Sök i Ratio Lex

Angående anvisande af medel till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn

1899-03-06 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:63, Angående anvisande af medel till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

1

N:o 63.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anvisande af medel till anskaffande af en ångfärja att

insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn;

gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver

civilärenden för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen

att, till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen

mellan Malmö och Köpenhamn, anvisa för år 1900 ett belopp af 1,000,000

kronor, att utgå af riksgäldskontoret.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riskdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Riksd. Prot. 1839. 1 Samt. 1 Afd. 47 Höft. (N:o 63 J

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson och

Dyrssen.

3:o.

Föredragande departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anmälde

en af jernvägsstyrelsen uti skrifvelse till chefen för civildepartementet

af den 19 december 1898 gjord framställning i fråga om anslag

till en ångfärja mellan Malmö och Köpenhamn; och anförde dervid

departementschefen följande:

Till en början tillåter jag mig erinra derom, att — sedan af åtskilliga

enskilda jernvägsaktiebolag samt af Malmöhus, Kronobergs och

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorts underdåniga

framställningar om åvägabringande af ångfärjeförbindelse mellan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Malmö och Köpenhamn, samt jernvägsstyrelsen öfver dessa framställningar

den 5 oktober 1893 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,

äfvensom ej mindre Malmö stadsfullmäktige åtagit sig, bland annat, att

anlägga ångfärjehamn i Malmö för en färja, än äfven danska staten,

enligt skrifvelse från den danske utrikesministern, befunnits villig dels

att, så snart den då under byggnad varande ångfärjehamnen i Köpenhamn

blefve fullbordad, börja trafik mellan Köpenhamn och Malmö

medelst insättande af en ångfärja, dels att, om och när från svenska

statens sida kunde anses lämpligt att jemväl för Sveriges del en ångfärja

insattes å samma led, tillförsäkra denna i alla afseenden enahanda

förmåner i Danmark, som tillkomme danska statens ångfärja, dock under

vilkor, bland andra, af ett medgifvande för den danska ångfärjan af

samma förmåner i Sverige, som kunde tillkomma den svenska ångfärjan,

— Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 30 december 1893 bemyndigat

jernvägsstyrelsen, bland annat, att med Malmö stad och styrelsen för

de danska statsbanorna träffa definitiv uppgörelse angående åvägabringande

af den ifrågasatta ångfärjeförbindelsen på de vilkor, som innefattades

dels i Malmö stads åtagande dels ock i ofvan berörda skrifvelse

af danske utrikesministern, samt att, sedan dylik uppgörelse träffats, gå

i författning om utförande af de arbeten, som enligt öfverenskommelsen

skulle åligga svenska staten att utföra.

1 anledning af nämnda nådiga bemyndigande föreslog jernvägsstyrelsen

generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn samt

stadsfullmäktige i Malmö att genom ombud sammanträda i Köpenhamn

för att träffa aftal i saken; och sedan det danska generaldirektoratet

erhållit bemyndigande dertill af ministeriet för offentliga arbeten, egde

dylikt sammanträde rum den 31 maj 1894. Vid detta sammanträde

fattades två öfverenskommelser, nemligen en om anläggning af ångfärjelägen

i Köpenhamns och Malmö hamnar och en om driften af en

ångfärjeförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn.

Uti den förra af dessa öfverenskommelser bestämdes att, likasom

på dansk sida för den danska statens räkning skulle i den under byggnad

då varande frihamnen i Köpenhamn anläggas och underhållas ett

färjeläge, skulle på svensk sida på Malmö stads föranstaltande och bekostnad

anordnas en tilläggsplats i Malmö hamn för en ångfärja. Jernvägsspår

och andra anläggningar, som erfordrades för att sätta statsbanestationerna

i Malmö och Köpenhamn i förbindelse med ångfärjelägena,

skulle utföras af de respektive statsbanorna. Färjorna skulle

fritagas från afgifter till de båda städernas hamnar, och skulle man söka

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

åstadkomma största möjliga nedsättning i hamnafgifterna för med ångfärja

transporteradt gods.

I den senare öfverenskommelsen bestämdes, bland annat, att de

danska statsbanorna skulle, så snart tilläggsplatserna hunnit blifva färdiga

och en ångfärja hunnit byggas, insätta en sådan i ständig fart

mellan Malmö och Köpenhamn; och när det från svenska statens sida

ansåges önskligt att äfven från svensk sida insattes en ångfärja i förbindelsen,

tillförsäkrades från dansk sida denna färja samma vilkor i

Danmark, som der komme den danska färjan till del, likasom det omvändt

från svensk sida tillförsäkrades den danska ångfärjan samma

vilkor i Sverige, som der komme den svenska till del. Uppstode spörsmål

om insättande af andra eller flera ångfärjor i förbindelsen, skulle

detta göras till föremål för särskild öfverenskommelse begge länderna

emellan.

De sålunda träffade öfverenskommélserna godkändes den 2 juni

1894 af det danska ministeriet för offentliga arbeten.

Ångfärjeförbindelsen öppnades den 7 oktober 1895 och har sedermera

alltjemt fortgått med 2 turer dagligen i hvardera rigtningen. En

dag i hvar månad står dock trafiken stilla för rengöring af pannorna.

I februari 1897 var trafiken en del af månaden instäld för ishinder.

Persontrafiken å färjan har aldrig varit särdeles betydlig. Under

tiden oktober 1895—september 1896 befordrades 2,627 resande, oktober

1896—september 1897, hvarunder utställningen i Malmö egde rum, 8,720

och oktober 1897—september 1898 3,500.

Godstrafiken åter tiar varit i ständigt stigande, såsom synes af följande

af jern vägsstyrelsen meddelade uppgifter:

Halfåret.

från till

Tona gods.

Ökning.

l:sta

okt.

1895—mars

1896

5,172

1,00

2: dra

april

1896—sept.

1896

15,159

3,12

3: dj e

okt.

1896—mars

1897

22,493

4,35

4:de

april

1897—sept.

1897

30,326

5,86

5: te

okt.

1897—mars

1898

33,612

6,50

6:te

april

1898—sept.

1898

47,685

9,22

Dessutom hafva öfverförts lefvande djur c:a 1,000 tons om året.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Af den totala godsmängden har fraktats i rigtning från Sverige till

Danmark:

Halfår.

Tons gods.

Ökning.

% af hela godsmängden.

lista

3,023

1,00

58 *

2:dra

10,617

3,51

66 »

3:dje

15,803

5,23

71 »

4:de

23,427

7,75

77 »

5:te

23,415

7,66

70 »

6:te

36,659

12,12

77 3)

medium 72,5%

Det antal vagnar, som förts mellan Malmö och Köpenhamn med

ångfärjan, har under nedanstående tidsperioder varit följande:

oktober 1895—september 1896

från Danmark till Sverige........................... 2,645: —

till » från » ........................... 2,778: — g 423: _

oktober 1896—september 1897

från Danmark till Sverige........................ 6,779: —

till » från » ........................... 6,707: — jg ^g0.__

oktober 1897—september 1898

från Danmark till Sverige......................... 9,603: —

till » från » .......................... 9,174: — 18,777- _

Ofvanstående siffror äro bemtade dels ur uppgifter, meddelade från

generaldirektoratet för danska statsbanorna, dels ur uppgifter från 3:dje

distriktet vid svenska statsbanorna och svenska statsbanornas kontroilkontor.

Det ekonomiska utbytet af ångfärjedriften lärer, enligt meddelande

från dansk sida, endast kunna ungefärligen beräknas. Verkstäld sådan

beräkning gifver emellertid vid banden, att driften oktober 1895—mars

1896 (6 månader) lemnat 48,400 kronor förlust, att förlusten under

driftåret 1896—1897 (12 månader) utgjort 48,500 kronor, samt att driftåret

1897—1898 lemnat ett öfverskott af 24,100 kronor.

Sverige bar, förutom genom de danska statsbanornas ångfärja, stått

i samtrafik med Danmark via Malmö genom det forenede dampskibsselskabs

ångbåtar. Aftal om denna samtrafik, som redan förut egt rum,

träffades definitivt år 1891 och förnyades, efter ett kortare afbrott i sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

trafiken, den 19 september 1896. Nu har selskabet nyligen uppsagt

aftal et från och med den 1 april 1899.

Med anledning af en skrifvelse från Kongl. Maj:ts minister i Köpenhamn

till herr ministern för utrikes ärendena, anmodade jag i skrifvelse

den 25 november 1898 jernvägsstyrelsen att skyndsamt sätta sig i

förbindelse med danska jernvägsstyrelsen för rådgörande angående

de åtgärder, som från statsbanornas synpunkt kunde vara erforderliga

i anledning deraf att det forenede dampskibs-selskab syntes erna upphöra

med eller åtminstone väsentligen inskränka ångbåtstrafiken i

Öresund.

Jernvägsstyrelsen, — som redan i början af oktober 1898, med

hänsyn dertill att den godstrafik, som med ångfärjan förmedlades mellan

svenska och danska jernvägsstationer, företett en sådan tillväxt, att det

kunde ifrågasättas, huruvida ej förberedande åtgärder för insättande af

ännu en färja mellan meranämnda hamnar borde vidtagas, hos det

danska generaldirektoratet under hand gjort förfrågningar i ämnet —

anhöll den 26 november 1898, med anledning af min berörda skrifvelse,

hos generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn, att generaldirektoratet

ville, särskildt med hänsyn till den af det forenede dampskibs-selskab

gjorda uppsägelsen af dess samtrafiksaftal, meddela sin

åsigt om den tidpunkt, då för tillgodoseende af godstrafikens kraf ytterligare

en ångfärja behöfde insättas, och begärde jernvägsstyrelsen att i

denna fråga snarast möjligt erhålla behöfliga upplysningar, hvarjemte

styrelsen gjorde förfrågan om den tidpunkt, då den tillämnade spårförbindelsen

mellan ångfärjehamnen i Köpenhamn och Köpenhamns hufvudstation

komme att öppnas för regelbunden trafik.

I skrifvelse den 1 december 1898 meddelade generaldirektoratet,

att godstrafiken på ångfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn från förbindelsens

öppnande alltjemt varit i stark och oafbruten tillväxt; att

det icke funnes någon grund att betvifla att detta förhållande skulle

fortfara; att den färja, som nu funnes, icke kunde mägta med en väsentligt

större trafik än den redan varande, hvarföre det vore en trängande

nödvändighet att ännu en färja i denna fart insattes, så snart sådant

möjligen kunde ske; att man med tillfredsställelse såge, om en från

svensk sida anskaffad färja kunde deltaga i trafikens besörjande; samt

att den jernvägsförbindelse, som funnes mellan ångfärjeläget i frihamnen

och Nörrebro station, väl egnade sig för godstrafik men ej för persontrafik,

hvarföre ångfärjans resande endast fördes till Österbro station,

men att spörsmålet om bangårdsförhållandena i Köpenhamn skulle be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 63. 7

handlas af en komité, som i den allra närmaste framtiden skulle sammanträda.

Uti ofvanberörda skrifvelse af den 19 december nästlidna år har

jern vägsstyrelsen i detta ärende vidare anfört följande:

Samtrafiken med danska statsbanorna både länge varit och vore

fortfarande af stor betydelse för de svenska jernvägarne, särskildt statens.

År 1897 inbragte denna samtrafik åt statsbanorna hufvudsakligen

via Malmö ett belopp af 527,618 kronor. Derjemte hade de svenska

statsbanorna tillförts ett belopp af 178,494 kronor i samtrafik genom

det forenede dampskibs-selskabs ångbåtar. I dessa silfror inginge

endast i underordnad mängd transitogods till och från Tyskland, livilket

hufvudsakligen dirigerades öfver Helsinborg—Helsingör, Göteborg—

Fredrikshavn samt Malmö—Liibeek. I samtrafik med preussiska statsbanorna

hade till svenska statsbanorna år 1897 via Helsingborg—Helsingör

influtit 36,807 kronor; trafiken Göteborg—Fredrikshavn samma

år hade inbragt 14,931 kronor och trafiken Malmö— Liibeek 96,690

kronor. Den trafikförbindelse, som via statens jernvägar egde rum med

Tyskland, vore således väsentligt mindre än den med Danmark.

Förutom hvad som gånge via Malmö—Köpenhamn i samtrafik, fördes

denna väg äfven en mängd gods i lokaltrafik, d. v. s. från eller

till Danmark endera direkt till eller från Malmö med omnejd eller ock

för omexpediering i Malmö eller Köpenhamn. Så t. ex. utgjorde det i

samtrafik oktober 1897—september 1898 med ångfärjan fraktade godset

i rundt tal 61,400 tons och det i lokaltrafik 19,700 tons. Tullverkets

inkomster i Malmö för gods i lokaltrafik från Köpenhamn via ångfärjan

uppgingo år 1897 till 118,405 kronor 69 öre.

Af det gods, som befordrats med ångfärjan, hadeT såsom förut anförts,

i medeltal under hela tiden ångfärjan varit i gång 72,5 procent

gått i rigtning från Sverige till Danmark. Ångfärjeförbindelsen torde

således böra anses vara af väsentligt större vigt för exporten från än

för importen till Sverige. Det mesta af det gods, som exporterats med

ångfärjan, vore, enligt undersökning, verkstäld å jernvägsstyrelsens

kontrollkontor, att hänföra till tyngre varuslag såsom skogseffekter,

cement, tegel in. m., livilka icke tålde omlastningskostnader och som

således, derest icke färjeförbindelsen funnits, antingen icke alls skulle

hafva kunnat exporteras till Danmark eller måst fraktas sjövägen, hvarvid

statens och öfriga jernvägar skulle gått miste om fraktinkomst.

Ångfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn vore alltså af mycket

stor betydelse ej mindre för Sveriges handel, enkannerligen dess exporthandel,

än äfven för statens jernvägar genom den inkomst, den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

tillförde desamma. Den ångfärja, som nu besörjde trafiken mellan Malmö

och Köpenhamn, kunde upptaga 17—19 svenska statens jernvägsvagnar,

beroende af deras längd. Under förutsättning att färjan ginge

alla dagar af året utom de, som erfordrades för rengöring af pannor

m. m., kunde på densamma öfverföras i hvardera rigtningen cirka

12,500 vagnar om året. Då antalet i hvardera rigtningen öfverförda

vagnar på tre år vuxit från cirka 2,700 till cirka 9,400, torde, ehuruväl

ökningen måhända framgent icke stege i samma proportion, den

nu befintliga danska färjan snart varda otillräcklig.

Det i samtrafik med det forenede dampskibs-selskabs ångbåtar

under tiden oktober 1897—september 1898 befordrade godset, som uteslutande

varit af dyrbarare slag och tillhört frakttarifferna 1—5, utgjorde

i rigtning till Sverige något öfver 1,000 tons och i rigtning till

Danmark omkring 2,200 tons, således äfven i detta fall en vida större

mängd från Sverige. Denna godsmängd torde hädanefter jemväl komma

att till större delen öfverföras med ångfärja.

Då ångfärjetrafiken mellan Malmö och Köpenhamn visat sig vara

af stor betydelse ej mindre för Sveriges handel och särskildt för dess

export till Danmark, än äfven för de svenska jernvägarne;

då den nu befintliga förbindelsen medelst den danska ångfärjan

syntes varda inom en nära framtid otillräcklig; samt

då förut bestående samtrafiksaftal med det forenede dampskibsselskab

nu uppsagts,

ansåge jernvägsstyrelsen tiden vara inne, att snarast möjligt åtgärder

vidtoges för insättande af ännu en ångfärja mellan Malmö och

Köpenhamn.

Då vidare i ofvanberörda öfverenskommelse mellan jernvägsstyrelsen

och danska generaldirektoratet för statsbanedriften den 31 maj

1894 träffats det aftal att, när från svenska statens sida ansåges önskligt

att äfven från svensk sida insattes en ångfärja i förbindelsen, den

svenska färjan tillförsäkrades samma vilkor i Danmark, som der komme

den danska färjan till del, samt då det i och för sig torde vara ur

flere synpunkter fullt lämpligt, att vid en öfvervägande svensk export

äfven den svenska flaggan vore representerad, ansåge jernvägsstyrelsen,

att den nya ångfärjan borde varda svensk.

Hvad då beträffade utsigterna för att ett sådant företag skulle kunna

lemna afkastning, har jernvägsstyrelsen vidare anfört följande.

Såsom förut andragits, torde ångfärjeförbindelsens största betydelse

vara att söka deri, att genom densamma landets handelsomsättning underlättades

och jernvägarna tillfördes en ökad inkomst, hvadan, äfven om sjelfva

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 63.

ångfärjan såsom sådan icke skulle lemna vinst utan snarare förlust,

detta icke borde tillmätas afgörande vigt. Det torde emellertid ingalunda

vara gifvet, att icke ytterligare en ångfärja kunde komma att i

och för sig ganska snart betala sina utgifter och till och med lemna

behållning. Den danska färjan hade redan gjort det, oaktadt man, enligt

uppgift från dansk sida, af vissa orsaker icke sökt att särskilt

framkalla persontrafik å densamma. Men det syntes icke vara tvifvel

om att, derest färjan för ändamålet inrättades samt andra lämpliga

åtgärder vidtoges för persontrafikens befrämjande, såsom annonsering

i tillräcklig grad m. in., denna trafik skulle varda ganska afsevärd,

helst som färjorna gjorde god fart och hade en lugn och stadig gång.

A färjan mellan Helsingborg och Helsingör hade-första året af dess

tillvaro befordrats 124,000 resande och senaste år (april 1897—mars

1898) 190,000. Persontrafiken i dess helhet mellan Malmö och Köpenhamn

torde emellertid vara vida större än den mellan Helsingborg och

Helsingör.

Under den korta tid, som förflutit sedan jernvägsstyrelsens yttrande

infordrats, hade styrelsen icke kunnat hinna anskaffa ritningar å en

ångfärja med å ritningarna grundadt kostnadsförslag, men med kännedom

om kostnaden för de danska ångfärjorna af ungefär samma storlek

som den, hvilken här skulle ifrågakomma, kunde man tillnärmelsevis

beräkna det belopp, som skulle erfordras för anskaffande af en

lämplig ångfärja för ifrågavarande ändamål. Till upplysning har emellertid

meddelats följande förteckning å prisen samt de hufvudsakligaste

måtten m. in. å de danska färjorna.

Bill. till RHad. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 47 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Danmarks ångfärjor 1898.

Namn.

Byggnadsår.

Antal spår.

Hjul eller pro-

peller.

Längd öfver

stäf.

| Bredd öfver

| hufvudspant.

Djupgående.

Maskinens

jstyrka Ind. häst-

krafter.

| Lastförmåga.

Hastighet.

| Afstånd mellan

j stoppinrättnin-

garne.

Plats för vanliga

godsvagnar.

i Anskaffhings-

j kostnad.

Meter

Meter

Meter

Tons

Knop

Meter

Meter

Kronor

Lillebelt.......................

1872

1

Hjul

42,7

7,9

2,2

340

306

8

37,974

5

178,900

Fredericia....................

1877

1

»

42,7

7,9

2,2

360

304

8

37,816

5

169,100

Korsar.........................

1883

2

75,8

10,4

2,8

1,700

971

13

69,835

16

566,300

Nyborg........................

1883

2

»

75,8

10,4

2,8

1,700

971

13

69,678

16

566,300

Hjälmar.......................

1883

1

>

50,6

7,9

2,2

600

342

10

46,765

6

227,000

Ingeborg......................

1883

1

»

50,6

7,9

2,2

600

343

10

46,7 65

6

227,000

Valdemar (Isbrytare)......

1886

1

Dubbelpropell.

42,7

9,6

2,4

700

361

10

38,288

5

250,000

Sjselland.......................

1887

2

Hjul

76,2

10,4

2,9

1,800

985

13

69,364

16

711,700

Dagmar........................

1889

1

»

50,6

7,9

2,4

550

332

10

46,7 65

6

265,000

Marie (Isbrytare)...........

1890

1

Dubbelpropell.

42,7

9,6

2,5

700

365

10

38,288

5

274,900

Kronprinsesse Louise ....

1891

1

Hjul

54,o

7,9

2,4

650

437

10

49,905

6

309,400

Alexandra....................

1892

1

»

54,o

7,9

2,4

650

411

10

49,905

6

312,500

T hyra..........................

1893

1

»

54,o

7,9

2,4

650

410

10

49,905

6

300,100

Jylland (Isbrytare).........

1894

2

Propeller

54,9

10,9

3,8

1,000

759

12

48,333

10

490,000

Kjöbenhavn..................

1895

2

Hjul

86,o

10,4

2,8

2,000

1,091

13

76,742

18

750,000

Kronprins Fredrik (under

1 byggnad)....................

1898

1

>

54,o

7,9

2,4

650

410

10

49,905

6

337,500

Den färja, med hvilken nu förbindelsen Malmö—Köpenhamn upprätthölles

(»Kjöbenhavn»), hade — fortsätter jern vägsstyrelsen — kostat

i rundt tal 750,000 kronor, och de färjor, som senast af danska staten

bestälts för trafiken Gjedser—Warnemiinde, hade, enligt uppgift, betingat

den ena, en hjulbåt, något öfver 900,000 kronor, den andra, propellerbåt,

omkring 1,100,000 kronor. Med hänsyn till de högre arbets- och

materialpris, som nu gälde, jemförda med dem, som gälde då den

danska färjan bygdes, torde eu färja att insättas i förbindelsen Malmö—

Köpenhamn böra lägst upptagas till eu million kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Hvad den årliga driftkostnaden anginge, hade generaldirektoratet

i Köpenhamn upplyst, att densamma för den danska färjan å traden

Malmö—Köpenhamn varit: driftåret 1896—1897 omkring 125,700 kronor

och driftåret 1897—1898 132,600 kronor.

Ångfärjetrafiken i Malmö fordrade emellertid redan vidtagande af

vissa åtgärder vid ångfärjestationen, livilka, derest trafiken skulle ökas,

blefve än mer nödvändiga.

Det af Malmö stad inrättade ångfärjeläget kunde, enligt hvad styrelsen

under hand inhemta!, väl betjena ännu eu färja, men det kräfdes,

att magasin för godset uppfördes, och att spårsystemet utvidgades.

Särskildt vore det af vigt, att ankommande gods kunde tullbehandlas

vid ångfärjestationen, så att ej, såsom nu vore fallet, tullbehandlingen

beliöfde föranleda tidsutdrägt genom transporter till tullens packhus

vid ångbåtshamnen m. m. För utvidgning af spårsystemet hade medel

redan af Riksdagen anvisats, men genom ökad trafik kunde måhända

ytterligare utvidgning redan i en närmare framtid varda behöflig. För

magasinsbyggnad torde Malmö stad vara villig upplåta erforderlig mark,

men anslag till dylik byggnads uppförande saknades. För tullbehandlingen

torde, enligt hvad från såväl tullmyndigheterna i Malmö som

generaltullstyrelsen inhemtats, erfordras packhus af sten, innehållande

expeditionslokaler, förvaringsrum m. m. Dessa lokaler torde emellertid,

enligt hvad som under hand erfarits, Malmö stad vara villig uppföra

i förening med jernvägens magasin.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge jern vägsstyrelsen, att

genom nådig proposition till innevarande års Riksdag borde begäras ett

anslag af 1,100,000 kronor för anskaffande af ångfärja att insättas i fart

mellan Malmö och Köpenhamn samt för uppförande af godsmagasin vid

ångfärjehamnen i Malmö, äfvensom för öfriga anordningar, som kundo

komma att visa sig derstädes erforderliga med anledning af ångfärjetrafiken.

Innan denna fråga understäldes Kongl. Maj:ts pröfning, har jagansett

mig böra personligen i ämnet förhandla med danske inrikesministern;

och har sådan förhandling jemväl egt rum vid sammanträde

mellan oss i Köpenhamn den 2 nästlidne januari. Jag meddelade dervid,

att man från svensk sida vore betänkt att — under förutsättning

att nödiga medel af svenska Riksdagen anvisades — senast från och

med 1900 års höst, med stöd af öfverenskommelsen den 31 maj 1894,

insätta en svensk ångfärja i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

I fråga om fördelningen mellan de båda länderna af de utaf ångfärjetrafiken

såsom sådan uppstående inkomster voro vi vid sammanträdet

ense derom, att denna fördelning borde ske i förhållande till antalet

af hvartdera landets färja utgjorda turer i trafiken och icke efter af

den ena eller andra färjan fraktadt gods och passagerareantal. I öfrigt

ansågo vi sammanstämmande, att för passageraretrafikens befrämjande

följande åtgärder borde vidtagas, nemligen: att i Malmö borde anordnas

förbindelse med tåg eller omnibus mellan hufvudstationen och ångfärjestationen;

att i Köpenhamn, intilldess direkt jern vägsförbindelse

mellan Österbro station och hufvudstationen blefve färdig, borde anordnas

omnibus mellan berörda stationer; att biljettprisen å ångfärjorna icke

borde sättas högre än prisen i ångbåtsförbindelsen mellan Malmö och

Köpenhamn; och att ångfärjeturerna och vilkoren derför borde bekantgöras

så mycket som möjligt. 1 afseende å dessa åtgärder ansåg jag

mig derjemte böra uttala den önskan, att desamma vidtoges redan detta

års vår utan afvaktan å den svenska ångfärjans insättande.

För erhållande af definitivt besked om Malmö stads ställning till

frågan har sedermera jernvägsstyrelsen uti skrifvelse till stadsfullmäktige

af den 17 sistlidne januari hemstält, det stadsfullmäktige ville för

staden Malmö dels utfästa sig att, derest äfven från svensk sida insattes

en ångfärja i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn, låta ej mindre

i Malmö hamn i närheten af den nu befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan

så snart ske kunde på stadens bekostnad anbringa och derefter

för framtiden underhålla ett ytterligare ångfärjeläge, än äfven vid ångfärjestationen

på stadens bekostnad uppföra ett tullexpeditionshus af den

storlek och beskaffenhet, vederbörande tullmyndighet kunde finna för

ändamålet erforderlig, dels ock stadfästa ett af hamndirektionen i Malmö

den 20 september 1898 fattadt beslut, hvarigenom medgifvits uppförandet

af ett godsmagasin vid ångfärjestationen och godkänts af jernvägsstyrelsen

föreslagna spåranordningar derstädes. Uti samma skrifvelse

har jernvägsstyrelsen vidare, med erinran hurusom nuvarande ångfärja

åtnjöte frihet från hamnafgift, mot det att vissa i Malmö stad utmynnande

jernvägar till staden erlade en afgift af 5,000 kronor för år, hemstält,

att nämnda summa måtte få gälla såsom hamnafgift jemväl för den

ifrågasatta nya ångfärjan.

Till svar härå hafva stadsfullmäktige uti skrifvelse till jernvägsstyrelsen

af den 8 nästlidne februari förklarat sig villige att, till befrämjande

och ökning af ifrågavarande förbindelseled, på stadens bekostnad

uppföra och underhålla ett tullexpeditionshus af den storlek och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

beskaffenhet, vederbörande tullmyndighet kunde finna för ändamålet

verkligen erforderlig; att upplåta nödigt område för godsmagasin och

spåranläggningar vid ångfärjestationen; samt att, hvad anginge frågan

om befrielse från hamnafgift för den nya färjan, låta den öfverenskomna

afgiften af 5,000 kronor årligen tillsvidare gälla för båda ångfärjorna,

dock under förbehåll att denna afgift skulle göras till föremål

för revision i en framtid, när ett nytt ångfärjeläge möjligen komme till

stånd. Beträffande åter frågan om anordnande af ytterligare ett färjeläge

hafva stadsfullmäktige allenast hänfört sig till ett af hamndirektionen

i ämnet afgifvet, utlåtande, deruti hamndirektionen, med erinran

hurusom i Malmö påginge en ny hamnbyggnad, som, då den blefve

färdig, komme att öfverträffa den gamla i storlek och beqvämlighet, dertill

försedd med eget utlopp, anfört att, då första afdelniugen af denna

utvidgning blefve färdig, intet hinder från stadens sida mötte att anvisa

plats för ett nytt färjeläge; att dessförinnan deremot kaj- och upplagsplatser

vore så upptagna för rörelsens behof, och aftal träffade med

såväl enskilda personer som offentliga myndigheter, att hamndirektionen

för närvarande icke såge sig i stånd att anvisa den önskade

platsen, att detta icke heller syntes vara från allmän synpunkt för närvarande

nödvändigt; att lossning och lastning med ångfärja toge så

kort tid, att ett ångfärjeläge vore tillräckligt för en mångdubbelt större

trafik än den nuvarande; samt att det icke med fog syntes behöfva

ifrågasättas att anordna ytterligare ett färjeläge endast af försigtighetsskäl

af fruktan för något kortare afbrott i förbindelsen genom tillfällig skada

å det nu befintliga färjeläge t, enär en så långt drifven försigtighet med

ungefär samma motivering kunde kräfva ett andra hamninlopp, på det

att en tillfällig olyckshändelse i det nu befintliga ej skulle omöjliggöra

inseglingen i hamnen.

Vid öfverlemnande med skrifvelse till mig af den 13 nästlidne

februari af stadsfullmäktiges berörda skrifvelse med tillhörande handlingar,

har jernvägsstyrelsen för egen del förmält sig vidhålla sin uti

skrifvelsen den 19 december 1898 uttalade mening, att ytterligare ett

ångfärjeläge ingalunda, kunde anses vara en nödvändig förutsättning för

insättande uti ifrågavarande förbindelse af en ny ångfärja. Tillika har

styrelsen i sammanhang dermed såsom tillägg till hvad från styrelsens

sida förut i ärendet anförts meddelat att, derest en ny ångfärja skulle

komma till stånd, densamma enligt styrelsens förmenande, borde vara

så inrättad, att den lämpligen kunde användas såväl för gods- som äfven

för persontrafik.

Slutligen har jernvägsstyrelsen uti särskilda till mig aflemnade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 63.

promemorier dels meddelat, att uti de belopp, hvilka i styrelsens skrifvelse

den 19 december 1898 funnes upptagna för angifvande ej mindre af

det ekonomiska utbytet af ångfärjedriften uti ifrågavarande förbindelse,

än äfven af de årliga driftkostnaderna, ej inginge vare sig ränta å eller

amortering af det kapital, som utgifvits för den nu befintliga ångfärjans

anskaffande, utan att vid angifvandet af berörda belopp hänsyn

tagits allenast till kostnaderna för ångfärjans trafikerande och underhåll,

dels ock, under erinran att uti det belopp, 1,100,000 kronor, som styrelsen

uti sin nyssberörda skrifvelse föreslagit att af Riksdagen äskas,

inginge 100,000 kronor för uppförande af godsmagasin vid ångfärjeliamnen

i Malmö jemte öfriga anordningar, som kunde komma att visa

sig derstädes erforderliga med anledning af ångfärjetrafiken, meddelat

att, sedan, till följd af stadsfullmäktiges i Malmö numera definitivt

fattade beslut om uppförande på stadens bekostnad af ett fullständigt

tullexpeditionshus, åtskilliga inskränkningar i afseende å godsmagasinet

kunde anses möjliga, frågan om anvisande af medel till nämnda arbeten,

hvilka samtliga vore af beskaffenhet att vanligen förekomma bland

sådana nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, till

hvilka Riksdagen årligen plägade bevilja anslag och hvilkas utförande

icke kräfde synnerligen lång tid, lämpligen syntes böra anstå, intill

dess närmare utredning rörande omfattningen af de behöfliga arbetena

kunnat verkställas; på grund hvaraf styrelsen jemväl ansåge att för

närvarande af Riksdagen borde begäras allenast det för anskaffandet

af sjelfva ångfärjan behöfliga beloppet, 1,000,000 kronor, hvarjemte

styrelsen, under förutsättning att dess uppfattning i detta afseende

vunne nådigt gillande, förmält sin afsigt vara att uti näst afgifvande

förslag rörande anslag att af Riksdagen äskas till nya byggnader och

anläggningar vid statens jernvägstrafik återupptaga frågan om godsmagasinet

m. m.

Såsom redan af den lemnade redogörelsen för mina förhandlingar

med danske inrikesministern lärer framgå, har jag ansett mig böra

biträda jernvägsstyrelsens åsigt, att tiden nu är inne för insättande af

en svensk ångfärja i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.

De skäl, hvilka härför blifvit af jern vägsstyrelsen anförda, hafva i

och för sig synts mig fullt giltiga. Derförutom har jag emellertid

jemväl ansett, att vid denna frågas bedömande icke ringa afseende borde

fästas vid önskvärdheten deraf att — närmast med anledning af det

forenede dampskibs-selskabs uttalade afsigt att upphöra med eller åtminstone

väsentligen inskränka ångbåtstrafiken i Öresund — sådana anord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 63.

ningar i afseende å trafikförhållandena vid den nu ifrågavarande, för hela

vårt land synnerligen vigtiga förbindelseled med de danska öarna vidtoges,

att största möjliga trygghet kunde vinnas för att störande rubbningar

i dessa förhållanden för framtiden undvekes.

Detta önskningsmål lärer emellertid svårligen kunna uppnås Titan

genom omedelbart ingripande från statsmakternas sida och med hänsyn

till vigten särskild! för trafikens å statsbanorna utveckling af denna

sjöförbindelses uppehållande synes någon lämpligare och närmare till

hands liggande lösning icke finnas än att, såsom i fråga om den

befintliga danska ångfärjan redan eger rum, denna förbindelse ställes

direkt under statsbaneförvaltningen.

Då nu erfarenheten otvetydigt gifvit vid handen, att en ångfärjeförbindelse

å ifrågavarande trafikled icke allenast är för godstrafikens

besörjande synnerligen ändamålsenlig utan derjemte utgör ett beaktansvärdt

medel för utvecklingen af särskildt exporten på Danmark, samt

en sådan förbindelse, under förutsättning att de åtgärder för persontrafikens

befrämjande, hvilka vid sammanträdet mellan danske inrikesministern

och mig ansågos önskvärda, blifva vidtagna, äfven torde

komma att tillfredsställa den trafikerande allmänhetens berättigade fordringar

och, derest genom ökning af antalet turer möjlighet beredes

att anordna desamma så, att de blifva för persontrafiken lämpliga,

otvifvelaktigt kommer att draga till sig en betydande sådan trafik,

anser jag det synnerligen önskligt, att från statsmakternas sida åtgärd

vidtages i syfte att utveckla den befintliga ångfärjeförbindelsen.

Jag finner sålunda alla skäl tala för insättandet snarast möjligt af

en ny ångfärja i förbindelsen; och då danska staten genom grundläggandet

af denna förbindelse redan gjort en kraftig insats, torde det

vara fullt i sin ordning, att den nu behöfliga nya ångfärjan insättes från

svensk sida.

Med hänsyn till hvad hamndirektionen i Malmö anfört, äfvensom

dertill att jern vägsstyr elsen funnit det nuvarande färjeläget i Malmö

tillräckligt för en trafik med två färjor, finner jag mig kunna tillstyrka

att med frågan om ytterligare ett färjeläges anordnande derstädes må

tillsvidare anstå.

Emot jern vägsstyrelsens förslag att tillsvidare uppskjuta frågan om

anvisande åf medel till nytt godsmagasin vid ångfärjehamnen med flere

arbeten derstädes har jag intet att erinra.

Hvad angår kostnaden för sjelfva ångfärjan, kan denna, såsom

jern vägsstyrelsen redan framhållit, icke ännu, i saknad af ritningar och

kostnadsförslag, noggrant angifvas; men då, efter hvad jag underhand

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

inhemta!, deri af jernvägsstyrelsen beräknade summan, 1,000,000 kronor,

grundar sig på åt styrelsen från en sakkunnig inom ångfärjebyggnadsfacket

inhemtade upplysningar rörande sannolika kostnaden under nuvarande

prisförhållanden för en ångfärja med propellerkonstruktion och

af ungefärligen samma storlek som den nu i förbindelsen gående färjan,

finner jag, som beträffande färjans af jernvägsstyrelsen sålunda tilltänkta

konstruktion och storlek icke bär något att anmärka, mig sakna anledning

ifrågasätta någon ändring af det föreslagna anslagsbeloppet.

Då ångfärjan väl närmast är att anse såsom en fortsättning af vårt

statsbanenät, torde de nödiga medlen böra anskaffas på samma sätt som

öfriga i dagens statsråd äskade anslag till nya statsbanebyggnader.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen

mellan Malmö och Köpenhamn, anvisa för år 1900 ett belopp af 1,000,000

kronor, att utgå af riksgäldskontoret.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten

lemna bifall samt förordna, att nådig proposition

i ärendet skulle till Riksdagen aflåtas af deri

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.