Sök i Ratio Lex

Angående utsträckt pensionsrätt för barn efter afliden delegare i folkskolelärarnes enkeoch pupillkassa

1901-03-01 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:60, Angående utsträckt pensionsrätt för barn efter afliden delegare i folkskolelärarnes enkeoch pupillkassa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.

1

N:o 60.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående utsträckt

pensionsrätt för barn efter afliden delegare i folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa; gifven Stockholms slott

den 1 mars 1901.

Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

medgifva, det barn efter afliden delegare i folkskolelärarnes enke- och

pupillkassa må blifva berättigade till åtnjutande af pension ur kassan till

dess de fylt 21 år, dock att pensionsrätten upphör för dotter vid ingående

af äktenskap före nämnda ålder.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Nils Claeson.

bill. till kikna. Vrot. 1901. t Sand. I A/d. 49 luft. (N:o 60).

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

mars 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikbuad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Ceaéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Claeson:

Ang. utsträckt »I afgifven berättelse öfver verkstäld granskning af fblkskolelärarnes

förnbaZSreäfieren^e'' och pupillkassa® förvaltning och räkenskaper för åren 1894, 1895

afliden dei- ocli 1896 hemstälde de af Edei’S Kongl. Maj:t för nämnda granskning för^koieiårarnct

u^dnade revisorerna, bland annat, att Eders Kongl. Maj:t täcktes uppdraga

enke- och åt direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning — såsom direktion

pupillkassa, jemväl öfver nämnda kassa — att till påföljande revision år 1900 låta

verkställa ny utredning af kassans ställning, särskild! med afseende på

ifrågasatt förhöjning af de dåvarande pensionsbeloppen. Denna hemställan

blef af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 17 februari 1899 bifallen,

och till följd deraf anmodade direktionen professorn i matematik och

teoretisk mekanik vid tekniska högskolan A. Lindstedt att verkställa den

af revisorerna ifrågasatta utredningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 60.

Professor Lindstedt afgaf den 6 augusti 1900 den äskade utredningen,

hvilken förelädes de under år 1900 församlade revisorerna af omförmälda

kassa. I den underdåniga berättelse, dessa den 25 augusti 1900 afgåfvo,

hafva de ur Lindstedts utredning — hvilken utredning sedermera i afskrift

af direktionen till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats och till hvilken jag i

öfrig! tillåter mig hänvisa — anfört följande resultat: att kassans ställning

vid 1900 års början utvisat ett öfverskott, motsvarande en årsränta af

86,300 kronor eller, efter eu räntefot af 3 V2 % ett kapital af 2,466,000

kronor; att det förhållandet, att lärare i vissa fall afginge af annan anledning

än genom dödsfall eller pensionering, kunde anses orsaka eu minskning

af öfverskottets beräknade värde med omkring 150,000 kronor, hvarför

således kapitalöfverskottets värde härigenom skulle minskas till 2,316,000

kronor; att, om alla delaktighetsbelopp den 1 januari 1900 blifvit höjda

till det högsta förekommande delaktighetsbeloppet af 1,000 kronor, kassans

ställning derigenom skulle försämrats med endast 433,000 kronor och öfverskottet

således derefter ändock uppgått till så stort belopp som 1,883,000

kronor; samt att det skulle erfordras inrättandet af icke mindre än 257

nya tjenster årligen med delaktighetsbelopp af 1,000 kronor för att kassan

icke längre skulle hafva något öfverskott utan endast jemnt motsvara sina

förbindelser.

Efter omförmälan häraf yttra revisorerna vidare: Då dessa beräkningar

utförts under antagande af en så lag räntefot som 3 Va % syntes förenämnda

resultat otvetydigt gifva vid handen, att en höjning af pensionsbeloppen

utan höjning af statsbidraget vore möjlig. Men då en sådan

höjning ändock komme en del af kassans delegare till godo, derigenom

att minimidelaktighetsbeloppet redan från och med 1899 års början höjts

till 800 kronor och ytterligare komme att från och med 1901 års början

höjas på det sätt Lindstedt i sin utredning förutsatt eller till 1,000 kronor,

både icke vid 1900 års revision någon allmän förhöjning af •pensionsbeloppen

synts kunna ifrågasättas.

Deremot hade revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid ett annat förhållande,

som vore i hög grad behjertansvärdt. Jemlikt § 13 i nådiga

reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa den 15 oktober

1875 vore barn efter delegare berättigade till pension intill 16 års ålder.

Efter denna ålder kunde sou eller ogift dotter endast under synnerligen

ömmande omständigheter efter direktionens bepröfvande tilldelas understöd.

I de sällsynta fall, då understöd af sistberörda slag utdelades, vore detta

understöd endast änmadt att nödtorftigt uppehålla lifvet för eu varelse,

som genom kroppslig eller andlig sjukdom förlorat möjligheten att vara

samhället till nytta. Den pension deremot, hvartill barn efter delegare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o t>0.

vore berättigade, både till uppgift att möjliggöra deras uppfostran till

nyttiga medlemmar af samhället. Denna barnpensionernas vigtigaste uppgift

syntes emellertid i hög grad motverkas derigenom, att pensionsrätten

upphörde vid eu så tidig ålder som 16 år. Det funnes vill i våra dagar

knappast någon lefnadsbana utom möjligen tjenarens, för hvilken barnet

redan vid 16 års ålder vore så utbildadt, att det kunde försörja sig sjelft.

Det funnes icke heller, revisorerna veterligt, någon annan enke- och pupillkassa,

i hvilken barnens pensionsrätt upphörde vid så tidig ålder som i

folkskolelärarnes. Revisorerna hade i detta hänseende inhemtat, att i civilstatens

och tullstatens enke- och pupillkassor pensionsrätten upphörde för son

vid fylda 21 år och för dotter vid fylda 25 är, att i elementarlärarnes enkeoch

pupillkassa pensionsrätten upphörde för barn af båda könen vid fylda

21 år och att hos föreningen till understöd för enkor och oförsörjda barn

efter häradshöfdingar, landssekreterare och landskamrerare pensionsrätt tillkomme

dotter till dess hon trädde i gifte och son till fylda 21 år.

Det kunde väl, säga revisorerna, icke förnekas, att nu omförmälda

missförhållanden i viss mån innebure något i socialt hänseende nedsättande

för folkskolelärarekåren, som dock utgjorde eu så samhälls vigtig klass af

medborgare. Att missförhållandet lätt och utan nämnvärd kostnad kunde

ändras, framginge af Lindstedts förenärrmda utredning. Vid sina undersökningar

hade han nämligen a.n vän dt tal, hvilka beräknats under antagande

att barnens pensionsrätt fortginge till fylda 21 år, och derefter vidtagit

eu korrigering med hänsyn till de i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

rådande förhållanden. Denna korrigering uppginge till omkring 280,000

kronor, och om den fråndroges öfverskottet, hvilket, såsom nämnts, blifvit

beräknadt till 1,883,000 kronor, komme detta ändock att utgöra 1,603,000

kronor.

På grund af hvad revisorerna sålunda anfört hafva de hernstält om

sådan ändring i nådiga reglementet för enke- och pupillkassa^ att barn

efter delegare skulle vara berättigade till pension intill 21 års ålder.

(ifver denna revisorernas framställning har direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning den 16 februari 1901 afgifvit infordradt

utlåtande. Lika med revisorerna erinrar dervid direktionen till en början,

att det af Lindstedt eventuelt uppstälda antagandet om höjning af delaktighetsbeloppet

till 1,000 kronor för samtliga enke- och pupillkassan

tillhörande läraretjenster numera — jemlikt nådiga kungörelsen den 1

juni 1900 — blifvit en verklighet. Ätt denna ändring inträdt ett år senare

än Lindstedt vid sin beräkning förutsatt, utöfvade ej någon anmärkningsvärd

korrigering af det resultat, som denna åtgärd beräknats med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

föra. Någon sannolikhet syntes deremot icke förefinnas för att tillväxten

af nyinrättade tjenster under de kommande åren skulle hinna upp till

den siffra, som, efter hvad nyss anförts, skulle förändra kassans läge från

öfverskott till allenast ett jemnt motsvarande af kassans förbindelser. I

den delen borde bemärkas, att under den sista tioårsperioden, hvarom

uppgifter kunde lemnas, d. v. s. för åren 1890 —1899, medeltalet årligen

tillkomna tjenster stannat vid 114, eu siffra icke ens uppgående till hälften

af den utaf Lindstedt angifna. Då härtill komme, att till grund för den

utförda undersökningen med lofvärd varsamhet lagts en räntefot af allenast

o Vi procent, syntes man i betraktande jemväl af den stegring i räntan,

som på senaste åren inträdt och ännu fortfore, ega god anledning

att antaga, att, om kassans förpligtelse!’ icke ökades på ett mera ingripande

sätt utöfver hvad som nu gälde, dess ekonomiska läge skulle blifva

fullt tryggadt.

Direktionen anför vidare, bland annat:

Revisorerna ville nu, att de goda tillgångar, hvilkas befintlighet konstaterats,

på ett berättigadt sätt skulle tillgodogöras genom höjande af

barnpensionens åldersgräns från 16 till 21 år. Den minskning i det befintliga

öfverskottet, som häraf skulle vållas, antoges efter Lindstedts uträkning

uppgå till 280,000 kronor, och ändock skulle sedermera ett kapitalöfverskott

af 1,603,000 kronor finnas i behåll. Till stöd för sin

underdåniga framställning i nyssberörda afseende hade revisorerna åberopat

de föreskrifter angående ålder för upphörande af barns pensionsrätt,

som gälde i vissa andra pensionsanstalter. Till hvad härom anförts

torde böra erinras, att jemväl i presterskapets enke- och pupillkassa,

i arméns nya enke- och pupillkassa samt i enke- och pupillkassan vid

Stockholms stads embetsverk pensionsåldern för söner och ogifta döttrar

vore bestämd till 21 år och att denna ålder vore i telegrafverkets enkeoch

pupillkassa äfvensom i statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa

satt till 18 år samt i lotsverkets enskilda pensionsinrättning bestämd för

söner till 17 år och för ogifta döttrar till 21 år.

Särskild betydelse borde vidare tilläggas hvad i detta afseende innehölles

i det förslag, hvilket den 28 maj 1894 afgifvits af den komité,

som af Eders Kongl. Maj:t förordnats att afgifva betänkande angående

ordnandet i dess helhet af pensionsväsendet för statens civile tjenst!nnehafvare,

och hvilket förslag afsett pensionerings ordnande i större omfattning

än som genom någon nu verkande pensionsanstalt egde rum. Eldigt

§ 9 i denna komités förslag till reglemente för, såsom benämningen lydde,

civilstatens pensionskassa för enkor och barn vore hithörande bestämmelser

så formulerade, att barn åtnjöte dem tillagd pension intill dess de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

uppnått ''21 års ålder eller dessförinnan trädde i äktenskap. I motiveringen

härför yttrades, att komitén, som funnit den i ett par för civilstatens

grupper nu befintliga pensionsanstalter antagna åldern af 25 år,

intill hvilken dotter finge åtnjuta pension, kunna utan vidare betänklighet

nedsättas, beträffande frågan huruvida barn borde blifva i åtnjutande af pension

antingen till 18 eller till 21 års ålder ansett sig icke böra lemna det

förhållandet obeaktadt, att barn till eu tjenstinnehafvare ännu icke vid 18

års ålder i allmänhet torde hafva hunnit förvärfva sig den utbildning,

som med de i senare tider allt mera stegrade anspråk fordrades för att

kunna erhålla anställning eller egna sig åt yrke, hvarigenom de sjelfva

kunde bereda sig utkomst. Med anmärkning att stegringen i kostnaderna

genom åldersgränsens bestämmande till 21 i stället för 18 år vore så

föga känbar, att den kunde anses sakna praktisk betydelse, samt att i

allt fall delegarne sjelfva här skulle bestrida kostnaderna, stannade komitén

vid att föreslå åldersgränsen till 21 år, hvilken, såsom komitén yttrade,

»hittills den vanligaste, jemväl af delegarne sjelfva torde anses vara

den för deras förhållanden lämpligaste».

Så vidt direktionen kunnat finna, hade icke vare sig statskontoret

eller någon annan af de myndigheter, som yttrat sig öfver detta förslag,

haft något att erinra mot hvad om barns pensionsålder deri innehölles.

Denna omständighet borde tillmätas desto större betydelse i afseende å

det förslag, hvilket revisorerna framstält, som en förändring af den nu

bestämda åldersgränsen för folkskolelärares barns pensionsrätt, derest eu

sådan åvägabragtes, lämpligen borde öfverensstämma med hvad som för

andra större grupper af pensionsberättigade barn kunde förutses blifva

mera allmänt gällande.

I afseende å kostnaderna för uppfostran och möjligheten att inom

viss ålder vinna nödig utbildning i de yrken, hvartill anlag och andra

omständigheter kunde hänvisa, syntes någon skiljaktighet icke förefinnäs

mellan folkskolelärares barn och andras, för hvilka, genom statens försorg

pensionsanstalter anordnades. Det läge derför något berättigad! i revisorernas

uttalande, att den för folkskolelärares barn så lågt som till 16

är satta åldersgränsen för pensions åtnjutande vore ett missförhållande,

som innebure något i socialt hänseende för folkskolelärarekåren nedsättande.

Vid frågans bedömande borde icke förbises att, ehuru folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa allt ifrån dess grundande åtnjutit anslag af staten,

beloppet deraf dock städse understigit de bidrag till kassan, som delegarne

i årsafgifter betalat, och att differensen dessa insatser emellan,

som tidigare icke varit så betydande, dock under kassans utveckling alltjemt

ökats och nu hunnit derhän, att, såsom af den föreliggande revi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.

sionsberättelsen kunde ses, för det sist afsilande räkenskapsåret statens

bidrag icke motsvarade hälften af delegarnes pensionsafgifter. Det välstånd,

hvartill kassan kommit, och det öfverskott i tillgångar, som förefunnes,

finge derför i främsta rummet anses åvägabragt genom delegarnes

insatser. Häri läge onekligen ett skäl, hvarför afseende borde fästas vid

sådana genom revisorerna framstälda förslag, som utan svårare påkänning

för kassan kunde genomföras och som för öfrig! kunde anses billiga,

desto hellre som revisorerna, hvilka väl finge anses förtrogna med de

önskningar, som inom folkskolelärarekåren mera allmänt hystes, vore de

enda organ, genom hvilka delegarne representerades och enligt reglementets

bestämmelser kunde direkt bevaka sina intressen.

Med stöd af hvad sålunda anförts och under förutsättning att en

mera allmän pensionslagstiftning, om den genomfördes, icke kunde antagas

komma till det resultat, att. en lägre åldersgräns för barnpensioneringen

borde sättas än till 21 åi*, har direktionen i sitt utlåtande tillstyrkt

bifall till revisorernas berörda hemställan.

o

År 1875 lemnade Riksdagen, i anledning af nådig proposition, ordinarie

anslag å 54,000 kronor för inrättande af en pensionsanstalt för

folkskolelärares enkor och barn, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

vissa af komiterade uppgjorda grunder, hvilka finnas återgifna i det protokoll

öfver ecklesiastikärenden den 9 januari 1875, som låg till grund för

den nådiga propositionen i ämnet. Bland dessa grunder för den tillämnade

pensionsanstalten ingick den bestämmelsen, att delegares barn

skulle vara pensionsberättigade till dess de uppnått 10 års ålder, till stöd

hvarför anfördes, att vid nyssnämnda ålder »de liksom allmogens barn

antagas kunna försörja sig sjelfva».

Att denna bestämmelse, som vid upprättandet af folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa intogs i § 18 af det för kassan den 15 oktober 1875

utfärdade nådiga reglementet, undergår ändring i syfte, som af kassans

revisorer nu ifrågasatts, eller sålunda, att åldersgränsen förhöjes till 21 år,

synes mig väl befogadt. De förändrade tidsförhållandena tala ur flere

synpunkter härför, och jag kan helt visst nöja mig med att hänvisa till

hvad revisorerna och direktionen anfört i fråga om önskvärdheten af

denna förhöjning. Fordringarna härpå vinna ökad kraft genom de anförda

exemplen från åtskilliga andra pensionsinrättningar, och den verkstälda

utredningen ådagalägger, att. folkskolelärarnes enke- och pupillkassas

ekonomiska ställning utan svårighet medgifver vidtagandet, af den

begärda ändringen. Härvid bör likväl enligt min mening iakttagas, att,

i likhet med hvad som i åtskilliga andra reglementen för pensionsinrätt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 60.

ningar är stadgadt, dotters rätt till pension bör upphöra redan före den

eljest bestämda åldern, derest hon ingår äktenskap.

På grund häraf och då, med hänsyn till Riksdagens nyss anmärkta

beslut i fråga om beviljande af statsanslag till kassan, den ifrågasatta

förhöjningen af åldersgränsen icke torde kunna stadgas utan Riksdagens

bifall, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes föreslå

Riksdagen att medgifva, det barn efter afliden delegare i folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa må blifva berättigade till åtnjutande af

pension ur kassan till dess de fylt 21 år, dock att pensionsrätten upphör

för dotter vid ingående af äktenskap före nämnda ålder.»

Hvad departementschefen sålunda hemstält täcktes

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige

ledamöter, i nåder gilla och bifalla; och skulle nådig

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Gustaf Norström.

Stockholm, Irar Hieggströma Boktryckeri A. B. 1901

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.