Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71

1902-03-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:71, Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.

1

N:o 71.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen i fråga om

ändringar i nådiga förordningen angående en postsparbank

för riket den 22 juni 1883; gifven Stockholms slott

den 21 mars 1902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta, att §§ 8, 18 och 21 i nådiga förordningen angående

en postsparbank för riket den 22 juni 1883 skola erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 8.

Mom. 1. Räntefoten----bestämmes af Konungen.

Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma

dock icke i verket förr än tre månader efter det Konungens

beslut i ämnet blifvit kungjordt.

§ 18-

Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras

för löpande utgifters bestridande, insättas i riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens

styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig

för att möta uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå,

skola för postsparbankens räkning af styrelsen inköpas räntebärande

obligationer, utfärdade antingen af svenska staten eller af Sveriges allmänna

hypoteksbank eller af kommun inom riket för lån, till hvars

upptagande Konungens tillstånd blfviti meddeladt, eller ock af bolag

eller inrättning, så vida i sistnämnda fall kommun med Konungens

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

tillstånd iklädt sig betalningsansvar såsom för egen skuld för så väl

kapital som ränta,

dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens

medel, om hvilka i detta mom. är fråga, fruktbärande

dels intill högst en fjerdedel genom utlåning mot skuldebref till

kommun inom riket, derest'' tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen

af Konungen meddelad,

dels ock, jemväl intill högst en fjerdedel, genom utlåning på högst

sex månaders uppsägning mot skuldebref med säkerhet af sådan inteckning

i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,

brandförsäkring och afkastning pröfvas innebära fullgod säkerhet, eller

genom insättning på depositions- eller annan räkning hos enskild bankinrättning,

hvars bolagsordning blifvit af Konungen faststäld samt hvars

grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagdt belopp af minst

fem millioner kronor.

§ 21.

Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören

såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen chefen för postsparbanksbyrån

såsom föredragande, en af Konungen särskildt förordnad

ledamot samt en af fullmägtige i riksbanken och en af fullmägtige i

riksgäldskontoret, hvilka bada sistnämnda ledamöter bemälde fullmägtige

hvar för sig inom sig utse.

Mom. 2. År generalpostdirektören hindrad att i handläggning af

ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ledamot i styrelsen tjenstgöra

den byråchef i generalpoststyrelsen, Konungen dertill förordnar;

och skall i sådant fall vid styrelsens plenisammanträden ordet föras af

den äldste tjenstgörande ordinarie ledamoten i styrelsen, föredragande

ledamoten dock undantagen.

Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning i öfrigt hos

postsparbankens styrelse bestämmes af Konungen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars

1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anförde i underdånighet:

Enligt § 18 mom. 1 i nådiga förordningen angående en postsparbank

för riket den 22 juni 1883 skola de i postsparbanken inflytande

medel, som icke erfordras för löpande utgifters bestridande, göras räntebärande

genom insättning i riksbanken; och är i fråga om fruktbargörande

af de postsparbankens medel, hvilka postsparbankens styrelse

anser j* icke behöfva genom insättning i riksbanken hållas tillgängliga

för att möta uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå, i

nämnda § mom. 2, sådant detta mom. lyder enligt nådiga kungörelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl.Maj:ts Nåd. Proposition No 71.

deri 13 juli 1887, stadgadt, att af dessa medel tå inköpas räntebärande

obligationer, utfärdade, förutom af svenska staten eller af Sveriges allmänna

hypoteksbank, äfven af kommun inom riket för lån, till hvars

upptagande Eders Kongl. Maj:ts tillstånd blifvit meddeladt, med rätt

för postsparbankens styrelse att intill högst en tredjedel af de postsparbankens

medel, hvarom i nämnda mom. är fråga, göra medlen fruktbärande

äfven genom utlåning mot skuldebref till kommun inom riket

med. iakttagande, äfven i detta fall, att tillåtelse till lånets upptagande

blifvit kommunen af Eders Kongl. Maj:t meddelad.

I underdånig skrifvelse den 26 nästlidne februari har styrelsen

för postsparbanken gjort framställning om meddelande af förändrade

bestämmelser i syfte att åt styrelsen måtte beredas utvidgning af området

för placering af postsparbankens medel; och har styrelsen i sammanhang

härmed föreslagit vidtagande af vissa andra ändringar i förenämnda

förordning.

Till stöd för denna framställning har anförts följande.

Postsparbankens skuld till vederbörande delegare utgjorde vid

1898 års slut kronor 64,033,595: 6 4. Under den derefter tilländalupna

tiden hade i det stora hela en afsevärd återgång egt rum beträffande

beloppet af allmänhetens hos postsparbanken innestående besparingar.

Detta belopp utgjorde nemligen:

vid utgången af''år 1899 ........................................... kronor 59,934,156:2 9

» » „ „ 1900.......................................... „ 56,461,391: 33

samt, i runda tal, vid utgången af år 1901 ....... „ 54,244,000: —

och den 31 sistlidne januari...................................... 54,239,000:_

Derest under föregående år, då postsparbankens öfverskott varit

betydande, sådana bestämmelser i fråga om öfverskottsmedlens fruktbargörande

varit gällande, som medgifvit styrelsen en mera vidgad rätt i

afseende å medlens placering, skulle möjlighet hafva förefunnits att i

tider af stigande räntor erhålla en högre utlåningsränta, hvarigenom,

förutom andra fördelar, skulle hafva beredts tillfälle att höja postsparbankens

inlåningsränta till en räntefot mera öfverensstämmande med

den å allmänna penningemarknaden rådande. Då emellertid sådan utväg

ej stått till buds, hade styrelsen måst, för fullgörande af postsparbankens

förbindelser mot delegarne, dels upptaga lån, dels ock afyttra

innehafda obligationer. Det belopp, som under de tre sistförflutna åren

för ändamålet upplånats, hade uppgått till sammanlagdt 10,500,000

kronor,, hvarå dock, hufvudsakligen genom medel, erhållna för försålda

obligationer, afbetalats tillhopa 7,250,000 kronor, så att skulden uti

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 71. 5

ifrågavarande hänseende för närvarande uppginge till allenast 3,250,000

kronor.

Vid sådant förhållande och då numera på penningemarknaden

syntes råda en tendens till fallande räntor, hvilken omständighet antagligen

skulle föranleda någon minskning i uttagningarne och ökning af

insättningarne i postsparbanken, ansåge styrelsen tidpunkten vara inne

att underkasta nu gällande bestämmelser angående placering af de i

postsparbanken inflytande medlen en revision.

Vid utgången af januari månad innevarande år voro de af postsparbanken

förvaltade medlen, deruti inberäknadt lån hos riksgäldskontoret

samt löpande förskott från postverket till sammanlagdt belopp

af kronor 5,721,945: 2 0, placerade i. statens, allmänna liypoteksbankens

och kommuners obligationer till bokfördt värde af tillhopa kronor

42,384,688:4 7 samt i direkta lån till kommuner till sammanlagdt belopp

af kronor 16,033,203:6 9. Den omständigheten att ifrågavarande obligationer

till största delen inköpts under tider af låga räntesatser och höga

obligationskurser samt att återgången i postsparbankens rörelse inträffat,

innan ännu dess öfverskott vuxit till belopp af beskaffenhet att medgifva

någon betydligare afskrifning å de inköpta obligationernas bokföringsvärde,

hade vållat, att banken ej kunnat förrän hufvudsakligen

på senare tider, då kursen på obligationer något stigit, gå i författning

om försäljning af dylika värdepapper. Någon nämnvärd realisation af

de fordringar, som utestode i form af s. k. kommunlån, hade ej heller

kunnat ega rum, då samtliga dessa lån vore amorteringslån och den

ojemförligt största delen af ifrågavarande fordringar vore ouppsägbar

från långifvarens sida. Den erfarenhet, styrelsen haft af förhållandena

under de sist förflutna tre åren, syntes således böra mana dertill, att

sådana bestämmelser meddelades i fråga om fruktbargörande af postsparbankens

öfverskottsmedel, att desamma ej uteslutande placerades i

obligationer och amorteringslån till kommuner.

1 sådant hänseende föreslår styrelsen medgifvande af rätt för

styrelsen att göra en del af dessa medel fruktbärande genom utlåning

mot inteckning i fastighet. Då, såsom nyss nämnts, största delen af det

fordringsbelopp, som postsparbanken placerat i amorteringslån till kommuner,

vore ouppsägbar från postsparbankens sida, vore följaktligen

allt hvad postsparbanken i dessa ouppsägbara lån både utestående

oberördt af vexlingen i de allmänna ränteförhållandena och lemnade

alltså postsparbanken ej någon högre afkastning i tider af höga räntor.

Om nu placeringen af postsparbankens öfverskottsmedel i kommunlån

något inskränktes, mot det att postsparbanken i stället erhölle rätt att,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

såsom för närvarande vore medgifvet andra offentliga pennin geinstitutioner

vid placering af under deras förvaltning stående fonder, på viss

tids, exempelvis högst sex månaders, uppsägning belåna fastighetsinteckningar

af prima beskaffenhet och hvilkas värde kunde anses beståndande

äfven under mera ogynnsamma omständigheter, skulle postsparbanken

blifva i stånd att, under dyra penningetider med stegrad

ränta å den allmänna marknaden och deraf härflytande stora uttagningar,

höja inlåningsräntan, i den män sådant befunnes nödigt eller nyttigt.

Vidare erinrar styrelsen, hurusom till följd af de i lagen för Sveriges

riksbank den 12 maj 1897 meddelade stadganden, att å medel, som i

riksbanken insättas å depositions- eller å giroräkning, ej godtgöres någon

ränta, äfvensom att upp- och afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse

medgifves allenast åt firmor, som hafva vexeldiskontering i riksbanken

och ej sjelfva drifva bankrörelse, någon ränta numera ej godtgöres postsparbanken

å de medel, som för dess räkning insättas i riksbanken. Enär

emellertid postsparbanken vore skyldig godtgöra ränta å insättningar från

och med månaden näst efter den, då insättning egde rum, vore det för

postsparbankens ekonomi af betydelse, att postsparbanken å sin sida, så

snart lämpligen ske kunde, erhölle ränta å de influtna medlen. Det vore

derföre önskvärdt, att de till postsparbanken inflytande medel, hvilka icke

kunde omedelbart göras fruktbärande genom en mera fast placering, äfvensom

den del af postsparbankens medel i öfrigt, som erfordrades för att bilda

en lätt tillgänglig reserv för mötande af möjligen ifrågakommande anlopp

på postsparbankens kassa, finge göras räntebärande genom insättning

å depositions- eller annan räkning hos enskild bankinrättning, hvars

bolagsordning blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäld och hvars grundoch

reservfonder uppginge till ett sammanlagdt belopp af minst fem

millioner kronor.

I fråga om gränserna för de särskilda slagen af placering anser

styrelsen, att beloppet af den direkta utlåningen till kommuner borde

bestämmas till högst en fjerdedel af postsparbankens öfverskottsmedel,

samt att de medel, som finge antingen placeras såsom inteckningslån

eller ock insättas i enskild bankinrättning, jemväl borde begränsas till

en fjerdedel af samtliga postsparbankens öfverskottsmedel.

Beträffande ofvanberörda i § 18 af postsparbanksförordningen meddelade

bestämmelse, hvarigenom styrelsen medgifvits rätt att för postsparbankens

medel inköpa obligationer, utfärdade af kommun inom riket

för lån, till hvars upptagande Eders Kongl. Maj:ts tillstånd blifvit

meddeladt, anför styrelsen, att styrelsen ansett denna bestämmelse ej

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

lägga hinder i vägen för förvärfvande för postsparbankens räkning af

obligationer, hvilka väl ej utfärdats af kommun, men för livilka kommun,

på grund af nådigt tillstånd, iklädt sig ansvarighet såsom för egen

skuld för kapital och ränta. Dylika obligationer, af hvilka postsparbanken

för närvarande innehade tre poster å tillhopa nominelt 1,785,000

kronor, erbjöde nemligen, enligt styrelsens förmenande, större säkerhet

än obligationer, utfärdade af den garanterande kommunen. Om emellertid

ifrågavarande § ändock komme att, på sätt styrelsen föreslagit, erhålla

en förändrad lydelse, syntes lämpligt, att jemväl nyss berörda

bestämmelse bragtes i uttrycklig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå

densamma hittills blifvit af styrelsen tillämpad.

Styrelsen för postsparbanken framhåller vidare, att, derest en utvidgning

af omfånget för placering af postsparbankens medel komme

att ega rum, denna fråga ej borde afgöras endast för sig, utan i sammanhang

med andra dermed förbundna frågor.

En sådan fråga vore den angående sättet för ändring af postsparbankens

inlåningsränta. Enligt § 8 mom. 2 af förenämnda förordning,

sådant detta mom. lydde enligt nådiga kungörelsen den 15 maj 1891,

kunde förhöjning af räntefoten inträda när som helst under året, medan

nedsättning i räntefoten ej kunde träda i verket under löpande kalenderår,

ej heller förr än fyra månader förflutit efter beslutets kungörande.

Derest, på grund af rådande penningeförhållanden, postsparbankens inlåningsränta

blefve höjd, vore det af ej ringa betydelse, att, efter det

en lägre ränta mera stabelt inträdt på den allmänna penningemarknaden,

postsparbankens räntefot jemväl sänktes, så snart lämpligen kunde ske.

Vid räntenedsättning borde dock, med hänsyn till insättarnes rätt att

kunna, om de sådant önskade, uttaga sina besparingar från postsparbanken,

innan den nya räntesatsen tillämpades, någon tid förflyta

mellan tidpunkten för utfärdandet af kungörelse i ämnet och den tidpunkt,

då den lägre räntefoten inträdde, men då liingsta uppsägningstiden

för utbekommande af medel i postsparbanken vore bestämd till

sextio dagar, syntes en respittid af tre månader vara för ändamålet tillräcklig.

Från räkenskaps- eller bokföringssynpunkt mötte ej större

hinder att under löpande kalenderår tillämpa en nedsättning i räntefoten

än, såsom med nu gällande bestämmelse kunde ega rum, en förhöjning

i densamma.

En annan fråga, som ock syntes böra tagas i öfvervägande i

samband med den nu föreslagna utvidgningen af området för placeringen

af postsparbankens öfverskottsmedel, vore, enligt styrelsens förmenande,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

den om sättet för handläggning’ och afgörande af de inom styrelsen

förekommande ärenden.

Förenämnda förordning innehölle i § 21 mom. 1 bestämmelse derom,

att såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken skulle tjenstgöra den byråchef

i generalpoststyrelsen, som vore föredragande för ärenden rörande

postsparbanken. Under de första åren af postsparbankens verksamhet,

medan dess organisation ännu pågått, kunde en sådan bestämmelse vara

lämplig och nödig, men med den ökade omfattning, postsparbanksverksamheten

numera tagit, vore det för bemälde byråchef ej möjligt att, annorledes

än i enstaka undantagsfall, jemväl deltaga i handläggning af ärenden inom

generalpoststyrelsen, och någon på nämnda byråchef hvilande föredragning

af postsparbanksärenden i generalpoststyrelsen förekomme ej heller.

Vid sådant förhållande syntes i stället böra i sistberörda mom. meddelas

bestämmelse derom, att såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken

skulle tjenstgöra chefen för postsparbanksbyrån, en benämning, hvilken

rigtigt angåfve arten af denne ledamots verksamhet.

I § 21 mom. 2 af postsparbanksförordniugen förekomme stadgande

derom, att, då generalpostdirektören vore hindrad att i handläggning af

ärendena hos styrelsen för postsparbanken deltaga, såsom ordförande

i styrelsen skulle tjenstgöra den byråchef i generalpoststyrelsen, Eders

Kongl. Maj:t dertill förordnade. Om äfven detta stadgande kunde vara

lämpligt under de första åren af postsparbankens verksamhet, då ännu

hos styrelsen för postsparbanken förekommo till behandling åtskilliga

för denna styrelse och generalpoststyrelsen gemensamma angelägenheter,

syntes dock en sådan anordning vid numera inträdda förändrade förhållanden

ej vidare kunna anses ändamålsenlig; och då, jemlikt § 59

af den för generalpoststyrelsen gällande nådiga instruktion, sådan denna

§ lydde enligt nådiga kungörelsen den 21 juni 1901, de ärenden i

generalpoststyrelsen, i hvilka generalpostdirektören eljest egde besluta,

skulle, med vissa undantag, i generalpostdirektörens frånvaro afgöras af

generalpoststyrelsens ledamöter samfäldt eller af minst två af dem, syntes

en liknande anordning beträffande postsparbanksärenden kunna Och böra

tillämpas vid tillfällen, då generalpostdirektören vore hindrad att deltaga

i handläggning af ärenden hos styrelsen för postsparbanken. Dervid

borde för bibehållande af den förbindelse, som gifvetvis fortfarande vore

nödig mellan nämnda båda styrelser, såsom ledamot i stj^relsen för postsparbanken

inträda den byråchef i generalpoststyrelsen, som af Eders

Kongl. Maj:t dertill förordnades. De ärenden hos styrelsen för postsparbanken,

hvilka ej vore af beskaffenhet att böra handläggas af styrelsen

in pleno och i hvilka generalpostdirektören, derest han vore när
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

varande, egde att ensam besluta, borde i hans frånvaro afgöras af sistbemälde

byråchef och chefen för postsparbanksbyrån samfäldt på sätt

och i den ordning, som af Eders Kongl. Maj:t syntes böra bestämmas,

efter det styrelsen för postsparbanken fått inkomma med närmare

förslag såväl i detta hänseende som i andra erforderliga afseenden i

fråga om sättet och ordningen för handläggning och afgörande af de

hos styrelsen förekommande ärenden. Vid styrelsens för postsparbanken

sammanträden in pleno deremot borde, då generalpostdirektören vore

hindrad att i sammanträdet deltaga, ordet föras af den inom styrelsen

äldste tjenstgörande ordinarie ledamoten, chefen för postsparbanksbyrån

såsom föredragande naturligtvis undantagen.

Slutligen har styrelsen erinrat, hurusom ett godkännande af styrelsens

förslag till ändring af § 21 mom. 2 jemväl påkallade viss redaktionsändring

i mom. 3 af samma §.

I enlighet med de af styrelsen sålunda uttalade åsigter har styrelsen

afgifvit förslag till ändrad lydelse af §§ 8, 18 och 21 af förenämnda

förordning.

På grund af hvad styrelsen för postsparbanken i ärendet anfört

och då jag mot det af styrelsen afgifna förslag till ändrad lydelse af

förenämnda §§ i postsparbanksförordningen icke har något att erinra,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig

proposition föreslå Riksdagen att besluta, att §§ 8, 18 och 21 i nådiga

förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883 skola

erhålla följande förändrade lydelse:

8 §•

Mom. 1. Räntefoten — — — — bestämmes af Konungen.

Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma

dock icke i verket förr än tre månader efter det Konungens

beslut i ämnet blifvit kungsord!

§ 18.

Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras

för löpande utgifters bestridande, insättas i riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens

styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig

Bill. till Riksd. Prof. 11)02. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 71.

/

för att möta uppsägning af medel, hvitblå i postsparbanken innestå,

skola för postsparbankens räkning af styrelsen inköpas räntebärande

obligationer, utfärdade antingen af svenska staten eller af Sveriges allmänna

bypoteksbank eller af kommun inom riket för lån, till hvars

upptagande Konungens tillstånd blifvit meddeladt, eller ock af bolag

eller inrättning, så vida i sistnämnda fall kommun med Konungens

tillstånd iklädt sig betalningsansvar såsom för egen skuld för såväl

kapital som ränta,

dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens

medel, om hvilka i detta mom. är fråga, fruktbärande

dels intill högst en fjerdedel genom utlåning mot skuldebref till

kommun inom riket, derest tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen

af Konungen meddelad,

dels ock) jemväl intill högst en fjerdedel, genom utlåning på högst

sex månaders uppsägning mot skuldebref med säkerhet af sådan inteckning

i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,

brandförsäkring och afkastning pröfvas innebära fullgod säkerhet, eller

genom insättning på depositions- eller annan räkning bos enskild bankinrättning,

hvars bolagsordning blifvit af Konungen faststäld samt

hvars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagdt belopp af

minst fem millioner kronor.

§ 21.

Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören

såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen chefen för postsparbanksbyrån

såsom föredragande, en af Konungen särskildt förordnad

ledamot samt en af fullmägtige i riksbanken och en af fullmägtige i

riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda ledamöter bemälde fullmägtige

hvar för sig inom sig utse.

Mom. 2. År generalpostdirektören hindrad att i handläggning af

ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ledamot i styrelsen tjenstgöra

den byråchef i generalpoststyrelsen, Konungen dertill förordnar,

och skall i sådant fall vid styrelsens plenisammanträden ordet föras af

den äldste tjenstgörande ordinarie ledamoten i styrelsen, föredragande

ledamoten dock undantagen.

Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning i öfrigt bos

postsparbankens styrelse bestämmes af Konungen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan

litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sven Köhler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.