Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Upsala hospital för Upsala läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke
1902-03-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1902:69, Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Upsala hospital för Upsala läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke
Dokumentets text
Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 69.
1
N:o 69.
Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande
vid Upsala hospital för Upsala läns räkning
af en vårdanstalt för sinnessjuke; gifven Stockholms
slott den 21 mars 1902.
Sedan, på sätt bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för denna dag utvisar, Upsala läns landsting genom sin förvaltningsnämnd
i underdånighet anhållit om tillstånd att på vissa vilkor
å Upsala hospitals område låta uppföra och begagna en för sinnessjuke
inom länet afsedd upptagningsanstalt, bestående af två särskilda paviljonger,
en för manliga och en för qvinliga patienter med högst tolf
platser i hvardera, så och efter det medicinalstyrelsen uppgjort förslag
till de närmare vilkor och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet
synts böra uppställas, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att för sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll
statsrådsprotokollet utvisar må mellan staten och Upsala läns landsting
träffas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kong], nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
Bih. till Riksd. 1‘rot. 1902. 1 Sand, 1 Afd. Öl Väft. (No 69.)
1
2
Kongl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 69.
Utdrag af ''protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
21 mars 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,
Hans exellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerhetm,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelbero,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld och
Westring.
Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde:
Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län till
länets år 1900 församlade landsting gjort framställning om inrättande
af en upptagningsanstalt för sinnessjuke från länet, tillsattes med anledning
deraf utaf landstinget en komité för frågans utredning. Efter
det denna komité afgifvit sitt utlåtande, företogs frågan till behandling
af 1901 års landsting, och har derefter uti en till Eders Kongl. Maj:t
stäld, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig skrifvelse
den 14 november 1901 öfverlémnad skrift landstingets förvalt
-
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
ningsnämnd, jemlikt nämnden af landstinget lemnadt uppdrag, i underdånighet
anhållit, att det måtte medgifvas landstinget att på samma
vilkor, som genom nådiga brefven den 12 juni 1891 och den 29 maj
1896 för motsvarande fall stadgats för Malmöhus läns och Vermlands
läns landsting, Indika vilkor Upsala läns landsting för sin del förklarat
sig godkänna, få å Upsala hospitals område låta uppföra och begagna
en för sinnessjuke inom länet afsedd upptagningsanstalt, bestående af
två särskilda paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter
med högst tolf platser i hvardera.
Genom nådig remiss anbefald att öfver denna underdåniga framställning
afgifva underdånigt utlåtande, infordrade medicinalstyrelsen direktionens
för Upsala hospital och asyl yttrande i ärendet, hvarvid styrelsen, med
kännedom om den stora bristen på öfvervakningsplatser å hospitalets
qvinnoafdelning, under det att å mansafdelningen antalet dylika platser
vore fullt tillräckligt, anmodat direktionen att jemväl taga i öfvervägande,
huruvida icke både hospitalets och landstingets intresse skulle
bättre tillgodoses derigenom, att hela antalet ifrågasatta nya sjukplatser
förlädes i en och samma byggnad och toges i anspråk uteslutande för
qvinnoafdelningen, utan att genom denna anordning någon rubbning
skulle ske i landstingets plan att få disponera tolf platser å qvinnoafdelningen
och tolf platser å mansafdelningen, hvarest endast den förändringen
skulle komma att inträda, att de af staten disponerade platserna
minskades med tolf.
Direktionen anförde med anledning häraf, att i anseende till den
brist på öfvervakningsplatser, som onekligen förefunnes å hospitalets
qvinnoafdelning, medan å mansafdelningen de nuvarande öfvervakningsplatserna
vore för behofvet fullt tillräckliga, skulle den af medicinalstyrelsen
ifrågasatta anordningen otvifvelaktigt lända hospitalet till
båtnad, men att anordningen på samma gång skulle inverka menligt
för länet, väl ej omedelbart men medelbart, derigenom att de af staten
disponerade platserna å hospitalet minskades med tolf, en minskning,
som i sin ordning måste åtminstone i någon mån fördröja intagandet
af manliga patienter å hospitalet, till följd hvaraf de manliga patienterna
från länet skulle komma att få vänta på plats längre än eljes
vore behöflig! Efter många års underhandlingar hade landstinget omsider
fattat nu föreliggande beslut och derigenom visat sig beredvilligt
att afhjelpa e.tt missförhållande, hvilket på senare tiden känts olidligt.
Om nu ändring af beslutet i den af styrelsen angifna syftning skulle
ifrågasättas, skulle ärendets afgörande blifva fördröj dt ytterligare minst
ett år, under hvilken tid det olidliga tillståndet alltså komme att fort
-
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
fara. Dessutom skulle lätt kunna inträffa, att landstinget, med frånträdande
af sitt beslut, skulle förlägga upptagningsanstalten utom hospitalet
till skada för upptagningsanstalten och vården af patienter,
som deri intoges, ja till skada i viss mån äfven för hospitalet. Direktionen
ansåge sig på grund deraf böra på det ifrigaste afråda, att
ändring af landstingets beslut ifrågasattes, synnerligast som landstinget
för sin del godkänt alla de vilkor, Indika tillförne i liknande fall blifvit
uppstäda, och några nya vilkor derutöfver från hospitalets sida icke
syntes direktionen erforderliga.
Öfverläkaren vid Upsala hospital och asyl e. o. professorn O. T.
Ner ander hade till direktionens protokoll afgifvit särskildt yttrande,
deri öfverläkaren framhöll, att en ändring i landstingets beslut beträffande
uppförande af tva särskilda paviljonger, en för hvartdera
könet å högst 12 platser, i syfte att landstingets upptagningsafdelning
i stället skulle förläggas i en och samma byggnad med högst 24 platser,
som skulle användas enbart för qvinnor, mot det att landstinget,
detta oaktadt, förfogade öfver 12 platser för män och 12 platser för
qvinnor, skulle, äfven om detta sistnämnda förslag innebure fördel i
afseende å reorganisationen af hospitalets qvinnoafdelning, ej vara tillrådlig,
enär följden kunde blifva, att frågan i sin helhet ytterligare
uppskötes eller möjligen komme att lösas på ett sätt, som för sinnessjukvården
ej blefve förmånligt.
För egen del anförde medicinalstyrelsen uti underdånigt utlåtande
den 5 nästlidne februari följande.
Underdåniga framställningar, liknande den ifrågavarande, hade
förut blifvit bifallna och öfverenskommelser i anledning deraf faststälda
mellan staten å ena sidan och följande landsting å den andra,
nemligen: Malmöhus läns angående upptagningsanstalt vid Lunds hospital
enligt nådiga bref af den 12 juni 1891 och den 19 maj 1893,
Vermlands läns angående dylik anstalt vid Kristinehamns hospital enligt
nådigt bref den 29 maj 1896 och Vesternorrlands läns angående liknande
anstalt vid Hernösands hospital enligt nådigt bref den 19 maj
1899. Af dessa vore den sistnämnda anstalten under uppförande, men
de två förstnämnda anstalterna hade varit i bruk under några år. Erfarenheten
af detta slags aftal mellan stat och landsting hade sålunda
vunnits och några olägenheter hade deraf ej förmärkts. Upptagningsanstalterna
funktionerade väl och vore till gagn för hospitalen genom
det tillfälle de lemnade till uppförande af väl inredda öfvervakningsafdelningar,
hvilket äfven, derest nådigt tillstånd lemnades Upsala läns
landsting att på samma vilkor som förut nämnda län utföra den ifråga
-
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
satta upptagningsanstalten, skulle beträffande densamma blifva händelsen.
Upptagningsanstalterna afsåge att mottaga sådana sinnessjuke, som omförmäldes
i § 46 af nådiga stadgan angående sinnessjuke den 14 juni
1901, och då det ofta hände, att plats å hospital ej omedelbart kunde
en sjuk beredas, vore det högeligen af behofvet påkalladt, att Upsala
läns landsting vidtoge lämpliga åtgärder för provisorisk vård af sinnessjuke,
desto mer som detta län icke hade någon anstalt för sinnessjuke
vid sina lasarett. Uppförandet af landstingens sinnessjukanstalter å
statens anstalters område på de vilkor, som förut blifvit af Eders Kongl.
Maj:t föreskrift^ och af landsting antagna, hade i icke obetydlig grad
gagnat sinnessjukvården: de sjuke kunde nemligen från början föras
till den anstalt, der de skulle erhålla slutlig vård, och sluppe en på
dem mycket ofta menligt inverkande förflyttning till annan anstalt;
de komme under vård af mera specielt utbildade läkare och skötarepersonal;
hvarjemte en större för sinnessjukvård inrättad anstalt erbjöde
en mängd för de sjukes kurerande och vård lämpade anordningar,
hvilka ej kunde finnas å ett lasarett, der afdelningen för sinnessjuke
blefve endast ett bihang.
Styrelsens ofvan nämnda förslag, att hela antalet ifrågasatta nya
sjukplatser skulle förläggas i en och samma byggnad och tagas i anspråk
uteslutande af qvinnoafdelningen, syntes styrelsen innebära så
störa fördelar, att det icke helt och hållet borde öfvergifvas. Med det
jemförelsevis goda utrymme, som funnes å mansafdelningen vid Upsala
hospital, hade det varit möjligt att der anordna lämpliga och tillräckligt
många öfvervakningsafdelningar, hvilket deremot icke varit fallet å
qvinnoafdelningen, hvilken afdelning vore inrymd uti en mycket äldre
byggnad. Mansafdelningen hyste också betydligt flere patienter än
qvinnoafdelningen, så att ett lämpligare förhållande mellan platser å
mans- och qvinnoafdelningen skulle erhållas genom förslagets realiserande.
Anstaltens öfverläkare hade ock framhållit, att det nämnda
»förslaget innebär en fördel i afseende å reorganisationen af hospitalets
qvinnoafdelning». Den af direktionen framhållna olägenheten för länet
utaf den af medicinalstyrelsen föreslagna anordningen, eller att statens
egna platser för sinnessjuke män på Upsala hospital skulle minskas
med tolf, skulle tydligen uppvägas deraf, att qvinnoplatserna i stället
ökades med tolf, och kunde icke blifva för länet i nämnvärd mån kännbar,
alldenstund den nya asylen vid Restad gifvetvis skulle minska
tillförseln till Upsala hospital af patienter från en del andra län; och
landstinget skulle ju i alla händelser hafva frihet att belägga sina tolf
platser för hvartdera könet. Vigtigare syntes den erinran från direk
-
6
Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 69.
tionens sida vara, att en bestämd fordran på den af styrelsen föreslagna
anordningens genomförande kunde föranleda uppskof med förverkligandet
eller upphäfvande af landstingets redan fattade beslut att låta uppföra
den så väl behöfliga anstalten. Medicinalstyrelsen ville af denna
anledning icke fasthålla sitt förslag såsom ett oeftergifligt vilkor för
det begärda medgifvandet att få anlägga länspaviljongen på statens
område. Men då styrelsen äfven trodde, att landstinget skulle erhålla
fördelen af mindre byggnadskostnader och deri hafva ett kraftigt skäl
att ingå på en modifikation af sitt beslut, när byggnadsritningar och
kostnadsberäkningar skulle vid landstingets nästa sammanträde pröfvas,
så hemstälde styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på det sätt bifalla
den underdåniga framställningen, att det måtte stå landstinget
fritt att uppföra antingen en byggnad för 24 sjuke eller två byggnader,
hvardera för 12 sjuke.
Då den olikheten — anförde medicinalstyrelsen vidare — med afseende
å förvaltningen af Upsala akademiska sjukhus och lasarett i
jemförelse med förvaltningen inom andra lasarett förefunnes, att lasarettsdirektionen
i Upsala endast disponerade ett visst antal sjukplatser
å akademiska sjukhuset, och då läkarne vid akademiska sjukhuset ej
vore att anse såsom landstingets tjenste- eller förtroendemän, syntes
det styrelsen lämpligast att åt läkareledamoten i den af landstinget
tillsatta lasarettsdirektionen uppdraga remitterandet till anstalten af de
sjuke.
I öfrigt hade styrelsen ingen anledning att föreslå någon ändring
uti de bestämmelser, hvilka i föregående liknande fall, nemligen för
Malmöhus, Vermlands och Vesternorrlands län, af Eders Kongl. Maj:t
godkänts och som nu också vunnit bifall af Upsala läns landsting.
Medicinalstyrelsen tillstyrkte sålunda nådigt bifall till den af Upsala
läns landsting gjorda framställningen på följande vilkor:
att för mottagande af sinnessjuke från Upsala län i sådana fall,
som omförmäldes i § 46,af stadgan angående sinnessjuke den 14 juni
1901, länets landsting berättigades att å staten tillhörigt område vid
Upsala hospital och på plats, som af medicinalstyrelsen bestämdes, samt
i enlighet med af styrelsen godkänd ritning, uppföra antingen en byggnad
för 24 sinnessjuke eller två byggnader, en för 12 sjuke af hvartdera
könet;
att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnadens eller
byggnadernas uppförande med dithörande stadig grundläggning, promenadgårdar,
värmeapparater och vattenledningsrör, än äfven för all
annan fast inredning m. m., som erfordrades för byggnadens eller bygg
-
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
na derna 8 begagnande, samt att landstinget för framtiden bestrede underhållskostnaden
derför;
att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen samt
ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukes vård i öfrigt erfordrades
;
att landstingets anstalt införlifvades med hospitalets öfriga för
sjukvården afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigades
att fritt förfoga öfver den nya anstalten och använda densamma såsom
en upptagningsanstalt för nyligen insjuknade, utan afseende på om
dessa tillhörde Upsala eller något annat län; dock med vilkor, att för
sinnessjuke i de fall, som omförmäldes i § 46 af stadgan angående
sinnessjuke den 14 juni 1901, tjugufyra platser, tolf för män och tolf
för qvinnor, alltid och utan invändning funnes disponibla till upptagning
endast för sjuke från Upsala län och att en fullgod vård desse bereddes
;
att granskning af ansökningshandlingar om tillfällig hospitals vård
åt deraf i behof varande sinnessjuke från Upsala län skedde i den ordning,
att ifrågavarande patienter af läkareledamoten i lasarettsdirektionen
i Upsala remitterades till länsafdelningen på Upsala hospital för
att der vårdas, till dess för deras hospitalsvård föreskrifna intyg och
ansvarsförbindelser genom nämnda lasarettsdirektions försorg anskaffats,
hvarefter desse sjuke, såvidt de pröfvades vara till hospitalsvård berättigade,
borde vinna inträde å hospital i alldeles samma ordning som
andra sinnessjuke och utan något som helst företräde för dem såsom
tillhörande Upsala län;
att för hvarje patient erlades afgift till staten, hvilken afgift för
de första fem åren efter det anstalten tagits i bruk utginge med 2
kronor 50 öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämdes af
Eders Kongl. Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets
hörande;
att af giften betalades qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Upsala;
att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år
skulle i patientafgifter till staten utgöras;
att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrefves
eller blefve å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet
för samma patient upphörde, hvarför underrättelse derom
genom hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lenmas lasarettsdirektionen
med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten
vårdad; samt
att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsäg
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
ning af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen,
med skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden
eller byggnaderna, derest uppsägning skedde af staten, med det
belopp, som bestämdes af fem gode män, af hvilka staten och landstinget
utsåge två hvardera och de sålunda valde den femte, dock att
värdet icke finge öfverstiga verkliga kostnaden för byggnadens uppförande,
samt, derest uppsägningen skedde af landstinget, med två
tredjedelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.
Det förhållande att Upsala läns landsting ej ännu yttrat sig öfver
medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag till öfverenskommelse mellan
staten och landstinget, i hvad detta förslag afviker från det af 1901 års
landsting framstälda, anser jag ej böra utgöra hinder för frågans framläggande
redai?, för innevarande års Riksdag, då anordnandet inom länet
af en upptagningsanstalt för sinnessjuke redan länge varit af största
behof påkalladt och vidare uppskof med frågans afgörande derför skulle
medföra ytterligare olägenheter; utan synes i stället, i enlighet med
medicinalstyrelsens hemställan, det böra lemnas härnäst sammanträdande
landsting öppet att besluta uppförande af antingen en byggnad för 24
qvinliga patienter eller två byggnader, den ena för män och den andra
för qvinnor samt hvardera för 12 patienter.
Medicinalstyrelsens förslag att åt läkareledamoten i den af landstinget
tillsatta lasarettsdirektionen i Upsala uppdraga remitterandet af
de sjuke till anstalten synes mig äfven lämpligt med hänsyn till de
särskilda förhållandena vid Upsala akademiska sjukhus och lasarett,
hvarför denna ändring i de af landstinget antagna vilkor för ifrågavarande
öfverenskommelse med staten torde böra vinna landstingets
godkännande.
I öfrigt är ifrågavarande af medicinalstyrelsen uppgjorda förslag
affattadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de förslag till liknande
uppgörelser mellan staten samt Malmöhus läns landsting år 1891,
Vermlands läns landsting år 1896 och Vesternorrlands läns landsting
år 1899, hvilka förslag blifvit af såväl Riksdagen som Eders Kongl.
Maj:t godkända. Det i alla dessa förslag förekommande uttryck, att
landstingets betalningsskyldighet för patient, som från lasarett till anstalten
remitterats, upphör, då patienten intages å hospital eller asyl,
afser naturligtvis här det fall, att patienten, efter i stadgad ordning
vunnen behörighet till vård å hospital eller asyl, derstädes erhåller sådan,
men åsyftar deremot icke den händelse, att någon till anstalten
hörande patient, innan behörighet till vård såsom hospitals- eller asyl
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
patient i vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten,
inlägges å hospitalet.
Då väsentliga fördelar skulle genom det nu föreliggande förslagets
antagande och utförande vinnas närmast för vården af de i § 46 af
ofvan omförmälda stadga afsedda sinnessjuke, nemligen sådana, som
äro i trängande behof af vård å hospital men för Indika plats derstädes
icke kan genast beredas, och då vilkoren i förslaget synas mig affattade
med behörigt afseende å såväl statens som länets intressen, hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition
föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande ämne aftal
af angifvet innehåll må mellan staten och Upsala läns landsting träffas.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
tillstyrkt, deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
J. V. Wallin.
Bih. till Eiksd. Prot. 1902. 1 Sami.
1 Afd. 57 Haft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.