Angående ändring af gällande bestämmelser i afseende å mått och vigt
10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1900:4, Angående ändring af gällande bestämmelser i afseende å mått och vigt
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
1
N:o 4
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändring
af gällande bestämmelser i afseende å mått och vigt;
gifven Stockholms slott den 8 december 1899.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga följande ändrade bestämmelser i afseende å mått och vigt,
nemligen
att längdmått skola omjusteras hvart sjette år, samt
att vågar skola omjusteras hvart tredje år, dock att precisionsvågar,
inrättade för maximibelastning af fem hektogram eller derunder,
må vara fritagna från sådan omjustering; skolande i stället sådana
vågar, när de nyttjas å apotek, vid apoteksvisitationerna pröfvas af
vederbörande läkare.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtrneister.
Bih. till Rikad. Prot. 1900. 1 Sami 1 Afd. 4 Raft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 december
1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Restadius.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde i underdånighet:
I nådig proposition den 3 mars 1876 föreslog Eders Kongl.
Maj:t Riksdagen att antaga vissa bestämmelser att införas i den allmänna
stadga om mått och vigt, hvilken för införande i riket af det
metriska mått- och vigtsystemet kunde komma att af Eders Kongl.
Maj:t utfärdas. Bland dessa bestämmelser voro äfven följande, hvilka
finnas upptagna under punkt 6:o i den nådiga propositionen, nemligen:
Mått och vigter, som begagnas i kronans magasin, vid in- och
utlastning å fartyg, på offentliga salutorg eller i öppna bodar och
magasin, der handel och rörelse idkas, skola omjusteras, längdmåtten
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
hvart femte år samt målkärl och vigter hvart tredje år, och skola dervid
godkännas, så vida deras fel icke öfverstiga de gränser, som
kunna föreskrifvas. Från sådan omjustering vare dock frikallade de
på apoteken brukade vigter, som understiga en decigram; skolande
dessa vigter i stället vid apoteksvisitationerna pröfvas af vederbörande
läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga, efter omständigheterna
omjusteras eller kasseras.
Likarmade vågar, decimal- och centesimalvågar samt betsman
och pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas,
vederbörligen justeras, men äro icke underkastade den omjustering,
som för mått och vigter är föreskrifven. Begagnandet af decimal- och
centesimalvågar samt betsman och pyndare i allmän handel och rörelse
skall vara underkastadt de inskränkningar Kongl. Maj:t bestämmer.
Sedan Riksdagen antagit nyssnämnda, af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
bestämmelser, utfärdades nådiga förordningen om mått och vigt
den 22 november 1878; varande § 7 i berörda nådiga förordning af
följande lydelse:
1. Har justeradt mätnings- eller vägningsredskap genom slitning
eller på annat sätt undergått sådan förändring, att redskapets afvikelse
från det rätta är större än den, enligt hvad i §§ 33 och 35 af denna
förordning sägs, högsta lagligen tillåtna; då skall samma redskap, så
vidt det brukas vid handel eller eljest, då varor skola aflemnas eller
mottagas efter mått eller vigt, vara underkastadt omjustering, som
bör ske ofördröjligen efter derom af vederbörande justerare gjord
tillsägelse eller eljest erhållen kännedom om redskapets oriktiga beskaffenhet.
2. Mått och vigter, som nyttjas i kronans magasin, vid in- och
utlastning å fartyg, på allmänna försäljningsplatser eller i öppna bodar
eller magasin, der handel och rörelse idkas, skola, äfven om de icke
undergått sådan förändring, som nyss är nämnd, omjusteras, längdmåtten
hvart femte år samt målkärlen och vigterna hvart tredje år.
De vigter, som understiga ett decigram, äro ej underkastade den omjustering,
hvarom i denna punkt är sagdt; börande dock sådana vigter,
då de å apoteken brukas, vid der förrättade visitationer pröfvas af
vederbörande läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga,
efter omständigheterna omjusteras eller kasseras.
Dessa bestämmelser hafva upptagits i § 7 af nu gällande nådiga
förordning om mått och vigt den 9 oktober 1885, med tillägg att
äfven vedmåtten skola omjusteras hvart tredje år.
Beträffande dessa bestämmelser hafva i särskilda till statsrådet
4
Kong?. Mnj:t$ Nåd. Proposition N:o 4.
och chefen för finansdepartementet stälda skrifter 41 af de i tjenst
varande 42 justerarne i riket hemstält dels om den ändring, att äfven
vågar af alla slag blefve underkastade periodisk omjustering, dels ock
att bestämmelsen angående tiden för omjustering af målkärl, vigter och
vedmått måtte varda så affattad, att den icke lemnade rum för tvetydighet.
öfver de af justerarne gjorda framställningarne hafva utlåtanden
afgifvits af chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
den 8 februari innevarande år och af vetenskapsakademien, efter nådig
remiss, den 11 sistlidne oktober.
I fråga om periodisk omjustering af vågar hafva justerarne anfört,
att då på 1870-talet fråga förevar om införande i vårt land af det
metriska systemet, hade dåvarande chefen för landtmäteriet och det dermed
förenade justeringsväsendet efter erhållet uppdrag utarbetat förslag
till författning om det nya systemet. Såväl bemälde chef som äfven
den för förslagets granskning af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité
hade fäst uppmärksamheten på nödvändigheten deraf, att vid vågning
såväl våg som vigter vore riktiga, och hade dervid särskildt framhållits,
att noggranna bestämmelser för ena slaget af dessa redskap helt naturligt
blefve ändamålslösa, om de icke motsvarades af bestämmelser, som
garanterade riktigheten af det andra slaget. Denna princip hade icke
blifvit iakttagen i gällande författning, enär i densamma periodisk omjustering
val blifvit stadgad för vigter, men deremot icke för vågar.
Visserligen föreskrefves i författningen, att omjustering äfven af vågar
skulle ske, 6å snart egaren genom justeraren eller eljest kommit till
insigt om att vågen på ett eller annat sätt blifvit oriktig, men erfarenheten
visade, att ifrågavarande bestämmelse saknade förmåga att göra
sig gällande.
Att så vore förhållandet, kunde äfven lätt inses. De vanligast
förekommande vågarna vore ganska ömtåliga, så att de äfven vid
varsamt bruk lätt kunde skadas, och under alla förhållanden vore de temligen
snart utsatta för slitning. Den normala slitningen af en decimaleller
annan bryggvåg visade sig på det sätt, att vågen oftast angåfve
för hög vigt. Denna slitning kunde försiggå så omärkbart, att säljaren
kanske, utan att veta. det, komme att använda en oriktig våg,
men äfven om han märkte förhållandet, läge det endast undantagsvis
inom det möjligas område att härom öfverbevisa honom. Frestelsen
läge således nära till hands för säljaren, och i allt fall beredde författningen
icke trygghet mot missbruk.
Härvid kunde visserligen invändas, att det läge i köparens eget
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 4. o
intresse att efterse, om det redskap, som användes vid varuutbytet,
vore riktigt eller icke, men denna invändning förlorade sin betydelse,
när man eftertänkte, huru man sjelf ginge tillväga vid uppköp. Det
kunde väl ock ifrågasättas, huru många af den stora allmänheten, som
verkligen finge anses kompetenta att verkställa eu sakkunnig granskning
i berörda hänseende. Allmänhetens trygghet mot missbruk vore
således uteslutande beroende af den kontroll, som utöfvades af de
offentliga myndigheterna och som enligt författningen skulle verkställas
af vederbörande polistjensteman, så vidt ske kunde, minst en
gång hvarje år. Äfven under förutsättning att polistjenstemannen
medhunne att verkställa den undersökning, som i detta fall blifvit
honom ålagd, kunde det dock antagas, att i de allra flesta fall hans
undersökning komme att inskränka sig till en granskning af justeringsmärkena.
Detta vore ock i allmänhet tillfyllestgörande beträffande
sådan redskap, som vore underkastad omjustering. Hvad deremot anginge
vågar, så fordrades för att undersöka deras tjenstbarhet särskilda
insigter, som ej kunde fordras af polistjenstemannen, och skulle de
tilläfventyrs finnas, saknades oftast erforderlig materiel och tid för en
undersökning. Men äfven om polistjenstemannen icke blott besutte
tillräcklig insigt, utan äfven hade både tid och tillfälle till en undersökning,
torde den dock endast undantagsvis komma till stånd af den
anledningen, att en upptäckt felaktighet hos en väg, utom tjenstepligtens
uppfyllande, icke hade något vidare intresse lör honom, enär
förhållandet blefve straffbart först efter vågens lortsatta begagnande.
Såsom redan antydts, vore de vanligast förekommande vågarna
ganska ömtåliga, hvarföre de ofta blefve så bristfälliga, att de icke alls
kunde användas. Då de med anledning häraf bortskickades för reparation,
gjorde i vanliga fall vågens egare sig icke på något sätt förvissade
om, att den, som anmodades att verkställa reparationen, egde
nödvändiga insigter för uppdragets utförande, och följden häraf blefve,
att en oriktig våg under det en gång åsätta justeringsmärkets skydd
saklöst användes till oberäknelig skada och förfång för en godtrogen
allmänhet. Då vågen för vågning vid handel och utbyte af varor
otvifvelaktigt vore det ömtåligaste redskapet och minst lika betydelsefullt
som vigterna, kunde det ej undgå att väcka uppmärksamhet, att
just detta redskap blifvit undantaget från periodisk omjustering, hvilket
missförhållande gjorde de skeende uppoffririgarne för vigters omjustering
till stor del betydelselösa och äfven öppnade möjlighet för en mindre
nogräknad säljare till underslef af hvarjehanda slag.
Chefen för kontroll- och justeringsbyrån har i det af honom af
-
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.
gifna utlåtandet, beträffande den ifrågasatta omjusteringen af vågar,
anfört, att fråga om en dylik omjustering redan förut vid flera tillfällen
varit väckt, men icke ledt till något resultat.
De enda skäl, som under frågans föregående behandling anförts
mot vågarnas periodiska omjustering, vore dels alt justeringsmärkena
icke innebure någon säkerhet mot vågens ändring, dels ock att allmänheten
sjelf kunde förvissa sig om vågens riktighet. Det förra påståendet
vore visserligen sant, men gälde äfven andra redskap, särskilt
vigter, som ju dock vore underkastade dylik omjustering, och det finge
väl medgifvas, att sannolikheten för att de i handeln använda vågarna
vore riktiga blefve större, om de å vissa tider underkastades sakkunnig
pröfning, än om man blott skulle lita på de i detta fall icke sakkunnige
polistjenstemännens undersökningar. Hvad åter vidkomme det andra
skälet eller att allmänheten sjelf kunde undersöka vågarnas riktighet,
biträdde byråchefen justerarnes åsigt, att den handlande allmänheten
saknade de behöfliga insigterna för att kunna verkställa en dylik
undersökning.
På grund häraf och då den föreslagna bestämmelsen om vågars
omjustering utgjorde det sista steget i den rigtning, hvari lagstiftningen
angående vågar utvecklat sig, har byråchefen tillstyrkt bifall till justerarnes
framställning derom, dock med undantag för mindre precisionsvågar,
hvilka hufvudsakligen användes å apotek och i allmänhet behandlades
med större försigtighet och omsorg än andra vågar samt
derföre vore mindre utsatta för slitning.
Vetenskapsakademien har, med åberopande hufvudsakligen af samma
skäl, som anförts af chefen för kontroll- och justeringsbyrån, tillstyrkt
den ifrågasatta omjusteringen af vågar.
Beträffande den nu gällande bestämmelsen angående omjustering
hvart tredje år af målkärl, vigter och vedmått hafva justerarne anfört,
att inom lagskipningen den uppfattningen gjorts gällande, att de tre
åren beräknats på sådant sätt, att justeringsåret deri icke inbegripits.
En sådan tolkning af bestämmelsen vore emellertid icke öfverenstämmande
med lagstiftarens mening, livilket framginge deraf, att den
komité, som af vetenskapsakademien fått i uppdrag att utarbeta förslag
till författning för metersystemets införande, i de kommentarier, hvarmed
komitén beledsagat sitt förslag, med all önskvärd tydlighet framhållit,
att komitén med uttrycket »hvart tredje år» velat lemna en tidsbestämning,
hvari justeringsåret vore inbegripet. Följden af den vid
lagskipningen följda tolkningen hade blifvit, att, då enligt förordningens
ordalydelse en vigt, justerad till exempel år 1889, vore oanvändbar i
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
och med utgången afår 1891 eller efter tre år, den nu ansåges brukbar
äfven under år 1892 och först med samma års utgång blefve olaglig
eller således först efter fyra år. Att denna tolkning icke öfverensstämde
med författningens anda och mening framträdde med än större tydlighet,
då man besinnade, att bestämmelsen trädt i stället för förut lagstadgad
omjustering för hvarje kalenderår. Ostridigt vore äfven, att en dagligen
brukad vigt endast undantagsvis kunde bibehålla sin tyngd under
loppet af fyra år inom de gränser, förordningen i dess § 33 utstakade,
och icke sällan inträffade, att afvikelsen befunnes vara ända till tio å
tolf gånger större än den i författningen högst medgifna.
Chefen för kontroll- och justeringsbyrån har härom anfört:
I de förordningar om mått och vigt, som gälde före metersystemets
införande, hade stadgats, att målkärl och vigter skulle omjusteras årligen,
men den af vetenskapsakademien utsedda komité, som uppgjorde
förslag till stadga för metersystemet, hade ansett, att, på grund
af en annan af komitén föreslagen förändring, den periodiska justeringen
särskildt af vigter kunde »utan något äfventyr uppskjutas till hvart
tredje år». Såväl detta uttryck som äfven det af landtmäteristyrelsen
i frågan afgifna yttrande måste tolkas så, som om afsigten varit, att
en vigt, som justerats till exempel år 1896, skulle omjusteras år 1899,
och detta blefve än tydligare, då man erinrade sig, att enligt förutvarande
förordning justerarne i allmänhet ej varit skyldige att hålla sin verkstad
öppen mera än andra söcknedagen i januari och juli månader;
man hade nemligen icke då kunnat såsom nu dröja med omjusteringen
till årets slut. Att denna tolkning äfven delades af den förutvarande
justeringsstyrelsen kunde byråchefen, som hade tjenstgjort hos nämnda
styrelse ända från dess första inrättande, intyga. Sedan metersystemet
blifvit obligatoriskt infördt och justerare börjat tillhålla allmänheten
att låta omjustera sina vigter och målkärl hvart tredje år, hade det
snart visat sig, att domstolarne funne sig böra tolka stadgandet om
den treåriga omjusteringen på det sätt, att en vigt kunde anses såsom
lagligen användbar äfven hela det fjerde året. Hade vigten justerats
år 1896, skulle den visserligen omjusteras 1899, men detta kunde ske
på årets sista dag och således kunde det ej anses olagligt att använda
vigten hela året 1899. Deraf blefve naturligtvis följden, att egaren ej
läte verkställa omjusteringen förr än i början af år 1900, och härigenom
hade omjusteringsperioden i ejelfva verket blifvit fyraårig i stället för
treårig. Då emellertid under de tio år, som förflutit, sedan metersystemet
blef ensamt gällande, erfarenheten enligt justerarnes rapporter
till kontroll- och justeringsbyrån ådagalagt den treåriga justeringens
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
behöflighet, har byråchefen hemstält om sådan ändring i förordningens
föreskrift, att justeringens giltighetsperiod måtte blifva tre år, och har
byråchefen fördenskull och under förutsättning af periodisk omjustering
åt vågar föreslagit, att § 7 mom. 2 i förordningen om mått och vigt
den 9 oktober 1885 måtte erhålla följande lydelse:
Mätnings- och vägningsredskap, som nyttjas i kronans magasin,
vid in- och utlastning å fartyg, på allmänna försäljningsplatser eller i
öppna bodar eller magasin, der handel och rörelse idkas, skola, äfven
om de icke undergått sådan förändring, som nyss är nämnd, periodiskt
omjusteras sålunda att längdmåtten skola vara justerade eller omjusterade
under det löpande eller något af de närmast föregående fem
åren samt öfriga redskap under det löpande eller någotdera af de
närmast föregående två åren. De vigter, som understiga ett decigram
och precisionsvågar, inrättade för maximibelastning af fem hektogram
eller derunder, äro ej underkastade den omjustering, hvarom i denna
punkt är sagdt; börande dock sådana vigter och vågar, då de å apoteken
brukas, vid den förrättade visitationen pröfvas af vederbörande läkare
samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga, efter omständigheterna
omjusteras eller kasseras.
Hvad angår de i berörda förslag omförmälda längdmåtten, har
byråchefen, ehuru med afseende å den ringa förändring, dessa vanligen
underginge, det vore alldeles likgiltigt, huruvida de omjusterades hvart
femte eller hvart sjette år, likväl, enär särskilt för handlande på landsbygden
det möjligen kunde vara beqvämare, att omjusteringsperioden
bestämdes så att de kunde medsända sina längdmått hvarannan gång
de sände sina vigter och målkärl till omjustering, ansett, att omjusteringsperioden
för längdmåtten borde bestämmas till sex år.
I afseende å fixerandet af omjusteringsperiodens längd för målkärl,
vigter och vedmått har vetenskapsakademien i sitt underdåniga utlåtande
förklarat sig icke hafva något att erinra mot bjuråchefens förslag, hvarjemte
akademien funnit hans framställning om längdmåttens omjustering
synnerligen lämplig.
Justerarne hafva i sina förberörda skrivelser äfven framhållit, att
på många orter inom riket till salu hölles ojusterade och således till
riktigheten högst tvifvelaktiga mätnings- och vägningsredskap; och då
detta synts dem strida mot andan i författningens § 5 mom. 1, hafva
de föreslagit, att åt sagda § måtte genom tillägg af orden »eller till
salu hållas eller af tillverkare försäljas» gifvas följande ändrade lydelse,
nemligen:
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
Vid handel eller eljest, då varor skola aflemnas eller mottagas
efter mått och vigt, må icke utom i det fall, hvarom i § 32 sägs, nyttjas
eller till salu hållas eller af tillverkare försäljas andra redskap för mätning
eller vågning än de, som här i riket blifvit i vederbörlig ordning
justerade.
Denna ändring har blifvit afstyrkt såväl af chefen för kontrolloch
justeringsbyrån, som funnit tillräckliga skäl icke hafva anförts för
att förbjuda en tillverkare af dylika redskap att sälja sin tillverkning,
innan den blifvit justerad, som äfven af vetenskapsakademien, hvilken
anfört, att, oafsedt att den föreslagna ändringen vore formelt olämplig,
skäl ej vore anfördt, på grund af hvilket ett sådant förbud skulle kunna
anses motiveradt. Hvad i § 5 mom. 1 afsåges vore uppenbarligen endast
användandet i allmän handel af ojusterade mätnings- och vägningsredskap,
och det blefve derföre den enskilde köparens ensak, om han
ville af en tillverkare af dylik redskap tillhandla sig en apparat, som
ej lagligen kunde användas.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser jag,
att tillräckliga skäl icke anförts för det föreslagna förbudet mot handel
med ojusterade mätnings- och vägningsredskap, och hemställer jag derföre,
att justerarnes framställning i denna del ej måtte föranleda till någon
åtgärd.
Deremot finner jag den af justerarne föreslagna, af chefen för
kontroll- och justeringsbyrån samt vetenskapsakademien tillstyrkta periodiska
omjusteringen af vågar vara af verkligt behof påkallad; och då
jag äfven anser den af nämnde byråchef föreslagna och af akademien
tillstyrkta förändringen i tiden för omjustering af längdmått vara lämplig,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att antaga följande ändrade bestämmelser i afseende å mått
och vigt, nemligen:
att längdmått skola omjusteras hvart sjette år, samt
att vågar skola omjusteras hvart tredje år, dock att precisionsvågar,
inrättade för maximibelastning af fem hektogram eller derunder,
må vara fritagna från sådan omjustering; skolande i stället sådana vågar,
när de nyttjas å apotek, vid apoteksvisitationerna pröfvas af vederbörande
läkare.
Bih. till RiJcsd. Prot. 1000. 1 Sami. 1 Afd. 4 Käft.
2
10
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 4.
Beträffande slutligen frågan om den förändrade lydelse, som kan
finnas böra gifvas åt den i § 7 mom. 2 i förordningen om mått och
vigt förekommande bestämmelsen angående tiden för omjustering af
målkärl, vigter och vedmått, för att det med justerarnes framställningar
i denna del af ärendet afsedda syftemålet må kunna vinnas, instämmer
jag i hufvudsak i hvad chefen för finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå anfört och föreslagit, men torde med den slutliga pröfningen
af ärendet i denna del få anstå, till dess jag varder i tillfälle
att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla Riksdagens beslut i anledning
af den framställning till Riksdagen, jag förut tillstyrkt.
Hvad föredragande departementschefen i detta
ärende hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Rettig.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- LU 1900:4 Lagutskottets Utlåtande N:o 4 s. 1 i texten