Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Upsala hospital för Upsala läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke

1902-03-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:69, Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Upsala hospital för Upsala läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 69.

1

N:o 69.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande

vid Upsala hospital för Upsala läns räkning

af en vårdanstalt för sinnessjuke; gifven Stockholms

slott den 21 mars 1902.

Sedan, på sätt bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för denna dag utvisar, Upsala läns landsting genom sin förvaltningsnämnd

i underdånighet anhållit om tillstånd att på vissa vilkor

å Upsala hospitals område låta uppföra och begagna en för sinnessjuke

inom länet afsedd upptagningsanstalt, bestående af två särskilda paviljonger,

en för manliga och en för qvinliga patienter med högst tolf

platser i hvardera, så och efter det medicinalstyrelsen uppgjort förslag

till de närmare vilkor och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet

synts böra uppställas, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll

statsrådsprotokollet utvisar må mellan staten och Upsala läns landsting

träffas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kong], nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Riksd. 1‘rot. 1902. 1 Sand, 1 Afd. Öl Väft. (No 69.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 69.

Utdrag af ''protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,

Hans exellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerhetm,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelbero,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld och

Westring.

Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde:

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län till

länets år 1900 församlade landsting gjort framställning om inrättande

af en upptagningsanstalt för sinnessjuke från länet, tillsattes med anledning

deraf utaf landstinget en komité för frågans utredning. Efter

det denna komité afgifvit sitt utlåtande, företogs frågan till behandling

af 1901 års landsting, och har derefter uti en till Eders Kongl. Maj:t

stäld, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig skrifvelse

den 14 november 1901 öfverlémnad skrift landstingets förvalt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

ningsnämnd, jemlikt nämnden af landstinget lemnadt uppdrag, i underdånighet

anhållit, att det måtte medgifvas landstinget att på samma

vilkor, som genom nådiga brefven den 12 juni 1891 och den 29 maj

1896 för motsvarande fall stadgats för Malmöhus läns och Vermlands

läns landsting, Indika vilkor Upsala läns landsting för sin del förklarat

sig godkänna, få å Upsala hospitals område låta uppföra och begagna

en för sinnessjuke inom länet afsedd upptagningsanstalt, bestående af

två särskilda paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter

med högst tolf platser i hvardera.

Genom nådig remiss anbefald att öfver denna underdåniga framställning

afgifva underdånigt utlåtande, infordrade medicinalstyrelsen direktionens

för Upsala hospital och asyl yttrande i ärendet, hvarvid styrelsen, med

kännedom om den stora bristen på öfvervakningsplatser å hospitalets

qvinnoafdelning, under det att å mansafdelningen antalet dylika platser

vore fullt tillräckligt, anmodat direktionen att jemväl taga i öfvervägande,

huruvida icke både hospitalets och landstingets intresse skulle

bättre tillgodoses derigenom, att hela antalet ifrågasatta nya sjukplatser

förlädes i en och samma byggnad och toges i anspråk uteslutande för

qvinnoafdelningen, utan att genom denna anordning någon rubbning

skulle ske i landstingets plan att få disponera tolf platser å qvinnoafdelningen

och tolf platser å mansafdelningen, hvarest endast den förändringen

skulle komma att inträda, att de af staten disponerade platserna

minskades med tolf.

Direktionen anförde med anledning häraf, att i anseende till den

brist på öfvervakningsplatser, som onekligen förefunnes å hospitalets

qvinnoafdelning, medan å mansafdelningen de nuvarande öfvervakningsplatserna

vore för behofvet fullt tillräckliga, skulle den af medicinalstyrelsen

ifrågasatta anordningen otvifvelaktigt lända hospitalet till

båtnad, men att anordningen på samma gång skulle inverka menligt

för länet, väl ej omedelbart men medelbart, derigenom att de af staten

disponerade platserna å hospitalet minskades med tolf, en minskning,

som i sin ordning måste åtminstone i någon mån fördröja intagandet

af manliga patienter å hospitalet, till följd hvaraf de manliga patienterna

från länet skulle komma att få vänta på plats längre än eljes

vore behöflig! Efter många års underhandlingar hade landstinget omsider

fattat nu föreliggande beslut och derigenom visat sig beredvilligt

att afhjelpa e.tt missförhållande, hvilket på senare tiden känts olidligt.

Om nu ändring af beslutet i den af styrelsen angifna syftning skulle

ifrågasättas, skulle ärendets afgörande blifva fördröj dt ytterligare minst

ett år, under hvilken tid det olidliga tillståndet alltså komme att fort
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

fara. Dessutom skulle lätt kunna inträffa, att landstinget, med frånträdande

af sitt beslut, skulle förlägga upptagningsanstalten utom hospitalet

till skada för upptagningsanstalten och vården af patienter,

som deri intoges, ja till skada i viss mån äfven för hospitalet. Direktionen

ansåge sig på grund deraf böra på det ifrigaste afråda, att

ändring af landstingets beslut ifrågasattes, synnerligast som landstinget

för sin del godkänt alla de vilkor, Indika tillförne i liknande fall blifvit

uppstäda, och några nya vilkor derutöfver från hospitalets sida icke

syntes direktionen erforderliga.

Öfverläkaren vid Upsala hospital och asyl e. o. professorn O. T.

Ner ander hade till direktionens protokoll afgifvit särskildt yttrande,

deri öfverläkaren framhöll, att en ändring i landstingets beslut beträffande

uppförande af tva särskilda paviljonger, en för hvartdera

könet å högst 12 platser, i syfte att landstingets upptagningsafdelning

i stället skulle förläggas i en och samma byggnad med högst 24 platser,

som skulle användas enbart för qvinnor, mot det att landstinget,

detta oaktadt, förfogade öfver 12 platser för män och 12 platser för

qvinnor, skulle, äfven om detta sistnämnda förslag innebure fördel i

afseende å reorganisationen af hospitalets qvinnoafdelning, ej vara tillrådlig,

enär följden kunde blifva, att frågan i sin helhet ytterligare

uppskötes eller möjligen komme att lösas på ett sätt, som för sinnessjukvården

ej blefve förmånligt.

För egen del anförde medicinalstyrelsen uti underdånigt utlåtande

den 5 nästlidne februari följande.

Underdåniga framställningar, liknande den ifrågavarande, hade

förut blifvit bifallna och öfverenskommelser i anledning deraf faststälda

mellan staten å ena sidan och följande landsting å den andra,

nemligen: Malmöhus läns angående upptagningsanstalt vid Lunds hospital

enligt nådiga bref af den 12 juni 1891 och den 19 maj 1893,

Vermlands läns angående dylik anstalt vid Kristinehamns hospital enligt

nådigt bref den 29 maj 1896 och Vesternorrlands läns angående liknande

anstalt vid Hernösands hospital enligt nådigt bref den 19 maj

1899. Af dessa vore den sistnämnda anstalten under uppförande, men

de två förstnämnda anstalterna hade varit i bruk under några år. Erfarenheten

af detta slags aftal mellan stat och landsting hade sålunda

vunnits och några olägenheter hade deraf ej förmärkts. Upptagningsanstalterna

funktionerade väl och vore till gagn för hospitalen genom

det tillfälle de lemnade till uppförande af väl inredda öfvervakningsafdelningar,

hvilket äfven, derest nådigt tillstånd lemnades Upsala läns

landsting att på samma vilkor som förut nämnda län utföra den ifråga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

satta upptagningsanstalten, skulle beträffande densamma blifva händelsen.

Upptagningsanstalterna afsåge att mottaga sådana sinnessjuke, som omförmäldes

i § 46 af nådiga stadgan angående sinnessjuke den 14 juni

1901, och då det ofta hände, att plats å hospital ej omedelbart kunde

en sjuk beredas, vore det högeligen af behofvet påkalladt, att Upsala

läns landsting vidtoge lämpliga åtgärder för provisorisk vård af sinnessjuke,

desto mer som detta län icke hade någon anstalt för sinnessjuke

vid sina lasarett. Uppförandet af landstingens sinnessjukanstalter å

statens anstalters område på de vilkor, som förut blifvit af Eders Kongl.

Maj:t föreskrift^ och af landsting antagna, hade i icke obetydlig grad

gagnat sinnessjukvården: de sjuke kunde nemligen från början föras

till den anstalt, der de skulle erhålla slutlig vård, och sluppe en på

dem mycket ofta menligt inverkande förflyttning till annan anstalt;

de komme under vård af mera specielt utbildade läkare och skötarepersonal;

hvarjemte en större för sinnessjukvård inrättad anstalt erbjöde

en mängd för de sjukes kurerande och vård lämpade anordningar,

hvilka ej kunde finnas å ett lasarett, der afdelningen för sinnessjuke

blefve endast ett bihang.

Styrelsens ofvan nämnda förslag, att hela antalet ifrågasatta nya

sjukplatser skulle förläggas i en och samma byggnad och tagas i anspråk

uteslutande af qvinnoafdelningen, syntes styrelsen innebära så

störa fördelar, att det icke helt och hållet borde öfvergifvas. Med det

jemförelsevis goda utrymme, som funnes å mansafdelningen vid Upsala

hospital, hade det varit möjligt att der anordna lämpliga och tillräckligt

många öfvervakningsafdelningar, hvilket deremot icke varit fallet å

qvinnoafdelningen, hvilken afdelning vore inrymd uti en mycket äldre

byggnad. Mansafdelningen hyste också betydligt flere patienter än

qvinnoafdelningen, så att ett lämpligare förhållande mellan platser å

mans- och qvinnoafdelningen skulle erhållas genom förslagets realiserande.

Anstaltens öfverläkare hade ock framhållit, att det nämnda

»förslaget innebär en fördel i afseende å reorganisationen af hospitalets

qvinnoafdelning». Den af direktionen framhållna olägenheten för länet

utaf den af medicinalstyrelsen föreslagna anordningen, eller att statens

egna platser för sinnessjuke män på Upsala hospital skulle minskas

med tolf, skulle tydligen uppvägas deraf, att qvinnoplatserna i stället

ökades med tolf, och kunde icke blifva för länet i nämnvärd mån kännbar,

alldenstund den nya asylen vid Restad gifvetvis skulle minska

tillförseln till Upsala hospital af patienter från en del andra län; och

landstinget skulle ju i alla händelser hafva frihet att belägga sina tolf

platser för hvartdera könet. Vigtigare syntes den erinran från direk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 69.

tionens sida vara, att en bestämd fordran på den af styrelsen föreslagna

anordningens genomförande kunde föranleda uppskof med förverkligandet

eller upphäfvande af landstingets redan fattade beslut att låta uppföra

den så väl behöfliga anstalten. Medicinalstyrelsen ville af denna

anledning icke fasthålla sitt förslag såsom ett oeftergifligt vilkor för

det begärda medgifvandet att få anlägga länspaviljongen på statens

område. Men då styrelsen äfven trodde, att landstinget skulle erhålla

fördelen af mindre byggnadskostnader och deri hafva ett kraftigt skäl

att ingå på en modifikation af sitt beslut, när byggnadsritningar och

kostnadsberäkningar skulle vid landstingets nästa sammanträde pröfvas,

så hemstälde styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på det sätt bifalla

den underdåniga framställningen, att det måtte stå landstinget

fritt att uppföra antingen en byggnad för 24 sjuke eller två byggnader,

hvardera för 12 sjuke.

Då den olikheten — anförde medicinalstyrelsen vidare — med afseende

å förvaltningen af Upsala akademiska sjukhus och lasarett i

jemförelse med förvaltningen inom andra lasarett förefunnes, att lasarettsdirektionen

i Upsala endast disponerade ett visst antal sjukplatser

å akademiska sjukhuset, och då läkarne vid akademiska sjukhuset ej

vore att anse såsom landstingets tjenste- eller förtroendemän, syntes

det styrelsen lämpligast att åt läkareledamoten i den af landstinget

tillsatta lasarettsdirektionen uppdraga remitterandet till anstalten af de

sjuke.

I öfrigt hade styrelsen ingen anledning att föreslå någon ändring

uti de bestämmelser, hvilka i föregående liknande fall, nemligen för

Malmöhus, Vermlands och Vesternorrlands län, af Eders Kongl. Maj:t

godkänts och som nu också vunnit bifall af Upsala läns landsting.

Medicinalstyrelsen tillstyrkte sålunda nådigt bifall till den af Upsala

läns landsting gjorda framställningen på följande vilkor:

att för mottagande af sinnessjuke från Upsala län i sådana fall,

som omförmäldes i § 46,af stadgan angående sinnessjuke den 14 juni

1901, länets landsting berättigades att å staten tillhörigt område vid

Upsala hospital och på plats, som af medicinalstyrelsen bestämdes, samt

i enlighet med af styrelsen godkänd ritning, uppföra antingen en byggnad

för 24 sinnessjuke eller två byggnader, en för 12 sjuke af hvartdera

könet;

att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnadens eller

byggnadernas uppförande med dithörande stadig grundläggning, promenadgårdar,

värmeapparater och vattenledningsrör, än äfven för all

annan fast inredning m. m., som erfordrades för byggnadens eller bygg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

na derna 8 begagnande, samt att landstinget för framtiden bestrede underhållskostnaden

derför;

att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen samt

ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukes vård i öfrigt erfordrades

;

att landstingets anstalt införlifvades med hospitalets öfriga för

sjukvården afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigades

att fritt förfoga öfver den nya anstalten och använda densamma såsom

en upptagningsanstalt för nyligen insjuknade, utan afseende på om

dessa tillhörde Upsala eller något annat län; dock med vilkor, att för

sinnessjuke i de fall, som omförmäldes i § 46 af stadgan angående

sinnessjuke den 14 juni 1901, tjugufyra platser, tolf för män och tolf

för qvinnor, alltid och utan invändning funnes disponibla till upptagning

endast för sjuke från Upsala län och att en fullgod vård desse bereddes

;

att granskning af ansökningshandlingar om tillfällig hospitals vård

åt deraf i behof varande sinnessjuke från Upsala län skedde i den ordning,

att ifrågavarande patienter af läkareledamoten i lasarettsdirektionen

i Upsala remitterades till länsafdelningen på Upsala hospital för

att der vårdas, till dess för deras hospitalsvård föreskrifna intyg och

ansvarsförbindelser genom nämnda lasarettsdirektions försorg anskaffats,

hvarefter desse sjuke, såvidt de pröfvades vara till hospitalsvård berättigade,

borde vinna inträde å hospital i alldeles samma ordning som

andra sinnessjuke och utan något som helst företräde för dem såsom

tillhörande Upsala län;

att för hvarje patient erlades afgift till staten, hvilken afgift för

de första fem åren efter det anstalten tagits i bruk utginge med 2

kronor 50 öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämdes af

Eders Kongl. Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets

hörande;

att af giften betalades qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Upsala;

att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år

skulle i patientafgifter till staten utgöras;

att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrefves

eller blefve å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet

för samma patient upphörde, hvarför underrättelse derom

genom hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lenmas lasarettsdirektionen

med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten

vårdad; samt

att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsäg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

ning af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen,

med skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden

eller byggnaderna, derest uppsägning skedde af staten, med det

belopp, som bestämdes af fem gode män, af hvilka staten och landstinget

utsåge två hvardera och de sålunda valde den femte, dock att

värdet icke finge öfverstiga verkliga kostnaden för byggnadens uppförande,

samt, derest uppsägningen skedde af landstinget, med två

tredjedelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.

Det förhållande att Upsala läns landsting ej ännu yttrat sig öfver

medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag till öfverenskommelse mellan

staten och landstinget, i hvad detta förslag afviker från det af 1901 års

landsting framstälda, anser jag ej böra utgöra hinder för frågans framläggande

redai?, för innevarande års Riksdag, då anordnandet inom länet

af en upptagningsanstalt för sinnessjuke redan länge varit af största

behof påkalladt och vidare uppskof med frågans afgörande derför skulle

medföra ytterligare olägenheter; utan synes i stället, i enlighet med

medicinalstyrelsens hemställan, det böra lemnas härnäst sammanträdande

landsting öppet att besluta uppförande af antingen en byggnad för 24

qvinliga patienter eller två byggnader, den ena för män och den andra

för qvinnor samt hvardera för 12 patienter.

Medicinalstyrelsens förslag att åt läkareledamoten i den af landstinget

tillsatta lasarettsdirektionen i Upsala uppdraga remitterandet af

de sjuke till anstalten synes mig äfven lämpligt med hänsyn till de

särskilda förhållandena vid Upsala akademiska sjukhus och lasarett,

hvarför denna ändring i de af landstinget antagna vilkor för ifrågavarande

öfverenskommelse med staten torde böra vinna landstingets

godkännande.

I öfrigt är ifrågavarande af medicinalstyrelsen uppgjorda förslag

affattadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de förslag till liknande

uppgörelser mellan staten samt Malmöhus läns landsting år 1891,

Vermlands läns landsting år 1896 och Vesternorrlands läns landsting

år 1899, hvilka förslag blifvit af såväl Riksdagen som Eders Kongl.

Maj:t godkända. Det i alla dessa förslag förekommande uttryck, att

landstingets betalningsskyldighet för patient, som från lasarett till anstalten

remitterats, upphör, då patienten intages å hospital eller asyl,

afser naturligtvis här det fall, att patienten, efter i stadgad ordning

vunnen behörighet till vård å hospital eller asyl, derstädes erhåller sådan,

men åsyftar deremot icke den händelse, att någon till anstalten

hörande patient, innan behörighet till vård såsom hospitals- eller asyl
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

patient i vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten,

inlägges å hospitalet.

Då väsentliga fördelar skulle genom det nu föreliggande förslagets

antagande och utförande vinnas närmast för vården af de i § 46 af

ofvan omförmälda stadga afsedda sinnessjuke, nemligen sådana, som

äro i trängande behof af vård å hospital men för Indika plats derstädes

icke kan genast beredas, och då vilkoren i förslaget synas mig affattade

med behörigt afseende å såväl statens som länets intressen, hemställer

jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition

föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande ämne aftal

af angifvet innehåll må mellan staten och Upsala läns landsting träffas.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

tillstyrkt, deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

J. V. Wallin.

Bih. till Eiksd. Prot. 1902. 1 Sami.

1 Afd. 57 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.