Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889

24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:6, Med förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

1

N:o 6.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse af

24 kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse

af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 25 april 1889; gifven Stockholms slott den

21 december 1900.

;A'' , . /i'':,-. •• > j i It {• g ».i? ''*:; ''-O-''. .• >■ •’'' ; ? f • ;. _ • u ■'' Fifri''! !.F ''it

• r ^ ; .''-y. . . ■x j.,t\ , ■''

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

l:o) lag om rätt till jagt;

2:o) lag. om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen; och

3:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 25 april 1889.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

».?y u ,• , y. '' u '' ;•••'' •< ■*; . . u >•

L. Annerstedt,

n

tlih. till 1UM. Prof. Idol t Kam/. / Afd. Ö Haft. (N:o U.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o G.

Förslag

till •

y yyy yy y Lag

\a[ »fcvV

om rätt till jagt.

Med upphäfvande af 1—11 §§, 18, 19 och 21 §§ i förnyade nådiga

jagtstadgan den 21 oktober 1864, äfvensom af hvad nämnda stadga

innehåller med afseende å öfverträdelse af sålunda upphäfda föreskrifter

förordnas som följer:

pSSiiir:'':?- >'' \ ... 1 §•

Å kronojord tillkomme jagträtten kronan, der ej i denna lag annorlunda

stadgas.

Kronan ege ock jagträtt å häradsallmänning, ehvad den står under

allmän vård eller delegarne sjelfva öfvertagit dess förvaltning.

2 §■ : : . ..

Kronans jagträtt å dess hägnade jagtparker och djurgårdar, å jord

hörande till de kungliga lustslotten och andra till Konungens disposition

stälda lägenheter, å kungsgårdar, kronoparker och all annan kronan

tillhörig odisponerad jord, äfvensom å häradsallmänningar utöfvas af

Konungen sjelf och chefen för hans hofjägeristat jemte dem, som vid

sådana tillfällen äro följaktiga. A nämnda områden, med undantag af

dem, som äro stälda till Konungens disposition, må jagt idkas jemväl

af medlem af Kongl. huset, af chefen för domänstyrelsen samt af landshöfdingarne,

hvar och en inom sitt län, jemte dem, som dessa personer

åtfölja, äfvensom af de vid skogsstaten och skogsläroverken anstälda

tjenstemän, hvar inom sitt tjenstgöringsområde. Betjente vid skogsstaten

och skogsläroverken ege att å de områden, som i denna para
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

KomjI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

graf afses och stå under deras bevakning, idka jagt. efter skadliga rofdjur

samt, mod domänstyrelsens för viss tid eller tills vidare lemnade

tillåtelse, äfven efter annat villebråd eller visst slag deraf.

Utan Konungens särskilda tillåtelse må dock ej i något af omförmälda

fall jagt idkas efter eig, hjort, rådjur, vildren eller svan. • <;

3 §• . ,.V/

Å oafvittrad jord, som ej blifvit till lapparnes uteslutande begagnande

anvisad, äfvensom i skärgård på klippor och skär, som ej höra

till visst hemman, samt på öppna hafvet vare jagten fri för hvarje

svensk undersåte.

Enskild jordegare hafve jagträtt å sin jord. Jagträtt tillkomme

ock boställshafvare och kronohemmansåbo å boställets eller kronohem1

manets egor, delegare i sockenallmänning, byaskog eller dylik samfäld

jord å densamma, allmän inrättning å jord, som derunder lyder, samt

stad å dess jord. Afgärda by hafve jagträtt allenast å sina egor inom

hank och stör.

A samfäld jord må ej en delegare utan de öfriges samtycke upplåta

jagträtt åt någon, som ej är delegare.

5 §•

Varder jord åt någon till bruk upplåten, nyttje brukaren, der ej

annorledes aftalas, den jagt, som till jorden hör er.

Angående tiden för beståndet af aftal, hvarigenom någon till annan

upplåter sin jagträtt, är särskildt stadgadt.

6 §•

; • i. ■ ■

År genom urminnes häfd eller genom särskildt stadgande, aftal,

dom eller skattläggning eller på annat lagligt sätt annorledes än ofvan

sägs bestämdt om någons rätt till jagt, vare det gällande.

7 §•

Om lapparnes rätt till jagt i vissa delar af riket gälle hvad särskildt

är stadgadt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o fi.

8 §•

A jord, hvilken såsom tvistig blifvit stäld under förbud, må icke

någon af de tvistande utan öfverenskommelse jaga annat än skadliga

rofdjur.

9 §.

Har någon ringat björn i ide, hafve ensam rätt att jagten fullfölja,

och må ej annan, med vetskap att björnen är ringad, djuret ur idet

uppskrämma.

Vill man å annans jagtområde eljest jaga björn eller jaga varg, lo

eller järf, tillsäge hvarje gång förut deri, som jagträtt å området eger.

Har något af nämnda djur bevisligen uppehållit sig i trakten, må jagträttsinnehafvaren

ej jagten hindra, utan tage del deri; vill han ej deltaga,

ege den, som tillsade, rätt att ändock jaga och att behålla de

djur af nämnda slag han dervid må fälla.

10 §.

Hvar, som under idkande af loflig jagt sårar villebråd så, att det

faller å annans jagtområde inom ett hundra meter från gränsen, må

tillvarataga och behålla villebrådet. År det elg, hjort, rådjur eller vildren,

må den jagande dock ej från stället bortföra djuret utan i närvaro

af två ojäfviga vittnen, och vare han dessutom pligtig att, sist å andra

dagen sedan djuret fäldes, om förhållandet underrätta jagträttsinnehafvaren

eller den, som innehar jorden, eller någon af deras folk. Försummar

den jagande något af hvad sålunda föreskrifvits eller öfverskrider

han eljest sin rätt att å annans jagtområde tillvarataga villebråd,

varde ansedd såsom den der olofligen jagat å annans jagtområde.

Har någon å eget jagtområde eller eljest lofligen drifvit upp björn,

varg, lo eller järf, ege han rätt att jagten in på annans jagtområde

fullfölja.

; , ■ ii §•

Träffar någon tillfälligtvis, ehvar det vara må, skadligt rofdjur, då

må han det fälla och behålla.

12 §.

Till skadliga rofdjur hänföras enligt denna lag björn, varg, lo, järf,

räf, mård, utter, säl, örn, berguf, hök och falk. h»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Koiigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

o

.113 §•

Utan särskilt tillstånd af den, som jorden innehar, må jagträttsinnehafvare

ej idka jagt i gård eller trädgård, icke heller, under tiden

från och med den 1 maj till dess grödan är afmejad, å åker, som är

med säd eller gräs besådd.

Vid jagt å jord, som af annan innehafva, vare jagträttsinnehafvaren

skyldig ersätta all skada, som å mark, hägnad eller annan egendom

förorsakas vare sig af honom sjelf eller af annan, hvilken han gifvit

lof att jaga, eller af de vid jagt en använda biträden eller hundar.

iii*. V ■. sut,, -. p. j- in /■••yr,t >■’

■ H §• ''

Ej må någon utan lof skrämma eller drifva villebråd från annans

jagtområde; dock vare den, som innehar jord utan att ega jagträtt derå,

oförhindrad att derifrån bortskrämma eller bortdrifva villebråd i den

mån sådant erfordras för afvärjande af skada eller olägenhet.

15 §.

Med skjutgevär må icke någon utan tillstånd af jagträttsinnehafvaren

färdas öfver jagtpark, med mindre det efter omständigheterna

uppenbarligen sker i lofliga ärenden och hund, om sådan medföres,

hålles kopplad.

16 §.

Okopplad hund må ej någon utan lof medföra eller insläppa i

annans hägnade jagtpark eller djurgård; sker det, vare hunden förverkad.

Löper hund eljest olofligen lös å annans än hundens egares jagtmark,

hafve jagträttsinnehafvaren råttkatt låta upptaga hunden; dock

åligge honom att om upptagandet ofördröjligen tillsäga hundens egare

eller, derest denne ej är känd eller icke kan träffas, låta kungöra i

kyrkan för den församling, der hunden blifvit upptagen, och i tidning

inom orten. Vill egareu återfå hunden, löse den med fem kronor eller,

der hunden förut blifvit hos samme jagträttsinnehafvare löst, tio kronor

jemte ersättning hvarje gång för hnndens föda och Öl riga kostnader.

Har oj egaren utlöst hunden^inom åtta dagar efter erhållen tillsägelse

om upptagandet eller inom sextio dagar från det kungörelsen varit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o (j.

uppläst och i tidning införd, vare hunden förverkad. Vill jagträttsinnehafvaren

hellre taga lösen, vare hundens egare skyldig att sådan

enligt förut angifna grunder utgifva, såframt talan derom instämmes

inom trettio dagar efter det hunden varit att anse som förverkad.

17

Katt, som anträffas på längre afstånd från bebodt hus än tre hundra

meter eller i skog eller hage, må saklöst dödas.

18 §. >

Jagar någon olofligen å annans jagtområde, straffes efter allmänna

strafflagen.

Har han vid jagten fångat eller dödat villebråd, vare villebrådet

eller, om det ej kan tillrättaskaffas, dess värde förverkadt till jagträttsinnehafvaren

eller, om villebrådet fångats eller dödats å jord, der jagträtten

tillkommer kronan, eller å område, som i 3 § omförmäles, till

åklagaren.

19 §.

Anträffas å bar gerning någon, som olofligen jagar å annans jagtområde,

må den, som der eger jagträtt, och jordens innehafvare äfvensom

deras folk: af den jagande taga bössa, jagtredskap och hundar till

vedermäle och pant samt behålla det, till dess han rätt för sig bjuder.

Å jord, der jagträtten tillkommer kronan, så ock å område, som i 3 §

omförmäles, kåfve tjenstemän och betjente vid skogsstaten och skogsläroverken

samt allmän åklagare enahanda rätt.

20 §.

Ofverträder någon förbud, som i 9 § 1 mom., 14 §, 15 § eller 16

§ 1 mom. är meddeladt, och är ej förseelsen att hänföra till oloflig jagt

å annans jagtområde, straffes med böter från och med fem till och med

ett hundra kronor. Bryter någon emot hvad i 13 § 1 mom. är föreskrifvet,

böte från och med fem till och med femtio kronor.

'' , ; :;;;f . 21 §. - ; ;;■■■ > ^

Förbrytelser emot denna lag, hvilka blott förnärma enskild persons

rätt, må icke åtalas af annan än målsegaren. Sker intrång i kronans,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

menighets eller allmän inrättnings rätt, ege tjenstemän och betjente vid

skogsstaten och skogsläroverken jemte allmän åklagare att derå tala

och njute de enahanda vitsord, som tillkommer dem, livilka rättens eller

Konungens befallningshafvandes bud och ärenden gå.

22 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1902; dock att hvad

i 5 § 1 mom. är stadgadt icke gäller om brukare, till hvilken jord är

upplåten före utfärdandet af jagtstadgan den 21 oktober 1864.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

''f''i . • i:|r>

Förslag

# till

t,!W,: Lag

r • ''* '' .. ■'' , • »■

om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 24 kap. 13 § strafflagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

För oloflig jagt å annans jagtområde, som ej till jagtpark eller

djurgård inhägnad! är, bötes högst tvåhundra riksdaler.

År djur, som i 12 § 2 mom. sägs, dervid fäldt, såradt eller fångadt;

vare straffet böter, ej under tjugu riksdaler.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kowjl. Mnj:ts Nåd. Preposition N:o 6.

9

Förslag

till

Lag v
*.

A *» ''K’y ~)i''t . V y**»- (t . v Vv.'' »V»''v'' * \ • .. ’.V.y$V '' f\ ''AV • y\ VA \$\\

om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 25 april 1889.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 25 april 1889 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet på viss

tid upplåtes, må ej gälla öfver femtio år. Afser ^ftalet allenast eller

hufvudsakligen upplåtelse af jagträtt eller af rätt till afverkning al skog

annorledes än till husbehof, vare det ej gällande öfver tjugu år.

-• /- ■ ;A.t ■ . ..). :! k ''I KvAv ‘ ''

r t

■_•<■! i J , ■: • r i r’ . M iV . ■

Bill. till Riksd. Prof. IDOL 1 Samt. i Afd. G Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

Utdrag af protokollet öf ver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott onsdagen den 17 oktober 1900

i närvaro af:

Hans excellens lierr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
»Sedan

Eders Kongl. Maj:t genom nådig proposition den 2 sistone

mars föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag

till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse af 24 kap.

13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående

tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889, har Riks
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

dagen i underdånig skrifvelse den 14 maj innevarande år tillkännagifvit,

att kamrarne beträffande nämnda proposition stannat i olika

beslut, hvadan frågan för den riksdagen förfallit.

Af förhandlingarna inom Riksdagen framgår, att båda kamrarne i

allt hufvudsakligt gillat den nådiga propositionen med vissa af lagutskottet

förordade jemkningar, och att, sedan beträffande ett antal

mindre vigtiga punkter kamrarne fattat skiljaktiga beslut, det af utskottet

framlagda förslag till samman]emkning blifvit åt ena kammaren

förkastadt. Vid sådant förhållande, och då de ändamål, som med den

föreslagna revisionen af jagtstadgan åsyftades — nemligen dels att de

bestämmelser om jagt, hvilka vore af allmän lags natur, blefve i en

särskild lag sammanfattade och sålunda fullständigt skildes från de

ekonomiska och administrativa föreskrifterna i ämnet, dels ock att de

ändringar i nämnda stadga åstadkommes, hvilka ur jagtvårdssynpunkt

kunde finnas erforderliga — fortfarande äro af oförminskad vigt, torde

allt skäl förefinnas att åter upptaga frågan. Särskildt måste det anses

önskvärdt, att, i motsvarighet emot hvad som redan skett inom fiskelagstiftningens

område, genom de civilrättsliga bestämmelsernas utbrytande

tillfälle beredes till en tidsenlig omarbetning af de administrativa

stadgandena om jagtskydd.

Med anledning af hvad inom Riksdagen förekommit hafva emellertid

ifrågavarande lagförslag ansetts böra undergå någon jemkning.

I 14 § af förslaget till lag om rätt till jagt har den af lagutskottet

i sammanjemkningsändamål förordade lydelsen upptagits, allenast med

utbyte af orden »mark, hvarå han ej har jagträtt,» emot uttrycket

»annans område», som på andra ställen i förslaget betecknar den mark

eller det vattenområde, hvarå jagträtten tillkommer annan. Den redan

i gällande jagtstadga förekommande bestämmelsen om förhöjd lösen

för hund, som förut varit upptagen, har förtydligats till undanrödjande

af de emot densamma yttrade betänkligheter. I 22 § torde den med

grunderna för gällande strafflagstiftning öfverensstämmande föreskrift,

att böter tillfalla kronan, böra bibehållas, helst som en motsvarande

regel i allt fall skulle gälla med afseende å de ojemförligt vigtigare

fall, då en jagtförbrytelse straffas enligt allmänna strafflagen. Deremot

lärer det icke möta något hinder att i den administrativa författning,

hvari de ekonomiska bestämmelserna om jagt skola sammanfattas, föreskrifva

sådan bötesfördelning, som befinnes önskvärd för åstadkommande

af verksam tillsyn å författningens efterlefnad».

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förevarande

förslag till lag om rätt till jagt, till lag om ändrad lydelse af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 6.

24 kap. 13 § strafflagen och till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen

angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889, af den

lydelse bilagor litt. G, H och I vid detta protokoll utvisa, hemstälde

han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver dessa lagförslag

måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

g^nom note ur protokollet inhemtas. J i; b,v:..

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten

i nåder lemna bifall.

Ex protocollo

Erik Öländer.

>}i.

A-i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

13

Tf t ''»! it 1 H''. *■?''. ii iv '' • “> ''• M : , r- ''"iv

Litt. G.

Förslag

till

3 11 '' ■ Lag V''":,;"..

om rätt till jagt.

— ; ■ ; 1 ,-J

Med upphäfvande af 1—11 §§, 18, 19 och 21 §§ i förnyade nådiga

jagtstadgan den 21 oktober 1864, äfvensom af hvad nämnda stadga

innehåller med afseende å öfverträdelse af sålunda upphäfda föreskrifter

förordnas som följer:

1 §.

Å kronojord tillkomme jagträtten kronan, der ej i denna lag annorlunda

stadgas.

Kronan ege ock jagträtt å häradsallmänning, ehvad den står under

allmän vård eller delegarne sjelfva öfvertagit dess förvaltning.

2 §. : '' '' ‘

Kronans jagträtt å dess hägnade jagtparker och djurgårdar, å jord

hörande till de kungliga lustslotten och andra till Konungens disposition

stälda lägenheter, å kungsgårdar, kronoparker och all annan kronan

tillhörig odisponerad jord, äfvensom å häradsallmänningar utöfvas af

Konungen sjelf och chefen för hans hofjägeristat jemte dem, som vid

sådana tillfällen äro följaktiga. Å nämnda områden, med undantag af

dem, som äro stälda till Konungens disposition, må jagt idkas jemväl

af medlem af Kongl. huset, af chefen för domänstyrelsen samt af landshöfdingarne,

hvar och en inom sitt län, jemte dem, som dessa personer

åtfölja, äfvensom af de vid skogsstaten och skogsläroverken anstälda

tjenstemän, hvar inom sitt tjenstgöringsområde. Betjente vid skogsstaten

och skogsläroverken ege att å de områden, som i denna para
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

graf afses och stå under deras bevakning, idka jagt efter skadliga rofdjur

samt, med domänstyrelsens för viss tid eller tills vidare lemnade

tillåtelse, äfven efter annat villebråd eller visst slag deraf.

Utan Konungens särskilda tillåtelse må dock ej i något af omförmälda

fall jagt idkas efter elg, hjort, rådjur, vildren eller svan.

3 §•

Å oafvittrad jord, som ej blifvit till lapparnes uteslutande begagnande.

anvisad, äfvensom i skärgård på klippor och skär, som ej höra

till visst hemman, samt på öppna hafvet vare jagten fri för hvarje

svensk undersåte.

4 ,,>

Enskild jordegare hafve jagträtt å sin jord. Jagträtt tillkomme

ock boställshafvare och kronohemmansåbo å boställets eller kronohemmanets

egor, delegare i sockenallmänning, byaskog eller dylik samfäld

jord å densamma, allmän inrättning å jord, som derunder lyder, samt

stad å dess jord. Afgärda by hafve jagträtt allenast å sina egor inom

hank och stör.

A samfäld jord må ej en delegare utan de öfriges samtycke upplåta

jagträtt åt någon, som ej är delegare.

5 §.

Varder jord åt någon till bruk upplåten, nyttje brukaren, der ej

annorledes aftalas, den jagt, som till jorden hörer.

Angående tiden för beståndet af aftal, hvarigenom någon till annan

upplåter sin jagträtt, är särskild! stadgadt.

6 §.

År genom urminnes häfd eller genom särskildt stadgande, aftal,

dom eller skattläggning eller på annat lagligt sätt annorledes än ofvan

sägs bestämdt om någons rätt till jagt, vare det gällande.

7 §•

Om lapparnes rätt till jagt i vissa delar af riket gälle hvad särskildt

är stadgadt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

15

8 §•

Å jord, hvilken såsom tvistig blifvit stäld under förbud, må icke

någon af de tvistande utan öfverenskommelse jaga annat än skadliga

rofdjur.

9 §• *

Har någon ringat björn i ide, hafve ensam rätt att jagten fullfölja,

och må ej annan, med vetskap att björnen är ringad, djuret ur idet

uppskrämma.

Vill man å annans område eljest jaga björn eller jaga varg, lo

eller järf, tillsäge hvarje gång förut den, som jagträtt å området eger.

Har något af nämnda djur bevisligen uppehållit sig i trakten, må jagträttsinnehafvaren

ej jagten hindra, utan tage del deri; vill han ej deltaga,

ege den, som tillsade, rätt att ändock jaga och att behålla de

djur af nämnda slag han dervid må fälla.

10 §.

Hvar, som under idkande af loflig jagt sårar villebråd så, att det

faller å annans område inom ett hundra meter från gränsen, må tillvarataga

och behålla villebrådet. År det elg, hjort, rådjur eller vildren,

må den jagande dock ej från stället bortföra djuret utan i närvaro af

två ojäfviga vittnen, och vare han dessutom pligtig att, sist å andra

dagen sedan djuret fäldes, om förhållandet underrätta jagträttsinnehafvaren

eller den, som innehar området, eller någon af deras folk. Försummar

den jagande något af hvad sålunda föreskrifvits eller öfverskrider

han eljest sin rätt att å annans område tillvarataga villebråd,

varde ansedd såsom den der olofligen jagat å annans område.

Har någon å eget område eller eljest lofligen drifvit upp björn,

varg, lo eller järf, ege han rätt att jagten in på annans område fullfölja.

11 g.

Träffar någon tillfälligtvis, ehvar det vara må, skadligt rofdjur, då

må han det fälla och behålla.

12 §.

Till skadliga rofdjur hänföras enligt denna lag björn, varg, lo, järf,

räf, mård, utter, säl, örn, berguf, hök och falk.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong}, Maj.is Nåd. Proposition N:o 6.

13 §.

Utan särskild! tillstånd af den, som jorden innehar, må jagträttsinnehafvare

ej idka jagt i gård eller trädgård, icke heller, under tiden

från och med Tlen 1 maj till dess grödan är afmejad, å åker, som är

med säd eller gräs besådd.

Vid jagt å område, som af annan innehafves, vare jagträttsinnehafvaren

skyldig ersätta all skada, som å mark, hägnad eller annan

egendom förorsakas vare sig af honom sjelf eller af annan, hvilken han

gifvit lof att jaga, eller af de vid jagten använda biträden eller hundar.

14 §.

Ej må någon utan lof skrämma eller drifva villebråd från annans

område.

15 §.

Med skjutgevär ma icke någon utan tillstånd af jagträttsinnehafvaren

färdas öfver jagtområde, med mindre det efter omständigheterna

uppenbarligen sker i lofliga ärenden och hund, om sådan medföres,

hålles kopplad.

16 §.

Okopplad hund ma ej någon utan lof medföra eller insläppa i

annans hägnade jagtpark eller djurgård; sker det, vare hunden förverkad.

Löper hund eljest olofligen lös å annans än hundens egares jagtmaxk,

Lafve jagträttsinnehafvaren rätt att låta upptaga hunden; dock

åligge honom att om upptagandet ofördröjligen tillsäga hundens egare

eller, derest denne ej är känd eller icke kan träffas, låta kungöra i

kyrkan för "den församling, der hunden blifvit upptagen, och i tidning

inom orten. Vill egaren återfå hunden, löse den med fem kronor eller,

der hunden förut blifvit hos samme jagträttsinnehafvare löst, tio kronor

jemte . ersättning hvarje gång för hundens föda och öfriga kostnader.

Har ej egaren utlöst hunden inom åtta dagar efter erhållen tillsägelse

om upptagandet eller inom sextio dagar från det kungörelsen varit

uppläst och i tidning införd, vare hunden förverkad. Vill jagträttsinnehafvaren

hellre taga lösen, vare hundens egare skyldig att sådan

s. 17 Kontrollera mot PDF

K&kpl. Ma.j:ts Nåd. Proposition No 6.

17

enligt förut angifna grunder utgifva, såframt talan derom instämmes

inom trettio dagar efter det hunden varit att anse som förverkad.

17 §•

Katt, som anträffas på längre afstånd från bebodt bus än 300 meter

eller i skog eller hage, må saklöst dödas.

18 §.

Jagar någon olofligen på annans område, straffes efter allmänna

strafflagen.

Har han vid jagten fångat eller dödat villebråd, vare villebrådet

eller, om det ej kan tillrättaskaffas, dess värde förverkadt till jagträttsinnehafvaren

eller, om villebrådet fälts å kronojord, der jagträtten icke

tillkommer annan än kronan, eller å häradsallmänning till åklagaren.

19 §.

Anträffas å bar gerning någon, som olofligen jagar å annans område,

må den, som der eger jagträtt, och jordens innehafvare äfvensom

deras folk af den jagande taga bössa, jagtredskap och hundar till vedermäle

och pant samt behålla det, till dess han rätt för sig bjuder. A

kronojord, der jagträtten icke tillkommer annan än kronan, så ock å

häradsallmänning hafve tjenstemän och betjente vid skogsstaten eller

skogsläroverken samt allmän åklagare enahanda rätt.

20 §.

öfverträder någon förbud, som i 9 § 1 mom., 14 §, 15 § eller 16

§ 1 mom. är meddeladt, och är förseelsen ej att hänföra till oloflig jagt

å annans område, straffes med böter från och med fem till och med

etthundra kronor. Bryter någon emot hvad i 13 § 1 mom. är föreskrifvet,

, böte från och med fem till och med femtio kronor.

21 §■

Förbrytelser emot denna lag, hvilka blott förnärma enskild persons

rätt, må icke åtalas af annan än målsegaren. Sker intrång i kronans,

menighets eller allmän inrättnings rätt, ege tjenstemän och betjente vid

Bill. Ull llikad. Prof. IDOL 1 Smil. 1 Afd. C Höft. Ii

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

skogsstaten och skogsläroverken jemte allmän åklagare att derå tala

och njute de enahanda vitsord, som tillkommer dem, hvilka rättens eller

Konungens befallningshafvandes bud och ärenden gå.

22 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1902; dock att hvad

i 5 § 1 mom. är stadgadt icke gäller om brukare, till hvilken jord är

upplåten före utfärdandet af jagtstadgan den 21 oktober 1864.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

19

Litt. H.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen.

O*'' '' i I i AVj . O v> - ^ J .»•* J-jtk v i1* *

Härigenom förordnas, att 24 kap. 13 § strafflagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

För oloflig jagt å annans område, som ej till jagtpark eller djurgård

inhägnadt är, bötes högst tvåhundra riksdaler.

År djur, som i 12 § 2 mom. sägs, dervid fäldt, såradt eller fångadt:

vare straffet böter, ej under tjugu riksdaler.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

Litt. I.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 25 april 1889.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 25 april 1889 pkall erhålla följande ändrade

lydelse:

Aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet på viss

tid upplåtes, må ej gälla öfver femtio år. Afser aftalet allenast eller

hufvudsakligen upplåtelse af jagträtt eller af rätt till afverkning af skog

annorledes än till husbehof, vare det ej gällande öfver tjugu år.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

21

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl.

Maj:ts högsta domstol torsdagen den 25 oktober 1900.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Herslow,

Hellström,

Bohman,

Ramstedt,

Westring.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden revisionssekreteraren Hammarskjöld

föredrog i underdånighet under högsta domstolens sammanträde

denna dag

note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 17 innevarande

oktober, hvaraf inhemtades, att Kongl. Maj:t i nåder förordnat,

att högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, inhemtas öfver uppgjorda förslag till lag om rätt

till jagt, lag om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen och lag om.

ändrad lydelse af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd den 25 april 1889; varande förslagen bilagda detta protokoll.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

Med det på flera ställen i förslagen förekommande uttrycket »annans

område» afses, enligt hvad föredragande departementschefens yttrande

gifver vid handen, den mark eller det vattenområde, hvarå jagträtten

tillkommer annan. Nämnda uttryck kan emellertid äfven förstås

såsom betecknande det område, som af annan eges eller med nyttjanderätt

innehafves. I de fall då jagträtten och eganderätten eller nyttjande
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 6.

rätten icke tillkomma samma person, skulle derföre tvekan vid lagtilllämpningen

kunna uppstå. Ett tydligare uttryck synes derföre böra

väljas.

I 14 § torde den ändring böra vidtagas, att sådan innehafvare af

jord, som ej tillika är innehafvare af jagträtten derå, ej må inskränkas

i sin rätt att emot villebråd freda egor och hemdjur.

Det i 18 och 19 §§ förekommande uttrycket »kronojord, der jagträtten

icke tillkommer annan än kronan», synes icke tillräckligt tydligt

angifva hvad dermed afses, eller dels kronojord, der jagträtten tillkommer

kronan, dels sådan jord, som i 3 § omförmäles.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

23

Utdraq af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott fredagen den 21 december 1900

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Justitieråden: Norberg,

Carlson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet

:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 17 sistlidne oktober inhemtade utlåtande öfver

de vid samma protokoll fogade förslag till lag om rätt till jagt, lag

om ändrad lydelse af 24 kap. 13 § strafflagen och lag om ändrad lydelse

af 1 § i lagen angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd den

25 april 1889.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll hemstälde föredragande

departementschefen, att förslagen med de jemkningar, som af

högsta domstolens erinringar föranleddes, måtte, jemlikt § 87 regeringsformen,

genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Kongl. Höghet

Kronprinsen-Regenten i nåder förordna, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition i ämnet, af den

lydelse bilagan litt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Avg. von Hartmansdorff.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.