Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884

1899-02-24 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:50, Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

1

N:o 50.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan

den 16 maj 1884; gifven Stockholms slott den

24 februari 1899.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Rihd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 34 Raft. (N:o 50.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan

den 16 maj 1884.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen rörande inmutning å

kronojord den 19 augusti 1889 förordnas, att nedannämnda paragrafer

i grufvestadgau den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

J mom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra meter

Irån boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd vid

gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten,

utan tillstånd af så väl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den, hvilken dertill har nyttjanderätt; dock att inom utmål

befintliga byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra

hinder för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på

mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit behörigen

försvarad.

5 §■

öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen

och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

3

beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i

afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens

läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet,

ege han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig tid,

räknad från den dag beslutet gals, och vare, i händelse den tid försittes,

den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet

intagas. Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter

infordrad upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för inmutning

enligt 1 §, eller att. sådant hinder uppenbarligen möter, som

i 3 § sägs, varde ansökningen afslagen.

v

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet. eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller, bearbeta

och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten som

äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes förekomma.

Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet

må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt tör

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas,

om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,

Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,

gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der

skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda

hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde tiden

för afhemtandet. räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit slutligen

bestämdt.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade

området, innefattande en omkrets med ett hundra meters afstånd

från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

fordras till fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna

eller anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt

om hinder emot inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så

framt hindret förefans då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren

af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i

årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder

lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,

som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som

marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare

inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för fulla

beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

Skada och intrång, som af försöksarbetet förorsakas och hvarom

ej förut i denna paragraf är stadgadt, vare inmutaren ock skyldig att

ersätta.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade

området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet

att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för

åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till så väl det inmutade

områdets egare som den, hvilken det med nyttjanderätt innehar och

brukar; och gälle om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande

af stämning är stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves och

brukas af enskild person, som är frånvarande och låter egendomen af

annan förvaltas, afskriften lemnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det inmutade

området börjas, att ställa pant eller borgen för all den ersättning,

hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden. Denna säkerhet skall

vara af öfverexekutor godkänd, der den icke ändock af jordegaren och

nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar inmutare att ställa sådan

säkerhet, ege utmätningsmannen i orten, då han derom anlitas,

inställa arbetet, till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande eller, om inmutningspunkten

är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller

Vesternorrlands län, sist ett år från samma tid, skall inmutaren, vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 50.

inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af

yppad tvist sådant binder härför mott, hvars undanrödjande icke berott

af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren

åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

17 §•

Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren njuta

den jordegaren enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande han ock,

om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera behålla

såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren njuta jordegareandelen till godo

med förpligtelse att för hvarje kalenderår inom januari månad nästföljande

år till kronan erlägga en afgäld motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet

af de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats;

dock att från ingången af år 1930 inmutaren är skyldig att vara underkastad

de förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i

grufarbetet och den deraf fallande vinsten, hvilka genom ny lagstiftning

kunna blifva gällande.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och ankomme

dess företagande sedermera på ny anmälan inom den tid från

mutsedelns utfärdande, som i 21 § sägs. Men ej må annan parts eller

allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der den

blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej

parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj ds Nåd. Fr oposition N:o 50.

af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse

för denne, om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla

innehafvaren skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken

honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos

Konungens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han

det hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar derefter, vid påföljd, om det försummas, att grufegaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig rätt

dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas

i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så

mycket grefve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar

kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter i fast klyft

eller, räknadt i upplagdt berg, aderton kubikmeter; egande dock grufegaren,

om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt anmälan

derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder

arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari

året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet

mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i

hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 januari året efter det, då

hindret upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift

eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanlä^gningen

till nytta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

7

44 §.

Önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt

42 § kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen,

som, då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller

å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, kronoåboen eller boställsinuehafvaren till ansökningen

lemnat bifall, må ega att förlänga hviloståndstiden under ytterligare

högst fyra arbetsår.

Cl §•

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger

det delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreståndare,

som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för

grufdrift i denna stadga bestämmes. Grufföreståndare kan endast den

vara, som är svensk undersåte och i riket bosatt.

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan eller har obehörig person till grufföreståndare utsetts,

är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans föreståndare.

68 §.

Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller ege

han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna bifall,

förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift;

och skall förty det försöks- eller grufarbete, som utländing utan sådant

medgifvande kan komma att företaga eller företaga låta, vara utan

verkan till bevarande af hans eller annans rätt i hit hänförligt afseende;

dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tillämplighet i fråga

om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund af äldre, behörigen förvärfvad

rättighet af utländing innehafves.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Har någon förr än denna lag trädt i kraft förvärfvat besittningsrätt

till kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att njuta

jordegarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas; och skall denna

lag i hvad den afser 17 § grufvestadgan ej ega tillämpning emot den,

som före dess trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej

varit underkastad det förbehåll, hvarom i kungörelsen rörande inmutning

å kronojord den 19 augusti 1889 är sagdt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

9

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 30 december 1898

i närvaro af:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och finansdepartementen

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt

i underdånighet:

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 12 maj 1898, deri Riksdagen,

med tillkännagifvande att Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 22

förutgångna januari med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa

paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884 icke blifvit af Riksdagen

bifallen, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke frågan om tillgodogörandet af statens jordegareandel uti sådana

grufföretag, om Indika vore fråga, kunde lösas i ATiss af Riksdagen

angifven rigtning, samt att Kongl. Maj:t ville, efter utredning derutinnan,

till nästkommande Riksdag i ämnet afgifva nytt förslag; öfver

Bih. till Riktd. Prot. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 34 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

hvilken framställning kommerskollegium, sedan yttranden inliemtats från

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens och Norrbottens län

samt bergmästaren i norra bergmästaredistriktet, afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande.

Efter att hafva redogjort för handlingarnes innehåll hemstälde

föredragande departementschefen i underdånighet, att högsta domstolens

utlåtande måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

genom note ur detta protokoll inhemtas öfver ett förslag till sådan

ändring i grufvestadgan, som af kommerskollegium förordats; varande

detta förslag af den lydelse bilagan litt. H. vid detta protokoll utvisar.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i

nåder lemna bifall.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

11

Bilaga litt. H.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan

den 16 maj 1884.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen rörande inmutning å

kronojord den 19 augusti 1889 förordnas, att nedannämnda paragrafer

i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1 mom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra meter

från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd vid

gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten,

utan tillstånd af så väl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den, hvilken dertill har nyttjanderätt; dock att inom utmål

befintliga byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra

hinder för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på

mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit behörigen

försvarad.

5 §■

Öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen

och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i

afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutuingspunktens

läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet,

ege han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig tid,

räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid försittes,

den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet

intagas. Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter infordrad

upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för inmutning

enligt 1 §, eller att sådant hinder uppenbarligen möter, som

i 3 § sägs, varde ansökningen afslagen.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller, bearbeta

och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten som

äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes förekomma.

öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet

må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas,

om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,

Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves .eller är till

boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,

gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der

skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda

hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde tiden

för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit af

skiljemän eller, der sådana ej anlitats, af första domstol bestämdt.

11 §•

Sedan matsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade

området, innefattande en omkrets med ett hundra meters erstånd

från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som af
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

fordras till fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna

eller anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt

om hinder emot inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så

framt hindret förefans då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren

af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i

årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder

lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,

som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som

marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare

inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för fulla

beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

Skada och intrång, som af försöksarbetet förorsakas och hvarom

ej förut i denna paragraf är stadgadt, vare inmutaren ock skyldig att

ersätta.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade

området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet

att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för

åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till så väl det inmutade

områdets eg are som den, hvilken det med nyttjanderätt innehar och

brukar; och galle om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande

af stämning är stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves och

brukas af enskild person, som är frånvarande och låter egendomen af

annan förvaltas, afskriften lemnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det inmutade

området börjas, att ställa pant eller borgen för all den ersättning,

hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden. Denna säkerhet skall

vara af öfverexekutor godkänd, der den icke ändock af jordegaren och

nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar inmutare att ställa sådan

säkerhet, ege utmätningsmannen i orten, då han derom anlitas,

inställa arbetet, till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande eller, om inmutningspunkten

är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller

Vesternorrlands län, sist ett år från samma tid, skall inmutaren, vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Maj Hs Nåd. Proposition N:o 50.

inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af

yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott

af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren

åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

U §•

Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren njuta den

jordegaren enligt 16 § tillkommande rätt tillgodo; egande han ock, om

han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera behålla

såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å jord, som blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid

åt annan upplåten eller står under kronans omedelbara förvaltning,

skall inmutaren till dess tre år förflutit efter det kronan anmäler sig

till begagnande af jordegareandelen, dock minst trettio år från inmutningen,

nyttja jordegarens lott med förbindelse att till kronan erlägga årlig

afgäld. Denna afgäld bestämmes af Riksdagen till viss del, högst en

fjerdedel, af den årsvinst, som af grufföretaget må uppstå, sedan å

deri nedlagdt kapital afräknats sex procent årlig ränta; åliggande det

inmutaren att, till ledning vid afgäldens beräknande, föra fullständiga

räkenskaper öfver grufföretaget ända från dess början. För de första

trettio åren efter inmutningen må afgälden ej sättas högre än vid tiden

för inmutningen var föreskrifvet.

Närmare bestämmelser om sättet för afgäldens beräkning och utgörande

meddelas af Konungen.

18 §.

Jordegaren må under försöksarbetet, när han vill, hos inmutaren

anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel till fullo eller till

någon viss del och njute från den tid, sådan anmälan bevisligen skett,

delaktighet i anläggningen, dock med förbindelse att vidkännas motsvarande

andel i alla kostnader, som för arbetets bedrifvande derefter

erfordras, äfvensom att i enahanda förhållande ersätta värdet af de för

arbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd, som dessförinnan

blifvit anskaffade, men i kostnad, som inmutaren haft för

fyndigheters• undersökning och blottande, vare jordegaren ej skyldig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 50. 15

att taga del, hvaremot hela afkastningen under samma tid odelad tillhör

inmutaren.

Uppstår tvist om beloppet af den ersättning, jordegaren bör gifva,

gånge med bestämmandet deraf enligt 12 §, och jordegaren njute icke

desto mindre under tiden sin andel i anläggningen till godo, der han

ställer säkerhet för ersättningen.

Anmälan om begagnande af jordegareandel skall göras sist vid

utmålsläggningen utom i fall, som i 19 § omförmälas.

19 §.

Finnas flere jordegare, skall den, på hvars egovälde ett grufarbete

först efter utmålsläggningen inkommer, hafva öppet att anmäla sig till

begagnande af sin jordegareandel senast inom sex månader, sedan

arbetet på hans grund inkommit och han derom blifvit underrättad af

inmutaren, hvilken det åligger meddela sådan underrättelse, vid påföljd

att till den, som jordegareandelen tillkommer, hafva förverkat allt hvad

inom dennes område han dessförinnan sig tillgodogjort.

År grufva belägen å jord, som blifvit för kronans räkning till

brukning för viss tid åt annan upplåten eller står under kronans

omedelbara förvaltning, må anmälan om begagnande af jordegareandelen

ske jemväl efter utmålsläggningen, ändå att grufarbetet derförut

på den jord inkommit.

Då jordegareandel enligt denna paragraf begagnas, gälle om ersättningsskyldighet

till den, som arbetet förut drifvit, hvad 18 § i ty

fall bestämmer.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och ankomme

dess företagande sedermera på ny anmälan inom den tid från

mutsedelns utfärdande, som i 21 § sägs. Men ej må annan parts eller

allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der den

blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

•

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej

parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse

för denne, om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla

innehafvaren skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken

honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit,

jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens

befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han

det hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar derefter, vid påföljd, om det försummas, att grufegaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig rätt

dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas

i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så

mycket grefve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar

kostnaden för bergsprängning i grekvän af tio kubikmeter i fast klyft

eller, räknadt i upplagd! berg, aderton kubikmeter; egande dock grufegaren,

om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt anmälan

derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder

arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari

året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet

mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i

hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 januari året efter det, då

hindret upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift

eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen

till nytta.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

44 §.

Önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt

42 § kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen,

som,'' då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller

å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, kronoåboen eller boställsinnehafvaren till ansökningen

lemnat bifall, må ega att förlänga hviloståndstiden under ytterligare

högst fyra arbetsår.

61 §.

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger

det delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse eu grufföreståndare,

som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för

grufdrift i denna stadga bestämmes. Grufföreståndare kan endast den

vara, som är svensk undersåte och i riket bosatt.

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan eller bär obehörig person till grufföreståndare utsetts,

är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans föreståndare.

68 §.

Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller ege

han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna bifall,

förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift;

och skall förty det försöks- eller grufarbete, som utländing utan sådant

medgifvande kan komma att företaga eller företaga låta, vara utan

verkan till bevarande af hans eller annans rätt i hit hänförligt afseende;

dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tillämplighet i fråga

om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund af äldre, behörigen förvärfvad

rättighet af utländing innehafves.

Öfvergångsstadgande.

Har någon förr än denna lag trädt i kraft förvärfvat besittningsrätt

till kronojord, skola i fråga om befogenhet för honom att njuta

jordegarens rätt hittills gällande föreskrifter tillämpas; och skall denna

Bih. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 34 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

/

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

lag i hvad den afser, 17 § grufvestadgan ej ega tillämpning emot den,

som före dess trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej

varit underkastad det förbehåll, hvarom i kungörelsen rörande inmutning

å kronojord den 19 augusti 1889 är sagdt. Har inmutning erhållits

under sådant förbehåll, skall den tid, hvarunder inmutaren, jemlik*

17 §, eger. nyttja jordegarens lott, räknas från lagens trädande i

kraft och den inmutaren åliggande afgäld beräknas efter hvad då är

bestämdt; och vare inmutaren, derest inmutningen erhållits för längre

tid tillbaka än två år före lagens trädande i kraft, skyldig att senast

inom ett år derefter hafva fullgjort hvad honom enligt 21 § åligger.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

19

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl.

Maj ds högsta domstol måndagen den 20 februari 1899.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Carlson,

Afzelius,

Hellström,

Billing,

Bohman,

Ramstedt,

Westring.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 19 nästlidne januari,

handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlemnade förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer

i grufvestadgan den 16 maj 1884 mellan högsta domstolens

ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, så företogs nu detta ärende till

slutlig behandling; varande förslaget bilagdt detta protokoll.

Emot förslaget framstäldes följande anmärkningar:

8 §•

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Då den godtgörelse, som inmutaren enligt förevarande paragraf

eger att af jordegaren bekomma, derest denne vill öfvertaga de i

grufvan brutna ej inmutbara mineralierna, enligt stadgandets lydelse

synes skola gäldas senast vid dessa mineraliers afhemtning, samt i allt

fall jordegaren svårligen, innan han med visshet vet hvad han skall

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 50.

nödgas betala för mineralierna, kan afgöra huruvida han skall öfvertaga

dem eller ej, synes billigheten fordra att, på sätt jemväl föreskrifvits

i det år 1897 till högsta domstolen remitterade samt i den

delen utan anmärkning lemnade förslag, jordegarens skyldighet att afhemta

ifrågavarande mineralier inträder först sedan godtgörelsens belopp

blifvit genom öfverenskommelse eller annorledes slutligen bestämdt.

Genom hänvisningen till 12 § uppkommer den oegentligheten att

det blir endast grufegaren, som har att välja emellan att låta tvisten

omedelbart hänskjutas till domstol eller först pröfvas af skiljemän, under

det jordegaren ovilkorligen skall vara skyldig att först lita till skiljemän,

äfvensom att stadgande väl meddelats för det fall att. jordegaren

tredskas att utse skiljeman men ej för den händelse sådan tredska förekommer

å grufegarens sida.»

Justitierådet Carlson åberopade tillika sitt anförande vid granskning

inom högsta domstolen af 1897 års förslag i ämnet.

17-19 §§.

Justitierådet Westring utlät sig:

»Under år 1893 öfverlemnades till högsta domstolens granskning

ett förslag till ordnande af frågan huru staten skall tillgodogöra sig

jordegareandel i grufvor å kronojord, med hvilket förslag afsåga, att

staten skulle till inmutaren öfverlemna driften af grufvan i dess helhet

men förbehålla sig att af den årsvinst, som å företaget uppstode sedan

sex procent ränta å deri nedlagdt kapital afräknats, för all framtid uppbära

en årlig afgäld af 25 procent. Emot detta förslag anmärktes i

högsta domstolen bland annat: att bestämmelsen om afgälden syntes i

flera afseenden otydlig och kunna vålla svårigheter vid tillämpningen,

enär grunderna för afgäldens beräkning vore på ett allt för sväfvande

sätt angifna; att sålunda årsvinstens rätta belopp vore väsentligen beroende

deraf hvilka afskrifningar och andra afdrag från årsinkomsten

grufegaren finge tillgodogöra sig, t. ex. om han finge afräkna ersättning

för sin egen verksamhet; att det äfven kunde vara föremål för

tvekan huruvida vinsten, för att komma i betraktande, måste vara realiserad

genom mineraliernas försäljning eller till och med försäljningssumman

influten; att det syntes ännu svårare att afgöra hvad man

borde hänföra till det nedlagda kapitalet, å hvilket ränta finge beräknas,

enär för den, som genom köp förvärfvat grufva, den erlagda köpeskillingen

måste framstå såsom ett af honom nedlagdt kapital; att det

äfven syntes tvifvelaktigt om inmutnings- och utmålskostnader äfven
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

21

som möjliga rättegångskostnader samt jordlösen och andra ersättningar

innefattades under det nedlagda kapitalet; att det vidare ej kunde utrönas

huruvida grufegaren rätt beräknat vinsten, med mindre det ålades

honom att föra fullständiga räkenskaper öfver grufrörelsen ända från

företagets början, för granskning af hvilka räkenskaper det antagligen

blefve nödigt att förordna särskilda kronoombud och detta ej blott vid

grufvor, der vinst med säkerhet vore att påräkna, utan vid alla grufvor,

för hvilka afgäld möjligen kunde ifrågakomma; samt att bestämmelser

saknades om ordningen för afgörande af stridigheter om afgäldens

storlek; och uttalade högsta domstolens fleste ledamöter den åsigt att

förslagets sålunda anmärkta brister antagligen icke skulle kunna på

något praktiskt tillfredsställande sätt afhjelpas, hvarföre föreskriften om

afgäld till belopp motsvarande viss procent af grufvas nettoafkastning

vid tillämpningen sannolikt skulle gifva anledning till ständiga misstankar

mot grufegarens redlighet, till tvister och förvecklingar samt

den pekuniära vinsten för kronan knappast blifva nog stor att uppväga

de obehag, som af bestämmelsens tillämpning blefve en följd. På grund

af hvad sålunda emot det föreslagna afgäldssystemet anmärkts, har detta

system icke upptagits i de förslag till frågans lösning, som vid riksdagarne

1894 och 1898 framlagts.

Nu förevarande förslag utgör en kombinering af afgäldssystemet

och statens mera direkta deltagande i grufdriften. Enligt detsamma

skall nemligen afgäldssystemet alltid tillämpas de trettio första åren

af ett grufföretag men staten derefter ega att, om den så önskar, öfvergå

till att såsom annan jordegare begagna sin andel. Med anledning af

de anmärkningar, som rigtats emot 1893 års förslag, hafva i förevarande

förslag införts stadganden, dels att det skall åligga inmutare

att till ledning vid afgäldens beräknande föra fullständiga räkenskaper

öfver grufföretaget dels att Konungen skall ega meddela närmare bestämmelser

om sättet för afgäldens beräkning och utgörande.

Hvad först angår skyldigheten för grufegaren att föra räkenskaper,

har ej i förslaget angifvits någon utväg att uttvinga fullgörandet

af denna skyldighet. Derest ej bestämmelse i sådant hänseende

meddelas, torde stadgandet blifva skäligen litet effektivt. Derförutan

lära jemväl erfordras noggranna regler huru räkenskaperna böra vara

inrättade.

Äfven om bokföringsskyldigheten på det mest tillfredsställande

sätt fullgöres, kunna dock räkenskaperna i förevarande hänseende endast

ega betydelse såsom ett oundgängligt material för beräkningen af

årsvinsten och det nedlagda kapitalet samt dermed af afgälden. Hufvud
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

vigteu kominer alltid att ligga å denna uppskattning och beräkning

samt å de regler, som derför kunna gifvas, och det är med hänsigt

härtill, som förslaget förutsätter att sådana regler skola särskildt meddelas.

Då något fullständigt förslag till dessa regler icke blifvit framlagdt,

kan det nu ej bedömas i hvad mån sagda regler skola vara

egnade att lemna erforderlig ledning för afgörandet af de synnerligen

grannlaga och invecklade frågor, som, på sätt ofvan antydts, vid uppskattningen

kräfva lösning. Erfarenheten från den nu för bevillningsafgiftens

beräknande föreskrifna taxering af inkomst af industriel rörelse

i allmänhet gifver emellertid vid handen att, oaktadt det mest noggranna

reglementerande angående grunderna för taxeringen, synnerliga

svårigheter skola uppstå att träffa det rätta taxeringsbeloppet. Dessa

svårigheter komma att ökas genom den oreda och förvirring, som måste

uppstå deraf att helt olika grunder måste komma att gälla för beräkningen

af å ena sidan den afkomst, hvaraf afgäld skall utgå, samt å

andra sidan den, som från grufegarens ståndpunkt rätteligen är att

anse såsom hans vinst å företaget och hvarför bevillning skall utgöras,

i hvilket hänseende må erinras derom att, der någon genom köp förvärfvat

grufva till högre pris än som motsvarar de å sjelfva grufvan

nedlagda kostnader, han vid afgäldsberäkningen uppenbarligen icke

kan fa afräkna ränta å hela köpeskillingen, hvilken dock utgör det

kapital, hvarå han skall hafva skälig afkomst, utan allenast beloppet

af berörda å sjelfva grufvan nedlagda kostnader. Då afgälden skall

utgå med ända till en fjerdedel af vinsten på föreskrifvet sätt beräknad,

hvilket för det nyss förutsatta fall kan motsvara mycket större

del af egarens verkliga vinst, kommer ett fel i taxeringen att spela

en ojemförligt mycket större roll än i fråga om de vanliga skatterna

och iär ofta kunna blifva för grufegaren rent af ruinerande. Vid nu

antydda förhållanden synes det mig uppenbart att de tilltänkta reglementariska

bestämmelserna för taxeringen icke skola vara i stånd att

förekomma de tvister och öfriga olägenheter, som, på sätt ofvan blifvit

omförmäldt, ansetts skola medfölja den till grund för 1893 års förslag

antagna principen om skyldighet för grufegaren att erlägga en afgäld

motsvarande vissa procent af grufvans nettoafkastning.

Genom de modifikationer i öfrigt, som 1893 års förslag nu undergått,

har inmutarens ställning högst väsentligt försämrats. Enligt det

äldre förslaget fick inmutaren för all framtid uteslutande rätt till grufvan

emot skyldighet att betala den en gång för alla till procentsatsen bestämda

årliga afgälden. Nu åter tillförsäkras inmutaren den uteslutande

rätten till grufdriften allenast för de första trettio åren. Sedan denna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kong]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

23

tid förflutit, eger staten för obegränsad framtid rätt att när som helst,

med iakttagande af en kortare uppsägningstid, inträda i företaget såsom

liklottig delegare med inmutaren. Afgälden skall nu från början fixeras

endast för de första trettio åren; hvad angår den efterföljande tiden

eger staten, der den så finner för godt, bestämma olika procentsats

för hvarje år, allenast den håller sig inom det föreskrift^ maximum.

En ändring af procentsatsen kan dessutom redan förut lätt genomföras

på indirekt sätt genom ändring i de administrativa föreskrifterna om

afkomstberäkningen. De nu angifna bestämmelserna medföra uppenbarligen

en sådan otrygghet rörande de vilkor, under hvilka grufdrift

å odisponerad kronojord må ega rum, att näringen deraf måste förlamas

och fara för rättssäkerheten kan uppstå.

På grund af livad sålunda anförts finner jag mig icke kunna tillstyrka,

att det nu remitterade förslaget lägges till grund för lagstiftning

i ämnet.

För den händelse emellertid afseende ej skulle fästas vid dessa af

mig uttalade principiela betänkligheter, anser jag mig böra yttra mig

något jemväl om detaljerna. Hvad då först den formela uppställningen

angår, synes densamma böra alldeles förändras. Af hvad förut anförts

framgår, att enligt förslaget reglerna för förhållandet emellan kronan

och den, som verkstält inmutning å odisponerad kronojord, skola blifva

helt olika mot bestämmelserna angående enskild jordegares rätt till

andel i grufföretag å hans mark. Vid sådant förhållande synes det

olämpligt, att de nya bestämmelserna inflickats på särskilda ställen i de

§§, som handla om begagnande af den enskilda jordegareandelen. Detta

bär föranledt att sagda bestämmelser blifvit otydliga och ofullständiga.

I sådant hänseende må anmärkas, att någon föreskrift angående skyldighet

för kronan att, då den ingår såsom deltagare i grufrörelse, tillösa

sig andel i förut der verkstälda byggnader m. m. i sjelfva verket icke

finnes. Meningen synes vara att i detta fall 18 § skall tillämpas, men

detta framgår icke tydligen af sagda §, hvilken, ehuru den skall afse

jordegare i allmänhet, dock i öfrigt är så affattad att den ej kan vinna

tillämpning annat än å det fall, då enskild jordegare anmäler sig till

deltagande i grufföretag. Icke heller finnes tydligen utsagdt att kronan

är berättigad att för all framtid, när den så finner för godt, anmäla

sig till begagnande af jordegareandelen. Det i sådant syfte i 19 §

införda andra stycket synes nemligen, med hänsyn till det sammanhang,

hvari det förekommer, och den affattning deråt gifvits, icke

kunna tolkas annorlunda än såsom afseende allenast det fall att inom

utmålet jemte kronan finnes annan jordegare. Nödig tydlighet och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

fullständighet torde icke kunna vinnas, med mindre samtliga de nya

bestämmelserna om tillgodogörandet af jordegareandelen å jord af nu

ifrågakomna slag sammanföras i en paragraf i slutet af kapitlet.

Hvad särskildt angår den ersättning för byggnader m. m., som bör

af kronan gäldas, då den skall aktivt ingå i ett grufföretag, torde de i

18 § angifna grunder ej böra fullständigt vinna tillämpning. Då en

jordegare senast vid utmålsläggningen börjar taga del i ett grufföretag,

kan det vara rigtigt att lian ej behöfver ersätta mera än värdet af de

byggnader, redskap och förråd, som dessförinnan blifvit anskaffade.

Men då tillträdet skall ske först sedan ett grufföretag pågått i minst

trettio år kanske oftast efter mycket längre tid, kan det väl inträffa,

att grufegaren å företaget nedlagt jemväl andra kostnader, hvilka icke

blifvit genom afkastningen nöjaktigt betäckta men som komma äfven

det framtida grufarbetet till godo. Det vore synnerligen obilligt, om

ej grufegaren skulle vara berättigad till ersättning jemväl för sistberörda

kostnader, som antagligen ej sällan belöpa sig till höga belopp.

Icke heller torde det vara lämpligt eller nödigt att, för det fall att

tvist om ersättningsbeloppet uppstår, göra kronans rätt till deltagande

i företaget beroende deraf att säkerhet för ersättningen ställes.

Slutligen anmärkes beträffande redaktionen af tredje stycket i 17 §,

att i första punkten icke är fråga om någon skyldighet för inmutaren

att drifva grufvan utan om en rätt för honom att ensam öfvertaga

grufdriften och en skyldighet för honom att derför betala afgäld; att

»inmutningen» i första och tredje punkterna kan tolkas såsom betydande

antingen ingifvande af ansökning om inmutning eller mutsedelns utfärdande;

samt att ordalagen i andra och tredje punkterna närmast

hänvisa derå, att Riksdagen skall ega att för hvarje grufva bestämma

en viss procentsats, som dock ej för någon grufva må under de första

30 åren efter inmutningen höjas utöfver hvad först bestämts, under

det meningen väl lärer vara att Riksdagen, som det lämpligen icke

kan tillkomma att meddela annat än generela regler i förevarande

hänseende, skall bestämma en viss procentsats för alla grufvor å ifrågavarande

jord och att om, sedan en grufva blifvit inmutad, procentsatsen

af Riksdagen höjes, detta beslut icke å sådan grufva skall ega tillämpning,

förr än 30 år förflutit från inmutningen. I nu angifna hänseenden

tarfvas alltså, att förslagets mening tydligare uttryckes.»

Justitierådet Ramstedt anförde:

»Enligt föreliggande förslag skulle, i afseende å jordegares rätt

att deltaga i grufarbete, kronan komma att intaga en väsentligt bättre

ställning än annan jordegare. Derest enskild jordegare vill begagna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

sådan rätt, åligger det honom att inom en jemförelsevis kort tid derom

göra anmälan, med förbindelse ej mindre att utgifva en hans rätt

i grufvau motsvarande andel i värdet af de för grufarbetet, uppförda

byggnader samt al anskaffade redskap och förråd, än äfven att, sedan

anmälan skett, efter enahanda grund deltaga i kostnaderna för grufarbetet

och sålunda äfven att vidkännas den med dylika företag förenade,

ofta högst betydliga ekonomiska risk. Kronan skulle deremot,

utan att löpa någon som helst risk, ega att, derest företaget vunne

framgång, bekomma en del af nettoafkastningen och, om så funnes med

kronans fördel förenligt, efter viss tid inträda såsom delegare i företaget.

Då den till förmån för inmutare i lag stadgade inskränkning i

jordegares rätt att disponera öfver sin fastighet uppenbarligen tillkommit

med hänsyn till det allmännas intresse af att befintliga mineralfyndigheter

upptäckas och bearbetas, synes det med statens pligt att

befordra ett sådant intresse ej väl förenligt att på föreslaget sätt försvåra

vilkoren för bearbetning af de å kronojord befintliga fyndigheter.

Och från den enskilde jordegarens synpunkt kan det ej vara med

billighet och rättvisa öfverensstämmande, att staten, som genom sin

lagstiftning ålägger honom en dylik inskränkning i eganderätten, för

sig i nämnda hänseende uppställer andra och vida fördelaktigare vilkor.

På dessa skäl anser jag mig icke kunna tillstyrka det nu framlagda

förslaget om sättet för tillgodogörande af kronans jordegareandel.

För öfrigt delar jag i hufvudsak de af justitierådet Westring uttalade

betänkligheter mot afgäldssystemet och det nu föreslagna sättet

för dess genomförande, likasom jag äfven biträder af honom mot hithörande

bestämmelser framstälda detaljanmärkningar. Härförutom må

erinras, att förevarande förslag, i olikhet mot det år 1893 till högsta

domstolen remitterade förslaget, icke innehåller någon föreskrift om

påföljd för underlåtenhet att i stadgad ordning erlägga afgälden.»

Justitierådet Billing yttrade:

»Vid den granskning, som inom högsta domstolen egnades ett år

1893 uppgjordt, på afgäldssystemet grundadt förslag till ändring al

grufvestadgan, anmärktes bland annat, att kronan enligt detta system

skulle komma att erhålla en väsentligt fördelaktigare ställning än andra

jordegare, något som ej kunde sägas vara rigtigt eller lämpligt. Äfven

om den till staten utgående afgälden begränsas till ett procenttal

understigande det, som tillfaller enskild, i grufdriften deltagande jordegare,

lärer det dock, i betraktande deraf att kronan skulle vara fritagen

från den med företaget förenade risk, svårligen kunna förnekas,

att den undantagsställning, kronan förbehållit sig, i det hela är att

Bih. till Itiksd. Prat. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 34 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

beteckna såsom afgjordt förmånligare än andra jordegares. Så till vida

som afgäldssystemet vunnit tillämpning i nu föreliggande förslag, lärer

alltså detta gifva anledning till enahanda anmärkning, som rigtades

mot 1893 års förslag.

Derest emellertid afgörande skäl skulle anses föreligga för användandet

af afgäldssystemet, lärer med rätta kunna fordras, att förhållandet

mellan kronan och inmutaren så ordnas, att den senare

erhåller en rättsligen fullt tryggad ställning och sättes i stånd att med

någon högre grad af sannolikhet för en längre tid framåt beräkna,

huru stor andel af grufdriftens afkastning han har att till staten afstå.

I dessa hänseenden är, efter mitt förmenande, nu föreliggande förslag

ganska otillfredsställande. Visserligen har jordegaren fått sig tillförsäkrad

rätt att under de första trettio åren åtnjuta kronans jordegareandel

mot erläggande af afgäld. Men sedan denna tid gått till ända,

äfventyrar han när som helst — och naturligen företrädesvis om företaget

visar sig mera gifvande — att efter kort uppsägningstid nödgas inträda

i bolagsförhållande till kronan eller den, å hvilken kronan kan

öfverlåta sin rätt.

Den å företagsamheten menligt inverkande osäkerhet, hvari inmutaren

sålunda kommer att befinna sig, blifver än mera besvärande

genom de föreslagna formerna för afgäldens utgående. Då afgälden

ställes i förhållande, ej till bruttoafkastningen, utan till nettovinsten,

lärer det knappast kunna undvikas att ett stort fält lemnas öppet för godtycke

eller åtminstone för oberäkneliga tillfälligheter. De stora svårigheter,

som möta för åstadkommande af en rättvis och jemn uppskattning

af årsvinsten, hafva redan påvisats af justitierådet Westring, hvars

yttrande i denna del af mig i allt hufvudsakligt biträdes, dervid jag

dock anser mig böra såsom särskildt betänklig framhålla den omständigheten

att, medan sjelfva procenttalet till sitt maximum fastslås genom

civillag, de för inmutaren ej mindre vigtiga bestämmelserna om sättet

för afgäldens beräknande och utgörande skulle på administrativ väg

regleras.

På grund af hvad jag nu anfört och åberopat anser jag mig ej

kunna tillstyrka förevarande förslag. — I de af justitierådet Westring

vid 17—19 §§ gjorda detaljanmärkningar instämmer jag.»

Justitieråden Carlson, Afzelius, Hellström och Bohman förklarade,

att de, med afseende å hvad inom högsta domstolen anmärkts mot

grunden och sättet för afgäldens beräkning, jemväl för sin del afstyrkte

förslaget; hvarjemte justitieråden instämde i de af justitierådet Westring

framstälda redaktionella anmärkningar mot detsamma.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Vidare anförde justitierådet Carlson:

»Derest kronan i en framtid skulle vilja begagna sig af den föreslagna

uppsägningsrätten, skulle kronan derigenom blifva underkastad

en ersättningsskyldighet, hvars omfattning vore svår att på förhand beräkna.

Dessutom skulle kronan hafva att sjelf eller genom annan utöfva

grufvedriften gemensamt med inmutaren. Dessa anordningar synas

mindre lämpliga. För min del tror jag, att man slagit in på orätt

bog, då man sökt åt kronan förbehålla endast jordegareandelen till

grufvor å dess grund. Det hade, enligt min mening, varit bättre att

låta inmutning å jord, hvarom nu är fråga, medföra allenast rätt för

inmutaren att mot afgäld, bestämd efter de grunder, som gälde vid

inmutningen, bearbeta grufvan under viss tid. Genom lämpligt afpassande

af afgäldens storlek och besittningstidens längd torde man hafva

kunnat bereda inmutaren vederlag för mistningen af inmutningsrätten

vid besittningstidens slut, så att uppmuntringen till inmutning och

grufvedrift i sjelfva verket blifvit fullt lika stor som med det föreslagna

systemet. Ordalydelsen af 1889 års kungörelse lägger emellertid

hinder för omedelbar tillämpning af nu antydda grundsatser å inmutningar,

som skett medan denna kungörelse varit gällande. För

äldre inmutare, hvilka icke vilja underkasta sig en sådan lagstiftning,

måste derför ordnas på annat sätt.»

Öfvergångsstadgandet.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Förbehållet derom att de nya bestämmelserna icke skola ega tilllämpning

emot den, som före lagändringens trädande i kraft sökt inmutning

och ej varit underkastad föreskriften i 1889 års kungörelse,

bör uppenbarligen gälla ej blott de bestämmelser, som intagits i 17

§, utan jemväl den, som influtit- i 19 §. Det kan nemligen icke vara

åsyftadt att gent emot eu inmutare, som före den nya lagens trädande

i kraft erhållit inmutning å utarrenderad kronojord, kronoarrendat.orn

skulle kunna under obegränsad tid göra sin rätt till jordegareandel

gällande.

Med förra delen af andra punkten afses helt säkert allenast, att

beträffande inmutning, som erhållits under det i 1889 års kungörelse

stadgade förbehåll, tiden för lagens trädande i kraft skall i stället för

tiden för inmutningen utgöra utgångspunkten för den trettioårsperiod,

hvarunder enligt 17 § inmutare skall ega ovilkorlig rätt att ensam

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

drifva grufvan och hvarunder afgäldsprocenten icke kan med verkan

emot honom höjas. Det använda uttryckssättet synes emellertid icke

vara tillfredsställande. Särskild! kunde ordalydelsen lätteligen föranleda

den tolkning, att afgälden skall utgå enligt de vid lagens trädande i

kraft bestämda grunder jemväl efter de första trettio årens utgång samt

att ej blott afgäldsprocenten utan äfven de af Konungen faststälda beräkningsgrunderna

skola oföränderligt gälla sådana de voro vid lagens

trädande i kraft.»

Justitieråden Afzelius, Billing, Hellström och Westring anmärkte

dessutom, att den föreslagna särskilda bestämmelsen om tiden, inom

hvilken försöksarbetet skulle fullbordas och utmålsläggning sökas, icke

syntes vara af verkligt behof påkallad, samt att, om stadgande i angifvet

syfte likväl bibehölles, deråt torde böra gifvas en i någon mån

förändrad affattning, hvaraf tydligen framginge, att den stadgade tiden

jemväl i förevarande fall kunde förlängas på sätt i 21 8 vore föreskrifvet.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Hon yl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

29

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 24 februari 1899

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Justitieråden: Huss,

Lindbäck.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och finansdepartementen

anförde i underdånighet chefen för justitiedepartementet

statsrådet Annerstedt:

»Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 12 maj 1898 — med

tillkännagifvande att de af Eders Kong!. Maj:t den 22 nästförutgångna

januari till Riksdagen aflåtna nådiga propositioner om ändrad lydelse

af vissa §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884 och om tillgodogörande af

den kronan tillkommande jordegareandel i grufva icke blifvit af Riksdagen

bifallna — anhållit, att Eders Kongl. Magt täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke frågan om tillgodogörandet af statens jordegare
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

andel uti sådana grufföretag, om hvilka vore fråga, kunde lösas i viss

af Riksdagen angifven rigtning, och att Eders Kongl. Maj:t ville, efter

utredning härutinnan, till nästföljande Riksdag afgifva nytt förslag i

ämnet;

samt kommerskollegium, efter inhemtande af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes i Vesterbottens och Norrbottens län samt bergmästarens

i norra bergmästaredistriktet yttranden, inkommit med infordradt

underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens ifrågavarande

framställning;

behagade, vid ärendets föredragning den 30 december 1898, Eders

Kongl. Maj:t i nåder förordna, att högsta domstolens utlåtande skulle,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhemtas öfver

ett förslag till sådan ändring i grufvestadgan, som af kommerskollegium

förordats.

Högsta domstolens utlåtande i ämnet har numera afgifvits och

torde få af mig i underdånighet anmälas.»

Efter att hafva redogjort för detta utlåtandes innehåll och det

hufvudsakliga af hvad i frågan tidigare förekommit, yttrade föredragande

departementschefen:

»Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes finna, är det egentligen tvenne

olika anordningar för tillgodogörande af kronans jordegareandel, som

blifvit under frågans föregående behandling med någon högre grad af

styrka förordade, nemligen afgäldssystemet och arrendesystemet. På

det förra hvilade det af kommerskollegium upprättade lagförslag, som

år 1893 remitterades till högsta domstolens yttrande, och detsammas

antagande föreslogs vid 1898 års riksdag af enskilde motionärer. Arrendesystemet

åter låg till grund för de nådiga propositioner, som aflätos

till 1894 och 1898 årens Riksdagar.

I sistnämnda Riksdags underdåniga skrifvelse i ämnet framhålles

emellertid, att den principiela skiljaktigheten emellan de nådiga propositionerna

å ena sidan och de enskilda motionerna å den andra i

sjelfva verket mindre hänförde sig till den frågan, huruvida staten borde

tillgodogöra sig sin anpart i grufföretag enligt arrendesystemet eller

enligt afgäldssystemet, än till spörsmålet, huruvida staten skulle, såsom

enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag, för framtiden behålla i sin hand

eganderätten till sin anpart i grufvan, eller, på sätt i de enskilda

motionerna vore uttaladt eller förutsatt, afhända sig denna och öfverlåta

den till inmutaren. Riksdagen anser det med skäl kunna sättas i

fråga, om ej den förra principen är att föredraga och anför i sådant

afseende hufvudsakligen följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 50.

Blefve den grundsatsen fastslagen genom lagstiftningen, att i de

''JTufföretag, om hvilka vore fråga, statens jordegareandel tillkomme

nmutaren, låt vara med skyldighet för denne att erlägga afgäld, hade

täten dermed afskurit sig möjligheten att i framtiden ingripa bestämande

i grufföretagen, annat än i den mån till äfventyrs kunde följa

f rätt för staten att ändra afgälden eller grunderna för dess bestämlande.

Fråga blefve dock, om icke staten härigenom afstått, mera

än nödigt varit, och sådana förhållanden kunde tänkas inträda, att det

för staten kunde befinnas önskvärdt att. hafva möjligheten öppen för

ett friare och etter olika tidsförhållanden mera lämpadt ingripande, än

Hvartill den kunde ega tillfälle sedan eganderätten till dess jordegareandel

blifvit af känd.

Om man alltså anslöte sig till grundtanken i Eders Kongl. Maj:ts

förslag, följde emellertid icke häraf, att samma förslag i öfrigt till sina

kulvudsakliga delar vore att obetingadt förorda. 1 sakens natur läge,

att, om man ville bibehålla kronans eganderätt till jordegareandelen

och åt staten förvara befogenheten att i en framtid kunna efter darrande

förhållanden fritt förfoga deröfver, rätten till densammas begagnande

måste komma att i hvarje fall disponeras endast för bestämd

tid. Men det syntes icke vara nödvändigt att för detta ändamål förfara

enligt arrendesystemet. Den grundsatsen, att staten borde behålla

eganderätten och den framtida dispositionsrätten till jordegareandelen

kunde i stället genomföras med väsentlig anslutning till afgäldssystemet.

Begagnandet af statens jordegareandel kunde nemligen för

en bestämd tidsperiod tilläggas inmutaren, och detta på sådant sätt,

att han blefve ej blott berättigad utan äfven skyldig att för den bestämda

perioden öfvertaga jordegareandelen mot utgörande af en viss

till sina grunder faststäld afgift.

Enligt Riksdagens mening förtjenade det att tagas under noggrann

ompröfning, huruvida icke den förevarande frågans lämpligaste lösning

vore att söka i nu angifna rigtning. Svårigheterna beträffande afgäldssystemet

hänförde sig hufvudsakligen till spörsmålet om bästa sättet

att bestämma afgäldens storlek och de grunder, efter hvilka den borde

beräknas. Dessa svårigheter, hvilka onekligen vore betydliga, finge

dock en väsentligen minskad vigt, om det blott gälde att disponera

statens rätt för vissa begränsade perioder. Ett missgrepp med afseende

å grunderna för afgäldens beräkning kunde då efter vunnen erfarenhet

lättare rättas, än om staten för all framtid afhändt sig sin

rätt i grufföretagen. 1 fråga om genomförandet af den framstälda

grundtanken borde först och främst öfvervägas, huruvida lämpligaste

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

sättet för afgäldens bestämmande vore att söka i den s. k. rena royaltyprincipen,

eller i grundsatsen om viss anpart af nettovinsten såson

afgäld, eller huruvida ej afgiften skulle kunna utgöra en viss del a

den brutna malmens värde, i hvilket sistnämnda fall man kunde und

vika den pröfning af de öfver grufrörelsen förda räkenskaper, hvilke

blefve nödvändig, om afgälden skulle bestämmas till viss andel af netto

vinsten. Vidare måste komma under öfvervägande, för huru lång ti

hvarje gång en allmän reglering från statens sida af upplåtelserna

borde ega rum, och i sammanhang dermed tillses, att i hvarje särskildt

fall inmutaren tillförsäkrades en viss längre tids orubbad besittning, i

hvilket afseende den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna tidsbegränsning

— 30 år — syntes kunna vara lämplig.

Den af Riksdagen angifna lösning af frågan om tillgodogörande af

kronans jordegareandel i grufva är uppenbarligen egnad att medföra

den fördel, att, då jordegareandelen allenast för begränsad tid tillerkännes

inmutaren, i full utsträckning vinnes det vigtiga ändamålet, att för

staten beredes tillfälle att i framtiden utöfva inverkan på ifrågavarande

grufveföretag. När bestämmelserna om afgäld icke äro afsedda att

gälla för all framtid och afgälden icke skall utgöra den enda, eller ens

den hufvudsakligaste, förmånen för staten af jordegareandeiens återtagande,

måste det också blifva jemförelsevis lätt att finna tillfredsställande

grunder för afgäldens utgörande. Hvad dessa grunder angår

har kommerskollegium — som i sitt förslag anslutit sig till den i

Riksdagens skrifvelse uttalade grundtanken, att jordegareandeiens tillgodonjutande

endast för viss tid skall tillförsäkras inmutaren —

förordat afgäldens bestämmande till viss andel af grufvans nettoafkastning.

På denna princip hvilade redan det år 1893 till högsta domstolen

remitterade förslaget, hvilket emellertid, i motsats emot det nu

föreliggande, tilldelade inmutaren en i tiden obegränsad rätt att tillgodogöra

sig jordegareandelen. De vigtiga erinringar, som af högsta

domstolen rigtades emot ifrågavarande del af 1893 års förslag och som

föranledde, att i de nådiga propositionerna till 1894 och 1898 årens

Riksdagar afgäldssystemet utbyttes emot arrendesystemet, torde, i strid

emot hvad kommerskollegium synes hafva förutsatt, ej i väsentlig mån

försvagas till följd deraf, att inmutarens rätt att nyttja jordegareandelen

inskränkes till viss tid. Icke heller lära de anmärkta olägenheterna

hos nettoafgäldssystemet kunna anses på ett tillfyllestgörande sätt

undanröjda genom de af kommerskollegium förordade tilläggsbestämmelserna.

Också har högsta domstolen, hvars utlåtande jag tillåter

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kont/l. Maj:ts Nät''/. Proposition N:o 50.

mig att härutinnan åberopa, enhälligt, afstyrkt de föreslagna stadgandena

om en till viss del af nettovinsten bestämd afgäld. Äfven om en

sådan afgäld möjligen skulle kunna på ett ej mindre för staten än ock

-för inmutaren fullt betryggande sätt anordnas — hvilket icke utan

iskäl betviflats — ligger det för öfrigt i öppen dag, att härför skulle

•erfordras så vidlyftiga bestämmelser och en så stor administrativ apparat,

kitt de icke skulle stå i rigtigt förhållande till ändamålet att bestämma

afgäld allenast för den begränsade tid, hvarunder inmutaren eger nyttja

kronans jordegareandel. Grundsatsen om tidsbegränsning af inmutarens

rätt till jordegareandelen medgifver fast hellre, att afgälden bestämmes

pa ett sådant sätt, som icke påfordrar invecklade föreskrifter eller förvaltningsåtgärder.

I Riksdagens skrifvelse framhålles särskild! den,

äfven inom högsta domstolen antydda, utvägen att bestämma afgälden

till viss del af den brutna malmens värde, för hvilket förfaringssätt

också finnes förebild i gällande lag om eftersökande och bearbetande

åt stenkolsfvndigheter. Afgäldens beräknande på angifna sätt synes åtminstone

i det stora flertalet praktiskt förekommande fall icke kunna

föranleda större svårigheter; såväl den brutna malmens myckenhet som

dess värde vid grufvan måste nemligen kunna lätteligen utrönas i fråga

om grufvor med den beskaffenhet och det läge, hvarom kan vara fråga.

Att, när afgälden bestämmes till eu för alla grufvor lika värde,procent,

densamma, om den icke skall blifva alltför betungande för vissa grufvor,

måste sättas något lägre än den afgäld, som möjligen skulle kunna af

andra grufvor utkräfvas, lärer ej böra hindra anlitandet af en utväg,

genom hvilken staten — jemte det den erhåller eu säker och lätt beräknad

inkomst, som ej motsvaras af dryga administrationskostnader —

kommer i tillfälle att utöfva ett reglerande inflytande på den för vårt

land i mera än ett afseende högst betydelsefulla grufbrytningen å

kronojord. Äfven beträffande afgäldsprocentens storlek torde man lämpligen

kunna åtminstone tills vidare följa stenkolslagstiftningens exempel.

Till de enkla administrativa föreskrifter, som för afgäldens uppbärande

och redovisande må erfordras, lärer något förslag icke nu behöfva framläggas.

Hvad angår den period, för hvilken jordegareandel en upplåtes åt

inmutaren, synes Riksdagen närmast hafva förutsatt, att en till lika

antal år bestämd period skulle beräknas för hvarje särskildt grufveföretag.

Då det emellertid kan för det allmänna vara af väsentlig vigt

att kunna på eu gång med jordegarens rätt förfoga öfver samtliga

den nya lagstiftningen underkastade grufvor, torde lämpligare vara att

bestämma eu gemensam tidpunkt för upphörande af särskilda inmutares

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 34 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

rätt att nyttja jordegareandelen. År denna tidpunkt bestämd till utgången

af trettio år från året för den nya lagens trädande i kraft, synes fölen

följd af år framåt det af Riksdagen framhållna önskningsmål vinnas,

att den enskilde inmutaren alltid tillförsäkras en längre tids orubbad

besittning. Och uppenbarligen möter det icke något hmdei att, så

snart de framtida förhållandena kunna med större säkerhet beräknas,

genom ändrade lagbestämmelser utsträcka trettioårsperioden, dervid, om

erfarenheten sådant föranleder, afgälden kan för den, Överskjutande

tiden höjas.

De i det remitterade förslaget upptagna ändringar i åtskilliga

andra delar af grufvestadgan öfverensstämma fullständigt med den nådiga

propositionen till 1898 års Riksdag. Emot desamma hafva inom högsta

domstolen framstälts anmärkningar endast hvad angår bestämmelserna i 8 §

om jordegares rätt att mot godtgörelse tillegna sig i grufva brutna,

icke inmutningsbara mineraliska ämnen. Med anledning af hvad sålunda

anmärkts torde i nämnda § böra vidtagas sådan jemkning, att

den tid, hvarinom jordegaren skall afhemta ifrågavarande ämnen, skall,

der tvist om godtgörelsens belopp uppstått, räknas från det att beloppet

blifvit slutligen bestämdt.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förevarande

lagförslag med de af honom nu förordade jemkningar, hemstälde han

i underdånighet, att det sålunda jemkade lagförslaget måtte, jemlik!

§ 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder.lemna

bifall; och skulle till följd häraf nådig proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. A vid

detta protokoll utvisar.

Ex protoeollo

Aug. von Hartmansdorff.

Stookholm. K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.