Sök i Ratio Lex

Angående ändring af gällande bestämmelser i afseende å mått och vigt

10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:4, Angående ändring af gällande bestämmelser i afseende å mått och vigt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

1

N:o 4

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändring

af gällande bestämmelser i afseende å mått och vigt;

gifven Stockholms slott den 8 december 1899.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga följande ändrade bestämmelser i afseende å mått och vigt,

nemligen

att längdmått skola omjusteras hvart sjette år, samt

att vågar skola omjusteras hvart tredje år, dock att precisionsvågar,

inrättade för maximibelastning af fem hektogram eller derunder,

må vara fritagna från sådan omjustering; skolande i stället sådana

vågar, när de nyttjas å apotek, vid apoteksvisitationerna pröfvas af

vederbörande läkare.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med

all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtrneister.

Bih. till Rikad. Prot. 1900. 1 Sami 1 Afd. 4 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 december

1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anförde i underdånighet:

I nådig proposition den 3 mars 1876 föreslog Eders Kongl.

Maj:t Riksdagen att antaga vissa bestämmelser att införas i den allmänna

stadga om mått och vigt, hvilken för införande i riket af det

metriska mått- och vigtsystemet kunde komma att af Eders Kongl.

Maj:t utfärdas. Bland dessa bestämmelser voro äfven följande, hvilka

finnas upptagna under punkt 6:o i den nådiga propositionen, nemligen:

Mått och vigter, som begagnas i kronans magasin, vid in- och

utlastning å fartyg, på offentliga salutorg eller i öppna bodar och

magasin, der handel och rörelse idkas, skola omjusteras, längdmåtten

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

hvart femte år samt målkärl och vigter hvart tredje år, och skola dervid

godkännas, så vida deras fel icke öfverstiga de gränser, som

kunna föreskrifvas. Från sådan omjustering vare dock frikallade de

på apoteken brukade vigter, som understiga en decigram; skolande

dessa vigter i stället vid apoteksvisitationerna pröfvas af vederbörande

läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga, efter omständigheterna

omjusteras eller kasseras.

Likarmade vågar, decimal- och centesimalvågar samt betsman

och pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas,

vederbörligen justeras, men äro icke underkastade den omjustering,

som för mått och vigter är föreskrifven. Begagnandet af decimal- och

centesimalvågar samt betsman och pyndare i allmän handel och rörelse

skall vara underkastadt de inskränkningar Kongl. Maj:t bestämmer.

Sedan Riksdagen antagit nyssnämnda, af Eders Kongl. Maj:t föreslagna

bestämmelser, utfärdades nådiga förordningen om mått och vigt

den 22 november 1878; varande § 7 i berörda nådiga förordning af

följande lydelse:

1. Har justeradt mätnings- eller vägningsredskap genom slitning

eller på annat sätt undergått sådan förändring, att redskapets afvikelse

från det rätta är större än den, enligt hvad i §§ 33 och 35 af denna

förordning sägs, högsta lagligen tillåtna; då skall samma redskap, så

vidt det brukas vid handel eller eljest, då varor skola aflemnas eller

mottagas efter mått eller vigt, vara underkastadt omjustering, som

bör ske ofördröjligen efter derom af vederbörande justerare gjord

tillsägelse eller eljest erhållen kännedom om redskapets oriktiga beskaffenhet.

2. Mått och vigter, som nyttjas i kronans magasin, vid in- och

utlastning å fartyg, på allmänna försäljningsplatser eller i öppna bodar

eller magasin, der handel och rörelse idkas, skola, äfven om de icke

undergått sådan förändring, som nyss är nämnd, omjusteras, längdmåtten

hvart femte år samt målkärlen och vigterna hvart tredje år.

De vigter, som understiga ett decigram, äro ej underkastade den omjustering,

hvarom i denna punkt är sagdt; börande dock sådana vigter,

då de å apoteken brukas, vid der förrättade visitationer pröfvas af

vederbörande läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga,

efter omständigheterna omjusteras eller kasseras.

Dessa bestämmelser hafva upptagits i § 7 af nu gällande nådiga

förordning om mått och vigt den 9 oktober 1885, med tillägg att

äfven vedmåtten skola omjusteras hvart tredje år.

Beträffande dessa bestämmelser hafva i särskilda till statsrådet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong?. Mnj:t$ Nåd. Proposition N:o 4.

och chefen för finansdepartementet stälda skrifter 41 af de i tjenst

varande 42 justerarne i riket hemstält dels om den ändring, att äfven

vågar af alla slag blefve underkastade periodisk omjustering, dels ock

att bestämmelsen angående tiden för omjustering af målkärl, vigter och

vedmått måtte varda så affattad, att den icke lemnade rum för tvetydighet.

öfver de af justerarne gjorda framställningarne hafva utlåtanden

afgifvits af chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

den 8 februari innevarande år och af vetenskapsakademien, efter nådig

remiss, den 11 sistlidne oktober.

I fråga om periodisk omjustering af vågar hafva justerarne anfört,

att då på 1870-talet fråga förevar om införande i vårt land af det

metriska systemet, hade dåvarande chefen för landtmäteriet och det dermed

förenade justeringsväsendet efter erhållet uppdrag utarbetat förslag

till författning om det nya systemet. Såväl bemälde chef som äfven

den för förslagets granskning af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité

hade fäst uppmärksamheten på nödvändigheten deraf, att vid vågning

såväl våg som vigter vore riktiga, och hade dervid särskildt framhållits,

att noggranna bestämmelser för ena slaget af dessa redskap helt naturligt

blefve ändamålslösa, om de icke motsvarades af bestämmelser, som

garanterade riktigheten af det andra slaget. Denna princip hade icke

blifvit iakttagen i gällande författning, enär i densamma periodisk omjustering

val blifvit stadgad för vigter, men deremot icke för vågar.

Visserligen föreskrefves i författningen, att omjustering äfven af vågar

skulle ske, 6å snart egaren genom justeraren eller eljest kommit till

insigt om att vågen på ett eller annat sätt blifvit oriktig, men erfarenheten

visade, att ifrågavarande bestämmelse saknade förmåga att göra

sig gällande.

Att så vore förhållandet, kunde äfven lätt inses. De vanligast

förekommande vågarna vore ganska ömtåliga, så att de äfven vid

varsamt bruk lätt kunde skadas, och under alla förhållanden vore de temligen

snart utsatta för slitning. Den normala slitningen af en decimaleller

annan bryggvåg visade sig på det sätt, att vågen oftast angåfve

för hög vigt. Denna slitning kunde försiggå så omärkbart, att säljaren

kanske, utan att veta. det, komme att använda en oriktig våg,

men äfven om han märkte förhållandet, läge det endast undantagsvis

inom det möjligas område att härom öfverbevisa honom. Frestelsen

läge således nära till hands för säljaren, och i allt fall beredde författningen

icke trygghet mot missbruk.

Härvid kunde visserligen invändas, att det läge i köparens eget

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 4. o

intresse att efterse, om det redskap, som användes vid varuutbytet,

vore riktigt eller icke, men denna invändning förlorade sin betydelse,

när man eftertänkte, huru man sjelf ginge tillväga vid uppköp. Det

kunde väl ock ifrågasättas, huru många af den stora allmänheten, som

verkligen finge anses kompetenta att verkställa eu sakkunnig granskning

i berörda hänseende. Allmänhetens trygghet mot missbruk vore

således uteslutande beroende af den kontroll, som utöfvades af de

offentliga myndigheterna och som enligt författningen skulle verkställas

af vederbörande polistjensteman, så vidt ske kunde, minst en

gång hvarje år. Äfven under förutsättning att polistjenstemannen

medhunne att verkställa den undersökning, som i detta fall blifvit

honom ålagd, kunde det dock antagas, att i de allra flesta fall hans

undersökning komme att inskränka sig till en granskning af justeringsmärkena.

Detta vore ock i allmänhet tillfyllestgörande beträffande

sådan redskap, som vore underkastad omjustering. Hvad deremot anginge

vågar, så fordrades för att undersöka deras tjenstbarhet särskilda

insigter, som ej kunde fordras af polistjenstemannen, och skulle de

tilläfventyrs finnas, saknades oftast erforderlig materiel och tid för en

undersökning. Men äfven om polistjenstemannen icke blott besutte

tillräcklig insigt, utan äfven hade både tid och tillfälle till en undersökning,

torde den dock endast undantagsvis komma till stånd af den

anledningen, att en upptäckt felaktighet hos en väg, utom tjenstepligtens

uppfyllande, icke hade något vidare intresse lör honom, enär

förhållandet blefve straffbart först efter vågens lortsatta begagnande.

Såsom redan antydts, vore de vanligast förekommande vågarna

ganska ömtåliga, hvarföre de ofta blefve så bristfälliga, att de icke alls

kunde användas. Då de med anledning häraf bortskickades för reparation,

gjorde i vanliga fall vågens egare sig icke på något sätt förvissade

om, att den, som anmodades att verkställa reparationen, egde

nödvändiga insigter för uppdragets utförande, och följden häraf blefve,

att en oriktig våg under det en gång åsätta justeringsmärkets skydd

saklöst användes till oberäknelig skada och förfång för en godtrogen

allmänhet. Då vågen för vågning vid handel och utbyte af varor

otvifvelaktigt vore det ömtåligaste redskapet och minst lika betydelsefullt

som vigterna, kunde det ej undgå att väcka uppmärksamhet, att

just detta redskap blifvit undantaget från periodisk omjustering, hvilket

missförhållande gjorde de skeende uppoffririgarne för vigters omjustering

till stor del betydelselösa och äfven öppnade möjlighet för en mindre

nogräknad säljare till underslef af hvarjehanda slag.

Chefen för kontroll- och justeringsbyrån har i det af honom af
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

gifna utlåtandet, beträffande den ifrågasatta omjusteringen af vågar,

anfört, att fråga om en dylik omjustering redan förut vid flera tillfällen

varit väckt, men icke ledt till något resultat.

De enda skäl, som under frågans föregående behandling anförts

mot vågarnas periodiska omjustering, vore dels alt justeringsmärkena

icke innebure någon säkerhet mot vågens ändring, dels ock att allmänheten

sjelf kunde förvissa sig om vågens riktighet. Det förra påståendet

vore visserligen sant, men gälde äfven andra redskap, särskilt

vigter, som ju dock vore underkastade dylik omjustering, och det finge

väl medgifvas, att sannolikheten för att de i handeln använda vågarna

vore riktiga blefve större, om de å vissa tider underkastades sakkunnig

pröfning, än om man blott skulle lita på de i detta fall icke sakkunnige

polistjenstemännens undersökningar. Hvad åter vidkomme det andra

skälet eller att allmänheten sjelf kunde undersöka vågarnas riktighet,

biträdde byråchefen justerarnes åsigt, att den handlande allmänheten

saknade de behöfliga insigterna för att kunna verkställa en dylik

undersökning.

På grund häraf och då den föreslagna bestämmelsen om vågars

omjustering utgjorde det sista steget i den rigtning, hvari lagstiftningen

angående vågar utvecklat sig, har byråchefen tillstyrkt bifall till justerarnes

framställning derom, dock med undantag för mindre precisionsvågar,

hvilka hufvudsakligen användes å apotek och i allmänhet behandlades

med större försigtighet och omsorg än andra vågar samt

derföre vore mindre utsatta för slitning.

Vetenskapsakademien har, med åberopande hufvudsakligen af samma

skäl, som anförts af chefen för kontroll- och justeringsbyrån, tillstyrkt

den ifrågasatta omjusteringen af vågar.

Beträffande den nu gällande bestämmelsen angående omjustering

hvart tredje år af målkärl, vigter och vedmått hafva justerarne anfört,

att inom lagskipningen den uppfattningen gjorts gällande, att de tre

åren beräknats på sådant sätt, att justeringsåret deri icke inbegripits.

En sådan tolkning af bestämmelsen vore emellertid icke öfverenstämmande

med lagstiftarens mening, livilket framginge deraf, att den

komité, som af vetenskapsakademien fått i uppdrag att utarbeta förslag

till författning för metersystemets införande, i de kommentarier, hvarmed

komitén beledsagat sitt förslag, med all önskvärd tydlighet framhållit,

att komitén med uttrycket »hvart tredje år» velat lemna en tidsbestämning,

hvari justeringsåret vore inbegripet. Följden af den vid

lagskipningen följda tolkningen hade blifvit, att, då enligt förordningens

ordalydelse en vigt, justerad till exempel år 1889, vore oanvändbar i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

och med utgången afår 1891 eller efter tre år, den nu ansåges brukbar

äfven under år 1892 och först med samma års utgång blefve olaglig

eller således först efter fyra år. Att denna tolkning icke öfverensstämde

med författningens anda och mening framträdde med än större tydlighet,

då man besinnade, att bestämmelsen trädt i stället för förut lagstadgad

omjustering för hvarje kalenderår. Ostridigt vore äfven, att en dagligen

brukad vigt endast undantagsvis kunde bibehålla sin tyngd under

loppet af fyra år inom de gränser, förordningen i dess § 33 utstakade,

och icke sällan inträffade, att afvikelsen befunnes vara ända till tio å

tolf gånger större än den i författningen högst medgifna.

Chefen för kontroll- och justeringsbyrån har härom anfört:

I de förordningar om mått och vigt, som gälde före metersystemets

införande, hade stadgats, att målkärl och vigter skulle omjusteras årligen,

men den af vetenskapsakademien utsedda komité, som uppgjorde

förslag till stadga för metersystemet, hade ansett, att, på grund

af en annan af komitén föreslagen förändring, den periodiska justeringen

särskildt af vigter kunde »utan något äfventyr uppskjutas till hvart

tredje år». Såväl detta uttryck som äfven det af landtmäteristyrelsen

i frågan afgifna yttrande måste tolkas så, som om afsigten varit, att

en vigt, som justerats till exempel år 1896, skulle omjusteras år 1899,

och detta blefve än tydligare, då man erinrade sig, att enligt förutvarande

förordning justerarne i allmänhet ej varit skyldige att hålla sin verkstad

öppen mera än andra söcknedagen i januari och juli månader;

man hade nemligen icke då kunnat såsom nu dröja med omjusteringen

till årets slut. Att denna tolkning äfven delades af den förutvarande

justeringsstyrelsen kunde byråchefen, som hade tjenstgjort hos nämnda

styrelse ända från dess första inrättande, intyga. Sedan metersystemet

blifvit obligatoriskt infördt och justerare börjat tillhålla allmänheten

att låta omjustera sina vigter och målkärl hvart tredje år, hade det

snart visat sig, att domstolarne funne sig böra tolka stadgandet om

den treåriga omjusteringen på det sätt, att en vigt kunde anses såsom

lagligen användbar äfven hela det fjerde året. Hade vigten justerats

år 1896, skulle den visserligen omjusteras 1899, men detta kunde ske

på årets sista dag och således kunde det ej anses olagligt att använda

vigten hela året 1899. Deraf blefve naturligtvis följden, att egaren ej

läte verkställa omjusteringen förr än i början af år 1900, och härigenom

hade omjusteringsperioden i ejelfva verket blifvit fyraårig i stället för

treårig. Då emellertid under de tio år, som förflutit, sedan metersystemet

blef ensamt gällande, erfarenheten enligt justerarnes rapporter

till kontroll- och justeringsbyrån ådagalagt den treåriga justeringens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

behöflighet, har byråchefen hemstält om sådan ändring i förordningens

föreskrift, att justeringens giltighetsperiod måtte blifva tre år, och har

byråchefen fördenskull och under förutsättning af periodisk omjustering

åt vågar föreslagit, att § 7 mom. 2 i förordningen om mått och vigt

den 9 oktober 1885 måtte erhålla följande lydelse:

Mätnings- och vägningsredskap, som nyttjas i kronans magasin,

vid in- och utlastning å fartyg, på allmänna försäljningsplatser eller i

öppna bodar eller magasin, der handel och rörelse idkas, skola, äfven

om de icke undergått sådan förändring, som nyss är nämnd, periodiskt

omjusteras sålunda att längdmåtten skola vara justerade eller omjusterade

under det löpande eller något af de närmast föregående fem

åren samt öfriga redskap under det löpande eller någotdera af de

närmast föregående två åren. De vigter, som understiga ett decigram

och precisionsvågar, inrättade för maximibelastning af fem hektogram

eller derunder, äro ej underkastade den omjustering, hvarom i denna

punkt är sagdt; börande dock sådana vigter och vågar, då de å apoteken

brukas, vid den förrättade visitationen pröfvas af vederbörande läkare

samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga, efter omständigheterna

omjusteras eller kasseras.

Hvad angår de i berörda förslag omförmälda längdmåtten, har

byråchefen, ehuru med afseende å den ringa förändring, dessa vanligen

underginge, det vore alldeles likgiltigt, huruvida de omjusterades hvart

femte eller hvart sjette år, likväl, enär särskilt för handlande på landsbygden

det möjligen kunde vara beqvämare, att omjusteringsperioden

bestämdes så att de kunde medsända sina längdmått hvarannan gång

de sände sina vigter och målkärl till omjustering, ansett, att omjusteringsperioden

för längdmåtten borde bestämmas till sex år.

I afseende å fixerandet af omjusteringsperiodens längd för målkärl,

vigter och vedmått har vetenskapsakademien i sitt underdåniga utlåtande

förklarat sig icke hafva något att erinra mot bjuråchefens förslag, hvarjemte

akademien funnit hans framställning om längdmåttens omjustering

synnerligen lämplig.

Justerarne hafva i sina förberörda skrivelser äfven framhållit, att

på många orter inom riket till salu hölles ojusterade och således till

riktigheten högst tvifvelaktiga mätnings- och vägningsredskap; och då

detta synts dem strida mot andan i författningens § 5 mom. 1, hafva

de föreslagit, att åt sagda § måtte genom tillägg af orden »eller till

salu hållas eller af tillverkare försäljas» gifvas följande ändrade lydelse,

nemligen:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Vid handel eller eljest, då varor skola aflemnas eller mottagas

efter mått och vigt, må icke utom i det fall, hvarom i § 32 sägs, nyttjas

eller till salu hållas eller af tillverkare försäljas andra redskap för mätning

eller vågning än de, som här i riket blifvit i vederbörlig ordning

justerade.

Denna ändring har blifvit afstyrkt såväl af chefen för kontrolloch

justeringsbyrån, som funnit tillräckliga skäl icke hafva anförts för

att förbjuda en tillverkare af dylika redskap att sälja sin tillverkning,

innan den blifvit justerad, som äfven af vetenskapsakademien, hvilken

anfört, att, oafsedt att den föreslagna ändringen vore formelt olämplig,

skäl ej vore anfördt, på grund af hvilket ett sådant förbud skulle kunna

anses motiveradt. Hvad i § 5 mom. 1 afsåges vore uppenbarligen endast

användandet i allmän handel af ojusterade mätnings- och vägningsredskap,

och det blefve derföre den enskilde köparens ensak, om han

ville af en tillverkare af dylik redskap tillhandla sig en apparat, som

ej lagligen kunde användas.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser jag,

att tillräckliga skäl icke anförts för det föreslagna förbudet mot handel

med ojusterade mätnings- och vägningsredskap, och hemställer jag derföre,

att justerarnes framställning i denna del ej måtte föranleda till någon

åtgärd.

Deremot finner jag den af justerarne föreslagna, af chefen för

kontroll- och justeringsbyrån samt vetenskapsakademien tillstyrkta periodiska

omjusteringen af vågar vara af verkligt behof påkallad; och då

jag äfven anser den af nämnde byråchef föreslagna och af akademien

tillstyrkta förändringen i tiden för omjustering af längdmått vara lämplig,

hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå

Riksdagen att antaga följande ändrade bestämmelser i afseende å mått

och vigt, nemligen:

att längdmått skola omjusteras hvart sjette år, samt

att vågar skola omjusteras hvart tredje år, dock att precisionsvågar,

inrättade för maximibelastning af fem hektogram eller derunder,

må vara fritagna från sådan omjustering; skolande i stället sådana vågar,

när de nyttjas å apotek, vid apoteksvisitationerna pröfvas af vederbörande

läkare.

Bih. till RiJcsd. Prot. 1000. 1 Sami. 1 Afd. 4 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 4.

Beträffande slutligen frågan om den förändrade lydelse, som kan

finnas böra gifvas åt den i § 7 mom. 2 i förordningen om mått och

vigt förekommande bestämmelsen angående tiden för omjustering af

målkärl, vigter och vedmått, för att det med justerarnes framställningar

i denna del af ärendet afsedda syftemålet må kunna vinnas, instämmer

jag i hufvudsak i hvad chefen för finansdepartementets kontroll- och

justeringsbyrå anfört och föreslagit, men torde med den slutliga pröfningen

af ärendet i denna del få anstå, till dess jag varder i tillfälle

att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla Riksdagens beslut i anledning

af den framställning till Riksdagen, jag förut tillstyrkt.

Hvad föredragande departementschefen i detta

ärende hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1900:4 Lagutskottets Utlåtande N:o 4 s. 1 i texten