Sök i Ratio Lex

Med förslag till lagar om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 samt af 18 § i lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886

1899-03-01 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:53, Med förslag till lagar om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 samt af 18 § i lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

1

N:o 53.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lagar om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar

den 12 juni 1874 samt af 18 § i lagen angående bankaktiebolag

den 19 november 1886; gifven Stockholms slott

den 1 mars 1899.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt § 87 regeringsformen

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående enskilda

banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874; och

2:o) lag om ändrad lydelse af 18 § i lagen angående bankaktiebolag

den 19 november 1886.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 37 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående enskilda banker med

rätt att utgifxia egna banksedlar den 12 juni 1874.

Härigenom förordnas, att § 31 i kungörelsen angående enskilda

banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 1. Enskild banks räntebärande förbindelse, stäld till innehafvaren

eller till viss man eller ordres, må ej lyda å mindre belopp

än femhundra kronor.

Mom. 2. Insättningsbevis med eller utan ränta skall ställas till

viss man och innehålla, att öfverlåtelse deraf bör till nye egarens

säkerhet i banken anmälas.

Mom. 3. Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller dermed

likartad räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp

än tretusen kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må

bank ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka,

efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen

dock Öppet lemnadt att, då sadant utan olägenhet kan ske, medgifva

utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 18 § i lagen angående bankaktiebolag

den 19 november 1886.

Härigenom förordnas, att 18 § i lagen angående bankaktiebolag

den 19 november 1886 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Varda penningar hos bankaktiebolag insatta att viss tid der innestå,

mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget derom utfärdar,

ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till

viss man.

I öfrig! må af bankaktiebolag utfärdadt bevis, att medel blifvit

der insatte eller dit inbetaide, icke genom öfverlåtelse användas som

betalningsmedel, utan gälle det endast såsom bevisningsmedel i fråga

om inbetalningen eller insättningen.

Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller dermed likartad

räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tretusen

kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankaktiebolag

ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter

uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock

öppet lemnadt att, då sådant utan olägenhet kan ske, medgifva utbetalning

utan afvaktan på uppsägningstidens utgång. \

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 27 januari 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde tillförordnade departementschefen, herr statsministern Boström:

Den för våra sparbanker kännetecknande inlåning, dervid insatta

medel jemte vid årsskifte upplupna räntor godtskrifvas och gjorda uttagningar

paföras i motbok med räkningshafvaren, har jemväl drifvits

af de s. k. solidariska folkbankerna, som mot slutet af 1860-talet

började uppstå. Äfven de folkbanker, som valt aktiebolagsformen,

hafva idkat sådan inlåning under benämning sparkasserörelse, och efter

hand hafva jemväl flera större bankaktiebolag samt enskilda sedelutgifvande

banker öppnat sparkasseräkning eller, såsom den i vissa fall

blifvit benämnd, sparbanksräkning eller hushållsräkning. Samtliga de

enskilda bankinrättningar, rörande hvilka öfversigter genom finansdepartementet

månatligen offentliggöras, hade på dylik räkning inne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

stående, i runda tal, den 31 december 1897 34,4 millioner kronor (de

enskilda bankerna 5,9 samt aktiebankerna 28,5 millioner kronor) och

samma dag 1898 icke mindre än 64,5 millioner kronor (de enskilda

bankerna 24,5 och aktiebankerna 40 millioner kronor). Af sistnämnda

belopp komma på en enskild bank 10 millioner och på fyra aktiebanker

tillhopa 16,5 millioner kronor.

Det kan redan ifrågasättas, huruvida denna låneform, som bör

afse uppsamlande af de små besparingarne för att i regeln under

något längre tid förräntas, öfverhufvud hör hemma hos de institut,

som drifva vanlig bankverksamhet. Men då nu flera af dessa institut,

med eller utan särskilt medgifvande i de af Kongl. Maj:t faststälda

bolagsordningar, kastat sig på denna låneform och deras kunder blifvit

vana att begagna sig af densamma, torde ett förbud för bankerna att

drifva sparkasserörelse icke lämpligen böra ifrågasättas.

Denna lånerörelse har emellertid, särskild! i vissa af de större

bankinrättningarne, förts in på sådana afvägar, att jag anser ett ingripande

af lagstiftningen vara af behofvet påkalladt.

Obegränsade belopp, stundom uppgående till femtio-, ja etthundratusen

kronor och deröfver, mottagas på en motbok, ränta, som

är lika hög och stundom högre än bankens högsta depositionsränta,

godtgöres räkningshafvaren, och banken tillförbinder sig att utbetala

betydande belopp, ända till ettusen kronor, utan föregående uppsägning.

Det kan icke väcka förvåning, att den penningplacerande allmänheten

med begärlighet begagnar en sådan kombinerad depositionsoch

giroräkning, hvarigenom icke blott den för depositionsräkningen

faststälda stämpelskatten undvikes, utan ock giroråkningens fördelar

förenas med förmånen att åtnjuta högsta depositionsränta eller derutöfver.

I den man allt derå banker genom konkurrensen nödgas öppna

sparkasseräkniDg på vilkor, liknande dem jag ofvan antydt — och att

derå banker, som nu icke drifva sparkasserörelse, ämna öppna sådan,

är kändt — komma tydligen de rent bankmessiga inlåningsräkningarne,

depositions- och giroräkning, att lida motsvarande afbräck samt bankernas

inlåningsrörelse att förryckas; och häraf skulle olägenhet i mer

än ett afseende uppstå.

Då stämpelskatt blifvit lagd på depositionsrörelsen, synas statsmagterna

icke böra stillatigande åse, huruledes dessa beslut kringgås

genom att depositionsrörelsen indyttas under en annan, för densamma

till sin natur främmande lånerörelse, hvilken är fri från stämpelskatt.

Så länge en sådan stämpelskatt dnnes, bör den tydligen drabba det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

kapital, den afser. Den utväg, som kunde synas ligga nära till hands

att råda bot för det missbruk af sparkasserörelsen, hvarigenom den

göres till uppsamla^ af de större kapitalbehållningarne, vore att med

stämpelskatt belägga de å sparkasseräkning verkstälda insättningar,

som öfverstiga ett visst belopp. Men utom det att det skulle vara

förenadt med betydande praktiska svårigheter att med stämpel belägga

de särskilda insättningarne i en motbok, synes det mig vara

riktigare att söka återföra sparkasserörelsen till dess naturliga omfattning

och allt fortfarande lemna den, likasom den af sparbankerna

drifna inlåning, fri från stämpelskatt. För sådant ändamål synes en

i lag stadgad begränsning af det belopp, bank eger af en person

mottaga till förräntande å sparkasseräkning, vara af behofvet påkallad;

och ett stadgande i sådan syftning kan så mycket mindre anses olämpligt,

som det eger sin motsvarighet dels i den för postsparbanken,

som ju äfven drifver en med den ifrågavarande jemförlig rörelse,

gällande lagstiftning, dels i hvarje för sparbank faststäldt reglemente.

I fråga om den siffra, som sålunda bör bestämmas såsom maximum

för hvarje insättares tillgodohafvande, måste den ju alltid blifva i viss

mån godtycklig, men synes böra fastställas mera med hänsyn till

förhållandena i de smärre bankerna än i de större, der sparkasseräkningen

bör spela en xmderordnad roll. För postsparbanken är

motsvarande siffra faststäld till 2,000 kronor; och jag föreställer mig,

att det är för sparkasseräkningens ändamål fullt tillfyllest, om en insättare

får på en gång hafva innestående 3,000 kronor. Der i nu

gällande bankbolagsordningar ett dylikt maximum är satt för tillgodohafvande

å sådan räkning, är sistnämnda siffra ock den högsta.

Men det synes äfven vara af vigt, att lagen fastställer någon norm

i afseende å tidpunkten för medels lyftande å sparkasseräkning, om

denna räkning skall få behålla sin natur och icke, helt eller delvis,

förvandlas till giroräkning.

Sparbankslagen stadgar, att sparbank icke må ikläda sig skyldighet

att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter uppsägning återbetala

insatta medel; och i samtliga de af Kongl. Maj:t faststälda

bankbolagsordningar, der föreskrifter för sparkasserörelsen förekomma,

liksom i förordningen angående postsparbanken finnes en motsvarande

bestämmelse.

Detta vigtiga moment i sparkasserörelsen hafva emellertid, såsom

jag ofvan antydt, flera bankbolag kastat öfver bord såsom alltför besvärande,

i det de uti det lånekontrakt, som finnes i hvarje motbok

ntaget, uttryckligen förbundit sig att utan föregående uppsägning till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongi. Majds Nåd,. Proposition N:o 53.

handahålla ett visst belopp, intill 1,000 kronor, i månaden. Dessa

bankbolag uppträda sålunda allt för starkt rustade i konkurrensen icke

blott med de bankbolag, som drifva en sparkasserörelse under mera

egentliga former, utan ock med sparbankerna, hvilka, såsom jag redan

nämnt, äro af lag förhindrade att göra en dylik utfästelse. Också

spörjas från vissa landsändar klagomål deröfver, att sparbanksmedel i

betydande omfattning öfverflyttas till bankbolagens s.^k. sparkassor.

Sparbankerna synas ega berättigade anspråk derpå, att, då bankbolagen

vilja på sig inympa den form af inlåning, som af ålder hört sparbankerna

till och är för dem typisk, lagstiftningen tillser, attTdenna

form verkligen iakttages af bankbolagen, så att vägen icke öppnas för

en illojal konkurrens.

Det bör för öfrigt erinras, att dessa bankbolags tillvägagående

att tillförbinda sig utbetalning vid anfordran af medel, för hvilka godtgöres

depositionsränta, väl kan ur konkurrenssynpunkt förklaras, men

likafullt innebär en afvikelse från en sådan rationel bankverksamhet,

som af lagstiftningen bör befordras.

Jag anser följaktligen, att för utbetalning å bankbolagens sparkasseräkning

böra lemnas enahanda föreskrifter, som gällande sparbankslag

innehåller i fråga om återbetalning af de Ixos sparbank insatta

medel; och synas de särskilda bestämmelser, jag härofvan föreslagit

beträffande bankbolagens sparkasserörelse, lämpiigast få sin plats såsom

tillägg till § 31 i kungörelsen angående enskilda banker med rätt att

utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 och 18 § i lagen angående

bankaktiebolag den 19 november 1886.

Herr statsministern uppläste härpå två i öfverensstämmelse med

de af honom nu uttalade åsigter upprättade, detta protokoll bilagda

förslag till lagar om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874

samt af 18 § i lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886;

och täcktes, pa statsrådets hemställan, Hans Kongl. Höghet Kronprinsen

Regenten i nåder förordna, att öfver berörda förslag högsta domstolens

yttrande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

genom note ur protokollet inhemtas.

Ex protocollo:

Richard Hägglöf.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:(s Nåd. Proposition N:o 53.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående enskilda banker med

rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874.

Härigenom förordnas, att § 31 i kungörelsen angående enskilda

banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 1. Enskild banks räntebärande förbindelse, stäld till inneha

fvaren eller till viss man eller ordres, må ej lyda å mindre belopp

än femhundra kronor.

Mom. 2. Insättningsbevis med eller utan ränta skall ställas till

viss man och innehålla, att öfverlåtelse deraf bör till nye egarens

säkerhet i banken anmälas.

Mom. 3. Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller dermed

likartad räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp

än tretusen kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må

bank ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka,

efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen

dock öppet lemnadt att, då sådant utan olägenhet kan ske, medgifva

utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 18 § i lagen angående bankaktiebolag

den 19 november 1886.

Härigenom förordnas, att 18 § i lagen angående bankaktiebolag

den 19 november 1886 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Varda penningar hos bankaktiebolag insatt^ lätt viss tid der

innestå, mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget derom utfärdar,

ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må eke endast till

viss man.

I öfrigt må af bankaktiebolag utfärdadt bevis, att medel blifvit

der insatte eller dit inbetaide, icke genom öfverlåtelse användas som

betalningsmedel, utan gälle det endast såsom bevisningsmedel i fråga

om inbetalningen eller insättningen.

Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller dermed likartad

räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tretusen

kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankaktiebolag

ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter

uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock

öppet lemnadt att, då sådant utan olägenhet kan ske, medgifva utbetalning

utan afvaktan på uppsägningstidens utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 37 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol tisdagen den 14 februari 1899.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Herslow,

Skarin,

Norberg,

Billing,

Ramstedt,

Westring,

Grefberg.

T. f. byråchefen för lagärenden, revisionssekreteraren Hammarskjöld

föredrog i underdånighet:

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet den 27 nästlidne januari,

hvarmedelst, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde, förordnats,

att högsta domstolens yttrande skulle inhemtas öfver upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12

juni 1874 samt till lag om ändrad lydelse af 18 § i lagen angående

bankaktiebolag den 19 november 1886; varande förslagen under bilagor

B och C fogade vid detta protokoll.

Högsta domstolen lemnade förslagen utan anmärkning.

Ex protocollo:

Erik Öländer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konyl. Maj ds b åd. Proposition N:o 53.

11

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen

i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1899.

Närvarande statsrådsledamöter:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Ivrusenstjerna,

grefve Wachtm bister,

Claéson,

Dyrssen.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anmälde härefter

högsta domstolens yttrande öfver de enligt statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 27 sistlidne januari till högsta domstolen remitterade

förslag till lagar om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12

juni 1874 samt af 18 § i lagen angående bankaktiebolag den 19 november

1886;

Och hemstälde föredragande departementschefen, att ifrågavarande

förslag, som af högsta domstolen lemnats utan anmärkning, måtte, jemlikt

§ 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande framläggas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan, täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig

proposition af den lydelse, bilagan litt. — vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sven Köliler.

TSTOCKHOLM, ISAAO MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1809.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1899:48 Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition med förslag till lagar om ändrad lydelse af § 31 i kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva s. 1 i texten