Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående förändring af tomts område, till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken, till lag om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt till lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, dä byggnad uppförts utöfver tomtgräns

44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:4, Med förslag till lag angående förändring af tomts område, till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken, till lag om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt till lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, dä byggnad uppförts utöfver tomtgräns

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

t

N:o 4.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående förändring af tomts område, till lag om

ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken, till lag

om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni

1875 samt till lag om hvad i vissa fall bör iakttagas,

dä byggnad uppförts utöfver tomtgräns; gifven Stockholms

slott den 30 december 1898.

Uuder åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

torda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlik^ § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1;°) lag angående förändring af tomts område;

2:o) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken;

3:o) lag om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875; samt

4:o) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då by^nad uddförts

utöfver tomtgräns. 66

Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Lag

angående förändring af tomts område.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller emot denna

lag stridande förordnas som följer:

1 §•

Vill i stad någon sammanlägga två tomter till en, eller från tomt

afstycka viss del att med annat område sammanläggas till en tomt,

eller med tomt sammanlägga område, som ej i tomtindelning ingår, eller

tomtdel, som förvärfvats i den ordning gällande författning om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver, söke rättens

medgifvande till den åtgärd.

2 §.

Visar ej den, som söker medgifvande, hvarom i 1 § sägs, att

genom laga kraft egande beslut af den myndighet, som har att pröfva

frågor om jemkning i gällande tomtindelning, tillstånd gifvits till den

jemkning, hvarom fråga är, eller göres ansökningen senare än sex

månader efter det laga kraft åkommit beslutet, varde ansökningen

afslagen.

Lag samma vare, der i lagfartsprotokollet finnes antecknadt att

klander blifvit instämdt å fång till område, hvarom fråga är, eller

rätten dertill eljest finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller

beslut meddeladt om dess försäljning i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

3

3 §•

Sammanläggning af två tomter må ej af rätten medgifvas, utan

så är, att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt endera tomten

icke är besvärad af beviljad eller sökt inteckning och ej heller kan

jemlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens hand häfta för fordran

eller annan rättighet.

4 §*•

Medgifvande att med tomt sammanlägga område, som ej i tomtindelning

ingår, må ej af rätten lemnas, utan att sökanden vunnit

lagfart å såväl tomten som det område, hvilket dermed skall sammanläggas;

ej heller der sistnämnda område är besväradt af beviljad eller

sökt inteckning eller kan jemlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens

hand häfta för fordran eller annan rättighet.

Hvad nu är sagdt ege motsvarande tillämpning, der någon vill

med tomt sammanlägga tomtdel, som förvärfvats i den ordning gällande

författning om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

föreskrifver.

5 §■

Ej må rätten medgifva egare af tomt att derifrån afstycka viss

del att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med

mindre han erhållit lagfart å tomten och å det område, hvarmed

tomtdelen skall förenas. Söker egare af tomt att derifrån må afstyckas

viss del att med område, som tillhör annan, sammanläggas till en

tomt, må ej medgifvande dertill lemnas, der ej sökanden erhållit

lagfart å tomten samt egaren af det område, hvarmed tomtdelen skall

förenas, såväl erhållit lagfart å det område som ock, på grund af öfverlåtelse

från sökauden, om lagfart å tomtdelen gjort ansökan, hvilken

förklarats hvilaude i afbidan på styckningsfrågans afgörande.

År tomt, derifrån någon del skall afstyckas, besvärad af beviljad

eller sökt inteckning, må ej rättens medgifvande lemnas, der ej, efter

det myndighet, som i 2 § sägs, till styckningen gifvit tillstånd,

inteckningshafvaren med företeende af inteckningshandlingen i hufvudskrift

inför rätten samtyckt till styckningen; har samtycke gifvits,

skrifve rätten bevis dei’om å inteckningshandlingen. Samtycket vare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

utan verkan, der ej i anledning af det lemnade tillståndet rätten medgifver

styckningen.

Der sådant fall är förhanden, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken

tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må

ej ^styckning derifrån medgifvas förr än efter utgången af den tid,

inom hvilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.

6 §•

Har område förvärfvats genom fång, hvarmed på grund af äldre

lag egaren ej varit skyldig lagfara, vare i fall, som i 3, 4 och 5 §§

afses, lagfart å området ej erforderlig, der egarens åtkomst inför rätten

styrkes.

^ §■

Sammanlägges med tomt, deri inteckning är beviljad, annat område,

vare inteckningen gällande jemväl i det område. Varder efter

sammanläggning, men på grund af tidigare rätt till tomt, hvarmed

annat område sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd,

skall den inteckning, der ansökningen bifalles, fastställas att gälla i

hela den nya tomten.

Hvad i denna § är stadgadt för det fall att tomt med annat område

sammanlägges skall ega motsvarande tillämpning, der område,

som ej i tomtindelning ingår, med del af tomt sammanlägges till

en tomt.

8 §•

Finnes inteckning i tomt, deraf någon delttafstyckas och med

annat område till en tomt sammanlägges, skall den ^inteckning ej

vidare häfta vid det afstyckade området; inteckningsansökan, som, då

styckning kommer till stånd, är beroende på pröfning, skall, såvidt

den afser det afstyckade området, anses förfallen. År fråga om inteckning

för fordran, skall ansvaret för fordringens hela belopp hvila å den

återstående tomten.

9 §•

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut

deröfver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt hvad i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

7 eller 8 § sägs inteckning gälla jemväl i annat område än det, hvari

den“beviljats, eller upphöra att gälla i visst område eller ansökan om

inteckning anses till någon del förfallen, göre rätten anteckning derom

i inteckningsprotokollet.

10 §.

Då rätten ^bifallit ansökning, som i denna lag afses, kungöre

rätten ofördröjligen beslutet för den myndighet, som har att pröfva

frågor om jemkning i gällande tomtindelning.

11 §•

Den, som ej nöjes åt rättens beslut öfver ansökning,''som i/denna

lag afses, eger deröfver sig besvära i hofrätten inom den i 16 kap.

1 § rättegångsbalken stadgade tid. öfver hofrättens utslag må klagan

genom besvär hos Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning,

som i 30 kap. 18 § nämnda balk föreBkrifves.

12 §.

Hvad i denna lag är stadgadt för stad skall ock, i de fall der

Konungen sådant förordnar, gälla för köping eller annan dermed jemförlig

ort, hvarest tomtindeluing såsom i stad finnes.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900, men gäller ej

i fråga om derförinnan gjord ansökning om jemkning i tomtindelning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock

han i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit;

rijute sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer.

Söker han ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader,

och å landet sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader

sedan lagfart för köparen beviljades, ege derefter ej bättre rätt än

de andre.

Hvad nu är stadgadt gälle ej, der någon i stad eller å annan

ort, för hvilken lagen angående förändring af tomts område eger tilllämpning,

sålt viss till gränserna bestämd del af tomt att med annat

område till en tomt sammanläggas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående lagfart ä fång

till fast egendom den 16 juni 1815.

Härigenom förordnas, att 9 och 18 §§ i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

9 §■

Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pligtig att

visa, i hvilket qvarter och vid hvilka gator tomten är belägen samt

tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor.

Har egare af tomt i stad till annan öfverlåtit visst till gränserna

bestämdt område deraf, må lagfart å den öfverlåtelse ej beviljas förr

än området blifvit från tomten afstyckadt.

Hvad nu är stadgadt om stad skall ock, i de fall der Konungen

sådant förordnar, gälla om köping och annan dermed jemförlig ort,

hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

18 §.

Vid rätten skall föras bok i öfverensstämmelse med lagfartsprotokollet,

så inrättad att deraf lätteligen kan ses: hvarje egendom derå

lagfart blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget samt

sådant vid fånget fästadt vilkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden

då lagfart blifvit beviljad eller afslagen.

Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller

enligt lagen angående förändring af tomts område, varde ock det i

boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

Förslag

till

Lag

om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Uppföres inom område, för hvilket stadsplan blifvit faststäld,

byggnad i läge, som för densamma blifvit i vederbörlig ordning bestämdt,

men visar sig sedan, att byggnaden skjuter in på grannes

tomt; vare, derest byggnadens nedrifvande eller ändring skulle medföra

märklig kostnad eller olägenhet för egaren, denne ej skyldig att

afträda den intagna marken, förr än byggnaden nedrifves eller af brinner.

För det intrång, granne lider af byggnaden, njute denne ersättning,

der han icke hellre vill afstå tomtdelen emot lösen.

Inkräktar sålunda uppförd byggnad å gata, må byggnaden qvarstå

till dess den nedrifves eller afbrinner.

Ändring, som är att hänföra till nybyggnad, må icke vidtagas å

byggnaden, der ej egaren till den intagna marken det medgifver.

2 §•

Har, förr än denna lag trädt i kraft, byggnad uppförts inom

planlagdt område, så att den skjuter öfver gränsen till grannes tomt

eller gatulinien, vare lag, som i 1 § sägs, såvida icke visas kan, att

inkräktningen tillkommit med afsigt och, der byggnaden öfvergått till

ny egare,'' att denne vid förvärfvandet vetat, att inkräktning skett

och varit afsigtlig.

3 §•

Skall enligt domstols beslut eller parters åsämjande jord lösas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4. 9

eller ersättning för intrång utgå efter ty i 1 § sägs, gälle derom i

tillämpliga delar hvad angående jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof är stadgadt.

4 §•

Denna lag gäller icke om trappa, som skjuter öfver gatulinien.

fM''iW.-ovA\jv''.uu wi’\m .ii\Wlakvu| \%\ ^lyvYAV»

n V>\»jvv4niv. v v.iuAX ivAyvy

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari''1900.

tMöaTaoH inotaiinmaJöta nöd auollpoxö a indi

■ ti avhng r.iinhufnii aoditJu iöt mot »inuti nod auolloöxe anis It

jvs.iHiiutaxA ovtadiii nåd : uobihaintS

(VlA.liiJuW

fMAu;nö

,8‘I''IaH oviöiini

fV.oajia mani)

rTUaTa;LHW4Å

f AVUlWl.TS W Hö U11A VS O V''

.simtkimmtusjaW ovhnjj

-.no .1

oiaomo.hii

nobiivio löt

-tob,

in i .1 [joJa-

vonuA Jobih

-no t

''.ognb otid

iiob CD081

f

1»C[ it

oo nbivin

uil fObungnv

iJii (toiino

giilo obnnon''

•invid u do

lofui i: olmo:

•Milla!

öl j.v-gnliuml nognbaj

tn rn

oti;Ilo ÖUH

1 jnnt o no!

hjt i | { J

sol i ''\ lö b>

■ num nninUiH

. .lvihOl ;

i)n ftilliiilnu

Un i

inuti in bil.

V

ii nmibiia In

liödjpuiib

v 1 noll oaiovlhila anögfibadiR (o:l

5 i eget ant dold t:j«M .lgno/1 tja ftxllid

lin it it av j;l obmnnvim horn nob tt/la bil v it

i inr.v n bil ml ,Inuti no ta nnlab oblida

ui’1 linea caeq[o[i{te oiuunl oltuda ci;bli;i8

jollra tnnbna i gnhbuiivjd [IIj

loa no vinöbioimt!

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 19 november 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
l:o)

Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1896, deri Riksdagen anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och på

hvad sätt den med nuvarande lagstiftning förenade olägenhet, att särskilda

delar af en tomt kunde vara i afseende å inteckningar olika

stälda, skulle kunna afhjelpas, samt för Riksdagen framlägga förslag

till lagändring i sådant syfte;

2:o) en af Stockholms stadsfullmägtige denjö maj 1896 aflåten, af

öfverståthållareembetet med skrifvelse den 27 i^samma månad öfverlemnad

underdånig ansökning, deri stadsfullmägtige anhållit, att Kongl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande af sådana|ändringar i nu

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

bestående lagstiftning, att de olägenheter blefve afhulpna, hvilka i fråga

om inteckningsförhållandena för närvarande vore förenade med styckning

och sammanslagning af tomter; och

3:o) Stockholms stadefullmägtiges den 28 februari 1896 gjorda,

af öfverståthållareembetet med skrifvelse den 19 påföljande mars öfverlemnade

framställning, deri stadsfullmägtige fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

å den fortfarande behöfligheten af lagstiftning om hvad i

vissa fall borde iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns.

Efter att hafva redogjort för innehållet i berörda handlingar anförde

departementschefen:

»Riksdagens förevarande skrifvelse och Stockholms stadsfullmägtiges

ansökning af den 5 maj 1896 afse begge åtgärder till undanrödjande

af den såsom en följd af jemkning i gällande tomtindelning

i stad lätt uppkommande olägenhet att delar af samma tomt blifva

betraktade såsom olika besvärade af inteckningar.

Enligt gällande byggnadsstadga för rikets städer tillkommer det

byggnadsnämnden att handlägga frågor om jemkning af tomtindelning.

Dervid har nämnden dock endast att taga hänsyn till den ifrågasatta

åtgärdens lämplighet ur synpunkten af stadens ändamålsenliga bebyggande.

Deremot föreskrifves icke någon reglering af de sakrätter, som

vidlåda de särskilda områdena. Byggnadsnämndens beslut, hvarigenom

visst område sammanlägges med eller afstyckas från tomt, har derföre

vid exekutiv auktion å tomter, hvilkas område undergått jemkning, af

auktionsförrättare!! ansetts icke verka förändring i den rätt till de

förra tomtområdena, som tillkommer innehafvare af förut gällande inteckningar,

i följd hvaraf å ena sidan område, som sammanlagts med

tomt, icke ansetts häfta för de i tomten förut intecknade rättigheter

samt å andra sidan det område, som afstyckats från tomt, icke kunnat

betraktas såsom fritt från de inteckniugar, som vid frånskiljandet funnits

meddelade i tomten. Nu angifna förhållanden hafva åter haft till

följd att, vid exekutiva auktioner å dylika tomter, dessa ofta icke blifvit

i sin helhet sålda, utan särskilda försäljningar egt rum af tomtdelarne

och köpeskillingarne för dem blifvit emellan inteckningarne enligt

olika grunder fördelade. På sätt Riksdagen anfört, är nu angifna förhållande

icke blott till stor olägenhet för vederbörande tomtegare

och inteckningshafvare, utan tillika af beskaffenhet att stadga och

säkerhet i fastighetskrediten derpå kan blifva lidande. Af sådan anledning

synes mig lagstiftningen icke längre böra lemna frågan obeaktad.

För att undanrödja ifrågavarande missförhållande synes det vara

nödvändigt att föreskrifter meddelas, hvarigenom dels såsom vilkor för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

områdes sammanläggning med eller afstyckning från tomt stadgas, att

sådant område icke får vara besväradt. af inteckning, och dels de inteckningar

som häfta i tomt, med hvilken annat område sammanlägges,

komma att omfatta jemväl det tillagda området. I sådant syfte har,

jemte det förslag till kungörelse angående ändrad lydelse af 17 § i

byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 blifvit uppgjordt,

inom lagbyrån utarbetats förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser

i fråga om förändring af tomts område, samt förslag till lag om

ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart å fång till fast

egendom den 16 juni 1875, och anhåller jag att nu i korthet få redogöra

för hufvudgrunderna till dessa förslag.

Om man för områdens sammanläggning med eller afstyckning från

tomt skall uppställa det vilkor att området skall vara gravationsfritt,

torde det, då byggnadsnämnden saknar kännedom om hvilka gravationer

vid hvarje tidpunkt häfta vid eu tomt, vara lämpligast föreskrifva, att

en särskild pröfning af frågan huruvida sammanläggningen eller afstyckningen

med hänsyn till inteckningsförhållandena kan få ega rum

skall af rätten företagas. I förslaget till lag, innefattande vissa bestämmelser

i fråga om förändring af tomts område — hvilket förslag

är afsedt att innehålla de bestämmelser af civillags natur, hvilka synas

vara erforderliga för vinnande af ofvan angifna ändamål — har följaktligen

intagits bestämmelse att, derest någon vill sammanlägga tvä

tomter till en eller med tomt sammanlägga område, som ej i tomtindelning

ingår, eller från tomt afstycka viss del att med annat område

— vare sig annan tomt, del af annan tomt eller område, som ej i

tomtindelning ingår — sammanläggas till en tomt eller utläggas till

gata eller allmän plats, han skall söka rättens medgifvande till åtgärden.

Enligt stadgandets affattning är rättens tillstånd ej erforderligt,

då fråga är om tomts styckning i två eller flere särskilda tomter. För

detta fäll hafva reglerna om gemensam inteckning i flere fastigheter

ansetts tillfyllestgörande. Med hänsyn till hvad gällande lag innehåller

om reglering af sakrätter i jord, som exproprieras, har undantag från

föreskriften om rättens pröfning ansetts kunna medgifvas för det fall,

att område, som skall afstycka» från tomt, blifvit förvärfvadt genom

expropriation.

Innan rätten inlåter sig på någon vidare pröfning, bör det vara

afgjordt, att ur administrativ synpunkt hinder för jemkningen i tomtindelningen

ej förefinnes. I enlighet med denna grundsats är 2 §

affattad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o é.

I afseende å vilkoren för att rätten skall ega lemna medgifvande,

hvarom är fråga, har det varit nödvändigt att skilja på olika fall.

För det fall, att fråga är om sammanläggning af två tomter, har

i 3 § föreskrifvits dels, i ändamål att så vidt möjligt förebygga framtida

rubbningar i följd af annans bättre rätt till någon af tomterna,

att sökanden skall hafva vunnit lagfart å dem, och dels, för att möjliggöra

den i 11 § upptagna regeln om sammanslagningens verkan å äldre

inteckningar, att en af tomterna skall vara fri från gravationer.

Af enahanda skäl skall, enligt 4 §, medgifvande till sammanläggning

med tomt åt område, som ej i tomtindelning ingår, ej få ske,

med mindre sökanden erhållit lagfart å såväl tomten som nämnda område

samt tomten tillika är gravationsfri.

Hvad angår afstyckning från tomt har, i nära anslutning till hvad

sålunda skall gälla om de två föregående fallen, i 5 § föreskrifvits, att

sökanden skall hafva vunnit lagfart å tomten och, der ej den tomtdel,

som frånskiljes, skall sammanläggas med annat sökanden tillhörigt område,

vederbörligen öfverlåtit tomtdelen, äfvensom att denna är gravationsfri.

Då det emellertid enligt gällande lagstiftning icke låter sig

göra att döda i tomt beviljad inteckning allenast beträffande viss del

af tomten och en fordran att tomten i sin helhet skall vara gravationsfri

skulle vara allt för betungande, har det funnits nödigt att anordna

ett särskildt förfarande, hvarigenom sådan relaxation, som nyss

nämnts, kan ega rum. Enligt 6 § skall alltså, derest för rättens medgifvande

ej möter annat hinder än att tomten ej är gravationsfri, ansökningen

förklaras hvilande. Derefter må enligt 7 § relaxation på

förut antydt sätt ega rum. Som emellertid relaxationens verkan måste

vara beroende på att afstyckningen verkligen kommer till stånd och

det ej kan vara lämpligt att låta frågan derom stå öppen en längre

tid, har relaxationen förklarats vara utan verkan, derest ej rätten inom

ett år derefter lemnat sitt medgifvande. Likaledes måste relaxationen

blifva utan verkan, derest exekution öfvergår tomten innan rättens

medgifvande till afstyckningen lemnats.

Så snart anledning förekommer att sökandens rätt till område,

hvarom är fråga, är tvistig, eller der å sådant område åkommit

exekution, bör uppenbarligen rättens medgifvande ej lemnas. Stadgande

härom har influtit i 8 §; och erinras härvid att, enligt ett på Eders

Kongl. Maj:ts pröfning beroende förslag till ändrad lydelse af 86 §

utsökningslagen, underrättelse skall genast till rätten insändas ej blott,

såsom nu skall ske, då fast egendom blifvit utmätt, utan jemväl då

sådan egendom vare sig enligt 28 § samma lag eller på begäran af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 4.

borgenärer i konkurs skall säljas i den ordning, som om utmätt fast

egendom är stadgad.

I ändamål att, sedan rätten medgifvit sammanläggning eller afstyckning,

jemkningen i tomtindelningen må snarast möjligt komma

till stånd, har i 9 § stadgats skyldighet för rätten att om sådant medgifvande

skyndsamt underrätta vederbörande administrativa myndighet.

I regeln lärer väl den tid, som kommer att förflyta emellan det

rättens medgifvande lemnats och jemkningen slutligen verkstälts, blifva

synnerligen kort. För att emellertid förhindra, att under mellantiden

lagfart eller inteckning må meddelas, som hänför sig till de förut bestående

förhållandena, har i 10 § intagits föreskrift att, om under

mellantiden ansökning om lagfart eller inteckning göres i afseende å

område, som medgifvandet afser, rätten ej må meddela yttrande öfver

sådan ansökning förr än den administrativa myndighetens beslut i frågan

blifvit till rätten insändt och i fastighetsboken antecknadt.

Sedan sammanläggning kommit till stånd, skall i enlighet med

förevarande lagstiftnings ändamål hela den nya tomten i afseende å

inteckningsförhållanden utgöra en enhet. Detta är innebörden af

reglerna i 11 §.

Med afseende å sammanläggnings eller afstycknings betydelse

för sakrätter i tomt har i 12 § föreskrift meddelats om skyldighet för

rätten att rörande ansökning om medgifvande och beslut deröfver göra

anteckning i lagfartsprotokollet.

Bestämmelserna i 13 § om fullföljd af talan emot rättens beslut

i fråga, som i förevarande lag afses, äro öfverensstämmande med hvad

som är stadgadt rörande fullföljd af talan i lagfarts- och inteckningsärenden.

I analogi med hvad som i 9 § i förordningen om lagfart är

stadgadt rörande skyldighet att för vinnande af lagfart förete designation

å tomt, har genom föreskriften i 14 § beredts möjlighet för lagens

tillämpning jemväl i afseende å köping eller annan dermed jemförlig

ort, der tomtindelning såsom i stad finnes.

Den föreslagna ändringen i 18 § af förordningen angående lagfart

innebär endast att i lagfartsboken skall införas uppgift om hvad i

lagfartsprotokollet antecknas rörande sökt medgifvande till sammanläggning

med eller afstyckning från tomt.

Blifva nämnda bestämmelser upptagna i allmän lag, erfordras för

vinnande af ofvan angifna ändamål allenast en vidare föreskrift att

rättens medgifvande är vilkoret för erhållande af byggnadsnämndens

slutliga samtycke till sammanläggning med tomt af annat område eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

afstyckning från tomt på annat sätt än genom expropriation, och innehåller

förslaget till ändrad lydelse af 17 § i byggnadsstadgan för

rikets städer föreskrifter i sådan rigtning.

Det ämne, som afses i stadsfullmägtiges skrifvelse den 28 februari

1896, har redan förut utgjort föremål för Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet.

Sedan Stockholms fastighetsegareförening uti en till Eders Kongl.

Maj:t aflåten skrifvelse anhållit om åtgärd till afhjelpande af de olägenheter,

som utan tomtegarens förvållande kunde drabba honom, derest

en uppförd byggnad sedermera befunnes skjuta in å grannes tomt,

samt denna skrifvelse blifvit öfverlemnad till de särskilda komiterade,

som erhållit nådigt uppdrag att utarbeta förslag till lagstiftning angående

de rättsförhållanden, som uppstå emellan kommuner och enskilde

i följd af fastställandet af planer för eller vid utförande af beslut

om reglering af gator, torg eller allmänna platser i stad, köping eller

dermed jemförlig ort, aflemnade bemälde komiterade med sitt betänkande

den 24 augusti 1885, bland annat, förslag till lag om hvad i vissa fall

bör iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns. Detta förslag

blef med vissa ändringar af Eders Kongl. Maj:t förelagdt 1891 års

Riksdag.1^,’Lagutskottet tillstyrkte förslaget med vissa mindre jemkningar"och

^förstajkammaren biföll lagutskottets förslag, men till följd af

andra kammarens afslag förföll frågan för den gången.

Då det behof, som föranledt omförmälda förslag, på sätt stadsfullmägtiges

skrifvelse ~gifver vid handen, fortfarande föreligger, har

jag ansett^frågan lämpligen böra ånyo framläggas för Riksdagen, dervid

den|fornr torde;, kunna godkännas, som lagutskottet gifvit förslaget.»

Departementschefen uppläste härefter ofvan omförmälda förslag till

l:o) lag, innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring

af tomts område;

2:o) lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875;

3:o) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts

utöfver tomtgräns; och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

»mii 4:o) kungörelse angående ändrad lydelse af 17 § i byggnadsstadgan

för rikets städer den 8 maj 1874; varande dessa förslag af

den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa; ioch hemstälde departer

mentschefen i underdånighet att öfver de under n:is 1—3 upptagna

förslagen högsta domstolens utlåtande måtte, för det ändamål § 87

regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.

iumidol 8S

•(jun

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i

nåder lemna bifall. ..ioilmead-räm

h

. in.)

t) it 11 vill:! m Öl oi enoalo»Igtlael

*!''

I Jod jk

utboc.

• nogiilo o() tu obneqlojdle lii) [viiigtii nu> tilloiln ■ Ex protocollo in

N‘n »I. cmonod midja!» oltmnl obunliiivio! Aug. von HartmansdorfS^

dötel aonuerg & ni e.tuj_j|H sonm/led inerateEoa bängel lnölqqu no

cubtiTO liniod i» b 1 i >1 ai iVa ob ilil bmunebovlö i Mild oaiovlhjla emteb linea

-tte jjninllilajjiiJ llrl etedielu JTii ginbqqu ig i bikt iilfåxho moa

-no1 doo •tomnmno>i eu;! lento åtaqqu moa piobiteiliidiölaiijh ob ebneisg

Iniaodle obnetöllu biv ’iollo tö! leaftlq le Jébiieiiiitalael le bjjol i sblrjla

lolla ^itiqöjl ,bela i toalelq ennemlie tolk» giol fnoleg ,.le githölgei ino

obnedfieiod lita bom obetolimojl öbiemed öbsnaielle , 11 o •oihölmer boraieb

Hel eaatv i bevd i«o gel Ilil gebriöl ,iemi« b mild fS88I ilatrgmt neb

ge knöl elloU .Hitihgtmol nevlölu ahölqqn bengel éb t8sgeJl>leÉ löd

Hiå ! (i81 lbg«J triol ,Igno)l mobil! le legnhbne eaaiv bom ‘bold

-tundmei oibnrrn eaaiv bom Jogelaiöl ok/h^lalli} iollojlaingeJ .gebaiiH

le b[löl bil nom rg«hnöl atolto^aiugel HÖlid n entra rund elaiöl dac ''utg

.riognåg noll »dl nnginl llöhol gnlaln atiOTemmed mbm»

-»bula nita åq ,ge!aiol nblhrmölmo Jbelnmöl moa ,’lodsd le b ed

•mit ,''!Oggiioiöl

-it» b , noga bajfifl töl Hisggelmeit o\n« möd uegilqmäl uegånl''"ileaiu» guj

it, loge lärdt livlig ieliodahrgel moa {aemie>lbog mnuid o b t o i t in dl neb biv

lli.l ge I in Öl nblnnnölnto ur,vlo •tofltniid oituik|qt! nektrktaiuémithnqoU

giiiibujnöl uto ngiVtl i toaloninielaoil eaniv obiijvllelooni tgnl (o:I

job/nmo al »no i In

-gul obnongun »raguin!»to»d) i jl Öl In onloj.iyi bmbiti: »no gill tolk

;0Y8I ittnj Öl null molmogo lael lli.l gnid it ,hnl

Bhöfqqn birngg^d éb riu!geli>lei knl Hel eaniv i bevil »no gnl (o:8

doo ;amngimol ‘levlöJn

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

17

Förslag

till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring af tomts område.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller emot denna

lag stridande förordnas som följer:

1 §•

Vill i stad någon sammanlägga två tomter till en eller med tomt

sammanlägga område, som ej i tomtindelning ingår, eller vill man

från tomt afstycka viss del att med annat område sammanläggas till

en tomt eller att utläggas till gata eller allmän plats, söke rättens

medgifvande till den åtgärd.

Hvad nu är sagdt ege dock ej tillämpning i fråga om afstyckning

från tomt af område, som förvärfvats i enlighet i»ed gällande

föreskrifter angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

2 §•

Visar ej den, som söker medgifvande, hvarom i 1 § sägs, att

genom laga kraft egande beslut af den myndighet, som har att pröfva

frågor om jemkning i gällande tomtindelning, tillstånd gifvits till den

jemkning, hvarom fråga är, eller göres ansökningen senare än sex

månader efter det laga kraft åkommit beslutet, varde ansökningen

genast afslagen.

3 §•

Sammanläggning af två tomter må ej af rätten medgifvas, utan

så är, att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt endera tomten icfce

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 4.

är besvärad af beviljad eller sökt inteckning och ej heller kan jeinlikt

11 kap. 2 § jordabalken i sökandens hand häfta för fordran eller annan

rättighet.

4 §•

Medgifvande att med tomt sammanlägga område, som ej i tomtindelning

ingår, må ej af rätten lemnas, utan att sökanden vunnit lagfart

å såväl tomten som det område, hvilket dermed skall sammanläggas,

ej heller der sistnämnda område är besväradt af beviljad eller

sökt inteckning eller kan jemlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens

hand häfta för fordran eller annan rättighet
5

§•

Ej må rätten medgifva, att del af tomt derifrån afstyckas, med

mindre sökanden vunnit lagfart å tomten äfvensom, der tomtdelen

skall med annat område, som ej tillhör sökanden, sammanläggas till

en tomt eller ock utläggas till gata eller allmän plats, aftal träffats

om öfverlåtelse af tomtdelen.

År tomt, derifrån någon del skall afstyckas, besvärad af beviljad

eller sökt inteckning, må rättens medgifvande ej lemnas, förr än den

del, som skall afstyckas, blifvit frigjord från inteckningen. Ej heller

må, der sådant fall är för handen, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken

tomten kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet,

afstyckningen medgifvas förr än efter utgången af den tid, inom hvilken

enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.

6 §.

Kan, till följd af föreskriften i andra stycket af 5 §, sökt medgifvande

till tomtdels afstyckning ej lemnas, skall ansökningen, der

den ej på annan grund finnes böra afslås, förklaras hvilande i afbidan

på hindrets undanrödjande.

7 §-

År ansökning om medgifvande till afstyckning hvilande efter ty

i 6 § sägs, må, utan hinder deraf att område, hvarom är fråga, icke

blifvit från tomten skild!, inteckning i tomten dödas, såvidt den besvärar

det område.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Varder ej inom ett år, från det inteckning blifvit sålunda dödad,

afstyckningen af rätten medgifven, eller varder, innan sådant medgifvande

lemnas, tomten utmätt eller beslut meddeladt om dess försäljning

i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, förfalle all

verkan af beslutet om inteckningens dödande.

8 §■

Finnes, då ansökning, hvarom i denna lag sägs, till handläggning

förekommer, i rättens lagfartsprotokoll antecknadt, att klander

blifvit instämdt å sökandens fång till område, som ansökningen angår,

eller finnes eljest sökandens rätt dertill tvistig, eller är området utmätt

eller beslut meddeladt om dess försäljning i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad, varde ansökningen afslagen.

9 §•

Då rätten bifallit ansökning, som i denna lag afses, kungöre rätten

ofördröjligen beslutet för den myndighet, som har att pröfva frågor

om jemkning i gällande tomtindelning.

10 §.

Der, efter det rätten lemnat medgifvande, hvarom i denna lag

säg6, ansökning göres om lagfart å område, som medgifvandet afser,

eller om inteckning deri, skall med yttrande öfver ansökningen anstå,

till dess beslut, hvarigenom frågan om jemkning i tomtindelningen

slutligen pröfvats, blifvit rätten delgifvet.

11 §■

Sammanlägges med tomt, deri inteckning är beviljad, annat område,

vare inteckningen gällande jemväl i det område. Varder efter

sammanläggning, men på grund af tidigare rätt till tomt, hvarmed annat

område sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd,

skall den inteckning, der ansökningen bifalles, fastställas att gälla i

hela den nya tomten.

12 §.

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut

deröfver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 4.

13 §.

Den, som ej nöjes åt rättens beslut öfver ansökning, som i denna

lag afses, eger deröfver sig besvära i hofrätten inom den i 16 kap. 1 §

rättegångsbalken stadgade tid. öfver hofrättens utslag må klagan genom

besvär hos Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som

i 30 kap. 18 § nämnda balk föreskrifves.

14 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om stad skall ock, i de fall der

Könungen sådant förordnar, gälla om köping eller annan dermed jemförlig

ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari .... men gäller

ej i fråga om derförinnan gjord ansökning om jemkning i tomtindelning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Påd. Proposition N:o d.

21

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart å fång till

fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 18 § i förordningen angående lagfart å

fång till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Vid rätten skall föraB bok i öfverensstämmelse med lagfartsprotokollet,

så inrättad att deraf lätteligen kan ses: hvarje egendom derå

lagfart blifvit sökt, tiden då det skett, sökandes namn, fånget samt

sådant vid fånget fästadt vilkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden

då lagfart blifvit beviljad eller afslagen.

Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller

enligt lagen, innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring af

tomts område, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari . . .

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konlg. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Lag

om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Uppföres inom område, för hvilket stadsplan blifvit faststäld, byggnad

i läge, som för densamma blifvit i vederbörlig ordning bestämdt, men

visar sig sedan, att byggnaden skjuter in på grannes tomt; vare,

derest byggnadens nedrifvande eller ändring skulle medföra märklig

kostnad eller olägenhet för egaren, denne ej skyldig att afträda den

intagna marken, förr än byggnaden nedrifves eller afbrinner. För det

intrång, granne lider af byggnaden, njute denne ersättning, der han

icke hellre vill afstå tomtdelen emot lösen.

Inkräktar sålunda uppförd byggnad å gata, må byggnaden qvarstå

till dess den nedrifves eller afbrinner.

Ändring, som är att hänföra till nybyggnad, må icke vidtagas å

byggnaden, der ej egaren till den intagna marken det medgifver.

2 §■

Har, förrän denna lag trädt i kraft, byggnad uppförts inom planlagdt

område, så att den skjuter öfver gränsen till grannes tomt eller

gatulinien, vare lag som i 1 § sägs, såvida icke visas kan, att inkräktningen

tillkommit med afsigt och, der byggnaden öfvergått till ny egare,

att denne vid förvärfvandet vetat, att inkräktning skett och varit

afsigtlig.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

23

3 §.

Skall lösen eller ersättning enligt denna lag utgå, bestämmes beloppet,

der ej öfverenskommelse kan träffas, i den ordning, som sägs i

gällande författning angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof.

4 §•

Denna lag gäller icke om trappa, som skjuter öfver gatulinien.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari . . .

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Kungörelse

angående ändrad lydelse af 17 § i byggnadsstadgan för rikets städer

„ den 8 maj 1874.

Härigenom förordnas, att 17 § i byggnadsstadgan för rikets städer

den 8 maj 1874 skall erhålla följande ändrade lydelse:

17 §. 1. Qvarters indelning i byggnadstomter bör, så vidt möjligt,

ske i ett sammanhang för hela qvarteret.

2. År plan för större eller mindre del af stad grundad på en viss

tomtindelning, som dermed står i omedelbart samband, skall den tomtindelning,

som sålunda af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan

uppgöres i sammanhang med stadsplanen, jemte denna underställas

Kongl. Maj:ts pröfning.

3. I alla andra fall skall byggnadsnämnden handlägga frågor

om qvarters indelande i byggnadstomter samt om jemkningar i gällande

tomtindelning. Nämndens beslut i dessa ärenden skola underställas

Konungens befallningshafvande, som antingen utan förändring fastställer

eller ock ogillar besluten. Drätselkammaren eller annan kommunens

förvaltande myndighet, som i byggnadsordningen bestämmes,

bör vaka deröfver, att vid handläggningen af nämnda frågor afvikelse

icke sker från syftet i denna stadga att ernå en väl ordnad tomtindelning;

och eger denna myndighet för sådant ändamål att, der anledning förefinnes,

öfverklaga byggnadsnämndens och Konungens befallningshafvandes

beslut, hvilka derföre skola samma myndighet skyndsamt delgifvas.

4. Söker någon att två till hvarandra gränsande tomter må till

en sammanläggas eller att med tomt må sammanläggas område, som

ej i tomtindelning ingår, eller att viss del af tomt må derifrån afstyckas

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

och med annat område sammanläggas till en tomt eller utläggas till

gata eller allmän plats, må tillstånd till sådan jemkning i tomtindelning

meddelas allenast under förbehåll att, på sätt i lag stadgas, rätten

medgifver sammanläggningen eller afstyckningen. Har ej inom tre år

från det laga kraft åkommit beslut, hvarigenom tillstånd till jemkning

i tomtindelning lemnats, till byggnadsnämnden inkommit bevis att jemkningen

blifvit af rätten medgifven, vare frågan förfallen. Kommer inom

den tid bevis, som nyss är sagdt, skall byggnadsnämnden ofördröjligen

meddela slutligt yttrande om jemkningen i tomtindelningen och derom

gifva rätten underrättelse. Beslut, som sist är sagdt, varde ej under - stäldt Konungens befallningshafvandes pröfning.

Hvad nu är sagdt ege dock ej tillämpning i fråga om afstyckning

från tomt af område, som förvärfvats i enlighet med gällande föreskrifter

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Denna kungörelse skall träda i kraft den 1 januari . . ., men

gäller ej i fråga om derförinnan gjord ansökning om jemkning i tomtindelning.

Bih. till Rilcsd. Pro!. 1899. I Sami. 1 Afd. 4 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj.-ts

högsta domstol måndagen den 23 maj 1898.

Andrå rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Ahlgren,

Huss,

Carlson,

Claéson,

Hellström,

Billing,

Bohman.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 2 december 1897,

de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag

till

l:o) lag, innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring

af tomts område;

2: o) lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875; och

3:o) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts

utöfver tomtgräns,

mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs

nu detta ärende till slutlig behandling; varande lagförslagen

bilagda detta protokoll.

Vid granskningen af ifrågavarande lagförslag afgåfvos inom högsta

domstolen yttranden i enlighet med hvad här nedan är upptaget.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 4.

l:o) För slaget till lag, innefattande vissa bestämmelser i fråga om

förändring af tomts område.

§ I
Justitierådet

Bil ting, med hvilken justitieråden Aid gr en, Huss,

Carhon och Hdiström förenade sig, yttrade:

»Första mom. i denna § berör ej det fall, då särskilda i tomtindelning

icke ingående områden skola till en tomt sammanläggas.

Då emellertid dylika områden kunna, hvart och ett för sig, vara behäftade

med gravationer, kan äfven i detta fall uppkomma sådant missförhållande,

som lagförslaget har till uppgift att förebygga. Till fyllande

af denna lucka synes derföre en ändring af 1 § böra vidtagas, hvilket

åter lärer föranleda vissa jemkningar såväl i lagens rubrik som i några

efterföljande paragrafer.

Deremot synes det vara obehöfligt och för lagens syfte främmande

att deri meddela bestämmelser för det fall, att tomtdel skall utläggas

till gata eller annan allmän plats.»

Justitierådet Claeson förmälde, att justitierådet i likhet med justitierådet

Bildlig ansåge det vara obehöfligt och för lagens syfte främmande

att deri meddela bestämmelser för det fall att tomtdel skall utläggas

till gata eller annan allmän plats.

§ 2-

Justitieråden Ahlgren, Huss, Claeson, Hellström, Billing’ och Bohman

förenade sig om följande af justitierådet Billing afgifna yttrande:

»Enligt denna § skall ansökning om rättens medgifvande till

sammanläggning eller afstyckning genast afslås, derest ansökningen

göres senare än sex månader från den dag, då laga kraft åkommit

beslut, hvarigenom vederbörande administrativa myndighet lemnat sitt

tillstånd till åtgärden. Ett vid de remitterade lagförslagen fogadt förslag

till kungörelse angående ändrad lydelse af 17 § i byggnadsstadgan

för rikets städer innehåller emellertid bestämmelse derom, att det af

den administrativa myndigheten lemnade tillstånd skulle vara gällande

i tre år, och innan denna tid gått till ända lärer följaktligen sagda

myndighet finna sig förhindrad att till behandling och afgörande upptaga

förnyad ansökning af samma innehåll som den redan bifallna.

Häraf skulle blifva en följd att, i händelse tomtegaren" försummat att

inom den utsatta tiden af sex månader ingifva sin ansökning till rätten

eller denna efter nämnda tids utgång af någon anledning — till äfventyra

på grund af ett blott formelt, lätt afhulpet hinder — afslagit an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

sökningen, frågan om sammanläggning eller afstyckning icke skulle

kunna ånyo upptagas förr än efter utgången af de tre år, hvarunder

den administrativa myndighetens beslut står fast. För att undvika en

dylik, uppenbar olägenhet och då omförmälda bestämmelse i byggnadsstadgan

för rikets städer synes erbjuda tillräckligt skydd mot oskäligt

dröjsmål med verkställandet af medgifven tomtjemkning, hemställes,

att den i 2 § intagna preskriptionsbestämmelse må utgå.»

Justitierådet Carlson anförde: »Såsom justitierådet Biliiug påpekat,

står preskriptionsbestämmelsen i denna paragraf icke väl tillsamman

med det föreslagna tillägget till 17 § byggnadsstadgan. Enligt min

mening böra dock nödiga föreskrifter i detta ämne intagas i förevarande

lag och innehålla, att tomtjemkningen icke må af rätten godkännas

efter utgången af viss tid, räknad från det den administrativa myndighetens

beslut vann laga kraft. Denna tid skulle kunna sättas betydligt

kortare än tre år.»

§ 3-

Justitierådet Billing utlät sig: »Då det såväl i förevarande § som

i 4 och 5 §§ för vinnande af rättens samtycke till sammanläggning

eller afstyckning föreskrifna vilkor, att sökanden skall hafva vunnit

lagfart å det område, hvarom fråga är, skäligen icke bör ega tillämpning

i afseende å område, hvilket innehafves på grund af fång, som

enligt den före 1876 års början gällande lagstiftning ej behöft lagfaras,

synes för dylikt fall böra vara tillfyllest, om sökanden på annat, sätt

rörande sitt fång förebringar utredning, som af rätten pröfvas vara

tillförlitlig.»

Denna anmärkning biträddes af högsta domstolens öfrige ledamöter,

af hvilka justitierådet Carlson, med hvilken justitieråden Ahlgren

och Huss voro ense, vidare yttrade:

»Derest de båda tomterna äro besvärade endast af gemensamma

inteckningar, torde den omständigheten, att ingendera tomten är fri

från inteckning, icke böra utgöra hinder för tomternas sammanläggning.

Å andra sidan torde för tomtjemkningens godkännande i det fall,

att endast ena tomten är besvärad af inteckningar, tillika böra fordras,

att icke skilda områden af denna äro på olika sätt graverade. Samma

anmärkning gäller om de slag af tomtjemkning, som afses i 4 och 5 §§.»

§ 4>

Justitierådet Billing anförde: »För vinnande af det med ifråga
varande

lagförslag afsedda ändamål lärer det sakna betydelse, hvilket
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

dera af de områden, som skola sammanslås, .varder från gravationer

frigjordt, ock valfrihet härutinnan torde således utan olägenhet kunna

medgifvas sökanden. På denna grundsats hvilar ock stadgandet i 3 §.

För de fall åter, som omförmälas i 4 och 5 §§, har, såsom det vill

synas utan tvingande skäl, denna valfrihet blifvit. honom förmenad. Att

häraf mången gång betydande olägenheter och onödig omgång kunna

föranledas, inses lätt, och jag anser mig fördenskull böra hemställa om

sådan jemkning af förslaget, att det i hvarje fall må ankomma på

sökanden, kvilketdera af de för sammanläggning afsedda områdena skal!

göras gravationsfritt.:»

Häruti instämde högsta domstolens öfrige ledamöter.

§5.

Justitierådet Bohman afgaf följande yttrande: »För vinnande af

det afsedda syftemålet att, så vidt möjligt, förebygga rubbning i tomtjemkningen

till följd af annans bättre rätt torde för det fall, som i

denna § afses, böra såsom vilkor för rättens medgifvande stadgas, att

såväl egaren af den tomt, från hvilken afstyckningen skall ske, som

egaren af det område, med hvilket det afstyckade området skall förenas,

skola hafva erhållit lagfart å sina fång eller ock, derest de innehafva

sina fastigheter på grund af fång, som enligt den före 1876 gällande

lagstiftning ej behöft lagfaras, rörande fången förebringa tillförlitlig

utredning.

Enligt förevarande lagförslag är en tomt att anse såsom en sådan

enhet, att ett visst område af densamma icke kan särskildt intecknas.

Häraf blir en följd att, om sökanden vid tomtdelens öfverlåtande fått

fordran för ogulden köpeskilling och enligt 11 kap. 2 § jordabalken

skall njuta säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer,

han likväl är utestängd från möjligheten att erhålla den inteckning,

som utgör vilkoret för förmånsrättens åtnjutande. Att han går

förlustig nämnda rätt torde ej kunna undvikas, men det synes mig, att

vid sådant förhållande nyssnämnda stadgande ej bör bibehållas oförändradt.

»

Justitierådet B äling, med hvilken justitieråden A lägren, Huss, Glaeson

och Hellström instämde, anförde:

»Under det att i 3 och 4 §§ finnes i fråga om der upptagna fall

af sammanläggning stadgadt det vilkor för rättens medgifvande, at.t

sökanden skall hafva erhållit lagfart å begge de områden, som skola

med hvarandra förenas, skulle enligt 5 §, då tomtdel skall sammanläggas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

med område, som tillhör annan egare, erfordras allenast att sökanden

vunnit lagfart å den tomt, hvarifrån afstyckning skall ske, samt att

aftal om öfverlåtelse af tomtdelen träffats med egaren af det andra området.

Dessa föreskrifter synas dock ej erbjuda tillräcklig säkerhet för

vinnande af det afsedda syftemålet att, så vidt möjligt, förebygga rubbning

i tomtjemkning till följd af annans bättre rätt. Det kan nemligen

inträffa, att aftalet går åter utan att sådant kommer till rättens kännedom,

helst föreskrift ej lemnats derom, att sökandens medkontrahent skall i

ärendet höras, eller ock att det område, med hvilket tomtdelen skall

förenas, frånvinnes den, till hvilken upplåtelsen af tomtdelen skett.

För att, i den mån ske kan, förebygga de mångahanda svårigheter och

olägenheter, som i dylik händelse kunna uppstå, synes såsom vilkor

för rättens medgifvande i förevarande fall böra stadgas, ej mindre att

egaren af det område, med hvilket tomtdelen skall förenas, erhållit lagfart

å sagda område, än ock — då före afstyckningen lagfart å tomtdelen

ej lärer kunna beviljas — att på grund af sökandens upplåtelse lagfart

å tomtdelen blifvit af andra områdets egare sökt äfvensom att denna

ansökning förklarats hvilande i afbidan på stjmkningsfrågans afgörande.»

Justitierådet Carlson utlät sig: »1 konseqvens med hvad i 3 och

4 §§ stadgas borde jemväl i fall, som afses i 5 §, såsom vilkor för

sammanläggning af två områden till en tomt fordras, att områdena

tillhöra samma egare och att denne, om han varit skyldig att med

fången lagfara, har lagfart å områdena. Beträffande område, som skall

afstyckas från tomt och i sådant ändamål blifvit af tomtegaren å annan

öfverlåten, kan man emellertid icke uppställa sistnämnda vilkor. Då

ansökning om lagfart å dylik tomtdel icke bör''- kunna bifallas|eller ens

förklaras hvilande innan tomtjemkningen godkännes — liksom tomtdelen

intill dess detta sker bör i fråga om rättUill inteckning samt om utmätning

och exekutiv försäljning anses med tomten fortfarande förenad —

torde man i denna del icke kunna gå längre än att man föreskrifver,

att tomtjemkningen icke må godkännas med mindre i sammanhang

dermed lagfart å tomtdelen meddelas. I sådant fall torde dock förslaget

tillika böra ändras så, att egaren af de områden, hvilka skola sammanläggas,

och icke egaren af denTtomt, från hvilken afstyckning skall

ske, blifver sökande i tomtjemkningsärendet, hvilket för öfrigt synes

vara det naturligaste.

Slutligen erinras, att stadgande erfordras derom, att, då område

af tomt enligt förevarande paragraf försålts och sammanlagts med annan

jord till en tomt, säljaren icke eger för ogulden köpeskilling njuta den

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 4.

rätt, hvarom ill kap. 2 § jordabalken och 2 § af förordningen angående

inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 förmäles.»

Justitieråden Ahlgren och fluss Inträdde den af justitierådet Carlson

i senare stycket af justitierådets anförande gjorda erinran.

§

Justitierådet Bil ting, med hvilken justitieråden Ahlgren, Huss, Hellström

och Bohman förenade sig, yttrade:

»Förslaget utgår från den tvifvelsutan rigtiga grundtanken, att en

stadstomt rättsligen är att betrakta såsom en sådan enhet, att någon å

marken bestämd del deraf ej kan särskildt för sig lagfaras eller intecknas

eller från en i tomten beviljad inteckning frigöras. Härigenom uppstår

emellertid, då fråga är om afstyckning af tomtdel för att med annat

område till en tomt sammanläggas, den svårigheten att, å ena sidan,

styckning (och sammanläggning) ej bör få ega rum, med mindre tomtdelen

frigjorts från densamma vidlådande inteckningar, men att, å andra sidan, inteckningar

enligt allmänna rättsregler ej kunna dödas så vidt de afse tomtdelen,

innan denna blifvit genom vederbörlig myndighets beslut frånstyckad.

En utväg ur denna svårighet har försökts genom det i 7 § 1 mom. intagna

stadgandet att, då ansökning om medgifvande till afstyckning förklarats

hvilande enligt 6 §, inteckning i tomten mådödas såvidt den besvärar dendel,

som skall afstyckas, utan hinder deraf att styckningen ännu icke kommit

till stånd. Men då den möjligheten alltid förefinnes, att tomtstyckningen

ej förverkligas, har det befunnits nödigt att, såsom i andra mom.

af 7 § skett, föreskrifva, att all verkan af beslutet om inteckningarnes

dödande skall hafva förfallit, i händelse tomtstyckningen ej inom viss

tid fullbordats. Inteckningshandlingarne skulle således förses med påskrift,

att de dödats i viss del af tomten, ehuru denna åtgärd i sjelfva

verket tillsvidare vore allenast vilkorlig och betingad af efteråt inträdande

förhållanden. Derest tomtstyckningen ej komme till stånd, skulle inteckningarne

ånyo lefva upp utan något särskildt beslut af rätten, följaktligen

utan att bevis om återupplifvandet anbragtes å inteckningshandlingarne

och utan att förhållandet blefve hos rätten inprotokolleradt

och i fastighetsboken antecknadt, hvilket åter skulle hafva till följd, att

under obestämd tid gravationsbevis för tomten skulle komma att innehålla

mot verkligheten stridande uppgifter. En dylik anordning, hvarigenom

de redan förhandenvarande svårigheterna att rätt tyda gravationsbevis

skulle i betänklig grad ökas, innebär efter min åsigt alltför stora

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

vådor för rättssäkerheten för att kunna förordas. Lämpligare synes

ändamålet kunna vinnas, om såsom vilkor för rättens medgifvande stadgades,

att vederbörande inteckningshafvare inför rätten samtyckt till styckuingsåtgärden,

derom bevis borde tecknas å hvarje särskild inteckningshandling,

samt tillika förklarades att, i händelse inom viss tid från

det samtycket gafs styckningen komme till stånd, inteckningarne ej vidare

häftade vid det frånstyckade området, men deremot gälde i den återstående

tomten utan rubbning i den rätt de sinsemellan förut egt.

Huru än förfarandet i denna punkt ordnas, torde emellertid bestämmelserna

böra så affattas, att ej vare sig beslutet om dödningen

eller det från inteckningshafvares sida lemnade samtycke förlorar sin

giltighet medan ännu en i rätt tid väckt styckningsfråga på grund af

besvär är på högre myndighe! s pröfning beroende.»

Justitierådet Claeson utlät sig: »På samma gång jag biträder hvad

redan blifvit erinradt om de stora vådor för rättssäkerheten, antagandet

af denna paragraf skulle medföra, anser jag mig böra uttala, det jag

befarar, att hvarje försök att ordna den fråga, hvarom denna paragraf

handlar, genom att tillåta vilkorliga beslut om dödning af inteckningar

kommer att vålla osäkerhet och oreda, - ej minst i det afseendet, att

gravationsbevisen svårligen kunna innehålla uttömmande upplysningar,

utan dessa måste man söka vinna genom andra handlingar.»

Justitierådet Carlson anförde: »Då inteckningarne i tomten böra

upphöra att gälla i det ifrågavarande området just vid den tid, då tomtjemkningen

godkännes, synes lämpligast att dödningen verfcställes i

sammanhang med nämnda åtgärd. Till större beqvämlighet för sökande

och inteckningshafvare torde dock böra medgifvas, att uppvisning af

inteckningshandling i och för sådan dödning må kunna ske äfven vid

ett tidigare rättegångstillfälle än det, då dödningen skall verkställas. I

sådant fall borde rätten i anledning af uppvisandet meddela beslut,

hvarom bevis tecknas å inteckningshandlingen, att derest tomtjemkningen

varder på den gjorda ansökningen godkänd, inteckningen kommer

att i sammanhang dermed dödas i hvad den besvärar tomtdelen,

utan att inteckningshandlingen då företes. Om förslaget ändras i sådan

rigtning, bör stadgandet i andra punkten helt och hållet utgå.»

§ 8.

Justitierådet Bohman utlät sig: »Stadgandet i denna § synes, för

att det dermed afsedda ändamål skall vinnas, böra utsträckas att, för

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

det fall att viss del af tomt skall derifrån afstyckas för att med annat

område förenas, gälla jemväl sistnämnda område.»

Justitieråöet Billing, med hvilken justitieråden Ahlgren, Buss, Claeson

och Hellström instämde, yttrade:

»Af enahanda skäl, som föranledt den vid 5 § gjorda erinran, hemställes,

att med afseende å det fall, att viss del af tomt skall derifrån

afstyckas för att med annat område förenas, bestämmelserna i förevarande

§ må utsträckas att gälla jemväl sistberörda område.»

Justitierådet Carlson anförde: »De omständigheter, som i denna

paragraf omnämnas, må visserligen, så länge de förefinnas, utgöra hinder

för tomtjemkniugens godkännande, men torde dock icke ovilkorligen

böra föranleda dertill, att ansökningen genast afslås.

I öfrigt instämmer jag med justitierådet Billing.»

§§ 9 och 10.

Justitierådet Billing afgaf följande yttrande:

»I 2 § förutsättes att, innan rätten pröfvar, huruvida från rättsegares

sida hinder möter för ifrågasatt tomtjemkning, vederbörande administrativa

myndighet skall hafva lemnat sitt tillstånd till åtgärden

äfvensom att dess härom meddelade beslut vunnit laga kraft. Emellertid

förekommer i 10 § eu bestämmelse, som, sammanstäld med den föreslagna

nya lydelsen af 17 § i byggnadsstadgan för rikets städer, går

derpå ut, att frågan än eu gång skall underkastas pröfning af den administrativa

myndigheten. Sedan ansökningen blifvit pröfvad af nämnda

myndighet ur administrativ och af domstol ur civilrättslig synpunkt,

vill det förefalla som vore all vidare pröfning både obehöflig och oformlig,

och det är svårt att tänka sig arten eller omfattningen af en dylik

efterpröfning. I sjelfva verket lärer väl i detta stadium af ärendets behandling

den administrativa myndighetens åtgörande komma att inskränka

sig till att inregistrera tomtjemkningen såsom ett afgjordt faktum, förutsatt

naturligen att dess förra samtycke ej genom preskription förlorat

giltighet. Men då någon tid alltid måste förflyta från det rättens medgifvande

lemnas till dess den s. k. slutliga pröfningen eger rum, är

sådant egnadt att framkalla betydande olägenheter. Meningen med den

i 10 § meddelade föreskrift att, i händelse under nyssnämnda mellantid

ansökan göres om lagfart å område, som rättens medgifvande afser, eller

om inteckning deri, med yttrande öfver ansökningen skall anstå till dess

underrättelse om slutpröfningen af tomtjemkningsfrågan hunnit ingå,

lärer, efter hvad departementschefens yttrande gifver vid handen, vara

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

den, att ansökningen, derest sammanläggningen eller afstyckningen kommer

till stånd, skall bedömas så, som hade den blifvit gjord först

efter det sammanläggningen eller afstyckningen fullbordats. Denna

mening kan dock näppeligen anses vara genom ifrågavarande stadgande

med tillräcklig tydlighet uttalad. Med lagfarts- och inteckningsansökningar

äro enligt lag förbundna synnerligen vigtiga rättsverkningar

i afseende å företrädet mellan olika rättshafvare, och dessa rättsverkningar

förfalla ingalunda derföre att beslut öfver ansökningen ej genast

meddelas. De i 10 § intagna bestämmelser lära således icke vara för

sitt ändamål tillfyllestgörande. Derjemte bör anmärkas, att under

ofvansagda mellantid område, som är i fråga, jemväl kan blifva föremål

för utmätning, hvarigenom likaledes sakrätt uppstår, men att frågan, i

hvad mån den sedermera beslutade förändringen af tomtområdet öfvar

inverkan på de genom utmätningen grundlagda rättsförhållanden, i förslaget

lemnas helt och hållet obesvarad. Hufvudsyftet med föreskriften,

att sammanläggning eller afstyckning ej må verkställas utan domstols

medgifvande, torde vara, att domstolen, som ensam kan vid hvarje tidpunkt

ega säker kunskap om de sakrätter i fastigheten, hvilka äro genom

inskrifning tryggade, skall tillse, att icke genom tomtjemkningen någon

sakrättsegare varder i sin rätt förnärmad. Men för uppnående af detta

syfte synes det vara oundgängligt, att domstolens medgifvande utgör

sista ledet i frågans behandling, enär i annat fall alltid kan inträffa, att

genom inskrifning under tiden mellan rättens beslut och den definitiva

pröfningen nya anspråk yppas, hvilka måhända äro af beskaffenhet att

höra utgöra hinder för tomtjemkningen. På nu anförda grunder och

under förutsättning, att domstols medgifvande skall erfordras för tomtjemkning,

anser jag nödigt, att förfarandet så ordnas, att ärendet i sista

hand pröfvas af rätten, för hvilken händelse 10 § skulle komma att ur

förslaget utgå.»

I detta yttrande instämde högsta domstolens öfrige ledamöter.

§ 11.

Af justitierådet Billing framstäldes följande anmärkning:

»Enligt 5 § må del af tomt kunna förenas med annat område

utan hinder deraf, att detta senare är med inteckning besväradt. Sådan

inteckning bör naturligen, jemlikt grunderna för 11 §, efter sammanläggningen

gälla i hela den nybildade tomten. Föreskrift härom återfinnes

dock ej i förslaget.»

Denna anmärkning biträddes af justitieråden Claeson, Hellström och

Bohman.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 4.

Justitierådet Carlson, hvilkens mening delades af justitieråden Ahlgren

och Huss, utlät sig:

»Då två områden sammanläggas till en tomt, böra naturligtvis

inteckningarne i det område, som icke förut är gravationsfritt eller

befrias från vidlådande inteckningar, öfvergå i tomten i dess helhet,

detta oberoende af huruvida området före sammanläggningen är tomt,

del af en tomt eller jord, som icke ingår i tomtindelning. Emellertid

kan ifrågasättas, om denna verkan af sammanläggningen bör inträda

omedelbart på grund af stadgande i lagen. Derest så sker, skulle i

gravationsbevis rörande den nya tomten komma att saknas direkt upplysning

om den förändring, inteckningarne undergått. Faran för att

allmänheten under sådana förhållanden skulle kunna missledas är så

mycket större, som en sammanläggning, hvilken skett innan lagen trädt

i kraft, icke medfört dylik verkan. Måhända vore det derför rådligare

att föreskrifva, att rätten skall i sammanhang med tomtjemkningens

godkännande förklara, att ifrågavarande inteckningar skola anses omfatta

tomten i dess helhet.

Hvad i andra punkten sägs om tomt torde äfven böra gälla om

jord, som ej ingår i tomtindelning.»

§ 12.

Justitierådet Carlson ansåg för sin del lämpligast, att handläggningen

af ärende rörande tomtjemkning i dess helhet upptoges i lagfartsprotokollet

och icke alls i domboken.

§ 13-

Justitierådet Carlson anförde: »Om förfarandet i tomtjemkningsärende

ordnas så, som jag föreslagit, bör rätt att klaga öfver beslut,

hvarigenom tomtjemkning godkänts, icke ega rum.»

Slutligen erinrade justitierådet Carlson i afseende å det nu behandlade

förslaget, att, derest detsamma skulle komma att omarbetas,

dervid jemväl borde tagas hänsyn dertill, att det torde kunna ifrågakomma,

att flera än två områden skola sammanläggas till en tomt eller

att i ett sammanhang afstyckning skall ske från två eller flera tomter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 4.

2:o) Förslaget till lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen

angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

.Justitierådet Billing ansåg sig böra fästa uppmärksamheten derå

att, i händelse en vid 1 § i förslaget till lag, innefattande vissa bestämmelser

i fråga om förändring af tomts område, gjord anmärkning

skulle föranleda ändring i nämnda lags rubrik, enahanda ändring naturligen

borde vidtagas jemväl i andra stycket af förevarande lagförslag.

Häruti instämde justitierådet Carlson, som derjemte erinrade, att

om den af honom gjorda hemställan om ändring af 12 § i nyss granskade

lagförslag vunne bifall, deraf borde föranledas en jemkning af

ordalagen i förevarande förslag.

3:o) Förslaget till lag om hvad i visso fall bör iakttagas, då byggnad

uppförts utöfver tomtgräns.

Justitierådet Billing yttrade: »Om det egentliga syftet med före
liggande

lagförslag — att, i händelse byggnad å en tomt kommit att

skjuta in på grannens tomt, skydda egaren af den förra tomten mot

utpressningsförsök från grannens sida — kan sägas vara genom de föreslagna

bestämmelserna uppnådt, så synes deremot egaren till den tomt,

hvarifrån inkräktning egt rum, vara försatt i en synnerligen ogynsam

ställning, livilket destomindre kan anses billigt, som han dock är den,

i hvars rätt intrång skett.

Derest nemligen å den tomt, hvarifrån inkräktning skett — för

att undvika tröttande upprepningar skall i det följande denna tomt betecknas

med A och granntomten med B — om således å tomten A

den i orätt tomtlinie uppförda byggnad rifves eller brinner, medan å

tomten B byggnad qvarstår i samma linie, är enligt förslaget egaren

af sistnämnda tomt ej pligtig att afstå den intagna marken när det,

såsom merendels är fallet, skulle vålla honom märklig kostnad eller

olägenhet att rifva eller ändra sin byggnad. Egaren af tomten A är

således satt ur stånd att bebygga sin tomt inom de gränser, som till

densamma lagligen höra. Enligt 23 § 1 mom. i byggnadsstadgan för

rikets städer skall byggnad mot grannes tomt antingen uppföras i

tomtlinien eller ock indragas minst fyra och en half meter derifrån. Då

med tomtlinie väl torde böra förstås den gränslinie, som tomten rätteligen

eger, kunde det inträffa att egaren af tomten icke erhölle vederbörande

myndighets tillstånd att uppföra sin nybyggnad i förra tomtlinien, utan

funne sig nödsakad att, kanske till stor minskning af egendomens värde,

indraga byggnaden fyra och en half meter. Men äfven om från myndigheters

sida hinder icke möter för tomtens bebyggande i den origtiga

tomtlinien, kunna afsevärda olägenheter tillskyndas honom i det att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 37

nybyggnaden t. ex. ej kan göras fullt rätvinklig eller af annan anledning.

Härtill kommer ännu eu annan, i min tanke vigtig omständighet.

Af bestämmelserna i förslagets 1 § framgår, att egaren af tomten B,

sedan hans i orätt tomtlinie uppförda byggnad rifvits eller brunnit, icke

längre kan mot sin vilja tvingas att lösa det inkräktade området, utan

allenast har skyldighet att utan lösen afstå det till rätte egaren. Men

om denne då har sin tomt bebygd, kan han icke, utan att sjelf rifva

eller ändra sin byggnad, tillgodogöra sig detta, i de allra flesta fall till

ytinnehållet ytterst ringa och till formen smala, rektangulära eller triangulära

område. I följd häraf skulle, der egaren af tomten B ånyo bebygger

sin tomt, dervid naturligen byggnaden uppföres i rätta tomtlinien,

emellan de båda byggnaderna det förut inkräktade området qvarlemnas

såsom ett öppet prång, något som strider mot byggnadsstadgan och ej

lärer kunna af stadens myndigheter tillstädjas.

Egaren af tomten A måste således alltid — der hans tomt är bebygd

eller skall bebyggas i tomtlinien — till sin egen säkerhet utan

dröjsmål påkalla lösen af det inkräktade området. Nu innehåller visserligen

förslagets 3 §, att beloppet af lösesumman skall bestämmas i den

ordning expropriationsförordningen föreskrifver. Men detta lärer icke

kunna anses innebära att området förvärfvas i enlighet med sagda förordnings

bestämmelser. Det för tomtstyckning eljest gällande förfaringssätt

måste således här vinna tillämpning, ehuru visserligen bestämmelserna

i 5 § af det i detta ämne uppgjorda lagförslag icke rätt passa

för nu ifrågavarande fall. Egaren af tomten A blir således, för att

komma till sin rätt, nödsakad att, bland annat, gå i författning om

dödande af inteckningarne i det område, som skall lösas.

Af dessa skäl anser jag mig icke kunna tillstyrka förevarande

förslag. Begge parternas rätt skulle, efter mitt förmenande, bättre ses

till godo, om lagstiftning i ämnet bygdes på hufvudsakligen följande

grunder:

att, der byggnad kommit jatt skjuta in på granntomt, vederbörande

myndighet skall åligga att, på yrkande af endera tomtegaren, pröfva

huruvida hinder möter att för framtiden reglera tomtgränsen på det

sätt, som genom bebyggandet faktiskt skett;

att, i händelse hinder för sådan reglering icke möter, den, hvars

byggnad öfverskrider tomtlinien, skall vara pligtig, der grannen det

yrkar, att till sig lösa det intagna området, dervid de för expropriation

gällande bestämmelser skulle komma till användning i fråga om såväl

sjelfva förfarandet som dettas verkningar;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

att deremot, i fall definitiv reglering af torotlinien i öfverensstämmelse

med de faktiskt bestående förhållandena ej tillätes, egaren af den

inkräktande byggnaden skall, då grannen vill i tomtlinien verkställa nybyggnad

eller dermed jemförlig ombyggnad, vara pligtig så ändra sin

byggnad, att rätta tomtlinien blir fri, men eljest hafva skyldighet att

dels utgifva årlig ersättning för intrånget, dels ock godtgöra grannen

den kostnad och skada, som vållas deraf att, då den inkräktande byggnaden

rifves eller brinner och således det inkräktade området återgår,

ändring af grannens byggnad måste vidtagas.»

Justitierådet Carlson, med hvilken justitierådet Huss instämde,

anförde:

»Enligt förslaget skulle egaren af den tomt, från hvilken inkräktning

skett, ega att välja emellan att äska ersättning för intrång och

att fordra att intagna marken löses. Om han genom att en gång bestämma

sig för förra alternativet för alltid afstode från rätt att begagna

sig af det andra, skulle han emellertid, såsom justitierådet Billing påpekat,

komma i dålig ställning för den händelse han behöfde bygga i

tomtgränsen innan grannen vore skyldig afträda marken. Måhända vore

det derför bäst att göra rättigheten för egaren af byggnaden att under

längre eller kortare tid hafva densamma mot ersättning qvarstående å

den intagna marken helt och hållet beroende af det aftal, som härom

kunde emellan grannarne i laga ordning och med laga verkan träffas,

samt föreskrifva allenast, att om egaren af intagna marken fordrade

byggnadens borttagande från densamma men detta skulle medföra märklig

skada eller ■ olägenhet för egaren af byggnaden, denne vore berättigad

att lösa marken i den ordning, som sägs i gällande författning angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.»

Ex protocollo

Erik Öländer.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

39

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 30 december 1898

i närvaro af:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claeson,

Dyrssen,

Justitieråden: Carlson,

Westring.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet

:

Högsta domstolens utlåtande öfver de genom Kongl. Maj:ts nådiga

beslut den 19 november 1897 till högsta domstolen remitterade förslag

till

1) lag, innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring af

tomts område;

2) lag om äudrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni. 1875; och

3) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts

utöfver tomtgräns.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Efter att hafva redogjort för berörda lagförslag och högsta domstolens

utlåtande yttrade föredragande departementschefen:

»Med anledning af de inom högsta domstolen framstälda anmärkningar

hafva de remitterade förslagen blifvit i vissa delar jemkade samt

förslag upprättats till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

Hvad först angår lagen, innefattande vissa bestämmelser i fråga

om förändring af tomts område, hvilken lags titel blifvit något förenklad,

har, i enlighet med hemställan af högsta domstolens flesta

ledamöter, ur 1 § uteslutits hvad der förekommit om det fall, att del

af tomt skall derifrån afstyckas för att utläggas till gata eller allmän plats.

Deremot har — närmast med anledning af den i förslaget till lag om

hvad i vissa fall bör iakttagas, när byggnad uppförts utöfver tomtgräns,

vidtagna ändring, för hvilken längre fram skall redogöras — i 1 och

4 §§ af förevarande lagförslag uttalats, att med sammanläggning af

två tomter likställes sammanläggning af tomt med tomtdel, som förvärfvats

i den ordning, gällande författning om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof föreskrifver. Vid sistnämnda sammanläggning

erfordras uppenbarligen icke något särskildt medgifvande till

tomtdelens frånstyckning, men förevarande lag måste i afseende derå

ega tillämpning till förebyggande deraf, att delar af samma tomt äro

på olika sätt graverade.

Inom högsta domstolen har vid 1 § vidare erinrats, att den föreslagna

lagen icke omfattade det fall, då särskilda i tomtindelning icke ingående

områden skola till en tomt sammanläggas. Sådan sammanläggning lärer

emellertid i allmänhet endast förekomma i samband med stadsplans utsträckning

öfver område, som icke förut deri ingått. Då lagens bestämmelser

åtminstone icke utan väsentlig omarbetning kunna göras tillämpliga i

dylika fall och något egentligt behof hittills icke yppats att vid utsträckning

af stadsplan ega tillgång till ett förfärande, som svarar

emot det för förändring af tomts område föreslagna, har berörda anmärkning

icke föranledt någon ändring i lagförslaget.

Vid 2 § har högsta domstolen fäst uppmärksamheten å vissa olägenheter,

som skulle följa deraf, att den i sagda § intagna preskriptionsbestämmelse

skulle komma att gälla jemte ett stadgande i enahanda

syftning, afsedt att intagas i byggnadsstadgan för rikets städer. Då

emellertid, på sätt jag längre fram får tillfälle att nämna, det remitterade

förslagets bestämmelser om ändring i tomts område synas böra

undergå sådan jemkning, att domstoleus medgifvande kommer att utgöra

sista ledet i förfarandet, erfordras icke vidare upptagandet i byggnadsstadgan

af någon sådan preskriptiousbestämmelse, utan vinnes

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

det åsyftade ändamålet fullständigt redan genom det i 2 § af lagförslaget

intagna stadgande, att ansökning, som göres senare än sex

månader efter det byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft, skall

af rätten afslås. Vid sådant förhållande torde högsta domstolens anmärkning

emot preskriptionsbestämmelsen i förevarande § förfalla.

Till följd af ändringar, som i vissa andra delar af lagförslaget vidtagits,

hafva föreskrifterna i 8 § af det remitterade förslaget uppflyttats och

inrymts i 2 §, dervid formuleringen undergått någon jemkning i syfte

att'' dessa föreskrifter skola, för det fall att viss del af tomt derifrån

afstyckas att med annat område förenas, blifva tillämpliga jemväl å

sistberörda område.

Med afseende å 3 § hafva vissa ledamöter ansett att, derest de båda

tomterna äro besvärade endast af gemensamma inteckningar, den omständigheten

att ingendera tomten vore fri från inteckning icke borde

utgöra hinder för tomternas sammanläggning; men då man icke synes böra

utan nödvändighet uppställa speciela regler för det antagligen ej ofta

förekommande fall att fråga är om sammanläggning af två tomter, hvilka

äro gemensamt intecknade, har förslaget i förevarande hänseende ej undergått

ändring. Samma ledamöter hafva vidare anmärkt, att för tomtjemknings

godkännande i det fall, att endast endera tomten vore besvärad

af inteckningar, tillika borde fordras, att icke skilda områden deraf vore

på olika sätt graverade, hvilken anmärkning gälde jemväl om de slag

af tomtjemkning, hvilka afsåges i 4 och 5 §§. En föreskrift af nu antydda

innehåll skulle ega sin egentliga betydelse derutinnan, att i de fall,

då genom tomtjemkning enligt nu gällande lagstiftning uppkommit

sådana oregelbundenheter i afseende å inteckningsförhållandena, som

förevarande lagförslag afser att förekomma, egaren skulle nödsakas att,

för den händelse ytterligare tomtjemkning skulle ega rum, föranstalta

om sådana åtgärder, att berörda oregelbundenheter försvunne. Då emellertid

med förslaget icke kan åsyftas att i allmänhet ordna dylika redan

bestående förhållanden, torde det ej vara lämpligt att meddela stadgande

i sådant syfte allenast för det speciela fall, att tomt skall undergå

ytterligare jemkning. Anmärkningen har således ej föranledt ändring

i förslaget.

I fråga om 4 och 5 §§ har högsta domstolen hemstält, att det i

hvarje fall borde få ankomma på sökanden, hvilketdera af de för

sammanläggning afsedda områdena skall vara gravationsfritt. Detta

skulle medföra att, derest till tomt, som vore gravationsfri, lades något

i tomtindelning ej ingående område, hvilket utgjorde del af annan med

inteckningar besvärad fastighet, dessa inteckningar efter sammanläggninBih.

till Eiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 4.

gen skulle komma att häfta vid sagda fastighet jemte den nybildade tomten

enligt reglerna i 32—37 §§ af förordningen om inteckning. Enahanda

skulle följden blifva, derest till tomt, som ej vore besvärad af inteckning,

lades del af annan tomt, som vore intecknad. Härigenom skulle val

inteckningshafvaren få det område, å hvilket hans inteckning hvilade,

utvidgadt, men då ansvarigheten på samma gång blefve i första hand

fördelad på två särskilda fastigheter, skulle åtgärden möjligen kunna

vålla honom olägenhet, helst han i de flesta fall skulle vara i okunnighet

om förändringen och det således lätt skulle kunna inträffa, att han vid

exekutiv försäljning af den nybildade tomten underläte att bevaka sin

rätt. Något synnerligt praktiskt behof af en anordning sådan som

den förordade synes ej heller förefinnas, enär det väl ej ofta lärer kunna

ifrågakomma att egaren af eu ointecknad tomt skulle vilja dermed

förena ett område af en annan fastighet under vilkor att inteckningarne

i den senare fastigheten skulle komma att besvära jemväl tomteri.

Då härtill kommer att de erforderliga bestämmelserna angående förändringarne

i inteckningsrätten måste blifva så invecklade, att lagens

tydlighet deraf skulle komma att lida, har jag funnit öfvervägande skäl

tala för fasthållande af den ståndpunkt det remitterade förslaget i

förevarande hänseende intager.

Det i första stycket af 5 § intagna stadgande har jemkats med

anledning af hvad högsta domstolen yttrat om önskvärdheten deraf,

att lagfart skall hafva erhållits å båda de områden, som äro föremål

för sammanläggning. I sammanhang härmed har i 9 § af förordningen

om lagfart intagits ett stadgande, huru förfaras bör beträffande ansökan

om lagfart å tomtdel.

På grund af anmärkningar, som af högsta domstolens ledamöter

framstälts emot de bestämmelser, enligt hvilka inteckning i tomt, som

skall styckas, skulle kunna dödas i den del, som är afsedd att frånstyckas,

hafva berörda bestämmelser blifvit utbytta mot en anordning

i den utaf de fleste ledamöterna förordade rigtning. Till följd häraf

har senare stycket af 5 § undergått den ändring, att såsom vilkor för

rättens medgifvande stadgats samtycke af inteckningshafvare till frånstyckningen,

hvarjemte 6 och 7 §§ uteslutits samt i en ny § (8) föreskrifvits,

att efter sammanläggningen tomtdelen ej vidare häftar för

äldre inteckningar.

Högsta domstolen har fäst uppmärksamheten derå, att föreskrifterna

i 3, 4 och 5 §§ om vunnen lagfart såsom vilkor för medgifvande till

tomtjemkning skäligen icke borde ega tillämpning i afseende å område,

hvilket innehades på grund af fång, som på grund af den före 1876 års

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:t8 Nåd. Proposition No 4.

början gällande lagstiftning ej behöft lagfaras, och att för sådant fall

borde vara tillräckligt, att egarens åtkomst blifvit inför rätten styrkt.

Stadgande i sådant syfte bar blifvit i en ny § (6) infördt.

Det remitterade förslaget förutsatte, att i byggnadsstadgan för

rikets städer skulle intagas föreskrift derom, att, sedan rätten gifvit

sitt samtycke till tomtjemkning, ärendet ånyo skulle behandlas af

byggnadsnämnden, som då skulle afgifva slutligt yttrande i frågan,

och 10 § i samma förslag innehöll en med anledning häraf erforderlig

bestämmelse. Emot nämnda anordning hafva åtskilliga betänkligheter

anförts af högsta domstolen, som ansett nödigt att rättens medgifvande

skulle utgöra sista ledet i frågans behandling. I enlighet

härmed har 10 § i det remitterade lagförslaget uteslutits samt 9 §

nedflyttats efter de i 11 och 12 §§ åt samma förslag upptagna stadgauden.

Vid en sålunda förändrad affattning af lagförslaget i denna

del kommer annan ändring af byggnadsstadgan för rikets städer icke

att blifva erforderlig, än att i § 17 införes ett stadgande, att beslut om

sådan jemkning i gällande tomtindelning, hvarigenom två till hvarandra

gränsande tomter till eu sammanläggas eller med tomt sammanlägges

område, som ej i tomtindelning ingår, eller viss del af tomt derifrån

atstyckas och med annat område sammanlägges till en tomt, ej må gå

i verkställighet förr än, på sätt i lag stadgas, rätten lemnat medgifvande

till åtgärden, dock att detta ej eger tillämpning i fråga om afstyckning

från tomt af område, som förvärfva!s i den ordning, gällande författning

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver.

Till stadgandet i det remitterade förslagets 11 §, i det nya förslaget

upptaget i 7 §, har, i enlighet med högsta domstolens uttalade

mening, fogats ett tillägg, som gör stadgandet tillämpligt jemväl med afseende

å inteckning i sådant i tomtindelning ej ingående område, som

sammanlägges med del af tomt.

Med anledning af hvad vid berörda 11 § inom högsta domstolen

erinrats har i 10 §, motsvarande 12 § i det remitterade förslaget, intagits

föreskrift derom, att rätten skall i inteckningsprotokollet göra

anteckning om de förändringar i afseende å sökt eller beviljad inteckning,

hvilka tomtjemkningen efter 7 och 8 §§ medför. Enligt 61 §

i förordningen angående inteckning kommer anteckning härom att ske

jemväl i fastighetsboken.

I afseende å lagen om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad

uppförts utöfver tomtgräns, har inom högsta domstolen uppmärksamheten

blifvit fäet å vissa olägenheter, som denna lags bestämmelser

skulle kunna medföra för egaren af tomt, hvarå grannes byggnad in
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

kräktar. Hvad i sådant afseende anförts hvilar hufvudsakligen på den

förutsättningen, att, äfven om den inkräktade arealen blefve af grannen

inlöst, svårighet skulle kunna uppstå att få denna areal Överflyttad till

grannens tomt. Hvad då först angår det för sådan tomtjemkning erforderliga

samtycke af de administrativa myndigheterna, lärer af innehållet

i förevarande lag följa, att dylikt samtycke icke får vägras.

Skulle erfarenheten visa, att uttryckligt stadgande härom erfordras,

kan sådant när som helst meddelas genom ett tillägg till byggnadsstadgan.

Mera afsevärdt synes det hinder vara, som skulle föranledas

af det för rättens bifall till tomtjemkningen i den föreslagna lagen

angående förändring af tomts område uppställa vilkor om tomtdelens

frihet från gravationer. Till undanrödjande af nu antydda olägenhet

synes lämpligen, på sätt äfven inom högsta domstolen blifvit ifrågasatt,

3 § i förevarande lag böra ändras derhän, att, der jord enligt denna

lag skall lösas, bestämmelserna om expropriation i allmänhet blifva att

tillämpa, hvaraf följer att det inlösta området varder befriadt från inteckningar.

»

Föredraganden uppläste härefter särskilda i enlighet med det

afgifna yttrandet atfattade förslag till

1) lag angående förändring af tomts område;

2) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken;

3) lag om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875; samt

4) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts

utöfver tomtgräns;

och hemstälde föredraganden, att Kongl. Maj:t måtte, jemlikt

§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till antagande

framlägga nämnda lagförslag.

Statsrådet, Claéson och justitierådet Carlson åberopade hvad de

hvar för sig vid förslagens granskning inom högsta domstolen anfört

i den mån detsamma ej vid förslagens omarbetning vunnit beaktande.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragandens

hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen

skulle aflåtas proposition i ämnet af den lydelse bilagan

litt. B. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1899:6 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förändring af tomts område, till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabal s. 1 i texten