Sök i Ratio Lex

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65

35 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:65, Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

1

5:o 65.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13,

14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kongl.

Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande

Förslag

till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och

25 riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 57.

Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen

allena.

Huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta,

bestämmes genom kommunaJlagarne. Dessa stiftas af Konungen och Riksdagen

gemensamt och må, hvad angår rösträtt och röstberäkning, ej ändras,

utan genom Konungens och två lagtima Riksdagars beslut, efter ty om

ändring af grundlag är stadgadt.

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 54 Raft. (No 65.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

Riksdagsordningen.

§ 13.

1. Andra Kammai''ens — — — — — — — — — —

— — — valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet

riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt lämpligen ske kan häradsvis,

indelas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman, öfverstiger

domsagornas antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras,

domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda

folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets.

3. 1 stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en åttiondedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel af städernas

folkmängd; stad, der två eller flere riksdagsmän skola utses, indelas,

så vidt lämpligen ske kan efter församlingar och rotar, i valkretsar,

som hvardera välja en riksdagsman. Städer, med mindre folkmängd än

en åttiondedel af folkmängden i rikets alla städer, ordnas, så vidt lämpligen

ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande af att

hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom. 1

föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer, hvilkas

folkmängd i och för sig berättigar dem att utan förening med annan stad

välja riksdagsman, så ock i sammanhang dermed indelningen af de i mom.

2 och 3 omförmälda valkretsar bestämmes, efter ofvan angifna grunder,

hvart nionde år af Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes,

vinner ej tillämpning förr än vid de val, h vilka näst derefter, enligt § 15

mom. 1, skola eg a rum. Köping eller annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier,

räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till landet, till

dess ny valkrets^ dräng varder faststäld.

5. Uppgår städernas — — — — — — — — — till

efterrättelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

3

§ 14.

1. Valrätt tillkommer inom den kommun, der han mantalsskrifven

är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man från

och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugofem års

ålder; dock ej någon, som häftar eller vid utgången af någotdera af de två

senaste kalenderåren häftat för oguldrta utskylder till staten eller kommun,

ej heller värnpligtig, som icke fullgjort de honom före valtillfället åliggande

värnpligtsöfningar.

Den, som, efter flyttning från annan kommun, blifvit för det år

valet hålles i kommunen mantalsskrifven, eger, utan hinder deraf att han

ej är i denna kommuns allmänna angelägenheter röstberättigad, valrätt,

så framt han inom den kommun, hvarifrån han inflyttat, skulle vara valberättigad,

om han fortfarande vore derstädes mantalsskrifven.

2. En hvar valberättigad eger, der ej nedan i denna § annorlunda

stadgas, en röst.

3. Två röster tillkomma valberättigad, som är eller varit gift eller

som före början af det kalenderår, hvarunder valet eger rum, uppnått

fyratio års ålder.

§ 16.

1. Ä landet — — — — — — — — — — — —

— — — folkmängden eger.

2. I de valkretsar — — — — — — — — — — —

— — folkmängden eger.

3. Kommuner, som — — — — — — — — — —

— — — införande fattas.

Vid de omedelbara — — — — — Konungen fastställas.

4. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskilt

tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med

riksdagsmannaval, som enligt denna3,§ samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör

magistrat eller dess ordförande.

5. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän,

förrättas valen omedelbart inför magistraten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 65.

§ 17.

Vid sa väl elektors- soin riksdagsmannaval vare den, som erhållit de

flesta rösterna, lagligen vald, och skilje lotten emellan dem. som erhållit

lika röstetal.

Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna gällande

röstlängder, som böra innehålla tillägg rörande de icke i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigade, hvilka må enligt § 14 ega valrätt,

äfvensom, för en hvar valberättigad, anteckning om det röstetal honom

enligt samma § tillkommer. Då sådant val förestår, läte å landet kommunalstämmans

ordförande och i stad magistraten hålla röstlängden, försedd

med nämnda tillägg och anteckning, för granskning tillgänglig under

minst fjorton dagar; och varde underrättelse härom i kyrkan eller kyrkorna

kungjord, så ock i stad, der så ske kan, i der utkommande tidning införd.

Anmärkning mot röstlängd skall, för att komma under pröfning, å landet

framställas vid valförrättningens början och i stad skriftligen till magistraten

ingifvas sist å tredje dagen före valet.

§ 19.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som,

enligt § 14, ega valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner,

för hvilka de väljas.

§ 25.

Riksdagsmannaval skola med slutna sedlar förrättas. Valberättigad

eger aflemna en valsedel för hvarje röst, som honom tillkommer.

Befinnes valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flere eller

färre, än som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon

tvetydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel

anses ogild.

Aro valsedlar till större antal än hälften ogilda och finnes det inverka

på valets utgång, varde nytt val anstäldt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

Valsedlar, som vid elektors- eller riksdagsmannaval afgifvits, skola af

valets förgiftare inläggas under försegling och förvaras, till dess riksdagsman

navalets giltighet vederbörligen åtgjorts.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

llj. L. Hammarskjöld.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

7

>\'';n

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 7 mars 1902

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottek,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hammarskjöld anförde

i underdånighet: .

»I skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 10 maj 1900 anhöll Riksdagen,

att Eders Kongl. Maj: t täcktes låta verkställa en. i möjligaste mån fullständig

och allsidig utredning rörande de förutsättningar och vilkor, under

hvilka valrätten till Riksdagens Andra Kammare kunde utsträckas, samt

för Riksdagen framlägga förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

.. .

Med anledning af denna framställning behagade Eders Kongl. Maj:t

o-enoin nådigt bref den 1 juni 1900 uppdraga åt statistiska centralbyrån

att, enligt vissa i nådiga brefvet angifna grunder, verkställa en statistisk

Bill. till Piksd, Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 54 Hälft. 2

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

utredning för år 1900 rörande dels antalet af dem, som egt deltaga i val

till Riksdagens Andra Kammare, dels antalet af de i kommunen bosatte

och i dess allmänna angelägenheter röstberättigade män, hvilka icke egt

deltaga i val till nämnda kammare, dels ock antalet i fyrktalslängden ej

upptagna jordtorpare, äfvensom att i ämnet afgifva en ’ redogörelse, som

borde genom tryck offentliggöras. Sedan derefter statistiska centralbyrån,

till svar å framstäld förfrågan, i skrifvelse den 28 maj 1901 meddelat,

bland annat, att vid årets slut den afdelning af redogörelsen, som afsåge

de kommunalt skattskyldige, med säkerhet kunde vara färdigtryckt endast

beträffande några län, möjligen halfva antalet, att återstoden af denna afdelning

äfvensom afdelningen beträffande jordtorparne kunde offentliggöras

omkring den 1 april 1902, men att emellertid, derest uppgifter för landsbygden

preliminärt trycktes endast valkretsvis, en preliminär summarisk

redogörelse, omfattande samtlige kommunalt skattskyldige äfvensom antalet

jordtorpare, borde kunna vara utarbetad och tryckt med säkerhet

i februari 1902, möjligen före 1901 års utgång, täcktes Eders Kongl.

Maj:t den 31 maj 1901 anbefalla centralbyrån att så fort ske kunde afgifva

berörda preliminära redogörelse och ombesörja, att densamma blefve

i tryck tillgänglig. Till åtlydnad af sistnämnda nådiga befallning har

statistiska centralbyrån, som redan förut, i den mån utredningen fortskridit,

meddelat chefen för justitiedepartementet resultaten af densamma,

den 17 sistlidne januari i tryck aflemnat preliminär summarisk redogörelse

för de kommunalt skattskyldige, fördelade med hänsyn till deras rösträtt

vid val till Riksdagens Ändra Kammare, samt för antalet jordtorpare,

hvilken redogörelse samtidigt blef bland Riksdagens ledamöter utdelad.

Jemte denna redogörelse föreligga såsom resultat af den åt statistiska

centralbyrån anförtrodda utredningen, bland annat: tabeller, innehållande

om de kommunalt skattskyldige, särskildt för hvarje landskommun, samma

uppgifter, som i nyssnämnda redogörelse meddelas för hvarje valkrets;

fördelning för landsbygden och städerna i fem län, nemligen Östergötlands,

Kalmar, Gotlands, Skaraborgs och Gefleborgs, samt för Stockholm af de

kommunalt röstberättigades särskilda grupper efter ålder och civilstånd;

samt fördelning af jordtorparne, särskildt för hvarje landtvalkrets, efter

värdet af de dem åliggande prestationer till jordegaren.»

Efter att hafva redogjort för omförmälda statistiska redogörelser och

uppgifter yttrade departementschefen vidare:

»Utan tvifvel är frågan om ändring i bestämmelserna om rätten att

deltaga i val till Riksdagens Andra Kammare en af de betydelsefullaste,

som kunna förekomma till Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning.

Det är nemligen uppenbart, att en väl afvägd representationsrätt utgör

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

en väsentlig förutsättning för bibehållande och utvecklande af de förmåner,

hvilka vårt land'' af ålder eger tack vare sitt fria och lagbundna

samhällsskick. Visserligen torde åtminstone hos det långt öfvervägande

flertalet af vårt folk öfvertvgelsen om den lagbundna frihetens värde vara

så rotfäst och lefvande, att äfven vid en mindre tillfredsställande fördelning

af inflytandet på Riksdagens sammansättning öfverdrifter och missbruk

endast i jemförelsevis ringa mån äro att befara och att sådana, der de

förekomme, snart nog i en upplyst allmän mening skulle möta stål k a

återhållande krafter. Det måste dock erkännas vara af största vigt fö i

den lugna och ostörda utvecklingen, att anledningarna till Övergrepp från

den ena eller andra samhällsklassens sida äro såvidt möjligt förebygda,

och att representationen utgör en sammanfattning af folkets bästa politiska

krafter utan ensidigt framhållande eller tillbakasättande af något säiskildt

s ti i o li H>11 si itt res s c •

I sakens natur ligger, att det icke kan finnas några valrättsbestämmelser,

som skulle under alla förhållanden, för alla tider och för alla

folk, vara de riktiga. Någon, gång, särskilt under äldre tider, har visserligen

påståtts, att deltagandet i lagstiftningen vore en allmänt mensklig

rättighet, som icke kunde frånkänna® någon utan förnekande af hans

menniskovärde, och att förty en allmängiltig lösning af rösträttsfrågan

vore att finna i införande af en i egentlig mening allmän valrätt. Men

denna åsigt, lika afgjordt ohållbar i sin grund och i sina konseqvenser,

har icke någonsin eller någonstädes kunnat vinna tillämpning. I verkligheten

har man alltid och öfverallt, der fråga varit om politisk valrätt, hos

de valberättigade fordrat vissa särskilda egenskaper, ehuru fordringarna i

detta hänseende varit af mycket olika beskaffenhet och innebörd.

De nu gällande föreskrifterna om rätt att deltaga i val till Andra

Kammaren kunna uppenbarligen lika litet som hvilka som helst andra

valrättsbestämmelser göra anspråk på allmängiltighet. Äfven förutsatt att

desamma vid tiden för sin tillkomst voro att betrakta såsom fullkomligt

tillfredsställande, kan en undersökning, huruvida sedermera inträdda föi

ändringar i samhällsförhållandena medföra behof af förändring i lepresentationsrätten,

icke anses opåkallad. Bekant är också, att vid de flesta

riksdagar, sedan nuvarande riksdagsordning trädde i tillämpning, förslag

af enskilda motionärer väckts om ändring i valrättsbestämmelserna, att

sådana förslag vid flera riksdagar vunnit Andra Kammarens undeistöd,

samt att Eders Kongl. Maj:t vid ett tillfälle behagat förelägga Riksdagen

nådig proposition om förändring i riksdagsordningens föreskrifter om rätten

att deltaga i val till Andra Kammaren. Jemväl på annat sätt har upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

fattningen, att valrättsbestämmelserna böra förändras, sökt göra sig gällande,

redan innan Riksdagen i förberörda skrifvelse anhöll om utredning i ämnet.

Det torde icke kunna bestridas, att under de 36 år, som förflutit

sedan riksdagsordningens antagande, intresset för och förmågan af ett

mera aktivt deltagande i det politiska lifvet vunnit en betydligt ökad utbredning

bland vårt folk. 1 ill detta resultat hafva flera omständigheter

bidragit. I sådant afseende må nämnas den allmänna bildningsgradens

höjande, tidningspressens utveckling, lefnadsvilkorens förbättring, den

stegrade samfärdseln mellan olika delar af landet och med utlandet samt,

icke minst, den öfning i sjelfstyrelse, som vunnits icke blott vid förvaltningen

af kommunala angelägenheter, utan äfven inom talrika föreningar

för olika ändamål. De mindre gynsamma företeelser, som tyvärr framträdt,

kunna helt säkert icke med skäl rubba det allmänna intrycket, att vårt

folk under ifrågavarande tid tagit ett stort steg framåt i afseende å politisk

mogenhet.

På det rent ekonomiska området har mellan de hufvudsakliga olika

intressena, skett en förskjutning, som icke bör sakna politiska konseqvenser.

Jordbruksintresset intager numera icke samma dominerande ställning som

förut. Medan för hela riket de till bevillning uppskattade jordbruksfastigheternas

taxeringsvärde, som år 1865 utgjorde 1,775 miliioner riksdaler,

ökats till allenast 2,357 millioner kronor för år 1901, har under samma

tid taxeringsvärdet för »annan fastighet» ökats från 472 till 2,245 millioner

och den uppskattade inkomsten af kapital eller arbete från 158 till 764

millioner, derunder inkomsten af enskild tjenst eller pension från 19 till

194 millioner samt inkomsten af rörelse eller yrke in. m. från 92 till 431

millioner kronor. Äfven om man icke far draga några detaljerade slutsatser

af dessa från de officiela generalsammandragen öfver bevillningen

hcintade siffror, måste de dock anses betecknande för utvecklingens allmänna

gång. För landsbygden lemnas särskilda uppgifter först från och

med år 1879, då taxeringsvärdet för jordbruksfastighet derstädes utgjorde

2,101 millioner, taxeringsvärdet för »annan fastighet» 199 millioner, den

uppskattade inkomsten af kapital eller arbete 93 millioner, derunder inkomsten

af enskild tjenst eller pension 18 millioner, af rörelse eller yrke

m. in. 47 millioner emot respektive 2,312, 592, 291, 98 och 144 millioner

år 1901. Fördelar man rikets folkmängd i stora yrkesgrupper, finner

man, att .flen af jordbruket och detsamma närstående förvärfsgrenar lefvande

befolkningen år 1870 utgjorde 71.87 procent, år 1890 60.92 procent

och år 1900, enligt beräkning, 55.32 procent af hela folkmängden; för

handel, industri och dylikt äro motsvarande siffror resp. 19.77, 31.64 och

37.55 procent.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

Vidare kan den under senaste årtiondena införda ökningen af de

värnpligtiges öfningstid med sked anses ega betydelse i afseende å valrätten.

Särskilt gäller detta, sedan värnpligten enligt den år 1901 beslutna härordningsreformen

blifvit den hufvudsakliga grundvalen för landets försvarsvapen.

De förlängda öfningarna böra medföra en ökad. känsla af

samhörigheten med och pligterna emot fäderneslandet, och det .jemförelsevis

långvariga sammanförandet till gemensam utbildning bör minska klassmotsatserna

och alstra en stegrad allmänanda. Hos de värnpligtig^ måste

medvetandet, att fäderneslandets försvar är i hufvudsak anförtrodt åt dem, ♦

framkalla, jemte ökad sjelfkänsla, en större nitälskan att äfven i fredliga

angelägenheter verka för det allmänna och, vid utöfvandet af sådan verksamhet,

en mera vaken ansvarighet.

Vid öfvervägandet åt de omständigheter, som sålunda synas påkalla

förändringar i fråga om valrätten, får man emellertid tydligen icke lemna

ur sigte, att en betydande utvidgning af valrätten redan inträdt och ytterligare

kan förväntas inträda med tillämpning af de ursprungligen gifna valrättsbestämmelserna.

Då enligt dessa valrätt tillkommer kommunalt röstberättigade

män, som ega eller med stadgad åborätt innehafva fast egendom

till visst taxeringsvärde, eller som för lifstid eller minst fem år arrendera

jordbruksfastighet till visst taxeringsvärde, eller som erlägga bevillning för

en till visst belopp uppskattad årlig inkomst, är det uppenbart, att en förändrad

fördelning eller taxering af den fasta egendomen äfvensom förändrade

förhållanden med afseende å inkomsttaxeringen måste medföra

förändringar beträffande antalet valberättigade. Redan på grund af nyss

anförda siffror framstår det som sannolikt, att, medan antalet röstberättigade

innehafvare af jordbruksfastighet förblifvit troligen oförändradt, en

betydlig tillväxt i antalet af öfriga valberättigade och dermed af valmanskåren

öfver hufvud egt rum. Detta antagande bekräftas äfven af erfarenheten.

Enligt den äldsta föreliggande rösträttsstatistiken, för år 1872,

uppgingo de valberättigade till ett antal af 236,120, motsvarande 5.6 procent

af hela folkmängden, nemligen 5.7 procent af landsbygdens, 5.3 procent

af städernas befolkning. År i 899 åter voro de valberättigade 339,876,

motsvarande 6,7 procent af folkmängden, nemligen 6.6 procent för landsbygden

och 7.2 procent för städerna, eller, om de för oguldna utskylder

häftande, men eljest valberättigade inräknas, 401,109, motsvarande 7.9 procent

af folkmängden, nemligen 7.i procent för landsbygden och ll.i procent

för städerna. Och enligt den nu af statistiska centralbyrån verkställa

utredningen af förhållandena år 1900 funnos då 432,843 valmän, motsvarande

8.49 procent af folkmängden, nemligen 7.38 procent för landsbygden och 12.bi

procent för städerna, deraf för Stockholm 19.47 procent och för öfriga städer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 65.

9.96 procent. Bland nämnda 432,843 valmän häftade dock på landet af

295,897 valmän 16,218, i Stockholm af 58,882 valmän 38,767, i Göteborg

af 13,022 valmän 7,171 och i öfriga städer af 65,042 valmän 11,913 för

oguldna utskylder. Hvad åter angår valmännens fördelning i grupper efter

grunden för valrätten, är en jemförelse med ledning af föreliggande uppgifter

möjlig emellan förhållandena år 1885 och år 1900, dervid de för

oguldna utskylder häftande, men eljest valberättigade lämpligen böra inräknas.

Valberättigade egare af jordbruksfastighet utgjorde nämnda två

.År resp. 203,462 och 210,193, röstberättigade egare af »annan fastighet»

resp. 35,310 och 49,072, röstberättigade arrendatorer af jordbruksfastighet

resp. 11,114 och 14,764 samt röstberättigade erläggande bevillning af inkomst

resp. 79,570 och 190,889. Motsvarande tal allenast för landsbygden

äro: egare af jordbruksfastighet resp. 201,273 och 207,654, egare af »annan

fastighet» resp. 14,180 och 23,878, arrendatorer resp. 11,000 och 14,619

samt inkomsttagare resp. 29,715 och 66,609. Antalet valmän inom de

särskilda grupperna befinnes sålunda, på sätt var att vänta, tillväxa med

mycket olika hastighet.

Helt naturligt kan det vara föremål för skilda meningar, huruvida,

oaktadt den nyss antydda faktiska utvidgningen af rösträtten, lagstiftningsåtgärder

i syfte att åstadkomma ökning af antalet röstberättigade äro att

anse som nödiga och nyttiga. Dylika frågor, som icke medgifva någon

allmängiltig lösning och som sammanhänga med en mängd invecklade och

grannlaga förhållanden, kommer enhvar alltid att besvara på ett sätt, som

i viss män bestämmes af hans lifsuppfattning i det hela. För min del

tvekar jag icke att förorda sådana ändringar i rösträtt sbestämmelserna, att

eu afsevärdt större del af befolkningen må kunna deltaga i de politiska

valen och att sålunda en bredare grundval må blifva lagd för representationen,

hvilken derigenom kommer att utgöra ett fylligare uttryck för folkets

åskådningar och intressen samt att åtnjuta ökad tillit och aktning.

Asigten, att någonting i denna riktning bör göras, ligger också utan tvifvel

till grund för Riksdagens förberörda skrifvelse af den 10 maj 1900 och

torde i sammanhang med försvarsreformens antagande hafva förvärfvat

ökadt antal anhängare.

Ehuru i afseende på den politiska valrätten vida mindre ledning än

beträffande flertalet lagstiftningsfrågor karl hemtas från en jemförelse med

utländska förhållanden, torde det dock förtjena att anföras, att endast i

tre af de stater, för hvilka uppgifter om antalet till deltagande i politiska

allmänna val berättigade föreligga, nemligen i Ungern, Italien

och Rumänien, valmännen utgöra en lägre procent af befolkningen än i

Sverige.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 65.

Besvaras frågan, huruvida någon rösträttsutvidgning är nödig och

nyttig, i jakande riktning, återstår att afgöra, i hvilken grad och på hvilket

sätt rösträtten bör utsträckas. Vid åtskilliga tillfällen på 1880-och 1890- talen ville det synas, som om Andra Kammarens flertal hyste bestämda

sympatier för ett förslag, enligt hvilket de nuvarande rösträttsbestämmelserna

skulle i hufvudsak bibehållas med nedsättning till ungefär hälften af de nu

stadgade censusbeloppen. Sedermera har ett betydande riksdagsparti, som

inskrifvit rösträttsfrågans lösning på sitt program, omfattat den meningen,

att den politiska rösträtten borde i princip sammanfalla med den kommunala,

År 1900 har emellertid Riksdagen, med uttryckligt afböjande af

förslag att Riksdagen skulle i någon mån binda sig vid denna uppfattning,

förklarat sig anse äfven andra synpunkter förtjena beaktande och i merberörda

skrifvelse anhållit om en i möjligaste mån fullständig och allsidig

utredning. Till stöd för denna anhållan anförde Riksdagen:

Frågan om förändrade bestämmelser i afseende å den politiska valrätten

hade vid flera föregående tillfällen utgjort föremål för behandling

inom Riksdagen. Jemväl år 1900 hade detta vigtiga spörsmål, med anledning

af särskilda motioner i ämnet, påkallat Riksdagens uppmärksamhet.

° Denna fråga vore, enligt Riksdagens uppfattning, för hela vårt konstitutionella

lif af alltför genomgripande betydelse för att kunna lösas utan

en föregående allsidig och fullständig utredning. För en mogen pröfning

från Riksdagens sida af denna fråga måste det vara en oeftergiflig förutsättning,

att Riksdagen blifvit satt i tillfälle att öfverskåda olika spörsmål,

som med densamma egde samband och som vore att beakta, då en

sådan omdaning af den politiska valrätten ifrågasattes, att denna valrätt

skulle ställas på väsentligt bredare grund än hittills. I en så vigtig fråga

kunde det icke vara förenligt med statens välfärd, att beslut fattades, som

skulle innebära steg ut i det obekanta, och allra minst kunde det begäras

af dem, hvilka för närvarande stälde sig tveksamma i fråga om behofvet

och gagneligheten af en rösträttsutvidgning, att de skulle medverka till

någon förändring i det bestående, så länge de icke genom en utredningsatts

i tillfälle att bedöma dess verkningar. Fn allsidig utredning skulle

göra det möjligt för vederbörande att sinsemellan jemföra olika förslag

och mot hvarandra väga deras företräden och brister. Dessförutan kunde

icke eu tillfredsställande och varaktig rösträttsreform komma till stånd.

Vid denna utredning, som Riksdagen sålunda ansåge vara oundgängligen

af nöden, om rösträttsfrågan skulle kunna vinna eu tillfredsställande

lösning, borde, enligt Riksdagens åsigt, frågan upptagas till prof
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

ning i sådan omfattning, att dervid hänsyn toges till åtskilliga olika spörsmål

med afseende å vilkoren för valrättens åtnjutande och utöfning.

Sålunda borde, enligt Riksdagens åsigt, särskildt tagas under ompröfning,

huruvida icke för valrätten annan grund borde bestämmas än kommunal

rösträtt, t. ex. erläggande af en viss direkt skatt till staten. Skulle

åter fortfarande den kommunala rösträtten anses böra blifva förutsättning

för den politiska, borde undersökas, huruvida icke grunderna äfven för

den kommunala rösträtten borde i grundlag bestämmas.

Vidare borde pröfvas, om icke med en väsentlig utsträckning af valrätten

borde förbindas åtskilliga garantier utom högre ålder, såsom bofasthet

inom valkretsen, fullgjorda skyldigheter mot samhället genom utskylders

ordentliga betalande under viss tid, afslutade ordinarie värnpligtsöfningar

i fredstid, derest ej uppskof eller befrielse vunnits, in. in., äfvensom

om valrättssystemet, i händelse af utsträckt rösträtt, fortfarande

skulle vara bygdt på grundsatsen om lika rösträtt, eller om någon gradering

af valrätten deri borde upptagas.

Pröfvas borde äfven, om med utsträckning af valrätten skilnaden

med afseende å representationsrätt mellan land och stad borde bibehållas,

jemkas eller upphäfvas, samt om köpingar och municipalsamhällen fortfarande

borde hänföras till landsbygden.

Derest det under frågans närmare behandling visade sig, att äfven

andra spörsmål vore förtjenta att tagas under ompröfning, borde naturligtvis

äfven åt dem skänkas tillbörlig uppmärksamhet.

Först om på detta sätt en allsidig utredning kommit till stånd,

skulle det, enligt Riksdagens åsigt, blifva möjligt att uppgöra ett förslag

till valrättsreform, som bäst tillfredsstälde samhällets behof och derjemte

vore på lämpligt sätt afpassadt efter öfriga bestämmelser i vårt statsskick.

Med anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört torde det tillåtas

mig att i korthet redogöra för de vigtigare anordningar af den politiska

rösträtten, hvilka i andra länder vunnit tillämpning vid val till riksförsamlingen

eller dess talrikaste afdelning. Dervid bör särskildt tagas hänsyn

till de med valsystemet omedelbart sammanhängande garantier,

som äro förbundna med eu viss utsträckning af valrätten, såsom valmännens

indelning i klasser eller rösträttens gradering. Deremot skulle det

föra alltför långt att nu söka framhålla de garantier, som kunna ligga i

tillvaron af en första kammare och i dennas sammansättning, i förhållandet

mellan regeringsmakten och representationen samt öfver hufvud i allmänna

konstitutionela, historiska eller sociala förhållanden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 05.

15

I nästan samtliga länder tillkommer rätten att deltaga i allmänna

politiska val endast män; dock saknas ej exempel derpå, att äfven qvinnor

ega sådan rätt. Öfverallt uppställas vidare vissa särskilda förutsättningar

för mäns valrätt.

Då dessa förutsättningar inskränka sig dertill, att valman skall ega

medborgarrätt i staten, hafva uppnått viss ålder, vara sedan viss tid bosatt

inom valkretsen och icke vara på särskild grund — såsom brott, konkurs,

omyndighet, fattigunderstöd, häftande för oguldna utskylder, aktiv militärtjenst

— disqvalificerad, plägar man tala om allmän rösträtt. Allmän

rösträtt i denna mening gäller i Frankrike, Belgien, Tyska riket och en

del af de dit hörande staterna, Schweiz, Österrike, Spanien, Norge och

en stor del af Förenta staterna. I Danmark gäller blott den särskilda inskränkningen,

att från valrätt äro uteslutna de, som utan att hafva eget

hushåll stå i enskild tjenst, i Italien fordras för rösträtt — utöfver de vanliga

förutsättningarne — alternativt blott innehafvandet af en viss elementarbildning

och i Portugal detsamma jemte egenskapen af familjefader. Den

erforderliga åldern är i de flesta länder bestämd till 21 eller 25 år, i enstaka

fall till 20, 24 eller 30 år. Dels i följd af skiljaktighet i detta afseende,

dels på grund af andra förhållanden är valmännens relativa antal

mycket olika i skilda länder med s. k. allmän rösträtt. Sålunda utgöra de

valberättigade i Italien högst 7 procent, i Portugal 10.2 procent, i Danmark 16.4

pi’ocent, i Preussen 18.8 procent, i Norge 19.73 procent — deraf för landet 20.45,

för städerna 17.69, för Kristiania särskild! 17.8i pi''ocent — i Belgien 22

procent och i Frankrike — utan tvifvel hufvudsakligen till följd af de

egendomliga befolkningsförhållandena — nära 28 procent af folkmängden.

Genom dessa siffror bekräftas, att den s. k. allmänna valrätten ingalunda

kan anses utgöra en enhetlig och öfver allt lika, anordning. Detta gäller

i ännu högre grad, om man tager hänsyn till de särskilda garantier, som

i vissa länder finnas uppstälda.

Det öfvervägande inflytande, som den allmänna rösträtten skulle

kunna bereda de minst bemedlade och talrikaste klasserna, minskas på

många håll genom valkretsindelningen. Då denna är så beskaffad, att

de stora arbetarecentra ega en i förhållande till folkmängden och till

antalet valmän svagare representation än landtdistrikten, der de jordegande

eller eljest s. k. besittande klasserna ega majoritet, inträder exempelvis

derigenom i arbetarnes representationsrätt en inskränkning, jemförlig

med den, som skulle åstadkommas genom ett klassvalsystem, ehuru

tydligen mera osäkert verkande och mindre följdriktig. 1 viss mån kan

t. o. m. hvarje indelning i valkretsar anses medföra vissa, oundvikliga

verkningar med afseende å olika klassers representationsrätt. Eu medveten

Bih. till Riksd. Prot. 11)02. I Sami, I Afd. 04 lläft, 3

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

sträfvan att minska de talrikaste klassernas betydelse för representationens

sammansättning finner man i införandet af klassval.

I sistnämnda afseende må först erinras om det österrikiska systemet,

som kan sägas utgöra en modifikation af ståndsförfattningen. Efter allmän

rösträtt väljas 72 representanter, medan de öfriga 353 utses, i fyra särskilda

klasser, något olika i de särskilda kronländerna, af de stora godsegarne,

af handels- och industrikamrarne, af städerna och af landtkommunerna;

medan samtlige röstberättigade uppgå till 20.2 procent af befolkningen,

utgöra valmännen i de fyra nyssnämnda klasserna blott 7.6 procent

deraf. En i någon mån liknande anordning tillämpas i Spanien, der medlemmarne

af vissa korporationer, såsom universiteter, handels- och industrikammare,

bilda särskilda valkollegier med starkare representation än befolkningen

i allmänhet. Äfven i Wurttemberg finnas inom andra kammaren

en del ledamöter, som icke äro utsedda genom allmänna val, utan antingen

representera vissa korporationer eller äro valda af de högst beskattade,

och i åtskilliga tyska stater är enkam marrepresentationen på liknande sätt

anordnad.

Indelning af valmännen efter deras skattebelopp i klasser eger rum

i Preussen, konungariket Sachsen och ytterligare några tyska stater. Denna

indelning sker på olika sätt. I Preussen, der valen ske medelbart, indelas

för elektorsvalen de valberättigade distriktsvis i tre klasser på det sätt,

att inom hvarje klass sammanlagda skattebeloppet är lika, hvarvid för

de valmän, som ej erlägga direkt skatt, beräknas ett visst skattebelopp

för hvarje valman; hvarje klass utser en tredjedel af elektorerna. Till belysning

af de faktiska valrättsförhållandena i Preussen må anföras, att år 1893

af valmännen 84.42 procent tillhörde den tredje, 12.06 procent den andra

och 3.52 procent den första klassen. Icke fullt en sjettedel af de valberättigade

hade alltså att tillsätta två tredjedelar af elektorerna. Det

sachsiska systemet liknar det preussiska, men innefattar afsevärda modifikationer,

som åsyfta att förebygga, att de två öfre klasserna blifva alltför

fåtaliga. I ett par mindre stater tillämpas klassindelningen vid omedelbara

val. För sammanhangets skull må nämnas, att jemväl i Rumänien,

der s. k. allmän valrätt icke råder, en motsvarande klassindelning eger rum.

En på direkt sätt graderad röstskala tillämpas, som bekant, i Belgien.

Två röster tillkomma den, som antingen sedan viss tid eger fast egendom

till visst värde eller uppbär viss inkomst af belgiska statspapper eller af

tillgodohafvande i den allmänna spar- och pensionskassan eller uppnått 35

års ålder, är gift eller enkling med äkta barn och är taxerad till viss

skatt till staten. Tre röster eger åter den, som antingen skulle vara

berättigad till två röster på grund af såväl familjeställning som förmö
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

17

genhet, eller besitter intyg om viss högre boklig bildning eller ock innehar

eller under viss tid innehaft eu offentlig befattning eller utöfvar eller

utöfvat något af vissa yrken, som anses förutsätta större kunskaper.

Enligt föreliggande uppgifter (för år 11)00) komma på 1,472,953 valberättigade

sammanlagdt 2,269,414 röster; 915,673 valmän hade en röst,

318,099 valmän två röster och 239,181 valmän tre röster hvardera. Nära

två tredjedelar af valmännen — 62 procent — ega således blott en röst

hvardera. I Finland tillämpas ännu, liksom förr i Sverige, graderad röstskala

vid val till ståndsrepresentation.

För närvarande utgör icke i något af de undersökta länderna en hög

eller ens någorlunda hög census den hufvudsakliga begränsningen af valrätten.

Der census förekommer, är den antingen så låg, att valrätten är tillgänglig

äfven för de mindre bemedlade klasserna och att således hvarje anledning

saknas till tal om penningvälde, eller ock tillkommer, oberoende af eljest

förutsatt förmögenhet eller inkomst, valrätt ett antal på visst sätt qvalificerade

personer. Det senare är förhållandet i Portugal och Italien, der

de alternativt fordrade qvalifikationerna äro så obetydliga, att dessa länder,

liksom Danmark, ansetts kunna hänföras till länder med allmän rösträtt.

Fn måttlig census gäller i Ungern alternativt med innehafvandet åt viss

högre bildning. Valmännen uppgå till icke fullt 6 procent af befolkningen.

Skattskyldighet förutsattes för valrätt i Rumänien — der, såsom nämndt,

klassindelning eger rum —, i Bayern, Hessen och några andra tyska stater

samt i vissa nordamerikanska stater.

I en del af de redan nämnda länderna finnas enstaka bestämmelser

med syfte att göra valrätten beroende af eu viss mera sjelfständig eller

stadig lefnadsställning. Denna tanke har vunnit eu mera utsträckt tilllämpning

i Nederländerna samt i Storbritannien. Enligt den nederländska vallagen

af 1896 tillkommer valrätt nederländsk man, som antingen under sista året

betalt skatt till visst minimibelopp eller under viss tid bebott samma eller

högst två afsmida bostäder och derför erlagt hyra till visst för olika orter

olika bestämdt minimibelopp eller bebott fartyg af viss storlek eller undervisa

tid haft samma anställning och deraf uppburit viss minimiinkomst,

olika för olika orter, eller på grund af anställning innehar viss pension

eller under viss tid innehaft fordran hos staten eller postsparbanken

till visst minimibelopp eller ock undergått vissa kunskapsprof för beklädande

af embete eller utöfvande af yrke. De storbritanniska valrättsbestämmelserna,

af 1884, äro ganska invecklade och något olika för rikets särskilda

hufvuddelar, men kunna sägas gå ut derpå, att valrätt tillkommer engelsk

man, som sedan viss tid eller med viss rätt eger eller innehafver fast

egendom till visst värde eller som sedan viss tid innehaft såsom afskild

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

bostad hus eller del af hus till visst värde. Såväl i Nederländerna som i

Storbritannien har man tydligen afsett att från valrätt utestänga den lösa

befolkningen. I Nederländerna utgöra valmännen 11.77 procent, i Storbritannien

I6.45 procent af folkmängden.

Den grundtanke, som kommit till uttryck i de nederländska och storbritanniska

valrättsbestämmelserna, är uppenbarligen värd den största uppmärksamhet.

För en sund valrättspolitik måste det nemligen utgöra hufvudsyftet

att, på samma gång, så vidt möjligt, alla goda krafter kallas att samarbeta

till det helas bästa och alla berättigade intressen erhålla tillfälle att

göra sig gällande, sådana personer, som på giltiga grunder kunna antagas

sakna nitälskan för samhällets välgång eller förmåga att med någon grad

af insigt och sjelfständighet utöfva valrätt, hindras att förvärfva ett under

sådana förhållanden för dem sjelfva ej mindre än för medborgarne i allmänhet

olycksdigert inflytande. Helt naturligt kunna emellertid icke några valrättsbestämmelser

så affattas, att ej i enstaka fall vare sig valrätt tillerkännes

ovärdiga eller verkligt goda element utestängas från valrätt. Dessa

fall böra dock blifva af försvinnande liten betydelse för det hela.

De faktiska förhållandena i Sverige äro uppenbarligen icke sådana,

att ett direkt efterliknande af det nederländska eller storbritanniska systemet

skulle låta sig göra. Utan tvifvel skulle också de för sådant ändamål

erforderliga bestämmelserna här förefalla alltför invecklade och alltför

svåra att tillämpa. Det torde emellertid vara möjligt att vinna samma

mål genom andra medel, som bättre lämpa sig efter svenska förhållanden

och svenskt föreställningssätt.

Enär vår nuvarande politiska valrätt nära sammanhänger med den kommunala

rösträtten, befinner man sig på historisk grund, om man ytterligare

utvecklar detta sammanhang. I betraktande deraf att det kommunala lifvet

enligt sakens natur och erfarenhetens vittnesbörd utgör en synnerligen

god förskola för det politiska, lärer man böra taga till utgångspunkt den

politiska rösträttens likställighet med den kommunala och från denna utgångspunkt

undersöka, hvilka jemkningar eller särskilda bestämmelser i den

ena eller andra riktningen må vara erforderliga. Dessa jemkningar eller

särskilda bestämmelser kunna, på sätt delvis blifvit i Riksdagens anförda

skrifvelse antydt, icke blott bestå deri, att valrätt tillerkännes vissa icke

kommunalt röstberättigade eller frånkännes vissa kommunalt röstberättigade,

utan äfven afse gradering af valrätten eller införandet af ett förändradt

valsätt eller en förändrad valkretsindelning. Om, på sätt Riksdagen ifrågasatt,

grunderna för den kommunala rösträtten grundlagfästas, medför, praktiskt

sedt, den politiska rösträttens likställande med den kommunala åtminstone

i hufvudsak samma resultat, som den i Riksdagens skrifvelse förslags
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65. 19

vis omförmälda anordning, att såsom förutsättning för valrätten uppställes

erläggande af en viss direkt skatt till staten.

Enligt statistiska centralbyråns utredning finnas för närvarande

432,843 valberättigade. deraf dock för *74,069 rösträtten är på grund af

häftande för oguldna utskylder suspenderad. Om till dessa 432,843 valmän

utan vidare läggas alla de 246,404 kommunalt, men icke politiskt

röstberättigade — deraf 46,603 med suspenderad rösträtt — uppnår valmanskåren

en styrka af 679,247 valmän. Af denna valmanskår skulle de

nytillkomna valmännen utgöra 36.3 procent. På landsbygden tillkomma

till 295,897 förutvarande valmän 193,032 eller 39.5 procent af landsbygdens

nya valmanskår, i städerna till 136,946 förutvarande valmän

53,372 nya, motsvarande 28 procent af städernas nya valmanskår, deraf

för Stockholm till 58,882 förutvarande 3,041 nya, motsvarande 4.9 procent

och för öfriga städer till 78,064 förutvarande 50,331 nya, motsvarande 39.2

procent. Stegringen af valmännens antal är alltså ansenlig. I betraktande

deraf, att stegringen naturligtvis är mycket ojemnt fördelad mellan valkretsarne,

måste följden af densamma blifva den, att i ett ganska stort

antal valkretsar de nya valmännen äro minst lika många som de förutvarande,

och, i ännu flere, att de nya valmännen jemte de närmast öfver

strecket stående af de förutvarande kunna beherska valen. Det förra är

händelsen i 20 landtvalkretsar, der de nya valmännen utgöra från 50.2

till 57.3 procent af den nya valmanskåren, och i 3 stadsvalkretsar. I ytterligare

54 landtvalkretsar och 20 stadsvalkretsar uppgå de nya valmännen

till mera än 40 procent af den nya valmanskåren.

Af intresse är äfven att undersöka, huru tillökningen i landtvalkretsarne

fördelar sig på olika, valmansklasser. Härvid är man emellertid

hänvisad till sådana siffror, från hvilka afdrag för dubbelräkning ej skett.

Upptager man såsom fastighetsegare allenast dem, som eg a fastighet till

minst 500 kronors taxeringsvärde, och såsom arrendatorer af jordbruksfastighet

dem, som innehafva jord till minst 3,000 kronors taxeringsvärde,

finner man, att röstberättigade egare af jordbruksfastighet ökas från 207,654

med 27,077 eller med 13 procent, röstberättigade egare af »annan fastighet»

från 23,878 med 12,659 eller med 53 procent, röstberättigade arrendatorer

från 14,619 med 10,628 eller med nära 73 procent, samt öfriga

röstberättigade från 66,609 med 161,071 eller med nära 242 procent.

De för landtvalkretsarne anförda siffrorna, hvilka icke afsevärdt förändras,

om man gör afdrag för de valmän, som häfta för oguldna utskylder

och som på grund häraf äro förhindrade att utöfva sin valrätt, äro

obestridligen egnade att på åtskilliga håll framkalla farhågor för en allt

för stor rubbning af de nuvarande politiska maktförhållandena. Det har

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

redan anförts, att i ett mycket betydande antal valkretsar de nya valmännen

skulle, ensamma eller i förening med de närmast öfver det nuvarande

strecket stående, erhålla ett afgörande inflytande. Den omständigheten,

att antalet röstberättigade jordegare och arrendatorer ökas i ojemförligt

mindre grad än flertalet öfriga röstberättigade, måste också uppenbarligen

medföra en väsentlig minskning i jordbruksintressets förmåga att vid valen

göra sig gällande. Sålunda skulle jordegare och arrendatorer, som för närvarande

ega majoritet i 130 valkretsar och i ytterligare 12 valkretsar ega

minst 40 procent af röstetalet, endast i 83 valkretsar bibehålla majoriteten

och i ytterligare 27 valkretsar ega mellan 40 och 50 procent af röstetalet.

Att det inflytande, som tillkommer å ena sidan de nu röstberättigade,

å andra sidan jordbruksintressets målsmän, i afsevärd mån minskas,

bör emellertid, enligt hvad ofvan anförts, icke i och för sig betraktas såsom

något mindre önskvärdt. Fastmera måste med hvarje verklig rösträttsreform

just afses, att en mot inträdda förändrade förhållanden svarande

jemkning i den politiska maktfördelningen må ega rum. Man måste allenast

undvika att utbyta den ena ensidigheten emot den andra samt framför

allt att låta ett öfvervägande inflytande tillfalla element, som i politiskt

hänseende ega jemförelsevis mindre kompetens.

Då inom landtvalkretsarne andra intressen än jordbruksintresset erhålla

eu väsentligt ökad politisk betydelse, måste utan tvifvel, på sätt

Riksdagen äfven framhållit, tagas under öfvervägande, huruvida ej den nuvarande

fördelningen af representationsrätten emellan stad och land bör

jemkas. Den nu gällande anordningen, enligt hvilken städerna ega en i förhållande

till folkmängden betydligt starkare representation än landsbygden

(BO representanter åt 230, i stället för 49), kan sägas hvila på den förutsättningen,

att inom landtvalkretsarne jordbruksintresset utöfvar ett öfvervägande

inflytande och att följaktligen särskilda föreskrifter äro af nöden för

att tillförsäkra öfriga intressen ett tillbörligt mått af representation. Denna

förutsättning försvinner uppenbarligen i den mån stadsmannaintressena erhålla

ökadt tillfälle att göra sig gällande äfven i landtvalkretsarne, hvilket

kommer att vara händelsen i följd af rösträttsutvidgningen och då, såsom

kändt är, industri och handel i allt större utsträckning bedrifvas på landet.

Härtill kan läggas ännu en annan omständighet. Hittills har antalet valmän

i förhållande till folkmängden varit betydligt större i städerna än på

landet, om man såsom valmän räknar äfven sådana, hvilkas rösträtt är på

grund af häftande för utskvlder suspenderad. På grund häraf har det på

hvarje representant belöpande antalet valmän icke för städerna varit synnerligen

mycket lägre än för landsbygden, hvilket förhållande tydligen

varit egnadt att minska den orättvisa emot landsbygden, som man kunnat

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

21

finna i den nuvarande anordningen; i förhållande till antalet nuvarande

valmän skulle städerna vara berättigade att utse 73 riksdagsmän. Äfven

härutinnan kommer rösträtt s u tvid gn in gen att medföra eu afsevärd förändring,

då ökningen af antalet, valmän för landsbygden är vida större än

för städerna och dessa i följd häraf efter valmansantalet blott skulle utse

64 representanter. 1 förhållande till antalet valmän, som erlagt sina utskylder,

är städernas representation efter rösträttsutvidgningen jemförelsevis

ännu starkare än i förhållande till folkmängden; de borde nemligen

i förhållande till antalet .sådana, valmän blott välja 45 riksdagsmän.

Den utjemning af städernas och landsbygdens representationsrätt,

som på grund häraf icke utan skäl skulle kunna ifrågasättas, kan, på

sätt Riksdagen antydt, ske på hufvudsakligen två olika sätt. Man kunde

antingen minska städernas och öka landsbygdens representanter eller ock

från landtvalkretsarne till stadsvalkretsarne öfverföra vissa stadsliknande

områden, särskild! köpingar och municipalsamhällen. Anlitandet af den senare

utvägen skulle emellertid medföra stora praktiska svårigheter. Dels

skulle det utan tvifvel vara vanskligt att i grundlag meddela så bestämda

föreskrifter om förutsättningarne för ett områdes hänförande till stadsvalkrets,

att ej föreskrifternas tillämpning lätteligen skulle få sken af godtycklighet;

dels skulle det nödvändiga sammanförandet till en valkrets af

ett stort antal på till äfventyra långt afstånd från hvarandra belägna samhällen

näppeligen vara att anse såsom en lycklig anordning; dels är det

slutligen tvifvelaktigt, om man i ifrågavarande samhällen i regel skulle

hafva att tillgå myndigheter, som lämpligen kunde utföra de funktioner,

hvilka eljest i fi*åga om riksdagsmannaval åligga magistrat eller stadsstyrelse.

Köpingarne voro vid senaste årsskiftet 27 med en sammanlagd

folkmängd (vid 1899 års slut) af 31,431 personer, municipalsamhällena —

i vidsträckt bemärkelse — 114 med en sammanlagd folkmängd af 152,606

personer. I köpingarne är lägsta folkmängden 113, högsta 3,293, i municipalsamhällena

lägsta folkmängden 144, högsta 8,855.

Hvad sjelfva saken angår, anser jag mig, oaktadt starka skäl tala

för en utjemning af städernas och landsbygdens representationsrätt, icke

för närvarande böra bestämdt förorda åtgärder i sådant syfte. Då städernas

folkmängd hittills tillväxt hastigare än landsbygdens och då nya

städer efter hand uppkomma, inträ,der sannolikt äfven utan lagändring småningom

eu utjemning af förhållandet. Skiljaktigheterna i fråga om invånareantal

och valmansantal mellan olika landtvalkretsar och olika stadsvalkretsar

inbördes äro i många fall vida större än skiljaktigheterna emellan landtvalkretsarne

å ena sidan och stadsvalkretsarne å den andra. Ett förminskande

af antalet stadsvalkretsar borde lämpligen medföra, att den nuvarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Koryl. May.ts Nåd. Proposition N:o 65.

regeln, enligt hvilken valbarheten är bunden vid valkretsen, ändrades

åtminstone så till vida, att landstingsområdet blefve valbarhetsdistrikt.

Framför allt torde det icke vara önskvärdt att, sedan förhållandet emellan

städernas och landsbygdens representationsrätt helt nyligen blifvit ordnadt,

frammana nya stridigheter i detta afseende. Blefve allmän rösträtt

införd, skulle det emellertid helt säkert vara påkalladt att sammanföra

stad och landsbygd till stora valkretsar, eventuelt med proportionelt valsätt.

Om den i viss mån privilegierade representationsrätt, som för närvarande

tillkommer städerna, lemnas orubbad, är det så mycket mera angeläget

att söka åstadkomma fullt betryggande bestämmelser angående

sjelfva valrätten.

I Riksdagens skrifvelse nämnes bland de garantier, som boi*de förbindas

med en väsentlig utsträckning af valrätten, »högre ålder». Det

torde ock vara ovedersägligt, att en mognare ålder utgör en vigtig förutsättning

för sjelfständighet och omdömesförmåga och att det derför är väl

motiveradt att såsom förutsättning för politisk valrätt uppställa en något

högre ålder än den vanliga myndighetsåldern. Också återlinnas sådana

bestämmelser jemväl i länder, der individens utveckling till fysisk och intellektuel

mognad otvifvelaktigt försiggår hastigare än hos vårt folk- Om

valrätten förklaras inträda från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

valmannen uppnår 25 års ålder, kommer, vid det förhållande, att

de nya valrättsbestämmelserna först år 1905 kunna vid ordinarie val tilllämpas,

icke någon afsevärd förlust af redan förvärfvad valrätt att inträda.

För öfrigt är det, enligt statistikens vittnesbörd, endast ett fåtal

personer, som före nämnda ålder ega vare sig kommunal eller politisk

rösträtt. I Stockholm utgör hela antalet 7,718, för öfriga städer kan det

beräknas till 11,642 och för landsbygden till 15,898. Af dessa är det

allenast resp. 6,604 samt, enligt beräkning, 2,949 och 3,853, som enligt

nuvarande bestämmelser ega politisk rösträtt. Valmanskåren, som enligt

nuvarande bestämmelser motsvarar 8.49 procent af befolkningen, deraf för

Stockholm 19.47 procent, för öfriga städer 9.96 procent och för landsbygden

7.38 procent, kommer efter den ifrågasatta rösträttsutvidgningen, om valrättsåldern

höjes, att motsvara resp. 12.63, 17.92, 14.9 och 11.79 procent af

folkmängden. Procentsiffran för hela riket öfverstiger sålunda icke obetydligt

den för Nederländerna uppgifna (11.77). 1 procent af den manliga

befolkningen öfver 25 år utgöra valmännen i Sverige, efter rösträttsutvidgningen,

54.23 procent och i Nederländerna 51.8 procent.

Riksdagen ifrågasätter vidare, att såsom vilkor för valrätt skola

uppställas bofasthet inom valkretsen samt fullgjorda skyldigheter mot samhället

genom utskylders ordentliga betalande under viss tid och afsilande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 65. 23

ordinarie värnpligtsöfningar i fredstid, derest ej uppskof eller befrielse

vunnits.

Redan enligt nu gällande bestämmelser förutsattes för valrätt bofasthet

så till vida, att valman måste vara inantalsskrifven inom den kommun, der

valrätten utöfvas. Att stegra fordringarna i detta hänseende torde näppeligen

vara påkalladt. Också har Riksdagen i skrifvelse till Eders Kongl.

Magt den 30 mars 1901 anfört, att det förhållande, att en persons valrätt

och valbarhet kunna göras om intet enbart på grund af hans flyttning

från en kommun till eu annan, måste anses innebära en afsevärd oegentlighet,

hvilken blefve särskilt påfallande der flyttningen egt rum mellan två

inom samma valkrets belägna kommuner, och på grund deraf anhållit om

framläggande af förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser rörande

oTunderna för valrätt till Andra Kammaren, att nämnda förhållande må

upphöra.

Hvad angår utskylders ordentliga betalning såsom vilkor för valrätt

gäller för närvarande allenast, att valrätten är suspenderad, såvida

valmannen vid valtillfället häftar för oguldna kommunalutskylder. Princ.

ipiela skäl tala utan tvifvel derför, att denna- regel utsträckes till att afse

krono- och kommunalutskylder i allmänhet och att valmannen icke heller

under den närmaste tiden före valet får hafva försummat fullgöra honom

åliggande skattebetalning. Det skulle emellertid vara alltför strängt, om

äfven en kortvarig försummelse skulle för viss tid framåt suspendera valrätten.

Lämpligt synes derför vara att förknippa denna påföljd allenast

med sådan försummelse, som fortfarit utöfver utgången af det kalenderår,

hvarunder utskylderna bort erläggas. I allt fall förebygges, att utskylderna

för förflutna år skulle erläggas med särskild! syfte att bereda valrätt,

en möjlighet, som lätteligen skulle kunna föranleda betänkliga missbruk.

Af redan meddelade siffror framgår, att i vissa valkretsar ett mycket

stort antal valmän äro, enligt nu gällande bestämmelser, uteslutna från

valrättens utöfning på den grund, att de häfta för oguldna utskylder.

Det torde icke kunna betviflas, att detta förhållande i högst väsentlig mån

beror på förefintliga brister i uppbördsväsendet, Indika brister det åt flera

skål är angeläget att snarast möjligt afhjelpa, och att detsamma alltså är

af öfvergående natur. Genom den nyss omtalade skärpningen af det s. k.

utskyldsstrecket skulle helt säkert endast ett ringa antal valmän utestängas

från valrättens utöfning. Inom de allra flesta valkretsar lära utskylderna

indrifvas före kalenderårets utgång och komma de personer, som befinnas

sakna tillgång till deras gäldande, ej att det följande året taxeras till beskattning.

På de orter åter, der uppbörds- och indrifningsväsendet är på

otillfredsställande sätt anordnad!, torde det till öfvervägande del vara

Bih. till Rikad. Prof. W02. / Sami. 1 Afd. 54 Haft. 4

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

samma personer, som år efter år underlåta att betala sina utskylder, för

så vidt. sådana fortfarande blifva dem påförda. Den minskning af valmanskåren,

som blifver en följd af utskyldsstreckets skärpning, kan derför

antagas vara blott obetydlig och å de sistnämnda orterna komma att motsvara

allenast en ringa del af den ökning, som uppbördsväsendets förbättring

är egnad att medföra.

Beträffande slutligen värnpligtsöfningarnes ordentliga fullgörande synes

såsom vilkor för valrätt icke mera böra påfordras, än att värnpligtig

valman icke vid tiden för valet så att säga häftar för försummade öfningar,

d. v. s. att han fullgjort de öfningar, som han varit pligtig att före

valtillfället fullgöra. Att den, som vunnit befrielse eller uppskof, icke på

sådant sätt häftar för de öfningar, hvilka det i följd af befrielsen eller

uppskofvet icke ålegat honom att före nämnda tid fullgöra, år uppenbart.

Då valrätten inträder först efter tjugufemte året, komma åtminstone de

hufvudsakligaste öfningarne att i allmänhet vara fullgjorda före valrättsåldern.

Jemväl i de fall, då detta af en eller annan anledning icke är

händelsen. torde helt få valmän blifva på grund af försummelse i nämnda

hänseende uteslutna från valrättens utöfning. I gällande värnpligtslag är

det nemligen förutsatt, att värnpligtsöfningarnes fullgörande skall på verksamt

sätt framtvingas. Endast sällan lärer derföre någon komma i tillfälle

att under någon längre tid undandraga sig sin skyldighet i detta hänseende.

Det har ifrågasatts att utsträcka den politiska valrätten till en talrik

klass, som för närvarande med få undantag saknar kommunal rösträtt,

nemligen jordtorparne. Med anledning häraf anbefaldes statistiska

centralbyrån i förberörda nådiga bref den 1 juni 1900 att verkställa utredning

om antalet i fyrktalslängden ej upptagna jordtorpare, som hafva

att till jordegaren erlägga arrende, dagsverken eller andra prestationer,

äfvensom om det penningebelopp, hvartill samtliga dessa afgifter, enligt

gällande markegångstaxa eller eljest i orten gängse pris, kunna för en hvar

sådan torpare i en summa beräknas. Den i följd af nämnda nådiga befallning

verkstälda utredningen gifver vid handen, att ifrågavarande jordtorpare

för hela rikets landsbygd uppgå till ett antal af 53,170. Fördelningen

mellan olika län och valkretsar är synnerligen ojemn, i det att antalet

torpare per län utgör lägst 13 och högst 6,134 och att, medan i åtskilliga.

valkretsar torpare alldeles saknas, antalet sådana i andra valkretsar

öfverstiger 1,000 och i ett fall uppgår till 1,491, motsvarande mera än

hälften af alla kommunalt skattskyldige män. Äfven i afseende på prestationernas

medelvärde förekomma betydande olikheter, som t. o. in. måste

anses hänvisa derpå, att skiljaktighet råder beträffande frågan, hvad som

förstås med jordtorpare. Åtminstone torde det på inånga håll förefalla

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

25

egendomligt, när från ett län uppgifvas 139 jordtorpare, hvilkas årliga

prestationer understiga 5 kronor, och från ett annat 1,567 jordtorpare,

hvilkas prestationer understiga 25 kronor.

Att en stor del jordtorpare, som ej äro i fyrktalslängd uppförda,

kunna antagas vara lika förtjenta af politisk valrätt som åtskilliga arrendatorer

och inkomstegare, torde vara obestridligt. De svårigheter, som i

allmänhet äro förknippade med indelning af befolkningen i klasser, lägga

emellertid afsevärda hinder i vägen för införandet af en särskild regel om

jordtorpare. Såsom redan blifvit antydt, lärer nemligen sjelfva benämningen

jordtorpare ingalunda gifva tillräcklig ledning vid tillämpandet af

en sådan regel. Det torde i alla händelser näppeligen kunna förordas

att, så länge för jordegare och arrendatorer en viss, om också låg, census

upprätthålles, medgifva torpare rösträtt oberoende af torpets storlek och

afgäldens belopp eller värde. För undvikande af dessa svårigheter och inkonseqvenser

skulle man, då torp ej särskilt taxeras, nödgas införa en

klassifikation efter en eller annan grund, såsom torpens åkerareal eller

afgäldernas storlek. Det är lått att inse, hvilken omgång och osäkerhet

häraf skulle förorsakas. Lämpligast synes derför vara att låta med lösningen

af frågan om jordtorparnes politiska valrätt anstå, till dess de i

följd af förändrad lagstiftning om kommunalbeskattningen må kunna erhålla

kommunal rösträtt.

I fråga om valsättet hafva hufvudsakligen tvenne förändringar varit

ifrågasatta, nemligen införandet dels af obligatoriskt medelbart valsätt, dels

af proportionela val. Hvad det förra angår, lärer det icke kunna förnekas,

att under vissa förhållanden det medelbara valsättet är egnadt ej mindre

att förekomma röstsplittring, än äfven att motverka de vådor, som en

långt drifven utsträckning af rösträtten skulle kunna medföra. Emellertid

torde sistnämnda verkan allt mindre kunna påräknas, ju starkare det politiska

intresset gör sig gällande; såsom erfarenheten från vissa främmande

länder utvisar, komma nemligen under mera utvecklade politiska förhållanden

elektorerna att väljas med bestämd hänsyn till det sätt, hvarpå de

skola utöfva sin valrätt, och blifver på grund häraf det medelbara valsättet

föga mera än eu tom form. I hvad mån åter nämnda valsätt må

vara önskvärdt till förekommande af röstsplittring, beror uppenbarligen i höggrad

af kommunikationerna inom valkretsen och andra lokala förhållanden.

Den nuvarande anordningen, enligt hvilken det ankommer på de valberättigade

inom hvarje särskild valkrets att träffa valet mellan medelbart och

omedelbart valsätt, synes derföre vara lyckligt funnen och fortfarande

böra bibehållas. Det omedelbara valsättet har för öfrigt, som bekant, i

ett sä öfvervägande antal fäll visat sig motsvara de valberättigades önsk
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 85.

ningar, att ett ovilkorligt föreskrifvande af medelbara val icke utan synnerligen

tvingande skäl torde kunna förordas.

Proportionela val utgöra uppenbarligen ett verksamt medel att undvika

majoritetsförtryck och trygga minoritetens rätt. Såsom Eders Kongl. Maj:t

behagade erinra Sig, föreslogs i Eders Kongl. Maj:ts förut omförmälda nådiga

proposition till 1896 års Riksdag om utsträckning af rösträtten vid val till

Riksdagens Andra Kammare, bland annat, införande af proportionela val,

dock endast för sådana valkretsar, der enligt nuvarande bestämmelser flera

riksdagsmän skola utses. För att fördelarne af de proportionela valen

skola mera fullständigt göra sig gällande och för att icke en åtminstone

skenbar olikhet mellan särskilda valkretsar skall inträda, förutsattes emellertid,

att inom samtliga valkretsar flera riksdagsmän skola utses och att

sålunda möjlighet till en allmän tillämpning af det proportionela valsättet

är för handen. En genomgripande ändring af den nuvarande valkretsindelningen

lärer icke för närvarande kunna föi''ordas. Ej heller synas i

afseende på partigruppering och partidisciplin nödiga förutsättningar för

proportionela val vara för handen. Vid dessa förhållanden torde framstälda

önskningar om införande af proportionclt valsätt ej nu böra föranleda

vidare åtgärder.

Den trygghet för minoritetens rätt, som genom det proportionela

valsättet skulle åstadkommas, beredes utan tvifvel i viss mån genom det

naturliga utjemnande af tillfälligheter, hvilket vid tillvaron af ett stort

antal särskilda valkretsar kan förväntas inträda. Härför utgör det dock i

viss mån en förutsättning, att inom alla valkretsar lika många riksdagsmän

skola utses. Resultatet af utjemningen kan nemligen lätt rubbas, om

inom en eller annan valkrets majoriteten är i stånd att tillsätta ett större

antal riksdagsmän. På grund häraf torde det vara påkalladt att åstadkomma

jemnlikhet mellan olika orter på det sätt, att de större städerna

fördelas i enmansvalkretsar. Af intresse torde vara att i Norge, der flermansvalkretsarne

för närvarande äro talrika, i ett nyligen afgifvet förslag

af en utaf stortinget tillsatt komité förordas fördelning i en in ans valk retsar,

hvilken fördelning skulle träda i stället för det från annat håll föreslagna

proportionela valsystemet.

Enligt Riksdagens merberörda skrifvelse borde det äfven pröfvas, om

valrättssystemet, i händelse af utsträckt rösträtt, fortfarande skulle vara

bygdt på grundsatsen om lika rösträtt, eller om någon gradering af valrätten

deri borde upptagas.

Införandet af graderad röstskala kan tjena ett dubbelt ändamål och

vara påkalladt i tvenne olika syften, hvilka dock icke alltid äro strängt

afsöndrade från hvarandra. Dels kan man med graderingen åsyfta att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

minska den alltför störa öfvervigt, som den ena eller andra samhällsklassen

skulle vinna i följd af en viss rösträttsutsträckning. För detta ändamål

bör graderingen uppenbarligen vara så afpassad, att förutsättningarne

för erhållande af mera än en röst jemförelsevis mindre ofta uppfyllas inom

den ifrågavarande samhällsklassen, eller t. o. m. på det sätt, att ett större

mått af rösträtt uteslutande tillerkännes en annan samhällsklass. En sådan

anordning skulle tydligen i sina verkningar svara emot en valkretsindelning,

hvilken, såsom den nuvarande fördelningen af i''epresentationsrätten

mellan stad och land, medför starkare representation för det ena

samhällsintresset än för det andra. I ena som i andra fallet kan ett slags

klassvalsystem anses vara för handen. Dels kan graderingen vara ett uttryck

för den tanken, att äfven bland de personer, som böra ega rätt att

aktivt deltaga i det politiska lifvet, qvalifikationerna för sådant deltagande

och de derpå grundade berättigade anspråken på politiskt inflytande kunna

vara af väsentligen olika storlek. I stället för att, med tillämpning af

grundsatsen om lika rösträtt, man endast hav valet mellan att erkänna

eller bestrida vissa personers politiska kompetens och till äfventyra mellan

att medgifva en viss klass det öfvervägande politiska inflytandet eller förvägra

densamma allt inflytande, tillåter graderingen ett bättre anpassande

af valrätten efter de föreliggande faktiska förhållandena och behofven.

Huruvida och på hvilket sätt en gradering af det ena eller andra

slaget bör genomföras, beror uppenbarligen i väsentlig mån på rösträttens

utsträckning. 1 detta afseende råder en vexelverkan mellan röstråttsutsträckningen

och graderingen. Ju vidsträcktare rösträtten är, desto

större behof af gradering finnes, och omvändt kan lämpligen en vidsträcktare

rösträtt införas, om densamma förenas med gradering. Sålunda

skulle helt säkert många, som anse införandet af s. k. allmän rösträtt

medföra väsentliga faror och olägenheter, icke ställa sig afvisande emot

en anordning, enligt hvilken jemväl de längst under strecket stående erhölle

något politiskt inflytande. A andra sidan är det naturligt, att äfven

en och annan, som skulle acceptera gradering i förening med allmän rösträtt,

kan finna graderingen opåkallad, när en viss census upprätthålles såsom

vilkor för valrätt. I båda fallen lärer dock uppfattningen vara väsentligen

beleende af graderingens beskaffenhet, d. v. s. af de omständigheter,

på grund af Indika ett flertal röster tillerkännes valman.

Ofvan har påpekats, att genom den politiska rösträttens utsträckning

till öfverensstämmelse med den kommunala rösträtten, valmanskåren erhåller

eu högst betydande numerisk förstärkning. Det bär äfven framhållits,

att i sammanhang med en sådan förändring vissa speciela skärpningar

af valrättsvilkoren böra genomföras. Dessa skärpningar — höjning af val
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 65.

rättsåldern, skärpning af det s. k. utskyldsstrecket, uppställande af vederbörligen

fullgjord värnpligt såsom -vilkor för valrätt — komma emellertid,

enligt hvad jag tror mig hafva visat, att medföra endast eu ringa minskning

i antalet valberättigade. På grund häraf synes det vara en berättigad

fordran, att ytterligare vissa särskilda qvalitikationer uppställas, icke

såsom vilkor för valrätt öfver hufvud, utan såsom förutsättningar för en

på visst sätt förstärkt valrätt.

I detta afseende kunna främst ifrågakomma viss högre ålder och

egenskapen af familjefader. Det är lika obestridligt som med det allmänna

föreställningssättet öfverensstämmande, att en äldre man i regel besitter

större erfarenhet, omdömesförmåga och sjelfständighet än en yngre. Om

ett större inflytande tillerkännes de äldre än de för vexlande tidsriktningar

mera mottagliga yngre, bör större trygghet vinnas emot tvära omkastningar,

då det allmänna tänkesättet förändras från mera konservativt

till mei*a liberalt eller tvärtom, eller då i vigtiga speciela frågor en motsvarande

förskjutning eger rum. I och för sig kan, på sätt antydts, den

sålunda ökade stabiliteten lika väl komma den ena som den andra politiska

riktningen till godo. En gradering på grund af ålder är sålunda i

längden fördelaktig för alla partier, för så vidt de ej åsyfta eller önska

brådstörtade omhvälfningar. Den ålder, som berättigar till större röstvärde,

synes lämpligen kunna sättas lika med den ålder, vid hvars inträde

värnpligtsskyldigheten upphör. Att valbarhetsåldern vid val till Riksdagen

är lägre än den sålunda förordade, utgör tydligen icke något bevis

emot dess lämplighet. Det medborgerliga förtroende, hvarför valet utgör

ett uttryck, måste nemligen anses ådagalägga, att den valde är i besittning

af alldeles särskilda qvalitikationer. För öfrigt är det, som bekant, endast

i ganska fä fall någon representant varit yngre än 40 år.

Hvad nu sagts om högre ålder såsom vilkor för förstärkt rösträtt

gäller i allt väsentligt äfven om egenskapen af familjefader. Dertill kan

läggas, att familjefadern har flere intressen att bevaka än den ogifte och

på visst sätt kan sägas representera äfven familjen och särskildt hustrun,

att han bär en tyngre skattebörda och att han såsom fostrare af det uppväxande

slägtet på ett särskildt sätt gör sig förtjent om det allmänna.

Familjen är samhällets grundval, och familjefadern bör derför i hög grad

kunna påräknas såsom eu värdefull medarbetare för samhällets välfärd.

Ifrågasättas kunde att tillerkänna det högre röstvärdet allenast åt den,

som antingen lefver i ett ännu fortvarande äktenskap eller ock är enkling

med barn eller barnbarn. Härigenom skulle emellertid valrättsbestämmelserna

blifva afsevärdt svårare att tillämpa. Det vore också motbjudande,

om någon skulle, genom äktenskapets upplösning eller barnens död, utan

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 65.

29

eget förvållande mista en redan förvärfvad qvalificerad rösträtt. På grund

häraf, och då antalet män, som efter den ifrågasatta inskränkningen skulle

få allenast enkel rösträtt, är allt för ringa, för att skiljaktigheten skulle

ega någon afsevärd praktisk betydelse för det allmänna, torde det högre

röstvärdet böra tillerkännas en hvar, som är eller varit gift.

Förut har, i sammanhang med omtalandet af det nederländska och

storbri tan niska valrättssystemet, framhållits önskvärdheten deraf, att grundtanken

i detta system — det politiska inflytandets förläggande till personer

i en mera sjelfständig och stadig lefnadsställning — kunde på ett

efter våra förhållanden lämpadt sätt genomföras. Detta mål synes i allt

väsentligt vinnas, om, på samma gång den politiska rösträtten likställes

med den kommunala, ett högre röstvärde tillerkännes den valman, som

antingen är eller varit gift eller uppnått viss högre ålder.

Helt naturligt är den ekonomiska ställningen bland äldre och bland

gifta i allmänhet jemförelsevis bättre. Till följd häraf kommer den förordade

graderingen att i viss mån öka det inflytande, som tillkommer de

nu röstberättigade, resp. jordbruksintresset. En exakt beräkning i detta

afseende är emellertid tyvärr icke möjlig. Dels föreligger, som förut sagts,

en fördelning af de kommunalt skattskyldige efter ålder och efter civilstånd

endast för fem län och för Stockholm; dels äro de meddelade siffrorna

rörande män, som varit gifta, på grund af primäruppgifternas beskaffenhet

något för låga; dels tillåta förefintliga uppgifter icke något

bestämdt omdöme, huru stor del af de äldre kommunalt skattskyldige

männen äro eller varit gifta och huru många alltså enligt båda graderingsgrunderna

samfäldt skulle ega förstärkt rösträtt. Graderingens verkningar

kunna derför mera noggrant beräknas endast för hvarje graderingsgrund

för sig samt endast för Stockholm och för de fem länen. Då det emellertid

utan afsevärd fara för misstag kan antagas, att hufvudsakligen enahanda

förhållanden äro rådande i de fem länen och i hela riket utom Stockholm,

låter dgt sig göra att meddela approximativa siffror för hela riket.

A landsbygden skulle, enligt hvad förut erinrats, de nya valmännen

utgöra 39.5 procent af hela den nya valmanskåren. Höjningen af valrättsåldern

kommer denna procentsiflfra att sjunka med omkring 1 procent, och

i följd af graderingen på grund af ålder kommer de nya valmännens andel

i hela röstetalet att ytterligare nedgå till ungefär 37 procent. Antalet

landtvalkretsar, der de förutvai''ande valmännen ega majoritet, kan beräknas

komma att vara 140, i stället för 130. Graderingen på grund af civilstånd

medför antagligen i och för sig eu sänkning af procenttalet röster för

de nya valmännen från förutnämnda 39.5 till 38.3 och bereder de förutvarande

valmännen majoritet i sammanlagdt 137 valkretsar. Då emellertid

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kong!. M.aj:ts Nåd. Proposition No 65.

af de gifta valmän, som ej på grund af ålder ega två röster, en jemförelsevis

större de] utgöres af personer, som enligt nuvarande bestämmelser

sakna politisk rösträtt, kommer, i följd af båda graderingsgrundernas

samtidiga tillämpning, de nya valmännens andel i röstetalet att blifva

något större, än om två röster tillerkändes valman endast på grund af

ålder, och antalet valkretsar, der de förutvarande valmännen erhålla majoritet,

att blifva högst 139.

I Stockholm åstadkommes genom de båda bestämmelserna om ålder

en förändring af procenttalet röster för de nya valmännen från 4.9 till 3.5,

genom graderingen efter civilstånd ensam en dylik förändring från förstnämnda

siffra till 4.3, och genom graderingen efter båda grunderna en

förändring till ungefär 3.4 procent. Motsvarande förändringar kunna beräknas

utgöra för de öfriga städerna: från 39.2 procent till resp. ungefär

33.5 procent, 36.8 procent och 34.i procent. Antalet stadsvågretsar, der

de nya valmännen ega majoritet, minskas från 3 till 0.

Hvad åter angår jordbruksintressets representation utgöra jordägare

och arrendatorer — i ofvan angifna mening — 49.6 procent af alla

kommunalt röstberättigade män i landtvalkretsarne. Detta procenttal torde

ändras genom valrättsålderns höjande till 50.8 och genom graderingen efter

ålder ytterligare till 52.s; genom graderingen efter civilstånd ensam åter till

50.7 och genom gradering efter båda grunderna till 51.7. Antalet landtvalkretsar,

der jordbrukarne erhålla majoritet, ändras, enligt beräkning,

genom de två förstnämnda åtgärderna från 83 till 94, genom allenast

graderingen efter civilstånd till 87 och genom båda till högst 92; i

ytterligare 23 valkretsar erhålla efter de förordade bestämmelserna jordbrukarne

mera än 40 procent af röstetalet.

Vid bedömande af detta resultat får man icke förbise, att efter all

anledning det inflytande, som tillkommer jordbruksintressets målsmän,

kommer att hädanefter som hittills småningom minskas genom de allmänna

ekonomiska förhållandenas fortgående förändring. I 27 af de 83

valkretsar, der jordegare och arrendatorer utgöra flertalet af alla kommunalt

röstberättigade, motsvara de mindre än 60 procent af dessa och

kunna således lätt nog förlora sin majoritet. Efter genomförandet af förberörda

bestämmelser rörande ålder och civilstånd kommer förhållandet att

blifva detsamma i antagligen 28 valkretsar. Ihågkommas bör äfven, att,

såsom ofvan påpekats, bibehållandet af städernas i viss mån privilegierade

representationsrätt fordrar som sin motsvarighet, att jordbruksintresset

erhåller en jemförelsevis stark representation.

Vore fråga om införande af s. k. allmän rösträtt, skulle i följd af

nu nämnda omständigheter en ytterligare gradering, på grund af större

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

inkomst eller förmögenhet, kunna anses nödvändig. Denna gradering

skulle lämpligen kunna anknytas till den förut omtalade på det sätt, att

högre röstvärde på grund af förmögenhet eller inkomst endast tillerkändes

valman, som redan är berättigad till två röster. Härigenom undvekes att

tillerkänna någon ett utöfver en röst förhöj dt röstetal uteslutande på grund

af ekonomiska förhållanden. Allenast den, som oberoende af dessa förhållanden

anses ega större politisk kompetens, skulle sålunda kunna erhålla

tre röster.

Då genom den politiska rösträttens likställande med den kommunala

eu viss, om också låg, census bibehålies, ställer sig emellertid spörsmålet

om en sådan ytterligare gradering mera tvifvelaktigt. I följd af

densamma skulle antalet valkretsar, der jordbrukarne ega majoritet, blifva

103 å 105 och således vinna en ur vissa synpunkter mycket önskvärd tillväxt.

Utan alldeles tvingande skäl hör dock icke ofvanför den bestämda

census ytterligare ett förmögenhets- eller inkomststreck uppdragas. Sådana

skäl synas icke föreligga, enär de gällande bestämmelserna om Första Kammarens

sammansättning äro af beskaffenhet att bereda trygghet derför, att

landsbygdens intressen blifva inom nämnda kammare och dermed inom

representationen ganska starkt representerade. Jag torde strax få tillfälle

att framhålla, att genom en jemväl af andra skäl påkallad grundlagsändring

trygghet kan vinnas emot brådstörtade rubbningar af dessa bestämmelser.

Detta torde också böra utgöra en bestämd förutsättning derför, att den

ifrågavarande rösträttsutvidgningen kan anses tillrådlig utan att i sammanhang

dermed vare sig städernas och landsbygdens representationsrätt utjemnas

eller en ytterligare gradering införes.

I Riksdagens merberörda skrifvelse den 10 maj 1900 anföres, att, om

den kommunala rösträtten anses fortfarande böra blifva förutsättning för

den politiska, det borde undersökas, huruvida icke grunderna äfven för den

kommunala rösträtten borde i grundlag bestämmas. Äfven om hittills

icke visat sig några olägenheter af det formela sammanhanget mellan den

kommunala och den politiska rösträtten, lärer i sjelfva verket förhållandet

lätteligen blifva ett annat, när icke vidare något särskilt förmögenhets-

eller inkomststreck kommer att i fråga om den politiska valrätten

uppdragas.

Den kommunala rösträtten beror för närvarande dels på kommunallagstiftningen,

dels på bestämmelserna om den allmänna bevillningen. Genom

ändring vare sig af den förra eller af de senare kan rubbning i rösträtten

åstadkommas. Då af nära till hands liggande skäl icke något fixerande

i grundlag af reglerna om bevillningen kan ifrågasättas, är man

Bih. till Iiiksd. Prof. 1602. 1 Sami. 1 Afd. 54 Häft. 5

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

hänvisad till att genom nya föreskrifter beträffande kommunallagstiftningen

söka åstadkomma det önskade resultatet.

I detta syfte torde först och främst i hvardera af förordningarne

om kommunalstyrelse på landet, 8 §, om kommunalstyrelse i stad, 10 §,

och om kommunalstyrelse i Stockholm, 9 §, böra införas ett tillägg, som

förhindrar, att genom ändring i föreskrifterna om bevillning det nuvarande

allmänna kommunalstrecket sänkes. Detta tillägg, som i alla de nämnda

förordningarne skulle ega motsvarande innehåll, kunde, hvad förstnämnda

förordning angår, lämpligen erhålla ungefär följande lydelse:

Ej må rättighet att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar

och beslut tillkomma någon, som ej antingen eger eller med stadgad åborätt

eller eljest med nyttjanderätt innehafver fast egendom eller å annans

mark belägen byggnad till ett taxeringsvärde af minst ett hundra riksdaler

eller ock erlägger skatt till staten eller kommunen för en uppskattad

årlig inkomst af minst fem hundra riksdaler.

Till följd af detta och motsvarande tillägg lärer bestämmandet öfver

bevillningen så mycket mindre bindas, som den i desamma förutsatta taxeringen

icke nödvändigt afser bevillningen, utan äfven kan företagas för

påförande af annan skatt, särskildt en icke på bevillningen beroende kommunalskatt.

Förslag till de erforderliga tilläggen behagade Eders Kongl.

Maj:t, sedan de ifrågasatta grundlagsändringarne blifvit af Riksdagen antagna

såsom hvilande, anbefalla chefen för civildepartementet att låta utarbeta

och för Eders Kongl. Maj:t framlägga. Äfven om nämnda tillägg

måste betecknas som synnerligen önskvärda, lärer dock deras antagande

icke lämpligen kunna formelt uppställas som förutsättning för grundlagsändringame.

Genom förändring af föreskrifterna om bevillning kan den kommunala

rösträtten äfven inskränkas, så att ett större mått af förmögenhet eller

inkomst kommer att förutsättas för skattskyldighet och dermed äfven för

kommunal rösträtt. Redan till följd af tillämpningen af gällande bestämmelser

om bevillningsfritt afdrag kan en förhöjning af den kommunala

census inträda. Detta resultat, att census i någon mån vexlar efter olika

orters förhållanden, saknar ej motstycken i andra länders lagstiftning och

innefattar icke något orimligt eller olämpligt. Tvärtom måste de omständigheter,

som betinga medgifvandet af bevillningsfritt afdrag till högre

belopp, anses hänvisa derpå, att en högre inkomst erfordras för att bereda

innehafvaren önskvärd grad af ekonomisk sjelfständighet. Detta bekräftas

af erfarenheten från Stockholm, der * de nu politiskt röstberättigade

uppgå till icke mindre än 19.47 procent af folkmängden, således

proportionsvis betydligt mera än i Kristiania (17.si procent) — oaktadt i

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Majds, Nåd. Proposition N:o 65.

Norge s. k. allmän rösträtt är gällande — och de kommunalt röstberättigade,

efter afdrag för män under 25 år, till 17.92 procent af folkmängden. Att

vare sig till följd af allmän föreskrift eller genom tillämpning af bestämmelser

om medgifvande af bevillningsfritt afdrag till högre eller lägre belopp

skattskyldigheten skulle komma att inträda först vid en större förmögenhet

eller inkomst än den, som för närvarande bereder politisk rösträtt,

lärer hädanefter lika litet som hittills vara att förvänta. Åtminstone

komme en sådan förändring beträffande skyldigheten att erlägga bevillning

helt säkert att föregås af ändringar beträffande kommunalbeskattningen

och, i sammanhang dermed, den kommunala rösträtten. Några särskilda

föreskrifter till förebyggande af nämnda eventualitet lära således icke vara

erforderliga.

Vida vigtigare än de ofvan förordade tilläggen i kommunalförfattningarne

är införandet i regeringsformen af en bestämmelse, enligt hvilken

koinmunalförfattningarnes stadganden om rösträtt och röstberäkning

icke kunna ändras annat än i den för ändring af grundlag föreskrifva

ordning. En sådan bestämmelse föranledes, på sätt i Riksdagens skrifvelse

den 10 maj 1900 förutsattes, af det nära sambandet mellan den

kommunala och den politiska rösträtten. Genom densamma vinnes, att icke

utan iakttagande af samma, i § 81 mom. 1 regeringsformen och § 64

riksdagsordningen stadgade, betryggande former, som för ändring af grundlag

gälla, den kommunala och dermed äfven den politiska rösträtten kunna

frigöras från förutsättningen om skyldighet att erlägga direkt skatt. Vidare

åstadkommes äfven, att föreskrifterna om de val, som äro bestämmande

för Första Kammarens sammansättning, i sin helhet erhålla grundlags helgd.

I betraktande af den stora betydelse, som den kommunala förvaltningen

och beskattningen numera erhållit, måste det öfver hufvud anses riktigt,

att bestämmelserna om beslutanderätt inom kommunerna blifva likstälda

med stadgandena om beslutanderätt i statens angelägenheter. _

I öfverensstämmelse med den af mig nu uttalade uppfattning har

utarbetats förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§

13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen, hvilket förslag det torde

tillåtas mig att inför Eders Kongl. Maj:t framlägga.»

Sedan departementschefen härefter uppläst omförmälda förslag, anförde

han vidare: .

»Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, föreslås i 14 § riksdagsordningen

ett tillägg åsyftande att förkorta den tid, hvarunder någon kan

uteslutande på grund af flyttning från en kommun till en annan vara sm

valrätt förlustig. Beträffande skälen för en sådan lagstiftningsåtgärd anhåller

jag att få hänvisa till Riksdagens förutberörda skrifvelse den 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 65.

mars 1901. I öfverensstämmelse med hvad i denna skrifvelse anföres, har

lämpligaste utvägen synts vara den, att valrätten inträder tidigare, än för

närvarande är tallet, i den kommun, dit personen inflyttat. Förmånen

att få tillgodoräkna sig skattskyldighet i en förutvarande boningsort måste

uppenbarligen begränsas till viss tid. Detta följer af den allmänna grundsatsen,

att den, som icke är skattskyldig inom den kommun, der han är

bosatt, är utesluten från valrätt, äfven om han i annan kommun har egendom

eller inkomst, som i och för sig skulle göra honom valberättigad.

För närvarande förefinnas, på sätt förut i förbigående påpekats,

mellan särskilda landtvalkretsar mycket stora olikheter i afseende på folkmängden

och. antalet valmän. Dessa olikheter kunna antagas delvis bero

derpå, att enligt nu gällande föreskrift, i 13 § 2 mom. af riksdagsordningen,

angående domsagas fördelning , i två valkretsar, denna fördelning skall,

der så ske kan, verkställas häradsvis, således efter ordalydelsen äfven om

häradena äro mycket olika i nyssnämnda hänseenden. Sålunda har det inträffat,

att af två till samma domsaga hörande valkretsar den ena kommit

att innefatta två till tre gånger så stor folkmängd och valmanskår som

den andra. Öfver hufvud måste det anses gagneligt, om regeln angående

domsagas fördelning i valkretsar jemkas derhän, att fördelningen skall

verkställas efter härader, der så lämpligen ske kan. Det vid föreskriften,

att mindre städer skola länsvis sammanföras till valkretsar, fogade förbehållet

har redan nu sådan lydelse.

Då efter de nya valrättsgrunderna ordinarie val kunna hållas första

gången år 1905, har det ansetts lämpligt, att ny indelning i valkretsar

samma år eger rum. Detta ändamål vinnes, om den nuvarande bestämmelsen

(13 § 4 mom.), att valkretsindelningen skall ske hvart tionde

år, ändras så, att den i stället skall företagas hvart nionde år. Derigenom

åstadkommes äfven för framtiden, att en på förändrade folkmängdsförhållanden

grundad ny valkretsindelning snarare kommer till tilllämpning,

och att följaktligen i flera fall den tillämpade valkretsindelningen

fullt motsvarar de rådande förhållandena. Missbruk genom indelningens

verkställande i partipolitiskt syfte kan tydligen icke mera efter sådan

ändring än före densamma vara att befara. I anledning deraf att de

större städerna skola fördelas i enmansvalkretsar, har samma momsnt

jemväl i öfrigt erhållit en i. någon mån förändrad affattning, som bland

annat afser att uttrycka, att jemväl sistnämnda fördelning skall ske på den

för bestämmandet af riksdagsmännens antal för vissa städer bestämda tid,

d. v. s. första gången år 1905.

Angående vallängden erfordras i 17 § riksdagsordningen vissa nya

bestämmelser. Derjemte föreslås, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

1896 års nådiga proposition, stadganden om justering af vallängden, med

hvilka stadganden afses att inskränka anledningarna till valprocesser och

dermed förknippade olägenheter. Dessa stadganden föranleda jemkning i

16 § 4 mom. Sista satsen i 5 mom. af sistnämnda § bortfaller till följd

af de i 13 § vidtagna ändringar. Vid fattande af beslut, som i 3 mom.

omförmäles, kommer gifvetvis den graderade röstskalan att tillämpas.

Ur 19 § har åldersbestämmelsen ansetts böra uteslutas i följd af

den nya föreskriften om valrättsåldern.

Då en röstande vid sluten omröstning kan ega mera än en röst, tilllämpas

vanligen den anordningen, att röstetalet antecknas på röstsedeln.

Lämpligare synes dock vara, att, när det möjliga röstetalet är starkt begränsadt,

den röstande aflemnar lika många röstsedlar, som han eger röster.

Härom föreslås stadgande i 25 § riksdagsordningen, hvilket stadgande

uppenbarligen bör erhålla användning äfven i fråga om elektorsval.

Slutligen anhåller jag att få erinra, att, till beredande af lättare

kännedom om de för vallängdens upprättande nödiga omständigheter, vissa

ändringar i mantalsskrifningsförordningen och i gällande föreskrifter om

skatteuppbörd och om redovisning af de värnpligtige blifva erforderliga.

Förslag i dessa hänseenden torde få framdeles af vederbörande departementschefer

inför Eders Kongl. Maj:t, föredragas.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att berörda förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt

af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen måtte till Riksdagens

pröfning i grundlagsenlig ordning framläggas.»

Statsrådet Husberg yttrade:

»För min del biträder jag hvad föredragande departementschefen

hemstält.

1 en särskild punkt sker dock detta endast med tvekan, nemligen

beträffande det förslag om gradei’ad rösträtt, som af honom framlagts.

Med allt erkännande af det berättigade i en graderad röstskala för rösträttsförslag

af mera genomgripande natur än det nu framlagda, finner jag

det deremot tvifvelaktigt, huruvida en gradering af rösträtten är påkallad

inom ramen af den nu föreslagna rösträttsutvidgningen. Då emellertid

en gradering, sådan som den föreslagna, skulle till sin inverkan, på den

politiska maktfördelningen blifva af skäligen begränsad omfattning, och

då jag icke vill bestrida, att vissa fördelar af densamma, anknuten som

den är allenast vid ålder och civilstånd, skulle i lika mån komma alla

samhällsklasser och politiska riktningar till godo, finner jag mig icke böra

afstyrka hvad föredraganden i denna del föreslagit.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

Statsrådet Odelberg anförde:

»I öfrigt instämmande uti hvad föredragande departementschefen

anfört och hemstält, anser jag de åberopade skälen för utjemning af

landsbygdens och städernas representationsrätt vara vida starkare än de

grunder, som i motsatt riktning kunna anföras. För närvarande belöpa

på hvarje representant från städerna 1,712 valmän och på hvarje representant

från landsbygden 1,973 valmän. Efter rösträttsutvidgningen skulle

motsvarande tal blifva 2,137 och 3,154.

Enligt min mening hade alltså förslaget bort innehålla sådan ändring

af § 13 i riksdagsordningen, att med hänsyn till antalet valmän den nuvarande

proportionen mellan städernas och landsbygdens representationsrätt

blifvit för framtiden bibehållen.»

Statsrådet herr von Krusenstjerna instämde med statsrådet Husberg

och ansåg sig derjemte böra uttala sin farhåga, att den af föredraganden

föreslagna skärpning af det s. k. utskyldsstrecket, utöfver hvad för närvarande

i sådant hänseende gälde, skulle, särskildt beträffande valmän,

som åren före valtillfället flyttat från en till annan kommun, ej sällan

gifva anledning till valprocesser och dermed förenade olägenheter.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden anfört

och hemstält;

Och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall

till denna hemställan, förordna, att till Riksdagens pröfning

i grundlagsenlig ordning skulle aflåtas nådig proposition,

af den lydelse bil. litt. A till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo

Erik Öländer.

Stockholm 1902. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.