Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny värnpligtslag

1901-01-07 · 104 sidor, varav 94 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 94 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:3, Med förslag till ny värnpligtslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

1

N:o 3.

Kongl. Maj:ts nädiga proposition till Riksdagen, med förslag till

ny värnpligtslag; gifven Stockholms slott den 7 januari

1901.

3 ■ i t

Under åberopande af bilagda i stat »rådet . förda protokoll, vill Kongl.

Maj:t föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till värnpligtslag.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen. . ,

Under Hans Maj:ts,

JS i 7 I

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAE.

Jesper Crusebjörn.

Bih. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. I Afd. 3 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Värnplikt och

värn pligtsäldei.

Beväring och

landstorm.

Frikallelse.

Förslag till

Värnpligtslag.

Art. I.

Allmänna bestämmelser.

U ’ : --Tf 1 t : - .* - * , 1 ■ : ’.;''J • l. i : , •• ''•

§ I
,

.-.i. ‘ "* . . . ‘, , f > . . • . . . ■

5 - !• •• •;'' < u.} flU. 15 * < , t i( { )'' '' i • • Pb* !.\i •*; X V i . . ;

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han

fyller fyratio år.

§ 2.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är åtta år i första och

derefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för

det inkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

§ 3.

Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,

sjukdom eller annan dylik orsak är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3. 3

1. Den, som frikallas från värnpligtens fullgörande eller får uppskof

med inskrifning, skall för hvarje år, hvarunder han sålunda undgår

att tillhöra beväringen, erlägga en skatt till staten, under benämning

värnskatt.

2. Dylik skatt erlägges jemväl af den, som afflyttar från riket,

för hans återstående tjenstetid i beväringen.

3. Om frikallelse från skyldighet att erlägga värnskatt äfvensom

rörande värnskattens belopp, dess påförande, uttagande och redovisning

varder bestämdt i särskild lag.

.•[*• • j *<311*1?* IMI'' •. M;!*:- !i.,-

§ 5.

1. Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären

eller flottan det år, han fyller tjuguett år.

2. Tjenstetiden i beväringen beräknas från början af nyss nämnda

år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt uppskof

först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Har sådan senare inskrifning skett till följd af den värnpligtig^

uteblifvande utan laga förfall, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

Inställer inskrifven värnpligtig sig icke till i § 27 föreskrifven tjenstgöring,

räknas sådant år, hvarunder han utan laga förfall eller beviljadt

uppskof uteblifvit, icke såsom fullgjordt tjensteår i beväringen. Huru förhållas

skall, då värnpligtig uteblifvit från endast en del af årets tjenstgöring,

bestämmer Konungen.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till

inskrifning och dervid uppgifva det truppslag vid hären eller den tjenst

vid flottan, hvari han önskar inskrifvas. För bifall härtill fordras, att han

är till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenstgöring, hvartill

han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från

och med det år, då han fylde tjuguett år.

Värnskatt.

''liden för inskrifning.

Tjenstetid.

Tidigare inskrifning

kan

medgifvas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar

för de enligt denna § inskrift, äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.

§ 7.

Värnpligtigs

tjenst.

Vapenföra värnpligtige inskrifvas till vapentjenst, öfriga värnpligtige

till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må finnas lämpliga.

§ 8.

Befrielse under

krigstid.

Rörande inskrifna värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under

krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och det

allmännas behof finnas vara påkallade.

§ 9.

får"j^hindfas Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst eller

att inställa sig. arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att i behörig

tid inställa sig till inskrifning, tjenstgöring eller mönstring, eller att fullgöra

annan honom. i denna lag ålagd skyldighet.

§ 10.

som”är^för- Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende, må ej vapen
instig

med- öfvas, utan skall till lämpliga arbeten användas.

borgerligt

förtroende.

Art. n.

Om de värnpligtiges inskrifning och redovisning.

§ 11.

Vämpiigts- 1. Riket indelas för inskrifning och redovisning af de värnpligtige,

med i mom. 2 stadgade undantag, uti inskrifningsområden och rullföringsområden;

hvarje inskrifningsområde omfattar visst antal rullföringsområden.

För hvart och ett af dessa områden förordnas en befälhafvare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

2. För inskrifning af de värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrift,

och för redovisning af flottans å sjömanshus inskrifna värnpligtige

bestämmas särskilda sjörullföringsområden, hvart och ett omfattande ett

eller flera sjömanshus. För hvarje sjörullföringsområde förordnas en befälhafvare,

lydande under stationsbefälhafvare vid station af flottan.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrifningsförrättare åligger att, sedan mantalsskrifningarna

blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna upp- insmrlming

sätta fullständiga listor öfver inskrifningsskyldiga värnpligtige. Dessa

listor skola för granskning öfversändas till vederbörande pastorsembeten,

hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti

upptagna värnpligtige aflidit eller afflyttat till annan ort, som, då den .är

känd, bör uppgifvas, eller är inskrifven å sjömanshus, med uppgift på sjömanshuset,

dels om och hvilka inskrifningsskyldiga värnpligtige efter mantalsskrifningen

inflyttat i församlingen, med uppgifvande, der så ske kan,

från hvilken ort inflyttningen skett, hvarefter listorna, bekräftade med

vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda af de värnpligtiges prestbetyg,

skola till mantalsskrifningsförrättaren återsändas. Mantalsskrifningsförrättaren

insänder dessa listor, behörigen transporterade och summerade,

äfvensom prestbetygen till Konungens Befallningshafvande, som ofördröjligen

öfversänder dem till vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare.

2. Presterskapet samt landstatens tjensteman, synnerligen mantalsskrifningsförrättarne,

så ock sjömanshusombudsmännen vare pligtige att,

i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl med de

upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas för de värnpligtiges

inskrifning och redovisning.

3. Der anteckningar motsvarande församlingsböckerna föras af annan

myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter enligt denna

paragraf åligga sådan myndighet.

4. Närmare föreskrifter om fullgörandet af de åligganden, som i

fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning tillkomma områdesbefälhafvare

och sjömanshusombudsmän äfvensom mantalsskrifningsförrättare

och pastorer eller i mom. 3 omförmälda myndigheter, utfärdas af

Konungen.

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för Värnpliktiga

de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbö- '' g

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Personlig inställelse

och

mottagande af

inskrifningsbok.

Förrättning,

vid hvilken

inställelse

skall ske.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

rande inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit

hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till bvilket

rullföringsområdet eller största delen deraf hörer, eller hvarinom sjörullföringsområdesbefälhafvarens

expedition är belägen, inskrifning förrättas med

de värnpligtige, som under året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpligtige,

hvilka icke förut blifvit inskrifna eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag.

§ 14.

1. Vid inskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad

värnpligtig med undantag af å sjömanshus inskrifven, hvilken är till sjöfart

inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig; dock må utan personlig

inställelse inskrifvas värnpligtig, som i den ordning, Konungen föreskrifver,

styrker, att han är till krigstjenst duglig, och som antingen

finnes hafva för uteblifvandet visat laga förfall eller ock innehar fast anställning

utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier

eller för utbildning i sitt yrke.

2. öfverstiger afståndet mellan inkallad värnpligtigs hemvist inom

den ort, der han är kyrkobokförd, och förrättningsstället fem nymil, är han

berättigad att uppbära den godtgörelse för fram- och återresan mellan dessa

orter, som varder särskildt bestämd. Sådan godtgörelse tillkommer dock icke

värnpligtig, som tillförene utan laga förfall uteblifvit från dylik förrättning.

3. Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet

in. m. dylikt, och med hvilken bör följa ett utdrag af denna lag

samt af andra lagar och stadganden rörande krigsmagten.

§ 15.

1. Inställelse till inskrifning sker i allmänhet vid inskrifningsförrättning

för den ort, der den värnpligtige är kyrkobokförd; dock må värnpligtig,

som vistas å annan ort, undergå inskrifning å vistelseorten, men

skall i sådant fall utan kallelse anmäla sig hos vederbörande inskrifningsnämnd

och dervid aflemna prestbetyg. Sådan värnpligtig tillhör dock

fortfarande det område, der han är kyrkobokförd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

2. Inskrifning af å sjömanshus inskrifven värppligtig sker vid

inskrifningsförrättning för det sjömanshus han tillhör. A sjömanshus inskrifven

värnpligtig må dock undergå inskrifning vid inskrifningsförrättning

för annat sjömanshus, men skall i sådant fall utan kallelse anmäla

sig hos vederbörande inskrifningsnämnd och dervid, förutom prestbetyg,

aflemna intyg från vederbörande sjömanshusombudsman rörande såväl sin

befattning inom sjömansyrket som den tid, hvarunder han varit inmönstrad

till sjöfart.

A sjömanshus inskrifven värnpligtig, som inskrifves i hären, öfverföres

vid inskrifningsförrättningen till det rullföringsområde, inom hvilket

han är kyrkobokförd.

Om uppskof med inskrifning eller tjenstgöring, så ock om

frikallelse efter inskrifning.

§ i6. .....

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

kan medgifvas värnpligtig, som af en eller annan möjligen öfvergående

anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller

dylikt, vid inskrifningsförrättningen beflnnes till tjenstgöring oförmögen

eller, olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller

till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller

vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende arbetsföre brodern

till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast

såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller

syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende och med honom

sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu

vid inskrifningsförrättningen det, år, under hvilket den värnpligtige fyller

tjugufyra år, frikallas han från värnpligtens fullgörande i beväringen

under fredstid.

4. Blifver inskrifven värnpligtig, till följd af i § 3 omförmäld orsak,

oförmögen till tjenst, vid rikets försvar, eger han att, på framställning

hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från värnpligtens vidare

fullgörande.

*

Uppskof med

inskrifning

in. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

§ 17.

SL”ed L Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven första tjenst
J

mgm g Röring kan vid inskrifningen medgift;

a) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg och

som till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvara^

inställa sig;

b) värnpligtig, som sjelf förvaltar och brukar honom tillhörig fast

egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan

industriel rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att

på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den

tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpligtig, som visar annat giltigt skal för uppskofs beviljande,

såsom att tjenstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck

i fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete

beroende nära anhörige väsentliga svårigheter eller olägenheter.

2. Visar värnpligtig, efter det han blifvit inskrifven, sådan anledning

till uppskof, hvarom i mom. 1 är sagdt, må uppskof med i § 27 föreskrifven

första tjenstgöring, hvarje gång för ett år, kunna, i den ordning

Konungen bestämmer, den värnpligtige medgifvas, dock icke längre än

att tjenstgöringen kommer att taga sin början under det år, under hvilket

den värnpligtige fyller tjugufyra år.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning

må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjenstgöring må värnpligtig, för hvilken

inträdt sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2, hemförlofvas i

den ordning Konungen bestämmer.

År slikt förfall för tjenstgöring för handen ännu det år, under

hvilket värnpligtig fyller tjugufyra år, eger han att, på framställning hos

behörig inskrifningsnämnd, frikallas från värnplig,tens vidare fullgörande

i beväringen under fredstid.

5. Betinnes värnpligtig, hvilken instält sig till i § 27 föreskrifven

tjenstgöring, behäftad med tillfällig sjukdom, som utgör hinder för hans

behöriga utbildning, och har sjukdomen ej veterligen uppkommit efter

inställelsen eller efter samling för marsch ''eller annan färd till öfningsorten,

må uppskof med tjenstgöringen, i den ordning Konungen bestämmer,

jemväl utan ansökning honom meddelas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 3.

9

Art. IV.

Om inskriTmngsnämnd och inskrifningsrevision.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående

af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen

en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området

eller största delen deraf hörer, dertill förordnad lagfaren man, äfvensom

rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta,

icke militära personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter väljas hvarje

gång för två år af landstinget eller, der rullföringsområde utgöres af stad,

som ej under landsting lyder, af stadsfullmägtige. En af de sålunda

utsedda ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid

slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och

en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande

under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting

lyder, väljas särskild! för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i

nämnden jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmägtige

valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter

deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för

hvilket de blifvit valda.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, ur

hvilket ett större antal värnpligtige inskrifvas i flottan, må officer af flottan

närvara för att lemna nämnden erforderliga upplysningar och göra de

yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värnpligtige

till tjenst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att i

nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af

en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nemligen en af

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjörullföringsområdesbefälhafvarens

expedition är belägen, dertill förordnad lagfaren man äfvensom

nämnde befälhafvare och två inom staden, der sjömanshuset är beläget,

bosatta, icke militära personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter

väljas på sätt i moln. 1 är för hvarje fall stadgadt.

Bill. till liiksd. Prot. 1301. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Inskrifning

nämnds

samman
sättning.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Inskrifnings*

nämnds

åligganden.

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att

minst tre ledamöter, deribland en militär, äro tillstädes. Falla vid omröstning

till beslut rösterna lika, gälle ordförandens eller, vid förfall för

denne, områdesbefälhafvarens mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen

deraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpligtige;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 3 och 16 samt § 17 mom. 1

och mom. 4 omnämnda frikallelser och uppskof;

c) att, derest för frånvarande värnpligtig företes intyg om kroppslig

eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo

ådagalägga hans oförmögenhet till tjenst vid rikets försvar, utan hinder af

den värnpligtiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpligtens fullgörande;
d)

att mottaga de värnpligtiges anmälningar rörande det truppslag

vid hären eller den tjenst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;

e) att pröfva och yttra sig om de värnpligtiges lämplighet för det

ena eller andra truppslaget, för den ena eller andra tj ensten eller för särskild

befattning vid hären eller flottan;

/) att tillställa de inskrift^ den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

q) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid

från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till

landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, dervid från beslut afvikande mening,

som blifvit framstäld af ordförande eller ledamot inom nämnden,

eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af i § 18 mom.

1 omförmäld officer af flottan, antecknas till protokollet; och skola, innan

nämnden lemnar förrättningsstället, så väl inskrifningslängderna som protokollet

af nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, der sjörullföringsområdesbefälhafvarens expedition

är belägen, och gäller för sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar,

hvad för den i mom. 1 omförmälda inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Majst* Nåd. Proportion N:o 3.

3. Inskrifning af värnpligtig, som uteblifvit från den i § 13 omförmälda

inskrifningsförrättning, må under den tid af året, då inskrifningsförrättning

icke pågår, kunna verkställas genom inskrifningsområdesbefälhafvaren,

eller beträffande å sjömanshus inskrifven värnpligtig genom sjörullföringsområdesbeftlhafvaren,

i den ordning Konungen bestämmer.

§ 20.

1. öfver inskrifningsnämnds beslut må besvär anföras endast af

värnpligtig, som beslutet rörer. Dessa besvär skola ställas till inskrifningsrevisionen

samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingifvas till

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket förrättningen egt

rum. Besvären må äfven inom behörig tid med posten insändas; dock

skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat

besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans

samtycke blifvit uppsatt.

2. öfver beslut, som meddelas jemlikt § 19 mom. 3, må besvär på

lika sätt anföras af den värnpligtig, der han icke skriftligen i vittnens närvaro

förklarat sig med beslutet nöja. Har icke den värnpligtige afgifvit sådan

förklaring, skall beslut, hvarigenom han inskrifvits, underställas inskrifningsrevisionen

och inskrifningen ej gälla, förrän beslutet blifvit af revisionen

pröfvadt.

§ 21.

1. För inskrifningsområde jemte inom detsamma belägna sjömanshus

skall finnas eu inskrifningsrevision, bestående af landshöfdingen eller,

i händelse denne har förfall eller embetet är ledigt, landssekreteraren

i det län, till hvilket största delen af området hörer, såsom ordförande

samt af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdesbefälhafvaren äfvensom

af hvarje till området hörande län, eller ej under landsting lydande

stad, tre inom länet eller staden bosatte män, som jemte tre suppleanter

utses för tre år af landstinget eller, för stad, som icke lyder under landsting,

af stadsfullmägtige. Efter lottning afgå dock en af de sålunda utsedda

ledamöterne jemte en suppleant vid slutet af första året samt ytterligare

en ledamot och en suppleant vid slutet af andra året från det,

denna lag vunnit tillämpning. Eu ledamot och en suppleant väljas årligen

i de afgåendes ställe, hvarje gång för tre år.

Der inskrifningsområdesbefälhafvare deltagit i inskrifningsnämnds

förhandlingar, förordnas annan lämplig militärperson i hans ställe till leda
-

Besvär öfver

inskrifningsnämnds

beslut.

Inskrifnings
revisions
samman
sättning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

mot af den inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga samma

nämnds beslut.

De af landsting eller stadsfullmägtige valda ledamöter eller, i händelse

de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning

endast i hvad den angår det område, för hvilket de blifvit valda.

2. För att beslut må kunna af revision fattas, erfordras, att minst

tre ledamöter, deribland den militäre ledamoten, äro tillstädes. Falla vid

omröstning till beslut rösterna lika, galle ordförandens, eller vid förfall

för denne, den militäre ledamotens mening.

Revisionen biträdes af en militärläkare och en dertill förordnad

civil läkare.

§ 22.

Inskrifnings
revisions
verksamhet.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen

åligger:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds

beslut, rörande Indika afvikande meningar eller yrkanden äro till

protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles

i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, der så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdeseller

sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jemlikt § 20

mom. 2 blifvit revisionen understäldt; samt

d) att bland de värnpligtige, som enligt § 19 dertill pröfvats lämpliga,

uttaga det antal, som skall tilldelas särskilda truppslag vid hären, viss

tjenst vid flottan, eller särskild befattning vid hären eller flottan, hvarvid,

vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, hvilka dertill sig anmält.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

Inskrifnings

revisions

beslut mä ej

öfverklagas.

§ 23.

Ej må i inskrifningsrevisions beslut ändring sökas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Komjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

13

Art. Y.

Om de värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet i bevftringen.

§ 24,

Värnpligtig är skyldig att tjenstgöra vid det truppslag af hären

eller uti den tjenst vid flottan, hvartill han inskrifvits eller öfverförts. 8 ''bestämdt''1''

truppslag.

§ 25.

1. I flottan inskrifvas: VKrupii^tigs^

a) alla å sjömanshus inskrifna maskinister och eldare samt af öfriga flotta^eifer*

ä sjömanshus inskrifna värnpligtige de, som tolf månader eller derutöfver ^rcn.

varit inmönstrade till sjöfart; samt

b) andra värnpligtige, hvilka anses vara för flottan behöfliga, till det

antal, som Konungen pröfvar erforderligt.

2. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifna i flottan, äro underkastade

inskrifning i hären.

3. Värnpligtig, som afgår från fast anställning vid hären eller flottan

eller vid härens eller flottans reserv, öfverföres till härens eller flottans beväring

eller landstorm.

§ 26.

Värnpligtige uttagas till särskilda truppslag vid hären och till uttagmug till

tjenst vid flottan, på sätt §§19 och 22 bestämma, hvarefter öfriga värn-01 "tr"pp ag''

pligtige tilldelas fotfolket.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i sammanlagdt trehundrasextiofem

Värnpligtig;»

utbildningstid.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl, Majits Nåd. Proposition N:o 3.

dagar, hvilken tjenstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall

fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingeniörtr

upp) erna och träng en:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundrafyrtiofem dagar,

som tager sin början under första året,

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under

hvart och ett af tredje, fjerde och femte åren, samt

med en repetitionsöfning om femton dagar under nionde året;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingeniör- och fälttelegraftrupperna

:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,

som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under

hvart och ett af andra och fjerde åren;

c) vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpligtige, äfvensom af andra å

sjömanshus inskrifna värnpligtige till det antal Konungen bestämmer, i

cn följd med början under andra året,

af till fästningstjenst inskrifna värnpligtige med eu första tjenstgöring

om trehundratjugutre dagar, som tager sin början under första

året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar under fjerde året, samt

af flottans öfriga värnpligtige med en första tjenstgöring om tvåhundrasextiofem

dagar, som tager sin början under andra året, samt med

eu repetitionsöfning om etthundra dagar under fjerde året.

Värnpligtig, uttagen till trängen i förvaltningstjenst eller egentlig

sjukvårdstjenst, till stationstjenst vid flottan eller till särskild befattning

vid hären eller flottan må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra

honom åliggande tjenstgöring i en följd.

2. Värnpligtig, som vid slutet af tjenstgöringstid är kommenderad

till sjötjenst, är skyldig att tjenstgöra ombord, till dess fartyget efter

återkomsten till flottans station blifvit afmönstradt, dervid dagafiöningen

under den Överskjutande tiden utgår med ett belopp, som motsvarar den

månadshyra, hvilken skulle hafva tillkommit honom, derest halt tjenstgjort

å handelsfartyg.

3. Har värnpligtig under i mom. 1 föreskrifven tjenstgöring blifvit

fäld till straff för rymning, eller har hans tjenstgöring afbrutits för

verkställighet af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall

den tid, under hvilken han var rymd eller hans tjenstgöring sålunda var

afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjenstgöringstid. I hvad mån

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 3.

den värnpligtige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjenstgöringen,

samt i hvilken ordning han skall fullgöra återstående tjenstgöringsskyldighet,

bestämmer Konungen.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, så ock när det erfordras till afvärjande

af uppror, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjenstgöring

inkalla beväringens första uppbåd eller de större eller mindre delar deraf,

som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets

försvar finnes nödigt, att beväringens andra uppbåd, eller någon

del deraf i skilda orter eller vid olika truppslag af hären eller vid

flottan, inkallas, må Konungen derom förordna, sedan Han statsrådet hört

och, så vida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträda

skall, låtit riksdagskallelse utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd

vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet

blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens medgifvande

må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas utom

de förenade rikenas gränser.

§ 29.

1. Värnpligtig, som tillhör beväringen, inkallas till tjenstgöring af vederbörande

befäl genom order, genom kungörelse och offentligt anslag,

medelst ringning i kyrkorna, eller på annat, efter ortens förhållande lämpadt,

på förhand kungjordt sätt.

Kungörelse om inkallelse till tjenstgöring skall införas i en eller

flera af ortens tidningar samt, vid inkallelse till i § 27 föreskrifven tjenstgöring,

dessutom uppläsas minst två gånger i kyrkorna.

2. Vid utbrott af krig skall till beväringens första uppbåd hörande

värnpligtig, som vistas utom riket, oberoende af särskild inkallelse anträda

hemfärden, så snart ske kan.

§ 30.

Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,

verkställa den tjensteförrät.tning, honom af vederbörande befälhafvare anvisas.

Personer med särskild yrkeskunskap användas företrädesvis i de

förrättningar, der denna deras yrkeskunskap kan vara påkallad.

Inkallelse till

tjenstgöring

vid krigstillfälle.

Sättet för inkallelse

till

tjenstgöring.

Tjensteför
rättning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

§ 31.

När värnpligtig Värnpligtig, som tillhör beväringen, är underkastad i krigslag gifna

^krigslag!6'' bestämmelser, såväl under all tjenstgöring, mönstring och marsch eller

annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad

af order eller annat påbud, hvarigenom han inkallas till tjenstgöring.

§ 32.

Mönstrings- 1. Till beväringen hörande värnpligtige, med undantag af dem som

ickf^nkafiade''un(^er årets lopp vant i tjenstgöring, eller som äro å sjömanshus inskrifna

och till sjöfart inmönstrade, skola hvarje år undergå mönstring, som i denna

§ omförmäles.

2. Med värnpligtige, utom dem som äro å sjömanshus inskrifna

och tillhöra flottan, förrättas mönstringen å ett eller flera ställen inom

hvarje rullföringsområde. Från inställelse vid dylik mönstring äro dock

befriade värnpligtige, hvilka, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig uppgift om bostad

och yrke.

3. Med värnpligtige, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra flottan,

förrättas mönstringen vid sjömanshus. Från inställelse vid dylik mönstring

äro dock de befriade, som, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig uppgift om

bostad och sysselsättning.

§ 33.

Vämpiigtiges 1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller, så vidt Konungen

Vaamä]ning8-h ej ^ör särskilda fall finner godt annorlunda bestämma:

skyldighet. a) att den värnpligtige under hela sin tjenstetid tillhör det trupp
slag

vid hären eller den tjenst vid flottan, hvartill han blifvit inskrifven

eller öfverförd;

b) att den värnpligtige, om han till annat område afflyttar, tillhör

den truppafdelning af hären eller den flottans station, som erhåller sina

värnpligtige från det område, till hvilket han inflyttar; samt

c) att, om den värnpligtige icke är till tjenstgöring inkallad, när

landstormen inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

och då har lika tjenstgöringsskyldighet och förpligtelser i öfrigt som värnpligtig

tillhörande landstormen.

2. För till beväringen hörande värnpligtige, utom dem som äro å

sjömanshus inskrifna och tillhöra flottan, gäller dessutom:

a) att, om värnpligtig vill för längre tid än en månad vistas utom

den ort, der han är kyrkobokförd, anmälan derom skall före afresan göras

hos vederbörande områdesbefäl, samt detta befäl derefter hållas underrättadt

om hans adress, intill dess han återkommer; dock att der den

värnpligtige inmönstrats till sjöfart, anmälan erfordras allenast om påmönstringen

och af mönstringen; samt

b) att värnpligtig, vid afflyttning till annan ort, är pligtig att, om

flyttningen egt rum inom rullföringsområdet, senast en månad efter densamma

derom göra anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvaren, samt om han afflyttat

till annat rullföringsområde derom göra anmälan, såväl före afflyttningen

hos befälhafvare!! för det rullföringsområde, från hvilket han afflytta^

som ock, inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet,

hos befälhafvaren för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat, och skola,

så vidt Konungen ej för särskilda fall finner godt annorlunda bestämma,

dessa anmälningar, der de icke skett omedelbart hos rullföringsområdesbefälhafvare,

ändock anses vara fullgjorda, då den värnpligtige hos vederbörande

myndighet uttagit och aflemnat flyttningsbetyg.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som är å sjömanshus inskrifven

och tillhör flottan, skall, derest han ej är i tjenstgöring eller till

sjöfart inmönstrad, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin

adress.

§ 34.

1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan

eller vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år,

skall efter afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin

värnpligt qvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnpligtig

anses hafva fullgjort i § 27 föreskrifven första tjenstgöring, men

är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande

vid universitet eller annan statens högskola eller aflagt examen vid navigationsskola,

tillhör likaledes första uppbådet under hela sill tjenstetid i

beväringen.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Värnpligtig,

som tillhört

härens eller

flottans fast

anstälda personal

m. m.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Förmåner

under färd.

Förmåner

under

tjenstgöring.

Pensionering.

Landstormens

inkallande.

Årt. Yl.

Om de värnpligtiges underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35.

1. Under marsch eller annan färd till och från öfnings- eller

mönstringsort erhåller värnpligtig tillhörande beväringen, ersättning enligt

särskilda bestämmelser.

2. Under tjenstgöring erhåller till beväringen hörande värnpligtig

underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig

utrustning samt dessutom dagaflöning, likaledes enligt särskilda

bestämmelser.

3. Till beväringen hörande värnpligtig, som under tjenstgöring

ådrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga derigenom i större eller

mindre mån minskas, är för sig och efterlefvande berättigad till det understöd

eller den pension, som författningarna rörande pensionering vid hären

eller flottan bestämma.

Art. YII.

Om landstormen.

§ 36.

1. Till hemortens försvar må Konungen, efter statsrådets hörande,

till tjenstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar

deraf, som finnas behöfliga. Värnpligtig, tillhörande landstormen, är underkastad

i krigslag gifna bestämmelser såväl under all tjenstgöring och marsch

eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad

af order eller annat påbud, hvarigenom han inkallas till tjenstgöring.

2. Inkallelsen verkställes på sätt i § 29 mom. 1 för värnpligtig

tillhörande beväringen stadgas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

§ 37.

19

Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande in- i^f^rmens

• skrifningsområden, dock att till landstormen hörande värnpligtig, som J område.g

erhållit sin utbildning vid flottan, må, äfven utom sagda inskrifningsområden,

användas för det lokala kustförsvaret.

§ 38.

Huru landstormen ordnas och indelas, föreskrifver Konungen. Landstormens

organisation.

§ 39.

1. Värnpligtig, tillhörande landstormen, är under tjenstgöring underhåll och

pligtig att sjelf förse sig med kläder, och att, derest staten icke kan förmänergenast

vid inkallandet anskaffa föda, under tiden förse sig äfven med

sådan, mot ersättning af staten för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken, angifvande till landstormen

hörande värnpligtigs egenskap af krigsman, tillhandahållas af staten. .

2. Till landstormen hörande värnpligtig, som skadas under tjenstgöring,

har enahanda rätt till understöd eller pension för sig och efterlefvande

som värnpligtig, hvilken tillhör beväringen.

Art. VIII.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter, så ock om laga

förfall.

§ 40.

1. Värnpligtig, som utan laga förfall uteblifver från inskrifnings- uteblifvande

förrättning, böte, der han icke, oaktadt sin frånvaro, varder inskrifven fränniinn*krif''

eller från värnpligtens fullgörande frikallad, första året tjugu kronor och

hvarje år, han ånyo dermed beträdes, fyratio kronor.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifnings- F"trt8Ua““e^ae

förrättning för annan ort, än der han är kyrkobokförd, eller för annat prestbJtyg*

sjömanshus än det han tillhör, men dervid försummar aflemna prestbetyg “■ ''»

äfvensom i det fall, som i § 15 mom. 2 sägs, intyg från sjömanshusombudsman

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

samt till följd deraf icke kan emottagas, anses lika med den, som icke

instält sig till inskrifningsförrättning. ''

§ 41.

inställda™tfn L Värnpligtig, som bort inställa sig till i § 32 omförmäld mönstring,

mönstring, men utan laga förfall uteblifver, böte för hvarje gång tio kronor.

Försummad 2. Värnpligtig, som utan laga förfall underlåter fullgöra, hvad

''skyldighet.'' honom enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, böte för hvarje gång tio kronor.

§ 42.

^äfventyr8'' . Värnpligtig, som utan anmäldt laga förfall uteblifver frän inskrifa

Ten yr'' ningsförrättning vare, der han icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifven

eller från värnpligtens fullgörande frikallad, underkastad äfventyr att varda

till inskrifnings undergående hemtad på egen bekostnad.

Värnpligtig, som blifvit inskrifven och utan anmäldt laga förfall

uteblifver från tjenstgöring eller underlåter att fullgöra honom åliggande

mönstringsskyldighet, vare likaledes underkastad äfventyr att varda till tjenstgöringens

fullgörande eller mönstrings undergående hemtad på egen bekostnad.

§ 43.

Laga förfall. 1. Såsbm laga förfall för uteblifvande från inskrifning eller tjenst
göring

eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser

anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjenst uppbådad

eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande ege dock

att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, huruvida de äro af

den vigt, att de må gälla såsom laga förfall.

2. För å sjömanshus inskrifven värnpligtig skall i fråga om order

eller annat påbud, hvarigenom han under krig eller vid utbrott af eller

fara för krig inkallas till tjenstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse

till tjenstgöring räknas att vara på utrikes sjöresa stadd; åliggande

det dock den värnpligtige att, så snart ske kan, anträda hemfärden, äfvensom

att vid ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med svenskt

örlogsfartyg omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

§ 44.

sjukdom” Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behö
SJQ

om- rig läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Kan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

han ej skalla läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg

af statens embets- eller tjensteman, eller af prest i församlingen, eller af

ordföranden i kommunalstämman, eller af ordföranden eller ledamot i kommunalnämnden,

eller af ledamot i häradsnämnden.

Art. IX.

Om åtgärder med anledning af förseelser mot denna lag, så ock om

användning af böter.

§ 45.

1. öfver värnpligtige, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit

från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna

eller från värnpligtens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra,

hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar

länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;

skolande å förteckningarna för hvarje värnpligtig angifvas hans bostad, der

denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande, tillgängliga

upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning

den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,

som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,

innan den lemnar förrättningsstället sagda förteckning

granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot

lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som

förrättat mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §

32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken öfversänder

dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att hafva

granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.

_ .

2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpligtige,

skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande

finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller 41, till vederbörande

kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens Befallningshafvandes

resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos

de värnpligtige omedelbarligen uttagas, derest de icke deremot något

Böters påförande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Böters användning

och

förvandling.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

invända, men att, derest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen

styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda

till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de ega undfå

skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar

derefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som

till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,

vid påföljd för uraktlåtenhet deraf, att böterna utan hinder af

samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola

ofördröjligen insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning

af förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Atnöjes värnpligtig icke med Konungens Befallningshafvandes

beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, eger han att

inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande

ingifva sina till Konungen stälda underdåniga besvär,

hvilka derpå af Konungens Befallningshafvande jemte eget yttrande till

landtförsvars- eller sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven

till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant

fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften

eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke

blifvit uppsatt.

§ 46.

1. Böter, som påföras jemlikt denna lag, tillfalla kronan; dock må

af sådana böter viss del, högst hälften, enligt af Konungen meddelade

föreskrifter, användas till bötesindrifningens befordrande. Till kronan inflytande

bötesmedel skola under särskild titel i kronans räkenskaper redovisas

och ingå till den redan till förmån för beväringsmanskapet bildade

invalid- och pensionsfond, hvilken fonds ändamål skall vara att bereda understöd

åt värnpligtige, som under tjenstgöring erhållit sådan skada, att de

derigenom blifvit i större eller mindre mån oförmögne att sig med arbete

försörja, samt för enkor och barn efter värnpligtige, som aflidit i krig

eller till följd af i krig ådragen sjukdom eller skada, dock utan att sådant

för närvarande medför någon rubbning af den de värnpligtige i § 35 mom.

3 och § 39 mom. 2 tillförsäkrade rätt till understöd.

2. Saknas tillgång till gäldande af böter enligt denna lag, skola

de förvandlas efter allmän strafflag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 3.

23

Art. X. Särskilda bestämmelser.

§ 47.

Denna lag skall tillämpas från ingången af år 1902, från hvilken

tid alltså ej mindre värnpligtslagen af den 5 juni 1885 med deri sedermera

gjorda ändringar och tillägg, än äfven de af Konungen för sagda

lags tillämpning meddelade närmare föreskrifter, så vidt de strida mot

innehållet af denna lag, skola upphöra att gälla.

§ 48.

Lots- och fyrinrättningarnas personal skall i fråga om bestämmelserna

i denna lag anses likstäld med fast anstälda vid flottan, med skyldighet

att, i den ordning Konungen bestämmer, då rikets försvar sådant kräfver,

tjenstgöra såsom icke stridande vid flottan, samt under fredstid undergå

derför erforderlig utbildning.

§ 49.

Af Konungen bestämmes, om och i hvad mån samt under hvilka

vilkor befrielse från de i denna lag föreskrifna skyldigheter må kunna

tills vidare medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

§ 50.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas

af Konungen.

§ 51.

Denna lag må icke ändras eller upphäfvas utan Konungs och Riksdags

sammanstämmande beslut.

Tidpunkten

från hvilken

lagen skall

tillämpas.

Lots- och fyrinrättningarnas

personal.

Lappbefolk
ningen.

Närmare

föreskrifter.

Ändring eller

upphäfvande

af lagen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 3.

Öfvergångsstadganden.

§ 52.

Värnpliktigs 1. Under år 1902 skall värnpligtig, som tillhör andra klassen och

utbildningstid. är inskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingeniörtrupperna eller trängen för

sin utbildning tjenstgöra under tjugutvå dagar.

2. För värnpligtig, som inskrifves under något af åren 1902, 1903,

1904, 1905, 1906 eller 1907, tillämpas icke föreskrifterna uti § 27 mom. 1

angående värnpligtigs tjänstgöringsskyldighet under fredstid. Sådan värnpligtig

år i stället skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid

i sammanlagdt* etthundranittiosju dagar, hvilken tjenstgöring, på sätt Konungen

närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingeniörtrupperna

och trängen:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratolf dagar,

som tager sin början under första året,

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under

hvart och ett af andra och fjerde åren, samt

med en repetitionsöfning om femton dagar under nionde året;

b) vid rytteriet;

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratretton dagar,

som tager sin början under första året och omedelbart efterföljes af en

regementsöfning om fyratiotvå dagar, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyratiotvå dagar under

andra året;

c) vid fältartilleriet, fältingeniör- och fälttelegraf trupperna:

med en första tjenstgöring (rekrytskola) om etthundratretton dagar,

som tager sin början under första året och omedelbart efterföljes af en

regementsöfning om fyratiotvå dagar, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyratiotvå dagar under

fjerde året;

d) vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpligtige, äfvensom af andra

å sjömanshus inskrift^ värnpligtige till det antal Konungen bestämmer, i

en följd med början under första året,

af till fästningstjenst inskrifna värnpligtige med en första tjenstgöring

om etthundrasextiotvå dagar, som tager sin början under första

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 3. 25

eller andra året, och med en repetitionsöfning om trettiofem dagar under

fjerde året;

af flottans öfriga värnpligtige med en första tjenstgöring om etthundratretton

dagar, som tager sin början under första året, samt med en

repetitionsöfning om åttiofyra dagar under andra året.

Värnpligtig, uttagen till trängen i förvaltningstjenst eller egentlig

sjukvårdstjenst, till stationstjenst vid flottan eller till särskild befattning vid

hären eller flottan må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra

honom åliggande tjenstgöring i en följd.

3. Värnpligtig, som icke fullgjort honom åliggande första tjenstgöring

samtidigt med den åldersklass, som han tillhör, är skyldig fullgöra

den tjenstgöringsskyldighet, som åligger värnpligtig i den klass, med hvilken

han fullgör första tjenstgöringen.

§ 53.

Föreskriften i § 4 angående erläggande af värnskatt skall tillämpas

från den dag, som i särskild lag om värnskatt varder bestämd.

Värnskatt.

Bih. till B i hd, Prof, 1901. 1 Sand. / Afd, 3 Höft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

*!»

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprin sen-Regen ten i statsrådet d

Stockholms slott den 13 november 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikbi.ad,

Ånnerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

l:o.

•Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Crusebjörn, anmälde

ett af chefen för generalstaben uppå nådigste befallning utarbetadt förslag

till ny härordning, innefattande jemväl förslag till ny värnpligtslag och

hemstälde departementschefen, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna:

dels att — —--— —--— — — — — —--—

dels ock att högsta domstolens yttrande öfver de i förslaget till

värnpligtslag förekommande bestämmelser af kriminalrättslig natur skulle

genom note ur protokollet inhemtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder lemna bifall. Ex protocollo:

Carl Heijkenskjöld.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 3.

27

in:''

ie{ , /.K

■ » aj» * . i

. " i f 1 Åt. -

.} ''V''.

! i

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol tisdagen den 20 november 1900.

Andra Rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Skarin,

Afzelius,

Lindbäck,

Petersson,

Thollander,

Ramstedt.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden revisionssekreteraren Hammarskjöld

föredrog i underdånighet: _

note ur protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 13 innevarande november,

utvisande, att Kongl. Maj:t i nåder förordnat, att Högsta domstolens

yttrande skulle inhemtas öfver de uti ett inom generalstaben

utarbetadt förslag till ny värnpligtslag förekommande bestämmelser af

kriminalrättslig natur; varande ett tryckt exemplar af förslaget bilagdt

detta protokoll.

Högsta domstolen farm förslaget i ofvan antydda delar föranleda följande

anmärkningar, nemligen vid:

31 §.

Högsta domstolen anmärkte, att då strafflagen för krigsmagten 2 § c)

i fråga om värnpligtig stadgade'', att denne vore underkastad krigslag under

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

tid, som i särskild författning bestämdes, men den i 31 § af förslaget

meddelade bestämmelsen afsåge, bland annat, att värnpligtig i fråga om

åtlydnad af vissa order skulle under tid, då han i öfrigt icke stode under

krigslag, vara underkastad sådan lags föreskrifter, sistberörda bestämmelse

syntes förutsätta, att strafflagen för krigsmagten blefve i anförda hänseende

i öfverensstämmelse härmed jemkad.

Hvad anginge tillämpningen i nu ifrågavarande fall af strafflagen

för krigsmagten å de värnpligtige syntes denna så tillvida kunna leda till

obehörig stränghet, som enligt 68 § strafflagen för krigsmagten, jemförd

med 62 § samma lag, för värnpligtig, hvilken efter det han inkallats till

tjenstgöring derifrån olofligen uteblefve under mer än 8 dagar, påföljden

icke under några förhållanden kunde sättas lindrigare än till sträng arrest.

i • iM.irl - i •'' • ».*. f.

>,36 §.

Vid denna § åberopades hvad i fråga om 31 § anmärkts.

40 § 1 mom.

Då med tillämpning af allmänna straffrättsgrunder den för iteration

stadgade straffskärpning icke komme att ega rum med mindre straffet för

den tidigare förseelsen gått i verkställighet, men sådant för här ifrågavarande

fall icke syntes lämpligt och enligt hvad motiven gåfve vid handen

icke heller vore afsedt, heinstälde Högsta domstolen, att i förslaget måtte

upptagas föreskrift, som uteslöte dylik tillämpning.

Vidare och då 14 § 1 mom. samt 19 § c) förutsatte, att jemväl

utan laga förfall värnpligtig kunde vara fritagen från skyldighet att personligen

inställa sig vid inskrifningsförrättning, hemstälde Högsta domstolen,

att affattningen af förevarande mom. måtte så ändras, att omförmälda fall

uteslötes från tillämpning af här gifna straffbestämmelse, i sammanhang

hvarmed jemkning borde eg a rum i afseende å ordalagen i 45 § 1 inom.

Ex protocollo:

Au g. von Hartmansdorff.

•(••v

i:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 3.

29

j.-vr-i • • i ..

tf,

i.ivo.wbr .v;

Utdrag af ''protokollet öfver landtför svar sär ende, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 januari 1901.

: ''Tt.'': >

•rwlli
-

Närvarande:

>• •• : ;; *• •/: < - > fr; i : gi> GagV iob ''Gift'' pjU ,iu

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Kuusenstjerna,

grefve Wachtmetster,

Ceaéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

:i i--

Efter gemensam beredning med chefen för sjöförsvarsdepartementet

föredrog chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Crusebjörn, chefens

för generalstaben, i samband med öfverlemnandet af underdånigt förslag

till ny härordning, under den 13 november 1900 afgifna förslag till ny

värnpligtslag, öfver hvilket högsta domstolen den 20 i samma månad

afgifvit infordradt utlåtande beträffande de delar, som vore af kriminalrättslig

natur.

Efter skedd föredragning, och med erinran derom att förslaget till

värnpligtslag granskats af de sakkunnige, som genom nådiga brefven den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

8 och 12 september samt den 5 oktober 1900 därtill förordnats, samt

att vid afslutad granskning icke någon skiljaktig mening afgifvits, yttrade

föredragande departementschefen:

Innan jag öfvergår till att göra en framställning af de hufvudsakliga

ändringar, som nu gällande värnpligtslag föreslagits böra undergå,

tillåter jag mig fästa uppmärksamheten derpå, att det synes mig hafva

varit en ändamålsenlig åtgärd, att icke blott de paragrafer, som i ena eller

andra afseendet befunnits böra ändras, blifvit framlagda utan ock lagtexten

i sin helhet. Frågan har nemligen galt icke allenast att gifva en ny

lydelse åt de föreskrifter, som hafva afseende på utsträckningen af de

värnpligtiges tjenstgöring under fredstid, utan ock att taga i öfvervägande,

i hvad mån bestämmelserna rörande de värnpligtiges inskrifning och redovisning

borde ändras med hänsyn till i detta afseende vunna erfarenheter

och för tillgodoseendet af sjöförsvarets berättigade kraf och intressen.

Äfvenledes har det visat sig erforderligt att underkasta stadgandena rörande

landstormens användning vid krigstillfälle äfvensom rörande de värnpligtiges

inställelse vid inskrifning, tjenstgöring och mönstring med hvad mera dertill

hörer revision. Vidare hafva de förslag, som den genom nådigt bref den

14 oktober 1898 tillsatta komitén för verkställande af utredning beträffande

vissa spörsmål inom värnpligtslagstiftningen, den s. k. värnpligtskomitén,

afgifvit den 12 december påföljande år, samt deröfver infordrade underdåniga

utlåtanden tagits under ompröfning. Slutligen har äfven frågan

om värnskatt åter upptagits. Vid sådant förhållande har det, för vinnande

af reda och öfversigt vid sj elfva behandlingen af de nya eller ändrade

föreskrifterna, ansetts fördelaktigt att framlägga ett helt och sammanhängande

förslag till ny värnpligtslag, hvilket dock i fråga om ämnets

uppställning och indelning, paragrafernas ordningsföljd in. m. d. i möjligaste

mån ansluter sig till den nu gällande lagtexten.

Hvad först angår de till hären hörande värnpligtiges utbildning eller

tjenstgöring i fredstid, öfningstidens längd och fördelning (§ 27), äfvensom

beträffande värnpligtens fullgörande under den för öfvergången till den

nya härordningen föreslagna första sexårsperioden (§ 52), får jag hänvisa till

det yttrande, som jag afgifvit i samband med nådiga propositionen angående

ny härordning, särskildt till de dervid anförda allmänna grunderna. I

I fråga om inskrifning sväsendets organisation, i hvad detsamma afser

hären, innehåller förslaget till värnpligtslag följande hufvudsakliga bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ai

Kongl. Maj-Ja Nåd. Proposition N:o 3.

Riket skulle, liksom hittills, indelas i inskrifning samråd en, motsvarande

infanteriregementena. För lifgardesregementena till fot skulle dock icke

några särskilda inskrifningsområden finnas, utan skulle de erhålla sina

värnpligtige från flera lämpligt belägna inskrifningsområden. Hvarje inskrifningsområde

skulle omfatta visst antal rullföringsområden, i allmänhet

tre; hvarje rullföringsområde har — frånsedt några områden, som utgöras

af större städer eller i hvilka sådana städer ingå — beräknats erhålla en

folkmängd af 40,000—75,000 personer. Inskrifningsområdenas indelning i

bataljonsområden — hvilka senare icke spelat någon annan roll än att

bataljonsområdesbefälhafvarne varit ordförande uti de för dessa områden

föreskrift^ inskrifningsnämnderna — skulle följaktligen upphöra, samt

rullföringsområdena träda i stället för kompani- och afdelningsomradena.

Befattningarna såsom inskrifningsomrädesbefälhafvare skulle fortfarande

bestridas af vederbörande regementschefer. Bestyren i (ifrigt med

de värnpligtiges inskrifning och redovisning skulle icke vidare tillkomma

det med fast lön på stat varande befälet, utan uppdragas åt officerare i

reserven såsom rullföringsomrddesbefälhafvare, till hvilkas biträden underofficerare

i reserven, företrädesvis fanjunkare, skulle förordnas. Rullföringsområdesbefälhafvare

skulle erhålla i godtgörelse 4 (den i Stockholm 5)

krono]1 om dagen, biträde uti rullföringsområdesexpedition 2 kronor. Vid

Stockholms rullföringsområde skulle, förutom befälhafvaren, finnas ytterligare

en officer, hvilket vore erforderligt i betraktande af detta områdes

betydande folkmängd och deraf beroende omfattande göromål. Biträdena

uti rullföringsområdesexpeditionerna hafva beräknats efter antalet invånare

uti vederbörliga områden. I allmänhet skulle vid hvarje sådan expedition

ett biträde vara tillräckligt; i vissa områden erfordras dock två samt i

Göteborg och Stockholm resp. tre och sju. I samband med denna förändring

af inskrifningsväsendet skulle upprättas fästa rullföringsområdesexpeditioner,

för att i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning stadigvarande

förhållanden skulle åvägabringas. Inrättandet af fasta rullföringsområdesexpeditioner

vore, såsom 1898 ars värnpligtskomité kraftigt framhållit,

af särskild vigt för de värnpligtige, som der kunde under hela, året

på förut kungjorda tider inställa sig hos sitt rullföringsområdesbefäl, vare

sig för anmälningar eller för att inhemta upplysningar och råd om sina

värnpligtsförhållanden.

Kostnaderna för aflöningen af rullföringsområdesbefälhafvarnc och

biträden samt för anskaffandet af expeditionslokaler hafva beräknats till

222,565 kronor, deraf 175,565 kronor i ersättning till rullföringsområdesbefälhäfvare

jemte biträden å fastlandet, 37,000 kronor för expeditionslokaler

samt 10,000 kronor till områdesbefälet å Gotland, der med hänsyn

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 3.

till användningen af öns stridskrafter vid mobiliseringstillfälle vissa särskilda

anordningar vore erforderliga.

Mot det sätt, hvarpå inskrifningsväsendet föreslagits skola ordnas,

har jag icke något att erinra. Jag finner det i hög grad önskvärdt, att

redan under nuvarande förhållanden de med fasta aflöningsförmåner på

stat varande kompaniofficerarne, i främsta rummet kompanicheferna, så långt

sig gorå låter, skiljas från de åligganden, som äro förenade med de värnpligtiges

inskrifning och redovisning, och att en afveckling i detta afseende

må komma att inträda. Det kan nemligen icke vara ändamålsenligt,

att en stor del af det ordinarie befälet vid mobiliseringstillfälle är

sysselsatt med inkallelsen af värnpligtige i stället för att snarast möjligt

efter mobiliseringsorderns utfärdande deltaga uti de å vederbörliga mobiliserings-

eller utrustningsorter pågående organisations- och utrustningsgöromålen.

Ej heller kan det, med hänsyn till rullföringens och redovisningens

jemna och säkra gång eller ur synpunkten af de värnpligtiges väl förstådda

intresse, vara fördelaktigt, att kompaniområdesexpeditionerna årligen äro

underkastade flyttning till följd af kompaniornrådesbefälhafvarnes deltagande

uti vapenöfningarna, samt att de vid ombyte af nämnda befälhafvare kunna

komma att förläggas från en ort till en annan. Om således uti ifrågavarande

hänseenden ändrade föreskrifter redan vid nu gällande värnpligtslagstiftning

äro synnerligen önskvärda, är det oundgängligen nödvändigt,

att en annan sakernas ordning inträder med genomförandet af en ny arméorganisation,

som afser att befälet skall ligga i ständig tjenstgöring. Jag

gillar alltså till fullo de föreslagna åtgärderna, att bestyren med de värnpligtiges

inskrifning och redovisning m. m. uppdragas åt officerare i reserven

med biträde af underofficerare i reserven, företrädesvis fanjunkare, äfvensom

att fasta rullföringsområdesexpeditioner upprättas. Men härom behöfves

och kan icke — liksom ej heller beträffande ersättningen till rullföringsområdesbefälhafvarne

och deras biträden, hvilken jag finner lämpligen

afvägd — någon framställning göras i samband med framläggandet af förslag

till värnpligtslag.

Mot de för inskrifningsområdenas indelning uti rullföringsområden

uppstäda grunder har jag icke något att erinra, enär genom deras tilllämpning

dessa senare områden, i fråga om folkmängd samt deraf beroende

tillgång på värnpligtige, icke komma att förete så stora ojemnheter, som

nu är förhållandet. Äfven synes det mig vara ådagalagdt, att inskrifningsoch

redovisningsgöromålen kunna behörigen skötas äfven vid en tredelning

af inskrifningsområdena. Hvad sjelfva inskrifningarna angår, kan det,

om så erfordras, för hvarje inskrifningsområde förordnas tre inskrifningsnämndsordförande

i stället för nu allenast två. Kräfver behofvet, icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

33

detta, kan en och samme regementsofficer tjenstgöra såsom ordförande uti

inskrifningsnämnderna för två eller tre rullföringsområden. Att indelningen

uti afdelningsområden föreslagits skola upphäfvas, finner jag helt naturligt,

då dessa områden icke utan betydande kostnader skulle kunna utrustas

med särskilda expeditioner. Och bildandet af ytterligare en länk uti

inskrifningsväsendet, som skulle finnas till såsom för närvarande endast

till namnet, synes mig icke vara att förorda, enär inskrifnings- och redovi

sningsgöromålen derigenom helt visst skulle komma att invecklas.

Enligt nu gällande värnpligtslag äro de värnpligtige indelade uti tre

uppbåd: beväringens första och beväringens andra uppbåd samt landstormen.

Uti denna indelning och dithörande bestämmelser är icke någon ändring

föreslagen, och en sådan synes mig icke vara erforderlig. Hvart och ett

af dessa uppbåd har sin särskilda uppgift och betydelse. Sålunda afser,

såsom uti de allmänna grunderna vid propositionen om ny härordning

antydts. beväringens första uppbåd att vid krigstillfälle mobilisera fälthären

jemte dess depot- eller ersättningstrupper äfvensom de besättningstrupper

å fästningarna, som i första hand synas erforderliga, andra uppbådet att

tagas i anspråk, då ytterligare kraftutveckling är af nöden, genom att

uppsätta reservtrupper och vid behof stärka besättningstrupperna, och

slutligen landstormen att inom eget och närmast tillgränsande inskrifningsområden

användas till hemortens försvar.

Hufvudsyftet med förslaget till ny härordning är att brukbargöra

våra värnpligtsuppbåd för dem tillkommande särskilda uppgifter, och det

är med hänsyn härtill, som, hvad beväringens första och andra uppbåd

angår, föreskrifterna rörande de värnpligtiges utbildning eller tjenstgöring

i fredstid (§ 27) blifvit affattade, och som uti härordningsförslaget upptagits

de åtgärder, som ansetts erforderliga för att i fredstid förbereda

landstormens användning vid krigstillfälle. Hvad användningen af de olika

uppbåden beträffar, är rörande beväringens första och andra uppbåd (§ 28)

ingen annan ändring föreslagen, än att första uppbådet skulle kunna, när

så erfordrades, tagas i anspråk äfven för afvärjande af uppror, ett tillägg

som, i betraktande af den minskning, som den fast anstälda meniga

personalen skulle komma att undergå genom antagandet af den nya härordningen,

måste synas vara till fullo grundadt. I fråga om användningen

af landstormen (§ 36), hvilken enligt nu gällande värnpligtslag kan endast

under krig och till hemortens försvar inkallas till tjenstgöring efter

derom af Konungen i statsrådet fattadt beslut, är den ändrade bestämmelsen

föreslagen, att Konungen må, efter statsrådets hörande, till hemortens

försvar, till tjenstgöring inkalla landstormen eller de större eller

Bill. till Riksd. Prof. 1301. 1 Sand. 1 Afd. 3 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

S4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

mindre delar deraf, som finnas behöfliga redan vid fara för krig, dock

fortfarande endast till hemortens försvar. På vigten af denna fråga anhåller

jag att med några ord få fästa uppmärksamheten.

I underdånig skrifvelse den 11 februari 1896 framhöll t. f. chefen

för generalstaben, att, om landstormen skulle kunna fullt tillgodogöras för

kust- eller gränsförsvaret, föreskriften i § 36 mom. 1 värnpligtslagen borde

ändras derhän, att landstormen skulle kunna till hemortens försvar inkallas,

redan då fara för krig förefunnes. Såsom skäl för denna ändring anförde

t. f. chefen för generalstaben hufvudsakligen följande. För en hastigt

påkommande fientlig brandskattning af vigtigare orter utefter Sveriges

vidsträckta kuster under mobiliseringstiden eller för afvärjande af mindre,

fientliga företag mot kustbanor och telegraflinier i afsigt att fördröja

svenska härens mobilisering och koncentrering eller ock för förhindrande

af fiendens ostörda besittningstagande af för hans flotta lämpliga hamnplatser,

för alla sådana företag vore landstormen nu till ingen nytta, enär

kriget ofta först utbröte i och med dessa fientligheter, och Konungen

således icke kunnat på förhand, enligt värnpligtslagens nuvarande lydelse,

fatta beslut om landstormens inkallande. Någon tid för landstormens

organisation vore jemväl af nöden, innan densamma kunde träda i verksamhet.

Erfarenheten gåfve dessutom i afseende på tidpunkten för krigsutbrott

vid handen, att endast i ett fåtal fall krigsförklaring föregått

fientligheternas öppnande. Att landstormen icke för närvarande kunde

tagas i anspråk under sjelfva mobiliseringen, innebure så mycket större

fara, som under denna tidpunkt öfriga trupper — bundna som de då vore

genom det pågående mobiliseringsarbetet — omöjligen kunde påräknas för

kustförsvaret. Landstormens uppbådande samtidigt med mobiliseringsorderns

utgifvande kunde hafva stor betydelse särskild! för Gotland. För

försvaret af nämnda ö (häfdande af neutraliteten derstädes) vore det emellertid

icke nog med, att landstormen å densamma kunde i tid inkallas till

kustorternas omedelbara försvar, utan borde beväringens båda uppbåd under

alla förhållanden genast vid krigsutbrott på Konungens befallning efter

statsrådets hörande vara till förfogande för att ingå i de mobiliserade

linieafdelningarna, och för detta ändamål borde § 28 uti värnpligtslagen

undergå erforderlig ändring.

På grund af denna hemställan af t. f, chefen för generalstaben, aflåta

den 4 februari 1898 till Riksdagen en nådig proposition (n:r 59), uti

hvilken, bland annat, föreslogs, att beväringens andra uppbåd å Gotland

skulle kunna, i den mån det funnes erforderligt, inkallas samtidigt med

första uppbådet; samt att landstormen å Gotland skulle kunna inkallas

jemväl vid fara för krig. Afstyrkt af lagutskottet — hufvudsakligen på grund

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 3.

af betänkligheter mot skapandet af en undantagslagstiftning för Gotland —,

blef emellertid ifrågavarande proposition icke bifallen af Riksdagen..

Alltmer har, enligt min uppfattning, betydelsen af att redan vid fara

för krig kunna taga landstormen i anspråk för hemortens försvar, trängt

in uti vårt folks medvetande. Derom vittna bland annat de önskningsmål,

som framburits, och de åtgärder, som framhållits vara behöfliga för att

mot fientliga öfverfall trygga vissa kuststäder, äfvensom i sin mån den

utveckling, som den frivilliga skytterörelsen under senaste åren erhållit.

Ju mer man söker göra sig förtrogen med kust- och gränsförsvaret, dess

mer framträder ock vigten af att uti de särskilda orterna, redan under

mobiliseringstiden, ja, före densamma, vid behof kunna uppbåda landstormsmännen

för vidtagandet af vid sådan tidpunkt erforderliga försvarsåtgärder,

såsom: att hindra fientliga afdelningar uti deras företag mot kuststäder

och hamnplatser, mot jernvägs- och telegrafliniér; att uppehålla framträngandet

af sådana afdelningar; att skydda signalstationer och kabelfästen

m. in. d. Det är i betraktandet häraf, som jag finner det synnerligen

angeläget, att § 36 mom. 1 uti vämpligtslagen erhåller den ändrade lydelse,

som förverkligandet af nu antydda ändamål betingar.

Det ligger naturligen mycken vigt uppå, att föreskrifterna i en värttpligtslag

rörande de värnpligtiges skyldigheter under fredstid åro vill afvägda,

så att desamma uti tillämpningen motsvara sitt ändamål. A ena

sidan höra de hafva den innebörden, att de tvinga till efterlefnad och

hörsamhet mot lagens bud, men å andra sidan böra de icke pålägga de

värnpligtige några förpligtelse^ som icke kunna sägas vara oundgängligen

nödvändiga. Hvad som nu blifvit sagdt gäller de värnpligtiges skyldigheter

i fråga om inställelse till inskrifning, tjenstgöring och mönstring

äfvensom beträffande stadgade anmälningar. Att nu gällande värnpligtslags

bestämmelser i förevarande afseenden öfver hufvud icke äro tillfredsställande,

synes erfarenheten hafva ådagalagt. Antalet förseelser och försummelser

mot de lagbud, som afse nu berörda skyldigheter, är nemligen, såsom den

förut omnämnda värnpligtskomitén visat, ganska stört, och denna komité

hade, bland annat, till uppgift att verkställa utredning, i hvad mån genom

ändring af värnpligtslagens bestämmelser antalet öfverträdelser af samma

lag måtte kunna nedbringas.

Enligt § 41 i nu gällande vämpligtslag skall värnpligtig, som utan laga

förfall uteblifver frun in skrifnings förrättning, höta första gången tio kronor,

och för hvarje gång, han ånyo dermed beträdes, tjugu kronor, och år han dessutom

i hvarje fall underkastad äfventyr att blifva hemtad på egen bekostnad.

Denna straffpåföljd för inskrifningsförsummelse har värnpligtskomitén funnit

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

alltför lindrig samt dessutom vara af beskaffenhet att medgifva värnpligtige,

som befunne sig i goda ekonomiska vilkor, att med en jemförelsevis ringa

utgift bereda sig uppskof med inskrifningen år från år och dermed frihet

från allt hvad värnpligtslagen ålade dem under fredstid samt slutligen

kanske äfven från tjenstgöringen i krigstid. För att i möjligaste mån

förebygga försummelser af berörda art, föreslog komitén — som framhöll,

att desamma kunde förekomma under synnerligen vexlande förhållanden,

hvarför straffet icke borde göras fixt — att, der värnpligtig utan laga

förfall uteblifvit från inskrifningsförrättning, efter det han undergått bestraffning

för uteblifvande från dylik förrättning, han för hvarje gång måtte

straffas med fängelse från och med en till och med fyra månader, eller,

der omständigheterna vore mildrande, med böter från och med tjugufem

till och med tvåhundra kronor (§ 40 mom. 2 i komiténs förslag). I annat

fall, d. v. s. då den värnpligtige förut icke undergått bestraffning för uteblifvande

utan laga förfall från inskrifningsförrättning, skulle försummelsen

för hvarje gång kunna försonas med tio kronors böter (§ 40 mom. 1 i

komiténs förslag).

Mot den af värnpligtskomitén i förevarande afseende gjorda hemställan

har chefen för generalstaben gjort två erinringar: den ena att bötesbeloppet,

tio kronor, för uteblifvande utan laga förfall från inskrifningsförrättning

vore för ringa, den andra, att det icke torde vara lämpligt att för upprepadt

uteblifvande införa sådana straffbestämmelser, att förseelserna måste

dragas under allmän domstol. Med anledning häraf har han föreslagit uti

§ 40 mom. 1 af förslaget till värnpligtslag, att värnpligtig, som utan laga

förfall uteblifver från inskrifningsförrättning, skall bota första gången tjugu

kronor och för hvarje- gång, han ånyo dermed beträdes, fyratio kronor,

hvartill skulle komma äfventyret att till inskrifnings undergående varda

hemtad på egen bekostnad.

Utan att i någon mån underskatta den betydelse, som den värnpligtiges

laglydnad i fråga om inställelse till inskrifning har, eller de bevekelsegrunder,

som ledt värnpligtskomitén vid affattande af ofvan återgifna

förslag, finner jag dock, att det icke skulle vara lämpligt att för ifrågavarande

förseelser införa ett strafflatitudsystem. Mig synes ändamålet,

nedbringandet af inskrifningsförsummelserna, böra vinnas genom fördubbling

af de nu bestämda bötesbeloppen samt genom en allvarlig och följdriktig

tillämpning af föreskriften, att den värnpligtige är till inskrifnings undergående

underkastad hemtningsäfventyr. Under nuvarande förhållanden, dä

man mellan de årliga, inom en jemförelsevis kort tid pågående inskrifningsförrättningarna

icke kan inskrifva värnpligtig, har man ej kunnat göra

behörigt bruk af nyssnämnda stadganden. Väsentligen annorlunda gestaltar

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

sig saken, då, med anledning af värnpligtskomiténs hemställan i denna del,

uti § 19 mom. 3 uti det föreliggande förslaget till värnpligtslag, upptagits

föreskrift i sådant syfte, att inskrifning af värnpligtig, som uteblifvit

från inskrifningsförrättning, må under den tid af året, då inskrifningsförrättning

icke pågår, kunna verkställas genom inskrifningsområdesbefälhafvaren

i den ordning Konungen bestämmer. Då man derjemte tager i

betraktande, att enligt förslaget till ny härordning en mångdubbelt längre

tid, än hvad för närvarande är fallet, kommer att förflyta mellan de årliga

inskrifningsförrättningama på våren eller försommaren och de värnpligtiges

inträdande i tjenstgöring omkring den 1 november, synes grundad

anledning förefinnas, att man af föreskriften rörande hemtningsåfventyr

kan göra afsedt bruk.

Beträffande lydelsen af § 40 mom. 1 uti förslaget till värnpligtslag,

d. v. s. af bestämmelsen angående påföljd för uteblifvande utan laga förfall

från inskrifningsförrättning, har emellertid Högsta domstolen gjort

den hemställan, att, då med tillämpning af allmänna straffrättsgrunder den

för iteration stadgade straffskärpning icke komme att ega rum med mindre

straffet för den tidigare förseelsen gått i verkställighet, men sådant för

här ifrågavarande fall icke syntes lämpligt och eldigt hvad motiven gåfve

vid handen icke heller vore afsedt, uti förslaget måtte upptagas föreskrift,

som uteslöte dylik tillämpning. Den ändring uti § 40 mom. 1, som för

vinnandet af nu angifna ändamål är erforderlig, synes mig enklast kunna

åvägabringas på det sätt, att orden »första gången» ersättas af »första året»

och orden »hvarje gång» af »hvarje år».

I anslutning till nu omförmälda framställning har Högsta domstolen

hemstält, att, då § 14 mom. 1 samt § 19 mom. 1 c) förutsatte, att jemväl

utan laga förfall värnpligtig kunde vara fritagen från skyldigheten att

personligen inställa sig vid inskrifningsförrättning, affattningen af § 40

mom. 1 måtte så ändras, att omförmälda fall uteslötes från tillämpningen

af här gifna straffbestämmelse, i sammanhang hvarmed jemkning borde

ega ruin i afseende å ordalagen i § 45 mom. 1. Mot denna hemställan

har jag intet att erinra, Det synes mig nemligen ligga i sakens natur,

att värnpligtig, som, ehuru frånvarande vid inskrifningslörrättning, i laga

ordning enligt § 14 inom. 1 blifvit inskrifven eller på grund af § 19

mom. 1 c) frikallats från värnpligtens fullgörande, icke bör vara underkastad

böter #och följaktligen ej heller bör uppföras på bötesförteckning.

Med anledning häraf synes § 40 mom. 1 böra erhålla följande lydelse:

»Värnpligtig, som utan laga förfall uteblifver från inskrifningsförrättning,

bete, der han icke, oaktadt sin frånvaro varder inskrifven eller från värnpligtens

fullgörande frikallad, första året tjugu kronor och hvarje år, han

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Majts Nåd. Proposition N:o 3.

ånyo dermed beträdes, fyratio kronor.» En motsvarande redaktionsändring

är vidtagen i § 45 mom. 1, men derjemte har följdriktigheten synts inig

kräfva, att värnpligtig, som, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifven eller

från värnpligtens fullgörande frikallad, icke bör till inskrifnings undergående

varda underkastad hemtningsäfventyr, hvarför äfven § 42 undergått

omarbetning i det angifva syftet.

Nu gällande värnpligtslag föreskrifver i § 31, att till tjenstgöring

inkallad värnpligtig är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser, så

väl under afl tjenstgöring och under marscher, då han står under militärbefäl,

som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom han vid utbrott

af eller fara för krig inkallas till tjenstgöring. Men hvad angår värnpligtig8

uteblifvande utan laga. förfall från tjenstgöring i fredstid är sådan

förseelse, jemlik! § 41 mom. 3, belagd endast med böter, första gången

tjugu, andra och följande gånger fyratio krono]-, hvarjemte den värnpligtige

är underkastad hemtningsäfventyr. Värnpligtskomitén har framhållit,

att för dylikt uteblifvande bör stadgas militärt straff, samt föreslår (§41

i komiténs förslag), att förseelsen skall första gången beläggas med

disciplinstraff af vaktarrest i sex dagar, samt att den värnpligtige, om han

ånyo utan laga förfall uteblifver, innan han undergått det förut ådömda

straffet, må i en hot straffas med vaktarrest i tio dagar. Vid upprepadt

uteblifvande från tjenstgöring i fredstid efter förut undergången bestraffning

för sådan förseelse skulle värnpligtig straffas för hvarje gång med

fängelse från och med en till och med fyra månader eller, der omständigheterna

vore mildrande, med disciplinstraff.

Chefen för generalstaben gör gent emot detta förslag gällande, att,

då de värnpligtige enligt den nya härordningen kunna sägas bilda sjelfva

hären, det icke kan vara lämpligt att, i fråga om deras uteblifvande utan

laga förfall från tjenstgöring i fredstid, stifta särskilda lagbestämmelser,

utan bör värnpligtig i stället, äfven i fråga om åtlydnad af order eller

annat påbud, hvarigenom han inkallas till sådan tjenstgöring, vara underkastad

i krigslag gifna föreskrifter. Chefen för generalstaben synes mig

hafva stält sig på en i principielt afseende fast ståndpunkt. Följdriktigheten

fordrar onekligen, att, då de värnpligtige under tjenstgöring i fredstid

lyda under krigslag, samma lags bestämmelser tillämpas på dem äfven

i det fall, att de icke iakttaga inställelse till sådan tjenstgöring. Dylik uraktlåtenhet

är i sjelfva verket en rent militär förseelse, alldenstund den

värnpligtige redan är inskrifven och har erhållit inskrifningsbok samt sålunda

bör vara underrättad om sina skyldigheter i fråga om inställelse till

tjenstgöring och straffpåföljder för uteblifvande utan laga förfall.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Enligt mitt förmenande är det oafvisligen nödvändigt, att straffbestämmelserna

för värnpligtigs uraktlåtenhet att inställa sig till tjenstgöring

i fredstid skärpas, men med den betydelse, som den värnpligtige

är afsedd att erhålla uti den nya härordningen, kan en dubbel lagstiftning

i förevarande afseende ingalunda vara att förorda, och det torde i sammanhang

härmed vara obehöfligt att erinra om, att värnpligtskomitén utarbetat

sitt förslag under förutsättning af nuvarande värnpligtsförhållanden.

Jag har sålunda intet att erinra mot den lydelse, som § 31 föreslagits

skola erhålla, nemligen: »Värnpligtig, som tillhör beväringen, är

underkastad i krigslag gifna bestämmelser, så väl under all tjenstgöring,

mönstring och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl,

som ock i fråga om åtlydnad af order eller annat påbud, hvarigenom han

inkallas till tjenstgöring.»

För uraktlåtenhet att inställa sig till tjenstgöring i fredstid skulle,

med nu anförda lydelse af § 31, värnpligtig komma att straffas antingen

för olofligt undanhållande enligt § 68 strafflagen för krigsmagten, eller

för rymning enligt § 62 samma lag, då nemligen undanhållandet räckt

öfver * åtta dagar. För olofligt undanhållande under kortare tid, d. v. s.

åtta dagar och derunder, belägges''den felaktige med disciplinstraff; dock

må, der återfall i brottet sker och omständigheterna äro synnerligen försvårande,

dömas till fängelse i högst sex månader. Rymning belägges

första gången med disciplinstraff af sträng arrest; andra gången dömes till

fängelse i högst sex månader, tredje gången till fängelse från och med

sex månader till och med ett år, samt fjerde och följande gånger till straffarbete

från och med sex månader till och med två år.

I sitt yttrande öfver förslaget till värnpligtslag har emellertid Högsta

domstolen erinrat, att tillämpningen i nu ifrågavarande fall åt strafflagen

för krigsmagten syntes så till vida kunna leda till obehörig stränghet,

som för värnpligtig, hvilken, efter det han inkallats till tjenstgöring, derifrån

olofligen uteblefve under mer än åtta dagar, påföljden icke under

några förhållanden kunde sättas lindrigare än till sträng arrest.

Ehuru jag finner, att straffbestämmelserna för olofligt undanhållande

öfver åtta dagar, hvilket, enligt hvad nyss blifvit sagdt, betraktas

såsom rymning, böra vara stränga, för att tvinga till hörsamhet mot lagens

bud rörande en så vigtig skyldighet som den angående inställelse till vapenöfning

i fredstid, synes mig dock en lagändring uti det af Högsta domstolen

angifna syftet böra vidtagas. Och kommer, enligt hvad jag har

mig bekant, på chefens för justitiedepartementets föredragning att göras

hemställan om aflåtande af nådig proposition angående ändring af § 62

strafflagen för krigsmagten äfvensom af § 2 c) i samma lag, detta senare

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 3.

ändringsförslag äfven föranledt af Högsta domstolens anmärkning, att bestämmelsen

i § 31 af förslaget till värnpligtslag, att värnpligtig i fråga

om åtlydnad af vissa order skulle under tid, då han i öfrigt icke stode

under krigslag, vara underkastad sådan lags föreskrifter, syntes förutsätta,

att § 2 c) af strafflagen för krigsmakten blefve i öfverensstämmelse härmed

jernkad.

I fi-åga om värnpligtigs skyldighet att undergå mönstring i hemorten

stadgar § 32 i nu gällande värnpligtslag, att de till beväringen hörande

värnpligtige, som icke under årets lopp varit inkallade till tjenstgöring,

skola undergå mönstring kompanivis eller, då kompaniområdets vidsträckthet

dertill föranleder, socknevis, men från inställelse vid dylik mönstring

äro, bland andra,» dock de värnpligtige befriade, hvilka till befälet aflemna

tillförlitlig uppgift om bostad. Enligt § 42 samma lag är påföljden för

försummad inställelse till mönstring för hvarje gång fem kronors böter.

Värnpligtskomitén, som äfven tagit denna fråga under ompröfning,

föreslår, att nyss anförda mönstringsskyldighet skall inskränkas till allenast

beväringens första uppbåd, samt, i hufvudsaklig likhet med nuvarande

stadgande, att den personliga inställelsen kan ersättas af skriftlig bostadsoch

yrkesuppgift vid mönstringstillfållet eller af anmälan, skriftlig eller

muntlig under viss tid före mönstringen. Hvad angår straffet för mönstringsförsummelse,

föreslår komitén, att äfven för denna förseelse bör införas

strafflatitud, och att straffet för hvarje gäng skall sättas till böter

från och med fem till och med tjugufem kronor. Mot förslaget att borttaga

mönstringsskyldigheten för beväringens andra uppbåd hafva tre ledamöter

uti komitén, de militära, afgifvit sin skiljaktiga mening, framhållande

att derigenom skulle nämnda uppbåd komma att omskapas till ett

slags landstorm.

Chefen för generalstaben hemställer uti förslaget till .värnpligtslag

§ 32, att de till beväringen hörande värnpligtige, med undantag af dem

som under årets lopp varit i tjenstgöring, skola årligen undergå mönstring,

som förrättas å ett eller flera ställen inom hvarje rullföringsområde,

men skulle från inställelse vid sådan mönstring de värnpligtige vara befriade,

hvilka vid mönstringstillfället vistas utom sitt rullföringsområde

och, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet

aflemna tillförlitlig uppgift om bostad och yrke. Försummad inställelse

till mönstring skulle, enligt § 41 i samma lagförslag, hafva en påföljd

af tio kronors böter för hvarje gång, hvarjemte, enligt § 42, för värnpligtig,

som gör sig skyldig till mönstringsförsummelse, skulle komma

äfventyret att till mönstrings undergående varda hemtad på egen bekostnad.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

41

Jag uppskattar till fullo deri betydelse, som chefen för generalstaben

tillmäter den personliga inställelsen vid mönstring i hemorten, nemligen

att rullföringsområdesbefälhafvarne må vid detta tillfälle kunna träda

i omedelbar beröring med de värnpligtige, och för att dessa m4 få sina

värnpligtsförhållanden klargjorda, så att de vid mobiliseringstillfälle hafva

reda på, hvarest de skola inställa sig, derest mobiliseringsordern kungöres

på annat sätt än genom omedelbar eller personlig order, såsom medelst

kungörelse och offentligt anslag, medelst ringning i kyrkorna o. s. v.

Jag tillåter mig dock fästa uppmärksamheten derpå, att uti förslaget till

värnpligtslag grundsatsen om den personliga inställelsen vid mönstring i

hemorten icke blifvit fullständigt genomförd, enär den icke skulle erhålla

ovilkorlig tillämpning på de värnpligtige, som vistas utom sitt rullföringsområde.

Och en sådan olikhet inför lagen kan visserligen icke betecknas

såsom önskvärd. Skulle åter nämnda grundsats utan undantag genomföras,

komme tillämpningen af densamma att på ett icke ringa antal värnpligtige

verka rätt betungande. Men å andra sidan är af vigt, att de värnpligtige

få sina värnpligtsförhållanden klargjorda i främsta rummet med

hänsyn till mobiliseringen. Detta sker genom behöriga anteckningar i inskrifningsböckerna,

och för ändamålet böra de värnpligtige, hvilka fullgöra

sin mönstringsskyldighet genom att till rullföringsområdesbefälet afgifva

tillförlitlig bostads- och yrkesuppgift, derjemte, enligt af Konungen meddelade

närmare föreskrifter, insända sina inskrifningsböcker, hvilka efter

deri gjorda erforderliga anteckningar till vederbörande återställas. För

ändamålet bör inskrifningsboken jemte tillhörande formulär omarbetas,

hvilket redan börjat sättas i verket, samt boken i öfrigt så anordnas, att

densamma kan på ett ändamålsenligt sätt öfversändas medelst posten, och

skulle detta öfversändande ske portofritt, d. v. s. utan kostnader för de

värnpligtige. I sammanhang härmed begagnar jag tillfället att erinra

derom, att med den utsträckning af de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid,

som nu är föreslagen, det varder möjligt att grundligt undervisa de

värnpligtige om hvad som åligger dem, då de icke äro i tjenstgöring, och

har jag uti de af mig anförda bevekelsegrunderna vid förslaget till ny

härordning särskild! framhållit, att sådan undervisning skall i erforderlig

grad komma de värnpligtige till del. Att jag på intet vis kan tillstyrka,

att den mönstringsskyldighet, som nu åligger beväringens andra uppbåd,

skulle upphöra, torde icke vara behörigt att tillägga.

Hvad angår påföljden för försummad mönstringsskyldighet, synes

införandet af strafflatitud för sådan förseelse vara mindre lämpligt, hvaremot

bötesbeloppet torde böra höjas från fem till tio kronor. Mot

förslaget att värnpligtig, som uraktlåter att fullgöra stadgad mönstrings
Bih.

till Riksd. Prat. 1301. 1 Sand. / AJd. 3 IIafl. (1

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

skyldighet, skulle vara underkastad hemtningsäfventyr, har jag icke något

att erinra, enär en sådan bestämmelse torde vara egnad att nedbringa de

alltför talrika försummelserna i fråga om fullgörandet af nyssnämnda skyldighet.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hafva föreskrifterna i §§

32, 41 och 42 blifvit affattade.

Nu gällande föreskrifter rörande värnpligtigs skyldighet att anmäla

flyttning och adress återfinnas i § 33 mom. 2 värnpligtslagen. Denna

skyldighet har, såsom chefen för generalstaben framhåller, till ändamål

att hålla rullföringsområdesbefälhafvaren underrättad om värnpligtigs vistelseort

eller hemvist vid resa eller flyttning, för att han städse måtte kunna

anträffa den värnpligtige med tjenstemeddelanden, ehvad dessa gälla fredstjenstgöring

eller mobilisering. Ur denna synpunkt vore det ej nog med

att erfara, när värnpligtig lemnade rullföringsområdet, utan äfven när han

flyttade till annan ort inom detsamma. Detta hade i sjelfva verket varit

erforderligt redan vid kompaniområdesindelningen, men blefve det naturligen

i ännu högre grad, då rullföringsområdena gjorts betydligt större

än kompaniområdena. Rullföringsområdesbefälhafvare måste kunna räkna

med de värnpligtige såsom med bestämda individer, och icke såsom med

ett mer eller mindre obestämdt antal personer. En skärpt kontroll vore

alldeles icke något nedsättande för den värnpligtige, utan utvisade hans

värde för försvaret, och denna anmälningsskyldighet utgjorde i jemförelse

med de 365 dagarnas öfning en så ringa uppoffring, att för dennas skull

det gynsamma resultatet af en mobilisering icke borde vedervågas. Nu

vore föreskrifvet, att vid resa skulle värnpligtigs anmälningsskyldighet inträda

först vid en bortovaro af två månader, men denna tid syntes chefen

för generalstaben allt för lång, hvarför han föreslår, att densamma skall

minskas till en månad. Mot denna hemställan har jag intet att erinra,

liksom ej heller mot föreskriften i § 42 mom. 2 af förslaget till värnpligtslag,

att bötesbeloppet för anmälningsförsummelse skall utgöra för

hvarje gång tio kronor, sålunda fördubblas i jemförelse med nu gällande

bestämmelse angående påföljden för sådan försummelse (värnpligtslagen

§ 40).

En helt ny bestämmelse uti det föreliggande förslaget till värnpligtslag

är den uti § 4 affattade föreskriften, att den, som frikallas från värnpligtens

fullgörande eller får uppskof med inskrifning, skall för hvarje år, hvarunder

han sålunda undgår att tillhöra beväringen, erlägga en skatt till staten,

under benämning värnskatt, samt att dylik skatt skall erläggas jemväl af

den, som afflyttar från riket, för hans återstående tjenstetid i beväringen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Af fullaste öfvertygelse ansluter jag mig till grundsatsen om införande

af värnskatt. Då emellertid uti en särskild, inom generalstaben

utarbetad P. M., som jag anhåller måtte få såsom bilaga (Bil. 1) vidfogas

detta statsrådsprotokoll, lemnas en redogörelse för värnskattfrågans

föregående behandling inom Riksdagen, äfvensom för denna skatts förekomst

och tillämpning uti andra länder in. m., torde jag i detta sammanhang

endast böra beröra frågans hufvudpunkt eller rättmätigheten af införande

af värnskatt.

Visserligen kan det sägas, att — då eu värnpligtig är af naturen

så utrustad, att han icke kan godkännas vid den vid inskrifningsförrättningen

förekommande läkarebesigtningen — det icke är med rättvisa och

billighet öfverensstämmande, att sådan värnpligtig underkastas särskild beskattning,

då naturen gjort honom oförmögen till tjenst vid rikets försvar.

Detta åskådningssätt synes mig emellertid vittna om en ensidigt teoretisk

uppfattning. Frågan om värnskatt bör fastmera betraktas från den praktiska

synpunkten, att de värnpligtiges tjenstgöring i fredstid är förenad

med ekonomiska uppoffringar, enär de derunder måste afstå från enskildt

förvärf, medan åter de, som frikallats från värnpligtens fullgörande eller

erhållit uppskof med sin inskrifning, kunna fortfarande egna sig åt sina

borgerliga sysselsättningar och således icke få vidkännas den ekonomiska

uppoffring, som drabbar de inskrifna värnpligtige. Den omständigheten,

att värnpligtig på grund af bristande kroppsutveckling, lyte eller annan

orsak blifver kasserad, innebär i och för sig icke, att han är oförmögen

till enskildt förvärf. Betraktas saken från nu antydd synpunkt, torde man

finna, att värnskatten företräder en utlemnande princip, samt att den är

både rättvis och billig. Att äfven den, som, innan han öfverskridit beväringsåldern,

utvandrar ur riket och derigenom undgår att helt och

hållet eller för ett eller flere år fullgöra värnpligten i beväringen, blifver

underkastad värnskatt, finner jag äfvenledes vara i sin. ordning, då eu

sådan person onekligen står i skuld till staten för åtnjuten uppfostran

och andra fördelar, och det icke kan vara obilligt, att han, då han

genom sin afflyttning från fäderneslandet icke vidare kommer att bidraga

till dess försvar, förpligtas att i någon mån gälda denna sin skuld.

Jag får alltså på det lifligaste tillstyrka, att grundsatsen om utgörande

af värnskatt införes ‘ uti värnpligtslagen, men då, enligt mitt förmenande,

denna grundsats bör uttryckas i så allmänna ordalag som möjligt,

men några vidare föreskrifter, såsom rörande skattens fullgörande, befrielse

från densamma o. s. v. icke torde böra inrymmas i värnpligtslagen, utan

förbehållas den för ändamålet erforderliga särskilda lagstiftningen, i hvilken

dock icke torde böra ingå några bestämmelser om värnskattens användande,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

hav jag i sådant syfte vidtagit erforderliga redaktionsändringar uti § 4

af det af chefen för generalstaben afgifna förslaget till värnpligtslag.

Hvad i öfrigt angår nyssnämnda förslag, i hvad det afser de till

hären hörande värnpligtige, har jag ingenting att erinra mot detsamma.

Några smärre redaktionsändringar hafva dock af mig vidtagits, nemligen:

uti § 16 mom. 3 för att vinna likhet med ordställningen i motsvarande

fall uti § 17 mom. 4, andra stycket;

uti § 22 c), der orden »hos revisionen anmäldt» ersatts af »revisionen

understäldt»;

uti § 35, för att, i öfverensstämmelse med motsvarande föreskrifter

i § 39, angående landstormens underhåll och förmåner, uttryckligen framhålla,

att § 35 gäller de värnpligtige i beväringen, och att sådan värnpligtig

är äfven för efterlefvande berättigad till det understöd eller den pension,

som författningarna rörande pensionering vid hären eller flottan bestämma;

uti § 36, der framför ordet »tjenstgöring» å fjerde raden inskjutits

ordet »all» till vinnande af likhet med motsvarande bestämmelse i § 31; samt

uti § 45 mom. 1, första stycket, der ordet »ofördröjligen», såsom

obehörigt och möjligen föranledande missförstånd, uteslutits.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet statsrådet Dyrssen yttrade härefter:

I anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden denna

(lag har jag redogjort för chefens för flottans stab den 31 oktober 1900

afgifna utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens öfningstid under

fredstid och utvecklat de synpunkter, hvilka påkalla, att öfningstiden jemväl

för flottans bevåringsmän under fredstid utsträckes till 365 dagar, äfvensom

huru öfningstiden för nämnda beväringsmän lämpligen bör fördelas.

Såsom jag dervid anförde, har det af chefen för flottans stab afgifna

förslaget till ny värnpligtslag, hvilken utarbetadt i samråd med chefen

för generalstaben, i alla delar öfverensstämde med det inom nämnda stab

utarbetade förslag i ämnet, underkastats granskning gemensamt af de sakkunnige,

hvilka Kongl. Maj:t, såsom chefen för landtförsvarsdepartementet

erinrat, dertill täcktes utse den 8 och 12 sistlidne september samt den 5

derpå följande oktober, och har vid denna granskning, som afslutades den

31 i sistnämnda månad, någon skiljaktig mening i de flottan berörande

bestämmelserna icke yppats.

Likaledes anförde jag, att marinförvaltningen i den 23 november

1900 afgifvet underdånigt yttrande icke hade något att erinra mot

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

chefens för flottans stab nyssnämnda utlåtande, hvilket jemväl innefattar nu

ifrågavarande förslag till ny värnpligtslag.

Genom nådiga remisser den 13 sistlidne november anbefalde Kongl.

Maj:t, dels lotstyrelsen att inkomma med utlåtande angående det af bemälde

stabschef öfverlemnade förslag till värnpligtslag, så vidt detsamma

berörde personal vid lotsverket, dels kommerskollegium att afgifva utlåtande

angående samma förslag till värnpligtslag, så vidt detsamma berörde

sjömanshusen och å sjömanshus inskrifna. värnpligtige; och hafva

med anledning häraf underdåniga utlåtanden från bemälda myndigheter

inkommit.

Jag går nu att redogöra för de ändringar i nu gällande värnpligtslag,

hvilka jag ur sjöförsvarets synpunkt anser böra vidtagas i sammanhang

med utsträckningen af beväringens öfningstid under fredstid.

Enligt flottans nuvarande organisation erfordras för flottans mobilisering

beväringsmän, utbildade för tjenstgöring — förutom vid Karlskrona

artillericorps och fasta minförsvaret — dels såsom besättning å flottans fartyg,

dels i särskilda befattningar företrädesvis i land å flottans stationer.

För att under nuvarande korta öfningstid af 90 dagar kunna nöjaktigt

utbilda de för tjenstgöring såsom besättning å flottans fartyg afsedda

beväringsmännen, hafva dessa hufvudsakligen uttagits bland å sjömanshus

inskrifna värnpligtige, hvilka genom sin i handelssjöfart förvärfvade

insigt i sjömansyrket hafva lättare att tillgodogöra sig den sjömilitära utbildningen.

Dessutom uttages till tjenstgöring ombord ett mindre antal å

sjömanshus ej inskrifna eldare, äfvensom vapensmeder och timmermän.

Detta sätt att fylla bemanningsbehofvet medför emellertid vid mobilisering

betydande olägenheter, i det att flertalet å sjömanshus inskrifna

värnpligtige äro använda i utrikes sjöfart och sålunda under större delen

af året i händelse af mobilisering icke kunna inställa sig å flottans stationer

i så god tid, att de kunna påräknas för mobiliseringsbehofvets fyllande.

Antalet å sjömanshus inskrifna beväringsmän, som vid mobilisering kommer

att inställa sig, är jemväl beroende på, vid hvilken tid på året mobiliseringen

sker, äfvensom på rådande sjöfartskonjunkturer och en del andra

förhållanden, hvilka svårligen låta sig på förhand bestämmas eller beräknas.

Till förekommande af att flottans mobilisering varder fördröjd genom

att för fartygens bemannande erforderligt antal beväringsmän icke finnes

att tillgå, bör en del af detta behof fyllas genom att till sjötjenst vid

flottan, inom lämpligt be Egna kustområden, uttaga visst antal, å sjömanshus

ej inskrifna värnpligtige, hvilka kunna påräknas vid mobilisering inställa

sig hastigare och säkrare än de å sjömanshus inskrifna beväringsmännen.

Det stora antal å sjömanshus inskrifna, som enligt nu gäl
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

lande värnpligtslag årligen tilldelas flottan, medgifver dock icke att samtidigt

med dessa till sjötjenst utbilda behöflig! antal å sjömanshus ej inskrifna

beväringsmän.

Af de statistiska uppgifterna öfver vid flottan vapenöfvade beväringsinäns

sjötid vid inträdet i värnpligtsåldern framgår emellertid, att en väsentlig

del af de å sjömanshus inskrifna värnpligtige, som tilldelas flottan

i allmän tjenst,. antingen alls icke eller blott en kortare tid varit inmönstrade

till sjöfart, och anledningen härtill torde vara, att en del personer,

som icke egna sig åt sjömansyrket, inskrifva sig å sjömanshus endast

i afsigt att såsom värnpligtige blifva tilldelade flottan och få fullgöra sin

vapenöfning i en följd under första året, Äfven om detta missbruk till

större delen skulle kunna förekommas genom att i sjömanshusreglementet

skärpa välboren för att blifva å sjömanshus inskrifven, torde det dock på

grund af det ofvan anförda, särskilt i händelse af en utsträckning af

vapenöfningstiden under fredstid, vara nödvändigt att genom bestämmelser

i värnpligtslagen söka förekomma, att andra än de, som verkligen egna

sig åt sjöyrket, blifva på grund af inskrifning å sjömanshus tilldelade

flottans beväring; och gjord utredning gifver vid handen, att förutom

maskinister och eldare — af hvilka alla å sjömanshus inskrifna, oberoende

af sjötid, böra. inskrifvas i flottans beväring — böra af å sjömanshus inskrifna

värnpligtige i regeln blott de, som minst 12 månader varit inmönstrade

till sjöfart, uttagas till flottans beväring.

På grund af föreskriften i § 27 mom. 2 i nu gällande värnpligtslag

hafva vissa värnpligtige, som hafva längre tids sjöfart, medgifvits befrielse

från vapenöfning under fredstid, mot skyldighet att under hela sin värnpligtstid

tillhöra flottans reserv, men då dessa värnpligtige framför öfriga

lämpa sig för att utbildas för örlogstjensten, torde denna bestämmelse

höra bortfalla, och alla värnpligtige, som tilldelas flottan, åläggas lika lång

tids vapenöfning under fredstid.

Gjord utredning gifver vid handen, att det, under förutsättning att

ofvan berörda ändringar i värnpligtslagen komma till stånd, kan antagas,

att af sjömanshusskrifna värnpligtige skulle årligen omkring 584 matroser

och 166 eldare tilldelas Karlskrona station och respektive 330 och 100

Stockholms station, och att omkring 60 % af nämnda antal kunna beräknas

årligen komma att inställa sig till vapenöfning. <1

Att ytterligare inskränka antalet å sjömanshus inskrifna värnpligtige,

som årligen inskrifves i flottan, torde ej vara tillrådligt. Flottans bevaring

har nemligen till ändamål, icke blott att fjolla mobiliseringsbehofvet, utan

äfven att, sedan första inkallelsen vid mobilisering blifvit gjord, dels ersätta

den afgång, som under loppet af ett krig uppstår, dels tillgodose

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

KongI. May.ts Nåd. Proposition N:o 3.

de nya försvarsbehof, som efter ett krigsutbrott med nödvändighet måste

uppstå, och särskildt för sistnämnda behofs fyllande utgöra flottans å sjömanshus

inskrifna värnpligtige, äfven om en stor del af dem först småningom

kan inställa sig, en synnerligen värdefull tillgång, som under

krigets lopp med större fördel kan tillgodogöras för att stärka försvaret

af våra kuster än vid någon annan gren af försvaret. En genomförd tilllämpning

af den allmänna värnpligtens grundprincip att för landets försvar

tillgodogöra nationens hela kraft, fordrar derför, att hufvudstyrkan

af de sjöfarande värnpligtige fortfarande inskrifves i flottan.

Skulle emellertid antalet å sjömanshus inskrifna, som årligen inskrifves

och inställer sig till vapenöfning vid flottan, väsentligen understiga

det här beräknade antalet, torde, om sa anses nödigt, antalet å. sjömanshus

inskrifna, som tilldelas flottan, kunna ökas genom i inskrifningsförordningen

och i kommandoväg utfärdade föreskrifter om, att visst antal

af sådana å sjömanshus inskrifna, som hafva mindre än 12 manaders

sjötidf skall tilldelas flottans beväring.

Genom ofvan angifna förändringar i värnpligtslagen skulle, såsom

nyss antydts, ett mindre antal å sjömanshus inskrifna, än hittills vaiit

fallet, årligen komma att inskrifvas till allmän tjenst i flottan, och för att

motväga den som följd häraf minskade tillgången vid mobilisering, måste

årligen ett antal å sjömanshus ej inskrifna värnpligtige utbildas för tjenstgöring

ombord å flottans fartyg.

Dessa värnpligtige torde företrädesvis böra uttagas, dels inom de

flottans stationer närmast belägna inskrifningsområdena, dels . inom ett

begränsadt antal vid kusten belägna inskrifningsområden, der tillgång på

lämpliga beväringsmän finnas, och inskrifvas till sjötjenst i flottan.

Enligt den för kustartilleriet af komiterade den 16 sistlidne oktober

föreslagna förändrade organisationen skulle såväl de beväringsmän, som

erfordras för betjenande af kustfästningarnes artilleri, som de, som erfordras

för fasta minförsvaret, uttagas bland å sjömanshus ej inskrift

inom de fästningarna närmast belägna inskrifningsområdena och inskrifvas

till fästningstjenst i flottan. .

De beväringsmän, som skola utbildas för särskilda befattningar, och

hvilka, såsom förut nämnts, hufvudsakligen afses att vid mobilisering förstärka

arbetspersonalen å flottans stationer och varf, torde böra inskrifvas

till stationstjenst i flottan. Då det emellertid är af vigt, att denna förstärkning

är tillgänglig genast vid mobiliseringens början, och då eu del

af densamma icke längre erfordras, sedan mobiliseringen är verkstäld,

bär vid inom flottans stab verkstäld utredning rörande åtgärder för nedbringande

af antalet beväringsmän, som årligen vapcnöfvas vid flottan,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

fråga blifvit väckt att åtminstone delvis fylla behofvet af förstärkning af

varfvens arbetspersonal genom att under fredstid träffa öfverenskommelse

med lämpliga mekaniska verkstäder — i första hand de, hvarest nybyggnader

för flottans räkning vanligen förekomma, — att vid mobilisering,

på telegrafisk reqvisition från vederbörande myndighet vid flottans station,

sända på förhand öfverenskommet antal arbetare af de yrken, som erfordras

för materielens klargöring.

Af infordrade uppgifter öfver antalet arbetare inom olika yrken vid

de förnämsta mekaniska verkstäderna inom landet framgår, att tillgången

af arbetare utan svårighet medgifver ifrågavarande behofs fyllande på nu

nämndt sätt, och samtliga verkstäder, till hvilka förfrågan blifvit stäld,

hafva förklarat sig villiga, att på sätt ofvan sägs vid mobilisering lemna

arbetspersonal till flottans varf.

Uti infordradt yttrande har stationsbefälhafvaren i Stockholm anfört,

att behofvet af förstärkning i arbetspersonal vid Stockholms stations varf,

i hvars omedelbara närhet finnas större mekaniska verkstäder, der fa^tygsbyggnad.

bedrifves, kan fyllas utan att värnpligtige dertill inskrifvas, under

det stationsbefälhafvaren i Karlskrona ansett, att denna förstärkning vid

Karlskrona stations varf, der behofvet af förstärkning på grund af ortens

afskilda läge gör sig mera gällande, delvis borde fyllas genom inskrifning

i flottans beväring af värnpligtige yrkesmän.

Med anledning häraf har antalet, som bör inskrifvas till stationstjenst,

upptagits under förutsättning, att icke några värnpligtige afses att

förstärka arbetspersonalen vid Stockholms stations varf.

Medelåldern vid afläggande af examen vid navigationsskola har under

åren 1885—1899 varit för styrmän 22% för sjökaptener 24% för

maskinister 25‘3 och för öfvermaskinister 28''j år, och såsom följd deraf

tillhöra de, som aflagt examen vid navigationsskola, företrädesvis beväringens

äldre åldersklasser.

Då det, särskildt med hänsyn till det stora antal värnpligtiga maskinister,

som erfordras för flottans mobilisering, är af vigt att utan den

inskränkning, som beträffande beväringens andra uppbåd finnes föreskrifven

i värnpligtslagen, vid mobilisering kunna disponera de beväringsmän,

som, efter vid rikets navigationsskolor åtnjuten kostnadsfri undervisning,

aflagt ofvannäinnda examina, torde dessa i likhet med dem, som minst 2

är varit inskrifna såsom studerande vid universitet eller annan statens

högskola, böra tillhöra beväringens första uppbåd under hela sin tjenstetid

i beväringen. I sammanhang härmed torde böra erinras, att för å sjömanshus

inskrifna värnpligtige utrikes sjöresa, jemlikt värnpligtslagen, är

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

laga förfall för inställelse till tjenstgöring under krigstid, och att, då

dessa värnpligtige som regel under mer än halfva sin tjenstetid i beväringen

befinna sig på utrikes sjöfart, skulle den föreslagna bestämmelsen

för dem, som aflagt examen vid navigationsskola, vara mindre kännbar än

nu gällande motsvarande föreskrift för dem, som under minst 2 år varit

inskrifva vid universitet eller annan statens högskola, för hvilka sådant

laga förfall för tjenstgöring under krigstid icke förekommer.

För att landstormsmän, hvilka erhållit utbildning vid flottan, skola

kunna användas för det lokala kustförsvaret, som — enligt det förslag

till organisation af kustartilleriet, för hvilket jag i mitt anförande till

statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden denna dag redogjort — till

större utsträckning, än hittills varit förhållandet, skulle komma att läggas

under flottan, synes mig föreskriften, att landstormen tillhör endast hären,

böra utgå ur värnpligtslagen. Af samma anledning synes det ändamålsenligt,

att § 37 uti värnpligtslagen erhåller det tillägg, att landstormsman,

som undergått utbildning vid flottan, må användas vid lokala försvaret

äfven utanför »närmast tillgränsande inskrifningsområden». I flertalet

fall torde, med hänsyn till inskrifningsområdenas och de hotade kustorternas

läge i förhållande till hvarandra, icke något bruk behöfva göras

af ifrågavarande tilläggsbestämmelse. Men sådana fall låta sig dock tänkas,

då behof kan uppstå för en vidsträcktare användning af ifrågavarande

landstormsmän, än hvad som i allmänhet kan betraktas såsom regel.

Redan uti den till 1891 års riksdag afgifna nådiga propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof anfördes under femte hufvudtiteln,

punkt 14, att signalstationema vid rikets kuster voro afsedda att

betjenas af lots- och fyrpersonalen. För detta ändamål erfordras dock

blott en mindre del af nämnda personal och hufvudsakligast de, som under

vanliga förhållanden hafva sin tjenstgöring å eller i närheten af de

platser, der signalstationerna skola upprättas.

Fullständiga planer för personalens uttagande och användning för

detta ändamål äro utarbetade af chefen för flottans stab och lotsstyrelsen,

men frågan om personalens tjenstskyldighet i berörda afseende har ännu

icke blifvit slutligt ordnad.

Enligt nu gällande värnpligtslag inskrifves personalen vid lots- och

fyrinrättningarna samt lifräddningsanstalterna i flottans beväring, men är

frikallad från skyldighet att inställa sig till inskrifningsförrättning eller

mönstring, äfvensom från vapenöfning under fredstid, och icke heller vid

mobilisering skall densamma af kompaniområdesbefälet inkallas.

Bill. till Rikad. Prot. 1301. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Enär det visat sig, att personalens vid lots- och fyrinrättningarna

tjenstskyldighet vid kustsignalväsendet icke lämpligen kan ordnas genom

tillämpning af de för värnpligtige i allmänhet gällande bestämmelser,

hafva lotsstyrelsen och chefen för flottans stab uti skrifvelse till sjöförsvarsdepartementet

den 7 maj 1897 afgifvit gemensamt yttrande och förslag

rörande detta ärende, af hvilket framgår, att denna personals värnpligtsförhållanden

och densammas tjenstskyldighet vid kustsignalväsendet

stå i sådant inbördes sammanhang, att dessa båda frågor böra ordnas

samtidigt.

.Då lots- och lyrpersonals inskrifning såsom värnpligtige förorsakar

ett ej oväsentligt redovisningsarbete,| utan att något egentligt ändamål

dermed vinnes, synes frågan erhålla sin enklaste och på samma gång

ändamålsenligaste lösning genom att, personalen i fråga om sina värnpligtsförhållanden

likställes med fast anstälda vid flottan med skyldighet

att, i den ordning Konungen bestämmer, då rikets försvar sådant kraf ver,

tjenstgöra såsom icke stridande vid flottan, samt under fredstid undergå

derför erforderlig utbildning. Hvad personalen vid lifräddningsanstalterna

angår, är dess anställning vid lotsverket af mera tillfällig art, och har

denna personal derföre i nu ifrågavarande fall icke ansetts höra likställas

med lots- och fyrinrättningarnas personal.

De föreslagna bestämmelserna afse sålunda icke någon förändring i

lots verkets organisation, utan blott ett fastslående af de grunder, som af

vederbörande myndigheter föreslagits för lösning af kustsignalväsendets

bemanningsfråga.

För att betrygga flottans hastiga mobilisering äro äfven andra

ändringar i värnpligtslagen erforderliga.

Enligt nu gällande värnpligtslag äro de af flottans beväringsmän, som

åro inskrift)a å sjömanshus, befriade från större delen af öfriga beväringsmän

under fredstid åliggande skyldigheter, såsom från inställelse till inskrifningsförrättning

och mönstring samt anmälan om vistelse utom kompaniområdet,

hvarjemte, såsom redan framhållits, befrielse från vapenöfning

under fredstid i vissa fåll eger rum. I stället hafva sjömanshusdirektionerna

blifvit ålagda, att till kompaniområdesbefälhafvarne insända vissa

anmälningar och uppgifter rörande å sjömanshus inskrifna värnpligtige;

men, då.enligt för närvarande gällande bestämmelser de å sjömanshus inskrifna

icke äro skyldiga att till sjömanshusen göra motsvarande anmälningar,

har, såsom statistiken, särskilt i afseende på antalet från vapenöfningarna

förfallolöst uteblifna samt utfallet af med anledning deraf

gjorda bötespåföringar, nogsamt utvisar, kontrollen öfver och redovis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kong1. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

ningen af flottans å sjömanshus inskrifva värnpligtige lemna! mycket öfrigt

att önska.

Då emellertid en väsentlig del af flottans behof af bevaring vid

mobilisering är afsedd att fyllas genom å sjömanshus inskrifna värnpligtige,

är det af synnerlig vigt, att kontrollen öfver dessa ordnas på ett i möjligaste

mån tillfredsställande sätt.

För detta ändamål är det nödvändigt, att de å sjömanshus inskrifna

beväringsmännen åläggas såväl mönstringsskyldighet som vissa anmälningsskyldigheter

till sjömanshusombudsmännen; men då föreskrifter om sjömanshusombudsmännens

skyldigheter rörande anmälan i afseende på till

sjöfart inmönstradt sjöfolk" äro i särskild författning meddelade, hafva

bestämmelserna i värnpligtslagen rörande mönstrings- och anmälningsskvldigheterna

för de å sjömanshus inskrifna beväringsmännen ansetts

kunna inskränkas till de tillfällen, då de icke äro till sjöfart inmönstrade.

Uti en del andra länder, der institutioner i viss mån liknande sjömanshusen

finnas, äro de angelägenheter, som äro förenade med inskrifningen

och redovisningen af sjöfarande värnpligtige, skilda från inskrivningsväsendet

i öfrigt och ordnade på sådant sätt, att särskilda myndigheter,

motsvarande sjömanshusombudsmännen, närmast handhafva kontrollen

och redovisningen af dessa värnpligtige samt i sin ordning lyda under

af flottan beroende myndigheter.

En dylik anordning synes äfven för våra förhållanden vara ändamålsenlig.

För inskrifning af de värnpligtige, som tillhöra sjömanshus,

och för redovisning af flottans å sjömanshus inskrifna värnpligtige torde

nemligen riket böra indelas i visst antal sjörullföringsområden, hvart och

ett omfattande ett eller flera sjömanshus samt stående under en officer

eller en f. d. officer af flottan såsom sjörullföringsområdesbefälhafvare,

hvilken i sin ordning skulle tyda under stationsbefälhafvaren vid vederbörlig

flottans station, hvarjemte sjömanshusombudsmännen, såsom redan

nu är fallet, skulle vara skyldiga att medverka vid inskrifningen och redovisningen

af de å sjömanshus inskrifna värnpligtige.

Då det är af vigt, att sjörullföringsområdesexpeditionen städse är

förlagd till för hvarje område bestämd stad, och att expeditionen derstädes

hålles öppen jemväl under de tider, då sjörullföringsområdesbefälhafvaren

för förrättande af inskrifning eller annat tjensteuppdrag uppehåller sig å

annan ort än den, der expeditionen är belägen, samt med hänsyn

till det arbete, som en genomförd kontroll öfver de å sjömanshus inskrifna

värnpligtige fordrar, torde; för sjörullföringsområdesbefälhafvaren i likhet med

för öfriga rullföringsområdesbefälhafvare erfordras ett biträde. Ersättning

till sjörullföringsområdesbefälhafvarc jemte biträde synes mig lämpligen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 3.

höra utgå efter samma grunder, som af chefen för landtförsvarsdepartementet

i motsvarande fall blifvit angifna, hvartill skulle komma utgifterna

för expeditionslokaler samt inskrifnings- och mönstringskostnader. Under

förutsättning, att antalet sjörullföringsområdesbefälhafvare bestämmes till

sex, hafva kostnaderna för inskrifning och redovisning af å sjömanshus

inskrifna värnpligtige beräknats till 25,140 kronor.

Förutom de fördelar, som genom inrättande af detta särskilda inskrifningsväsende

för flottan skulle stå att vinna i afseende å kontrollen

öfver de å sjömanshus inskrifna värnpligtige och såsom följd deraf äfven

för. deras hastigare och säkrare inkallelse vid mobilisering, åvägabringas

härigenom äfven en förenkling uti de göromål, som eljest skulle tillkomma

härens rullföringsområdesbefälhafvare. Genom att dessa befrias från det

för dem i viss mån främmande arbetet med redovisningen af flottans å

sjömanshus, inskrifna. värnpligtige och deras inkallelse vid mobilisering,

torde hvarje af härens inskrifningsområden kunna delas i blott 3 rulTföringsområden.

Såsom ersättning till sjömanshusen för deras bestyr med värnpligtiges

inskrifning och redovisning samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska

uppgifter har Riksdagen för hvart och ett af åren 1900 och 1901

på extra stat under sjunde hufvudtiteln såsom bidrag till sjömanshusens

förvaltningskostnader beviljat ett anslag af 30,000 kronor och förutsättes,

att detta anslag äfven framdeles kommer att utgå från samma hufvudtitel.

Enligt hvad chefen för flottans stab uti infordradt utlåtande öfver

betänkande, och förslag af den af Kongl. Maj:t den 14 oktober 1898 tillsatta

komité för verkställande af utredning beträffande vissa spörsmål

inom värnpligtslagstiftningen anfört, har den i nu gällande värnpligtslag

föreskrift^ straffpåföljden af böter för förfallolöst uteblifvande från tjenstgöring

under fredstid ej visat sig tillräckligt verksam, särskildt hvad beträffar

flottans å sjömanshus inskrifna värnpligtige, af hvilka af de under

åren 1895—1899 inskrifna i medeltal blott 44.6 procent i laga ordning

instält sig till vapenöfning.

Af de å sjömanshus inskrifna, som årligen inställa sig till vapenöfning,

hafva åter omkring 25 procent förut utan laga förfall uteblifvit från

tjenstgöring, och erfarenheten utvisar, att blott en ytterst ringa del af

ifrågavarande uteblifna värnpligtige anträffas under tiden mellan de årliga

vapenöfningarna, hvadan regeln är, att de af flottans å sjömanshus inskrifna

beväringsmän, som förfallolöst uteblifvit från vapenöfning, då de

omsider inställa sig till tjenstgöring, ännu icke undergått dem för uteblifvandet

ålagdt straff.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3. 53

Hade den straffart, som af komitén föreslagits såsom första bestraffning

för uteblifvande från tjenstgöring under fredstid, 6 eller 10 dagars

vaktarrest, tillämpats under åren 1896—1899, skulle i medeltal årligen

minst 135 beväringsmän vid Karlskrona station och 70 vid Stockholms

station efter inryckningen aftjenat nyss angifna disciplinstraff.

Äfven om genom de föreslagna bestämmelserna rörande skärpt kontroll

öfver de å sjömanshus inskrifva värnpligtige en bättring härutinnan

småningom komme att inträda, har chefen för flottans stab ansett, att med

hänsyn till nu anförda förhållanden bör i sammanhang med genomförandet

af den föreslagna ändringen af § 31 värnpligtslagen, enligt hvilken

värnpligtig, som tillhör beväringen, för förfallolöst uteblifvande från tjenstgöring

under fredstid skulle vara underkastad i krigslag gifna bestämmelser,

vidtagas sådan ändring af strafflagen för krigsmagten, att disciplinstraff,

som ålägges flottans å sjömanshus inskrifven värnpligtig för förfallolöst

uteblifvande från honom under fredstid åliggande tjenstgöring, må,

enligt af Konungen utfärdade närmare föreskrifter, efter vederbörande

befälhafvares bepröfva nde, förvandlas till militär arbetsskyldighet, dervid

två dagars arbetsskyldighet räknas lika med en dags vaktarrest och sex

dagars arbetsskyldighet lika med en dags sträng arrest, skolande sådant

arbete utföras under tid, då den värnpligtige icke fullgör ofvannämnda

tjenstgöring.

Genom embetsskrifvelse den 1 december 1900 har jag bringat, hvad

af chefen för flottans stab i denna fråga anförts, till chefens för justitiedepartementet

kännedom, till den åtgärd, hvartill han kunde finna anledning,

och får jag i detta sammanhang erinra, att Kongl. Maj:t den 7

sistlidne december täckts anbefalla krigshofrätten att afgifva underdånigt

utlåtande och förslag i fråga om de lagstiftningsåtgärder, som kunna anses

påkallade, såväl i anledning af hvad chefen för flottans stab sålunda anfört,

som af en af kommerskollegium, med anledning af den föreslagna

lydelsen af § 31 värnpligtslagen, gjord framställning, för hvilken jag i det

följande kommer att redogöra. Dessa frågor torde framdeles komma att

särskilt underställas Kongl. Maj:ts pröfning.

Beträffande det af chefen för flottans stab afgifna förslaget till ny

värnpligtslag har lotsstyrelsen uti sitt den 23 november 1900 afgifna underdåniga

utlåtande för sitt vidkommande tillstyrkt bifall till detsamma.

Uti sitt genom underdånig skrifvelse den 22 samma månad öfver

nämnda förslag afgifna utlåtande anförde kommerskollegium, hvad först

anginge sjömanshusens befattning med de värnpligtige, att enligt förslaget

och, derest detsamma blefve till lag upphöjdt, den förnyade förordning

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

angående värnpligtiges inskrifning och redovisning, som deraf blefve en

följd, skulle otvifvelaktigt än större anspråk ställas på sjömanshusens och

särskildt sjömanshusombudsmännens verksamhet, än hvad enligt nu i ämnet

gällande författningar vore fallet, men att häremot emellertid ej vore något

att erinra under förutsättning dock, att sjömanshusen, såsom för åren 1900

och 1901 beviljats, erhölle till sina förvaltningskostnader skäligt bidrag af

statsmedel, så att dessa kostnader, i hvad de motsvarade bestyret med de

värnpligtige, ej inkräktade på sjömanshusens förmåga att fylla sitt ändamål

såsom understödsinrättningar.

Vidare anförde embetsverket, att äfven i afseende å det värnpligtiga

vid sjömanshus inskrifna sjöfolket uppstäldes i lagförslaget i vissa fall

afsevärdt större fordringar än de nuvarande, dervid kollegium beträffande

dessa fordringar hufvudsakligen ansåge sig böra tillse, huruvida de vore af

beskaffenhet att för sjöfolket, med särskild hänsyn till dess yrkesutöfning,

kunna verka betungande.

Beträffande lagförslagets särskilda delar anförde kollegium följande:

Då enligt gällande sjömanshusreglemente sjöman kunde vara inskrifven

vid annat sjömanshus än det, inom hvars distrikt han hade sitt

hemvist och vore kyrkobokförd, kunde inträffa, att hans hemvist vore beläget

inom annan del af riket än den, der det sjömanshus funnes, hvarest

mannen vore inskrifven och alltså borde för inskrifning såsom vänpligtig

inställa sig. Med stöd af § 14 mom. 2 skulle han i så fall vara berättigad

till godtgörelse för fram- och återresa mellan hemvistet och förrättningsstället.

Då emellertid lämpligt vore, att sjöman vore inskrifven vid det sjömanshus,

inom hvars distrikt han hade sitt hemvist, samt han vore oförhindrad

att, äfven om han blifvit vid annat sjömanshus inskrifven, låta

sig i stället inskrifvas vid det sjömanshus, till hvars distrikt hemvistet

hörde, syntes det ej vara erforderligt, att sådan sjöman bereddes den här

ifrågavarande förmånen, hvilken kunde af honom missbrukas. Med afseende

härå ansåge sig kollegium böra ifrågasätta, att i sista punkten näst efter

orden: »sådan godtgörelse tillkommer dock icke» inskötes orden »sjöman,

som är inskrifven vid annat sjömanshus än det, inom hvars distrikt han

är kyrkobokförd, ej heller».

Den olägenhet, som kommerskollegium ansett utan ett sådant tillägg

vidlåda förslaget, synes mig lämpligast kunna förekommas på det sätt, att

föreskrift utfärdas, att den, som inskrifves å sjömanshus, skall inskrifvas

å det sjömanshus, inom hvars distrikt han är kyrkobokförd, men då denna

föreskrift icke är af den natur, att den bör intagas i värnpligtslagen, anser

jag § 14 mom. 2 böra erhålla den af stabscheferna föreslagna lydelsen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

55

Vidare anför kommerskollegium, att enligt § 25 mom. 1 af ifrågavarande

förslag till värnpligtslag skulle af å sjömanshus inskrifne värnpligtige

sjömän, som ej vore att hänföra till maskinister eller eldare, allenast

de, som i 12 månader eller derutöfver varit inmönstrade till sjöfart,

inskrifvas i flottan, under det att enligt mom. 2 samma § öfriga å sjömanshus

inskrifne värnpligtige sjömän skulle inskrifvas i hären. Att med inmönstrade

till sjöfart här afsåges de, om hvilkas sjötjenstgöring vederbörande

sjömanshusombudsman borde ega kännedom och hvilka alltså

enligt de vid sjömanshuset befintliga anteckningar — d. v. s. der förda

register å sjöfolk — varit inmönstrade, framginge af jemförelse med § 15

mom. 2 och § 33 mom. 3. Häraf följde då, att endast den sjötjenst, som

efter inmönstring gjorts å svenskt fartyg eller från hvilken efter inmönstring

å utländskt fartyg afmönstring här i riket egt rum, kunde räknas

till godo för behörighet till inskrifning i flottan. En del svenska sjömän

plägade emellertid vid unga år tjenstgöra å främmande fartyg i fart på

utländska hamnar, och dessa, hvilka i allmänhet förvärfvat större sjöbefarenhet

än de af deras jemnåriga, som ej gått i utländsk sjötjenst, skulle

då, om de ej enligt anteckning vid vederbörande sjömanshus varit inmönstrade

minst 12 månader, varda inskrifna i hären, så framt de ej möjligen

blefve inskrifna i flottan jemlik! § 25 mom. 1 b).

Att yrkessjöfolk i egentlig mening skulle komma att tillhöra härens

beväring och ej flottans, torde dock ej kunna vara ur värnpligtssynpunkt

ändamålsenligt och skulle för dessa sjömän vålla afsevärda olägenheter.

Sålunda skulle de, i stället för att få fullgöra dem åliggande tjenstgöring

enligt §§ 27 och 52 i en följd, nödgas fullgöra den i flera repriser, hvilket

kunde för utöfningen af deras yrke verka mycket hinderligt. Detsamma

skulle äfven gälla dem, som till äfventyra koimne att enligt § 25 mom.

1 b) inskrifvas i flottan, då nemligen enligt § 27 mom. 1 c) tjenstgöring i

en följd skulle fullgöras endast af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpligtige.

Enahanda kunde ock förhållandet blifva med eu del verkliga yrkessjömän,

som tjenstgjort hufvudsakligen i inrikes sjöfart utan mönstring.

I all synnerhet skulle dessa olägenheter drabba dem, som under tiden

närmast efter värnpligtslagens trädande i kraft inträdde i värnpligtsåldern

och alltså ej hunne på förhand bereda sig på att genom tjenstgöring till

sjös efter inmönstring under erforderlig tid förvärfva kompetens till inskrifning

i flottan; men äfven framdeles torde motsvarande olägenheter i

många fall komma att uppstå. Till undvikande häraf och till befordrande

af att verklige yrkessjömän kunde, oafsedt att de ej vid inskrifningen

varit minst 12 månader inmönstrade till sjöfart, likväl varda, enligt särskilda

af Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter, i afseende å värnpligtens

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kong!., jMaj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

fullgörande likstälda med annat sjöfolk i egentlig mening, vore enligt

kollega Åsigt synnerligen önskligt, att i § 25 mom. 1 a) näst efter orden

»varit inmönstrade till sjöfart» tillädes orden »eller hvilka eljest, enligt hvad

Konungen bestämmer, skola i flottan inskrifvas».

I afseende å i § 27 mom. 1 a) och b) förekommande bestämmelser,

i hvad de kunde beröra yrkessiöfolk, åberopade kollegium hvad ofvan vid

§ 25 anförts.

Då å ena sidan den af stabschefen för § 25 mom. 1 a) föreslagna lydelsen

just afser att begränsa antalet å sjömanshus inskrifna, som tilldelas

flottan, och att förekomma att inskrifning å sjömanshus missbrukades, i afsigt

att i en följd få fullgöra vapenöfning vid flottan, synes mig det af kommerskollegium

ifrågasatta tillägget till § 25 mom. 1 a) ej fullt lämpligt, men

då det å andra sidan torde vara fördelaktigt, om Konungen, derest mindre

antal, än som beräknats, skulle komma att på grund af föreskriften i §

25 mom. 1 a) inskrifvas i flottan, egde bestämma, att visst antal å sjömanshus

inskrifna värnpligtige, hvilka jemlikt föreskriften i § 25 mom.

1 b) kunna inskrifvas i flottan, skola fullgöra sin vapenöfning i en följd

samtidigt med de enligt § 25 mom. 1 a) inskrifne, synes mig, helst derigenom

jemväl det af kommerskollegium framstälda önskningsmålet i

hufvudsak skulle vinnas, böra i § 27 mom. 1 c) samt § 52 mom. 2 d)

efter orden »af de i § 25 inom. 1 a.) nämnda värnpligtige» inskjutas orden

»äfvensom af andra å sjömanshus inskrifne värnpligtige till det antal

Konungen bestämmer».

Kollegium anför derefter, att i § 31 af lagförslaget hade, med afseende

— såsom af hvad chefen för flottans stab anfört syntes framgå —

derå, att i nu gällande värnpligtslag för uteblifvande från tjenstgöring

under fredstid stadgade straffpåföljd af böter visat sig ej vara tillräckligt

verksam, föreslagits, att värnpligtig, som tillhörde beväringen, skulle ifråga

om åtlydnad af order eller annat påbud, hvarigenom han inkallades till

tjenstgöring, vara underkastad i krigslag gifna bestämmelser, icke blott

om — såsom nu vore föreskrifvet — inkallandet skedde vid utbrott af eller

fara för krig, utan äfven om det skedde under fredstid.

Enligt gällande strafflag för krigsmagten den 7 oktober 1881 (§§ 62

och 68) skulle till manskapet hörande krigsman, som särskildt blifvit till

tjenstgöring inkallad, men, om ock utan afsigt att undandraga sig krigstjensten,

underlåtit att sig inställa, utan att derför ega laga förfall, varda,

när undanhållandet räckte öfver åtta dagar, bestraffad såsom rymmare med

lägst disciplinstraff af sträng arrest, och enligt nådiga förordningen om

krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 juni 1868 (§ 60) skulle

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

57

ertappad rymmare, som till manskapet hörde, i häkte tagas. Häraf syntes

följa att, då, hvad sjöman anginge, enligt det förevarande förslaget till

vämpligtslag frånvaro å utrikes sjöresa gälde såsom laga förfall för inställelse

till tjenstgöring endast i fråga om åtlydnad af order eller annat

påbud, hvarigenom han under krig eller vid utbrott af eller fara för krig

inkallades till tjenstgöring, till tjenstgöring under fredstid inkallad sjöman,

som till följd af hinder af utrikes sjöresa instälde sig mer än åtta dagar

för sent, skulle såsom rymmare i häkte tagäs och, der ej orsaken till den

försenade inställelsen pröfvades böra såsom laga förfall gälla, straffas med

lägst sträng arrest. l)et kunde visserligen sägas, att under fredstid kunde

på förhand beräknas, när inkallelsen vore att vänta, och att sjömannen

borde kunna ställa sig så, a.tt hinder af sjöresa ej uppstode; men, såvida

ej sjömannen under längre tid före den väntade inkallelsen afhölle sig från

att taga anställning i utrikes sjöfart, kunde, äfven med iakttagande af all

på honom ankommande omtanke, lätt inträffa, att inställelse i rätt tid

varder för honom omöjlig. Sådant kunde t. ex. ske till följd af förändrad

destination af det fartyg, hvarå han vore förhyrd, eller sjöolycka eller

andra inträffande händelser och omständigheter, som ej kunnat af honom

förutses. Att i ty fall sjöman, som utan egen skuld för sent instälde sig

till tjenstgöring, ovilkorligen skulle häktas såsom rymmare och i häkte

hållas, till dess af honom åberopade förfall hunne pröfvas, syntes kollegium,

da i betraktande toges de förhållanden, som vore förbundna med

utöfningen af sjömansyrket, innebära en obillighet eller åtminstone öfverdrifven

stränghet mot här ifrågavarande yrkesklass. Kollegium hade ansett

sig böra fästa uppmärksamheten härpå med ifrågasättande, huruvida ej

förslaget till lydelse af § 31 värnpligtslagen borde, derest det antoges,

betinga ändring af berörda förordning den 11 juni 1868.

I afseende på hvad kommerskollegium i fråga om § 31 anfört,

torde böra erinras, att enligt den föreslagna lydelsen af § 43 mom. 1 vederbörande

ega att, då andra än i sagda moment särskildt nämnda förfall

förebäras, pröfva, huruvida de äro af den vigt, att de må gälla såsom

laga- förfall, och att denna föreskrift bland annat afser sådana af kommerskollegium

anförda tillfällen, då sjöman utan eget förvållande kan

blifva hindrad att i tid inställa sig till tjenstgöring.

I hvarje fall lärer värnpligtig, som mer än åtta dagar uteblifvit från

tjenstgöring, derest han anträffas, icke kunna anses ertappad såsom rymmare

och såsom sådan, på grund af den af kollegium anförda föreskriften

i § 60 nådiga förordningen den 11 juni 1868, blifva häktad, förr än den

myndighet, som eger att verkställa häktningen, gjort sig förvissad derom,

Bih. till Piksd. Prof. 1301. 1 Samt. 1 Afd. 3 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

att misstanken, att den värnpligtige utan laga förfall uteblifvit, är på

sannolika skäl grundad.

Såsom jag förut anfört, har emellertid Kongl. Maj:t den 7 sistlidne

december anbefalt krigshofrätten att afgifva utlåtande och förslag beträffande

denna af kommerskollegium med anledning af den föreslagna lydelsen

af § 31 gjorda framställning. Med afsende på hvad kollegium

anfört rörande §§62 och 68 i strafflagen för krigsmagten tillåter jag mig

hänvisa till hvad chefen för landtförsvarsdepartementet i fråga om dessa

paragrafer nyss uttalat.

I afseende på lagförslagets § 33 mom. 2 a) och inom. 3 anför kommers

kollegium, att afsigten med de i dessa moment föreslagna stadganden

derom, att vederbörande rullföringsområdesbefälhafvare och sjömanshusombudsmän

skulle hållas underrättade om de till beväringen hörande värnpligtiges

adresser, uppenbarligen vore att i möjligaste måtto underlätta

dessa värnpligtiges inkallande till tjenstgöring vid mobilisering; och det

torde vara med afseende derå, att, beträffande sjöman, som vore inmönstrad

till sjöfart, upplysning borde kunna vinnas från vederbörande mönstringsförrättare,

som allenast icke inmönstrad sjömans adress behöfde uppgifvas.

För sjömän, som icke vore inmönstrade till sjöfart och hvilka befunne sig

i hemlandet, torde den ifrågavarande anmälningsskyldigheten icke möta.

några afsevärda svårigheter, men för dem, som, utan att vara af svensk

mönstringsmyndighet inmönstrade, tjenstgjorde på främmande fartyg, torde

det varda i många fall omöjligt att fullgöra berörda anmälningsskyldighet;

och äfven om sådant verkligen skedde, syntes i de flesta fall ändamålet

dermed icke kunnat vinnas, då för en sådan sjöman, innan adressanmälningen

‘ till vederbörande framkommit, uppehållsorten i allmänhet redan

torde hafva förändrats. Detsamma gälde äfven sjömän, som efter vederbörlig

afmönstring från svenskt fartyg i utlandet, uppehölle sig der i afbidan

å erhållande af ny hyra. Det borde emellertid förutsättas, att här

ifrågavarande stadganden hörde, till dem, om hvilkas tillämpning närmare

föreskrifter skulle kunna af Konungen meddelas, och kollegium kunde

under sådan förutsättning lemna dem utan vidare erinran; emellertid ansåge

kollegium sig äfven i detta sammanhang böra framhålla önskvärdheten

af att yrkessjömän blefve hänförda till flottans beväring och alltså

finge i afseende å anmälningsskyldigheten att skaffa, med sjömanshusombudsmännen

och ej med rullföringsområdesbefälhafvarne. Slutligen anförde

kommerskollegium, att äfven för tillämpningen af i § 45 mom. 1 sista

stycket föreslagna stadgande torde, i öfverensstämmelse med hvad vid

§ 33 anfördes, böra förutsättas meddelandet af närmare föreskrifter.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Majxts Nåd. Proposition N:o 3.

Enär, såsom kommerskollegium förutsatt, närmare föreskrifter angående

tillämpningen af ofvannämnda §§ 33 och 45 i förslaget till värnpligtslag,

torde böra af Konungen utfärdas, synes mig, livad kollegium

rörande ifrågavarande paragrafer anfört, icke föranleda någon ändring i

stabschefernas förslag.

Beträffande den af stabscheferna föreslagna lydelsen åt § 18 inom. 2

synes mig den förändring höra vidtagas, att regementsofficer bör tjenstgöra

såsom ordförande i inskrifningsnämnd för sjörullföringsområde, så att

denna nämnd erhåller mot inskrifningsnämnd för annat rullföringsområde

svarande sammansättning. Detta moment skulle då erhålla följande lydelse:

»För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af en regementsofficer

såsom ordförande och fyra ledamöter, nemligen en af Konungens

Befallningshafvande i det län,'' inom hvilket sjöruliföringsområdesbefälhafvarens

expedition är belägen, dertill förordnad lagfaren man äfvensom

nämnde befälhafvare och två inom staden, der sjömanshuset är beläget,

bosatta, icke militära personer, hvilka jemte ett lika antal suppleanter

väl]as på sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.»

I följd häraf bör § 18 mom. 3 första stycket efter orden »galle ordförandens

eller, vid förfall» erhålla följande lydelse »för denne, områdesbefälhafvarens

mening».

I den föreslagna lydelsen af § 40 mom. 2 synes mig den redaktionsändringen

böra göras, att orden »eller i fall» utbytas mot orden »äfvensom

i det fall».

Mot det af chefen för generalstaben och chefen för flottans stab afgifna

förslag till ny värnpligtslag med deri af chefen för landtförsvarsdepartementet

föreslagna ändringar har jag i öfrigt intet att erinra.

Sedan chefen för sjöförsvarsdepartementet slutat sitt anförande,

yttrade chefen för landtförsvarsdepartementet statsrådet Crusebjörn, att

han för sin del icke hade något att erinra mot de af chefen för sjöförsvarsdepartementet

framstälda förslag till ändringar uti det föi oliggande

förslaget till ny värnpligtslag, hvarefter han tilläde:

»Innan jag gör hemställan om framläggande för Riksdagen af förslag

till ny värnpligtslag, anhåller jag att, paragraf för paragraf, få genomgå

förslaget för att dervid angifva de ändringar, som nu gällande värnpligtslag

skulle genom förslagets antagande komma att undergå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fiO

KomjL Maj;ts Nåd. Proposition N:o ö.

Art. I. Alliiiiiinut bestämmelser.

§ 1. Oförändrad.

§§ 2 och 3. Dessa båda §§ hafva ansetts böra byta plats, alldenstund

det torde vara ändamålsenligt, att den §, som handlar om värnpligtens

fullgörande, föregår den §, som handlar om frikallelse från värnpligtens

fullgörande. I § 2 (förutvarande § 3), andra stycket, har ordet

»uppkallade» ersatts af ordet »inkallade».

§ 4. Den nuvarande § 4, som föreskrifver, att beväringen tillhör

hären eller flottan, landstormen endast hären, bör utgå, enär landstormsmän,

som erhållit sin utbildning vid flottan, kunna behöfva tagas i anspråk

för det lokala kustförsvar (sjöbefästningar o. d.), som lyder eller

kommer att lyda under flottan. I stället har den §, som handlar om

värnskatten, inskjutits, och torde densamma lämpligen erhålla plats efter

den §, som bestämmer, hvilka värnpligtige äro frikallade från värnpligtens

fullgörande.

§ 5. 1 inom. 2, första stycket, hafva orden »Tjenstetiden enligt § 3,

mom. 1» utbytts mot »Tjenstetiden i beväringen». Mom. 2, tredje stycket,

torde, i betraktande af den utsträckta öfningstiden och af den omständigheten,

att den första tjenstgöringen (rekrytskolan) i allmänhet tager sin

början det ena året på hösten för att afslutas under det derpå följande,

böra erhålla en ändrad lydelse, och synes det dervid vara ändamålsenligt

att öfverlåta åt Konungen att bestämma, huru förhållas skall, då värnpligtig

uteblifvit från endast en del af tjenstgöringen.

§ 6. I första stycket har ordet »tjenst» utbytts mot »tjenstgöring»

§8 7—10. §§ 7 och 9 hafva undergått mindre redaktionsändringar

Art. II. Om de värnpligtiges inskrifning och redovisning.

Ofvanstående rubrik har erhållit en ändrad lydelse. Denna underafdelning

af lagen handlar visserligen hufvudsakligast om de värnpligtiges

inskrifning, men den berör äfven deras redovisning.

§ 11. Denna § har undergått den ändring som betingas deraf, att

inskriiningsområde skall indelas i rullföringsområden, samt särskilda sjörullföringsområden

bildas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds. Nåd. Proposition N:o 3. &1

§ 12. Mom. 1 har egentligen endast undergått redaktionsändring

och bragts i öfverensstämmelse med förhållandena, sådana dessa utvecklat

sig. Dock har det ansetts lämpligt, att då pastorerna till mantalsskrifningsförrättarne

återsända de öfver de inskrifningsskyldiga värnpligtige

upprättade listorna, dessa senare, för undvikande af onödig omgång, böra

vara åtföljda af de värnpligtiges prestbetyg. --om

Föreskrifterna i hittillsvarande mom.. 2—4 motsvaras af de föreslagna

mom. 2 och 4, hvarvid, bland annat, de skyldigheter, som åligga

direktion för sjömanshus, öfverflyttas till sjömanshusombudsman.

I mom. 3 (förutvarande mom. 5) är ordet »husförhörslängderna» ersatt

af ordet »församlingsböckerna». i, .!- . liihi,''

§ 13. Den ändrade lydelsen af inom. 1 beror af de ändrade föreskrifterna

angående indelning i värnpligtsområden. ;-

§ 14. I fråga om lydelsen af mom. 7, hvilket motsvarar det första

stycket uti nuvarande § 14, är att märka, att, då, enligt den föreslagna

lydelsen af § 25, icke alla å sjömanshus inskrifna värnpligtige skola inskrifvas

vid flottan, måste vid inskrifningsförrättning pröfvas, hvilka af

dessa värnpligtige skola tilldelas flottan eller truppslag af hären. Fördenskull

vore det ur militär synpunkt önskvärdt, att samtliga å sjömanshus

inskrifna värnpligtige skulle personligen inställa sig vid inskrifningen.

Men med hänsyn till de svårigheter, som en sådan skyldighet skulle vålla

dem, som äro inmönstrade till sjöfart, har ifrågavarande skyldighet ansetts

böra utsträckas endast till de å sjömanshus inskrifna värnpligtige, hvilka

icke äro inmönstrade till sjöfart. Beträffande dem, som äro inmönstrade

till sjöfart, skulle sjömanshusombudsmännen fortfarande vara förpligtade

att aflemna för deras inskrifning erforderliga uppgifter.

Anledningen till att personalen vid lots- och fyrinrättningarna icke

vidare omnämnes uti inom. 1 framgår af hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet

anfört rörande denna personal (jfr § 48).

Mom. 1 är i öfrigt affattadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

motsvarande stycke uti värnpligtskomiténs förslag.

Det andra stycket uti nuvarande § 14 har ansetts böra utgå, sedan

uti § 12 föreskrifvits, att listorna öfver de inskrifningsskyldiga värnpligtige

skola, vid återsändandet till mantalsskrifningsförrättarne, vara åtföljda af

de värnpligtiges prestbetyg.

Föreskriften, att värnpligtig i visst fall eger åtnjuta ersättning för

inställelse vid inskrifningsförrättning, torde böra inflyta uti värnpligtslagen,

dä värnpligtigs öfriga förmåner äro upptagna i densamma (jfr § 35).

I sådant syfte har det nya vurm. 2 blifvit attattadt.

Mom. 3 är lika lydande med tredje stycket uti nuvarande § 14, med

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

tillägg åt'' bestämmelsen i nuvarande § 19 mom. 1 e), att med inskrifningsbok

skall följa utdrag åt värnpligträgen samt åt andra lagar och stadgande»

rörande krigsmagten.

§ 15, Det torde vara ändamålsenligt, att denna § i inom. 1 först

töreskrifver, hvarest inställelse till inskrifningsförrättning i regeln skall

ega rum, innan den behandlar undantaget. Slutorden i nu gällande § »så

vidt han icke till annat område i laga ordning öfverfiyttar» synas vara

öfverflödiga, hvarjemte uttrycket »är kyrkobokförd» torde hafva företräde

framför uttrycket »är mantalsskrifven», enär de värnpligtiges inskrifning

och redovisning ske efter deras kyrkobokföringsort och icke efter mantalsskrifningsorten.

Det'' nya inom. 2 handlar om å sjömanshus inskrifva värnpligtiges

inskrifning. t

''• •''• Ä '' * . ♦;/ .; .;M ♦ O*’ yyi i; • • ''(■ ‘i *

'' fij.- i Pjr if''r rf: . » {i •; j '' .

*r » ;• ..ft i r . r .•> .

lr- il -KiVH i * f>. ;; ;; i. V

Art. III. Om uppskof med iuskrifniug eller tjenstgöring, så ock om frikallelse

efter inskrifning.

I ofvanstående rubrik har ordet »och» ansetts böra ersättas af »eller»,

hvarjemte rubriken erhållit ett fullständigande tillägg, utvisande att Art,

III äfven handlar om frikallelse efter inskrifning.

§ 16. Till denna § har fogats ett nytt inom., inom. 4, för att fullständiga

lagstiftningen i detta ämne, nemligen angående det fall då inskrifven

värnpligtig blifver oförmögen till tjenst vid rikets försvar.

§ 17. Denna § är affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

värnpligtskomiténs förslag, hvars mom. 2 och 3 ansetts kunna lämpligen

sammanföras till ett inom., inom. 2.

Art. IV. Om iuskrifuingsnämnd och iuskrifningsrevision.

*

'' {- M >-T i V * * 1> ■ " '' ; ’ • • ''; i ? . r • : : , f 7 '' . . '' * ‘ • • V» . • • , ; • t ■ ! _ • '' J D

§ 18. Ändringen uti mom. 1, första stycket, motsvarande första

stycket i nuvarande $ 18, beror af den föreslagna värnpligtsområdesindelningen.

Samma inom. har, för tillgodoseendet af flottans intressen,

ansetts böra erhålla ett tillägg af innehåll, att officer af flottan må närvara

vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, ur hvilket

ett större antal värnpligtige inskrifves i flottan.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition iV.-o 3.

Mom. 2 gäller inskrifningsnämnd för sjömanshus.

Mom. 3 motsvarande andra stycket i nuvarande § 18, har ansetts

böra undergå den ändring, att inskrifningsnämnd skulle, utan ordföranden,

vara beslutsinessig. Inskrifningsnämndens göromål böra nemligen kunna

fortgå, om ordföranden skulle insjukna eller eljest icke föriätta sin tjenst,

äfven under den tid, som skulle förflyta, intill dess ny ordförande hinner

förordnas.

§ 19. Till grund för denna §:s mom. 1 och 3 ligger värnpligtskomiténs

förslag, från hvilket de dock afvika i tvenne fall.

Enligt mom. 1 c) eget- inskrifningsnämnd »besluta» om frikallelse

af vid inskrifningsförrättning frånvarande värnpligtig, under det att den

enligt värnpligtskomiténs förslag skulle »derom yttra sig till ledning

vid frågans afgörande utaf den i § 21 omförmäla, inskrifningsrevision».

Dels synes nemligen inskrifningsnämnden kunna, genom kronobetjeningen

och de valda ledamöterna, lättare än inskrifningsrevisionen skaffa sig noggranna

och fullständiga upplysningar om den värnpligtiges tjenstbarhet,

dels synes det mindre ändamålsenligt att, i likhet med hvad komitén

föreslagit, ombilda inskrifningsrevisionen till en omedelbart beslutande myndighet

med delvis samma åligganden som den myndighet (nämnden), hvars

åtgärder den är satt att granska. Inskrifningsrevisionen bör tydligen, Såsom

också benämningen angifver, hafva till uppgift att granska inskrifningsnämnds

beslut samt afgöra deröfver afgifna besvär. Genom att göra inskrifningsrevisionen

till i första hand beslutande skulle också hvarje möjlighet

upphäfvas föi- den värnpligtige att anföra klagan öfver det ursprungliga

beslutet äfvensom att i sammanhang härmed förete nya upplysningar.

Sista stycket uti mom. 1 har ansetts böra erhålla det fullständigande

tillägget, att afvikande meningar (yrkanden af den officer åt flottan, hvilken

är närvarande vid inskrifningsnämnds sammanträde) skola antecknas

till det protokoll, som föres öfver nämndens beslut.

I mom. 3 är, i jemförelse med värnpligtskomiténs i denna del afgifna

förslag, vidtagen den ändring, att inskrifning genom inskrifningsområdes-

(sjörullföringsområdes-) befälhafvare!! må kunna ske äfven beträffande

den, som endast en gång uteblifvit från inskrifningsförrättning, samt

att denna bestämmelse sålunda är tillämplig på alla från sådan förrättning

uteblifna.

Enligt nu gällande värnpligtslag kan värnpligtig, som med eller utan

laga förfall uteblifvit från inskrifningsförrättning, icke blifva inskrifven

förr än vid följande års inskrifningsförrättning. Enligt den föreslagna lydelsen

al'' mom. 3 skulle inskrifning af sådan värnpligtig kunna, mellan de

arliga inskrifningsförrättningarna, verkställas af inskrifningsområdesbefäl
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

häfvare eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktige, af sjörullföringsområdesbefälhafvare.

Denna, föreskrift, i förening med den uti § 42

föreslågna bestämmelsen om värnpligtigs hemtning till inskrifnings undergå,

ende, torde sär skild t vara egnad att förebygga upprepandet af förseelse

i fråga om inställelse till inskrifning.

Slutligen har ett nytt mom. 2 angående inskrifningsnämnd för sjömanshus

tillkommit.

§ 20. Denna § är affattad med ledning af värnpligtskomiténs förslag,

men har rätten att anföra besvär öfver inskrifningsnämnds beslut

inskränkts till värnpligtig, som beslutet rörer. Då enligt deri* föreslagna

lydelsen af sista stycket i § 19 inom. 1, afvikande mening (yrkande) skall

tagas till protokoll, kommer nemligen denna (detta) att behörigen pröfvas

af in skri fningsrevisionen, oaktadt särskilt besvär icke är afgifvet.

§ 21. Uti första stycket äro orden »För hvarje inskrifningsömråde»

ersatta af »För inskrifningsömråde», samt derefter äro tillagda orden »jemte

inom detsamma belägna sjömanshus». Inskrifningsrevisionen torde nemligen

kunna, vara gemensam för såväl inskrifhingsområdet som inom detsamma

belägna sjömanshus, hvarigenom, såsom för närvarande är fallet, frågor

rörande samtliga å hvarje särskilt sjömanshus inskrifna värnpligtige —

både de, som tilldelas flottan, och de, som inskrifvas vid håren — komma

att pröfvas af en och samma myndighet.

I fråga om inskrifningsrevisions beslutsmessighet har genom det nya

inom. 2 införts den ändring, som betingas, af den föreslagna lydelsen af

§18 *mom. 3.

§ 22. Denna § är affattad i öfverensstämmelse med värnpligtskomiténs

förslag, med undantag deraf att underafdelningen b) ändrats till

öfverensstämmelse med § 19 mom. 1 c) uti nu föreliggande förslag samt

att, i enlighet med hvad ofvan under § 19 anförts, föreskriften i underafdelningen

d) uti värnpligtskomiténs förslag om inskrifning inför inskrifningsrevisionen

af hemtad värnpligtig uteslutits, hvarjemte det förtydligande

tillägg gjorts, att företräde i fråga om uttagande till de särskilda

truppslagen af hären eller till viss tjenst vid flottan för den, hvilken dertill

frivilligt anmält sig, gäller endast »vid lika lämplighet».

1 i § 23. Oförändrad.

Art. Y. Om de värnpligtiges tjeustgöringsskjldighet i be vänligen.

Då denna underafdelning af vämpligtslagen handlar om de värnpligtiges

tjenstgöring, har i rubriken ordet »tjenstskyldighet» ersatts af

»tjänstgöringsskyldighet».

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

§ 24. Denna § hav undergått endast en mindre, förtydligande redaktionsändring.

§ 25. I fråga om den ändrade lydelsen af denna § hänvisas till

hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet i denna del anfört.

Ett nytt inom., mom. 3, har för fullständighetens skull ansetts böra

tillfogas denna §.

§ 26. Denna § har undergått endast en mindre redaktionsändring.

§ 27. Mom. 1. Detta mom. handlar om de värnpligtiges tjenstgöring

i fredstid. Hvad tjenstgöringen vid hären angår, hänvisas till de allmänna

grunder, som närmare utvecklats uti det statsrådsprotokoll, som är

vidfogadt den nådiga propositionen angående ny härordning, och beträffande

utbildningstiden för flottans värnpligtige till hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet

nyss anfört samt till samma departementschefs anförande

till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden denna dag, hvilket är bilagdt

statsverkspropositionen under femte hufvudtiteln.

Föreskriften uti sista stycket, att värnpligtig, uttagen till trängen i

förvaltningstjenst eller egentlig sjukvårdstjenst, d. v. s. till sj likvaktare

eller sjukvårdare, äfvensom till stationstjenst vid flottan eller till särskild

befattning vid hären eller flottan, är afsedd att på ändamålsenligaste sätt

ordna utbildningen af dessa värnpligtige, för hvilka fullgörandet af repetitionsöfningar

icke har någon särskild betydelse.

De uti nu gällande värnpligtslag, mom. 2, meddelade bestämmelserna

angående värnpligtigs befrielse från öfning i fredstid skulle utgå, enär sådan

befrielse icke vidare skulle ega rum.

Mom. 2. Detta inom., som är nytt, innehåller den föreskrift, att

värnpligtig, som vid slutet af tjenstgöringstid är kommenderad till sjötjenst,

är skyldig att tjenstgöra ombord, till dess fartyget efter återkomsten

till flottans station blifvit afmönstradt, äfvensom bestämmelser rörande

dagaflöningen under den Överskjutande tiden. Denna föreskrift afser sådana

fall, der på expedition varande fartyg, genom väderleks- eller andra

oförutsedda förhållanden blifvit förhindradt att inom utgången af beväringens

tjenstgöringstid återkomma till flottans station, och skulle således

endast i undantagsfall komma att tillämpas.

Mom. 3. Detta mom. är affattadt med ledning af värnpligtskomiténs

förslag, mom. 2., dervid de föreslagna föreskrifterna undergått den jemkning,

som betingas af utsträckningen af de värnpligtiges tjenstgöring i

fredstid.

§ 28. Denna § är oförändrad, med undantag af att uti mom. 1

efter ordet »kräfver» infogats mellanmeningen »så ock när det erfordras till

afvärjande af uppror», samt att uti mom. 2 ordet »äfven» framför »bevä''

Bill. till Riksd. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 3.

ringens andra uppbåd» uteslutits, och uttrycket »vid olika vapen» ändrats

till »vid olika truppslag af hären, eller vid flottan».

§ 29. Denna § är affattad i det syfte, att man vid mobilisering må

kunna anlita alla utvägar, då det gäller att till tjenstgöring inkalla vare

sig beväringen eller landstormen.

Derjemte har tillkommit ett nytt mom., mom. 2, hvarigenom värnpligtig,

som tillhör beväringens första uppbåd och vistas utom riket,

alägges skyldighet att vid utbrott af krig, oberoende af särskild inkallelse,

anträda hemfärden, så snart ske kan.

§ 30. Denna § har ansetts böra delas på två stycken; det förstaangående

värnpligtigs lydnadspligt, det andra innehållande en föreskrift

för befälet.

j § 31. Skälen hvarför den värnpligtige äfven i fråga om inställelse

till tjenstgöring bör lyda under krigslag, har jag framhållit uti mitt föregående

anförande. Likaledes torde det vara med militärisk tukt och ordning

öfverensstämmande, att den värnpligtige vid mönstringstillfälle lyder

under^ samma lag. För fullständighetens skull har i denna §, äfvensom i

§§ 35 och 36, uttrycket »under marsch» erhållit tillägget »eller annan

färd».

§ 32. Rörande lydelsen af denna § hänvisas till mitt och chefens

för sjöförsvarsdepartementet förut hållna anföranden.

En ny föreskrift i denna § rörer å sjömanshus inskrifna värnpligtiges

mönstringsskyldighet.

§ 33. Mom. 1 har undergått den ändring, att för tillgodoseende

åt de kraf, som mobiliseringen framställer, Konungen skulle kunna uti

de afseenden, hvarom detta mom. handlar, utfärda föreskrifter för särskilda

fall.

Mom. 2 är affattadt med ledning af de militära reservanternas i

värnpligtskomitén i denna del afgifna förslag, mom. 2 och 4, med den

skilnad, att orden »två manader» utbytts mot »en månad». Derjemte har

detta mom.. utvidgats för att fullständiga föreskrifterna angående värnpligtigs

anmälningsskyldighet.

Mom. 3. Hvad angår detta inom. — som förpligtar å sjömanshus

inskrifven beväringsman, som icke är i tjenstgöring eller till sjöfart mönstrad,

att hålla sjömanshusombudsmannen underrättad om sin adress —,

torde uppmärksamheten böra fästas derpå, att den uti nuvarande § 33

inom. 3 för flottans å sjömanshus inskrifna värnpligtige stadgade anmälan,

vid flyttning från ett sjömanshus till ett annat eller vid afgång från sjömanshus,

genom det nya momentets lydelse kommer att upphäfvas. Anledningen

härtill är, att vid sådan flyttning eller afgång förfares på det

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

sätt, att vederbörande sjömanshusombudsman afförer eller införer den sjömanshusskrifne

ur eller i sjömanshusets registerbok, hvarför verkställandet

af ifrågavarande anmälan lämpligen torde böra åläggas sjömanshusombudsmännen

genom särskildt utfärdade bestämmelser rörande deras åligganden

ifråga om redovisningen af flottans å sjömanshus inskrifna vämpligtige.

§ 34. Mom. 1 har undergått den ändring, som betingas af den utsträckta

tjenstgöringstiden och dennas fördelning. Att värnpligtig, som på

grund af fast anställning vid hären eller flottan anses hafva fullgjort den

honom åliggande första tjenstgöring, bör deltaga i repetitionsöfning med

vederbörlig åldersklass, är helt visst en erforderlig föreskrift såväl för uppfriskande

af hans färdigheter som ock för underlättandet af det fast anstälda

manskapets (underbefälets) rekapitulation.

Rörande det i mom. 2 införda tillägg, att äfven värnpligtig, som aflagt

examen vid navigationsskola, skall tillhöra beväringens första uppbåd

under hela sin tjenstetid i beväringen, hänvisas till chefens för sjöförsvarsdepartementet

anförande.

Art. VI. Om de värnpligtiges underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35. Mom. 1. Billigheten synes kräfva, att, i motsvarande fall

som värnpligtig erhåller godtgörelse för inställelse vid inskrifning, ersättning

tillgodokommer honom vid mönstringsförrättning, och har detta mom.

i sådant syfte blifvit affattadt.

Art. VII. Om landstormen.

§§ 36 och 37. I fråga om lydelsen af dessa §§ hänvisas till hvad

som i det föregående sagts angående landstormens användning vid krigstillfälle.

Föreskriften om, när till landstormen hörande värnpligtig lyder

under krigslag, har ansetts böra förtydligas.

§ 38. Några föreskrifter för landstormens organisation torde icke

böra finnas uti värnpligtslagen, lika litet som denna lag innehåller bestämmelser

angående organisationen af beväringens första och andra uppbåd.

§ 39. Denna § har undergått endast några smärre redaktionsänd

ringar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Art. VIII. Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter, så

ock om laga förfall.

§ 40. Denna § motsvaras i nu gällande värnpligtslag af § 41 mom.

1 och 2, och hänvisas beträffande densammas lydelse till mitt nyss hållna

anförande.

§ 41. Mom. 1 är lika med § 42, och mom. 2 lika med § 40 i nu

gällande värnpligtslag, med den ändring att bötesbeloppet för uteblifvande

utan laga förfall från mönstring, eller för försummad anmälan, i öfverensstämmelse

med hvad förut anförts, höjts till tio kronor.

§ 42. I denna §, som är ny, hafva på ett ställe sammanförts föreskrifterna

angående de fall, då värnpligtig skall vara underkastad heintningsäfventyr.

Det torde kunna antagas, att dessa föreskrifter, derest de

med kraft och följdriktighet komma att tillämpas, skola, i fråga om nedbringandet

af antalet förseelser mot värnpligtslagen, visa gynsamma verkningar.

Rörande affattandet af denna § i öfrigt hänvisas till mitt förut

hållna anförande.

§ 43. Mom. 1 har undergått en förtydligande redaktionsändring

angående laga förfall.

Mom. 2 har erhållit det tillägg, att å sjömanshus inskrifven värnpligtig,

som vid krigstillfälle inkallas till tjenstgöring, skall, så snart ske

kan, anträda hemfärden, till förekommande af att sådan beväringsman,

då han befinner sig i utländsk hamn, så belägen, att han utan svårighet

eller tidsutdrägt kan anträda hemfärden, må kunna uteblifva och såsom

skäl derför åberopa laga förfall.

§ 44. Denna § är lika med värnpligtskomiténs förslag med det

tillägg, att sjukdom såsom laga förfall kan styrkas med intyg äfven af

embets- (tjenste-) man i statens tjenst.

Art. IX. Om åtgärder med anledning af förseelser mot denna lag, så ock om

användning af böter.

. ,■ ''• ,f • t'' ."i • It >S >.. • ■

Rubriken är ändrad i öfverensstämmelse med värnpligtskomiténs

förslag, med den skilnad att orden »åtal och andra» uteslutits.

§ 45. Med anledning af de föreslagna straffbestämmelserna angående

förseelser mot värnpligtslagen har § 45 i nu gällande värnpligtslag

uteslutits och ersatts med § 46 af samma lag, hvilken § i behöriga delar

blifvit omredigerad.

§ 46. Denna § motsvaras af §§ 47 och 48 i nu gällande värnpligtslag.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

69

Art. X. Särskilda bestämmelser.

Denna rubrik har ansetts böra införas.

§ 47. Denna § motsvarar § 49 i nu gällande värnpligtslag.

§ 48. Denna § är ny och handlar om personalens vid lots- och

fyrinrättningarna värnpligtsförhållanden, och hänvisas beträffande densamma

till chefens för sjöförsvarsdepartementet nyss hållna anförande.

§§ 49—51. Dessa §§ motsvaras i nu gällande värnpligtslag af §§

54, 50 och 51, hvilken förstnämnda § ansetts böra hitflyttas från slutet

af värnpligtslagen.

Öfvergångsstadganden.

Rubriken har undergått den ändring, att »Öfvergående stadganden»

utbytts mot »öfvergångsstadganden».

§ 52. I fråga om lydelsen af denna § hänvisas till det statsrådsprotokoll,

som är vidfogadt propositionen angående ny härordning,

äfvensom till chefens för sjöförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden denna dag, hvilket är bilagdt statsverkspropositionen

under femte hufvudtiteln.

§ 53. Denna § innehåller, att föreskriften i § 4 angående erläggande

af värnskatt skall tillämpas från den dag, som i särskild lag om värnskatt

varder bestämd.

Sedan förslaget till ny värnpligtslag sålunda blifyit genomgånget,

hemstälde föredragande departementschefen i underdånighet, att nådig

proposition om ny värnpligtslag af den lydelse, bil. litt. A vid detta

protokoll utvisar, måtte till Riksdagen aflåtas. •

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regen

ten i nåder lemna bifall.

Ex protocollo:

G. Hagbergh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ir -n

V. a ''!

;:■ * r y . ■

- ''i.l I i <.i‘ • I i i

r, ’;!★{■ v ■;, *i: .

''■"t-fi: ’; ■ 11 K!IJ>! Wl.i

■ ■■ ■ ■ ''• ,:v ^ .

'')]'' ''■( ;,i

. /fwji&i*; -(fn:

■ili .

>■

.K v:" •

/*n. , . »i >''•!

h-''// yili ,•;(

iV! C.'' vMfti-.r.'' i

-yj ■ ;>T''! va

!«r.f timra

:/ . ! . 1 ii I

''■> vi ir».<* -j

• ; J y

Ui

>.»

•Ht! *>

tf

v;.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

71

Bil. 1.

P. M.

angående lagstiftningen om värnskatt.

(Utarbetad inom generalstaben.)

I. Värnskattsfrågans föregående behandling i Sverige.

I det förslag till härordning, som år 1869 framlades för Riksdagen,

npptogs frågan om värnskatt. Vissa kantoner i Schweiz hade gifvit exempel

på lagstiftning i sådant syfte, och i Österrike var en dylik skatt föreslagen.

Uti motiveringen till nyssnämnda härordningsförslag framhölls det

vara med rättvisa och billighet fullt öfverensstämmande, att värnpligtig,

som till följd af ett måhända ringa lyte, af svag kroppsbyggnad eller af

sin sysselsättning måste befrias antingen från beväringspligten helt och

hållet eller ock endast från fredsöfningarna, icke derför borde frånkännas

alla förpligtelser att på ett för honom lämpligt sätt deltaga i bördan för

fosterlandets försvar. För ändamålet borde en ringa, i förhållande till

den befriades förmögenhet eller inkomst eller till arten af hans sjuklighet

bestämd afgift påläggas honom årligen under den tid, han eljest personligen

bort fullgöra sin värnpligt.

Denna afgift borde bestämmas olika för de tvä kategorier, i hvilka

befriade värnpligtige borde särskiljas, nemligen dels krigstjenstodugliga

samt lotsåldermän och lotsar, hvilka kategorier helt och hållet voro frikallade

från värnpligtens fullgörande, dels trängsoldater och å sjömanshus

inskrifna in. fl. hvilka voro befriade endast från tjenstgöring i fredstid.

Den första kategorien skulle delas i två klasser, omfattande: den första

skattskyldiga mellan 20 och 27 år, motsvarande aktiva arméens 7 beväringsklasser,

och den andra skattskyldiga mellan 27 och 30 år, motsvarande

den s. k. krigsreserven.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Skatten för första kategoriens första klass borde bestämmas i visst

förhållande till den skattskyldiges afgifter enligt art. II i då gällande bevillningsstadga

af den 8 september 1868 — denna art. handlade om bevillning

för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete — såsom

utgörande det enklaste, rättvisaste och med minsta svårighet vid tillämpningen

förenade taxeringssättet. Ginge man tillväga på annat sätt, måste

nemligen särskilda taxeringskomitéer anordnas, ledande till kostnad för

staten, besvär för enskilde och måhända en temligen godtycklig klassifikation

af de skattskyldige. Då emellertid många skattskyldige erlade skatt blott

efter art. I — denna handlade om den personliga skydd saf giften —, måste

ett minimibelopp stadgas, hvarunder värnskatten ej finge nedgå annat än

vid särskilt ömmande förhållanden; hvarförutom äfven ett maximibelopp

ansågs behöfva fastställas. Dessa afgifter föreslogos: minimibeloppet till

2 och maximibeloppet till 50 riksdaler (kronor). Inom dessa gränser skulle

skattebeloppet bestämmas för en hvar, som erlade bevillning enligt art. II,

till hälften af denna bevillnings belopp.

Värnskatten för första kategoriens andra klass skulle under hvart

och ett af de tre sista beväringsåren icke understiga en eller öfverstiga

tjugufem kronor. Inom dessa gränser skulle skatten bestämmas för en

hvar, som enligt art. II i bevillningsstadgan erlade bevillning till fjerdedelen

af dess belopp.

Värnskatten för andra kategorien föreslogs till lika belopp som för

första kategorien, men skulle blott utgå under tiden för befrielsen från

vapenöfningarna, inalles tre år, enär denna befrielse ansågs vara den enda

fördelen för skattskyldige i den andra kategorien.

Vederbörande taxeringskomité skulle, efter anmälan af bevillningsberedningen,

kunna för stor fattigdom, svårare lyte eller sjukdom medgifva

minskande af eller befrielse från värnskatten. Blinda, döfstumma

och svagsinta skulle alltid vara befriade från skatten.

Värnskatten skulle i sammanhang med öfriga ordinarie utskylder

påföras och uppbäras af statens vanliga uppbördsman.

Dessutom stadgade förslaget, att der någon, hvilkens beväringsskyldighet

fortfore, önskade blifva från densamma fri för att kunna utflytta

till främmande land, dylik befrielse skulle för den, som egde tillgång, icke

lemnas, med mindre han erlade den värnskatt, som belöpte sig på hvarje

återstående beväringsår.

Det Riksdagens särskilda utskott, som behandlade härordningsförslaget,

gillade grundsatsen om, att den, som på grund af ett måhända ringa lyte

eller svag kroppsbyggnad ej pröfvades lämplig att personligen deltaga i

försvaret, borde på annat sätt bidraga därtill. Men utskottet afstyrkte

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

dock vämskattsförslaget och anförde dervid hufvudsakligen, att värnpligten

borde begränsas af möjligheten att personligen fullgöra denna pligt, samt

att, då ett lyte, större eller mindre, redan vore en kännbar olägenhet,

vore det hvarken lämpligt eller billigt att öka denna genom påläggande

af särskild skatt. Visserligen skulle enligt förslaget taxeringskomitéema

kunna befria dem, som lede af svårare lyte, sjuklighet eller fattigdom,

men utskottet ansåg dock, att det vore i viss mån vanskligt att öfverlemna

afgörandet häraf till taxeringskomitéema, inom hvilka å skilda orter

olika åskådningssätt lätt nog kunde göra sig gällande. Beträffande den

föreslagna värnskatten för dem, som utvandrade, erinrade utskottet särskildt,

att skatten utgjorde ett hinder för flyttningsrätten, och att bestämmelsen

härom torde komma att blifva kraftlös, sedan passförordningen

upphört. Hvad trängsoldater anginge, ansåg utskottet, att de icke borde

befrias från öfningar i fredstid, hvadan bestämmelsen om dessas erläggande

af värnskatt borde förfalla.

Första Kammaren biföll emellertid med 41 röster mot 29 förslaget

om värnskatt, utom beträffande trängsoldater, men Andra Kammaren afsteg

härordningsförslaget i dess helhet.

I samband med framläggande af förslag till härordning vid lagtima

riksdagen år 1871 upptogs frågan om värnskatt på i hufvudsak samma

grunder som år 1869. Vissa olikheter voro dock föreslagna. Sålunda

skulle inom första kategorien andra klassen lemnas ur räkningen och följaktligen

klassindelningen upphöra. Detta berodde derpå, att 1869 års förslags

»krigsreserv» icke upptogs uti 1871 års förslag, enligt hvilket de

värnpligtige efter utträdandet ur »linien» omedelbart öfvergingo till landstormen.

En del värnpligtige, som voro befriade endast från »vapentjenst i

krig», såsom fyrmästare, arbetare vid gevärsfaktorier m. fl., skulle fritagas

från värnskatt. Värnskattens minimibelopp skulle höjas från 2 till 3 kronor,

enär öfningstiden skulle utsträckas från 60 dagar (enligt 1869 års förslag)

till 82 eller 90 dagar. Maximibeloppet skulle upphäivas. Bestämmelsen

i 1869 års förslag, att blinda, döfstumma och svagsinta skulle ovilkorligen

fri tagas från värnskatt, återfinnes ej i 1871 års förslag.

Då första beväringsklassen beräknades till 35,000 man, deraf 20,000

krigsdugliga, borde större delen af återstående 15,000 man betala värnskatt,

Dennas storlek beräknades för 1872 till 50,000 kronor och efter

genomförd organisation till 300,000 kronor.

Riksdagens särskilda utskott tillstyrkte värnskattsförslaget med några

förändringar, hufvudsakligen afseende redaktionen. En reservant, grefve

Henning Hamilton, framhöll dock, att, enär värnpligten icke kunde beslå.

till Piksd. Prof. 1301. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

traktas såsom en vanlig skatt, utan vore en medborgerlig pligt, hvilkens

uppfyllande fordrade vissa fysiska egenskaper, så kunde, der dessa saknades,

värnpligten följdriktigt icke ersättas genom penningar. Endast ur den

synpunkten, att hvarje medborgare i en viss ålder borde bidraga till försvaret,

och att derför den, som icke kunde med sin person bidraga, i

stället borde lemna sitt bidrag i penningar, kunde derför värnskattens idé

försvaras. Reservanten påpekade vidare svårigheten att tillämpa värnskatten

på ett fullt rättvist sätt. Antingen kunde för den värnpligtiges

tjenst antagas ett medelvärde, som borde ersättas genom värnskatten, i

hvilket fall denna blefve lika stor för alla från den personliga tjenstepligten

befriade. Eller ock borde en hvar betala efter den tjenst, som

han möjligen kunde göra, dervid skatten finge rättas efter den befriades

kroppskrafter, och den till krigstjenst alldeles oförmögne blefve skattefri.

Under alla förhållanden komme bestämmandet af, huru mycket den bemedlades

tjenst vore mera värd än den fattiges, att innebära ett godtycke.

För undvikande i möjligaste mån häraf föreslog reservanten, att ingen

skulle åläggas högre värnskatt än medelkostnaden för en soldat (100 kronor),

och att värnskatt icke skulle utkräfvas af den enligt bevillningsstadgan

skattefrie.

Båda Kamrarna godkände denna gång förslaget om värnskatt, men

stannade i olika beslut rörande härordningen i dess helhet, hvadan äfven

frågan oom värnskatt föll.

Äter upptogs värnskattsfrågan i samband med det härordningsförslag,

som framlades vid 1871 års urtima riksdag. Första Kammaren biföll

förslaget om värnskatt, men detsamma förkastades i samband med

härordningsförslaget i dess helhet af Andra Kammaren.

Efter en längre tids hvila återupptogs frågan om värnskatt i det

inom generalstaben ar 1890 utarbetade härordningsförslaget, äfvensom i

det utlåtande öfver detta förslag, som den 12 mars 1891 afgafs af den s. k.

generalskomitén.

Generalstabens och generalskomiténs förslag innehöllo följande, lika

bestämmelser rörande värnskatten:

att'' värnskatt först och främst skulle påläggas värnpligtige, hvilka

blifvit fri kalla de från värnpligtens fullgörande såsom varande till följd af

lyte, sjukdom eller annan dylik orsak till tjenst vid rikets försvar oförmögna;

och skulle sådan skatt utgöras af dem under hela den tid —.12

år, räknadU från och med det kalenderår, under hvilket vederbörande

fylde 21 år — hvarunder de eljest skulle hafva tillhört beväringen;

samt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

75

att värnskatt likaledes skulle erläggas af värnpligtige, hvilka erhölle

uppskof med inskrifning, för hvarje år, som de derigenom undginge att

tillhöra beväringen. x)

Beviljande af uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

skulle enligt generalstabens förslag kunna meddelas dels

den, som till följd af en eller annan, möjligen öfvergående anledning, såsom

tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, befunnes till

tjenstgöring oförmögen eller olämplig; dels s. k. familjestöd. Generalskomiténs

förslag i sistnämnda afseende var i hufvudsak liknande. I detsamma

föreskrefs nemligen, att ett sådant uppskof skulle kunna medgifvas

dels värnpligtig, om hvilken, på grund af tillfällig sjukdom, försenad

kroppsutveckling eller annan dylik, möjligen öfvergående anledning, tvifvel

förefunnes beträffande hans vapenförhet eller graden af hans tjensteduglighet;

dels familjestöd.

I fråga åter om värnskattens utgörande vid beviljande af uppskof

skilde sig förslagen väsentligt. Generalstabens förslag upptog nemligen,

att värnpligtig, för hvilken anledning af ofvan nämndt slag förefunnes

ännu vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket han fylde 24 år,

skulle öfverföras till landstormen, i hvilket fall han alltså fortfarande

skulle erlägga värnskatt. På så sätt skulle en dylik värnpligtig komma

att erlägga värnskatt under sammanlagdt lika lång tid — 12 år — som

om han från början, t. ex. för lyte, helt och hållet frikallats från värnpligtens

fullgörande. Undantag härifrån skulle dock ske i händelse af

krig, i hvilket fall dylik värnpligtig intill uppnådda 32 lefnadsår vore

skyldig inträda i beväringens reserv, hvarvid han alltså komme att blifva

befriad från värnskatt. Generalskomiténs förslag åter innehöll i afseende

härå, att värnskatt på grund af uppskof med inskrifning i intet fall kunde

ifrågakomma längre än till det år, hvarunder den värnpligtige, som erhållit

uppskof, fylde 24 år, i det han dervid, om uppskofsanledningen qvarvore,

öfverfördes till beväringens reserv.

Enligt båda förslagen voro vissa kategorier värnpligtige fritagna

från skyldigheten att erlägga värnskatt. Generalstabens förslag innehöll

i detta afseende, att de, som lede af svårare lyte eller sjukdom eller vore

medellösa, skulle kunna fritagas från värnskatten, hvarförutom dylik skatt

1) Båda förslagen upptogo ock, att värnpligtige, som tilldelades den s. k. beväringens

andra linie (hvilken skulle erhålla vida kortare öfning än första linien) skulle betala värnskatt.

Dock skilde sig förslagen väsentligt beträffande denna värnskatts utgörande. Då

emellertid en delning af de värnpligtige på tvenne dylika linier icke nu är ifrågasatt, komma

i det följande de båda härordningsförslagens bestämmelser rörande värnskattens tillämpande

å beväringens »andra linie» icke att afhandlas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

icke skulle påföras de från värnpligtens fullgörande frikallade, hvilka ätnjöte

understöd eller pension såsom skadade under tjenstgöring. Generalskoiniténs

förslag gick ut på att från värnskatt undantaga dem, som åtnjöte

fattigunderstöd, äfvensom dem, hvilka, enligt vederbörande kommunalstyrelses

intyg, borde för fattigdom eller sjuklighet från skatten fritagas.

Hvad slutligen vidkommer skattens belopp, påförande, uttagande och

redovisning, lemnade generalstabens förslag — likasom dess föregångare

under åren 1869- 1871 — bestämmelser härom. Värnskatten (hel värnskatt)

skulle nemligen icke understiga 3 kr. — samma minimisiffra som

i de båda förslagen 1871 — men i öfrigt för en hvar, som erlade bevillning

enligt andra artikeln i bevillningsstadgan, x) uppgå till lika belopp

med sagda bevillning. 2) Vidare skulle, enligt generalstabens förslag, värnskatten

påföras och uppbäras i sammanhang med allmänna bevillningen;

och befrielse från skatten på grund af sjukdom eller medellöshet skulle

lemnas af »vederbörlig taxeringskomité, efter anmälan af bevillningsberedningen».

Generalskomiténs förslag innehöll i motsats härtill, att det skulle

särskild! i laga ordning stadgas rörande värnskattens belopp, dess påförande,

användande och redovisning.

öfver generalstabens och generalskomiténs ofvan nämnda härordningsförslag

afgåfvo kammarrätten och statskontoret gemensamt den 19 november

1891 infordradt, underdånigt utlåtande, i hvad angick förslagens ofvan

anförda bestämmelser rörande värnskatt. Efter att hafva redogjort för

hufvudinnehållet af de båda härordningsförslagens bestämmelser om värnskatt

samt lemna! en framställning af värnskattens dåvarande tillämpning

i Schweiz, Österrike-Ungarn och Frankrike, framhöllo embetsverken, att

man hade på olika sätt sökt angifva den principiella grunden för en värnskatt.

A ena sidan hade man gjort gällande, hurusom utvecklingen af

arbetets fördelning haft till följd, att de tjenster, som statslifvet kräfde,

måste utföras af särskilda personer, hvilka härvid aflöna des af öfriga statsborgare

genom de skatter, dessa till staten utgjorde, och att, då den allmänna

värnpligten i ett specielt fall upphäfde den för öfrigt gällande

x) Detta uttryck — hemtadt från 1871 års förslag — stod emellertid icke i samklang

med den 1890 gällande bevillningsförordningen (af den 14 september 1883 med ändringar

1875, 1886 och 1887), i öfverensstämmelse med hvilken orden: »enligt andra artikeln

i bevillningsstadgan» borde utbytts mot: »för fast egendom eller för inkomst enligt bevillningsförordningen».

2) Generalstabens förslag skilde sig alltså ifråga om värnskattens storlek från 1871

års förslag endast i det afseendet, att värnskatten enligt det förra bestämdes till lika med,

enligt det senare till hälften af allmänna bevillningen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

regeln om statstjenstens utförande genom särskilda, derför aflönade organ,

detta borde fritaga dem, som sjelfva fullgjorde värnpligten, från skyldigheten

att betala den skatt till staten, som de eljest måst erlägga för att

bereda tillgång på försvarskrafter, men deremot ej befria dem, som ej

personligen gjorde krigstjenst från att i detta fall, liksom eljest, betala

skatt till staten. Värnskatten skulle enligt denna åsigt vara grundad

ungefär å samma förhållanden som all annan skatteskyldighet till statskassan.

Såsom en konseqvens häraf skulle då kunna anses följa, att värnskatt

borde utgöras af en hvar, som vore i allmänhet skattskyldig till

staten och icke fullgjorde sin värnpligt.

Å andra sidan hade man betonat, att värnskattens grund och ändamål

vore att pålägga dem, som befriades från värnpligtens fullgörande, en

afgift motsvarande den tunga och den risk, de som fullgjorde värnpligten,

måste underkasta sig. Skyldigheten att betala en dylik afgift borde derför

endast inträda, i den mån vederbörande åtnjöte befrielse från en värnpligt,

som eljest ålegat honom, och inkomsten af dessa afgifter användas att i

en eller annan form bereda dem, som personligen fullgjorde krigstjensten,

eller deras anhöriga vissa förmåner.

I allmänhet torde man kunna säga, att, der värnskatt införts, lagstiftarne

dermed närmast åsyftat att utjemna de bördor, till en del äfven

af rent ekonomisk art, som den allmänna värnpligtens fullgörande medförde

för dem, hvilka personligen måste fullgöra densamma, så att genom

en dylik skatt den, som af en eller annan anledning helt och hållet eller

delvis befriades från det personliga fullgörandet af nämnda pligt, likväl

ålades ett ekonomiskt offer till staten. Ett sådant syfte, hvilhet i och för

sig torde vara fullt befogadt, syntes ock hafva varit bestämmande för

komiterades ifrågavarande förslag, då der uti motiveringen i fråga om

värnpligt och inskrifning sades, att »fordran på jemlikhet mötes i den

föreslagna lagen om värnskatt».

Emellertid kunde mot införandet af en sådan skatt som värnskatten

flera erinringar göras, och sådana hade äfven framstälts. Utom att en

dylik skatt kunde komma att betraktas såsom innebärande ett slags friköp

från den allmänna värnpligten och derigenom vara .egnad atf försvaga

nationens känsla för och uppfattning af den senare, kunde nemligen anmärkas,

att fullgörandet af värnpligt och utgörandet af en skatt icke vore

med hvarandra jemförliga eller kunde mot hvarandra rättvist afvägas, och

att i synnerhet, der skatten drabbade sådana, Indika på grund af sjukdom

eller lyte vore oförmögna till krigstjenst, och hvilka vanligen äfven egde

mindre förvärfsförmåga, skatten kunde komma att drabba tyngre än det

personliga fullgörandet af värnpligten, hvilket senare vederbörande dess
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

utom till äfventyra skulle hafva vida föredragit, om sådant tillåtits honom.

Härjemte kunde anmärkas, att en värnskatt i ganska ojemn mån träffade

de . skattskyldiga, i det. att för sådana skattepligtige, hvilka fortfarande

åtnjöte understöd af sina föräldrar, skatten i sjelfva verket komme att

utgöras af dessa . senare, under det att de skattskyldige, hvilka sjelfva

måste sörja för sin bergning, äfven sjelfva finge vidkännas skatten, samt

att, om, såsom i utlandet vore vanligt, skatten bestämdes äfven med hänsyn

till den skattskyldiges föräldrars förmögenhet eller inkomst, föräldrar till

söner, hvilka icke godkänts såsom dugliga till militärtjenst, komme att i

skatteväg hårdare betungas än sådana, hvilkas söner finge göra krigstjenst.

. Slutligen och framför allt kunde erinras, att svårigheterna att stadga

rättvisa och lämpliga grunder, efter hvilka skatten i hvarje särskilt fall

borde bestämmas och utgöras, voro så afsevärda, att ensamt af denna anledning

det kunde sättas i fråga, om en dylik skatt borde komma till

stånd, helst som densamma i statsfinansielt hänseende icke kunde blifva af

någon större betydenhet.

Efter att hafva redogjort för de vigtigaste bestämmelserna rörande

värnskatt uti de åren 1869 och 1871 framlagda härord ni ngsförsla^en

yttrade embetsverken:

I fråga om värnskattens belopp öfverensstämmer det inom Generalstaben

upprättade, nu föreliggande förslaget, med de vid 1871 års riksdagar

framlagda allenast med den skillnad, att värnskatten i förstnämnda

förslag satts till lika belopp med bevillningen, under det att den i de

äldre förslagen var bestämd till allenast hälften deraf. Lämpadt efter nu

(år 1891) gällande bevillningsförordning skulle förstnämnda förslag innebära,

att värnskatten bestämdes dels till ett minimibelopp af 3 kronor,

dels ock så att skatten för enhvar, som erlade bevillning för inkomst

eller för fastighet till högre belopp än 3 kronor, utginge med lika belopp

som nämnda bevillning.

Bevillning utöfver 3 kronor erlägges för närvarande (år 1891) för

jordbruksfastighet af mer än 10,000 kronors taxeringsvärde, för annan

fastighet .och frälseränta med högre taxeringsvärde än 6,000 kronor samt

för inkomst af kapital eller arbete, hvars beskattningsbara belopp är hö°re

än 300 kronor. Då enligt § 11 i (år 1891) gällande bevillningsförordnfng

450 kronor af dylik inkomst äro fria från bevillning, såvida den skattskyldiges

årsinkomster, deri inbegripna äfven hustruns, understiga 1,200

kronor, samt vidare å ort, der bostadskostnaden är synnerligen hög i

jemförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom i de fall,

der särdeles ömmande omständigheter förekomma, det bevillningsfria af
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

79

draget må ökas med högst 200 kronor, så följer häraf, att i de fall, der

den skattskyldige icke har annan inkomst än af kapital eller arbete,

kräfves för att bevillningsafgiften skall öfverstiga 3 kronor, att nämnda

inkomst taxerats till mer än 750 kronor eller, om högre afdrag än 450

kronor medgifvits, till ett belopp mer än 300 kronor större än sistnämnda

afdrag, således om högsta medgifna afdrag, 650 kronor, beviljats,

till mer än 950 kronor.

Med förslaget att låta värnskatten utgå med lika belopp som bevillningen,

om denna öfverstiger 3 kronor, åsyftas uppenbarligen att

lämpa värnskatten efter de skattskyldiges olika förmögenhetsvilkor och inkomstförhållanden,

så att en person i bättre ekonomisk ställning komme

att utgöra värnskatt till högre belopp än den mindre bemedlade. Detta

syfte skulle emellertid genom förslaget långt ifrån fullständigt uppnås.

Tvärtom skulle genom värnskattens bestämmande efter den skattskyldiges

bevillning, flera orättvisor uppkomma, beroende af de grunder, bevillningsförordningen

för bevillnings utgörande uppställer.

Sålunda utgöres bevillning för fastighet icke efter den inkomst,

fastigheten lemnar. Fastighetsbevillningen kan derför motsvaras i vissa

fall af en högre, i andra fall af en vida lägre inkomst, än som motsvarar

lika stor inkomstbevillning, och värnskatten skulle alltså kunna

komma att föranleda en föga jemlik beskattning för fastighetsegare, å

ena, och för dem, som erlade inkomstbevillning, å andra sidan.

Då vidare bevillning för fastighet utgöres med lika belopp, vare sig

fastigheten är belastad med skuld eller icke, skulle egaren till en betydligt

gäldbunden fastighet komma att erlägga lika stor värnskatt som den,

hvilken egde gravationsfri fastighet till samma taxeringsvärde.

Genom bevillningsförordningens föreskrift, att bevillning af jordbruksfastighet

skall utgå med 3 öre för hvarje 100 kronor af taxeringsvärdet,

men af annan fastighet med 5 öre för hvarje 100 kronor af

taxeringsvärdet, komme dessutom värnskatten att för egare till jordbruksfastighet

stanna vid lägre belopp än för egare af annan fastighet till

samma taxeringsvärde, ehuruväl den senare fastighetens natur icke behöfde

medföra, att dess egare befunne sig i bättre ekonomiskt läge än

den förres.

Men äfven der inkomstbevillningen lades till grund för värnskatten,

skulle sådant leda till lika stora, om ej större, oegeritligheter. Detta

varder isynnerhet uppenbart, om man erinrar sig, att enligt bevillningsförordningens

bestämmelser bolag och juridiska personer skola sjelfva beskattas

för sin inkomst, och icke delegarne personligen. Den, som uppbär

inkomst från bolag, skulle således gå fri från värnskatt för denna inkomst,

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 3.

under det att den. som hade inkomst af sådan beskaffenhet, att han derför

i egen person måste utgöra bevillning, linge värnskatten bestämd derefter.

En person med t. ex. 10,000 kronors inkomst af aktier sluppe således utgifva

högre värnskatt än 3 kronor, under det att den, som egde samma

inkomst af rörelse, som han sjelf bedref, finge betala sådan med 100

kronor, och den, som vore taxerad för 1,000 kronors inkomst af arbete

med 450 kronors afdrag, måste erlägga 5 kronor 50 öre i värnskatt.

Härjemte må icke lemnas oanmärkt, hurusom taxeringen af fastighet

och af inkomst esomoftast lemnar rum för befogade erinringar i fråga om

rättvisa och jemlikhet, beroende detta till stor del på att tillförlitliga och

fullständiga uppgifter icke äro för taxeringsmyndigheterna att tillgå. Eu

obillig och ojemn taxering blefve naturligtvis så mycket mera kännbar,

om densamma skulle ligga till grund icke allenast för bevillningen och

derefter utgående kommunala utskylder, utan äfven för värnskatten.

Af det anförda torde vara uppenbart att, om man vill låta värnskatten

utgå efter en persons inkomst, detta syftemål icke fullständigt

uppnås genom att bygga värnskatten på den allmänna bevillningens grund,

utan att för ett fullt tillfredsställande resultat i nämnda afseende vore af

nöden att företaga en upptaxering efter särskilda, derför stadgade grunder.

Om man emellertid, oafsedt de erinringar, som ofvan blifvit framstälda

emot lämpligheten deraf, att bevillningen lägges till grund för

värnskattens bestämmande, ville antaga denna grund, blefve åtminstone

oundgängligt att meddela en bestämmelse af innehåll, att. den, som egde

inkomst, för hvilken till följd af bevillningsförordningens föreskrift han

icke personligen utgjorde bevillning, skulle erlägga värnskatt till lika

stort belopp som den bevillningsafgift, hvilken skulle belöpa å nämnda

inkomst, derest vederbörande vore pligtig betala sådan.

Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida värnskatten ens i något fall

borde utgå efter inkomst, eller om den icke i stället borde uteslutande

erhålla formen af en personlig afgift. Till stöd härför skulle kunna anföras,

att värnpligten drabbar alla på ungefär lika sätt, och att derför

den afgift, som träder i dess ställe, borde vara lika för alla. Detta skulle

dock i sjelfva verket medföra en stor obillighet och visar sig ännu mindre

befogadt, om — såsom rigtigast torde vara — värnskatten betraktas ej

såsom en afgift, erlagd för befrielse från värnpligtens fullgörande, utan

såsom eu skattepålaga, införd för att, så vidt ske kan, utjemna värn- ,

pligtens tunga. Uppfattas värnskatten såsom eu skatt, bör densamma

ock ökas i mån af skatteförmågan, och till följd häraf torde densamma

böra utgå med högre belopp i mån af högre inkomst.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Då emellertid värnskatten uteslutande skulle drabba personer i yngre

ålder, hvilka, såvidt de tillhörde de i ekonomiskt afseende bättre lottade

samhällsklasserna, i allmänhet under större delen af denna tid icke hafva

någon egen inkomst, utan äro i åtnjutande af underhåll från sina föräldrar,

torde det böi’a tagas i öfvervägande, om icke här såsom i andra länder,

der värnskatt införts, det borde föreskrifvas, att vid bestämmande åt

skattens belopp hänsyn skall i vissa Dill tagas till den skattskyldiges

föräldrars inkomst eller förmögenhet. Åtminstone torde detta vara en

väsentlig förutsättning för, att ett stadgande om värnskattens ökning i

män af en högre inkomst skulle medföra något mera afsevärdt finansielt

resultat. Att en dylik förhöjning i allt fall icke skulle komma att sa

synnerligen ofta inträda, torde man kunna sluta åt följande ur skatteregleringskomiténs

betänkande af den 13 september 1882 hemtade uppgifter

om antalet enskilde skattskyldige i riket ar 1879.

Antalet egare af jordbruksfastighet som nämnda år erlade bevillning,

understigande 3 kronor, uppgick till 259,289, antalet af dem, som

erlade från och med 3 till 10 kronor, till 34,093 och af dem, som erlade

högre bevillning, till 6,816. Hvad egare af annan fastighet angår, val’

antalet af dem, som erlade mindre än 1 krona i bevillning, 51,275, af

dem, som erlade från och med 1 krona till 5 kronor, 20,806 och af dem,

som erlade högre bevillning, 13,136. För dem, som erlade bevillning för

inkomst af kapital och arbete, understeg bevillningen 3 kronor för ett

antal af 136,515, för ett antal af 28,347 utgjorde den från och med 3

till 5 kronor, för ett antal af 32,144 från och med 5 till 10 kronor; för

37,709 uppgick den till högre belopp.

1 öfrig! kan vid de nu föreslagna bestämmelserna om värnskatt

erinras, dels att det icke torde vara billigt att ålägga dem värnskatt,

hvilka erhålla uppskof med inskrifning på den grund, att de äro sina

närmastes enda ekonomiska stöd; dels att, om äfven komiterades förslag,

att värnskatt skall åligga dem, som icke tilldelas beväringens första linie,

för inskrifningsåret och det derpå följande, kan sågas i visst afseende

hafva företräde framför Generalstabens förslag i denna del, enligt hvithet

värnskatt i hithörande fall skall utgå för hela beväringstiden, men med

blott halfva beloppet mot eljest, samt med undantag för de år, då den

värnpligtige är tjenstgörande, det förra förslaget likväl medför, att värnpligtig

kan för samma år blifva, skyldig såväl att utgöra effektiv tjenst

som att erlägga värnskatt; dels och slutligen att det icke torde vara öfverensstämmande

med värnskattens grund och natur, att befrielse ifrån densamma

skall kunna erhållas annorledes än för fattigdom, således icke, på

sätt äfven föreslagits, för lyte eller sjukdom.

Bih. till Ril-.vl. Prof. 1901. 1 Sand. 1 Afd. 3 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Konrjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Härjemte synes det, derest värnskatt införes, vara förtjent af öfvervägande,

huruvida icke dylik skatt under någon lämplig form skulle

kunna påläggas dem, som från riket utvandra utan att hafva fullgjort

sin vårnpligt.

Sedan embetsverken anställt vissa, beräkningar angående den inkomst,

som genom en värnskatt i öfverensstämmelse med Generalstabens förslag

till ny härordning af år 1890 skulle kunna beredas statsverket, och som

de uppskattade till lägst 500,000, högst 1,000,000 kronor, fortsatte de

sålunda;

Äfven om inkomsten af värnskatten stege till detta belopp, lärer

den emellertid icke kunna sägas för statsverket blifva af någon mera afsevärd

betydenhet i finansielt hänseende. Huruvida vid sådant förhållande,

med genomförande hos oss af en mera utsträckt värnpligt,’ värnskatt bör

komma till stånd, torde alltså närmast böra göras beroende deraf, att för

denna skatt en lämplig form kän utfinnas. Att de nu föreslagna, till

embetsvérkens utlåtande föreliggande bestämmelser i detta syfte icke,

enligt embetsverköns mening, oförändrade kunna läggas till grund för eu

lag om värnskatt, följer af hvad ofvan anförts.

Slutligen anse sig embetsverken böra erinra derom, att, om en värnskatt

skall i vårt land införas, det äfven torde böra tagas i öfvervägande,

huruvida det lämpligen må stadgas, att den statsinkomst, som genom

värnskatten erhålles, får allenast för visst ändamål användas; och kunde

härvid tilläfventyrs ifrågasättas att använda denna inkomst för penningeaflöning

till de värnpligtige, som utgjorde krigstjenst.

II. Värnskattfrågan i Norge.

Genom en den 20 sistlidne oktober till norska stortinget, afbiten

nådig proposition föreslås stiftande af en lag om »vämpfigtsskatt». Beslutet

om aflåtande af sagda lagförslag har föregåtts af en grundlig förberedande

behandling, och i Väsentliga delar är förslaget affattadt på grundvalen af

en af en norsk militärstipendiät afgifven reserapport angående ifrågavarande

förhållanden i Schweiz, Österrike-Ungern, Serbien, Italien, Frankrike och

Tyskland och dessas tillämplighet för Norge.

Lagförslaget innehåller i hufvudsak följande.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Värnskatt erlägges af förvärfsduglige värnpligtig^ som icke fullgöra

den personliga tjenstepligten. Endast de, som i värppligtslagen äro frikallade

— statskyrkans ordinarie piaster och teologie professorer samt

lotsåldermän och fasta lotsar — äro från skatten befriade.

Värnpligtige, som vilja utvandra efter fylda 18 år — den tidpunkt

då värnpligten börjar — men före utgången af de 12 första värnpligtsåren,

betala skatt för återstoden af de 12 åren. ; , ,

De hvilkas förvärfsförmåga är i väsentlig grad nödsatt, betala halt

värnskatt, så ock ynglingar mellan 16 och 18 år, som vilja, utvandra..

Befriade från skatten äro förvärfsodugliga krymplingar och svagsint!!

samt värnpligtige, hvilka på grund af under tjenstgöring ådragen skada

eller sjukdom frikallas från värnpligtens vidare fullgörande.

Skatten erlägges i allmänhet årligen för hvarje af de 12 första värnpligtsåren.

Utvandrare betala pa en gång för de år, som vid tiden för

utvandringen återstå af de 12 första värnpligtsåren.

Skatten påföres och uppbäres i sammanhang med och efter samma

regler som öfriga ordinarie utskyld’ — förutsatt att stortinget bestämmer

att en del af skatten skall utgå efter förmögenhet och inkomst — men är

förfallen först 3 månader efter den vanliga statsskatten. Föräldrar äro ansvariga

för hos dem boende söners skattebetalning. I samma syfte kunna

arbetsgivare åläggas att innehålla tjenares o. s. v. aflöning.

Samma tjensteman, som uppbära de vanliga utskylderna, uppbära

värnpligtsskatten.

Inkomsten af värnpligtsskatten af sättes till en fond, som med stoltingets

begifvande användes för försvarsändamål.

Lagen skulle tillämpas första gången på 1902 års klass och efter

den 1 april sagda år på utvandrare, som icke tillhöra äldre årsklasser än

1902 års.

Vid lagförslagets föredragning yttrade chefen för norska försvarsdepartementet

bland annat följande:

Den fundamentala förutsättningen och hufvudmålet för de nutida

värnpligtssystemen vore att med afseende på värnpligtsbördan uppnå likhet

för alla. Såväl i Norge som i andra länder hade man eftersträfva! att

aflägsna alla orättvisor i detta afseende. Och dock undginge en stor del

af den manliga ungdomen i värnpligtsåldern — mellan V* och it aflida

styrkan — den militära tjenstgöringen helt och hållet. För att såvidt

möjligt råda bot för denna orättvisa hade flera europeiska stater under de

senare åren infört värnpligtsskatt.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Gilvetvis före!linnés ett missförhållande mellan den medborgare, som

fullgjorde sin värnpligt, och den, som derifrån frikallades, och något borde

göras för att afhjelpa detsamma. o Men svårigheten vore att afgöra, huru

detta ändamålsenligen skulle ske. A ena sidan vore det tydligt, att större

likhet i fråga om värnpligtsbördan allenast stode att ernå genom ett ekonomiskt

offer af de frikallade, men å andra sidan finge värnpligten icke

betraktas såsom en börda, utan som eu rättighet, hvadan densammas fullgörande

med penningar skulle kunna verka nedsättande. Emellertid måste

framhållas, att värnpligtens fullgörande medförde såväl eu personlig börda

som eu ekonomisk förlust. Den frikallade måtte gerna varda fri från det

personliga offer, som icke stode i hans magt att fullgöra, men borde deremot

icke fritagas från den ekonomiska uppoffringen. Ty under det lian

ostörd kunde fortsätta sitt arbete, sina studier o. s. v. och såväl i fred

som under krig kunde egna sig åt sitt enskilda förvärf, rycktes hans värnpligtig6

kamrat bort derifrån. Värnpligtsskattens teori skulle lämpligen

så kunna uttryckas: »Den, som fullgör sin värnpligt, värnar sitt land både

med arm och pung; den frikallade befrias från att värna med armén, men

pligten att värna med pungen qvarstår och måste fullgöras.»

Detta åskådningssätt finge sitt uttryck i sjelfva namnet, om benäinnämningen

värnpligtsskatt infördes.

Vid afgörandet af hvad som lämpligen borde inflyta i förevarande

lag och hvad som borde finna plats i eu eventuel skatteförordning, hade

man fristat särskild vigt vid, att lagen i fråga borde utgöra eu del af värnpligtslagstiftningen.

Uppfattningen vore den, att skatt endast påfördes för

en budgettermin i sender, hvadan beträffande värnpligtsskatten icke blott

skattesatserna utan också en del bestämmelser, om huru den ekonomiska

värnpligtsbördan skulle uttagas, borde blifva föremål för hvarje stortings

afgörande.

De föreslagna bestämmelserna om, hvilka som borde erlägga hel eller

half värnskatt och hvilka som borde från skatten helt och hållet befrias,

både vid granskning inom finansdepartementet ansetts ''icke böra i lagen

inflyta. Men då, såsom i lagförslaget förutsattes, åt hvarje ordinarie storting

öfverlätes att fastslå, såväl om värnskatt under året skulle utgå som

ock skattens belopp, och om den skulle erläggas som personskatt, förmögenhets-

eller inkomstskatt, torde man icke träda grundlagen för nära

genom ofvan berörda bestämmelser. Ihågkommas borde, att lagen i fråga

icke kunde betraktas som en vanlig skattelag utan såsom en värnpligtslag

afsedd att utjemna den militära tjenstgöringsbördan genom att pålägga

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kom/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

den värnpligtige, som ej gjorde personlig tjenst, ett ekonomiskt offer svarande

mot det, som den tjenstgörande måste underkasta sig.

Att lagen i fråga vore en värnpligtslag, framginge också af åtskilliga

i det följande berörda bestämmelser. Sålunda kunde icke, liksom i

fråga om de vanliga beskattningslagarna, denna skatt påläggas hvarje inkomstbringande

verksamhet, utan måste densamma knyta sig till den

värnpligtiges person. Den skulle sålunda tråda i kraft och upphöra efter

samma grunder, som vore för den personliga värnpligten gällande. De

skattskyldige skulle alltså utgöra sin ekonomiska värnpligt efter enahanda

grunder som den personliga tjensten. De komme att underkastas kontroll

i samma afseenden med hänsyn till vistelseort och vore i sådant hänseende

underkastade krigslag.

På grund af anförda förhållanden borde reglerna för vämpligtskatten

i lag stadgas, hvadan bestämmelserna huru skatten skulle utgå så vidt

möjligt borde i lagen inflyta.

Efter denna allmänna motivering för lagens hufvudgrundsatser, behandlade

föredraganden dess särskilda bestämmelser.

Lagen kunde endast omfatta värnpligtige personer inom värnpligtsåren.

Af dessa skulle hvar och en, som icke personligen gjorde tjenst,

vare sig på grund af bristande tjenstbarhet eller annan orsak, vara skattepligtig.

Skattens normalbelopp borde på den grund så bestämmas, att

densamma motsvarade den ekonomiska förlust, som i medeltal belöpte sig

på dem som fullgjorde personlig tjenst. Som värdemätare kunde lämpligast

begagnas förhållandena vid infanteriet, hvilket truppslag hufvudinassan

af de värnpligtige tillhörde.

1 den ofvan berörda rapporten föreslogs, att vid sidan åt inkomstoch

förmögenhetsskatt måtte bestämmas en personskatt om 50 till 60 kronor

för sådana frikallade, som vore fullt arbetsföra.

År 1889, då rapporten afgafs, hade infanteriet sammanlagdt 114

öfningsdagar, hvartill kommo i medeltal 4 gånger 4 marschdagar, hvadan

den nyss angifna personskatten skulle, fördelad på sammanlagda antalet

160 dagar, uppgå till 40 ä 50 öre för försummad arbetsdag. Ett sådant

belopp för militär tjenstgöringsdag kunde anses skäligt,.

Den nuvarande tjenstgöringstiden vore 144 öfningsdagar och 16

marschdagar eller tillsammans 160 (lagar. En personskatt, beräknad efter

45 öre för dag, skulle sålunda belöpa sig på 72 kronor, hvilket belopp

skulle kunna anses lämpligt.

Efter gällande värnpligtslag tillhörde den värnpligtige under 12 år

linien och landtvärnet. Lämpligast syntes vara att fördela skatten på

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Ko hi/1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

dessa 12 År. Den ur liga personskatten skulle således blifva 6 kronor för

fullt arbetsför frikallad. (Såsom jemförelse anfördes, att motsvarande skattebelopp

i Schweiz vore 6 francs.)

Den ifrågavarande skatten skulle först och främst åsyfta att pålägga

de frikallade en lika stor ekonomisk uppoffring, som de vore underkastade,

Indika fullgjorde värnpligten, men borde skattebeloppen rättvist fördelas

äfven mellan de sålunda skattepligtige, så att ej deri ene mera betungades

än den andre. Frågan blefve då, om en personlig skatt ensam vore egnad

att åstadkomma denna likställighet, eller om icke vid sidan af densamma

skulle ifrågasättas eu inkomst- och förmögenhetsskatt.

Detta spörsmål vore beroende af, huruvida en förmögen eller väl

aflönad värnpligtig åsamkade sig större ekonomisk förlust under sin värnpligtstjenstgöring

än den, som representerades af en vanlig arbetslön. Svaret

härå torde blifva, att den förmögne bringade ett större offer än den obemedlade.

Den väl aflönade vunne genom frikallelsen förhållandevis mycket

och den illa aflönade litet; den förmögnes risk, då han måste lemna skötseln

af sill förmögenhet, vore förhållandevis stor, deu obemedlades deremot

ringa. För att råda hot för denna orättvisa och åstadkomma likhet i

värnpligtsbördan kunde man följaktligen ej nöja sig med endast en personskatt,

utan måste man särskildt fästa afseende vid inkomst och förmögenhet.

I fråga om värnpligtsskatten framstälde sig helt naturligt det spörsmålet,

om vid bedömandet af den värnpligtiges ekonomiska ställning det

öfverhufvud skulle vara tillräckligt att taga hänsyn till allenast hans egna

förmögenhetsvilkor, eller om det icke funnes skäl att äfven fästa afseende

vid föräldrars eller andra slägtingars, och huruvida icke på grund häraf

sonen till förmögna föräldrar borde skatta, änskönt hans egna förhållanden

icke dertill gåfve anledning.

Angående denna fråga åberopade föredraganden den ofvan anförda

reserapporten, i hvilken följande förslag framstäldes. I lag vore stadgadt,

att den som hade bröstarfvingar icke iinge borttestamentera mer än 1 4 af

sin egendom, hvadan sönerna redan under föräldrarnes lifstid vore i besittning

af fördelar, som icke torde böra lemnas obeaktade. Att rättvist uppskatta

denna fördel vore vanskligt, alldenstund vid föräldrarnes frånfälle

ju dessas ekonomi kunde vara vida olika mot vid den tid, då sönernas

värnpligtsskatt skulle fastställas. Enär man emellertid måste taga i betraktande,

att förmögenhet lika väl skulle kunna ökas som minskas, och att

ofta nog den i lag tillåtna borttestamenteringsrätten ej toges i anspråk,

då bröstarfvingar funnes, skulle dock utsigten till arf i hvarje fall kunna

betraktas så viss, att man utan betänklighet skulle kunna uppgöra eu

sannolikhetsberäkning i berörda afseende.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kargt. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 3.

Om man då frånräknade dels den fjerdedel, som enligt lag kunde

borttestamenteras och dels ytterligare en fjerdedel, med hänsyn till möjligheten

af förmögenhetens minskande under föråldrarnes lifstid, återstode 50

procent af förmögenheten såsom ett i genomsnitt säkert påräkneligt framtidsarf

att fördela på antalet barn. En dylik beräkningsgrund vore gällande

i Schweiz. Gifvetvis skulle den frikallade skatta äfven för eventuel

befintlig egen förmögenhet.

Föredraganden fann det ofvan angifna förslaget till beskattningsprincip

teoretiskt riktigt, men ansåg, att detsamma i praktiken skulle varda

svårt att tillämpa, särskild! med afseende på erhållande af för taxeringen

behöfliga upplysningar. Den skattskyldige skulle dessutom icke utan skäl

kunna påstå, att all rättfärdighet vore uppfyld, då han förutom personskatt

betalade tilläggsskatt, för hvad han sjelf förtjenade eller egde. Det skulle

synas hårdt att äfven behöfva skatta, för hvad som kunde komma på hans

lött efter föräldrarne, och hvaraf han i värsta fall kanske icke skulle få

ett öre. Dessutom vore beskattning af ett väntadt arf för norsk beskattningslag

tillförene främmande.

Att på grund häraf skatt allenast utginge för egen förmögenhet

eller inkomst, skulle kunna tyckas orättvist hårdt drabba de obemedlade i

jemförelse med de mera bemedlade, ty under de första värnpligtsåren hade

flertalet icke någon egen förmögenhet. Och hvad beträffar inkomst förtjenade

i regeln de obemedlades söner förhållandevis mera än de bemedlades.

De förra måste nemligen så tidigt som möjligt sjelfva förskaffa sig

sitt uppehälle, under det de senare ännu icke afslutat sin uppfostran och

allt fortfarande underhölles af sina föräldrar. Detta missförhållande skulle

likväl varda rättadt under de senare värnpligtsåren, i det de förmögnes

söner då efter en dyrbar uppfostran hade ernått större årsinkomster än de

obemedlades. Förhållandet skulle äfven kunna utjemnas under de första

värnpligtsåren, om man vid skattens bestämmande också toge i betraktande,

hvad en skattepligtig, som helt och hållet eller delvis försörjdes af föräldrarne,

på detta sätt kunde anses erhålla. Emellertid vore enligt föredragandens

åsigt icke en dylik åtgärd lämplig, enär densamma skulle allt

för mycket försvåra uppskattningen.

I öfverensstämmelse med hvad nu vore anfört, hade man tänkt sig,

att vämpligtsskatten skulle bestå af en årlig personafgift och en årlig afgift

i förhållande till den skattskyldiges inkomst och förmögenhet. Denna bestämmelse

både emellertid icke influtit i lagförslaget, enär beslut härom

skulle fattas vid årliga bevillningar, hvarigenom tillfälle gåfves att göra af

erfarenheten föranledda ändringar.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

Såsom en antaglig och rättvis inkomst- och förmögenhetsskatt (på

såväl egen som föräldrars förmögenhet) angafs i rapporten en krona på

100 af inkomst och en krona på 1,000 af förmögenhet, och skulle inkomst

intill 500 och förmögenhet intill 1,000 kronor vara befriade från denna

tilläggsskatt.

Om dessa nu angifna skattesatser eller andra komme att läggas till

grund för sagda bevillning, skulle såsom nämndt årligen afgöras. Dock

påpekades, att ur enkelhetens synpunkt vore det fördelaktigt, att man såvidt

möjligt utförde taxeringen för värnpligtsskatten efter samma grunder, som

gälla för statsskatten. Helt och hållet vore dock detta icke möjligt, i

det värnpligtsskatten uteslutande knöte sig till personen, hvadan inkomst

af aktier o. d. måste uppskattas i likhet med annan inkomst.

Sedan taxeringen af beskattningsbar inkomst och förmögenhet skett,

skulle skattebeloppet fastslås till vissa procent deraf. Härvid borde värnpligtsskatten

utgå till mindre belopp än statsskatten, och hade man tänkt

sig, att den kunde bestämmas till viss del, exempelvis 1//4, af statsskatten.

Att vid detta förhållande taga exempel från något annat land vore

knappast lämpligt, då så många lokala faktorer härvid inverkade. Dock

förtjenade anföras, att i Schweiz utginge nu berörda skatt med 1,50 francs

för 100 af inkomst och samma belopp för 1,000 francs af förmögenhet.

Inkomst intill 600 och förmögenhet intill 1,000 francs voro skattefria.

Om, såsom föreslogs, skattesatserna årligen bestämdes, kunde ju desamma

under särskildt tryckande förhållanden nedsättas eller möjligen helt

och hållet eftergifvas. A andra sidan blefve det möjligt att höja desamma,

då så påfordrades, något som kanske borde ifrågakomma i krigstid.

Såsom nämndt ansågs det rättvist, att skattens storlek gjordes beroende

af den skattskyldiges större eller mindre grad af förvärfsduglighet, och

hade man, med Österrike såsom förebild, ansett sig lämpligen kunna föreslå

indelning i fullt arbetsföre, mindre arbetsföre och icke arbetsföre. De fullt

arbetsföre skulle erlägga hela skatten, de mindre arbetsföre half skatt och

de icke arbetsföre befrias från skatt. Äfven borde den, som på grund af

i tjensten ådragen kroppsskada eller sjukdom blefve oduglig till krigstjenst,

frikallas från att erlägga skatt.

Äfven kunde ifrågasättas, huruvida den angifna indelningen i kategorier

borde gälla allenast personskatt, då ju den öfriga skatten skulle

utgå efter den verkliga inkomsten eller förmögenheten. I lagförslaget

hade man emellertid icke funnit lämpligt att i detta hänseende göra åtskilnad

på personskatten och på inkomst- och förmögenhetsskatten.

Beträffande sådana värnpligtige, som icke fullgöra mer än en del

af den personliga tjensten, och följaktligen enligt skattens natur också

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Korist. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 3.

borde blifva endast delvis skattepligtiga, skulle man utgå från tjenstgöringstiden

vid infanteriet, så att den, som fullgjorde kortare tjenstgöring än

hälften af infanteriets, skulle erlägga half värnpligtsskatt.

Härvid borde den sammanlagda tjenstgöringstiden under alla värnpligtsåren

blifva bestämmande.

Då skattens storlek berodde på graden af arbetsduglighet, vore af

vigt, att på ett bindande sätt kunna afgöra denna angelägenhet. Detta

afgörande torde böra trätfas af samma myndighet, som bestämmer kassation

af värnpligtige, o. a. d. Om sedermera omständigheter skulle för den

värnpligtige inträffa (sjukdom, olycksfall), som kunde föranleda öfverföring

till en lägre klass af arbetsförhet eller till arbetsoduglighet, vore billigt

att tillstädja förnyad pröfning af ifrågavarande värnpligtige i berörda

hänseende.

Att utvandrare skola åläggas betala värnpligtsskatt ansågs sjelfkärt,

och det kunde till och med finnas skäl för att för dem uppställa särskilda

och strängare bestämmelser. Ty bland dem förefunnos icke blott till krigstjenst

oduglige utan i minst lika stort antal fullt tjensteduglige, som efter

att hafva erhållit sin uppfostran undandrogo sig den militära skyldigheten

mot fosterlandet. Det stora flertalet utvandrare utflyttade under de lefnadsår,

som närmast föregå inskrifningen. För att åstadkomma rättvisa

vore det nödvändigt att redan dessförinnan beskatta dem. Ett rimligt tillvägagående

syntes vara att låta skattepligten inträda vid 16 års ålder, så

att hvar och en, som efter nådda 16 år önskade utvandra, skulle erlägga

skatt för de kommande värnpligtsåren. Då det emellertid skulle kunna

anses hårdt att utkräfva hel värnpligtsskatt af utvandrare redan vid 16 års

ålder, föreslogs, att endast half skatt skulle utgå för utvandrare i åldern

16 till 18 år, men efter fylda 18 år hel skatt. Af praktiska skäl måste

beträffande utvandrare skatten uttagas en gång för alla före affiyttningen

ur riket, och beräknas för samtliga 12 år (eller så många som vid affiyttningen

återstå) efter årets skattesatser. Vore utvandrare ännu icke

inskrifven, skulle han i detta hänseende behandlas, som om han varit

inskrifven vid infanteriet. I det fall att han icke skulle vara arbetsför,

fri kallades han från skatten.

Äfvenledes borde stadgas, att innan tillstånd till utflyttningen meddelades,

skatten skulle antingen i sin helhet vara inbetald eller ock att

fpr hela skatten eller återstående del deraf godtaglig borgen skulle ställas.

Aterkomme utvandrare före värnpligtstidens slut, vore fråga, huruvida

han i dylikt fall skulle återfå någon del af erlagd skatt. Sålunda skulle

kunna ifrågasättas att återbetala till honom skatten för de år, under hvilka

lull. till Rikstl. Prof. 11)01. 1 Sami. 1 A/d. 3 Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 3.

han efter hemkomsten fullgjorde sin tjenstgöringsskyldighet, och i fall han

icke gjorde tjenst, likställa honom med öfriga hemmavarande frikallade.

Emellertid skulle ett dylikt förfarande vålla stora praktiska olägenheter,

hvadan föreslogs, att af en gång inbetald skatt under inga omständigheter

afdrag eller återbetalning finge ske.

Vid försenad inskrifning, på grund af utvandring, utrikes sjöfart

o. d., borde beskattningen först vid tidpunkten för inskrifningen kunna

träda i kraft. Hade nemligen frånvaro från inskrifningen egt rum med

laga förfall, blefve den värnpligtige i fråga- enligt gällande lag efter fylda

32 år fri från inskrifning, i hvilket fall han också borde befrias från

vftrnpligtsskatt. Blefve han inskrifven vid så långt framskriden ålder, att

han icke skulle hafva haft 12 värnpligtsår qvar, borde äfven i motsvarande

grad skattepligtens varaktighet afkortas.

Tidpunkten för skattskyldighetens inträdande såväl som dennas varaktighet,

borde bestämmas efter enahanda regler, som enligt värnpligtslagen

gälla för den personliga värnpligten i samma hänseende, hvarvid dock värnpligtsskatten

skulle gälla allenast de 12 första värnpligtsåren.

Beträffande lagens tillämpning anförde föredraganden följande:

Det vore naturligt att i största möjliga utsträckning låta de för den

vanliga beskattningen gällande »bestämmelserna blifva tillämpliga-också på

värnpligtsbeskattningen. Skatteindrifningen skulle sålunda ske af samma

myndighet, som uppbär statskatten.

Skulle det beslutas, att värnpligtsskatten skulle utgå såsom en till

sit-t belopp bestämd årlig personskatt, kunde de militära myndigheterna

insända uppgift å de skattskyldige till vederbörande uppbördsman, i det

nemligen i och med inskrifningsförrättningen i detta fall beskättningsfrågan

vore afgjord. Emellertid hade man hållit: före, att äfven inkomst- och

förmögenhetsskatt borde påföras, hvarför om så blefve beslutadt, taxeringen

skulle göras inom kommunerna i samband med den ordinarie bevillningen,

hvarvid dock, på grund af värnpligtsskattens natur, beskattning äfvenledes

borde ega rum för inkomst af aktier o. d.

Kontrollen öfver de skattepligtige skulle ske genom vederbörlig

militär myndighet (områdesbefäl eller inskrifningsmyndighet), hvilken till

taxeringskomitéerna skulle öfversända listor öfver årets skattskyldige, i

hvilka äfven angåfves, till hvilken klass hvar och en med afseende på graden

af arbetsduglighet skulle hänföras.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Kontrollen öfver skattens inbetalning borde så ordnas, att sedan

taxeringen vore verkstad, de ofvannämnda listorna med anteckning åt

taxeringskomitéerna om skattebeloppen öfversändes till uppbördsmännen,

hvilka °efter afslutad uppbörd skulle anmäla utfallet till de militära

myndigheterna, hvilka i sin ordning härom egde att föra anteckningar i

rullorna.

För att frågan angående värnskattens påförande och uttagning skulle

hinna fullständigt utredas och behöfliga förordningar i detta afseende utarbetas,

borde densamma träda i kraft först med 1902 års klass.

Beträffande det ansvar, som kunde åläggas föräldrar, arbetsgivare

in. fl. med afseende på skattebeloppens erläggande, föreslogs, att föräldrar

hvilkas söner bodde i hemmet eller erhöllo underhåll, skulle göras fullt

medansvariga såväl för personskatten som för inkomst- och förmögenhetsskatten,

skolande dock föräldrarnes betalningsskyldighet först inträda, om

icke beloppet kunde utkräfvas af sonen. Vidare ansågs, att arbetsgivare

borde förpligtas till att, derest uppbördsman så påfordrade, innehålla skattebeloppet

af skattskyldig tjeflares lön.

Angående preskriptionstid för förfallen skatt borde densamma inträda

först med utgången af 12. värnpligtsåret.

Såsom förut vore påvisadt, borde erläggande af värnpligtsskatt betraktas

såsom fullgörande af värnpligt, hvarför också de skattskyldige

skulle rullföras och redovisas af militärmyndigheterna, På grund häraf

borde de skattpligtige åläggas inställelse till mönstring o. s. v. alldeles på

samma sätt som öfriga värnpligtige. Denna militära kontroll vore da att

betrakta som militär tjenstgöring, hvadan de med afseende på densamma

borde underkastas krigslag. Öfverträdelser kunde i regeln försonas med

böter, hvilka skulle läggas till den fond, som bildades genom influten

värnpligtsskatt.

Försvarsdepartementet hade vidare anmodat generalkrigskommissarien

att beräkna och inkomma med uppgift på antalet skattpligtige enligt lagförslagets

bestämmelser, för att man skulle kunna göra ett öfverslag åt

värnpligtsskattens belopp. Sagda undersökning hade gifvit vid handen, att

1899 års rekrytklass utgjorde sainmanlagdt 23,369 man. Af dessa kunde

allenast, efter vederbörliga afdrag, omkring 9,500 man beräknas blifva

skattskyldiga, af hvilka omkring 2,100 skulle vara i mindre grad arbetsföra

och sålunda erlägga blott half skatt.

Detta gälde den yngsta värnpligtsklassen. hör hvar och en af de

följande elfva klasserna måste afdrag göras för dödsfall, nedsatt förvärfs
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kontjl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

förmåga o. s. v. På grund häraf torde man med afseende ä sammanlagda

antalet skattskyldiga i alla tolf värnpligtsklasserna lämpligen kunna räkna

med siffran 100,000.

Med denna beräkningsgrund och ofvan anförda proportion mellan

dem, som skulle betala hel, och dem, som skulle betala half värnpligtsskatt,

komme den sammanlagda årliga per sonskatten att belöpa sig på öfver

500,000 kronor, efter beräkning af 6 kronor som hel personafgift. Hur

stoi*t belopp, som skulle kunna inflyta genom inkomst- och förmögenhetsskatten,

torde icke med tillräcklig nöjaktighet låta sig beräkna, såsom i

första hand beroende af hvilken procentsats som för densamma faststäldes.

På grund af det sålunda anförda, gjorde chefen för norska försvarsdepartementet

framställning om proposition till Stortinget af förenäihnda

lagförslag, hvilket af regeringen bifölls.

III. Värnskattfrågan i utländska härordningar.

Frankrike.

Enligt värnpligtslagen den 15 juli 1889 och cirkulär den 7 februari

1898 erlägges värnskatt (»taxe militaire») af värnpligtige, som på grund

af uppskof, frikallelse omedelbart eller efter viss tids (i regeln 1 års)

tjenstgöring, för studier eller af familjeskäl m. in., helt och hållet eller

delvis undgå tjensten i aktiva arméen. Från värnskatten befrias familj estöd,

erkändt fattiga och värnpligtige, som hemförlofvats på grund af i

tjensten ådragen skada eller sjuklighet eller af budgetshänsyn.

Värnskatten, som numera (efter 1898) erlägges under högst 3 år —

deri erlades före 1898 under 17—19 år, d. v. s. ända till inträdet i territorialarméens

reserv — består af:

en bestämd, personlig afgift om 6 fr. (4,30 kronor);

en afgift, som rättas efter vederbörandes förmögenhet (enligt 1898

års bestämmelser 3 gånger vederbörandes personliga och bostadsskatt); samt

omkostnad sprovision af 8 % å skattebeloppet.

Härtill kommer, om föräldrarne lefva, ett tilläggsbelopp i förhållande

till den del af föräldrars förmögenhet, som anses belöpa sig på hvarje barn.

Föräldrar och målsmän äro ansvariga för skattens betalning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 3.

Skatten uppbäres för år i den kommun, der den skattskyldige vid

början af året har sitt hemvist.

Vårnskatten lärer icke hafva lemnat så stor inkomst, som man påräknat

vid skattens lagstadgande. Åtminstone delvis säges detta missförhållande

böra tillskrifvas mindre rigtigt förfarande af de civila myndigheter,

som skolat tillämpa lagen.

Österrike-Ungern.

Värnpligtige, som vid inskrifning eller sedermera kasserats på grund

af krigstjenstoduglighet — undantagandes då odugligheten hårrör af i

tjensten ådragen skada eller sjuklighet —, som utvandra eller som af andra

orsaker helt och hållet eller delvis icke fullgöra sin personliga tjenstepligt,

erlägga värnskatt (»militärtax») intill inträdet i landstormen, d. v. s. mellan

21—32 året, motsvarande tjenstetiden i linien, liniens reserv och landvärnet

(dess reserv). Storleken af skatten lämpas efter förmögenheten och utgör

från 1—100 gulden (1,78—178 kronor). I Ungern utgör dock lägsta skatten

3 gulden (5,34 kronor). I Bosnien och Herzegovina finnes ej värnskatt.

Värnskatten erlägges af de österrikiska värnpligtige — bestämmelserna

för Ungern äro något olika — med belopp af 1, 2, 3, 5, 10 gulden

eller jemn mångfald af sistnämnda siffra intill 100 gulden, allt eftersom

den skattskyldige hänföres till den ena eller andra af de 14 klasser, efter

hvilka skatten beräknas. Till lägsta klassen hänföras de, hvilkas inkomster

icke öfverstiga en vanlig daglönares, och som ej betala direkt skatt. För

öfrigt beräknas värnskatten till 10 % af vederbörandes direkta skatt. Föräldrar,

far-, mor- eller styfföräldrar skola, om den värnpligtige erhåller

sitt underhåll af dem, betala hans värnskatt under så lång tid, som de

enligt allmän lag äro förpligtigade att bidraga till hans försörjning, i''

hvilket fall skattens storlek lämpas efter 10 % af den andel af föräldrarnes

o. s. v. förmögenhet, som belöper sig på hvarje af dem försörjdt barn.

Från värnskatt befrias värnpligtige, som åtnjuta fattigunderstöd

eller eljest äro af fattigdom eller sjuklighet oförmögna att ombesörja sitt

underhåll.

Värnskatten uppbäres i sammanhang med uppbörden af de direkta

skatterna, och afsättes af densamma årligen 2,000,000 gulden till en fond

för invalider samt officerares enkor och omyndiga barn, äfvensom för i

krig fallna eller af sår aflidna befäls och värnpligtiges familjer.

Värnskatten leinnar en årsinkomst af omkring 4,000,000 gulden

(7,000,000 kronor).

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 3.

Schweiz.

Värnskatt erlägges af en hvar värnpligtig mellan 20—44 år —

motsvarande tjenstetiden i linien (»Auszug») samt i landvärnets 1. och 2.

uppbåd —, som af en eller annan anledning icke fullgör aktiv tjenstgöring.

Befriade äro värnpligtige, som åtnjuta fattigunderstöd eller i öfrigt äro

oförmögna till sitt uppehälle; värnpligtige, hvilka skadats under tjenstgöring

m. fl.

Värnskatten består af:

a) personlig skatt af 6 francs (4,30 kronor);

b) tilläggsbevillning, beräknad efter vederbörandes förmögenhet eller

inkomst med 1,5.0 franc £ör 1,000 francs kapital eller 100 francs inkomst.

Kapital under 1,000 francs (720 kronor) och årsinkomst under 600 francs

(430 kronor) äro dock skattefria. Dertill finnes ock ett bestämdt maximivärde,

i det värnskatten icke får öfverstiga 3,000 francs (2,160 kronor).

Skattskyldigs förmögenhet beräknas efter hans fasta ooh lösa egendom

med afdrag för skuld. Dock uppskattas härvid jordbruksfastighet,

sedan hypoteksskuld afdragits, till endast 75 % af saluvärdet, och redskap

m. in. för hushållningen tagas icke i beräkningen.

Föräldrars (eller far- och morföräldrars) förmögenhet tages ock i

anspråk, och beräknas härvid halfva beloppet af den andel, som belöper

sig på hvarje barn. Om den skattskyldiges fader utgör personlig krigstjenst

eller, sjelf betalar värnskatt, erlägger han dock icke dylik skatt för

sin son.

Mellan 32 44 år betalas blott half värnskatt; så ock om värnpligtig

tjenstgjort, minst 8 år och derefter kasserats för tjensteoduglighet eller erhållit

viss tids befrielse från tjenstgöring.

Skatten uttages genom kantonalmyndigheterna. Den skattskyldiges

föräldrar äro ansvariga för skatten, om den förre är omyndig eller bor i

sina föräldrars hem.

Värnskatten lemnar en årsinkomst af omkring 2,250,000 kronor, deraf

hälften tillfaller kantonen, och återstoden ingår till förbundskassan samt

åtminstone delvis afsättes till en militärpensionsfond.

Bulgarien
Värnskatt

erlägges af för lyte eller sjukdom kasserade värnpligtige,

undantagandes dem, som äro vanföra eller familjestöd.

Skatten, som erlägges under 10 år, motsvarande tjenstetiden i linien

och liniens reserv, vexlar efter förmögenhetsvilkoren i 10 särskilda skattegrupper:

från 10 till 500 francs per år.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

95

Grekland.

Värnskatt erlägges af hvarje ersättningsreservist, d. v. s. af värnpligtig,

som approberats, men éj ingått i linien eller liniens reserv, vare

sig på grund deraf att han är familjestöd eller vid lottdragningen undgått

inträde i stående hären. ■;.Vlr;\ .. .

Skatten erlägges i ett för allt. Den utgår efter förmögenhetsvilkor

och vexlar mellan 150—1,000 francs.

. ii'' ■: . . •'' V* ''-rftf* 4-V ?W.. • "IM. i* ''2-;?;*•>* '' i''T

Portugal.

Värnskatt erlägges af värnpligtig, som befrias från värnpligtens fullgörande

eller från tjenstgöringen i fred, eller som erhåller uppskof.

* Vanföra och fattiga befrias från värnskatt.

Skatten utgår under hela värnpligtstiden, 12 år, motsvarande tjenstetiden

i linien samt i 1. och 2. reserven, med 10—12 . kronor årligen.

Inkomsten af värnskatten uppgifves till 400,000 kronor per år.

*?<; v.;. . * • .4 V. 3*> *-*. - :: '' "J-•* >■*”'' -V>i * ■ •• x. ■ ■ *

» Rumänien.

• • AV .. , '' j. >. i., ^ i t, «''}

Värnskatt erlägges af värnpligtige, som erhållit befrielse från eller

uppskof med tjenstepligtens fullgörande, äfvensom af judar.

Fattiga befrias från värnskatt.

Skatten utgår under 9 år, motsvarande tjenstetiden i linien och

liniens reserv. Den utgör vid befrielse 72 kronor årligen ocli vid uppskof

144 kr. för hvart och ett af de år, hvarunder uppskof beviljas.

... -V, ; '' , ■ •• .s t* ;.r . * >•«,• f* : vs.» 4

Serbien.

Värnskatt erlägges mellan 20—50 år, d. v. s. motsvarande hela värnpligtstiden,

af hvarje värnpligtig, som helt och hållet eller delvis frikallats

från tjenstepligtens fullgörande.

Endast, de, som under tjenstgöring blifvit vanföra, befrias från

värnskatten.

Värnskatten belöper sig till 10 procent af den vämpligtiges öfriga

skattcumgälder.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

IV. Slutsatser.

Af den i det föregående lemnade redogörelsen torde framgå rättmätigheten

af, att den, som af en eller annan anledning icke kommer att

genom personlig tjenstgöring fullgöra sin värnpligt, i stället bör vara

underkastad en ekonomisk uppoffring svarande åtminstone till en viss

grad mot den, som skulle hafva drabbat honom, i den händelse han

fullgjort _ värnpligtstjenstgöringen. Införandet af lag om värnskatt år en

fullständigande del af värnpligtslagstiftningen, synnerligast som § 3 i

värnpligtslagen, jemförd med § 1, gifver vid handen, att den som frjkallas

från värnpligtens fullgörande, derigenom icke upphör att vara värnpligtig,

på grund hvaraf de skyldigheter, som i öfrigt skulle kunna anses

åligga värnpligtig, hvilken varder befriad från den personliga tjenstgöringen,

allt framgent qvarstå. Denna uppfattning af värnpligtens innebörd

utgör ytterligare ett skäl för ändamålsenligheten att införa värnskatt.

Denna skatt torde böra utgå dels såsem en, viss personafgift (grundafgift

lika för alla), dels såsom en bevillning för inkomst af kapital och

arbete.

Beträffande personafgiftens storlek torde såsom beräkningsgrund böra

läggas den ekonomiska förlust, som sådan skattskyldig, hvilken icke kan

beskattas för inkomst, d. v. s. den som, utan att vara medellös, dock

allenast har inkomst till sådant belopp, att den bör blifva skattefri, skulle

anses ådraga sig, i den händelse han hade måst fullgöra sin värnpligt.

Härvid synas tjenstgöringsförhållandena vid infanteriet böra tjena som

måttstock, dels på den grund att det stora flertalet värnpligtige fullgöra

sin värnpligt vid detta truppslag, dels emedan ett visst bestämdt antal

uttages till de öfriga truppslagen och till flottan, under det öfriga tilldelas

infanteriet, hvadan man kan anse, att de från värnpligtens fullgörande

fritagna böra betraktas såsom tillhörande sist nämnda truppslag.

Enligt förslaget till värnpligtslag skall den första tjenstgöringen vid

infanteriet omfatta 8 månader samt taga sin början omkring den 1 november

och följaktligen afslutas med juni månads utgång, under det att

repetitionsöfningarna äro förlagda till sensommaren och hösten. Det vill

då synas, som om den första tjenstgöringen icke skulle kunna anses blifva

för den inkallade värnpligtige i någon högre grad ekonomiskt betungande.

Dels på den grund att ifrågavarande tjenstgöring infaller under det 21—22

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3,

97

lefnad såret, då den unge mannen i allmänhet ännu icke har några ekonomiska

intressen af större omfattning eller vigt att bevaka, dels i betraktande

af att densamma tager sin början vid tiden för höstflyttningen,

hvarigenom årstjenaren icke utsättes för att vara utan arbete, samt pågår

under jemförelsevis lång tid och under den del af året, under hvilken

särskildt jordbruksarbetarens tjenst icke är af samma betydelse som under

sommarmånaderna, men deremot alslutas i så god tid pa sommaren, att

utsigt till arbetsförtjenst torde kunna påräknas, synes den med den första

tjenstgöringen förbundna ekonomiska uppoffring icke få skattas så högt,

som om tjenstgöringen vore af kortare varaktighet och uteslutande förlagd

till sommarmånaderna.

Genom 1892 års urtima riksdagsbeslut bestämdes den värnpligtiges

dagaflöning till 50 öre, af hvilket belopp 20 öre skulle kontant utbetalas,

men återstående 30 öre innehållas för att efter tjenstgöringens slut utbekommas.

Dessa sparade 30 öre per militär tjBotgöringsdag kunna betraktas,

såsom en ersättning just för den ekonomiska uppoffring, som den värnpligtige

ansågs underkasta sig genom den kortvariga och till sommaren

förlagda, öfningstiden. Förhållandena med hänsyn till de föreslagna repetitionsöfning

ärna synas vara härmed jemförbara. Under de till sammanlagdt

120 dagar uppgående repetitionsöfningarna skulle den värnpligtiges

ekonomiska förlust sålunda i medeltal kunna uppskattas till 30 öre för

hvarje dag eller sammanlagdt 36 kronor. Motsvarande dagsförlust under

tiden för den första tjenstgöringens 8 månader torde kunna sättas till

hälften eller 15 öre för hvar och fen af 245 dagar, hvilket sammanlagdt

utgör 36 kronor och 75 öre. För hela tjenstgöringstiden, de 365 dagarna,

skulle alltså det uppskattade sammanlagda ekonomiska offret mycket nära

till sitt belopp öfverensstämma med det i Schweiz lagstadgade och det i

Norge ifrågasatta, eller omkring 72 kronor.

Om då äfven hos oss 72 kronor skulle anses vara en lämpligt afvägd

personafgift, uppställer sig frågan, på huru många värnpligtsår densamma

bör fördelas, samt huru'', ida den bör utgå till lika belopp för hvarje

skatteår, eller huruvida den bör afvägas i förhållande till det antal

tjenstgöringsdagar, hvilka den skattskyldige under året undgått. Det sejlare

tillvägagångssättet synes teoretiskt rigtigast, men torde i praktiken

vara svårt att tillämpa, hvarjemte detsamma skulle blifva allt för ojemnt

och tryckande särskildt under första året. Skäligt kan sålunda vara att i

likhet med i andra länder fördela skatten till lika belopp på de olika skatteåren,

och likaså med exempel från andra länder föreslå, att värnskatten

skall utgå för tjenstetiden i beväringen, d. v. s. de 12 första värnpligtsåren.

Skattebeloppet komma följaktligen att belöpa sig till 6 kronor om året.

Bill. till itiks,I. Vrot. IDOL 1 Sami. 1 Afl 3 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Förutom detina personskatt, hvilken är så vidt möjligt afpassad att

motsvara den ekonomiska förlust, som skulle hafva åsamkats den fullt

arbetsföre men från värnpligtstjenstgöringen frie medborgaren, och sålunda

äfven svarar mot hans betalningsförmåga, måste finnas en skatt på inkomst

(af kapital, egendom eller arbete), uppgående till så stort belopp, att den

synes böra beskattas. Endast på detta sätt kan nemligen rättvisa åvägabringas

mellan olika bemedlade, från tjenstgöringen frie medborgare.

Denna beskattning synes enklast böra bestämmas efter enahanda grunder

som den allmänna bevillningen, och skattesatserna enligt Riksdagens bepröfvande

fastslås allenast för ett år i sender, hvarigenom skatten bättre

kan lämpas dels efter behofvet, dels efter de beskattades förmåga. Härvid

torde böra tagas i betraktande, att vid taxering äfven skulle medräknas

sådan inkomst af aktier o. d., som i den allmänna bevillningen redan förut

är beskattad och i den enskildes hand följaktligen skattefri. Lämpligt

torde vara, att vid taxeringen hänsyn fästes vid sådant tillskott i inkomst,

som hos föråldrarne inneboende eller af dem underhållen son kan anses

härigenom åtnjuta, hvaremot väntadt arf icke synes böra bomma: under

beskattning, dels emedan ett dylikt förfaringssätt skulle inveckla och försvåra

taxeringsarbetet och dels blefve, såsom för våra förhållanden främmande,

mindre tilltalande.

Beträffande medansvarighet vid skattens betalande för föräldrar med

hänsyn till hemmaboende eller af dem underhållne söner, och för arbetsgivare

i afseende på tjenare, torde sådant ansvar i andra hand kunna

dem åläggas, hvarvid arbetsgivare vid påfordran egde innehålla aflöning

för hos honom anstäld person. 1 sammanhang härmed måste också besvärstid

tillerkännas föräldrar och arbetsgivare, i likhet med hvad för

den skattskyldige sjelf varder stadgadt.

I de flesta andra länders lagstiftning i här berörda hänseende hafva

de till värnskatt skyldiga, allt efter graden af förvärfsförmåga, indelats i

olika klasser, och har skatten utgått i ett mot denna förmåga afpassadt

förhållande.

En dylik grund för befrielse från eller nedsättning af värnskatten

torde vara mindre vigtig. Äfven den till förvärf oförmögne kan ju besitta

kapital eller egendom, som skänker afsevärd inkomst, och då lagen

skall afse en utjemning i så måtto, att hvar och en skattar i förhållande

till sitt ekonomiska Välstånd, bör befrielse eller nedsättning göras beroende

af medellöshet eller fattigdom. Allenast den årliga personafgiften kommer

gifvetvis härvid i betraktande, och torde dervid vara lämpligt, att densamma

måtte kunna nedsättas till halfva beloppet för de skattskyldige,

som enligt kommunalmyndigheternas intyg icke vore i stånd erlägga hela

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 3.

skattebeloppet, samt full skattefrihet inträda för dem, som enligt sådant

intyg icke ens förmådde erlägga half skatt samt af dem, som åtnjöto

fattigunderstöd.

Enär skatten erlägges i förhållande till den verkliga tjenstgöring,

som den skatteskyldige undgått, torde den äfven i lämplig grad böi’a nedsättas

för sådan värnpligtig, som fullgjort allenast en del af sin tjenstgöring

och sålunda varder skatteekyldig för återstående tjenstgöringstid.

Sådana värnpligtig^ utgöras af dem, som frikallas eller utvandra, innan

hela tjenstgöringstiden är fullgjord. Billigt skulle då kunna anses vara, att

den, som gjort minst 6 månaders tjenstgöring, betalar half skatt och den,

som fullgjort minst 10 månader, blifver skattefri. Befriad från skatt bör

äfven den värnpligtige blifva, som under tjenstgöring ådrager sig sjukdom

eller skada, hvilken föranleder hans frikallande från värnpligtens fortsatta

fullgörande, oberoende af den återstående tjenstgöringstiden.

Underkastad bestämmelserna om erläggande af värnpligtsskatt skulle,

såsom förut framhållits, hvarje medborgare blifva, som af någon anledning

icke komme att fullgöra den i värnpligtslagen stadgade tjenstgöringen.

Sålunda böra hit hänföras såväl utvandrare som de, hvilka vid inskrifningsförrättning

eller sedermera i laglig ordning frikallas.

Beträffande utvandrare är det emellertid icke tillfyllest stadga, att

skyldighet till erläggande af värnskatt först inträder med värnpligtsåldern.

Följden skulle då blifva, att ett stort antal, genom att utvandra under

lefnadsåren närmast derförut, undandrogo sig såväl personlig tjenstgöring

som skattepligt. Det enda riktiga är då att låta skattepligten för dem, som

vilja ur riket afflytta, inträda tidigare än värnpligten. Och häri kan icke

anses ligga någon orättvisa. Utvandraren, som har fäderneslandet att tacka

för sin uppfostran, och som i allmänhet tillhör de fysiskt väl utrustade,

hvilka vid inträdet i värnpligtsåldern skolat personligen tjena försvaret,

och hvilken i främmande land söker förbättra sin ekonomiska ställning,

får icke beredas möjlighet att helt och hållet undandraga sig alla medborgerliga

uppoffringar.

Uti förevarande hänseende torde vara lämpligt att låta skattepligten

inträda med det år, under hvilket ynglingen fyller 17 år. Man torde

nämligen med fog kunna påstå, att vid denna ålder kroppsarbetaren

och till kroppsarbetarens samhällsklass hör nog det störa flertalet utvandrare

— i regeln är i stånd sjelf bidraga till sitt uppehälle. Som emellertid

full förvärfsförmåga i allmänhet icke kan anses inträda förr ån senare,

torde af utvandrare i åldern 17—18 år allenast half värnskatt böra uttagas,

under det öfriga utvandrare skulle erlägga hela skatten. Skatten skulle

oäfvet vis äfven för utvandrare böra beräknas för de 12 första värnpligts
O
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

åren (i beväringens båda uppbåd) eller återstående år häraf vid tidpunkten

för utvandringen. Nedsättning eller befrielse från skatt på grund af

medellöshet skulle rörande utvandrare i regeln icke behöfva ifrågakomma.

Inbetalningen af utvandrares skatt måste af praktiska skäl” ske före

utvandringen för samtliga skatteår, hvadan alltså medgifvande af tillstånd

le af, huruvida skatten är, erlagd

. O

skattebördans lättande, inbetalning terminsvis, mot aflemnande af betryggande

säkerhet, skulle kunna tillstädjas, hvarvid 4 inbetalningar med ett

års mellantid skulle kunna betraktas såsom lämpliga. För utvandrare

måste följaktligen skattebeloppet fastslås efter en vid tiden för afflyttningen

verkstad upptaxering, hvarvid beloppet för samtliga skatteåren bestämmes

efter förhållandena vid denna taxering.

Om utvandrare skulle återvända till fäderneslandet före värnpligtstidens

utgång och inträda i militär tjenstgöring, samt sålunda helt eller

delvis fullgöra sin värnpligt, uppställer sig frågan, huruvida det icke vore

med billigheten öfverensstämmande, att sådan värnpligtig erhölle eu mot

sagda tjenstgöring svarande återbetalning af utlagd skatt. Fn sådan fordran

får icke underkännas, under förutsättning att densammas genomförande

icke vållar för stora praktiska svårigheter. Liksom annan värnpligtig,

som fullgör större eller mindre del af den lagstadgade tjenstgöringen,

helt och hållet frikallas från skatt eller erlägger sådan till hälft

belopp, skulle alltså erlagd värnskatt delvis eller i sin helhet återbetalas

till återinvandrare, hvarvid tjenstgöring af minst 6 månaders varaktighet

skulle berättiga till erhållande af halfva och af 10 månaders varaktighet

af hela den inbetalda värnskatten. Af praktiska skäl kan härvid icke någon

ny taxering komma i fråga, utan måste i hvarje fall återbetalningen utgå

från de faktiskt erlagda skattebeloppen.

Beträffande de värnpligtig^, som beviljas uppskof med inskrifning

dier tjenstgöring, torde skal föreligga att också bevilja uppskof'' med

skattepligten. rly dessa värnpligtige få ju senare sin tjenstgöringsfråga

afgjord, i det de antingen blifva tjenstgöringspligtiga, och sålunda fria

från värnskatt, eller frikallade och därmed också skattepligtiga. För dem

bör emellertid värnskatten utgå blott för det antal år, som de, om de

icke slutligen frikallats, skulle hafva qvarstått i beväringen.

Fn undantagsställning synes emellertid de böra intaga, hvilka såsom

familjeförsörjare erhålla uppskof med inskrifning och sedermera frikallas

från värnpligtens fullgörande i beväringen. Beträffande dessa synes billigheten

fordra, att den förmån, som på grund af ömmande omständigheter

beviljas dem, icke belägges med skatt, hvadan de — såsom äfven i stats
-

cner ep i«>ck Törne oora tagas

ompröfning, huruvida icke, till

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

kontorets och kammarrättens yttrande rörande 1891 års värnskatteförslag

påpekats — böra vara från värnskatt befriade.

Hvad angår formerna för värnskattens påförande och uttagande

samt kontrollen öfver dess erläggande in. in. må följande anföras. I samband

med inskrifningen afgöres, huruvida de frikallade skola erlägga hel eller

half skatt eller derifrån frikallas. Beträffande dem, som beviljas uppskof,

uppskjutes afgörandet härom, och för utvandrare måste beslut fattas, innan

tillstånd till utflyttning gifves, hvarför, om icke inskrifningsförrättning

pågår, vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare måste bemyndigas

härom afgöra. Uppgifter på de skattepligtige sändas till vederbörande

taxeringsmyndighet (i de skattepligtiges hemort), hvilken besörjer taxering,

hvarefter skatten uttages i vanlig ordning.

För den fortsatta kontrollen af de värnpligtige, hvilka icke fullgöra

tjenstgöringspligten, torde böra tagas under ompröfning, huruvida icke

äfven dessa böra i rullföringsområdesexpeditionerna rullföras. Blefve så

beslutadt, skulle utfallet af skatte uppbörden sagda expeditioner delgifvas,

hvarom anteckningar kunde göras i rullorna. En sådan af de militära

myndigheterna fortsatt kontroll skulle tvifvelsutan befordra skattens indrifning

och äfven underlätta den jemkning i redan fastställd taxering,

som torde böra vidtagas, om skäl härtill föreligga.

Det är ju tänkbart, att skattepligtigs ekonomiska förhallanden under

skatteårens lopp kunna så förändras, att han bör befrias från halfva

eller hela skatten, eller att den, som erlägger allenast half skatt eller är

skattefri, rättvisligen bör betala hel eller half skatt. När emellertid ursprungligen

beslut i detta afseende fattats af inskrifningsmyndighet, kan

det synas, som om samma myndighet borde äfven afgöra om ändring i

sagda beslut.

I fråga om användningen af de genom värnpligtsskatten inflytande

medlen kunna helt visst åtskilliga förslag framläggas. Enklast synas

emellertid vara att de betraktas såsom vanliga statsinkomster.

Det skulle gifvetvis vara af stort intresse att kunna åstadkomma eu

tillförlitlig beräkning, till hvilket belopp eu enligt nu föreslagna grunder

lagstadgad värnskatt skulle kunna årligen uppgå. Eu sådan beräkning

möter emellertid stora svårigheter, afl (len stund dels det befintliga statistiska

materialet icke är tillräckligt och dels ändrade värnpligts- och

tjenstgöringsförhållanden torde komma att på ett sätt, som icke kali med

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Koiujl. Maj:ig Nåd. Proposition Nio 3.

bestämdhet förutses, inverka på hithörande omständigheter. Eu ungefärlig

öfver slag fiber åkning kan dock erbjuda vissa hållpunkter för bedömandet af

frågans finansiela sida.

Skattskyldige skulle blifva:

de, som vid inskrifningsförrättningarna pa grund af värnpligtslagens

§ 3 varda frikallade från värnpligtens fullgörande;

de, som enligt §§ 16 och 17 efter verkställd inskrifning eller påbörjad

tjenstgöring frikallas;

de, som enligt §§16 och 17 erhålla uppskof med inskrifning eller

tjenstgöring och slutligen vid 24 års ålder frikallas; salut

de, som i åldern 17-—32 år ur riket afflytta.

Den statistiska utredning, som förefinnes i förslaget till härordning

bil. 3 b och c, angifver antalet af dem, som vid inskrifningsförrättningarna

frikallas, till 9,450 af arets klass. På grund af afgång genom dödsfall,

utvandring o. s. v. kan denna siffra anses nedgå med omkring 5 % under

de första 8 och 10 % under de följande 4 åren. Sammanlagda antalet för

ar sklasser na 1—12 af dessa skattskyldige skulle sålunda uppgå till i rundt

tal 80,000 man. Af äldre årsklasser frikallas vid inskrifningsförrättningarna

1,280 man, hvilka kunna anses hafva sådan ålder vid inskrifningstillfället,

att de blifva skattskyldige under i medeltal It) år (motsvarande

3—12 klasserna), hvadan sammanlagda antalet man för dessa år skulle,

efter gjorda afdrag, blifva omkring 10,000. De vid inskrifningsförrättningarna

enligt § 3 värnpligslagen frikallade skulle sålunda för årsklasserna

1—12 utgöra samnicanlagdt 90,000 man.

Beträffande dem, som senare frikallas, efter inskrifning eller påbörjad

tjenstgöring, har antalet af dylika värnpligtige varit i ständigt stigande

på grund af de ökade fordringar på fysisk duglighet, som de förlängda

fredsöfningarna framstält. Under det dessa sålunda för åren 1888—1896

utgjorde i medeltal 1,200 man ärligen, har motsvarande siffra under åren

1897 och 1898 varit 1,900 man. Det är antagligt, att sistnämnda siffra

med genomförande af den föreslagna härordningen ytterligare växer. Den

omständigheten, att för äldre årsklasser värnpligtige — ända till och med

9 klassen — repetitionsöfningar förekomma, torde tvinga till en talrikare

kassation, på grund hvaraf det icke kan anses öfverdrifvet att beräkna

antalet i denna kategori till omkring 3,000 man om året. Det sammanlagda

antalet af dem, som enligt §§ 16 och 17 frikallas från värnpligtens

vidare fullgörande, torde alltså inom klasserna 1—12 kunna beräknas till

24,000 man.

De, hvilka, enligt §§ 16 och 17, erhålla uppskof utgöra årligen omkring

2,100 man. Af dessa torde omkring tredjedelen eller 700 man

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Körtel. Mnj:ts Nåd. Proposition N-.o 3.

slutligen frikallas det år, de fylla 24 år, hvadan hela antalet dylika för

de skattepligtiga, 4—12 klasserna efter vederbörliga afdrag kan beräknas

till 5,400 man.

Antalet utvandrare utgör, enligt medeltalsberåkning för åren 1894

—1898, i åldern 17—18 år omkring 450, i åldern 19—22 omkring 2,480

och i åldern 23—82 omkring 2,020 man.

På grund af ofvan gjord beräkning af antalet skattepliglige kan den

värnskatt, som genom personafgifterna, 6 kronor för hel och 3 kronor

för half skatt, inflyter, eller värnskattens minimibelopp bestämmas. Såsom

ungefärliga grunder för beräkning af dem, hvilka till följd af bristande

tillgång skulle befrias från erläggande af halfva skatten eller från skatten

i dess helhet, kan, enligt erfarenhet från andra länder, antagas, att af

samtlige skattepligtige 22 procent skulle betala half skatt och 4 procent

erhålla fullständig befrielse från skatt.

Af de 90,000 vid inskrifningsförrättningarna frikallade erlägges hel

skatt af 74 procent eller 60,600 man =............................ 399,600 kronor,

och half skatt af 22 procent eller 19,800 man =............ 59,400 , »

Tillsammans 459,000 kronor,

medan öfriga 4 / på grund af fullständig medellöshet befrias.

Af de 24,000, hvilka senare frikallas från värnpligtens vidare fullgörande,

skulle med hänsyn till deras ekonomiska vilkor samma förhållande

för erläggande af hel eller half skatt eller för fullständig befrielse

från skatt göras gällande; men då omkring hälften af hela antalet rid frikallandet

kan beräknas hafva fullgjort 6 månaders tjenstgöring eller derutöfver,

hvilket befriar från halfva skattebeloppet, förändras förhållandena, så

att hel skatt erlägges af 8,880 =.......................................- 53,580 (kronor,

half skatt af 11,520 =............................-........... 34,560 »

samt fjerdedels skatt af 2,640 =-...................................— 8,960 »

Tillsammans 92,100 kronor,

medan öfriga varda skattefria.

Af de 5,400, hvilka efter beviljadt uppskof slutligen frikallas, skulle

hel skatt betalas af 4,000 =................................................ 24,000 kronor,

och half skatt af 1,200 =............................................... 3,600 »

Tillsammans 27,600 kronor.

Af utvandrare i åldern 17—18 år erlägges half skatt eller för 450

man med 16,200 (12X3X450) kronor; och af utvandrare i åldern 19—22

erlägges hel skatt eller för 2,430 man med 174,960 (12X6X2,430) kronor;

allt för samtliga 12 skatteår, tillsammans 191,160 kronor.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Konc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Utvandrare i åldern 23—32 år äro deremot skattskyldiga för ett

mindre antal år, beroende af tidpunkten för utvandringen. I medeltal

kunna de anses skattskyldiga för 6 år. Af dem kan emellertid hälften på

grund af till 6 månader eller derutöfver uppgående, före utvandringen fullgjord

tjenstgöring anses komma att blifva befriad från halfva skattebeloppet.

Följaktligen skulle af utvandrarne i åldern 23—32 år för 6 skatteår

hel skatt erlägges af 1,010 man med............ 36,360 (6X6X1,010) kronor

och half skatt af 1,010 » ............ 18,180 (6X3X1,010) »

eller tillsammans 54,540 kronor.

Återbetalning af erlagda skatter till återinvandrare, som fullgöra

tjenstgöring, torde icke uppgå till så stort belopp, att den bör komma i

betraktande.

Minirniskatten skulle alltså årligen, sedan den nya härordningen

hunnit verka genom samtliga 12 beväringsl^lasserna, komma att uppgå till

sammanlagdt omkring 824,400 kronor. A detta belopp måste i första

hand afräknas dels kostnader för skattens uttagande dels skattebelopp, som

ej kunnat inom preskriptionstiden indrifvas. Om dessa afdrag skulle belöpa

sig till 20 procent, skulle behållningen af minirniskatten uppgå till i

rundt tal 659,500 kronor.

Hvad beträffar den inkomst, som skulle inflyta genom inkomstbevillningen,

låta sig svårligen några beräkningar uppgöras. Med stöd af

erfarenheten från Schweiz kan den meningen uttalas, att om också denna

del af värnskatten uttages i jemförelsevis hög proportion, densamma dock

icke torde uppgå till så stort belopp som minirniskatten.

På grund af ofvan gjord utredning låter det sig följaktligen med

sannolikhet antagas, att en dels såsom personskatt och dels såsom inkomstbevillning

påförd värnskatt årligen skulle bereda eu sammanlagd inkomst

af omkring 1 million kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1SärU 1901:11 Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om revision af de s. k. krigslagarne; motion n:o 155, af herr J. Sjöberg, om befrielse under viss förutsättning för rus s. 1 i texten