Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25

1901-01-19 · 120 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 5,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 117 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:25, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

1

N:o 25.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om inteckning i fartyg, lag om ändring i 10 och

17 kapitlen handelsbalken, lag om ändring i vissa delar

af utsökning slag en, lag om ändrad lydelse af Öl, 90 och

117 §§ konkurslagen, lag om ändrad lydelse af 2, 3 och

52 §§ sjölagen, lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen

den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om

årsstämning, lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen

den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll

öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden samt lag

om antecknande i fartygsregistret af tvist om fartyg eller

fartygslott; gifven Stockholms slott den 19 januari 1901.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemligt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

Ö Ö O Ö

l:o) lag om inteckning i fartyg;

2:o) lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagcn;

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. (N:o 25).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

5:o) lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen;

6:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

7ro) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden;

samt

8:o) lag om antecknande i fartygsregistret af tvist om fartyg eller

fartygslott.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

L. Annerstedt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj: t it Nåd. Proposition N:o 25.

3

Förslag

till

Lag

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fartyg, som har en drägtighet af tjugu registerton eller derutöfver

och är i fartygsregistret infördt, må, der egaren det medgifver, intecknas

för fordran, efter ty här nedan sägs; och njute, der det skett, fordringsegaren

panträtt i fartyget. Tillhör fartyget flere gemensamt, må

ej inteckning meddelas, med mindre samtlige delegare dertill lemnat

medgifvande.

Ej må inteckning meddelas utan för visst belopp i penningar, ej

heller i fartygslott eller i flera fartyg för samma fordran.

2 §.

Medgifvande af inteckning i fartyg skall tecknas å handling, hvarå

fordran grundas, samt innefatta uppgift om det nummer, hvarunder

fartyget är i fartygsregistret infördt; och varde medgifvandet af vittnen

styrkt.

3 §•

Inteckning i fartyg sökes hos Stockholms rådstufvurätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

4 §•

Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i hufvudskrift till

rätten ingifvas; och läte rätten handlingen offentligen uppläsas samt

införas i protokollet öfver inteckningar i fartyg.

5 §•

Finnes ej å handlingen bevittnadt medgifvande, som i 2 § sägs,

varde ansökningen afslagen.

6 §•

Ej må inteckning beviljas, der ej den, som inteckningen medgifvit,

blifvit i fartygsregistret inskrifven såsom egare af fartyget. Har före

honom annan varit inskrifven såsom egare, må ej inteckning beviljas,

med mindre vid rätten styrkes, att den först inskrifne egarens rätt

öfvergått å den, som inteckningen medgifvit, eller ock, der fartyget i

fem år näst före ansökningen varit i registret infördt, den, som inteckningen

medgifvit, finnes hafva under hela den tid varit i registret inskrifven

såsom egare eller bevisligen härleder sin rätt från den, som

vid början af samma tid var i nämnda egenskap inskrifven.

Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga

om åtkomst till fartyg.

7 §•

öfverlåter någon till annan fartyg eller fartygslott, och har, innan

ny egares fång anmäles till fartygsregistret, inteckning blifvit sökt på

grund af tidigare egares medgifvande, utgöre öfverlåtelsen ej hinder för

inteckningens beviljande.

Sökes inteckning samma dag ny egares fång anmäles till fartygsregistret

eller derefter, skall ansökningen afslås, utan så är att nye egaren

iklädt sig förbindelse att låta fartyget inteckas på grund af tidigare

egares medgifvande eller eljest är med honom lika förbunden.

8 §•

Vårder hos rätten upplyst, att klander å den af sökanden uppgifne

fartygsegarens åtkomst blifvit vid domstol anhängiggjordt, och visas ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

5

att det klander är genom laga kraft egande beslut ogilladt, varde ansökningen

afslagen.

9 §•

Upplyses, att före den dag inteckningen söktes eller ock samma

dag ansökningen gjordes fartyget eller lott deri tagits i mät, och visas

ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen afslås.

10 §•

Afträdes fartyg eller fartygslott till konkurs, medan ansökan om

inteckning i fartyget är på pröfning beroende, må ansökningen af

rätten pröfvas utan hinder af konkursen, men verkan af inteckningen,

der den beviljad varder, bestämmes på sätt särskildt är stadgadt.

11 §•

Finnes ej ansökan om inteckning höra genast afslås, anskaffe rätten,

innan yttrande öfver ansökningen meddelas, från den myndighet, som

förer fartygsregistret, afskrift af hvad deri finnes infördt om det fartyg

ansökningen afser.

12 §.

Då inteckning blifvit beviljad, teckne rätten bevis derom å fordringshandlingen.

13 §.

Panträtt, som genom inteckning i fartyg vinnes, omfattar jemväl

fartygets tillbehör. Under tillbehören innefattas icke proviant eller

bränsle, ej heller å ångfartyg kol eller andra för maskinens drift afsedda

ämnen.

14 §.

År egare af fartyg på grund af tagen försäkring eller eljest berättigad

till ersättning för skada å fartyget; den ersättning häfte icke

i fartygets ställe för fordran, som är i fartyget intecknad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

15 §.

Ej må panträtt, som inteckning medför, särskildt göras gällande i

viss lott af det intecknade fartyget,

16 §.

Inteckning i fartyg skall förnyas i den ordning, som i 17 § bestämmes,

första gången inom tio år sedan den beviljades, och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i sista

stycket af 18 § sägs.

17 §.

Vill någon låta förnya inteckning i fartyg, uppvise hos inteckningsdomstolen

lord ringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen

der tecknadt. å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför

annan underrätt förete inteckningshandlingen: den rätt läte, då sådant

sker, i sin dombok korteligen intagas hvad handlingen innehåller med

dag och årtal, då den utgafs, när och under hvilken paragraf i protokollet

inteckningen är beviljad och när inteckningen förnyades, nedsatt^

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis å

handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:

sedan ingifve sökanden protokollet deröfver till inteckningsdomstolen

inom tid, som i 16 § sägs; och vara detta så gillt, som om handlingen

der blifvit företedd.

18 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller för visst belopp

dödas, uppvise fordringshandlingen i hufvudskrift för inteckningsdomstolen;

och varde bevis om dödandet der tecknadt å handlingen.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet

med hvad angående intecknings dödande nu är sagd!

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

7

19 §.

År helt fartyg såldt efter utmätning eller eljest i den ordning,

som om utmätt fartyg finnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen blifvit

emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen

alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,

utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshandlingen

ej i hufvudskrift företes, dödad, der ny egare af fartyget eller lott

deri, sedan försäljningen vunnit laga kraft, det äskar och till inteckningsdomstolen

ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets

försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning,

samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga

kraft.

20 §.

Varder intecknadt fartyg, som efter timad skada förklarats icke

vara iståndsättligt, derefter försåldt, upphöre panträtten i fartyget; och

må, på ansökan utaf ny egare af fartyget eller lott deri, inteckningen

dödas, ändå att fordringshandlingen icke i hufvudskrift företes.

Har inteckning; på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock, på

ansökan af egare, inteckningen dödas utan hinder deraf, att fordringshandlingen

icke i hufvudskrift företes.

21 §.

Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenärens eller, der

det intecknade fartyget tillhör annan, i dennes hand, och är ej sådant

fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att handlingen i hufvudskrift

företes, må den ånyo utgifvas med fortfarande inteckningsrätt.

22 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp

än fordringen, njute, i den mån sådant för fulla gäldandet af hans

fordran nödigt är, säkerhet i det intecknade fartyget till hela det belopp,

hvarå inteckningen lyder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KongI. May.ts Nåd. Proposition N:o 25.

23 §.

År intecknadt fartyg i annans ego än gäldenärens, och räcker ej

fartyget till intecknade gäldens betalning, vare egaren ej till ansvar

för bristen bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest derför i

gäldenärens ställe svara bör.

24 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny egare till fartyget å inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden,

vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, der ej annorlunda

är aftaladt.

25 §.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

blifvit faststäld i fartyg, som sedermera kommit i annan egares

hand, låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare helt

och hållet eller för visst belopp dödas eller ock förfalla eller nedsättas,

och kan fordran till följd deraf icke ur fartyget uttagas, vare utgifvaren

från ansvar för fordringen fri. Hvad nu är sagdt om förbindelsens

utgifvare, galle ock om annan egare af fartyget, som skulden å

sig tagit eller eljest derför i utgifvarens ställe svara bör.

26 §.

Varder intecknadt fartyg utmätningsvis såldt, njute alla borgenärer,

som hafva inteckning i fartyget, genast derur betalning hvar

efter sin rätt, ändå att deras fordringar eljest ej äro till betalning förfallna;

och vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen

kunnat gäldas.

O O

27 §.

År fartyg intecknadt för fordran, och öfvergår i annat fall än i förra

stycket af 20 § sägs eganderätten till fartyget genom frivillig öfverlåtelse till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

utländsk man, eller öfverlåtes å utländsk man så stor lott i fartyget, att

detta jemlikt 1 § sjölagen ej må såsom svenskt anses, vare, der ej

inteckningshafvaren till öfverlåtelsen samtyckt, öfverlåtaren med allt

sitt gods ansvarig för fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej förut

honom ålåg; och må, ehvad aftal om förfallotiden gjordt är, beloppet

genast hos öfverlåtaren utsökas. Äro flere delegare i fartyget, vare

de, som i öfverlåtelsen tagit del eller dertill samtyckt, en för alla och

alla för en ansvarige för den intecknade fordringen, der de. ej redan

förut voro till sådant ansvarighet förbundne; och vare fordringen genast

emot enhvar af dem förfallen till betalning.

28 §.

Varder inteckna^ fartyg af egaren vanvårdadt eller förderfvadt,

så att inteckningshafvarens säkerhet märkligen minskas, eller har fartyget

i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt,

eller inträffar sådan förändring i afseende å de omständigheter, som i

1 § sjölagen omförmäla^, att fartyget upphör att vara svenskt, ege inteckningshafvaren

att ur fartyget njuta betalning för sin fordran, ändå

att den ej är förfallen.

29 §.

Då utmätning skett af fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt,

eller jemlikt 51 § konkurslagen äskats, att intecknadt fartyg må utmätningsvis

säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis

härom inkommit till inteckningsdomstolen, beviset å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet öfver inteckningar

i fartyg. Visas, att utmätningen upphäfts, eller att frågan

om fartygets försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har vid försäljning af fartyg i den ordning, utsökningslagen bestämmer,

fordran, som är i fartyget intecknad, kunnat till fullo gäldas

af köpeskillingen, skall anmärkning derom göras i det protokoll, som

nyss är sagdt, der ny egare, sedan försäljningen vunnit laga kraft, det

äskar och till rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets

försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens

fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit

laga kraft.

Bih. till Rikad. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

30 §.

Inkommer till inteckningsdomstolen handling, som utvisar, att fartyg

i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt,

och är fartyget för gäld intecknadt, vare lag som i 29 § sägs om bevis

rörande utmätning af fartyg.

31 §.

I öfverensstämmelse med protokollet öfver inteckningar i fartyg

skall vid inteckningsdomstolen föras bok, så inrättad, att deraf lätteligen

kan ses hvarje fartyg, deri inteckning blifvit sökt, tiden då det

skett, sökandens namn, beloppet af fordran, hvarför inteckning är sökt,

så ock, der inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad, nedsatt

eller dödad, tiden då sådant skedde. Då enligt 29 eller 30 § anteckning

skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

32 §.

o

A protokollsutdrag, som utfärdas i ärende angående inteckning i

fartyg, skall tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt uti

den i 31 § nämnda bok.

33 §.,

Ärende angående inteckning i fartyg må upptagas endast å måndag

eller, om helgedag då inträffar, nästa söknedag derefter; dock att

fråga om inteckningsförnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag.

34 §. : ;

Den, som ej nöjes åt domstols beslut i ärende angående inteckning

i fartyg, ege deröfver föra klagan i enahanda ordning som gäller

för fullföljd af talan mot beslut i ärende angående inteckning i fast

egendom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 25.

11

35 §.

Har beslut, hvarigenom ansökan om intecknings beviljande helt och

hållet eller till någon del afslagits, blifvit till följd af besvär ändradt,

af högre rätt, vare sökanden pligtig att inom tre månader från det

utslaget om ändringen vunnit laga kraft, det hos inteckningsdomstolen

förete, vid äfventyr att i annat fall den inteckning, som på grund af

utslaget beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag, utslaget

vid inteckningsdomstolen företes.

36 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet

lagligen pröfvas.

37 §.

Varder inteckning i fartyg beviljad på grund af medgifvande af

annan än rätt egare, vare inteckningen ogill. Huru i visst fall rätte

egaren ej må å inteckningen tala, derom är särskildt stadgadt.

38 §.

Vill inteckningshafvare vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade

fartyget, eller yppas tvist om giltigheten af meddelad inteckning,

gånge saken till den rätt, der den, som käres till, skall svara i

tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

Tillhör intecknadt fartyg flere redare, ege i sak, som nu är sagd,

inteckningshafvaren söka hufvudredaren eller, der hufvudredare ej är

vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

39 §.

öfvergår utländskt fartyg i svensk ego, eller inträffar eljest i afseende

å fartyget sådan förändring, att det jemlikt 1 § sjölagen skall

«

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

såsom svenskt anses, och är fartyget för fordran intecknadt, ege inteckningshafvaren

att ur fartyget genast njuta betalning, ändå att

fordringen ej är förfallen.

Har ej inteckningshafvaren inom ett år från det fartyget blifvit i

fartygsregistret här i riket infördt, genom stämning eller lagsökning

kraft betalning, vare inteckningen derefter utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1902.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 25.

13

Förslag

,< -I. M-J 4 ) "ii , '' ’ '' ‘ '' '' '' - '' ’ K .j '' i I f '' ’ " '' 4 '' L

till

Lag t

om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 5 § handelsbalken

skola erhålla följande lydelse:

10 kap.

7 §.

Fartyg, som är för fordran intecknadt eller eger den drägtighet,

att, enligt hvad särskildt är stadgadt, inteckning deri kan meddelas,

må ej med laga verkan sättas i pant efter ty nu är sagdt.

17 kap.

5 §•

Dernäst ege husvärd rätt till huslega för sista året, och för sista

tre månaders kost, af det gods, som i huset är. Häfver husvärd ej

något af det gods inne; njute ej bättre rätt, än andre borgenärer,

/ derom i 16 § sägs.

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, gifvit varfsegaren eller

byggmästaren förskott i penningar eller byggnadsämnen; är afhandling

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

derom upprättad och med afhandlingen så förfaret, som i 3 § sjölagen

sägs, njute förskottsgifvaren sedan förmånsrätt i de lemnade byggnadsämnena

och det, som med förskottet är tillverkadt.

Derefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i fartyg»

förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör; dock galle ej förmånsrätt

för ränta, som före utmätning eller början af konkurs är upplupen,

för längre tid än tre år. Är fartyget intecknadt för fleres fordringar,

ege den företräde, som först sökt inteckning; hafva flere sökt inteckning

samma dag, ege lika rätt. Är inteckning för fordran vunnen på

grund af medgifvande, som lemnats efter fordringens tillkomst, och varder

den, som inteckningen medgifvit, eller, der flere äro, som den medgift,

någon af dem försatt i konkurs, som börjas inom en månad

efter det inteckningen söktes, vare inteckningen utan verkan. Ej heller

galle inteckning, som blifvit sökt samma dag konkurs börjats eller

derefter.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1902.

t

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

15

; I

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i utsökningslagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

Kronofogde eger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden sjelf för

redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse

kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 92 § sägs, ej heller fördelning

af köpeskilling för fast egendom, eller för lös egendom i fall,

då enligt 119 eller 120 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, der utmätningsmanriabefattningen

anses icke kunna af eu stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen

finuer godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes ega att, under enahanda

ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning af

fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för

kronofogde här ofvan stadgas, samt under de vilkor i öfrigt Konungen

må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta

annan man, som af öfverexekutor antagen är.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

4 §•

Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget

ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman galle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock

må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet

innehåller särskild! medgifvande, befatta sig med försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 92 § sägs, eller med fördelning

af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

13 §.

År för fordran inteckning i fast egendom beviljad, och vill borgenär

för betalningen hålla sig allenast till egendomen, söke han egaren

hos öfverexekutor i den ort, der egendomen ligger. Har egendomen

blifvit af en till annan öfverlåten, må, innan nye egaren sökt lagfart,

förre egaren utan hinder af öfverlåtelsen sökas. År tvist om eganderätten

antecknad i lagfartsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom egare

har egendomen i besittning.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg år intecknadt, hålla sig

allenast till fartyget, söke egaren der denne skall svara i mål, som i

12 § afses. Tillhör fartyget flere redare, ege. borgenären söka hufvudredaren,

eller, om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken

han helst vill.

28 §.

Äro ej sådana skal för handen, att målet bör såsom tvistigt till

domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,

vid äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, som är

för hans fordran intecknad, och varder fordringen faststäld till betalning

ur den egendom, förordne öfverexekutor tillika, att egendomen må, utan

föregående utmätning, säljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

stadgas; och vare det så ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

17

66 §.

Ej må något, som till fartyg

genom utmätning af fartyget.

hörer, tagas i mät annorledes än

67 §.

Gäldenärs innestående aflöning för allmän eller enskild tjenst, eller

innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären

är berättigad att aflöningen eller pensionen lyfta.

År i lag eller författning särskildt stadgadt, att viss egendom ej

må utmätas, eller är af Konungen för viss pensions- eller lifränteanstalt

förordnadt, att derifrån utgående pension eller lifränta ej må tagas i

mät; lände det till efterrättelse.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid

utmätningen uppgifvit auktionsställe, såsom i 96 § sägs, gifva det

tillkänna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig

att genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om

utmätningen, innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för

hvilken utmätningen egt rum, samt huruvida samma fordran är intecknad

eller icke intecknad, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för

att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.,

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen

att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända bevis

om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.

Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen

bevis derom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde

i det bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande

erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken, jemlikt 51 § konkurslagen, äskats,

att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, • vare ock

pligtig att bevis derom ofördröjligen insända, då fråga är om fastighet,

Bill. till Rilcsd. Prof. Idol. 1 Sand. 1 Afd. 21 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Majds Nåd. proposition M:o 2å.

till ratten eller domaren i den ort, der fastigheten är belägen, och, då

fartyg skall säljas, till Stockholms rådstufvurätt.

89 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, der ej i fall, som i 88 § 2 mom. sägs, kortare tid

för kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall

kungöras minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom

kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett

inom tid, som nu är sagd. Auktion å fordran eller rättighet må, der

förbud enligt 75 § meddelas skall, icke utlysas förrän förbudet skett.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jemväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hafva inteckning, ega rätt till betalning ur det utmätta,

hafva att sådant, pa sätt i 118 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen

anmäla. De borgenärer, hvilka jemlikt 11 kap. sjölagen ega

rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,

skola derjemte, der de äro kände och inom riket boende, underrättas

om auktionen genom särskilda kallelsebref, hvilka böra afsändas med

posten så tidigt, att de må kunna komma vederbörande till hända minst

fjorton dagar före auktionen.

Är fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret

infördt, anskaffe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget; dock

vare, der utmätningsmannen det äskar, borgenären pligtig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

90 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, der ej panthafvaren är pligtig att för

sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs

förklarat sig dermed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att

försäljningen sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,

att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget

gäller; riieddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för

hvilka fartyget veterligen utgör pant.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2,5.

92 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har eu drägtighet af tjugu registerton eller derutöfver,

uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, der

enligt 89 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve tillkänna, å hvad tid

köpeskillingen sist skall inbetalas; anraane ock dem, hvilka äro tillstädes

och hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant

anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han

före utropet derom underrättelse.

93 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 92 § är sagdt, åligger att genast

efter inropet gälda eu sjettedel af köpeskillingen i reda penningar eller

ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af köpeskillingen.

Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall sist å

trettonde dagen efter auktionen gäldas- Visar köparen, att inteckningshafvare,

hvars rätt till betalning ur köpeskillingen är af gäldenären, så

ock, der köpeskillingen ej förslår till alla fordringars gäldande, af öfrige

borgenärer, medgifven, låtit köparen öfvertaga den intecknade skulden

och lemnat anstånd med betalningen, njute köparen till godo de vilkor,

som dervid blifvit tingade. Finnes, sedan för samtliga fordringar beräknats

utdelning, öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären

anstånd med betalning deraf, njute köparen ock det anstånd till godo.

Varder ej inom tretton dagar efter auktionen köpeskillingen till

fullo gulden eller anstånd lemnadt efter tv nyss är sagdt, vare köpet

ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget varder till

försäljning ånyo utlyst, som i 88 och 89 §§ sägs. Går fartyget vid

nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta

derå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen

skilnaden; går fartyget till mera, hafve förre köparen ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen

gäldas, der den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.

Är pant eller borgen stäld för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

der sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören

stadgas, eller utsöka borgensförbindelse)! lins löftesmannen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 25.

Vårder köpeskillingen gulden, ege köparen genast komma i besittning

af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre egarens

gäld, der ej köparen, efter ty förut i denna § sägs, gälden öfvertagit.

94 §.

Annan lös egendom än i 92 § sägs skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånde dock fritt att på eget äfventyr lemna, anstånd med betalningen.

95 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,

der ej i 96 § annorledes stadgas.

96 §.

o

A landet ege gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hallas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen der hållas, om öfverexekutor

pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

der enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos

öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro

flere, som ega auktionsställe nämna, och kunna de ej derom sig förena;

bestäm me öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmätningsmannen

i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors

embetsrum eller annat ställe, der auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola, efter hvad i 104 § sägs, fastigheter inom särskilde öfverexekutorers

områden gå i en försäljning, varde auktionen förrättad der

hufvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän bevillning högst

uppskattade fastigheten är belägen; är det ä landet, varde auktionen

hållen å landskansliet.

118 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom,

eller ock egde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen

qvar, vare ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

21

undfå betalning, så vida häri derom hos utmätningsmannen före auktionen

framstält yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis

försäljas, .ege jemväl borgenär, som för sin fordran har

förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu

är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis

saldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit

anmäld. Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, der ej sist

å sammanträde, som i 119 eller 120 § afses, visadt varder, att den

för annan tid innestår.

119 §.

Nu har, då lös egendom blifvit för eu borgenärs fordran utmätt,

annan borgenär, som derå jemväl vunnit utmätning, påstått bättre förmånsrätt,

än utmätningen medför, eller har sådant yrkande, som i 118

§ sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven tid framstäldt, eller utgöres

egendomen af fartyg, som är för fordran intecknadt: finnes ej full

tillgång för borgenärerna och kunna de ej åsämjas, huru medlen, skola

fördelas; bestämme utmätningsmannen viss tid för medlens fördelning

och kalle borgenärerna, så ock, då fråga är om fordran, hvarför ej utmätning

skett och för hvilken ej heller borgenären haft det utmätta i

handom såsom pant, gäldenären att med utmätningsmannen å uppgifvet

ställe sammanträda för att sin rätt i afseende å fördelningen

iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre gånger, första gången

minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna tidningarna införas, der

ej alla rättegande annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet,

att de sjelfva eller genom ombud kunna sig der infinna.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men utmätningsförrättaren

ej är behörig att sådant sammanträde hålla, insände

han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver

utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden,

som derefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

120 §.

Har yrkande om betalning ur köpeskilling för utmätt lös egendom

blifvit enligt 118 § framstäldt af borgenär, som ej vunnit utmätning,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

eller fordran yppats, för hvilken jemlik! nämnda § betalning ur köpeskillingen

må oberoende af yrkande utgå, och är ej sådant fall för

handen, att för köpeskillingens fördelning skall hållas sammanträde,

som i 119 § afses; då skall, der ej visadt varder, att gäldenären medgifvit

betalning ur köpeskillingen, hvad å fordringen belöper hållas inne

samt borgenären och gäldenären, såsom ofvan sägs, kallas till sammanträde

för att sin rätt bevaka. Ej må deraf öfrige borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

Är utmätningsförrättaren ej behörig att sammanträdet hålla, galle

hvad för ty fall i 119 § sägs.

122 §.

Finnes behållen afkomst af såld fast egendom att tillgå, eller är,

i det fall att enligt 93 eller 110 § egendom gått under nytt utrop,

förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, varde den tillgång jemte

köpeskillingen fördelad.

123 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagd!, afgifve förrättningsmannen

redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock

för de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen

blifvit anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; och ege derefter

tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, der han när är, att andraga

hvad de till bevakande af sin rätt akta nödigt.

130 §.

‘Då enligt 118 eller 127 § utdelning för fordran beräknas, utan

att fordringsbeviset blifvit företedt, så ock då medel enligt 129 § afsättas,

varde bestämmelse tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall,

för det fall att detsamma eller någon del deraf sedermera finnes ej

böra tillkomma den borgenär, för hvars fordran det blifvit beräknadt

eller afsatt.

133 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad

honom derigenom tillagd! blifvit, ege dertill rätt; ställe dock pant eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

23

borgen för hvad han lyfter, der ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,

att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat

eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de i 118, 127 och 128

§§ stadgade grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från

sammanträdet, de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att

lyftning må ske utan pant eller borgen; och vare det gillt, der ej

gäldenären det bestrider, eller enligt 134 eller 135 § säkerhet ställas bör.

137 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär

tillagda men icke af honom lyftas, skola, i länets ränteri nedsättas.

Lag samma vare, der fördelning skett annorstädes än å landskansli, och

borgenären ej inom fyra reckor derefter medlen lyfter.

År enligt 118 eller 127 § utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset

blifvit företedt, och anmäler sig ej fordringsegaren inom natt

och år efter det fördelningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant

eller borgen, lyftas af annan, som de enligt 130 § kunna tillfalla.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1902. Mål, porn vid den

tid äro anhängiga, behandlas enligt äldre lag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Förslag

g» till

• ■ ■ • '' '' • A '' > ■. I I ; 1

........ "" Lag

om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen.

• ! ?,;“r ''-''.yUtimt ,:n- .ihvn -fn-•:J•»:; .In | r.,\ »•.;; H*,,.

Härigenom förordna», att 51, 90 och 117 §§ konkurslagen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

. .7 --- 51 §• i

Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der

ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,

dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning

utom offentlig auktion ej ske, der ej inteckningshafvare, hvilken»

rätt är deraf beroende, det medgifver och för inteckningens dödande

aflemnar inteckningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren och

köparen utses; sker försäljningen å auktion, varde de inteckningshafvare,

som kände äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas

under inteckningarnes värde, sammanlagdt med det belopp, som med

förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der

ej borgenärerna i den ordning, 59 och 60 §§ stadga, till den försäljning

lemna bifall, så ock de inteckningshafvare, hvilkas rätt är af försäljningen

betroende, dertill samtycka och för inteckningarnes dödande aflemna

inteckningshandlingarne efter ty nyss är sagdt. Kan försäljning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N;o 25.

25

sålunda ej ske, ega borgenärerna hos vederbörande myndighet äska försäljning

i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit,

särskild! är stadgad.

Lös egendom ma ej heller säljas annorledes än å auktion, den der

blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerna i den ordning, som i 59

och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf må

säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande

dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt eller

annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något

fall utan hans samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller

gods i fartyg säljas, ega borgenärerna, der fartyget litmes å ort inom

riket, hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den ordning,

som om dylik egendom, den der blifvit utmätt, särskild! är stadgad.

Är fartyg, som säljas skall, för gäld intecknadt, må det ej annorledes än

utmätningsvis säljas, med mindre inteckningshafvare, hvilkens rätt !är

af försäljningen beroende, dertill samtycker och för inteckningens dödande

aflemnar inteckningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren

och köparen utses.

90 §.

■ ■ f,* ; . . > ’ ■ .. f .vt).:

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i honom tillhörigt fartyg eller rätt

till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, sola» i 11 kap. sjölagen

sägs, njute, der han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt

till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen

sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas,- att,

innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i

82 § föreskrifna borgenärsed fästa. Äskas- sådan ed; förelägge rätten

eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af

föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis,

att han föreskrifven ed af lagt: utsätte ock viss tid af högst en månad,

inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja

och med bevis derom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet deraf,

som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets införande

i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall derför visa; då må egendomen, såsom

Hili. till Iliksd. Prof. 1901. / Sand. 1 Afd. 21 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller syssloman nen om

händer tagas, och utdelning derutur ske till andra borgenärer, som sina

fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning

skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

i •(•■••• 1 -...''i i ,"■■■:• v ;

v.V! y _ v..*. , . . ..y. _ , ... : V ■> ■, -. \

117 §.

1 mom. För fordringar, hvarå ränta är utfäst eller eljest lagligen

eger rum, upphöre, emellan fordringsegarne inbördes, ränteberäkning

från den dag, offentlig stämning gafs, der ej boet förslår till gäldande

af ränta å alla bevakade fordringar, utom böter. Räcker boet dertill;

då beräknas å fordran, för hvilken ränta ej är utfäst och viss betalningstid

ej heller bestämd, ränta efter fem för hundrade om året från

den dag, den offentliga stämningen gafs.

2 mom. Utgår fordran med förmånsi-ätt; njutes derå full ränta till

den dag, som för utdelning bestämmes, der borgenären ej dessförinnan

fått uppbära betalning; dock galle ej i intecknad egendom förmånsrätt

till ränta, som före konkursens början upplupen är, för längre tid än

tre år. År för fordran, hvarom nu sagdt är, ränta ej utfäst och viss

betalningstid ej heller bestämd; varde ändå ränta till fe in för hundrade

om året derå beräknad från den dag, den offentliga stämningen utfärdad

blef.

3 mom. För fordran, som eljest ej förfallen vore, må utdelning

eller qvittning i konkurs ske: skall ränta ej gäldas före förfallodagen;

beräknas utdelningen å det belopp, som efter en räntefot af fem för

hundrade om året utgör sådan fordrans värde den dag, då offentliga

stämningen gafs, eller, der fordran utgår fullt eller med förmånsrätt,

den dag, som för utdelning bestämd är, om betalning dessförinnan ej

fått uppbäras.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1902.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

27

. ■■■■■''. • i -i.'' u • ■. •'' %''f

Förslug

till

Lag

om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen.

'' \ / , • r-? » •'' » . • \ J .7 Tljf f

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 52 §§ sjölagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §•

öfver alla svenska fartyg, hvilka äro afsedda att nyttjas till handelssjöfart

eller resandes fortskaffande och ega en drägtighet af tjugu

registerton eller derutöfver, skall föras register, innehållande för hvarje

sådant fartyg de uppgifter, som pröfvas nödiga för fartygets säkra urskiljande,

så ock upplysning angående eganderätten till fartyget, beskaffenheten

af inskrifven egares fång samt tiden då fartyget i registret

införts eller förändring i eganderätten inskrifvits; skolande, sedan fartyg

i registret antecknats, derom utfärdas bevis, som bör åtfölja fartyget.

Då fartyg anmäles till införande i registret, skall företes offentlig

myndighets intyg, utvisande när, hvar och af hvem fartyget är bygdt,

samt, der ej den, som bygt fartyget, sjelf anmäles vara egare, styrkas,

att eganderätten till fartyget från honom öfvergått till den, hvilken

såsom egare anmäles; dock att, der fartyget varit i utländsk eg o, hvad

sålunda är stadgadt ej eger tillämpning i vidare mån, än att utländsk egares

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 25.

rätt skall visas hafva öfvermått a den, som till registret anmäles såsom

egare. Vid fartygs införande'' i registret skall visst nummer tilldelas

fartyget; och må det nummer ej sedermera ändras eller tilläggas annat

fartyg. Varder fartyg, som ur registret aiförts, deri ånyo upptaget,

behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om förändring i eganderätten

till fartyg, som är i registret infördt, men finnes den, hvilken

såsom, egare anmäles, ej kunna i sådan egenskap inskrifvas, skall ändock

i registret göras anteckning, som utvisar hans namn, det uppgifna

fångets beskaffenhet samt dagen da anmälan skett. Fartyg, som blifvit

i registret infördt, må ej derur afföras i annat fall än då fartyget

förolyckats, upphugga eller annorledes förstörts, eller enligt 258 § må

anses förloradt, eller efter timad skada förklarats icke vara iståndsättligt,

eller ock upphört att vara svenskt.

Vill egare af svenskt fartyg, korn ej på grund af hvad här förut

blifvit stadgadt skall vara i fartygs registre t upptaget, låta det i registret

införas, vare dertill berättigad; och skall, der fartyget varder till registrering

anmäldt, hvad här förut är i afseende å registreringspligtigt

fartyg stadgadt ega tillämpning.

Vidare föreskrifter, huru fartygsregister skall vara inrättadt och

registrering ske, sa ock i fråga om det intyg om fartygs byggande,

som, enligt hvad här förut är sagdt, skall vid dess anmälande till registrering

företes, meddelas af Konungen.

•tf ! . , : .

3 §•

''TV? /;: *•• •: , r ,; , ^Vr.v- ’ s

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande

gifvit eller utfäst sig att gifva varf segaren eller byggmästaren

förskott af penningar eller byggnadsämnen, ege han, när afhandling

derom upprättats, att låta den intagas i protokollet hos magistraten i

den stad, der byggnaden verkställes, eller, om byggnadsorten är belägen

å landet, i närmaste stad; och njute sedan förmånsrätt, som i 17 kap.

handelsbalken sägs.

•'' ‘ i, '' - - • ! " •• : 4 '' 7 ; | • T.* . •;; /

52 §, ■

Befälhafvaren skall under resans fortgång gifva redaren underrättelse

om fartygets tillstånd, resans förlopp, derunder slutna aftal

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

29

och ingångna förbindelser samt angående allt, hvarom kännedom eljest

kan vara till nytta för redaren. Innan åtgärder af vigt vidtagas, bör

han, der omständigheterna det medgifva, inhemta föreskrift af redaren

sjelf eller det ombud, denne anvisat. Erfordras penningar för fartygets

behof och kan icke redarens föreskrift afvaktas, åligge befälhafvaren att

till medlens anskaffande anlita den utväg, som för redaren är förenad

med minsta uppoffring; ej må han utan i yttersta nödfall föryttra

något af lasten.

Varder fartyget å utländsk ort taget i mät eller för gäld belagdt

med qvarstad, och finnes af skeppshandlingarne, att fartyget är för gäld

intecknadt, åligge befälhafvaren att ofördröjligen om utmätningen eller

qvarstaden underrätta inteckningshafvaren, der denne är för honom

känd.

pnåivt r ,rj *» •»»* • ? & Ifi • ''Viiyl bKlink nio

.fyMiun&fe* é ''ne ''hii

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1902.

t- ..ob fa i: . ,1 • «.I idvo 7{.-: s,m a

,y{j j.r»ivh|I<■: j.i - . ■> •’ >. s..>^ <4 j,!''>■ ■■.''•

i/it''. ,j''/XTr* t oii n; --,ii i :*i.( o-uv;- • ■ i

, t*s- ! i *1 • •••L.vli ‘K’. / tf OéiZ tv ■'' I'' ■i "/gy ''Öl :I''V*

t i B. t TVr. • it'' •'' ''.imf t •'' ;>;>•. j- 1'' <b >;! Jt.M U .1

■''TtVl grioTti/*; VP tv''.* • .•»f’!u ■*'' v<Jn ■ ■ .gmoin V q; ''''tfa fa

t-, , .‘7 f.-. i j t j ; ,iift .Viv ''.*( t.. • fn ''>t. t'' *

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

• . t !• r t - !''.i !jV fj

1 Tf:; ;V! i \''K I U* t .bi ido;1'' ■ ; C- Paj»,

. : ii- \iv- ''■* i- 1;’ ; r •>;: ■ i . :

J* .''T:\ hi ti •'' >* i''jf u; ;{r(- f.*.;;

Förslag

t o''!.'', till

i•" ■ . 1 ■■■ ••• i:.t • m: ''

Lag

om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 Mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i fartyg, eller

har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom;

njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning ändå att han

ej, efter årsstämning, sin fordran angifver. Om rätt till qvittning för

genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blifvit

efter årsstämning angifven.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1902.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 25.

31

tf*''<t’ :;

fv ! i; .•■il ! ‘i i,It i ''

'' >'' . > . ''!,i V. . i.

Förslag

; •. . ; . I. '' ... • i • • f

till

Lag

om ändrad lydelse af I § i förordningen den 16 Juni 1875 angående sär«

skilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 Juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden skall erhålla följande ändrade lydelse:

öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,

nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver

inteckningar i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares

tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar,

testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar

om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen skall för

hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom, som lagfares

eller intecknas, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår

inregistrering af bouppteckning eller bevakning af testamente, den dödes

namn och för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.

. Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras

särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar. 1 det protokoll skall för

hvarje ärende å brädden tecknas förlagstagarens namn jemte uppgift om

rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt

öfver inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende

å brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det

nummer, hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdefa af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, värde

det i protokollet anmärkt.

•» tf | > o ''f

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1902

u,fn »f iol

vtö fiol otc*! tj sill* >i2 #

B iJ{?6

f ,

in

•• t

i

• i

it''tf

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

33

Förslag

till

Lag

om antecknande i fartygsregistret af tvist om fartyg eller fartygslott.

Härigenom förordnas som följer:

Hvar som till domstol instämt klander å annans åtkomst till fartyg,

som är i fartygsregistret antecknadt, eller lott i sådant fartyg,

vare skyldig låta klandret antecknas i registret. Har sådan anteckning

ej skett, då käromålet till. handläggning förekommer, gifve rätten

käranden nödig tid dertill, och hvile emellertid käromålet. Försummas

den tid, vare käromålet förfallet.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1902.

Bih. till Riksd. Prot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å

Stockholms slott den 30 December 1899,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i

underdånighet:

»I skrifvelse den 13 Maj 1898 har Riksdagen, med anledning af enskild

motionärs framställning, anhållit bland annat, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes taga under öfvervägande, hvilka åtgärder kunde vidtagas

till beredande af lättnader för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen

samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill omständigheterna

kunde föranleda; och har Riksdagen, under erinran om behofvet

af åtgärder för beredande af nödig kapitaltillgång för rederirörelsen,

såsom ett medel för befordrande af detta ändamål framhållit genomförande

af lagbestämmelser, hvarigenom fartygsegare erhölle möjlighet

att inteckna sitt fartyg.

Med anledning af Riksdagens skrifvelse har Eders Kong]. Maj:t den

1 Juli 1898 åt en komité uppdragit att utreda, hvilka åtgärder lämpligen

borde vidtagas för ernående af de i skrivelser! omförmälta syfte
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2ö.

35

mål. Komitén har den 28 November 1898 i fråga om medgifvande af

rätt till inteckning i fartyg afgifvit särskild! utlåtande, deri komitén

hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder för införande,

så snart ske kunde, i den svenska lagstiftningen af rättsinstitutet

inteckning i fartyg, samt att vid utarbetande af förslag till

lag i ämnet måtte läggas till grund vissa allmänna principer för den

åsyftade lagstiftningen, hvilka af komitén angifvits såsom ur sjöfartsnäringens

synpunkt lämpliga eller önskliga.»

Efter att hafva närmare redogjort för nämnda utlåtandes innehåll

yttrade departementschefen vidare:

»En lagstiftningsåtgärd i nu angifna syfte har redan tidigare varit

ifrågasatt, Deri komité, som år 1882 erhöll uppdrag att granska sjölagen

af år 1864 och som den 22 Februari 1887 afgaf förslag till ny

sjölag, förordade eu särskild lagstiftning i ämnet, och ett förslag till

lag om inteckning i fartyg blef äfven af eu bland komiténs ledamöter

utarbetadt och tillsammans med sjölagsförslaget till Eders Kongl. Maj:t

öfverlemnadt, Vid denna tidpunkt syntes likväl meningarne om en

dylik lagstiftnings gagn för sjöfartsnäringen vara delade, ej minst hos

sjöfartsidkarne sjelfva. Så uttalade den s. k. sjöfartsnäringskomitén af

År 1890 den uppfattning, att medgifvande af inteckning i fartyg, äfven

om det i några fall kunde visa sig vara till fördel, icke i det stora

hela lände sjöfartsnäringen till det gagn man åsyftat, eller att tillföra

densamma billigt och rikligt kapital, utan att detta mål bäst skulle

ernås genom bildande af aktiebolag för rederiföretag. Då förslaget

till sjölag år 1891 förelädes Riksdagen, blef icke heller någon åtgärd

till införande af fartygshypotek vidtagen. Sedermera synas emellertid

sjöfartsnäringens målsmän med större ifver omfattat tanken på fartygs

användning såsom pant under de former, som kommit till användning

för fast egendom. A ett allmänt nordiskt sjöfartsmöte i

Stockholm år 1897 antogs en resolution af innehåll, att eu genom

lag beredd möjlighet att medelst inteckning i fartyg tillföra rederirörelsen

kapital vore för sjöfarten önskvärd. Enligt uppdrag af nämnda

möte har vidare nordisk skeppsredareförening den 16 November 1898

hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemstält, att förslag till lag

om inteckning i fartyg måtte varda framlagdt för Riksdagen; och har

denna framställning remitterats till omförmälta år 1898 tillsatta komité,

hvilken ock, såsom dess utlåtande utvisar, tagit framställningen i öfvervägande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Det kan ej förbises, att den form af fartygs pantsättning, Riksdagen

ifrågasatt och 1898 års komité tillstyrkt, i åtskilliga afseenden företer svagheter,

som kunna berättiga till tvifvel om önskvärdheten af dess införande

i vår rätt. Sjölagskomitén, som väl förordade fartygsinteckningens upptagande

i lagstiftningen, underlät emellertid ej att framhålla, att ett

fartyg i allmänhet måste blifva ett ganska osäkert hypotek, eftersom

det i första hand måste tjena som säkerhet för fordringar, hvilka kunde

uppkomma i följd af olyckshändelser eller underlåtenhet att fullgöra ingångna

förbindelser samt uppgå till sådant belopp, att hypoteket blefve

värdelöst. Till den osäkerhet, som af nu antydda omständigheter är eu

följd, kommer ytterligare ovissheten, huruvida en efter hemlandets lag

meddelad inteckning kommer att respekteras i fall det blir af nöden

att göra den gällande inom en främmande stat, något som kan inträffa,

antingen derigenom att fartyget under uppehåll i utlandet blir föremål

för exekution, eller ock i följd deraf att fartyget öfvergår i utländsk

ego. Visserligen hafva under senare tid inom några stater lagstiftning

och lagskipning visat benägenhet att under berörda omständigheter

erkänna inteckningens verkan, men någon allmän internationel

giltighet har denna grundsats hittills icke uppnått. 1 detta afseende

må här omnämnas, att ett år 1890 af belgiska regeringen

framstäldt förslag till en internationel konvention, innefattande bland

annat ömsesidigt erkännande af fartygshypotek, som i någon af de

fördragslutande staterna tillkommit, hittills icke ledt till något som

helst resultat.

Ehuru i följd af nu anmärkta omständigheter jag icke kan undgå

att dela den tvekan, som på flere håll yppats derom, huruvida fartygshypoteket

i verkligheten kan visa sig egnadt att i väsentligare mån uppfylla

det med dess införande afsedda syftemål att bereda sjöfartsnäringen

ökade kapitaltillgångar, synes mig dock, med hänsyn till de framställningar,

som på senare tid gång efter annan framkommit från sjöfartsnäringens

målsmän, lagstiftningen böra tillmötesgå de önskningar, som

sålunda uttalats, helst som, efter det numera de flesta sjöfartsidkande

länder i Europa i sin lagstiftning upptagit fartygshypoteket, eu underlåtenhet

att följa det sålunda gifna föredömet skulle kunna komma

vårt lands sjöfartsidkare att härigenom under den internationela konkurrensen

anse sig tillbakasätta.

Inom lagbyrån hafva derför blifvit utarbetade de lagförslag, som funnits

erforderliga för införande af hypotek i fartyg, nemligen förslag till

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

37

l:o) lag om inteckning i fartyg;

2:o) lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om ändrad lydelse, af 5, 51, 90 och 117 §§ konkurslagen;

5:o) lag om ändrad lydelse af 3, 12 och 52 §§ sjölagen;

6:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning; och

7:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

Det torde tillåtas mig att redogöra för grunderna för de i dessa

förslag upptagna hufvudsakliga stadganden och i främsta rummet för

bestämmelserna i förslaget till lag om inteckning i fartyg.

Från rättssäkerhetens synpunkt är det uppenbarligen af nöden att

beviljande af inteckning i fartyg föregås af en undersökning rörande

eganderätten till fartyget. Det kunde sättas i fråga att i detta afseende

åtnöjas med den pröfning, som eger rum, då fartyget införes i fartygsregistret,

eller förändring i eganderätten sedermera hos registreringsmyndigheten

anmäles. Fartygsregistreringen torde emellertid, sådan

den nu är anordnad, icke vara egnad att i berörda hänseende tjena till

underlag för inteckningsväsendet. Registreringens uppgift är för närvarande

närmast att fastställa tillvaron af betingelserna för ett fartygs

rätt att föra svensk flagga; och dess inskränkning till detta syftemål

har haft till följd, att visserligen eu vid bestämda föreskrifter bunden

pröfning af eganderätten företages vid ett fartygs föi''sta införande i

registret men i fråga om sedermera inträffande förändringar i eganderätten

lika stränga kraf på formel bevisning ej aneetts böra uppställas.

Att med hänsyn till den nu ifrågasatta inteckningslagstifningen i

nyssberörda hänseende skärpa vilkoren för registrering af eganderättsförvärf,

lärer ej heller lämpligen kunna ifrågakomma. Så länge nemligen

den svenska handelsflottan till en icke långa del består af smärre

fartyg, hvilka näppeligen komma att i mera betydande grad användas

såsom hypotek, skulle eu dylik skärpning helt visst för större delen af

sjöfartsnäringens idkare komma att te sig som en betungande och åt

ingen fördel uppvägd börda- 1 detta afseende torde ledning kunna

hemtas från Norge, der förslag till lagstiftning om registrering och

fart.ygshypotek vid upprepade tillfällen förkastats på grund åt betänkligheter

af nyss angifna slag.

Förslaget

till lag om

inteckning

i fartyg.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Om alltså registreringen icke under alla förhållanden kan läggas

till grund för inteckningsväsendet, torde annan lämplig utväg ej återstå

än att låta den erforderliga eganderättspröfningen ega rum i sjelfva.

inteckningsärendet. En dylik anordning, hvilken för vissa fall eger

motsvarighet i lagstiftningen om inteckning i fast egendom, synes ej

vara förenad med någon afsevärd betänklighet, men deremot medföra

den betydande fördel, att tyngden af den strängare bevisskyldighet

angående behörigt eganderättsförvärf, som en intecknings meddelande

förutsätter, drabbar allenast den fartygsegare, som vill begagna sitt

fartyg såsom underpant.

Derest den för intecknings meddelande nödiga eganderättspröfningen

ej ställes i samband med registreringen, torde anledning ej företinnas

att förlägga inteckningsväsendet till registreringsmyndigheten,

helst sådant näppeligen skulle kunna ske med mindre en förändring i

nämnda myndighets organisation och stat korande till stånd, utan torde

behandlingen af förevarande inteckningsärenden böra i likhet med dem,

som angå fast egendom, förläggas till allmän domstol, med skyldighet

för denna att, i den mån sådant tarfvas, genom registreringsmyndigheten

inhemta upplysningar ur fartygsregistret.

1 öfrig! har lagstiftningen om inteckning i fartyg ansetts böra, så

vidt ske kan, ansluta sig till de i fråga om inteckning i fast egendom

gällande rättsregler. I åtskilliga hänseenden hafva emellertid, af skäl

som i det följande skola angifvas, afvikelse!’ funnits nödiga.

Olika meningar hafva yppats derom, huruvida den ifrågasatta lagstiftningen

borde ega tillämpning på alla fartyg af den drägtighet, som

medför registreringspligt, eller inskränkas till att gälla fartyg af viss

högre drägtighet. .Till stöd för den senare meningen har anförts, att

det egentliga syftemålet med fartygsinteckningens upptagande i lagstiftningen

vore att undei’stödja anskaffandet af större fartyg. Då

emellertid, på sätt 1898 års komité framhållit, äfven anskaffandet af

mindre fartyg för lokaltrafik torde förtjena att understödjas, synes anledning

ej förefinnas att inskränka inteckningens användning på sätt

nyss är antydt.

Nyssnämnda komité har med anslutning till ett af nordisk skeppsredareförening

framstäldt förslag ifrågasatt, att för intecknings meddelande

borde uppställas såsom vilkor, att bevis företeddes om fartygets

sjövärdighet. Till stöd för sin åsigt har koinitén anfört, att nu gällande

bestämmelser om fartygs sjövärdighet och ansvarigheten derför

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

39

icke vore tillräckliga. Hvad komitén sålunda anfört, lärer dock ej utgöra

anledning att i detta sammanhang upptaga frågan om kontroll å

fartygs sjövärdighet. Skulle derom gällande bestämmelser befinnas

bristfälliga, torde till bristens afhjelpande åtgärder af verksammare beskaffenhet,

än den af komitén förordade, vara af nöden samt böra komma

till stånd oberoende af inteckningslagstiftningen. Att åter, såsom nordisk

skeppsredareförening anfört, hänsyn till inteckningshafvares trygghet

skulle betinga en dylik föreskrift, synes ej heller hafva skal för

sig: den, som vill belåna en redan meddelad inteckning, lärer i hvarje

fall ej underlåta att förvissa sig om det intecknade fartygets beskaffenhet,

och för det fall att försträckning lemnats emot ett med pantförskrifning

försedt, men ännu ej intecknadt skuldebref, vore det obilligt

emot borgenären att låta hans rätt att erhålla inteckning vara beroende

af ett vilkor, som det ej läge i hans förmåga att uppfylla.

Komitén har ytterligare ifrågasatt såsom vilkor för ett fartygs intecknande,

att förbehåll om en dylik rätt gjorts till fartygsregistret.

Vilkoret synes egentligen vara afsedt att tillämpas på fartyg, som egdes

af aktiebolag, samt vara föranledt. af en farhåga, att rätten att inteckna

fartyget skulle försvåra ett belånande af aktiebrefven och minska aktieegarens

personliga kredit. Denna uppfattning synes dock ej vara val

grundad, eftersom en akties värde och användbarhet såsom pant tydligen

är beroende af bolagets allmänna affärsställning och ej af den omständigheten,

att för viss bolagets gäld är beredd särskild realsäkerhet.

Bestämmelsen att inteckning ej må meddelas i fartygslott eller i

flera fartyg för samma fordran är föranledd af bemödandet att åstadkomma

enkelhet och reda i de genom inteckning uppkommande rättsförhållanden;

och med hänsyn till det ändamål, som afses med fartygsinteckningen,

torde någon betänklighet emot eu dylik begränsning af

inteckningens användning ej förefinnas.

Åtskilliga främmande lagar om fartygsinteckning hafva upptagit

bestämmelse i- om hypotek i fartyg under byggnad. Att dylika bestämmelser

icke i förslaget influtit har sin grund deri, att vår rätt redan i

3 § sjölagen har ett stadgande, som synes erbjuda tillräckliga utvägar

att bereda kredit för fartygs nybyggnad.

Anledning att i fråga om fartyg för något fall tillåta s. k. tvångsinteckning

synes ej förefinnas.

Föreskriften att medgifvande af inteckning skall innefatta uppgift

om det nummer, hvarunder fartyget är i registret infördt, åsyftar att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

på ett fullt tillförlitligt sätt få bestämdt, hvithet fartyg som är i fråga.

Blifver ifrågavarande stadgande godkänd t, toi''de i registreringsförordningen

böra införas eu föreskrift, att fartygets registreringsnummer skall

genom myndighets försorg anbringas å fartyget, i likhet med hvad

redan är stadgadt angående dess tontals- och nationalitetsmärken, samt

att detta nummer sedermera ej får borttagas; och torde frågan härom

framdeles få blifva Eders Kong!. Maj:ts pröfning hemstäld.

3 §■ Af grunder, som i det föregående angifvits, hafva ärenden angå
ende

inteckning i fartyg ansetts böra tillhöra allmän domstols upptagande.

Fråga kan uppstå huruvida behandlingen af dessa ärenden

helst skall uppdragas åt flere, hvar för sitt distrikt behöriga domstolar

eller för hela riket centraliseras hos en viss domstol, i sådant fall naturligen

hufvudstadens rådstufvurätt. Då emellertid den förra af dessa

utvägar medför den väsentliga olägenhet, att det understundom kan

vara förenadt med svårighet att afgöra, hos hvilken myndighet upplysning

skall sökas angående ett fartygs häftande för intecknad gäld, torde,

med fästadt afseende jemväl å fördelen af en lätt förbindelse mellan

inteckningsdomstolen och registreringsmyndigheten, inteckningsväsendets

centraliserande hos Stockholms rådstufvurätt vara att föredraga.

Allmänhetens intresse af en beqväm beröring med inteckningsmyndigheten

synes kunna på lämpligt sätt tillgodoses genom anställande

hos inteckningsdomstolen af en kommissionär, som uti ifrågavarande

ärenden förmedlar förbindelsen mellan rätten och allmänheten; och anhåller

jag att efter förslagets slutliga behandling få återupptaga frågan

härom.

6 §. Ehuru, såsom förut blifvit antydt, den omständigheten, att någon

är i fartygsregistret inskrifven såsom egare af ett fartyg, ej alltid kan

anses tillfyllest ådagalägga hans befogenhet att låta inteckna fartyget,

är det härmed ej sagdt, att all betydelse i afseende å eganderättspröfningeri

skulle frånkännas fartygsregistret. Att fartygsregistret angifver

en person såsom egare lärer i hvarje fall böra utgöra ett hinder emot

fartygets intecknande på grund af medgifvande utaf någon annan.

Vidare torde den första registreringen i och för sig utgöra tillräcklig

bevisning om den dervid inskrift^ egarens åtkomst. Det ligger nemligen

i sakens natur, att då fråga första gången förekommer, huruvida

ett fartyg skall ega föra svensk flagga, bevisning om den uppgifne egarens

förvärf måste kräfvas, och detta har också iakttagits i gällande

registreringsförordning, hvilken såsom vilkor för registrering uppställer

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

41

ingifvande af vissa handlingar, som äro egnade att styrka sökandens

åtkomst. Vid detta förhållande och då, sårskildt hvad angår från utlandet

inköpta fartyg, det icke lärer skäligen kunna ifrågakomma att sträcka

krafvet på bevisning utöfver hvad registreringsförordningen innehåller,

nemligen att den fångeshandling, hvarigenom fartyget kommit i svensk

ego, företes, har man ansett vidare bevisning om åtkomsten ej böra af

den först inskrift^ egaren kräfvas.

Har åter efter registreringen förändring i eganderätten inträdt,

måste såsom regel fordras, att inteckningssökanden styrker det eller

de fång, genom hvilka eganderätten från den först inskrift^ egaren

öfvergått å den som medgifvit inteckningen. Som emellertid fall kunna

tänkas, då detta vilkor kunde blifva för sökanden öfver höfvan betungande

och någon gång kanske omöjliggöra inteckning, samt en inskrifning,

som under längre tid lemnats oklandrad, synes erbjuda tillräckliga

garantier från rättssäkerhetens synpunkt, har från regeln om åtkomstens

fullständiga ådagaläggande ansetts kunna göras det undantag,

att om den, som inteckningen medgifvit, ensam eller i förening med

dem, från hvilka han bevisligen härleder sin rätt, under fem år stått

inskrifven såsom egare samt klander å åtkomsten ej förekommit, vidare

bevisning derom ej tarfva^.

De rättsgrundsatser, som hos oss gjort sig gällande beträffande

besittningstagandets betydelse såsom skydd för förvärf af lösegendom,

torde, derest den nu ifrågasatta formen för fartygs förpantning varder

införd, ej vara tillräckliga för att skydda en köpare af fartyg emot förpantningsåtgärder

från förre egarens sida, och det lärer derför vara nödvändigt

att bereda köparen en utväg att härutinnan betrygga sin rätt.

A andra sidan synes ej heller den, som mottager en pantförskrifning i

fartyg såsom säkerhet, böra lida rättsförlust i följd af en eganderättsöfverlåtelse,

hvarom han ej kunnat ega kännedom. För att tillgodose

den enes som den andres rätt synes en regel, motsvarande den som för

enahanda fall gäller beträffande fast egendom, böra tillämpas, och i detta

hänseende har i 7 § föreslagits, att inteckning på grund af förre egarens

medgifvande ej må beviljas, sedan nye egaren anmält sitt fång till fartygsregistret,

men att deremot anmälan, som göres å en senare dag än

inteckningen söktes, ej utgör hinder för dess beviljande.

Blifver ifrågavarande stadgande godkändt, torde i registreringsförordningen

böra införas bestämmelser i det syfte, att fartygsregistret i

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 21 lläft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

hvarje fall må utvisa, å hvilken dag anmälan till registret gjorts och registrering

egt rum, äfvensom att, der fartyg tillhör flere, förändring i

eganderätten till lott i fartyget må kunna anmälas ej allenast, såsom för

närvarande gäller, af hufvudredaren utan ock af den nye egaren sjelf.

För den händelse att, då inteckning sökes, den af sökanden uppgift

ega.rens rätt till fartyget är föremål för rättegång, lärer inteckning

ej kunna omedelbart beviljas, och som tillräcklig anledning ej synes

förekomma att för detta fall införa bestämmelser, att ansökningen

skall förklaras hvilande, har i 8 § intagits föreskrift, att ansökningen

skall afslås.

För att bereda den, som anhängiggjort klander å annans åtkomst

till ett fartyg, en beqväm utväg att förhindra, att fartyget genom den

andres åtgörande varder intecknadt, torde i registreringsförordningen

böra införas eu bestämmelse, att anmälan om dylikt klander må ske

till fartygsregistret.

De skäl, som föranledt det i 1 § upptagna förbud emot intecknande

af fartygslott, synas jemväl utgöra anledning att förebygga, det en i

helt fartyg meddelad inteckning upphör att gälla beträffande viss lott

i fartyget men qvarstå!’ i de öfriga. Derför torde den grundsats böra

uppställas, att exekutionsåtgärder, som afse allenast en lott i ett fartyg,

ej hafva någon inverkan på en i fartyget gällande inteckning. Att sålunda

låta en inteckning ega bestånd efter exekutiv försäljning af en

del af den intecknade egendomen är emellertid detsamma som att gifva

inteckningshafvare företräde framför de borgenärer, hvilkas fordringar

skola ur köpeskillingen utgå, och innebär således bland annat, att inteckning,

hvarom här är fråga,, under alla förhållanden medför bättre

förmånsrätt än utmätning, något som ock är iakttaget i det föreslagna

tillägget till 5 § i 17 kap. handelsbalken.

Då emellertid ett dylikt bestämmande af inteckningshafvares förmånsrätt

skulle kunna bereda möjlighet för en fartygsegare att medelst

fartygets intecknande omintetgöra verkan af en redan skedd utmätning,

synes till förekommande häraf böra, på sätt i 9 § är föreslaget, stadgas,

att inteckning ej får beviljas, der domstolen erhåller upplysning, att

fartyget eller lott deri är under utmätning. Att i inteckningsärendet

bringa utmätningsåtgärden till domstolens kännedom har ansetts böra

ankomma på den utmätningssökande borgenären sjelf. För att emellertid

i detta afseende bereda borgenären en lätt utväg att iakttaga sina

intressen, synes det böra medgifvas honom att göra anmälan om utmät
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

43

ningen till fartygsregistret, hvarifrån sedan, på grund af stadgandet i

förslagets 11 §, rätten erhåller upplysning derom. En föreskrift i sådant

syfte torde alltså höra inflyta i register i ngsförörd ni nge n.

Till belysning af det i 11 § upptagna stadgande om intecknings- u §■

domstolens skyldighet att från registreringsmyndigheten införskaffa alla

för ärendets afgörande erforderliga upplysningar må allenast erinras, att

den omständigheten, att intecknings väsendet och registreringen icke

lämpligen kunna hos oss, såsom i andra länder, förenas hos samma

myndighet, ej synes böra för de inteckningssökande föranleda ökadt besvär

eller särskild kostnad. •" >

De stadgande!), som 13 § innehåller om panträttens utsträckande jern- in §■

väl till fartygets tillbehör, äro i allo öfverensstämmande med hvad 268 §

sjölagen i detta afseende bestämmer i fråga om sjöpanträtt.

Sjölagen innehåller i 270 § med afseende å sjöpanträtt den be- U §■

stämmelse, att ersättning, som utgår på grund af tagen försäkring, icke

häftar i pantens ställe. De skäl, som föranledt. detta stadgande, torde

hafva sin giltighet äfven med afseende å far tygshy pot<''k. Det synes ej

vara med allmänna rättsgrundsatser öfverensstämmande, att inteckningshafvaren

skall njuta fördel deraf, att fartygsegaren slutit ett aftal, som

ådragit honom kostnader och hvars ingående berott af hans godtfinnande.

Ej heller skulle ett stadgande om panträttens öfvergång å försäkringssumman

ensamt vara tillräckligt betryggande för inteckningshafvaren,

i det denne, äfven om han vid inteckningens mottagande kunde förvissa

sig om, att försäkring egt rum, dock saknade garanti för, att försäkringen

hölles vid magt. Vid sådant förhållande synes det böra öfverlemnas

åt inteckningshafvaren sjelf att aftalsvis trygga sig mot faran

af skada å fartyget, antingen genom att vid inteckningens belånande

betinga sig, att låntagaren håller fartyget försäkradt på sådana vilkor,

att försäkringen kommer långifvaren till godo, eller ock genom att

sjelf taga särskild försäkring å sin i fartyget intecknade fordran. Till

stöd för denna uppfattning torde ock kunna framhållas, att de flesta

främmande lagstiftningar intaga en liknande ståndpunkt, samt att samma

uppfattning delats af en på belgiska regeringens föranstaltande år 1888

hållen internationel kongress för behandling af åtskilliga ämnen inom

handels- och sjörättens område.

Att förslaget ej heller medgifver panträttens öfvergång å ersättning

som tillkommer fartygsegare, då fartyg i gemensamt haveri eller

i följd af någons vållande gått förloradt eller lidit skada, innefattar

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

15 §.

16-19 §§.

20 §.

27 §.

deremot en afvikelse från hvad sjölagen i 270 § bestämmer. Denna afvikelse

har synts vara af nöden för att undgå de invecklade rättsförhållanden,

som skulle kunna uppstå, om panträtten komme att häfta

dels vid ett fartyg och dels vid en fordran, med möjlighet af särskilda

exekutioner å de olika panterna. Olägenheterna häraf skulle nemligen

te sig helt annorlunda i fråga om en panträtt, som är afsedd att ega

längre varaktighet, än hvad förhållandet är med sjöpanträtterna, och

något synnerligt gagn af anordningen skulle i hvarje fall ej för inte.ckningshafvaren

kunna påräknas.

På sätt redan vid 9 § är antydt, måste det förebyggas, att en i hela

fartyget meddelad inteckning upphör att gälla i viss lott men qvarstår

i de öfriga; och har derför ansetts nödigt att uttryckligt uttala, att inteckningen

ej får särskildt göras gällande i viss lott af fartyget.

Förslagets stadganden om intecknings förnyande, nedsättande och

dödande ansluta sig i allmänhet nära till motsvarande bestämmelser angående

fastighetsinteckning. Att såsom 1898 års komité tillstyrkt uttryckligen

angifva, att förnyelse må kunna ega rum för en del af det

intecknade beloppet med den verkan, att inteckningen för återstående

belopp förfaller, torde ej vara af nöden, då en dylik åtgärd lärer vara

fullt förenlig med den nuvarande affattningen af stadgandet om förnyelse

af fastighetsinteckning.

Att panträtten upphör i ett fartyg, som kondemnerats och derefter försålts,

öfverenstämmer med hvad sjölagen under enahanda förhållanden stadgar

i afseende å sjöpanträtt. Deremot har den i sjölagen upptagna föreskriften

om panträttens öfvergång å köpeskillingen ansetts, såsom varande af

ringa praktisk betydelse för en inteckningshafvare, men egnad att vid tilllämpning

på inteckningar medföra afsevärda svårigheter, böra här utelemnas.

Sålänge icke internationela överenskommelser om ömsesidigt erkännande

af fartygshypoteket kommit till stånd, innebär onekligen möjligheten,

att fartyget kommer under ett annat lands flagga, en fara

för inteckningshafvarens rätt. Med hänsyn härtill har 1898 års komité

efter föredömet af vissa främmande lagstiftningar ifrågasatt stadganden

om straff för den, som utan inteckningshafvarens medgifvande säljer

det intecknade fartyget till utlandet. Men oafsedt att, med sjölagens

ståndpunkt i afseende å vilkoren för ett fartygs rätt att föra svensk

flagga, ett fartyg kan förlora sin svenska nationalitet i följd af åtskilliga

omständigheter, hvilkas inträffande ej kan genom straffbestämmelser

förebyggas, kan det näppeligen anses billigt att införa en bestämmelse,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

45

hvarigenom egare, som vill till utlandet försälja sitt fartyg, hänvisas

att dertill utverka inteckningshafvarens medgifvande; det kan gifvas tillfällen,

såsom vid hotande krigsfara, då det är af vigt, att en försäljning

till utlandet snarast möjligt kan vidtagas, och det vore säkerligen en dålig

tjenst åt sjöfartsnäringen att under sådana omständigheter göra redarne

beroende af inteckningshafvarnes godtycke. Det synes också, som om

en sjöfordringsegare skulle genom fartygets försäljning till utlandet

kunna råka ut för samma svårigheter som en inteckningshafvare, men

sjölagen innehåller dock ej något i sjöfordringsegarens intresse gifvet

förbud mot fartygs försäljning till utlandet. Deremot har sjölagen valt

en annan utväg för att skydda fordringsegaren: oberoende atom panträtten

går förlorad eller icke ålägger den säljaren en viss personlig ansvarighet

för sjöfordringar, som förut allenast häftade vid fartyget.

Ett dylikt stadgande synes vara på sin plats äfven här; jemväl med afseende

å intecknad gäld kan det inträffa, att fartygsegaren ej är personligen

ansvarig och han skulle måhända i ett sådant fall finna en

fördel i att sälja fartyget just till ett land, som ej erkände inteckningens

giltighet. Men frestelsen härtill försvinner, om han genom en sådan

åtgärd ådrager sig personlig ansvarighet för gälden, i synnerhet om

inteckningshafvaren sättes i tillfälle att strax kunna kräfva betalning.

Förslagets 27 § innehåller bestämmelser i nu angifna syfte.

Med hänsyn till den fara för rättsförlust, hvilken, på sätt nyss

angifvits, för en inteckningshafvare uppstår, då det intecknade fartyget

upphör att vara svenskt, lärer vid en dylik förändring i fartygets nationalitet

inteckningshafvaren böra sättas i tillfälle att, utan afseende å aftal

om förfallotid för den intecknade fordringen, göra sin panträtt i fartyget

gällande, så snart tillfälle dertill erbjudes. Samma rätt har af

liknande anledning ansetts böra honom inedgifvas ej mindre då fartyget

kondemnerats, än äfven då det af egaren vanvårdas eller förderfvas.

De föreskrifter, som i 38 § af förordningen om inteckning i fast

egendom äro gifna angående upptagande i inteckningsprotokollet af

anmälan om fastighets utmätande eller exekutiva försäljande, hafva ett

dubbelt syfte, nemligen dels att allmänheten och särskildt den, som vill

lemna kredit mot inteckningssäkerhet, må kunna i gravationsbevis angående

fastigheten erhålla upplysning om, att fastigheten häftar för gäld,

som i följd af utmätning skall med förmånsrätt nr densamma utgå,

och dels att, der en inteckning i följd af exekutiv försäljning blifvit

utan verkan, men dödande emellertid ej egt rum, gravationsbeviset må,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

SO §.

37 §.

till förekommande af att dylika, allenast till skenet giltiga inteckningar i

bedrägligt syfte missbrukas, innehålla upplysning derom, att en exekutiv

åtgärd egt rum. Då enligt förslaget inteckning i fartyg alltid skall

medföra bättre förmånsrätt än utmätning, äfven om denna egt rum innan

inteckningen söktes, lärer det första af nu angifna syftemål icke i förslaget

kräfva beaktande, hvaremot det uppenbarligen äfven här är afvigt

att förebygga svikligt begagnande af inteckningar, som genom exekutiv

försäljning blifvit värdelösa. Vid sådant förhållande hafva i afseende å

anmälan om fartygs utmätande stadganden motsvarande de förut angifna

ansetts vara af nöden, såvidt rörer fartyg, som vid tiden för exekutionen

var intecknadt, men i öfrigt kunna undvaras.

Såsom förut blifvit anmärkt, innehåller 20 § den bestämmelsen, att

en i ött fartyg meddelad inteckning varder utan verkan, i fall fartyget

kondemnerats och derefter försålts. Till förekommande af svikligt användande

utaf dylik inteckning — desto mer att befara, som kondemnerade

fartyg ej sällan iståndsättas och ånyo användas i sjöfart — synes

det böra åläggas ej mindre kommerskollegium att hos inteckningsdomstolen

göra anmälan om hvarje kondemnation, hvarom kollegium erhåller

underrättelse, än ock '' i ntec k ningsdo i rist o 1 eu, att, ifall fartyget befinnes

vara intecknadt, i inteckningsprotokollet intaga inkommen anmälan. Angående

inteckningsdomstolens skyldighet härutinnan har föreskrift upptagits i

den föreslagna 30 §, hvilken affuttats så, att den gäller äfven för fall

då tilläfventyrs den nye egaren eller annan funnit sig ega aidedning

att bringa förhållandet till domstolens kännedom.

Bestämmelsen om kommerskollegii åliggande lär åter tillhöra registreringsförordningen.

och torde fråga om dess intagande derstädes framdeles

få väckas.

Enligt de rättsgrundsatser, som hos oss vunnit tillämpning, lärer

den, som i god tro köpt ett fartyg och fått det i sin besittning, ej kunna,

i händelse annan än säljaren finnes hafva varit rätt egare, förpliktas att

annorledes än mot lösen afstå fartyget; och, derest den, som under

nyssnämnda förhållanden innehar fartyget, å annan öfver]åter sin rätt,

torde denne senare, oberoende deraf huruvida han kommit i besittning

af fartyget eller icke, inträda i samma rättsliga ställning, som tillkommit

öfverlåtaren. Häraf torde följa att en på grund af innehafvarens

upplåtelse tillkommen panträtt i fartyget, vare sig den är förenad med

besittning eller icke, bör vara emot rätte egaren gällande, intill dess borgenären

erhåller den godtgörelse, hvartill panten lemnar tillgäng. För det

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

47

fall åter, att den, som förvärfvat ett fartyg af annan än rätte egaren,

icke dervid var i god tro, lärer af gällande rättsregler icke kunna i nu

förevarande händelse härledas mera än att den borgenär, som i god tro

fått fartyget i besittning såsom pant, varder vid sin panträtt bibehållen,

intill dess lösen erlägges. Då emellertid besittning af panten ej ingår i

den slags förpantning, som här afses, skulle alltså, om man uteslutande

stälde sig på den bestående rättens grund, frågan om pantsättningens

giltighet eller med andra ord frågan om en i god tro åtkommen intecknings

giltighet komma att bero deraf, huruvida den, som inteckningen

medgifvit, åtkommit fartyget i god tro. Enär likväl den offentliga

inskrifning, som genom den nya lagstiftningen skulle komma till stånd,

synes vara egnad att för ett förvärf i god tro utgöra ett lika starkt

stöd som ett besittningstagande, lärer fog förefinnas att, på sätt i förslaget

skett, tillerkänna inteckningen giltighet i hvarje fall, då inteckningshafvare

var i god tro, när han den åtkom.

Der åter god tro hos inteckningshafvaren fattas, kan giltighet ej tillerkännas

inteckningen. Det har ansetts öfverflödigt att i lagen särskildt

utmärka, att om fartyget tillhör flere och inteckningen beträffande någon

lott i fartyget enligt nu gifna regler är ogin, den kommer att i sin

helhet sakna verkan.

Enär de i rättegångsbalkens 10 kap. gifna stadganden om domstols 38 §.

behörighet icke torde under alla förhållanden lemna erforderlig ledning

för bedömande af, hvilken domstol det tillkommer att upptaga inteckningshafvares

kraf på betalning ur det intecknade fartyget eller tvist

om intecknings giltighet, har i förslaget under 38 § införts en uttrycklig

bestämmelse att tvistemål af angifva art skall gå till den domstol,

der den, som käres till, skall svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

Det i andra stycket af samma § förekommande stadgande om hufvudredares

eller annan redares behörighet att i mål, hvarom här är fråga, företräda

rederiet, öfverensstämmer till fullo med den regel, som sjölagens 10 § innehåller

om redares befogenhet att å rederiets vägnar svara i sjörättsmål.

Att åt en inteckning, som vidlåder ett från utlandet inköpt fartyg, 39 §.

ej tillerkännes obegränsad giltighet, torde från rättssäkerhetens synpunkt

vara af vigt, helst det ej alltid torde gifvas någon tillförlitlig

utväg att erhålla kännedom om eu dylik intecknings tillvaro. Men å

andra sidan synes rederinäringens behof af kredit böra tillgodoses äfven

då det är fråga om fartygs inköpande från utlandet, så mycket mera

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Handelsbalken

10 kap. 7 ;

17 kap. 5

som vår handelsflotta i väsentlig mån rekryteras på detta sätt. Af

sådan anledning synes en i utlandet meddelad inteckning böra respekteras

under så lång tid, som skäligen kan erfordras för att inteckningshafvaren

må kunna göra sin fordran gällande eller förmå fartygets egare

att ersätta den gamla inteckningen med en här i riket meddelad.

På nu angifna grunder hvila de i 39 § upptagna föreskrifter om

rätt för den, som innehar en i utlandet meddelad inteckning, att genast

få betalning ur panten samt om panträttens upphörande efter ett års

förlopp från fartygets registrering här i riket.

Enligt, gällande lag kan fartyg likasom andra lösören lemnas såsom

handpant, och der sådant skett är, jemlikt 17 kap. 3 § handelsbalken,

panthafvaren berättigad att med förmånsrätt framför andra i

samma kapitel afsedda borgenärer utfå sin fordran ur fartyget. Vid

införande af lagbestämmelser om inteckning i fartyg är det emellertid

uppenbarligen af nöden att förebygga, det dylik inteckning kan göras

värdelös genom en efter inteckningens meddelande tillkommen pantsättningsåtgärd.

För sådant ändamål ligger det närmast till hands att

vid bestämmande af den plats i förmånsrättsordningen, som skall tillkomma

innehafvare af inteckning i fartyg, gifva honom företräde framför

innehafvare af lös pant och dermed äfven framför öfriga i nyssnämnda

paragraf eller senare i 17 kapitlet upptagna borgenärer. En

dylik åtgärd lärer dock näppeligen höra ifrågakomma, då ej mindre

sådan fordran för reparation å fartyget, som enligt 3 § skall utgå med

förmånsrätt, än ock de i 4 § omförmälta fordringar uppenbarligen äro

af beskaffenhet att böra sättas framför den intecknade fordringen. Att

åter, såsom jemväl blifvit föreslaget, låta inteckningshafvaren stå efter

nyss angifna borgenärer men det oaktadt stadga, att panthafvarens förmånsrätt

ej må lända till minskning i inteckningshafvarens rätt, synes

ej lämpligt, då en dylik anordning under vissa omständigheter skulle

kunna föranleda väsentliga oegentligheter och förvecklingar. Vid sådant

förhållande torde annan utväg ej återstå än att, i afseende å fartyg

af beskaffenhet att kunna för gäld intecknas, stadga förbud mot

pantsättning medelst öfverlemnande af besittningen; och lärer någon

betänklighet häremot näppeligen kunna anföras, då i allt fall nyssberörda

form för fartygs pantsättning uppenbarligen endast sällan skulle

kunna komma till användning.

För att undvika, att den åtgärd, som enligt 3 § sjölagen kan ega

rum till beredande af förmånsrätt för ett till fartygs byggande lemnadt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

49

förskott, förblandas med den inteckning i fartyg, som nn är ifrågasatt,

bär i andra stycket af 17 kapitlets 5 § äfvensom i nämnda lagrum i

sjölagen en redaktionel ändring vidtagits.

I 5 § hafva äfven bestämmelserna om fartygsinteckningens förmånsrätt

fått inflyta. Vid 9 § i förslaget till inteckningslag hafva redan

angifvits de skäl, som föranleda, att inteckningen i hvarje fall måste

erhålla företräde framför en utmätning, oafsedt tiden då denna egt rum.

Af liknande skäl måste åt inteckningen jemväl tillerkännas en bättre

förmånsrätt än den, som enligt 7 § i 17 kap. handelsbalk^) tillkommer

redare för ett åt medredare lemnadt förskott. Någon försämring af förskottsgifvarens

ställning kan detta ej anses innebära, enär, med förslagets

ståndpunkt att samtliga redares samtycke erfordras för ett fartygs

intecknande, det beror af förskottsgifvaren sjelf att förhindra tillkomsten

af en inteckning, som skulle lända honom till förfång.

De i förevarande § upptagna bestämmelser om den verkan, en inträffad

konkurs har på en meddelad intecknings giltighet, äro i hufvudsak

öfverensstämmande med hvad i motsvarande fall gäller om fastighetsinteckning.

Den vigtigaste afvikelsen består deri, att den regel, som

innehålles i 3 mom. af 17 kapitlets 9 §, icke här upptagits. Att en inteckning

i fast egendom under de i berörda lagrum förutsatta omständigheter

kommer att sakna giltighet, sammanhänger med urarfvaförordningens

stadgande derom, att eu försäljning af fastigheten under enahanda

omständigheter är utan verkan, men som u varf vaförord ningen ej

innehåller någon motsvarande föreskrift i afseende å försäljning af fartyg,

synes ej heller laga verkan böra frånkännas eu under berörda omständigheter

tillkommen inteckning. För att skydda den aflidnes borgenärer

mot farao af en obehörig pantsättning från sterbhusdelegarnes

sida, lärer urarfva,förordningens 23 § vara till fyllest.

Förändringarna i utsökningslagen hafva hufvudsakligen till syfte Utsökningsatt

vid exekutiv försäljning af ett intecknadt fartyg bereda intecknings- agcn''

häfvare ungefär samma ställning som vid exekution å fastighet tillkommer

borgenär, som deri har inteckning. I sådant afseende föreslås:

att inteckningshafvare, som är känd och boende inom riket, skall genom

särskild kallelse underrättas om auktion å det intecknade fartyget (89 §);

att vid utmätning af fartyg, som är infördt i fartygsregistret, gravationsbevis

skall anskaffas (89 §); samt att vid fördelning af köpeskilling

för intecknadt fartyg hvad å intecknad fordran belöper skall utgå,

Bih. till Nitid. Prot. 1901. I Samt. 1 Afd. 21 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

3 och 4 §§.

13 §.

66 §.

90 §.

50 Kongl. May.U Nåd. Proposition N:o 25.

ändå att borgenären ej anmält sig för erhållande af betalning (118,

119 och 120 §§). Vidare hafva, med afseende å betalnings erläggande

för utmätningsvis såldt fartyg med en drägtighet af tjugu registerton eller

derutöfver, föreslagits liknande regler som tillämpas beträffande fastighet.

Med hänsyn till nyss antydda förändringar i förfarandet vid exekution

å större fartyg har det ansetts nödigt att i 3 och 4 §§ göra förbehåll

derom, att kronofogde och stadsfogde ej må åt annan uppdraga

ett sådant fartygs försäljning.

I likhet med borgenär, som har inteckning i fast egendom, synes

innehafvare af inteckning i fartyg böra ega att i lagsökningsväg utsöka

betalning ur panten utan att i sammanhang dermed göra den personliga

fordringsrätten gällande. En bestämmelse härom äfvensom angående

forum i dylikt mål har alltså blifvit i 13 § tillagd; och hafva

i öfverensstämmelse med den föreslagna inteckningslagens 38 § föreskrifter

upptagits om rätt för borgenären att i förevarande fall vända

sig mot hufvudredaren eller, der sådan ej är vald, hvilken som helst

af redarne.

Då för verkställighet af utslag, som meddelas enligt det föreslagna

tillägget i 13 §, i hvarje fall måste fordras en åtgärd, hvarigenom det

intecknade fartyget af utmätningsmannen omhändertages, skulle det ej

leda till förenkling i förfarandet att, i öfverensstämmelse med hvad

28 § utsökningslagen innehåller i afseende å exekution å fast egendom,

låta öfverexekutor i här förutsatta fall förordna om pantens försäljning

utan föregående utmätning.

För tillgodoseende af inteckningshafvares rätt har det funnits

nödigt att, i öfverensstämmelse med hvad jemlikt 78 § utsökningslagen

gäller i fråga om fastighet, uppställa den regel, att särskild exekution

å fartygs tillbehör ej må ega rum, och har plats för ett stadgande

härom ansetts lämpligen kunna vinnas genom sammanförande i en § af

de nuvarande 66 och 67 §§.

Såsom redan förut erinrats, är förslagets ståndpunkt den, att panträtt,

som genom inteckning vunnits, ej får göras särskildt gällande i

fartygslott utan skall ega bestånd, då fartygslott utmätningsvis säljes.

Af 271 § sjölagen framgår, att äfven de s. k. sjöpanträtterna upphöra

allenast vid hela fartygets försäljning. Då emellertid köpare af utmätningsvis

såld fartygslott lätt skulle kunna förbise, att egendomen sålunda

kan vara behäftad med gäld, och i allt fall svårighet kan för

honom möta att vinna säker upplysning om befintligheten och omfatt
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

ningen af fordringar, hvarom här är fråga, har i 90 § införts en bestämmelse

om skyldighet för utmätningsmannen att före utropet meddela

erinran om det fortfarande beståndet af panträtt, som i hela fartyget

gäller, äfvensom upplysning om de fordringar, för Indika fartyget

veterligen utgör pant.

I afseende å utmätningsvis såld lös egendom gäller såsom allmän 92 och 93 §§.

regel, att betalningen skall erläggas genast efter inropet. Äfven utan

hänsyn till den nu ifrågasatta nya formen för fartygs förpantning

skulle det tilläfventyrs kunna ifrågasättas att för de fall, då den försålda

egendomen utgöres af fartyg med en viss högre drägtighet, medgifva

någon lättnad i betalningsvilkoren, då nemligen krafvet på ögonblicklig

betalning här ej mindre än med afseende å fastighet kunde

komma att utöfva ett ogynsamt inflytande på försäljningens utgång.

Från synpunkten af den föreslagna lagstiftningen om fartygs intecknande

föreligger emellertid särskild anledning att upptaga nyssberörda

fråga, i det nemligen inteckningshafvare esomoftast eger största intresse

af, att köpeskillingen icke i följd af betalningsvilkorens stränghet kommer

att understiga det verkliga värdet, hvartill kommer att någon tids

rådrum i allmänhet torde vara af nöden för att lemna köpare och inteckningshafvare

tillfälle att underhandla om den intecknade gäldens

öfvertagande af köparen. Med hänsyn till det sålunda anförda hafva

beträffande erläggande af köpeskilling för fartyg af minst tjugu tons

drägtighet i förslaget upptagits regler, Indika i hufvudsak öfverensstämma

med hvad som i denna punkt gäller för fast egendom. Dock

har den tid, inom hvilken slutliqvid skall ega ruin, funnits kunna väsentligen

förkortas, hvarjemte med hänsyn till svårigheten att på förhand

beräkna, i hvilken mån en inteckning skulle vid en ny auktion

blifva betäckt af köpesumman, någon ovilkorlig föreskrift om rätt för

inropare att fullgöra den första afbetalningen medelst aflemnande af i

fartyget intecknadt skuldebref ansetts ej böra meddelas, utan åt utmätningsmannen

öfverlemnats att efter omständigheterna pröfva, huruvida

ett dylikt skuldebref kan godkännas såsom pant eller icke.

De i konkurslagen vidtagna förändringar åsyfta äfvenledes att bereda

den borgenär, som har inteckning i fartyg, enahanda ställning

som innehafvare af fastighetsinteckning.

Af skal, som vid 17 kap. 5 § handelsbalk^! redan blifvit anförda, Sjölagen

föreslås eu redaktionel jemkning i de föreskrifter 3 § sjölagen innehåller

derom, att aftal rörande förskott till fartygs byggande må för be
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 * Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

redande af förmånsrätt för förskottet intagas i offentlig myndighets

protokoll.

12 §■ Med den ställning, sjölagen gifver de särskilda lottegarne i ett part
rederi,

synes det ej låta förena sig, att en majoritet skulle kunna besluta

om intecknande af rederiets fartyg. Medgifvandet af en dylik

rätt skulle för öfrigt utsätta en minoritet för faran, att rättigheten

missbrukades för ändamål, som vore främmande för rederirörelsen och

minoritetens intressen öfver hufvud.

52 §. I 52 § har införts en föreskrift om åliggande för befälhafvare att,

då fartyget å utländsk ort blir föremål för en exekutiv åtgärd, samt

skeppshandlingarna visa, att i fartyget finnes inteckning, gifva inteckningshafvaren

underrättelse om åtgärden. För att åt detta stadgande

gifva ökad betydelse torde utväg böra beredas inteckningshafvaren att.

på ett eller annat sätt få inteckningen omnämnd i skeppshandlingarna,

något som jemväl i vissa fall kan vara af vigt för inteckningens godkännande

af utländsk exekutionsmyndighet. En föreskrift i nyss angifna

syfte torde emellertid lämpligast hafva sin plats i registreringsförordningen.

»

Sedan departementschefen härefter uppläst omförmälta lagförslag,

af den lydelse bilagorna Litt. A — G vid detta protokoll utvisa, hemställde

han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver dessa

förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom

note ur protokollet inhemtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

Ex protocollo

Erik Öländer.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

53

Bil. Litt. A.

Förslag

till

Lag

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fartyg, som har en drägtighet af tjuga registerton eller derutöfver

och är i far tygsregistret infördt, må, der egaren det medgifver, intecknas

för fordran, efter ty här nedan sägs; och njute, der det skett,

fordringsegaren panträtt i fartyget.

Ej må inteckning meddelas utan för visst belopp i penningar, ej

heller i fartygslott eller i flera fartyg för samma fordran.

2 §•

Medgifvande af inteckning i fartyg skall tecknas å handling, hvarå

fordran grundas, samt innefatta uppgift om det nummer, hvarunder

fartyget är i fartygsregistret infördt; och varde medgifvandet af vittnen

styrkt.

3 §•

Inteckning i fartyg sökes hos Stockholms rådstufvurätt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

4 §•

Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i hufvudskrift till

rätten ingifvas; och läte rätten handlingen offentligen uppläsas samt

införas i protokollet öfver inteckningar i fartyg.

5 §•

Finnes ej å handlingen bevittnadt medgifvande, som i 2 § sägs,

varde ansökningen afslagen.

6 §•

Ej må inteckning beviljas, der ej den, som inteckningen medgifvit,

blifvit i fartygsregistret inskrifven såsom egare af fartyget.

Har före honom annan varit inskrifven såsom egare, må ej inteckning

beviljas, med mindre vid rätten styrkes, att den först inskrifne egarens

rätt öfvergått å den, som inteckningen medgifvit, eller ock, der fartyget

i fem år näst före ansökningen varit i registret infördt, den, som inteckningen

medgifvit, finnes hafva under hela den tid varit i registret

inskrifven såsom egare eller bevisligen härleder sin rätt från den, som

vid början af samma tid var i nämnda egenskap inskrifven.

Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga

om åtkomst till fartyg.

7 §•

Öfverlåter någon till annan fartyg eller fartygslott, och har, innan

nye egarens fång anmäles till fartygsregistret, inteckning blifvit sökt

på grund af förre egarens medgifvande, utgöre öfverlåtelsen ej hinder

för inteckningens beviljande.

Sökes inteckning samma dag ny egares fång anmäles till fartygsregistret

eller derefter, skall ansökningen afslås.

8 §•

Varder hos rätten upplyst, att klander å den af sökanden uppgifne

fartygsegarens åtkomst blifvit vid domstol anhängiggjordt, och visas ej

s. 55 Kontrollera mot PDF

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

55

att det klander är genom laga kraft egande beslut, ogilladt, varde ansökningen

afslagen.

9 §•

Upplyses, att före den dag inteckningen söktes eller ock samma

dag ansökningen gjordes fartyget eller lott deri tagits i mät, och visas

ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen afslås.

10 §.

Afträdes fartyg eller fartygslott till konkurs, medan ansökan om

inteckning i fartyget är på pröfning beroende, må ansökningen åt

rätten pröfvas utan hinder af konkursen, men verkan åt inteckningen,

der den beviljad varder, bestämmes på sått särskilt är stadgadt.

11 §•

Finnes ej ansökan om inteckning böra genast afslås, anskaffe rätten,

innan yttrande öfver ansökningen meddelas, från den myndighet, som

förer fartygsregistret, afskrift af hvad deri tinnes infördt om det fartyg

ansökningen afser.

12 §.

Då inteckning blifvit beviljad, teckne rätten bevis derom å fordringshandlingen.

13 §.

Panträtt, som genom inteckning i fartyg vinnes, omfattar jemväl

fartygets tillbehör. Under tillbehören innefattas icke proviant eller

bränsle, ej heller å ångfartyg kol eller andra för maskinens drift afsedda

ämnen.

14 §.

Är egare af fartyg på grund af tagen försäkring eller eljest berättigad

till ersättning för skada å fartyget; den ersättning häfte icke

i fartygets ställe för fordran, som är i fartyget intecknad.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

15 §.

Ej må panträtt, som inteckning medför, särskild! göras gällande i

viss lott af det intecknade fartyget.

16 §.

Inteckning i fartyg skall förnyas i den ordning, som i 17 § bestämmes,

första gången inom tio år sedan den beviljades, och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i sista

stycket af 18 § sägs.

17 §.

Vill någon låta förnya inteckning i fartyg, uppvise hos inteckningsdomstolen

fordringshandlingen i hufvudskrift, och varde bevis om förnyelsen

der tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför

annan underrätt förete inteckningshandlingen: den rätt läte, då sådant

sker, i sin dombok korteligen intagas hvad handlingen innehåller med

dag och årtal, då den utgafs, när och under hvilken paragraf i protokollet

inteckningen är beviljad och när inteckningen förnyades, nedsattes eller

annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis å handlingen,

att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse: sedan ingifve

sökanden protokollet deröfver till inteckningsdoinstolen inom tid, som

i 16 § sägs; och vare detta så gillt, som om handlingen der blifvit

företedd.

18 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller till viss del dödas,

uppvise fordringshandlingen i hufvudskrift för inteckningsdomstolen;

och varde bevis om dödandet der tecknadt å handlingen.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet

med hvad angående intecknings dödande nu är sagdt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

57

19 §•

År helt fartyg såldt efter utmätning eller eljest i den ordning,

som om utmätt fartyg linnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen blifvit

emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen

alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,

utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshandlingen

ej i hufvudskrift företes, dödad, der! ny egare af fartyget eller lott deri,

sedan försäljningen vunnit laga kraft, det äskar och till inteckningsdomstolen

ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets försäljning

deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning,

samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga

kraft.

Har inteckning, på grund deraf, att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock, på

ansökan af egare, inteckningen dödas utan hinder deraf, att fordringshandlingen

icke i hufvudskrift företes.

20 §.

Varder intecknadt fartyg, som efter timad skada förklarats icke

vara iståndsättligt, derefter försåldt, vare inteckningen utan verkan.

21 §.

Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenärens eller, der

det intecknade fartyget tillhör annan, i dennes hand, och är ej sådant

fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att handlingen i hufvudskrift

företes, må den ånyo utgifvas med fortfarande inteckningsrått.

22 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp

ån fordringen, njute, i den mån sådant för fulla gäldandet af hans

fordran nödigt är, säkerhet i det intecknade fartyget till hela det belopp,

hvarå inteckningen lyder.

Bill. till Riksd. Prof. IDOL l Samt. 1 Afd. 21 Häft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majrts Nåd. Proposition N:0 25.

58

23 §.

Är intecknadt fartyg i annans ego än gälderiärens, och räcker ej

fartyget till intecknade gäldens betalning, vare egaren ej till ansvar för

bristen bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest derför i gäldehäreps

Ställe svara bör.

\n.V. ''!■ -p-Aia --rrnP '' 24'' §.

- • ii Ii ii-Vi''» y; 1 • »''j. '' .•* i, *Ä ;.i l > ■'' t V ’ '' i *-? i

Låter innehafvare af intecknad fordrap ny egare till fartyget å inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden,

vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, der ej annorlunda

är aftaladt.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

blifvit faststäld i fartyg, som sedermera kommit i annan egares

hand, låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare helt

och hållet eller till viss del dödas eller ock förfalla eller nedsättas, och

kan fordran till följd deraf icke ur fartyget uttagas, vare utgifvaren

från ansvar för fordringen fri. Hvad nu är sagdt om förbindelsens

utgifvare galle ock om annan -egare af fartyget, som skulden å sig tagit

eller eljest derför i utgifvarens ställe svara bör.

26 §.

Varder intecknadt fartyg utmätningsvis såldt, njuté alla borgenärer,

som hafva inteckning i fartyget, genast derur betalning hvar

efter sin rätt, ändå att deras fordringar eljest ej äro till betalning förfallna.

Låter borgenär intecknad fordran innestå i fartyg, som är utmätningsvis

såldt, vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen

kunnat gäldas.

v. ''; IV ill • >. \:Jn: .. <••■■■ ...

Är fartyg intecknadt för fordran, och öfvergår i annat fall än i

20 § sägs eganderätten till fartyget genom frivillig öfverlåtelse till ut
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

59

ländsk man, eller öfverlåtes å utländsk man så stor lott i fartyget, att

detta jemlikt 1 § sjölagen ej må såsom svenskt anses, vare, der ej

inteckningshafvaren till öfverlåtelsen samtyckt, öfverlåtaren med allt

sitt gods ansvarig för fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej förut

honom ålåg; och må, ehvad aftal om förfallotiden gjordt är, beloppet

genast hos öfverlåtaren utsökas. Åro flere delegare i fartyget, vare

de, som i öfverlåtelsen tagit del eller dertill samtycka en för alla och

alla för en ansvarige för den intecknade fordringen, der de ej redan

förut voro till sådan ansvarighet förbundne.

•« -v , - ■ 28 §.'' ,!

''i. Si ''■■■'' >i..: :■ V .''i.). • i; •-0 ! ’.} h''

Varder intecknadt fartyg af egaren vanvårdadt .eller fördqrfvadt,

så att inteckningshafvarens säkerhet märkligen minskas, eller har fartyget

i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt,

eller inträffar sådan förändring i afseende å de omständigheter, som i

1 § sjölagen omförmälas, att fartyget upphör att vara svenskt, ege inteckningshafvaren

att ur fartyget njuta betalning för, sin,.fordran, ändå

att den ej är förfallen.

29 §.

Då utmätning skett af fartyg, söm är för fordran intecknadt, eller

jemlikt ''51 § konkurslagen äskats, att intecknadt fartyg må utmätningsvis

säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagén bevis

härom inkommit till inteckningsdomstolen, beviset å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden uppläsas och införas i protokollet öfver inteckningar

i fartyg. Visas, att utmätningen upphäfts, eller att frågan

om fartygets ■ försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har vid försäljning af fartyg i den ordning, utsökningslagén bestämmer,

fordran, som är i fartyget intecknad, kunnat till fullo gäldas

af köpeskillingen, skall anmärkning derom göras i det protokoll, som

nyss är sagdt, der ny egare, sedan försäljningen vunnit laga kraft, det

äskar och till rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid fartygets

försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens

fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit

laga kraft.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

30 §.

Inkommer till inteckningsdomstolen handling, som utvisar, att fartyg

i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara iståndsättligt,

och är fartyget för gäld intecknadt, vare lag som i 29 § sägs om bevis

rörande utmätning af fartyg.

31 §.

I öfverensstämmelse med protokollet öfver inteckningar i fartyg

skall vid inteckningsdomstolen föras bok, så inrättad, att deraf lätteligen

kan ses hvarje fartyg, deri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett,

sökandens namn, beloppet af fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock,

der inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad, nedsatt eller

dödad, tiden då sådant skedde. Då enligt 29 eller 30 § anteckning

skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

32 §.

o

A protokollsutdrag, som utfärdas i ärende angående inteckning i

fartyg, skall tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt uti den

i 31 § nämnda bok.

33 §.

Ärende angående inteckning i fartyg må upptagas endast å måndag

eller, om helgedag då inträffar, nästa söcknedag derefter; dock att

fråga om inteckningsförnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag.

Den, som ej nöjes åt underrätts beslut i ärende angående inteckning

i fartyg, eger deröfver sig besvära inom den i 16 kapitlet 1 §

rättegångsbalken stadgade tid. Öfver hofrättens utslag må klagan

genom besvär hos Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning,

som i 30 kap. 18 § nämnda balk föreskrifvas.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

61

35 §.

Hav beslut, hvarigenom ansökan om intecknings beviljande helt och

hållet eller till någon del afslagits, blifvit till följd af besvär ändradt

af högre rätt, vare sökanden pligtig att inom tre månader från det

utslaget om ändringen vunnit laga kraft, det hos inteckningsdomstolen

förete, vid äfventyr att i annat fall den inteckning, som på grund af

utslaget beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag, utslaget

vid inteckningsdomstolen företes.

36 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet

lagligen pröfvas.

37 §.

Är inteckning i fartyg beviljad på grund af medgifvande af annan

än rätt egare, vare inteckningen ändock gällande, der inteckningshafvaren

var i god tro, när han den åtkom.

38 §.

Vill inteckningshafvare vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade

fartyget, eller yppas tvist om giltigheten af meddelad inteckning,

gånge saken till den rätt, der den, som käres till, skall svara i

tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

Tillhör intecknadt fartyg flere redare, ege i sak, som nu är sagd,

inteckningshafvaren söka hufvudredaren eller, der hufvudredare ej är

vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

39 §.

öfvergår utländskt fartyg i svensk ego eller inträffar eljest i afseende

å fartyget sådan förändring, att det jemlikt 1 § sjölagen skall

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

såsom svenskt anses, och är fartyget i sin helhet eller till viss del för

fordran intecknadt, ege inteckningshafvaren att ur den egendom, som

på grund af inteckningen utgör pant för fordringen, genast njuta betalning,

ändå att fordringen ej är förfallen.

Har ej inteckningshafvaren inom ett år från det fartyget blifvit i

fartygsregistret här i riket infördt, genom stämning eller lagsökning

kraft betalning, vare inteckningen derefter utan verkan.

''0 — ii < -f .ai . . '' i ■■■

. V • i\)\ <s.--- . . t.y, r>'' ,

'' 1 • Vvr,0f'' -.J t*. .* iK''.‘TiTf., ■bl:''/

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 19

gul» •

; ! till

■

'' n-}

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

63

• -Slt V

,-y.A •. «v\\>V

• f* ’/ '' ’ . ’ -

r;y *''-■

Förslag

■, ■«% - Yl* ‘ J v.''- 3

till

Lag

• • >, 1"'' •

r.iji.j.;} .v) 1(!

Ldtt. B.

■ i

j % V * * - . * V .V

YÄ »; Y *•:

om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 5 § handelsbalken

skola erhålla följande lydelse:

10 kap.

7 §.

Fartyg, som är för fordran intecknadt eller eger den drägtighet, att,

enligt hvad särskilt är '' stadgadt, inteckning deri kan meddelas, ma ej

med laga verkan sättas i pant efter ty nu är sagdt.

17 kap.

5 §■

Dernäst ege husvärd rätt till huslega för sista året, och för sista

tre månaders kost, af det gods, som i huset är. Häfver husvärd ej

något af det gods inne; njute ej . bättre rätt, än andre borgenärer,

derom i 16 § sägs.

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, gifvit varfsegaren eller

byggmästaren förskott i penningar eller byggnadsämnen; är afhandling

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

derom upprättad och med afhandlingen så förfaret, som i 3 § sjölagen

sägs, njute förskottsgifvaren sedan förmånsrätt i de lemnade byggnadsämnena

och det, som med förskottet är tillverkadt.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning i fartyg, njute förmånsrätt

i fartyget och dess tillbehör; dock gälle ej förmånsrätt för ränta,

som före utmätning eller början af konkurs är upplupen, för längre tid än

tre år. År fartyget intecknadt för fleres fordringar, ege den företräde,

som först sökt inteckning; hafva flere sökt inteckning samma dag, ege

lika rätt. År inteckning för fordran vunnen på grund af medgifvande,

som lemnats efter fordringens tillkomst, och varder den, som inteckningen

medgifvit, eller, der flere äro, som den medgifvit, någon af dem försatt

i konkurs, som börjas inom en månad efter det inteckningen söktes, vare

inteckningen utan verkan. Ej keller galle inteckning, som blifvit sökt

samma dag konkurs börjats eller derefter.

;.''3vbr''»X Ti ifra tf- *•

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 19 .

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kong!. May.ts Nåd. Proposition No 26.

65

M)H

i • •lull.* Ii''1

Bil. IAtt. C.

öl nbfu.rb «e''-''gM.‘m*/i

ififtrur v k!i‘i )!(”,} -^uvm.u : -i ■

Ocyriiu-tättltu ''fiv -''w>jn>t-;'':0*,;l 1

,-;i filifiv >TI''.'':.'' i • hil W

I-;- : h tLI • tiif. I il

Förslag

Mt •

till

” Lag ''

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

/ ). I : '' i! ii ■ ; \ - » » t#< * ?

Härigenom förord nas, att nedannämnda paragrafer i utsökningslagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

■ ''**.’

/ t j 6 §•

Kronofogde eget- att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden sjelf för

redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse

kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 92 § sägs, ej heller fördelning

af köpeskilling för fast egendom, eller för lös egendom i fall, då enligt

119 eller 120 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, der utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna af eu stadsfogde ensam fullgöras, må, .om Konungen

finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes ega att, under enahanda

ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning * af

fartyg samt fördelning af köpeskilling för utmätt lös egendom, som för

kx-onofogde här ofvan stadgas, samt under de vilkor i öfrigt Konungen

må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta

annan man, som af öfverexekutor antagen är.

Bill. till Piksd. Prut. 1901. 1 Sami. ,1 Afd. 2! klaf t. 9c,'' .

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kong], Magt» Nåd. Proposition Nio 25.

4 §•

Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget

ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman galle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock

må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet

innehåller särskildt medgifvande, befatta sig med försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 92 § sägs, eller med fördelning

af köpeskilling för utmätt egendom i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

'' 13 §•

År för fordran inteckning i fast egendom beviljad, och vill borgenär

för betalningen hålla sig allenast till egendomen, söke han egaren

hos öfverexekutor i den ort, der egendomen ligger. Har egendomen

blifvit af en till annan öfverlåten, må, innan nye egaren sökt lagfart,

förre egaren utan hinder af öfverlåtelsen sökas. År tvist om eganderätten

antecknad i lagfartsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom egare

har egendomen i besittning.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig

allenast till fartyget söke egaren der denne skall svara i mål, som i

12 § af ses. Tillhör fartyget flere redare, ege borgenären söka hufvudredaren,

eller, om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han

helst vill.

28 §.

Aro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistig! till

domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,

vid äfventyr af utmätning.

Hav borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, som är

för hans fordran intecknad, och'' varder fordringen faststäld till betalning

ur den egendom, förordne öfverexekutor tillika, att egendomen må, utan

föregående utmätning, säljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

stadgas; och vare det så ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

67

66 §.

Ej må något, som till fartyg hörer, tagas i mät annorledes än

genom utmätning af fartyget.

67 §.

Gäldenär innestående aflöning för allmän eller enskild tjenst,

eller innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären

är berättigad att aflöningen eller pensionen lyfta.

Är i lag eller författning särskildt stadgadt, att viss egendom ej

må utmätas, eller är af Konungen för viss pensions- eller lifränteanstalt

förordnadt, att derifrån utgående pension eller lifränta ej må

tagas i mät; lände det till efterrättelse.

■ ••■‘VÄ rll.iÄ''. — ;.r ''• ! rf5- ■ .• - „•

85 §.

T''-'' : ■ .v; -• t>; uj it*(>!«'' ^1 V-i/f

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blitvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid

utmätningen uppgifvit auktionsställe, såsom i 96 § sägs, gifva det

tillkänna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig

att genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis

om utmätningen, innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för

hvilken utmätningen egt rum, samt huruvida samma fordran är intecknad

eller icke intecknad, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för

att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.

Utmätes fartyg, som är för fordran intecknadt, åligger utmätningsmannen

att så snart ske kan till Stockholms rådstufvurätt afsända bevis

om utmätningen, med angifvande af det nummer, hvarunder fartyget

är i fartyg sregistret inför dt.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken, jemlikt 51 § konkurslagen, äskats,

att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare oek

pligtig att bevis derom ofördröjligen insända, der fråga är om fastighet,

till rätten eller domaren i den ort, der fastigheten är belägen, oc/i, der

fartyg skall säljas, till Stockholms rådstufvurätt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

89 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta (lagar innan

auktionen hålles, der ej i fall, som i 88 § 2 mom. sägs, kortare tid

för kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall

kungöras minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom

kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett

inom tid, som nu är sagd. Auktion å fordran eller rättighet må, der

förbud enligt 75 § meddelas skall, icke utlysas förrän förbudet skett.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jemväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hafva inteckning, eg a rätt till betalning ur det utmätta,

hafva att sådant, på sätt i 118 § sågs, före auktionen hos utmätningsmannen

anmäla. De borgenärer, hvilka jeinlikt 11 kap. sjölagen ega

rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,

skola derjemte, der de äro kände och inom riket boende, underrättas

om auktionen genom särskilda kallelsebref, hvilka böra afsändas

med posten så tidigt, att de må kunna komma vederbörande till banda

minst fjorton dagar före auktionen.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartyg sregistret infördt,

anskaffe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget; dock

vare, der utmätningsmannen det äskar, borgenären pligtig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad. : - eu. : ;

90 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, der ej panthafvarén är pligtig att för

sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs

förklarat sig dermed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att

försäljningen sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,

att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget

gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för hvilka

fartyget veterligen utgör pant.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kong i Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

69

92 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller ä fartyget

anbragt tontalsmärke har en'' drägtighet af tjugu registerton eller derutöfver,

upp läse utmätningsmanneti före utropet gravationsbevis, der enligt

89 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve tillkänna, ä hvad tid

köpeskillingen sist skall inbetalas.

i i : 93 §. -

Den, som inropat fartyg, hvarom i 92 § är sagdt, åligger att genast

efter inropet gälda en sjettedel af köpeskillingen i reda penningar eller

ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af köpeskillingen.

Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlag dt skall sist å

fjortonde dagen efter auktionen gäldas. Visar köparen, att inteckningshafvare,

‘hvars rätt till betalning ur köpeskillingen är af öfrigo borgenärer, så ock

af gäldenär en medgifven, låtit köparen öfvertaga den intecknade skulden

och lemnat anstånd med betalningen, njute köparen till godo de vilkor,

som dervid blifvit tingade. Finnes, sedan för samtliga fordringar beräknats

utdelning, öfverskott ä köpeskillingen, och beviljar gäldenär en

anstånd med betalning deraf, njute köparen ock det anstånd till godo.

Varder ej inom fjorton dagar efter auktionen köpeskillingen till

fullo gulden eller anstånd lemnadt efter ty nyss är sagdt, vare köpet

ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget varder till

försäljning ånyo utlyst, som i 88 och 89 §§ sägs. Går fartyget vid

nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta

derå från den dag, dä betalning sist bort ske, er sätte förre köparen

skilnaden; går fartyget till mera, hafre förre köparen ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen

gäldas, der den ej kan genom öfverskott ä köpeskillingen godtgöras.

År pant eller borgen stöld för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

der sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bär,

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas,

eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, ege köparen genast komma i besittning

af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre egarens

gäld, der ej köparen, efter ty förut i denna § sägs,'' gälden öfvertagit.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 25.

94 §.

Annan lös egendom än i 92 § sägs skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stände dock fritt att på eget äfventyr lemna anstånd med betalningen.

95 §.

Auktion å utmätt fast egendom skal] förrättas af öfverexekutor,

der ej i 96 § annorledes stadgas.

96 §.

o

A landet ege gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansli eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen der hållas, om öfverexekutor

pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

der enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos

öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro

flere, som ega auktionsställe nämna, och kunna de ej derom sig förena;

bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansli, varde den förrättad af utmätningsmannen

i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors

embetsrum eller annat ställe, der auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola, efter hvad i 104 § sägs, fastigheter inom särskilde öfverexekutorers

områden gå i en försäljning, varde auktionen förrättad der

hufvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän bevillning högst

uppskattade fastigheten är belägen; är det å landet, varde auktionen

hållen å landskansliet.

118 §.

, Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom,

eller ock egde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen

qvar, vare ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs,

undfå betalning, så vida han derom hos utmätningsmannen före auktionen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

71

framstäf yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis

försäljas, ege jemväl borgenär, som för sin fordran har

förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu

är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis

såldt, skall den å inteckning skafva)''ens fordran enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit

anmäld. Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, der ej sist

ä sammanträde, som i 119 eller 120 § afses, visadt varder, att den

för annan tid innestår.

119 §.

Nu har, då lös egendom blifvit för eu borgenärs fordran utmätt,

annan borgenär, som derå jemväl vunnit utmätning, påstått bättre förmånsrätt,

än utmätningen medför, eller har sådant yrkande, som i 118

§ sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven tid framstäldt, eller utgöres

egendomen af fartyg, som är för fordran intecknadt: tinnes ej full

tillgång för borgenärerna och kunna de ej åsämjas, huru medlen skola

fördelas; bestämme utmätningsmannen viss tid för medlens fördelning

och kalle borgenärerna, så ock, då fråga är om fordran, hvarför ej

utmätning skett och för hvilken ej heller borgenären haft det utmätta

i handom såsom pant, gäldenären att med utmätningsmannen å uppgifvet

ställe sammanträda för att sin rätt i afseende å fördelningen

iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre gånger, första gången

minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna tidningarna införas, der

ej alla rättegande annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet,

att de sjelfva eller genom ombud kunna sig der infinna.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men utmätningsförrättaren

ej är behörig att sådant sammanträde hålla, insände

han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver utmätningen

och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som

derefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

120 §.

Har yrkande om betalning ur köpeskilling för utmätt lös egendom

blifvit enligt 118 § framstäldt af borgenär, som ej vunnit utmätning,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

eller fordran yppats, för hvilken jemlikt nämnda § betalning ur köpeskillingen

md oberoende af yrkande, utgå, och är ej sådant fall för handen,

att för köpeskillingens fördelning skall hällas sammanträde, som i 119 §

afses; dä skall, der ej visadt varder, att gäldenären medgifvit betalning

ur köpeskillingen, hvad ä fordringen belöper hållas inne samt borgenären

och gäldenären, såsom ofvan sägs, kallas till sammanträde för att sin

rätt bevaka. Ej må deraf öfrige borgenärer uppehållas i sin rätt till

utdelning.

Är utmätningsförrättaren ej behörig att sammanträdet hålla, gälle

hvad för ty fall i 119 § sägs.

122 §.

Finnes behållen afkomst af såld fast egendom att tillgå, eller är, i

det fall att enligt 93 eller 110 § - egendom gått under nytt utrop,

förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, värde den tillgång jemte

köpeskillingen fördelad.

123 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannon

redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de

fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blifvit

anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; och ege derefter tillstädesvarande

borgenärer samt gäldenären, der han när är, att andraga hvad

de till bevakande af sin rätt akta nödigt.

il-»IV. \ tf'' ’ ‘Vf... !j ■»*r 1 i \ -t:; ; ■. •*’ •; * iVv >•! A \ 1.

130 §.

. •••:;''*.-T W< r ■.;/ v" f... - *. ? » '' *•••;« i * • • ..*•'' • ••• ■''’E

Då enligt 118 eller 127 § utdelning för fordran beräknas, utan

att fordringsbeviset blifvit företedt, så ock då medel enligt 129 § alsättas,

varde bestämmelse tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall,

för det fall ’ att detsamma eller någon del deraf sedermera finnes ej

böra tillkomma den borgenär, för hvars fordran det blifvit beräkna dt

eller afsatt.

133 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad

honom derigenom tillagd t blifvit, ege dertill rätt; ställe dock pant eller

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

73

borgen för hvad han lyfter, der ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,

att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat

eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de i 118, 127 och 128 §§

stadgade grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,

de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning

må ske utan pant eller borgen; och vare det gillt, der ej gäldenären

det bestrider, eller enligt 134 eller 135 § säkerhet ställas bör.

137 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär

tillagda men icke af honom lyftas, skola i länets ränteri nedsättas.

Lag samma vare, der fördelning skett annorstädes än å landskansli, och

borgenären ej inom fyra veckor derefter medlen lyfter.

Är enligt 118 eller 127 § utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset

blifvit företedt, och anmäler sig ej fordringsegaren inom natt

och år efter det fördelningen vunnit laga kraft, må medlen, mot pant

eller borgen, lyftas af annan, som de enligt 130 § kunna tillfalla.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 19 . Mål, som vid den

tid äro anhängiga, behandlas enligt äldre lag.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 21 Håft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Bil. Lift. 2>.

1 ’ ■ t>. ''■ . ii t-.c å; , . j>

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 5, 51, 90 och 117 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 5, 51, 90 och 117 §§ konkurslagen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Der likväl borgenärs fordran tillkommit senare än de omständigheter,

på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar, vare

den ansökning utan verkan.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant eller genom inteckning

i fast egendom eller i fartyg; ege ej den rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld

är, der han ej gitter visa, att panten eller inteckningen till gäldande

af hans fordran otillräcklig är. Ej heller ege borgenär söka, att makars

bo afträdas skall, der hans fordran är sådan, att för densamma ej kan

vinnas utmätning i annan egendom än den, hvaröfver hustrun eger råda.

51 §•

Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der

ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

75

dertill samtycka. Är sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning

utom offentlig auktion ej ske, der ej inteckningshafvare, hvilkens

rätt är deraf beroende, det medgifver och för inteckningens dödande

aflemnar inteckningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren och

köparen utses; sker försäljningen å auktion, varde de inteckningshafvare,

som kände äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas

under inteckningarnes värde, sammanlagdt med det belopp, som med

förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der

ej borgenärerna i den ordning, 59 och 60 §§ stadga, till den försäljning

lemna bifall, så ock de inteckningshafvare, hvilkas rätt är af försäljningen

beroende, dertill samtycka och för inteckningarnes dödande aflemna

inteckningshandlingarne efter ty nyss är sagdt. Kan försäljning

sålunda ej ske, ega borgenärerna hos vederbörande myndighet äska försäljning

i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit,

särskild!; är stadgad.

Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den der

blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerna i den ordning, som i 59

och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf må

säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande

dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt eller

annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något

fall utan hans samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller

gods i fartyg säljas, ega borgenärerna, der fartyget finnes å ort inom

riket, hos vederbörande utmätningsman aska försäljning i den ordning,

som om dylik egendom, den der blifvit utmätt, särskildt är stadgad.

År fartyg, som säljas skall, för gäld intecknadt, må det ej annorledes

än utmätningsvis säljas, med mindre inteckningshafvare, hvilkens rätt är

af försäljningen beroende, dertill samtycker och för inteckningens dödande

aflemnar inteckningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren och

köparen utses.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i honom tillhörigt fartyg eller rätt

till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap.. Sjölagen

sägs, njute, der han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt

till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att,

innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i

82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Äskas sådan ed; förelägga rätten

eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af

föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis,

att han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst en månad,

inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja

och med bevis derom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet deraf,

som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets införande

i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall derför visa; då må egendomen, såsom

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen om

händer tagas, och utdelning derutur ske till andra borgenärer, som sina

fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning

skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

117 §.

1 mom. För fordringar, hvarå ränta är utfäst eller eljest lagligen

eger rum, upphöre, emellan fordringsegarne inbördes, ränteberäkning

från den dag, offentlig stämning gafs, der ej boet förslår till gäldande

af ränta å alla bevakade fordringar, utom böter. Räcker boet dertill;

då beräknas å fordran, för hvilken ränta ej är utfäst och viss betalningstid

ej heller bestämd, ränta efter fem för hundrade om året från

den dag, den offentliga stämningen gafs.

2 mom. Utgår fordran med förmånsrätt; njutes derå full ränta till

den dag, som för utdelning bestämmes, der borgenären ej dessförinnan

fått uppbära betalning; dock gälle ej i intecknad egendom förmånsrätt

till ränta, som före konkursens början upplupen är, för längre tid än

tre år. År för fordran, hvarom nu sagdt är, ränta ej utfäst och viss

betalningstid ej heller bestämd; varde ändå ränta till fem för hundrade

om året derå beräknad från den dag, den offentliga stämningen utfärdad

blef.

3 mom. För fordran, som eljest ej förfallen vore, må utdelning

eller qvittning i konkurs ske: skall ränta ej gäldas före förfallodagen;

beräknas utdelningen å det belopp, som efter en räntefot af fem för

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

77

hundrade om året utgör sådan fordrans värde den dag, då offentliga

stämningen gafs, eller, der fordran utgår fullt eller med förmånsrätt,

den dag, som för utdelning bestämd är, om betalning dessförinnan ej

fått uppbäras.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 19

:i it \''¥ %,: H

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Bil. Litt. E.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 3, 12 och 52 §§ sjölagen.

Härigenom förordnas, att 3, 12 och 52 §§ sjölagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

3 §•

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande

gifvit eller utfäst sig att gifva varfsegaren eller byggmästaren

förskott af penningar eller byggnadsämnen, ege han, när afhandling

derom upprättats, att låta den intagas i protokollet hos magistraten i

den stad, der byggnaden verkställes, eller, om byggnadsorten är belägen

å landet, i närmaste stad; och njute sedan förmånsrätt, som i 17 kap.

handelsbalken sägs.

12 §.

Beslut i rederiets angelägenheter må ej af redarne fattas utan vid

allmänt sammanträde, dertill kallelse blifvit i tidning inom orten minst

åtta dagar förut kungjord eller annorledes delgifvits samtliga redarne.

Uteblifver redare från sammanträde, nöje han'' sig åt de närvarandes

beslut.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

79

Vid omröstning beräknas hvarje redares röstetal efter den andel,

han eger i fartyget, och galle såsom beslut hvad de säga, hvilkas andelar

tillsammänstagna äro de största. Hafva vid val af hufvudredare

två eller flere erhållit röster för lika andelar hvardera, skilje lotten dem

emellan, men eljest galle vid lika röstetal den mening hufvudredaren

omfattar. Beslut, som strider mot gällande rederiaftal eller angår ämne,

hvilket faller utom rederiets ändamål, vare ej gällande utan att det af

samtliga redarne biträdes.

Vid sammanträde skall föras protokoll, hvilket derefter hos hufvudredaren

förvaras. Af protokollet ege en hvar redare rätt att taga

afskrift.

Fråga om fartygets intecknande för gäld vare ej föremål för beslut

af rederiet, utan ankomme på redarne att, hvar för sin lott, medgifva

inteckning efter ty särskildt är stadgadt.

52 §.

Befälhafvaren skall under resans fortgång gifva redaren underrättelse

om fartygets tillstånd, resans förlopp, derunder slutna aftal

och ingångna förbindelser samt angående allt, hvarom kännedom eljest

kan vara till nytta för redaren. Innan åtgärder af vigt vidtagas, bör

han, der omständigheterna det medgifva, inhemta föreskrift af redaren

sjelf eller det ombud, denne anvisat. Erfordras penningar för fartygets

behof och kan icke redarens föreskrift afvaktas, åligge befälhafvaren att

till medlens anskaffande anlita den utväg, som för redaren är förenad

med minsta uppoffring; ej må han utan i yttersta nödfall föryttra

något af lasten.

Varder fartyget å utländsk ort taget i mät eller för gäld belagdt

med qvarstad och finnes af skeppshandlingarna, att fartyget är för gäld

intecknadt, åligge befälhafvaren att ofördröjligen om utmätningen eller

qvarstaden underrätta inteckningskaf v av en, der denne är för honom känd.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 19 .

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kongl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 25.

Bil. Litt. F.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig

preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 Mars 1862 om

tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i fartyg, eller

har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom;

njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning ändå att han

ej, efter årsstämning, sin fordran angifver. Om rätt till qvittning för

genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blifvit

efter årsstämning angifven.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 19 .

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

81

Bil. Litt. G.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af I § i förordningen den 16 Juni 1875 angående särskilda

protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 Juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden skall erhålla följande ändrade lydelse:

öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,

nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver

inteckningar i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares

tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar,

testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar

om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen skall för hvarje

ärende å brädden tecknas namnet på den egendom, som lagfares eller

intecknas, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår inregistrering

af bouppteckning eller bevakning åt testamente, den dödes namn

och för annat ärende namnet å deri person, ärendet rörer.

Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras särskilt

protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för

hvarje ärende å brädden tecknas förlagstagarens namn jemte uppgift om

rörelsens beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Hos Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt öfver

inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende å

brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det nummer,

hvarunder fartyget blifvit i fartyg sregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det

i protokollet anmärkt.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 19 .

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 25.

83

Utdrag af protokollet öfver lagärenden hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol måndagen den 3 december 1900.

Andra Rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Huss,

Carlson,

Hellström,

Bohman,

Ramstedt,

Westring,

Grefberg.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 14 februari innevarande

år, handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlemnade förslag till lag om inteckning i fartyg, till lag om

ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken, till lag om ändring i vissa

delar af utsökningslagen, till lag om ändrad lydelse af 5, 51, 90 och 117

§§ konkurslagen, till lag om ändrad lydelse af 3, 12 och 52 §§ sjölagen,

till lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 Mars 1862 om

tioårig preskription och om årsstämning samt till lag om ändrad lydelse

af 1 § i förordningen den 16 Juni 1875 angående särskilda protokoll öfver

lagfarter, inteckningar och andra ärenden emellan högsta domstolens ofvanbemälde

ledamöter cirkulerat, företogs nu detta ärende till slutlig behandling

; varande förslagen bilagda detta protokoll.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

I. Förslag till lag om inteckning i fartyg.

I fråga om förslagets allmänna grunder yttrade: Justitierådet Westriny:

»De stadganden angående ett fartygs upptagande i ett särskild! register,

som återfinnas i de flesta europeiska länders lagstiftningar, hafva ursprungligen

föran ledts af behofvet att utmärka hvilka fartyg skulle anses tillhöra

ett visst land och således ega rätt att föra dess flagga samt komma i åtnjutande

af dermed förenade förmåner. Fartygsregistrets ändamål har

således från början varit af offentlig-rättslig natur. Men som ett fartygs

nationalitet är beroende på hvem som är egare af detsamma, hafva fartygsregistren

måst innehålla uppgift angående fartygens eganderättsför håll anden.

Häraf har man begagnat sig till att låta fartygsregistret tjena jemväl privat-rättsliga

ändamål, särskild! till möjliggörande af hypotekarisk pantsättning

af fartyg. Man har sålunda medgifvit, att pantförskrifning, som

gjorts af den i registret inskrifne egaren och som intecknats i registret,

skulle medföra panträtt i fartyget. Men då fartygsregistreringen alltså fått

till uppgift att tjena jemväl såsom underlag för inteckningsväsendet, har

det blifvit nödvändigt att angående vilkoren för och betydelsen af registreringen

meddela åtskilliga stadganden utöfver hvad det offentlig-rättsliga

ändamålet fordrade. Föreskrifterna om registreringen hafva sålunda i allmänhet

fått hufvudsakligen samma karakter som bestämmelserna angående

lagfart i afseende å fast egendom.

I sammanhang med det af särskilda komiterade den 22 februari 1887

afgifna förslag till sjölag, som legat till grund för nu gällande lagstiftning,

framlades af enskilda ledamöter i komitén utarbetade förslag till

lagar dels angående registrering af fartyg och dels angående inteckning i

fartyg. Jemväl enligt dessa förslag skulle registreringen tjena till underlag

för inteckningsväsendet. Registrerings- och inteckningsbestyren hade

derför förlagts till samma myndighet, viss rådstufvurätt inom de särskilda

områden, hvari riket för ändamålet skulle indelas. För att registrering

skulle beviljas, fordrades det att sökanden på föreskrifvet sätt styrkt sin

eganderätt. Pantförskrifning af den, som i registret inskrifvits såsom egare,

medförde utan vidare legitimation rätt till inteckning. Anteckning om inteckning

skulle göras i fartygsregistret. Intecknadt fartyg skulle ej få ur

registret afföras.

Under den vidare behandlingen af sjölagsförslaget beslöt man emellertid

att icke för det dåvarande upptaga inteckningsinstitutet; och af sådan

anledning fingo bestämmelserna om registrering uti den derom nu gällande

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

85

förordningen den 27 november 1891 ett väsentligen annat innehåll än hvad

föreslaget varit. Då registreringen skulle hafva allenast en offentlig-rättslig

natur, har den uppdragits åt eu adminstrativ myndighet, kommerskollegium.

För vinnande af registrering erfordras ej, att sökandens

eganderätt styrkes, allenast uppgift om fånget, dock med undantag för det

fall att utländskt fartyg öfvergår till svenskt, i hvilket fall fångeshandling

skall företes. Det heror på egaren att allenast genom anmälan att fartyget

ej längre begagnas till handelssjöfart få fartyget affördt ur registret. Slutligen

har författningens sålunda ändrade innehåll föranledt, att densamma

utfärdats i adminstrativ väg.

Det nu remitterade förslaget till införande här i landet af hypotekarisk

pantsättning af fartyg afviker i väsentligt hänseende från de

grundsatser, som, enligt hvad förut omförmälts, gjort sig gällande i de

främmande lagstiftningarna och upptagits i det äldre svenska förslaget.

Bestämmelserna om registreringen, Indika fortfarande skola vara af administrativ

natur, äro afsedda att i det väsentliga bibehållas oförändrade.

Stadgande^ om inteckning deremot skola vara af allmän lags natur; och

inteckningsbestyret har anförtrotts åt domstol. Då vid registreringen icke

någon pröfning af sökandens rätt eger rum, har i stället blifvit nödigt att

föreskrifva en särskild eganderättspröfning i sj elfva inteckningsärendet.

Oaktadt man sålunda sökt från hvarandra skilja registreringen och

inteckningen, har likväl förhållandenas makt här såsom annorstädes framtvungit

det närmaste samband dem emellan. Såsom första vilkoret för att

inteckning i fartyg må beviljas skall gälla att den, som pantförskrifvit fartyget,

är registrerad såsom detsammas egare. År han den först inskrifne

egaren eller har mera än fem år förflutit från det han eller någon, från

hvilken han härleder sin rätt, inskrefs, behöfves för inteckningens beviljande

ej någon vidare bestyrkelse af eganderätten. Ny egares inskrifning

i fartygsregistret medför, att inteckning för den förut antecknade egarens

gäld ej vidare må ega rum. Dessa bestämmelser hvila ju på hvad om registrering

är stadgadt. Jemväl i eu mängd andra mindre vigtiga hänseenden

äro föreskrifterna i inteckningslagen byggda på förutsättning af

nu gällande eller enligt motiven påtänkta nya bestämmelser i förordningen

om registrering. Att sålunda en författning af allmän lags natur till sina

hufvudgrunder och flere detaljer sättes i beroende af en administrativ stadga

är stridande emot hvad eljest här i landet plägar vid lagstiftning iakttagas.

I sjelfva verket skulle bestämmelserna i inteckningslagen medföra, att registreringen

och åtskilliga af de derom meddelade, i administrativ väg tillkomna

och allenast med hänsyn till det offent,1ig-rftttsliga ändamålet

affattande föreskrifterna finge eu synnerligen ingripande verkan a rent

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kongl Maj:ts Nåd. proposition N:o 25.

privaträttsliga förhållanden. Det synes då nödvändigt, att dessa föreskrifter

jemväl meddelas under de former, som för lagstiftning om sådana

förhållanden äro stadgade.

Frånsedt hvad nu i formelt hänseeende anmärkts, lärer i allt fall

den föreslagna anordningen icke blifva för rättssäkerheten tillräckligt betryggande.

På sätt förut angifvits, har meningen varit, att den eganderättspröfning,

som eljest eger rum vid registreringen, skall företagas i inteckningsärendet.

Men, * såsom jemväl förut antydts, innehåller 6 § att,

derest antingen den, som medgifvit inteckningen, är den först i registret

såsom egare inskrifne eller ock minst fem år förflutit från det den, som

medgifvit inteckningen, eller någon, från hvilken han härleder sin rätt,

blifvit i registret inskrifven såsom egare, inskrifningen innefattar tillräcklig

legitimation för inteckningens beviljande. Att sålunda för en mängd fall

alldeles eftergifva eganderättspröfningen synes mig ingalunda tillrådligt, då

meningen är att inteckning skall medföra ej blott förmånsrätt utan en

sjelfständig sakrätt, som skall vidlåda det intecknade fartyget i hvems hand

det komma må. Med hänsyn till det föreslagna stadgandet i 37 § synes

förslaget hafva bort påbjuda en synnerligen omsorgsfull eganderättspröfning.

Äfven om nämnda stadgande skulle ändras till hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad som för motsvarande fall gäller om fast egendom, torde

det dock för att förekomma svåra och oförmodade rättsförluster vara nödvändigt

att så ordna det nya institutet, att inteckning ej fastställes, utan att en

såvidt möjligt betryggande eganderättspröfning föregått. Men för att det icke

i hvarje fall, då inteckning sökes, skall kräfvas en utredning, som ofta kan

komma att afse en lång följd af fång och derföre vara synnerligen svår att

då erhålla, lärer ej återstå annan tillfredsställande utväg än en föreskrift

att, i öfverensstämmelse med hvad beträffande fast egendom gäller vid

hvarje fångs registrering, fångeshandling eller annat bevis om fånget skall

företes och åtkomsten styrkas. Detta torde i allmänhet ej möta större

svårighet eller medföra vidare besvär, då bevisningen om fånget sålunda

i regeln kommer att presteras kort efter dess tillkomst och fångesmannens

åtkomst genom registrering af hans fång tillförlitligt bestyrkes. I inteckningsärendet

behöfver då allenast åberopas registreringen för den, som

medgifvit inteckning. Jemväl stadgandet i 7 §, .enligt hvilket registrering

af ny egare medför att inteckning på grund af den förut registrerade

egarens pantförskrifning ej vidare må beviljas, synes med den gällande

anordningen af registreringen kunna medföra skadliga konseqvenser. Härigenom

beredes nemligen tillfälle för hvem som helst, som icke har det

ringaste att skaffa med fartyget, att genom en enkel anmälan, att han

blifvit egare af detsamma, åtminstone till någon tid, hindra den verklige

s. 87 Kontrollera mot PDF

• Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

87

egaren att få inteckning i sitt fartyg. En helt annan innebörd finge ifrågavarande

regel, derest registrering ej beviljades, utan att eganderätten

styrktes. Att ett intecknadt fartyg får afföras ur registret synes jemväl

oformligt, äfven om det bör antagas, att panträtten icke i följd af ett

sådant afförande går förlorad. Hinder synes knappast förefinnas att ett

sålunda ur registret affördt fartyg derstädes ånyo införes under annat

nummer. Meddelas derefter inteckning i fartyget under dess nya nummer,

synas svåra förvecklingar kunna uppkomma. Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten

derå, att besvär och olägenheter i flera hänseenden lära

uppkomma deraf att registreringen och inteckningen blifvit förlagda till

olika myndigheter.

Vill man här i landet genomföra en lagstiftning om inteckning i

fartyg, synes det alltså vara nödvändigt att i sammanhang dermed omarbeta

föreskrifterna om fartygsregistreringen, så att registreringen kan

komma att utgöra den privaträttsliga grundvalen för inteckning i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad de utländska lagarna och det äldre

svenska förslaget innehålla. Skälet hvarför åt förslaget ej gifvits sådant

innehåll är, enligt hvad motiven utmärka, att den skärpning i registreringsvilkoren,

som häraf skulle blifva en följd, befarats skola medföra alltför

stor tunga för egarne af den stora mängden af smärre fartyg, hvilka antagligen

ej komme att i mera betydande grad användas såsom hypotek.

Då emellertid redan enligt gällande författning hvarje fång af fartyg eller

fartygslott skall till registret anmälas och det i allmänhet ej torde medföra

synnerligen ökadt besvär att dervid fullgöra hvad i öfrigt enligt den

af mig förordade grundsatsen skulle erfordras, synes berörda farhåga vara

något öfverdrifven. Att döma af innehållet i det af handels- och sjöfartskomitén

den 28 november 1898 i frågan afgifna utlåtande delas nämnda

farhåga icke heller af sjöfartsnäringens målsmän, åtminstone icke af dem,

som påyrkat inteckningsinstitutets införande, enär dervid alltid förutsatts,

att registreringen skulle ombildas i den af mig angifna riktning. Vill man

emellertid icke ålägga egarne af de smärre fartygen en sådan registrering, kan

saken möjligen så ordnas, att inteckning medgifves allenast i afseende å fartyg

af en viss större drägtighet samt att de strängare registreringsvilkoren komma

att gälla blott dessa större fartyg, medan de öfriga få registreras på hufvudsakligen

enahanda sätt, som nu är beträffande alla fartyg stadgadt.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört måste jag afstyrka, att förevarande

förslag lägges till grund för lagstiftning i ämnet, vid hvilket förhållande

jemväl de öfriga förslagen enligt min åsigt borde komma att förfalla. Jag anser

mig dock böra ingå i granskning jemväl af de speciella bestämmelserna

i förslagen.»

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Justitierådet Hellström:

»Enligt föreliggande lagförslag skall den undersökning rörande eganderätt

till fartyg, som bör föregå beviljande af inteckning deri, ega rum i

sjelfva inteckningsärendet. En sådan anordning synes mig emellertid,

såsom äfven af justitierådet Westring framhållits, lätt kunna föranleda

oreda och förvecklingar. Det hade derför, enligt mitt förmenande, varit

att föredraga, om man vid den nu ifrågasatta inteckningslagstiftningen

följt samma grundsats beträffande eganderättspröfningen, som gjort sig

gällande i fråga om inteckning i fast egendom och i jernväg, eller således

om man, likasom lagfart utgör det nödiga underlaget för dylika inteckningar,

ock sökt att åt fartygsinteckning bereda enahanda underlag.

Den hos oss redan införda fartygsregistreringen skulle efter nödiga förändringar

lämpligen kunnat för sådant ändamål användas. Eu dylik anordning

hade ock med nödvändighet medfört att, i motsats till hvad enligt

förslaget skall ega rum, fartygsregistreringen och inteckningsväsendet måst

anförtros åt en och samma myndighet, hvilket i sin ordning skulle i hög

grad hafva bidragit till åstadkommande af reda i hithörande förhållanden

och jemväl varit för rättssäkerheten mera betryggande.

Ehuru jag således i åtskilliga hänseenden hyser betänkligheter beträffande

det sätt, hvarpå inteckningsväsendet blifvit i föreliggande förslag

anordnad!, har jag dock, med hänsyn dertill att inteckning i fartyg i allt

fall icke torde komma att i och för sig betraktas såsom någon fullgod

säkerhet utan få sin betydelse allenast såsom ett tillägg till redarens personliga

kredit, samt lättheten att hypotisera en sådan inteckning följaktligen

kommer att i högst väsentlig grad bero på förtroende till låntagaren

personligen, icke ansett mig böra afstyrka förevarande förslag.

Skall emellertid förslaget läggas till grund för lagstiftning i ämnet,

torde dock, såsom justitierådet Westring jemväl anmärkt, samma lagstiftning

icke, såsom förslaget förutsätter, böra grundas å de nu gällande på administrativ

väg tillkomna bestämmelser om fartygs registrering, utan torde

samma bestämmelser böra underkastas omarbetning för att derefter i den

för stiftande af civillag stadgade ordning antagas.»

Justitierådet Carlson:

»Då, såsom justitierådet Westring erinrat, den ifrågasatta lagstiftningen

om inteckning i fartyg icke bör grundas å stadganden af administrativ

lags natur, torde det vara nödigt att komplettera de civilrättsliga

bestämmelser om fartygs registrering, hvilka nu förekomma i 2 § sjölagen.

Detta lagrum omnämner såsom föremål för registrering endast fartyg,

som äro afsedda till handelssjöfart eller resandes befordran. Då man

medgifver att fartyg, afsedda för annat ändamål, intecknas, bör ock i civil
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

KongI. Majits Nåd. Proposition Nio 26.

89

lag stadgas, att dessa inå registreras. Om det af hänsyn till andra förhållanden

än inteckningsväsendet anses nödigt tillåta registrering af alla

fartyg, oberoende af deras drägtighet, bör eu sådan tillåtelse leinnas i

eivillagen och icke i den administrativa förordningen. Det skulle emellertid

leda till större enkelhet i lagstiftningen, om rättigheten till registrering

af fartyg inskränktes i den man sådant vore nödigt för att inteckning må

kunna tillåtas i alla fartyg, som äro upptagna i registret.

Vidare förutsätter den föreslagna inteckningslagen, att fartyg vid

registrering tilldelas ett visst nummer, hvilket icke må förändras eller

tillika tillkomma annat fartyg; att registret, i fråga om hvarje fartyg,

innehåller icke allenast uppgift1 å dem, hvilka efter gjord anmälan blifvit

inskrift^ såsom egare af fartyget, utan äfven upplysning om sådana anmälningar

angående förändring i eganderätten, som lemnats utan afseende

eller ännu icke blifvit pröfvade, om dagen, då anmälan eller inskrifning

skett och om beskaffenheten af det fång, som legat till grund för densamma;

samt att anmälan om öfvergång af eganderätt må göras af den

nye egaren. Äfven i dessa afseende torde derför civilrättsligt* stadgande!!

om registrering vara behöfliga.

Derest, såsom i inteckningslagen föreslagits, den omständigheten att

någon under viss tid varit i registret inskrifven såsom egare af fartyg eller

fartygslott, skall göra annan bevisning om hans eganderätt öfverflödig i

fråga om fartygets intecknande, torde böra föreskrifvas, att beviljade

inskrifningar skola publiceras i- periodvis utkommande förteckningar.

Detta synes böra gälla äfven om de inskrifningar, som angifva eganderätten

vid den tid, då inteckningslagen träder i kraft.

Slutligen torde civillagen böra innehålla bestämmelser till förekommande

deraf, att inteckna^! fartyg afföres dr registret med mindre fartyget

gått förloradt, kondemnera!» eller upphört att vara svenskt; hvarjemte

synes böra stadgas, att då fartyg, som kan inteckna®, afföres ur registret,

anmälan skall göras hos inteekningsdomstolen om åtgärden och

anledningen till densamma.»

1 §•

Justitieradet, Grefbrn/, med hvilken justitieråd©»! Htm och Hellström

instämde, utlät sig: »Enligt 2 § sjölagen skall register föras öfver alla

svenska, fartyg, hvilka äro afstubba. att nyttjas till handelssjöfart eller resandes

fortskaffande samt ega en drägtighet af minst 20 registerton.

Fartyg, som använda» för annat än nu nämnda ändamål, kunna dock,

enligt 31 § 2 mom. i förordningen angående registrering af svenska färre/».

till Piksd. Prof. 1901. / Samt. 1 Afd. 2/ Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

KongMaj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

tyg den 27 november 1891, på anmälan af egaren införas i fartygsregistret

och förslaget intager den ståndpunkt, att äfven sådant registreradt

fartyg med en drägtighet af 20 registerton eller derutöfver får intecknas.

Då emellertid i nyssnämnda moment tillika- medgifves fartygsegaren

rätt att, när som helst på skriftlig anmälan och följaktligen utan att de

fall, som omförmälas i 18 § 1 och 2 momenten af nämnda förordning,

äro för handen, få fartyget affördt ur registret, följer således af förslaget

att, då försträckning lemnats mot medgifvande af inteckning i fartyg,

som blifvit registreradt utan att vara afsedt för handelssjöfart eller resandes

fortskaffande, egaren af fartyget biifver i stånd att till förfång för

dylik fordringsegare hafva låtit afföra fartyget ur registret, då denne

söker inteckning eller innan inteckning kunnat beviljas.

För att förebygga ett dylikt missförhållande synes till 2 § sjölagen

böra göras ett tillägg af sådant innehåll att å fartyg med nu ifrågavarande

drägtighet, som utan härom i lag stadgad förpligtelse registrerats,

skola för afförande ur registret i tillämpliga delar gälla enahanda föreskrifter

som i fråga om registreringspligtiga fartyg.»

6 §•

Justitierådet Grof hrr g anförde: »Enligt kong], förordningen den 27

november 1891 erfordras för registrering af fartyg ej annan upplysning

om eganderätten, än att egarens namn och det fång, hvarigenom fartyg

eller fartygslott åtkommits, uppgifves, dock med undantag för de fall,

att fartyg från att vara utländskt öfvergått i svensk ego, då fångeshandling

alltid skall företes, eller att kommerskollegium anser nödigt infordra

handling, som bestyrker lemnad uppgift. Har sedan mätbref och bilattest

utfärdats, eganderätten vid fartygets registrering ej förändrats, kunna

visserligen de anteckningar, som deri förekomma, i någon mån styrka

uppgifterna om eganderätten, men icke innebära tillräckligt vittnesbörd

härom. I förslaget har emellertid uppstälts såsom regel, att

anteckning om eganderätt vid fartygs registrering, skall ega fullt

vitsord, då fråga, är om inteckning, hvaremot för de fall, att för

ändring af eganderätten anmälts, särskilda vilkor upptagits för att inteckning

skall kunna beviljas. Ömkligt hade dock varit att i samband med

förslaget i stället afgifvits förslag till eu registreringslag, som kunnat

medföra för framtiden mera betryggande föreskrifter för inteckningsväsendet

och som, motsvarande förordningen om lagfart å fång till fast

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition A:o 25.

91

egendom, torde kunnat anordnas vid sidan af nu gällande registreringsförordning

med åliggande för Stockholms rådstufvurätt, att handlägga

denna särskilda registrering.

Sådant förslaget nu föreligger synes i fråga om fartyg, som redan

registrerats vid den tid, da inteckningslagen träder i kraft, ej lämpligt

att till betryggande af eganderätten och inteckningsväsendet uppställa

mera skärpta föreskrifter, än förslaget innehåller, enär svårigheter häraf

skulle följa och verka hämmande på inteckningsrätten, samt berörda föreskrifter,

tillämpade allenast vid fråga om inteckning i fartyg, som vid nu

nämnda tidpunkt blifvit registrerade, endast komma att gälla såsom öfvergående

bestämmelser.

I de flesta fall torde ock de föreslagna stadgandena vara betryggande

beträffande redan registrerade fartyg, då erfarenheten visar att tvis

om eganderätt till fartyg eller fartygslott sällan förekommit, men det torde

inträffa att inteckningsväsendet kommer att verka förändring härutinnan.

Utan hänsyn till huru härmed kan komma att förhålla sig, bör, då fråga

är att inteckna fartyg, som efter nämnda tidpunkt inskrifvits i registret,

sjelfva inskrifningen i och för sig icke medföra befrielse från att vid domstolen

styrka eganderätten. Vid öfverlåtelse af fartyg eller fartygslott är

visserligen skriftlig förin ej föreskrifven, men hinder torde häraf ej möta

att göra rätten att få inteckning i vissa afseenden beroende på Uppvisandet,

af fångeshandling. Då enligt förslaget öfverlåtelse af eganderätten från

den först inskrifva egaren skall under vissa förhållanden styrkas samt

andra än skriftliga bevis ej gälla i fråga om åtkomst till fartyg, afses i

dessa fall, att fångeshandling skall uppvisas. Denna regel kunde gifvas

eu vidsträcktare tillämpning.

Af 3 § sjölagen följer att den, som på beställning bygger fartyg,

är egare deraf tills han aflemna,t fartyget till den, för hvars räkning det

blifvit bygdt Varfsegaren eller byggmästaren är således förste egaren.

Låter denne registrera fartyget, kan visserligen fångeshandling i dess

vanliga betydelse icke företes, men i stället kunde till inteckningsdomstolen

ingifvas af offentlig myndighet, exempelvis notarius publicus, magistratsperson

eller kronobetjent, utfärdadt intyg, som innehölle upplysning om

hvem, som byggt fartyget, samt i öfrigt om de förhållanden, som kunde

anses erforderliga för visshet om hvilket fartyg, som afsåges, såsom fartygets

namn, egenskap af segelfartyg eller ångfartyg samt byggnadsart

och drägtighet enligt bilattest och luktbref. Föreskrift kunde tillika meddelas

att, vid anmälan om registrering af fartyg med eu drägtighet af 20

registerton eller derutöfver, dylikt intyg skulle uppvisas innan registrering

finge ega ruin, och af registreringsmyridigheten förses med anteckning om

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kongl. Maj:t.-i Nåd. Proposition No 25.

fartygets nummer. För undvikande af tveksamhet när sådant intyg hade

det innehåll att det borde såsom giltigt antagas, kunde stadgas viss form

för dess utfärdande.

Hvad angår fartyg, som registreras för annans räkning än varfsegaren

eller byggmästaren, lär väl åtminstone i fråga om byggande af

större fartyg afhandling redan nu upprättas och dylik afhandling kan i

sådant fall jemte nyssnämnda bevis tjena att bestyrka åtkomsten, sedan

bevittnad anteckning om fartygets öfverlemnande tecknats å afhandlingen.

Skulle äter skriftlig öfverenskommelse ej träffats, kunde berörda anteckning

göras å beviset. i.

Då fartyg, som skall användas för handelssjöfart eller för att fortskaffa

resande icke för sådant ändamål få nyttjas förr, än certifikat utfärdats,

inträffar antagligen ej ofta att eganderätten till dylika fartyg,

Indika inteckningsinstitutet hufvudsakligen afser, förändras före registreringen

på annat sätt, än att den, för hvars räkning fartyget byggts, fatt

emottaga det af byggmästaren eller varfsegaren. Har emellertid förändring’

af eganderätten, vare sig helt och hållet eller delvis, till dylikt eller annat

fartyg annorledes skett före registreringen, torde rätt till inteckning göras

beroende af att förändringen af eganderätten styrkes medelst köpe- eller

gåfvobref, arfskifte, testamente eller dylikt, sa att hvar och en, som vid

registreringen af fartyget antecknats såsom egare, skall för att inteckning

må beviljas bevisligen leda. sitt fång från varfsegaren eller byggmästaren.

Då efter fartygets införande i registret förändring af eganderätten

bäfver anmäld, bör nye egarens åtkomst på enahanda sätt styrkas vid inteckningsdoinstolen.

Det kan dock icke ifrågasättas att åtkomsten till fartyg skall styrkas

led efter led oberoende af huru lång tid, som förflutit, efter det fartyget

blifvit registreradt, utan torde, derest fartyget i fem år näst före ansökning

om inteckning varit infördt i registret, de i förslaget för sådant fall

uppstälda vilkor, under Indika inteckning kan beviljas, böra lända till efterrättelse,

och till följd häraf, då fråga är om inteckning pa medgifvande

af den, som låtit registrera fartyget och under loppet af nyssnämnda tid

oafbrutet vant antecknad såsom egare icke erfordras, att hans åtkomst

skall vid inteckningsdomstolen styrkas. A fartyg, som förvärfvats från

utlandet, kunna enahanda bestämmelser tillämpas, dock att den fångeshandling,

hvarå sådant förvärf grundas, likställes med ofvan omförmäla bevis.

Af hvad sålunda blifvit anfördt skulle följa att inteckning i registreradt

fartyg må beviljas på medgifvande:

1 :o) af den vid fartygets registrering antecknade egare, sä vidt denne

bevisligen byggt fartyget eller inköpt det från utlandet,

s. 93 Kontrollera mot PDF

Koiujl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 25.

93

2:o) af annan, som vid fartygets registrering eller derefter antecknats

såsom egare, så vidt denne visar att han härleder sin rätt från den,

som bevisligen byggt fartyget eller inköpt det från utlandet och

3:o) af den, som under 5 år näst före ansökningen om inteckning

varit inskrifven såsom egare eller bevisligen härleder sin rätt från den,

som vid början af samma tid var inskrifven såsom egare,

samt — i fråga om fartyg, som registrerats innan inteckningslagen

trädt ,i kraft — - nta

af den, som vid denna registrering antecknats såsom egare eller bevisligen

härleder sin rätt från den först inskrifne egaren eller från annan,

som vid början af 5 år näst före ansökningen om inteckning var inskrifven

såsom egare.

torde hinder ej möta för den, som vill in
-

skriftligt bevis om åtkomst, dervid dock an
-

Såsom ofvan antydts,

teckna fartyg, att skaffa sig

märkes, att hvarje handling, som för vinnande af inteckning åberopas för

att styrka åtkomst till fartyg eller fartygslott, måste hafva sådant innehåll

att tvekan icke kan uppstå om hvilket fartyg, som med handlingen

afses. Om föreskrift meddelas att sådana bevis skola under angifna förhållanden

företes, kan visserligen stundom hända, i synnerhet beträffande

mindre fartyg, hvilket dock är för inteckningsväsendet af föga betydelse,

och sådana fartyg som tillhöra rederi, bestående af ett större antal redare,

att olägenheter kunna uppstå, men i den mån vilkoren för inteckning

kommit till allmänhetens kännedom och formen för öfverlåtelse af fartyg

i följd deraf blifver skriftlig i större omfattning än nu är fallet, torde

olägenheterna blifva oväsentliga i förhållande till den trygghet, som för

inteckningsväsendet vinnes genom större garanti att ej- annan än behörig

person kan lemna- fartyg såsom underpant.»

Justitierådet Westring yttrade: »Deri i förslaget antagna grundsats,

enligt hvilken vid registrering någon eganderättspröfning ej skall ega rum

utan denna ske först då inteckning sökes, skulle följdriktigt medföra att

vid inteckningsfrågans behandling skulle kräfvas utredning angående hela

eganderättsföljden allt från det fartyget byggdes. Då emellertid en sådan

utredning, som ofta kommer att afse en lång tidrymd och många olika

fång, skulle blifva allt för betungande att dä åstadkomma, lärer det vara

nödvändigt att eftergifva, något af samma, fordran. Att derigenom möjligheten

af intecknings erhållande genom pantförskrifning af obehörig person

ökas är gifvet, men det torde vara från systemet oskiljaktigt. Härvid anser

jag dock, att man icke bör gå sä långt som förslaget utan uppställa

något strängare fordringar än detsamma innehåller. Jag åberopar härutinnan

i hufvudsak hvad justitierådet Grof berg anfört. Dock anser jag,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

att allenast registrering, äfven om viss tid derefter förflutit, icke i något

fall bör anses såsom tillräcklig att bestyrka eganderätten. Derutöfver

synes åtminstone böra fordras utredning derom att den uppgifne egaren

eller hans fångesman oklandradt besutit fartyget under viss ej alltför kort

tid efter det registreringen blifvit allmänneligen kungjord.»

Justitieråden Huss och Hellström biträdde i huv udsakliga delar

hvad af justitieråden Grefberg och Westring yttrats.

Justitierådet Carlson utlät sig: »Under förutsättning af bifall till

hvad jag föreslagit om publicering af inskrifningar i fartygsregistret, hemställer

jag om sådan ändring af denna paragraf, att i fråga om inskrifningar,

som skett före den dag, då lagen träder i kraft, de fem åren

komma att räknas från nämnda da<r.»

7 §•

Justitieråden fluss, Hellström, Bohman, Ramstedt, Westring och

Grefberg förenade sig om följande yttrande: »Då i fråga om fartygsregistrering

ej finnes någon bestämmelse, som motsvara]'' lagfartsförordningens

■föreskrift att lagfart ej må beviljas, förr än med förre egarens fång blifvit

lagfaret, kan vid öfverlåtelse af fartyg eller fartygslott lätt inträffa att

den, till hvilken öfverlåtelsen skett, aldrig blifver i registret inskrifven, utan

att närmast efter öfverlåtaren upptages någon, som genom ett eller flera

mellanled från honom härleder sin rätt. Detta förhållande synes ej hafva

blifvit beaktadt vid affattandet af den i första stycket af förevarande §

upptagna föreskrift, hvilken tyckes förutsätta, att vid hvarje öfverlåtelse

den nye egarens fång förr eller senare blifver till fartygsregistret anmäldt.

För afhjelpande af berörda oegentlighet i redaktionen hemställes om utbytande

af uttrycken »nye egaren» och »förre egaren» mot deremot svarande

obestämda former, genom hvilken förändring äfven den fördel vinnes

att ifrågavarande föreskrift kommer att bättre ansluta sig till den i paragrafens

senare stycke upptagna.

Vid jemförelse mellan lydelse!] af 1 § och 7 § 2 mom. torde tvekan

kunna uppstå huruvida domstolen skall afslå ansökan om inteckning äfven

i det fall att ny egare, som anmält sitt fång till registret, iklädt sig

förbindelse att låta inteckna fartyget på grund af förre egarens medgifvande

eller af annan anledning är med denne lika förbunden. Då det

synes uppenbart att under nu angifna förhållanden ansökningen icke bör

afslås, hemställes om sådan ändring i redaktionen, att tvekan härom förebygges.

»

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

95

Justitierådet Carlson ansåg, att rättigheter! till inteckning i det fall

att före ansökningen anmälan om öfverlåtelse af eganderätt gjorts men

blifvit afslagen genom beslut, som ej vunnit laga kraft, eller ännu ej

pröfvad, borde göras beroende af det slutliga beslutet öfver anmälningen;

hvarjemte justitierådet hemstälde att tydligare måtte utmärkas, att jemväl

i andra stycket vore fråga endast om sådan öfvergång af eganderätt,

som grundades å öfverlåtelse.

8 §■

/ *. _ ir''.; i ■ '' •• ''• ■ i! r -rf! it* . l ''• . '' »:

Justitierådet Gr efter/) anförde: »Här föreslagna stadgande innebär,

att, då vid inteckningsdomstolen upplyses att klander å åtkomst till fartyg

eller lott i fartyg, hur ringa denna lott än må vara, anhängiggjorts vid

domstol, ansökan om inteckning skall afslås, så vidt det icke visas, att

klandret genom laga kraft egande beslut ogillats. Då inteckningsdomstolen

fått kännedom om sådant klander, synes sökanden enligt förslaget vara

berättigad att erhålla anstånd för att i inteckningsärendet kunna visa huruvida

klandret blifvit slutligen afgjordt eller ännu är beroende på pröfning.

Är sistnämnda fall för handen, kan, i händelse klandret sedermera ogillas,

föreslagna stadgandet att ansökningen skall afslås lätteligen lända till förfång

föi* den, som mot utfästelse af inteckning i fartyg lemnat försträckning.

Den omständigheten, att icke i något annat fall i förslaget uttryckligen

införts bestämmelse om att pröfning af inteckningsansökan skall

uppskjutas eller sådan ansökan förklaras hvilande, lär väl icke medföra

giltigt skäl för att här i visst fall meddela förbud mot dylik åtgärd, och

ej heller lär stöd härtill kunna herntas deraf, att fartygsegaren i allmänhet

kommer att sjelf ombesörja inteckning innan lån mot sådan underpant

upptages, då ett annat förhållande stundom kan inträffa.

Bättre synes inteckningsväsendet blifva tillgodosedt om, i likhet med

hvad i fråga om fast egendom är stadgadt, det föreskrifves, att ansökan om

inteckning skall för det fall, att rättegång upplyses vara anhängig, lemnas

hvilande med åliggande för sökanden att, om klandret blifver ogilladt,

inom viss tid, efter det beslutet härom vunnit laga kraft, fullfölja ansökningen,

vid äfventyr att den eljest förfaller. Bifalles åter klandret, lär

det ligga i vindikantens intresse att derom göra anmälan vid domstolen.

I öfrigt synes nödigt stadga att klander, hvarom nu är fråga, skall anmälas

till fartygsregister»

Justitierådet Westring ansåg att, på det förevarande stadgande skulle

hafva afsedd verkan, det vore nödvändigt föreskrifva, att anmälan om

instämd klandertalan skulle göras till registret.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Justitierådet Hellström instämde uti de af justitierådet Grefberg

vid denna § fram strida anmärkningav.

Justitierifden Buss och Carlson biträdde justitieradet Grefborga yttrande

med den skiljaktighet, att anmälan om klandertalan enligt deras

mening borde göras hos inteckningsdomstolen.

i ’• :'' i! i. I i i'' J / ; . . . • • i '' , ,''\ i

9 §■

Justitierådet Grefberg åberopade i fråga om denna § hvad af honom

anförts under förslaget till ändring af utsökninoslasren 85 S.

~ ~ O O <3

• ;t • * - '' • ■ • , "''.t . ‘ f ! ’ • ■ , ''• • • •• • » !

14 §.

Justitierådet Grefherg yttrade: »Det kan skäligen ifrågasättas att för

inteckningsväsendets betryggande borde för de fall, då fartyg i gemensamt

haveri eller till följd af någons vållande gått förloradt eller lidit skada,

i viss män gifvas ett annat stadgande än här föreslås. Ett antagande att

inteckningshafvare förskaffar sig särskild säkerhet såsom hypotek af försäkringspolice

eller särskild försäkring af egen risk för att vinna trygghet

mot förlust, som kan uppstå till följd af de med sjöfarten förenade faror,

är främmande för inteckningsväsendet i och för sig, och med den vidsträckta

tillämpning i förslaget deråt gifvits, kan inträffa att inteckningen

utgör fordringsegarens enda säkerhet. Den märkliga förlust, som sålunda

genom förslaget, om det godkännes, kan tillskyndas inteckningshafvare,

torde i väsentlig mån kunna förebyggas, utan att annan deraf lider intrång

i sin rätt eller att de invecklade frågor, som deraf stundom kunna

blifva eu följd, äro af beskaffenhet att föranleda hinder. Om en dyrbar

last räddas genom att fartyg, hvars undergång eljest ej är oundviklig, sättes

på grund och går förloradt eller lider sådan skada, att det icke är iständsättligt,

hvilket senare uttryck innebär, att fartyget såsom sådant gått förloradt,

'' eller vid vållande till sammanstötning fartyg förloras och den ersättning,

som erhållen i gemensamma haveriet eller för sammanstötningen,

är fullt tillräcklig att betacka intecknad fordran, sedan fordringar med

bättre rätt, för hvilka fartyget häftat, utgått, så får dock, enligt förslaget,

inteckningshafvaren ej något af denna ersättning, och han kan derigenom,

i synnerhet då fartygsegaren ej är personligen ansvarig för den intecknade

fordringen, gå förlustig all rätt, hvaremot flen sistnämnda under vissa förhållanden,

såsom då personlig ansvarighet för inteckningen upphört eller

den ansvarige icke eger tillgångar, kan göra eu oskälig vinst. En sådan

anordning som den föreslagna, hvaraf tillika följer, att inteckningshafvare,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kongl. MajUtt Nåd. Proposition N:o 25.

97

sond försäkrar sin risk, måste erlägga större premie än nödigt är, kan

jemväl verka hämmande på .förslagets ändamål att främja sjöfartsnäringen.

Då fartyg skadats i gemensamt haveri eller genom någons vållande,

men icke gått förloradt eller lidit sådan skada, att kondemnation och frivillig

försäljning följt, eger innehafvare af sjöfordran jemväl panträtt i den

för skadan utgående ersättning, men enligt förslaget häftar i dylikt fall

allenast fartyget för intecknad fordran. Enär den panträtt sistnämnda

fordran medför kan under lång tid ega bestånd, hvilket icke är förhållandet

beträffande sjöfordringarna, samt det kan inträffa, att dylik mindre

skada icke alls berör intecknad fordran, hvilket blifver fallet, då skadan

afhjelpes medan fordringen qvarstår, är emot förslaget i hvad det angår

skada af nu afsedda beskaffenhet, desto mindre något att erinra, som en

lagstiftning i motsatt riktning uppenbarligen skulle föranleda invecklade

och svårlösta frågor, utan att inteckningshafvares rätt afsevärdt främjades.

Har åter fartyg gått förloradt i gemensamt haveri eller genom någons

vållande och ersättning till följd häraf tillkommer redaren, synes

väsentligt hinder ej möta att låta dylik ersättning häfta för inteckning,

så vidt icke ersättningen uppburits af redaren, i hvilket fall, om personligt

ansvar icke förut åligger denne, sådan ansvarighet för Invid han uppburit

bör följa. Samma regel bör gälla, då fartyg förklarats icke vara iståndsätta.

'' I de flesta fall, då sådant fartyg har något värde, lär väl försäljning

följa, och inteckning blifver då, likasom då fartyg gått förloradt,

utan verkan. De invecklade rättsförhållanden, som kunna uppstå, i synnerhet

om flera inteckningshafvare konkurrera i det fall, att försäljning af

kondemneradt fartyg ej eger rum och inteckningshafvare sålunda för att

utfå sin fordran eger att hålla sig såväl till fartyget som till den för

skadan utgående ersättning, torde höra bedömas efter allmänna rättsgrunder

och icke vara af den beskaffenhet, att hinder för panträtt i ersättningsbelopp

må häraf följa.

Skulle den ändring vidtagas i förslaget att, då fartyg i gemensamt

haveri eller till följd af någons vållande gått förloradt eller förklarats icke

vara värdt att iståndsättas, den redaren tillkommande ersättning häftade

för intecknad fordran, synes ett sådant stadgande föranleda att, för det

fall att ersättningen inbetalts till den, som varit egare af det förolyckade

eller kondemnerade fartyget, men denne icke svarade för intccknade fordringen,

eller inbetalningen skett efter det ansökning ingifvits om redarens

försättande i konkurs, enahanda bestämmelser gifvas, som enligt 272 §

sjölagen i fråga om sjöpanträtterna, gälla i dessa afseenden. För de fall

att redare, som sålunda blifver ansvarig för uppburet ersättningsbelopp,

utbetalt beloppet till inteckningshafvare och annan borgenär sedan visar

Bih. till Niksd. Prat, 1901. 1 Sami. I Afd. 21 Raft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

98

sig ega bättre rätt, torde, i fråga om redarens ytterligare betalningsskyldighet

och sådan borgenärs rätt att hålla sig till den, som uppburit

beloppet, i inteckningslagen införas en bestämmelse, som motsvarar hvad

i 274 § sjölagen stadgas i dessa afseenden.

Af förordade ändringen i 14 § inteckningslagen bör tillika följa, att

vissa föreslagna stadganden, hvilka angå utsökning af fordran ur intecknadt

fartyg, rätt att åtnjuta betalning för intecknad fordran, oberoende af

öfvérenSkommen förfallotid, förmånsrätt till betalning för sådan fordran,

anskaffande af gravationsbevis vid utmätning af fartyg, kallelse å inteckningshafvare

till auktion å utmätt fartyg och till fördelning af köpeskilling

för sådant fartyg samt rätt för inteckningshafvare att åtnjuta utdelning

för icke anmäld fordran, erhålla den lydelse, att dessa stadganden blifva

tillämpliga jemväl å ersättningsbelopp, som utgå, då fartyg i gemensamt

haveri eller till följd af någons vållande gått förloradt eller förklarats icke

våra iståndsättligt; till följd hvaraf och då någon jemkning af vissa lagrum

äfven är erforderlig, de föreslagna eller gällande stadganden, som beröras

af förevarande fråga, torde företrädesvis vara 28 och 38 §§ inteckningslagen,

17 kapitlet 5 § 3 mom. handclsbalken, 3, 4, 13, 73, 89, 118, 119,

123, 141, 143, 164, 169 och 179 §§ utsökningslagen samt 274 § sjölagen.»

Justitierådet Carlson anmärkte, att om fartygsegare, som för skada

å fartyget finge uppbära ersättning i gemensamt haveri eller af den, som

vållat skadan, i följd häraf komme att gorå en vinst på inteckningshafvarens

bekostnad, fafitygsegaren borde inträda i personlig betalningsskyldighet,

för den intecknade gälden till belopp, som motsvarade denna vinst.''

16 §.

■ ■ . '' \ :t . t. .... i * ■ -: i i ■ -|

Justitierådet Carlson erinrade att, för den händelse åt 7 och 8 §§

gåfves sådan affattning att inteckningsansökan kunde förklaras hyflande, till

16 § borde göras ett tillägg, motsvarande andra stycket: af 19 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom.

18 §.

;'' ■ r’''i c C ‘tgl’ '' '' ■ ■'' '' ■ • ■ : ■ ''uc ■! ’ ■

Justitierådet Ramstédt yttrade: »Hvad denna § innehåller om intecknings

dödande till viss del kan ej afse annat fall än det att en inteckningshafvare

vill låta inteckningen upphöra att gälla beträffande någon del af

fordringen men i öfrigt qvarstå. Det slag af partielt dödande, som eljest

opaginerad Kontrollera mot PDF

09

Kong!. MajUs Nåd. Proposition N:o 25.

låter tänka sig, nemligen inteckningens lossande från viss del :af det de

tecknade föremålet, kan här ej tillåtas, då sådant är oförenligt med det i

förslaget upptagna förbud mot inteckning af fartygslott. Då således här

icke afses båda de slag af partielt dödande, som åsyftas i 22 § af förordningen

angående inteckning i fast egendom, synes mindre lämpligt att, på

sätt som skett, i förslaget använda samma uttryck som i nämnda § af inteckningsförordningen;

och torde i följd häraf redaktionen af såväl förevarande

paragraf som af 25 § böra undergå någon jemkning.»

.. (.),!. ur.” ri: ce ■ ■■)> ]es-:i..d

19 §•

Justitierådet Graf berg, med hvilken justitierådet Hellström förenade

sig, anförde: »Då endast egare af fartyg eller lott deri egcr döda inteckning

utan att fordringshandlingen företes i hufvudskrift, torde, för undvikande

af tvekan när dylik åtgärd får ega rum, böra stadgas att ansökan

härom icke må bifallas, med mindre sökanden är såsom egare antecknad

i fartygsregistret.»

■ 20 §.

Med anmärkning att, der försäljning af kondemneradt fartyg egde

ruin å exekutiv auktion, inteckning i fartyget uppenbarligen borde medföra

den rättsverkan, att inteckningsinnehafvaren åtnjöte förmånsrätt i köpeskillingen,

hemstälde högsta domstolen om den jemkning i redaktionen,

som häraf påkallades.

Justitierådet Carlson tilläde, att vid frivillig försäljning gälde i fråga

om fartygsegarens personliga betalningsskyldighet enahanda anmärkning,

som vid 14 § framstälts.

I öfrigt anförde justitierådet Grof ber g: »Huruvida de i 6 § sjölagen

angifna fall, då fartyg anses icke vara iståndsättligt, äro för handen, skall

under resa på anordning af fartygets befälhafvare afgöras antingen af

besigtningsmän, förordnade af offentlig myndighet, eller genom yttrande af

sakkunnige män. Sedan fartyg sålunda förklarats icke vara iståndsättligt,

lär det emellertid stundom visat sig att skadan ej vant af större betydenhet

än att reparation, tvärt emot den i sjölagen gifna förutsättning, egt

rum och fartyget åter användts till sjöfart. Det kan till följd häraf

med säkerhet antagas att kondenmeradt fartyg vid frivillig försäljning

stundom betingar en köpeskilling, som hannar öfverskott, sedan de fordringar,

som utgå med förmånsrätt framför inteckning, blifvit betäckta.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kongl. Majits Nåd. Proposition Nio ''25.

Under sådana förhållanden kan det vara af ganska stor betydelse för en

inteckningshafvare att ega förmånsrätt i köpeskillingen. Ett lagstadgande

af enahande innehåll, som 271 § 2 mom. sjölagen i fråga om der afsedda

fordringsegares rätt till sådan köpeskilling, hvarom nu är fråga, synes derför

vara erforderligt och derjemte vara en följdriktig tillämpning af inteckningsinstitutionen.

Hvad under 14 § af detta förslag blifvit anmärkt beträffande tillkomsten

af nya stadganden samt ändring eller jemkning af vissa i föreliggande

förslag upptagna eller redan gällande stadganden, åberopas såsom

äfven tillämpligt å köpeskilling, hvarom nu är fråga.»

Justitieråden Huss, Carlson, Hellström, Bohman, Ramstedt och Westring

erinrade, att enahanda skäl, som läge till grund för de i 19 § upptagna

bestämmelser om dödande af inteckning, som i följd af exekutiv

försäljning eller konkurs blifvit utan verkan, syntes böra föranleda dertill

att, då inteckningsrätten upphört af anledning, som i förevarande § afsåges,

egare af fartyg eller lott deri tinge utan uppvisande af fordringshandlingen

påkalla inteckningens dödande. Enligt erfarenhetens vittnesbörd

inträffade ej sällan att fartyg, som efter kondemnation försålts, blefve

iståndsatt samt ånyo användt till sjöfart; och att i dylikt fall inteckningsprotokollet

och inteckningsboken rensades från inteckningar, som genom

försäljningen förlorat sin verkan, vore uppenbarligen ej mindre af vigt för

fartygets egare än ock från synpunkten af rättssäkerhet och god ordning

önskvärdt.

21 §•

Justitierådet Gr ef berg anförde: »Enligt denna § uppställes såsom

regel, att intecknad fordringshandling, som kommit i gäldenärens eller,

om det intecknade fartyget tillhör annan, i dennes hand, kan ånyo utgifva»

med fortfarande inteckningsrätt. Från denna regel har uttryckligen undantag^

de fall, då inteckning kan dödas utan att fordringshandling i hufvudskrift

företes. Då det emellertid är uppenbart att inteckning, söm på

grund af stadgandet i 20 § är utan verkan, icke under något förhållande

kan återgifvas giltighet, torde sådan ändring i 21 § böra vidtagas, att

undantag från berörda regel äfven göres för sådan fordringshandling, som

enligt 20 § år utan verkan.»

Justitieråden Huss, Carlson, Hellström, Bohman, Ramstedt och West*

ring förenade sig om följande yttrande: »Från den i förevarande § upptagna

regeln att intecknad fordringshandling, som kommit i gäldenärens

eller fartygsegarens hand, må af honom med fortfarande inteckningsrätt

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposision N:o 25.

ut«ifvas, göres enligt §:s föreslagna lydelse undantag allenast för de fall,

då inteckningen kan dödas utan att handlingen i hufvud skrift uppvisas.

Till dessa fall hörer enligt förslaget icke det, att inteckningen på grund

af stadgandet i 20 § förlorat sin verkan. Uppenbart är emellertid att eu

inteckning, soin sålunda upphört att gälla, ej kan under några förhållanden

återupplifvas; och för den händelse föreskrift rörande dylik intecknings

dödande utan handlingens uppvisande ej blifver i enlighet med j ustitierådens

vid 20 § gjorda hemställan införd, bör alltså i 21 § vidtagas sådan ändring

att jemväl nu berörda fall kommer att ingå bland undantagen från den i

paragrafen gifna regeln.»

26 §.

Justitieråden Huss, Hellström, Bohman, Ramstedt, Westring och

Gr ef berg voro ense om följande yttrande: »Enligt 19 § gäller att vid

exekutiv försäljning af fartyg inteckning för fordran, som endast delvis

kan af köpeskillingen utgå, förlorar sin verkan och kan utan fordringshandlingens

uppvisande dödas. Innehafvare af dylik fordran kan alltså ej

i afseende å den del af fordringen, som faller inom köpeskillingen, med

köparen träffa aftal, hvarigenom beloppet lemnas i fartyget innestående

med fortfarande inteckningsrätt, utan kommer, i händelse anstånd med

betalningen gifves, borgenären att hos köparen ega endast en personlig

fordran. Den föreslagna affattningen af senare stycket i 26 § gifver emellertid

anledning till den föreställning att icke allenast de intecknade fordringar,

till hvilkas gäldande köpeskillingen lemnar full tillgång, utan äfven

den, som allenast delvis kan utgå, får med bibehållen inteckningsrätt lemnas

innestående i fartyget. Endast från en dylik utgångspunkt är det nemligen

i någon mån förklarligt, hvarför med regeln om förre egarens ansvarsfrihet

för fordran, som sålunda fått innestå i den intecknade egendomen,

förenats förbehåll derom, att ansvarsfriheten omfattar allenast hvad

af köpeskillingen kunnat gäldas. För att bringa förevarande stadgande till

öfverensstämmelse med 19 § erbjuder sig närmast den utväg att låta nyssberörda

förbehåll bortfalla. En dylik åtgärd kan emellertid till äfventyrs

föranleda missförstånd i annan riktning. Deremot synes en tillfredsställande

lösning stå att vinna derigenom att, med uteslutande af vilkoret

att den intecknade fordringen lemnats innestående i fartyget, regeln om

förre egarens ansvarsfrihet göres beroende allenast deraf att den vid exekutiv

försäljning erhållna köpeskillingen leninat tillgång till fordringens

betalning. En dylik affattning är ej allenast egnad att undanrödja omförmälda

missförstånd utan ock så till vida riktigare än den föreslagna,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kanyl. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 25.

som af denna senare ej tydligen framgår, hvad dock måste antagas vara

åsyftadt, att ansvarsfriheten inträder jemväl då inteckningshafvaren underlåter

att uppbära honom tillagd andel af köpeskillingen eller, der fordran

endast delvis kan utgå, låter det belopp, hvartill köpeskillingen lemna!- tillgång, innestå hos köparen såsom en personlig fordran.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes att, med uteslutande

af paragrafens senare stycke, i slutet af förra stycket måtte tillfogas orden

»och vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen kunnat

gäldas».»

27 §.

Der intecknadt fartyg tillhörde flere, och någon af dem med de

öfrigcs samtycke, men utan inteckningshafvai-ens medgifvande å utländsk

man öfverläte så stor lott i fartyget, att detta upphörde att vara svenskt,

ådroge sig enligt förslaget samtlige delegare personlig och solidarisk ansvarighet

för fordringen, der sådan ansvarighet ej redan förut dem ålåge.

Då sålunda i fråga om ansvarigheten förslaget ej gjorde någon åtskilnad

mellan öfverlåtaren och de lottegare, som gifvit sitt samtycke till öfverlåtelseh,

syntes det mindre följdriktigt att den bestämmelse förslaget tillika

innehölle om rätt för inteckningshafvaren, att utan afseende å aftal om

förfallotid utsöka sin fordran ej egde tillämpning mot annan än öfverlåtaren.

Med hänsyn härtill och då det uppenbarligen kunde för inteckningshafvaren

vara af stol- vigt att oförtöfvadt ega göra fordringen gällande

mot en hvar af de betalningsskyldige, hemstälde högsta domstolen att

sådan rätt måtte honom tilläggas.

29 §.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Hellström instämde,

anförde: »Om hvad under 85 § utsökningslagen kommer att anmärkas

skulle vinna afseende, erfordras sådan ändring af första momentet i 29 §,

att hvad som föreslagits i fråga om intecknadt fartyg äfven skall ega tilllämpning

å lott i sådant fartyg.»

Justitieråden Huss, Carlson och Westring erinrade att, om hvad af

dem vid 85 § utsökningslagen hemställes varder bifallet, första stycket af

ifrågavarande § borde komma att gälla alla de fall då fartyg eller lott deri

varder utmätt.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitierådet Bohman var ense,

yttrade: »I händelse hvad jag ämnar föreslå vid 85 § utsökningslagen

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

vinner bifall, erfordras sådan ändring af första stycket i förevarande paragraf,

att detsamma kommer att afse alla de fall, då utmätning skett eller

vid konkurs påkallats exekutiv försäljning af helt fartyg.»

30 §.

Justitierådet Gr ef berg utlät sig: »Såsom i motiven framhålles är det

af vigt, att, då intecknadt fartyg förklarats icke vara iståndsättligt, anteckning

derom sker i inteckningsprotokollet. För att göra ett stadgande

härom verksamt, torde i sjölagen böra införas föreskrift, att registreringsmyndigheten

skall, då underrättelse erhållits om fartyg med eu drägtighet

af minst 20 registerton i den ordning sjölagen stadgar förklarats icke vara

iståndsättligt, derom ofördröjligen göra anmälan hos Stockholms rådstufvurätt.

»

Justitierådet Carlson anförde: »Om, såsom jag föreslagit, vegistreringsmyndigheten

ålägges att, då fartyg, som kan inteckna», afföres ur registret,

hos inteckningsdomstolen göra anmälan om åtgärden och anledningen till

densamma, bör inteckningsdomstolen om sådan anmälan göra anteckning i

protokollet. På sådant sätt kommer, icke allenast då fartyg kondemnerats

utan äfven då fartyg gått förloradt eller upphört att vara svenskt, upplysning

derom att inflyta i gravationsbevis rörande fartyget. Att anteckning

göres äfven i det fall att fartyget icke är besväradt af inteckning, kunde

väl synas öfverflödigt, men då gravationsbevis rörande fartyget ändock kan

komma att utfärdas, torde anteckningen icke sakna betydelse.

31 §.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Huss instämde, yttrade:

»Enär af förslaget synes kunna följa, att pröfning af ansökan om

inteckning under vissa förhållanden kan uppskjutas eller lemnas hvilande,

samt med hänsyn till hvad under 8 § blifvit anmärkt, torde 31 § höra

■gifvas det innehåll, att äfven dylika, åtgärder komma att antecknas i boken.»

Justitierådet Carlson biträdde, under åberopande af anmärkningen

vid 16 §, den af justitierådet Grof berg uttalade mening.

Dessutom erinrade justitierådet Carlson att, derest klander å eganderätt

till fartyg eller fartygslott komine att anmälas hos inteckningsdomstolen,

jemväl derom borde göras anteckning i inteckningsboken.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Koncjl. Majds Nåd. Proposition N:o 25.

37 §.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Enligt förslaget i förevarande § skulle inteckningshafvare, som i god tro

emottagit inteckningen, kunna göra denna gällande, ehuru den, som medgifvit

inteckningen, icke i god tro åtkommit fartyget eller ens haft det i

sin besittning. Då här är fråga om panträtt i lös egendom utan besittning

af panten, samt den offentliga inskrifning, som afses med förslaget, icke

lär kunna ersätta besittningstadgandet, torde, äfven för det fall att såsom

vilkor för inteckningsrätt i fartyg, mera betryggande föreskrifter lemnas

i fråga om bestyrkandet af uppgifven egares åtkomst, än i förslaget upptagits,

förevarande bestämmelse icke böra godkännas. Olämpligt synes ock

vara att i fråga om verkan af god tro hos inteckningshafvare uppställa

olika regler för det fall att inteckningen gäller fartyg och för det fall att

den afser fast egendom.

På grund häraf hemställes, att i stället för föreslagna bestämmelser

upptages stadgandet i första punkten af 60 § i förordningen om inteckning

i fast egendom, dervid undantag kan göras för det särskilda fall som

afses i 5 § af förordningen den 27 november 1854.»

39 §.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitieråden Huss, Hellström,

Bohman och Barn stod t ''instämde, yttrade: »Enär med förslaget åsyftas att

skydda inteckning, som i utlandet meddelats i fartyg, hvilket derefter blifvit

svenskt, måste en sådan inteckning antagas medföra rätt till betalning

framför inteckning, som sedermera här i landet beviljas, i ty att egaren

af det från utlandet förvärfvade fartyget eljest blefve satt i stånd att beröfva

innehafvare af der meddelad inteckning all betalningsrätt ur fartyget

genom att låta inteckna detsamma till sitt fulla värde. En sådan företrädesrätt

till betalning för en i utlandet intecknad fordran medför dock

säkerhet mot dylik åtgärd af fartygsegare endast då fråga- är om inteckning

i hela fartyget, men icke då lott i fartyget blifvit intecknad. Finnes

sådan inteckning och tillika inteckning, som graverar fartyget i sin helhet,

torde vid exekutiv åtgärd för uttagande af den i lotten intecknade fordringen

föreslagna bestämmelsen i 2:dra mom. af 90 § utsökningslagen att

försäljning af lott ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget gäller,

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

105

vara tillämplig och inteckning i lotten kan under dylika förhållanden, ehuru

tillkommen före inteckningen i fartyget, dock blifva värdelös, hvarjemte

uppenbart är, att tillika andra olägenheter och förvecklingar kunna uppstå,

om ej frivillig liqvid sker.

Med hänsyn härtill och då, äfven under förutsättning att i hvarje

land, der inteckningsinstitutet införts, inteckning kommer vid förändring

af fartygs nationalitet att respekteras, möjligheten att upprätthålla ett

lagbud med detta syfte måste i viss mån vara beroende af den lag, som

gäller i det land, der fordringsrätten göres gällande, torde, enär enligt förslaget

inteckning i fartygslott ej kan ske, det ej vara lämpligt att uttryckligen

fastslå att dylik i utlandet meddelad inteckning skall ega giltighet.

Enahanda är förhållandet med frakt, som intecknats gemensamt med fartyg,

och fartygs tillbehör, det senare så vidt dermed enligt utländsk lag afses

något utöfver hvad enligt svensk lag räknas såsom tillbehör.

lista mom. af nu förevarande § synes derför böra omfatta endast

inteckning i helt fartyg, och hemställes om ändring af förslaget i öfverensstämmelse

härmed.»

Justitierådet Westring anförde: »Jemte det jag instämmer med justitierådet

Grefberg hemställer jag huruvida ej nödigt blifver att närmare bestämma

den förmånsrätt, som skall tillkomma i utlandet meddelad inteckning.

»

Justitierådet Carlson utlät sig: »För bevarande af pant- och förmånsrätten

torde böra fordras, icke allenast att kraf genom stämning eller lagsökning

anställes inom viss tid, utan äfven att detta inom viss tid styrkes

hos inteckningsdomstolen, som bör hafva att därom göra anteckning i protokollet

och inteckningsboken.

Vill man tillerkänna giltighet åt utomlands meddelad inteckning i

fartygslott, sedan fartyget öfvergått till svenskt, torde det, såsom justitierådet

Grefberg påpekat, vara nödvändigt att ändra stadgandena om exekutiv

försäljning af fartygslott för det fall att sådan partiel inteckning finnes.

Denna ändring synes böra gå ut på att tillerkänna innehafvaren af inteckningen

rätt att under vissa- förhållanden påkalla försäljning af fartyget i

dess helhet.»

II. Förslag till lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken.

Justitierådet Carlson anförde: »Af skäl, som i motiven angifva^, torde

man icke kunna låta pantsättning af fartyg enligt handelsbalken medföra

bättre förmånsrätt än inteckning. A andra sidan skulle det allt för mycket

Bill. till Riksd. Prut. IDOL 1 Sand. I AJd. 21 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

strida mot lagstiftningen i öfrigt att förklara sådan pantsättning utan verkan

kontrahenterna emellan och i förhållande till ny egare af fartyget. Anledning

saknas ock att frånkänna panthafvaren förmånsrätt framför fordringsägare

med sämre rätt än inteckningshafvare.

Men om inteckningshafvare sålunda böra i fråga om förmånsrätten

gå före panthafvare, uppstår fråga om placering af de fordringsegare, som

omförmälas i 17 kap. 4 § handelsbalken.

Sättas desse före inteckningshafvare, måste de ock gå före panthafvare;

sättas de åter efter inteckningshafvare, finnes intet skäl att rubba

deras ordning i förhållande till panthafvare.

De fordringar, som omnämnas i andra punkten af 3 §, böra uppenbarligen,

så vidt fråga är om fartyg, gå före såväl inteckningar som de i

4 § omförmälda fordringar, och de fordringar, som omnämnas i andra

stycket af 5 §, synas hafva sin plats näst framför inteckningarna.

Med bibehållande af nuvarande lydelsen af 10 kap. 7 § handelsbalken

torde alltså finnas två utvägar att ordna förmånsrättsförhållandena,

deri ena att genom tillägg till 17 kap. 3 § stadga, att pantsättning af

fartyg, som kan intecknas, icke medför bättre förmånsrätt än näst efter

de i 5 § af förslaget omförmälda fordringar, och den andra att i 17 kap.

2 § upptaga stadganden om panträtt och förmånsrätt för reparationskostnad

å fartyg, så länge detta är i borgenärens besittning, och för de i andra

stycket af 5 § omnämnda fordringar samt om förmånsrätt för intecknade

fordringar.

Sistnämnda utväg är, enligt min mening, att föredraga.

I sammanhang härmed må påpekas, att ehuru, enligt den föreslagna

lydelsen af 17 kap. 4 och 5 §§, de i 4 § omförmälda fordringar skulle

ega förmånsrätt i fartygslott framför inteckningarna i fartyget, denna förmånsrätt

dock, i följd af stadgandena om exekutiv försäljning af fartygslott,

icke skulle kunna göras gällande, utom möjligen i det fall att, under

det lottegaren vore i konkurs, fartyget blefve utmätt och exekutivt försåldt.»

10 kap. 7 §.

Justitierådet Grefberg yttrade: »Ehuruväl det sällan torde vara

fallet, att pantsättning af fartyg eger rum, samt frågan, huruvida fartyg,

som kunna komma att intecknas, må sättas i pant, således icke synes vara

af synnerlig praktisk betydelse, innebär dock förslaget, då man tager i betraktande,

att hufvudsakligen endast fartyg med vida större drägtighet än 20

registerton komma att intecknas, ett ingrepp i de allmänna rättsgrundsatser,

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

107

som gälla beträffande eganderätt; och torde förevarande paragraf derför

icke höra vinna godkännande, helst förslagets ändamål att skydda inteckningshafvares

rätt kan vinnas utan förbud för den pantsättning, hvarom

nu är fråga.

Såsom i motiven anmärkts bör ej ifrågakomma att lösa frågan på

det sätt, att vid bestämmande af den plats i förmånsrättsordningen, som

skall tillkomma inteckningshafvare, gifva honom företräde framför innehafvare

af lös pant och dermed äfven framför öfriga i 3 § och de i 4 §

17 kap. handelsbalken nämnda borgenärer. Att, såsom i ett äldre förslag

upptagits, bestämma företrädesrätten till betalning sålunda, att, utan ändring

af förmånsrättsordningen i öfrigt, panthafvarens förmånsrätt icke får

lända till minskning i inteckningshafvarens rätt, leder till bland annat,

den obilliga påföljd att, ehuru panthafvarens rätt tillkommit före inteckningen,

kan likväl derå grundad fordran tillintetgöra denna rätt.

Deremot torde för vinnande af förslagets ändamål hinder ej möta

att, utan rubbning af den företrädesrätt till betalning, som tillkommer

vissa fordringsegare framför borgenär, som har intecknad fordran, genom

ett tillägg till 3 § 17 kap. handelsbalken, särskildt ordna betalningsrätten

emellan panthafvare och inteckningshafvare så, att, då inteckning sökts

innan eller samma dag pantsättning egt rum, pantsättningen ej må leda,

till förfång för inteckningshafvaren. Visserligen följer af en dylik bestämmelse,

att fartygsegare kan genom pantsättning gynna en inteckningshafvare

på bekostnad af fordringsegare, som enligt förmånsrättsordningen

ega åtnjuta betalning framför inteckningshafvare, men pantsättning kan

redan nu medföra intrång för förstnämnda fordringsegare och för dem bör

det vara likgiltigt om de undanträngas af en panthafvare eller inteckningshafvare.

Huruvida fartyg lemnats såsom handpant, då fråga uppstår om inteckning,

eller fartyg intecknats, då det erbjudes såsom handpant, lär väl

den, som mot dylik säkerhet kan vara villig lemna försträckning, böra sjelf

undersöka,, samt förbud mot pantsättning för att förebygga olägenheter i

dessa afseenden således icke erfordras.»

17 kap. 5 §.

Enär fall kunde tänkas, der förmånsrätt i fartyg samtidigt komine

att yrkas af borgenär, som afväges i andra stycket af förevarande §, och

af inteckningshafvare, samt förslaget icke tydligen utmärkte, hvad dock

måste antagas vara afsedt, att i dylikt fall inteckningshafvaren borde vika,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

hemställde justitieråden Huss, Hellström, Bohman, Ramstedt, Westving och

Gr ef ber g att föreskriften i paragrafens sista stycke måtte i nu angifna

syfte förtydligas.

III. Förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

85 §.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Hellström förenade

sig, anförde:

»Med fästadt afseende å den plats i förmånsrättsordningen, inteckning

enligt förslaget intager i förhållande till utmätning, har, till förebyggande

att fartygsegare må genom inteckning kunna betaga utmätning

af fartyg eller fartygslott rättslig verkan, 9 § i förslaget till inteckningslag

gifvits det innehåll, att ansökan om inteckning skall afslås, då det

upplyses, att före den dag, inteckning söktes, eller ock samma dag, ansökningen

gjordes, fartyget eller lott deri tagits i mät.

Endast i det fall att fartyg, som redan är intecknadt, utmätts, skall

emellertid enligt här gifna förslag utmätningsmannen derom göra anmälan

hos domstolen, hvaremot med förslaget åsyftas, att det skall ankomma på

utmätningssökanden att, då fartyg, som ej är intecknadt, eller lott i sådant

eller intecknadt fartyg utmätts, meddela domstolen upplysning härom; och

enligt motiven skall utmätningssökanden beredas utväg att göra anmälan

om utmätning jemväl till fartygsregistret.

Det skydd för utmätning, som i berörda § af förslaget till inteckningslag

afses, torde kunna göras något mera betryggande om anmälningsskyldigheten

i hvarje fall, då fartyg eller lott i fartyg utmätes, ålades

utmätningsmannen, utmätningssökanden obetaget att sjäff göra sådan anmälan.

Det synes dock ej vara lämpligt att låta domstolen, i hvars protokoll

ej finnes upplysningar om andra fartyg än sådana, hvari inteckning

sökts, upptaga anmälan angående utmätning af icke intecknade fartyg

isynnerhet af det skäl, att det är af vigt att vid sådan anmälan lemnade

uppgifter jemföras med hvad i fartygsregistret blifvit antecknadt och, om

så är nödigt, att ytterligare upplysningar infordras för att undanrödja all

tvekan om hvilket fartyg utmätningen afser.

Till följd häraf och då, i de fall att vid utmätning af lott svårighet

uppstår att identifiera fartyget, utmätningsmannen i allmänhet är mera i

stånd att förskaffa sig erforderlig utredning än utmätningssökanden, hemställes

om sådan ändring af det i 85 § och 3:dje momentet af 89 § afgifna

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

109

förslag, att utmätningsman får sig ålagdt att jemväl anskaffa gravationsbevis,

då lott i registreradt fartyg utmätes, och att afsända bevis till domstolen

om utmätning af lott i intecknadt fartyg samt till registreringsmyndigheten

om utmätning af ej intecknadt registreradt fartyg med en

drägtighet af minst 20 registerton eller af lott i sådant fartyg.»

Justitieråden Huss, Carlson och Westring ansågo lika med justitierådet

Grefberg det böra åligga utmätningsmannen att i hvarje fall, då

fartyg eller lott deri blifvit utmätt, härom göra anmälan; hvilken anmälan

lämpligen kunde göras till inteckningsdomstolen.

Justitierådet Ramstedt, med hvilken justitierådet Bohman instämde,

anförde: »Enligt förslaget skall vid utmätning af fartyg utmätningsmannen

till inteckningsdomstolen afsända bevis om utmätningen endast i det fall,

att fartyget är intecknadt. Utvisar således det af utmätningsmannen infordrade

gravationsbeviset att fartyget ej är besväradt af inteckning, erhåller

inteckningsdomstolen icke genom utmätningsmannen någon underrättelse

om utmätningen. Har domstolen icke heller genom utmätningssökanden

eller på annat sätt bekommit sådan underrättelse, kan under

tiden efter gravationsbevisets utfärdande och intill dess efter den exekutiva

försäljningen köparen anmält sitt fång till fartygsregistret i fartyget

meddelas inteckning, hvars tillvaro kan gifva anledning till svåra förvecklingar

och rättskränkningar. För undvikande häraf synes erforderligt

ålägga utmätningsmannen att till inteckningsdomstolen insända bevis om

utmätning af inteckningsbart fartyg oberoende deraf om fartyget är intecknadt

eller ej; och bör denna skyldighet i så fall fullgöras omedelbart

efter utmätningen, hvarigenom vinnes större säkerhet för att verkan af

utmätningen icke genom senare inteckning omintetgöres. Likaledes torde

i fall, som afses i sista stycket af paragrafen, anmälan till inteckningsdomstolen

om exekutiv försäljning af fartyg böra ske äfven då fartyget

icke är intecknadt. Jag hemställer alltså om ändring af förslaget i nu

angifven riktning.»

89 §.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Hellström var ense,

utlät sig: »Med antagande''att hvad under 85 § blifvit anfördt vinner afseende,

kan under vissa förhållanden, såsom då de enligt 73 § befälhafvaren

alfordrade handlingar ej lemna upplysning om att fartyget intecknats

eller då lott i fartyg utmätts, den under 85 § föreslagna anmälningsskyldigheten

ej fullgöras, förr ån gravationsbevis anskaffats, och det torde

derför under berörda antagande vara nödigt stadga att gravationsbevis

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

skall infordras omedelbart efter utmätningen, till följd hvaraf hemställes,

att 3:dje momentet af förevarande § måtte med iakttagande af förordade

ändringar öfverflyttas till 73 §.»

Justitieråden Huss, Carlson och Westring ansågo att, då det vid

exekutiv försäljning af fartygslott vore lämpligt att spekulanterna erhölle

underrättelse om de inteckningar, som besvärade fartyget, gravationsbevis

syntes böra anskaffas äfven då lott i fartyg skulle säljas.

Justitieråd et Ramstedt, med hvilken justitierådet Bohman förenade

sig, anförde: »Derest, på sätt vid 85 § förordats, anmälan om fartygs utmätande

kommer att till inteckningsdomstolen aflåtas oberoende deraf huruvida

fartyget är intecknadt eller icke, synes en lämplig förenkling i förfarandet

kunna vinnas derigenom att anskaffandet af gravationsbevis —

hvilken åtgärd enligt förslaget skall ega rum först då fråga om försäljning

föreligger — ställes i omedelbart samband med sjelfva utmätningen, i

hvilket fall anmälan om utmätningen och begäran om gravationsbevis

kunna ske i ett sammanhang.

Med hänsyn härtill hemställes, att stadgandet i sista stycket af förevarande

§ måtte med någon jemkning öfverflyttas till 73 §.»

90 §.

Justitieråden fluss, Carlson och Westring erinrade att, om den af

dem vid 89 § gjorda hemställan blefve bifallen, borde lämpligen vid försäljning

af fartygslott gravationsbeviset uppläsas.

92 §.

Till förebyggande deraf att borgenär, hvars rätt till betalning ur

köpeskillingen vore beroende af fordringens anmälande före auktionen,

genom missförstånd eller förbiseende försummade att i rätt tid göra sådan

anmälan, borde enligt högsta domstolens mening i paragrafen införas en

föreskrift om skyldighet för utmätningsmannen att före utropet anmana

tillstädesvarande borgenärer att i berörda hänseende iakttaga sin rätt; hvarjemte,

enär det för inteckningshafvare eller sjöfordringsegare, som vid

auktionen tillstädeskommit för att såsom eventuell spekulant bevaka sina

intressen, kunde vara af vigt att ega kännedom om alla de fordringar,

som blifvit före auktionen anmälda, utmätningsmannen syntes böra tillförbindas

att före utropet meddela tillkännagifvande om de anmälanden, som

sålunda skett.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

111

Justitierådet Carlson tilläde att föreskriften om uppläsande af gravationsbevis

borde gälla för alla de fall, då sådant bevis blifvit anskaffadt,,

desto hellre som den omständigheten, att fartyget enligt senaste mätbref

eller tontalsmärke har mindre drägtighet än 20 registerton, icke med nödvändighet

utesluter, att fartyget är intecknadt.

93 §.

Det i fråga om tiden för slutliqvids erläggande föreslagna stadgande,

hvilket innebure, att köparen egde uppskjuta liqvidens fullgörande intill

utgången af fjortonde dagen efter auktionen, syntes svårligen låta förena

sig med den bestämmelse i 141 §, enligt hvilken sammanträde för köpeskillingens

fördelning i visst fall skulle hållas inom fjorton dagar efter

försäljningen. Uppenbarligen kunde nemligen dylikt sammanträde ej utsättas

att ega rum före utgången af tiden för köpeskillingens slutliga erläggande.

Med hänsyn härtill hemstälde högsta domstolen, att sistnämnda

tid måtte något förkortas, i hvilket afseende syntes till fyllest, att den

komme att tilländagå klockan 12 å fjortonde dagen från auktionen.

I händelse innehafvare af inteckning i exekutivt försåldt fartyg med

inroparen öfverenskomme att låta den intecknade fordringen innestå i fartyget,

vore enligt förslaget inroparens befogenhet att vid köpeskillingsliqviden

göra gällande berörda öfverenskommelse beroende deraf att inteckningshafvarens

rätt till betalning ur köpeskillingen medgifvits ej mindre af

gäldenären än ock af samtlige borgenärer. Då emellertid i de fall, der

köpeskillingen försloge till gäldande af alla fordringar, som vid dess fördelning

kunde komma i betraktande, aftalet mellan köparen och inteckningshafvaren

icke inverkade på öfrige borgenärers rätt, syntes för dylika fall

skäl ej föreligga att vid bedömande af aftalets verkan taga hänsyn till annat

än gäldenärens medgifvande; och hemstälde högsta domstolen, att förslaget

måtte i öfverensstämmelse härmed jemkas.

Beträffande promulgationsbestämmelsen erinrade justitierådet Carlson,

att så borde ordnas, att inteckningsdomstolen, innan någon inteckning i

fartyg meddelades, erhölle uppgifter å de fartyg och fartygslotter, hvilka

vid tiden för lagens trädande i kraft vore under utmätning.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

IV. Förslag till lag om ändrad lydelse af 5, 51, 90 och 117 §§ konkurslagen.

5 §•

Att, såsom förslaget innebure, borgenär, som för sin fordran hade

inteckning i fartyg, ej skulle ega söka gäldenärens försättande i konkurstillstånd

med mindre inteckningen visades vara otillräcklig för fordringens

gäldande, ansåg högsta domstolen mindre billigt, särskildt med hänsyn

dertill att intecknadt fartyg, i motsats till annan pant, hvarom i paragrafen

vore fråga, ej alltid vore för borgenären åtkomligt och denne alltså

tilläfventyrs vid den tid då konkursansökning ifrågakomme, vore urståndsatt

att prestera den bevisning, som här afsåges. Högsta, domstolen hemstälde

alltså, att förevarande § måtte bibehållas vid sin nu gällande lydelse.

V. Förslag till lag om ändrad lydelse af 3, 12 och 52 §§ sjölagen.

12 §.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Carlson var ense, yttrade:

»Då af föreslagna lagen om inteckning i fartyg torde med nödig

tydlighet framgå, att för meddelande af inteckning i det fall, att fartyget

eges af flere, fordras medgifvande af dem alla, samt det ifrågasatta undantagsstadgandet

i förevarande paragraf möjligen skulle kunna föranleda en

oriktig uppfattning om rederis beslutanderätt i vissa andra frågor, hemställer

jag, att paragrafen lemnas oförändrad.»

Justitierådet Westring, med hvilken justitieråden Huss, Hellström,

Bohman och Ramstedt instämde, anförde:

»Det föreslagna tillägget till denna paragraf innebär att, der fartyg

tillhör flere redare, fråga onVmedgifvande af inteckning i fartyget ej är att

anse såsom en rederiangelägenhet utan såsom ett ämne, deri det tillkommer en

hvar af redarne att för sin lott fatta beslut, hvaraf åter, på grund af förbudet

mot särskildt intecknande af fartygslott följer att någon inteckningsåtgärd ej

kan komma till stånd med mindre samtlige redarne äro derom ense. Mot den

ståndpunkt förslaget härutinnan intager, finner jag intet att i sak erinra, utan

anser fastmera denna ståndpunkt betingas ej mindre af de allmänna grundsatser,

som i sjölagen gjort sig gällande beträffande det så kallade partrederiet,

än ock af vigtiga praktiska skäl. Jag finner det emellertid för
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

113

enadt med vissa betänkligheter att, på sätt förslaget innebär, i sjölagen

intaga ett stadgande, hvarigenom frågan om intecknings medgifvande uttryckligen

undantages från föremålen för rederiets beslutanderätt. Sådant

kan nemligen lätt föranleda missförstånd rörande den befogenhet, som i

andra hänseenden tillkomme redarnes majoritet. Till belysning häraf vill

jag särskildt erinra om den i 11 § upptagna föreskrift, enligt hvilken

hufvudredare ej utan särskildt bemyndigande eger upplåna penningar i

rederiets namn eller sälja eller förpanta fartyget eller derå taga försäkring.

Huruvida det bemyndigande, som i nämnda § afses, skall lemnas af rederiet

såsom sådant och alltså kunna komma till stånd genom majoritetsbeslut,

eller samtlige redarnes medverkan tarfvas, är ej i paragrafen uttryckligen

angifvet, men på grund af andra bestämmelser i sjölagen samt

omständigheter, som sammanhänga med tillkomsten af ifrågavarande lagrum,

måste antagas att, med undantag af fartygets försäljning, de åtgärder,

hvarom nyss nämnts, endast med samtlige redares begifvande få vidtagas.

Blifver nu i fråga om intecknings medgifvande bestämdt uttaladt, att för

medgifvandets giltighet tarfvas samverkan af alla redarne, ligger den missuppfattning

nära till hands, att ej allenast annan pantsättning — som ju

enligt förslaget fortfarande skulle kunna ega rum beträffande smärre fartyg

— utan ock upptagande af lån samt afslutande af försäkringsaftal kunna

af en majoritet beslutas med bindande verkan för minoriteten. Varder i

sjölagen upptagen en bestämmelse, sådan som det nu föreslagna tillägget

till 12 §, tarfvas alltså, till förebyggande af nämnda missuppfattning, åtskilliga

andra ändringar i berörda lag. Med hänsyn till önskvärdheten

deraf, att den för närvarande rådande öfverensstämmelsen med Danmarks

och Norges sjölagar så vidt möjligt bibehålies, anser jag mig emellertid

ej kunna förorda dylika ändringar. Deremot skulle enligt min tanke nu

berörda svårigheter undvikas och det med tillägget i 12 § åsyftade ändamål

likväl uppnås, om, i sammanhang med de föreskrifter den föreslagna

inteckningslagen innehåller om fartygsegarens medgifvande af inteckning,

i sistnämnda lag upptages en föreskrift derom att, i händelse fartyget

tillhör flere, medgifvande tarfvas från en hvar af dem; och hemställer jagal

ltså, att 12 § sjölagen måtte lemnas oförändrad samt en föreskrift af

nyss antydda innehåll i stället införas i 1 § af förslaget till lag om inteckning

i fartyg.»

52 §.

Justitierådet Grof berg utlät sig: »Om, på sätt under 14 och 20 §§

i förslaget till inteckningslag blifvit förordadt, inteckningshafvare tillerBili.

till Riksd. Prof.. Idol. I Sand. 1 Afd. 21 lläft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

kännes rätt till ersättning, som utgår, då fartyg i gemensamt haveri eller

genom någons vållande gått förloradt eller lidit sådan skada att det förklarats

icke vara iståndsättligt, eller till köpeskilling för kondemneradt och

derefter frivilligt försåldt fartyg, torde befälhafvaren få sig ålagdt att

underrätta känd inteckningshafvare om skadan och fartygets försäljning.»

VI. förslag till lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Högsta domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

VII. Förslag till lag om ändrad lydelse af I § i förordningen den 16 juni

1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och

andra ärenden.

Högsta domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex protocollo

Eri''k Öländer.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kongl. M(ljus Nåd. Proposition N:o 25.

115

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet infor

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 19 Januari 1901

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Keusenstjekna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Justitieråden: Carlson,

WlJKANDER.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Annerstedt anmälde i

underdånighet Högsta Domstolens utlåtande öfver de genom Kongl. Maj:ts

beslut den 30 december 1899 till Högsta Domstolen remitterade förslag till

l:o lag om inteckning i fartyg;

2:o lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken;

3:o lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

4:o lag om ändrad lydelse af 5, 51, 90 och 117 §§ konkurslagen;

5:o lag om ändrad lydelse af 3, 12 och 52 §§ sjölagen;

6:o lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstänming; samt

7:o lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Efter att hafva redogjort för berörda utlåtande anförde departementschefen

:

»Vid granskningen af förslaget till lag om inteckning i fartyg har

en af Högsta Domstolens ledamöter funnit inteckningsväsendet böra ställas

i sådant samband med fartygsregistreringen, att den, som i registret inskrifvits

såsom egare af fartyg, i hvarje fall komme att, utan vidare bevisning

angående eganderätten, godkännas såsom behörig att medgifva inteckning

i fartyget; för hvilket ändamål beinälde ledamot åter ansett nu

gällande föreskrifter om registrering böra omarbetas i den riktning att,

på sätt beträffande lagfart å fast egendom gälde, vid hvarje fångs registrering

fångeshandling eller annat bevis om fånget skulle företes och

fångesmannens åtkomst styrkas. Jemväl en annan ledamot har, utan att

dock afstyrka förslaget, funnit nyssnämnda anordning vara att föredraga

framför den i förslaget ifrågasatta, enligt hvilken den undersökning om

eganderätten till fartyg, som borde föregå intecknings beviljande, förlagts

till sjelfva inteckningsärendet.

På sätt tillförene af mig blifvit inför Kongl. Maj:t framhållet, kan

det emellertid icke vara lämpligt eller riktigt att allenast af hänsyn till

det mindre antal sjöfartsidkare, som kan komma att begagna sig af

den ifrågasatta inteckningslagstiftningen, pålägga hela sjöfartsnäringen den

börda, som en efter mönstret af lagfartsväsendet genomförd registreringslagstiftning

skulle medföra. Särskildt torde härvid böra tagas i betraktande,

att sjöfartsnäringen i vårt land i afsevärd omfattning utöfva» af

rederier med ett större antal delegare, hvilkas lotter gå ur hand i hand

likasom aktier i rederidrifvande aktiebolag. En lagstiftning, som ålade

innehafvare af dylik lott att hos registreringsmyndigheten anmäla och

styrka ej mindre sitt eget förvärf än ock, eventuel^ en eller flere föregående

innehafvares fång, skulle uppenbarligen, der den visade sig praktiskt

utförbar, för nämnda rederier befinnas högeligen betungande och

försvåra deras fortsatta existens, något som åter, då aktiebolagsformen

icke under alla förhållanden torde lämpa sig för ifrågavarande associationer,

tvifvelsutan vore att beklaga.

Villo man åter, såsom jemväl ifrågasatts, inskränka inteckningslagstiftningens

tillämpning till fartyg af en viss högre drägtighet och låta

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kontjl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 25.

117

de strängare registreringsbestämmel serna gälla endast dessa fartyg, skalle

onekligen nu antydda svårigheter i viss mån, om ock ingalunda fullständigt,

kunna undgås. Mot en dylik anordning torde emellertid kunna göras

gällande, att införandet af två skilda former af registrering — en strängare

och en lindrigare — tilläfventyrs skulle kunna leda till förringande

af de på registreringen grundade nationalitetsbevisens anseende i utlandet,

något som enligt erfarenhetens vittnesbörd skulle kunna medföra olägenheter

och förvecklingar, så för enskilde som för det allmänna. Härtill

kommer, att ett med lagfartsförfarandet öfverensstämmande registreringsförfarande

näppeligen torde kunna genomföras med mindre skriftlig form

stadgas såsom vilkor för giltigheten af aftal om öfverlåtelse af fartyg

eller fartygslott, en anordning, som emellertid hittills på goda grunder

ansetts ej böra ifrågakomma.

I syfte att uppvisa nödvändigheten af registreringstvångets skärpande

i nyss angifna riktning har den ene af ifrågavarande ledamöter anfört, att

förslaget icke kunnat i allo fasthålla sin ståndpunkt att i inteckningsärendet

låta eganderättsfrågan komma under pröfning utan nödgats

för vissa fall eftergifva krafvet på eganderättens styrkande. Härvid må

emellertid erinras, att, äfven om fartygsregistreringen skulle omgestaltas

efter förebilden af lagfartsväsendet, det, på sätt af lagfartslagstiftningen

framgår, lärer befinnas nödigt att från föreskriften om ådagaläggande af

hvarje egares åtkomst medgifva väsentliga undantag; och uppenbarligen

måste dessa blifva mera vidtgående ju mera sjelfva regeln finnes betungande.

Då enligt förslaget den i inteckningsärende erforderliga kommunikationen

mellan registrerings- och inteckningsmyndigheterna skall ombesörjas

af dessa myndigheter sjelfva, synas några olägenheter för de inteckningssökande

icke kunna uppkomma deraf, att registreringen och inteckningsärendena

blifvit förlagda till olika myndigheter. Vid den detaljgranskning

förslaget inom Högsta Domstolen undergått hafva i öfrigt icke heller några

af nämnda förhållande härflytande svårigheter blifvit anmärkta.

Med hänsyn till hvad nu blifvit anfördt, har jag ansett de mot förslagets

allmänna grunder af tvenne ledamöter i Högsta Domstolen yttrade

betänkligheter, hvilka icke delats af domstolens öfriga ledamöter, ej böra

föranleda förslagets omarbetande. Deremot hafva med anledning af de

erinringar, som förekommit emot vissa detaljer i de remitterade förslagen,

dessa blifvit öfversedda och ändrade, dervid de anmärkningar, om

hvilka ett flertal ledamöter i Högsta Domstolen enat sig, blifvit i hufvudsak

iakttagna. Bland de förändringar, som sålunda vidtagits, må framhållas,

att det i 87 § af förslaget till lag om inteckning i fartyg upptagna

stadgande om giltighet af inteckning, som beviljats på grund af medgif
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

vande af annan än rätt egare, utbytts mot föreskrift derom, att sådan inteckning

skall vara ogill, dervid dock, med hänsyn till bestämmelserna i 5 §

af förordningen den 27 November 1854 gjorts undantag för der afsedda

särskilda fall.

Med anledning af hvad inom Högsta Domstolen blifvit anfördt om

önskvärdheten af, att de bestämmelser angående fartygsregistrering, hvilka

i den föreslagna inteckningslagen förutsattes, erhölle civillag» natur, hafva

dessa bestämmelser ansetts böra införas i 2 § sjölagen; och har i det förslag

till ändrad lydelse af nämnda paragraf, som nu utarbetats, jemväl

tagits hänsyn till anmärkningar, som framstälts vid 1 och 6 §§ inteckningslagen

äfvensom till hvad i annat sammanhang yttrats i fråga om

registreradt fartygs afförande ur registret samt affördt fartygs återinförande.

Slutligen har i följd af erinran, som förekommit vid 8 § i förslaget

till lag om inteckning i fartyg, uppgjorts ett särskildt lagförslag om antecknande

i fartygsregistret af tvist om fartyg eller lott deri.

Med hänsyn till det i 6 § af den föreslagna inteckningslagen upptagna

stadgande, enligt hvilket en viss tids oklandrad inskrifning i fartygsregistret

skall göra särskild bevisning angående eganderätten öfverflödig,

har blifvit ifrågasatt, att beviljade inskrifningar skulle publiceras i periodvis

utkommande förteckningar. Med afseende härå må erinras att, såvidt

rörer fartygslott, 21 § sjölagen redan föreskrifver kungörande genom

registreringsmyndighetens försorg. Hvad åter beträffar helt fartyg torde

tillräcklig anledning ej föreligga att påbjuda en dylik åtgärd, då det, särskildt

med hänsyn till bestämmelserna om nationalitetshandlingar, ej gerna

torde kunna antagas, att obehörig person skulle kunna under den tidrymd,

hvarom här är fråga, vara inskrifven såsom egare utan att rätte egaren

derom erhölle kännedom».

Departementschefen uppläste härefter de i enlighet med det afgifna

yttrandet affattade förslag till

1 ro) lag om inteckning i fartyg;

2:o) lag om ändring i 10 och 17 kapitlen handelsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om ändrad lydelse af 51, 90 och 117 §§ konkurslagen;

5:o) lag om ändrad lydelse af 2, 3 och 52 §§ sjölagen;

ti:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om år sst åmning;

7:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden;

samt

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2o.

8:o) lag om antecknande i far tygsregistret af tvist om fartyg eller

fartygslott;

och hemstälde departementschefen, att förslagen måtte jemlikt § 87

regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.

Justitierådet Carlson åberopade för sin del hvad han vid ärendets

behandling i Högsta Domstolen anfört i de delar, der ej genom numera

vidtagna ändringar i förslagen de af honom framstälda anmärkningar

kommit att förfalla.

Statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens

hemställan;

och täcktes, med bifall till denna hemställan, Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i nåder förordna,

att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ämnet

af den lydelse bilagan litt. A. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Kong! Maj:ts nådiga proposition (N:o 2) till Riksdagen, angående ny härordning.

Sid. 11, rad. 7 och 8 uppifrån samt

, 7g » 7 » 8 » står: 1 löjtnant af första klassen (regements
adjutant),

1 regementsläkare,

läs: 1 löjtnant af första klassen (regementsadjutant),

1 regementspastor,

1 auditör,

1 regementsläkare,

> 14, » 1 » och

» 81, » 5 » står: 3 majorer,

läs: 2 majorer,

Bih. till Rilcsd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Af i.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.