhållit behöfliga lärarekrafter. Man behöfver nemligen ett antal examinerade

lärare äfven för att användas som vikarier, när ordinarie tjenstinnehafvare

af sjukdom eller annan anledning äro förhindrade att sjelfve

sköta sina befattningar.

Under förra delen af det tidsskede, redogörelsen omfattar, klagades

ej öfver bristen på kompetenta vikarier. Detta kom sig antagligen deraf,

att under den förra delen deraf fanns tillgång på examinerade lärare, hvilka

ännu ej fått ordinarie beställningar. Men småningom aftog antalet af

dylika lärare och från och med år 1895, då nådiga kungörelsen den 1

juli 1894 angående aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsattes att.

sköta sin tjenst, började tillämpas, blef bristen på kompetenta vikarier

rätt känbar. Förut hade man, när ordinarie lärare på grund af sjukdom

ej kunde sköta sin tjenst, vanligen antingen för en tid afbrutit skolarbetet

eller ock låtit en lärarinna med småskolelärarebildning öfvertaga ledningen

deraf. Endast undantagsvis hade man anskaffat behörig vikarie. Efter

den nya förordningen måste man, så vidt ske kan, anskaffa kompetent

vikarie, om man nemligen vill komma i åtnjutande af statsbidrag till

vikariens aflönande.

Såsom bidrag till aflöning af vikarier för sjuka ordinarie folkskolelärare

utbetalades, enligt till ecklesiastikdepartementet inkomna uppgifter, för år

1895 ett belopp af 42,245 kronor 94 öre, för år 1896 45,671 kronor 55

öre och för år 1897 51,847 kronor 61 öre. Antager man, att en vikarie

tjenstgjorde för samme sjuke lärare under en termin (eller omkring 4

månader), uppgick antalet vikarier under år 1895 till omkring 106, år

1896 till omkring 114 och under år 1897 till omkring 129. Till en afsevärd

del af de lediga vikariatsbefattningarna hafva, såsom framgår äfven

af de i ärendet infordrade utlåtandena, ej behöriga personer kunnat anskaffas,

utan man har måst hjelpa sig med gamla pensionerade folkskolelärare,

småskolelärare och -lärarinnor samt till och med personer, hvilka saknade

all slags lärarebildning.

Att lärarebrist förefanns vid slutet af år 1896 torde tydligt framgå af

hvad förut blifvit anfördt. Under år 1897 hafva förhållandena ej förbättrats.

Under nämnda år utexaminerades visserligen vid seminarierna

Bill. till Biksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Åttonde hufvudtiteln.

299 elever, men af dessa ingingo sannolikt högst 290 i folkskolans tjenst.

Nämnda 290 lärarekandidater motsvarade ungefär de under året nyinrättade

och ledigblifna tjensterna. Dessa uppgingo nemligen tillsammans

till 288. Dessutom ökades antalet vikarier med 15.

För afhjelpande af bristen har föreslagits, att i seminarierna skulle

intagas större antal elever, än nu vanligen är fallet. Visserligen äro klassrummen

i vissa seminariebyggnader så små, att de ej kunna rymma flera

elever, än som der inskrifvits, men, har man anmärkt, i andra åter kan

man bereda utrymme åt ett större antal elever, än man för närvarande

anser sig der böra mottaga.

Med afseende på detta förslag anhåller jag få erinra derom, att under

åtskilliga år före utgifvandet af nådiga seminariestadgan den 29 januari

1886 vid seminarierna intogs större antal elever än som nu synes vara

lämpligt. Då detta .hade till följd, att seminarieelevernas utbildning, särdeles

i praktiskt hänseende, ej blef tillfredsställande, samt att arbetet å

seminarierna kom att ega rum under ogynsamma sanitära förhållanden,

.föreskrefs i nämnda nådiga stadga, att i hvarje seminarieklass ej borde

intagas större antal elever, än behörig hänsyn till lärjungarnes helsa och

ordentliga undervisning medgåfve.

Med tillämpning af denna föreskrift torde med den anordning, seminarierna

för närvarande hafva, i hvar och en af samtliga seminariernas

klasser sammanräknadt ej böra mottagas mer än omkring 300 elever.

Under nu pågående läsår äro i seminarierna inskrifna uti första klassen

310, i andra 308, i tredje 303 och i fjerde 300 elever. Men man har

kommit till så högt antal endast derigenom, att man vid vissa seminarier,

på grund af den rådande lärarebristen, intagit flera elever, än man från

undervisningens synpunkt borde hafva gjort.

Det har uppgifvits, att man vid seminarierna skulle kunna årligen

mottaga ända till 330 elever. Plats torde nog kunna beredas åt så många,

men man kan ej gifva dem tillbörlig utbildning eller förekomma, att de

få arbeta under för deras helsa menliga förhållanden, hvartill kommer,

att barnen i de med seminarierna förenade öfningsskolorna, i hvilka

seminarieeleverna skola öfvas att undervisa, måste taga skada af de talrika

praktiska öfningar, som i skolorna måste anställas, då ett så stort antal

seminarieelever der skola erhålla tillbörlig handledning och öfning uti

undervisningskonsten.

Slutligen torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, att, under antagande

att folkskolan under de närmast följande åren kommer att utveckla

sig i samma förhållande som under de närmast föregående,

s. 211 Kontrollera mot PDF

Åttonde liufvudtiteln.

211

hvilket man ju har all anledning att förmoda, lärarebristen ej skulle afhjelpas,

äfven om från seminarierna årligen utexaminerades till och med

330 elever.

Ett annat förslag till lärarebristens afhjelpande är att höja de stipendier,

som utbetalas af statsmedel till behöfvande, skickliga seminarieelever.

Härigenom skulle man förmå flera unga män och qvinnor än

hittills, och särskildt mer begåfvade sådana, att söka inträde vid seminarierna.

Det synes mig dock ej af nöden påkalladt att höja stipendierna

för att få tillräckligt antal inträdessökande, då antalet af dem, som söka

inträde vid ifrågavarande läroanstalter, är mycket större än antalet af

dem, som i dessa kunna intagas. Så anmälde sig år 1895 till inträde

vid seminarierna 752 och intogos 372, år 1896 voro motsvarande tal 793

och 332, år 1897 847 och 333 samt år 1898 794 och 344.

Som medel för att afhjelpa lärarebristen särskildt i Karlstads stift har

förordats, att man borde arbeta på att de der befintliga flyttande skolorna

förändrades till fasta.

Härigenom skulle man visserligen kunna åstadkomma, att flera och

bättre sökande anmälde sig till de inom stiftet lediga lärareplatserna, men

å andra sidan skulle derigenom ett ännu större antal lärare behöfva årligen

utbildas för att motsvara behofvet.

Domkapitlet i Hernösand yttrar angående lärarebristens afhjelpande

inom stiftet bland annat, att det icke tvekade att såsom det verksammaste

medlet för ändamålets vinnande föreslå, att statsbidragen för aflönande

af folkskolelärare i detta stift ytterligare höjdes, och framställer såsom

skäl härför, att folkskolelärarelönerna å de flesta orter inom stiftet

beredde sina innehafvare mindre god bergning än i sydligare delar af

landet samt att, särskildt i de öfre delarne af stiftet, hvarest skolorna ofta

flytta mellan från hvarandra vidt skilda rotar, folkskolelärarens arbete

måste anses mera mödosamt än annorstädes. Äfven det hårda klimatet och

den isolering, som bosättande der medförde, afskräckte platssökande från

att vända sig till stiftets nordliga trakter.

Med afseende härpå beder jag få fästa Eders Ivongl. Maj:ts nådiga

uppmärksamhet derpå, att folkskolelärare i åtskilliga af vårt lands mellersta

och sydliga trakter arbeta under lika ogynsamma förhållanden som

mångenstädes i Norrland; att en stor del lärare vid norrländska folkskolor,

särdeles i sådana orter, der större industriel verksamhet eger

rum, hafva högre löner, än lag föreskrifver, samt att beträffande stiftets

nordligaste delar staten bidrager till folkskoleväsendets underhåll

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Åttonde hufvudtiteln.

och utveckling så rikligt, som åtminstone för närvarande billigtvis kan

begäras.

Med dem, som anse, att lärarebristen borde afhjelpas genom att göra

det lättare för något äldre, samvetsgranna och dugande lärare och lära
rinnor

i s. k. mindre folkskolor att erhålla rätt att söka och innehafva

ordinarie befattning vid folkskola, kan jag ej instämma.

Redan nu erhålla förtjenstfulla lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor

och småskolor, med eller utan vilkor att genom vid seminarium

aflagdt prof visa sig ega erforderliga insigter och tillbörlig undervisningsskicklighet,

rätt att söka och innehafva ordinarie läraretjenst vid folkskola,

men att begagna dispensrätten i så vidsträckt omfattning, att den nu rådande

lärarebristen derigenom väsentligen af hjelptes, torde ej vara förenligt

med omsorgen om folkskolans bästa.

Ej heller anser jag mig kunna förorda, att enskilda lärare och lärarinnor

skulle få rätt att vid sina skolor mot ett visst arfvode för elev ut
bilda

lärarekandidater, hvilka sedan skulle undergå pröfning inför af staten

utsedda censorer. Det synes mig nemligen, att den enskilde läraren ej har

hvarken de insigter, den tid eller de hjelpmedel, som erfordras för att utbilda

dugande folkskolelärare. Dessutom skulle en sådan anordning hafva

med sig faran, att läraren lät lärarekandidaten undervisa i skolan på egen

hand mer, än som för barnens undervisning och uppfostran vore gagneligt.

Ett annat förslag, som framstälts till lärarebristens afhjelpande, är,

att ett nytt seminarium skulle anordnas; enligt ett annat åter borde två

seminarier — ett manligt och ett qvinligt — inrättas, och man har

till och med nämnt vissa städer såsom lämpliga platser för de nya seminarierna.

Men då det ännu ej kunnat utredas, hvarken hvar de ifrågasatta läroanstalterna

lämpligast borde förläggas, eller hvilka kostnader deras inrättande

skulle medföra, och då det är af nöden påkalladt, att så fort ske

kan något göres för den öfverklagade bristens undanrödjande, synes mig

någon annan åtgärd böra vidtagas, hvarigenom man så fort som möjligt

kan bereda tillfälle för flera än hittills att förvärfva för inträde i folkskolans

tjenst föreskrifven behörighet, utan att derigenom inrättandet af nya

seminarier, när tiden dertill synes vara inne, på något sätt försvåras. Närmast

till hands synes då vara att, i öfverensstämmelse med hvad från flera

håll påyrkats, med början af nästa läsår vid två af de nuvarande seminarierna

anordna en parallelklass till den första klassen. Efter fyra år

kunde man då från seminarierna utexaminera omkring 50 elever mer än

för närvarande.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfrndtiteln.

213

Vid de seminarier, der parallelklasser inrättas, bör ock i samband

dermed öfningsskolan utvidgas med en ny afdelning, helst med en »folkskolans

högre afdelning», på det man må blifva i tillfälle att fördela de

praktiska öfningarna mellan flera klasser och derigenom så mycket som

möjligt hindra nämnda öfningars menliga inverkan på undervisningen i

skolan. Härigenom skulle man ock vinna den stora fördelen, att seminariets

elever finge under utbildningstiden göra bekantskap med och öfva sig att

undervisa i en fullständig folkskola.

Seminariernas öfningsskolor hafva hittills saknat en högre afdelning,

enär, då de inrättades, en sådan ännu icke var i folkskolestadgan omförmäld.

Först sedan de ifrågavarande öfningsskolorna blifvit försedda med

en dylik, kan man fullständigt ställa sig till efterrättelse den föreskriften

i nådiga seminariestadgan, att de praktiska öfningarna böra sättas i nära

samband med öfningsskolans läroplan och så ordnas, att eleverna vinna

grundlig kännedom af den undervisningsmetod, som är den lämpligaste

för hvarje läroämne och för lärjungar på olika utvecklingsstadier.

För anordnande af parallelklasser möter emellertid svårigheten att i

seminariebyggnaderna anskaffa rum för den nya seminarieklassen och den

nya afdelningen af öfningsskolan. För att få utrymme för dessa torde

det blifva nödvändigt att antingen utvidga befintligt seminariehus genom

tillbyggnader eller uppföra ännu en byggnad på vederbörande seminarietomt.

I denna skulle då, der så funnes behöfligt, kunna inrymmas lokaler

för undervisningen äfven i teckning, slöjd och gymnastik.

När seminariebyggnaderna uppfördes, anordnade man ej särskilda

lokaler för undervisningen i slöjd, ty detta ämne var ännu ej upptaget på

seminariernas arbetsordning. Nu är emellertid slöjd ett obligatoriskt läroämne

vid ifrågavarande läroanstalter. Vid de qvinliga seminarierna meddelas

undervisning deri gemenligen i de vanliga klassrummen, hvilket

utan större olägenhet kan ske, så länge undervisningen är begränsad till

det omfång, som för närvarande är föreskrifvet. Vid några af de manliga

seminarierna har man för slöjdundervisningen inredt lokaler i seminariehusets

källarvåning, eller ock har man för ändamålet anskaffat rum genom

tillbyggnader till någon förutvarande byggnad på seminariegården. Ehuru

dessa lokaler ej motsvara de anspråk, som ställas på ett tidsenligt anordnadt

slöjdrum, äro de likväl för sitt ändamål rätt användbara. Sämre stäldt

är det för de seminarier, der man nödgas hyra rum för den undervisning, som

här är i fråga. De få åtnöja sig med trånga, osunda lokaler, hvilka dertill

ligga skilda från seminariet.

Vid första anordnandet af seminarierna i deras nuvarande form lade

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Åttonde hufvudtiteln.

man ännu icke så stor vigt på undervisningen i teckning, som man sedan

ansett sig böra göra, i samma mån som anspråken på en mer praktisk

undervisning i folkskolan börjat göra sig gällande. Derför ansåg man icke

behöfligt att för denna undervisning anordna något särskild! rum med för

ändamålet lämplig utrustning. Numera anser man, att det vore synnerligen

önskvärdt, att åtminstone vid de seminarier, bvilkas klassrum ej äro

lämpliga för undervisningen i teckning, en särskild för denna undervisning

afsedd lokal anordnades.

De manliga seminarierna samt ett qvinligt sakna egna lokaler för

gymnastiköfningarna. De måste hyra sådana, och några af dem nödgas

derför betala en ganska hög hyressumma. Dertill kommer, att de hyrda

lokalerna vid vissa seminarier ligga så aflägset och äro så upptagna af

dem, af hvilka de uthyras, att deras begagnande medför ej ringa svårigheter

för uppgörande af en ändamålsenlig läsordning. De långa vägarna

till och från gymnastiklokalerna taga dessutom bort mycken tid, som behöfde

användas till studier. Qvinliga seminariet i Kalmar har visserligen

egen gymnastiklokal, men denna är så trång och i öfrigt så olämplig för

sitt ändamål, att vederbörande myndigheter förklarat, att en annan borde

så fort ske kan anskaffas.

Det skulle sålunda blifva till stort gagn för arbetet vid seminarierna,

om i samband med anordnandet af parallelklasser jemväl sådana lokaler,

af hvilka läroanstalterna hittills varit i saknad, anskaffades. Äfven om

parallelklasserna indroges, vore visserligen ej de kostnader, som för

ändamålet användts, bortkastade. Ifrågavarande lokaler äro nemligen väl

behöfliga, äfven om seminarierna hafva endast sina vanliga fyra klasser,

och måste förr eller senare anskaffas.

Anordnades vid början af nästkommande läsår parallelklasser vid två

seminarier, skulle sålunda, såsom förut antydts, dessa seminarier efter

fyra år kunna utexaminera två gånger så många elever, som de kunna *

med sin nuvarande organisation, och i dem skulle ånyo kunna mottagas

så många elever i deras första klasser, att vid hvart och ett af dem en

ny parallelklass kunde bildas.

Sannolikt är det tillskott af lärare, som vinnes genom inrättande af

parallelklasser vid två seminarier, ej tillräckligt för lärarebristens häfvande.

För dess undanrödjande torde det blifva nödvändigt att vid början af

läsåret 1900—1901 anordna parallelklasser vid ännu två andra seminarier.

Med inrättande af parallelklasser vid fyra seminarier kunde man årligen

utexaminera från seminarierna lika många elever, som om ett nytt

s. 215 Kontrollera mot PDF

Åttonde lmfvudtiteln.

215

seminai''ium anordnats, och man kunde vinna detta resultat för mindre

omkostnader, än om man inrättade ännu ett seminarium. Derjemte hade

man vunnit den fördelen, att de Seminarier, som utvidgats med parallelklasser,

hade i samband dermed erhållit de lokaler, hvaraf de äfven med

sin nuvarande organisation äro i stort behof.

Först sedan parallelklasser under någon tid varit i verksamhet, kan

man afgöra, huruvida det är fördelaktigare att fortfarande behålla sådana

och, om så tinnes behöflig!, inrätta dylika vid ännu flera seminarier, eller

om man i stället bör inrätta nya seminarier.

För att i det närmaste bibehålla det förhållande mellan manliga och

qvinliga lärare, som för närvarande förefinnes, bör parallelklass anordnas

vid ett manligt och ett qvinligt seminarium.

Bland de manliga seminarierna torde i första hand Göteborgs böra

utvidgas på nu ifrågasatt sätt, enär man der kan med sannolikhet påräkna

så många inträdessökande med föreskrifna kunskaper, att de räcka till för

fyllande af två klasser. För att inrymma den nya klassen och den nya

afdelningen af öfningsskolan böra två lässalar anordnas. Dessa kunna inrymmas

i den gymnastikbyggnad, hvars uppförande länge varit påtänktr

Kostnaderna för den nya byggnaden torde kunna beräknas till omkring

30,000 kronor. Till dess den nya byggnaden hinner uppföras, torde erforderliga

lokaler kunna förhyras.

Då till det qvinliga seminariet i Kalmar årligen anmäler sig en stor

mängd inträdessökande, och då der, enligt rektors uppgift, finnas två

reservrum, som kunna användas till skolsalar, samt derjemte till dessa

erforderliga skolmöbler, synes det vara synnerligen lämpligt, att till en

början detta seminarium utvidgas med en parallelklass. Gymnastiklokalen

i Kalmar är, såsom ofvan omförmälts, af vederbörande myndigheter

förklarad för sitt ändamål i hög grad olämplig. Fn ny sådan behöfver

sålunda anskaffas, äfven om seminariet ej utvidgas. Seminariets rektor har

redan gått i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag

dertill.

Emellertid torde det ej vara lämpligt att nu fastslå, hvilka seminarier

skola utvidgas med parallelklasser, utan synes det mig lämpligare, * att det

öfverlåtes till Eders Kongl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter

bestämma, hvilka seminarier skola utvidgas på det sätt, som nyss omförmälts.

De för vissa seminariers utvidgning med nya klasser erforderliga medel

torde tills vidare böra uppföras på extra ordinarie stat, på det anordnandet

af parallelklasser ej måtte försvåra inrättandet af nya seminarier,

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Åttonde liufvudtiteln.

i händelse man skulle anse det fördelaktigare att efter indragning af de

förefintliga parallelklasserna få till stånd nya läroanstalter för utbildande

af folkskolelärare.

Beträffande kostnaderna för anordnande af en parallelklass vid ett

seminarium torde dessa årligen belöpa sig till 5,800 kronor efter följande

beräkning:

arfvode till en extra ordinarie adjunkt ...................................... kronor 1,800

» » » lärare i öfningsskolan........................................... » 1,500

arfvoden till lärarne i öfningsämnena .......................................... » 1,200

hyra för lokal, till dess nödiga byggnader hinna uppföras ... > 700

belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearfvode m. in. ... » 600

Derjemte erfordras till inköp af skolmöbler och undervisningsmateriel

för en gång........................................................................................ kronor 1,000

å hvilket belopp en specifikation finnes handlingarna bifogad.

Anordnande af parallelklasser vid två seminarier skulle sålunda medföra

en årlig kostnad af................................................................. kronor 11,600

och en utgift för en gång af........................................................ » 2,000

Då bristen på lärare vid folkskolan redan är tryckande, och då den

botar att år efter år tilltaga, är det nödvändigt, att åtgärder till dess afhjelpande

så fort ske kan vidtagas. Redan vid början af läsåret 1899

—1900 borde, såsom jag redan förut underdånigst angifvit, parallelklasser

inrättas vid två seminarier, för att åtminstone till en början på detta sätt

söka minska den nu befintliga bristen på folkskolelärare. För detta ändamål

borde sålunda erforderliga medel vara disponibla redan år 1899 till

ett belopp af 7,800 kronor, nemligen 2,000 kronor till inköp af skolmöbler

och undervisningsmateriel samt återstoden till aflönande af lärare, hyra,

renhållning, uppvärmning och upplysning m. in.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra

stat för år 1900 bevilja för anordnandet af parallelklasser vid två folkskolelärareseminarier

19,400 kronor.

[70.] Under flera år har Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning,

Löneförbätt- till löneförbättrinq åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

åt lärare vid samt till arivoden åt tecknmgslärare för extra tjenstgöring och extra arf^lärare-

v0(^en åt musiklärare vid dessa seminarier beviljat ett anslag af 33,300

seminarierna. kronor. Detta belopp nedsattes år 1896 till 31,800 kronor till följd deraf,

s. 217 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 217

att två manliga adjunkturer indragits, och att en manlig förändrats till

qvinlig; år 1897 minskades ifrågavarande anslag i samband med reglering

af musiklärarnes vid seminarierna löner ytterligare till 29,050 kronor, men

höjdes vid riksdagen år 1898 till 36,300 kronor för att derigenom bereda

åt vissa seminarielärare en väl behöflig förbättring af deras löner.

Da de skäl, som föranledt detta anslags bestämmande till dess nuvarande

belopp qvarstå oförändrade, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af ifrågavarande löneförbättring

och arfvoden jemväl för år 1900 enligt samma grunder, som för år

1899 blifvit bestämda, på extra stat anvisa ett belopp af 36,300 kronor.

Under flera år har Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, [71.]

beviljat anslag till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana Understöd åt

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel. Med anledning af en^ZiZlsLior

inom Riksdagen väckt motion höjdes detta anslag för år 1898 från 15,000

till 20,000 kronor, hvilket belopp beviljats äfven för år 1899; och får jag

n.uc hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för

ifrågavarande ändamål äfven för år 1900 anvisa på extra stat ett belopp

af 20,000 kronor.

De tekniska läroverken.

På underdånig anhållan af styrelsen för tekniska högskolan äskade [72.]

Eders Kongl. Maj:t af 1892 års Riksdag anslag på extra stat, afseende, ökning af

bland annat, att möjliggöra ökning af elevantalet i högskolans första sdi-devantalet vid

delning, hvilket antal kort förut, år 1890, bestämts till högst 80. Skolan.09''

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef i hufvudsak af Riksdagen

bifallen, och Riksdagen har sedermera för nämnda ändamål på extra stat

år efter år anvisat medel, till dess Eders Kongl. Maj:ts till nästlidet års

Riksdag aflåtna proposition om högskolans definitiva utvidgning och omorganisation

vann Riksdagens bifall. Första årskursens elevantal har i

följd deraf sedan år 1892 årligen bestämts till högst 100. Omförmälda

utvidgning och omorganisation har jemväl grundats å mottagandet af detta

antal elever i första årskursen.

Vid framställande af nyss omnämnda anhållan hade högskolestyrelsen

i hufvudsak anslutit sig till det utlåtande, som den 15 december 1891 afgafs

af en utaf Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité för afgifvande af betänkande

och förslag rörande ifrågasatt utvidgning och omorganisation af

tekniska högskolan. I detta utlåtande, som innefattar förslag i angifna

Bih. till Riksd. Prof. 18,99. 1 Samt. 1 Afd. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Åttonde hufrudtiteln.

syfte, framhålles, hurusom det vore af nöden att öka lärjungeantalet, hvilket

för första klassen från och med höstterminen år 1890 bestämts till högst

80. Detta antal vore nemligen alltför ringa. De tekniska yrkena tillväxte

oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt större fordringar

med hänsyn till kunskaper och färdigheter. Äfven i det allmännas

tjenst framträdde allt mer behofvet af tekniskt bildade personer. Komiterade

angåfvo en mängd statsförvaltningsgrenar, der detta behof gjorde sig

gällande. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning

göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade

personer. Vid omorganisationen borde man derför så ordna, att 120

elever kunde mottagas i högskolans första afdelning.

Sedan högskolans styrelse, efter hörande af lärarekollegiet, i afgifvet

underdånigt utlåtande biträdt komiterades förslag bland annat i hvad det

rörde frågan om elevantalets ökning, aflat Edei’s Kong!. Maj:t nådig proposition

till 1894 års Riksdag, dervid Eders Kong! Maj:t, med godkännande

i hufvudsak af den af komiterade uppgjorda planen till högskolans utvidgning

och omorganisation, för såvidt sagda plan blifvit af högskolans

styrelse tillstyrkt, föreslog Riksdagen att, för möjliggörande af omorganisationen,

bevilja medel till ny byggnad för högskolans kemiska och mineralogiska

afdelningar samt densammas inredning och utrustning.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef ej af Riksdagen bifallen.

Riksdagen förklarade sig i skrifvelse den 7 maj 1894 hysa betänkligheter

i fråga om den framlagda planen såväl beträffande dermed förenade dryga

kostnader som med hänsyn till förefintliga behof. Dessa betänkligheter

afsågo, bland annat, den ifrågasatta ökningen af antalet elever i första atdelningen.

Riksdagen anförde i fråga härom, att, då elevantalet i nämnda

afdelning år 1890 bestämts till högst 80 och år 1892 till högst 100, kunde

det sättas i fråga, huruvida någon ytterligare ökning för den närmaste

framtiden borde ske. Den frågan framstälde sig ock, huruvida vid inträdesfordringarnas

bestämmande behörig hänsyn tagits dertill, att verklig håg

och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos dem, som erhölle inträde.

På grund af Riksdagens uttalanden i nämnda skrifvelse anbefalde

Eders Kongl. Maj:t tekniska högskolans styrelse att, efter lärarekollegiets

hörande, ånyo inkomma med utlåtande och förslag i frågan. I följd häraf

inkom styrelsen med en underdånig framställning, innefattande en med hänsyn

till de flesta af Riksdagens anmärkningar jemkad plan för högskolans

omorganisation. Styrelsen anförde i sammanhang härmed, att, äfven om

ett elevantal i första årskursen af 100 vore tillräckligt för landets dåvarande

behof, skulle det redan i en icke aflägsen framtid blifva otillräckligt.

Det vore derför alldeles nödvändigt att, äfven om högskolans

s. 219 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

219

organisation för den närmaste framtiden grundades på antagandet af blott

100 elever i första årskursen i stället för 120, de anordningar som vidtoges,

särskild! i fråga om nybyggnad, gjordes sådana, att öfvergången till

det ökade elevantalet kunde ske utan allt för stora svårigheter. Det

vore ock på denna förutsättning, den af styrelsen omarbetade planen

grundats.

I proposition till 1895 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning

om anslag till nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och

mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och utrustning i

enlighet med den af högskolestyrelsen sålunda omarbetade planen. Denna

Kongl. Maj:ts framställning vann Riksdagens bifall.

Nybyggnaden har på grund häraf utförts så, att mottagandet af ett

ökadt ”antal elever möjliggjorts, ehuru organisationen i öfrigt afpassats

efter ett elevantal af högst 100 i första afdelningen.

1 underdåniga skrifvelser den 16 september och den 25 oktober

1.898 har nu styrelsen för tekniska högskolan anfört, att, ehuru hvarken

Riksdagen eller styrelsen kunnat förutse, att behofvet af ökning i elevantalet

vid högskolan skulle så hastigt göra sig gällande, hade dock förhållanden

inträda som gjorde det till en oafvislig pligt för styrelsen att

redan nu ifrågasätta nådig proposition om anslag på extra stat, på det ett

större antal inträdessökande skulle kunna mottagas vid högskolan. Den

provisoriska utvidgningen af högskolan hade under åren 1892—1896

ganska väl motsvarat behofvet, men under de derpå följande två åren

både förhållandet varit ett annat, då styrelsen nödgats förvägra plats åt

ett stort antal kompetente inträdessökande. Den starka tillströmningen af

unge män, som ville egna sig åt sådan teknisk verksamhet, för hvilken

en vidsträcktare vetenskaplig grundläggning påkallades, kunde visserligen

i någon mån bero på den väckelse och det intresse för industri och ingeniörskonst,

som 1897 års industriutställning i Stockholm framkallat, men

hade utan tvifvel sin förnämsta orsak i den kraftiga uppblomstring af vår

industri, som de senare åren under förbättrade ekonomiska förhållanden

haft att uppvisa, samt de många nya eller utvidgade verksamhetsfält, som

derigenom öppnats för den från tekniska högskolan utgående ungdomen.

Styrelsen har öfver antalet kompetente och antagne sökande till elevplatser

i första årskursen under senare åren uppgjort följande tabell, med

framhållande dock, att antalet af dem, som på grund-af bristande utrymme

förvägrats inträde, ej är fullt så stort, som af tabellen synes framgå, då

vanligen under höstterminerna några antagne elever afgått från läroanstalten

och ersatts af andra bland de inträdessökande:

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Åttonde hnfvudtiteln.

o

År

1890........................

Kompetente inträdes- sökande (inbegripet

qvarsittare).

................................ 77

Antagne.

77

»

1891.......................

............................. 104

80

»

1892........................

................................ 105

100

»

1893.......................

................................ 122

100

»

1894........................

............................... 104

100

»

1895........................

................................ 105

100

»

1896.......................

........................... 103

100

1897........................

................................ 144

100

»

1898.......................

................................ 169

100

För att icke nödgas årligen utestänga från högskolan ett så stort antal

kompetente inträdessökande, hemställer styrelsen om vidtagande af åtgärder

för möjliggörande af elevantalets i första årskursen ökning från 100 till 125,

dervid styrelsen erinrar, hurusom det förslag till högskolans utvidgning

och omorganisation, som numera af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagits,

vore så beskaffad!, att en öfvergång till ett ökadt elevantal kunde

verkställas, utan att några synnerligt stora kostnader derför påkallades och

utan att vidsträckta byggnadsarbeten eller väsentliga förändringar inom

högskolans lokaler behöfde företagas.

I sin nyssberörda skrifvelse af den 25 oktober 1898 framlägger högskolestyrelsen

ett af högskolans föreståndare och fackskoleföreståndarne

utarbetadt samt af lärarekollegiet godkändt förslag angående de åtgärder,

som skulle betingas af elevantalets ifrågasatta höjning. Detta förslag förutsätter

dels en förökning af lärarekrafterna genom anställande af extra

lärare och assistenter i de läroämnen, der det förökade elevantalet skulle

utöfva inflytande på undervisningen, dels någon förhöjning i aflöningen

till högskolans sekreterare och kamrerare, dels några smärre förändringar

af vissa lokaler inom högskolans hufvudbyggnad, dels ock anskaffande af

en del materiel, som vid undervisningen för det förökade elevantalet skulle

erfordras.

Hvad först beträffar förstärkning af lärarekrafterna skulle för första

årskursen behof deraf göra sig gällande i följande läroämnen:

Matematik. Föreläsningarna skulle blifva oförändrade, men för repetitioner

och granskning af problem samt tillsyn vid problemöfningar, så att

vederbörlig kontroll skulle kunna utöfvas, erfordrades mera assistentbiträde.

För den mera omfattande kursen skulle härför behöfvas 600 kronop och

för den mindre kursen 300 kronor för år.

Allmän fysik. Föreläsningarna skulle ega rum för två grupper af

s. 221 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

221

elever, men af samma orsak, som i fråga om matematiken anförts, behöfdes

förökadt assistentbiträde, hvartill 600 kronor för år kunde beräknas .

Allmän kemi. Föreläsningarna skulle, liksom för närvarande, blifva

gemensamma för hela första afdelningen, men för att möjliggöra repetitioner

med ett så stort antal elever och för tillräcklig kontroll vid de

skriftliga öfningarna erfordrades assistentbiträde till en beräknad kostnad

af 800 kronor för år.

Beskrifvande geometri och linearritning. En särskild grupp skulle bildas

af de elever, som ämnade ingå i kemiska fackskolan samt i fackskolan för

bergsvetenskap med treårig lärokurs, för hvilka en mindre omfattande kunskap

i dessa ämnen vore tillfyllestgörande. För denna grupp skulle en

parallelkurs anordnas och härför erfordrades en extra lärare med årligt

arfvode af 1,500 kronor.

Frihandsteckning. Det stora antalet elever påkallade förökadt assistentbiträde

vid undervisningen och framför allt för kontroll å elevernas arbete.

Härför beräknades 400 kronor för år.

För andra årskursen skulle förstärkning af lärarekrafterna erfordras

för följande läroämnen:

Konstruktion af enkla maskindelar. I detta ämne vore redan det nuvarande

antalet elever så stort, att undervisningen medförde betydande

svårigheter. Vid ett ytterligare ökadt elevantal vore det nödvändigt att afskilja

en ny grupp, som meddelades undervisning genom särskild lärare.

Till följd häraf skulle ett belopp af 1,500 kronor för år tagas i anspråk

för en extra lärare.

Teoretisk mekanik. Äfven här deltoge ett mycket stort antal elever,

så att till biträde vid repetitioner och problemöfningar behöfdes ytterligare

600 kronor för år.

Allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Här gälde detsamma som i

fråga om den teoretiska mekaniken. En assistent med 500 kronors arfvode

för år erfordrades till biträde.

Husbyggnadskonst. I detta läroämne deltoge alla eleverna. För biträde

vid konstruktionsöfningar m. m. skulle här ytterligare en assistent

erfordras, hvarför 600 kronor måste beräknas för år.

Kemiska laborationer. Redan för närvarande vore antalet laboranter

å det allmänna kemiska laboratoriet så stort, att icke en assistent vore

tillfyllestgörande, utan en extra assistent stundom måste biträda. Vid en

ytterligare förökning af elevantalet påkallades för denne ett arfvode af

600 kronor för år.

Geodesi och topografi. I detta läroämne skulle för andra öfnings
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Åttonde hufvudtiteln.

kursen under sommaren ytterligare en assistent blifva nödvändig, hvarför

200 kronor erfordrades för år.

För tredje årskursen skulle behöfvas en förstärkning i lärarekrafterna

i följande läroämnen:

Maskinlära med Iconstruktionsöfningar. Ett mycket stort antal elever

deltoge i dessa tillämpningar, vid hvilka eleverna sysselsattes med beräkningar

och konstruktioner af vattenhjul, turbiner, ångpannor och ångmaskiner

m. m. Redan för det närvarande vore det endast med stor

svårighet, som lärarne hunne att meddela undervisning och granska hithörande

problem och ritningar, hvarför det blefve nödvändigt att vid ett

ytterligare förökadt elevantal anställa en extra lärare med ett årligt arfvode

af 1,500 kronor.

Mekanisk teknologi. Äfven i detta läroämne deltoge ett stort antal

elever, och för de öfningar af flere slag, som här förekomme, påkallades

en assistents biträde till en kostnad af 500 kronor för år.

Allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Äfven för tredje årskursen

skulle i dessa läroämnen biträde vid undervisningen tagas i anspråk för

tillämpningarna, och beräknades kostnaderna härför till 600 kronor för år.

Väg- och vattenbyggnadskonst. I detta läroämne blefve assistentens

göromål ytterligare förökade, hvarför 300 kronor för år beräknades.

Elektroteknik. I de praktiska öfningarna i elektroteknik deltoge redan

för närvarande ett så stort antal elever, att en fördelning i två

grupper under laborationerna blifvit nödvändig. Skulle elevantalet ytterligare

ökas, blefve anställande af en extra lärare eller assistent erforderligt,

och härför måste beräknas en kostnad af 1,000 kronor för år.

Kemiskt-tekniska laborationer. För närvarande deltoge så många elever

i dessa öfningar, att en extra assistent påkallats. Med ett ytterligare ökadt

antal elever skulle eu extra lärare eller assistent erfordras, hvarför, med

hänsyn till det stora antalet lärotimmar, ett belopp af 1,400 kronor för

år måste beräknas.

Elektrokemi. T detta för högskolan nya, för vår industri vigtiga läroämne

hade så många elever önskat deltaga, att en gruppindelning måst

ega rum vid de dermed i samband varande öfningarna, ehuru icke på

långt när tillfälle dertill kunde beredas för dem alla. På det att någon utsträckning

i dessa öfningar skulle kunna försiggå och flere elever i dem

deltaga, vore det i hög grad af behofvet påkalladt, att för tillfällig förstärkning

af undervisningen i elektrokemi 800 kronor för år erhölles. I

fråga om detta läroämne ville högskolestyrelsen hänvisa till en af det år 1897

i Stockholm församlade nordiska teknikermötet fattad resolution af innehåll

att, med hänsyn till den stora betydelse, den elektrokemiska veten
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 223

skapen vunnit för tekniken, det vore önskvärdt, att detta ämne vid nordens

tekniska läroanstalter bättre blefve tillgodosedt, så att för detsamma

särskilda lärostolar och särskilda laboratorier inrättades.

De årliga kostnaderna för de extra lärare och assistenter, hvilka till

följd af det ökade elevantalet skulle tagas i anspråk, utgjorde således:

för första årskursen............................... kronor 4,200: —

» andra » » 4,000:

» tredje » »_6,100: —

eller tillsammans kronor 14,300: —

Denna beräkning förutsatte emellertid, att den tillfälliga utvidgningen

af högskolan egt bestånd under tre år. Under första läroåret skulle endast

4,200 kronor erfordras, men på det att redan vid början af höstterminen

1899 ett förökadt antal elever skulle vid högskolan kunna mottagas, erfordrades,

förutom sistnämnda summa, de belopp, som för en termin toges

i anspråk för första och andra årskurserna, nämligen 4,100 kronor. Det

för år 1900 erforderliga anslaget till lärarekrafternas förstärkande utgjorde

således 8,300 kronor. Detta belopp vore det lägsta, som den ifrågasatta

utvidgningen kräfde, så framt undervisningen skulle kunna på behörigt

sätt bedrifvas och nödig kontroll utöfvas vid de omfattande öfningar med

ritningar, konstruktioner, beräkningar och laborationer af flere slag, som

vore oundgängliga vid den högre tekniska undervisningen. Då i flertalet

läroämnen vid högskolan elevantalet redan för närvarande vore sa ansenligt,

att ej någon, om ock ringa, förökning deruti med nu tillgängliga

lärarekrafter kunde ske utan allvarliga olägenheter, måste styrelsen såsom

ett nödvändigt vilkor för utvidgningen förutsätta, att den föreslagna förstärkningen

af den undervisande personalen erhölles.

Med afseende å ofröning en till högskolans sekreterare och kamrerare

föreslog förut omförmälda komité 1,800 kronor för år till den förre och

1,000 kronor till den senare. 1 den af högskolestyrelsen sedermera omarbetade

planen för högskolans omorganisation nedsattes dessa belopp till

respektive 1,500 och 800 kronor, hvilka sistnämnda belopp också begärdes

i nådig proposition till 1897 års Riksdag. Riksdagen nedsatte emellertid

sekreterarens aflöning till 1,200 kronor, men biföll i fråga om kamreraren

hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit.

Styrelsen anför nu, att genom den ifrågasatta förökningen af elevantalet

skulle äfven sekreterarens och kamrerarens göromål väsentligen

ökas. Med hänsyn till de ansvarsfulla och tidsödande göromål, som redan

ålåge dessa båda tjensteman, ansåge sig derför styrelsen böra hemställa,

att, för den händelse den nu ifrågasatta utvidgningen komme att, genom
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Åttonde hufTudtiteln.

föras, på extra stat anvisades lönetillskott af 300 kronor till sekreteraren

och 200 kronor till kamreraren eller sålunda tillhopa 500 kronor.

Beträffande de förändringar i hufvudbyggnaden, som erfordras för

den nu föreslagna ökningen i elevantalet, framhåller styrelsen, att de

hufvudsakligen äro sådana, som ingått i 1891 års komitéförslag till högskolans

utvidgning och omorganisation, ehuru med några modifikationer

på grund af den under de senare åren vunna erfarenheten. Några af de

utaf komitén föreslagna förändringarna vore dock redan genomförda eller

beslutade dels vid högskolans provisoriska utvidgning 1892 och dels i

samband med den nya organisationen, som under loppet af innevarande

år skulle komma att genomföras. För att mottaga det ökade elevantalet

vore emellertid ytterligare följande förändringar i hufvudbyggnaden af

behofvet påkallade.

För beredande af plats till deri nya gruppens i första årskursen ritöfningar

borde till en större ritsal anordnas tre rum af de lokaler 2 trappor

upp i hufvudbyggnadens södra flygel, hvilka under den provisoriska utvidgningen

användts för den mineralogiska samlingen, men som nu blefve

lediga genom denna samlings förflyttning till den nya laboratoriebyggnaden.

I samband med denna nya ritsal borde inrättas ett pappersspänningsrum

samt ett kapprum.

För beredande af ökadt utrymme åt andra årskursens konstruktionsöfningar

kunde lämpliga ritsalar erhållas i hufvudbyggnaden 2 trappor upp

genom förflyttning af den der förvarade mekanisk-tekniska samlingen till

det gamla fysikaliska kabinettet samt i det provisoriska lilla elektrotekniska

laboratoriet, hvilka lokaler blefve lediga, sedan det gamla kemiska laboratoriet

förändrats till fysiskt- och elektro-tekniskt laboratorium. I sammanhang

härmed skulle eu behöflig utvidgning af det hit hörande pappersspänningsrummet

kunna erhållas genom en i alla händelser nödvändig

förflyttning af modelleringsundervisningen till härför lämpliga lokaler i

södra flygeln 2 trappor upp.

För tredje årskursens konstruktionsöfningar skulle ökadt utrymme be- *

redas genom att de i våningen 1 trappa upp varande rum, som nu begagnades

för en grupp af andra årskursen, till följd af nyss omtalade

förflyttning blefve lediga. Genom några smärre förändringar af dessa

rum skulle tillräckligt stora ritsalar erhållas såväl för den mekaniska som

för väg- och vattenbyggnadsfackskolans konstruktionsöfningar.

Vidare påkallades förändringar i det nuvarande klosettsystemet inom

hufvudbyggnaden. Redan med det nuvarande elevantalet vid högskolan

medförde detta system svåra olägenheter, och en snar förändring vore nödvändig,

en förändring som blefve än mera tvingande, om elevantalet ökades.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 225

"Väsentligen af denna orsak, men äfven för att bereda något öka dt utrymme

för undervisningen hade en förändrad anordning af klosettväsendet upptagits

i det nu framlagda förslaget.

Enligt en styrelsens skrifvelse bifogad, af intendenten vid öfverintendentsembetet

H. T. Holmgren verkstäld utredning skulle de nu ifrågasatta

förändringarna i hufvudbyggnaden kräfva en kostnad af tillhopa

19,000 kronor.

Härtill komme dock kostnaderna för uppvärmnings- och belysningsanordningarnas

förändring. Såsom nyss framhållits, hade vissa af de

lokaler, som skulle användas för undervisningens behof, hittills begagnats

för samlingar, hvarför den ifrågasatta förändringen påkallade utsträckning

af värmeledningen. Då den gamla värmeledningen knappast vore tillfyllestgörande

för det nuvarande behofvet, måste en temligen kostsam anläggning

med ny ångpanneapparat verkställas för ändamålets vinnande.

Enligt förslag från Ludvigsbergs verkstadsaktiebolag skulle denna kostnad

uppgå till 7,500 kronor. Jemväl belysningen kräfde nya anordningar.

Under de senare åren hade elektrisk belysning småningom införts inom

större delen af högskolans hufvudbyggnad såväl af sanitära skäl som för

eldfarans förminskning, och mera än 300 glödlampor vore redan i bruk.

De båda gasmaskiner jemte dynamomaskin och det accumulatorbatteri,

som nu underhölle den elektriska belysningen, skulle blifva otillräckliga,

om icke accumulatorbatteriet förstärktes. Den kostnad, som härför och

för de nya elektriska lamporna påkallades, utgjorde, enligt en af ingeniören

K. Wallin verkstäld beräkning, 3,900 kronor.

Ofverintendentsembetet, hvars underdåniga utlåtande infordrats öfver

det framlagda förslaget till förändrade anordningar inom hufvudbyggnaden

jemte dertill hörande kostnadsberäkningar, har anmält, att samma förslag

från embetets sida icke gifvit anledning till erinran.

Hvad angår den erforderliga förstärkningen af undervisningsmaterielen,

beräknar styrelsen för detta ändamål följande kostnader:

Till nya ritbord, stolar m. il. för ritundervisningen behöfliga

effekter..................................................................................... kr. 3,235: —

» diverse inventarier för verkstaden och det mekaniska

laboratoriet ................................................................................... » 1,298: 50

* diverse arbetsbord, apparater och utensilier för undervisningen

i allmän kemi................................................................. » 1,920: —

2 förstärkande af elektrokemiska laboratoriets materiel...... » 1,100: —

» förstärkande af zymotekniska laboratoriets materiel......... » 700: —

eller tillsammans kr. 8,253: 50

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Åttonde hufvudtiteln.

Specifikationer å dessa kostnader äfvensom kostnadsförslag med afseende

å förändringarna i uppvärmnings- och belysningsanordningarna

finnas bilagda styrelsens framställning.

De förökade kostnader för belysning, uppvärmning, renhållning samt

för laborationer äfvensom andra diverse utgifter af olika slag, hvilka utvidgningen

komme att föranleda, borde, yttrar styrelsen slutligen, betäckas

genom afgifter, som under namn af öfningsafgifter skulle af de nya

eleverna erläggas, på sätt redan nu egde rum vid högskolan, i enlighet

med Riksdagens uttalade uppfattning.

Att årligen ett stort antal kompetente inträdessökande till tekniska

högskolan måste afvisas, anser jag i likhet med högskolans styrelse vara

ett svårt missförhållande, som bör så snart som möjligt afhjelpas. Ett

storartadt uppsving inom vår industri har de senare åren gjort sig gällande,

och företagsamheten för tillgodogörande af landets rika naturliga tillgångar

har blifvit allt större. Härigenom hafva de tekniska vetenskaperna fått

en vidsträckt tillämpning, och med fog kan på landets högsta tekniska

läroanstalt ställas det kraf, att vid densamma må kunna utbildas teknici

till ett antal, som något så när motsvarar den ökade efterfrågan. För

landets materiella utveckling är det ock betydelsefullt, att ej bildningssökande

unge män med håg för mera djupgående tekniska studier genom

att förvägras tillträde till undervisningen vid tekniska högskolan hindras

att egna sig åt en verksamhet, der deras naturliga fallenhet skulle bäst

komma till gagn.

Visserligen är jag något tveksam, huruvida det kan vara fullt lämpligt

att så mycket öka elevantalet, under det lärarekrafterna icke på långt när

i samma mån förstärkas, men då å ena sidan behofvet af grundligt bildade

teknici för närvarande är stort och tillströmningen af kompetente inträdessökande

vid högskolan under de båda sista åren varit högst betydlig samt

då å andra sidan högskolans lärarekollegium och styrelse ansett sig kunna

mottaga det ökade elevantalet med den föreslagna förstärkningen af lärarekrafterna,

finner jag mig böra förorda styrelsens förslag i dess helhet

och således äfven i det afseendet att ökningen af elevantalet i första årskursen

bör ega rum redan innevarande års höst, eller vid början af läroåret

1899—1900.

I enlighet med högskolestyrelsens förslag får jag derför i underdånighet

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för

ökning af elevantalet i första årskursen vid tekniska högskolan till högst

125, på extra stat för år 1900 anvisa:

s. 227 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

227

till förstärkning af lärarekrafterna ....................................... kr. 8,300: —

» ökning af sekreterarens och kamrerarens arfvoden......... » 500: —

» förändring i hnfvudbyggnadens inredning samt värmelednings-

och belysningsanordningar................................... » 30,400: —

» förstärkning af undervisningsmaterielen ............................ » 8,254: —

eller tillhopa kr. 47,454: —

I skrifvelse den 23 augusti 1807 har styrelsen för tekniska skolan i [73.]

Stockholm anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes åt skolan utverka ökade Anslag till

anslag och dervid i hufvudsak anfört följande. biträdande

Da tekniska skolan i Stockholm genom nadiga stadgarne af den 1 faner och

november 1878 erhållit den förändrade organisation, hvilken ännu i allt Materiel''fVr

väsentligt egde bestånd, anvisades till bestridande af de med den nyeLteknisica skolan

organisationen förenade kostnaderna dels lärjungarnes skolafgifter, afkast- * stockholmningen

af Sjöstedtska fonden m. fl. diverse inkomster till ett beräknadt

sammanlagdt belopp af 11,000 kronor, och dels ett ordinarie statsanslag,

som af 1878 års riksdag förhöjdes till 86,500 kronor.

Under skolans första arbetsår efter denna nya organisation 1879—1880

räknade skolan sammanlagdt 856 lärjungar, deraf särskildt inom den tekniska

afton- och söndagsskoleafdelningen 656.

Sedan styrelsen derom i underdånighet gjort framställning hos Eders

Kongl. Maj:t, beviljades åt skolan af 1889 års riksdag en förhöjning i

skolans ordinarie anslag med 7,575 kronor, hvarjemte Stockholms stad från

och med år 1891 tills vidare beviljat skolan ett årligt anslag af 7,500 kronor.

Enligt nådiga brefvet den 5 juni 1891 vore af denna förhöjning i skolans

inkomster å sammanlagdt 15,075 kronor anvisade till aflöning åt underlärare

4,425 kronor, till inköp och underhåll af inventarier 500 kronor

samt till kemiska laborationer 400 kronor.

Slutligen hade Riksdagen år 1896 beviljat dels för en gång på extra

stat ett anslag å 8,600 kronor till anskaffande af inventarier och dylik

utrustning för de lokaler inom skolans hus, som af landtbruksakademien

blifvit till skolans disposition öfverlemnade, och dels höjt skolans

ordinarie anslag med 3,000 kronor, hvaraf vore afsedda 750 kronor till

förhöjning i anslaget till maskinister och betjening, 500 kronor till förhöjning

i anslaget till inventariers inköp och underhåll samt 1,000 kronor

till förhöjning i anslaget för renhållning, uppvärmning, belysning m. m.

af skolans från landtbruksakademien nyförvärfvade lokaler. Återstoden

hade anslagits till tre nya öfverlärarebefattningar inom den högre konstindustriella

skolan.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Åttonde hufvndtiteln.

För sjelfva undervisningen hade tekniska skolan icke kommit i åtnjutande

af ytterligare anslag.

Om man frånräknade anslagen till den nyinrättade maskinyrkesskolan

och förhöjningarna i de förut alltför knappt tillmätta arfvodena åt vissa

öfverlärare inom skolans äldre afdelningar samt arfvodena till inom den

högre konstindustriella skolan nyinrättade öfverlärarebefattningar för fullständigande

af den till nämnda skolafdelning förlagda undervisningen

för utbildande af teckningslärare, hade alltså sedan skolans ombildning en

förhöjning med endast 7,575 kronor kommit skolan till del för mötande

af de mångfaldiga, ständigt växande behof, som skolans fortgående utveckling

medfört, beträffande biträdande lärarekrafter, undervisningsmateriel,

inventarier, renhållning, belysning och uppvärmning, tryckningskostnader

m. m.

Till bestridande af sådana utgifter disponerade skolan enligt den faststälda

staten under år 1880, det första år sedan skolan ombildats, under

hvilket den nya staten varit gällande, ett belopp af 29,800 kronor och

enligt staten för år 1897 37,375 kronor. Antalet lärjungar vid dessa tidpunkter

utgjorde deremot under läroåret 1879—1880, såsom redan omförmälts,

856, men under läroåret 1896—1897 ej mindre än 1,589, oberäknad!

215 barn i de s. k. barnklasserna för utbildning af teckningslärarekandidaternas

undervisningsförmåga. Antalet lärjungar hade således under dessa

år nära fördubblats, och denna omständighet borde ensam vara nog för

att visa otillräckligheten af dessa skolans medel. Erfarenheten hade också

nogsamt bekräftat detta, och styrelsen hade derför, innan den velat ifrågasätta

en väsentligare förhöjning i dessa anslagsbelopp, trött sig böra anlita

den enda öfriga utväg, som stått styrelsen till buds, nemligen lärjungeafgifternas

höjande. Styrelsen hade dervid ingalunda förbisett, att genom

eu begränsning af antalet lärjungar jemväl skulle kunna åvägabringas jemnvigt

mellan skolans nu ifrågakomna tillgångar och utgifter, men en sådan

utväg vid en läroanstalt af ifrågavarande slag syntes styrelsen så motbjudande

och stridande mot skolans uppgift, att styrelsen icke velat för

sin del framkomma med ett förslag i sådan rigtning.

På styrelsens förslag hade också Eders Kongl. Maj:t dels genom nådigt

bref den 25 maj 1894 medgifva en förhöjning från 12 till 30 kronor i

afgifterna för dem, som icke inträdt i tekniskt yrke, inom den tekniska

afton- och söndagsskolan samt den tekniska skolan för qvinliga lärjungar,

och dels genom nådigt bref den 10 augusti 1896 en ytterligare förhöjning

i dessa utgifter till 50 kronor. Genom det förstnämnda af dessa bref

hade derjemte Eders Kong!. Maj:t medgifvit en förhöjning i afgifterna inom

s. 229 Kontrollera mot PDF

Åttonde linfvudtiteln.

229

den högre konstindustriella skolafdelningen för dem, som ej inträdt i tekniskt

yrke, från 40 till 60 kronor.

Skolafgifternas förhöjning kunde, fortsätter styrelsen, anses hafva skäligen

fylt sitt ändamål inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar

och tillfört skolan en ökad inkomst, temligen väl motsvarande de större

kraf, som antalet lärjungar inom denna skolafdelning under de senare åren

stält på skolans tillgångar. Beträffande den högre konstindustriella skolan

hade styrelsen för afsigt att inom kort i underdånighet anhålla om eu

förhöjning till 60 kronor äfven för teckningslärarekandidaterna i likhet

med hvad som, enligt hvad nyss nämndes, redan blifvit bestämdt beträffande

de lärjungar inom denna skola, hvilka icke inträdt i yrke. Om denna

framställning vunne Eders Kongl. Maj:ts bifall, skulle äfven inom denna

skolafdelning för den närmaste framtiden förhöjningarna i skolafgifterna

kunna anses någorlunda väl betacka de genom det större antalet lärjungar

ökade utgifterna af här ifrågavarande slag.

Men stälde sig sålunda förhållandet jemförelsevis gynsamt med hänsyn

till de nu nämnda skolafdelningarna, vore deremot de skedda förhöjningarna

så godt som utan all betydelse, när fråga blefve om den största af alla tekniska

skolans afdelningar, nemligen afton- och söndagsskolan, alldenstund

antalet i denna afdelning inskrifna lärjungar, hvilka erlade den högre afgiften,

alltid vore mycket ringa. Under läroåret 1896—1897 hade dessa

sålunda utgjort endast 44, och medfört en inkomst för skolan af endast

2,''200 kronor, under det att under samma läroår antalet af icke i yrke varande

lärjungar inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar utgjort ej mindre

än 199, hvilka tillsammans i skolafgifter erlagt 9,950 kronor. En förhöjning

i dessa afgifter öfver 50 kronor syntes styrelsen för närvarande ej

böra ifrågakomma och skulle, hvad afton- och söndagsskolan anginge,

uppenbarligen blifva betydelselös. Styrelsen ansåge sig icke heller böra

ifrågasätta en förhöjning i den nuvarande, sedan skolans omorganisation

vanliga afgift en af fyra kronor för läroår, hvilken erlades af dem, som

inträdt i yrke. För att kunna tillföra skolan någon afsevärd inkomst skulle

den gifvetvis rätt väsentligt behöfva förhöjas, men i betraktande af lärjungarnes

oförmåga att erlägga en sålunda förhöjd afgift och med stöd af

den erfarenhet, som i detta afseende redan förvärfvats vid skolan, skulle

en dylik åtgärd komma att blifva i sj elfva verket likbetydande med ett

uteslutande af dem bland de inträdessökande, som måhända bäst vore i

behof af skolans undervisning. Äfven den nu stadgade låga afgiften af

4 kronor visade sig ofta för många vara ganska svår att erlägga.

Enligt styrelsens bestämda öfvertygelse och erfarenhet vore det icke

längre möjligt att med de nu disponibla medlen tillgodose alla de förut

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 Åttonde hufvudtiteln.

angifna olika kraf, livilka stäldes på skolan företrädesvis genom aftonskolans

stora antal lärjungar, som varit i jemnt stigande och under läsåret 1896

—1897 uppgått till 1,130, och livilka kraf måste tillgodoses, så vidt skolan

skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift,

Behofvet af biträdande lärarekrafter inom den tekniska afton- och

söndagsskolan vore ytterst känbart och styrelsen måste med ledsnad erkänna,

att undervisningen i en del läroämnen inom nämnda skolafdelning

för närvarande icke kunde bestridas på önskligt sätt. I geometrisk konstruktionsritning

hade under läroåret 1896—1897 deltagit 638 lärjungar,

fördelade på tre grupper med omkring 210 lärjungar i hvarje, för

hvilkas handledande kunde disponeras 4 lärare, som alltså hade hvar och

en på sin del mer än 50 lärjungar. Att detta antal lärjungar vore långt

utöfver hvad en lärare kunde med framgång undervisa, vore väl obestridligt,

och i synnerhet här, der hvarje lärjunge skulle undervisas och öfvervakas

för sig. Densamma vore ställningen inom flere bland aftonskolans

ritämnen. I frihandsteckning hade antalet under sist berörda läroår varit

728, äfvenledes fördelade på tre grupper med omkring 240 i hvarje. Med

5 lärare komme alltså omkring 48 lärjungar på hvarje lärare. I fackteckning

hade antalet lärjungar under samma tid varit 240 med 3 lärare eller

omkring 80 på hvar och en.

Enligt hvad skolans rektor ansett behöfligt, och hvaremot, styrelsen

för sin del icke hade något att invända, skulle för den tekniska aftonoch

söndagsskolan erfordras:

dels i geometrisk konstruktionsritning ytterligare 3 lärare med en beräknad

tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 2 kronor i timmen under

omkring 29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt

tal 1,200 kronor;

dels i frihandsteckning ytterligare 4 nya biträdande lärare med eu

beräknad tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 1 krona 50 öre i timmen

under omkring 29 veckor, hvilket komme att medföra eu kostnad af i afrundadt

tal 1,000 kronor;

dels i fackteckning 3 nya biträdande lärare med likaledes en beräknad

tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 1 krona 50 öre i timmen under omkring

29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt

tal 750 kronor;

dels i matematik 2 nya biträdande lärare för eu kostnad af tillsammans

800 kronor; samt

dels i uppsatsskrifning en ny biträdande lärare för eu kostnad af 250

kronor eller sammanlagdt till förstärkning af de biträdande lärarnes antal

s. 231 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 231

inom den tekniska afton- och söndagsskolan årligen ett belopp af 4,000

kronor.

Styrelsen anförde vidare, att slitningen och förbrukningen af inventarier

och undervisningsmateriel genom det för hvarje läroår ökade antalet

lärjungar inom afton- och söndagsskolan numera vuxit derhän, att en förhöjning

i de för inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel

i staten anvisade medel vore oundgängligen nödvändig. Omkostnaderna

endast för behöfliga gipsmodeller hade visat sig uppgå till

omkring 500 kronor årligen. För att så mycket som möjligt nedsätta

reparations- och anskaffningskostnaden för möbler hade till två af vaktmästarebefattningarna

vid skolan antagits i snickaryrket kunnige personer,

och dessa sysselsattes under de sommarmånader, då ferier påginge, så

mycket som möjligt med arbeten af ifrågavarande slag, men detta oaktadt

hade dock icke kunnat undvikas, att allenast reparationskostnaderna

för möbler stigit till i förhållande till skolans tillgångar alltför stora belopp,

så att nyanskaffningarna måst inskränkas mer än önskligt varit.

I likhet med skolans rektor ansåge styrelsen, att en förhöjning af

åtminstone 1,100 kronor i nu beröx-da anslagspost vore nödvändig, på det

att åtminstone för närvarande undervisningens behof beträffande skolinventarier

och undervisningsmateriel måtte kunna på ett tillfredsställande sätt

tillgodoses.

Det större antalet lärjungar inom afton- och söndagsskolan medförde

gifvetvis jemväl större utgifter för belysning, då i följd deraf ett ej oväsentligt

större antal gaslågor och elektriska lampor måst anbringas och

underhållas. En förhöjning med 400 kronor i anslaget till belysning syntes

derför,’vara af behofvet väl påkallad.

Förutom dessa årliga anslag till sammanlagdt belopp af 5,500 kronor

såge sig styrelsen nödsakad att i underdånighet göra framställning om

beviljandet af ett anslag för en gång å 10,000 kronor. Sedan de lokaler,

hvilka skolan af landtbruksakademien förvärfvat, blifvit för sina ändamål

inredda och försedda med inventarier, hade den bostadslägenhet

2 trappor upp i skolans hus, hvilken förut varit upplåten åt skolans förste

maskinist, blifvit för annat ändamål ledig. Denna lokal hade under

sommaren 1897 genom öfverintendentsembetets försorg reparerats och

ändrats till en större lärosal, hvilken vore afsedd att användas för att afhjelpa

det trängande behofvet af ökadt utrymme för undervisningen i matematik

och uppsatsskrifning inom afton- och söndagsskolan. För anskaffande

af nödiga inventarier saknade dock skolan medel. Enligt af

rektor uppgjord beräkning skulle härför erfordras:

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Åttonde hufvudtiteln.

300:

1 större skjuttafla ........................................................................ kronor 250:

1 pulpetuppsats med bord, stol och trappstegsplatform

för läraren............................................................................

30 tvåsitsiga bord med 60 stolar, borden å kr. 30 och

stolarne å kr. 4: 50 ............................

2 planschställ å kr. 30 ...............................

1 materialhylla ..........................................

1 skåp................................................................

för anordnande af belysning.................

»

1,170: —

»

60: —

»

35: —

200: —

................ ........ »

175: —

Summa kronor

2,190: —

Vidare behöfde anskaffas: till aftonskolans maskinritningssal:

20 bord å kr. 65 ............................................................. kronor 1,300: —

40 stolar ä kr. 4: 50......................................................... » 180: —

till salen för geometrisk konstruktionsritning, der

under aftonskolans lektioner sedan flere år tillbaka alltid

varit brist på stolar:

150 stolar å kr. 4: 50......................................................... » 675: —

10 dubbelplatsiga bord med lådfack å kr. 100............ » 1,000: —

för undervisningen i fackritning:

50 ensitsiga pulpeter å kr. 25 ......................................... » 1,250: —

50 stolar ä kr. 4: 50..................... » 225: —

samt slutligen för gipsgjuteriet:

6 bord k kr. 30 ........................ » 180: —

24 stolar å kr. 4: 50 ......... » 108: —

1 större hyllfack ................................................................... » 250: —

Summa kronor 5,168: —

Alltså sammanlagdt för anskaffande af inventarier 7,358 kronor.

Men äfven undervisningsmaterielen behöfde kompletteras genom nyanskaffningar,

hvartill skolans otillräckliga anslag under de senare åren

icke lemnat tillgång. Särskilt gälde detta undervisningen i frihandsteckning,

geometrisk konstruktionsritning samt maskin- och fackritning.

Enligt af skolans rektor uppgjord beräkning borde för dessa ändamål

anskaffas:

s. 233 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

233

för frihandsteckningen

4 satser väggplanscher å kr. 1 2 .......................................... kronor 48: —

4 satser s. k. växtplanscher jemte ramar........................... » 400: —

5 satser plana gipser a kr, 20 .......................................... » 100: —

5 st. reliefgipser a. kr. 30 ....................................................... » 150: —

50 st. ornamentgipser å kr. 3 ....................... » 150: —

10 klotsuppsatser jemte tillämpningsmodeller a kr. 50 ... » 500: —

för geometriska konstruktionsritningen

modeller och planscher till en beräknad summa af....... » 750: —

för maskinritningen och fackritningen

modeller till beräknadt belopp af..................................... » 544: —

Summa kronor 2,642: —

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemstälde styrelsen i

underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes åt skolan utverka:

dels ett anslag för eu gång till belopp af 10,000 kronor för anskaffande

af berörda inventarier och undervisningsmateriel och

dels en årlig förhöjning i anslaget till underlärare med 4,000 kronor

samt i anslaget till inventariers och undervisningsmateriels inköp och

underhåll, belysning med mera med 1,500 kronor.

Då behofvet af dessa ökade inkomster företrädesvis tillkommit genom

den betydande tillväxten af i afton- och söndagsskolan inskrifna lärjungar,

ifrågasatte slutligen styrelsen, huruvida ej Stockholms stadsfullmäktige skulle

vara villige att bevilja skolan dessa medel.

Med anledning häraf remitterades styrelsens framställning till Stock

holms stadsfullmäktige, hvilka i underdånig skrifvelse den 1 april 1898

anfört bland annat följande:

»I betraktande deraf, att tekniska skolan i Stockholm är en

finna stadsfullmäktige det ej kunna ifrågakomma, att staden skulle bidraga

till det begärda anslaget för en gång till ökande af skolans inventarier och

fasta undervisningsmateriel, hvilket allt blir en statens tillhörighet.»

»Hvad åter angår det anmälda behofvet af tillökning i skolans årsanslag,

framgår af styrelsens skrifvelse, att med denna anslagshöjning åsyftas

att rikligare tillgodose afton- och söndagsskolan, eller den afdelning, som,

på samma gång den är af största nyttan för staden, tillika är mest jemförlig

med de af kommunerna å andra orter understödda tekniska yrkesskolorna.

Vid sådant förhållande hafva stadsfullmäktige funnit sig ej böra

helt och hållet afvisa denna del af framställningen, hvarför fullmäktige till

svar å den nådiga remissen förklara Stockholms stad villig att öka sitt

Bih. till Rihsd. Prof. 1S99. 1 Sami. 1 Afd. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234 Åttonde hufvudtiteln.

årliga anslag till tekniska skolan härstädes med 2,000 kronor till förhöjning

i anslaget till underlärare och med 750 kronor till förhöjning i anslaget

till inventariers och undervisningsmateriels inköp och underhåll, belysning

med mera, att för första gången upptagas i budgeten för det år, för hvilket

Riksdagen för enahanda ändamål anslår minst samma belopp, och sedan

utgå så länge statsanslaget fortfarande utgår.»

I skrifvelse den 14 november 1898 har styrelsen för tekniska skolan

i Stockholm gjort förnyad framställning i ärendet och dervid, efter att

hafva omnämnt stadsfullmäktiges förut omförmälda beslut, tillika upplyst,

att stadsfullmäktige å sammanträde den 29 juni 1898 beslutit, att ett tillfälligt

anslag af 2,750 kronor, deraf 2,000 kronor till underlärare och 750

kronor till inköp och underhåll af inventarier, undervisningsmateriel, belysning

med mera, finge utgå till tekniska skolan i Stockholm för hvart

och ett af åren 189S och 1899 för uppehållande af undervisningen i söndagsoch

aftonskolan.

Härefter fortsätter styrelsen: Skolan hade visserligen härigenom för

hvardera af åren 1898 och 1899 kommit i åtnjutande af någon förhöjning

i det årliga anslaget, ehuru icke i den utsträckning, som visat sig vara af

behofvet påkalladt, men skolan hade deremot ännu icke kommit i åtnjutande

af det begärda extra anslaget för en gång af 10,000 kronor, som

vore afsedt för anskaffande af alldeles nödvändiga diverse inventarier och

undervisningsmateriel, hvilket behof alltjemt växt i samma mån som lärjungeantalet

ökats.

Då i tekniska afton- och söndagsskolan vid oktober månads slut

arbetsåret 1897—-1898 elevantalet uppgått till 798 samt vid slutet af sagda

arbetsår stigit till 1,156, hade för arbetsåret 1898—1899 redan i oktober

månad 1898 inskrifvits 1,139 lärjungar. Denna stora tillströmning af lärjungar

redan under höstterminens föi''sta månad hade i hög grad försvårat en

ordentlig skötsel af lektionerna, i det att hvarken lokaler eller lärarekrafter

med de tillgängliga medlen velat räcka till, hvadan styrelsen måst tillgripa

åtgärden att upphöra med vidare inskrifningar för höstterminen inom denna

skolafdelning, samt äfven beslutit att endast i mån af utrymme och tillgängliga

lärarekrafter mottaga nya lärjungar till stundande vårtermin,

huru ogerna styrelsen än vidtagit en sådan åtgärd för inskränkning af

elevantalet.

Beträffande skolans öfriga afdelningar ville styrelsen omnämna, det

äfven alla dessa fortfarande utvisade en så stor ökning i elevantalet, att

det inom kort måste blifva förenadt med störa svårigheter för skolan att

med sina nuvarande tillgångar på ett tillfredsställande sätt sköta undervisningen.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 235

Inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar hade under oktober

månad arbetsåret 1897—1898 varit inskrifna 248 elever, hvilket antal vid

samma arbetsårs slut stigit till 303; men höstterminen 1898 hade redan i

medlet af november i denna afdelning inskrifvits 256 lärjungar. Inom den

högre konstindustriella skolan hade arbetsåret 1897-—1898 varit inskrifne 69

lärjungar, hvartill kommit i de till denna skolafdelning hörande barnklasserna

225 lärjungar, medan höstterminen 1898 inskrifvits 78 och i barnklasserna

250 lärjungar. Inom byggnadsyrkesskolan hade arbetsåret 1897 — 1898 varit

antagne 56 lärjungar, men höstterminen 1898 hade, oaktadt sträng utgallring,

dock måst mottagas 68 lärjungar. Samma förhållande egde rum vid

maskinyrkesskolan, der höstterminen 1898 måst mottagas 75 lärjungar mot

63 arbetsåret 1897 —1898.

Följande af styrelsen upprättade tablå lemnade öfversigt öfver lärjungeantalet

arbetsåren 1897—1898 samt 1898—1899, för detta senare år

dock endast intill den 1 november 1898:

Inskrifne lärjungar:

Under oktober

1897—1898

Vid årets slut

1897—1898

Under oktober

1898—1899

i afton- och söndagsskolan .............................

798

1,156

1,145

» tekniska skolan för qvinliga lärjungar......

248

303

256

» högre konstindustriella skolan....................

—

69

78

» » » barnklasserna ......

225

225

250

» byggnadsyrkesskolan.......................................

—

56

68

s maskinyrkesskolan .......................................

—

63

75

Summa

—

1,872

1,872

Dels på grund af den stora tillströmningen af lärjungar och dels med

hänsyn till industriens utveckling och de ständigt växande kraf, som derigenom

stäldes på läroverket i alla riktningar, hade styrelsen föranledts

att, oafsedt förut anförda anslagsbehof, tänka sig möjligheten af en snar

omorganisation af hela skolan, hvarvid fackskolorna fortfarande borde i

första rummet tillgodoses samt en central aftonskola med något mer omfattande

läroplan än de vanliga tekniska aftonskolornas i riket borde ifrågakomma,

äfvensom att taga i öfvervägande, huruvida icke det alltjemt

växande behofvet af lägre teknisk aftonskoleundervisning inom hufvudstaden

skulle kunna på annat sätt tillgodoses.

Men i alla händelser, huru än skolans framtida utveckling komine

att gestalta sig, vore det likväl enligt styrelsens mening i hög grad be
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236 Åttonde hnfvudtiteln.

höfligt, att anslaget för en gång till inventarier och undervisningsmateriel

äfvensom förut begärda 5,500 kronor till underlärare m. m., åtminstone

tills vidare och intill dess den antydda omorganisationen hunnit genomföras,

blefve stälda till skolans förfogande; och hemstälde styrelsen på grund

deraf i underdånighet om nådig åtgärd för detta ändamåls vinnande.

Af hvad styrelsen anfört synes mig framgå, att en omorganisation af

tekniska skolan i Stockholm inom kort tid torde blifva erforderlig, på det att

nödigt utrymme och ändamålsenlig undervisning må kunna beredas lärjungarne,

särskild! i de högre afdelningarna. Men då behofvet af ytterligare

lärarekrafter samt ökade inventarier och undervisningsmateriel i hvarje

fall synes oafvisligt, om de lärjungar, som vid skolan söka sin utbildning,

skola kunna erhålla den undervisning och handledning, som i skolans program

utlofvas, samt vinna den förkofran, som med dess undervisning afses,

så anser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 bevilja dels till förstärkning af lärarekrafterna

vid tekniska skolan i Stockholm 2,000 kronor, dels till inköp

och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel vid skolan 10,750

kronor, eller tillsammans 12,750 kronor.

[74.] Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost
Teknitka

nader för deras inspektion hafva under eu följd af år anvisats extra

yrkesskolor, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att ut
betalas

till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande

kommun kontant tillsköte för skolan. Ifrågavarande anslag har

under de senaste åren utgjort 45,000 kronor. Då detta anslag fortfarande

är för ändamålet erforderligt, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att jemväl för år 1900, under nämnda vilkor, för ändamålet

på extra stat anvisa 45,000 kronor.

Gymnastiska centralinstitutet.

ryg j Sedan direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet i underdånig

Extra lärare skrifvelse den 12 oktober 1897 gjort framställning om anslag till aflönande

i sjuk- af ytterligare en lärare i sjukgymnastik vid institutet, föreslog Eders Kongl.

gymnastik. y[aj;£ senast församlade Riksdag att för ändamålet bevilja ett årligt anslag

af 2,500 kronor.

Riksdagen fann visserligen hvad direktionen till stöd för sin berörda

framställning anfört ådagalägga, att undervisningen i sjukgymnastik kräfde

s. 237 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

237

det antal lärare, som direktionen uppgifvit, samt att institutets tillgångar

icke beredde möjlighet att, på sätt dittills egt rum, samtidigt med tillgodoseende

af institutets öfriga behof bestrida aflöningen för en tredje lärare

i sjukgymnastik. Men Riksdagen ansåg det kunna ifrågasättas, huruvida ej

behofvet af tillökning i lärarekrafterna vore af tillfällig och öfvergående natur.

I enlighet med en sådan uppfattning biföll Riksdagen Eders Kongl.

Maj:ts framställning i ämnet endast på det sätt, att Riksdagen för aflöning

af en extra lärare i sjukgymnastik beviljade ett anslag af 2,500 kronor

på extra stat för år 1899.

I skrifvelse den 29 september nästlidna år har nu direktionen gjort

förnyad underdånig framställning i detta ämne. Direktionen yttrar dervid,

att direktionen ansåge sig i sin underdåniga skrifvelse den 12 oktober

1897 hafva ådagalagt ej mindre behofvet af en ny lärarekraft för det dåvarande

än äfven att behofvet komme att blifva permanent, en åsigt, som

den sedermera förflutna tidens erfarenhet ytterligare stadfäst. Men vid det

förhållandet, att Riksdagen så nyligen vägrat uppföra det nödiga beloppet

på ordinarie stat, ville direktionen nu inskränka sig till en hemställan om

ett extra anslag å 2,500 kronor för år 1900 till ifrågavarande ändamål.

Under åberopande af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för aflönande af

en extra lärare i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet på extra

stat för år 1900 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Uti underdånig skrifvelse den 29 september 1897 hemstälde medicinal- [76.]

styrelsen, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig propo-cw* biträde

sition, att å ordinarie stat måtte anvisas till aflöning dels åt en kamrerare ''”äJenfelat''''

lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor,''summa 4,500 kronor, behandling.

dels åt en notarie, tillika sekreterare, lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar

1,200 kronor, summa 3,000 kronor, med rättighet för en hvar

af dem att efter fem års tjenstgöring kunna komma i åtnjutande af

ålderstillägg å lönen med 500 kronor och efter tio års tjenstgöring med

vtterligare 500 kronor, samt med skyldighet för dessa tjensteman att

biträda medicinalstyrelsen vid handläggning af hospitalsärenden och att vara

underkastade samma vilkor, som i nådiga kungörelsen den 1 juni 1877

vore bestämda för åtnjutande af de från 1878 års början faststälda nya

löneförmånerna för sagda styrelse. Sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1899 till ökadt biträde hos styrelsen

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Åttonde hnfvudtiteln.

vid hospitalsärendenas behandling anvisa en summa af 6,000 kronor, dock

under förbehåll att deraf innehölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets

förre sekreterare T. A. Billbergh kunde komma att af de

till honom för sistnämnda år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna

indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande af biträde

åt styrelsen vid handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen,

bl ef Eders Kongl. Maj:ts sålunda gjorda framställning af Riksdagen bifallen.

Då särskilt anslag för ifrågavarande ändamål oundgängligen erfordrades

äfven efter år 1899, har medicinalstyrelsen i skrifvelse den 19

sistlidne september, under åberopande i öfrigt af den utförliga motivering,

styrelsen i sin berörda skrifvelse af den 29 september 1897 framlagt,

i underdånighet hemstält, att, derest Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna

lämpligt att till näst sammanträdande riksdag aflåta nådig proposition om

anslag i omförmälda syfte på ordinarie stat, på det sätt och till det belopp

styrelsen i sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse begärt, Eders Kongl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande på extra

stat för år 1900, på enahanda sätt som för år 1899 egt rum, af en summa

af 6,000 kronor till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas

behandling.

Vidare har medicinalstyrelsen i en annan skrifvelse af den 19 september

1898, enär granskning af hospitalens räkenskaper fortfarande, liksom i

flera år skett, måste verkställas inom medicinalstyrelsen, som likväl saknade

erforderliga arbetskrafter och medel till ersättning för detta vigtiga arbete,

i underdånighet hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande

riksdag aflåta nådig proposition derom, att till arfvode åt särskild

person för revision af hospitalens räkenskaper måtte å medicinalstyrelsens

stat äfven för år 1900 beviljas ett extra anslag af 1,200 kronor.

De skäl, som vid aflåtande af 1898 års statsverksproposition föranledde

Eders Kongl. Maj:t att till beredande af behöfligt biträde åt medicinalstyrelsen''

vid handläggning af hospitalsärenden äska af Riksdagen medel

endast på extra stat, ega fortfarande giltighet, och synes det mig derför

ännu ej lämpligt att för ändamålet begära anslag till nya ordinarie

tjensteman hos medicinalstyrelsen, utan torde ifrågavarande behof böra

för år 1900 tillgodoses på ungefär samma sätt, som blifvit bestämdt för

år 1899. Under åberopande af hvad i ärendet blifvit anfördt tillstyrker

jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1900 anvisa dels till arfvode för granskning al

hospitalens räkenskaper ett belopp af 1,200 kronor, dels ock till ökadt

biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling en summa

s. 239 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

239

af 6,000 kronor, dock hvad denna summa beträffar under förbehåll att

deraf innehålles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre

sekreterare T. A. Billbergh kan komma att af de till honom för nämnda

år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten

utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid

handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.

Sanatorier.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 4 maj 1898 anmält, att Riksdagen [77.]

för åstadkommande af ett sanatorium för lungsotspatienter i södra Sverige Sanatorium

samtidigt med de två, som vore afsedda att för insamlade medel anordnas1 sad™eSoe~

i norra och mellersta delarne af landet, på extra stat beviljat 850,000 kronor

och deraf under riksstatens åttonde hufvudtitel till utgående under år 1899

anvisat 850,000 kronor, behagade Eders Kongl. Maj:t lemna komitén för

jubileumsfonden tillfälle att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning

af berörda skrifvelses innehåll. Uti underdånig skrifvelse den 15

september 1898 hemstälde komitén, som inhemtat, att Eders Kongl. Maj:t

anförtrott åt chefen för Eders Kongl. Maj:ts hofförvaltning att under inseende

af hans excellens herr riksmarskalken omhänderhafva och förvalta

jubileumsfondens medel, bland annat, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

bemyndiga chefen för hofförvaltningen att emottaga och under samma

bestämmelser, som för gåfvofonden vore eller blefve i nåder meddelade,

omhänderhafva och förvalta de medel, Riksdagen för åstadkommande i

södra Sverige af ett sanatorium för lungsotspatienter anvisat under riksstatens

åttonde hufvudtitel för utgående under år 1899. Denna hemställan

blef den 7 sistlidne oktober af Eders Kongl. Maj:t bifallen.

Då det återstående beloppet, 500,000 kronor, af det utaf Riksdagen

till ett sanatorium i södra delarne af Sverige beviljade anslag lämpligen

synes mig kunna fördelas på två år, tillstyrker jag nu i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att af samma anslag på extra

stat för år 1900 anvisa 250,000 kronor.

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.

Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda [78.]

framställning, på extra stat för år 1899 anvisat ett anslag af 3,000 kronor Repetitionstill

anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande,

s. 240 Kontrollera mot PDF

[79.]

Allmänna

barnbörds
huset.

[80.]

Arfvoden föl

vård af akademiens

samlingar

m. m.

240 Åttonde hufvudtiteln.

så vidt ske kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri

under den tid, de genomginge dessa kurser, har medicinalstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 28 september 1898 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t

ville hos Riksdagen göra framställning om anvisande jemväl för år 1900

af ett anslag till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen har dervid anfört,

att under sistlidne augusti och september såväl i Stockholm som i Göteborg

anordnats dylika kurser, hvar och en omfattande en tid af fjorton dagar.

För dessa kurser hade kostnaderna beräknats till sammanlagdt omkring

900 kronor. Då kurserna med begärlighet omfattats och med säkerhet

kunde beräknas vara till stort gagn, ansåge medicinalstyrelsen önskvärd!,

att sådana måtte komma till stånd icke blott under år 1899, hvartill

medel beviljats, utan äfven under år 1900.

I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, tillstyrker jag, det

Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1900 anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitionskurser

för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri bostad

eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå dessa

kurser.

I den af mig under punkten 23 lemnade redogörelse för allmänna

barnbördshusets behof af ökadt anslag uttalade jag såsom min mening, att

för möjliggörande af barnbördshusets verksamhet under år 1899 i samma

omfattning som hittills borde hos Riksdagen äskas ett extra anslag för år

1900. Hänvisande till hvad jag då yttrade, hemställer jag nu, att Eders

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa

ett anslag af 6,000 kronor såsom bidrag till uppehållande af allmänna

barnbördshusets verksamhet.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i

•underdånig skrifvelse den 30 september 1898 gjorda anhållan hemställer

jag, att enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,

tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom

för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande

erforderliga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat

för år 1900 anvisa enahanda anslagsbelopp, nemligen:

s. 241 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln. 241

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

och vården af de under akademiens inseende

stål da samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m............................................................. * 3,200:

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och

andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. in............................................................................. a 2,000:

tillhopa kronor 9,200: —

Sedan Eders Kongl. Maj:ts framställning till 1898 års Riksdag om [81.]

anslag till bevarande af Visby stadsmur på det sätt bifallits, att RiksdagenKo««e™^- till vidtagande af konserveringsåtgärder vid nämnda stadsmur i hufvud- Vi sby städssaklig

enlighet med derför uppgjordt arbets- och kostnadsförslag — under mur.

vilkor att staden Visby för ändamålet ansloge 2,500 kronor, att utgå med

minst 1,250 kronor under år 1899 och återstoden under ar 1900 beviljat

ett anslag af 18,050 kronor och deraf pa extra stat för ar 1899 anvisat

ett belopp af 9,025 kronor, hafva stadsfullmäktige i Visby, som, på. sätt

underdånigt utlåtande den 9 november 1897 utvisar, under särskildt vilkor

och förbehåll såsom bidrag till utförandet af vissa arbeten för stadsmurens

bevarande beviljat ett belopp af 2,500 kronor att fördelas på tre år, enligt

skrivelser den 13 september och den 8 november 1898 godkänt det vilkor,

Riksdagen fäst vid sitt omförmälda anslag, äfvensom medgifvit, att det af

stadsfullmäktige uppstälda vilkor och förbehåll finge bortfalla samt det af

Visby stad anslagna beloppet, 2,500 kronor, utgå med 1,250 kronor under

år 1899 och återstoden under år 1900. Dervid uttalades dock af stadsfullmäktige

den förhoppning, att det praktiska kraf, stadsfullmäktige genom

sitt ifrågavarande vilkor och förbehåll afsett att främja, eller beredandet

af en behöflig utfartsväg, vid framdeles °skeende pröfning skulle af Eders

Kongl. Maj:t befinnas vara förtjent af nådigt afseende.

Då det af Riksdagen för berörda statsanslags utgående uppstälda

vilkor sålunda blifvit uppfyldt, hemställer jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af det för vidtagande af

konserveringsåtgärder vid Visby stadsmur beviljade statsanslaget på extra

stat för år 1900 anvisa återstoden, 9,025 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Åttonde hufvudtiteln.

Naturhistoriska riksmuseum.

[82.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 14 september

Museets af- 1898 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp

trkegoJåilroc^ insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för

och fossila arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bevaxter-

stridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande

är behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra

stat jemväl för år 1900 enahanda belopp som för innevarande år, eller

2,000 kronor. 1

[83.] Hos Eders Kongl. Maj:t har vetenskapsakademien i underdånig skrif
Museets

veke den 14 september 1898 hemstält om anslag för år 1900 till naturel''mmUngka

historiska riksmuseets etnografiska samling.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom under år 1897 gjorda

framställning anvisade Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af

nämnda samling på extra stat för år 1898 ett anslag äf 7,300 kronor,

hvaraf 4,500 kronor voro afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare

för samlingen. Riksdagen ansåg emellertid att, då ett tillfredsställande

resultat icke kunde af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga

lokaler bereddes för de samlingar, som skulle ställas under hans vård,

omförmälda arfvode icke borde utgå, förr än visshet vunnits derom att en

ändamålsenlig inuseibyggnad blefve för samlingarna uppförd. I sin till

Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse i ämnet anförde Riksdagen, att, enligt

hvad den inhemtat, utsigter förefunnes att genom enskild offervillighet

skulle kunna åstadkommas en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande.

Till upprättande af ett etnografiskt museum i hufvudstaden

hade nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes styrelse afsatt ett belopp

af 25,000 kronor, och för samma ändamål uppgåfves likaledes 25,000 kronor

vara af två namngifna personer afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget

vore beräknadt skola kosta 74,000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepes

värdet af erforderlig tomt, hvilken Riksdagen ansåg kunna beredas

å kronans mark i den trakt, der nordiska museet är förlagdt. Af

nämnda skäl föreskref Riksdagen, som ansåg en gynsam lösning af byggnadsfrågan

kunna inom kort tid förväntas, att den till arfvode åt föreståndaren

afsedda delen af anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit, att

omförmälda för uppförande af en nybyggnad för samlingen beräknade

belopp åstadkommits.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

243

Till 1898 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t åter framställning

om uppförande å extra stat af en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll

och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.

Riksdagen, som på de af 1897 års Riksdag anförda skäl ansåg, att den del

af nu ifrågavarande anslag, som vore afsedd till arfvode åt en särskild

föreståndare för samlingen, borde för år 1899'' beviljas under samma vilkor

som för år 1898 blifvit föreskrifvet, hade i öfrigt icke något mot framställningen

att erinra och beviljade alltså för ifrågavarande ändamål på

extra stat för år 1899 likaledes 7,300 kronor, hvaraf dock 4,500 kronor,

afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för berörda samling,

skulle utgå under samma vilkor som af 1897 års Riksdag i sådant afseende

bestämts.

I sin nu gjorda framställning har vetenskapsakademien, under erinran

att af ifrågavarande anslag återstående beloppet utgjorde det sedan en

lång följd af år utgående årsanslaget till riksmuseets etnografiska samling,

åberopat en från intendenten vid naturhistoriska riksmuseet till akademien

ingifven skrifvelse, deri framhållits, att berörda årsanslag till den etnografiska

samlingen vore fortfarande lika behöflig! som någonsin, samt, beträffande

det till en föreståndare för samlingen afsedda beloppet, 4,500 kronor,

anförts att, oaktadt allvarliga försök gjorts att af enskilda personer utverka

bidrag till uppförande af en nybyggnad för samlingen, dessa försök hittills

varit förgäfves och således det af Riksdagen vid beviljande af föregående

anslag erkända behofvet af särskild föreståndare för samlingen ej kunnat

tillgodoses; att detta behof emellertid ingalunda förminskats utan snarare

tilltagit; samt att, särskildt med hänsyn till de möjligen befintliga utsigt

erna att Riksdagens förväntan om tillräckliga enskilda bidrag till ifrågavarande

ändamål skulle gå i uppfyllelse, uppenbart vore, att en särskild

föreståndare för samlingen, med offentligt uppdrag och med ansvar för

sin verksamhet såväl som för sin uraktlåtenhet, skulle i denna riktning

kunna verka med långt större kraft än någon annan. Akademien har

anhållit, att ehuru det ännu icke lyckats att på enskild väg få för det

tilltänkta byggnadsföretaget samladt mer än 60,000 kronor, hvilken summa

icke vore för ändamålet tillräcklig, nådig proposition måtte till Riksdagen

aflåtas derom, att ett anslag till lika stort belopp som det för hvart och

ett af åren 1898 och 1899 beviljade, eller 7,300 kronor, måtte anvisas

äfven för år 1900 samt att den del af anslaget, som vore afsedd till arfvode

åt en särskild föreståndare för den etnografiska samlingen, eller 4,500

kronor, måtte få från och med sistnämnda år utgå, äfven om det af Riksdagen

uppstäda vilkoret då ännu icke befunnits vara uppfyldt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Åttonde hufvudtiteln.

föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 uppföra en summa af

7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets

etnografiska samling.

Undervisningsanstalter för döfstnmma och blinda.

[84.] Sedan Eders Kongl. Maj:t den 1 juni 1894 anbefalt direktionerna

Läroanstalter öfver läroanstalterna för öfveråriga döfstumma att inkomma med yttrande

fÖdöHtumm''roch förslag rörande såväl tiden, då ej några nya lärjungar vidare borde i

o summa. järoang£ap.erna intagas, som sättet för anstalternas afveckling, samt direktionen

öfver läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma i underdånig

skrifvelse den 25 februari 1898 med anledning häraf hemstält, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes bestämma, att anstaltens verksamhet i dess nuvarande

form borde upphöra med utgången af läsåret 1900—1901, infordrade Eders

Kongl. Maj:t från direktionen öfver läroanstalten i Vadstena underdånigt

yttrande och förslag i fråga om de åtgärder, som kunde anses erforderliga

i händelse läroanstalten i Vadstena skulle vid början af läsåret 1898—1899

emottaga ej mindre de bildbara öfveråriga döfstumma från de landskap,

för hvilka läroanstalten i Skara vore afsedd än äfven de i sistnämnda

anstalt redan intagna döfstumma elever, som kunde anses hafva verklig

nytta af fortsatt undervisning i döfstumskola.

Då af direktionens öfver läroanstalten i Vadstena yttrande framgick,

att hädanefter alla de bildbara öfveråriga döfstumma från det område, för

hvilket läroanstalten i Skara är afsedd, kunde mottagas i läroanstalten i

Vadstena tillsammans med dem, som tillhörde sistnämnda anstalts eget

område, anbefalde Eders Kongl. Maj:t direktionen öfver läroanstalten i

Skara att inkomma med förnyadt underdånigt yttrande i ärendet.

I skrifvelse den 20 september 1898 anförde med anledning deraf

direktionen öfver sistnämnda anstalt, att den ansåge sig böra tillstyrka,

att läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma måtte upphöra med

sin verksamhet vid slutet af innevarande läsår, samt att de elever, som

till den tiden ej hunne afsluta sin kurs, måtte, om de så önskade, öfverflyttas

till läroanstalten i Vadstena. På grund af hvad direktionen sålunda

anfört, förordnade Eders Kongl. Maj:t den 7 oktober 1898, att läroanstalten

i Skara för öfveråriga döfstumma skall indragas vid slutet af

vårterminen 1899.

Direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma

har i sitt underdåniga förslag till stat för läroanstalten för år 1899 förmält,

att den ansåge, att endast 15,400 kronor behöfde användas för uppe
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfvudtiteln.

245

hållande af läroanstalten under sagda år. Af förslaget synes dock framgå,

att direktionen anser, att hela det belopp, som hittills årligen blifvit till

anstalten beviljadt, eller 16,400 kronor, skulle blifva erforderligt för år

1900, i händelse genom anstaltens i Skara indragning elevantalet i anstalten

i Vadstena skulle i nämnvärd grad ökas.

Direktionen öfver läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma

har beräknat anstaltens utgifter under år 1899 till samma belopp som

under näst föregående året och har ej ifrågasatt någon minskning i utgifterna

under år 1900.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen

vid läroanstalterna i Vadstena och Bollnäs för öfveråriga döfstumma

anvisa ett extra anslag för år 1900 af 32,800 kronor.

På derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda [85.]

i underdånig skrifvelse den 28 september 1898 gjord begäran hemställer Handtverksjag,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp,för

som under en följd af år beviljats för skolans uppehållande, eller 10,000 blinda.

kronor, må för denna skola anvisas på extra stat äfven för år 1900.

I särskilda skrivelser den 11 och 15 maj 1896 anmälde Riksdagen, [86.]

att Riksdagen med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

dels medgifvit, bland annat, för blinda &

att en förskola för blinda finge upprättas å Tomteboda; Tomteboda.

att vid denna skola, som skulle förestås af rektorn vid institutet förblinda,

finge anställas en första lärarinna, tre lärarinnor samt nödig

tjenstepersonal;

att första lärarinnan vid skolan erhölle i årlig lön 1,200 kronor samt

hvar och en af de öfriga lärarinnorna 1,000 kronor;

att samtliga lärarinnorna finge fri''bostad och värme vid läroanstalten;

att lärarinnorna likaledes skulle vara berättigade till två ålderstillägg

å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,

hvilka ålderstillägg skulle utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, med rätt för vederbörande

att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder

de före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läroanstalter för

blinda;

dels beviljat till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda

vid Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna för uppgjorda ritningar

och kostnadsförslag till denna byggnad 81,950 kronor.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246 Åttonde hnfrudtiteln.

I nådiga bref den 29 maj 1896 och den 28 maj 1897 stälde Eders

Kongl. Maj:t 81,200 kronor till direktionens öfver institutet för blinda

förfogande för uppförande af ifrågavarande byggnad. Då till följd af

inträdd prisstegring på såväl byggnadsmaterial som arbetskraft ofvannämnda

belopp befanns otillräckligt för det dermed afsedda ändamålet,

fann Eders Kongl. Maj:t, på derom af direktionen gjord framställning,

genom nådigt bref den 28 maj 1897 godt förklara hinder ej möta för

direktionen att af de å institutets allmänna donationsfond besparade räntemedel

för ifrågavarande byggnadsföretag använda ett belopp å 7,800

kronor.

Direktionen har nu inkommit med en den 15 november 1898 dagtecknad

underdånig skrifvelse, hvari direktionen erinrar, att, på grund af

bestämmelserna i lagen angående blindundei’visningen den 29 maj 1896,

förskolan för blinda å Tomteboda skulle börja sin verksamhet under år

1899 och att, sedan de för förskolan erforderliga byggnader vid utgången

af år 1898 blifvit fullbordade, förskolan koimne att med det nya läsårets

vid institutet ingång hösten 1899 öppnas för mottagande af lärjungar.

I underdånig skrifvelse den 23 oktober 1894 hade direktionen afgifva

förslag till utgifts- och inkomststat för förskolan, hvilken stat slutade

å ett belopp af 21,000 kronor. Då emellertid, enligt planen för förskolan,

denna icke genast skulle träda i full verksamhet, utan successive

med en ny klass för hvart och ett af de fyra första åren, hade direktionen

låtit uppgöra förslag till särskilda stater för skolan för första och

andra läsåren, slutande å respektive 9,500 kronor och 13,700 kronor; och

anhölle direktionen i underdånighet få öfverlemna dessa förslag med hemställan,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning

om beviljande för år 1899 af halfva beloppet af det för första läsåret

behöfliga statsanslag samt för år 1900 af återstående hälften af de

för första läsåret samt hälften af de för andra läsåret behöfliga anslagsmedel.

Direktionens skrifvelse åtföljdes af följande förslag till stat för ifrågavarande

skola:

1. Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret

1899-1900.

Utgifter.

En första lärarinna .......................................

En vårdarinna och en tjenarinna ...............

1,200 kronor,

400

Transport 1,600 kronor,

s. 247 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvu dtiteln.

247

Transport 1,600 kronor,

Kosthåll för 10 barn och 2 tjenare efter 60 öre för dag...... 2,628 »

Beklädnad af 10 barn efter 50 kronor för hvarje ................ 500 »

Tvätt och renhållning ................................................................. ISO »

Bränsle och lyshållning .................................................................. 2,500 »

Sjukvård.................... 100 »

Undervisnings- och arbetsinateriel................................................... 500 »

Inventarier ............................................................................................ 600 »

Sekreterare och kamrerare .............................................................. 300 »

Diverse utgifter ...........................................................................:..... 622 »

Summa 9,500 kronor.

Inkomster.

Årsafgifter af 10 barn, 300 kronor för hvarje ...................... 3,000 kronor,

Behörigt statsanslag ...................................................................... 6,500 »

Summa 9,500 kronor.

2. Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret

1900—1901.

Utgifter.

En första lärarinna ...................................................................... 1,200 kronor,

En lärarinna ................................................ 1,000 »

En vårdarinna och två tjenarinnor ............................................ 575 »

Kosthåll för 20 barn och 3 tjenare efter 60 öre om dagen 5,037 »

Beklädnad af 20 barn efter 50 kronor för hvarje ................ 1,000 »

Tvätt och renhållning ....... 200 »

Bränsle och lyshållning ................... 2,500 »

Sjukvård............................................................................ 150 »

Undervisnings- och arbetsmateriel........................... 500 »

Inventarier ............................. 600 »

Sekreterare och kamrerare .................................... 300 »

Diverse utgifter.......................................................... 638 »

Summa 13,700 kronor.

Inkomster.

Årsafgifter af 20 barn, 300 kronor för hvarje ..................... 6,000 kronor,

Behöfligt statsanslag .................................................................... 7,700 »

Summa 13,700 kronor.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Åttonde hufvudtiteln.

Beträffande de förslag till stater för förskolan för blinda å Tomteboda

för skolåren 1899—1900 och 1900 —1901, som direktionen till Eders

Kongl. Maj:t öfverleinnat, anhåller jag i underdånighet få fästa uppmärksamheten

derå, att de i hufvudsak öfverensstämma med det förslag till

stat, som direktionen lät uppgöra år 1894, och som förelädes för Riksdagen

år 1896, med undantag deraf, att kosthållet för barn och tjenare

blifvit höjdt från 50 öre för dag till 60 öre för dag. Denna förhöjning

synes mig till följd af nu gällande höga priser på födoämnen väl berättigad.

Intill dess skolan hunnit i full verksamhet torde det vara lämpligt,

att erforderligt anslag till densamma uppföres på extra stat. Beträffande

de nödiga beloppen hafva dessa af direktionen beräknats för år 1899 till

hälften af det i staten för läsåret 1899—1900 uppförda statsanslaget eller

3,250 kronor, samt för år 1900 till 7,100 kronor, motsvarande återstående

hälften af sistomförmälta statsanslag med tillägg af halfva det i staten

för läsåret 1900—-1901 upptagna statsanslaget.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 bevilja för

uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda verksamhet 10,350

kronor.

[87.] Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda underdåniga

Tryckning skrifvelse den 24 september 1898 hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t

a/ biindikrif-täcktes föreslå Riksdagen att bevilja för år 1900 enahanda extra anslag,

som anvisats för år 1899, nemligen 2,500 kronor att användas till tryckning

af blindskrifter och 1,200 kronor till understöd åt blindlärareelever

samt till reseunderstöd åt blindlärare.

[88.] Styrelsen för förskolan för blinda i Vexjö har i underdånig skrifvelse

Förhyrande den 5 september 1898 hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att Eders Kongl.

förtkoiln fforMaj:t måtte hos Riksdagen äska ett anslag 4,000 kronor till förhyrande

blinda i Vexjö.gå lokal för skolan under år 1900; och får jag hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 till

förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexjö bevilja ett anslag af

4,000 kronor.

[89.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade nästförlidet års Riks
Nybyggnad

dag 117,000 kronor för uppförande af en byggnad för förskolan för

^Jö/uinda^ blinda i Vexjö m. m. och anvisade deraf 60,000 kronor på extra stat för

Vexjö m. m. år 1 899.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

249

Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1900 å extra stat anvisa återstoden af ifrågavarande anslag eller

57,000 kronor.

Hospitalsvården.

Eders Kongl. Maj:t har i särskild nådig proposition den 30 december [90.]

1898 angående förvärfvande för Visby hospitals räkning af dervarande läns- inlösen af

lasaretts byggnader m. m. föreslagit Riksdagen bland annat att på extra^”^“rj“^''

stat för år 1900 anvisa ett belopp af 28,000 kronor till förvärfvande af «åder m. m.

vissa Gotlands läns landsting tillhöriga byggnader och tomter, som nu

användas för länets lasaretts och kurhus’ behof. Härom har jag nu velat

erinra, pa det att nämnda anslagsbelopp må inflyta i statsverkspropositionen.

Till understöd åt Jerf so sjukhus för spetelske hafva, med vilkor af [91.]

bidrag från Gefleborgs län, från och med år 1864 utgått årliga stats-J«r/*« sjukhus

anslag, hvilka, ursprungligen utgörande 3,000 kronor, sedermera höjts förfur •’i,etehke

åren 1873—1875 till 4,000 kronor, för åren 1876—1888 till 7,500 kronor

samt för åren 1889 — 1899 till 14,000 kronor. Dessutom hafva vid ett

par tillfällen af Riksdagen lemnats anslag till fullbordande och utvidgning

af sjukhuset m. m. Under största delen af sjukhusets tillvaro har årsbidraget

från Gefleborgs län utgjort 4,000 kronor.

Under åberopande, bland annat, hurusom medicinalstyrelsen vid flera

tillfällen och särskildt i underdåniga skrifvelser den 22 september 1882

och den 27 oktober 1886 uttalat den åsigt, att staten borde anses förpligtad

att bekosta en anstalt sådan som den ifrågavarande, hemstäldes

uti en vid 1898 års riksmöte inom Andra Kammaren väckt motion, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders

Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida Jerfsö sjukhus för

spetelske, under vilkor att sjukhuset med dertill hörande område på staten

öfverlätes, kunde af staten öfvertagas och ställas under medicinalstyrelsens

öfverinseende samt till 1899 års Riksdag derom framlägga förslag. I anledning

af denna motion anhöll Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898,

att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida landstingen

i de särskilda län, der de å Jerfsö sjukhus intagna patienter hade sina

hemvist, borde i proportion efter antalet patienter från de olika länen

lemna det bidrag till sjukhusets underhåll, som utöfver det statsbidrag,

h vil k et framdeles kunde komma att för ändamålet utgå, kunde vara

erforderligt, dock högst till sammanlagdt belopp af 4,000 kronor, äfven
Bih.

till Rilcsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Åttonde hufyudtiteln.

som till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill den verkstälda

utredningen kunde föranleda.

Vid ärendets föredragning den 27 maj 1898 beslöt Eders Kongl.

Maj:t att i detta ämne inhemta yttranden af landstingen samt stadsfullmäktige

i de städer, som ej deltaga i landsting, äfvensom af öfverståthållareembetet

och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen,

hvilka yttranden numera till ecklesiastikdepartementet inkommit. För

deras innehåll ber jag nu att få i korthet redogöra.

Af landstingen har det öfvervägande flertalet förklarat sig vilja bidraga

till sjukhusets underhåll i den omfattning Riksdagen ifrågasatt.

Stadsfullmäktige i Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg och Gefle

hafva uttalat sig i liknande riktning. Äfvenså hafva de flesta af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett Riksdagens framställning ej föranleda

någon erinran. Kopparbergs läns landsting, till hvars yttrande i

ärendet Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län hänfört sig, har,

i sammanhang dermed att landstinget förklarat sig villigt att i sin mån lemna

bidrag till underhållet af Jerfsö sjukhus efter den af Riksdagen angifna

grund, framhållit önskvärdheten af reformer i sjukhusets vård och förvaltning,

deribland särskildt att till sjukhusets underhåll erforderliga bidrag måtte

utgå i form af lågt beräknade legosängsafgifter. Kalmar läns södra och

Hallands läns landsting hafva ej funnit skäl anvisa något bidrag till ifrågavarande

ändamål, begge under åberopande deraf att fall af spetelska sedan

lång tid tillbaka ej förekommit inom dessa landstings områden. Kronobergs

läns landsting har visserligen ansett Riksdagens framställning icke

böra alldeles lemnas å sido, men för sin del funnit lämpligast, att Jerfsö

sjukhus likstäldes med hospitalen i riket och att afgiften för hvarje patient

således fixerades till visst belopp samt att de särskilda kommunerna blefve

skyldiga att ansvara för underhållet af de patienter, som inom kommunerna

egde hemortsrätt. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda

län har deremot, i fall afgiftsfri vård för spetelskesjuke icke

skulle komma att för framtiden vid Jerfsö sjukhus lemnas, ansett, att med

hänsyn till sjukdomens art erforderliga patientafgifter borde bestridas af

länens sjukvårdsmedel, i likhet med hvad som egde rum i fråga om hämmande

af veneriska sjukdomar. Vesterbottens läns landsting, i hvars uttalande

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län instämt, har

anfört, att, då det syntes vara en statens pligt, att, der bill af spetelska

yppades, verksamt ingripa genom att vid tjenlig sjukvårdsanstalt underhålla

de sjuka och i öfrigt vidtaga alla de åtgärder, som kunde lända till

sjukdomens utrotande eller kraftiga bekämpande, underhållet vid Jerfsö

sjukhus för spetelske från andra län än Gefleborgs borde vara ett statens

s. 251 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

251

åliggande. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge och Jemtlands

län hafva ansett, att, då de sjukes intagande på nyssnämnda sjukhus

till syftemålet väsentligen skilde sig från den sjukvård, hvars bekostande

helt eller delvis ålåge kommunerna, det vore riktigast, att staten ensam

bestrede kostnaden för sådana anstalter som ifrågavarande sjukhus samt

för de sjukes vård och underhåll derstädes. Gefleborgs läns landsting har

visserligen förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget om bidrag

till sjukhusets underhåll äfven från andra län, men tillika vidhållit

sin en gång förut uttalade åsigt, att staten ensam för framtiden borde

öfvertaga hela underhållet af Jerfsö sjukhus för spetelske. Denna åsigt

delas också af sjukhusets direktion, som jemväl yttrat sig i ämnet. Direktionen

anförde, att fall förekommit och kunde förekomma, då till intagning

å Jerfsö sjukhus måst anmälas patienter, om hvilkas hemortsrätt i fattigvårdshänseende

klarhet ej förefunnits. Skulle emellertid landstingen och

vissa städer deltaga i framtida kostnader för patienternas underhåll, torde

böra i omförmälda hänseende förebringas full utredning, innan inträde

å sjukhuset söktes. Men i fall de sjukes intagning der skulle vara beroende

på resultatet af föregående utredning i fråga om hemortsrätt,

hvilken utredning erfarenheten visat kunna pågå i åratal, kunde sjukhusets

hufvudsakliga ändamål att vara isoleringsanstalt för att hindra

smitta komma att i icke ringa mån förfelas. Bestämdes det åter, att

oklarhet i fråga om den sjukes hemortsrätt icke finge utgöra hinder för

hans intagning å sjukhuset, kunde detta i allt fall komma att gå förlustigt

den på patienten belöpande andel i sjukhusets påräknade inkomster. Vidkommande

grunden för deltagandet i omkostnaderna syntes den rättvisaste

vara underhållsdagarnes antal. Blefve en sådan grund faststäld,

kunde likväl vederbörandes andel i omkostnaderna ej debiteras, förrän

årets räkenskaper fullständigt afslutats. Ett extra anslag af högst 4,000

kronor erfordrades då för att i mån af behof anlitas under första året.

De antydda svårigheterna och ojemnheterna undvekes emellertid, om staten

ensam öfvertoge sjukhusets underhåll, i hvilket fall ändamålet, spetelskesjukdomens

bekämpande och de deraf angripnes bispringande, bäst vunnes.

För uppnående af detta menniskovänliga ändamål vore en tillökning i

statens utgifter af omkring 4,000 kronor om året alltför liten för att afseende

derå borde fästas.

Sedan medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 september

1898 hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för

år 1900 bevilja ett extra anslag af 14,000 kronor till understöd åt Jerfsö

sjukhus för spetelske, anmodade jag sjukhusets direktion att inkomma med

dels uppgift å antalet på sjukhuset befintliga spetelske, särskild! från hvarje

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Åttonde hnfrudtiteln.

landstingsområde eller stad, som ej deltoge i landsting, dels yttrande om

anledning förefunnes till antagande, att antalet patienter vid sjukhuset

under innevarande år komme att i afsevärd mån ökas eller minskas, dels

ock utredning i hvad mån utöfver det af medicinalstyrelsen ifrågasatta

statsanslaget kunde från annat håll erfordras bidrag till bestridande af

kostnaderna för sjukhusets förvaltning under år 1900. Till svar härå

meddelade direktionen, att den 26 oktober 1898, då direktionens yttrande

afgafs, patientantalet utgjorde 36, deraf 18 från Gefleborgs läns landstingsområde,

samt att under året atlidit 3 och utskrifvits 1, som vid förnyad

undersökning befunnits icke vara spetelsk. Under tiden 1 januari—26

oktober 1898 hade således å sjukhuset vårdats 39 spetelske mot 46 under

år 1897, till hemorten sålunda fördelade:

År 1897. År 1898

till den 26 oktober.

Gefleborgs läns landstingsområde.............. 21

Gefle stad.................. 1

Gotlands län................................................ 1

Göteborgs och Bohus län........................... 1

Jemtlands län................................................... 3

Kopparbergs län .......................................... 10

Stockholms län ............................................. 1

Upsala län........................................................ 1

Vermlands län .............................................. 2

Vesternorrlands län .................................... 4

Örebro län.................................................... 1

Summa 46

19

1

1

2

2

6

1

1

2

3

_L

39

Öfver nyintagna och totala patientantalet vid sjukhuset under hvart

och ett af de senaste tio åren meddelade direktionen en tablå, af

hvilken framgick, att under denna tioårsperiod i medeltal tillkommit 11

patienter om året och de vårdade patienternas antal i sin helhet utgjort

ungefär 45 om året. Häraf följde att sjukhuset, som hade plats för högst

50 patienter, icke kunnat mottaga alla inträdessökande, derest ej motsvarande

dödlighet egt rum bland de vårdade. Direktionen förklarade sig

ej hafva någon anledning antaga, att de inträdessökandes antal under

närmaste framtiden skulle minskas; tvärtom syntes ett motsatt förhållande

sannolikt. Spetelskan hade nemligen under de senare åren befunnits

hafva långt större utbredning inom landet, än man förut afvetat. Då

dertill komme,, att medicinalstyrelsan numera kunde i vissa fall af allmänna

medel bekosta de sjukes transporterande till Jerfsö sjukhus och de

den 28 januari 1898 meddelade ändrade bestämmelser i helsovårds- och

s. 253 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

253

epidemistadgarna utvidgat vissa myndigheters rätt att vidtaga isoleringsåtgärder,

syntes man kunna antaga, att detta sjukhus blefve mera anlitadt

än förut. Sjukhuset hade, såsom förut nämnts, utrymme för högst 50

patienter, och direktionen vore skyldig låta spetelskesjuka der intagas, i

den mån ansökningar om inträde inginge, såvida plats funnes. Vid sådant

förhållande borde kostnaden för sjukhusets förvaltning beräknas för ett

antal af 50 patienter och kunde då ej sättas lägre än till 18,000 kronor

för år, hvadan utöfver det af medicinalstyrelsen ifrågasatta statsanslaget

för år 1900 behöfdes 4,000 kronor.

Såsom direktionen för Jerfsö sjukhus visat, skulle betydande svårigheter

uppstå vid tillämpningen af en sådan grund för bidragen till sjukhusets

underhåll, som Riksdagen ifrågasatt. För den händelse statsmedel

af Riksdagen ansloges med vilkor af bidrag från vederbörande landsting

och städer enligt nämnda grund, skulle det till och med, derest vilkoret

ej godkändes af någon bland de intresserade kommunalrepresentationerna,

kunna hända, att då det af Riksdagen beviljade statsanslaget vid sådant

förhållande ej kunde utbetalas, sjukhuset i brist på underhållsmedel måste

stängas. För undvikande häraf och med hänsyn till den särskilda beskaffenheten

af ifrågavarande sjukdom, som innebär en allmän samhällsfara

och hvars rationella bekämpande kräfver särskilda åtgärder, hvilkas

vidtagande ej bör göras beroende af lokalekonomiska intressen, torde

staten böra sörja för underhållet af en sådan anstalt, som erfordras för de

af sjukdomen angripna personers vård. En dylik uppfattning af statens

pligt i berörda hänseende förefinnes äfven i andra länder och särskild! i

vårt grannland Norge, der staten genom uppförande och underhållande

af tjenliga sjukvårdsanstalter för spetelske gjort betydande uppoffringar

för sjukdomens utrotande, och detta med stor framgång.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra

stat för år 1900 bevilja ett anslag af 18,000 kronor till underhåll af

Jerfsö sjukhus för spetelske.

Diverse anslag.

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som

då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl för

år 1900 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fomskrift

sällskapet.

[92.]

Svenska

fomskriftsällskapet.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254 Åttonde hufvudtiteln.

[93.] Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts

framställning beviljat anslag till beredande af religionsvärd åt svenske

män m. fl. i sjömäri i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande

ntiänd.ka tam-landsmän, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl

för år 1900 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till

samma belopp som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller

10,000 kronor.

[94.] ^ Domkapitlet i Hernösand har i skrifvelse den 14 september 1898,

Ä^då de förhållanden, som förut föranledt beviljande af anslag för beredande

‘religion,vård af religionsed^ inom Hernösands stifts finsktalande församlingar, oför''Z2i,

/J‘tni ändradt fortfore, gjort underdånig framställning om förnyande för åren

finsktalande 1900—1902 af samma anslag, som under treårsperioderna 1894—1896 samt

församlingar. 1897—1899 för ändamålet beviljats.

På grund häraf får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja:

till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde

kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1900;

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,

deraf 500 kronor att utgå under år 1900; samt

till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna

med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år

1 900, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,

som må erfordras rörande anslagens användande.

[95.] Sedan 1898 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom

Åtgärder för gjorda framställning, på extra stat beviljat till anställande af tre kontrakts7JXnTårdadjun/cter.

inom Södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens andra

inom Hemö- och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000

k5Äkronor att .utSa under ar 1899, samt till resekostnadsersättning åt dessa

församlingar.kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 kronor att utgå under sistnämnda

år, får jag, med erinran derom att Eders Kongl. Maj:t den

2 september 1898 meddelat närmare bestämmelser rörande anslagens användande,

hvilka bestämmelser äro i hufvudsak lika med dem, som tillförne

gifvits i fråga om kontraktsadjunkterna i Vesterbottens fjerde kontrakt,

i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att anvisa för år 1900: af anslaget till kontraktsadjunkterna

6,000 kronor samt af anslaget till resekostnadsersättning åt dessa 750 kronor

s. 255 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 255

Med åberopande af föregående Riksdagars af Eders Kongl. Maj:t [96.]

godkända beslut, hvarigenom allt ifrån 1890 årligen anvisats ett extra Nordi,ka

anslag af 25,000 kronor till nordiska museet, har museets styrelse anhållit, museetatt

till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl för år

1900 af enahanda anslag; och får jag med anledning häraf i underdånighet

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på

extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till

styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt dess bestämmande

användas för museet tillhörande ändamål.

Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord an- [97.]

sökning om fortsatt anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare Tidskrift för

bidrag till kännedom om de svenska Landsmålen och svenskt folklif», anser,a”*''w m''m''

jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

ett extra anslag till samma belopp, som för åren 1898 och 1899 anvisats,

eller 3,650 kronor, att på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt

bestämma, användas till understöd för utgifvande äfven under år 1900

af nämnda tidskrift.

Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t gjorda [98.]

framställningar, på extra stat för hvart och ett af åren 1896, 1897, 1898 »Nordiskt

och 1899 beviljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fortsatt meadi£j"‘kl

utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», har nämnda tidskrifts

utgifvare, professorn Axel Key, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven

skrift, med åberopande att ett dylikt anslag fortfarande vore för

tidskriftens utgifvande behöfligt, anhållit, att jemväl för år 1900 ett understöd

af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas. Härtill hafva lärarekollegiet

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och universitetskanslern

uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag, under hänvisning

till hvad utaf min närmaste företrädare till statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 14 januari 1895 anförts i fråga om anslag till

omförmälda tidskrift, underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af

3,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt

medicinskt arkiv».

Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta rnathe- [99.]

matica», professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om be- Tidskriften

redande af statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgifvande, i hvilket

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Åttonde hnfvudtiteln.

afseende begärts för år 1900 ett anslag af 3,000 kronor, eller enahanda

belopp, som för sådant ändamål blifvit af Riksdagen beviljadt för hvart

och ett af åren 1896, 1897, 1898 och 1899. Sökanden har dervid erinrat,

att af nämnda tidskrift numera utkommit första hälften af bandet 22, att

andra delen af detta band redan vore färdiguppsatt, att en del af bandet

23, innehållande en mycket förtjenstfull afhandling af doktor Ivar Fredholm,

redan förelåge i separattryck, samt att detta band jemväl vore

afsedt att inrymma ett större arbete af utgifvaren.

Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse

den 14 sistlidne december öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna

R. Rubenson och B. Hasselberg på akademiens anmodan i ämnet afgifvet

yttrande, deri de, under framhållande af tidskriftens höga värde, på det

lifligaste tillstyrkt bifall till förevarande ansökning. Densamma har ock

af akademien på det varmaste förordats till nådigt bifall.

Med anledning häraf och under hänvisning till chefens för ecklesiastikdepartementet

uttalande i fråga om nämnda tidskrift uti det vid 1896

års statsverksproposition fogade utdrag af det i statsrådet den 13 januari

samma år hållna protokoll öfver ecklesiastikärenden hemställer jag i underdånighet,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra

stat jemväl för år 1900 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, att såsom

bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande under samma år af

tidskriften »Acta mathematica» till professorn Mittag-Lefflers förfogande

utbetalas.

[100.] För år 1885 stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

Föreläsnings- under vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till

atZtski/isln understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsning bikurser

för arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda

ändamål af Eders Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För

hvart och ett af åren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000

kronor, för år 1897 till 30,000 kronor och för år 1898 till 35,000 kronor.

För år 1899 beviljades ett extra anslag af 45,000 kronor att användas

till understöd åt sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga

3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser

tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare och lärare;

s. 257 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 257

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad dels å landet, Eders Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel

;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvades

nödiga och lämpliga.

Ansökningar om understöd från berörda, för år 1899 anvisade anslag

å 45,000 kronor, hafva inkommit från 79 särskilda anstalter eller

föreningar, deribland 24, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande

ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda understödsbelopp

uppgingo till sammanlagdt 51,228 kronor, hvadan åtskilliga

af de sökande ej kunnat erhålla hela de begärda beloppen. Enär det sålunda

visat sig, att intresset för anordnande af sådana föreläsningskurser, hvarom

här är fråga, sa ökats, att ej heller det till 45,000 kronor förhöjda anslaget

varit för det afsedda ändamålet tillräckligt, och då anledning icke

förekommer till antagande, att detta intresse skall under den närmaste

framtiden minskas, synes ett ökadt anslag för år 1900 vara af behofvet

påkalladt. Detta anslag torde kunna bestämmas till 55,000 kronor. Hvad

angår de vilkor, som böra stadgas för erhållande af sådant understöd,

hvarom här är fråga, synas enahanda bestämmelser lämpligen kunna meddelas,

som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda ändamål senast

beviljades.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1900 bevilja ett

extra anslag af 55,000 kronor att under samma vilkor, som förut nämnts,

användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna

föreläsningskurser för arbetsklassen.

Med anledning af gjorda underdåniga ansökningar om understöd af [101.]

allmänna medel för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, för h vilket utbildning «/

ändamål Riksdagen å extra stat för hvartdera af åren 1897, 1898 och/l[“[“r^""n‘.

1899 anvisat ett belopp af 5,000 kronor, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1. Afd. 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Åttonde hnfvudtiteln.

1900 anvisa ett belopp af enahanda storlek, 5,000 kronor, att under de

vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till

understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i

Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.

[102.] Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån har i skrifvelse den 7 sistVmatnings-''

^ne oktober anhållit, att hos Riksdagen måtte göras nådig framställning

«a<ioner. om beviljande för år 1900 dels af det sedvanliga årsanslaget, 2,500 kronor,

för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna

m. rn., dels ock af 1,300 kronor till fortsatt sammanställning

och bearbetande af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder. För sistnämnda

ändamål har Riksdagen sedan år 1891 hvartannat år beviljat

1,000 kronor, men sedan stationernas antal blifvit ökadt, har detta belopp

numera befunnits otillräckligt. I enlighet med styrelsens hemställan tillstyrker

jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år

1900 anvisa ett extra anslag af 3,800 kronor, deraf 2,500 kronor för underhåll

och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna och 1,300 kronor till

fortsatt sammanställning och bearbetande af omförmälda anteckningar.

[103.J Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag har

Utgifvande Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1895, 1896, 1897, 1898

°af nykterCu-0^1 1899 beviljat ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldigskrifter.

het ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och

spridning af nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse

den 27 september 1898, under åberopande af hvad styrelsen i underdånig

skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet af ett

årligt understöd af allmänna medel för fullföljandet af den verksamhet,

som enligt sällskapets stadgar åligger detsamma, anhållit om utverkande

hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda belopp för år

1900.

Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda

skrifvelses föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1894 af

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet yttrades, hemställer jag,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år

1900 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet

ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning

af nykterhetsskrifter.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 259

För hvart och ett af åren 1894—1899 har Riksdagen beviljat ett extra [104.]

anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet för Kuramtaiten

drinkare vid Sans Sond invid Upsala på vilkor, som af Eders Kong! Maj:t San> Soucipröfvades

lämpliga. De vilkor för anslagens åtnjutande, som EderS Kongl.

Maj:t i följd häraf vid meddelande af föreskrift om anslagens utbetalning

faststält, hafva, med någon modifikation för de två sista åren, fått enahanda

innehåll, som återgifvits i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1895 vid föredragning

af då gjord ansökning om anslag till räddningshemmet,

Ifrågavarande inrättning, numera kallad kuranstalten Sans Souci, har

under är 1898 efter öfverenskommelse med Upsala läns allmänna nykterhetsförbund

öfvertagits af en särskild förtroendenämnd, som tillsatt styrelse

för anstalten, hvilken fortfarande är afsedd för räddande af drinkare; och

har denna styrelse, med öfverlemnande af åtskilliga handlingar, utvisande

bland annat att anstalten nu kan på en gång mottaga sju patienter, i

underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes allt framgent och

närmast för år 1900 hos Riksdagen begära, att anslag till samma belopp

som förut måtte få till anstalten utgå. Medicinalstyrelsen, hvars underdåniga

utlåtande i ämnet infordrats, har tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen.

Hvad jag genom de i ärendet företedda handlingar inhemta! rörande

ifrågavarande anstalt och dess verksamhet, har bibringat mig den öfvertygelse,

att anstalten fortfarande är förtjent af enahanda understöd, som

hittills kommit densamma till del. Jag hemställer derför, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1900 bevilja

ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt kuranstalten Sans

Souci invid Upsala på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Sedan på underdånig ansökning af styrelsen för alkoholisthemmet Eols- [105.]

håll invid Stockholm Eders Kongl. Maj:t i 1898 års statsverksproposition Stockholms

föreslagit Riksdagen att bevilja ett anslag af 17,500 kronor åt nämndaalkohol,,themhem

för år 1899, blef Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning på det

sätt bifallen, att Riksdagen på extra stat för samma år beviljade hemmet

ett anslag af 2,000 kronor att utgå på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t

pröfvades lämpliga. Vid meddelande af nådig föreskrift den 27 sistlidne

maj om ifrågavarande anslags utbetalande täcktes Eders Kongl. Maj:t tillika

fastställa de vilkor, som skulle gälla för anslagets åtnjutande; och voro

dessa vilkor följande:

att hemmets förvaltning handhafves af eu i Stockholm befintlig styrelse,

som antager föreståndare för anstalten;

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Åttonde hnfvndtiteln.

att anstalten står under inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen af

Vestergötland eller, om han anser sig dertill förhindrad, af en utaf

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad inspektor;
att

de i anstalten intagna sjukas vård öfvervakas af legitimerad läkare;

samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för

anstaltens verksamhet under året före utgången af mars månad nästföljande

år af anstaltens styrelse och läkare aflemnas till förste provinsialläkaren

i länet.

Styrelsen för hemmet, hvilket numera benämnes Stockholms alkoholisthem,

har i underdånig skrifvelse den 22 sistlidne oktober anhållit, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag för

år 1900 af 7,500 kronor till understöd åt hemmet; och har styrelsen till

stöd för denna framställning hufvudsakligen anfört, att Riksdagen syntes

hafva ansett anslaget till hemmet vid Eolshäll kunna bestämmas lika med

det till räddningshemmet för drinkare vid Sans Souci invid Upsala under

en följd af år beviljade statsanslag; att antalet platser vid hemmet Sans

Souci emellertid uppginge till endast 4, men vid Eolshäll till 15, och att

således, om de båda anstalterna likstäldes med hänsyn till statsunderstödet,

det äskade beloppet, 7,500 kronor, till hemmet vid Eolshäll motsvarade

det med 2,000 kronor beviljade anslaget till hemmet Sans Souci, eller

500 kronor för hvarje pensionär; att alkoholisthemmets verksamhet redan

medfört betydande ekonomisk förlust och att sådan äfven för framtiden

måste emotses, såvida hemmet icke finge påräkna andra inkomster än pensionärernas

afgifter samt hvad trädgårdsskötseln vid hemmet inbringade;

att af de under år 1897 vårdade 21 pensionärerna endast tre kunnat erlägga

125 kronor för månad, hvilken summa utgjorde den verkliga omkostnaden

för en pensionär, tretton erlagt 75 kronor, en betalat 16 kronor

67 öre och fyra erhållit friplatser; att af de sexton under sistlidna

år före den 1 oktober intagna blott två kunnat erlägga nyssnämnda fulla

afgift, nio betalt 75 kronor i månaden och fem endast 25 kronor; att

någon friplats icke kunnat beviljas på grund af hemmets osäkra ekonomiska

ställning; att hemmets sväfvande skulder under år 1898 betydligt

ökats; samt att hemmet förfelade sin samhällsvigtiga uppgift, derest icke

äfven mindre bemedlade kunde der intagas.

Af hemmets vid den underdåniga framställningen fogade berättelse

för år 1897 inhemtas bland annat, att hemmet såsom gåfvomedel erhållit

en summa af 25,849 kronor 28 öre, af hvilka medel en del användts att

bestrida de med hemmets verksamhet förenade utgifter, enär de af pensionärerna

erlagda afgifterna på långt när icke räckt till, samt att af de

s. 261 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

261

under år 1897 vårdade 21 pensionärerna 4 utskrifvits förbättrade med

hopp om varaktigt tillfrisknande, 4 utgått obotade, hvaribland 3 på grund

af för tidigt afvikande, samt 13 qvarvarit vid årets slut.

Efter erhållen nådig remiss har medicinalstyrelsen den 16 sistlidne

december öfver ifrågavarande framställning afgifvit underdånigt utlåtande

och dervid anfört, hurusom alkoholisthemmet, som arbetade för ett erkännansvärdt

mål samt vore ändamålsenligt anordnadt och stode under ledning

af aktade män, med framgång verkat för sitt goda syfte och vore i behof

af statsanslag för att kunna fortsätta dermed och utsträcka sin verksamhet

äfven till mindre bemedlade. Goda skäl funnes för beviljande af anslag.

De af Riksdagen åt såväl detta hem som hemmet vid Sans Souci

lemnade anslag syntes hafva afsett att bereda tillfälle till anställande äf

försök med anordnande af sådana hem för räddande af drinkare. Sedan

denna svåra uppgift i en del fall emellertid lyckats och det vore skäl,

att äfven mindre bemedlade kunde komma i åtnjutande af hjelp genom

erhållande af friplats, men detta under alkoholisthemmets nuvarande mindre

göda ekonomiska ställning icke syntes kunna ske utan erhållande af ett

högre anslag än som för år 1899 vore beviljadt, förordade medicinalstyrelsen

den underdåniga framställningen om ett anslag af 7,500 kronor för

år 1900. Derjemte hemstälde medicinalstyrelsen, i likhet med år 1898, att

Eders Kongl. Maj:t såsom vilkor för åtnjutande af detta anslag täcktes

föreskrifva, att de å hemmet intagna pensionärernas vård skulle öfvervakas

af legitimerad läkare, samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse

med redogörelse för hemmets verksamhet skulle af anstaltens styrelse och

läkare aflemnas till förste provinsialläkaren i Stockholms län.

Hvad sålunda förekommit synes mig ådagalägga, att ifrågavarande

alkoholisthem är fortfarande förtjent att komma i åtnjutande af statsanslag

samt att detta anslag nu bör bestämmas till det belopp, som

hemmets styrelse begärt och medicinalstyrelsen förordat, eller 7,500

kronor. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 7,500 kronor

att utgå till understöd åt Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af

Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Med anledning af en utaf riksarkivarien gjord framställning föreslog [106.]

Eders Kongl. Maj:t i 1896 års statsverksproposition Riksdagen att såsom Historiska

understöd för anställande af historiska forskningar rörande Sverige uti {°Zt"kanska

vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1897 ett anslag afarkivet i Rom.

3,000 kronor. Under erinran att riksarkivarien uti sin skrifvelse i ärendet

hemstält,] att anslag för ändamålet måtte anvisas för en tid af tre år,

utlät sig Riksdagen att, med hänsyn till den betydelse för Sveriges

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Åttonde hufvudtiteln.

historia, som torde höra tillmätas ifrågavarande forskningsarbeten, Riksdagen

funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,

dock under vilkor att, på sätt af riksarkivarien blifvit förutsatt,

den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdroges,

skulle vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af året,

hvarunder det hölles öppet, och använda den återstående tiden till arbeten,

som stode i sammanhang med detta hans hufvuduppdrag; att han efter

hvarje arbetsårs slut afgåfve redogörelse för det gångna årets arbeten och

plan för det följande årets; samt att de afskrifter och anteckningar, som blefve

frukten af hans arbete, öfverlemnades till riksarkivet. Vid underdånig

anmälan den 29 maj 1896 af Riksdagens svar fann Eders Kongl. Maj:t

skäligt, med godkännande af Riksdagens beslut, dels uppdraga åt amanuensen

vid kongl. biblioteket doktor Karl Henrik Karlsson, hvilken varit sysselsatt

med sådana forskningar, hvarom nu är fråga, ej mindre från hösten 1894

till dess vatikanska arkivet den 1 juli 1895 stängdes, än äfven, sedan arkivet

den 1 påföljande oktober åter öppnats, under ett andra arbetsår,

att i enlighet med Riksdagens förenämnda beslut under den tid, hvarför

det af Riksdagen lemnade anslaget beviljats, fortsätta de af honom påbörjade

forskningarna i vatikanska arkivet och företaga dermed sammanhängande

arbeten, dels ock ställa berörda anslag, 3,000 kronor, till riksarki vari ens

disposition att användas för dermed afsedt ändamål och med iakttagande

af de vid anslaget fästa vilkor och bestämmelser. Liknande beslut hafva

den 28 maj 1897 och den 27 maj 1898 af Eders Kongl. Maj:t fattats med

afseende å de af Riksdagen för enahanda ändamål på extra stat för åren

1898 och 1899 beviljade anslag, hvartdera å 3,000 kronor. Uti särskilda

underdåniga skrivelser i ämnet har riksarkivarien anfört, bland annat, att,

enligt till honom af doktor Karlsson gjorda meddelanden, denne under

arbetsåret 1897—1898 oafbrutet fortsatt sina arbeten i vatikanska arkivet

och andra romerska arkiv, äfven nu med framgång och goda resultat. Af

doktor Karlssons meddelanden rörande det sista arbetsåret och planen för

det nu ingångna årets arbeten framginge emellertid med visshet, att han

under arbetsåret 1898—1899 icke blefve i stånd att afsluta sina arbeten

i vatikanska arkivet, utan att dertill erfordrades ytterligare ett års vistelse

i Rom. Enligt hvad riksarkivarien af doktor Karlsson inhemtat, vore han

villig att der fortsätta sina arbeten äfven under året 1899—1900, ifall han

för sådant ändamål finge åtnjuta tjenstledighet vid kongl. biblioteket äfvensom

statsunderstöd och öfriga förmåner liksom hittills. Då det vore af

vigt, att det med sådan framgång begynta och fortsatta arbetet i vatikanska

arkivet utan afbrott fullföljdes och bringades till afslutning genom

samma skickliga händer, och då det enligt doktor Karlssons uppgift vore

s. 263 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

263

all utsigt, att arbetet skulle hinna i allt väsentligt afslutas under året

1899—1900, hemstälde riksarkivarien, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen, att såsom understöd för anställande af historiska forskningar

rörande Sverige i vatikanska arkivet måtte på extra stat för år 1900 beviljas

3,000 kronor på samma vilkor, som vid föregående statsreglering med

afseende härå bestämts.

Öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket, som i ärendet afgifvit infordradt

utlåtande, har dervid yttrat, att derest det nu ifrågasatta anslaget

beviljades och doktor Karlsson sålunda blefve i tillfälle att under

arbetsåret 1899 —1900 afsluta sina utländska arkivforskningar, öfverbibliotekarien

ansåge sig kunna tillstyrka, att doktor Karlsson för nämnda

tid och på sätt hittills skett måtte erhålla tjenstledighet från sin befattning

vid kongl. biblioteket.

På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till hvad

till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 i

ämnet anförts, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå

Riksdagen att såsom understöd för fortsatt anställande af historiska torskningar

rörande Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa pa extra stat

för år 1900 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att den

person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdrages, skall vara

skyldig ej mindre att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af det med

hösten 1899 börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles öppet, och använda

den återstående tiden till arbeten, som stå i sammanhang med

detta hans hufvuduppdrag, än äfven att efter ifrågavarande arbetsårs slut

afgifva redogörelse för det gångna årets arbeten äfvensom till riksarkivet

öfverlemna de af honom under året gjorda afskrifter och anteckningar.

Uti en underdånig ansökning af den 22 januari 1896 anhöllo Sigtuna»

S:t Olofs och S:t Pers församlingar om nådig fastställelse å upprättade

ritningar till restaurering för en beräknad kostnad af 29,002 kronor 87 öre

af församlingarnas åldriga klosterkyrka eller, såsom den jemväl benämndes,

Mariakyrkan, hvilken restaurering vore afsedd att omfatta hufvudsakligen

följande arbeten, nemligen: rifning af den nuvarande sakristi- och arkivbyggnaden

äfvensom af det södra sidoskeppets under senare tid tillkomna

förlängning; uppförande af ny sakristia vid kyrkans norra och af ett varmrum

vid kyrkans södra mur; anordnande af ett arkiv i skeppets nordvestra

och af ett förrådsrum i detsainmas sydvestra del; förändring af

trapptornet samt uppförande af ett nytt torn vid kyrkobyggnadens sydvestra

hörn; anläggande af en terrass med trappor framför den vestra

fasaden; uppmurning af nya kontreforter i stället för de gamla bristfälliga;

[107.]

Bidrag till

restaurering

af Mariakyrkan

i

Sigtuna.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264 Åttonde hufvudtiteln.

återupptagande af de igenmurade fönstren å korets södra sida; sänkning

af korgafvelns fönster samt anbringande af ny altarring, orgelfasad, bänk-,

dörr- och fönsterinredning.

Domkapitlet i Upsala förklarade i afgifvet yttrande, att domkapitlet

icke emot ifrågasatta byggnadsföretaget hade något att erinra ur kyrklig

synpunkt.

öfverintendentsembetet, till hvilket handlingarna i ärendet remitterats,

lät, för att i möjligaste måtto åt den ålderdomliga kyrkobyggnaden bevara

dess egendomliga karakter och stilförhållanden, medelst nya ritnings- och

kostnadsförslag, det senare slutande å 29,000 kronor, omarbeta församlingarnas

restaureringsplan.

Vid dessa genom embetets försorg uppgjorda nya ritningar har iakttagits

att, med bibehållande af den nuvarande sakristibyggnaden, den ifrågastälda

nya sakristian uteslutits och det tillämnade nya varmrummet, hvilket

enligt församlingarnas ritningar skolat intaga den nuvarande sakristians

plats, förlagts under det redan befintliga, för kyrkans arkiv afsedda rummet;

att ett dopkapell inredts i det enligt de understälda ritningarna till

förvaringsrum anvisade sydvestra hörnet af skeppet, trapptornet förändrats

och det föreslagna nya tornet utbytts mot en sträfpelare, liknande den vid

sidoskeppets sydöstra hörn redan befintliga pelaren;

att en takryttare anbragts å den derför ursprungligen bestämda plats;

att det södra sidoskeppets igenmurade östra fönster återupptagits;

att läktaren vid vestra gafveln bortrifvits, i sammanhang hvarmed ett

med användande af den nuvarande altarprydnaden förfärdigadt vindfång

anbragts framför kyrkans portal;

att kyrkans åldriga altarskåp uppstälts å den plats, detsamma tidigare

innehaft, hvarvid sjelfva altaret sänkts och försetts med ny altarring;

att rummet ofvanför sakristian iordningställs för orgelverket och orgelfasader

anordnats i öppningar å sakristibyggnadens väggar såväl emot

sidoskeppet som mot koret;

samt att en för kyrkokören afsedd läktare uppförts i södra sidoskeppet

invid orgeln, hvarjemte bänkinredningen i någon mån omarbetats.

Den å^öfverintendentsembetets ritningar angifna nya takryttaren äfvensom

de ifrågastälda nya orgelfasaderna, hvilka arbeten ej vore i embetets

kostnadsberäkningar upptagna, ansåg embetet komma att betinga en kostnad

af tillhopa 5,000 kronor.

Församlingarna, som jemte domkapitlet beredts tillfälle att yttra sig

öfver öfverintendentsembetets ändringsförslag, öfverleinnade åt embetet att

afgöra, hvilketdera ritningsförslaget, det ursprungliga eller det genom embetets

försorg omarbetade, borde läggas till grund för ifrågavarande arbetens

s. 265 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

265

utförande, dervid församlingarna endast framhöllo önskvärdheten deraf, att

den enligt embetets restaureringsplan vid skeppets nordvestra hörn uppförda

skorsten måtte på angifvet sätt förändras; hvaremot domkapitlet ej fann anledning

till anmärkning mot öfverintendentsembetets omarbetade ritningar.

Med anledning häraf lät embetet å sina ritningar medelst tilläggsblad

utmärka en förändrad anordning af den å kyrkans tak anbragta skorsten

och af det bredvid befintliga tornet; hvarefter embetet öfverlemnade det

sålunda omarbetade ritningsförslaget, hvilket, såvidt embetet kunde finna,

borde tillerkännas företräde framför de ursprungligen understälda ritningarna,

till Eders Kong!. Maj:ts pröfning, dervid anmälande att genom de å embetets

ritningsförslag senast vidtagna förändringar arbetskostnaden torde

komma att ökas med omkring 400 kronor.

I afgifvet underdånigt utlåtande instämde vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien i de af öfverintendentsembetet gjorda uttalanden; och

hemstälde akademien tillika om meddelande af en del föreskrifter att lända

till efterrättelse vid restaureringsarbetets utförande.

A kyrkostämma med församlingarna utsedde delegerade anhöllo härefter

å församlingarnas vägnar i underdånighet hos Eders Ivongl. Maj:t att, derest

restaureringsplanen vunne nådigt bifall, Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen

täcktes låta framlägga nådig proposition om beviljande af anslag, motsvarande

två tredjedelar af den till 34,000 kronor uppgående restaureringskostnaden

eller omkring ‘23,000 kronor. Delegerade framhöllo deri, att

församlingarna sjelfva saknade nödiga tillgångar till restaureringsarbetenas

utförande, då deras kyrkoreparationsfond, samlad under en följd af år,

uppginge allenast till omkring 2,000 kronor och den ringa folknumerären,

knappt 1,200 personer inom alla församlingarna tillhopa, ingalunda stode

i rimligt förhållande till en så betydande kostnad, så mycket mindre som

allra största delen af denna befolkning vore i små ekonomiska omständigheter.

Med anledning af denna församlingarnas framställning har yttrande

infordrats från vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som dervid

anfört i hufvudsak följande.

Mariakyrkan i Sigtuna, stadens för närvarande enda till gudstjenst

använda kyrka, förtjenade ur flera synpunkter att för framtiden bevaras.

Den vore Sveriges första dominikanerkyrka och dess kloster hade åtnjutit

stort anseende. Bland predikarebröderna hade särskild! de i Sigtuna och

Skeninge varit berömda för sina skolor och Sigtuna-klöstrets bibliotek hade

äfven i jemförelse med tidens boksamlingar i utlandet varit af aktningsbjudande

omfång. Den insats, som Sigtuna-klostret lemnat i Sveriges andliga odling,

måste derför skattas såsom mycket betydande. Det måste derför anses

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sand. 1 Afd. 34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Åttonde hufvudtiteln.

vara en skyldig gärd af minnesgod tacksamhet att från undergång rädda

den snart sagdt enda synliga qvarlefvan af klostret — dess kyrka, som

till sin byggnad tydligen varit klostrets anseende värdig. Uppförd under

slutet af den romanska tiden, erbjöde kyrkan i och för sig sjelf särdeles

mycket af intresse i bygghistoriskt afseende, och om den lemnades till

undergång, skulle, en af de vigtigaste länkarne i raden af Mälare-landskapens

märkliga tegelkyrkor bortfalla. Kyrkan hade visserligen undergått flera

förändringar men bibehölle dock ännu i sitt djupa förfall mycket af karakteren

.från den tid, då svartbröderna här utöfvat sin gagnande verksamhet.

Äfven ur synpunkten af staden Sigtunas forna betydelse i Sveriges

historia torde kunna sägas att Mariakyrkan borde räddas från undergång.

Af stadens många kyrkor, om hvilka redan Johan III låtit sig angeläget

vara »att de ej måtte till rikets vanära förstöras», återstode nu — förutom

de ruiner, som med bidrag af derför beviljade statsanslag under åren

1895 och 1896 restaurerats — endast Mariakyrkan, och det måste betecknas

såsom en oersättlig skada, om äfven detta betydande minne från vår medeltid

skulle få gå sin undergång till mötes.

Då kyrkan således, märklig i sig sjelf, hade betydelse ej blott för det

samhälle, hon närmast tillhörde, utan för landet i dess helhet, torde det

få anses skäligt att — såsom t. ex. skett vid Vadstena klosterkyrka —

bidrag af allmänna medel lemnades till hennes räddande från fullständigt

förfall, så mycket mer som restaurerande af en så betydande kyrka måste

anses särdeles betungande för det nu obetydliga samhället.

På grund häraf tillstyrkte akademien på det lifligaste nådigt bifall till

den underdåniga anhållan.

%

Af hvad i ärendet förekommit synes mig framgå, att frågan om

restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna i enlighet med öfverintendentsemhetets

förslag är i hög grad behjertansvärd. Omsorgen om landets

forntida minnesmärken har varit ett utmärkande drag för vår tid. De

historiska minnen, som sluta sig kring den plats, på hvilken detta åldriga

tempel är uppfördt, och det prof på egendomlig medeltida byggnadskonst,

hvarom detsamma vittnar, påkalla här, på ett alldeles särskilt sätt, en

dylik omsorg. Då de obetydliga församlingarnas tillgångar icke synas

medgifva större bidrag från desamma, än som blifvit ifrågasatt, bör enligt

mitt förmenande statsverket träda emellan för att i värdigt skick försätta

denna minnesrika kyrka, och jag hemställer derför i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska ett extra anslag för år

1900 af 23,000 kronor såsom bidrag till restaurering af Mariakyrkan i

Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse med öfverintendentsembetets förslag.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

267

Uti en till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län [108.]

ingifven. till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift, som af bemälde befallnings-A^r^Ow-w

hafvande med underdånig skrifvelse den 81 december 1895 till Eders '' Qcickj°ckKongl.

Maj:t öfverlemnats, hafva D. Ahlfort och Reinhold Wästfelt, efter

af Jockmocks lappmarksförsamling och Qvickjocks kapellförsamling å kyrkostämmor

den 24 och den 28 juni 1891 lemnadt uppdrag, i underdånighet

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes anvisa medel till reparation af kapellet

i Qvickjock i enlighet med ansökningen bifogad ritning jemte kostnadsförslag.

Till stöd för denna ansökning hafva Ahlfort och Wästfelt

anfört, att nämnda kapell vore i högsta måtto förfallet; att tillökning i

utrymmet vore ytterst behöflig, enär der för närvarande rymdes högst 75

personer, hvithet, efter vanliga beräkningar, kunde vara nog för en församling

af omkring 400 innebyggare, men icke då vid derstädes existerande

så kallade kyrkhelger större delen af befolkningen infunne sig vid gudstjensten,

hvarvid utrymme behöfdes för omkring 200 personer; samt att de

ekonomiska förhållandena inom kapellaget vore sådana, att församlingsborna

ej kunde bära de kostnader, som vore nödiga för åstadkommande

af behöflig reparation eller nybyggnad, enär två tredjedelar vore fattiga

nomadlappar odU den bofasta befolkningen, med ytterst få undantag, lefde

i knappa omständigheter.

Vid öfverlemnandet af ifrågavarande ansökning har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande meddelat, att det icke kunnat utrönas, när det

nuvarande kapellet blifvit uppfördt eller af hvem detsamma bekostats;

att kapellet numera vore förfallet och för den nuvarande befolkningen i

Jockmocks sockens öfre delar samt de nomadiserande lappar, som vissa

tider af året bevistade gudstjensterna i Qvickjock, af allt för litet utrymme

och tarfvade utvidgning, derför kostnaderna måste bestridas af statsmedel,

då Jockmocks församling hade hvarken skyldighet eller förmåga att utgöra

denna kostnad; samt att enligt ofvanberörda kostnadsförslag, som undergått

granskning af stadsarkitekten i Luleå K. A. Smith, kostnaden för kapellbyggnaden

skulle belöpa sig till 10,000 kronor, hvilket, belopp dock med

viss af arkitekten Smith framhållen förenkling af byggnaden kunde nedsättas

med 350 kronor, men att deremot till den beräknade kostnaden

borde läggas 500 kronor för oförutsedda utgifter samt till bestridande af

utgifter för kontroll och afsyning af arbetet. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstälde jemväl, att, då den nuvarande kapellbyggnaden

i Qvickjock alltså icke kunde motsvara de kraf, som måste på en sådan

byggnad ställas, samt vid sådant förhållande och då uppförandet af en

ny kapellbyggnad finge anses nödigt, om den der stationerade presten skulle

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Åttonde hufvxidtiteln.

kunna på ett framgångsrikt sätt utöfva sin verksamhet, medel måtte i

nåder anvisas till den föreslagna nya kapellbyggnadens uppförande.

Uti härefter infordradt yttrande har domkapitlet i Hernösand, under

anförande att domkapitlet ur de synpunkter, som i nådiga kungörelsen

den 12 juni 1885 omförinäldes, icke hade något att mot den föreslagna

kapellbyggnaden anmärka, i underdånighet tillstyrkt bifall till ifrågavarande

framställning.

öfverintendentsembetet, hvars yttrande jemväl infordrats, har, dels för

beredande, i enlighet med under ärendets handläggning derom uttryckt

önskan, af ökadt antal åhörareplatser i kapellet, dels ock i ändamål att,

utan väsentlig höjning af arbetskostnaden, åt detsamma förläna största

möjliga stilfullhet och prydlighet, låtit upprätta nytt ritningsförslag, hvilket,

enligt jemväl nyuppgjorda kostnadsberäkningar, skulle kunna bringas till

verkställighet för ett belopp af 13,000 kronor, deri inberäknadt en summa

af 500 kronor för anskaffande af ett orgelharmonium. öfver hvad embetet

sålunda i ärendet föreslagit och åtgjort har embetet lemnat ej mindre

Jockmocks och Qvickjocks församlingar än äfven domkapitlet i Hernösand

tillfälle att sig yttra, och hafva församlingarna och domkapitlet förmält sig

icke hafva något att erinra mot den genom embetets föworg upprättade

ritningen, men, med afseende å i orten gällande höga pris, ansett, embetets

kostnadsförslag kunna godkännas endast under förutsättning att virke finge

fritt tagas från närmaste kronopark. Med anmälan om hvad sålunda i

ärendet förekommit har embetet till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

öfvcrlemnat sist omförmälda förslag samt tillika, med hänsyn till den mera

omfattande kännedom om pris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden,

ortsmyndigheterna måste anses ega, uttalat önskvärdheten deraf att, till

undvikande af att kostnaden för ifrågavarande arbete skulle kunna komma

att vid detsainmas utförande ställa sig högre än hvad embetets beräkningar

utvisade, församlingen måtte förunnas rätt att kostnadsfritt från kronan

tillhörig mark erhålla för ifrågavarande ändamål erforderligt timber.

Med anledning af öfverintendentsembetets nyssberörda hemställan har

jemväl domänstyrelsen anbefalts att sig yttra; och har styrelsen, efter

det öfverjäginästaren i Norrbottens distrikt blifvit hörd, då Qvickjocks

kapellpredikantsboställes skogsull gång, utgörande del för n/s2 mantal i

Qvickjocks by vid afvittringen tilldeladt område, hvilket ej undergått laga

skifte, icke torde kunna för ändamålet disponeras, förrän boställets andel

i samfälligheten med öfriga hemmansdelar i Qvickjocks by blifvit utskiftad,

ansett, att det för byggnaden erforderliga virke, enligt beräkning högst 400

träd, borde från närbelägen kronoöfverloppsmark få utlemnas efter af

vederbörande jägmästare verkstäld utstämpling, derför han, för den hän
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Åttonde hnfyudtiteln.

269

delse utstämplingen ej kunde verkställas i sammanhang med annan tjensteförrättning

i orten, borde tillgodonjuta ersättning för resekostnad enligt

gällande resereglemente, hvarjemte styrelsen förklarat sig anse, att, derest

Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl medgifva, att virket utlemnades

utan ersättning till statsverket, sådan ersättning borde få utgå efter hälft

markegångspris, således med 1 krona 50 öre för bjelkträd, 1 krona för

större sågtimmerträd samt 56 öre för mindre sågtimmerträd.

Kammarkollegium och statskontoret, i ärendet hörda, hafva anfört

följande. Den inom Jockmocks socken inrättade Qvickjocks kapellförsamling,

tillhörande Jockmocks pastorat, vore i jordeboken upptagen gemensamt

med Jockmocks socken, och de hemman och lägenheter, hvaraf kapellförsamlingen

bestode, vore i nämnda sockens jordebokssumma inbegripna,

hvaremot i mantalslängden för Jockmocks lappmark moderförsamlingen

och kapellförsamlingen vore hvar för sig upptagna. Enligt sistnämnda

längd för år 1895 samt bevillningstaxeringslängderna för samma år utgjorde

folkmängden i kapellförsamlingen 488 personer, hvaraf 298 tillhörde

den egentliga lappbefolkningen och endast 81 betalade mantalspenningar,

och uppgick taxeringsvärdet å kapellförsamlingens fasta egendom om

321/30 mantal till 58,000 kronor med påförd bevillningsafgift, 34 kronor

SO öre, samt den beskattningsbara inkomsten till 3,100 kronor. Komministersbostället

i Qvickjock, hvilket i jordeboken vore infördt under krono

natur utan åsatt mantal men vid afvittringen torde skattlagts till n/;«

mantal, vore för år 1895 taxeradt till 6,000 kronor, och enligt särskilda

nådiga bref den 6 december 1889, den 2 maj 1890 och den 20 april 1894

hade till uppförande af åbyggnader å bostället anvisats sammanlagdt 13,600

kronor från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk. Jemlikt nådiga resolutionen

på presternas besvär den 14 september 1731, punkt 4, skulle de

socknemän, som för deras beqvämlighet fått bygga sig kapell, sjelfve underhålla

detsamma, jemte det de deltoge i byggnad af moderkyrkan. Någon

särskild föreskrift, huru med kyrkas byggande och underhåll inom

lappmarken skulle förfaras, funnes ej meddelad i förnyade nådiga reglementet

för ecklesiastik verket derstädes den 31 januari 1896, hvadan i sådant

hänseende, i enlighet med 59 § i reglementet, borde förhållas i öfverensstämmelse

med hvad lag och författningar i allmänhet stadgade. Embetsverken

erinrade vidare, att från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk

emellertid vid flere tillfällen bidrag till bestridande af kostnaderna för

kyrko- och kapellbyggnader i lappmarkerna blifvit af Eders Kongl. Maj:t

beviljade; men ansåge dock embetsverken tillgång för en så betydande utgift

som den förevarande icke lämpligen böra genom nämnda anslag beredas,

utan att, i händelse den underdåniga framställningen ansåges böra

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 Åttonde hufvndtiteln.

vinna nådigt bifall, proposition till Riksdagen borde aflåtas, i likhet med

hvad som egt rum vid 1896 års riksdag i fråga om anslag till uppförande

af ny kapellbyggnad i Tärna församling af Vesterbottens län. I sådant

hänseende hade af Riksdagen beviljats å extra stat, i enlighet med Eders

Kongl. Maj:ts nådiga förslag, ett bidrag af 18,500 kronor jemte rätt för

församlingen att efter af vederbörande jägmästare verkstäld kostnadsfri

utsyning hemta för kapellbyggnaden erforderligt virke af gran från två åt

församlingen provisionel afsätta områden samt virke af furu från närmast

angränsande kronopark. Hela kostnaden för den nu ifrågasatta kapellbyggnaden,

utöfver virkets värde, skulle enligt kostnadsförslag uppgå till

20,000 kronor, men församlingen hade iklädt sig att till ändamålet bidraga

med 1,500 kronor. Som emellertid utredningen om bristfälligheterna å

eller otillräckligheten af den nuvarande kapellbyggnaden i Qvickjocks kapellförsamling

icke egt rum genom af behörig myndighet föranstaltad syn och

ej heller uppgifvits^ att något bidrag till byggnaden icke skulle kunna af

kapellförsamlingen åstadkommas vare sig genom utgörande af dagsverken

eller eljest, samt utredning saknades, huruvida ej Jockmocks församling, af

hvars invånare, enligt hvad af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

framställning syntes framgå, en del begagnade kapellet i Qvickjock, af

sådan orsak borde i någon mån till den ifrågasatta kapellbyggnaden bidraga,

så ansåge sig embetsverken böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län måtte i nåder anbefallas att till Eders

Kongl. Maj:t inkomma med den ytterligare utredning i ämnet, som, enligt

hvad embetsverken förmält, funnits erforderlig.

Sedan med anledning af kammarkollegii och statskontorets utlåtande

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom nådig remiss undfått befallning

att inkomma med ytterligare utredning och yttrande i de af

embetsverken särskilt angifna hänseenden, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

jemte öfverlemnande af protokoll vid kyrkostämmor med

Jockmocks församlings röstberättigade medlemmar den 29 augusti och den

26 december 1897 samt vid sammanträde med Qvickjocks kapellförsamlings

medlemmar den 10 oktober 1897, ånyo i ärendet sig yttrat. Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande erinrar, att, så vidt utrönas kunnat, någon del af

Jockmocks församling genom vederbörligt beslut icke utbrutits för att bilda

Qvickjocks kapellförsamling, ehuruväl föreställningen om en sådan utbrytning

vunnit allmän utbredning, antagligen i följd deraf att prest varit stationerad

och kyrka funnits i Qvickjock sedan gamla tider. Vidare anför

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att den nuvarande kyrkans dåliga

beskaffenhet varit nogsamt bekant för såväl kyrkostämman i Jockmocks

församling, der frågan om kyrkans reparation och tillbyggnad blifvit väckt,

s. 271 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

271

som ock för dåvarande kyrkoherden i församlingen, och att denna kyrkans

beskaffenhet ytterligare konstaterats af de förtroendemän, som af kyrkostämman

utsetts att afgifva förslag till kyrkans reparation och om medels

anskaffande härför. Det ursprungliga förslaget till kyrkans reparation

hade ock tillkommit efter desse förtroendemäns samråd med byggmästaren

E. G. Kristiansson i Jockmock, hvilken om kyrkans beskaffenhet kunnat

inhemta tillförlitlig kännedom, då han vistats i Qvickjock för uppförandet

af den i närheten af kyrkan belägna nya prestgården. Under

sådana förhållanden och då Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande vid

öfversändandet af framställningen om anslag till kyrkans reparation haft

sig nogsamt bekant, att kyrkan tarfvade förbättring och utvidgning samt

det härför upprättade kostnadsförslaget blifvit af sakkunnig person granskadt

och i hufvudsak godkändt, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ej ansett sig behöfva låta någon särskild myndighet, såsom

embetsverken ifrågasatt, besigtiga kyrkan och i ärendet afgifva yttrande.

Skulle en sådan besigtning emellertid för anslags erhållande vara nödig,

ville Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i saknad af närmare bestämmelser

i ämnet, hemställa, att Eders Kong! Maj:t täcktes i nåder föreskrifva,

af hvem denna besigtning skulle verkställas och huru kostnaden

för besigtningen, för hvars gäldande Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke hade några medel stälda till sin disposition, skulle bestridas.

Vidkommande af embetsverken ifrågasatta bidrag till byggnadsarbetet hänvisade

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till förberörda protokoll,

enligt Indika åtskilliga hemmansegare och nybyggare i nejden af Qvickjocksplatsen

utfäst sig att bidraga till arbetet med tillsammans 3 kördagsverken

och 15 mansdagsverken, samt att Jockmocks församling, som till en början

vägrat hvarje bidrag, vid kyrkostämma den 26 december 1897 åtagit sig

att för framtiden underhålla den kapellbyggnad, som kunde af statsmedel

varda i Qvickjock uppförd.

Slutligen hafva kammarkollegium och statskontoret den 3 juni 1898

afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande i detta ärende och dervid förklarat

sig i likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sakna kännedom,

om eller när Qvickjocks kapellförsamling utbrutits från Jockmocks församling.

Af f. d. Lappmarks ecklesiastikverks direktions skrifvelse den 23

november 1796 till domkapitlet i Hernösand kunde inhemtas, att Jockmocks

församlings ledamöter tid efter annan vid anstälda visitationer

derstädes anhållit, att, som flera olägenheter sig företett af pastors boende

och vistande vid »annexen Qvickjock» och de resor han deremellan och

moderkyrkan Jockmock, till en längd af 15 mil, vissa årstider vore förbunden

företaga, en förändring härutinnan måtte vidtagas, samt att direk
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Åttonde hufvudtiteln.

tionen, med bifall till församlingens begäran, besluta, att pastor derefter

skulle blifva ständigt boende vid moderförsamlingen Jockmock och vid

dervarande skola besörja undervisningen i stället för kapellanen, som deremot

förflyttats till annexen Qvickjock. I statskontoret förvarade anteckningar

utvisade, att kyrka i Qvickjock skall hafva blifvit byggd år 1660

och år 1764, såsom ånyo ombyggd, färdig. För den händelse att Eders

Kongl. Maj:t skulle med afseende å hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört finna den utredning, som åstadkommits, tillfyllest ådagalägga

behofvet af den föreslagna ombyggnaden af Qvickjocks kapellförsamlings

kyrka, ville embetsverken, under åberopande af sitt föregående

underdåniga utlåtande i ämnet, vidare anföra, att enligt statistiska centralbyråns

berättelse för år 1895 i Jockmocks församling med Qvickjocks

kapell utdebiteringen per fyrk för nämnda år belöpt sig till 159 öre för

i mantal satt jord och till 63 öre för annan fastighet och öfriga beskattningsföremål,

att kapellförsamlingens oförmåga att i någon väsentligare

mån bidraga till kyrkobyggnaden syntes vara ådagalagd, att ej heller från

Jockmocks församling syntes vara att påräkna någon medverkan i förevarande

hänseende utöfver den underhållsskyldighet församlingen åtagit

sig, att i fråga om storleken af det anslag, som borde beviljas, embetsverken

uttalade den mening, att något bidrag af allmänna medel till anskaffande

af ett orgelharmonium icke borde förekomma och någon ytterligare

medverkan från kapellförsamlingen utöfver den, hvartill några församlingsmedlemmar

förbundit sig, skäligen syntes kunna påräknas utaf den

i öfverintendentsembetets kostnadsförslag upptagna summan, 13,000 kronor,

endast ett belopp af 12,000 kronor borde beviljas. Slutligen hemställa

embetsverken, att församlingen måtte berättigas att från närbelägen kronoöfverloppsmark

efter af vederbörande jägmästare verkstäld utstämpling

kostnadsfritt utfå det för kyrkobyggnaden erforderliga virke, dock mot

skyldighet för församlingen att gälda den ersättning, som, enligt hvad

domänstyrelsen förmält, borde tillkomma utsyningsförrättaren, i händelse

utstämplingen ej kunde verkställas i sammanhang med annan tjensteförrättning

i orten.

Den åvägabragta utredningen synes mig tillfyllest ådagalägga behofvet

af den omförmälda kapellbyggnaden. På grund af hvad Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande anfört anser jag särskild syn, hvars anställande på

denna aflägsna ort skulle medföra synnerligen afsevärda kostnader, ej vara

erforderlig. I betraktande af kapellförsamlingens ringa folkmängd och de

särdeles dryga skatter, hvarmed, såsom förut omförmälts, församlingen är

betungad, torde det vara af nöden, att statsverket väsentligen bekostar den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

278

ifrågasätta nya kapellbyggnaden, hvars framtida underhåll Jockmocks församling

åtagit sig att bestrida. Jag får derför hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Jockmocks församling

efter af vederbörande jägmästare, der så erfordras på församlingens

bekostnad, verkstäld ^stämpling från närbelägen kronoöfverloppsmark

kostnadsfritt utfår det för kapellbyggnaden erforderliga virke, på extra

stat för år 1900 bevilja 1*2,000 kronor till bidrag för uppförande af nämnda

kapellbyggnad i Qvickjock i öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet

uppgjorda, i ärendet företedda ritningar.

Uti en till domkapitlet i Hernösand den 13 mars 1895 inkommen [109.]

skrift anhöll kontraktsprosten i Yesterbottens fjerde kontrakt P. O. Grape, Kapell

att domkapitlet måtte hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställ-Ju®^"“* ''

ning om anslag af allmänna medel till uppförande af kapellbyggnad med

lokal för nattvardsundervisningen samt till anläggning af begrafningsplats

inom Junosnando by af Pajala församling. Vid denna skrift funnos fogade

dels uppgift bland annat å invånareantalet i byar inom Pajala pastorat,

belägna på kortare afstånd från det ifrågasatta kapellet än från Pajala

församlings kyrka och hvilka byar ansåges böra tillhöra kapellaget, dels

ock förbindelser ej mindre från åtskillige hemmansegare inom Junosuando

att, i händelse kyrkobyggnad derstädes komme att uppföras, bidraga till

byggnadsarbetet med femhundra dagsverken än äfven af två hemmansegare

i byn att kostnadsfritt upplåta nödig mark för kyrka och begrafningsplats

äfvensom för dertill hörande byggnader.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, på

derom af domkapitlet framstäld anhållan, dels infordrat yttranden i

ärendet från Pajala församling och dess kyrkoherde, på hvars föranstaltande

anskaffats ritning till kapellbyggnaden och kostnadsförslag, slutande

å 11,624 kronor 18 öre, från den i Junosuando stationerade kontraktsadjunkten

samt från kontraktsprosten Grape beträffande nämnda ritning

och kostnadsförslag, dels ock afgifvit eget utlåtande i ämnet, öfverlemnade

domkapitlet till Eders Kongl. Maj:t med underdånig skrifvelse den 13

november 1895 de till ärendet hörande handlingar, af hvilka inhemtas, bland

annat: att en gudstjenstlokal med begrafningsplats i öfre delen af Pajala

församling vore af behofvet högeligen påkallad, att nämnda lokal helst

borde förläggas till Junosuando by, att det erbjudna jordområdet vore för

det afsedda ändamålet synnerligen lämpligt, att Pajala församling förklarat

sig icke vilja bidraga med vare sig kontanta medel eller virke till omförmälda

byggnad, samt att vid sådant förhållande den ifrågasatta kapellbyggnaden

och begrafningsplatsen, hvilken senares anordnande ansetts

Bill. till Iliksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 33

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Åttonde hufvudtiteln.

medföra en kostnad af omkring 600 kronor, deraf 450 kronor till platsens

upprödjande och planering samt 150 kronor till uppförande af stängsel

deromkring, ej kunde komma till stånd utan statens mellankomst. För

egen del anför domkapitlet, att för afhjelpande af den brist på religionsvård

och undervisning, som varit rådande i de aflägsnare delarne af Pajala församling,

domkapitlet haft den ene af de af statsmedel aflönade kontraktsadjunkterna

stationerad i Junosuando. Denne hade väl uti ifrågavarande

snart sagxlt hedniska trakter verkat med välsignelse, men bristen på lämpliga

lokaler för gudstjenster hade i hög grad försvårat hans arbete. Då

det vore högst behöfligt för främjandet af sedlighet och kristlig upplysning

på nämnda ort, att eu gudstjenstlokal der anlades, och att en prest

der Unge fast anställning, hemstälde domkapitlet, att Eders Kongl. Magt,

såsom en förberedande åtgärd för vinnande af berörda syfte, täcktes anbefalla

öfverintendentseinbetet att med ledning af de uppgifter, som funnes

i handlingarna, utarbeta ritning och kostnadsförslag till en enkel kyrkoeller

kapellbyggnad af trä. Domkapitlet ville derefter i sinom tid inkomma

med underdånig framställning om statsanslag i den mån medel icke kunde

på annan väg beredas.

Öfverintendentseinbetet, hvars underdåniga yttrande i anledning af

domkapitlets berörda framställning infordrades, lät härefter uppgöra dels

ritning å kapellbyggnad af trä, åt hvilken gifvits invändigt eu längd af

DO Ve ?°t och en bredd af 37 fot, och hvari beräknats plats för 450 åhörare,

dels ock kostnadsförslag, slutande å 19,000 kronor. Sedan öfverintendentsembetet

satt ortsmyndigheterna i tillfälle att af de uppgjorda förslagen taga

del, inkomino till embetet yttranden öfver dessa förslag ej mindre från domkapitlet

än äfven från vederbörande kontraktsadjunkt och invånarne i de byar,

för hvilka kapellbyggnaden företrädesvis vore afsedd, så ock från Pajala församling

samt pastorseinbetet derstädes. Vid öfverlemnande till Eders Kongl.

Magt af ritningen jemte kostnadsförslaget och nyssberörda yttranden förklarade

öfverintendentseinbetet att, med afseende å hvad i nämnda yttranden

anförts beträffande i orten gällande höga pris å byggnadsmaterialier och

arbetsbiträde samt då någon afsevärd, till prisnedsättning ledande förenkling

i embetets ritningsförslag ej kunde, med hänsyn till önskvärdheten

att erhålla eu för afsedt ändamål fullt värdig byggnad, lämpligen ifrågasättas,

arbetena med uppförandet af det nya kapellet komme att betinga

eu kostnad ej understigande 24,000 kronor.

Härefter öfverlemnade Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 22

juli 1896 samtliga handlingarna i ärendet till domkapitlet för afgifvande

af det yttrande, hvartill ärendet i då befintligt skick kunde anses föranleda.

Domkapitlet anmälde i anledning häraf uti underdånig skrifvelse den

15 september 1897, att, på sätt skrifvelsen bifogade handlingar jemväl ut
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvud titeln. 275

visade, Paj al a församling förklarat sig vidblifva sin vägran att lemna

bidrag till kapellbyggnadens uppförande, samt att de underhandlingar,

som genom stiftets biskop förts med enskilde för utverkande af sådant

bidrag, ej medfört bättre resultat än att för ändamålet tillskjutits, af J. A.

Enhörnings trävaruaktiebolag 500 kronor, af Båtskärsnäs bolag 300 kronor

och af ett tredje bolag genom John Bergman 500 kronor eller tillhopa

blott 1,300 kronor. Sistnämnda belopp jemte hvad af byamännen i

Junosuando utlofvats eller, förutom kostnadsfri upplåtelse af nödigt jordområde,

500 dagsverken, vore således det enda, som kunde från orten erbjudas

för vinnande af frågans lösning. Då emellertid denna fråga vore

af stor vigt för befordrandet af sedlig och kristlig upplysning bland ifrågavarande

trakters råa och okunniga befolkning, kunde domkapitlet, som för

öfrigt hänvisade till sitt underdåniga yttrande den 13 november 1895 och

hvad handlingarna i ärendet dessutom innehölle, ej tveka att för vinnande

af det synnerligen behjertansvärda syftet påkalla statens mellankomst, och

hemstälde domkapitlet alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga

medel för uppförande af en kapellbyggnad i Junosuando by af

Pajala församling.

På grund af nådig remiss afgaf härefter statskontoret den 18 oktober

1897 underdånigt utlåtande i ärendet och erinrade dervid till en början,

att 1875 års riksdag, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, beviljat ett

anslag af 20,000 kronor till uppförande af en kyrka och anläggning af

eu begrafningsplats äfvensom inköp af predikantsboställe för en kapellförsamling

i nordvestra delen af Pajala församling, samt att sagda kyrka,

för hvilken kostnaden beräknats till 12,000 kronor, enligt Eders Kong!.

Maj:ts bestämmande förlagts inom Tärendö by, belägen omkring fyra mil

söder om Junosuando. Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då

Pajala församling, hvilken enligt senast afgifna berättelse om kommunernas

fattigvård och finanser trycktes af ovanligt hög kommunalbeskattning,

uppgående till 118 öre per fastighetsfyrk, uppenbarligen vore ur stånd att

i någon afsevärd mån bidraga till ifrågavarande kapellbyggnad, hemstälde

statskontoret vidare, att Eders Kongl. Maj:t täcktes såsom bidrag till uppförande

af en kapellbyggnad i Junosuando by i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den genom öfverintendentsembetets försorg uppgjorda ritning

jemte tillhörande kostnadsförslag samt till anläggning af begrafningsplats

i byn hos Riksdagen äska ett extra anslag å 22,000 kronor, ungefärligen

motsvarande det belopp, som, med beräkning att kapellbyggnadens

uppförande skulle medföra eu kostnad af 24,000 kronor, skulle erfordras

utöfver de i penningar och dagsverken af enskilde utfästa bidrag, att i

mån af behof för ändamålet användas.

Slutligen har domänstyrelsen jemlikt nådig remiss i ärendet hört

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Åttonde hufvudtiteln.

skogstjenstemännen i orten, af hvilka hufvudsakligen anförts: af jägmästaren

i Pajala revir, att, äfven om virke till kapellbyggnaden kunde kostnadsfritt

erhållas från kronopark eller allmänningsskogar inom reviret,

det icke med fördel läte sig göra att taga virke derifrån, enär de närmaste

af dessa skogar vore belägna på ett afstånd af öfver två mil från

Junosuando och bortom andra vattendrag, till följd hvaraf, äfven frånsedt

alståndet, terrängen skulle så försvåra virkesforslingen, att forlönen för

detta virke säkerligen skulle vida öfverstiga priset för virke, inköpt af enskilda

och levereradt på byggnadsplatsen; af jägmästaren i Tärendö revir,

att virke lör ifrågavarande byggnad funnes å revirets kronoskogar närmast

att tillgå å Vinsa och Rissa kronoparker inom Tärendö socken, att från

den förra virket måste köras omkring It kilometer till Junosuando å

delvis svår vinterväg, så att afverknings- och transportkostnad med säkerhet

uppginge i medeltal till en krona GU öre per timmer, samt att från

Rissa kronopark körvägen blefve ännu längre eller omkring IG kilometer,

derest man icke föredrogo att köra virket till Torneå eif, dit afståndet

vore sex kilometer, och derefter flotta virket 12 kilometer utför samma

eif till Junosuando; samt af of ver jägmästaren i Norrbottens distrikt, att

något naturabidrag från stats- eller allmänningsskogar inom Pajala socken

icke kunde för ifrågasatta kapellbyggnad påräknas, enär samtliga dessa

skogskomplexer vore belägna vid Lainio och Muonio vattendrag samt följaktligen

på alldeles för långt afstånd från och olägligt för virkesdrift till

Junosuando, att öfriga statsskogar, från hvilka virkesdrift för ändamålet

skulle kunna tänkas, vo re belägna i Tärendö kapellförsamling, men äfven

här likväl på sadant afstånd, att utdritnings- och fiottningskostnaderna

derifrån till Junosuando, särskildt under nu rådande dagsverkspris, torde

uppgå till lika eller högre belopp än hvad framkördt virke frän närbelägna

enskilda °eller byaskogar skulle betinga vid sjelfva byggnadsplatsen, samt

att det således ej kunde verka till någon nedsättning i priset för byggnaden

i fråga, att de närmast liggande kronoparkerna Pissa och Vinsa inom

Tärendö socken och revir beröfvades någon del eller omkring 800 träd af

den friskaste och växtligaste skogen, hvilken efter något eller några decennier

koinine att tillföra statsverket eu mångdubbel ersättning för nu gjordt utlägg.

För egen del har domänstyrelsen anfört, att då, enligt hvad styrelsen

hade sig bekant, priserna å såväl byggnadsmaterialier som arbete uti ifrågavarande

aflägsna ort stälde sig höga, styrelsen ansåge, att den på grund

af ortsmyndigheternas erinran af öfverintendentsembetet i det senare kostnadsförslaget

gjorda förhöjningen till 24,000 kronor vore välgrundad.

Hvad handlingarna sålunda innehålla synes mig ådagalägga vigten

af att man, genom beredande af andlig vård, söker förbättra tillståndet i

s. 277 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

277

den aflägsna bygd, hvarom här är fråga, eller den öfre delen af Pajala

församling. Då anordnandet af den ifrågasatta gudstjenstlokalen i Junosuando

by måste vara ett verksamt medel för befrämjandet af detta mål, och då

något större bidrag från ortens fattiga befolkning än det som stälts i utsigt

icke står att erhålla, hemställer jag, att Eders Ivongl. Maj:t för uppförande

af en kapellbyggnad i Junosuando by, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den af öfverintendentsembetet uppgjorda ritning, samt till anläggning

af begrafningsplats måtte hos Riksdagen äska ett extra anslag för'' år

1900 af 22,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 5 maj 1897 har Riksdagen hos Eders [ilo.]

Ivongl. Maj:t anhållit, att Eders Kong! Maj:t täcktes så fort ske kunde låta Kostnader

verkställa noggrann utredning såväl beträffande den på nu gällande lönc-^J vissa ut~

regleringar grundade skattskyldigheten till presterskapet från den tionde-rande"pre ste,- pligtiga jorden och andra beskattningsföremål i jemförelse med hvarandra, skaPeJs länfbåde

inom hvarje församling och mellan olika församlingar, som ock bc-^

träffande de aflöningsvilkor, som för närvarande af presterskapet i olika

församlingar åtnjötes, äfvensom efter verkstäld utredning af på frågan inverkande

omständigheter till Riksdagens godkännande framlägga de grunder,

som ansåges böra blifva bestämmande vid reglerandet af presterskapets

aflöning, sedan tiden för nu gällande lönekonventioner utgått, dels ock låta

verkställa utredning angående möjligheten af och sättet för beredande af

pension åt prestman samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda. Riksdagen har tillika anmält, att Riksdagen

stält till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor

till bestridande af kostnaderna för bär omförmälda utredningar, hvilket anslag

blifvit å extra stat för år 1898 uppfördt under förevarande hufvudtitel.

Eders Kongl. Maj:t har derefter den 22 oktober 1897 funnit godt tillsätta

en komité med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar och

afgifva förslag i ämnet.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning till nästlidet års riksdag anvisade

denna berörda förslagsanslag äfven för år 1899.

Enär komiténs arbeten torde komma att fortfara jemväl under år

1900, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till ifrågavarande ändamål anvisa på extra stat för

sistnämnda år ett förslagsanslag af 10,000 kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i eu den 24 mars 1898 aflåten proposition [ju]

föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att en svensk-rysk <jradmät-Gradmätning å

ning på Spetsbergen under de närmaste åren komme till stånd, till bestri- spetsbergen.

dande af vissa på Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning,

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Åttonde hufvudtiteln.

[U2.]

Anslag till

pedagogiska

biblioteket i

Stockholm.

bevilja ett anslag af 151,500 kronor och deraf på extra stat för år 1809

anvisa 75,000 kronor, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898,

att Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning på det sätt bifallits, att

Riksdagen, under förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen

under de närmaste åren komme till stånd och att ett svenska

flottan tillhörigt, för ändamålet lämpligt fartyg jemte nödigt befäl ocli

manskap stäldes till de svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen

förfogande, till bestridande af vissa på Sverige belöpande kostnader för

nämnda gradmätning beviljat ett anslag af 100,000 kronor och deraf på

extra stat för år 1899 anvisat 50,000 kronor.

På gjord förfrågan förklarade i skrifvelse den 26 maj 1898 dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet, att han — särskild!, med afseende å

hvad i Riksdagens skrifvelse anförts derom, att kostnaden för de särskilda

fartygsexpeditionerna, derest fartyget icke kunde af flottan kostnadsfritt

ställas till gradmätningsexpeditionens förfogande, kunde, sedan beloppet

blifvit kändt, till ersättande hos Riksdagen anmälas — ansåge, så vidt då

kunde bedömas, hinder från flottans sida icke möta mot att för ifrågavarande

ändamål användes en derför lämplig, flottan tillhörig kanonbåt

jemte nödigt befäl och manskap, under antagande att fartygsexpeditionerna,

så vidt möjligt vore, så anordnades, att fartyget under hvartdera af åren

1899 och 1900 kunde beräknas vara återkommet till Karlskrona omkring

den 1 september. Vid ärendets föredragning den 27 maj 1898 behagade

Eders Kongl. Maj:t godkänna Riksdagens ifrågavarande beslut i hvad det

skilde sig från hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit.

Jag tillstyrker nu i underdånighet, det Eders Kongl. Magt ville föreslå

Riksdagen att af det för omförmälda ändamål beviljade anslaget på

extra stat för år 1900 anvisa återstoden, 50,000 kronor.

Vid åtskilliga tillfällen har Eders Kongl. Maj:t, på gjorda framställningar,

af tillgängliga medel beviljat anslag till det af Stockholms läraresällskap

grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm.

I underdånig skrifvelse den 29 november 1898 har styrelsen för

nämnda läraresällskap hemstält om nådig proposition till Riksdagen, afseende

ett årligt anslag till biblioteket af 5,000 kronor. Till stöd härför

anföres hufvudsakligen följande.

Det pedagogiska biblioteket i Stockholm hade öppnats för allmänheten

den I t januari 188o, och dess verksamhet hade under inseende af

läraresällskapet sedermera alltjemt fortgått. Biblioteket, som vid sitt öppnande

omfattat 2,855 band, innehölle för närvarande omkring 16,000 band.

År 1891 hade första häftet af tryckt katalog öfver biblioteket utkommit,

upptagande arbeten tillhörande afdelningen 1 »uppfostrings- och under
-

s. 279 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvndtiteln.

279

visningsväsen», bibliotekets vigtigaste afdelning. Häftet innehölle 2,281

(dika titlar på arbeten, och afdelningen både efter år 1891 rätt mycket ökats.

År 1897 hade andra häftet af den tryckta katalogen utgifvits, upptagande

4,530 titlar på arbeten, tillhörande afdelningarna 2—20, i hvilka inginge

alla vanliga undervisningsämnen i skolorna utom de så kallade öfningsämnena.

Sammanlagda längden af bibliotekets med böcker besatta byllor

utgjorde för närvarande 328 meter.

Biblioteket hade alltifrån senare delen af år 1885 hållits öppet fyra

eftermiddagar hvarje vecka mellan kl. (i och 8 utom under sommartiden

två och eu half månad, då biblioteket varit stängdt. Under år 1885 hade

antalet besök utgjort 485 och antalet boklån 313. Antalet besök och boklån

hade sedermera så tillväxt, att besöken under år 1897 utgjort 767 och boklånen

958. Under år 1898 hade besöken till och med den 18 november utgjort

835 och boklånen 1,162. Det öfvervägande antalet af dem, som anlitat

biblioteket, hade varit lärare och lärarinnor vid allmänna läroverk, högre

flickskolor och folkskolor. Styrelsen ville i detta sammanhang framhålla

den betydelse, biblioteket visat sig ega för de till läroverken i Stockholm

för undergående af profår hänvisade lärarekandidaterna, särskildt vid utarbetande

af de pedagogiska uppsatser, som af dem fordrades. De flesta,

som anlitat biblioteket, hade varit bosatta i Stockholm, men äfven personer

från andra delar af landet hade begagnat sig af detsamma. Böcker

hade ock på begäran sändts från biblioteket till personer, bosatta i landsorten.

_2 Med afseende på behofvet och önskvärdheten af understöd åt pedagogiska

biblioteket hade elfte allmänna svenska läraremötet i Stockholm

1884, efter det frågan behandlats af ett för ändamålet tillsatt utskott, beslutit

följande uttalande: elfte allmänna svenska läraremötet anser, att

det skulle lända till stort gagn för hela det svenska undervisningsväsendet,

om ett pedagogiskt museum och bibliotek i vårt land inrättades, och uttalar

den önskan, att den början härtill, som genom det af Stockholms

läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket åstadkommits, måtte röna

allt det offentliga och enskilda understöd, som deråt kan beredas. Särskildt

vill mötet uttala sig för önskvärdheten deraf, att nämnda bibliotek måtte

erhålla ett årligt understöd af statsmedel, och anhåller hos sin ordförande,

att han behagade, på sätt han lämpligast finner, meddela statsrådet och

chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet denna mötets önskan».

Uti våra grannländers pedagogiska tidskrifter hade ock fördelaktiga

omdömen uttalats rörande bibliotekets verksamhet och betydelse af framstående

män på det pedagogiska området.

De penningemedel, som biblioteket haft att tillgå, hade hufvudsakligen

s. 280 Kontrollera mot PDF

280 Åttonde hnfrndtiteln.

varit följande. För bibliotekets grundläggning hade anordnats en insamling,

som inbragt 786 kronor. Efter hemställan af läraresällskapet hade

på förslag af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor af hufvudstadens

församlingar från och med år 1885 beviljats ett årligt understöd

åt biblioteket af 500 ta*onor. Under hvart och ett af åren 1885, 1887, 1890,

1892, 1894 och 1897 hade Eders Kongl. Maj:t beviljat biblioteket ett anslag

af 1,500 kronor, hufvudsakligen afsedt till inköp och inbindning af böcker,

sista gången derjemte för tryckning af andra delen af bibliotekets katalog.

Vidare hade biblioteket haft att förfoga öfver de årsafgifter, som erlagts

af ledamöterna i det år 1886 bildade sällskapet »Pedagogiska bibliotekets

vänner». Summan af dessa årsafgifter hade utgjort högst 270 kronor,

men för år 1897 endast uppgått till 215 kronor. Dessutom hade biblioteket

under årens lopp haft några tillfälliga mindre inkomster.

Under hela den tid, biblioteket egt bestånd, hade det fått hyresfritt

använda en lokal uti Jakobs lägre allmänna läroverks hus.

Att biblioteket med de jemförelsevis små tillgångar, som stått detsamma

till buds, kunnat verka och utvecklas så, som skett, hade endast

varit möjligt derigenom att enskilde personer utan all ersättning offrat tid

och krafter på arbetet för detsamma. Isynnerhet hade detta varit förhållandet

med bibliotekets föreståndare, läroverkskollegan N. G. W. Lagerstedt,

som på... dess grundande och skötsel nedlagt det mest omfattande

och oegennyttiga arbete.

Biblioteket befunne sig emellertid i behof af understöd, om detsamma

skulle kunna under någon längre tid fortsätta sin verksamhet samt utvecklas

så, att det medförde största möjliga gagn. Det bidrag, som lemnadcs

från »Pedagogiska bibliotekets vänner», kunde ej länge med säkerhet

påräknas, lika litet som man kunde förutsätta, att enskilde personer

skulle utan ersättning offra så mycken tid åt biblioteket, som hittills varit

fallet. Ej heller den lokal, som biblioteket för närvarande hyresfritt använde,

vore, ens för den närmaste framtiden, med säkerhet att påräkna.

Denna lokal komme nemligen möjligen från och med höstterminen 1899

att till eu del tagas i anspråk för nyss omnämnda läroverks behof. Vid

detta läroverk funnes för närvarande uti fjerde klassen 60 lärjungar, fördelade

på två parallelafdelningar, hvarför nästkommande hösttermin två

parallelafdelningar antagligen komme att behöfvas äfven i femte klassen,

der hittills funnits blott eu afdelning. I sådant fall måste biblioteket, om det

skulle kunna fortsätta sin verksamhet, söka att erhålla lämplig lokal på

annat ställe. Detta komme att för biblioteket medföra kostnader, till

hvilkas betäckande de medel, som biblioteket kunde påräkna, näppeligen

skulle vara tillfyllest, ens om de uteslutande dertill användes.

i

s. 281 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln.

281

Bibliotekets skötsel kräfde äfven andra kostnader. Af det anslag å

1,500 kronor, som Eders Kongl. Maj:t år 1897 anvisade till biblioteket

för inköp och inbindning af böcker samt till tryckning af andra delen af

bibliotekets katalog, hade mer äno hälften — 766 kronor 57 öre — användts

till sistnämnda ändamål. Återstoden hade till större delen åtgått

till inköp af vigtigare nyutkomna pedagogiska böcker och tidskrifter äfvensom

till inbindning. Biblioteket vore derför i behof af understöd såväl

till inköp af de nyutkommande böcker och tidskrifter, som vore nödvändiga

för att biblioteket skulle kunna inom de olika afdelningarna följa

med sin tid, som till inköp af den myckenhet hittills utkommen literatur,

som för detsamma vore önskligt att förvärfva. Nyss omförmälda anslag

hade ej räckt till några nämnvärda inköp af sistnämnda slag af litteratur.

Biblioteket egde för närvarande inom afdelningen för utländska läroböcker

ett urval af de i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Schweiz,

Frankrike och Nordamerikas förenta stater för några år sedan mest använda

läroböcker, men under senaste tiden hade få eller inga nya böcker

af nämnda art kunnat inköpas. Önskligt vore att en del sådana böcker,

hvilka under senaste tiden utgifvits i nämnda länder, kunde förvärfvas,

äfvensom att biblioteket kunde anskaffa särskildt ett urval af engelska

läroböcker till ökande af den jemförelsevis obetydliga samling af dylika,

som nu funnes. De af Eders Kongl. Maj:t hittills beviljade anslagen hade

till stor del användts till inköp för den rent pedagogiska afdelningen, omfattande

arbeten rörande uppfostran och undervisning, hvarför denna afdelning

ock blifvit jemförelsevis väl tillgodosedd. Mycket fattades dock

för att afdelningen skulle kunna medföra det gagn, som med densamma

afsåges, särskildt för de till läroverken i Stockholm för undergående af

profår hänvisade lärarekandidaterna. Det biblioteket år 1887 tilldelade

understöd hade till stor del användts för inköp af arbeten, afsedda till

lärares och lärarinnors beredelse för undervisningen. Sådana arbeten hade

sedermera anskaffats endast i ringa antal, och biblioteket saknade derför

många arbeten af detta slag, hvilka biblioteket, för att rätt motsvara sitt

ändamål, borde tillhandahålla. Dessa sistnämnda arbeten hörde ock till

dem, som i biblioteket mest efterfrågades.

Vidare vore biblioteket i behof af understöd till inbindning af böcker.

Den årliga kostnaden härför hade under de 13 år biblioteket varit öppet

uppgått till i medeltal 143 kronor 5U öre. Detta vore en i förhållande

till boksamlingens storlek obetydlig summa, hvarför en alltför stor del af

bibliotekets böcker icke kunnat inbindas.

Hvad slutligen beträffade den närmaste vården af biblioteket, hade till

den der anstälde bibliotekarien från och med år 1885 till och med år 1894

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 36

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Åttonde hufvudtiteln.

utgått 200 kronor för år. Den nuvarande bibliotekarien, som anstalts från

och med år 1892, hade för år 1895 erhållit ett lönetillägg af 25 kronor

samt åtnjöte från och med år 1896 en årlig aflöning af 250 kronor. De

hittillsvarande bibliotekarierna hade egnat mera arbete åt biblioteket än

för den ringa lönen rimligtvis kunnat begäras, men då de haft sin hufvudsakliga

sysselsättning på annat håll, hade dels, såsom redan framhållits, en

betydande del af arbetet för biblioteket måst utföras af andra personer

utan någon som helst ersättning, dels ock mycket arbete, som varit i hög

grad behöfligt för bibliotekets utveckling och förmåga att göra gagn, måst

förblifva ogjordt. Skulle biblioteket motsvara sitt ändamål, måste dess

arbetskrafter och dermed ock utgifterna för dess skötsel i väsentlig mån

ökas. Det vore måhända i ekonomiskt hänseende förmånligast liksom från

andra synpunkter i hög grad önskvärdt, att såsom bibliotekarie anstäldes

en person, hvilken hade arbetet i biblioteket till sin hufvudsakliga sysselsättning.

Om dertill användes en qvinna — erfarenheten hade visat att

eu sådan vore mycket lämplig som bibliotekarie — så behöfde kostnaden

för aflöningen till en bibliotekarie med full tjenstgöring ej blifva synnerligen

stor. Men äfven till denna jemförelsevis ringa utgift saknade biblioteket

nödiga medel.

Styrelsen ansåge, att ett årligt anslag af 5,000 kronor skulle för en

lång tid betrygga bibliotekets framgångsrika verksamhet och utveckling.

Denna summa kunde lämpligen fördelas sålunda:

till hyra af lokal........................................................................ kronor 1,500: —

» inköp och inbindning af böcker..................................... » 1,500: —

» arfvode åt en bibliotekarie eller flera sådana............ » 1,300: —

» öfriga kostnader (uppvärmning, belysning, städning

m. m.)...................................................................................... »__700: —

eller tillhopa kronor 5,000: —

Till jemförelse meddelade styrelsen några upplysningar rörande eu med

nu ifrågavarande bibliotek i viss mån likartad institution i Danmark, nemligen

Dansk Skolemuseum i Köpenhamn. Detta museum, som innehölle ett

pedagogiskt bibliotek, omfattande endast omkring 6,000 band, åtnjöte ett

årligt statsunderstöd af 6,000 kronor. Mot en årlig hyra af 1,600 kronor

hade museet i en staten tillhörig byggnad till sitt förfogande 11 rum,

deribland 2 mycket stora salar. Museets årliga utgifter till föreståndarens

aflöning, hyra m. m. uppginge till omkring 3,000 kronor, och till inköp,

hvilka för närvarande hufvudsakligen utgjordes af böcker, användes årligen

omkring 3,000 kronor.

Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, hvars utlåtande

öfver framställningen inhemtats, har deri anfört, hurusom pedagogiska biblio
-

s. 283 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 283

teket i Stockholm under den tid, det egt bestånd, förvärfvat, förutom en

rikhaltig samling svensk pedagogisk litteratur, ett betydande antal utländska

arbeten rörande undervisning och uppfostran, af Invirka en stor

mängd icke funnes att tillgå i något annat af rikets offentliga bibliotek.

Pedagogiska biblioteket anlitades också flitigt af lärare och lärarinnor vid

allmänna läroverk, folkskolor och enskilda skolor icke blott i Stockholm

utan äfven i landsorten äfvensom af lärarekandidater. Biblioteket

vore ensamt i sitt slag i vårt land, och det kunde sägas på sitt område

fylla ett statsändamål samt vore förtjent att från statens sida understödjas,

så att detsamma kunde efter den bestämda planen fortsätta sin

verksamhet.

Då jag till fullo erkänner det pedagogiska bibliotekets betydelse för

vårt undervisningsväsende, anser jag ock, att understöd af allmänna medel

bör beredas detsamma för att trygga dess fortvara och sätta det i stånd

att allt mer motsvara de kraf, som ställas på en boksamling af detta slag.

Emellertid finner jag det ifrågasatta beloppet något högre än som för tillfället

kan anses oundgängligen behöflig!, och derjemte synes mig någon

tids längre erfarenhet med afseende å bibliotekets verksamhet och utveckling

erforderlig, innan ett anslag å ordinarie stat för detsamma bör

äskas. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till det af Stockholms läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket

i Stockholm på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 4,000

kronor.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm häri skrifvelse den 22 sep- [113.]

tember 1898 erinrat, hurusom nämnda skola under det sista decenniet deltagit Andag för

i den nordiska industri-, landtbruks-och konstutställningen i Köpenhamn 1888, i

verldsutställningen i Chicago 1893 samt allmänna konst- och industri-‘pari»

utställningen i Stockholm 1897. Utan tvifvel hade skolans deltagande i år 1900- nämnda utställningar varit af stor betydelse för skolan sjelf genom de

tillfällen till jemförande iakttagelser, som derigenom erbjudit sig samt

möjliggjort och underlättat ett rätt bedömande af den vid tekniska skolan

meddelade undervisningens beskaffenhet äfvensom visat den riktning, i hvilken

skolan borde fortgå i sin sträfvan för de svenska näringarnes och den

svenska konstflitens utveckling och förkofran. Men den uppmärksamhet,

hvilken skolans utställningar vid dessa tillfällen lyckats tillvinna sig, hade

ock i -våda kretsar spridt kännedom om den tekniska undervisningens

ståndpunkt i vårt land och sålunda bidragit till en fullständigare föreställning

om vårt näringslifs ställning, hvarigenom berörda utställningar

s. 284 Kontrollera mot PDF

284 Åttonde hufvudtiteln.

blifvit för vår industri och konstflit af en direkt betydelse, hvilken icke

borde underskattas.

Sedan från komitén för Sveriges deltagande i verldsutställningen i

Paris år 1900 inbjudning ingått till styrelsen om skolans deltagande i denna

utställning, hvilket deltagande styrelsen för sin del, af hufvudsakligen

samma skäl, hvarom nyss talats, på det lifligaste tillstyrkte, funne styrelsen

sig nödsakad att, innan styrelsen antoge nämnda inbjudning, hos

Eders Kongl. Maj:t i underdånighet göra framställning om anvisande af

härför nödiga medel, då skolan sjelf saknade för detta ändamål disponibla

tillgångar och, enligt hvad styrelsen erfarit, från komitén icke kunde

påräknas bidrag, som ens i någon mån möjliggjorde ett värdigt och så

fullständigt och skolans mångsidiga verksamhet belysande uppträdande,

som styrelsen ansåge vara en oeftergiflig förutsättning, för att skolans

deltagande öfver hufvud borde ifrågakomma. De utgifter, hvilka skolans

föreståndare, enligt särskild promemoria, med ledning af erfarenheten från

de föregående utställningarna beräknat komma att kräfvas, afsåge dels

förberedande arbeten i Stockholm och dels utställningens anordnande i

Paris. Till de förra hörde systematiskt ordnande af ritningar i kurser

från de olika skolafdelningarna och deras olika läroämnen, dessa ritningars

afstämpling samt förseende med rubriker på svenska och franska språken,

öfversättning och tryckning af kortfattade underrättelser om skolans

organisation och arbetssätt på franska språket, bekostandet af materiel för

utförande af lämpliga utställningsföremål i drifning, ciselering och gravering

samt träsnideri, läderplastik m. m., erforderliga montrer, bord, skyltar samt

tillbehör för utställningsområdets dekorering, anskaffande af packlådor och

föremålens inpackning m. m. För utställningens ordnande i Paris funne

styrelsen det vara alldeles nödvändigt att åt särskild person uppdroges

att utresa och verkställa detta på den anvisade platsen, enär skolans utställning

vore af den beskaffenhet, att endast en med det hela fullt förtrogen

person vore i stånd att utföra detta maktpåliggande arbete på

sådant sätt, att med skolans utställning komme att uppnås åsyftadt resultat.

Och styrelsen ville i detta sammanhang erinra derom, att, derest deltagande

i verldsutstållningen i Paris skulle ifrågakomma äfven för andra

tekniska skolor i riket, det syntes lämpligt, att ordnandet af jemväl dessa

skolors utställning öfverlemnades åt samma person, som komme att ordna

tekniska skolans i Stockholm utställning.

För alla dessa åtgärders och arbetens utförande erfordrades enligt

den gjorda beräkningen ett belopp, som icke kunde upptagas lägre än till

3,000 kronor, deri inbegripet kostnaden för utsändande af lämplig person

att i Paris ordna skolans utställning.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Åttonde hufvudtiteln. 285

•

På grund af hvad styrelsen för tekniska skolan i Stockholm sålunda

anfört, och då anmälan om skolans deltagande måste göras hos komitén

för Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900 före utgången

af år 1898, beslöt Eders Kong!. Maj:t den 22 sistlidne december

att för sagda ändamål ställa till styrelsens disposition 3,000 kronor att

af statskontoret utbetalas af under händer hafvande medel för att framdeles

anmälas till ersättning.

I detta sammanhang anser jag mig emellertid böra påkalla Eders

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet äfven i fråga om vissa andra utgifter, som

äro att förutse i anledning af berörda verldsutställning. Utställningen kommer

nemligen utan tvifvel att erbjuda mycket lärorikt och beaktansvärdt, på vetenskapens,

konstens, uppfostrans, undervisningens och helsovårdens områden.

Om detta på något kraftigare sätt skall kunna tillgodogöras för vårt land och

dess utveckling, måste emellertid tillfälle beredas derför lämpliga personer

att besöka utställningen för att taga noggrann kännedom om de vigtigare

och betydelsefullare utställningsföremålen, en hvar inom sitt område. Huru

den sålunda vunna kunskapen skall göras fruktbringande torde sedermera

böra i hvarje särskildt fall bestämmas. Vidare skall, enligt en kungörelse

i »Journal Officiel» från Frankrikes handelsminister, vid verldsutställningen

under beskydd af franska regeringen hållas en serie af internationela kongresser,

fördelade på tolf nedannämnda sektioner:

I. Uppfostran och undervisning;

n. Sköna konster, dekorativ konst, vitterhet, dramatisk konst, hitoria

och arkeologi;

III. Matematiska vetenskaper (matematik, mekanik, astronomi och

geodesi);

IV. Fysiska och kemiska vetenskaper (fysik, kemi, meteorologi samt

fysisk och kemisk industri);

V. Naturvetenskap (geologi, mineralogi, botanik, zoologi, anatomi,

fysiologi och antropologi);

VI. Läkarevetenskap och farmaceutik;

VII. Tillämpad mekanik, ingeniörvetenskap, skeppsbyggnadskonst samt

transportväsen;

VIII. Landtbruksvetenskap (agronomi, åkerbruk, vinodling, landtbruksindustri,

trädgårdsodling, skogsskötsel, jagt och fiske);

IX. Nationalekonomi, lagstiftning och statistik;

X. Sociala vetenskaper (socialekonomi, helsovård och offentligt understödsväsen);
XI.

Kolonisering och geografisk vetenskap (geografi, fysisk geografi

samt geografiska upptäckter);

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Åttonde hufvudtiteln.

XII. Handel och industri i allmänhet.

Vid dessa kongresser, så. vidt de röra uppfostran och undervisning,

vetenskap och konst, kunna tydligen våra vetenskapsmän, konstnärer och

pedagoger icke helt och hållet saknas. Men då flertalet af dem, som således

i det ena eller andra syftet borde besöka verldsutställningen, icke är i tillfälle

att helt och hållet på egen bekostnad företaga en dylik resa, torde

mot tiden för utställningens öppnande ansökningar och framställningar inkomma

till Eders Kongl. Maj:t om reseunderstöd för sagda ändamål.

För att kunna i någon mån tillmötesgå dessa framställningar torde

erfordras ett belopp af minst 12,000 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa till återgäldande af förskott

för tekniska skolans i Stockholm deltagande i verldsutställningen i

Paris år 1900 3,000 kronor, och till reseunderstöd i afseende å nämnda

utställning 12,000 kronor, eller tillsammans 15,000 kronor.

[114.] I underdånig skrifvelse den 30 november 1898 har statskontoret till

Ersättning ersättning anmält medel, som till den af Eders Kongl. Maj:t den 4 juni

för förskott. 1897 tillsatta komité för afgifvande af betänkande och förslag angående

afskaffande eller inskränkande af lärareprofven m. m. statskontoret, på grund

af nådiga brefven af nämnda dag och den 26 augusti, den 8 oktober och

den 3 december 1897 samt den 13 maj, den 20 maj och den 12 augusti

1 898, af för händer vadande medel förskottsvis utbetalt, nemligen:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden till

komiténs ordförande och ledamöter.................................. kr. 4,029: 65

ersättning till två ledamöter i komitén för mistning af af
löningsförmåner.

................................................................ » 118: 13

arfvoden åt vikarier för ledamöter i komitén.......................... » 539: 70

arfvode till komiténs sekreterare ............................................... » 1,779: 59

till bestridande af tillfälliga utgifter............................................ » 500: —

till kostnader för tryckning af komiténs betänkande ........... » 905: 20

eller tillhopa kr. 7,872: 27.

I ytterligare underdånig skrifvelse af samma dag har statskontoret

till ersättning anmält medel, som till den af Eders Kongl. Maj:t den 21

maj 1897 tillsatta komité för utarbetande af förslag till stadga angående

undervisnings-, studie- och examensväsendet inom de teologiska fakulteterna

vid rikets universitet statskontoret, på grund af nådiga brefven af sistnämnda

s. 287 Kontrollera mot PDF

Åttonde imfvndtiteln. 287

dag och den 16 september 1898, af för händer varande medel förskottsvis

utbetalt, nemligen:

resekostnadsersättning och traktamente samt arfvode!! till

koiniténs ordförande och ledamöter.................................. kr. 3,677: 50

arfvode till koiniténs sekreterare................................................... » 1 600: —

till bestridande af trycknings-med flera kostnader................. » 1,131: 77

eller tillsammans kr. 6,409: 27.

I underdånig. skrifvelse jemväl af den 30 november 1898 har statskontoret

vidare till ersättning anmält ett belopp af 6,166 kronor 67 öre,

som statskontoret enligt föreskrift i nådiga bref af den 17 december 1897

och den 10 juni 1898 utanordna! att användas till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen

vid hospitalsärendenas It a ndl äggn i ny under tiden från den 14

augusti 1897 till 1898 års slut.

I ytterligare underdånig skrifvelse af samma dag, den 30 november

1898, har statskontoret jemväl anhållit om anvisande af ersättning för ett

belopp af 1,000 kronor, som statskontoret enligt föreskrift i nådigt bref

af den 22 december 1897 utanordnat såsom godtgörelse till dåvarande

arkitekten hos öfverintendentsembetet A. T. Holmgren för biträde vid uppgörande

af ritningar och kostnadsförslag för ett landsarkiv i Upsala.

Vidare har statskontoret i underdånig skrifvelse den 10 december

1898 till ersättande anmält ett belopp af 1,000 kronor, som enligt nådigt

bref den 10 augusti 1896 utbetalts såsom lönefyllnad för år 1897 åt läraren

i naturhistoria och farmakognosi vid farmaceutiska institutet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1897

bemyndigat öfverintendentsembetet att gå i författning om vidtagande af

särskilda åtgärder och anordningar till skydd för nationalmuseibyqgnaden

samt förklarat, att embetet skulle ega att till bestridande af kostnaderna

för ifrågavarande arbeten af medel, som embetet omhänderhade, mot redovisning

använda ett belopp af högst 6,625 kronor och framdeles hos Eders

Kongl. Maj:t anmäla det utgifna beloppet till ersättning, så har öfverintendentsembetet

uti underdånig skrifvelse den 13 december 1898, med

tillkännagifvande att samtliga arbeten i fråga fullständigt afslutats, och att

den utaf embetet af under händer hafvande medel guldna kostnaden för

deras utförande uppgått till 6,496 kronor 18 öre, till ersättning anmält

sistnämnda, af embetet förskjutna belopp och dervid tillika hemstält,

att, då de vidtagna åtgärderna, hvilkas nödvändighet orsakats allenast af

den omständighet, att vaktposter, som förut till museibyggnadens skydd

varit vid denna utstälda, indragits, icke torde rimligen kunna hänföras till

s. 288 Kontrollera mot PDF

288 Åttonde hufvndtiteln.

sådana reparations- och underhållsarbeten, hvartill det till embetets disposition

stälda, städse för dermed afsedda ändamål hårdt anlitade anslag till

byggnader och reparationer måste anses vara ämnadt att användas, Eders

Kong! Maj:t måtte af särskilda medel, som kunde vara för Eders Kong!

Maj:t tillgängliga, godtgöra embetet det angifna förskotterade beloppet

6,496 kronor 18 öre.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af berörda

förskott — 7,872 kronor 27 öre, 6,409 kronor 27 öre, 6,166 kronor

67 öre, 1,000 kronor, ytterligare 1,000 kronor samt 6,496 kronor 18 öre

— tillhopa 28,944 kronor 39 öre, af Riksdagen äska ett extra anslag för

år 1900, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas

till 28,945 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda

hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans

Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige

ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag

af detta protokoll skulle till finansdepartementet

öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets

tillstånd och behof.

Ex protocollo:

Carl Fred. Vougt.

Stockholm, Ivar Hmggströms boktryckeri, 1899.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hdllet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning

af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll tillförordnade

chefen för finansdepartementet, herr statsministern Boström att få anmäla

de frågor, som rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bih. till Riksdagens Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

[10

Kostnaden för

förvaltningen

af småskolelärares

m. fl.

älderdomsunderstödsanstalt

under

är 1000.

[2-]

Pension för

verkmästarne

C. P. Sansson

och B. C.

Johansson.

[3.]

Pension för

drängen vid

krigsskolan

L. E. Lindblom.

2

Monde hnfvudtiteln.

Hvad först angick

pensionsstaten,

erinrade herr statsministern om Kongl. Maj:ts enligt finansdepartementet

tillhandakommet protokollsutdrag på ecklesiastikdepartementets föredragning

fattade beslut (se bil. I vid detta prot. pag. 6) att föreslå Riksdagen

att, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl. åldevdomsunder

stödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1900, medgifva,

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den

mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den

mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas

härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

I öfrigt hade, enligt hvad herr statsministern anmälde, anledning

icke förekommit att ifrågasätta någon förändring i afseende å de anslag,

som uppfördes å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptoge

1,628,798 kronor.

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade herr statsministern om Kongl. Maj:ts på nedan nämnda departements

föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af

följande framställningar, nemligen:

på land tför svar sdepartementets föredragning: ,

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 22)

att för verkmästarne vid salpetersjuderistaten Carl Peter Hansson

och Bror Christian Johansson må å allmänna indragningsstaten uppföras

pensioner till belopp af 50 kronor för hvardera, att räknadt från

1898 års ingång af dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas;

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 25)

att för drängen vid krigsskolan Lars Erik Lindblom må å allmänna

indragningsstaten uppföras en pension af 250 kronor, att af honom under

hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst

efter den, då han från sin befattning vid krigsskolan erhållit entledigande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteln.

3

på sjö för svar sdepartementets föredragning:

se bil. 4 vid detta prot. pag. 28)

att för lektorn vid sjökrigsskolan Johan Fredrik Lagerlund må å [4.]

allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af 3,500 kronor, vid

att under hans återstående lifstid utgå från och med månaden näst sjökngssicoian

efter den, då afsked från hans anställning vid sjökrigsskolan varder ''L Flu^fger''

honom beviljadt;

se bil. 5 vid detta prot. pag. 32)

att den vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson beviljade

pension å allmänna indragningsstaten af 400 kronor må höjas till 500

kronor, *att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han

erhåller entledigande från sin befattning;

[5.]

Höjning af

pension för

vaktmästaren

vid sjökrigsskolan

O. Pe
-

tersson.

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 36)

att förre bokhållaren vid statens jemvägsbyggnader Carl Potter [6.]

Thorén må, räknadt från och med den 1 januari 1899, under sin åter- Pension för

stående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af ^larmtid''

1,200 kronor; statens jern
vägsbyggnader
.

C. P. Thorén.

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 10)

att extra ordinarie professorn i exegetisk teologi vid universitetet [^7

i Lund Martin Gabriel Rosenius må från och med månaden näst efter Pension för

den, i hvilken han erhåller afsked från sin extra ordinarie professors- e-°-r£°f™sorn

beställning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten Rosenius.

uppbära pension till belopp af 4,300 kronor årligen;

(se bil. I vid detta prot. pag. 13)

att kollegan vid Södertelge pedagogi Fredrik August Björkman [8.]

må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom Pension för

beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å ^0jZganF.A.

allmänna indragningsstaten uppbära pension med ett belopp af 3,000 Björkman.

kronor årligen.

(se bil. I vid detta prot. pag. 15)

att teckningsläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Varberg [9.]

Bernhard Edvard Lundberg må från och med månaden näst efter den,

i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, läraren b. e.

Lundberg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Nionde hufvudtiteln.

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension

till belopp af 300 kronor årligen;

(se bil. I vid detta prot. pag. 16)

[10.] att musikläraren vid högre allmänna läroverket å Södermalm i

Pension för Stockholm August Wilhelm LarSSOn må från och med månaden näst

Larsson efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda

befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 1,250 kronor årligen;

(se bil. I vid detta prot. pag. 17)

[11.] att föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Skara för

rrorme vid öfveråriga döfstumma Per Aron Borg och andre läraren vid samma läroläroamthten

i anstalt Carl Oskär Julius Cariström må från och med månaden näst

skara,för öfver- efter den, under hvilken hvar och en af dem entledigas från sin nutfp.

da *Borg varande befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsoch

c. o. J. staten uppbära en årlig pension: den förre af 1,500 kronor och den

cariström. eenare af ^000 kronor, med vilkor dock att, derest någon af dem framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller vid någon

af de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma, hans

pensionsbelopp skall för den tid, sålunda vunnen anställning varar, minskas,

i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter

det nu till honom utgående årsarfvodet;

(se bil. I vid detta prot. pag. 20)

[12.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1900 anvisas ett anslag

åt^idrTbehof a^ 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan

vande folk- finna godt meddela, användas till understöd af högst 300 kronor åt

skoieiärare. sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst,

men derifrån erhållit afsked före år 1867; samt

(se bil. I vid detta prot. pag. 20)

[13.] att från allmänna indragningsstaten må utgå dels skilnaden mellan

In?dnit9jf det anslag till ersättning för prostetunnor, som uppföres under åttonde

afskrifning af hufvudtiteln, och hvad till nuvarande tjensteinnehafvare skall erläggas

kyrkotionde såsom ersättning för prostetunnor och dels den nuvarande tjensteinnem

m■ häfvare tillkommande ersättning för prostens omaks- och underskrifnings
penningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln.

5

Herr statsministern anförde härefter:

Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten

har jag ej någon ändring att föreslå. Detta anslag skulle

således äfven för år 1900 utgöra ....................... kronor 1,800,652: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten .......... „ 1,628,798: —

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1900 blifva............................. kronor 3,429,450: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens

affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 3

december nästlidet år på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se

bil. 7 vid detta prot. pag. 40) fattade beslut att föreslå Riksdagen,

att å extra stat för år 1900 må anvisas ett förslagsanslag af

1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag

för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till

fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för

sådana pensioners utgående.

Hvad herr statsministern sålunda rörande nionde

hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfrige

ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt

och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen

på statsrådets tillstyrkande härjemte förordna, att nu

anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar

skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

[14.]

Anslaget till

allmänna

indragningsstaten.

[150

Anslag till

upprätthållande

af

arméns $

pensionering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Monde hnfvudtiteln: bil. 1.

[1-]

Kostnaden för

förvaltningen

af småskoglärares

m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt

under

dr 1900.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

december 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douölas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

1:o.

Departementschefen, statsrådet Claéson yttrade:

Sedan Eders Kongl. Maj:t i afseende å kostnaderna för småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet

under ‘ år 1899 föreslagit nästlidna års Riksdag att — då närmare erfarenhet

ännu ej vunnits angående omfånget af de göromål, som tillhörde

anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, i följd hvaraf

något förslag till anstaltens anordnande å fast stat ej kunnat uppgöras —

medgifva, det Eders Kongl. Maj:t finge för år 1899 bestämma de belopp,

som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blefve erforderliga,

samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel finge af Eders

Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas

utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda

afgitter, i den mån de under året inginge, eller, derest sagda afgifter

skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 1.

7

af Riksdagen, samt denna framställning blifvit af Riksdagen bifallen, har

jag anmodat direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som

ombestyrer förvaltningen af nämnda understödsanstalt, att, derest direktionen

funne sig numera vara i tillfälle att med någon större säkerhet

öfverskåda den blifvande omfattningen af understödsanstalten och beräkna

kostnaderna för förvaltningen deraf, till ecklesiastikdepartementet

inkomma med uppgift, huru stort belopp må för bestridande af anstaltens

förvaltningsbestyr anses årligen erforderligt, samt med förslag å sättet

för detta belopps användande och arbetets anordning inom anstalten.

I anledning häraf har direktionen uti skrifvelse den 1 sistlidne

november förklarat, att direktionen funne det mindre lämpligt, att frågan

om understödsanstaltens anordnande å fast stat vid närvarande tidpunkt

bringades till afgörande.

Till stöd för denna mening har direktionen anfört följande:

Uti direktionens den 15 oktober 1891 afgifna utlåtande öfver det

förslag till reglemente för en ålderdomsunderstödsanstalt för småskolelärare

m. fl., som af utsedde kommitterade afgifvits och som senare

med vissa förändringar vunnit nådig fastställelse, hade direktionen uttalat

den meningen; att, såvidt, direktionen vore i tillfälle att då bedöma,

det väl läte sig göra för ordföranden och ledamöterna i direktionen att

åtaga sig styrelsen öfver den nya understödsanstalten, men att deremot,

hvad sjelfva förvaltningsarbetet vidkomme, direktionen funnit, att de

göromål, som skulle tillkomma den nya anstalten, icke kunde besörjas

af de dåvarande tjenstemännen i folkskolelärarnes pensionsinrättning samt

att förslaget till stat för den nya anstalten derföre måste uppgöras

under förutsättning att endast direktionens ordförande och ledamöter

skulle blifva för den nya förvaltningen och folkskolelärarnes pensionsinrättning

gemensamma, men att den tillökning i arbetskrafter, som

jemväl af kommitterade ansetts erforderlig för den nya understödsanstalten,

redan från början måste åstadkommas genom tillsättande af

särskilda tjenstemän. I öfverensstämmelse med detta uttalande hade

direktionen i det förslag till stat för. anstalten, som direktionen uppgjort

och som slutat på ett belopp af 9,000 kronor, upptagit, utom

arfvode till direktionens ordförande och två ledamöter med tillhopa 1,000

kronor, anslag till två tjenstemän vid anstalten, för den ene — benämnd

kamrerare och sekreterare — med 3,000 kronor samt för den andre —

benämnd kassör och bokhållare — med 2,000 kronor och med rätt för

båda till två ålderstillägg, hvartdera på 500 kronor, och hade återstoden,

som i staten upptagits, eller 3,000 kronor, afsett anslag till vaktmästarebiträde,

hyra, ved, städning, expenser och extra biträden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Direktionen erinrar, hurusom det emellertid ansetts lämpligt, att

frågan om fast lönestat för understödsanstalten lemnades oafgjord tillsvidare

och intill dess närmare erfarenhet vunnits angående omfånget åt

de göromål, som tillhörde densamma, äfvensom angående göromålens

lämpliga fördelning, och att Riksdagen derföre, i enlighet med aflåten

nådig proposition, besluta, att för år 1893 Eders Kongl. Maj:t skulle

ega att bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr

blefve erforderliga, hvarjemte liknande beslut af Riksdagen

fattats jemväl beträffande alla följande år. I öfverensstämmelse dermed

och sedan vid den först skeende tillfälliga anordningen af anstaltens

administrerande direktionen beredts tillfälle att den 6 oktober 1892

derom afgifva förslag, hade jemlik! särskilda nådiga bref för ett hvart

af åren 1893—1899 anvisats årligen lika belopp såväl till direktionens

medlemmar med sammanlagdt 1,000 kronor som ock till pensionsinrättningens

kamrerare med 1,000 kronor, till sekreteraren med 600 kronor,

till kassören med 500 kronor, till en för anstalten särskildt förordnad

bokhållare med 1,500 kronor, till vaktmästaren med 200 kronor, hvarjemte

till hyra, extra biträden m. m. årligen anvisats 1,400 kronor utom

för ett år, då af särskild anledning detta anslag ökades till 2,400 kronor.

Den tid, som förflutit, sedan småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

trädde i verksamhet, hade enligt direktionens mening

ännu näppeligen lemnat tillräcklig ledning för bedömande af de anslagskraf,

som under anstaltens fortgående starka utveckling kunde för dess

förvaltning erfordras, men erfarenheten från denna tid gåfve dock vid

handen, att anstaltens göromål kunde bestridas genom de tjensteman,

som vore anstälde vid öfriga af direktionen förvaltade kassor, med någon

särskild för anstalten afsedd förstärkning. Då denna sam organisation

af arbetet visat sig icke blott möjlig, utan äfven i allt hufvudsakligt

synnerligen lämplig, hade direktionen funnit anledning att frångå den

ståndpunkt den förr intagit om nödvändigheten af att understödsanstalten

— om ock under samma direktion som folkskolelärarnes pensionsinrättning

— administrerades genom särskilda tjenstemän, hvadan direktionen

nu i stället uttalade den öfvertygelsen, att, om och när fast stat

och organisation för understödsanstalten skulle uppgöras, arbetet inom

anstalten borde hufvudsakligen fördelas mellan tjenstemän, som redan

vore eller härefter tilläfventyrs blefve vid pensionsinrättningen anstälde.

Direktionen ansåge, att förhandlingarne vid anstaltens inrättande

likasom särskildt den i gällande nådiga reglemente för anstalten inrymda

föreskriften, att anstalten skulle förvaltas af direktionen öfver

folkskolelärarnes pensionsinrättning och att dervid tillsvidare skulle i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Monde hnfvudtiteJn: bil. 1.

9

tillämpliga delar gälla de föreskrifter, som enligt reglementet för nämnda

inrättning och dess förvaltning vore gifna, otvetydigt visade, att det

ock varit åsyftadt, att anstaltens organisation och förvaltning borde, så

vidt möjligt vore, ställas i närmaste samband med pensionsinrättningens.

Säkraste vägen härtill och den nödvändiga förutsättningen för en

fullt genomförd samorganisation vore, enligt direktionens mening, att

småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning inrangerades

på en fast lönestat, afseende jemväl öfriga af direktionen förvaltade

kassor, likasom för dessa i kraft af nådigt beslut den 31 maj 1888 en

sådan anordning för det närvarande gälde.

Men i följd häraf komme spörsmålet om fast stat för ålderdomsunderstödsanstalten

att draga med sig fråga om ny stat för de öfriga

af direktionen förvaltade pensionsanstalterna, och då erfarenheten gifvit

vid handen, att, sedan en lönestat en gång faststälts, det mötte vissa

svårigheter vid att deri erhålla de förändringar, som af inträdda nya

förhållanden påkallades, manades direktionen att inför en så omfattande

uppgift gå till väga med största varsamhet.

Direktionen framhåller, att, derest afgifvande af förslag till stat

för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt nu framstälde sig

såsom en tvungen sak, direktionen med hänsyn till förutsedda, men

ännu icke inträdda behof måste beräkna åtskilliga poster deri till väsentligen

högre belopp än de, som under hittills gångna åren varit anslagna,

och att, hvad anginge öfriga af direktionen förvaltade kassor, det blefve

nödvändigt att med hänsyn till arbetets betydliga tillväxt snart nog

anskaffa såväl förstärkning i arbetskrafterna som äfven ökad aflöning

åt vissa redan anstälde tjenstemän. Direktionen syftade härvid särskildt

på förhållanden, som stode i samband med bokföringen vid dessa kassor,

för hvilka kapitalförvaltning af direktionen äfven bestriddes och hvilkas

sammanlagda tillgångar uppginge i jemnade tal: vid slutet af år 1888,

under hvilket år nu gällande lönestat trädde i tillämpning, till kronor

9,760,000 och vid början af år 1898 till kronor 16,980,000.

Då slutligen härtill komme, att just under de sista åren tid

efter annan framkommit förslag om ännu flera pensionsanstalters förläggande

under direktionens förvaltning — t. ex. förslaget att direktionen

öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning jemväl skulle anförtros

vården af en pensionsanstalt för döfstumlärarne i riket — funne

direktionen önskligt, att, innan den omarbetning af lönestaten i dess

helhet företoges, som betingades af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts

förvaltnings uppförande på fast stat, direktionen blefve

Bih. till Iiiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Nionde huf vudtiteln: bil. 1.

t i tillfälle att bättre, än som vid nuvarande tidpunkt vore möjligt, öfver
blicka

hit hörande förhållanden och deras vidare utveckling.

Då det, på grund af hvad direktionen sålunda anfört, synes vara

en fördel, att den provisoriska anordningen af småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning ännu någon tid fortfar, på det

man må blifva i tillfälle att med någorlunda sannolikhet öfverskåda

dess blifvande omfattning och med tillbörlig säkerhet beräkna kostnanaderna

för förvaltningen deraf, får jag i underdånighet hemställa, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna

för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1900, medgifva:

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,

som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;

samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,

i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i

den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året

befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

2:o.

Vidare yttrade departementschefen:

[7.] Uti underdånig skrifvelse den 11 september 1897 anhöll det större

Petition för akademiska konsistoriet i Lund, bland annat, det Eders Kongl. Maj:t

eii. Pg.rT^ täcktes af Riksdagen utverka rätt för extra ordinarie professorn i exegetisk

"»''«*• teologi vid nämnda universitet Martin Gabriel Rosenius — som redan

då öfverskridit 72 års ålder och, efter att några år hafva åtnjutit minskning

i sin tjenstgöring, undfått tjenstledighet på grund af läkarebetyg,

hvars affattning ingåfve farhåga, att Rosenius svårligen kunde återinträda

i tjenstgöring — att vid afskeda erhållande komma i åtnjutande af

pension å allmänna indragningsstaten med 3,500 kronor årligen.

öfver denna af kanslern för rikets universitet förordade framställning

afgaf statskontoret den 18 november 1897 infordradt underdånigt

utlåtande, deri statskontoret — med bifogande af införskaffade behöriga

intyg om Rosenius’ ålder och tjenstgöring samt om hans helsotillstånd,

utvisande, att Rosenius, som vore född den 20 juli 1825, den 17 maj

1867 utnämnts till adjunkt i teologi vid universitetet i Lund och den

17 mars 1882 till extra ordinarie professor i exegetisk teologi derstädes

s. 11 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.

11

samt att Rosenius sedan 1897 års vår lede af kronisk hjernsjukdom

med deraf härrörande oförmåga till ansträngande intellektuel!; arbete

och till följd deraf vore urståndsatt att sköta sitt embete, utan att

någon sannolikhet förefunnes, att han kunde blifva i stånd att återinträda

i tjenstgöring — anförde, att Rosenius, hvilken såsom aflöning

åtnjöte afkomsten af Stångby prebendepastorat, enligt de för ordinarie

professorers och adjunkters vid rikets universitet rätt till pension å allmänna

indragningsstaten gällande bestämmelser redan för mer än sju

år sedan skulle varit pensionsberättigad och att han numera uppfylt

jemväl det enligt nådiga brefvet den 25 juni 1818 för civile embetsoch

tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor för dylik pensionsrätt.

På grund häraf och under åberopande af hvad upprepade gånger

blifvit anfördt till stöd för framställningar om pensionsrätt jemväl för

universitetens extra ordinarie professorer samt de Riksdagens beslut,

hvarigenom pensioner å allmänna indragningsstaten till belopp af 3,500

kronor åt hvardera beviljats extra ordinarie professorerna C. J. Norrby,

J. M. Sundén och G. Dillner, hemstälde statskontoret i underdånighet, att

Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja extra ordinarie professorn Rosenius en årlig pension af

3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari

han afginge från sitt embete.

Extra ordinarie professorn Rosenius, som härefter bereddes tillfälle

att yttra sig i ärendet, anförde, bland annat, att han, under förutsättning

att det större konsistoriets åtgärd icke till någon Eders Kongl. Maj;ts

och Riksdagens åtgärd föranledde, vore villig att för beredande af tillräckliga

existensmedel åt en fullt skicklig och kompetent vikarie afstå

ett vida högre belopp, än hvad gällande förordning angående arfvode åt

extra ordinarie professorers vikarier stadgade, samt anhöll, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes från teologiska fakulteten i Lund låta infordra

underdånigt yttrande, huruvida icke krafvet på undervisningens ordnande

kunde på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses genom nämnda

åtgärd, men förklarade sig tillika, för den händelse Eders Kongl. Maj:t

skulle pröfva skäligt att till Riksdagen aflåta proposition angående rätt

för honom att vid afskeds erhållande uppbära en pension af 3,500

kronor och Riksdagen dertill beviljade anslag, vilja inkomma med underdånig

ansökning om afsked från sin innehafvande extra ordinarie professorsbeställning

mot åtnjutande af omförmälda pension.

Öfver det af Rosenius framBtälda förslag rörande uppehållande

genom vikarie af den undervisning, som åligger extra ordinarie professorn

i exegetik vid universitetet i Lund, infordrade Eders Kongl. Maj:t

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Nionde hufvndtiteln: bil. 1.

yttranden af såväl teologiska fakulteten som ock det mindre akademiska

konsistoriet derstädes.

Fakulteten, dit Rosenius ingifvit en skrift, deri lian utfäst sig att,

om förslaget att låta honom bibehålla sitt embete och åtnjuta den tjenstledighet,

som för hvarje termin kunde efter underdånig ansökning

blifva honom beviljad, skulle vinna nådigt afseende, till en skicklig

och kompetent vikarie terminligen såsom arfvode utbetala 1,000 kronor,

yttrade i underdånigt utlåtande, att, då för närvarande en väl vitsordad

och skicklig vikarie vore att tillgå och det arfvode, hvilket Rosenius

förbundit sig att utgifva, vore ganska rikligt, fakulteten funne det

af honom föreslagna sättet för uppehållande af den till hans extra ordinarie

professorsembete hörande undervisning och examination böra

anses under förhandenvarande förhållanden fullt tillfredsställande.

Härefter yttrade mindre akademiska konsistoriet i afgifvet underdånigt

utlåtande, att, då det måste vara för undervisningen fördelaktigare,

att den omhänderhades af en ordinarie lärare, och svårigheter lätt kunde

uppstå att, om behofvet af vikarie under eu längre obestämd tid fortfore,

finna för vikariatet fullt skicklig person, det af Rosenius föreslagna

sättet för uppehållande af hans undervisning icke syntes tillfredsställande,

hvarföre konsistoriet tillstyrkte, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

för Riksdagen framlägga nådig proposition om beredande af pensionsrätt

för Rosenius.

Vid underdånig föredragning af ärendet den 18 mars 1898 fann

Eders Kongl. Maj:t, med särskild! fäst afseende å Rosenius’ omförmälda

utfästelse, det större konsistoriets ifrågavarande framställning icke till

någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Hos Eders Kongl. Maj:t har nu det större akademiska konsistoriet

i Lund gjort förnyad framställning i ärendet, dervid konsistoriet framhåller,

att Rosenius under de två sistförfluten terminerna varit och fortfarande

vore helt och hållet tjenstledig på grund af sjuklighet, hvars

beskaffenhet gjorde sannolikt, att han svårligen kunde åter inträda i

tjenstgöring.

Sedan härjemte Rosenius uti en särskild till Eders Kongl. Maj:t

ingifven skrifvelse anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda honom

rätt att efter undfånget afsked uppbära en årlig pension af 4,300 kronor,

samt förklarat sig för sådan händelse villig att inkomma med sin afskedsansökning,

hördes statskontoret ånyo i ärendet, dervid statskontoret, under

åberopande i öfrigt af sitt förut i ärendet afgifna yttrande, anförde

hufvudsakligen följande.

Beträffande pensionsbeloppets storlek hade numera förändrade för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Monde hufvndtiteln: bil. 1.

13

hållanden inträdt, i det att genom den vid nästförflutna riksdag antagna,

af Eders Kongl. Maj:t den 27 maj 1898 faststälda aflöningsstat för extra

ordinarie professorer vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska

institutet lönerna för desse professorer skulle under vissa vilkor, som icke

kunde på förevarande ärende inverka, från och med år 1899 höjas från

3,500 kronor till 4,300 kronor, deri inberäknade två ålderstillägg å 500

kronor hvartdera, hvartill komme tjenstgöringspenningar 1,200 kronor.

Med stöd af den utaf Riksdagen förut omfattade grundsats, enligt hvilken

pension å allmänna indragningsstaten beviljats extra ordinarie professorer

till enahanda belopp som det, hvartill lönen uppginge, hemstälde

derföre statskontoret i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t. i

nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja Rosenius pension å allmänna

indragningsstaten till belopp af 4,300 kronor, att utgå från och

med månaden näst efter den, hvarunder han från tjensten afginge.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, det Rosenius må

från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från

sin extra ordinarie professorsbeställning, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp af 4,300 kronor

årligen.

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfrige ledamöter.

Härefter föredrog departementschefen:

3:o.

En af domkapitlet i Strengnäs till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning,

deruti kollegan vid pedagogien i Södertelge Fredrik August

Björkman i underdånighet anhållit om rätt att vid afskedstagandet från

kollegabefattningen få åtnjuta pension i enlighet med hvad för adjunkter

och kolleger vid rikets allmänna läroverk vore i sådant afseende stadgadt.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att sökanden,

som är född den 18 juli 1832, blifvit den 16 februari 1859 förordnad

att tillsvidare, bestrida en lärarebefattning vid dåvarande pedagogien i

Söderhamn, den 12 september 1860 utnämnts till kollega vid allmänna

läroverket i Luleå och den 7 oktober 1867 till sin innehafvande befattning

vid pedagogien i Södertelge, samt att han, som tjenstgjort derstädes

alltsedan höstterminen sistnämnda år, till dess han den 10

februari innevarande år insjuknat, enligt intyg af läroverkets rektor

fullgjort sina åligganden såsom lärare med utmärkt nit och skicklighet.

[8.]

Pension för

läroverkskollegan

F. A.

Björkman.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Nionde hutvudtiteln: bil. 1

Öfver berörda ansökning, som af domkapitlet förordats till nådigt

bifall, både statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, deruti

statskontoret i hufvudsak anfört, att jemlikt nådiga brefvet den 16 mars

1858 lärarne vid elementarläroverken eller, såsom de numera benämndes,

allmänna läroverken egde att komma i åtnjutande af enahanda rättighet

till pension å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande författningar

tillkomme civile embete- och tjenstemän; att, enär pedagogierna

i allt väsentligt vore att betrakta som allmänna läroverk och de vid

desamma anstälde lärare såväl i fråga om kompetensvilkor till af dem

innehafda befattningar som beträffande lön, tjenstgöringens omfattning,

delaktighet i elementarlärarnes enke- och pupillkassa med flera hänseenden

jemväl vore likstälde med lärarne vid de egentliga allmänna läroverken,

med fog kunde ifrågasättas, huruvida icke lärarne vid pedagogierna,

för såvidt de uppfylt de med afseende å lärare vid de allmänna

läroverken för pension stadgade vilkor, utan vidare egde pensionsrätt

på grund af nyssberörda nådiga bref den 16 mars 1858, men att denna

förmån emellertid icke genom något uttryckligt allmänt stadgande utsträckts

till lärarne vid pedagogierna, hvarföre Kongl. Maj:t tillförene,

såsom uti den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och

behof till 1884 års Riksdag, aflåtit framställning om beviljande af pension

för rektorn vid pedagogien i Nora E. Brandberg, hvilken framställning

ock af Riksdagen bifallits; samt att sökanden, som uppnått 65 års ålder,

varit i egenskap af lärare vid elementarläroverk och pedagogier austäld

i statens tjenst under en tid af 39 år och, såsom ett ansökningen bifogadt

intyg af behörig läkare innehölle, numera efter långvarig sjukdom

vore oförmögen att vidare sköta sitt maktpåliggande kall såsom lärare vid

statens läroverk; hvarföre, då alltså de vilkor för rätt till pension vid afskedstagande^

som genom nådiga brefvet den 12 november 1823 stadgats

för civile embete- och tjenstemän i allmänhet, blifvit af sökanden i allo

fullgjorda, statskontoret, med tillkännagifvande att sökanden Båsom kollega

åtnjöte lön å stat till belopp af 1,500 kronor jemte ålderstillägg derå

enligt nådiga brefvet den 22 januari 1881 med 2,000 kronor eller

tillhopa i lön 3,500 kronor, hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes till

Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att kollegan Björkman

måtte förklaras berättigad att, efter erhållet afsked från kollegabefattningen,

från och med månaden näst derefter å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid uppbära pension enligt bestämmelserna

i nådiga brefvet den 16 mars 1858 med ett belopp af 3,000 kronor för

år räknadt.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Monde hufvudtiteln: bil. 1.

15

underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes, i enlighet med hvad statskontoret

hemstält, i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande

dertill, att Björkman må från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked varder honom beviljadt från befattningen såsom kollega vid

pedagogien i Södertelge, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension med ett belopp af 3,000 kronor årligen.

4:o.

En af eforus öfver Göteborgs stifts allmänna läroverk till Kongl. L®-]

Maj:t öfverlemnad underdånig ansökning, deruti teckningsläraren vid ucklZgdl

treklassiga allmänna läroverket i Varberg Bernhard Edvard Lundberg raren B. E.

anhållit om rätt till pension vid afskedstagande! från teckningslärare- Lundber9- befattningen; varande infordrade underdåniga utlåtanden i detta ärende

afgifna af domkapitlet i Göteborg och statskontoret.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att Lundberg'',

som är född den 3 september 1827, tjenstgjort såsom vikarierande lärare

i teckning vid läroverket i Varberg dels från och med höstterminen 1859

till och med höstterminen 1861, dels ock från och med höstterminen

1865 till den 10 maj 1876, hvilken sistnämnda dag Lundberg — efter

det genom nådigt bref den 10 september 1875 rättighet medgifvits

honom att anmäla sig såsom sökande till den då lediga teckningslärarebefattningen

vid nämnda läroverk, utan hinder deraf att han icke fullgjort

hvad gällande föreskrifter stadgade för behörighet till sådan befattning

— konstituerats att vara lärare i teckning vid läroverket; samt

att Lundberg under sin tjenstgöring ådagalagt stort nit och skicklighet.

I sitt underdåniga utlåtande, afgifvet den 29 december 1897, hade

statskontoret anfört, bland annat, att genom nådiga brefvet den 16 mars

1858 stadgats, att lärarne vid rikets elementarläroverk skulle komma i

åtnjutande af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som

enligt då gällande författningar tillkomme civile embets- och tjensteman;

att detta stadgande likväl icke ansetts tillämpligt å lärarne i musik och

sång samt teckning vid dessa läroverk, utan att för dylika lärare pension

å allmänna indragningsstaten beviljats först efter det Riksdagen i hvarje

fall härtill lemnat bifall; att Lundberg uppnått en ålder af 70 år och

räknade 35 tjenstår såsom lärare i teckning vid förenämnda läroverk

samt förty fullgjort de i äldre ännu gällande pensionsförfattningar föreskrifna

vilkor för civile tjenstemäns rätt till pension å allmänna indragningsstaten;

äfvensom att aflöningen för läraren i teckning vid Varbergs

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

[10.]

Pension för

musikläraren

A. W. Larsson.

treklassiga allmänna läroverk utgjorde 300 kronor årligen; och hade på

grund af hvad sålunda anförts statskontoret, lika med domkapitlet, i

underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes aflåta''"proposition till

Riksdagen angående rätt för Lundberg att uppbära pension å allmänna

indragningsstaten till belopp af 300 kronor årligen.

Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t täcktes, i enlighet med

hvad statskontoret hemstält, i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande

dertill, att Lundberg må från och med månaden näst efter

den, i hvilken afsked varder honom beviljad! från befattningen såsom

lärare i teckning vid omförmälda läroverk, undersam återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 300 kronor

årligen.

5:o.

En af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk till

Kongl. Maj:t öfverlemnad underdånig ansökning, deruti musikläraren

vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm [August Wilhelm

Larsson anhållit om rätt till pension vid afskedstagande! från musiklärarebefattningen;

varande infordradt underdånigt utlåtande i detta

ärende afgifvet af statskontoret.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att Larsson, som

är född den 2 oktober 1827, varit anstäld såsom musiklärare dels vid

Maria lägre elementarläroverk från och med april månad ,1860 till och

med vårterminen 1879, dels ock vid Södermalms högre allmänna läroverk

från och med höstterminen 1879, hvilken befattning han ännu

innehade på grund af konstitutorial af den 9 augusti 1880, att Larsson

dessutom under nämnda tider vid olika tillfällen på förordnande tjenstgjort

såsom musiklärare vid andra allmänna läroverk i Stockholm,

samt att han under sin tjenstgöring ådagalagt nit och skicklighet äfvensom

hedrande vandel.

I sitt underdåniga utlåtande hade statskontoret, med enahanda

anförande i fråga om grunderna för musik- och teckningslärares pensionsrätt,

som omnämnts i fråga om pensionen åt teckningsläraren B.

E. Lundberg, vidare anfört, bland annat, att Larsson uppnått en ålder

af 71 år och räknade 38 tjenstår såsom lärare i musik vid allmänna

läroverk samt förty fullgjort de i äldre ännu gällande pensionsförfattningar

föreskrifna vilkor för civile tjenstemäns rätt till pension å

allmänna indragningsstaten samt att aflöningen för läraren i musik vid

Södermalms högre allmänna läroverk enligt nådiga brefvet den 16 juli

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Nionde h lifva dtiteln: bil. 1.

1880 utgjorde 750 kronor med derå enligt nådiga brefvet den 31 januari

1891 beviljadt ålderstillägg af 500 kronor eller tillsammans 1,250''kronor

årligen; och hade på grund af hvad sålunda anförts statskontoret, i

likhet med direktionen, i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

aflåta proposition till Riksdagen, att för Larsson beviljades rätt till

pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,250 kronor årligen.

Statsrådet tillstyrkte^ att Kongl. Maj:t täcktes, i enlighet med hvad

statskontoret hemställa i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande

dertill, att Larsson må från och med månaden näst efter den, i hvilken

afsked varder honom beviljadt från befattningen såsom lärare i musik

vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till

belopp af 1,250 kronor årligen.

6:o.

Härefter anförde departementschefen ytterligare:

I underdånig ansökning den 21 september 1898 hafva föreståndaren [11.1

och förste läraren vid läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma Pension för

°°h an-rl .Iärare“ vM läroanstalt Carl Oskär

Ju ms Oarlstrom, med anledning af denna anstalts beslutade indragning * Skara för

vid innevarande läsårs slut, underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Majrt ö''veräri9adf

täcktes i nåder vidtaga åtgärder, på det att sökandena, efter erhållet * Borg och c''

afsked och sedan deras aflöning för innehafvande befattningar upphört J- Carl~

att utgå, måtte antingen å indragningsstat förflyttas, till dess Eders ****''

Kongl. Maj:t kunde finna af behofvet påkalladt att åter taga sökandenas

v erksamhet i anspråk, eller, om detta ej kunde ega rum, få sig tillförsäkrad

sa stor pension, att de ej behöfde sakna sin anständiga bergning.

Af de vid ansökningen fogade handlingar framgår:

„ att Borg är född den 19 januari 1852 och således snart uppnått

4< ars ålder, att han, som under åren 1872 och 1873 varit biträdande

och vikarierande lärare vid dåvarande allmänna institutet för döfstumma

och blinda å Handla samt från medlet af april månad 1875 till den 11

september 1876 tjenstgjort vid samma institut såsom dels vikarie, dels

extra lärare, sistnämnda dag förordnats till lärare derstädes, att han

sokt och erhållit anställning från den 1 januari 1879 såsom andre lärare

vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma samt att han,

e ter att hafva en kort tid på förordnande bestridt föreståndare- och

förste lärarebefattningarna vid den i Skara inrättade dylika läroanstalt,

från och med 1892 års början oafbrutet tjenstgjort såsom ordinarie

Bih. till Ptiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

innehafvare åt dessa förenade befattningar, samt att Borg saväl för

denna som sin föregående tjenstgöring, omfattande en sammanlagd tid

af omkring 25 år, af vederbörande myndigheter blifvit synnerligen väl

vitsordad; , ...

att Carlström, som är född den 1 juli 1850 och således öfver 48

år gammal, varit anstäld under läsåren 1872—1873 såsom vikarierande

lärare vid allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla, derefter

erhållit förordnande att från den 1 juli 1873 vara extra lärare vid

nämnda institut, i hvilken egenskap han tjentgjort till utgången af år

1879 och alltsedan den 1 januari 1880 innehaft och bestridt befattningen

såsom andre lärare vid ofvan omförmälda läroanstalt i Skara, att han

sålunda tjenstgjort 26 år samt att han erhållit berömliga vitsord för

fullgörande af sina tjensteåligganden.

Direktionen öfver läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma,

uti ärendet hörd, har förklarat, att, med hänsyn till den förtjenstfulla

verksamhet, som af sökandena under en längre följd af år i statens

tjenst utöfvats, ansåge sig direktionen böra på det varmaste förorda

beviljandet af den ena eller andra af de utaf sökandena alternativt

begärda förmånerna.

Statskontoret, som i enlighet med Eders Kongl. Majtts nadiga

befallning den 21 november 1898 afgifvit underdånigt utlåtande, anför,

att såväl föreståndaren som andre läraren vid läroanstalten i Skara

åtnjöte arfvoden, den förre med 3,000 kronor och den senare med 2,000

kronor årligen, från det å åttonde hufvudtiteln pa extra stat uppförda

anslaget »till upprätthållande af undervisningen vid tre läroanstalter för

öfveråriga döfstumma». Aflöningsstat för läroanstalten hade af Eders

Kongl. Maj:t blifvit årligen faststäld, senast genom nådiga brefvet den

30 september 1898, att gälla för den del af ar 1899, hvarunder anstalten

kunde komma att vara i verksamhet. I nådigt bref den 7 oktober

1898 förordnades, att läroanstalten skulle indragas vid slutet af vårterminen

1899, och komme alltså samtidigt dermed sökandenas anställning

vid läroanstalten att upphöra.

Då emellertid såväl föreståndaren Borg som andre läraren Carlström,

enligt hvad af det redan anförda framginge, under en så lång

tid som 25 år och derutöfver med nit och trohet egnat sina bästa

krafter åt undervisningen af döfstumma vid af staten inrättade läroanstalter

och derigenom utfört ett vigtigt och välsignelsebringande

arbete i det allmännas tjenst, hade de hvar för sig äfven gjort sig

förtjenta af understöd och erkännande från det allmännas sida, da de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Nionde huf vudtiteln: bil. 1.

19

utan eget förvållande snart nödgades afbryta sin hittills varande verksamhet

och på annat håll söka utkomst, som numera, då staten icke

längre underhölle egna undervisningsanstalter för landets döfstumma

barn, måhända icke lätteligen stode dem till buds.

Oaktadt de ifrågavarande lärarne, till följd af de för öfveråriga

döfstumma inrättade läroanstalters mera tillfälliga organisation, icke

kunnat vinna den fasta anställning, som berättigade dem att vid läroanstaltens

upphörande med bibehållande af sina löneförmåner å indragnings - stat öfverflyttas, syntes de dock statskontoret böra vid entledigande från

sina befattningar få komma i åtnjutande af efter lefnadsålder, tjenstetid

och löneförmåner afpassad årlig pension, hvilken emellertid, i. händelse

åt förnyad anställning med aflöning af statsmedel, borde antingen

nedsättas eller helt och hållet upphöra.

Jag instämmer till fullo i statskontorets yttrande och behjertar

dervid synnerligen den af statskontoret antydda omständigheten, att det

torde blifva förenadt med stora svårigheter för de ifrågavarande lärarne

att, sedan de nödgats afgå från de befattningar, de nu innehafva, på

annat håll finna sin utkomst. Å ena sidan underhåller nemligen staten

numera icke några egna döfstumskolor, och styrelserna i de särskilda

döfstumskoldistrikten torde icke vara benägna att vid sina skolor anställa

lärare, hvilka endast under jemförelsevis få år kunna antagas förblifva

fullt tjenstbara. Å andra sidan åter torde det blifva ganska vanskligt

för ofvan omförmälda lärare att vid den ålder de uppnått förtjena sitt

uppehälle genom en helt annan verksamhet än den, hvaråt de hittills

under den kraftigaste delen af sitt lif egnat sig.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med hvad statskontoret

förordat, föreslå Riksdagen att medgifva, att Borg och Carlström må från

och med månaden näst efter den, under hvilken hvar och en af dem

entledigas från sin nuvarande befattning, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension: den förre af 1,500

kronor och den senare af 1,000 kronor, med vilkor dock att, derest någon

af dem framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel

eller vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma,

hans pensionsbelopp skall för den tid, sålunda vunnen anställning

varar, minskas, i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen

öfverskjuter det nu till honom utgående årsarfvodet.

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Nionde imfvudtiteln: bil. 1.

[!2-] ^

Understöd åt

äldre behöfvande

folkskolelärare.

[13.]

Ersättning i

anledning af

afskrifning aj

kyrkotionde

m. m.

7:o.

Vidare yttrade departementschefen:

För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka

icke kunnat erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrättning, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, i likhet

med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragningsstaten

måtte äfven för år 1900 anvisas ett anslag af 10,000 kronor,

att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t. kan finna godt

meddela, användas till understöd af högst 300 kronor åt sådana äldre

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån

erhållit afsked före år 1867.

Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.

8:o.

Slutligen anförde departementschefen:

Den 14 sistlidne oktober har utfärdats nådig förordning om afskrifning

af den från viss jord inom Skåne med flere provinser utgående

kyrkotionde. Enligt nämnda förordning bestämmes, att, bland annat,

prostens omaks- och underskrifningspenningar från och med år 1900

icke vidare skola i nu gällande ordning utgå; att ersättning härför skall

af statsmedel till nuvarande tjensteinnehafvare beredas samt att ersättning

af statsmedel för prostetunnor skall sålunda utgöras, att för hvarje prostetunna,

som hittills utgått, utbetalas värdet af en tunna spanmål i det

eller de sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd, löst

efter det i nådiga förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, nuvarande

prostar förbehållet att under deras tjenstetid uppbära ersättning efter

hittills gällande grunder.

I enlighet med hvad statskontoret uti infordradt utlåtande i ämnet

hemstält har jag för afsigt att vid underdånig anmälan inför Eders

Kongl. Maj:t af ärenden rörande reglering af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel för år 1900 hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att under anslag till kleresistaten såsom ersättning för

ifrågavarande prostetunnnor anvisa ett anslag af 8,592 kronor 44 öre,

utgörande ifrågavarande prostetunnors värde, beräknadt enligt nådiga

förordningen den 23 juli 1869.

Då emellertid, såsom af hvad jag nu anfört framgår, endast nuvarande

tjensteinnehafvare ega att uppbära ersättning för till dem ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.

gående prostetunnor enligt hittills gällande grunder, och ersättningen

för prostens omaks- och underskrifrungspenningar är af öfvergående

natur, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att medgifva, dels att skilnaden mellan det anslag till

ersättning för prostetunnor, som uppföres under åttonde hufvudtiteln, och

hvad till nuvarande tjensteinnehafvare skall erläggas såsom ersättning för

prostetunnor må utgå från allmänna indragningsstaten, dels att från

samma stat må utgå den nuvarande tjensteinnehafvare tillkommande

ersättning för prostens omaks- och underskrifningspenningar.

I denna departementschefens hemställan förenade sig statsrådets

öfrig» ledamöter.

Hvad statsrådet beträffande de under förestående

punkter omförmälda ärenden i underdånighet tillstyrkt

och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom

till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ur protokollet:

Karl Leijer.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Nionde Imfvudtiteln: bil. 2.

Utdrag af ''protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti statsrådet ä Stockholms slott den 21

oktober 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen.

Departementschefen anförde härefter i underdånighet:

[2.] Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 19 maj 1893

FeT2för förordnat, att inlösen för kronans räkning i då föreskrifven. ordning af

(Tp.ffaZson den inom Vesterbottens län tillverkade salpeter skulle efter ingången af

och b.;c. är 1894 upphöra, dock med rätt för salpetertillverkare inom nämnda

Johansson. sådant åstundade, att efter sagda tid och intill utgången af

år 1897 i Stockholm leverera sin tillverkning af salpeter mot visst

stadgadt lösningspris och på i öfrigt stadgade vilkor, samt Eders Kongl.

Maj:t i sammanhang härmed i nåder föreskrifvit, bland annat, att arfvoden

till de båda verkmästarne vid salpetersjuderistaten i Vesterbottens

län Carl Peter Hansson i Vännäs och Bror Christian Johansson i Sten
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvndtiteln: bil. 2.

23

sele för den befattning med förekommande salpeteruppbörd, som arméförvaltningen

kunde finna nödigt att fortfarande intill 1897 års utgång

åt dem uppdraga, skulle från och med 1894 års början utgå med 50

kronor, för år räknadt, till dem hvardera,

så har arméförvaltningen å artilleridepartementet uti skrifvelse den

24 sistlidne mars, under åberopande af sin den 6 februari 1893 gjorda

och af statskontoret i infordradt utlåtande af den 4 derpåföljde april

tillstyrkta framställning om beredande af pension åt desse tjensteman,

i underdånighet anhållit, att, då ifrågavarande arfvoden med 1897 års

slut komme att upphöra, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att uppföra bemälde verkmästare till åtnjutande från 1898 års ingång

af årlig pension till belopp af 50 kronor hvardera.

Beträffande de sålunda till öfverflyttning å allmänna indragningsstaten

föreslagna personerna har blifvit upplyst och styrkt, att Hansson,

född år 1820, sedan den 25 juni 1845 och Johansson, född år 1825,

sedan den 30 mars 1853 innehaft verkmästarebefattning vid salpetersjuderistaten

samt att begge fört en hedrande vandel och med nit och

skicklighet fullgjort sina åligganden.

Med erinran att — i sammanhang med nådigt beslut om salpeterfondens

öfverlemnande till riksgäldskontoret m. m. — Eders Kongl.

Maj:t, efter Riksdagens hörande, behagat genom kongl. brefvet den 28

december 1866 förordna, att de salpeterstaten tillhörande personer eller

deras enkor och barn, hvilka af salpeterfonden dittills åtnjutit löner eller

pensioner, skulle på allmänna indragningsstaten öfverflyttas, får jag, på

grund af hvad i ärendet förekommit och då ifrågakomna verkmästare

öfverskridit de 30 tjenste- och 60 lefnadsår, som jemlikt § 15 af nådiga

reglementet den 17 mars 1832 angående förvaltningen af salpeterärendena

i riket berättiga dem att uppbära såsom pension tre tunnor spanmål,

hälften råg och hälften korn, efter länets markegångspris, motsvarande

ungefär det årliga arfvode af 50 kronor, som de under senare

åren uppburit, härmed i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att för verkmästarne Hansson och Johansson

å allmänna indragningsstaten uppföra pensioner till belopp af 50 kronor

för hvardera, att räknadt från 1898 års ingång af dem under deras

återstående lifstid årligen åtnjutas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Nionde hnfvndtiteln: bil. 2.

Uppå underdånig tillstyrkan af statsrådets Öfriga

ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen till denna

departementschefens hemställan lemna nådigt bifall;

och skulle utdrag af detta protokoll till finansdepartementet

expedieras för behörigt iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under

riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

F. Lag er felt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteln: bil. 8.

25

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet d Stockholms slott

den 22 december 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dtrssen.

Departementschefen anförde härefter i underdånighet:

Uti en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap af inspektör

för militärläroverken med tillstyrkan af nådigt bifall öfverlemnad

skrifvelse af den 30 sistlidne augusti har chefen för krigsskolan,

med anmälan att såsom vaktmästare vid Karlbergs slott tjenstgörande

drängen Lars Erik Lindblom på grund af sjukdom anhållit om afsked

från sin tjenst med pension, i underdånighet understält pensionsfrågan

Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och dervid, under åberopande af

för Lindblom utfärdade, skrifvelsen bifogade frejde-, läkare- och tjenstgöringsbetyg

samt med tillkännagifvande, att Lindblom under senaste

tiden såsom aflöning åtnjutit 2 kronor om dagen, eller 730 kronor för

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4

[3.]

Petition för

drängen vid

krigiskolan

L. E. Li/nd~

blom.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

år, i underdånighet hemstält, att, då till krigsskolans disposition icke

funnes några medel för pensionering af derstädes anstälde drängar, men

det syntes obilligt, om Lindblom, som vid krigsskolan tjenat i mer än

24 år, skulle efter en långvarig och trogen tjenst, hvilken på grund

af dervid ådragen sjukdom måst afbrytas, meddelas afsked, utan att det

i någon mån sörjdes för hans uppehälle för framtiden, Eders Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande åt

Lindblom för hans återstående lifstid af en årlig pension af 500 kronor,

att utgå från och med september månad innevarande år.

Af förenämnda betyg inhemtas, att Lindblom, som vore född den

11 januari 1851 och således uppnått en ålder af nära 48 år, under en

sammanräknad tid af 24 år varit vid krigsskolan anstäld såsom dels

utarbetare, dels postbud och dels vaktmästare; att han, enligt afgifna

läkarebetyget, under sin tjensteutöfning vid krigsskolan ådragit sig

kronisk ledgångsreumatism, hvilken trots fortgående läkarebehandling

icke förbättrats, och att han på grund deraf nu och för framtiden vore

oförmögen att fullgöra den tjenst, han vid krigsskolan innehade; samt

att Lindblom, enligt vitsord af krigsskolans förutvarande chef, med stor

pligttrohet och arbetsamhet skött sina åligganden och sannolikt genom

den ansträngande tjensten såsom postbud och städningsarbetet i kalla

förstugor och dragiga lokaler ådragit sig den sjuklighet, som nu gjorde

honom mindre arbetsför.

Uti häröfver infordradt och den 11 sistlidne november afgifvet

underdånigt utlåtande har arméförvaltningen förklarat sig icke i öfrigt

hafva något att erinra emot chefens för krigsskolan ofvanberörda framställning,

men hemstält, att den ifrågasatta pensionen finge beräknas

och utgå från och med månaden näst efter den, uti hvilken Lindblom

från sin befattning vid krigsskolan erhölle entledigande.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, har under

den 3 innevarande månad, med erinran att i gällande stat för krigsskolan

funnes under rubrik »Betjeningsstaten» upptaget för 22 drängar

ett belopp af 11,000 kronor, från hvilket den af Lindblom åtnjutna aflöning

af 730 kronor per år utgått, i underdånighet anfört, att statskontoret

lika med öfriga vederbörande funne det tillbörligt, att Lindblom,

derest han till följd af sjuklighet icke längre kunde bibehållas i

sin nuvarande befattning vid krigsskolan, blefve vid sin ofrivilliga afgång

från tjensten hugnad med något understöd för sina återstående

dagar, men att statskontoret, vid det förhållande att Lindblom, om än

oförmögen till skötande af de sysslor honom vid krigsskolan ålåge, icke

syntes vara till allt arbete oduglig och således torde kunna sjelf något

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

27

bidraga till sin försörjning samt med jemväl fästadt afseende å Lindbloms

ålder och tjenstetid funne sig icke kunna förorda understöd till

så högt belopp, som föreslagits, utan hemstält, att detsamma måtte bestämmas

till 250 kronor, att i årlig pension utgå från och med månaden

näst efter den, hvaruti afsked blifvit Lindblom meddeladt.

På grund af hvad sålunda förekommit får jag med särskild hänsyn

till, att Lindblom efter all sannolikhet under utöfning af sin tjenst vid

krigsskolan ådragit sig den sjukdom, som numera gjort honom oförmögen

att fortfarande fullgöra sina tjensteåligganden, i underdånighet

tillstyrka, det Eders Kong! Maj:t måtte, i enlighet med statskontorets

hemställan, föreslå Riksdagen att för Lindblom å allmänna indragningsstaten

uppföra en pension af tvåhundrafemtio kronor, att af honom under

hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst

efter den, då han från sin befattning vid krigsskolan erhållit entledigande.

Till denna departementschefens framställning,

hvaruti statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade

Hans Maj.t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle

genom utdrag af protokollet underrättelse härom finansdepartementet

meddelas för iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

G. Hagbergh.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Nionde hufwdtiteln: bil. 4.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti statsrådet d Stockholms slott den

30 december 1898.

Närvarande:

Hane excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claeson och

Dyrssen.

Departementschefen, statsrådet Dyrssen föredrog i underdånighet:

[4,] En af chefen för sjökrigsskolan öfverlemnad och till nådigt bifall

Ttntion fsr förordad ansökning, deri lektorn vid skolan m. m. Johan Fredrik LagerUk%nManj.

lund,"med förmälan att han öfverskridit en ålder af 70 år och numera

r. lagerlund, funne sina krafter vara i aftagande, så att han icke kunde fullgöra alla

de skyldigheter, som ålåge honom såsom lektor i matematik jemte

mekanik samt fysik vid skolan, anhållit, att honom vid afskedstagandet

måtte beredas en årlig pension i enlighet med de grunder, som gälde

för lektorerna vid rikets allmänna läroverk, eller 4,350 kronor, utgörande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

29

80 procent å de sökanden, såsom lektor, tillkommande aflöningsmedel,

5,438 kronor.

Härvid yttrade departementschefen:

Redan vid 1888 års riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang

med nådig proposition om uppförande af lärarne vid sjökrigsskolan

å ordinarie stat, framställning angående pensionsrätt för samma

lärare. Nämnda proposition blef emellertid af Riksdagen afslagen,

emedan frågan ansågs lämpligen böra komma till afgörande i sammanhang

med en omorganisation af rikets allmänna läroverk, hvadan och

då aflöningen alltså fortfarande komme att utgå i form af arfvoden,

jemväl frågan om pensionsrätt fick förfalla. Hos Eders Kongl. Maj:t

anhöllo under år 1897 lektorerna vid nämnda skola om aflåtande af

förnyad nådig proposition till Riksdagen angående rätt för de ordinarie

lärarne vid skolan att åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

enligt samma grunder, som vore eller blefve bestämda för ordinarie

ämneslärare vid de allmänna läroverken. Till stöd för denna sin

anhållan och för att visa de ordinarie lärarnes vid sjökrigsskolan likställighet

med lärarne vid de allmänna läroverken åberopade sökandena

bestämmelserna i §§ 14 och 68 af gällande nådiga stadga för sjökrigsskolan

den 1 november 1889, enligt hvilka bestämmelser behörighet

att söka lektorstjenst tillkomme den, som vore behörig till sökande af

lektorstjenst vid rikets allmänna läroverk, samt vid förslags uppgörande

till lärokurser borde iakttagas, att kadett, som genomgått alla landklassema,

skulle i de icke militära ämnena besitta ett kunskapsmått,

icke understigande det, som för godkänd afgångsexamen vid rikets allmänna

läroverk fordrades, hvarjemte sökandena framhöllo, bland annat,

att löneförmånerna för de ordinarie lärarne vid sjökrigsskolan, hvilka

å sina tjenster egde af Eders Kongl. Maj:t utfärdade fullmakter, enligt

Riksdagens beslut utginge dels af statsmedel dels af den terminsafgift,

som ålåge kadetterna att erlägga, samt utgjorde för hvar och en

af dessa lärare, som uppnått högsta lönegraden, sammanlagdt i rundt

tal 4,600 kronor för år. Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande

af den 10 november 1897 förklarade statskontoret sig icke kunna finna

någon giltig anledning, hvarföre icke de vid sjökrigsskolan fast anstälde

lektorer skulle få komma i åtnjutande af en förmån, hvilken tillförsäkrats

såväl deras vederlikar vid de allmänna läroverken som öfver hufvud

taget alla andra med dem jemförliga ordinarie lärare vid statens läroanstalter,

såsom till exempel navigationsskolorna, tekniska högskolan,

Chalmers’ tekniska läroanstalt, tekniska elementarskolorna, farmaceutiska

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Nionde hufvndtiteln: bil. 4.

institutet och veterinärinstitutet med flera, hvarför statskontoret tillstyrkte,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition

af hufvudsakligen samma innehåll som i den till 1888 års

Riksdag aflåtna proposition i denna del, eller att lektorerna vid sjökrigsskolan

måtte förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten

erhålla pension enligt samma grunder, som för närvarande vore eller

framdeles kunde blifva bestämda för deras vederlikar vid de allmänna

läroverken. Sedan derefter Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit

nådig proposition i öfverensstämmelse med hvad statskontoret sålunda

hemstält, förklarade emellertid Riksdagen enligt underdånig skrifvelse

den 13 maj 1898, att Riksdagen vidhölle den vid 1888 års Riksdag

uttalade uppfattningen om lönereglering för ifrågavarande lärare såsom

förutsättning för ordnande af deras pensionsrätt samt om nämnda lönereglerings

beroende af frågan om lönereglering för elementarlärarne,

men att Riksdagen vore förvissad, att, derest det skulle finnas nödvändigt

att, förr än berörda pensions- och lönereglering för sjökrigsskolans

lärare genomförts, bevilja afsked åt någon af de derstädes anstälde

lektorerna, Eders Kongl. Maj:t icke torde underlåta att om pension åt

honom göra särskild framställning till Riksdagen.

Hvad beträffar nu föreliggande underdåniga ansökning om pension

från allmänna indragningsstaten för lektorn Lagerlund, inhemtas af

handlingarne: att sökanden, som är född den 2 oktober 1828, den 27

februari 1854 antagits till auskultant i bergskollegium och den 13

oktober 1856 till stipendiat på jernkontorets dåvarande metallurgiska

stat, hvarifrån han, på gjord ansökning, entledigats den 27 december

1861; att han den 28 april 1871 förordnats till lärare i aritmetik och

algebra samt fysik vid sjökrigsskolan och den 31 oktober samma år

till lärare i mekanik derstädes; att han den 26 september 1879 förordnats

till lektor i matematik jemte fysik och mekanik vid sjökrigsskolan,

å hvilken befattning han den 3 maj 1895 erhållit fullmakt; att

han, enligt ett af cheferna för sjökrigsskolan under tiden 1884—1898

gemensamt utfärdadt intyg, med sällspordt nit, intresse och skicklighet

fullgjort sina tjensteåligganden; samt att han, enligt handlingarne bifogadt

läkarebetyg, lede åt svaghet i tarmkanalen.

Statskontoret, hvars yttrande öfver ansökningen infordrats, har i

underdånigt utlåtande den 15 i denna månad anfört, att, då sökanden

uppnått 70 års ålder, det icke kunde vara med skolans intresse förenligt

att längre bibehålla honom såsom lärare, sedan han numera vid sin

långt framskridna ålder uppenbarligen icke kunde ega full arbetskraft,

samt att, då sökandens verksamhet vid skolan, som började den 28

s. 31 Kontrollera mot PDF

Nionde hnfvudtiteln: bil. 4. 31

april 1871 och alltså omfattade nära 28 år, dessutom vore synnerligen

val vitsordad, statskontoret — med tillkännagifvande att sökanden vid

sjökrigsskolan åtnjöte i fast arfvode såsom lärare i matematik 1,800

kronor, såsom lärare i fysik och mekanik 840 kronor samt ålderstillägg

1,000 kronor eller tillsammans 3,640 kronor, hvarjemte sökanden vid

fördelning af de löneförbättringsmedel, som på grund af § 54 mom. 1

i gällande stadga för skolan borde utaf de af kadetternas målsmän erlagda

terminsafgifter tillkomma skolans lärare, fått enligt särskilda

nådiga bref uppbära ett belopp, som år 1897 enligt nådigt bref den 8

oktober samma år uppgick till 1,426 kronor, samt af extra ordinarie

anslaget till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan 372 kronor —

funne sig böra tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t, med hufvudsakligt

bifall till den gjorda framställningen, måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att för Lagerlund finge å allmänna indragningsstaten uppföras

en årlig pension, hvars belopp, med hänsyn dertill att sökanden icke

räknade fulla 30 tjenstår vid skolan, icke torde böra sättas högre än

3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder

han erhölle afsked från sin anställning vid sjökrigsskolan.

På grund af hvad i ärendet förekommit och i enlighet med statskontorets

. tillstyrkan får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att för lektorn vid sjökrigsskolan Johan Fredrik

Lagerlund å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension af

tre tusen fem hundra kronor, att under hans återstående lifstid utgå

från och med månaden näst efter den, då afsked från hans anställning

vid sjökrigsskolan varder honom beviljadt.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter

behagade Hans Maj: t Konungen i nåder bifalla hvad

departementschefen sålunda hemstält; och skulle

protokollsutdrag i ärendet till finansdepartementet

expedieras för behörigt iakttagande vid uppgörande

af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

J. Joachimsson.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Nioade hufvudtiteln: bil. 5.

[5.]

Höjning af

pension för

vaktmästaren

vid sjökrigsskolan

O. Petersson.

Utdrag af protokollet öfver sjö för svar särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson och

Dyrssen.

Departementschefen anförde härefter:

Uti en den 27 april 1891 till chefen för sjöförsvarsdepartementet

aflåten embetsskrifvelse anmälde chefen för sjökrigsskolan, att vaktmästaren

vid skolan Gustaf Petersson hos honom gjort framställning

om beredande af rättighet för Petersson att vid uppnådda 70 lefnadsår

få för sin återstående lifstid komma i åtnjutande af innehafvande lönebelopp

i pension å allmänna indragningsstaten, dervid Petersson såsom

skäl för denna framställning anfört, bland annat:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 5. 33

att han, som vore född den 22 juli 1822 och den 1 februari 1869

antagits till vaktmästare vid sjökrigsskolan, således tjenstgjort i sådan

egenskap i nära 23 år;''

att han från antagandet såsom vaktmästare och till den 1 oktober

18 / 9 åtnjutit, jemte fri bostad, en aflöning af endast 600 kronor, hvilken

aflöning visserligen från och med nämnda dag utgått med 800 kronor,

men att han deremot icke åtnjöte ålderstillägg, hvilken förmån i regeln

tillkomme vaktmästare i andra statens embetsverk;

att han, som i tjensten ådragit sig ett svårare ryggbrott och tidtals

lede af reumatisk värk, ansåge sig af ålder och sjukdom oförmögen

att vidare nöjaktigt fullgöra sina åligganden; samt

att han, hvilken icke förvärfvat delegareskap i någon pensionskassa,

vore medellös och utan förmåga att anskaffa ens så mycket, som

erfordrades till de nödvändigaste lefnadsbehofvens fyllande.

Med vitsordande af Peterssons under tjenstetiden ådagalagda pligttrohet,

redbarhet, omtänksamhet och nit samt att han gjort sig väl

förtjent af den utaf honom begärda förmånen tillstyrkte chefen för

sjö krigsskolan den gjorda framställningen.

Öfver berörda framställning afgaf statskontoret infordradt utlåtande

och anförde. dervid, att den vid sjökrigsskolan anstälde vaktmästaren

icke författningsenligt vore berättigad till pension å allmänna indragningsstaten

samt att sökanden i allt fall endast hade att åberopa en tjenstetid

af 23 år eller vida mindre, än som erfordrades för rätt till

pension å nämnda stat, men att, då Petersson vid sin framskridna ålder

icke billigtvis torde kunna vid afgång från befattningen lemnas utan

understöd af staten, statskontoret ansåge honom böra komma i åtnjutande

af pension å förenämnda stat, hvilken pension dock med hänsyn

till den jemförelsevis korta tjenstetiden icke borde utgå med mer

än 500 kronor om året eller enahanda belopp, som vid 1884 års Riksdag

beviljades vaktmästaren vid karolinska mediko-kirurgiska institutet C.

P. Berggren.

Vid underdånig föredragning af detta ärende den 13 januari 1892

hemstälde statsrådet, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att åt vaktmästaren Petersson å allmänna indragningsstalen bevilja en

pension af 500 kronor om året, att utgå från och med månaden näst

efter den, i hvilken han efter uppnådda 70 lefnadsår erhölle entledigande

från befattningen. I öfverensstämmelse härmed blef ock nådig framställning

till Riksdagen afbiten.

I underdånig skrifvelse den 20 maj 1892 angående regleringen af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel meddelade emellertid

Bih. till Piksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.

i)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Riksdagen, att, som vaktmästaren Petersson endast 23 år varit i statens

tjenst och derunder icke bidragit något till sin framtida pensionering,

Riksdagen ansett, att det för honom begärda pensionsbeloppet skäligen

borde nedsättas till 400 kronor, hvarföre Riksdagen på det sätt bifallit

Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, att åt vaktmästaren

Petersson finge å allmänna indragningsstaten beviljas en pension af

400 kronor om året, att utgå från och med månaden näst efter den, i

hvilken han efter uppnådda 70 lefnadsår erliölle entledigande från befattningen.

Frågan om pensionering af vaktmästaren Petersson, hvilken ännu

qvarstår i tjenst, gjordes sedermera af chefen för sjökrigsskolan vid

två särskilda tillfällen till föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning,

men fann Eders Kongl. Maj:t enligt nådiga beslut den 30 december

1893 och den 9 januari 1897 de gjorda framställningarne ej föranleda

till vidare åtgärd.

Nu bar chefen för sjökrigsskolan i skrifvelse af den 11 nästlidne

oktober åter upptagit denna fråga och dervid förmält, att Petersson, i

händelse han sökt och erhållit afsked, varit hänvisad till en årlig inkomst

af 400 kronor för sitt och sin familjs uppehälle, men att han icke kunnat,

såsom medellös, lemna sin befattning och ännu, efter att hafva ingått

i sitt 77:de lefnadsår, qvarstode i tjenst, samt med åberopande af de

skäl, som legat till grund för ofvan omförmälda framställning till 1892

års Riksdag och hvilka ännu vore för handen, delvis naturligtvis i än

högre grad än då, anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition

om rättighet för Petersson, som den 1 nästinstundande februari varit

anstäld i statens tjenst under 30 år, att för sin återstående lifstid få å

allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till samma belopp som lönen

eller 800 kronor.

Efter härå erhållen nådig remiss bär statskontoret den 21 sistlidne

november afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och dervid anfört

följande: Uti det underdåniga utlåtande af den 5 december 1896, som

statskontoret afgaf i anledning af den då senast gjorda framställningen

i ämnet, yttrades, bland annat, att de vid rikets centrala embetsverk

anstälde vaktmästare, hvilkas aflöning vore till beloppet jemförlig med

Peterssons, egde, .efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,

rättighet att vid afskedstagandet undfå pension till belopp, motsvarande

hela lönen eller högst 600 kronor, samt att Petersson, med den tjenstadel-

af 28 i år han då uppnått, icke med skäl kunde göra anspråk på

pension ens. till detta belopp. Då emellertid Petersson, sedan frågan

utgjorde föremål för Riksdagens beslut, tjenstgjort ytterligare under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Nionde liufvudtiteln: bil. 5.

35

åtskilliga år, ansåg statskontoret detta utgöra anledning att ånyo underställa

ärendet Riksdagens pröfning och hemstälde derföre om aflåtande

af nådig proposition i syfte att bereda Petersson en pensionsförhöjning

af 100 kronor; men sedan chefen för sjökrigsskolan af förekommen

anledning anhållit, att hans då i ämnet gjorda framställning icke måtte

till vidare åtgärd föranleda, blef detta, såsom ofvan är anfördt, Eders

Kongl. Maj:ts beslut.

Hvad nu förevarande framställning beträffade, ansåge sig statskontoret

på tidigare anförda skäl böra vidhålla sin senast i utlåtandet

den 5 december 1896 uttalade åsigt, att Petersson syntes böra komma

i åtnjutande af pension till belopp af 500 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och under erinran att

Petersson numera längesedan uppnått 70 års ålder och den 1 nästkommande

februari varit i statens tjenst anstäld 30 år, får jag, i enlighet

med statskontorets tillstyrkan, hemställa, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att den vaktmästaren vid sjökrigsskolan

Gustaf Petersson beviljade pension å allmänna indragningsstaten

af 400 kronor må höjas till 500 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande från sin befattning.

/

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad

departementschefen sålunda hemstält; och skulle protokollsutdrag

i ärendet till finansdepartementet expedieras

för behörigt, iakttagande vid uppgörande af förslag

till reglering af utgifterna under riksstatens nionde

hufvudtitel.

Ex protocollo:

J. Joachimsson.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Nionde hufvudtiteln: bil. 6

[6.]

Pension för

förre bokhållaren

vid statens

jemvägsbvqgnader

C. P. Thorén.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj it

Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 25 novem
-

ber 1898.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson och

Dyrssen.

18:o.

Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde i underdånighet:
Uti

underdånig skrifvelse den 11 innevarande månad har jernvägsstyrelsen

gjort framställning om beredande af pension å allmänna

indragningsstaten för förre bokhållaren vid statens jernväg sbyggnader

Carl Petter Thorén.

Af handlingarna i ärendet inhemtas, att Thorén, som är född den

4 februari 1829, från och med år 1858 till och med år 1888 innehaft

anställning vid statens jern vägsbyggnader, till en början såsom schakt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

37

mästare, men från och med den 1 juni 1873 såsom bokhållare mot en

aflöning,. hvilken från och med februari månad 1885 utgått med 200

kronor i månaden jemte 15 procent inqvarteringsersättning; att han

sedermera från och med den 23 maj 1889 tjenstgjort såsom extra biträde

vid jern vägsstyrelsens kontrolikontor med en aflöning, som från

och med år 1895 utgjort sammanlagdt 150 kronor för månad; att han,

som sedan februari månad 1897 på grund af sjuklighet varit urståndsatt

att förrätta något arbete i jernvägens tjenst, enligt ett af legitimerade

läkaren John Nordlund i Stockholm den 3 innevarande månad utfärdadt

intyg lider icke blott af nedsatt hjertverksamhet med nervsvaghet

(neurasthenia) och betydlig darrning, särskildt vid försök att

skrifva, utan äfven af nedsatt hörsel samt på grund af denna sjuklighet

är urståndsatt att vidare med arbete sig försörja; samt att Thorén,

jemlik! ett af vederbörande roteman i Stockholm, likaledes den 3 innevarande

månad, utfärdadt bevis, är stadd i medellösa omständigheter.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har frågan om beredande

af pension åt Thorén förut två särskilda gånger utgjort föremål

för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Redan uti underdånig skrifvelse den 19 december 1887 har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, i sammanhang med gjord framställning

om beviljande af pensioner åt en del andra vid statens jernvägsbyggnader

då anstälde tjensteman, hemstält att åt Thorén måtte af Riksdagen

äskas en årlig pension till belopp af 1,200 kronor; men fann Eders

Kong!. Maj:t vid ärendets föredragning den 7 januari 1888 de angående

Thoréns helsotillstånd meddelade upplysningar icke innefatta anledning

att för honom då föreslå pension.

Sedermera har jern vägsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 26

januari innevarande år, med förmälan att Thorén uti en till styrelsen

ingifven, af prest- och läkarebetyg åtföljd ansökning anhållit att genom

styrelsens bemedling komma i åtnjutande af pension under sin återstående

lifstid, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition

föreslå Riksdagen medgifva, att Thorén Ange, räknadt från 1898

års början, från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension under

sin återstående lifstid till belopp af 1,200 kronor. Till stöd för denna

framställning anförde styrelsen att, då Thorén, som befunne sig i en

ålder åt 69 år, med goda vitsord tjenstgjort i olika befattningar vid

statens jernvägsbyggnader och statens jern vägs trafik under en tidrymd,

uppgående till nära 40 år, samt dertill komme att Thorén, enligt hvad

åberopadt läkarebetyg utvisade, vore på grund af sjuklighet urstånd
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Nionde hnfvudtiteln: bil. 6.

satt att vidare med arbete sig försörja, stjnrelsen ansåge sig ega fullgiltig

anledning att hos Eders Kongl. Maj:t förorda Thorén till erhållande

af något årligt understöd under sin återstående lifstid; samt att beloppet

af detta understöd lämpligen syntes kunna bestämmas till enahanda

belopp af 1,200 kronor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1887

i sådant hänseende föreslagit.

Öfver denna jernvägsstyrelsens framställning afgaf statskontoret,

till följd af nådig remiss, den 10 sistlidne februari underdånigt utlåtande,

deruti statskontoret till samma framställning tillstyrkte nådigt bifall.

Vid underdånig föredragning af ärendet den 11 påföljande mars

fann Eders Kongl. Maj:t emellertid jernvägsstyrelsens berörda framställning

icke föranleda till någon vidare åtgärd, med förklarande dock

att jernvägsstyrelsen skulle ega att, om styrelsen funne fog dertill förefinnas,

i god tid före nästkommande års riksdag inkomma med förnyad

framställning i ämnet.

Uti sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse af den 11 innevarande

månad har jernvägsstyrelsen, med anmälan att Thorén den 12

nästlidne oktober hos styrelsen förnyat sin ansökan om pension samt

under åberopande af styrelsens förenämnda underdåniga skrifvelse af

den 26 januari innevarande år äfvensom af de för Thorén utfärdade nya

betyg, för hvilkas innehåll jag här ofvan redogjort, i underdånighet hemstält,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen

medgifva, att Thorén finge, räknadt från och med 1899 års början,

från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension under sin

återstående lifstid till belopp af 1,200 kronor.

Då billighet och rättvisa synes mig kräfva, att Thorén, som, efter

ett nära fyrtioårigt, väl vitsordadt arbete i statens tjenst, numera visats

vara af sjuklighet oförmögen att med arbete sig försörja, beredes något

årligt understöd af statsmedel, samt jag, i betraktande jemväl deraf att

Thorén .enligt vederbörande rotemans intyg befinner sig i medellösa

omständigheter, icke kan anse beloppet af det för honom föreslagna

understöd för högt, finner jag mig böra till jernvägsstyrelsens förevarande

framställning förorda bifall, och hemställer jag alltså, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre bokhållaren

vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter Thorén må, räknadt från och

med den 1 januari 1899, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

39

lemna nådigt bifall; och skulle protokollsutdrag härom

till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande

vid uppgörande af förslag till reglering af

utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Claes Lindbeck.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

[ISO

Anslag till

upprätthållande

af arméns

pensionering.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet ä Stockholms slott

den 3 december 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von , Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Departementschefen anförde härefter:

Sedan innevarande års Riksdag, med bifall till Eders Kong].

Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga proposition, å extra stat för år 1899 anvisat

ett förslagsanslag å 1,540,000 kronor dels till upprätthållande af

arméns pensionskassas egen pensionering samt dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder, har direktionen öfver

nämnda kassa uti skrifvelse den 16 nästlidne november anhållit, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande Riksdag att

jemväl för år 1900 för ofvanberörda ändamål bevilja ett förslagsanslag

å enahanda belopp.

På grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

s. 41 Kontrollera mot PDF

Nionde hiifvadtiteln: bil. 7.

41

att å extra stat för år 1900 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000

kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med fastställa pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlagför

de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana

pensioners utgående.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle

utdrag af detta protokoll tillställas finansdepartementet

för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

G. Hagbergh.

0

Sill. till Riksd. Prof. 1899.

1 Sami. 1 Afd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 13 januari

1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern

Boström yttrade:

De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas

föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1900, utgöra:

Dih. till lltksd. Prot 1899. 1 Samt. 1 Afd. 1

Sammanfattning

af utgifterna

under

hufvudtitlame,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andag utom

hufvudtilläm

c.

Riksgäldskontorets

ställning.

Pinansplanen: statsrådsprotokollet.

I hufvudtiteln:

II

11

III

11

IV

11

V

11

VI

11

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

extra:

ordinarie:

VII

VIII

IX

extra:

ordinarie:

extra
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
-

kronor

1,320,000: —

11

100,000: —

kronor

1,420,000: —

11

3,842,450: —

11

94,700: —

3,937,150: —

11

629,250: —

11

4,500: —

633,750: —

11

27,779,048: —

11

5,783,072: —

33,562,120: —

11

7,509,940: —

11

8,064,760: —

15,574,700: —

11

5,909,500: —

11

5,785,900: —

11,695,400: —

11

20,993,890: —

11

2,054,610: —

23,048,500: —

11

14,233,612: —

11

2,080,578: —

16,314,190: —

11

3,429,450: —

11

1,540,000: —

11

4,969,450: —

kronor 111,155,260: —

Vidare kar Eders Kongl. Maj:t förut denna

dag på föredragning af chefen för civildepartementet

beslutit föreslå Riksdagen att till utgående

under, år 1900 utom hufvudtitlarne å

riksstaten anvisa:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens

trafikerade jernvägar kronor 5,590,000: —

samt till fortsättning af

statsbanan mellan Boden

och Ytter-Morjärv „ 1,000,000: —

Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva i

skrifvelse den 8 sistlidne december, som torde

få under litt. B biläggas dagens protokoll,

Jemnat uppgift å de riksgäldskontorets utgifter

för år 1900, hvilka fullmäktige ansett böra

i riksstaten uppföras. Enligt fullmäktiges beräkning

utgöra dessa siffror:

Transport kronor 117,745,260: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 117,745,260:

riksdags- ock revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis ..................... kronor 790,500: —

räntor och afbetalningar å statsskulden

kronor 13,436,800: —

efter afdrag

af de till

riksgäldskontor

ingående

ränte-och

kapitalbetalningar.

........... „ 3,123,300: —

förslagsvis................................... v>_10,313,500:— ,, 11,104,01)0:

I riksstaten för hvart af åren 1896—1899

har afsätta ett belopp af 1,400,000 kronor, som

tillgodoförts den enligt nådigt bref den 15

november 1895 under statskontorets förvaltning

stälda arbetareförsäkringsfonden. Den utgång,

arbetareförsäkringsfrågan erhöll vid förra riksdagen,

innefattar icke någon anledning att nu upphöra

med dessa afsättningar, enär under alla

förhållanden försäkringen, då den en gång varder

genomförd, kommer att kräfva betydliga belopp,

särskildt på det att pensionsförmånerna må komma

äfven den nuvarande generationen till del.

Efter samråd med chefen för civildepartementet

anser jag mig derföre böra hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att till arbetareförsäkringsfonden må

i riksstaten för år 1900 afsättas ett belopp af „ 1,400,000:

På Eders Kongl. Maj:ts framställning har

Riksdagen, till underlättande af åtgärder för

arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande, uppfört i riksstaterna för hvart af åren

Transport kronor 130,249,260:

«

A fsättning till

arbetareförsäkringsfonden.

Afsättning till

underlättande

af åtgärder

för arbetares

oly chef alls—

försäkring och

sjukkassors

bildande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

*

Statsverkets

utgifter och

tillgångar.

Transport kronor 130,249,260: —

1891—1895 ett belopp af 100,000 kronor och i

riksstaten för år 1899 ett belopp af 250,000

kronor. Af de i staterna för åren 1891—1895

afsätta medlen återstodo vid 1897 års utgång

275,897 kronor 81 öre. Då, enligt hvad chefen

för civildepartementet meddelat mig, utgifterna

för ifrågavarande ändamål under den senaste

tiden vuxit 6å mycket, att det icke synes vara

säkert, att det nu tillgängliga beloppet skall

räcka ända till slutet af år 1900, får jag, efter

samråd med chefen för nämuda departement,

tillstyrka, att för ändamålet må för år 1900

afmattas ...................................................................... „ 250,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år

1900 uppgår således till....................................... kronor 130,499,260: —

Statsverkets tillgångar för den förevarande

statsreglering äro beräknade till........................ kronor 130,807,000: —

och då härifrån afräknas nyssnämnda utgifts
summa

......................................................................... „ 130,499,260: —

återstår ett belopp af............................................... kronor — 307,740: —

Afsättning till

fonden för

extra amortering

af

statsskulden.

Det vid statsregleringen för innevarande år befintliga öfverskott

å tillgångar användes dels till fyllande af statsverkets kassaförlagsfond

till ett som behöfligt ansedt belopp af 15 millioner kronor, dels till ökad

afbetalning å statsskulden.

Om, såsom jag tillåtit mig föreslå, sådana förändringar vidtagas

med bevillningens utgörande, att den kommer att inflyta under det år,

för hvars utgifter den är afsedd, minskas med motsvarande belopp

behofvet af kassaförlag. Då jag vidare erinrar om, att bland andra

statsverkets inkomster, som inflyta först året efter det, för hvilket de

blifvit beräknade, grundskatterna och med dem likstälda skatter minskas

och efter kort tid upphöra att utgå, samt åtskilliga af statsverkets

utgifter, såsom ersättningar och lindringar, utbetalas först efter skatteårets

utgång, anser jag mig hafva goda skäl för min uppfattning, att

för närvarande ej någon ytterligare afsättning till kassaförlagsfonden

erfordras. Jag hemställer deremot, att det uppkomna öfverskottet i

statsregleringen, 307,740 kronor, måtte användas till ökad afbetalning

af statsskulden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Härvid tillåter jag mig erinra derom, att med anledning af upptagandet

af 1888 års svenska tre procents statslån, å hvilket någon viss

årlig amortering icke blifvit utfäst, 1889 års Riksdag, beslöt, att till de

under riksgäldskontorets förvaltning stående liqvidations- och amortissementsfonderna

skulle årligen utbetalas en annuitet till belopp, motsvarande

fyra procent af den för detta lån erhållna valuta, eller 885,333

kronor 33 öre, af hvilken annuitet ränta å 1888 års lån främst skulle

utgå och återstoden användas till amortering å statsskulden medelst ökad

utlottning eller obligationsinköp tid efter annan. I fullmäktiges i riksgäldskontor

förut omförmälda förslagsberäkning för år 1900 är af

berörda annuitet ett belopp af 800,000 kronor afsedt till ränta å nämnda

lån hvaremot återstoden, 85,333 kronor 33 öre, afsatts till fonden för

extra amortering af statsskulden. På grund af hvad jag sålunda anfört

hemställer jag, att det belopp, 307,740 kronor, som af de för år 1900

beräknade statstillgångar återstår, sedan de beräknade utgifterna bilfvit

tillgodosedda, må afsättas till fonden för extra amortering åt statsskulden

utöfver ofvannämnda af fullmäktige i sådant afseende redan

beräknade belopp, då alltså afsättningen i. sin helhet kommer att uppgå

till 393 073 kronor 33 öre, samt att följaktligen det i förslagsberäkningen

öfver riksgäldskontorets utgifter för år 1900 till räntor och af betalningar

å statsskulden upptagna belopp, 13,436,800 kronor, må hojas med 307,740

kronor till 13,744,540 kronor, hvarigenom beräkningen åt de riksgaldskontorets

utgifter för nyssnämnda år, för hvilka ersättning bör åt statsverkets

medel beredas, skulle erhålla följande förändrade utseende:

riksdags- och revisionskostnader samt

aflöningar m. m., förslagsvis ...... kronor 790,500: ■—

räntor och afbetalningar å statsskulden.

..... kronor 13,744,540: —

efter afdrag

af de till

riksgäldskontor

ingående

ränte-ochkapitalbetalnin
-

o* ar

3,123,300: —

10,621,240: — 11,411,740:

förslagsvis............................................ ....■__— ■ ■

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till

riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsBih.

till liiksd. Prat. 1899. 1 Sami 1 Afd. 2 -

opaginerad Kontrollera mot PDF

('' finansplanen: statsrådsprotokollet.

reglering6,, för år 1900 de i Rikets Ständer» skrifvelse den 12 mai

1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å

hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande P g

"ST M ■ , Pä frågning af chefen för civildepartementet har Eders Kond

MaJ:t förut denna dag besluta föreslå Riksdagen att, tdl fortsättning

af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen för år lönn Q

4,000,000 kronor; och bär Eders Kong!. förklarat sig 3“

för Säl ffgT® t A f ^ ?r fi“a“8d<tP“tementet, besluta om sätte

för anskaffande af de for sagda ändamål erforderliga medel.

nu ,1 öfverensstämmelse med det förfarande, som enligt 1898 års

Riksdags . beslut iakttagits med afseende å större delen af de medel

som för innevarande ar anvisats för ifrågavarande jernvägsanläggnino-’

toa SIl 1900 behÖ%a bel°Ppet bära bestridSTa

dagenJ afl''''tm^uWudfri ““Ä? Majtt mätte föreslä Riks
t

U ng r?u-från "ksgaldskontoret anvisa, till fortsättning

af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen, 4,000,000 kronor. ^

På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Makt

Konungen bifalla hvad herr statsministern sålunda

hem stalt och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit

protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga departementens

föredragning blifvit beslutadt med afseende å

statsregleriugen, uppsätta och till justering inför Komd.

aj:t anmäla förslag till nådig proposition angående

statsverkets tillstånd och behof i enlighet med Kono-1

Maj-.ts nu i ämnet fattade beslut. ’

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI

AKTIEBOLAG, 1899.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. RiksgäldSkontorets Ställning. 1

Bil. Litt. B.

Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.

Med anledning af herr statsrådets skrifvelse den 9 nästlidne

november hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och få

härmed äran öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver riksgäldskontorets

sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1898

och 1899 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1900.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,

utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen

de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden

för extra amortering af statsskulden.

Stockholm den 8 december 1898.

ALB. ANDERSON.

PER SAMZELIUS. EDW. SEDERHOLM.

J. JOHANSSON. W. ODELBERG.

H. Sederholm.

Bill. till Riksd. Prof 1899. 1 Sami. 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsfoeräkning öfver Riksgäldskontorets inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 8 december

1898 ........................................................................... 3,426,338: 12

Kapitalfordran å tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer ...... 946,430: 3 6

„ reverser och depositions-

. bevis ................................... 17,594,100:- 18.540.530:3 6

j Å särskild depositionsräkning insatta medel ........ 10,000,000- —

Utländska valutor ....... 7 159 777-73

[ Saldo å räkningar med utländska banker och

bankirhus ................................................................ 251,592: 53

39,378,238

1

7 9 i

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an- visade låneunderstöd, som förfalla med 1,378,900 kronor, hvar- af beräknas inflyta......... 1 1fi7 9Q0-

Ränta å utbetalda belopp från odlingslånefonden... 177,969: 4 3

Kapitalafbetalning a lan till kongl. telegrafstyrel- sen för fortsatt utveckling af statens telefon- väsende .............................................. 262,500:

Ränta å lån till dito dito ..................... 104,072: 9 2 366 572- 9 2

Dito å tills vidare förräntade medel....... 255 800-_

1,967,542

3 C

Transport|41,345,781

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontor ställning. 3,

utgifter från och med den 8 december 1898 till samma års slut.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader......................................

Kostnader för 1898 års kyrkomöte .................................

Dito för Riksdagens hus och bibliotek ............... 5,(JOD

Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret .................. 4,400

Utelöpande förfallna obligationer af 1891 års tillfälliga

lån ..............................;................••"•••"i..........i. 8,280.

Ränta å Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags åt

riksgäldskontoret öfvertagna obligationslån jemte

inlösningsprovision................................... ................. 25,343. 2 0

Annuitetsliqvider å af riksgäldskontoret öfvertagna

kommunlån...................................................................... 15,300.

Ränta å gamla lånet, å Konung Carl XIII:s hemgifts
kapital

samt å Göta kanals reparationsfond......... 9,191

33

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter

Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt

anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg, återstoden .................. 730: 31

Vid 1890 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade

medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifrågakommande

kostnader vid inköpet af jernvägen

mellan Luleå och norska gränsen, återstoden 49,984:51

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar.

Återstoden af 1897 års anslag, kronor 1,500,000: — 626,666: 6 7

1898 års anslag....................................................— 1,500,000:

137,514

1,239,113

50,714

2,126,666

Transporti 3,554,009

82

67

Öl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplan,.; FullmitUga. i Riksgäldskontor,t yttrande ang. Riksgäldskontor etällningt.

Summa kronor[41'',345,,781

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande arlg. Riksgäldskontor^ startlrtiiigi 5''

Transport

3,554,009

51

Vid 1898 års riksdag å riksgäldskontoret anvisadt ytterligare lån

till kongl. telegrafstyrelsen, l'',00Ö;000‘ kronor, för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende, återstoden.......................

400,000

Odlingslånefonden:

1893 års anslag-, återstoden af kronor 661,595: 4 7, 511,595: 4 7

1894 „ „ ............................................................ 32,446:01

1895 „ „ ............................................................ 63,301: 73

1896 .......................................................... 116,604:4 7

1897 „ „ ................................ i,ooo;ooo! —

efter afdrag af för samma år be- räknade, till kongl. statskontoret''

inflytande annuiteter å odlingslån 525,500: — 474,500: —

1898 års anslag..................................j 1,000,000:

i •

efter enahanda afdrag..................... 571,800:— 428,200: —

1^6211,647

68

35,765,123

''9#

Summa'' kronor

11,345,781

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande

ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1899 års början

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som under år 1899 förfalla

med 2,707,200 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,530 000:_

Ränta å 1885—1899 års hela anslag till odlings
lånefonden.

....................................................... 253 400-_

Dito å° riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 400000:_

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt

utveckling af statens telefon väsende .................. 214,100’___

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1899 upptagna riksdags- och revisionskostnader,

aflonmgar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor och amortering å öfrig statsskuld

............................................. 14,569,500: —

efter afdrag af den för riksgäldskontoret

under samma

tid beräknade inkomst af kapital-

och ränteinbetalningar 3,397,500:_

Lån till fullbordande af Vadstena klosterkyrkas

restaurering..................................

35,765,123

11,172,000:

16,000:

95

3,397,500

11,188,000

Transport |50,350,623| 9 6

s. 7 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

inkomster och utgifter år 1899.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m.

Riksdags- och revisionskostnader..........................

Kostnader för Riksdagens hus.................................

„ bibliotek.......................

Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontor.

...............................................................

Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito

Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen

och hans expedition.............

m.

650,000

25,000

3,000

74,850:

14,400:

21,250:

788,500: —

Annuiteter och räntor:

Till Hans Maj:t Konungen...................................... 300,000.

Annuitetsanslag:

1860 års lån emot KaPltaL

premieobligationer 8,888: 8 9

1880 års 3 \ % lån 1,633,500:

1886 „ 3jr% „ 242,222:22

1890 „ 3\% „ 357,333:33

1894 „ 3 * „ 132,300:

Ränta.

81,884: 44

3,481,805: 2 5

2,040,756: 67

1,152,200: —

540,000: —

2.374.244: 4 4 7,296,646: 36

Transport 2,374,244: 44 7,296,646: 36 1,088,500:

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor .yttrande ang. Riksgäldskontor stallning.

Transport

Upplåning:

'' Ä '':r:&K:''A äte“ -

Vld Sf™™a .^rs riksdag beräknad upplåning för

ar 1899 till betäckande af motstående beräknade

utgifter:

för lån till enskilda jern vägsanläggningar.

............................. 1,500,000: —

„ odlmgslånefonden.................. 386,400:

,, påbörjande af en statsbana

från Gellivare till riksgränsen 4,650,000: — 6,536,400- —

50,350,623

95

som minskas med:

under tiden från den 3 maj 1898 verkstad

upplåning, genom försäljning af J887 års

3 A % obligationer ..................... 5 _

af kongl. telegrafstyrelsen återbetalda

lånemedel för telefonväsendets

utveckling................. 487 500-

af kongl. svenska aktiebolaget för

jernväg mellan Köping och

Hult med anledning af jernvägens

försäljning återbétaldt

anslagsbelopp .............................. 160,000: —

18,319,818: 57

652,fr$Q; ~ 17,667.168

57

Transport (68,017,792! 5 2

s. 9 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Kapital. Ränta.

Transport 2,374,244: 44 7,296,646: 3 G

Ränteanslag:

1887 års

3 A %

lån... 1,756,764: —

1888 års

3 % lån 800,000: — 2,556,764: —

Till fonden för extra

amortering af statsskulden

enligt beslut

vid

1889 års

riksdag 85,333: 3 3

1898 års

riksdag 426,994: 05 512,327: 38______

kronor 2,886,571: 82 9,853,410: 36

Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verk
stäld

upplåning ............................................................

i Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö

— Billesholms jernvägsaktiebolags af riksgäldskontoret

öfvertagna obligationslån 163,910: —

i Ränta och amortering å af riksgäldskontoret

öfvertagna, för teckning af

aktier i Skåne—Hallands, Mellersta

Hallands och Göteborg—Hallands

jernvägsaktiebolag upptagna kommunlån

.................................................. 65,051: 81

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond

äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands

och Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags förfallna

obligationer och kuponger, tillsammans

kronor 15,343: 4 8, som för motstående ersättningsbelopps

utjemnande upptagas till.......................—^

1,088,500: —

12,739,982: 18

496,700: —

228,961: 81

15,356:01 14,569,500

Transport 114,569,500|-

Bih. till Miksd. Prof. 1899. 1 Sand. 1 Afd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

s. 11 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Transport

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:

14,569,500

1.500.000

386,400

4.650.000

43,000,000

3,911,892

“1

52

lo99 »is anslag.... . , , ji.

Vid 1898 års riksdag anvisade medel till odlings-

i lånefonden ...............................................v....."V; 1WUUU: —

efter afdrag af för samma år beraknade, till

kong-l. statskontoret inflytande annuiteter å

ndlin-slåu ............................................ 613,600: —

1 Vid 1898 års riksdag beviljadt anslag till påbörjande af en stats- bana från Gellivare till riksgränsen ................i.....,.......

Återbetalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontorets

förvaltning öfverlemnade kassabehallningar .................................

Rrrölmud behållninp- vid 1899 års slut...................................................

Summa kronor

68,017,792

52

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande

ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsräkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1900 års början

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade

låneunderstöd, som under år 1900 förfalla

L med kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,543 600- —

jRänta å 1885—1900 års hela anslag till odlings
lånefonden.

........................................................ 265 600-_

Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 100 000:_

Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende .................. 214,100:_

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1900 upptagna riksdags- och revisionskostnader

aflomngar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen

samt räntor och amortering å öfrig statsskuld 14,227,300-_

efter afdrag af den för riksgäldskontor under

samma tid beräknade inkomst af kapital- och

ränteinbetalningar........................ g 123 300"_

Upplåning:

till betäckande af motstående beräknade utgifter

för lån till enskilda jernvägsanläggningar ... 1 500 000:_

för odlingslånefonden.................................... ^25''oOQ-_

3,911,892

52

3,123,300

11,104,000

1,825,000

Transport! 19,964,192

52

s. 13 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

inkomster och utgifter år 1900.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m..

Riksdags- och revisionskostnader ...........................

Kostnader för Riksdagens hus ................................

d » » bibliotek........................

Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret

Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito

Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen

och hans expedition..................

650,000

25,000

3,000

76,350

14,400

21,750:

Annuiteter och räntor:

Till Hans Magt Konungen

Annuitetsanslag

1880 års 3 i % lån

1886 » 31%

1890

1894

3 i %

3%

»

»

»

Kapital.

1,633,500: —

242,222: 2 2

369,777: 78

132,300: —

Ränta.

3,424,632: 7 5

2,040,756: 6 7

1,139,475: 55

540,000: —

790,500: —

300,000:

2,377,800:— 7,144,864:9 7

Ränteanslag:

1887 års

3 A %

lån 1,756,764: —

1888 års

3% lån 800,000: —

2,556,764:

Transport 2,377,800: — 9,701,628:9 7 1,090,500:

opaginerad Kontrollera mot PDF

I t Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

s. 15 Kontrollera mot PDF

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 15

Kapital. Ränta.

Transport 2,377,800: — 9,701,628:97 1,090,500: —

Till fonden förf extra

amortering af statsskulden

........................

85,333: 33

kronor 2,463,133: 33 9,701,628: 97 12,164,762: 30

Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verk
stäld

upplåning .......................................................... 730,000:

Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö

—Billesholms jernvägsaktiebolags af riksgäldskontoret

öfvertagna obligationslån... 161,590: —

Ränta och amortering å af riksgäldskontoret

öfvertagna, för teckning af

aktier i Skåne—Hallands, Mellersta

Hallands och Göteborg—Hallands

iernvägsaktiebolag upptagna kommunlån

.................................................. 65,051: 81 226,641: 81

Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond

äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands

och Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags förfallna

obligationer och kuponger, tillsammans

kronor 15,340:61, som för motstående ersättningsbelopps

utjemnande upptagas till ............... 15,395: 89

Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:

1900 års anslag .........................................................................................

Vid 1898 års riksdag anvisade medel till odlingslåne
fonden.

........................................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för samma år beräknade, till

kongl. statskontoret inflytande annuiteter å

odlingslån .................................... 675,000.

Beräknad behållning vid 1900 års slut.................

14,227,300

1,500,000

325,000

3,911,892

52

Summa kronor|19,964,192

52

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsverkspropositionens j ustering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern

Boström uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl.

Maj:ts förut fattade, af statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt

förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

statsverkets tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och

skulle i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition

till Riksdagen aflåtas.

In fidem

Hjalmar Bettig.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.