Sök i Ratio Lex

Angående bestämmelser om förlust af pensionsrätt eller pension för den, som blifvit från innehafvande tjenst afsatt eller förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig

1900-04-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:83, Angående bestämmelser om förlust af pensionsrätt eller pension för den, som blifvit från innehafvande tjenst afsatt eller förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83.

)*_'' 7 & no**]

''* N:o 8a3

.''t^isi''1 jxti Åo ö fl a k

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående bestämmelser

om förlust af pensionsrätt eller pension för

den, som blifvit från innehafvande tjenst afsatt eller

förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig; gifven

Stockholms slott den 6 april 1900.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finnansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta,

att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke må tillkomma

den, som genom domstols eller vederbörande myndighets beslut blifvit

afsatt eller för fel eller försummelse i tjensten afskedad från tjenstebefattning,

med hvilken rätt till sådan pension eller fyllnadspension är

förenad, ej heller den, som efter erhållet afsked från dylik befattning

blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd medborgerligt

förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning, dömd till straff

jemlik!, 2 kapitlet 17 § strafflagen; skolande i dessa fall pensionsrätten

anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut vunnit laga kraft; dock

att i fråga om embets- eller tjensteman, hvars pensionering bestrides af

medel från kabinetts- eller konsulskassan, pensionsrätten icke anses

förverkad, med mindre Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda;

samt

att, beträffande huru i de fall, som i föregående punkt omförmälas,

förfaras bör i fråga om pension, hvartill någon på grund af anställning

i statens tjenst eller eljest må vara berättigad från anstalt, som af

Bih. till. Rilcsd. Prof 1900. 1 Sami. 1 Afd. 54 lluft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

yr, ...» |K> ; « tftx. . V c ;v> i - A

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

staten understöd]es, skall gälla hvad i reglementet för hvarje särskild

sådan anstalt är eller framdeles må varda stadgadt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 83.

''\i. ,«V'' { ■ *Mt '' \>,v,''A ••V» tf A''it

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den ö april

1900.

N ärvaran de:

fn A ’h • h rlr

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

''*ui Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius,

Odelberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anförde i underdånighet:'' M"

Beträffande arméns militär- och civilstat är i punkten 10 i nådiga

cirkuläret angående ny pensionsreglering för armén den 22 juni 1877

stadgadt, att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen

till sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall

från och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft,

äfven vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension med fyllnadspension,

samt att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt

förtroende, blifver genom dom skild från tjenstebefattning, med

hvilken rätt till fyllnadspension enligt de i cirkuläret angifna grunder

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

är förenad, skall derigenom hafva förverkat rätt till denna fyllnadspension,

kommer i hvarje fall att bero på Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

I en till Riksdagen aflåten nådig proposition af den 22 december

1897 föreslog Eders Kongl Maj:t Riksdagen att medgifva, att berörda

punkt 10 i kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

»Den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till

sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från

och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven

vara förlustig sin rätt till åtnjutande af pension och fyllnadspension.

Huruvida åter den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt förtroende,

genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla, med

hvilken rätt till fyllnadspension enligt dessa grunder är förenad, eller

efter erhållet afsked dömd till straff jemlikt 2 kap. 17 § strafflagen,

skall derigenom hafva förverkat rätt till fyllnadspension, kommer i

hvarje fall att bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.»

Med anmälan att Eders Kongi. Maj:ts förevarande framställning icke

af Riksdagen bifallits, anhöll i underdånig skrifvelse den 13 maj 1898

angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel

Riksdagen, dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring i grunderna för arméns och

flottans pensionering, att den, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt

förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla,

med hvilken rätt till fyllnadspension vore förenad, eller efter erhållet

afsked förklarats hafva gjort sig till afsättning skyldig, .skulle hafva

förverkat rätt till fyllnadspension, och dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes

taga under öfvervägande, huruvida icke för alla klasser af embets- och

tjensteman samt betjente, hvilkas pensionering delvis eller i sin helhet

bestredes af allmänna medel, motsvarande bestämmelser om förlust af

pensionsrätt eller pension borde blifva gällande, som de, hvilka kunde

komma att stadgas beträffande armén och flottan.

Öfver Riksdagens berörda framställning hafva efter särskilda nådiga

remisser underdåniga utlåtanden afgifvits af direktionen öfver arméns

pensionskassa, af marinförvaltningen, efter direktionens öfver flottans

pensionskassa hörande, af jern vägsstyr elsen, efter direktionens för statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning hörande, af statskontoret, af generalpoststyrelsen,

af telegrafstyrelsen, efter direktionens för telegrafverkets

pensionsinrättning hörande, samt af generaltullstyrelsen.

Statskontoret har i sitt den 1 november 1898 afgifna utlåtande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 5

till en början erinrat, att för närvarande pensionerades uteslutande af

statsmedel:

l:o) alla de, som vore berättigade till pensioner å allmänna indragning

sstaten, d. v. s. civile embets- ocli tjenstemän samt betjente i

allmänhet äfvensom åtskillige med dem i pension shänseende likstälde;

2:o) tullverkets tjenstepersonal, för hvilken pensionerna utginge

af tullmedlen; och

3:o) embets- och tjenstemän, tillhörande minister- eller konsulsstaten,

hvilkas pensionering bestredes af medel från kabinetts- eller konsulskassorna;

att

fyllnadspensioner af statsmedel utginge till:

l:o) arméns militär- och civilstat, för hvilket ändamål vore å nionde

hufvudtitelns extra stat uppfördt ett kreditiv till disposition af arméns

pensionskassa;

2:o) a) flottans militär- och civilstat, b) mariningeniörsstaten och

c) marinförvaltningens embets- och tjenstemän samt betjente; varande

för denna utgift medel anvisade å nionde hufvudtitelns ordinarie stat;

3:o) a) lotsstyrelsens embets- och tjenstemän samt betjente och

b) befäl och underbefäl vid lotsverket, till hvilka fyllnadspensioner utginge

från lotsrnedlen;

4:o) postverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken förr pensionerades

uteslutande af postmedlen, men hvars pensionering dåmera

bestredes af postmedlen, endast i den män den till pension berättigade

icke egde att erhålla pensionsbeloppet från civilstatens pensionsinrätt
ning;

och _ 0 ...

5:o) telegrafverkets tjenstepersonal af alla grader, hvilken åtnjöte

fyllnadspensioner från telegraf medlen; samt att

staten genom anslag till vederbörande pensionsinrättning av i mer

eller mindre grad deltoge i pensionskostnaden för dem, som åtnjöte

pensioner från

l:o) civilstatens pensionsinrättning;

2:o) arméns pensionskassa;

3:o) flottans pensionskassa;

4:o) handelsflottans pensionsanstalt;

5:o) statens jernvägstrafiks pensionsinrättning;

6:o) folkskolelärarnes pensionsinrättning;

7:o) kongl. teaterns pensionskassor.

Vidare har statskontoret anfört, att för den första af nämnda grupper

af tjensteinnehafvare, eller för dem, hvilkas pensionering bestredes

uteslutande af statsmedel, för närvarande saknades bestämmelser om för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83

lust af pensionsrätt i de fall, som i Riksdagens ofvan åberopade skrifvelse

afsåges. I sakens natur finge dock anses ligga, att den, som

blifvit från tjenst afsatt, aldrig kunde komma i åtnjutande af dylik

pension. Vederbörandes rätt till pension af detta slag pröfvades nemligen

alltid al Eders Kongl. Maj:t i hvarje särskild! fall; och första vilkoret

för pensions beviljande vore uppenbarligen, att den till pension ifrågakomne

skulle vara innehafvare af den tjenst, med hvilken pensionsrätt

blifvit förbunden. Då emellertid efter en sådan pensionärs afskedstagande

kunde blifva uppdagadt, att han under tjenstetiden gjort sig

skyldig till brott af den beskaffenhet, att han, derest han varit qvar i

tjenst, bort till afsättning dömas, och då det syntes vara rättvist, att

ingen finge åtnjuta statspension med bättre rätt än den lön, han egt

att af statsmedel uppbära, funne statskontoret beträffande nu ifrågavarande

grupp af tjensteinnehafvare eu bestämmelse i det af Riksdagen

angifna syftet vara på sin plats.

Hvad anginge den andra gruppen af ofvan omförmälde tjensteinnehafvare,

eller dem, till hvilka fyllnadspensioner af statsmedel utginge,

funnes bestämmelser meddelade:

l:o) beträffande arméns militär- och civilstat i förenämnda nådiga

cirkulär angående grunder för pensioneringen af armébefälet den 22

juni 1877, för hvilka bestämmelsers innehåll ofvan blifvit redogjordt;

2:o) beträffande flottans militär- och civilstat, mariningeniörsstaten,

marinförv ältning ens och lotsstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente

äfvensom befäl och underbefäl vid lotsverket, hvilka samtliga skulle vara

delegare i flottans pensionskassa, i gällande reglemente för nämnda

kassa; varande dessa bestämmelser lika lydande med de för arméns

militär- och civilstat gällande;

3:o beträffande telegrafverkets tjenstepersonat i nådiga reglementet

för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 december 1886, hvari

stadgades, att delegare, som afskedades till följd af brott mot allmän

lag, förlorade all rätt till pension; att, derest delegare afskedades till

följd af tjenstefel, det skulle på telegrafstyrelsens pröfning bero, huruvida

tjenstefelet finge anses vara af den svåra beskaffenhet, att jemväl

pensionsrätten borde förloras; samt att, om pensionstagare förlorade medborgerligt

förtroende, han ock skulle vara pensionsrätten förlustig.

Då de skäl, som föranledt statskontoret att i fråga om dem, hvilka

helt och hållet af statsmedel pensionerades, uttala sig för utfärdandet

af bestämmelser i det af Riksdagen angifna syftet, syntes ega samma

giltighet i afseende å dem, som egde att af statsmedel uppbära fyllnadspensioner,

ansåge statskontoret, att äfven på dessa senare borde tilläm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

,1 < V . '' • , • n ''

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 83.

v.w. .... '' i ....... ...... r . . .t

pas enahanda bestämmelser i fråga om förlust af statspension, som dem,

bvilka kunde varda faststälda för dem, hvilkas pensioner till hela beloppet

utginge af statsmedel.

Vidkommande slutligen den grupp af tjensteinnehafvare eller andra

personer, som kunde vara berättigade till pensioner ur kassör, hvilkas verksamhet

staten medelst anslag understödde, så intoge dessa beträffande

dem från nämnda kassor tillkommande pensioner otvifvelaktigt i nu

ifrågavarande hänseende en annan ställning än de förut här omhandlade,

så till vida nemligen som den enskilde pensionstagaren icke kunde

sägas af staten uppbära något visst pensionsbelopp. Vid sådant förhållande

måste det äfven blifva svårt och i de flesta fall säkerligen omöjligt

att afgöra, i hvad mån staten skulle under oftanämnda förutsättningar

undandraga den brottslige sitt understöd. I de respektive pensionskassornas,

reglementen, faststälda af Eders Kongl. Maj:t, vore emellertid

i, allmänhet redan intagna bestämmelser, hvarigenom till afsättning

dömd delegare eller delegare, som efter afskedstagande! gjort sig förvunnen

till brott, för hvilket han eljest skolat till afsättning dömas,

ginge i mistning af sin pensionsrätt. Sålunda stadgades:

l:o) i gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning: att den,

som dömdes för begången förbrytelse sin syssla förlustig eller efter erhållet

afsked genom laga kraft vunnet beslut förklarades hafva gjort

sig till sådan påföljd förfallen, hade förlorat rättigheten att af pensionsinrättningen

undfå pension, samt att delegare, som efter erhållet afsked

blifvit för begången förbrytelse dömd medborgerligt förtroende förlustig,

hade för den tid, berörda påföljd varade, förlorat pensionsrättigheten

;

2:o) i reglementet för arméns pensionskassa af den 15 december 1893:

att den, som efter laga ransakning och dom blifvit förvunnen till sådant

brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende, skulle från

och med månaden näst efter den, då domen vunnit laga kraft, äfven

vara förlustig sin rätt till pensions åtnjutande från denna kassa;

3:o) i gällande reglemente för flottans pensionskassa: bestämmelser

af det innehål], förut redan återgifvits;

4:o) i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt af den 29 januari

1864: att för pensions erhållande erfordrades, bland annat, att ega behörigen

vitsordad god frejd;

5:o) i reglementet för statens jérnvägstrafiks pensionsinrättning af den

3 november 1882: att delegare, som af styrelsen för statens jernvägstrafik

entledigades såsom varande för sin befattning olämplig eller afskedades

på grund af tjenstefel eller brott mot allmän lag eller derför,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

att han utan styrelsens samtycke lemnat sin tjenst, förlorade all rätt

till pension, äfven om han vid afskedandet innehade sådan rätt; samt

6:o) i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrältning af den 30

november 1866: att folkskolelärare, som för tjenstefel eller brott blifvit

genom laga kraft vunnet beslut dömd sin tjenst förlustig eller förklarad

till sådan påföljd förfallen, förlorade rätt till pension, samt att, om

pensionstagare dömdes förlustig medborgerligt förtroende, förlorades

jemväl pensionsrätten.

Af öfriga i ärendet börda myndigheter hafva marinförvaltningen,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen förklarat

sig icke hafva något att erinra mot meddelande af bestämmelser i

det af Riksdagen angifna syfte.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har anfört, bland annat,

att direktionen i princip delade Riksdagens uppfattning, att en statens

embets- eller tjensteman, som så groft förbrutit sig, att han förskylt

afsättning, äfven borde hafva förverkat rätt till den af statsmedel utgående

pensionen, men dock icke kunde undgå att tillmäta en viss giltighet

åt de skäl, som ursprungligen finge antagas hafva gifvit anledning

till stadgandet att frågan, huruvida den, som, utan att förlora medborgerligt

förtroende, skildes från tjenstebefattning, derigenom skulle

hafva förverkat rätt till fyllnadspension, i hvarje fall komme att bero på

Eders Kongl. Maj:ts pröfning — ett stadgande, som sålunda innebure, att,

om Eders Kongl. Maj:t så pröfvade skäligt, den till afsättning dömde

kunde bibehållas vid sin rätt till fyllnadspension. Förhållandet vore nemligen,

att flera af de brott, för hvilka strafflagen för krigsmagten stadgade

afsättning, i och för sig icke vore af den svåra beskaffenhet, att de

skolat beläggas med så strängt straff, om detta ej ansetts kräfvas ur

disciplinär synpunkt och för krigstuktens upprätthållande. Derest den,

som, till följd af en för krigsmagten gällande undantagslag, för sin förbrytelse

drabbats af ett strängare straff, än i allmänna strafflagen stadgades,

betoges rätt till fyllnadspension, skulle detta, med hänsyn jemväl

till de af honom för fyllnadspensions erhållande under tjenstetiden inbetalda

afgift er, innebära en obillig hårdhet, som ingalunda kunde anses

fordras af det allmänna rättsmedvetandet. I de fall åter, då någon, som

lydde under strafflagen för krigsmagten, beginge brott, hvarå straff der

icke vore satt, och som således jemlikt § 3 i nämnda lag skulle straffas

efter allmän lag och laga stadgar, syntes deremot förlust af rätt till

fyllnadspension för den till afsättning dömde, på sätt Riksdagen föreslagit,

ovilkorligen och utan inskränkning böra följa. Om sålunda för

det fall, att någon, med tillämpning af de i strafflagen för krigsmagten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

upptagna straffbestämmelser, till afsättning dömdes eller efter erhållet

afsked förklarades hafva gjort sig till afsättning skyldig, det komme

att på Eders Kong!. Maj:ts pröfning bero, om den dömde jemväl skulle

hafva förverkat rätt till fyllnadspension, hade direktionen i öfrigt icke

något att erinra mot den af Riksdagen ifrågasatta ändringen i grunderna

för arméns pensionering.

I anledning af hvad direktionen sålunda anfört har statskontorets

yttrande inhemtats; och har statskontoret i afgifvet underdånigt utlåtande

af den 22 november 1898 anfört, att, då tillräckliga skäl icke

syntes vara af direktionen förebragta för att vid utfärdande af föreskrifter

i förevarande ämne bereda en undantagsställning åt dem, hvilkas

förseelser befunnes falla under de i strafflagen för krigsmakten upptagna

straffbestämmelser, statskontoret icke ansåge sig kunna tillstyrka

nådigt afseende å direktionens förslag i hvad det skilde sig

från statskontorets i ofvan anförda underdåniga utlåtande af den 1

november 1898 gjorda hemställan.

Slutligen har jernvägsstyrelsen, med åberopande af bestämmelserna

i § 12 af det för statens jern vägstrafiks pensionsinrättning gällande

reglemente att vid statens jernvägar anstäld tjensteman eller betjent,

som afskedats på grund af brott mot allmän lag, förlorade all rätt till

pension, äfven om han vid afskedandet sådan rätt innehade, anfört, att

någon ändring i berörda reglemente icke erfordrades för vinnande af

den af Riksdagen ifrågasatta enhetligheten i hvad beträffade bestämmelser

rörande förlust af pensionsrätt för i tjenst varande embets- och

tjensteman samt betjent, som, utan att ådömas förlust af medborgerligt

förtroende, genom laga kraft egande beslut blifvit afsatt från syssla.

Deremot funnes i pensionsreglement.et icke något stadgande, på grund

hvaraf den, som, efter det han med rätt till pension entledigats från

sin tjenst vid statens jernvägar, förklarades hafva gjort sig skyldig till

afsättning, förlorade rätt till pension eller till någon del deraf. Då

emellertid i hvarje pensionsbelopp, som uppbures från statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning, till någon del inginge det statsbidrag, som

af pensionsinrättningen uppbures, funne styrelsen sig för sin del böra

tillstyrka, att för vinnande af den af Riksdagen afsedda likställigheten

mellan alla klasser af embets- och tjenstemän samt betjente, hvilkas

pensionering delvis eller i sin helhet, bestredes af allmänna medel, bestämmelser

i sistberörda hänseende måtte gifvas; och har styrelsen, vid

det förhållande att det statsbidrag, som inginge uti af statens jernvägstraflks

pensionsinrättning utbetalda pensionsbelopp, icke faststälts att

liih. till tiilcsd. Prot. 1!)()0. 1 Sami. 1 Afd. f/4 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

utgå såsom särskild så kallad fyllnadspension, ansett, att det nu ifrågasatta

stadgandet borde gifvas den form, att den, som med rätt till

pension från statens jern vägstrafiks pensionsinrättning erhållit afsked

från sin tjenst vid statens jernvägar, men derefter förklarades hafva

gjort sig skyldig till afsättning, derigenom skulle hafva förverkat rätten

till så stor del af den till honom utgående pension, som utgjorde skilnaden

mellan, å ena sidan, förutvarande pensionsbeloppet, samt, å andra

sidan, det belopp, som efter verkstäld utredning befunnes motsvara

årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af hans egna till pensionsinrättningen

inbetalda af gifter jemte derå för tiden intill entledigandet

belöpande ränta med ränta derå.

Erinras bör, att de till poststaten hörande tjensteinnehafvarnes

pensionering från och med innevarande år skall, enligt Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens beslut, i sin helhet bestridas af postmedlen.

I öfverensstämmelse med den mening, som uttalats af statskontoret

och flertalet öfriga i ärendet hörda myndigheter, anser jag mig,

efter samråd med cheferna för öfriga statsdepartement, böra förorda,

att bestämmelser i den i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj

1898 angifna rigtning må bringas till stånd. I fråga om de embetsoch

tjenstemän, hvilkas pensionering bestrides af medel från kabinettseller

konsulskassan och således af både svenska och norska statsmedel,

torde likväl de bestämmelser, som sålunda må komma att utfärdas,

icke utan vidare böra göras tillämpliga, utan lärer pension från

någondera af dessa kassor icke böra anses förverkad, med mindre

Eders Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i

nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta,

att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke må tillkomma

den, som genom domstols eller vederbörande myndighets beslut blifvit

afsatt eller för fel eller försummelse i tjensten afskedad från tjenstebefattning,

med hvilken rätt till sådan pension eller fyllnadspension är

förenad, ej heller den, som efter erhållet afsked från dylik befattning

blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd medborgerligt

förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning, dömd till straff

jemlikt 2 kapitlet 17 § strafflagen; skolande i dessa fall pensionsrätten

anses vara förverkad vid den tid, berörda beslut vunnit laga kraft; dock

att i fråga om embets- eller tjensteman, hvars pensionering bestrides af

medel från kabinetts- eller konsulskassan, pensionsrätten icke anses

förverkad, med mindre Kongl. Maj:t förklarat sådan påföljd böra inträda;

samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposotion N:o 83.

att, beträffande huru i de fall, som i föregående punkt omförmälas,

förfaras bör i fråga om pension, hvartill någon på grund af anställning

i statens tjenst eller eljest må vara berättigad från anstalt, som af

staten understödjes, skall gälla hvad i reglementet för hvarje särskild

sådan anstalt är eller framdeles må varda stadgadt.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Richard Hägglöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.