Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om handräckning åt utländsk domstol, till lag om vittnesförhör vid utländsk domstol, till lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada och till lag om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut

1899-02-03 · 48 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 46 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:23, Med förslag till lag om handräckning åt utländsk domstol, till lag om vittnesförhör vid utländsk domstol, till lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada och till lag om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

1

N:o 23.

Kong}. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om handräckning åt utländsk domstol, till

lag om vittnesförhör vid utländsk domstol, till lag

om ändrad lydelse af 3 § i lagen den 19 november

1886 angående skyldighet för utländsk man att i

rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa

borgen för kostnad och skada och till lag om verkställighet

i visst fall af utländsk domstols beslut;

gifven Stockholms slott den 3 februari 1899.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag om handräckning åt utländsk domstol;

2:o) lag om vittnesförhör vid utländsk domstol;

3:o) lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen den 19 november 1886

angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk

domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada; samt

4:o) lag om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

* • - . . >■ i'' i • • •» •■'' .. .''.''Mit''; . I ,i ;!* i Hl

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 18 Käft. (No 23). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

u:/

S« . \ • » I \ * ‘ • • V ;

''■ ''V. •’ M S >.»t •s'' i ,J ,\ \ > \ \,

Förslag

till

- • • •>. v ’ >»» '' y • . yt1 '' >-vv} >'' \V < .»''• ■ \ v''Vi .

LAG

om handräckning åt utländsk domstol.

Härigenom förordnae som följer:

1 §•

Har i mål eller ärende, deri fråga ej är om ansvar för brottslig

gerning eller om efterforskning af brott, utländsk domstol gjort framställning

hos domstol här i riket om vidtagande af någon till rättegången

hörande åtgärd, såsom upptagande af ed, anställande af förhör

med part, vittne eller sakkunnig, granskning af skriftlig handling

eller besigtning af annat föremål, och varder den framställning genom

utrikesdepartementet öfverlemnad till den svenska domstolen, skall

den äskade handräckningen lemnas, efter ty här nedan sägs.

2 §. ,

Handräckning, som i 1 § sägs, skall lemnas af allmän underrätt.

År framställning gjord om upptagande af ed, anställande af förhör,

granskning af skriftlig handling eller besigtning af annat föremål, som

lämpligen kan vid rätten företes, ankomme åtgärden på den rätt, inom

hvars område den, som skall fullgöra edgång eller höras, eller som innehar

föremål, hvarom fråga är, har sitt hemvist eller någon tid sig uppe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

3

håller; dock att, der han samtyckt att vid annan rätt fullgöra hvad

af honom äskas, åtgärden skall af den rätt vidtagas. År fråga om

besigtning af föremål, som ej lämpligen kan vid rätten företes, tillkomme

sådan åtgärd den rätt, inom hvars område föremålet finnes.

Annan åtgärd skall verkställas af den rätt, till hvilken framställning

derom inkommer.

3 §•

Pröfva!- i stad rätten eller å landet domaren, att begärd handräckning

ej kan lemnas, meddele den utländska domstolen underrättelse

derom med uppgift om skälen för beslutet.

Finner rätten eller domaren, att det jemlikt 2 § tillkommer annan

rätt att vidtaga åtgärd, hvarom fråga är, öfversände framställningen

till den rätt, och gifve det den utländska domstolen tillkänna.

F • I! '' ■ .: ....., • '' '' l: i t ;; ‘

4 §.

Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsätte rätten eller domaren

dag för ärendets företagande. Skall någon såsom vittne höras,

varde han genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad.

Annan, som skall vid rätten tillstädeskomma, läte rätten eller domaren

om den utsatta dagen underrättas; anmode ock, der fråga är om

granskning af skriftlig handling eller besigtning af annat flyttbart

föremål, den, som innehar föremålet, att det vid rätten förete. Ej

vare nödigt, att part om dagen för ärendets företagande underrättas,

der han ej sjelf skall afhöras eller något fullgöra.

Har den utländska domstolen begärt att erhålla underrättelse,

hvilken dag ärendet skall förekomma, aflåte rätten eller domaren i

god tid sådan underrättelse.

5 §•

I fråga om ärendets behandling vid rätten skall, der ej af föreskrifterna

i denna lag annat föranledes, lända till efterrättelse hvad

om rättegång vid svensk domstol finnes stadgadt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Korujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

6 §•

Der arman än den, som i egenskap af vittne blifvit till rätten

kallad, uteblifver eller underlåter att fullgöra hvad af honom äskas,

läte rätten dervid bero.

7 §•

Afser framställningen parts hörande på ed, och är ej utsatt, hvad

under eden skall bekräftas eller förnekas, anställe rätten förhör med

parten angående den omständighet, hvarom upplysning äskas. Innan

förhöret eger ruin, erinre rättens ordförande parten, att hvad

han vid förhöret uppgifver skall af honom till rigtigheten med ed

bekräftas. Sedan parten afhörts och hans utsaga blifvit upptecknad,

skall det upptecknade för parten uppläsas, och denne tillfrågas, om

utsagan blifvit rätteligen fattad. Derefter erinre rättens ordförande

parten om edens vigt och betydelse samt uppmane honom att, der

hans utsaga i något afseende afviker från sanningen, deri göra rättelse;

och bekräfte parten deruppå med ed, att hans utsaga, sådan

den blifvit af honom vidkänd, är sann.

8 §•

Den, som enligt svensk lag är jäfvig att vittna, må ej mot sitt

bestridande dertill förpligtas. Medgifver lian att vittna, värde åtbörd,

utan så är, att jäfvet är af beskaffenhet att efter svensk lag ej kunna

eftergifvas. Eger, enligt lagen i det land, der den främmande domstolen

är, den, som till vittne åberopats, vägra att afgifva vittnesmål

eller att besvara viss fråga, njute han den rättighet till godo.

9 §•

Har den utländska domstolen hemstält, att vid eds afläggande

skola användas andra ordalag än i svensk lag äro stadgade, eller att

dervid eljest skall förfaras annorledes än svensk lag föreskrifver, och

är den, af hvilken ed kräfves, villig att sålunda fullgöra eden, pröfve

rätten, huruvida det må ske.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

5

Innefattar den utländska domstolens framställning eljest begäran

att visst förfarande skall iakttagas vid verkställande af äskad åtgärd,

skall den begäran efterkommas, der det ej är i svensk lag förbjudet.

■ '' * i I '' *

10 §.

Rätten pröfve, hvilken ersättning skall tillkomma kronans eller

rättens betjente för delgifning af kallelse eller underrättelse, som i

4 § afses; ege ock, der annan än part vid rätten tillstädeskommit.

eller något fullgjort, tillägga honom ersättning för kostnad, som deraf

föranledts. Ersättning, hvarom nu är sagdt, varde af allmänna medel

förskjuten.

11 §•

Sedan ärendet blifvit till slut fördt, läte rätten protokoll öfver

hvad deri förekommit tillställas den utländska domstolen; foge ock

dervid uppgift å de kostnader, den äskade åtgärden enligt 10 § eller

eljest medfört.

12 §.

Hvad här ofvan är stadgadt för det fall, att framställning om

handräckning, som i 1 § sägs, blifvit genom utrikesdepartementet

öfversäud till svensk domstol, skäll jemväl ega tillämpning der sådan

framställning blifvit till domstol här i riket öfversänd från utländsk

domstol, med hvilken enligt Konungens förordnande den svenska

domstolen eger omedelbart skriftvexla.

I de fall, då rätten enligt denna lag har att aflåta meddelande

till utländsk domstol, skall, der ej på grund af Konungens förordnande

omedelbar skriftvexling må ega rum, det meddelande öfversändas

till utrikesdepartementet för vidare åtgärd.

* . !■ ''ii •»» *:*•*•■ ''.( ■ »f?:i:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

fi

Förslag

till

LAG

om vittnesförhör vid utländsk domstol.

Härigenom forordnas som följer:

1 §•

Varder i tvistemål, som är vid svensk domstol anhängig!, begäran

gjord, att någon, som vistas utom riket, skall såsom vittne höras vid

utländsk domstol, må rätten det tillåta, der skäl dertill äro.

'' 2 §.

Varder vittnesförhör, som i 1 § sägs, af rätten medgifvet, åligger

den, som begärt förhöret, att inom tid, som honom af rätten

förelägges, till rätten aflemna antingen löftesskrift af två vederhäftige,

inom riket bosatte svenske män, hvilka en för båda och båda för eu

borga såsom för egen skuld för den kostnad förhöret kan medföra,

eller ock bevis att han till säkerhet för sagda kostnad hos Konungens

befallningshafvande nedsatt det belopp, hvartill rätten finner kostnaden

kunna skäligen beräknas. Försummas det, vare frågan om förhöret

förfallen.

Hvad i denna § är sagdt skall ej ega tillämpning, då förhör

begärts af den, som förer Konungens och kronans talan.

3§. ( r,; "

Fullgöres hvad i 2 § är föreskrifvet, utfärde rätten framställning

till den utländska domstolen om förhörets anställande, och skall

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 23.

7

i den framställning meddelas en kort berättelse om saken äfvensom

uppgift å de omständigheter, angående hvilka förhör skall ega rum.

Der part sådant äskar, begäre rätten ock, att underrättelse om dagen

för förhöret varder i god tid rätten meddelad.

Framställning, som nu är sagd, skall af rätten tillställas utrikesdepartementet

för vidare åtgärd eller, der enligt Konungens förordnande

omedelbar skriftvexling med den utländska domstolen må ega

rum, öfversändas till den domstol.

4 §•

Sedan till rätten inkommit uppgift å kostnad, som af framställningen

föranledts, öfversände rätten den uppgift jemte borgen eller

nedsättningsbevis, hvarom i 2 § sägs, till Konungens befallningshafvande,

som har att vidtaga erforderliga åtgärder för kostnadsbeloppets

uttagande.

5 §•

Hvad i denna lag är stadgadt angående vittnesförhör i tvistemål

gälle ock, der sådant förhör begäres i ansökningsärende.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 23.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 3 § i lagen den 19 november 1886 angående skyldighet

för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot

inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 19 november 1886

angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk

domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Konungen eger efter aftal med främmande stat och under förutsättning

af ömsesidighet meddela bestämmelser, hvarigenom den stats

undersåtar befrias från skyldighet att ställa säkerhet, hvarom i denna

lag är fråga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

9

Förslag

till

LAG

om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Der främmande stat genom aftal medgifver, att beslut hvarigenom

förpligtelse att gälda rättegångskostnad blifvit af svensk domstol

ålagd kärande eller mellankommande part, som är medborgare i den

främmande staten och der har sitt hemvist, må i den stat bringas

till verkställighet, eger Konungen förordna, att beslut af domstol i

den främmande staten må, i hvad det innefattar så beskaffad förpligtelse,

här i riket verkställas.

2 §•

Vill någon erhålla verkställighet å utländsk domstols beslut, som

i 1 § afses, göre derom ansökning hos öfverexekutor; och skall dervid

företes den handling, hvarå ansökningen grundas, och med bevis

af myndighet i den främmande staten styrkas, att handlingen är i

behörig form utfardad, samt att beslutet vunnit laga kraft och vid den

tid, då ansökningen göres, må i den främmande staten verkställas.

Der fråga är om beslut af annan domstol än norsk, skall ock företes

intyg af svensk beskickning eller konsul, att det bevis, hvarom nyss

är sagdt, är af behörig myndighet utfärdadt.

År någon af handlingar ne affattad å annat främmande språk än

det norska eller danska, varde styrkt öfversättning af den handling

jemväl ingifven.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

3 §.

Fullgöres hvad i 2 § är stadgadt, förordne öfverexekutor, att beslutet

må verkställas; och gånge det sedan i verket likasom svensk

domstols laga kraft egande dom.

4 §•

Hvad i denna lag är stadgadt skall ej utgöra hinder för tillämpning

af förordningen om verkställighet af domar och utslag, meddelade

af domstol i konungariket Danmark, den 15 Juni 1861.

s. 11 Kontrollera mot PDF

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

11

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements - ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

å Stockholms slott den BO September 1898,

\

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhieem,

WlKBLAD,

Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i

underdånighet:

»På grund af Eders Kongl. Maj:ts beslut den 29 januari 1897

har för de Förenade Rikenas del undertecknats en internationell konvention

angående vissa till civilprocessen hörande ämnen af internationell

natur. I öfrig! har konventionen blifvit biträdd af Belgien,

Danmark, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,

Rumänien, Ryssland, Schweiz, Spanien, Tyskland och ÖsterrikeUngern.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Ifrågavarande konvention, som hufvudsakligen grundar sig på

vissa vid internationella konferenser i Haag åren 1893 och 1894 uppstäda

regler, innehåller i öfversättning följande bestämmelser:

<x. Delgifning af judiciella och extra judiciella handlingar.

Artikel 1. I afseende å delgifning af handlingar, som angå rättsförhållanden

af civil eller kommersiell natur, skall för de fördragslutande

staterna gälla, att då hos behörig myndighet i en af dessa

stater begäran om sådan delgifning framställes af tjensteman vid

domstol i någon annan af staterna eller af myndighet, som har att

vid sådan domstol bevaka det allmännas rätt, den begäran skall efterkommas.

Öfversända!]det af dylik begäran skall ske på diplomatisk väg,

så framt icke direkt skriftvexling mellan de båda staternas myndigheter

är tillåten.

Artikel 2. Delgifningen skall verkställas genom försorg af den

myndighet, hos hvilken begäran derom framställe, och kan icke förvägras

med mindre den stat, inom hvars område den skulle ega rum,

anser den vara af beskaffenhet att kränka dess suveränitet eller medföra

fara för dess säkerhet.

Artikel 3. ''Såsom bevis om delgifningen skall godkännas ett dateradt

och legaliseradt mottagningsbevis eller ett intyg af den myndighet,

till hvilken framställningen blifvit gjord, utvisande att delgifningen

egt rum och dagen derför.

Mottagningsbeviset eller intyget skall tecknas å eller vidfogas det

duplettexemplar af handlingen, som för sådant ändamål skall öfversändas.

, , /; ...

Artikel 4. Förestående bestämmelser utgöra ej hinder för att,

der vederbörande staters lagar eller mellan dem afslutade överenskommelser

sådant medgifva,

1:°) öfversända handlingar med posten direkt till vederbörande i

utlandet; ,,i .<

2ro) verkställa delgifning omedelbart genom kompetenta myndigheter

i det land, der delgifningen skall ske;

3:o) verkställa delgifning i utlandet genom hvarje stats diplomatiska

eller konsulära tjensteman.

b. Begäran om handräckning i rättegång.

Artikel 5. I mål eller ärende af civil eller kommersiell natur

eger judiciell myndighet i eu af de fördragslutande staterna att, med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj-Jr Nåd. Proposition N:o 23.

13

iakttagande af bestämmelserna i landets lagstiftning, hos behörig

myndighet i en annan af dessa stater göra framställning om vidtagande

af åtgärder till utredning i målet eller ärendet eller af andra

till dess behandling hörande åtgärder.

Artikel 6. Öfversändandet, af dylika framställningar skall ske på

diplomatisk väg, så framt icke omedelbar skriftvexling mellan de båda

staternas myndigheter är tillåten.

Om framställningen icke är affattad på det språk, som brukas af

myndighet, till hvilken den är stäld, skall den, så framt ej annorlunda

aftalats, vara åtföljd af en till riktigheten bestyrkt öfversättning

till det språk, som genom öfverenskommelse mellan vederbörande

stater blifvit bestämdt.

Artikel 7. Den domstol, till hvilken framställningen blifvit gjord,

är skyldig att efterkomma densamma; dock kan vidtagandet af'' den

begärda åtgärden förvägras

l:o) om handlingens äkthet icke blifvit styrkt;

2:o) om i den stat, till hvilken framställningen skett, utförandet

af den begärda åtgärden icke tillkommer domstol.

Dessutom kan åtgärdens verkställande förvägras, om den stat,

inom hvars område den skulle ega rum, anser den vara af beskaffenhet

att kränka dess suveränitet eller medföra fara för dess säkerhet.

Artikel <9. Derest den myndighet, till hvilken framställningen

blifvit gjord, icke är behörig att vidtaga den begärda åtgärden, skall

tramställningeu, i enlighet med gällande bestämmelser, i tjensteväg

öfversändas till behörig domstol i samma stat.

Artikel 9. I alla de fall, då den begärda åtgärden icke vidtages

af den myndighet, till hvilken framställningen blifvit gjord, åligger

det denna myndighet att omedelbart derom underrätta den myndighet,

från hvilken framställningen utgått, samt tillika angifva, derest

sådant fall är för handen, som i artikel 7 afses, de skäl, på grund

hvaraf åtgärdens vidtagande förvägrats, samt i fall, som i artikel 8

omtalas, till hvilken myndighet framställningen blifvit öfversänd.

Artikel 10. Den domstol, som vidtager den begärda åtgärden,

skall dervid i fråga om de former, som höra iakttagas, tillämpa sitt

eget lands lagar; dock skall, der användning af en viss form begärts

af den myndighet, som gjort framställningen, denna form, äfven om

den icke är föreskrifven i det land, till hvilket framställningen .skett,

iakttagas, så framt den icke är i dess lagstiftning förbjuden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

c. Parts skyldighet att ställa säkerhet.

Artikel 11. Der undersåte i en af de fördragslutande staterna,

med hemvist i någon af dem, är kärande eller mellankommande part

vid domstol i eu annan af dessa stater, må han icke, på grund af sin

egenskap af utländing eller i följd af saknaden af hemvist eller uppehållsort

inom landet, förpligtas att ställa borgen eller annan säkerhet,

under hvad namn det vara må.

Artikel 12. Dom, hvarigenom i eu af de fördragslutande staterna

rättegångskostnader ådömts kärande eller mellankommande part, som

vare sig på grund af artikel 11 eller i följd af lagstiftningen i den

stat, der rättegången varit anhängiggjord, är fritagen från ställande

af säkerhet, skall i eu hvar af de öfriga fördragslutande staterna göras

verkställbar af dertill enligt landets lag behörig myndighet.

Artikel 13. Den myndighet, som i artikel 12 afses, skall inskränka

sig till att undersöka:

l:o) om, enligt lagen i det land, der domen blifvit meddelad, den

handling, på grund hvaraf verkställighet sökes, uppfyller de för dess

formella giltighet uppstälda vilkor;

2:o) om, enligt samma lag, domen vunnit laga kraft.

d. Kostnadsfri rättshjälp.

Artikel 14. Undersåtar i eu hvar af de fördragslutande staterna

skola i alla andra af dessa stater åtnjuta enahanda förmån af kostnadsfri

rättshjelp, som, i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter i

det land, der rättshjelpen sökes, tillkommer landets egna undersåtar.

Artikel 15. I fråga om utländings medellöshet skall i hvarje fall

bevis utfärdas eller förklaring upptagas af myndighet i hans boningsort.

eller, om han ej har fast bostad, af myndighet å den ort, der han

för tillfället uppehåller sig.

Om sökanden icke uppehåller sig i det land, der rättshjelpen begäres,

skall beviset eller förklaringen om hans medellöshet utan afgift

legaliseras af eu diplomatisk eller konsulär tjensteman för det land,

i hvilket handlingen skall företes.

Artikel 16. Myndighet, som eger utfärda fattigdomsbevis eller

upptaga förklaring om medellöshet, kan hos myndigheter i öfriga fördragslutande

stater inhemta upplysningar angående sökandens förmögenhets

vilkor.

Den myndighet, hvilken det åligger att besluta öfver gjord ansökning

om kostnadsfri rättshjelp, bibehåller inom gränsen för sin be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

15

hörighet rätten att pröfva de bevis, förklaringar och upplysningar,

hvilka densamma föreläggas.

e. Bysättning.

Artikel 17. I mål eller ärende, som ej angår brottslig gerning,

må bysättning ej, vare sig såsom exekutionsmedel eller såsom säkerhetsåtgärd

komma till användning på ut.ländingar, tillhörande någon

af de fördragslutande staterna, annorledes än i de fall, der sådan åtgärd

kan användas gent emot landets egna undersåtar.

Slutbestämmelser.

I. Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationerna skola deponeras

i Haag så snart som möjligt.

II. Den skall gälla i fem år, räknadt från den dag, då ratifikationerna

blifvit deponerade.

III. Den skall anses förnyad för fem år i sänder, derest den icke

inom sex månader före utgången af denna tid uppsäges af någon af

de höga fördragslutande parterna.

Uppsägningen gäller endast med afseende å det eller de land,

som notificerat densamma. För öfriga stater bibehåller konventionen

giltighet.

IV. Protokollet för anslutning till konventionen skall för de

stater, som deltagit i konferensen i Haag i juni och juli 1894, stå

öppet till den 1 januari 1898.

Innan ratifikation af ifrågavarande konvention kan ega rum, måste

tillses, i hvad mån för genomförande här i riket af deri upptagna

grundsatser nya lagstadganden tarfvas eller redan gällande böra undergå

förändring.

Hvad då till en början beträffar de i af delningen a. af konventionen

upptagna grundsatser om delgifning af handlingar lära desamma

påkalla vissa bestämmelser beträffande såväl delgifning här i riket på

begäran af utländska myndigheter som ock framställningar till sådana

myndigheter om deras biträde för delgifning i utlandet; men dessa

bestämmelser, som äro af beskaffenhet att kunna i administrativ väg

meddelas, torde ej böra utfärdas, förr än de stadganden af allmän lags

natur, hvilka förutsättas för ratifikation af konventionen, blifvit genomförda.

Jag utbeder mig alltså att framdeles få återkomma till detta

ämne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

K orig l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

It»

Deri i af delningen d. uttalade grundsats om rätt för främmande

undersåtar att i händelse af medellöshet åtnjuta förmånen af kostnadsfri

rättshjelp i samma utsträckning som inländske män öfverensstämmer

med hvad redan för närvarande hos oss gäller. I den begränsade

omfattning, hvari vår lagstiftning öfverhufvud medgifver eu

dylik förmån, tillkommer den utan åtskilnad in- och utländingar. De

i samma afdelning upptagna föreskrifter om sättet för ådagaläggande

af medellöshet torde deremot föranleda en obetydlig jemkning i förordningen

angående expeditionslösen; men frågan härom torde, såsom

varande af administrativ natur, böra tills vidare anstå.

Föreskriften i af delningen e. om utländingars och egna undersåtars

likställighet i fråga om bysättning saknar för svensk lagstiftning

all betydelse, då genom 8 § i förordningen om nya utsökningslagens

införande bysättningstvånget blifvit för såväl in- som utländingar

fullständigt afskaffadt.

De i afdelningarne b. och c. upptagna stadgandeti torde deremot

nödvändiggöra vissa bestämmelser hörande till allmän lag, och har

jag med anledning häraf låtit inom lagbyrån utarbeta förslag till följande

författningar:

1) Lag om handräckning i vissa fall åt utländsk domstol;

2) Lag angående vittnesförhör vid utländsk domstol;

3) Lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen angående skyldighet

för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk

man ställa borgen för kostnad och skada den 19 november 1886; samt

4) Lag angående verkställighet i visst fall af utländsk domstols

beslut.

Det torde nu tillåtas mig att redogöra för grunderna för de i

dessa förslag upptagna hufvudsakliga bestämmelser.

Beträffande den föreslagna lagen om handräckning åt utländsk domstol

må erinras, att i öfverensstämmelse med en tämligen allmänt rådande

internationell sedvänja, de särskilda staternas domstolar på anmodan

redan nu i allmänhet lemna hvarandra sådan handräckning,

som här afses. Äfven hos oss har det, trots saknaden af såväl internationella

överenskommelser som inre lagstiftning rörande detta ämne,

redan länge i ganska stor omfattning förekommit, att domstolarne fått

mottaga framställningar från utländska domstolar om vidtagande af

åtgärder till utredning i anhängiga rättstvister. Dessa framställningar,

hvilka oftast afsett anställande af vittnesförhör men stundom äfven

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

17

andra åtgärder, hafva i allmänhet, ehuru ej undantagslöst, af de svenska

domstolarne efterkommits. Rörande åtskilliga väsentliga spörsmål,

som dervid uppstått, har emellertid under lagstiftningens tystnad

ovisshet varit rådande. Med hänsyn härtill och då under den internationella

samfärdselns alltjemt fortgående utveckling denna samverkan

mellan de särskilda staternas domstolar torde komma att vinna allt

större betydelse, måste det redan i och för sig anses önskvärdt, att

lagstiftning i ämnet kommer till stånd; och om, såsom konventionen

afser, bestämd skyldighet skall åläggas domstolarne att lemna handräckning,

hvarom nu är fråga, tarfvas uttryckliga lagbud såväl härom

som angående det förfarande, som skall iakttagas vid handräckningens

meddelande.

Med anslutning till konventionen hafva, såsom förslagets 1 § utvisar,

de ifrågasatta bestämmelserna blifvit begränsade till civila mål

och ärenden. \ isserligen framträder någon gång äfven i brottmål behofvet

af utländsk domstols biträde, och i regeln pläga de särskilda

staternas domstolar ej heller i dylika mål undandraga sig att meddela

äskad handräckning; men att i lag fastställa eu sådan skyldighet torde

dock, särskildt med hänsyn till tänkbara skiljaktigheter i uppfattningen

om åtalade handlingars straffvärdhet, vara förenadt med betänkligheter.

Framdeles såsom hittills torde det alltså, der ej särskilda internationella

aftal annat föranleda, böra i hvarje särskildt fäll bero af domstolens

pröfning, huruvida i brottmål begärd handräckning skall meddelas.

Den i konventionen uttryckta grundsatsen om domstolarnes skyldighet

att i mål och ärenden, som der afses, lemna äskad handräckning

förutsätter ej, att handräckningen ovilkorligen skall meddelas af

just den domstol, till hvilken framställning derom aflåtits. Tvärtom

antager konventionen, att en stats lagstiftning kan innehålla regler,

som i hvarje särskildt fall medföra uteslutande behörighet för någon

viss bland statens domstolar. I förslagets 2 § hafva dylika regler

upptagits. Den vigtigaste af dessa innebär, att, der en person skall

vid domstolen höras eller eljest fullgöra något, som af honom äskas,

ärendet ej utan hans på förhand gifna samtycke må behandlas af

annan rätt, än den, inom hvars område han bor eller uppehåller sig.

Beträffande skälen för denna föreskrift må erinras, att der •— såsom

enligt förslaget är fallet i fråga om vittnen — en laglig förpligtelse

till inställelse eger ruin, denna ej bör göras mera betungande än omBih.

till Riksd. Prof. 1833. 1 Sand. 1 Afd. 18 Iiäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ständigheterna ovilkorligen kräfva. I andra fall åter, der enligt förslaget

något rättsligt tvång ej utöfvas mot den, som skall tillstädeskomma

eller fullgöra en äskad prestation, är det för uppnående af

det med framställningen åsyftade resultat af vigt, att på honom ej

ställas alltför stora anspråk.

I öfverensstämmelse med konventionens innehåll har i 3 § intagits

föreskrift, att framställning, som inkommit till inkompetent rätt,

skall i tjensteväg befordras till den behöriga domstolen.

Med hänsyn till angelägenheten af ärendets skyndsamma behandling

har den i 3 § åsyftade pröfning af frågan om domstolens

behörighet likasom de i 4 § afsedda förberedande åtgärder ansetts

kunna på landet öfverlemnas åt domaren ensam.

Att, såsom 5 § innebär, svensk rättegångsordning i allmänhet

skall tillämpas vid ärendets behandling inför rätten, öfverensstämmer

med de i andra länder antagna grundsatser och lärer jemväl betingas

af de praktiska förhållandenas kraf. Ett undantagslöst fasthållande af

denna regel är emellertid ej förenligt med konventionen och skulle

under vissa omständigheter kunna föranleda uppenbara oegentligheter.

Vissa undantag hafva derför ansetts böra i 6—9 §§ stadgas.

En fråga, som ej kan af lagstiftningen förbigås, är den, huru

förfaras skall i händelse en i handräckningsärende inkallad person

uteblifver från rätten eller vägrar att afgifva honom affordradt yttrande

eller fullgöra annat, som af honom äskas. Framför allt eger

denna fråga betydelse i afseende å vittnen. Det kan naturligtvis ej

alltid påräknas, att en utanför saken stående person skall af intresse

för rättvisan frivilligt underkasta sig det obehag, som ofta nog är

förenad!, med ett vittnesmåls afgifvande, och erfarenheten utvisar jemväl

att, der det tillätes åberopade vittnen att godtyckligt undandraga

sig vittnesmåls afgifvande, denna möjlighet ofta af dem begagnas.

För uppnående af det med förevarande lagstiftning förenade syfte

måste det alltså anses önskvärdt, att, med vissa undantag, som framdeles

skola beröras, lagens bestämmelser om vittnespligt och förfarandet

mot tredskande vittne komma att ega tillämpning jemväl i

de fall, som här afses; och något giltigt skäl synes häremot ej kunna

anföras. Såsom framgår af 6 §, jemförd med 5 och 8 §§, intages denna

ståndpunkt af förslaget.

I fråga åter om andra personer, som kunna varda till rätten inkallade

för att afhöras eller fullgöra en prestation af ett eller annat

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

19

slag, innebär förslagets 6 §, att några rättsliga tvångsmedel ej må

användas. Denna regel gäller i främsta rummet parterna i saken.

Att tvinga en part att inställa sig vid rätten eller söka genom tvångsmedel

förmå honom att der afgifva yttrande liar ansetts så mycket

mindre böra ifrågakomma, som enligt de flesta lagar en dylik tredska

ej vid processdomstolen medför tvångsåtgärder utan allenast föranleder,

att domstolen vid sakens pröfning eger fästa skäligt afseende

å partens förhållande. Ej heller har det ansetts lämpligen kunna,

annorledes än i sammanhang med väsentliga ändringar i gällande

bevisningslagstiftning, sättas i fråga att föreskrifva tvångsåtgärder

mot part eller annan, som vägrar att till granskning förete skriftlig

handling eller annat föremål. Hvad slutligen angår sakkunnigs utlåtande

lärer det ej vara af något praktiskt behof påkalladt och —

så länge den inhemska lagstiftningen så godt som saknar föreskrifter

i detta ämne — ej heller lämpligt att för här åsyftade fall meddela

bestämmelser om'' skyldighet att afgifva sådant utlåtande och om

rättsliga påföljder af försummelse i detta hänseende.

Det i 7 § införda stadgande om anställande af fritt edligt förhör

med part har föranledts deraf, att i en af de fördragslutande staterna,

nämligen Österrike, denna form af förhör numera trädt i stället

för den normerade partseden.

I afseende å de i 8 § förekommande bestämmelser rörande vittnesjäf

må här erinras följande. Det hufvudsakliga syftet med lagens föreskrifter

om vissa personers obehörighet att aflägga vittnesmål är uppenbarligen

att förebygga, att på grund af deras utaf lagstiftaren misstrodda

utsagor en oriktig dom fälles. Då emellertid, såsom af en

jemförelse mellan de särskilda staternas lagstiftning framgår, gränserna

för denna obehörighet dragas olika, och det naturligen ligger helt och

hållet utom en stats uppgift att i fråga om rättskipningen inom eu annan

stat söka i ett särskilt fall framtvinga användandet af en annan begränsning

än den, som der gäller, lärer från nyss nämnda synpunkt

hinder ej möta att på begäran af utländsk domstol afhöra äfven sådana

personer, hvilkas utsagor ej skulle få tagas i betraktande, om rättegången

vore inom landet anhängig. Af andra grunder torde det

emellertid ej vara lämpligt att i förevarande fall låta svensk domstol

helt och hållet bortse från jäfsfrågan. De jäfsbestämmelser vår lagstiftning

innehåller fylla nämligen, om ock på ett mindre fullkomligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

sätt, äfven en annan uppgift än den nyss angifna. De verka i viss

män i samma rigtning som de i främmande lagar upptagna föreskrifter

om rätt för ett åberopadt vittne att undandraga sig förhör, der

detta af en eller annan anledning skulle försätta vittnet i en skef eller

pinsam ställning; och så länge vår lag ej innehåller dylika bestämmelser,

torde alltså i fall som här afses ett jäfsförhållande böra medföra

åtminstone den verkan, att den jäfvige ej mot sitt bestridande

kan förpligtas att vittna. Härvid kan man emellertid ej stanna. Vissa

af lagens jäfsbestämmelser äro af den art, att de ej kunna eftergifvas

utan att edens helgd sättes i fara eller rättskipningens anseende lider.

Att ett jäf, som påkallas af ett dylikt publikt intresse, äfven i nu

förevarande fall ovilkorligen måste upprätthållas, ligger i öppen dag;

och likasom i rättegång vid svensk domstol bör det alltså äfven

här ankomma på domstolen att efterforska och på part att anföra

sådant jäf.

Den rättighet, som 8 § medgifver ett åberopadt vittne, att äfven

på grund af utländsk lags bestämmelser undandraga sig vittnesmål,

är en naturlig följd deraf, att vittnesförhöret endast är ett led i den

vid utländsk domstol pågående processen. Den omständigheten, att

förhöret hålles här i riket, lärer ej böra för vittnet föranleda vidsträcktare

förpligtelse!'', än som skolat åligga vittnet vid inställelse

inför den främmande domstolen. Att innehållet af den åberopade utländska

lagstiftningen, derest det ej skulle vara domstolen bekant,

bör af vittnet styrkas, lärer emellertid vara uppenbart.

Beträffande sättet för utförande af en äskad handräckningsåtgärd

innebär konventionen, att, der den utländska domstolen framstält begäran

om iakttagande af visst förfarande, denna begäran skall efterkommas,

så framt ej sådant förfarande är förbjudet enligt lagstiftningen

i den stat, der handräckningen skall meddelas. I öfverensstämmelse

härmed står det i senare stycket af 9 § införda stadgandet,

enligt hvilket det tillkommer handräckningsdomstolen att, vid

sidan af den svenska rättegångsordningens bestämmelser, tillämpa

jemväl de särskilda regler, hvilkas iakttagande den utländska domstolen

påkallat, i den mån de äro med nyssnämnda bestämmelser

förenliga.

För ett särskilt fall har emellertid en verklig afvikelse från de

i svensk lag stadgade former ansetts böra medgifvas. Ofta inträffar,

att, der fråga är om upptagande af ed, den utländska domstolen fram
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

21

ställer begäran, att ett visst angifvet, edsformulär skall följas eller

någon viss ceremoni iakttagas vid edens afläggande. Att utesluta all

möjlighet för handräckningsdomstolen att efterkomma en dylik begäran

synes ej vara nödvändigt eller lämpligt. I händelse den, som

skall aflägga eden, är villig att dervid iakttaga den utländska domstolens

föreskrifter, och dessa ej innefatta något, som enligt här i

landet rådande uppfattning kan i ett eller annat afseende anses stötande,

lärer ett fasthållande af vår rättegångsordnings bestämmelser

ej vara af omständigheterna påkalladt. I enlighet med denna uppfattning

har i förra stycket af 9 § öfverlemnats åt handräckningsdomstolen

att, under förutsättning af samtycke från den, som skall aflägga

eden, pröfva, huruvida dervid må förfaras i enlighet med den utländska

domstolens framställning.

I sammanhang med den i 11 § upptagna föreskriften rörande

kostnader, som af handräckningsåtgärd föranledas, må framhållas, att

det, för undvikande af internationella uppgörelser rörande alltför obetydliga

kostnadsfrågor, torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke

i afseende å protokoll i handräckningsärende kan medgifvas frihet

tran lösen och stämpel. Till frågan härom torde det emellertid tillåtas

mig att vid annat tillfälle återkomma.

Jag öfvergår nu till den föreslagna lagen om vittnesförhör vid utländsk

domstol.

Den rättighet, som konventionen medger domstolarne i eu hvar

af de fördragslutande staterna, att hos domstol i annan bland dessa

stater påfordra vidtagande af hvarje slags åtgärd, som kan tjena till

utredning i en anhängig rättstvist eller eljest hörer till dess handläggning,

lärer visserligen, med hänsyn till vår rättegångsordnings

grundsatser, för närvarande ej lämpligen kunna i hela sin omfattning

tagas i anspråk från svensk sida; men i afseende å den art af handräckning,

som härvid är af största betydelsen — anställande af vittnesförhör

— synes hinder ej möta att låta den i konventionen medgifna

förmån tillkomma äfven part, som här i riket förer rättegång. Då

emellertid vår gällande lagstiftning i allmänhet utgår från den förutsättning,

att vittnesförhör uti här i riket anhängig rättegång alltid

hålles vid svensk domstol, måste genom lag bestämmas, huru tillåtelse

må vinnas till förhörs anställande utom riket, äfvensom hvad som

skall iakttagas för erhållande af den främmande domstolens medverkan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 23.

I betraktande af deri beredvillighet, som främmande staters domstolar,

oberoende af internationella fördrag, i allmänhet visa i fråga

om handräckning i civila mål och ärenden, lärer tillräcklig anledning

ej föreligga att låta ifrågavarande föreskrifter gälla allenast, då vittnesförhör

kan ega rum vid domstol i någon af de fördragslutande staterna,

utan torde, på sätt förslagets 1 § innebär, dessa föreskrifter

böra ega tillämpning å utländsk domstol i allmänhet, något som

naturligtvis ej utesluter, att, der fråga är om förhör inom land, hvars

domstolar veterligen pläga vägra handräckning åt svensk domstol,

detta förhållande bör af den svenska domstolen tagas i betraktande

vid pröfning af parts begäran om tillstånd till förhöret. Deremot

hafva, såsom 1 och 5 §§ utvisa, förslagets bestämmelser ansetts ej

böra ega tillämpning i brottmål. Lämpligheten af att i dylika mål

en del af rättegången förlägges till en domstol, der parterna i allmänhet

ej kunna inställa sig, lärer starkt kunna ifrågasättas; hvartill

kommer, att det, med hänsyn till vigten af brottmåls skyndsamma

behandling, ej kan vara lämpligt att lata ett sadant mal uppehållas i

afbidan på en främmande domstols åtgärd, der denna, såsom här är

fallet, ej kan med säkerhet påräknas utan är boende på tillmötesgående.

Hvad angår stadgandet i 2 § må här erinras, att svenska statsverket

i förhållande till den främmande staten alltid måste svara

för de med förhöret förbundna kostnaderna. Vid sådant förhållande

har det ansetts skäligen böra åläggas den, som vill begagna sig

af statens medverkan för förhöret, att ställa säkerhet för dessa kostnader.

.

De i förra stycket af 3 § intagna bestämmelser rörande innehållet

af rättens framställning till den utländska domstolen öfverensstämma

med redan gängse internationell pi''axis.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen den 19 november

1886 föranledes af artikel 11 i konventionen. Från skyldighet att

fullgöra de i nämnda lag stadgade prestationer är visserligen jemlikt

nu gällande lydelse af lagens 3 § utländsk man frikallad, derest i

hans hemland svensk man fördragsenlig! åtnjuter liknande förmån.

Då emellertid enligt konventionen svensk man icke under alla förhållanden,

utan endast om han är bosatt inom någon af de fördragslutande

staterna, är frikallad från de prestationer, hvarom här är

fråga, skulle det kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida undersåtar i de

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

främmande stater, som deltagit i konventionen, vore på grund af

namnda $ befriade från samma prestationer. Till förebyggande af

hvarje tvekan härom har det ansetts lämpligt att föreslå en något

törändrad affattning af paragrafen.

Förslaget till lag angående verkställighet i visst fall af utländsk domstols

beslut sammanhänger med reglerna i artiklarne 12 och 13 af konventionen.

För närvarande kunna som bekant i allmänhet utländska

domar ej under någon form bringas till verkställighet här i riket.

Endast i afseende å danska domstolars beslut gäller på grund af

särskild öfverenskommelse ett annat förhållande. Någon betänklighet

mot att under de i konventionen angifna förutsättningar tillåta verkställighet

å domar,. som der afses, torde ej föreligga. Det hufvudsaklig

a skål, som eljest kan anföras mot medgifvande af exekution å

främmande domar, nämligen att den främmande domstolen tilläfventyrs

efter svensk rättsuppfattning varit obehörig, saknar uppenbarbetydelse

i nu afsedda fall, der den dömde sjelf, genom att

vid den främmande domstolen uppträda såsom kärande eller mellankommande

part, erkänt dess behörighet.

Då det definitiva tillträdandet till konventionen torde komma att

för särskilda stater ske på olika tider, samt tänkbart är, att överenskommelser,

liknande den nu förevarande, framdeles kunna träffas

med stater, som ej deltagit i denna, lärer det ej lämpligen kunna

lfragasattas, att i sjelfva lagen angifva, hvilka stater skola åtnjuta

den förmån, som här afses, utan synes det böra öfverlemnas åt Konungen

att under i lagen angifna förutsättningar derom förordna. I

enlighet, härmed är förslagets 1 § affattad.

Såsom nyss antydts. innebär konventionen icke någon ovilkorlig

förpligtelse för de särskilda staterna att låta verkställa domar af ofvan

angifna innehåll,^ utan göres denna förpligtelse beroende af vissa förutsättningar^

i fråga om den dömdes nationalitet och boningsort. Då

emellertid någon olägenhet icke lärer uppkomma derigenom att nämnda

förbehåll eftergifves, men sådant är egnadt att väsentligen förenkla

den undersökning, som i hvarje särskildt fall bör föregå ett förordnande

om verkställighet, har, såsom 1 § utvisar, rätten till verkställighets

erhållande ansetts böra göras oberoende af omförmälda förutsättningar.

»

Departementschefen uppläste härefter ofvan omförmälda under

uagorna Litt. A D vid detta protokoll fogade lagförslag samt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konql. May.ts Nåd. Proposition N:o 23.

hemstälde i underdånighet, att, för det ändamål 87 § regeringsformen

omförmäler, högsta domstolens utlåtande öfver förslagen måtte genom

note ur protokollet inhemtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan

täcktes Hans Magt Konungen i nåder lemna bifall.

Ex protocollo:

Axel Dandenell.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 23.

25

Bil. Litt. A.

Förslag

till

LAG

om handräckning i vissa fall åt utländsk domstol.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har i mål eller ärende, som icke angår brottslig handling, utländsk

domstol gjort framställning hos domstol här i riket om vidtagande

af någon till rättegången hörande åtgärd, såsom upptagande

af ed, anställande af förhör med part, vittne eller sakkunnig, granskning

af skriftlig handling eller besigtning af annat föremål, och vårdelden

framställning genom utrikesdepartementet öfverlemnad till den

svenska domstolen, skall den äskade handräckningen lemnas, efter ty

här nedan sägs.

2 §•

Handräckning, som i 1 § sägs, skall lemnas af allmän underrätt.

År framställning gjord om upptagande af ed, anställande af förhör,

granskning af skriftlig handling eller besigtning af annat föremål, som

kan vid rätten företes, ankomme åtgärden på den rätt, inom hvars

område den, som skall fullgöra edgång eller höras, eller som innehar

föremål, hvarom fråga är, har sitt hemvist eller någon tid sig uppehåller;

dock att, der han samtyckt att vid annan rätt fullgöra hvad

af honom äskas, åtgärden skall af den rätt vidtagas. År fråga om

Bill. till JRiksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N;o 23.

besigtning af föremål, som ej kan vid rätten företes, tillkomme sådan

åtgärd den rätt, inom hvars område föremålet finnes. Annan åtgärd

skall verkställas af den rätt, till hvilken framställning derom inkommer.

3 §.

Pröfvar rätten eller å landet domaren, att begärd handräckning

ej kan lemnas, meddele den utländska domstolen underrättelse derom

med uppgift om skälen för beslutet.

Finner rätten eller domaren, att det jemlikt, 2 § tillkommer annan

rätt att vidtaga åtgärd, hvarom fråga är, öfversände framställningen

till den rätt, och gifve det den utländska domstolen tillkänna.

4 §■

Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsätte rätten eller domaren

dag för ärendets företagande samt läte den, som skall vid

rätten tillstädeskomma, till den dag kallas; anmode ock, der fråga är

om granskning af skriftlig handling eller besigtning af annat flyttbart

föremål, den som innehar föremålet att det vid rätten förete.

Har den utländska domstolen begärt att erhålla underrättelse om

dagen för ärendets företagande, aflåte rätten eller domaren i god tid

sådan underrättelse.

5 §•

I fråga om ärendets behandling vid rätten skall, der ej af nedan

gifna föreskrifter armat föranledes, lända till efterrättelse hvad om

rättegång vid svensk domstol finnes stadgadt.

6 §•

Der annan än den, som i egenskap af vittne blifvit till rätten

kallad, uteblifver eller underlåter att fullgöra hvad af honom äskas,

läte rätten dervid bero.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

27

Afser framställningen upptagande af parts ed, och är ej utsatt

hvad under eden skall bekräftas eller förnekas, anställe rätten förhör

med parten och läte honom med ed fästa sin utsaga.

8 §.

Den, som enligt svensk lag är jäfvig att vittna, må ej mot sitt

bestridande dertill förpligtas. Medgifver han att vittna, värde afhörd,

utan så är, att jäfvet är af beskaffenhet att efter svensk lag ej kunna

eftergifvas. Eger, enligt lagen i det land, der den främmande domstolen

är, den, som till vittne åberopats, vägra att afgifva vittnesmål

eller att besvara viss fråga, njute han den rättighet till godo.

9 §•

Har den utländska domstolen hemstält, att vid eds afläggande

skola användas andra ordalag än i svensk lag äro stadgade, eller att

dervid eljest skall förfaras annorledes än svensk lag föreskrifver, och

är den, af hvilken ed kräfves, villig att sålunda fullgöra eden, pröfve

rätten, huruvida det må ske.

Innefattar den utländska domstolens framställning eljest begäran

att visst förfarande skall iakttagas vid verkställande af äskad åtgärd,

skall den begäran efterkommas, der det ej är mot svensk rättegångsordning

stridande.

10 §.

Rätten pröfve, hvilken ersättning skall tillkomma kronans eller

rättens betjente för delgifning af kallelse, som i 4 § sägs, samt vittnen

för deras inställelse; och varde den ersättning af allmänna medel

förskjuten.

11 §•

Sedan ärendet blifvit till slut fördt, läte rätten protokoll öfver

hvad deri förekommit tillställas den utländska domstolen; foge ock

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

dervid uppgift å de kostnader, den äskade åtgärden enligt 10 § eller

eljest medfört.

12 §• r,t.

Hvad här ofvan är stadgadt för det fall, att framställning om

handräckning som i 1 § sägs, blifvit genom utrikesdepartementet

öfversänd till svensk domstol, skall jemväl ega tillämpning der sådan

framställning blifvit till domstol här i riket öfversänd från utländsk

domstol, med hvilken enligt Konungens förordnande den svenska

domstolen eger omedelbart skriftvexla.

13 §.

I de fall då rätten enligt denna lag har att aflåta meddelande

till utländsk domstol, skall, der ej på grund af Konungens förordnande

omedelbar skriftvexling må ega rum, det meddelande öfversändas

till utrikesdepartementet för vidare åtgärd.

i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

29

Bil. TAtt. B.

■ • '' ’ '' .. • ''< Mji! ■ • -i

• I* .. :"T- . i'' .''tr.>!;-.)•; nUd* iiftq W< I

Förslag

> till

LAG

angående vittnesförhör vid utländsk domstol.

Härigenom förordnas som följer:

''■ i: -. . i 7: mitt

Varder i tvistemål, som är vid svensk domstol anhängigt, begäran

gjord, att någon, som vistas utom riket, skall såsom vittne höras vid

utländsk domstol, må rätten det tillåta, der skäl dertill äro.

.* ii:. gi;i i hj ''(S ’

2 §. ■) hi. ■ . i ‘ V

Varder vittnesförhör, som i 1 § sägs, af rätten medgifvet, åligger

den, som begärt förhöret, att inom tid, som honom af rätten

förelägges, till rätten aflemna antingen löftesskrift af två vederhäftige

män, hvilka en för båda och båda för en borga för den kostnad förhöret

kan medföra, eller ock bevis att han till säkerhet för sagda

kostnad hos Konungens befallningshafvande nedsatt det belopp, hvartill

rätten finner kostnaden kunna skäligen beräknas. Försummas det,

vare frågan om förhöret förfallen.

Hvad i denna § är sagdt skall ej ega tillämpning, då förhör

begärts af den, som förer Konungens och kronans talan.

< 3 §.

Fullgöres hvad i 2 § är föreskrifvet, utfärde rätten framställning

till den utländska domstolen om förhörets anställande, och skall

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kong}. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 23.

i den framställning meddelas en kort berättelse om saken äfvensom

uppgift å de omständigheter, angående hvilka förhör skall ega rum.

Der part sådant äskar, begäre rätten ock, att underrättelse om dagen

för förhöret varder i god tid rätten meddelad.

Framställning, som nu är sagd, skall af rätten tillställas utrikesdepartementet

för vidare åtgärd eller, der enligt Konungens förordnande

omedelbar skriftvexling med den utländska domstolen må ega

rum, öfversändas till den domstol.

4 §•

Inkommer till rätten uppgift å kostnad, som af framställningen

föranledts, öfversände rätten den uppgift jemte borgen eller nedsättningsbevis,

hvarom i 2 § sägs, till Konungens befallningshafvande,

som har att vidtaga erforderliga åtgärder för kostnadsbeloppets uttagande.

5 §•

Hvad i denna lag är stadgadt angående vittnesförhör i tvistemål

gälle ock, der sådant förhör begäres i ansökningsärende.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Körtel. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 23.

31

Bil. IAtt. C.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 3 § i lagen angående skyldighet för utländsk man

att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen

för kostnad och skada den 19 november 1886.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen angående skyldighet för

utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man

ställa borgen för kostnad och skada den 19 november 1886 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Konungen eger efter aftal med främmande stat och under förutsättning

af ömsesidighet meddela bestämmelser, hvarigenom den stats

undersåtar befrias från skyldighet att ställa säkerhet, hvarom i denna

lag är fråga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Sil. Sitt. D.

Förslag

b till t •> ''»

LAG

angående verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut.

Härigenom förordnas som följer:

nsQiod filisté n&m tfsbnkirn torn iot-smob !’-v Hifoott -o i

Der främmande stat genom aftal medgifver, att beslut, hvarigenom

svensk domstol förpligtat kärande eller mellankommande part att gälda

rättegångskostnad må bringas till verkställighet i den främmande

staten, eger. Konungen förordna, att beslut af domstol i den stat må,

i hvad det innefattar sådan förpligtelse, här i riket verkställas.

i»if{f (Ji.1 ''■ : ii 7 i'' . }•!:» 1 u''iU>! {tf; *•''!". 1i / V> • •>;,«: ; r i )*J »{.>»•''*

2 §•

Vill någon erhålla verkställighet å utländsk domstols beslut, som

i 1 § alses, göre derom ansökning hos öfverexekutor; och skall dervid

fogas ej mindre den handling, hvarå ansökningen grundas, jemte bevis

af myndighet i den stat, der domstolen är, att handlingen är i

behörig form utfärdad, samt att beslutet vunnit laga kraft och fortfarande

må i den främmande staten verkställas, än ock, der fråga är

om beslut af annan domstol än norsk, intyg af svensk beskickning

eller konsul, att beviset är af behörig myndighet utfärdadt.

År någon af de handlingar, hvarom nu är sagdt, affattad å annat

främmande språk än det norska eller danska, varde styrkt öfversättning

af den handling jemväl ingifven.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

33

3 §•

Fullgöres hvad i 2 § är stadgadt, förordne öfverexekutor, att beslutet

må verkställas; och gånge det sedan i verket likasom svensk

domstols laga kraft egande dom.

4 §•

Hvad i denna lag är stadgadt skall ej utgöra hinder för tillämpning

af förordningen om verkställighet af domar och utslag, meddelade

af domstol i konungariket Danmark, den 15 juni 1861.

O

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 18 Käft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti

Kongl. Maj:ts högsta domstol måndagen den 16

januari 18.99.

♦

Andra Rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Herslow,

Billing,

Bohman,

Ramstedt,

Westring.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 14 oktober 1898,

handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlemnade förslag till lag om handräckning i vissa fall åt

utländsk domstol, lag angående vittnesförhör vid utländsk domstol, lag

om ändrad lydelse af 3 § i lagen angående skyldighet för utländsk man

att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen

för kostnad och skada den 19 november 1886 samt lag angående verkställighet

i visst fall af utländsk domstols beslut, mellan högsta domstolens

ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, så företogs nu detta ärende

till slutlig behandling; varande lagförslagen bilagda detta protokoll.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

35

A. Förslag till lag om handräckning i vissa fall åt utländsk

domstol.

1 §•

Justitierådet Westring yttrade: »Då enligt 1 § handräckning, som

i den föreslagna lagen afses, skall meddelas allenast i mål eller ärende,

som icke angår brottslig gerning, synes lagens tillämpningsområde

hafva blifvit väl mycket inskränkt. Den konvention, som föranledt

lagförslaget, angifver såsom föremål för bestämmelserna i förevarande

hänseende mål och ärenden af civil eller kommersiel natur. Såsom

bekant behandlas efter de flesta utländska lagstiftningar i den för civilprocessen

stadgade ordning alla sådana mål, i hvilka föres talan allenast

om ersättning eller annan civil påföljd, äfven om talan grundas

å brottsligt förfarande. Så länge enligt vår rätt handläggning af mål,

deri emot förbrytare föres allenast civil talan, försiggår enligt kriminalprocessens

regler, bör det måhända ej heller ifrågasättas att i afseende

å sådana mål tillämpa det nu föreslagna förfarandet. Men vår rätt

känner eu art af mål, hvilka väl kunna sägas angå brottsligt förfarande

men dock behandlas såsom civila mål, nemligen då talan om ersättning

i följd af brottslig gerning föres emot annan än den, som

föröfvat gerningen, såsom angående skyldighet för fartygsredare att

ersätta skada i följd af ombordläggning vållad af fartygets befälhafvare

eller för jernvägs egare att ersätta skada förorsakad af jernvägsbetjeningens

förseelser. Då det icke torde vara lämpligt eller med konventionens

innehåll förenligt, att handräckning i dylika mål vägras,

hemställer jag, att ifrågavarande stadgande ändras derhän, att lagen

kommer att omfatta åtminstone alla mål och ärenden, hvilka äro af

den natur, att de efter svensk lag skola behandlas enligt de för civilprocessen

gällande regler.»

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitierådet Bohman instämde,

anförde: »Enligt förevarande paragraf skulle handräckning, som i förslaget

afses, meddelas allenast i mål eller ärende, som icke angår

brottslig gerning. Då det torde kunna antagas, att vid tillämpning

häraf en gernings brottslighet skulle komma att bedömas efter svensk

lag, innebär nämnda stadgande å ena sidan, att handräckning ej må

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2-3.

påkallas, då fråga är om ersättning eller annan civil påföljd, som

grundas å brottsligt förfarande, äfven om, på sätt ofta förekommer,

anspråket i det land, der det framställes, handlägges i den för tvistemål

stadgade ordning, samt- å andra sidan, att handräckning kan påkallas

i mål, deri ansvar yrkas för handling, som af svensk lag icke

stämplas såsom brottslig. Någon anledning att i sistnämnda fall mer

än i andra, då fråga är om ansvarspåföljd, ålägga svensk domstol att

lemna det begärda biståndet synes emellertid ej förefinnas. Deremot

torde utan olägenhet rätt till handräckning kunna medgifvas äfven i

sådana mål, som här i landet anses vara af brottmåls natur, men som

af den utländska domstolen behandlas såsom civilmål; och det kan

ifrågasättas om ej en sådan anordning närmare öfverensstämmer med

konventionen, enligt hvilken handräckning kan begäras i mål eller

ärende af civil eller kommersiel natur. Jag hemställer således, att

ifrågavarande stadgande bringas till öfverensstämmelse med den af mig

nu uttalade mening.»

Justitierådet Billing utlät sig: »Lika med justitierådet Ramstedt

anser jag det vara af vigt — särskilt för vinnande af närmare öfverensstämmelse

med konventionen — att den föreslagna lagens bestämmelser

komma att omfatta jemväl sådana mål eller ärenden, hvilka

visserligen leda sin upprinnelse från någon, verklig eller förment, förbrytelse,

men deri fråga allenast är om civilt rättsanspråk, som har

sin grund i sådan gerning. Såsom redan anmärkts, handläggas flerstädes

i utlandet dylika rättsärenden under de för civila tvister föreskrifna

former. Så är dock ej öfverallt förhållandet, och det torde

stundom vara svårt eller omöjligt att med stöd af den kortfattade

redogörelse för tvisten, som kommer svensk domstol till hända, afgöra

under hvilken form målet utomlands blifvit handlagdt. I allt fall bör,

efter min åsigt, ej den processuela formen, utan målets egen natur

vara afgörande för frågan, huruvida svensk domstol skall vara ovilkorligen

skyldig att lemna äskad rättshjelp. I betraktande häraf synes

mig förevarande § böra så affattas, att från lagens tillämpning undantagas

endast sådana mål, i hvilka fråga är om kriminelt ansvar för

brottslig gerning, äfvensom förundersökningar om brott.»

Justitierådet Herslow var ense med justitierådet Billing derom,

att den ifrågasatta lagen borde erhålla tillämplighet å alla mål eller

ärenden, som icke hade till syfte utkräfvande af kriminelt ansvar.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 23.

37

2 §•

Justitierådet Ramstedt anförde: »I 2 § angifves för vissa uppräknade

slag af åtgärder den domstol, af hvilken handräckningen bör meddelas,

hvarefter foreskrifves, att annan åtgärd skall verkställas af den

rätt, till hvilken framställning derom inkommer. Då emellertid dylik

ej beskrifven åtgärd möjligen kan vara af sådan beskaffenhet, att den

ej lämpligen kan utföras af den domstol, der åtgärden påkallas, torde

genom inskjutande i lagtexten af orden ’der så ske kan’ eller annat

liktydigt uttryck det böra lemnas domstolen öppet att i sådan händelse

hänvisa ärendet till annan rätt.»

3 §•

Då förslagets mening torde vara, att, å landet, rätten icke skulle

ega ingå i pröfning af frågan, huruvida ansökningen om handräckning

skulle upptagas, ansåg högsta domstolen att, för undvikande af missförstånd,

denna mening borde tydligare uttryckas, hvilket syntes kunna

ske genom att i första stycket efter ordet »Pröfvar» tillägga orden

»i stad».

4 §•

Justitierådet Westring, med hvilken högsta domstolens öfriga ledamöter

instämde, anförde: »Vid jemförelse med 6 § inhemtas, att rättsliga

tvångsmedel äro afsedda att användas allenast emot den, som åberopats

till vittne och ej fullgör vittnespligten, medan deremot annan,

af hvilken yttrande eller annan åtgärd begärts, saklöst kan undandraga

sig att verkställa hvad af honom äskats. Med hänsyn till vigten

af att tillbörlig aktning för rättens bud vidmagthålles torde det vid

sådant förhållande vara lämpligast, att endast den, som åberopats att

vittna, kallas att vid laga påföljd inställa sig, medan öfriga allenast

underrättas om den tid, då ärendet företages och de således hafva tillfälle

att fullgöra hvad af dem äskats. Om åt förevarande § gifves

sådant innehåll, lärer 6 § kunna utgå.»

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 23.

5 §•

Till förekommande af missförstånd syntes böra tydligt utmärkas,

att part ej behöfver inkallas att öfvervara handläggning af ärende,

deri hans hörande ej blifvit äskadt.

Då det i förevarande § omhandlade edliga förhör hittills varit för

svensk rättegångsordning främmande, ansåg högsta domstolen nödvändigt

att till vägledning för domstolarne närmare föreskrifter angående

sättet för förhörets verkställande meddelades.

8 §•

Justitierådet Billing yttrade: »Den i förevarande § stadgade rätt

för vittne att på grund af omständighet, som enligt svensk lag utgör

jäf, undandraga sig vittnesmåls afläggande gäller, enligt ordalagen, en

och hvar, således äfven utländsk medborgare. Att fritaga en utländing

från vittnespligten på grund af ett förhållande, som i hans hemland

ej skulle föranledt dylik befrielse, och således bereda honom eu förmån,

som han ej skulle hafva åtnjutit, om han åberopats att vittna

vid domstol i sitt eget land, dertill synes dock någon giltig anledning

ej förefinnas. Men dessutom synes bestämmelsen, så affattad som

den nu är, kunna i tvist mellan utländing och svensk man verka till

förfång för den senare, då det lätt nog kan inträffa, att utländsk, till

vittne åberopad person, t. ex. en hos den utländska parten anstäld tjenare

eller agent, som kan anses jäfvig efter svensk, men ej efter det

främmande ''landets lag, begagnar sin recusationsrätt L händelse hvad

han har att omvittna är af beskaffenhet att tjena till stöd för den

svenska partens talan, men i motsatt fall icke. För undvikande af nu

antydda oegentligheter bör, efter ruin mening, detta stadgande undergå

någon jemkning.»

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

39

10 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Då det kan antagas att den, af hvilken yttrande eller annan åtgärd

begäres, skall vara mera villig att efterkomma denna begäran, derest

honom tillförsäkras att utan större omgång erhålla ersättning för dermed

förenade kostnader, hemställes, att ersättning skall, i den ordning här

är med afseende å vittnen stadgad, bestämmas utgå till en hvar, som

instält sig eller eljest något fullgjort, med undantag endast för part;

och torde ersättning böra gifvas ej blott för sjelfva inställelsen utan

äfven för andra deraf eller af annan åtgärds verkställande föranledda

kostnader.

Enär, derest den i 4 § ifrågasatta ändring vidtages, kallelse icke

skulle komma att utfärdas å annan än den, som åberopas till vittne,

men ersättning för delgifning af rättens eller domarens beslut äfven i

andra hithörande fall bör utgå, synas de i förevarande paragraf använda

ordalagen böra i öfverensstämmelse dermed jemkas».

Slutligen anmärkte justitieråden Herslow och Billing, att den i

förslaget stadgade ovilkorliga skyldighet att tillhandagå utländsk domstol

syntes, i enlighet med den för internationela förhållanden vedertagna

grundsats, böra gälla endast under förutsättning att det främmande

landets domstolar fördragsenligt vore förpligtade att lemna motsvarande

handräckning, då framställning derom i behörig ordning från

svensk myndighet gjordes.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

B. Förslag till lag angående vittnesförhör vid utländsk domstol.

1 §•

Justitierådet Bohman yttrade: »Ett öfverlemnande till domstol i

annat land af en så vigtig del utaf processen som vittnesförhör medför

naturligtvis för part väsentligen ökade kostnader och svårigheter vid

bevakandet af hans rätt. Vid sådant förhållande synes mig bifall till

eu begäran om vittnesförhör vid utländsk domstol böra göras beroende

af motpartens samtycke.

Skulle denna erinran finnas ej förtjena afseende, torde dock böra

komma under öfvervägande huruvida, i det fall att den, som påkallar

vittnesförhör, är främmande lands undersåte, hans begäran må mot

vederpartens bestridande vinna bifall, med mindre i det främmande

landet liknande begäran af svensk undersåte kan bifallas. Ett öfverlemnande

till annan domstol af en del utaf processen synes nämligen

vara att betrakta såsom en förmån för den part, som begär öfverlemnandet,

och eu sådan förmån torde väl icke böra heviljas honom under

annat förhållande, än att svensk medborgare i det främmande landet

åtnjuter enahanda förmån.»

Justitierådet Billing anförde: »Enligt denna § kommer det att bero

uteslutande på domstolens pröfning, huruvida i härstädes anhängig civil

rättegångstvist en af in- eller utländsk part framstäld begäran att få till

utländsk domstol hänskjuta viss del af förhandlingen skall villfaras eller

icke. Om nu än med fog kan förväntas, att en omsorgsfull pröfning

af förhandenvarande omständigheter eger rum, innan dylikt tillstånd

meddelas, vill det dock synas som om i detta fall domstolspröfningen

näppeligen erbjöde tillräckliga garantier för att svensk part icke må

i sin rätt varda förnärmad. Det lärer nemligen kunna antagas, att de

omständigheter, hvarå domstolen förnämligast kommer att fästa afseende,

äro dels huruvida de åberopade vittnena kunna förutsättas hafva upplysningar

af vigt att meddela, och dels om deras inställelse vid svensk

domstol är förenad med betydande kostnader eller eljest möter större

svårigheter. Att motparten skulle drabbas af ökade kostnader kan

svårligen blifva bestämmande, enär i sådan händelse tillstånd endast

undantagsvis kunde lemnas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

41

Sistberörda omständighet anser jag emellertid, i likhet med justitierådet

Bohman, vara synnerligen beaktansvärd. Såsom kändt är,

ställa sig i vissa länder rättegångsomkostnader mycket höga, och om den

svenska parten för bevakande af sin rätt vid vittnesförhöret nödgas

anlita utländskt rättegångsbiträde, kan han derigenom lätteligen åsamka

sig kostnader, som efter våra förhållanden måste anses öfver höfvan

betungande och måhända ej stå i rimlig proportion till det belopp,

hvarom tvistas. På grund häraf anser jag mig ej kunna tillstyrka ett

stadgande, enligt hvilket en svensk undersåte skulle mot sin vilja tvingas

tåla, att en vigtig del af en här i landet anhängig rättegång handlägges

i utlandet, åtminstone ej under annan förutsättning, än att den, som ej

begärt och ej medgifvit vittnesförhöret, i lag tillförsäkras rätt att,

hvilken utgång målet än får, af motparten erhålla godtgörelse för deri

genom förhöret uppkommande ökning i rättegångskostnaden, och att

antaglig säkerhet härför ställes, innan framställning om förhöret af

domstolen göres.»

2 §• ;

Justitierådet Wesping yttrade: »Med hänsyn dertill att det ej sällan

lår komma att inträffa, att det är utländing, som i rättegång vid svensk

domstol önskar begagna sig af förmånen att få vittnen hörda utom

landet, synes stadgandet om borgen böra så affattas, att densamma skall

gälla såsom för egen skuld, samt att såsom borgesman skola godkännas

allenast svenske, i landet bosatte män.»

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitieråden Bohman och Billig

instämde, anförde: »Då vid många tillfällen domstolen torde komma

att sakna ledning för bedömande af storleken utaf den kostnad, som

vittnesförhör vid utländsk domstol kan medföra, synes det vara mindre

lämpligt att rörande parts skyldighet att ställa säkerhet för dylik kostnad

meddela sådana föreskrifter, att domstolen i hvarje fall har att bestämma

det belopp, hvartill kostnaden skäligen bör beräknas. Utan tvifvel

skulle ett stadgande af innehåll, att part för ifrågavarande kostnad skall

ställa borgen eller annan säkerhet, som af rätten godkännes, kunna

anses lika betryggande som det föreslagna, på samma, gång som det

skulle i väsentlig mån underlätta domstolens åliggande. Äfven för parten

synes en ändring i denna riktning vara fördelaktig, då han derigenom

Bill. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

blefve i tillfälle att medelst ansvarsförbindelse af bank eller försäkringsinrättning

fullgöra lagens föreskrift härutinnan.

Derest emellertid lagen anses böra innehålla föreskrifter angående

beskaffenheten af den borgen, som bör företes, biträder jag hvad i

afseende härå justitieråd et Westring yttrat.»

Justitierådet Herslow instämde med justitierådet Westring i fråga

om beskaffenheten åt den föreslagna löftesskriften; men beträffande det

ifrågasatta beviset om deposition af visst belopp hemstälde justitierådet

väsentligen på de af justitierådet Ramstedt anförda grunder, huruvida

icke det alternativ, som kunde ersätta löftesskriften, lämpligare bestämdes

till annan säkerhet, som af rätten godkännes.

3 §•

Justitierådet Ramstedt yttrade: »Enligt 3 § skall, der part sådant

äskar, rätten begära, att underrättelse om dagen för förhöret vid den

utländska domstolen skall i god tid meddelas rätten. Då emellertid

härigenom ej kan anses behörigen sörjdt för att parten sjelf utan onödigt

besvär erhåller kännedom om tid och plats för förhöret, synes i sådant

syfte erfordras ytterligare föreskrift.»

C. Förslag till lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen angående

skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot

inländsk man ställa borgen för kostnad och skada den 19 november 1886.

Förslaget lemnades utan anmärkning.

D. Förslag till lag angående verkställighet i visst fall af utländsk

domstols beslut.

1 §•

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Enligt den affattning, förevarande § erhållit, synes det tvifvelaktigt,

huruvida förordnande om verkställighet af beslut, hvarigenom domstol

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

43

i främmande stat utdömt rättegångskostnad, kan meddelas, med mindre

den främmande staten lemnat ett ovilkorligt medgifvande till verkställighet

af svensk domstols enahanda beslut. Den nu ifrågavarande konventionen

innefattar emellertid ej ett sådant medgifvande, utan gör verkställigheten

beroende af vissa vilkor med hänseende till kärandens

nationalitet och hemvist. För att förevarande lag otvetydigt skall

blifva tillämplig å traktatmakterna, erfordras således någon jemkning i

redaktionen.»

2 §•

Stadgandet angående det bevis, som skulle åtfölja ansökan om

verkställighet af dom, syntes högsta domstolen böra förtydligas så att

deraf framginge, att beviset skulle innehålla upplysning, som utmärkte

huruvida, då verkställighet ifrågakomme, domen ännu vore exigibel.

Ex protocollo

Erik Öländer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

t

Utdrag af ''protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet å Stockholms slott fredagen den

3 februari 1899

•<! 4.1 t m!i.. ■. • ;• ''(• ■ it •''*

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden : herr friherre Akerhielm,

Wikblao,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Justitieråden: Wijkanuer,

Hellström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i

underdånighet högsta domstolens utlåtande öfver de genom Kongl.

Maj:ts beslut den 30 september 1898 till högsta domstolen remitterade

förslag till

l:o) lag om handräckning i vissa fall åt utländsk domstol;

2:o) lag angående vittnesförhör vid utländsk domstol;

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

45

3:o) lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen angående skyldighet för

utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man

ställa borgen för kostnad och skada den 19 november 1886; samt

4:o) lag angående verkställighet i visst fall af utländsk domstols

beslut.

Efter att hafva redogjort för berörda utlåtande anförde departementschefen

:

»Med anledning af de anmärkningar, som inom högsta domstolen

framstälts mot de remitterade förslagen, hafva vissa ändringar i desamma

blifvit vidtagna. I afseende å dessa tillåter jag mig att i allmänhet

åberopa hvad inom högsta domstolen blifvit anfördt.

Med afseende å förslaget till lag om handräckning i vissa fall åt

utländsk domstol hafva två ledamöter af högsta domstolen gjort den

allmänna erinran, att den i förslaget stadgade ovilkorliga skyldighet att

tillhandagå utländsk domstol syntes, i enlighet med den för internationella

förhållanden vedertagna grundsats, böra gälla endast under

förutsättning, att det främmande landets domstolar fördragsenlig! vore

förpligtade att lemna motsvarande handräckning, då framställning derom

i behörig ordning från svensk myndighet gjordes.

I anledning häraf må erinras, att förslaget ingalunda afser något

ovilkorligt åtagande från svenska statens sida att oberoende af fördrag tillmötesgå

utländska domstolars framställningar om handräckning, hvarom

här är fråga. Såsom förutsättning för svensk domstols skyldighet att

meddela handräckning uppställer förslagets 1 §, att derom gjord framställning

skall hafva genom utrikesdepartementet öfverlemnats till den

svenska domstolen. Genom detta stadgande är möjlighet beredd att

gent emot en stat, hvars myndigheter tilläfventyrs skulle vägra att

tillhandagå svensk domstol, förfara på liknande sätt. Härmed lärer

krafvet på ömsesidighet vara behörigen tillgodosedt. Att göra den

föreslagna lagens tillämpning beroende deraf, att den främmande stat,

derifrån framställningen inkommit, genom fördrag utfäst sig att lemna

svensk domstol motsvarande biträde, torde ej vara lämpligt. Såsom

jag vid annat tillfälle framhållit, öfverensstämmer det med en temligen

allmänt rådande internationel sedvänja, hvilken äfven hos oss hitintills

med få undantag blifvit iakttagen, att i tvistemål handräckning lemnas

oberoende af fördrag; och att nu med frångående af denna sedvänja

vare sig förbjuda handräcknings meddelande åt domstol i stat, som ej

slutit aftal i ämnet, eller åt de särskilda domstolarnes godtycke öfver
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 23.

lemna, huruvida och under hvilka former sådan handräckning skall

lemnas, synes mig desto mindre böra ifrågakomma, som detta i eu

mängd fall skulle lända till men för svenske undersåtar, hvilka i utlandet

föra rättegång. Till stöd för den sålunda uttalade uppfattning

torde äfven kunna anföras, att i de främmande stater, inom hvilka,

så vidt kändt. är, den nu afslutade konventionen hittills föranledt lagstiftning

i förevarande ämne, denna lagstiftning ej blifvit begränsad

till framställningar, som utgått från domstolar i de fördragslutande

staterna.

Det i 6 § upptagna stadgande, som innebär att rättsliga tvångsmedel

ej må i ärende, hvarom här är fråga, användas mot annan än

vittne, har högsta domstolen ansett vara obehöfligt, derest 4 § blefve i

enlighet med högsta domstolens hemställan ändrad derhän, att endast

vittnen kallades till rätten och öfriga personer, om hvilkas inställelse

vore fråga, allenast underrättades om dagen för ärendets företagande.

Till förebyggande af hvarje tvekan derom, att de enligt allmän svensk

rättegångsordning gällande påföljder för parts uteblifvande från underrätt

här ej ega tillämpning, torde emellertid äfven efter vidtagande af

omförmälda ändringar i 4 § föreskriften i 6 § böra bibehållas.

Med anledning af högsta domstolens vid 7 § gjorda hemställan

om meddelande af närmare föreskrifter angående sättet för verkställande

af sådant edligt partförhör, som i nämnda § omförmäles, har det remitterade

förslagets stadgande i ämnet blifvit utbytt mot utförligare bestämmelser,

hvilka i allt väsentligt ansluta sig till det vid nya lagberedningens

förslag till lag om bevisning inför rätta fogade alternativa

förslag till föreskrifter angående parts ed, ett förslag, som tillförene

undergått högsta domstolens granskning och i den del, hvarom här är

fråga, lemnats utan anmärkning.

Vid 1 § i den föreslagna lagen angående vittnesförhör vid utländsk

domstol hafva två ledamöter af högsta domstolen uttalat den mening

att såsom vilkor för svensk domstols bifall till parts begäran om sådant

förhör måtte uppställas, att motparten till förhöret samtyckt; till stöd

hvarför anförts, att förhörets förläggande till domstol i annat land

komme att för sistnämnde part medföra väsentligen ökade kostnader

och svårigheter vid bevakandet af hans rätt. Att från den sålunda

angifna synpunkt stor varsamhet bör iakttagas vid meddelande af tillstånd

till förhör utom riket, är uppenbart. Det lärer emellertid med

fog kunna af de svenska domstolarne förväntas, att de med beaktande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

47

häraf ej komma att meddela sådant tillstånd i andra fall, än der de

åberopade vittnenas inställelse inför processdomstolen skulle befinnas

omöjlig eller förenad med alltför stor svårighet. Att åter i dylika fall

göra förhörets anställande vid utländsk domstol beroende af motparts

samtycke, hvilket endast undantagsvis lärer stå att förvänta, skulle ofta

nog vara liktydigt med att beröfva en part utväg att begagna sig af

ett bevismedel, hvaraf utgången af hans sak kan bero, och öfver hufvud

taget göra den nu ifrågasatta lagstiftningen temligen betydelselös. De

främmande rättegångsordningar, som tillåta bevisnings upptagande vid

domstol i annan stat — och till dessa höra som bekant de flesta —

uppställa ej heller, såvidt deras innehåll är mig bekant, någon fordran

pa samtycke från den bevisförandes motpart; och en härmed öfverensstämmande

ståndpunkt intaga såväl lagkomiténs och äldre lagberedningens

förslag till rättegångsbalk som de under senare tider för

Riksdagen framlagda förslag till ny lagstiftning om bevisning inför

råtta, hvilka sistnämnda förslag i nu förevarande hänseende lemnats

utan erinran såväl i högsta domstolen som inom Riksdagen.

I afseende å 2 § af nu förevarande lagförslag hafva högsta domstolens

fleste ledamöter anmärkt, att då vid" många tillfällen domstolen

torde komma att sakna ledning för bedömande af storleken utaf den

kostnad, som vittnesförhör vid utländsk domstol kunde medföra, det

ej vore lämpligt att rörande parts skyldighet att ställa säkerhet för

dylik kostnad meddela sådana föreskrifter, att domstolen i hvarje fall

hade att bestämma det belopp, hvartill kostnaden skäligen borde beräknas,

utan borde i stället allenast stadgas, att part för ifrågavarande

kostnad skulle ställa borgen eller annan säkerhet, som af rätten godkändes.

Då emellertid med hänsyn till den föreslagna påföljden af

parts underlåtenhet att inom förelagd tid ställa säkerhet — en påföljd,

som icke lämpligen torde kunna eftergifvas — det är af synnerlig

vigt för parten att på förhand erhålla bestämd anvisning röi''ande beskaffenheten

af den säkerhet, som kan godkännas, har förslaget i denna

del ansetts ej böra undergå någon ändring. Deremot har, i öfverensstämmelse

med hvad inom högsta domstolen jemväl blifvit erinradt,

föreskriften om borgen blifvit ändrad derhän, att borgensförbindelsen

skall gälla såsom för egen skuld och löftesmännen vara svenske, i riket

bosatte män.

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afoifna

yttrandet affattade förslag till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

l:o) lag om handräckning åt utländsk domstol;

2:o) lag om vittnesförhör vid utländsk domstol;

3:o) lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen den 19 november 1886

angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol

mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada; samt

4:o) lag om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut;

och hemstälde departementschefen i underdånighet, att Kongl. Maj:t

täcktes, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande

framlägga dessa förslag.

Med bifall till denna, af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas

nådig proposition af den lydelse bilagan litt. B. vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

Erik Öl and er.

Stockholm 1899. Kung!. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1899:21 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om handräckning åt utländsk domstol, till lag om vittnesförhör vid utländsk domstol, s. 1 i texten