Angående bestämmelser om förlust af pensionsrätt eller pension för den, som blifvit från innehafvande tjenst afsatt eller förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig
1900-04-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1900:83, Angående bestämmelser om förlust af pensionsrätt eller pension för den, som blifvit från innehafvande tjenst afsatt eller förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig
Dokumentets text
1
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83.
)*_'' 7 & no**]
''* N:o 8a3
.''t^isi''1 jxti Åo ö fl a k
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bestämmelser
om förlust af pensionsrätt eller pension för
den, som blifvit från innehafvande tjenst afsatt eller
förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig; gifven
Stockholms slott den 6 april 1900.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finnansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta,
att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke må tillkomma
den, som genom domstols eller vederbörande myndighets beslut blifvit
afsatt eller för fel eller försummelse i tjensten afskedad från tjenstebefattning,
med hvilken rätt till sådan pension eller fyllnadspension är
förenad, ej heller den, som efter erhållet afsked från dylik befattning
blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd medborgerligt
förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning, dömd till straff
jemlik!, 2 kapitlet 17 § strafflagen; skolande i dessa fall pensionsrätten
anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut vunnit laga kraft; dock
att i fråga om embets- eller tjensteman, hvars pensionering bestrides af
medel från kabinetts- eller konsulskassan, pensionsrätten icke anses
förverkad, med mindre Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda;
samt
att, beträffande huru i de fall, som i föregående punkt omförmälas,
förfaras bör i fråga om pension, hvartill någon på grund af anställning
i statens tjenst eller eljest må vara berättigad från anstalt, som af
Bih. till. Rilcsd. Prof 1900. 1 Sami. 1 Afd. 54 lluft. 1
2
yr, ...» |K> ; « tftx. . V c ;v> i - A
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
staten understöd]es, skall gälla hvad i reglementet för hvarje särskild
sådan anstalt är eller framdeles må varda stadgadt.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 83.
''\i. ,«V'' { ■ *Mt '' \>,v,''A ••V» tf A''it
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den ö april
1900.
N ärvaran de:
fn A ’h • h rlr
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
''*ui Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Restadius,
Odelberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde i underdånighet:'' M"
Beträffande arméns militär- och civilstat är i punkten 10 i nådiga
cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén den 22 juni 1877
stadgadt, att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen
till sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall
från och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft,
äfven vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension med fyllnadspension,
samt att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt
förtroende, blifver genom dom skild från tjenstebefattning, med
hvilken rätt till fyllnadspension enligt de i cirkuläret angifna grunder
4
Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
är förenad, skall derigenom hafva förverkat rätt till denna fyllnadspension,
kommer i hvarje fall att bero på Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
I en till Riksdagen aflåten nådig proposition af den 22 december
1897 föreslog Eders Kongl Maj:t Riksdagen att medgifva, att berörda
punkt 10 i kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
»Den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till
sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från
och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven
vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension och fyllnadspension.
Huruvida åter den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende,
genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med
hvilken rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller
efter erhållet afsked dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen,
skall derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension, kommer i
hvarje fall att bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.»
Med anmälan att Eders Kongi. Maj:ts förevarande framställning icke
af Riksdagen bifallits, anhöll i underdånig skrifvelse den 13 maj 1898
angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel
Riksdagen, dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring i grunderna för arméns och
flottans pensionering, att den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt
förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla,
med hvilken rätt till fyllnadspension vore förenad, eller efter erhållet
afsked förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig, .skulle hafva
förverkat rätt till fyllnadspension, och dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes
taga under öfvervägande, huruvida icke för alla klasser af embets- och
tjensteman samt betjente, hvilkas pensionering delvis eller i sin helhet
bestredes af allmänna medel, motsvarande bestämmelser om förlust af
pensionsrätt eller pension borde blifva gällande, som de, hvilka kunde
komma att stadgas beträffande armén och flottan.
Öfver Riksdagens berörda framställning hafva efter särskilda nådiga
remisser underdåniga utlåtanden afgifvits af direktionen öfver arméns
pensionskassa, af marinförvaltningen, efter direktionens öfver flottans
pensionskassa hörande, af jern vägsstyr elsen, efter direktionens för statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning hörande, af statskontoret, af generalpoststyrelsen,
af telegrafstyrelsen, efter direktionens för telegrafverkets
pensionsinrättning hörande, samt af generaltullstyrelsen.
Statskontoret har i sitt den 1 november 1898 afgifna utlåtande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 5
till en början erinrat, att för närvarande pensionerades uteslutande af
statsmedel:
l:o) alla de, som vore berättigade till pensioner å allmänna indragning
sstaten, d. v. s. civile embets- ocli tjenstemän samt betjente i
allmänhet äfvensom åtskillige med dem i pension shänseende likstälde;
2:o) tullverkets tjenstepersonal, för hvilken pensionerna utginge
af tullmedlen; och
3:o) embets- och tjenstemän, tillhörande minister- eller konsulsstaten,
hvilkas pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller konsulskassorna;
att
fyllnadspensioner af statsmedel utginge till:
l:o) arméns militär- och civilstat, för hvilket ändamål vore å nionde
hufvudtitelns extra stat uppfördt ett kreditiv till disposition af arméns
pensionskassa;
2:o) a) flottans militär- och civilstat, b) mariningeniörsstaten och
c) marinförvaltningens embets- och tjenstemän samt betjente; varande
för denna utgift medel anvisade å nionde hufvudtitelns ordinarie stat;
3:o) a) lotsstyrelsens embets- och tjenstemän samt betjente och
b) befäl och underbefäl vid lotsverket, till hvilka fyllnadspensioner utginge
från lotsrnedlen;
4:o) postverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken förr pensionerades
uteslutande af postmedlen, men hvars pensionering dåmera
bestredes af postmedlen, endast i den män den till pension berättigade
icke egde att erhålla pensionsbeloppet från civilstatens pensionsinrätt
ning;
och _ 0 ...
5:o) telegrafverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken åtnjöte
fyllnadspensioner från telegraf medlen; samt att
staten genom anslag till vederbörande pensionsinrättning av i mer
eller mindre grad deltoge i pensionskostnaden för dem, som åtnjöte
pensioner från
l:o) civilstatens pensionsinrättning;
2:o) arméns pensionskassa;
3:o) flottans pensionskassa;
4:o) handelsflottans pensionsanstalt;
5:o) statens jernvägstrafiks pensionsinrättning;
6:o) folkskolelärarnes pensionsinrättning;
7:o) kongl. teaterns pensionskassor.
Vidare har statskontoret anfört, att för den första af nämnda grupper
af tjensteinnehafvare, eller för dem, hvilkas pensionering bestredes
uteslutande af statsmedel, för närvarande saknades bestämmelser om för
-
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83
lust af pensionsrätt i de fall, som i Riksdagens ofvan åberopade skrifvelse
afsåges. I sakens natur finge dock anses ligga, att den, som
blifvit från tjenst afsatt, aldrig kunde komma i åtnjutande af dylik
pension. Vederbörandes rätt till pension af detta slag pröfvades nemligen
alltid al Eders Kongl. Maj:t i hvarje särskild! fall; och första vilkoret
för pensions beviljande vore uppenbarligen, att den till pension ifrågakomne
skulle vara innehafvare af den tjenst, med hvilken pensionsrätt
blifvit förbunden. Då emellertid efter en sådan pensionärs afskedstagande
kunde blifva uppdagadt, att han under tjenstetiden gjort sig
skyldig till brott af den beskaffenhet, att han, derest han varit qvar i
tjenst, bort till afsättning dömas, och då det syntes vara rättvist, att
ingen finge åtnjuta statspension med bättre rätt än den lön, han egt
att af statsmedel uppbära, funne statskontoret beträffande nu ifrågavarande
grupp af tjensteinnehafvare eu bestämmelse i det af Riksdagen
angifna syftet vara på sin plats.
Hvad anginge den andra gruppen af ofvan omförmälde tjensteinnehafvare,
eller dem, till hvilka fyllnadspensioner af statsmedel utginge,
funnes bestämmelser meddelade:
l:o) beträffande arméns militär- och civilstat i förenämnda nådiga
cirkulär angående grunder för pensioneringen af armébefälet den 22
juni 1877, för hvilka bestämmelsers innehåll ofvan blifvit redogjordt;
2:o) beträffande flottans militär- och civilstat, mariningeniörsstaten,
marinförv ältning ens och lotsstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente
äfvensom befäl och underbefäl vid lotsverket, hvilka samtliga skulle vara
delegare i flottans pensionskassa, i gällande reglemente för nämnda
kassa; varande dessa bestämmelser lika lydande med de för arméns
militär- och civilstat gällande;
3:o beträffande telegrafverkets tjenstepersonat i nådiga reglementet
för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 december 1886, hvari
stadgades, att delegare, som afskedades till följd af brott mot allmän
lag, förlorade all rätt till pension; att, derest delegare afskedades till
följd af tjenstefel, det skulle på telegrafstyrelsens pröfning bero, huruvida
tjenstefelet finge anses vara af den svåra beskaffenhet, att jemväl
pensionsrätten borde förloras; samt att, om pensionstagare förlorade medborgerligt
förtroende, han ock skulle vara pensionsrätten förlustig.
Då de skäl, som föranledt statskontoret att i fråga om dem, hvilka
helt och hållet af statsmedel pensionerades, uttala sig för utfärdandet
af bestämmelser i det af Riksdagen angifna syftet, syntes ega samma
giltighet i afseende å dem, som egde att af statsmedel uppbära fyllnadspensioner,
ansåge statskontoret, att äfven på dessa senare borde tilläm
-
7
,1 < V . '' • , • n ''
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 83.
v.w. .... '' i ....... ...... r . . .t
pas enahanda bestämmelser i fråga om förlust af statspension, som dem,
bvilka kunde varda faststälda för dem, hvilkas pensioner till hela beloppet
utginge af statsmedel.
Vidkommande slutligen den grupp af tjensteinnehafvare eller andra
personer, som kunde vara berättigade till pensioner ur kassör, hvilkas verksamhet
staten medelst anslag understödde, så intoge dessa beträffande
dem från nämnda kassor tillkommande pensioner otvifvelaktigt i nu
ifrågavarande hänseende en annan ställning än de förut här omhandlade,
så till vida nemligen som den enskilde pensionstagaren icke kunde
sägas af staten uppbära något visst pensionsbelopp. Vid sådant förhållande
måste det äfven blifva svårt och i de flesta fall säkerligen omöjligt
att afgöra, i hvad mån staten skulle under oftanämnda förutsättningar
undandraga den brottslige sitt understöd. I de respektive pensionskassornas,
reglementen, faststälda af Eders Kongl. Maj:t, vore emellertid
i, allmänhet redan intagna bestämmelser, hvarigenom till afsättning
dömd delegare eller delegare, som efter afskedstagande! gjort sig förvunnen
till brott, för hvilket han eljest skolat till afsättning dömas,
ginge i mistning af sin pensionsrätt. Sålunda stadgades:
l:o) i gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning: att den,
som dömdes för begången förbrytelse sin syssla förlustig eller efter erhållet
afsked genom laga kraft vunnet beslut förklarades hafva gjort
sig till sådan påföljd förfallen, hade förlorat rättigheten att af pensionsinrättningen
undfå pension, samt att delegare, som efter erhållet afsked
blifvit för begången förbrytelse dömd medborgerligt förtroende förlustig,
hade för den tid, berörda påföljd varade, förlorat pensionsrättigheten
;
2:o) i reglementet för arméns pensionskassa af den 15 december 1893:
att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till sådant
brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende, skulle från
och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven
vara förlustig sin rätt till pensions åtnjutande från denna kassa;
3:o) i gällande reglemente för flottans pensionskassa: bestämmelser
af det innehål], förut redan återgifvits;
4:o) i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt af den 29 januari
1864: att för pensions erhållande erfordrades, bland annat, att ega behörigen
vitsordad god frejd;
5:o) i reglementet för statens jérnvägstrafiks pensionsinrättning af den
3 november 1882: att delegare, som af styrelsen för statens jernvägstrafik
entledigades såsom varande för sin befattning olämplig eller afskedades
på grund af tjenstefel eller brott mot allmän lag eller derför,
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
att han utan styrelsens samtycke lemnat sin tjenst, förlorade all rätt
till pension, äfven om han vid afskedandet innehade sådan rätt; samt
6:o) i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrältning af den 30
november 1866: att folkskolelärare, som för tjenstefel eller brott blifvit
genom laga kraft vunnet beslut dömd sin tjenst förlustig eller förklarad
till sådan påföljd förfallen, förlorade rätt till pension, samt att, om
pensionstagare dömdes förlustig medborgerligt förtroende, förlorades
jemväl pensionsrätten.
Af öfriga i ärendet börda myndigheter hafva marinförvaltningen,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen förklarat
sig icke hafva något att erinra mot meddelande af bestämmelser i
det af Riksdagen angifna syfte.
Direktionen öfver arméns pensionskassa har anfört, bland annat,
att direktionen i princip delade Riksdagens uppfattning, att en statens
embets- eller tjensteman, som så groft förbrutit sig, att han förskylt
afsättning, äfven borde hafva förverkat rätt till den af statsmedel utgående
pensionen, men dock icke kunde undgå att tillmäta en viss giltighet
åt de skäl, som ursprungligen finge antagas hafva gifvit anledning
till stadgandet att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt
förtroende, skildes från tjenstebefattning, derigenom skulle
hafva förverkat rätt till fyllnadspension, i hvarje fall komme att bero på
Eders Kongl. Maj:ts pröfning — ett stadgande, som sålunda innebure, att,
om Eders Kongl. Maj:t så pröfvade skäligt, den till afsättning dömde
kunde bibehållas vid sin rätt till fyllnadspension. Förhållandet vore nemligen,
att flera af de brott, för hvilka strafflagen för krigsmagten stadgade
afsättning, i och för sig icke vore af den svåra beskaffenhet, att de
skolat beläggas med så strängt straff, om detta ej ansetts kräfvas ur
disciplinär synpunkt och för krigstuktens upprätthållande. Derest den,
som, till följd af en för krigsmagten gällande undantagslag, för sin förbrytelse
drabbats af ett strängare straff, än i allmänna strafflagen stadgades,
betoges rätt till fyllnadspension, skulle detta, med hänsyn jemväl
till de af honom för fyllnadspensions erhållande under tjenstetiden inbetalda
afgift er, innebära en obillig hårdhet, som ingalunda kunde anses
fordras af det allmänna rättsmedvetandet. I de fall åter, då någon, som
lydde under strafflagen för krigsmagten, beginge brott, hvarå straff der
icke vore satt, och som således jemlikt § 3 i nämnda lag skulle straffas
efter allmän lag och laga stadgar, syntes deremot förlust af rätt till
fyllnadspension för den till afsättning dömde, på sätt Riksdagen föreslagit,
ovilkorligen och utan inskränkning böra följa. Om sålunda för
det fall, att någon, med tillämpning af de i strafflagen för krigsmagten
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
upptagna straffbestämmelser, till afsättning dömdes eller efter erhållet
afsked förklarades hafva gjort sig till afsättning skyldig, det komme
att på Eders Kong!. Maj:ts pröfning bero, om den dömde jemväl skulle
hafva förverkat rätt till fyllnadspension, hade direktionen i öfrigt icke
något att erinra mot den af Riksdagen ifrågasatta ändringen i grunderna
för arméns pensionering.
I anledning af hvad direktionen sålunda anfört har statskontorets
yttrande inhemtats; och har statskontoret i afgifvet underdånigt utlåtande
af den 22 november 1898 anfört, att, då tillräckliga skäl icke
syntes vara af direktionen förebragta för att vid utfärdande af föreskrifter
i förevarande ämne bereda en undantagsställning åt dem, hvilkas
förseelser befunnes falla under de i strafflagen för krigsmakten upptagna
straffbestämmelser, statskontoret icke ansåge sig kunna tillstyrka
nådigt afseende å direktionens förslag i hvad det skilde sig
från statskontorets i ofvan anförda underdåniga utlåtande af den 1
november 1898 gjorda hemställan.
Slutligen har jernvägsstyrelsen, med åberopande af bestämmelserna
i § 12 af det för statens jern vägstrafiks pensionsinrättning gällande
reglemente att vid statens jernvägar anstäld tjensteman eller betjent,
som afskedats på grund af brott mot allmän lag, förlorade all rätt till
pension, äfven om han vid afskedandet sådan rätt innehade, anfört, att
någon ändring i berörda reglemente icke erfordrades för vinnande af
den af Riksdagen ifrågasatta enhetligheten i hvad beträffade bestämmelser
rörande förlust af pensionsrätt för i tjenst varande embets- och
tjensteman samt betjent, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt
förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla.
Deremot funnes i pensionsreglement.et icke något stadgande, på grund
hvaraf den, som, efter det han med rätt till pension entledigats från
sin tjenst vid statens jernvägar, förklarades hafva gjort sig skyldig till
afsättning, förlorade rätt till pension eller till någon del deraf. Då
emellertid i hvarje pensionsbelopp, som uppbures från statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning, till någon del inginge det statsbidrag, som
af pensionsinrättningen uppbures, funne styrelsen sig för sin del böra
tillstyrka, att för vinnande af den af Riksdagen afsedda likställigheten
mellan alla klasser af embets- och tjenstemän samt betjente, hvilkas
pensionering delvis eller i sin helhet, bestredes af allmänna medel, bestämmelser
i sistberörda hänseende måtte gifvas; och har styrelsen, vid
det förhållande att det statsbidrag, som inginge uti af statens jernvägstraflks
pensionsinrättning utbetalda pensionsbelopp, icke faststälts att
liih. till tiilcsd. Prot. 1!)()0. 1 Sami. 1 Afd. f/4 Häft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.
utgå såsom särskild så kallad fyllnadspension, ansett, att det nu ifrågasatta
stadgandet borde gifvas den form, att den, som med rätt till
pension från statens jern vägstrafiks pensionsinrättning erhållit afsked
från sin tjenst vid statens jernvägar, men derefter förklarades hafva
gjort sig skyldig till afsättning, derigenom skulle hafva förverkat rätten
till så stor del af den till honom utgående pension, som utgjorde skilnaden
mellan, å ena sidan, förutvarande pensionsbeloppet, samt, å andra
sidan, det belopp, som efter verkstäld utredning befunnes motsvara
årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af hans egna till pensionsinrättningen
inbetalda af gifter jemte derå för tiden intill entledigandet
belöpande ränta med ränta derå.
Erinras bör, att de till poststaten hörande tjensteinnehafvarnes
pensionering från och med innevarande år skall, enligt Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens beslut, i sin helhet bestridas af postmedlen.
I öfverensstämmelse med den mening, som uttalats af statskontoret
och flertalet öfriga i ärendet hörda myndigheter, anser jag mig,
efter samråd med cheferna för öfriga statsdepartement, böra förorda,
att bestämmelser i den i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj
1898 angifna rigtning må bringas till stånd. I fråga om de embetsoch
tjenstemän, hvilkas pensionering bestrides af medel från kabinettseller
konsulskassan och således af både svenska och norska statsmedel,
torde likväl de bestämmelser, som sålunda må komma att utfärdas,
icke utan vidare böra göras tillämpliga, utan lärer pension från
någondera af dessa kassor icke böra anses förverkad, med mindre
Eders Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i
nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta,
att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke må tillkomma
den, som genom domstols eller vederbörande myndighets beslut blifvit
afsatt eller för fel eller försummelse i tjensten afskedad från tjenstebefattning,
med hvilken rätt till sådan pension eller fyllnadspension är
förenad, ej heller den, som efter erhållet afsked från dylik befattning
blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd medborgerligt
förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning, dömd till straff
jemlikt 2 kapitlet 17 § strafflagen; skolande i dessa fall pensionsrätten
anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut vunnit laga kraft; dock
att i fråga om embets- eller tjensteman, hvars pensionering bestrides af
medel från kabinetts- eller konsulskassan, pensionsrätten icke anses
förverkad, med mindre Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda;
samt
11
Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposotion N:o 83.
att, beträffande huru i de fall, som i föregående punkt omförmälas,
förfaras bör i fråga om pension, hvartill någon på grund af anställning
i statens tjenst eller eljest må vara berättigad från anstalt, som af
staten understödjes, skall gälla hvad i reglementet för hvarje särskild
sådan anstalt är eller framdeles må varda stadgadt.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —
vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Richard Hägglöf.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.