Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande af ett kronan tilldömdt skadeersättning sbelopp för obehörig aftorkning ä den Rättviks och Boda socknemän upplåtna så kallade brobyggnadsskog i Kopparbergs län

1900-03-02 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:69, Angående efterskänkande af ett kronan tilldömdt skadeersättning sbelopp för obehörig aftorkning ä den Rättviks och Boda socknemän upplåtna så kallade brobyggnadsskog i Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mäj.ls Nåd. P)vposition No 69.

1

N:o 69.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande

af ett kronan tilldömdt skadeersättning sbelopp

för obehörig aftorkning ä den Rättviks och Boda socknemän

upplåtna så kallade brobyggnadsskog i Kopparbergs

län; gifven Stockholms slott den 2 mars 1900.

Enligt kongl. bref den 17 oktober 1837 angående grunderna för

afvittringen i Ore socken af Kopparbergs län skulle hvarje besutenhet i

socknen skattefritt tilldelas ett skogsanslag af 300 tunnland, och skulle

den derutöfver för kronans räkning uppkommande öfverloppsmarken

jemväl få af Ore socknemän öfver t agas samt mot utgörande af särskild

ränta och skatteköpeskilling på besutenlieterna fördelas. Från deh till

fördelning mellan besutenheterna sålunda upplåtna hela skogsmarken blef

emellertid vid afvittringen en skogsvidd af tillsammans 1,188 tunnlatid

18 kappland undantagen och på fem särskilda ställen afsatt såsom nödigt

skogsfång till de broar å den mellan Furudals bruk och Helsinglands gräns

anlagda så kallade Kårbölevägen, hvilka jemte viss andel af berörda väg

det tillhörde egarne af hemman inom Rättviks socken, hvaraf nuvarande

Boda socken då utgjorde en sedermera till särskild församling utbruten

del, att underhålla, hvarjemte ett område om 229 tunnland 13 kapplaud

jemväl afsattes till skogsfång för Ore socknemän vid fullgörande af

deras enahanda skyldighet.

På underdånig ansökning af Rättviks socknemän att ofvan omförmälda

skogstilldelning, i hvad Rättviks socken anginge, måtte fastställas,

så att socknemännen finge fri dispositions- och eganderätt till de för

Iiih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

dem afsätta skogsandelar, förklarade Kongl. Maj:t genom nådigt bref

den 15 december 1849, att Kongl. Maj:t läte vid den härutinnan vidtagna

åtgärden bero, men, enär socknemännens ifrågastälda oinskränkta

egande- och dispositionsrätt till dessa broskogar skulle medföra rättighet

för dem att till hvem som helst utan vilkor öfverlåta eller försälja skogsmarken,

och socknemännen, under det deras skyldighet att underhålla

broarne fortfore, sålunda kunde komma att sakna det påräknade virket

dertill, hvarigenom ändamålet med upplåtelsen vore förfeladt, förordnades

tillika, att nämnda skogstrakter endast med det vilkor finge åt

bemälde socknemän upplåtas, att samma trakter förblefve med brohållningsskyldigheten

oskiljaktigt förenade, så att, om och när denna för

socknemännen i en framtid upphörde, de äfven skulle vara skyldiga

att genast åter afträda dessa skogstrakter till kronans fria disposition

såsom annan öfverloppsmark; och förständigades i sammanhang härmed

Kongl. Maj:t befallningshafvande i länet att hålla tillsyn såväl mot

skogens obehöriga begagnande för andra ändamål, som ock att den ej

starkare anlitades, än med vilkoren för dess återväxt vore förenligt.

Genom kontrakt den 11 december 1885 uppläto Rättviks och

Boda socknars jordegare till Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag

mot en köpeskilling af 31,510 kronor till Rättviks socken och 8,940

kronor till Boda socken afverkningsrätt på 10 år å nyssnämnda brobyggnadsskogar

till träd af vissa dimensioner, mot det att upplåtarne

erhölle till brobyggnader erforderligt virke från bolagets skogar på

lämpligaste ställe och till i orten gällande pris. För denna upplåtelse

iklädde sig socknarne så till vida hemul, att, i händelse försäljningen

delvis eller i sin helhet på något sätt skulle komma att häfvas eller

rubbas, bolaget skulle hållas skadeslöst för så stor del af köpeskillingen

jemte ränta, som kunde belöpa å den del, som möjligtvis kunde komma

att häfvas eller rubbas.

Med anmälan härom sökte Ore socknemän hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs lön förbud mot berörda afverkning såsom

stridande mot kongl. brefvet den 15 december 1849, men förklarade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande genom utslag den 9 juni 1886, att, enär den

i nyssnämnda kongl. bref med rätten till skogsområdenas begagnande

oskiljaktigt förenade brounderhållsskyldigheten ostridigt fortfarande utgjordes

af Rättviks och Boda socknemän, och Ore socknemän följaktligen

icke egde någon rätt till samma skogar, Kong]. Maj:ts befallningshafvande

förty funne Ore socknemän berörda talan icke förtjena afseende,

i hvilket utslag Svea hofrätt, hvarest Ore socknemän sig besvärade, genom

utslag den 11 augusti 1886 ej fann skäl göra ändring. Sedan Ore

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 69.

socknemän härefter i en till kammarkollegium ingifven skrift anhållit,

att åtgärder måtte vidtagas för att hindra säljarne att använda den

för afverkningsrätten enligt kontraktet betingade köpeskillingen tör andra

ändamål än underhållet af broar å Kårbölevägen, förklarade kammarkollegium

i utslag den 18 oktober 1887, att hvad Ore socknemän i

berörda skrift anfört icke föranledde till någon kollegii åtgärd. På häröfver

af Ore socknemän anförda underdåniga besvär förklarade Kongl.

Maj:t i nådigt bref den 12 juli 1889 klagandena sakna behörighet att

föra talan beträffande ifrågavarande skogstrakter och de underdåniga

besvären följaktligen icke föranleda ändring i öfverklagade utslaget,

men med afseende å bestämmelserna i kongl. brefvet den 15 december

1849 öfverlemnades handlingarna i målet till kammarkollegium för vidtagande

af de åtgärder, som den af Rättviks och Boda socknemän gjorda

upplåtelse af rätt till afverkning å ifrågavarande skogstrakter kunde

finnas påkalla för bevakande af det allmännas rätt.

I anledning häraf och jemlikt erhållet särskildt uppdrag instämde

kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj ri s och kronans vägnar, Rättviks

och Boda socknemän samt Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag

till Rättviks och Ore tingslags häradsrätt med yrkande, att, som nämnda

bolag på grund af öfvanberörda upplåtelse under åren 1886 och 1887

å ifrågavarande områden afverkat 13,584 träd, det måtte förty och då

socknemännen icke egt att på nämnda sätt förfoga öfver omförmälda

skogstrakter, hvilka vore att betrakta såsom kronans tillhörighet, varda

förklaradt, att den genom kontraktet gjorda upplåtelsen vore ogiltig,

samt socknemännen och bolaget varda ålagdt, att hvem af dem bäst

gälda gitte, såsom ersättning för den förlust, kronan genom afverkningen

lidit, till Kongl. Maj:t och kronan utgifva 3 kronor för hvarje

träd eller tillhopa 40,752 kronor jemte ränta.

Den 16 maj 1894 meddelade häradsrätten utslag och utlät sig

deri, att, då Rättviks och Boda socknars jordegares åtgärd att, utan

särskildt medgifvande af Kongl. Magt och kronan såsom fortfarande

egare till ifrågakomna skogsmark, upplåta densamma till afverkning för

annat ändamål än de ofvannämnda brobyggnadernas underhåll stode i

strid med innehållet i kongl. brefvet den 15 december 1849 och icke

vunne berättigande derigenom, att socknemännen tillförene underlåtit

att underhålla brobyggnaderna uteslutande medelst användning af de

för detta ändamål anslagna skogarne, men å andra sidan rättigheten

att tillgodogöra sig skogens afkastning blifvit genom samma kong], bref

oskiljaktigt förenad med brobyggnadsskyldigheten, så binge den ålåge

Rättviks och Boda socknemän, samt först om och när denna skyldighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Noptjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SB.

för socknarne upphörde, skogarne komme under kronans fria disposition,

och kronan således, äfven om berörda upplåtelse ej skett, icke varit

berättigad att tillgodogöra sig nämnda afkastning, pröfvade häradsrätten

rättvist på det sätt bifalla käramålet, att den genom kontraktet den

11 december 1885 gjorda upplåtelse förklarades ogiltig, och att Rättviks

och Boda socknemän förpligtades att, hvardera socknens jordägare i den

mån socknen åtnjutit andel i den utfästa köpeskillingen, till Kongl. Maj:t

och kronan genast återbära värdet å den afverkade skogen, kvilket

värde, vid det förhållande att parterna å ömse sidor derom förebragt

jemngod bevisning, finge anses utgöra det af kronans vederparter medgifna

eller 18,308 kronor 4 öre med ränta af fem för hundrade om

året från stämningsdagen, för Rättviks socken den 15 februari och

för Boda socken den 25 januari, allt 1891, tills betalning skedde, att

under Kongl. Maj:ts och kronans förvaltning innestå för det i ofvannämnda

kongl. bref afsedda ändamål, intilldess Kongl. Maj:t tilläfventyrs

i en framtid genom annan anordning i fråga om underhållet

af ifrågavarande brobyggnader erhölle fri dispositionsrätt öfver skogen

och således äfven öfver det genom upplåtelsen erhållna penningebelopp.

I detta utslag gjorde Svea hofrätt genom dom den 28 februari

1896 ej annan ändring, än att, enär häradsrätten saknat laglig anledning

att, förordna om de återburna medlens förvaltning, häradsrättens

i sådant afseende meddelade föreskrift- af hofrätten undanröjdes; och

fann Kong]. Maj:t genom dom den 11 mars 1898 ej skäl att i hofrättens

dom göra annan ändring, än att, med hänsyn till den utredning,

som i saken å ömse sidor förebragts angående värdet på rot af de

afverkade 13,584 träden, den ersättning, som Rättviks och Boda socknars

jordägare hade att till Kongl. Maj:t och kronan utgifva, bestämdes

att utgå efter 2 kronor för hvarje träd med tillhopa 27,168 kronor

jemte ränta å detta belopp på sätt domstolarne stadgat, hvarjemte socknarnes

jordegare förpligtades godtgöra Kongl. Maj:ts och kronans utgifter

å saken vid häradsrätten med 796 kronor 46 öre jemte allt hvad

kronan utgifvit eller komme att utgifva till uthäradsnämnden.

Nu hafva Rättviks och Boda socknemän i en till Kongl. Maj:t

ingifven skrift i underdånighet anhållit, att det af dem på grund af

Kongl. Maj:ts dom utbetalda kapital- och räntebeloppet, tillsammans

36,943 kronor 79 öre, måtte varda dem efterskänkt. Till stöd för

ansökningen har hufvudsakligen anförts följande. I fråga om den så

kallade Kårbölevägen, hvilken utgjorde en del af den på allmän bekostnad

anlagda militärvägen genom Dalarne mot Helsingland och

Jemtlaud, hade Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 30 september

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. M(ij:is Nåd. Proposition AT:o 09.

1840 förklarat sig icke lämna förbise, »att underhållet af den ifrågavarande,

egentligen mindre för kringliggande orters nytta och beqvämlighet

än för andra af Konung och Rikets Ständer afsedda ändamål anlagda

väg, särdeles der densamma genomskure kronoallmänningar eller

andra ouppodlade och öde trakter, måste blifva betungande för invånarne,

emellan hvilka en sådan underhållsskyldighet blindt i laga ordning fördelad»,

i följd hvaraf »billigheten fordrade, att för underhållet af dessa

vägsträckor understöd å statens sida beviljades». Med gillande af den

åsigt, Rikets Ständer sålunda uttalat, beviljade Kongl. Magt genom

nådigt bref den 6 oktober 1845 till lindring i berörda väghållningsskyldighet

ett årligt statsanslag af 250 riksdaler bankomynt, motsvarande

375 kronor, samt lemnade genom förenämnda kong!, bref den

15 december 1849 socknemännen tillstånd att utan ränta begagna ofvanberörda

inom Ore socken belägna så kallade brobyggnadsskog om tillhopa

1,188 tunnland 18 kappland såsom nödigt skogsfång till de broar,

sockemännen hade att å Kårbölevägen underhålla. Emellertid hade eu

stor del af dessa broar ett så aflägset läge, att socknemännen i de

flesta fall funnit med sin fördel förenligt att, utan anlitande af brobyggnadsskogen,

dels å broarne närmare belägna skogstrakter inköpa

byggnadsvirke till broarne, dels ock, för undvikande af alltför ofta

skeende reparationer och nybyggnader, så mycket som möjligt använda

sten till byggnadsämne. I följd häraf hade verklig besparing gjorts å

den skog, som enligt Kongl. Maj:ts medgifvande fått af socknemännen

till broar användas. Eldigt styrkta räkenskapsutdrag, som företetts

under nyssberörda rättegång, både underhållet af Kårbölevägen med

broar för socknemännen medfört en beräknad kostnad af tillhopa 95,148

kronor 67 öre, hvartill komme ansenliga räntor, hvilket allt socknemännen

fött vidkännas utan att af vägen tillskyndas nämnvärd nytta

för allmänna samfärdseln. För åstadkommande af lättare kommunikationer

hade Rättviks socknemän år 1885 upptagit ett lån å 50,000

- kronor att amorteras under 34 år, hvilka medel kommit till användning

vid tecknande af aktier i jernvägslinien Falun—Rättvik. Som

företaget likväl syntes skola stranda i brist på tillslutning, hade aktier

i företaget tecknats af Rättviks kommun för ytterligare 50,000 kronor

samt af Boda kommun för 10,000 kronor. Kommunerna hade desto

hellre inlåtit sig på omförmälda aktieteckning, som socknemännen ansett

sig vara egare till eu mängd å brobyggnadsskogen besparadt virke,

hvilket, enligt hvad fackman intygat, kunde afverkas, utan att skogen

derigenom starkare anlitades, än som med vilkoren för dess återväxt

vore förenligt. De genom försäljningen influtna medlen hade möjlig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 69.

gjort tillkomsten af jernvägen Falun—Rättvik, hvilken anläggning i sin

ordning framkallat Rättvik—Mora och Mora—Orsa med flera jernvägslinier,

hvilka, åstadkomna utan bidrag från statens sida, ej blott gagnat

orten, utan äfven på ett ojemförligt säkrare och bättre sätt främjat det

ändamål, Kongl. Magt och Rikets Ständer åsyftat med Kårbölevägens

anläggning. Rättviks och Boda socknemän, som vore synnerligen nedtyngda

af skatter och onera, vore i jemförelse med andra socknar i

Dalarne, exempelvis Ore socken, mindre väl lottade i afseende å skogstillgång,

alldenstund på hvarje reduceradt hundland inrösningsjord i

Rättviks och Boda socknar belöpte endast 1,21 tunnland duglig skogsmark,

men deremot inom Ore socken 4,3G tunnland dylik skogsmark;

och syntes sålunda Rättviks och Boda socknemän hafva egt större skäl

att för kommunala ändamål få disponera för afverkning å deras brobyggnadsskog

influtna medel än Ore socknemän, hvilka, på sätt en

ansökningen bifogad afskrift af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den

7 juni 1890 meddelade resolution närmare visade, redan erhållit en

sådan förmån i afseende å den för Ore sockens brobyggnadsskyldighet

å Kårbölevägen afsätta skog.

Öfver berörda ansökning har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Kopparbergs län den 23 augusti 1898 afgifvit infordradt underdånigt

yttrande; och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande deri vitsordat, att

Rättviks och Boda socknemän till följd af de ifrågavarande skogsområdenas

från Kårbölevägen aflägsna läge icke kunnat med fördel

använda virke från skogen omedelbart för underhållet af broar å vägen,

utan dels nödgats från andra lämpligare belägna trakter inköpa erforderligt

virke, dels ock uppfört broar af sten, hvarigenom skog, som

socknemännen egt att till brounderhållet använda, följaktligen blifvit

Kongl. Maj:t och kronan besparad, under det att socknemännen för

underhållet af vägen fått vidkännas betydligt ökad kostnad, för tiden

intill 1891 års slut af sökandena beräknad till icke mindre än 95,148

kronor 67 öre förutom räntor. Vid sådant förhållande syntes det Kongl.

Maj:ts befallningshafvande vara med billighet förenligt, att socknemännen,

hvilka varit betungade med underhåll, förutom af ifrågavarande

yäg, jemväl af betydlig väglängd inom socknarnes egna områden, finge,

i öfverensstämmelse med den uppfattning, Rikets Ständer i deras ofvan

omförmälda underdåniga skrifvelse den 30 september 1840 uttalat, för

vägens och derå belägna broars underhåll åtnjuta ersättning, i någon

mån motsvarande socknemännens å vägen nedlagda kostnader; och

ansåge. fördenskull Kongl. Maj:ts befallningshafvande den underdåniga

ansökningen vara förtjent af nådigt afseende.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 69.

Efter nådig remiss tiar kammarkollegium infordrat yttrande från

kammaradvokatfiskalsembetet, som meddelat, att, sedan Kongl. Maj:ts

befallningshafvande genom utslag den 16 september 1892 förordnat,

att framdeles likasom förut Rättviks och Boda socknar skulle utgöra

ett väghållningsdistrikt och Ore socken ett sådant distrikt, underhållet

af den del af den inom Ore socken belägna så kallade Kårbölevägen,

hvilken förut underhållits af Rättviks och Boda socknars jordegare, från

och med ingången af år 1895, då nya väglagen börjat inom orten

tillämpas, öfvertagits af Ore väghållningsskyldige socknemän; och har

advokatfiskalsembetet, i betraktande af de jemförelsevis betydande kostnader,

som underhållet af ifrågavarande vägstycke med derå befintliga

broar, enligt hvad ansökningshandlingarna visade, under de gångna

åren kräft, och med afseende å hvad handlingarne för öfrigt till stöd

för ansökningen innehölle, ansett sökandenas begäran om efterskänkande

af skadeståndet vara förtjent af tillmötesgående samt derföre tillstyrkt

aflåtande till Riksdagen af nådig proposition, i syfte att, under

vilkor att Rättviks och Boda socknemän afstode från alla vidare anspråk

på ifrågavarande skogstrakter, socknarnes jordegare måtte berättigas att

af det efter aktorat sprovisionens ^anordnande i statskontoret innestående

beloppet, eller 33,346 kronor 62 öre, återfå, hvardera socknens

jordegare hvad på dem belöpte i förhållande till den andel, de erlagt

af de på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 uttagna 38,391

kronor 33 öre.

I anledning af kammaradvokatfiskalsembetets berörda yttrande hafva

Rättviks och Boda socknemän af kammarkollegium lemnats tillfälle att

yttra sig; och hafva med anledning deraf socknemännen i en till kollegium

ingifven skrift förklarat, att socknemännen, under förutsättning

att deras underdåniga ansökning vunne bifall, afstode från alla vidare

anspråk på ifrågavarande af socknemännen förut under vissa vilkor

disponerade skogstrakter inom Ore socken.

Vidare hafva Ore socknemän i en till Kongl. Maj:t inkommen

skrift i underdånighet anhållit, att, enär numera hela Kårbölevägen

till underhåll öfvertagits åt Ore sockens väghållningsdistrikt, nyttjanderätten

till de vid afvittringen inom socknen såsom skogsfång till de

af Rättviks och Boda socknemän förut underhållna broar å Kårbölevägen

afsätta skogstrakter måtte tillerkännas Ore sockens väghållningsskyldiga

socknemän, samt att till följd häraf det belopp, Rättviks

och Boda socknemän fått på grund af Kongl. Maj:ts dom den It mars

1898 utgifva för obehörig afverkning å dessa skogar, måtte med

upplupen ränta öfverlemnas till Ore socken, dess väghållningsskyldige

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 69.

eller vägkassa för att till broarnas underhåll användas. Till stöd för

denna framställning har åberopats, bland annat, att underhållet af

Kårbölevägen med derå befintliga broar vore synnerligen betungande,

samt att ifrågavarande brobyggnadsskog, på framställning af Rättviks

socknemän, vid afvittringen afsatts från just den kronomark, Ore socknemän

jemlikt kongl. brefvet den 17 oktober 1837 egt att efter skattläggning

och skatteköp med full eganderätt öfvertaga; och hafva

socknemännen derjemte meddelat, att, jemlikt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

omförmälda den 7 juni 1890 meddelade utslag, å Ore sockens

brobyggnadsskog afverkats och försålts 1,631 träd för ett belopp af

sammanlagdt 12,297 kronor 74 öre, som efter afdrag af åtskilliga närmare

angifna kostnader öfverlemnats till kommunalnämnden i Ore socken

för att i enlighet med bestämmelserna i nyssberörda utslag användas

till underhåll af distriktets allmänna vägar.

Efter nådig remiss har kammarkollegium äfven öfver sistberörda

underdåniga ansökning infordrat yttrande från kammaradvokatfiskalsembetet;

och har embetet i sitt med anledning häraf afgifna yttrande

dels, med åberopande af hvad embetet anfört angående Rättviks och

Boda socknemäns underdåniga ansökning om återbekommande af det

af dem erlagda skadeståndet och under framhållande, hurusom enligt

embetets uppfattning Ore socknemän icke förebragt giltigt skäl för sin

anhållan att komma i åtnjutande af berörda skadestånd, afstyrkt afseende

å Ore socknemäns ansökning i denna del, dels ock hemstält, att

samma ansökning, så vidt den åsyftade tillstånd för socknemännen att

få ifrågavarande skogstrakter åt sig upplåtna, ej heller måtte bifallas.

Derjemte har embetet, som med hänsyn till innehållet af kongl. brefvet

den 15 december 1849 förklarat sig anse den ifrågakomma försäljningen

af skog från Ore sockens brobyggnadsskog, om än densamma skett med

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd, böra behandlas såsom missbruk

af socknemännens nyttjanderätt till skogen, ifrågasatt, huruvida

icke till förekommande af vidare missbruk i detta afseende åtgärder

borde vidtagas, i syfte att ordnad hushållning måtte varda å skogstrakten

införd.

Den 24 oktober 1899 har kammarkollegium afgifvit underdånigt

utlåtande i detta ärende och dervid till en början meddelat, att ifrågavarande

dels åt Rättviks och Boda socknemän, dels ock åt Ore socknemän

upplåtna brobyggnadsskogar om sammanlagdt 1,417 tunnland 31

kappland ej varit föremål för vare sig skattläggning eller skatteköp, utan

fortfarande tillhörde kronan, hvaremot all annan öfverloppsmark inom

Ore socken blifvit jemlikt kongl. brefvet den 17 oktober 1837 disponerad,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69. 0

samt att, sedan vägstyrelsen i Ore sockens vägkållningsdistrikt kos

Kongl. Maj:ts befallningshafvande anhållit, att på grund af 60 § i lagen

angående vägkållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober

1891 af statsmedel utbekomma bidrag till den allmänna vägkållningskostnaden

inom distriktet för år 1896 med dels 117 kronor 50 öre för

underhållet af de på rotarne inom Ore socken indelade allmänna vägar

och dels 180 kronor för underhållet af den inom distriktet fallande del

af den så kallade Kårbölevägen, som vore indelad på rotar inom de

förut med Ore till ett vägdistrikt förenade, men derifrån till ett särskildt

distrikt afskeda Rättviks och Boda socknar, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

genom beslut den 12 december 1896 — jemte antecknande

att, enligt instrumentet öfver den af särskilda nämnden verkstälda

uppskattning af årliga kostnaden för underhållet den tid, marken vore

bar, af de allmänna vägarne inom Ore sockens vägkållningsdistrikt,

dessa vägar utgjordes af dels den så kallade gamla vägen och den af

Ore socknemän underhållna Kårbölevägen, för hvilka vägar, båda

indelade på rotar inom Ore socken, årliga underhållskostnaden upptagits

till 725 kronor för den förra och 450 kronor för den senare,

eller tillhopa 1,175 kronor, och dels den af Rättviks och Boda socknemän

underhållna Kårbölevägen, för hvilken, indelad på rotar inom Rättviks

och Boda socknar, underhållskostnaden beräknats till 1,800 kronor,

samt att för underhållet af den inom distriktet belägna del af Kårbölevägen

blifvit på grund af kongl. brefven den 6 oktober 1845 och den

13 februari 1874 senast för år 1895 af statsmedel anvisadt särskildt

bidrag af 375 kronor, deraf dock den på Rättviks och Boda socknemän

belöpande andel om 336 kronor 11 öre då ännu vore odisponerad —

i öfrig! sig utlåtit, att, enär särskildt statsbidrag utginge för underhållet

af den inom Ore socken belägna delen af Kårbölevägen, hvilken dessutom,

för såvidt anginge den sträcka deraf, som förut varit underhållen

af Rättviks och Boda socknemän, ännu icke blifvit å väghållare inom

Ore sockens väghållningsdistrikt till underhåll indelad, funne Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ansökningen icke kunna i vidsträcktare mån

bifallas, än att jemlik! 60 § i väglagen och kongl. kungörelsen angående

dispositionen af anslagen till vägunderhållet på landet m. m. den

25 januari 1895 en tiondedel af uppskattade kostnaden för underhållet

af den på rotar inom Ore sockens väghållningsdistrikt indelade så

kallade gamla vägen eller således ett belopp af 72 kronor 50 öre skulle

efter derå i vanlig ordning utfärdad anordning till vägstyrelsen mot

qvitto af statsmedel utbetalas; och hade kollegium enligt den 20 maj

Bill. till Riksd. Prut. läuO. 1 Sami. 1 Afd. 45 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

1897 meddeladt utslag, som vunnit laga kraft, funnit af de väghållningsskyldige

mot berörda beslut anförda besvär icke föranleda till ändring

i öfverklagade beslutet, klagandena obetaget att om utbekommande af

odisponerade beloppet af det genom ofvanomförmälda kongl. bref den 6

oktober 1845 och den 13 februari 1874 till underhållet af Kårbölevägen

för år 1895 anvisade statsbidrag särskildt å ort, som vederborde, göra

den framställning, hvartill de kunde finna sig befogade.

Vidare har kammarkollegium anfört, hurusom af hvad i ärendet

förekommit finge anses framgå, att, enär besutenheterna inom Ore socken

vid afvittringen bekommit sin fulla skogstilldelning, eller 300 tunnland,

till fri disposition utan skyldighet att afsätta någon del af detta skogsanslag

för broarnes underhåll, ifrågavarande brobyggnadsskogar icke

ens såsom allmänning eller besparingsskog kunde anses tillhöra Ore

socknemän. Icke heller syntes det numera stå socknemännen öppet

att efter skattläggning och skatteköp förvärfva eganderätt till brobyggnadsskogarne

i enlighet med bestämmelserna i kongl. brefvet den

17 oktober 1837, enär detta måste anses härutinnan hafva förlorat sin

giltighet, sedan genom kongl. brefvet den 15 december 1849 meddelats

särskilda bestämmelser om användningen af ifrågavarande såsom brobyggnadsskogar

afsätta andelar af Ore sockens öfverloppsmark. Vid

sådant förhållande och då till följd af nya väglagens tillämpning Rättviks

och Boda socknemän faktiskt vunnit befrielse från all underhållsskyldighet

å den så kallade Kårbölevägen med tillhörande broar inom

Ore socken, finge Rättviks och Boda socknars brobyggnadsskog jemlikt

föreskriften i kongl. brefvet den 15 december 1849 anses hafva återgått

till kronans fria disposition och böra behandlas såsom annan öfverloppsmark;

och ville kollegium i detta sammanhang föreslå, att Kongl.

Maj:ts befallningshafvande måtte erhålla i uppdrag att efter vederbörandes

hörande till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande

och förslag i afseende å dispositionen af omförmälda öfverloppsmark,

dervid jemväl borde blifva föremål för undersökning och pröfning,

huruvida med hänsyn till de tillgångar, Ore socknemän redan förut

egde att för brounderhållet disponera, något ytterligare bidrag för ändamålet

borde socknemännen medgifvas.

Beträffande härefter de underdåniga ansökningarne, såvidt anginge

frågan om efterskänkande af de utdömda skadeersättningsmedlen jemte

räntor, funne kammarkollegium sådana omständigheter icke hafva förekommit,

hvilka skäligen borde föranleda bifall till Ore socknemän

begäran om ersättningsmedlens användning för deras behof. Rättviks

och Boda socknemän hade deremot, enligt hvad Ore socknemän med
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

gifvit och Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat, dels inköpt erforderligt

brobyggnadsvirke från annat håll, dels ock uppfört broar af

sten, hvarigenom skog, som socknemännen egt att till brounderhållet

använda, blifvit besparad och bidragit till uppkomsten af ifrågavarande

ersättningsbelopp. Af sådan anledning och då jemlikt kongl. brefvet

den 15 december 1849 upplåtelsen af ifrågavarande öfverloppsmarker

afsett brounderhållet, men ej vägunderhållet i öfrigt, syntes så stor del

af de erlagda skadeersättningsmedlen kunna eftergifvas, som motsvarade

hvad socknemännen enligt tillgängliga handlingar för brounderhållet

utgifvit under den tid, skogen varit med berörda skyldighet förenad,

eller från och med år 1850 till och med år 1894. I detta afseende

hade kollegium låtit upprätta sammandrag af de utaf sökandena åberopade

och till riktigheten bestyrkta räkenskapsutdragen, utvisande, att

socknemännen för brounderhåll å Kårbölevägen och hvad dermed egde

samband för tiden 1859—1891 utgifvit ett belopp af tillhopa 10,287

kronor 63 öre, eller sålunda i medeltal för år 311 kronor 75 öre, hvadan

på tiden 1850—1894 skulle belöpa 14,028 kronor 75 öre, eller i rundt

tal 15,000 kronor; och då kollegium för sin del ansåge socknemännens

framställning om skadeersättningsmedlens efterskänkande vara förtjent

af afseende allenast i hvad anginge återbekommande af så stor andel af

dessa medel, som svarade mot sistnämnda belopp, hemstälde kollegium,

att Kongl. Maj:t, med utslag å Ore socknemäns begäran om skadeersättningsmedlens

utfående, måtte aflåta proposition till Riksdagen, i

syfte att Rättviks och Boda socknars jordegande medlemmar finge af

de utdömda och levererade ersättningsmedlen återbekomma 15,000 kronor

att fördelas mellan dessa socknar i förhållande till de andelar, socknarnes

jordegare erlagt af de på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars

1898 uttagna 38,391 kronor 33 öre.

Med anledning af hvad kammarkollegium sålunda hemstält, hafva

Rättviks och Boda socknemän i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift

erinrat, att i det inbetalda ersättningsbeloppet ingått icke mindre än

9,775 kronor 79 öre i räntor, under det att ersättningen för den afverkade

skogen utgjort endast 27,168 kronor, hvaremot i kammarkollegii

förslag icke inberäknats någon ränta å den af socknarne utbetalda

brounderhållskostnaden, hvilken ränta efter fem procent å den

årliga medelkostnaden utgjorde med innevarande år 19,620 kronor 80

öre, eller, tillsammans med kapitalet, i det närmaste hvad socknemännen

begärt; att Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag af socknemännen

fordrat en godtgörelse för förlorad afverkningsrätt med 10,000 kronor

jemte ränta; att socknemännen utan redovisningsskyldighet egt att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

anlita brobyggnadsskogen så långt som med vilkoren för dess återväxt

vore förenligt, hvilket förbehåll enligt ett skriften bifogadt intyg icke

öfverskridits genom den derå företagna afverkningen; samt att kronans

vinst icke blefve obetydlig, äfven om hela det begärda beloppet efterskänktes,

då kronan till sin fria disposition erhölle en skogsareal af

1,188 tunnland 18 kappland; hemställande socknemänuen, att, derest

icke deras ansökning kunde oförändrad bifallas, dem måtte efterskänkas

åtminstone det af kammaradvokatfiskalsembetet föreslagna beloppet eller

33,346 kronor 62 öre.

Slutligen har statskontoret den 12 nästlidne februari afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande; och har statskontoret, hvad först anginge

Ore socknemäns ansökning, anfört, att statskontoret, i likhet med kammarkollegium,

funne densamma, i hvad den afsåge användande till dessa

socknemäns förmån af de till kronan inbetalda skadeersättningsmedlen,

icke förtjena afseende och, såvidt dermed åsyftades att få på Ore

socknemän Överflyttad dispositionsrätten till ifrågavarande broskog, icke

böra föranleda annan åtgärd än den af kammarkollegium föreslagna.

Vidkommande åter den af Rättviks och Boda socknars jordegare

framstälda anhållan om efterskänkande af de af dem inbetalda ersättningsmedlen

har statkontoret ansett, att till förmån för denna begäran

talade, att bemälde jordegare antagligen handlat i god tro, då de till

Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag uppläto afverkningsrätt å

broskogen, samt att det nya kommunikationsmedel — jernvägen Falun—

Rättvik — till hvars åstadkommande den för afverkningsrätten influtna

köpeskillingen blifvit använd, vore icke blott ett allmännyttigt företag,

utan äfven af särskild betydelse för militära transporter; och har statskontoret,

under erinran att sistberörda ansökning icke under några omständigheter

syntes böra föranleda efterskänkande af större belopp, än

som svarade mot det kronan tillerkända skadeståndet jemte ränta derå,

tillhopa 36,943 kronor 79 öre, sedan derifrån afdragits det derå utanordnade

aktoratsarfvodet 3,694 kronor 38 öre, eller återstående 33,249

kronor 41 öre, funnit sig på grund af de nu anförda och andra i ärendet

förekomna omständigheter ega anledning förorda efterskänkande åt

Rättviks och Boda jordegare af icke blott den del af de kronan tillfallna

medlen, som motsvarade det beräknade värdet af den af nämnda

jordegare obegagnade afverkningsrätten för brounderhållet, eller 14,028

kronor 75 öre, utan äfven den kronan tilldömda räntegodtgörelsen 9,775

kronor 79 öre, eller i rundt tal 24,000 kronor.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl.

Maj:t, som uppdragit åt sin befallningshafvande i Kopparbergs län att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!. Maj.ts båd. Proposition N:o 69.

efter vederbörandes hörande inkomma med underdånigt yttrande och

förslag i afseende å dispositionen af den Rättviks och Boda socknemän

anslagna så kallade brobyggnadsskogen i Ore socken, dervid jemväl

skall göras till föremål för undersökning och pröfning, huruvida, med

hänsyn till de tillgångar, Ore socknemän förut ega att för brounderhållet

disponera, något ytterligare bidrag för ändamålet bör socknemännen

medgifvas, härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att af förenämnda genom Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898

kronan tillerkända ersättningsbelopp, jemte ränta, må Rättviks och

Boda socknars jordegande medlemmar efterskänkas ej mindre den del

af berörda ersättningsbelopp, som motsvarar hvad bemälde jordegare

må anses hafva för brounderhållet å Kårbölevägen utgifvit under åren

1850—1894, eller 14,028 kronor 75 öre, än äfven den kronan tilllagda

räntegodtgörelsen 9,775 kronor 79 öre, eller sammanlagdt i rundt

tal 24,000 kronor, samt

att detta belopp må af det under sjunde hufvudtiteln uppförda

reservationsanslaget till restitutioner till Rättviks och Boda jordegande

socknemän utbetalas för att dem emellan fördelas efter den af kammarkollegium

föreslagna grund.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Havs Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister föredrog härefter

:

En af Rättviks och Boda socknemän till Kongl. Maj:t ingifven

skrift, deri — sedan, på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 i

sak emellan kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj:ts och kronans

vägnar, å ena, samt Rättviks och Boda socknemän äfvensom Kopparbergs

och Hofors sågverksaktiebolag, å andra sidan, i fråga om kammaradvokatfiskalsembetets

yrkande, dels att en af Rättviks och Boda socknars

jordegare till nämnda bolag enligt kontrakt den 11 december 1885

på 10 år gjord upplåtelse af rätt till utverkning af träd af vissa dimensioner

å en skogsvidd, hvilken vid afvittring inom Ore socken af Kopparbergs

län blifvit från fördelning mellan besutenheterna undantagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 69. 15

samt afsatt för underhåll af vissa broar å den mellan Furudals bruk och

Helsinglands gräns anlagda så kallade Kårbölevägen, hvilka broar jemte

viss andel af berörda väg det tillhörde egarne af hemman inom Rättviks

socken, hvaraf Boda socken förr utgjort en sedermera till särskild

socken utbruten del, att underhålla, måtte förklaras ogiltig, dels oek

att socknemännen och bolaget, hvem af dem, som bäst gälda gitte,

måtte förpligtas ersätta kronan den genom berörda afverkning lidna

förlust, bemälde socknemän nödgats utbetala ett kapital- och räntebelopp

af tillsammans 36,943 kronor 79 öre — socknemännen i underdånighet

anhållit, att berörda belopp måtte varda dem efterskänkt;

och i sammanhang härmed en af Ore socknemän till Kongl. Maj:t

ingifven underdånig ansökning, att, enär numera hela Kårbölevägen till

underhåll öfvertagits af Ore sockens väghållningsdistrikt, såväl nyttj

anderätten till ofvanberörda, till brounderhåll afsätta skogstrakt måtte

tillerkännas Ore sockens väghållningsskyldige, som ock att i följd

häraf det belopp, som Rättviks och Boda socknemän fått på grund af

Kongl. Maj:ts ofvannämnda dom utgifva, måtte med upplupen ränta

öfverlemnas till Ore socken, dess väghållningsskyldige eller vägkassa

för att till broarnes underhåll användas;

i hvilket ärende ej mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Kopparbergs län, än äfven kammarkollegium, efter kammaradvokatfiskalsembetets

hörande, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarefter

och sedan Rättviks och Boda socknemän inkommit med ytterligare

en skrift i ämnet statskontoret, efter nådig remiss, afgifvit underdånigt

utlåtande.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet,

att Kongl. Maj:t måtte dels uppdraga åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län att efter vederbörandes hörande inkomma

med underdånigt yttrande och förslag i afseende å dispositionen af den

Rättviks och Boda socknemän anslagna så kallade brobyggnadsskogen i

Ore socken, dervid jemväl skulle göras till föremål för undersökning och

pröfning, huruvida, med hänsyn till de tillgångar, Ore socknemän förut

egde att för brounderhållet disponera, något ytterligare bidrag för ändamålet

borde socknemännen medgifvas, dels ock i nådig proposition föreslå

Riksdagen att medgifva,

att af det genom Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 kronan

tillerkända ersättningsbelopp, jemte ränta, måtte till Rättviks och Boda

socknars jordegande medlemmar efterskänkas ej mindre den del af berörda

ersättningsbelopp, som motsvarade hvad bemälde jordegare finge

anses hafva för brounderhållet å Kårbölevägen utgifvit under åren

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

1850—1894, eller 14,028 kronor 75 öre, än äfven den kronan tillagda

räntegodtgörelsen 9,775 kronor 79 öre, eller sammanlagdt i rundt tal

24,000 kronor, samt

att detta belopp måtte af det under sjunde hufvudtiteln uppförda

reservationsanslaget till restitutioner till Rättviks och Boda jordegande

socknemän utbetalas för att dem emellan fördelas efter af kammarkollegium

föreslagen grund.

Hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Waldemar Roos.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.