Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71
1902-03-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1902:71, Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71
Dokumentets text
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 71.
1
N:o 71.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen i fråga om
ändringar i nådiga förordningen angående en postsparbank
för riket den 22 juni 1883; gifven Stockholms slott
den 21 mars 1902.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta, att §§ 8, 18 och 21 i nådiga förordningen angående
en postsparbank för riket den 22 juni 1883 skola erhålla följande förändrade
lydelse:
§ 8.
Mom. 1. Räntefoten----bestämmes af Konungen.
Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma
dock icke i verket förr än tre månader efter det Konungens
beslut i ämnet blifvit kungjordt.
§ 18-
Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras
för löpande utgifters bestridande, insättas i riksbanken.
Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens
styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig
för att möta uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå,
skola för postsparbankens räkning af styrelsen inköpas räntebärande
obligationer, utfärdade antingen af svenska staten eller af Sveriges allmänna
hypoteksbank eller af kommun inom riket för lån, till hvars
upptagande Konungens tillstånd blfviti meddeladt, eller ock af bolag
eller inrättning, så vida i sistnämnda fall kommun med Konungens
Bill. till Riksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 1
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
tillstånd iklädt sig betalningsansvar såsom för egen skuld för så väl
kapital som ränta,
dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens
medel, om hvilka i detta mom. är fråga, fruktbärande
dels intill högst en fjerdedel genom utlåning mot skuldebref till
kommun inom riket, derest'' tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen
af Konungen meddelad,
dels ock, jemväl intill högst en fjerdedel, genom utlåning på högst
sex månaders uppsägning mot skuldebref med säkerhet af sådan inteckning
i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,
brandförsäkring och afkastning pröfvas innebära fullgod säkerhet, eller
genom insättning på depositions- eller annan räkning hos enskild bankinrättning,
hvars bolagsordning blifvit af Konungen faststäld samt hvars
grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagdt belopp af minst
fem millioner kronor.
§ 21.
Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören
såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen chefen för postsparbanksbyrån
såsom föredragande, en af Konungen särskildt förordnad
ledamot samt en af fullmägtige i riksbanken och en af fullmägtige i
riksgäldskontoret, hvilka bada sistnämnda ledamöter bemälde fullmägtige
hvar för sig inom sig utse.
Mom. 2. År generalpostdirektören hindrad att i handläggning af
ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ledamot i styrelsen tjenstgöra
den byråchef i generalpoststyrelsen, Konungen dertill förordnar;
och skall i sådant fall vid styrelsens plenisammanträden ordet föras af
den äldste tjenstgörande ordinarie ledamoten i styrelsen, föredragande
ledamoten dock undantagen.
Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning i öfrigt hos
postsparbankens styrelse bestämmes af Konungen.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition No 71.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars
1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld,
Westring.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde i underdånighet:
Enligt § 18 mom. 1 i nådiga förordningen angående en postsparbank
för riket den 22 juni 1883 skola de i postsparbanken inflytande
medel, som icke erfordras för löpande utgifters bestridande, göras räntebärande
genom insättning i riksbanken; och är i fråga om fruktbargörande
af de postsparbankens medel, hvilka postsparbankens styrelse
anser j* icke behöfva genom insättning i riksbanken hållas tillgängliga
för att möta uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå, i
nämnda § mom. 2, sådant detta mom. lyder enligt nådiga kungörelsen
4
Kongl.Maj:ts Nåd. Proposition No 71.
deri 13 juli 1887, stadgadt, att af dessa medel tå inköpas räntebärande
obligationer, utfärdade, förutom af svenska staten eller af Sveriges allmänna
hypoteksbank, äfven af kommun inom riket för lån, till hvars
upptagande Eders Kongl. Maj:ts tillstånd blifvit meddeladt, med rätt
för postsparbankens styrelse att intill högst en tredjedel af de postsparbankens
medel, hvarom i nämnda mom. är fråga, göra medlen fruktbärande
äfven genom utlåning mot skuldebref till kommun inom riket
med. iakttagande, äfven i detta fall, att tillåtelse till lånets upptagande
blifvit kommunen af Eders Kongl. Maj:t meddelad.
I underdånig skrifvelse den 26 nästlidne februari har styrelsen
för postsparbanken gjort framställning om meddelande af förändrade
bestämmelser i syfte att åt styrelsen måtte beredas utvidgning af området
för placering af postsparbankens medel; och har styrelsen i sammanhang
härmed föreslagit vidtagande af vissa andra ändringar i förenämnda
förordning.
Till stöd för denna framställning har anförts följande.
Postsparbankens skuld till vederbörande delegare utgjorde vid
1898 års slut kronor 64,033,595: 6 4. Under den derefter tilländalupna
tiden hade i det stora hela en afsevärd återgång egt rum beträffande
beloppet af allmänhetens hos postsparbanken innestående besparingar.
Detta belopp utgjorde nemligen:
vid utgången af''år 1899 ........................................... kronor 59,934,156:2 9
» » „ „ 1900.......................................... „ 56,461,391: 33
samt, i runda tal, vid utgången af år 1901 ....... „ 54,244,000: —
och den 31 sistlidne januari...................................... 54,239,000:_
Derest under föregående år, då postsparbankens öfverskott varit
betydande, sådana bestämmelser i fråga om öfverskottsmedlens fruktbargörande
varit gällande, som medgifvit styrelsen en mera vidgad rätt i
afseende å medlens placering, skulle möjlighet hafva förefunnits att i
tider af stigande räntor erhålla en högre utlåningsränta, hvarigenom,
förutom andra fördelar, skulle hafva beredts tillfälle att höja postsparbankens
inlåningsränta till en räntefot mera öfverensstämmande med
den å allmänna penningemarknaden rådande. Då emellertid sådan utväg
ej stått till buds, hade styrelsen måst, för fullgörande af postsparbankens
förbindelser mot delegarne, dels upptaga lån, dels ock afyttra
innehafda obligationer. Det belopp, som under de tre sistförflutna åren
för ändamålet upplånats, hade uppgått till sammanlagdt 10,500,000
kronor,, hvarå dock, hufvudsakligen genom medel, erhållna för försålda
obligationer, afbetalats tillhopa 7,250,000 kronor, så att skulden uti
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 71. 5
ifrågavarande hänseende för närvarande uppginge till allenast 3,250,000
kronor.
Vid sådant förhållande och då numera på penningemarknaden
syntes råda en tendens till fallande räntor, hvilken omständighet antagligen
skulle föranleda någon minskning i uttagningarne och ökning af
insättningarne i postsparbanken, ansåge styrelsen tidpunkten vara inne
att underkasta nu gällande bestämmelser angående placering af de i
postsparbanken inflytande medlen en revision.
Vid utgången af januari månad innevarande år voro de af postsparbanken
förvaltade medlen, deruti inberäknadt lån hos riksgäldskontoret
samt löpande förskott från postverket till sammanlagdt belopp
af kronor 5,721,945: 2 0, placerade i. statens, allmänna liypoteksbankens
och kommuners obligationer till bokfördt värde af tillhopa kronor
42,384,688:4 7 samt i direkta lån till kommuner till sammanlagdt belopp
af kronor 16,033,203:6 9. Den omständigheten att ifrågavarande obligationer
till största delen inköpts under tider af låga räntesatser och höga
obligationskurser samt att återgången i postsparbankens rörelse inträffat,
innan ännu dess öfverskott vuxit till belopp af beskaffenhet att medgifva
någon betydligare afskrifning å de inköpta obligationernas bokföringsvärde,
hade vållat, att banken ej kunnat förrän hufvudsakligen
på senare tider, då kursen på obligationer något stigit, gå i författning
om försäljning af dylika värdepapper. Någon nämnvärd realisation af
de fordringar, som utestode i form af s. k. kommunlån, hade ej heller
kunnat ega rum, då samtliga dessa lån vore amorteringslån och den
ojemförligt största delen af ifrågavarande fordringar vore ouppsägbar
från långifvarens sida. Den erfarenhet, styrelsen haft af förhållandena
under de sist förflutna tre åren, syntes således böra mana dertill, att
sådana bestämmelser meddelades i fråga om fruktbargörande af postsparbankens
öfverskottsmedel, att desamma ej uteslutande placerades i
obligationer och amorteringslån till kommuner.
1 sådant hänseende föreslår styrelsen medgifvande af rätt för
styrelsen att göra en del af dessa medel fruktbärande genom utlåning
mot inteckning i fastighet. Då, såsom nyss nämnts, största delen af det
fordringsbelopp, som postsparbanken placerat i amorteringslån till kommuner,
vore ouppsägbar från postsparbankens sida, vore följaktligen
allt hvad postsparbanken i dessa ouppsägbara lån både utestående
oberördt af vexlingen i de allmänna ränteförhållandena och lemnade
alltså postsparbanken ej någon högre afkastning i tider af höga räntor.
Om nu placeringen af postsparbankens öfverskottsmedel i kommunlån
något inskränktes, mot det att postsparbanken i stället erhölle rätt att,
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
såsom för närvarande vore medgifvet andra offentliga pennin geinstitutioner
vid placering af under deras förvaltning stående fonder, på viss
tids, exempelvis högst sex månaders, uppsägning belåna fastighetsinteckningar
af prima beskaffenhet och hvilkas värde kunde anses beståndande
äfven under mera ogynnsamma omständigheter, skulle postsparbanken
blifva i stånd att, under dyra penningetider med stegrad
ränta å den allmänna marknaden och deraf härflytande stora uttagningar,
höja inlåningsräntan, i den män sådant befunnes nödigt eller nyttigt.
Vidare erinrar styrelsen, hurusom till följd af de i lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897 meddelade stadganden, att å medel, som i
riksbanken insättas å depositions- eller å giroräkning, ej godtgöres någon
ränta, äfvensom att upp- och afskrifningsräkning mot räntegodtgörelse
medgifves allenast åt firmor, som hafva vexeldiskontering i riksbanken
och ej sjelfva drifva bankrörelse, någon ränta numera ej godtgöres postsparbanken
å de medel, som för dess räkning insättas i riksbanken. Enär
emellertid postsparbanken vore skyldig godtgöra ränta å insättningar från
och med månaden näst efter den, då insättning egde rum, vore det för
postsparbankens ekonomi af betydelse, att postsparbanken å sin sida, så
snart lämpligen ske kunde, erhölle ränta å de influtna medlen. Det vore
derföre önskvärdt, att de till postsparbanken inflytande medel, hvilka icke
kunde omedelbart göras fruktbärande genom en mera fast placering, äfvensom
den del af postsparbankens medel i öfrigt, som erfordrades för att bilda
en lätt tillgänglig reserv för mötande af möjligen ifrågakommande anlopp
på postsparbankens kassa, finge göras räntebärande genom insättning
å depositions- eller annan räkning hos enskild bankinrättning, hvars
bolagsordning blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäld och hvars grundoch
reservfonder uppginge till ett sammanlagdt belopp af minst fem
millioner kronor.
I fråga om gränserna för de särskilda slagen af placering anser
styrelsen, att beloppet af den direkta utlåningen till kommuner borde
bestämmas till högst en fjerdedel af postsparbankens öfverskottsmedel,
samt att de medel, som finge antingen placeras såsom inteckningslån
eller ock insättas i enskild bankinrättning, jemväl borde begränsas till
en fjerdedel af samtliga postsparbankens öfverskottsmedel.
Beträffande ofvanberörda i § 18 af postsparbanksförordningen meddelade
bestämmelse, hvarigenom styrelsen medgifvits rätt att för postsparbankens
medel inköpa obligationer, utfärdade af kommun inom riket
för lån, till hvars upptagande Eders Kongl. Maj:ts tillstånd blifvit
meddeladt, anför styrelsen, att styrelsen ansett denna bestämmelse ej
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
lägga hinder i vägen för förvärfvande för postsparbankens räkning af
obligationer, hvilka väl ej utfärdats af kommun, men för livilka kommun,
på grund af nådigt tillstånd, iklädt sig ansvarighet såsom för egen
skuld för kapital och ränta. Dylika obligationer, af hvilka postsparbanken
för närvarande innehade tre poster å tillhopa nominelt 1,785,000
kronor, erbjöde nemligen, enligt styrelsens förmenande, större säkerhet
än obligationer, utfärdade af den garanterande kommunen. Om emellertid
ifrågavarande § ändock komme att, på sätt styrelsen föreslagit, erhålla
en förändrad lydelse, syntes lämpligt, att jemväl nyss berörda
bestämmelse bragtes i uttrycklig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå
densamma hittills blifvit af styrelsen tillämpad.
Styrelsen för postsparbanken framhåller vidare, att, derest en utvidgning
af omfånget för placering af postsparbankens medel komme
att ega rum, denna fråga ej borde afgöras endast för sig, utan i sammanhang
med andra dermed förbundna frågor.
En sådan fråga vore den angående sättet för ändring af postsparbankens
inlåningsränta. Enligt § 8 mom. 2 af förenämnda förordning,
sådant detta mom. lydde enligt nådiga kungörelsen den 15 maj 1891,
kunde förhöjning af räntefoten inträda när som helst under året, medan
nedsättning i räntefoten ej kunde träda i verket under löpande kalenderår,
ej heller förr än fyra månader förflutit efter beslutets kungörande.
Derest, på grund af rådande penningeförhållanden, postsparbankens inlåningsränta
blefve höjd, vore det af ej ringa betydelse, att, efter det
en lägre ränta mera stabelt inträdt på den allmänna penningemarknaden,
postsparbankens räntefot jemväl sänktes, så snart lämpligen kunde ske.
Vid räntenedsättning borde dock, med hänsyn till insättarnes rätt att
kunna, om de sådant önskade, uttaga sina besparingar från postsparbanken,
innan den nya räntesatsen tillämpades, någon tid förflyta
mellan tidpunkten för utfärdandet af kungörelse i ämnet och den tidpunkt,
då den lägre räntefoten inträdde, men då liingsta uppsägningstiden
för utbekommande af medel i postsparbanken vore bestämd till
sextio dagar, syntes en respittid af tre månader vara för ändamålet tillräcklig.
Från räkenskaps- eller bokföringssynpunkt mötte ej större
hinder att under löpande kalenderår tillämpa en nedsättning i räntefoten
än, såsom med nu gällande bestämmelse kunde ega rum, en förhöjning
i densamma.
En annan fråga, som ock syntes böra tagas i öfvervägande i
samband med den nu föreslagna utvidgningen af området för placeringen
af postsparbankens öfverskottsmedel, vore, enligt styrelsens förmenande,
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
den om sättet för handläggning’ och afgörande af de inom styrelsen
förekommande ärenden.
Förenämnda förordning innehölle i § 21 mom. 1 bestämmelse derom,
att såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken skulle tjenstgöra den byråchef
i generalpoststyrelsen, som vore föredragande för ärenden rörande
postsparbanken. Under de första åren af postsparbankens verksamhet,
medan dess organisation ännu pågått, kunde en sådan bestämmelse vara
lämplig och nödig, men med den ökade omfattning, postsparbanksverksamheten
numera tagit, vore det för bemälde byråchef ej möjligt att, annorledes
än i enstaka undantagsfall, jemväl deltaga i handläggning af ärenden inom
generalpoststyrelsen, och någon på nämnda byråchef hvilande föredragning
af postsparbanksärenden i generalpoststyrelsen förekomme ej heller.
Vid sådant förhållande syntes i stället böra i sistberörda mom. meddelas
bestämmelse derom, att såsom ledamot i styrelsen för postsparbanken
skulle tjenstgöra chefen för postsparbanksbyrån, en benämning, hvilken
rigtigt angåfve arten af denne ledamots verksamhet.
I § 21 mom. 2 af postsparbanksförordniugen förekomme stadgande
derom, att, då generalpostdirektören vore hindrad att i handläggning af
ärendena hos styrelsen för postsparbanken deltaga, såsom ordförande
i styrelsen skulle tjenstgöra den byråchef i generalpoststyrelsen, Eders
Kongl. Maj:t dertill förordnade. Om äfven detta stadgande kunde vara
lämpligt under de första åren af postsparbankens verksamhet, då ännu
hos styrelsen för postsparbanken förekommo till behandling åtskilliga
för denna styrelse och generalpoststyrelsen gemensamma angelägenheter,
syntes dock en sådan anordning vid numera inträdda förändrade förhållanden
ej vidare kunna anses ändamålsenlig; och då, jemlikt § 59
af den för generalpoststyrelsen gällande nådiga instruktion, sådan denna
§ lydde enligt nådiga kungörelsen den 21 juni 1901, de ärenden i
generalpoststyrelsen, i hvilka generalpostdirektören eljest egde besluta,
skulle, med vissa undantag, i generalpostdirektörens frånvaro afgöras af
generalpoststyrelsens ledamöter samfäldt eller af minst två af dem, syntes
en liknande anordning beträffande postsparbanksärenden kunna Och böra
tillämpas vid tillfällen, då generalpostdirektören vore hindrad att deltaga
i handläggning af ärenden hos styrelsen för postsparbanken. Dervid
borde för bibehållande af den förbindelse, som gifvetvis fortfarande vore
nödig mellan nämnda båda styrelser, såsom ledamot i stj^relsen för postsparbanken
inträda den byråchef i generalpoststyrelsen, som af Eders
Kongl. Maj:t dertill förordnades. De ärenden hos styrelsen för postsparbanken,
hvilka ej vore af beskaffenhet att böra handläggas af styrelsen
in pleno och i hvilka generalpostdirektören, derest han vore när
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
varande, egde att ensam besluta, borde i hans frånvaro afgöras af sistbemälde
byråchef och chefen för postsparbanksbyrån samfäldt på sätt
och i den ordning, som af Eders Kongl. Maj:t syntes böra bestämmas,
efter det styrelsen för postsparbanken fått inkomma med närmare
förslag såväl i detta hänseende som i andra erforderliga afseenden i
fråga om sättet och ordningen för handläggning och afgörande af de
hos styrelsen förekommande ärenden. Vid styrelsens för postsparbanken
sammanträden in pleno deremot borde, då generalpostdirektören vore
hindrad att i sammanträdet deltaga, ordet föras af den inom styrelsen
äldste tjenstgörande ordinarie ledamoten, chefen för postsparbanksbyrån
såsom föredragande naturligtvis undantagen.
Slutligen har styrelsen erinrat, hurusom ett godkännande af styrelsens
förslag till ändring af § 21 mom. 2 jemväl påkallade viss redaktionsändring
i mom. 3 af samma §.
I enlighet med de af styrelsen sålunda uttalade åsigter har styrelsen
afgifvit förslag till ändrad lydelse af §§ 8, 18 och 21 af förenämnda
förordning.
På grund af hvad styrelsen för postsparbanken i ärendet anfört
och då jag mot det af styrelsen afgifna förslag till ändrad lydelse af
förenämnda §§ i postsparbanksförordningen icke har något att erinra,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig
proposition föreslå Riksdagen att besluta, att §§ 8, 18 och 21 i nådiga
förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883 skola
erhålla följande förändrade lydelse:
8 §•
Mom. 1. Räntefoten — — — — bestämmes af Konungen.
Mom. 2. Varder nedsättning i räntefoten beslutad, träder densamma
dock icke i verket förr än tre månader efter det Konungens
beslut i ämnet blifvit kungsord!
§ 18.
Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras
för löpande utgifters bestridande, insättas i riksbanken.
Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens
styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig
Bill. till Riksd. Prof. 11)02. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 2
10
Kongl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 71.
/
för att möta uppsägning af medel, hvitblå i postsparbanken innestå,
skola för postsparbankens räkning af styrelsen inköpas räntebärande
obligationer, utfärdade antingen af svenska staten eller af Sveriges allmänna
bypoteksbank eller af kommun inom riket för lån, till hvars
upptagande Konungens tillstånd blifvit meddeladt, eller ock af bolag
eller inrättning, så vida i sistnämnda fall kommun med Konungens
tillstånd iklädt sig betalningsansvar såsom för egen skuld för såväl
kapital som ränta,
dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens
medel, om hvilka i detta mom. är fråga, fruktbärande
dels intill högst en fjerdedel genom utlåning mot skuldebref till
kommun inom riket, derest tillåtelse till lånets upptagande blifvit kommunen
af Konungen meddelad,
dels ock) jemväl intill högst en fjerdedel, genom utlåning på högst
sex månaders uppsägning mot skuldebref med säkerhet af sådan inteckning
i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,
brandförsäkring och afkastning pröfvas innebära fullgod säkerhet, eller
genom insättning på depositions- eller annan räkning bos enskild bankinrättning,
hvars bolagsordning blifvit af Konungen faststäld samt
hvars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagdt belopp af
minst fem millioner kronor.
§ 21.
Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören
såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen chefen för postsparbanksbyrån
såsom föredragande, en af Konungen särskildt förordnad
ledamot samt en af fullmägtige i riksbanken och en af fullmägtige i
riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda ledamöter bemälde fullmägtige
hvar för sig inom sig utse.
Mom. 2. År generalpostdirektören hindrad att i handläggning af
ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ledamot i styrelsen tjenstgöra
den byråchef i generalpoststyrelsen, Konungen dertill förordnar,
och skall i sådant fall vid styrelsens plenisammanträden ordet föras af
den äldste tjenstgörande ordinarie ledamoten i styrelsen, föredragande
ledamoten dock undantagen.
Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning i öfrigt bos
postsparbankens styrelse bestämmes af Konungen.
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Sven Köhler.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.