Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§16 och 15 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862

10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:11, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§16 och 15 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1

N:0 11.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag angående ändrad lydelse af §§16 och 15 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars

1862; gifven Stockholms slott den 22 november 1901.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad

lydelse af §§ 16 och 75 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

f

E. von Krusenstjerna.

Bih. Ull Rikad. Prof. 1902. 1 Hand. 1 Afd. 9 lläft. (N:o 11.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ar:o 11.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af §§ 16 och 75 i förordningar) om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§16 och 75 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 16.

Kungörelse om kommunalstämma utfärdas af ordföranden eller, i

händelse af hans förhinder, af vice ordföranden, och skall innehålla bestämd

uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses från predikstolen fjorton dagar eller minst en

vecka derförut. År kommunalstämma utsatt till dag, då gudstjenst

hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse

icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrifvet, må kommunalstämma

kunna hållas efter kortare kallelsetid och äfven samma dag, då den pålyses;

dock må vid sålunda utlyst stämma beslut ej fattas om utgift

eller erläggande af bidrag dertill.

Besluter kommunalstämma, att kungörelse om stämma jemväl bör

införas i en eller flera tidningar i orten, skall ordföranden, der så ske

kan, föranstalta derom. Den omständigheten, att kungörelse ej blifvit

i tidning införd, må icke utgöra hinder för stämmans hållande.

§ 75.

Medlem af kommunen, som åt kommunalstämmans eller fullmägtiges

beslut uti kommunens gemensamma angelägenheter ej nöjes, eger rätt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

att, der han tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda

rätt eller eljest hvilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning

tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning

eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som beslutet fattat,

deruti rättelse söka genom besvär, hvilka, jemte det öfverklagade beslutet,

böra till Kong!. Maj:ts befallningshafvande ingifvas inom trettio

dagar efter det klaganden af beslutet erhöll del, dagen då det skedde

likväl oräknad; och åligger det klaganden derjemte såväl att vid besvären

foga bevis om dagen, då beslutet delgafs, som ock att, inom

fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlemnande utgått, till kommunalstämmans

ordförande ingifva diariiutdrag deröfver, att han sig

besvärat.

Försummar klaganden något af hvad sålunda är vordet föreskrifvet,

må beslutet kunna gå i verkställighet.

Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit del den dag, då

det enligt § 23 offentligen kungjordes.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1902 och skall, hvad angår

den ändrade lydelsen af § 75, lända till efterrättelse i afseende å Överklagande

af beslut, som efter sagda dag fattas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj: t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22

november 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Statsråden: Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander och

Hammarskjöld.

Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde

efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:

Uti skrifvelse den 13 maj 1896, i anledning af väckta motioner

om upphäfvande af vissa undantagsbestämmelser rörande tiden för anförande

af besvär öfver kommunal- och kyrkostämmobeslut i Jemtlands,

Vesterbottens och Norrbottens län, hade Riksdagen — under erinran,

hurusom i § 75 mom. 1 af förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars 1862 tiden för anförande af besvär hos Konungens

befallningshafvande öfver kommunalstämmas eller kommunalfullmägtiges

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Fruposition N:o 11.

beslut i kommunens angelägenheter bestämdes till 30 dagar efter det

klaganden af beslutet erhållit del, den dagen likväl oräknad, och i §

41 mom. 1 af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

af samma dag enahanda tid vore föreskrifven för klagan öfver

kyrkostämmas beslut, vare sig besvären, efter målens olika beskaffenhet,

skulle ingifvas till det domkapitel, hvarunder kyrkoförsamlingen hörde,

eller till Konungens befallningshafvande i länet, men att från dessa

allmänna bestämmelser stadgades undantag dels i § 75 mom. 2 af förordningen

om kommunalstyrelse på landet, som iuneliölle, att i Jemtlands,

Vesterbottens och Norrbottens län finge i mål, som från lappmarkskommun

till Konungens befallningshafvande fullföljdes, dubbelt så

lång tid, som i mom. 1 stadgats, den klagande tillgodokomma, och dels

i § 41 mom. 2 af förordningen om kyrkostämma m. m., som föreskrefve,

att i Hernösands stift vore för mål, som ginge till domkapitlet från

Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, tiden dubbelt så lång,

som i mom. 1 stadgats, och att detta skulle gälla äfven i afseende på

mål, som från lappmarksförsamling ginge till Konungens befallningshafvande

i länet — vidare anfört, att Riksdagen, i likhet med vederbörande

motionärer, hyste den åsigt, att de faktiska förhållanden, som motiverat

tillkomsten af ifrågavarande stadganden om längre besvärstid för vissa

orter i mål af förevarande beskaffenhet, eller de långa afstånden mellan

dessa orter, å ena, samt stiftsstaden och vederbörande länsresidensstäder,

å andra sidan, numera efter den betydande utveckling af kommunikationsväsendet

i dessa trakter, som på senare tider egt rum, icke

vore af beskaffenhet att böra föranleda till bibehållandet af dessa undantagsbestämmelser,

hvilka medförde de olägenheter för orternas befolkning,

som vållades af ett fördröjande af dylika måls afgörande; och

hade Riksdagen af detta skäl för sin del antagit lagar angående sådan

ändrad lydelse af § 75 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

och § 41 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd,

att omförmälda undantagsbestämmelser uteslutits.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ofvan nämnda

län, till följd af nådiga remisser, inkommit med landstingens i länen

yttranden och egna underdåniga utlåtanden, utvisande att bemälda

''myndigheter icke haft något att erinra emot Riksdagens ifrågavarande

beslut, samt domkapitlet i Hernösand afgifvit infordradt underdånigt

yttrande i ärendet, anmäldes ärendet inför Eders Kongl. Maj:t den 10

december 1897; men, sedan dervid erinrats att inom justitiedepartementet

vore under utarbetande ett förslag till ändringar i vissa delar af

rättegångsbalken beträffande, bland annat, fullföljd af talan i rättegångs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

mål, samt att de bestämmelser, som komme att i sådant afseende meddelas,

syntes vara af betydelse för ordnandet af nu ifrågavarande ärende,

fann Eders Kongl. Majrt skäligt bifalla Statsrådets hemställan alt, i afbidan

på utgången af berörda förslag, Riksdagens omförmälda skrifvelse

tillsvidare icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Då numera lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken blifva

. den 14 juni innevarande år af Eders Kongl. Maj:t utfärdad och

derigenom förordnats uti 27 kap. 1 §, bland annat, att besvär öfver

underrätts utslag eller beslut skola till hofrätten ingifvas, i mål från

underrätt, hvars område helt eller delvis tillhör Norrbottens eller Vesterbottens

läns lappmark, å fyrtiofemte dagen och i mål från annan underrätt

i nämnda län eller i Jemtlands län å trettionde dagen från den

dag, då utslaget eller beslutet gafs, torde tiden vara inne att ånyo

upptaga den omförmälda frågan, så vidt på min föredragning ankommer,

nemligen rörande ändring af § 75 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet. I detta afseende torde jag först få erinra, hurusom

enligt Riksdagens omförmälda skrifvelse den 13 maj 1896 dåmera endast

två lappmarkskommuner, nemligen Qvickjokk och Jukkasjärvi, vore

så illa lottade, att de hade postförbindelse med den öfriga verlden endast

en gång hvarannan vecka; och om detta fortfarande vore förhållandet,

torde den ifrågasatta förkortningen af besvärstiden icke lämpligen

böra införas. Hernösands domkapitel hade uti sitt yttrande tillstyrkt

förslaget endast under förutsättning att en förbättring i postkommunikationerna

vidtoges, hvarigenom hvarje församling i Hernösands stift erhölle

postförbindelse åtminstone en gång i veckan. Uti sitt i ärendet

afgifna utlåtande den 25 november 1896 hade emellertid Eders Kongl.

Majrts befallningshafvande i Norrbottens län anfört, att lappmarkssocknarna

i länet, hvilka vid tiden för kommunalförordningarnas tillkomst

egde postförbindelse med kusten och residensstaden endast en å två

gånger i månaden, vid tiden för utlåtandets afgifvande hade sådan förbindelse

minst två gånger i veckan, samt att enda undantaget derifrån

vore Karesuando kyrkoby, som dock hade post en gång i veckan. Postbefordran

från denna den aflägsnaste af länets alla postanstalter till

residensstaden medtoge en tid af något öfver fem dygn. Med den sålunda

inträdda förbättringen i kommunikationerna hade enligt Eders

Kongl. Majrts befallningshafvandes åsigt den enda grunden till ifrågavarande

undantagsbestämmelse bortfallit, och då ett längre uppskof med

verkställighet af en del kommunala beslut, t. ex. angående vidtagande

af nödhjelpsåtgärder på grund af inträffad missväxt, kunde för veder
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

börande kommuner få ganska ödesdigra följder, tillstyrkte Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande på det lifligaste, det Eders Kongl. Maj:t

måtte godkänna hvad Riksdagen föreslagit.

Innan jag öfvergår till redogörelse för postgångens nuvarande anordning

inom lappmarkskommunerna, torde jag böra meddela att, enligt

hvad jag inhemtat, ifrågavarande undantagsstadgande om längre besvärstid

vid öfverkiagande af kommunalstämmobeslut inom lappmarkskommuner

icke veterligen kommit till tillämpning inom Jemtlands län,

hvilket väl har sin grund deruti att någon lappmarksgräns inom detta

län icke förekommer. I kommunalt hänseende finnes icke någon undantagsställning,

motsvarande den som i ecklesiastikt hänseende tillkommer

de i Jemtlands län befintliga lappmarksförsamlingar (Föllinge

med Hotagen och Laxsjö samt Frostviken) eller särskilda församlingar

af lappar (inom Undersåkers och Hede pastorat).

■ Inom Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker äro, enligt

meddelande från generalpoststyrelsen, postgångarne till och från lappmarkskommunernas

hufvudorter så anordnade, att postlägenhet till och

från vederbörande länsresidensstad finnes

a) inom Vesterbottens län

för postanstalten i Lycksele sex gånger i veckan

xx » » Örträsk tre xx xx xx

» xx » Stensele två » xx xx

» xx xx Tärnaby en

» x> x> Åsele

xx xx x> Sorsele

xx xx xx Malåträsk

» xx xx Fredrika

d » x> Wilhelmina tre

xx x> xx Dorotea två

b) inom Norbottens län

för postanstalten i Arvidsjaur fyra gånger i veckan

xx x> X) Arjepluog tre

xx )) X) Jockmokk tre

)) x> )) Qvickjokk

X) X) x> Gellivare

» x) xx Tärendö

X) xx d Korpilombolo fyra xx xx xx

xx xx xx Pajala fyra » xx xx

xx xx xx Jukkasjärvi en gång » x>

v v x> Karesuando (Enontekis) eu gång i veckan.

gång xx

sex gånger »

två xx xx

två xx xx

tre xx x>

xx

xx

xx

xx

en

sju

tre

xx

xx

gång

gånger xx

xx xx

xx

x>

xx

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

Nu har visserligen uti lagen den 14 junf 1901 tiden för anförande

af besvär i mål från underrätt, hvars område helt eller delvis tillhör

Norrbottens eller Vesterbottens läns lappmark, bestämts till 45 dagar;

men denna besvärstid räknas från den dag utslaget eller beslutet gafs,

under det att tiden för anförande af besvär i kommunala mål räknas

från det klaganden af beslutet erhöll del, hvilket anses hafva egt rum

den dag, då detsamma efter justering blifvit från predikstolen uppläst;

och vid sådant förhållande torde den kortare tid af 30 dagar, som Riksdagens

förslag innehöll, vara tillräcklig; och torde, med afseende å

omförmälda förbättring i postförbindelserna, den i allmänhet gällande tiden

af 14 dagar för ingifvande till kommunalstämmans ordförande af diariiutdrag

rörande besvären vara tillräcklig äfven för lappmarkskommunerna.

Goda skäl torde alltså föreligga för vidtagande af ifrågavarande

ändring af § 75 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Till

undvikande af ovisshet dex-om, rörande Indika under tiden närmast efter

utfärdandet af lag om ändringen fattade kommunalstämmobeslut den

kortare besvärstiden skall tillämpas, torde viss dag för lagens trädande

i kraft böra utsättas och tillika föreskrifvas, att lagen skall lända till

efterrättelse i afseende å Överklagande af beslut, som efter sagda dag

fattas.

Om en annan ändring i, bland annat, förordningen om kommunalstyrelse

på landet har 1901 års Riksdag gjort framställning, i det Riksdagen

i skrifvelse den 19 april 1901 med anledning af väckta motioner

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lämpliga lagbestämmelser om befogenhet

för kyrkostämma och kommunalstämma att besluta, huruvida och i

hvilka fall kungörelse om stämma skall i eu eller flera tidningar inom

orten införas.

Såsom skäl för framställningen har Riksdagen anfört, att det ej

läte sig förneka, att det nu lagstadgade sättet för kungörande af kyrkostämma

och kommunalstämma på landet ej alltid, såsom afsedt varit,

innebure full garanti, att alla röstberättigade verkligen erhölle kännedom

om stämmans utlysande. Ändrade förhållanden hade nemligen i

väsentlig mån minskat effektiviteten af kungörelsers uppläsande i kyrka,

och det kunde, särskildt i stora församlingar, lätt inträffa, att röstberättigade

medlemmar på grund af bristande kännedom om stämman

ej komme i tillfälle att deri deltaga och bevaka sina intressen. Riksdagen

ansåge det derför både önskligt och behöfligt, att äfven andra

kungörelsesätt tillitades för att som sig bör sprida meddelandet om

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

hållande af kyrko- eller kommunalstämma. Mycket kunde i detta hänseende

vinnas redan derigenom att, i öfverensstämmelse med hvad å

åtskilliga ställen för närvarande torde tillämpas, kungörelse om dylik

stämma ansloges å vissa lämpliga platser inom kommunen, t. ex. vid

större arbetscentra, vid kommunalrummet, vid jernvägsstationer m. m.

I åtskilliga fall torde emellertid ej heller detta vara till fyllest, och då

kunde tidningarne inom orten med fördel användas för meddelandets

spridning. Äfven å landsbygden torde det numera höra till regeln, att

hvarje hem på ett eller annat sätt hade tillgång till någon ortstidning,

och man skulle derför kunna beräkna att, derest kungörelsen om stämman

infördes i dylik tidning, hvar och en som af stämman hade intresse

derom finge kännedom.

Riksdagen hölle alltså före, att motionernas syfte vore förtjent af

beaktande. Likaså syntes det Riksdagen lämpligt, att åt kyrko- och

kommunalstämma öfverlemnades att sjelfva besluta, huruvida kungörandet

om stämma skulle ske jemväl medelst annons i en eller möjligen

flere tidningar inom orten. Derigenom förebygdes nemligen, att utgifter

för annonsering utan verkligt behof pålades kommunen, på samma gångtillfälle

bereddes att i valet af tidningar taga hänsyn till förhållandena

å hvarje särskild ort. Uppenbart torde emellertid vara, att ett dylikt

kungörande ej kunde ega rum rörande alla stämmor, då sådana kunde

utlysas så sent, att deras kungörande i tidning ej kunde medhinnas,

likasom att detta kungörande ej lämpligen borde föreskrifvas såsom

vilkor för att stämman skulle anses lagligen utlyst, men detta förhållande

borde, enligt Riksdagens åsigt, ej utgöra hinder för, att kungörande i

tidningarne om stämmans hållande, der sådant kunde ske och ansåges

behöflig!, borde ega rum för vinnande af den vidsträcktare spridning

af kännedomen om stämmans förekomst, som derigenom kunde beredas.

1 anledning af denna Riksdagens skrifvelse hafva underdåniga utlåtanden

afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen

samt af domkapitlen.

De flesta af dessa myndigheter hafva tillstyrkt förslaget eller förklarat

sig icke hafva något att erinra deremot.

De skäl, som anförts mot den föreslagna förändringen, hafva varit

dels att uppläsande från predikstolen af kungörelse om kyrko- eller kommunalstämmas

hållande fortfarande skulle erfordras såsom vilkor för

att stämman vore lagligen utlyst, dels ock att någon författningsändring

icke vore behöflig, emedan kyrko- eller kommunalstämma redan nu borde

anses befogad att i tidningarna låta införa kungörelse om stämman.

Bill. till Kikad. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afl. V Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

to

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 11.

Hvad det. först anförda skälet beträffar, så lärer den omständigheten,

att kungörelsens uppläsande från predikstolen fortfarande bör

utgöra vilkor för att stämman skall anses lagligen utlyst, icke utgöra

hinder för medgifvande derjemte af ett annat sätt lör kungörandet,

mera egnadt att "under nuvarande förhållanden sprida en snabbare och

allmännare kännedom om stämman. Vidkommande åter det senare skälet

må det ju vara riktigt, att stämman i sjelfva verket redan eger befogenhet

att besluta om sådant sätt för kungörandet, men stämman eger dock enligt

nu gällande bestämmelser icke befogenhet att ålägga sin ordförande

att ombesörja kungörelsens införande i tidningarna, på sätt Eders

Kongl. Maj:t förklarat uti en af Riksdagens lagutskott åberopad resolution

af den 27 oktober 1893. Hvad som i anledning af Riksdagens

förevarande skrifvelse kan erfordras, såvidt på min föredragning ankommer,

nemligen i fråga om ändring af förordningen om kommunalstyrelse

på landet, torde alltså vara ett stadgande af innehall att, om

kungörelse i tidning af kommunalstämma beslutits, så skall ordföranden,

der så ske kan, ombesörja verkställigheten af ett sådant beslut.

På grund af det anförda anser jag tillräckliga skäl tala för vidtagande

af ändring i § 16 af nämnda förordning i det al Riksdagen afsedda

syfte. I enlighet med hvad Riksdagen anfört, torde härvid föreskrift

böra meddelas derom, att uteblifvet införande i tidning af kungörelse

om kommunalstämma icke må utgöra hinder för stämmans hållande.

Efter att hafva uppläst förslag till lag angående ändrad lydelse af

§§ 16 och 75 i förordningen om kommunal styrelse på landet den 21

mars 1862 hemstälde departementschefen, att samma förslag måtte för

Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i

nåder lemna bifall; och skulle proposition af den. lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1902:21 Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 16 och 75 i förordningen om kommunalstyrelse på land s. 1 i texten