Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter handlanden K. S. Zackau från Stockholms län

1900-03-30 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:78, Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter handlanden K. S. Zackau från Stockholms län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

1

N:o 78.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande

af kronans rätt till danaarf efter handlanden

K. S. Zackau från Stockholms län; gifven Stockholms

slott den 30 mars 1900.

Gårdfarihandlande!! Kristian Svante Zackau från Sjöberg i Eds

socken afled den 17 april 1898. I instrumentet öfver bouppteckning

efter honom, hvilken förrättades den 30 i nämnda månad, finnes antecknadt,

att han såsom ogift och oäkta född ej efterlemnat legitima

arfvingar, att han enligt uppgift i lifstiden muntligen förklarat, att hans

qvarlåtenskap skulle tillfalla hans hushållerska och fästeqvinna Ingrid

Larsdotter och hans med henne sammanaflade två barn Frithiof Larsson

och Ingeborg Mathilda -Larsson, samt att boet, hvars behållning utgjorde

12,875 kronor 36 öre, tills vidare stälts under vård af Ingrid Larsdotter.

För att styrka uppgiften angående Zackaus berörda förklarande

läto Ingrid Larsdotter och hennes bemälda två barn den 9 maj samma

år vid Sollentuna häradsrätt såsom vittnen för dödsfalls skull höra

torparen Gustaf Adolf Carlsson från Grimsta och dennes hustru Elin

Hildur Carlsson, torparen Karl Johan Karlsson från Båtbygget oph

dennes hustru Johanna Vilhelmina Karlsson, urmakaren Jakob Fritiof

Ekström från Pråmudden samt fjerdingsmannen Karl Konrad Eriksson

från Ed, hvilka, enligt hvad det vid förhöret förda protokoll utvisar,

dervid berättade:

l:o) Gustaf Adolf Carlsson: att vittnet den 16 mars 1898 fått

besök af Zackau, som dervid börjat tala om sin förmögenhet, hvilket

gifvit vittnet anledning fråga, om Zackau upprättat något testamente

Bih. till Eiksd. Prat. IDOG. 1 Samt. 1 Afä. 52 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

till sina barns förmån; att Zackan härtill svarat nej, hvarför vittnet

yttrat, att barnen i så fall icke komme att få något efter Zackau; att

Zackau då yttrat: »det kan aldrig komma i fråga, ty Ingrid är kyrkotagen

såsom min fästeqvinna och allt hvad som finnes efter mig skall

barnen hafva»; att Zackau jemväl förut till vittnet fält liknande yttranden

och särskildt vid ett tillfälle i början af februari eller mars

månad 1898 inne å ett kafé i Stockholm, vid hvilket tillfälle Zackau

framvisat ett depositionsqvitto å 11,000 kronor och yttrat, att »han

nog hade medel, så att det skulle räcka till åt barnen efter honom»;

samt att detta yttrande gifvit vittnet anledning fråga Zackau vid först

omvittnade tillfälle, om han upprättat testamente;

2:o) Elin Hildur Carlsson: att Zackau vid det af vittnets man

först omvittnade tillfälle, då vittnet varit närvarande, på fråga af vittnets

man yttrat, att han icke upprättat något testamente, men derjemte

tillagt, att Ingrid vore kyrkotagen såsom hans fästeqvinna och att

barnen derför skulle få sin fulla rätt;

3:o) Karl Johan Karlsson: att vittnet, som vid flera tillfällen hört

Zackau tala om sina barn, dock aldrig hört honom yttra, att barnen

skulle ärfva honom eller att Ingrid vore kyrkotagen såsom hans fästeqvinna;
4:o)

Johanna Vilhelmina Karlsson: att vittnet väl hört Zackau

flera gånger tala om sina barn, men icke hört honom yttra något

angående testamente till deras förmån eller att de skulle ärfva hans

förmögenhet, samt att vittnet af Zackaus yttranden emellertid fått den

uppfattningen, att barnen skulle få ärfva honom;

5:o) Ekström: att Zackau, med hvilken vittnet varit bekant omkring

tre år, en af juldagarne år 1897 kommit in till vittnet i sällskap

med en person, som Zackau förestält för vittnet såsom sin son; att

Zackau ofta talat om sina barn och då alltid yttrat, att de skulle ärfva

norrom; att vittnet då uppmanat Zackau att upprätta ett testamente,

hvartill Zackau svarat, att det icke behöfdes, emedan barnen ändock

skulle få förmögenheten, »emedan närmare icke fm re 3 om öen»; att

Zackau på sommaren 1897 af vittnet köpt en klocka åt dottern,

hvilken Zackau jemväl förestält för vittnet; att vittnet degen innan

Zackeu. anidit besökt denne, dervid Zackau bedt vittnet tillsäga Ingrid,

f^t ha önsuade, att barnen antoge hans namn, då de ju skulle ärfva

honom; ett Zackau på vittnets upprepade framställningar att upprätta

testa nente svarat, att detta vore obehöflig^, enär barnen i allt fall

skulle erm la hans förmögenhet; att anledningen till Zackaus obenägenhet

att uoj. ''åtta ett testamente varit, att han trott, att det derigenom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

skulle blifva kandi, huru mycket han egde; samt att vittnet hade den

uppfattningen, att Zackau ansett barnen som sina lagliga arfvingar; och

6:o) Eriksson: att, då Zackau, som under år 1897 klagat öfver för

hög beskattning, sedermera vid uppbördsstämman erlagt honom påförda

utskylder, uppbördsmannen tillsport Zackau, hvad han skulle hafva sina

penningar till, dertill Zackau svarat: »Ja, hur mycket jag har, det vet

ingen, men hvad som fins öfver, det skola mina barn hafva»; att Zackau

flera gånger för vittnet omnämnt, att han underhållit barnen; att vittnet

sett qvitto från Ingrid på bidrag, som hon erhållit af Zackau; att

Zackau flera gånger, då han haft nattlogis hos vittnet, yttrat, att barnen

skulle ärfva hans förmögenhet; samt att vittnets uppfattning vore, att

Zackau trott, att barnen äfven utan testamente skulle, såsom Zackaus

enda lagliga arfvingar, bekomma förmögenheten.

Vid vittnesförhöret företeddes tillika och intogos delvis i rättens

protokoll åtskilliga bref från Zackau till Ingrid Larsdotter och barnen,

utvisande att ett godt förhållande rådt. mellan dem alla och att det

varit Zackaus mening, att Ingrid Larsdotter och barnen skulle komma

i åtnjutande af qvarlåtenskapen efter honom. Vittnena Ekström och

Eriksson, af hvilka den förstnämnde, enligt egen uppgift, under de

senare åren, då Zackau varit sjuklig och haft svårt att skrifva, varit

denne behjelplig med uppsättande af räkningar och reqvisitioner, intygade,

att de igenkände Zackaus namnteckningar under de företedda brefven.

Ingrid Larsdotter och barnen läto derefter, i ändamål att såsom »testamente

bevaka af Zackau till der-as förmån gjordt muntligt förordnande

angående hans qvarlåtenskap, den 30 september 1898 ingifva rättens

protokoll öfver vittnesförhöret till häradsrätten, som utstälde detsamma

till kommunikation med Zackaus närmaste arfvingar.

Nu hafva i eu den 2 mars 1899 till Kongl. Maj:t ingifven skrift

Ingrid Larsdotter och hennes ifrågavarande två barn, med förmälan

att någon delgifning af berörda, såsom muntligt testamente bevakade

uttalanden icke egt rum, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t

måtte af gunst och nåd förhjelpa sökandena dertill, att kronan till deras

förmån utsäde sig den rätt till danaarf efter Zackau, som möjligen

kunde tillkomma kronan; varande vid denna ansökning fogade intyg

dels af förbemälde Ekström under edlig förpligtelse, att Zackau

till honom yttrat, att Zackau »ämnade med Ingrid Larsson ingå äktenskap,

på det att hans med henne sammanaflade två barn skulle blifva

förklarade äkta och erhålla hans namn och hans qvarlåtenskap»,

dels af länsmannen V. Forsselius, hvilken i egenskap af god man

omhänderhar Zackaus bo, att Ingrid Larsdotter under flera år förestått

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 78.

Zackaus hus, att, såvidt Forsselius hade sig bekant, ett godt förhållande

rådt dem emellan, att Zackau ansett Ingrid Larsdotter som sin hustru,

att Ingrid Larsdotter, som vore klen till helsan, för Forsselius förklarat,

att hon icke egde några enskilda medel och uttalat bekymmer öfver

hur hon skulle kunna erhålla sitt lifsuppehälle, om hon ginge förlustig

den del af Zackaus qvarlåtenskap, som han tillämnat henne, att Ingrid

Larsdotter på ett ytterst samvetsgrant och berömvärdt sätt verkstält

realisering af Zackaus handelslager och härför äfvensom för influtna

fordringar till Forsselius såsom god man i sterbhuset aflemnat redovisning,

samt att såväl Ingrid Larsdotter som hennes barn Frithiof och

Ingeborg, båda tjenai-e, vore hederliga, skötsamma och ordentliga

personer,

dels ock af vederbörande pastorsembeten, att Ingrid Larsdotter,

född den 3 februari 1834, åtnjöte medborgerligt förtroende och befunne

sig i knappa lefnadsvilkor, att Frithiof Larsson, anstäld såsom kusk

vid Anhammar i Gryts socken, vore född den 26 mars 1869 samt medellös

och för sin existens helt och hållet hänvisad till sin lön, samt att

Ingeborg Mathilda Larsdotter, hvilken innehade tjenst i Stockholm, vore

född den 14 mars 1871 och åtnjöte medborgerligt förtroende.

I den underdåniga ansökningen hafva sökandena vidare anfört,

att Ingrid Larsdotter redan år 1869 blifvit Zackaus fästeqvinna och

lefvat såsom i äktenskap förenad med honom från nämnda år till och

med år 1874, under hvilken tid deras begge ifrågavarande barn blifvit

födda. Det hade varit Zackaus och Ingrid Larsdott.ers afsikt att äfveu

derefter fortsätta samlifvet och att ingå äktenskap, men ekonomiska

och andra svårigheter hade nödgat Ingrid Larsdotter att med barnen

flytta till Vingåkers socken, der hon försörjt sig och barnen såsom

tjenarinna i ett bageri, medan Zackau idkat gårdfarihandel i Upland.

Under tiden hade förbindelsen mellan Zackau och Ingrid Larsdotter

alltjemt uppehållits genom brefvexling och besök af Zackau hos Ingrid

Larsdotter och barnen. Sedan Zackau bosatt sig i Sjöberg i Stockholms

län och på grund af tilltagande ålder och sjuklighet blifvit i behof af

hjelp och vård, hade Ingrid Larsdotter på Zackaus enträgna begäran

år 1895 flyttat till honom; och hade det fortfarande varit deras afsikt

att med vigsel fullkomna äktenskapet, ehuru omständigheterna och

vanans makt vållat, att vid Zackaus död ännu ej inträdt någon förändring

i deras ömsesidiga förhållande. Af handlingarne i ärendet framginge,

att förhållandet mellan Zackau och Ingrid Larsdotter icke varit någon löslig

och lättsinnig förbindelse, utan eu sådan allvarlig, för lifstiden afsedd

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 78• 5

förening, som lagen tillerkände helgd af äktenskap äfven utan vigsel.

Långt ifrån att dölja förhållandet till Ingrid och faderskapet till barnen hade

Zackau tvärtom för vänner och bekanta tidt och ofta framhållit sökandena

såsom sina närmaste och såsom de der efter hans död hade naturliga

och lagliga anspråk på hans qvarlåtenskap. Ett godt förhållande hade

också rådt mellan Ingrid Larsdotter och Zackau, hvilken ansett den

förra såsom sin hustru. Af Zackaus handlingarna bifogade bref, omfattande

en tidrymd af 14 år, visade sig, att Zackau under alla dessa

år ansett sig stå i verkligt äktenskapligt förhållande till Ingrid Larsdotter

och i fadersförhållande till deras barn, och att det under hela

denna tid varit Zackaus sträfvan att genom arbete och sparsamhet

trygga sökandena efter sitt eget frånfälle. Särskildt anmärkningsvärda

i detta afseende vore ett bref af den 26 mars 1895, deri Zackau säger

sin »högsta önskan» vara, att han och Ingrid Larsdotter blefve »ordentligt

gifta, ty det är Guds vilja», äfvensom bref af den 5 juli sistnämnda

år och den 15 juni 1896, deri Zackau kallar sig sökandenas »make och

fader». Af allt detta vore uppenbart, att sökandena egde berättigade

anspråk på Zackaus qvarlåtenskap på grund af laga giftorätt och arfsrätt.

Hvad auginge de af Zackau fälda yttranden, hvilka bevakats

såsom muntligt testamente till sökandenas förmån, vore det visserligen

möjligt, att, derest testamentet klandrades, domstolarne skulle anse

ifrågavarande uttalanden icke motsvara de fordringar, som lag och

teori uppstälde på muntliga testamenten. Deremot hölle sökandena

före, att efter tagen del af vittnesutsagorna och Zackaus bref det icke

kunde råda ringaste tvifvel derom, att Zackau alltid tillämnat sökandena

sin qvarlåtenskap och ansett, att på grund af sökandenas förhållande

till honom qvarlåtenskapen äfven utan testamente skulle tillfalla

sökandena. Bristande kännedom om lagens stadganden och en

naturlig känsla åt det rättmätiga deri, att hans förmögenhet kom me

att öfvergå till hans fästeqvinna och barn, hade varit enda anledningen

till Zackaus underlåtenhet att i laga form upprätta skriftligt testamente

till sökandenas förmån. Sökandena vore alla medellösa, hänvisade

allenast till deras arbete, och, hvad särskildt auginge Ingrid

Larsdotter, hvars höga ålder och nedsatta krafter ej längre medgåfve

henne att såsom förut genom arbete förvärfva sitt lifsuppehälle, skulle

hon med största oro motse framtiden, derest hon ej komme i åtnjutande

af den del utaf qvarlåtenskapen, som Zackau alltid tillämnat

henne och som hon sjelf ansett sig kunna hafva rätt att påräkna.

I anledning af den gjorda ansökningen har efter nådig remiss

underdånigt utlåtande afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 78.

Stockholms län, som dervid öfverlemnat infordrade yttranden från vederbörande

länsman och kronofogde, hvilka tillstyrkt, bifall till ansökningen,

äfvensom ett af pastorsembetet i Eds församling utfärdadt intyg

af innehåll, att Ingrid Larsdotter alltsedan sin inflyttning till församlingen

varit antecknad såsom hushållerska hos och ej såsom fästeqvinna

till Zackau, och att hennes barn, hvilka ej varit, kyrkoskrifna i Eds

församling, ej vore antecknade såsom barn till Zackau; och har

Kongl. Maj:ts befallningshafvande för egen del anfört, att af handlingarne

syntes framgå, att Zackau under flera år lefvat tillsammans med

Ingrid Larsdotter och derunder med benne sammanaflat, ifrågavarande

två barn. Någon utredning hade visserligen icke förekommit derom,

att Ingrid Larsdotter vore Zackaus fästeqvinna, då hon af honom häfdades,

eller alt häfdandet skett under äktenskapslöfte, men handlingarne

gåfve dock vid handen, att Zackau efteråt, särskilt i bref af den 26

mars 1895, till Ingrid Larsdotter haft uttalanden, hvilka möjligen kunde

betraktas såsom ett sådant tillsägande af äktenskap, som omförmäldes

i 8 kap. 1 § Årfdabalken och som berättigade barnen till arfsrätt i

likhet med barn af laggift säng. Genom vittnesmål och Zackaus egna

bref vore dessutom utrönt, att Zackau vid flere tillfällen haft yttranden,

gående ut på att med qvarlåtenskapen efter honom skulle förfaras

så, som om han lefvat i laggildt äktenskap med Ingrid Larsdotter;

och,, om än åt dessa yttranden icke kunde tillerkännas betydelse af

lagligen gällande testamente, syntes de dock icke lemna rum för tvekan

om Zackaus verkliga afsikt, på samma gång de gåfve vid handen, att

orsaken, hvarföre icke något formligt testamente af Zackau upprättats,

varit den, att han ansett förbindelsen med Ingrid Larsdotter såsom

en verklig äktenskapsförbindelse med kraft att enligt, lag utan särskildt

förordnande insätta sökandena till rättsegare i boet vid hans död. Under

sådana förhållanden tvekade Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke

att tillstyrka, att, den kronan möjligen tillkommande rätt till danaarf

efter Zackau eftergåfves till förmån för sökandena.

Slutligen har kammaradvokatfiskalsembetet i infordradt underdånigt

utlåtande anfört, att embetet i likhet med Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge det, icke vara i ärendet ådagalagdt, att Ingrid Larsdotter blifvit

af Zackau häfdad såsom hans fästeqvinna, liksom ock embetet vore af

den mening, att Zackaus af sökandena åberopade uttalanden rörande

förfarandet med hans qvarlåtenskap efter hans död icke kunde betraktas

såsom lagligen gällande testamente. Deremot gåfve ansökningshandlingarne

vid handen, att, sedan Zackau med Ingrid Larsdotter

aflat ofvan nämnda två barn, han i bref till henne haft uttalanden, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

möjligen kunde anses hafva inneburit ett tillsägande af äktenskap.

Denna betydelse af berörda uttalanden vore dock ej böjd öfver allt

tvifvel; och, under förutsättning att domstolarne skulle frånkänna uttalandena

en sådan betydelse, syntes en rättegång i syfte att få Zackaus

qvarlåtenskap förklarad för danaarf kunna väntas utfalla till kronans

förmån. Då emellertid den nämnda förutsättningen för en från kronans

synpunkt lycklig utgång af en dylik rättegång syntes vara ganska

osäker, både embetet trott sig desto mindre höra i frågans nuvarande

skick å kronans vägnar anhängiggöra tvist om ifrågavarande egendom,

som enligt embetets uppfattning starka billigbetsskäl talade för att

sökandena, oafsedt deras mer eller mindre grundade rättsanspråk,

komme i åtnjutande af egendomen. Med hänsyn härtill tillstyrkte

embetet, lika med öfriga i ärendet börda vederbörande, att till Riksdagen

måtte aflåtas nådig proposition, i syfte att den rätt till danaarf

efter Zackau, som kunde tillkomma kronan, blefve efterskänkt till förmån

för sökandena.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att den rätt till danaarf,

som kan tillkomma kronan efter handlanden Kristian Svante Zackau

från Sjöberg, må på sökandena öfverlåtas.

De till ärendet börande bannlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 78.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 mars

1900.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister föredrog

härefter:

En af hushållerskan Ingrid Larsson och hennes två barn Frithiof

Larsson och Ingeborg Mathilda Larsson gjord underdånig ansökning,

att kronans rätt till danaarf efter aflidne handlanden Kristian Svante

Zackau från Sjöberg i Eds socken af Stockholms län måtte efterskänkas

till sökandenas förmån;

i anledning hvaraf infordradt underdånigt utlåtande afgifvits ej

mindre af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län än äfven

af kammaradvokatfiskalsembetet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,

att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att den rätt till danaarf, som kunde tillkomma kronan efter

ofvanbemälde Zackau, finge på sökandena öfverlåtas.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade

Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan

litt. — vid detta prokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

Bih, till JU/cscl. Prat. 1900

l^Saml. 1 Afd 52 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1900:79 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till åtskilliga danaarf. a1 i texten