Med förslag till lag med vissa bestämmelser om elektriska ledningar
1900-03-02 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1900:46, Med förslag till lag med vissa bestämmelser om elektriska ledningar
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
1
N:o 46.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag med vissa bestämmelser om elektriska ledningar;
gifven Stockholms slott den 2 mars 1900.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag"med vissa
bestämmelser om elektriska ledningar.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
L. Annerstefit.
Bih. till liilcsd. Fiol 1900. 1 Sami. 1 Afl. 28 Häft.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kongl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 46.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om elektriska ledningar.
Härigenom förordnas som följer:
i §•
Vill någon anlägga elektrisk ledning, der största spänningen
Öfverstiger tvåhundrafemtio volt, och skall ej ledningen till hela sin
längd framgå under jordytan eller inom byggnad eller inhägnad gård,
söke Konungens tillstånd till företaget.
Meddelas det sökta tillståndet, föreskrifver Konungen, under förbehåll
af enskild rätt, på hvilket sätt och under hvilka vilkor ledningen
må anläggas och nyttjas.
2 §•
Hvar som utan tillstånd eller i strid emot de vid meddelande af
tillstånd gifna föreskrifter anlägger eller nyttjar ledning, som i 1 §
afses, straffes med böter från och med tjugufem till och med ett tusen
kronor, der ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1901.
Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
3
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 17 november 1899
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Restadi us.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:''
»Sedan
på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande
vissa sakkunniga personer förordnats att biträda vid utarbetande inom
finansdepartementet af bestämmelser rörande vilkoren för anläggning
och begagnande af elektriska ljus- och kraftledningar, hade de sålunda
tillkallade i en till chefen för finansdepartementet stäld skrifvelse, hvilken
blifvit till justitiedepartementet öfverlemnad, framhållit behofvet af vissa
till civillag hänförliga föreskrifter angående koncessionstvång, expropriationsrätt
och fridlysning med afseende å dylika elektriska ledningar.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
Vid underdånig föredragning den 22 sistlidne september af denna
skrifvelse, såvidt den angår införande af koncessionstvång med afseende
på anläggning af vissa elektriska ledningar, täcktes Eders Kongl. Magt
i nåder förordna, att öfver ett i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad de sakkunnige i denna del hemstält upprättadt förslag till lag
med vissa bestämmelser om elektriska ledningar underdåniga utlåtanden
skulle af telegrafstyrelsen och af tekniska högskolan afgifvas. De
sålunda infordrade utlåtandena hafva numera inkommit och torde få af
mig i underdånighet anmälas.»
Efter att hafva redogjort för handlingarnes hufvudsakliga innehåll
yftrade föredragande departementschefen vidare:
»Telegrafstyrelsen har anmärkt, att, då i det remitterade förslaget
från koncessionspligt undantagits dels ledningar för elektrisk ström af
högst tvåhundrafemtio volts spänning, dels ledningar under jordytan eller
inom byggnad eller inhägnad gård, den sålunda i förslaget inrymda begränsningen
vore obehöflig och olämplig utom hvad anginge anläggning,
der elektriciteten alstras eller förbrukas inom enskild för allmänheten ej
tillgänglig egendom. Med hänsyn till hvad i fråga om de förra ledningarne
anförts af förutnämnde sakkunnige och beträffande de senare af tekniska
högskolan synas dessa anmärkningar dock ej föranleda någon ändring i
förslaget. Hvad först angår undantaget för ledningar med lågspänd ström,
lärer nemligen vara obestridligt och har äfven af telegrafstyrelsen vitsordats,
att den fara, som en elektrisk ledning är egnad att framkalla,
väsentligen aftager när spänningen minskas; och uppenbart är, att koncessionstvånget
icke bör sträckas längre, än som kan anses vara med nödvändighet
påkalladt. Beträffande derefter underjordiska ledningar ligger
det, på sätt af tekniska högskolan påpekats, i sakens natur, att ledningstrådarne
redan af tekniska grunder måste framföras i väl isolerade omhöljen
eller täta trummor, hvarjemte det af flera skäl är af vigt, att
användandet af dylika mindre farliga ledningar såvidt möjligt främjas
och underlättas. Den kännedom om ledningarnes läge och utsträckning,
hvars betydelse blifvit af telegrafstyrelsen åberopad, synes lämpligen
kunna vinnas genom införande i administrativ väg af anmälningsskyldighet
i öfverensstämmelse med hvad förutnämnde sakkunnige tillkännagifvit
sig vara sinnade att föreslå. I öfrigt torde de särskilda straffrättsliga
bestämmelser om skydd för elektriska ledningar, hvilka dels redan gälla,
dels, på sätt Eders Kongl. Maj:t behagade erinra Sig, äro afsedda att
införas, väsentligen bidraga till beredande af trygghet emot de af
telegrafstyrelsen framhållna faror och olägenheter.
Då elektriska ledningar med större spänning än tvåhundrafemtio volt
5
Kongl. Maj:ts Nåd.''''Proposition E:o 46.
näppeligen komma i fråga att användas annat än för belysning, kraftöfverföring
eller dermed jemförligt ändamål, torde det vara öfverflödigt att
såsom förutsättning för koncessionstvångets tillämpning uppställa, jemte
spänningen, äfven att ledningen är för dylikt ändamål afsedd.))
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i
enlighet härmed jemkadt förslag till lag med vissa _ bestämmelser om
elektriska ledningar, af den lydelse bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar, hemstälde han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande
öfver detta förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
genom note ur protokollet inhemtas.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
lemna bifall.
Ex protocollo
Erik Öländer.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om elektriska ledningar.
Härigenom förordnas som följer:
i §•
Vill någon anlägga elektrisk ledning, der största spänningen öfverstiger
tvåhundrafemtio volt, och skall ej ledningen till hela sin längd
framgå under jordytan eller inom byggnad eller inhägnad gård, söke
Konungens tillstånd till företaget.
Meddelas det sökta tillståndet, föreskrifver Konungen, under förbehåll
af enskild rätt, på hvilket sätt och under hvilka vilkor ledningen
må anläggas och nyttjas.
2 §•
Hvar som utan tillstånd eller i strid emot de vid meddelande af
tillstånd gifna föreskrifter anlägger eller nyttjar ledning, som i 1 §
afses, straffes med böter från och med tjugufem till och med ett tusen
kronor, der ej svårare straff är i lag eller författning stadgadt.
Till rättelse i hvad olofligen skett ege öfverexekutor handräckning
gifva, när skäl dertill äro; och vare derom gällande enahanda bestämmelser,
som för det i 157 § utsökningslagen afsedda fall äro meddelade.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19 . .
Kongl. Maj:ts 1Säd. Proposition Ä:o 46.
7
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol måndagen den 15 januari 1900.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråd en: Nokberg,
Carlson,
Afzelius,
Hellström,
Billing,
Westring.
Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 1 december 1899,
handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af
utlåtande öfverlemnade förslag till lag med vissa bestämmelser om
elektriska ledningar mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter
cirkulerat, företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande
berörda förelag fogadt vid detta protokoll.
Justitierådet Westring, med hvilken justitieråden Carlson och
Afzelius förenade sig, anförde: »Ändamålet med den nu föreslagna lagstiftningen
synes, enligt hvad departementschefens yttrande gifver vid
handen, icke vara något annat än att bereda skydd mot den fara för
skada å person och egendom, som elektriska ledningar medföra. Föreskrifter
om de inskränkningar i friheten att anlägga och begagna dylika
ledningar, som af sådan anledning påkallas, synas mig vara af beskaffenhet
att deras meddelande ligger inom området för Konungens
ekonomiska lagstiftningsmakt. Detta hindrar naturligtvis icke, att
Konungen öfverlemnar åt Riksdagen att vid åvägabringandet af sådana
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
föreskrifter deltaga i den ordning, som för stiftande af civillag är
bestämd. Men derest så förfares, synes öfverflyttningen böra omfatta
bufvudgrunderna för lagstiftningen om alla ledningar af ifrågavarande
slag. Att dit förlägga endast bestämmelser om ledningar af dei
mest farliga beskaffenhet synes mig så mycket mera olämpligt, som
Konungens rätt att i administrativ väg besluta är i afseende å sådana
ledningar mest oförtydbar. Det kan jemväl föranleda den olägenheten,
att tvekan uppstår huruvida och i hvilken omfattning i administrativ
ordning må meddelas bestämmelser om andra elektriska ledningar än
dem, hvilka i den såsom civillag antagna författningen afses. Jag hemställer
alltså att den föreslagna lagen i nufangifna hänseende fullständigas.
»
Hvad anginge de särskilda bestämmelser förslaget innehölle yttrade
justitierådet Westring: »I afseende å 1 § synes mig kunna anmärkas,
att deri ej lemnats någon antydan angående syftet med och omfattningen
af den pröfning, som det enligt bestämmelsen i denna § tillkommer
Konungen att verkställa rörande ifrågasatt ledning. Ordalagen
lägga intet hinder i vägen att t. ex. koncession vägras endast af hänsyn
till den konkurrens, en ny ledning skall medföra för en äldre, staten
eller enskild person tillhörig ledning. Och den omständigheten att man
ansett sig behöfva genom civillag tillförsäkra Konungen pröfningsrätt
i förevarande hänseende kan möjligen bidraga till den uppfattningen,
att Konungen skulle eg a taga hänsyn till sådana förhållanden, hvilka
icke hafva att skaffa med den allmänna säkerheten. Då detta, att
döma af motiveringen, icke lärer vara meningen och ej heller synes
lämpligt, torde förslaget böra härutinnan förtydligas.»
Häri instämde justitieråden Carlson, Afzelius och Hellström.
Vidare yttrade justitierådet Westring; »Bestämmelsen i andra
stycket af 2 § derom att rättelse af hvad olofligen skett skall meddelas
af öfverexekutor i enlighet med bestämmelserna i 157 § utsökningslagen
synes mig icke vara principielt riktig. Att öfvervaka tillämpningen
af bestämmelser, gifna till skydd mot fara för person eller
egendom, tillhör enligt sakens natur politiförvaltningen men icke de
exekutiva myndigheterna. I fråga om de ledningar, hvilka, derest förslagets
nuvarande omfattning bibehålies, icke beröras af detsamma utan
skulle underkastas reglering i administrativ väg, lärer möjligheten af
en så beskaffad ordning som den här föreslagna vara utesluten. I
tillämpningen skulle ock denna bestämmelse vara förenad med väsentlig
olägenhet, då dels tvekan skulle uppstå huruvida genom densamma
vederbörande polismyndighets befogenhet på detta område vore all
-
9
. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
deles utesluten samt huruvida öfverexekutor — såsom fallet torde vara
enligt den anförda paragrafen i utsökningslagen — vore inskränkt till
att allenast efter framställning af enskild rättsegare ingripa till skyddande
af hans rätt, dels ock klagan öfver dylik åtgärd af myndighet,
hvilken förenade egenskaperna af polis- och exekutivmyndighet, skulle
komma att fullföljas i alldeles olika ordning, allt efter som åtgärden
vidtagits i den ena eller den andra egenskapen, hvilket helt visst
mången gång kunde vara svårt nog att afgöra. Det synes mig derföre
lämpligast att låta ifrågavarande åtgärder ankomma på polismyndigheten.
®
I detta yttrande instämde högsta domstolens öfrige ledamöter utom
justitierådet Norberg, som lemnade förslaget utan anmärkning.
Ex protocollo
Erik Öländer.
Bih. till lliksd. Prof. 1900. 1 Sam. 1 Afd. 28 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t ■Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 2 mars 1900
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Justitieråden: Lindbäck,
Cassel.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
Högsta
domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 17 november 1899 inhemtade utlåtande
öfver det vid nämnda protokoll fogade förslag till lag med vissa bestämmelser
om elektriska ledningar.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:
»Såsom Eders Kong!. Maj:t behagade erinra Sig, afser förevarande
lagförslag att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad af tillkallade
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
sakkunnige män blifvit kemstäldt och af hörda tekniska myndigheter
förordats uppställa koncession såsom vilkor för anläggning af vissa
elektriska ledningar, som äro af mera farlig beskaffenhet och beträffande
hvilka meddelandet i administrativ väg af allmänna säkerhetsföreskrifter
derföre icke skulle vara tillfyllestgörande. Emot införande
af koncessionstvång i föreslagen omfattning har icke någon anmärkning
blifvit inom högsta domstolen framstäld. Tre ledamöter af högsta
domstolen hafva emellertid — under erinran, att utfärdandet af bestämmelser
till skydd emot den fara för personer och egendom, som
elektriska ledningar kunde medföra, i och för sig folie inom området
för Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt — uttalat, att, i händelse
dylika bestämmelser till civillag öfverflyttades, denna åtgärd icke borde
inskränkas till föreskrifterna om de farligaste ledningarna; särskildt
skulle genom ett sådant inskränkande af öfverflyttningen kunna framkallas
tvekan, huruvida och i hvilken omfattning bestämmelser kunde
i administrativ ordning meddelas om andra elektriska ledningar än
dem, hvilka i den såsom civillag antagna författningen afsåges.
Hvad sålunda anförts skulle, då icke någon utvidgning af det
föreslagna koncessionstvånget blifvit ifrågasatt, tydligen närmast föranleda,
att i förslaget intoges ett stadgande, enligt hvilket Konungen
eger i administrativ väg utfärda säkerhetsföreskrifter angående andra
elektriska ledningar än sådana, som skola vara underkastade koncessionstvång.
Det torde emellertid icke kunna förordas att i en civillag, som i
öfrigt afser allenast införande af koncessionstvång beträffande visst slag af
elektriska ledningar, upptaga ett bemyndigande för Konungen att meddela
säkerhetsföreskrifter angående elektriska ledningar i allmänhet. Om ett
sådant bemyndigande, på sätt i den framstälda anmärkningen med allt skäl
förutsättes, är i och för sig öfverflödigt, lärer icke något missförstånd
kunna föranledas deraf, att i civillag stadgas koncession såsom vilkor för
anläggning af de farligaste ledningarna. Af civillagens begränsning till att
omfatta allenast dessa ledningar torde nemligen icke någon annan slutsats
kunna dragas, än att beträffande ledningar, som äro af mindre farlig beskaffenhet,
koncessionstvång icke skall gälla. Då civillagen och de
administrativa föreskrifterna skola hafva helt olika innehåll och afse skilda
slag af anläggningar, synes icke heller för sammanhangets skull någon
hänvisning från civillagen till de sistnämnda bestämmelserna vara
påkallad.
Af högsta domstolens flesta ledamöter har blifvit hemstäldt, att
i 1 § måtte tydligt uttalas, att Konungen vid pröfning af ansökan om
koncession allenast eger taga hänsyn till sådana förhållanden, som
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
sammanhänga med den allmänna säkerheten. Häremot må först erinras,
att i allmänhet en motsvarande begränsning af pröfningsrätten saknas
vid gällande bestämmelser om koncessionstvång, och detta äfven när
koncessionsrätten utöfvas af en underordnad administrativ myndighet
och begränsningen till följd häraf både vore mera behöflig och kunde
ega större praktiskt intresse; särskildt kan i detta afseende exempelvis
anföras, att icke några uttryckliga inskränkningar uppstälts för Konungens
befallningshafvandes befogenhet att afslå ansökan om rättighet
att tillverka, upplägga eller försälja explosiva varor. För öfrigt är det
uppenbart, att i sådana, sannolikt icke sällan förekommande, fall, då
den fara, som är förenad med en ledning för högspänd elektrisk ström,
måste komma att, oaktadt lämpliga säkerhetsåtgärder, i viss mån qvarstå,
vid koncessionsfrågans afgörande hänsyn bör tagas dertill, om den
qvarstående faran kan anses tillräckligt uppvägd genom de fördelar,
hvilka anläggningen är egnad att, omedelbart eller medelbart, bereda
det allmänna.
Med anledning af hvad högsta domstolens fleste ledamöter anfört i
fråga om det i 2 § upptagna stadgandet angående handräckning af
öfverexekutor, synes detta stadgande böra ur förslaget uteslutas.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det jemkade
lagförslaget, hemstälde han i underdånighet, att detta förslag
måtte, enligt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen
till antagande framläggas.
Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan, täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig
proposition af den lydelse bilagan litt B. vid detta
protokoll utvisar.
Ex protocollo
Erik Öländer.
STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1900:118 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Majds proposition med förslag till lag, innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866 angående j a1 i texten