Sök i Ratio Lex

Om ändrad lydelse af § 38 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895

18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:3, Om ändrad lydelse af § 38 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

1

N:o 3.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen om ändrad lydelse

af § 38 i nådiga förordningen angående vilkoren för

försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker den 24 maj 1895; gifven Stockholms

slott den 8 december 1899.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta, att § 38 i nådiga förordningen angående vilkoren

för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker den 24 maj 1895 skall erhålla följande förändrade lydelse:

§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar

bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,

eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin,

eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af

bränvin, böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor

och andra gången från 60 till och med 120 kronor. Den, som tredje

gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till böter

från 120 till och med 600 kronor eller till fängelse i högst ett år.

Bedrifves oloflig minuthandel eller utskänkning yrkesmessigt, må, dertill

böter dömes, straffet ökas med böter från och med 60 till och

med 600 kronor.

2. Dessutom vare det i försäljuingsrummet befintliga eller eljest

uppenbarligen för försäljning afsedda bränvin till och med 150 liter

Bill. till Riksd. Prat. 1900. 1 Sand. 1 Afd. 3 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

och, då till ansvar för yrkesmessigt bedrifven oloflig minuthandel eller

utskänkning dömes, till och med 300 liter tillika med kärl, som för

dess afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag och förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte— — — — — — — — — —

— — — — — — — — för minuthandeln.

4. Har förbrytelse — — — — — — — — — — — — —

— --30 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med

all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

B

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 december

1899.

.N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Olaéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anförde i underdånighet:

Gällande bestämmelser om ansvar för oloflig försäljning af spritdrycker

återfinnas i §§ 38 och 46 af nådiga förordningen angående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker den 24 maj 1895. Dessa §§ hafva följande lydelse:

§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar

bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,

eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 3.

eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af

bränvin, böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor,

andra gången från 60 till och med 120 kronor och tredje gången från

120 till och med 240 kronor. Den, som fjerde gången eller oftare

med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från och med två

månader till och med ett år.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin

till och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga

äro, underkastade beslag och förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte dömd att, då oloflig minuthandel

eller utskänkning egt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal,

som, efter hvad utredas kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under

det belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i § 17

stadgade grunder, för år minst utgå bör; skolande, der den, som idkar

minuthandel, gör sig skyldig till oloflig utskänkning, den här stadgade

påföljd ådömas, oberoende af den försäljningsafgift, som erlägges för

minuthandeln.

4. Har förbrytelse, hvarom i denna § sägs, skett å sön- eller

helgdag, ökas straffet med böter från 15 till och med 30 kronor.

§ 46.

Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen

är under tilltal stäld, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill

lagligen förvunnen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats

och delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff, som för sådan

förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.

I underdånig skrifvelse den 11 juli 1896 har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Jemtlands län gjort framställning om ändring i

dessa bestämmelser, och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

dervid anfört, att under en lång följd af är de af anslaget till aflönande

af särskild polisstyrka på landet m. m. till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förfogande stälda medel till ojemförligt största delen

användts till aflönande af polisuppsyningsmän, hvilkas hufvudsakliga

uppgift varit att öfvervaka efterlefnaden af författningarne rörande

försäljning af bränvin samt af vin och maltdrycker; att, trots kronobetjeningens

och de förordnade uppsyningsmännens i allmänhet berömvärda

nit och oaktadt under årens lopp vid domstolarne inom länet

anhängiggjorts och afdömts ett mycket stort antal mål rörande för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 3.

brytelser mot nämnda författningar, lönkrögeriet fortfore på åtskilliga

orter inom länet, företrädesvis i Herjeådalen, och enligt Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes åsigt vore af beskaffenhet att icke kunna

under nuvarande förhållanden utrotas; att till detta beklagliga förhållande

utan tvifvel samverkade många orsaker; att länets stora areal,

de långa afstånden mellan de jemförelsevis få byarne och de stora skaror

af lösa arbetare, som från andra län årligen inkomme för att söka

arbetsförtjenst vid skogsafverkningen, i sin mån försvårade fullgörandet

af polismyndigheternas uppgift; att, ehuru af den bofasta befolkningen

flertalet vore återhållsamt i fråga om rusdrycker och en stor del, såsom

tillhörande goodtemplarorden eller annan nykterhetsförening, icke

allenast sjelf afstode från allt bruk af sådana drycker, utan äfven

villigt biträdde vid ordningens upprätthållande uti ifrågavarande hänseende,

den omständigheten, att i hela provinsen Herjeådalen och på

provinsen Jemtlands vidsträckta landsbygd icke funnes någon stadigvarande

tillåten försäljning af bränvin, medförde en betydande svårighet

vid anskaffande af bevisning rörande otillåten försäljning deraf,

i det att för öfrigt aktningsvärda personer, som begagnade spritdrycker,

för fyllande af sitt behof deraf i många fall vände sig till lönkrögaren

och i följd deraf ogerna uppträdde som vittnen mot honom, än mindre

angåfve honom till åtal; men att den svåraste olägenhet, med hvilken

ordningsmakten hade att räkna vid lönkrögeriets bekämpande, dock

enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt vore den med

afseende på det såväl moraliska som fysiska förderf, hvilket lönkrögeriet

medförde, alltför lindriga straffpåföljd, som vore stadgad för

oloflig försäljning af spritdrycker.

Under erinran att ofvan intagna ansvarsbestämmelser gält oförändrade

sedan år 1866 och i fråga om vilkoren för urbota bestraffnings

ädömande samt dennas beskaffenhet alltsedan år 1855, då sådan påföljd

först stadgades, under det att författningarne om bränvinsförsäljning i

andra hänseenden efter nämnda år ofta underkastats förändringar i

syfte att för allmänheten försvåra åtkomsten till bränvin och att skärpa

vilkoren för handel dermed, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

vidare anfört, att då frestelsen till öfverträdelse af ifrågavarande förordning

således ökats, utan att ansvarsbestämmelserna tillika blifvit,

skärpta, hade alltså, under förutsättning att dessa bestämmelser förr

varit väl afpassade, förhållandet mellan frestelsen till lagbrott och det

återhållande motiv, som onekligen läge i ansvarspåföljden, numera

blifvit rubbadt, i följd hvaraf en förändring med afseende å nämnda

påföljd måste vara af behofvet påkallad. Härtill komme svårigheten att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

åstadkomma en verksam tillämpning af de gifna ansvarsbestämmelserna,

en svårighet, som i orter, der, såsom förhållandet vore i Jemtlands län,

vid landtdomstolarne ting hölles allenast två gånger om året, vore så

betydande, att lagens bestämmelser om ansvar mången gång blefve så

godt som illusoriska. Med begagnande af de möjligheter dertill, rättegångsordningen

lemnade öppna, kunde det i lagen stadgade ansvar

undvikas under åratal, och det läge nästan utom möjlighetens område

att få en person, som drefve oloflig bränvinsförsäljning såsom yrke,

befordrad till den för fjerde gången oloflig utskänkning stadgade påföljd

af urbota bestraffning, det enda, som kunde bringa en hänsynslös

lagbrytare att upphöra med en handtering, som han förstode att drifva

på sådant sätt, att den blefve lönande, trots höga böter.

Med åberopande af hvad sålunda anförts har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande hemstält, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t

skulle finna nödigt att förordna om åtgärder till vinnande af sådan

ändring i § 38 af ifrågavarande nådiga förordning, att dels urbota

bestraffning kunde följa redan på fortsatt oloflig försäljning af spritdrycker

första gången och dels — till förminskande af utsigten till

vinst af dylik försäljning och för att i möjligaste mån hindra fortsättandet

af försäljningen — bränvin, som anträffades hos idkare

af oloflig försäljning, blefve underkastadt beslag och förbrutet utan

inskränkning till någon viss myckenhet deraf eller till något visst

förvaringsrum.

Efter särskilda nådiga remisser hafva öfverståthållareembetet och

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län inkommit

med underdåniga yttranden öfver berörda framställning. Af dessa

yttranden framgår, beträffande förefintligheten äfven inom andra delar

af riket af de utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands

län omförmälda missförhållanden, att dessa missförhållanden hafva sin

motsvarighet i Norrbottens län samt i delar af Kopparbergs, Glefleborgs

och Vesterbottens län. I Norrbottens län uppgifvas dessa missförhållanden

till och med framträda om möjligt ännu skarpare än i Jemtlands

län, särskildt i gränstrakterna och de delar af länet, der ting hålles

endast en gång om året. Inom Kopparbergs län är det i de vidsträckta

nordligare socknarne, der under längre tider årligen stora skaror af

lösa arbetare äro sysselsatta med timmerafverkning, flottning och andra

arbeten, som dylika missförhållanden förefinnas. Hvad Gefleborgs län

beträffar, uppgifves oloflig försäljning af spirituösa drycker förekomma

i de delar af länet, som äro belägna aflägset från länets städer. I

dessa trakter och särskildt inom det till Jemtlands län gränsande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Vestra Helsinglands fögderi har i förevarande hänseende vunnits samma

erfarenhet som i Jemtlands län. I rikets öfriga län synes någon motsvarighet

till missförhållandena i fråga ej förefinnas. Hvad särskilt

angår de södra och mellersta delarne af riket, yttrar Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Hallands län, att med temlig visshet torde

kunna påstås, att i dessa landsdelar, der i hvarje län lagligen tillåten

bränvinshandel i allmänhet finnes, utom i städerna, jemväl å något ställe

på landsbygden, samt i anseende till de bättre kommunikationerna

landtbon lättare och oftare har tillfälle att i städerna förse sig med

sitt behof af bränvin, lönkrögeriet numera ej förekommer i på långt

när den utsträckning som i Jemtlands län. Öfver hufvud taget synes

i dessa delar af landet oloflig bränvinsförsäljning endast undantagsvis

eg a rum och då ej i den omfattning, att den kan hänföras till yrkesmessigt

lönkrögeri. De förseelser mot bränvinsförsäljningsförordningen,

hvilka der förekomma, synas gemenligen hafva karakter af fördelning

af bränvin mellan flera köpare, tillhandagående med anskaffande af

dylik vara eller öfverskridande af vunnen rättighet till försäljning deraf.

Vidkommande orsakerna till de i de nordligare länen i förevarande

hänseende rådande missförhållanden hafva åtskilliga af de hörda

myndigheterna ansett dem till väsentlig del härröra af de lokala förhållandena

i dessa orter äfvensom af rättsskipningens långsamhet, och

åtgärder för vinnande af större snabbhet i afgörandet af åtal för olaga

bränvinsförsäljning hafva derföre också föreslagits af dessa myndigheter.

Såsom bidragande orsak till lönkrögeriets utbredning i Jemtlands län

har ock särskild! framhållits saknaden å länets landsbygd af någon

lagligen ordnad försäljning af spritdrycker.

Beträffande sjelfva förslaget hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Upsala, Elfsborgs och Vermlands län hemstält om afslag

å detsamma, såväl i hvad det anginge skärpning af bränvinsförsäljningsförordningens

§ 38 mom. 1 som utvidgande af don i samma § mom. 2

omförmälda beslagsrätt, dock har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Upsala län ansett den underdåniga framställningen böra

föranleda dertill, att i de trakter af riket, der förhållandena sådant

kräfde, medel stäldes till vederbörandes förfogande för vidtagande af

åtgärder, hvarigenom rättegången i åtal för oloflig bränvinsförsäljning

påskyndades så mycket som möjligt, och för anordningar i öfrigt,

hvilka lände till en mera verksam polisuppsigt på de platser, der

lönkrögeri misstänktes ega rum. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Elfsborgs län har vid förslagets afstyrkande såsom sin åsigt

uttalat, att svårigheterna att i Jemtlands län råda bot på lönkrögeriet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

icke vore beroende derpå, att straffet för oloflig försäljning af rusdrycker

vore för lindrigt, utan härflöte derifrån att, då någon tillåten

bränvinsförsäljning icke funnes i Herjeådalen och å Jemtlands landsbygd,

det vore naturligt, att behofvet af tillgång på rusdrycker, särskildt

för den lösa befolkning, som uppgåfves vintertiden hafva strängt arbete

med skogsafverkning derstädes, måste framkalla lönkrögeri, samt att,

så länge detta behof icke afhjelptes genom anordnande af tillåten

handel med rusdrycker, det syntes sannolikt, att den olagliga försäljningen

af dylika drycker skulle i så hög grad omhuldas af befolkningen

och blifva så vinstgifvande, att alla bemödanden för lönkrögeriets utrotande

kröntes af ringa framgång.

It ö O O

Ofverståthållareembetet har, enär det förekomme embetet, som

vore anledningen till det af Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i

Jemtlands län anmärkta missförhållande att söka icke så mycket i

bristande stränghet i de i detta ämne gällande ansvarsbestämmelser

som ej mer och hufvudsakligast i eu bristfällighet i rättegångsordningen,

samt den föreslagna skärpningen af ifrågavarande bestämmelser, om

den komme till stånd, skulle få tillämplighet ej allenast i Jernband

och de öfriga orter, der yrkesmessigt bedrifvande af olaga bränvinsförsäljning

tilläfventyrs ännu fortginge, utan äfven i de delar af landet,

der nu gällande lagar visat sig tillräckliga för hämmande eller undertryckande

af lönkrögerirörelsen, förklarat sig hysa betänkligheter mot

förslaget om ändring af bränvinsförsäljningsförordningens § 38 mom. 1

och än mera mot förslaget om utvidgande af den i samma § mom. 2

omförmälda beslagsrätt. Skulle emellertid anses nödigt vidtaga en

skärpning i nu gällande ansvarsbestämmelser för olaga försäljning af

spritdrycker, hölle öfverståthållareembetet före, att detta lämpligast

kunde ske sålunda, att, jemte det någon höjning egde rum af böternas

i den nådiga förordningen angifna belopp, hvilka under längre tid än

trettio år bibehållits oförändrade, tillika såsom ansvarspåföljd för tredje

resan oloflig bränvinsförsäljning stadgades alternativt böter och fängelsestraff.

Yrkande om bifall till framställningen i dess helhet har gjorts af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län, som funnit

framställningen välbetänkt och af behofvet påkallad, samt af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som anfört, att mot den

ifrågasatta straffskärpningen visserligen kunde invändas, att den lagöfverträdelse,

som skulle beläggas med urbota straff, icke i och för sig

vore af den svåra art, att den borde bestraffas med frihetens förlust,

men att för den, som varit i tillfälle att på närmare håll iakttaga det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

sedliga förfall och de vidtomfattande förderfliga verkningar i öfrigt, som

lönkrögeriet fört med sig, denna invändning dock förlorade all betydelse.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Christianstads län har förklarat

sig ej hafva något att erinra mot bifall till framställningen. E4ers

Kongl. Maj:t.s befallningshafvande i Gotlands län har, me4 afseende å

vigten att verksamt bekämpa ett så förderfligt ondt som lönkrögeriet,

funnit framställningen förtjena nådigt afseende. Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Östergötlands län har funnit de till stöd för framställningen

åberopade fakta så beaktansvärda och behjertansvärda, att Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra tillstyrka bifall till de

ifrågasatta förändringarne, dock med förbehåll att urbota bestraffning

för första resan oloflig bränvinsförsäljning icke finge ådömas i andra

fall, än der försvårande omständigheter förelåge. Vidare bär Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, enär nu gällande bestämmelser

om påföljden för obotlig bränvinsförsäljning icke vore tillfyllest

för att kunna på ett verksamt sätt bekämpa lönkrögeriet, och med

hänsyn jemväl dertill att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,

lönkrögeriet varit en omedelbar orsak till den under senare tiden inom

norra delen af Kopparbergs län högst oroväckande ökning af antalet

gröfre brott, tillstyrkt ändring af ifrågavarande nådiga förordnings bestämmelser

i det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands

län angifna syfte. Slutligen bar Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län, med hänsyn till angelägenheten deraf att lagens stadganden

vederbörligen respekterades, funnit en i angifvet syfte företagen

skärpning af påföljden för otillåten bränvinsförsäljning vara ej blott i

allmänhet oskadlig, utan äfven för vissa förhållanden af synnerligt behof

påkallad.

Hvad särskilt angår framställningen om ändring af mom. 1 utaf

ifrågavarande §, hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands,

Göteborgs och Bobus samt Vestmanlands län motsatt sig förslaget i

denna del hufvudsakligen af det skäl, att i de respektive länen något

behof af ändringen i fråga ej yppat sig. De flesta länsstyrelserna

hafva emellertid uttalat sig för eu skärpning af ansvarsbestämmelserna

i detta mom.

Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus, Skaraborgs,

Gefleborgs och Vesternorrlands län hafva dervid inskränkt sig till att

föreslå en höjning af i detta hänseende nu stadgade bötesbelopp. Sålunda

har Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län uttalat,

att intet torde vara att invända deremot, att domaren vid tillämpning

Bih. till Jtiksd. Prat. 1900. 1 Batnl. 1 Afd. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

af § 38 bereddes tillfälle att välja straffet inom en vidsträcktare latitud,

än lagrummet nu medgåfve, men att det ingalunda torde få anses gifvet,

att ändamålet säkrare vunnes genom användande af straffarten enkelt

fängelse än genom ådömande af höga böter. Eders Ivongl. Majrts befallningshafvande

i Skaraborgs län har hemstält, att ifrågavarande mom.

måtte erhålla följande lydelse: »Den, som —---böte första gången

från och med 20 till och med 100 kronor, andra gången från 100 till

och med 250 kronor och tredje gången från 250 till och med 500 kronor.

Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,

dömes till fängelse från och med två månader till och med ett år.»

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande" i Gefleborgs län har visserligen

ansett det vara af behofvet påkalladt, att straffet för ifrågavarande förbrytelser

skärptes, men, då enligt; EdersKongl. Maj:ts befallningshafvandes

mening stadgande af fängelsestraff för första resan oloflig

bränvinsutskänkning syntes vara allt för strängt i förhållande till förbrytelsens

beskaffenhet, hvaremot i förevarande fall, der det gälde en

af vinstbegär föranledd förbrytelse, ådömande af böter syntes vara den

lämpligaste bestraffningen, tillstyrkt, att den föreslagna straffskärpningen

måtte inskränkas till höjande af nu stadgade bötesbelopp. Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län har anfört, att det

syntes kunna ifrågasättas, huruvida giltiga skäl förelåge till att stadga

urbota straff för första resan oloflig försäljning af spritdrycker, men att,

om maximum å bötesskalan i stället höjdes, det ådömda bötesbeloppet

utan tvifvel i de flesta fall skulle öfverstiga den bötfäldes tillgångar

och sålunda genom förvandling i allt fall öfvergå till fängelse, som med

hänsyn till tiden syntes kunna i det närmaste blifva lika effektivt som det

fängelsestraff, hvilket kunde varda omedelbart ådömdt, och att minimum

å straffskalan i hvarje fall borde lemnas oförändradt, då brottsligheten

hos den, hvilken första gången måhända ofta mera af okunnighet än

af öppet trots mot lagen gjort sig skyldig till oloflig bränvinsförsäljning,

vore vida mindre straffvärd än brottsligheten hos den notoriske

lönkrögaren, och det dessutom borde vara domstolen förbehållet ett tillräckligt

spatium på straffskalan.

Såsom ofvan omförmälts, har öfverståthållareembetet uttalat, att,

om en skärpning af ifrågavarande ansvarsbestämmelser skulle anses

nödig, densamma lämpligast kunde ske sålunda, att, jemte det någon

höjning af bötesbeloppen egde rum, för tredje resan oloflig bränvinsförsäljning

stadgades alternativt böter och fängelsestraff. Ungefär samma

ståndpunkt har intagits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Kronobergs län, som dock ej föreslagit någon höjning af bötesbeloppen,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

utan endast bestämmande af straffet för tredje resan alternativt till

böter, på sätt nu är stadgadt, eller till fängelse från och med två till

och med sex månader. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

län har, enär behofvet och gagnet för Jemtlands län, likasom

till äfventyrs ock för andra delar af Norrland, af strängare straffbestämmelser

och påföljder i fråga om lönkrögeri än de nu gällande icke

syntes böra förnekas, tillstyrkt den ändring af § 38, att ansvaret för

tredje gången öfvad sådan förbrytelse, som i §:en afsåges, bestämdes

alternativt till böter, på sätt nu vore stadgadt ,eller till fängelse i högst

sex månader.

Urbota bestraffning alternativt med böter redan vid andra resan

förseelse af ifrågavarande slag hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands och Örebro län tillstyrkt såsom korrektiv mot

samma förseelser. Eders Kongl. Majtt.s befallningshafvande i Södermanlands

län har derjemte hemstält, att såsom straffpåföljd för tredje resan

dylik förseelse likaledes måtte stadgas fängelse eller böter, men att

maximibeloppet af böterna måtte höjas såväl för första som andra och

tredje resorna.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har hemstält

om sådan ändring af bränvinsförsäljningsförordningens § 38 mom. 1,

att de i samma mom. omförmälda förseelser straffades, första gången

med böter till belopp, som nu finnes stadgadt för andra gången sådan

förseelse, eller från 60 till 120 kronor, för förseelse andra gången med

fängelse från och med två till och med sex månader, för tredje gången

med fängelse från och med sex månader till och med ett år och för

fjerde gången eller oftare med fängelse från och med ett till två år.

Vidkommande nu ifrågavarande ansvarsbestämmelser har Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län anfört, att enär lagen

i vissa delar af riket visat sig nästan vanmäktig att hämma och utrota

lönkrögeri, der sådant yrkesmessigt bedrefves, och då någon undantagslagstiftning

för dessa landsdelar ej syntes lämplig, skärpta ansvarsbestämmelser

syntes böra meddelas i den för hela riket gällande försäljningslagen,

att det dock förefölle väl strängt att redan för en första

gången föröfvad förbrytelse mot bränvin sfer säljningslagen stadga fängelsestraff

och att derföre enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

åsigt straffet för lönkrögeri första gången borde stanna vid böter, men

latituden, särskilt med hänsyn till att kunna träffa den fortsatta förbrytelsen,

högst betydligt utsträckas, exempelvis till 100, 200, ja ända

till 500 kronor.

Mot förslaget att urbota bestraffning må kunna följa redan på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

fortsatt oloflig försäljning af spritdrycker första gången har den anmärkning

framstälts af öfverståthållareembetet samt Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Södermanlands och Skaraborgs län, att ett dylikt

stadgande skulle innebära, att straffskärpning skulle ega rum, innan

ännu den brottslige undergått det honom för brott af samma slag ådömda

straff, samt förty komma i strid med den inom nu gällande rätt vedertagna

grundsats, att särskildt straff för återfall i brott icke finge ådömas,

så framt ej återfallet skett efter det den brottslige till fullo undergått

den honom för förra brottet ådömda bestraffning.

Beträffande den af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Jemtlands

län föreslagna ändring i bränvinsförsäljningsförordningens § 38

mom. 2 hafva, såsom förut nämnts, öfverståthållareembetet samt Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala, Elfsborgs och Vermlands

län yrkat afslag å framställningen i denna del. Derjemte hafva Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus och Skaraborgs län motsatt

sig hvarje utsträckning af den i samma mom. omförmälda beslagsrätt.

Såsom skäl för afstyrkandet har anförts af öfverståthållareembetet,

att man härvidlag ej finge förbise, att oloflig bränvinsförsäljning långt

ifrån alltid idkades yrkesmessigt eller utöfvades i annan svårare form,

utan att slika förseelser esomoftast beginges af obetänksamhet, utan

afsigt att bryta mot lagen, eller eljest vore af en jemförelsevis lindrig

beskaffenhet, samt att, om åklagarens rätt att verkställa beslag vore

oinskränkt, eu förseelse åt sist omförmälda art skulle kunna för den

skyldige medföra en ekonomisk förlust, som ej stode i rimligt förhållande

till förbrytelsens beskaffenhet, och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Upsala län, att förslaget, om det vunne bifall, syntes kunna

leda till betänkliga följder. Det kunde ju inträffa, att genom förbiseende

eller oförstånd en person, som i stor skala drefve handel med spirituösa

drycker, gjorde sig förfallen till ansvar för oloflig försäljning. Hela

hans lager, som tilläfventyrs uppginge till värde af många tusen kronor,

blefve då underkastadt beslag och förbrutet, om gällande inskränkning

i förevarande hänseende upphäfdes. Ett upphäfvande af inskränkningen

i fråga om förvaringsrummet ledde uppenbart till återinförande af husransakan,

hvilken ju ansetts så förhatlig, att densamma endast bibehållits

i tjufnädsmål. Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands

län har afstyrkt framställningen i denna del, enär den föreslagna

oinskränkta beslagsrätten synts Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

alltför evasiv för att lämpligen kunna ersätta det nu gällande stadgandet,

hvilket i regel visat sig tillfyllestgörande. Vidare har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län mot nu ifrågavarande del af

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong1 Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

förslaget anfört, att konfiskationsstraffet, hvars användande inom lagstiftningen

allt mer begränsats, i många fall af öfverträdelse mot ett

stadgande af den föreslagna lydelsen helt visst skulle för den sakfälde

medföra en penningeförlust, som icke stode i skäligt förhållande till

förbrytelsens beskaffenhet, samt att det nu bestämda belopp, som kunde

tagas i beslag och dömas förbrutet, eller 150 liter, syntes vara tillräckligt

högt för att såväl i vanliga fall medföra försäljningens hämmande

som ock innebära en lämplig uppmuntran för åklagare eller angifvare.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har funnit

hvad länsstyrelsen i Jemtlands län anfört icke innebära giltigt skäl till

en så genomgripande förändring af stadgandet i fråga, hvilket Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge vara för sitt ändamål lämpligt

och väl afvägdt.

Framställningen om ändrad lydelse af § 38 mom. 2 har förordats

eller lemnats utan erinran af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Christianstads,

Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs, Vesternorrlands, Vesterbottens och

Norrbottens län.

Af öfriga länsstyrelser har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län uttalat, att en ändring af ifrågavarande mom. 2 i det

syfte, länsstyrelsen i Jemtlands län angifvit, om än ej i allmänhet behöflig,

likväl kunde komma att verka nyttigt äfven annorstädes än i

de norra delarne af riket. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Jönköpings och Kronobergs län föreslå den ändring i samma mom. att,

då urbota straff ådömes enligt ifrågavarande §, allt bränvin, som anträffas

hos idkaren af den olofliga försäljningen, må jemte kärl vara underkastadt

beslag och förbrutet. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kalmar län har ansett, att beslagsrätten ej bör utsträckas vidare än

till allt det bränvin, som finnes förvaradt i det ruin eller den lägenhet,

der försäljningen bedrifves. Af Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande

i Gefleborgs län har förordats en sådan ändring af stadgandet om beslagsrätten,

att vid oloflig bränvinsförsäljning af den, som icke enligt

lag är berättigad att under någon form idka handel med spritdrycker,

allt honom tillhörigt, vid hans bostad och å försäljningsstället förvaradt

bränvin må tagas i beslag och dömas förbrutet. Slutligen har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län i detta ämne anfört,

att det ej vore lämpligt införa generel bestämmelse om att allt det

bränvin, som anträffades hos den, som beginge öfverträdelse mot förordningen,

i alla händelser skulle vara underkastadt beslag och anses

förbrutet, ty derigenom skulle, då nämnda vara förefunnes i större

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

myckenhet hos en person än hos en annan, sagda påföljd kunna för

den förre blifva alltför kännbar mot hvad den blefve för den senare,

samt att det syntes vara tillfyllest, om det i gällande lag bestämda

litertalet å förbruten vara höjdes till exempel till 500 liter, med undantag

dock för den, som idkade försäljning af bränvin utan att dertill

i någon mån ega rättighet, hos hvilken allt påträffadt bränvin borde

vara förbrutet; hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

fråga om borttagandet af den för beslagsrätten gällande inskränkning

i afseende å förvaringsrummet yttrat, att förslaget i denna del syntes

utan vidare böra bifallas.

I sammanhang med de af mig nu föredragna handlingar anhåller

jag att få i underdånighet anmäla Riksdagens underdåniga skrifvelse

den 11 maj 1898, deri Riksdagen anfört, att i en inom Riksdagen

väckt motion föreslagits, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om i förordningen angående

försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895 ändringar kunde vidtagas i

syfte att genom skärpta straffbestämmelser — särskildt en vidsträcktare

användning af urbota straff — jemte en utsträckt beslagsrätt på ett mera

verksamt sätt än hittills förhindra sådan oloflig bränvinshandel, som, framkallad

af vinstbegär, på ett mer eller mindre yrkesmessigt sätt i form af

lönkrögeri utöfvades, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, som

Kongl. Maj:t i sådant syfte kunde finna anledning låta utarbeta; att Riksdagen

i likhet med motionärerna hyste den upppfattningen, att åtgärder

borde vidtagas i syfte att medelst skärpta straffbestämmelser och utsträckt

beslagsrätt söka stäf] a lönkrögeriet, men att, enär straffskärpningen

vore afsedd att träffa endast den vrkesmessiga, af vinstbegär föranledda

olofliga bränvinsförsäljningen, under det att för sådan oloflig försäljning,

som icke särskildt vore framkallad af vinstbegär, utan i många fall

föranledd af okunnighet om förordningens föreskrifter, erfarenheten

icke ådagalagt behofvet af förhöjda straff, Riksdagen ansåge, att lagändringen

borde så affattas, att deraf med full tydlighet framginge dess

ändamål att träffa endast lönkrögeriet; att det derföre syntes Riksdagen

vara nödigt, att i förordningen uttrycklig skilnad gjordes mellan ena

och andra slaget af sålunda förekommande oloflig bränvinsförsäljning,

på det lagförändring skulle kunna vidtagas utan att medföra verkningar,

som dermed icke afsetts; att Riksdagen vidare hade den åsigten,

att det visserligen icke kunde tagas för gifvet, att det åsyftade ändamålet

säkrast främjades genom tillitandet af urbota bestraffning i vidsträcktare

mån, än hvad i sådant afseendejredan nu funnes stadgadt;

tat Riksdagen tvärtom hölle före, att i fråga om lönkrögeri, hvilken

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

förseelse måste anses härleda sig uteslutande ur begäret efter penningvinst,

"höga böter i förening med utsträckt användande af beslagsrätten

vore den lämpligaste straffarten; att Riksdagen emellertid ansåge sig

böra särskildt framhålla, att den inskränkning i beslagsrätten, som betingades

af nu gällande stadgande, att vid oloflig bränvinsförsäljning

beslag finge läggas endast å det i försäljningsrummet befintliga bränvin

till och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga

vore, i ganska många fall gjorde det omöjligt för vederbörande

åklagare att kraftigt ingripa till stäfjande af lönkrögeriet, då lönkrögaren

i allmänhet iakttoge den försigtigheten, att han för att undgå beslag

icke förvarade bränvinet i det rum, der det utlemnades, utan oftast

undangömde detsamma i uthus, hölador och skogssnår eller på andra

liknande ställen; samt att beslagsrätten derföre syntes böra utsträckas

i nu antydda afseende, så att den kunde på ett verksammare sätt göras

gällande;

Och har Riksdagen, som funnit, att det i motionen påvisade missförhållandet

lämpligen syntes kunna undanrödjas i ofvan angifna riktning,

äfvensom att frågans hänskjutande till Eders Kongl. Maj:t bäst

skulle befordra dess tillfredsställande lösning, på den grund anhållit, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och på hvad

sätt i förordningen angående försäljning af bränvin m. m. den 24 maj

1895 ändringar kunde vidtagas i syfte att genom skärpta straffbestämmelser

och utsträckt beslagsrätt på ett mera verksamt sätt än hittills

förhindra sådan oloflig bränvinshandel, som vore att betrakta såsom

lönkrögeri, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, som Eders

Kongl. Maj:t i sådant syfte kunde finna anledning låta utarbeta.

Af ofvan lemnade redogörelse för de af länsstyrelserna i den förevarande

frågan afgifna utlåtanden framgår, att den förr vidt utbredda

och svårutrotliga förbrytelse, som i dagligt tal benämnes lönkrögeri,

eller den yrkesmessigt bedrifna olofliga försäljningen af spritdrycker numera

så godt som icke förekommer i södra och mellersta delarne af

landet. I landets nordligare delar råda deremot i detta afseende fortfarande

svåra missförhållanden, hvilka antagit större utsträckning, i mån

som till dessa aflägsna och glest befolkade bygder under senare år

strömmat skaror af arbetare för att vinna anställning vid derstädes

pågående stora arbeten för grufbrytning, utdrifning och förädling af

virke samt jern vägsbyggnader. Om de förderfliga verkningarne af denna

olofliga bränvinsutskänkning äro vittnesbörden samstämmiga. Helt visst

möta, såsom ock myndigheterna framhållit, stora svårigheter att stäf]a

det onda. De störa, sparsamt befolkade vidderna erbjuda möjligast

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

gynsamma tillfällen för lönkrögarne att ostörda af ordningsmakten

drifva sin handtering; den i dessa bygder på grund af tingens fåtalighet

långsamma rättsskipningen tillstädjer, på sätt Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Jemtlands län med talande exempel framhållit,

en lagbrytare, mot hvilken bevisning kunnat erhållas, att i åratal uppehålla

den slutliga domen i målet; och saknaden af lagliga försäljningsställen

i vidsträckta trakter, der befolkningen till stor del utgöres af

lösa arbetare, af hvilka större delen ingalunda äro sinnade att afsåga

sig njutningen af spritdrycker, bidrager icke minst att befordra lönkrögeriet.

Bot mot detta är utan tvifvel af nöden. Åtskilliga åtgärder

hafva blifvit föreslagna, men af dessa har jag i detta sammanhang

endast att yttra mig rörande den ifrågasatta skärpningen af straffpåföljden

för oloflig bränvinsförsäljning. Utan att öfverskatta verkan

af eu dylik straffskärpning, bör man medgifva, att det straff, som drabbar

den öfverbevisade lönkrögaren, under nuvarande förhållanden ej sällan

måste komma att ställa sig allt för lindrigt. Rättelse härutinnan bör

ske, men af vigt är, att, på sätt Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse

framhållit, ändringen sker på sådant sätt, att verkan af lagändringen

blir den åsyftade eller en skärpning af straffet för vaneförbrytaren eller

lönkrögaren, men icke tillika af straffet för mera tillfälliga öfverträdelser

af bränvinsförfattningarne i nu ifrågavarande del, för hvilka senare

intet behof af strängare straff än de nu stadgade gjort sig kändt.

Enligt § 38 mom. 1 i gällande bränvinsförsäljningsförordning

straffas oloflig försäljning af bränvin första gången med böter från och

med 30 till och med 60 kronor, andra gången med böter från 60 till

och med 120 kronor och tredje gängen med böter från 120 till och med

240 kronor; den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse

beträdes, dömes till fängelse från och med två månader till och med ett

år. Då förändring af dessa bestämmelser nu ifrågakommer, torde i

hvarje händelse en förenkling af den nuvarande, omständligt graderade

straffskalan kunna eg a rum derhän, att straffsatsen för tredje gången

upprepad förbrytelse sammanslås med straffsatsen för fjerde gången eller

oftare upprepad förbrytelse. Straffet i högsta straffgraden, hvilken alltså

skulle afse tredje gången eller oftare upprepad förbrytelse, torde lämpligen

kunna bestämmas . till böter från 120 till och med 600 kronor

eller fängelse i högst ett år. Genom den frihet, som sålunda lemnades

domaren att välja mellan böter och frihetsstraff, förebygges möjligheten

för den felande att beräkna straffets art. Den ene känner sig mera

afskräckt af böter, den andre af fängelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Den genom den sålunda föreslagna förändringen beredda möjligheten

att med böter till afsevärdt belopp i stället för fängelse belägga

oftare upprepad oloflig bränvinsförsäljning, en förändring, som går i

den af Riksdagen såsom önskvärd angifna rigtningen, upphäfver emellertid

icke behofvet af särskild påföljd för lönkrögeri. Det är nemligen

att märka, att lönkrögeri, föröfvadt vid ett mycket stort antal tillfällen,

kan föreligga, äfven då den felaktige icke kan dömas annat än för första

eller andra resan oloflig bränvinsförsäljning. Ett tillägg till ifrågavarande

mom. torde derföre böra göras i syfte att straffet för oloflig

minuthandel eller iskänkning må för det fall, att försäljningen bedrifves

yrkesmessigt, kunna ökas med böter, hvilka lämpligen torde kunna

bestämmas att utgöra från och med 60 till och med 600 kronor. Såsom

förebild för den sålunda föreslagna bestämmelsen kan hänvisas till

mom. 4 i förevarande §.

Mot den nuvarande lydelsen af mom. 2 i § 38, enligt hvilken

endast det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med 150

liter må tagas i beslag, har anmärkts, att sagda lydelse i ganska många

fall gör beslagsrätten illusorisk, i det att lönkrögaren för att undgå

beslag i allmänhet är nog försigtig att icke förvara bränvinet i det

rum, der det utlemnas, utan oftast undangömmer detsamma i uthus,

hölador och skogssnår eller på andra liknande ställen. Med afseende härå

torde orden »det i försäljningsrummet befintliga bränvin» böra utbytas

mot »det i försäljningsrummet befintliga eller eljest uppenbarligen för

försäljning afsedda bränvin», hvarigenom åt beslagsrätten torde beredas

väsentligt ökad effektivitet. Ifrågasatt har äfven blifvit att borttaga

den nu stadgade begränsningen till 150 liter eller höja detta maximibelopp.

En sådan utsträckning af beslagsrätten skulle emellertid, om

den helt generelt vidtoges, utan tvifvel komma att i vissa fall, såsom

då den olofliga bränvinsförsäljningen skett af lättsinne eller obetänksamhet,

verka alltför strängt. Deremot synes för det fall, att till ansvar för

yrkesmessigt bedrifven oloflig minuthandel eller utskänkning dömes, en

utsträckning af det nuvarande maximibeloppet lämpligen kunna och

böra ega rum. På det att icke denna straffpåföljd må komma att verka

allt för ojemnt, torde dock maximibeloppet icke böra sättas högre än

till 300 liter.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att

besluta, att § 38 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning

af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker

den 24 maj 1895 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 3 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar

bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,

eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin,

eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af

bränvin, böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor

och andra gången från 60 till och med 120 kronor. Den, som tredje

gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till böter

från 120 till och med 600 kronor eller till fängelse i högst ett år.

Bedrifves oloflig minuthandel eller utskänkning yrkesmessigt., må, der

till böter dömes, straffet ökas med böter från och med 60 till och

med 600 kronor.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga eller eljest

uppenbarligen för försäljning afsedda bränvin till och med 150 liter

och, då till ansvar för yrkesmessigt bedrifven oloflig minuthandel eller

utskänkning dömes, till och med 300 liter tillika med kärl, som

för dess afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag och förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte — — — — — — —---

— — —---— — för minuthandeln.

4. Har förbrytelse — — — — — — —--—---

— — — 30 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1809.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevLU 1900:1 Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majds proposition om ändrad lydelse af § 38 i kongl förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra br s. 1 i texten