Sök i Ratio Lex

Angående beredande af förbättrade pensionsförmåner för vissa tjensteman och betjente, hvilka i anledning af statens inköp af vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst

64 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 61 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:81, Angående beredande af förbättrade pensionsförmåner för vissa tjensteman och betjente, hvilka i anledning af statens inköp af vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81,

1

N:o 81.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

beredande af förbättrade pensionsförmåner för vissa

tjensteman och betjente, hvilka i anledning af statens

inköp af vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst;

gifven Stockholms slott den 4 april 1902.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels att å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 141,500 kronor

för beredande af delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa

jemväl för inqvarteringsförmånen för de till vestkustbanan förut hörande,

i statens jernvägars tjenst numera anstälde tjenstehafvare,

som äro delaktiga i nämnda pensionskassa, med rätt för Kongl Maj:t

att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

detta belopp;

dels att medgifva, att eu hvar af omförm hide tjenstehafvare må,

så framt beloppet af den pension, hvartill han vid åtgång ur tjensten

blifver från enskilda jernvägarnes pensionskassa berättigad, understiger

beloppet af den pension, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari

1S96 vunnit inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, vid

afskedstagandet ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel erhålla antingen

fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan sagda

båda pensionsbelopp, under vilkor att till statens jernvägar af honom

erläggas från och med den 1 juli 1902 ej mindre fyllnadsafgifter, motsvarande

skilnaden mellan, å ena sidan, de arsafgifter, som enligt de för statens

jernvägstrafiks pensionsanstalter faststälda reglementen skulle hafva

ålegat honom med beräkning efter åldern den 1 januari 1896, och, å

andra sidan, på honom belöpande arsafgifter till enskilda jernvägarnes

pensionskassa, än äfven, i form af retroaktivafgifter, motsvarande fyllnadsafgifter

för tiden från och med den 1 januari 1896 till den 1 juli 1902,

Bill. till mild. Prof: 1902. 1 Samt. 1 Afd. 07 Käft. (N:o 81.) 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

eller ock, derest dessa fyllnadsafgifter helt eller delvis icke erläggas,

sådan fyllnadspension med afdrag af det för tiden efter afskedstagandet

beräknade årliga värdet af de icke influtna fyllnadsafgifterna;

dels ock att medgifva, att en hvar af i statsrådsprotokollet omförmälda,

till vestkustbanan förut hörande, nu i statens jernvägars tjenst anstälda 33

personer, hvilka icke tillhöra vare sig statens jern vägstrafiks pensionsinrättning

eller enskilda jernvägarnes pensionskassa, må berättigas att

vid afskedstagandet ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel i pension

uppbära. ett årligt belopp, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan,

det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896

vunnit delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, och, å

andra sidan, det för tiden efter afskedstagandet beräknade årliga värdet

af de afgifter, han i händelse af sådan delaktighet skolat under sin tjenstgöringstid

i statens jernvägars tjenst hafva erlagt till pensionsinrättningen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahallas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

E. von Krusenstjerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet d

Stockholms slott den 4 april 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld och

Westring.

Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna yttrade:

I skrifvelse den 14 maj 1900 har Riksdagen anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån, på hvilket sätt och under hvilka

vilkor åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars

tjenst, men ännu icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks

pensionsånstalter, kunde beredas pension eller, beträffande, delegare i

enskilda jernvägarnes pensionskassa, förbättring i pensionsvilkoren, vid

hvilken utredning torde böra tagas i betraktande alla på denna fråga

inverkande omständigheter och särskildt tiden för nämnda personals

inträde i statens tjenst, det bidrag, som staten för dess pensionering

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

lemnade till enskilda jernvägarnes pensionskassa, samt de lägre pensionsafgifter,

som de af personalen, hvilka vore delegare i sagda kassa,

haft att till densamma erlägga, äfvensom att Kongl. Maj:t ville till

Riksdagen göra den framställning, hvartill berörda utredning kunde

linnas böra föranleda.

Riksdagens ifrågavarande framställning var föranledd af lika lydande

motioner, som väckts i Första Kammaren af P. Hansson och tre

andra ledamöter af kammaren, hvarjemte i motionens syfte instämt sex

ledamöter af kammaren, samt i Andra Kammaren af Oskar Trapp och

trettio andra ledamöter af denna kammare.

I motionerna erinras till en början, hurusom i det aftal, som uppgjordes

mellan statsverket å ena sidan och jernvägsbolagen å andra,

då staten inlöste de enskilda jern vägar, som gå under benämningen

vestkustbanan, ingått den bestämmelsen, att de vid jernvägen anstälde

tjenstemän och betjente skulle ega rätt att öfvergå i statens jernvägars

tjenst utan minskning af innehafvande löneförmåner och utan att i öfrigt

inträda i försämrad tjensteställning, dock med förbehåll, bland

annat, att de icke egde rätt ingå såsom delegare i statens jernvägars

pensionsinrättningar, med mindre jernvägsstyrelsen, efter pröfning för

hvarje särskildt fall af tjenstemans eller betjente derom ingifna ansökan,

tunne sådant kunna utan pensionskassornas särskilda betungande bifallas;

hvaremot jernvägsstyrelsen från och med den 1 januari 1896 skulle

i afseende å de bolagets tjenstemän och betjente, som tillhörde enskilda

jernvägarnes pensionskassa och som ej erhölle särskildt tillstånd

att i statens jernvägars pensionskassor inträda, ega samma förpligtelse!- och rättigheter i förhållande till förstnämnda kassa, som bolaget skulle

ega, om jernvägen fortfarande vore bolagets egendom, dock såvidt

aiiginge den aflöningsförhöjning, som bemälde tjenstemän och betjente

kunde komma att erhålla efter banans öfvertagande af staten,

endast under förutsättning af enskilda jernvägarnes pensionskassas

samtycke.

Då staten den l januari 1896 öfvertog vestkustbanan, hade hela

den . talrika personalen förelagts att skriftligen godkänna detta vilkor

för inträde i statens jernvägars tjenst, och hade personalen alltså stått

inför valet af omedelbart afsked eller omedelbart godkännande, hvilket

senare alternativ antagits tydligen i förhoppning, att denna för

dem så angelägna fråga framdeles på ett tillfredsställande sätt skulle

ordnas.

På derom af personalen sedermera gjord hemställan hade jernvägsstyrelsen

den 6 mars 1899 förklarat, att beträffande dem af de

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

sökande, livilka vore delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller

hvilka, utan att vara delegare i denna kassa, den 1 januari 1896 uppnått

en ålder af minst 40 år, skäl icke funnes att bifalla den af dem

gjorda ansökan om vinnande af delaktighet i statens jernvägars pensionsanstalter.

Härigenom hade den personal vid vestkustbanan, som

öfvergick i statens jernvägars tjenst, beröfvats rätt att genom inträde

i statens jernvägars pensionsinrättningar åt sig bereda samma pensionsförmåner

som den öfriga statsbanepersonalen, äfven om de kunde

komma ut med erläggandet af de stora retroaktivafgifter, som erfordrades

för att der vinna inträde. Deras ställning hade ock derigenom

blifvit sämre än den öfriga statsbanepersonalens, under det att deras

tjenstgöring och dermed förenade åligganden och deras ansvar vore

detsamma. Då man, enligt motionärernas åsigt, med allt fog kunde säga,

att den ersättning, staten betalade till sina tjenare för deras arbete,

utginge ej mindre såsom lön och tjenstgöringspenningar än äfven som

pension efter uppnådd pensionsålder, vore det ju i hög grad oegentligt,

att de, som under tjenstetiden, hvad åligganden och ansvar beträffade,

vore lika stälda, vid afskedstagandet blefve så olika lottade. Under

det att statsbanepersonalen i allmänhet erhölle 80 % af lönen och

den till 20 % af lönen uppgående inqvarteringsersättningen i pension,

utgjorde deremot den pension vestkustbanepersonalen erhölle endast

40 % af enbart lönen.

Till belysande af den olikhet, som härigenom uppstode vid pensioneringen,

hafva motionärerna anfört följande exempel på den pension,

som utginge till personer i samma tjenstegrad och med lika aflöning:

stationsinspektor, aflöning kr. 2,400, vid statens jernvägar

i allmänhet kr. 2,304: —

» » » 2,400, vid vestkustbanan ... » 960: —

alltså pr år kr. 1,344 mindre.

stationsmästare, aflöning kr. 1,080, vid statens jernvägar

i allmänhet kr. 1,036: 80

)> )> » 1,080, vid vestkustbanan ... » 432: —

skilnad kr. 604: 80 mindre pr år.

stationskarl, aflöning kr. 660, vid statens jernvägar i allmänhet

kr. 633: 60

i» » » 660, vid vestkustbanan .............. » 264: —

skilnad kr. 369: 60 mindre pr år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

banvakt, aflöning kr. 600, vid statens jernvägar i allmänhet

kr. 576: —

» » » 600, vid vestkustbanan.................. » 240: —

skilnad kr. 336 mindre pr år.

Denna deras ofördelaktiga ställning framträdde ännu mera, då förflyttning

egde rum till andra delar af statens jern vägsnät, der de tjenstgjorde

tillsammans med bättre lottade kamrater.

Motionärerna kunde icke dela jern vägsstyrelsens i skrifvelse den 6

mars 1899 uttalade åsigt att med hänsyn dertill att då ännu allt för

kort tid förflutit, sedan vestkustbanan af staten öfvertogs, jernvägsstyrelsen

ej för det då varande kunde hos Kongl. Maj:t göra framställning

i ämnet, ty det vore ju så, att statens öfriga jernvägstjenstemän

redan vid anställningen förvissades om den pension, de vid uppnådd

pensionsålder kunde erhålla, hvaremot dessa allt fortfarande vore i ovisshet

om, huruvida de kunde erhålla förmånligare pensionsvilkor. Den

omständighet, som dittills gjort det omöjligt för vestkustbanepersona

len att vinna inträde i statens jernvägars pensionsinrättningar, syntes

vara svårigheten att åstadkomma de medel, som erfordrades för betalande

af inträdes- och retroaktivafgifterna för densamma i nämnda pensionsinrättningar.

Sålunda hade direktionen för nämnda pensionsinrättningar

i skrifvelse af den 7 juni 1898 förklarat, att direktionen icke

hade något att erinra emot det att ifrågavarande personal vunne inträde

i pensionsinrättningarna, under vilkor att till pensionsinrättningarna inbetalades

vissa närmare angifna penningebelopp.

Då statens jernvägar nu årligen till de enskilda jernvägarnes pensionsinrättning

betalade omkring 20,000 kronor, h vilket kapitaliseradt

motsvarade 500,000 kronor, och då härigenom en pension af endast

40 procent af lönen bereddes personalen, syntes det tillskott, som derutöfver

behöfde göras för att åstadkomma likställighet i pensioneringen,

väl motsvara sitt ändamål.

Med åberopande af hvad sålunda anförts och med hänsyn till att

rättvisa och billighet kräfde, att vestkustbanepersonalen, hvad pensionering

beträffade, blefve likstäld med den öfriga jernvägspersonalen,

hemstälde motionärerna, att Riksdagen måtte besluta, dels att jernvägspersonalen

vid vestkustbanan måtte berättigas antingen att vinna inträde

i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter eller ock att åtnjuta

pension i likhet med statens öfrige jernvägstjenstemän och betjente, och

dels att hemställa, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

1

ställning- om det anslag och de åtgärder, som erfordrades, för att bereda

jernvägspersonalen vid vestkustbanan någon af ofvan omförmälda

förmåner.

Uti sin omförmälda skrifvelse har Riksdagen, efter redogörelse för

hvad i ärendet förekommit, anfört att, ehuru den personal, som från

vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, icke kunde hafva

något rättsligt anspråk att komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner,

som tillkomme öfriga vid statens jernvägar anstälde tjenstemän

och betjente, ville det dock synas Riksdagen, som om staten af billighetsskäl

borde åtminstone i vissa fall bereda den del af förstnämnda

personal, som icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter,

rätt till någon pension eller förbättring i de mindre fördelaktiga

pensionsvilkor, som delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa

medförde. För att kunna bedöma, i hvad mån och på hvilket

sätt detta lämpligen borde ske, fordrades emellertid en fullständig utredning

af alla på frågan inverkande förhållanden. Riksdagen, som i

saknad deraf icke kunnat, på sätt i omförmälda motioner föreslagits,

fatta något afgörande beslut i ämnet, hade emellertid ansett sig hafva

anledning hos Kong! Maj:t anhålla om verkställande af erforderlig utredning

i frågan, för att Riksdagen på grund deraf kunde komma i

tillfälle att pröfva, i hvad utsträckning och på hvilka vilkor pension

eller förbättrad sådan kunde ifrågavarande personal beredas.

Vid underdånig föredragning den 1 juni 1900 af Riksdagens ifrågavarande

skrifvelse behagade Kongl. Maj:t anbefalla jernvägsstyrelsen

att efter vederbörandes hörande verkställa den af Riksdagen i detta

ärende begärda utredning och dermed jemte det underdåniga utlåtande,

hvartill samma utredning kunde föranleda, till Kongl. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad häraf har jernvägsstyrelsen låtit genom sakkunnig

person verkställa undersökning öfver den matematiska kostnaden för

beredande af pension resp. fyllnadspension åt de tjenstemän och betjente,

som vid vestkustbanans inköp öfvergått i statens jernvägstrafiks

tjenst men ännu icke blifvit delegare i dess pensionsinrättningar, samt

enkor och barn efter sådan tjenstepersonal; hvarjemte på styrelsens

anmodan såväl direktionen för enskilda jernvägarnes pensionskassa i

skrifvelse den 11 oktober 1900 som ock direktionen för statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning i skrifvelse den 26 januari 1901 i ären

det sig yttrat. I underdånig skrifvelse den 15 mars 1901 har jernvägs

styrelsen, med öfverlemnande af berörda undersökning och yttranden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

samt öfriga till ärendet hörande handlingar, afgifvit eget underdånigt

utlåtande och förslag i ärendet.

Med föranledande deraf att fullmägtige i enskilda jernvägarnes pensionskassa

vid sammanträden i maj och september månader 1901 antagit

ett förslag till förnyadt reglemente för kassan, genom hvithet delegarne

skulle komma i åtnjutande af icke oväsentligt förbättrade pensionsförmåner

för sig samt enkor och barn, och då uppenbart vore, att detta

reglemente, om det vunne nådig fastställelse, skulle komma att öfva inflytande

på det af jern vägsstyrelsen i berörda skrifvelse den 15 mars 1901

framlagda förslaget, har jernvägsstyrelsen uppdragit åt samme sakkunnige,

filosofie licentiaten Nils Ahlberg, hvilken utfört de beräkningar,

som legat till grund för styrelsens nyssnämnda förslag, att verkställa

utredning rörande den inverkan, ett biträdande af de nya reglementsbestämmelserna

för vestkustbanepersonalens räkning kunde väntas hafva

på den i jernvägstyrelsens berörda framställning omhandlade frågan om

beredande åt denna personal af förbättrade pensionsvilkor.

Sedan Ahlberg i november 1901 afgifvit utlåtande, åtföljdt af bilagor,

har jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 18 sistlidne

februari, med öfverlemnande af dessa handlingar, afgifvit förnyadt yttrande

i ärendet och dervid framlagt ett delvis omarbetadt förslag i

den föreliggande pensionsfrågan.

De båda af Ahlberg utförda undersökningarne torde böra.fogas

vid detta protokoll, dock utan åtföljande tabeller (bil. 1 och 2).

Innan jag redogör för innehållet i jernvägsstyrelsens båda förslag

i ärendet, torde jag rörande hvad hittills i detta pensionsärende förekommit-

få meddela följande:

Uti det af 1893 års jernvägskomité afgifna underdåniga förslag angående

förvärfvande för statens räkning af Skåne—Hallands, Mellersta

Hallands, Göteborgs—Hallands, Landskrona—Engelholms och Malmö—

Billesholms jernvägar, hvilka jernvägar tillsammans bildade den s. k.

vestkustbanan, hade komitén i fråga om de närmare bestämmelserna i

afseende å sättet för banornas förvärfvande, som borde i köpeaftalen

med vederbörande jernvägsegare intagas, föreslagit, bland annat, att

de vid dessa jernvägar anstälda tjenstemän och betjente skulle tillerkännas

rätt att- öfvergå i statens jernvägars tjenst. Men då komitén

ansåg sig böra undvika att betunga statens jernvägars pensionsinrättningar

med att på en gång mottaga ett så stort antal nya delegare,

som då vore i fråga, föreslog komitén att såsom särskildt vilkor för

nämnda rätt skulle föreskrifvas, att ifrågavarande tjenstemän och be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

tjente fortfarande skulle qvarstå i enskilda jernvägarnes pensionskassa,

i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga vederbörande bolags

förpligtelse!1.

Emot den sålunda föreslagna bestämmelsen om tillerkännande af

rätt för de vid nämnda jernvägar anstälde tjenstemän och betjente att

öfvergå i statens jernvägars tjenst anmäldes reservation af 4 af komiténs

ledamöter, Indika ansågo, att det borde vid banornas öfvertagande

af staten bero på aftal mellan jernvägsst.yrelsen och vederbörande jernvägspersonal

om och på hvilka vilkor samma personal skulle öfvergå

i statens jernvägars tjenst.

Med anledning häraf anförde jernvägsstyrelsen i sitt deri 20 februari

1894 i ärendet afgifna underdåniga utlåtande att, äfven om reservanternas

åsigt i ofvanberörda hänseende vunne godkännande, den

ojemförligt största delen af personalen på grund af förhållandenas natur

skulle komma att af styrelsen erbjudas inträde i statens jernvägars

tjenst. Styrelsen biträdde icke desto mindre komiténs förslag. Om

nemligen inträdet i statens jernvägars tjenst blefve beroende på särskildt

aftal mellan styrelsen och hvarje vederbörande, funnes ingen anledning

ait ifrågasätta annat än att den antagna personalen inginge i

statens jern vägstrafiks pension sinrättning och enke- och pupillkassa.

Dessa pensionsinrättningars ekonomiska ställning vore emellertid sådan,

att de icke kunde på en gång mottaga så stort antal nya delegare utan

att retroaktivafgifter faststäldes till så afsevärdt höga belopp, att personalen

säkerligen icke skulle kunna erlägga desamma. Och äfven om

inbetalning af dylika afgifter egde rum, skulle för ett stort flertal rätten

1 ill pension komma att inträda först vid en alltför framskriden ålder.

Med afseende härå ansåge styrelsen den anordning ega företräde, att

den nya personalen qvarstode i de enskilda jernvägarnes pensionskassa.

Vid underdånig föredragning den 8 mars 1895 af frågan om förvärfvande

för statens räkning af ifrågavarande jernvägar tillstyrkte dåvarande

chefen för civildepartementet hvad komitén, enligt hvad nyss

nämnts, uti berörda hänseende föreslagit, dervid beträffande ifrågavarande

tjenstemäns och betjentes qvarstående i enskilda jernvägarnes pensionskassa

erinrades, hurusom komitén beräknat, att den årliga afgift,

som, enligt hvad förut nämnts, till följd deraf skulle af staten i bolagens

ställe erläggas till pensionskassan, skulle kunna antagas komma

att uppgå till allenast 15,000 kronor.

Sedan 1895 års Riksdag bifallit Kongl. Maj:ts proposition rörande

anvisande af medel för inköp af ifrågavarande jernvägar samt Kongl.

Bil,, till lliksd. Bot.. lHOd. t Band. 1 Afd. t!7 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 81.

Maj:t den 7 juni 1895 besluta, att dessa skulle från 1896 års ingång

öfvertagas af staten på i hufvudsak de af komitén föreslagna

vilkoren, blef också i kontrakten om jernvägarnes förvärfvande bestämmelse

intagen derom, att de vid vederbörande jernväg anstälde tjenstemän

och betjente skulle ega rätt att öfvergå i statens jernvägars tjenst.

Såsom vilkor härför stadgades, bland annat, det i ofvanberörda motioner

omförmälda förbehåll att. de icke skulle ega att ingå såsom delegare i

statens jernvägars pensionsinrättniugar, med mindre jern v ägs styrelsen

efter pröfning för hvarje särskildt fall af tjenstemans eller betjente

derom ingifna ansökning funne sådan kunna utan pensionskassornas särskilda

betungande bifallas. Dessutom stadgades i kontrakten, att jernvägsstyrelsen

skulle i förhållande till enskilda jernvägarnes pensionskassa

inträda i vederbörande bolags rättigheter och skyldigheter. Dessa

bestämmelser intogos i samtliga kontrakten, äfven i det om Landskrona

—Engelholms jernväg, hvars personal icke tillhörde någon pensionsinrättning,

samt afsågo jemväl vid de öfriga jernvägarne anstäld personal,

som icke ingått i enskilda jernvägarnes pensionskassa, således

äfven de tjenstemän och betjente vid de öfriga 4 banorna, Indika, då

de antagits först år 1895, efter det statsinköpet beslutits, icke ingått i

enskilda jernvägarnes pensionskassa.

I anledning af hvad sålunda i kontrakten stadgats, öfvergingo vid

jernvägarnes ölvertagande med ingången af år 1896 i statens jernvägars

tjenst, utan att intagas i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

samt enke- och pupillkassa, ordinarie tjenstemän och betjente till

ett antal af 542.

Under våren 1897 hade ansökan om vinnande af inträde i statens

jernvägs trafiks pensionsanstalter hos jern vägsstyrelsen gjorts af vid

förutvarande vestkustbanan anstälde tjenstemän och betjente till ett

antal af 406, af hvilka 336 voro delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa,

men öfriga 70 ej tillhörde någon pensionsinrättning. Efter

det jernvägsstyrelsen i anledning häraf låtit verkställa utredning beträffande

den inverkan å statens jern vägstrafiks pensionsanstalters ekonomiska

ställning, som ett bifall till de gjorda ansökningarna skulle

komma att medföra, framstälde styrelsen till direktionen för enskilda

jernvägarnes pensionskassa förfrågan, huruvida och i hvad mån den i

kassan delaktiga personalen vid eventuelt utträde ur kassan skulle

kunna påräkna att återfå sina till kassan inbetalda afgifter. Till svar

härå meddelade direktionen i skrifvelse den 23 september 1897, att

direktionen beslutit, att den i § 9 af det för kassan gällande reglemente

gifna bestämmelsen, att delegare i kassan, som från jernvägs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 81.

11

bolags tjenst afginge, innan lian vore pensionsberättigad, och ej begagnade

sig af den honom medgifna rätt att i kassan qvarstå, egde

att af kassan återfå tre fjerdedelar af de månatliga afgifter, han erlagt,

dock utan ränta, skulle anses tillämplig vid ifrågavarande personals

eventuella utträde ur kassan, dock med förbehåll, bland annat, att antingen

hela personalen samtidigt utträdde ur kassan eller ock att vid

utträdet icke afsigtligt gjordes något för kassan menligt urval, så att

icke just de delegare underläte att utträda, till hvilka kassan egde relativt

stora förpligtelse!'' i förhållande till deras blifvande afgifter; och

skulle direktionen i hvarje särskilt, fall ega bestämma, huruvida delegare,

som sådant önskade, finge i kassan qvarstå.

På anmodan af jernvägsstyrelsen afgaf direktionen för statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning den 7 juni 1898 yttrande rörande

ifrågavarande ansökningar, och förklarade deruti direktionen, att den

icke hade något att erinra emot det att ifrågavarande personal vunne

inträde i pensionsinrättningarne under vilkor, att till pensionsinrättningarne

inbetalades:

a) ett belopp af 964,487 kronor, hvilket belopp enligt af jernvägsstyrelsen

föranstaltad utredning utgjorde värdet af den genom ifrågavarande

personals inträde i pensionsinrättningarna för dessa inrättningar

uppkommande kapitalbrist;

b) skilnaden mellan den del af sagda belopp, som utgjorde den

för enke- och pupillkassan beräknade kapitalbrist, samt det belopp, som

kunde framgå ur den noggrannare beräkning, som, enligt hvad i utlåtandet

rörande sagda utredning framhållits, vore erforderlig, derest inträde

i pensionsinrättningarna skulle medgifvas sökandena

c) ränta efter fyra procent från den 1 juli 1897 å de i inom. a)

och b) angifna belopp;

d) de enligt gällande reglementen på sökandena belöpande pensionsafgifter

för tiden från och med den 1 januari 1896 jemte ränta

efter fyra procent å de förfallna pensionsafgiftsbeloppen från respektive

förfallodagar; samt

e) det belopp, som representerade värdet af de högre pensioner,

som kunde komma att utgå till följd af nu gällande aflöningsreglemente

för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar.

Efter det förberörda handlingar inkommit, företogos de gjorda

ansökningarna af jernvägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899.

Dervid fann styrelsen beträffande dem af de sökande, hvilka vore delegare

i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller hvilka, utan att vara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 81.

de]egare i denna kassa, den 1 januari 1896 uppnått eu ålder af minst

fyrtio år, icke skäl bifalla den af dem gjorda ansökan om vinnande af

delaktighet i statens jérnvägstrafiks pensionsanstalter.

Hvad åter anginge öfriga sökandena, Indika icke vore delegare i

sagda pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes

afskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens jernvägstrafiks

pensionsanstalter förfallit, förklarade jern vägsstyrelsen, att en

hvar af dem skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit delaktighet

i statens jern vägars pensionsanstalter, under vilkor, att af honom erlades

de enligt gällande reglementen på honom belöpande pensionsafgifter

för tiden från och med sistnämnda dag jemte den ränta derå,

som af direktionen för statens jérnvägstrafiks pensionsinrättning kunde

varda bestämd, dock att, i händelse detta vilkor ej fullgjordes, delaktighet

i pensionsanstalterna skulle anses af vederbörande förvärfvad

med ingången af år 1899.

I sammanhang härmed förklarade j era vägss (yr el sen, att beträffande

dem af de sökande, Indika icke vore delegare i enskilda jernvägarnes

pensionskassa och hvilka enligt styrelsens omförmälda beslut icke då

kunnat medgifvas delaktighet i statens jérnvägstrafiks pensionsanstalter,

styrelsen framdeles ville för hvarje särskild! fall pröfva, huruvida vid

vederbörandes afskedstagande eller frånfälle skäl kunde förefinnas att

till Kongl. Maj:t ingå med framställning om åtgärder för beredande

af särskild pension åt den sålunda ur tjensten afgående eller hans sterbhusdelegare.

Samma dag — den 6 mars 1899 — meddelade jernvägsstyrelsen

jemväl svar på en under hösten 1898 å vestkustbanepersonalens vägnar

gjord ansökning, hvaruti hemstälts, att styrelsen ville hos Kongl. Maj:t

göra framställning derom, att denna personal, vid uppnådd pensionsålder

enligt bestämmelserna i reglementet för enskilda jernvägarnes

pensionskassa, och densammas enkor och oförsörjda barn vid husfaderns

frånfälle måtte af jernvägstrafikmedel erhålla fyllnadspension en

gång för alla och sålunda beräknad, att den tillsammans med det från

enskilda jernvägarnes pensionskassa utgående belopp motsvarade den

pension, som skolat erhållas, om personalen under sin tjenstgöringstid

vid vestkustbanan, äfven då denna tillhörde de enskilda bolagen, varit

delegare i statens jérnvägstrafiks pensionsinrättning. I anledning af

denna ansökning förklarade jernvägsstyrelsen, att styrelsen, med allt

erkännande af det behjertansvärda i att en bättre pensionering bereddes

den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jern vägars

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

13

tjenst, likväl och med hänsyn dertill, att allt för kort tid förflutit, sedan

vestkustbanan af staten öfvertogs, ansett sig för det dåvarande icke

kunna hos Kongl. Maj:t göra framställning i angifna hänseende eller

i öfrigt derutinnan företaga någon åtgärd.

I fråga om pensionsförmånerna och pensionsafgifterna i statens

jernvägars pensionsinrättning och enke- och pupillkassa, å ena sidan,

samt enskilda jernvägarnes pensionskassa, å andra sidan, sådana de varit

intill den 1 innevarande månad, då förnyadt reglemente för enskilda

jernvägarnes kassa trädde i kraft, får jag hänföra mig till följande

jemförande uppställning:

Jemförelse mellan de i afseende å pensionsrätten vigtigaste bestämmelserna

i reglementena för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

och enke- och pupillkassa, å ena, samt enskilda jernvägarnes

pensionskassa, å andra sidan.

Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar: Enskilda jernvägarnes pensionskassa:

A) Rätt till pension tillkommer:

delägare:

a) som till följd af kroppsskada eller

sjuklighet, hvilken han i tjensteutöfning vid

statens jern vägstrafik sig ådragit, icke vidare

kan sin befattning behörigen sköta och fördenskull

af styrelsen afskedas;

b) som efter minst tio tjensteår i ordinarie

anställning vid statens jernvägstrafik

afskedas, emedan han antingen till följd af

sjuklighet, som han icke ådragit sig under

tjensteutöfning. eller till följd af ålderdomssvaghet

icke kan sin befattning behörigen

sköta;

c) som efter minst 30 års tjenst i ordinarie

anställning vid statens jernvägstrafik

uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår

«) delegare, som efter minst 15 års

tjenstgöring afgår ur tjensten på grund af

styrkt obotlig sjukdom eller, äfven efter

färre tjensteår, under tjensteutöfning ådragit

sig sjukdom eller kroppsskada, som gör honom

oförmögen att tjenstgöi''a;

(Pensionsrätten i detta fall beroende på

framställning af vederbörande jernvägsförvaltning.

)

b) vid tjenstens frånträdande sådan delegare,

som vid någon af de jernvägar, hvilka

i kassan ingått, vid tidpunkten för detta

inträde innehade ordinarie anställning, sedan

han fylt 60 år och varit i ordinarie tjenst

vid enskild jernväg inom landet så lång tid,

att summan af hans lefnads- och tjensteår

uppgår till talet 90;

c) vid tjenstens frånträdande sådan delegare,

som efter det den jernväg, vid hvilken

han är anstäld, ingått i kassan, erhållit or
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar:

och tjensteår sammanräknade uppgå till

talet 95;

dj den aflidnes enka, så länge hon lefver

ogift och är i besittning af medborgerligt

förtroende, samt

hvarje den aflidnes barn, som är yngre

än aderton år och som, der det fylt femton

år, icke dömts förlustigt medborgerligt förtroende.

Enskilda jernvägarnes pensionskassa:

dinarie anställning före 40 års ålder, sedan

han fylt 60 år;

d) delegares enka, så länge hon lefver

ogift, samt afliden delegares barn, tilldess

det uppnått 16 år.

B) Pensionsbeloppens storlek:

1) för delegare:

Mom. 1. Årliga beloppet af pension

bestämmes, i mån af den pensionsberättigades

tjensteår, till vissa procent af den medelaflöning,

som uppkommer, då medeltalet

tages af de fem sista årsaflöningar, i förhållande

hvartill den pensionsberättigade, näst

före erhållet afsked, erlagt årsafgifter till

pensionsinrättningen, sålunda att

för fulla 10 tjensteår erhåll. 20 % af medelaflön.

»

»

11 »

»

22 »

»

»

»

»

12 »

»

24 »

»

»

»

»

13 »

»

26 »

»

»

»

»

14 »

»

28 »

»

»

»

»

15 »

»

30 »

»

»

»

»

16 »

»

32 »

»

»

»

17 »

»

34 »

»

»

»

»

18 »

»

36 »

»

»

»

»

19 »

»

38 »

»

»

»

»

20 »

»

40 »

»

»

»

21 »

»

44 »

»

»

»

»

22 »

»

48 »

»

»

»

»

23 »

»

52 »

»

»

»

»

24 *

»

56 »

»

»

»

»

25 »

»

60 »

»

»

»

»

26 »

»

64 »

»

»

»

»

27 »

»

68 »

»

»

»

28 »

»

72 »

»

»

»

»

29 »

»

76 »

»

»

»

»

30 »

»

80 »

»

»

Mom. 2. Delegare,

som pensioneras

grund af bestämmelsen här ofvan under lit,

A. a, erhåller såsom pension:

då han icke räknar fulla 23 tjensteår,

Pensionsberättigad delegare erhåller en

årlig pension, uppgående till 40 procent af

medelbeloppet af den aflöning, för hvilken

han de sista 60 månaderna till kassan erlagt

afgift.

Delaktighet i kassan må hädanefter i

intet fall medgifvas för högre årsaflöning än

5,000 kronor.

Delegare, som erhåller pension jemlikt

bestämmelsen här ofvan under lit. A. a, erhåller

det pensionsbelopp, som kassans direktion

bestämmer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd.

Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar:

50 procent af den enligt föregående mom.

beräknade medelaflöning, och

då lian räknar falla 23 tjensteår eller

derutöfver, den procent, som i föregående

mom. är stadgad;

dock skall, derest kroppsskadan eller

sjukligheten är af sådan beskaffenhet, att delegaren

icke kan bidraga till sin egen försörjning,

pensionen, oberoende af antalet tjensteår,

utgå med 80 procent af medelaflöningen.

2) för delegares

Pensionen efter afliden delegare utgår

med 25 % af dennes medelaflöning för de

fem sista åreu, eller, derest motsvarande inbetalning

till kassan göres, 25 % af delegarens

senaste aflöning. Är enka ensam pensionsberättigad

eller finnas endast pensionsberättigade

barn, uppbäre i förra fallet enkan

och i det senare barnen samfäldt hela pensionsbeloppet.

Pinnas både pensionsberättigad

enka och pensionsberättigade barn, åtnjuta

enkan den ena hälften och barnen tillsammans

den andra hälften af pensionsbeloppet.

Mellan barn delas alltid det dem

samfäldt tillkommande belopp lika.

Proposition N:o 81.

Enskilda jernvägarnes pensionskassa:

enka och barn:

Afliden delegares pensionsberättigade

enka och barn ega att uppbära pension till

följande procenttal af den aflidnes ofvan

angifna medelaflöning, nemligen: enka med

två eller flera barn 25 procent, enka med

ett barn eller utan barn 20 procent, två

eller flera moderlösa barn 20 procent och

ett moderlöst barn 15 procent.

C) Afgifterna till pensionskassorna, :

Mom. 1. Såsom inträdesafgift erlägger

den inträdande till enke- och pupillkassan

hälften af honom då tillkommande aflöning

för en månad.

(Till pensionsinrättningen erlägges ej

någon inträdesafgift.)

Mom. 2, Arsafgifter utgå dels till pensionsinrättningen

dels och til) enke- och pupillkassan.

Till den förra utgå delegares arsafgifter

med en viss, på grund af hans ålder vid

inträdet i pensionsinrättningen en gång för

alla bestämd procent af honom tillkommande

aflöning, sålunda att den, som inträdt före

fylda 30 år erlägger 3,2 % af aflöningen,

Mom. 1. Delegare erlägger såsom inträdesafgift

25 procent af det belopp, hvartill

hans aflöning för de efter hans inträde

i kassan närmast följande två månaderna

uppgår.

Mom. 2. I årsafgift erläggor:

a) sådan pensionsberättigad delegare,

som vid någon af de jernvägar, som ingått

i kassan, vid tiden för detta inträde

innehade ordinarie anställning, månatligen 5

procent af månadsaflöningen, om han vid

delegareskapets vinnande var yngre än 30

år, 5 Vj procent, om han var 30 år, 5 2/5

procent, om han var 31 år, o. s. v., d. v. s.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj:ts Nåd.

Statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar:

den, som vid inträdet

fylt 30 men icke 32 år erlägger 3,3 % af afton.

»

32

»

»

34

»

3,4 »

»

»

»

34

»

»

36

»

3,5 »

»

»

»

36

»

»

38

»

»

3,6 »

»

»

»

38

»

»

40

»

3,7 »

»

»

»

40

»

»

42

»

»

3,8 »

»

»

»

42

»

»

44

»

3,9 »

»

»

»

44

»

»

46

»

»

4,0 »

»

»

»

46

»

»

48

»

»

4,i »

»

»

»

48

»

»

50

»

»

4,2 »

»

»

»

50

>>

>

52

»

>>

4,3 »

»

>>

»

52

»

54

»

»

4,4 »

»

»

»

54

»

»

56

»

.» -

4,5 »

»

»

56

»

»

58

»

4,6 »

»

. »

58

»

»‘

60

»

»

4,7 »

»

»

»

60

t—-

»

»

4,8 »

dock

skall

den,

som

vid

erhållandet

af

an-

ställning i statens jernvägstrafiks ordinarie

tjenst fylt trettio år, erlägga retroaktiv afgift,

motsvarande hela värdet af förmånen

att icke behöfva erlägga högre årsafgifter än

här ofvan äro bestämda. Sagda värde fastställes

af pensionsinrättningens direktion.

Till den senare utgå delcgares årsafgifter

med eu viss, på grund af hans ålder vid

inträdet i kassan, en gång för alla bestämd

procent af honom tillkommande aflöning sålunda,

att den, som inträder innan han fylt

30 lefnadsår, erlägger 3,o % af aflöningen,

den, som vid inträdet

fylt 30 men icke 32 år, erlägger 3,i % af aflön.

»

32

»

»

34

»

3,2

»

»

»

»

34

»

»

36

»

»:

3,3

»''

»

»

36

‘ ''/> ''

»

38

»

»

3,4

»

■>>

»‘

»

38

* »

»

40

»

'' »

3,5

»''

»

»

40

»

»

41

»

»

3,6

»

»

»

»

41

»

»

42

>1

»

3,7

»

y>

»

»

42

»

43

>> ’

»

3,8

»

>>

»

»

43

» ***

»*

44

»

3,9

»

»

»

»

44

" »

»

45

»

4,0

»

»

»

»

45

» ‘

»

46

»

»

4,i

''»

»

»

»

46

%

»

47

»

»

4,2

»

»

>>

»

47

»

''»

48

»

” »

4,3

»

»

»

Proposition N:o 81.

Enskilda jernvägarnes pensionskassa:

så många femtedels procent mera än fem,

som antalet af fylda lefnadsår vid inträdet

öfversteg 29; dock att dylik månadsafgift

icke må uppgå till högre belopp än

10 procent af aflöningen;

l) sådan pensionsberättigad delegare,

som vid någon af förberörda jernvägar efter

den under lit. a nämnda tid erhållit ordinarie

anställning, dels månatligen 5 procent

af månadsaflöningen, dels, om han vid inträdet

i kassan är äldre än 29 år, retroaktiv

afgift enligt tabell K*) och dels,

om hans hustru är fem år yngre än han

sjelf, retroaktiv afgift enligt tabell B *).

") Tabell A och B torde icke behöfva här ätergifvas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81. 17

Statens jernvägsirafiks pensionsinrättningar: Enskilda jernvägarnes pensionskassa:

den, som vid inträdet

fylt 48

men

. icke 49 år

, erlägger

4,4 % af afton.

»

49

»

50 »

4,5 » »

»

»

50

»

»

Öl »

»

4, G » »

• y> . :

51

»

»

52 »

»

4,8 5 »

»

»

52

»

53 »

.»

5,0 :

»

»

53

»

»

54 »

»

5,2 » »

»

»

54

»

»

55 »

»

5,4 » »

»

»

55

>>

»

56 »

»

5,c »

»

»

5G

»

»

57 »

5,8 » »

»

»

57

»

»

58 »

»

6,1 » »

»

»

58

»

»

59»

»

6,4 » »

»

»

59

»

»

60 »

»

6,7 » »

>>

ock

skall

den,

som

vid härefter ske

ende

anställning i statens jernvägstr afiks ordinarie

tjenst fylt trettio år, erlägga retroaktiv afgift,

motsvarande hela värdet af förmånen

att icke behöfva erlägga högre årsafgifter,

än de här ofvan bestämda. Sagda värde

fastställes af direktionen för statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning, hvars beslut

härutinnan ej må öfverkiagas.

Moln. 3. Hvarje gång delegare uppflyttas

i högre aflöningsklass än den, för hvilken

hans årsafgifter senast utgått, erlägger

han till pemionsinråttningen en månads aflöningsförhöjning.

Hetta erläggande sker genom

aflöningsafdrag, då förhöjningen första

gången utfaller.

Hvarje gång delegare uppflyttas i högre

aflöningsklass än den, för hvilken hans årsafgifter

senast utgått, erlägger han till enkeooh

pupillkassa två månaders aflöningsförhöjning.

Denna afgift erlägges då förhöjningen

andra och tredje gången utfaller.

Mom. 3. Vid förhöjning i aflöning erlägger

delegare såsom ytterligare afgift till

kassan de två första månadernas aflöningsförhöjning,

hvaremot den ordinarie månadsafgifteu

under samma tid beräknas efter den

förra aflöningen.

Det af jernvägsstyrelsen omförmälda förslaget till förnyadt reglemente

för enskilda jernvägarnes pensionskassa har blifvit, faststäldt af

Kongl. Magt den 14 nästlidne mars.

För de ändringar vid jemförelse med det äldre reglementet, som

öfva inflytande på den nu förevarande pensionsfrågan, får jag lemna

följande redogörelse.

Enligt det nya reglementet har den normala eller ålderdomspensionen

för delegarne sjelfva höjts från 40 % åt medelbeloppet al

Bill. till It Usel. Prat. 1002. 1 Band. 1 Afd. til Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

den aflöning, för hvilken vederbörande de sista 60 månaderna till kassan

erlagt aflöning, till följande procenttal af den årsaflöning, för

hvilken han vid pensionsrättens inträde är delaktig i kassan, nemligen:

omedelbart efter pensionsrättens inträde............................................... 50 %

om han derefter förblifver i tjenst 1 år .......................................... 52 %

» » )- » » 2 » .......................................... 54 %

» » » » » » 3 » 56 %

» » » » » » 4 » 58

» » » » » » 5 » eller mer.......................... 60 %

hvarvid dock är att märka, att delaktighet hädanefter icke får åtnjutas

för löneförhöjning vid fylda 50 år eller derefter.

Då enligt det nya reglementet den normala 50 % pensionen tillkommer

delegare, då han fylt 60 år — sådan delegare, som, innan

det nya reglementet trädt i kraft, vid inträdet i kassan påförts månadsafgift

till högre belopp än 5 % af aflöningen (d. v. s. i allmänhet

sådan, som vid inträdet varit 30 år eller deröfver), dock efter fylda 60

år först sedan han varit i ordinarie tjenst vid enskild jernväg inom

landet så lång tid, att summan af hans lefnads- och tjensteår uppgår

till talet 90 — synes en afsevärd del af statsbanans i enskilda jernvägarnes

pensionskassa delaktiga personal kunna erhålla pensioner, uppgående

till öfver 50 % af delaktighetsbeloppet. Vidare skola enligt

det nya reglementet invaliditetspensionerna, hvilka hittills varit obestämda,

i det att de utgått med belopp, som direktionen bestämmer, i

hvilket afseende ett årligt belopp af 100 kronor hittills varit det vanligen

förekommande, fixeras till belopp, vexlande mellan 20 och 47 %

af vederbörande medelaflöning, dervid pension dock icke lemnas för

invaliditet i följd af olycksfall. Enligt de nya bestämmelserna skola

delegarnes pensionsberättigade efterlefvande uppbära pension till följande

procenttal af den aflidnes årliga medelaflöning, nemligen:

enka med ett barn

eller utan barn .........................

.......................... 25

%

» » två »

.......................... 271

%

» » tre »

.......................... 30

%

)) » fyra »

.......................... 327.

%

» » fem eller

flera barn.....................................

........................ 35

%

ett moderlöst barn

.......................... 15

%

två moderlösa barn

......................... 20

%

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

19

tre moderlösa barn ....................................................

.............................. 25

%

fyra » » .....................................................

.............................. 30

%

fem eller flera moderlösa barn................................

............................... 35

%

Denna förbättrade pensionsrätt kommer de nuvarande delegarne

till del utan någon egentlig höjning i deras afgifter. Väsentligen endast

i fråga om löneförhöjningsafgifterna, Indika enligt det nya reglementet

skola utgå under hela den återstående tjenstetiden med viss af

lefnadsåldern vid förhöjningens inträde beroende procent af samma förhöjnings

belopp, kommer ändringen att i någon mån kräfva uppoffring

från delegarnes sida, men denna blifver relativt obetydlig, då delegarne

naturligen äfven hittills haft att å förhöjningen under hela sin tjenstetid

erlägga afgift, om ock med den lägre procent, som betingas af åldern

vid deras första inträde i kassan.

Hvad åter de i kassan inträdda banförvaltningarna beträffar, komma

dessa enligt det nya reglementet att erlägga förhöjda afgifter.

Medan en sådan förvaltning hittills haft at''t i afgift utbetala allenast 5 %

af vederbörandes årsaflöning — d. v. s. af det belopp, för hvithet vederbörande

är i kassan delaktig — skall förvaltningen hädanefter få erlägga

dels afgifter till samma belopp som de afgifter — ursprungliga

månads- och löneförhöjningsafgifter — livilka åligga delegarne, dels och

såsom tilläggsafgift 10 % af summan af samma afgifter, och är härvid

att märka, att delegarnes ursprungliga månadsafgifter, allt efter vederbörandes

ålder vid första inträdet, utgå med 5 till 10 % af delaktighetsbeloppet.

Den ökade kostnad, som drabbar banförvaltningarna, kan

dock icke sägas vara synnerligt stor. För statsbaneförvaltningen skulle

den med afseende å dess i kassan delaktiga personal, enligt gjord, af

jern vägsstyrelsen meddelad beräkning på grund af förhållandena år

1901, belöpa sig till något öfver 7,000 kronor om året.

Enligt vid det nya reglementet fogade »öfvergående stadgande]!»,

eger banförvaltning, som ingått i kassan före det nya reglementets

trädande i kraft, rätt att före utgången af år 1902 anmäla antingen

hela sin i kassan delaktiga personal eller den del af samma personal,

som den 1 januari 1902 icke fylt 30 år, att mot erläggande af föreskrifna

afgifter komma i åtnjutande af den nya rätten till pensionering. 1

1 det följande skall jag lemna redogörelse för den ändring i hittills

gällande reglemente för enskilda jernvägarnes pensionskassa, som

af Kongl. Maj:t faststäldes den 4 december 1896 och som, så vidt nu

är i fråga, innebär, att delaktighet i kassan kunde vinnas äfven för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 81.

den till ett ,värde af 20 procent af lönen beräknade inqvarteringsförmånen.

Denna ändring medförde närmare öfverensstämmelse med

reglementena för statens jernvägstrafiks pensionsanstalter, i det att

inqvarteringsförmånen medräknas till 20 procent af arfvodet i pensionsinrättningen

och till 15 procent af arfvodet i enke- och pupillkassan.

Uti sin omförmälda skrifvelse den 15 mars 1901 har jernvägsstyrelsen

till en början lemnat en sammanfattande jemförelse mellan pensionsförmånerna

i de olika kassorna före omförmälda, den 1 innevarande

månad i kraft trädda reglementsförändring beträffande den enskilda

kassan och dervid anfört, hurusom de sammanlagda premieprocenterna

för delegare i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter — pensionsinrättningen

samt enke- och pupillkassan — öfverstege premieprocenten för

delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa. Sålunda utgjorde dessa

premieprocenter exempelvis för delegare i förstnämnda pensionsanstalter,

hvilken vid inträdet vore yngre än 30 år, i pensionsinrättningen 3,2 %

af arfvodet och inqvarteringen, denna senares värde beräknadt till tjugu

procent af arfvodet, och i enke- och pupillkassan 3 % af arfvodet och

inqvarteringen, dennas värde uppskattadt till femton procent af arfvodesbeloppet,

medan motsvarande procent i enskilda jernvägarnes pensionskassa,

ur hvilken utginge pensioner till såväl delegarne sjelfva som

deras enkor och barn, uppginge sammanlagdt till i regeln allenast 5 %.

A andra sidan vore att märka, att pensionen till delegare i statens

jernvägstrafiks pensionsanstalter, vexlande mellan 20 och 80 % af arfvodet

och inqvarteringen, samt till enka och barn efter sådan delegare,

utgörande i regeln 25 % af arfvodet och inqvarteringen, i allmänhet utginge

med ej obetydligt högre belopp -— vid full pension för delegare

med mer än dubbla beloppet — än till delegare i enskilda jernvägarnes

pensionskassa och deras enkor och barn, hvilka åtnjöte pension, de

förre med allenast 40 % och de senare med 15, 20 eller 25 % af aflöningen,

hvarmed, enligt § 8 mom. 7 af reglementet förstås endast ordinarie

lön, till hvilken dock, jemlikt momentets lydelse enligt nådigt

bref den 4 december 1896, kunde räknas värdet af inqvarteringen, beräknad

till högst 20 procent af den kontanta ordinarie aflöningen.

Derefter har jernvägsstyrelsen redogjort för den verkstälda undersökningen

och derom meddelat följande:

Den i anledning af Riksdagens förberörda uttalanden genom styrelsens

försorg verkstälda undersökningen hade utförts särskild! för

dem af ifrågavarande personal, som äro delegare i enskilda jernvä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2L

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

garnes pensionskassa, eller, enligt den för år 1900 faststälda arfvodesstaten,

434 personer med en beräknad aflöning- af 396,700 kronor utom

inqvarteringsersättning o. d. samt särskildt för dem, som icke tillhöra

någon pensionsinrättning, till ett antal af 34 personer med en aflöning

af 32,100 kronor utom inqvarteringsersättning o. d., och hade sålunda

denna undersökning omfattat ett större antal personer än den förut

berörda, under år 1898 verkstälda. Vederbörandes tjensteårsberäkning

för ernåendet af pensionsrätt hade antagits börja den 1 januari 1896

eller vid anställningen i statens jernvägars tjenst, hvaremot premierna

och pensionsbeloppen vore angifna efter det värde, hvilket de beräknats

ega vid 1901 års början eller den tidpunkt, vid hvilken premiernas

erläggande förutsatts börja. Vid beräkningen hade användts en

räntefot af 3,8 %, statistiska centralbyråns allmänna svenska dödlighetstabell

1881—90 för män och qvinnor samt de undersökningar öfver

invaliditet och qvarstående aktiva vid olika åldrar, som på styrelsens

uppdrag utförts och i aftryck bilagts styrelsens skrifvelse.

Inom de tvenne olika grupperna visade undersökningen följande

resultat:

A) Den del af vestkustbanepersonalen1 hvilken tillhör enskilda jernvägarnes

pensionskassa.

Den förbättrade pensionsrätt, som här ifrågasatts, har antagits

kunna åvägabringas enligt följande tre alternativa förslag.

Alternativ I.

Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa och

bildar en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner vid afgång ur

tjensten, resp. åt enka och barn efter mannens död, under samma

förutsättningar och efter samma grunder som i statens jernvägars pensionsanstalter.

Kostnaden utöfver vederbörandes egna premier för betäckande af

pensioneringsriskerna har beräknats uppgå till 1,132,400 kronor eller,

efter afdrag af det belopp, 141,199 kronor 63 öre, som af direktionen

för enskilda jernvägarnes pensionskassa beräknats skola vid

ifrågavarande delegares utträde ur kassan för deras räkning återbetalas,

till i rundt tal 991,200 kronor, under förutsättning antingen att

delegarnes ordinarie utgifter betingas af åldern vid inträdet i statens

jernvägarB tjenst mot skyldighet för vederbörande att utöfver dessa

utgifter erlägga särskilda retroaktivafgifter till beräknadt belopp af

100,200 kronor, motsvarande värdet af dels öfverårighets- och inträdes
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

afgifter till statens jern vägstrafiks enke- och pupillkassa och dels förmånen

att under mellantiden från inträdet i tjenst till inträdet i pensionsinrättningen

hafva fått till enskilda jernvägarnes pensionskassa

erlägga lägre premier än de, som sålunda här lagts till grund för beräkningen,

eller ock att förbemälda ordinarie afgifter betingas af åldern

den 1 januari 1901 samt att utöfver dessa afgifter erläggas särskilda

retroaktivafgifter till beräknadt belopp af 64,900 kronor, motsvarande

förenämnda värde efter afdrag af värdet af skilnaden mellan de ordinarie

afgifter (månads- och uppflyttningsafgifter), som sålunda komme

att erläggas, och de afgifter af samma slag, som enligt den förra förutsättningen

beräknats erlagda i förhållande till åldern vid inträdet i

statens jernvägstrafiks tjenst.

Dessa särskilda afgifter från personalens sida hafva antagits kunna

uttagas under första förutsättningen, öfverårighets- och inträdesafgifter

på vanligt sätt under 1 år och retroaktivafgifterna på längre tid t. ex.

de åtta följande, i hvilket fall årligen skulle för dessa sistnämnda utgifter

erläggas 0,85 % af arfvodet och inqvarteringen till pensionskassan

och 0,8 % deraf till enkekassan samt under andra förutsättningen genom

fördelning under förslagsvis tre år.

Härutöfver har förutsatts en tredje möjlighet eller att afstå från

dessa särskilda afgifter, men minska pensionerna på sätt i alternativ

III närmare utvecklas.

Alternativ II.

Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa och

inträder i statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar på samma vilkor

som i alternativ I förutsättes.

Kostnaden blir densamma som i alternativ I.

Alternativ 111.

Personalen bibehåller delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa

under förutvarande förhållanden, men erhåller för sig samt enkor

och barn rätt till fyllnadspension, afsedd att utgå med så stort belopp,

att detsamma jemte den pension, som erhålles från enskilda jernvägarnes

pensionskassa, motsvarar den pension, som under de i alternativet

II gjorda förutsättningarne skulle hafva tillkommit vederbörande, under

vilkor att statens jernvägstrafik godtgöres skilnaden mellan värdet af

de afgifter, som från och med år 1896 skulle hafva erlagts för del
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

aktighet i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter, och af de afgifter,

som under samma tid af delegarne erlagts till enskilda jernvägarnes

pensionskassa.

Den beräknade kostnaden utöfver vederbörandes egna premier för

beredande af dylika fyllnadspensioner utgör 601,200 kronor under förutsättning

att af ifrågavarande delegare i nämnda kassa till statens

jern vägstrafik inbetalas antingen dels skilnaden mellan, å ena sidan,

afgifterna, beräknade enligt statens jernvägstrafiks pensionsanstalters

reglementen i öfrigt, men hänförda till vederbörandes ålder vid inträdet

i statens jernvägstrafiks tjenst och, å andra &idan, de nuvarande afgifterna

i enskilda jernvägarnes pensionskassa, och dels särskilda retroakrivafgifter

52,200 kronor, eller ock retroaktivafgifter till belopp af

21,200 kronor jemte värdet af skilnaden mellan afgifterna enligt samma

reglementen, beräknade för åldern vid 1901 års början, och förenämnda

afgifter till enskilda jernvägarnes pensionskassa.

De särskilda afgifterna hafva i båda fallen beräknats kunna erläggas

antingen under första året eller genom fördelning på flera följande

år.

För den händelse dessa fyllnadspremier och retroaktivafgifter helt

eller delvis icke kunde utkräfvas efter någondera af nyss angifna metoder,

har slutligen föreslagits den utvägen att minska fyllnadspensionerna

med ett belopp, värdi lika mycket som de icke inflytande premierna,

hvilken minskning exakt uträknad skulle utföras särskildt för

hvar individ vid hans afskedstagande eller död och med hänsyn till

deri på honom belöpande bristen. Under förutsättning att icke några

afgifter uttoges af personalen, har approximativt beräknats, att fyllnadspensionerna

skulle minskas med 26 % och högsta möjliga pension utgå

i stället för med 80 % af arfvodet och inqvarteringen med endast

67,9 % deraf.

B) Den del af ifrågavarande personal, som icke tillhör enskilda jernvägarnes

pensionskassa.

Beräkningen har omfattat 32 tjenstehafvare, födde år 1855 eller

tidigare och Indika på grund af jernvägsstyrelsens förberörda beslut

den 6 mars 1899 icke kunnat medgifvas inträde i statens jernvägars

pensionsanstalter, samt ytterligare två tjenstehafvare, deråt den ene,

född år 1858, väl enligt nämnda beslut förklarats berättigad ingå i

sagda pensionsanstalter, men uppgifvit sig icke vara i stånd att erlägga

de öfverårighets- och retroaktivafgifter, som för sådant inträde

skulle af honom erläggas, och den andre, hvilken, född år 1857, icke

deltagit i förenämnda petition om inträde i statens jernvägstrafiks pen
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

sionsanstalter, på förfrågan förklarat sig icke kunna deri ingå på grund

af de höga afgifter, som för honom skulle ifrågakomma. I beräkningen

har deremot icke medtagits en yngre tjenstehafvare af allenast 25 års

ålder, hvilken vägrat att begagna sig af den honom enligt styrelsens

beslut medgifna rätt att utan erläggande af extra afgifter inträda i

sagda pensionsanstalter.

I händelse endast ålderdoms- och invalidpensioner skulle för denna

grupp af personalen ifrågakomma, har statens bidrag beräknats uppgå

till 38,400 kronor; och under förutsättning att icke några afgifter af

personalen uttoges, har beräknats, att pension skulle utgå med i genomsnitt

64 % af det pensionsbelopp, som skulle från statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning hafva erhållits, om vederbörande den 1 januari

1896 deri vunnit delaktighet och till pensionsinrättningen erlagt stadgade

afgifter.

Då jernvägsstyrelsen derefter öfvergått till uttalande af sina åsigter

rörande undersökningens resultat, har styrelsen anfört att, beträffande

den första gruppen af ifrågavarande vestkustbanepersonal eller den del

deraf, som tillhör enskilda jernvägarnes pensionskassa, utvisade en

jemförelse mellan de tre olika förslag, som ifrågasatts för beredande

åt denna personal af pension i likhet med den öfriga statsbanepersonalen,

att genom antagande af det tredje förslaget (alternativ HD

skulle vinnas större fördelar såväl för staten som för delegarne sjelfva.

Under det sålunda den tillökning i statsbidrag, som erfordrades

enligt alternativ I och alternativ II, utgjorde 704,600 kronor eller det

belopp, hvarmed det beräknade statsbidraget, 991,200 kronor öfverstege

det till 286,600 kronor beräknade värdet af statens nuvarande bidrag

till enskilda jernvägarnes pensionskassa, hade kostnaden enligt alternativ

III beräknats uppgå till allenast 601,200 kronor eller öfver 100,000

kronor mindre än enligt förstnämnda två alternativ. Att tillskottet

från statens sida enligt alternativ III alltså uppginge till vida mindre

belopp än enligt de andra alternativen vore, såsom i den åberopade

undersökningen framhållits, beroende derpå, att det belopp af 141,200

kronor, som enligt sistnämnda två alternativ skulle utbetalas af enskilda

jernvägarnes pensionskassa, icke representerade hela värdet af

den risk, hvarifrån denna kassa genom personalens utträde ur densamma

skulle befrias. Ett gynsammare resultat skulle visserligen kunna

vinnas genom att låta allenast de delegare i nämnda kassa, till hvilka

densamma egde relativt små förpligtelser i förhållande till deras blifvande

afgifter, utträda ur kassan, men denna möjlighet vore utesluten

genom direktionens i skrifvelse!'' den 23 september 1897 och den 11

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

oktober 1900 afgifna förklaring, att sådant urval icke kunde af direktionen

medgifvas, hvadan alltså för sådant fall någon återbetalning från

kassan af erlagda afgifter icke skulle kunna påräknas.

Att alternativ III skulle komma att bättre tillgodose jemväl vederbörande

delegares intressen särskildt deras, som utgjorde den i tjensten

äldre delen af ifrågavarande personal, torde framgå redan af den omständigheten,

att enligt alternativ I och II tjenstetiden för vinnande af

pensionsrätt beräknades i sin helhet taga sin början först med 1896

års ingång, medan enligt alternativ III detta beräkningssätt skulle

ifrågakomma endast beträffande den föreslagna tilläggspensionen.

Styrelsen funne sig derför böra föreslå, att det tredje förslaget

lades till grund för åtgärder från Riksdagens sida för beredande af

förbättrad pensionsrätt åt ifrågavarande personal.

I fråga om sättet för beräknande af vederbörandes delegareafgifter

ansåge sig styrelsen böra förorda, att dessa afgifter beräknades utgå

icke efter ålder vid inträdet i statens jernvägars tjenst, utan i förhållande

till ålder vid 1901 års början på den grund att i senare fallet

de särskilda retroaktivafgifter, som skulle af delegarne under de första

åren erläggas, komme att uppgå till mindre belopp och således lättare

torde kunna utkräfvas. A delegarnes afgifter torde från den 1 januari

1901 böra beräknas ränta efter 47a %, ungefärligen motsvarande statens

jernvägstrafiks pensionsanstalters nuvarande medelränta.

För den händelse fyllnadspremierna och retroaktivafgifterna helt

eller delvis icke skulle kunna af personalen uttagas på sätt af styrelsen

föreslagits, ville styrelsen, med hänvisning till hvad i den åberopade

uträkningen derom framhållits, alternativt föreslå, att för hvarje

särskildt fall vid fyllnadspensions tilldelande densamma minskades med

ett belopp, motsvarande det för tiden efter vederbörandes afskedstagande

resp. frånfälle beräknade årliga värdet af de icke influtna afgifterna.

Hvad derefter anginge den del af ifrågavarande personal, som icke

tillhörde enskilda jernvägarnes pensionskassa, funne sig styrelsen, med

åberopande af hvad styrelsen i sitt förut omförmälda beslut den 6 mars

1899 derom yttrat, icke kunna tillstyrka, att delaktighet i statens jernvägstrafiks

pensionsanstalter bereddes förenämnda till denna grupp hörande

32 tjenstehafvare, hvilka vid inträdet i statens jernvägars tjenst

fylt 40 år. Billighetshänsyn torde dock kräfva, att åtgärder vidtoges

för beredande genom statens försorg af något understöd vid afskedstagandet

åt de till berörda ålderskategori hörande tjenstemän och betjente.

Då emellertid med hänsyn till de för denna ålderskategori beJJth.

till Itiksd. Vrot. 11)02. 1 Sami. 1 A/d. 07 llci/t. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

räknade ojemförligt höga afgifterna icke torde kunna ifrågasättas, att

dessa tjenstemän och betjente sjelfve skulle kunna bidraga till sin pensionering,

ansåge sig styrelsen uti nu ifrågavarande afseende höra

föreslå, att en hvar af dessa tjensteman och betjente förklarades berättigad

att vid afskedstagandet uppbära i pension ett årligt belopp, motsvarande

skilnaden emellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle

hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning, och, å den andra, det för tiden efter

afskedstagandet beräknade årliga värdet af de afgifter, han i händelse

af sådan delaktighet skolat under tjenstetiden erlägga till pensionsinrättningen;

och torde enahanda pensionsförmån, enligt styrelsens förmenande,

böra tillerkännas förutnämnda två tjenstehafvare, hvilka på

grund af de jemförelsevis höga retroaktiva afgifter, som för dem

skulle ifrågakomma, förklarat sig icke kunna uppfylla de stadgade vilkoren

för vinnande af inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar,

hvaremot dylik pensionsrätt icke torde böra tillkomma den

yngre tjenstehafvare, hvilken, enligt hvad förut nämnts, vägrat att

begagna sig af honom tillerkänd rätt att utan erläggande af några

som helst extra afgifter ingå i nämnda pensionsanstalter.

Beträffande slutligen ifrågasatt pension åt enka och barn efter

tjenstehafvare, tillhörig denna grupp af ifrågavarande vestkustbanepersonal,

hölle styrelsen före, att för hvarje särskildt fall borde pröfvas,

huruvida vid tjenstehafvares frånfälle skäl kunde förefinnas att åt vederbörande

bevilja dylik pension.

Den beräknade kostnaden för beredande af pensioner resp. fyllnadspensioner

åt ifrågavarande vestkustbanepersonal på sätt af styrelsen

sålunda föreslagits uppginge för förstnämnda grupp till 601,200

kronor, och för tjenstehafvare tillhörande sistnämnda grupp till 38,400

kronor eller sålunda sammanlagdt till 639,600 kronor.

Lämpligare än att af detta belopp en fond bildades att förvaltas

och förräntas måste dock, enligt styrelsens uppfattning, vara, att en

hvar af de till ifrågavarande vestkustbanepersonal hörande tjenstemän

och betjente förklarades berättigad att vid afskedstagandet af jernvägstrafikmedel

erhålla pension resp. fyllnadspension enligt de grunder och

under de vilkor, som af styrelsen föreslagits, äfvensom att motsvarande

förmån tillerkändes enka och barn efter de till denna personal hörande

tjenstehafvare, som vore delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa.

Styrelsen har slutligen i omförmälda skrifvelse den 15 mars 1901

på grund af det anförda, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t

täcktes uti proposition till Riksdagen göra framställning,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd, Proposition N:o 81.

27

dels att en livar af ifrågavarande till den s. k. vestkustbanan förut

hörande, nu i statens jernvägars tjenst anstälde 434 tjensteman och

betjente, hvilka äro delägare i enskilda jernvägarnes pensionskassa,

äfvensom enka och barn efter dem måtte berättigas att vid vederbörandes

afskedstagande, resp. frånfälle af trafikmedel erhålla antingen

fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan den pension,

som skulle från statens jernvägstrafiks pensionsinrättningar hafva erhållits,

om vederbörande den 1 januari 1896 deri vunnit delaktighet,

och den pension, som utgår från enskilda jernvägarnes pensionskassa,

dock under vilkor att till statens jernvägstrafiks kassa af vederbörande

erlades från den 1 januari 1901 ej mindre pensionsafgifter, motsvarande

skilnaden mellan, å ena sidan, på honom enligt de för statens

jernvägstrafiks pensionsanstalter faststälda reglementen belöpande årsafgifter

och uppflyttningsafgifter, de förra beräknade efter åldern den

1 januari 1901, och, å andra sidan, på honom enligt faststälda grunder

belöpande årsafgifter och uppflyttningsafgifter till enskilda jernvägarnes

pensionskassa, än äfven vederbörliga retroaktivafgifter jemte ränta å

samtliga dessa afgifter efter 4,5 procent från den 1 januari 1901, eller

ock, derest dessa afgifter helt eller delvis icke erlades, sådan fyllnadspension

med afdrag af det för tiden efter pensionens utgående beräknade

årliga värdet af de icke influtna afgifterna;

dels att en hvar af förenämnda, till vestkustbanan förut hörande,

nu i statens jernvägars tjenst anstälda 34 personer, hvilka icke tillhöra

vare sig statens jernvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda jernvägarnes

pensionskassa, måtte berättigas att vid afskedstagandet af

trafikmedel i pension uppbära ett årligt belopp, motsvarande skilnaden

mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om

han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning, och, å den andra, det för tiden efter afskedstagandet

beräknade årliga värdet af de afgifter, han i händelse af sådan

delaktighet skolat under sin tjenstetid i statens jernvägars tjenst hafva

erlagt till pensionsinrättningen;

dels ock att det måtte öfverlemnas till Kongl. Maj:ts afgörande i

hvarje särskild! fall, huruvida och med hvilket belopp pension finge af

trafikmedel utgå till enka och barn efter befattningshafvare, tillhörande

sistnämnda grupp af ifrågavarande vestkustbanepersonal.

Uti sin senare skrifvelse i detta ärende af den 18 sistlidne februari

har jernvägsstyrelsen redogjort för de ändringar i förslaget af den 15

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 81.

mars 1901, som föranledas af bestämmelserna i det nya reg-lementet

för enskilda jernvägarnes pensionskassa.

Med anledning af det i detta reglemente, på sätt förut omförmälts,

intagna medgifvande för en hvar af de intresserade banförvaltningarna

att till åtnjutande af den nya rätten till pensionering anmäla antingen

hela sin i kassan delaktiga personal eller ock den del af samma personal,

som den 1 januari 1902 icke fy It 30 år, har jernvägsstyrelsen

erinrat att, vid det förhållande att af statens i kassan delaktiga personal

vid slutet af år 1901 endast 34 varit yngre än 30 år, en dylik

anmälan från statens sida tydligen borde omfatta denna personal i

dess helhet.

Vid anordnandet af den förut omförmälda utredningen rörande det

nya reglementsförslagets inverkan på frågan om vestkustbanepersonalens

pensionering, hade det synts jernvägsstyrelsen lämpligast, att denna

utredning icke borde inskränkas endast till frågan om personalens

delaktighet i de nya pensionsförmånerna för dess nuvarande delaktighetsbelopp

i kassan d. v. s. för arfvodet enbart. Då vederbörande

enligt de nya bestämmelserna, så att säga, skulle erhålla förhållandevis

större utbyte än tillförene af sitt delaktighetsbelopp i kassan, hade det

för styrelsen legat nära till hands att låta undersöka, huruvida icke

sagda delaktighetsbelopp kunde ökas och i följd deraf möjligen kostnaden

för den förbättrade pensionering, man velat bereda personalen,

minskas under hvad eljes kunde beräknas. Styrelsen hade med andra

ord ansett sig böra taga i förnyadt öfvervägande, huruvida icke tillfälle

borde beredas personalen att blifva delaktig i kassan jemväl för den

del af aflöningen, som utgöres af inqvartering eller ersättning derför.

Beträffande hvad förut i denna senare fråga förekommit har styrelsen

meddelat följande:

Sedan Kongl. Maj:t vid fastställande den 4 december 1896 af vissa

ändringar i reglementet för enskilda jernvägarnes pensionskassa, deribland

den att delaktighet i kassan för nye delegare kunde vinnas äfven

för den till ett värde af 20 procent af lönen beräknade inqvarteringen,

godkänt ett öfvergångsstadgande, enligt hvithet, delegare, hvars delaktighet

i kassan icke beräknats på grund af värdet af inqvarteringen,

finge äfven för denna inträda i kassan mot erläggande af de retroaktivafgifter,

kassans direktion bestämde, om anmälan härom till

direktionen inkomme senast den 1 juli 1897, hade styrelsen ansett sig

böra i skrifvelse till direktionen den 21 juni samma år anmäla den vid

statsbanorna anstälda, i kassan delaktiga personalen till delaktighet i

kassan jemväl för värdet af den personalen tillkommande inqvartering,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

29

dock endast under förutsättning ej mindre att de på pröfning då beroende

ansökningar om inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,

som af omförmälda personal blifvit hos styrelsen gjorda, icke

bifölles, än äfven att staten med afseende å gäldandet af de retroaktivafgifter,

hvilka kunde komma att bestämmas för den utsträckta pensionsrättens

åtnjutande, trädde emellan på sådant sätt, att vederbörande delegare

funne med sin fördel förenligt att vidhålla den å hans vägnar

sålunda reservationsvis gjorda anmälan. Till svar härå hade direktionen

i skrifvelse den 22 juni 1897 meddelat att, enligt direktionens beslut,

förenämnda personals rätt i omförmälda hänseende skulle anses bevarad

genom den sålunda reservationsvis gjorda anmälan. Styrelsens anmälan

och direktionens svar hade meddelats den i kassan delaktiga personalen,

hvarjemte styrelsen gått i författning om uträkning efter direktionens

anvisning af de retroaktivafgifter, som skulle erfordras för att delaktighet

jemväl för inqvarteringsförmånen skulle kunna vinnas. Då styrelsens

beslut att afslå de omförmälda ansökningarna om inträde i

statens jernvägstrafiks pensionsinrättning i följd af de för pröfningen

erforderliga uträkningarnas vidlyftighet icke kunnat fattas förr än den

6 mars 1899; då vidare från personalens sida gjorts gällande, att de

retroaktivafgifter, som enligt den i sådant hänseende föranstaltade uträkningen

skulle erfordras för vinnandet af delaktighet i den enskilda

jernvägspensionskassan, vore för höga för att kunna af personalen

gäldas, och då slutligen vid 1900 års riksdag förslag väckts om

den ifrågavarande personalens eventuella inträde i statens jernvägstrafiks

pensionsanstalter, hvilket förslag föranledde riksdagsskrifvelse i

ämnet, hade frågan om beredande åt samma personal af delaktighet i

den enskilda jernvägspensionskassan jemväl för inqvarteringen fått hvila;

och hade den under dåvarande förhållanden icke heller ansetts böra till

behandling upptagas, då styrelsen den 15 mars sistlidet år afgaf sitt

utlåtande i anledning af ofvan omförmälda riksdagsskrifvelse. Styrelsen,

som på förekommen anledning sökt och erhållit bekräftelse på att rätten

att erhålla delaktighet jemväl för inqvarteringen fortfarande stode personalen

öppen, hade emellertid, såsom nämnts, ansett sig böra nu återupptaga

denna fråga.

Hvad då först anginge storleken af de retroaktivafgifter, som skulle

erfordras för att bereda den ifrågavarande personalen delaktighet i den

enskilda jernvägspensionskassan jemväl för inqvarteringen, så framginge

af fil. licentiaten Ahlbergs omförmälda i november 1901 afgifna utlåtande

med bilagor, att å sagda kassas direktions vägnar med skrifvelse

den 13 november 1901 öfverlemnats en p. in., innehållande vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kong!. Majits Nåd. Proposition N:o 81.

i utlåtandet närmare angifna grunder, på Indika uträkningen af dessa

retroaktivafgifter skulle hvila; samt att Ahlberg med tillämpning af

dessa grunder beräknat sagda afgifters belopp den 1 juli 1902 till 71,103

kronor 44 öre, i hvad statens anpart anginge, och till 70,467 kronor

1 öre,, i hvad delegarnes anpart anginge. I skrifvelse den 29 sistlidne

januari hade direktionen jemväl förklarat sig finna Ahlbergs beräkning

verkstäld i enlighet med de grunder, som funnes angifna i nyssberörda

skrifvelse af den 13 november 1901.

Den verkstälda utredningen gåfve nu vid handen att, då de fordrade

retroaktivafgifterna vore afsedda att så nära som möjligt motsvara värdet

af de förpligtelse^ kassan skulle åtaga sig genom att göra personalen

ifråga, delaktig jemväl för inqvarteringen, någon fördel, rent matematiskt

sedt, icke skulle uppkomma genom att personalen på de angifna vilkoren

erhölle sådan delaktighet, så vidt nemligen icke den utsträckta delaktigheten

kombinerades med en öfvergång till de nya pensioneringsbestämmelserna.

Vidkommande derefter frågan om denna öfvergång, så framginge

— anför jernvägsstyrelsen vidare — af den gjorda utredningen, att vid

en dylik öfvergång, för det fall att delaktighet icke förvärfvades äfven

för inqvarteringen, värdet af statens afgifter den 1 juli 1902 skulle

blifva 353,000 kronor, värdet af delegarnes afgifter 321,000 kronor,

värdet af pensionerna 1,421,000 kronor och värdet af kassans öfverstigande

förpligtelser sålunda 747,000 kronor, eller 96,000 kronor mera

än på grund af nu gällande reglementes bestämmelser kunde beräknas.

Vunnes åter delaktighet i kassan äfven för inqvarteringen, skulle skilnaden

mellan pensions- och premievärdena komma att ytterligare i

någon mån stiga, nemligen till 755,000 kronor eller till 104,000 krondr

mera än som med nuvarande bestämmelser kunde beräknas.

I förhållande till de efter gällande bestämmelser beräknade värdena

skulle då värdet af statens afgifter ökas med 208,000 kronor eller till

495,000 kronor och värdet af delegarnes afgifter med 135,000 kronor

eller till 456,000 kronor — således en ökning i sammanlagda värdet

af afgifterna med 343,000 kronor — under det att pensionsvärdet åter

skulle stiga med icke mindre än 447,000 kronor eller till 1,706,000

kronor.

Under sådana förhållanden tillstyrktes i utlåtandet på det kraftigaste

att, för den händelse öfver hufvud taget något ekonomiskt

bidrag skulle lemnas för bättre pensionering af den ifrågavarande vestkustbanepersonalen,

dervid i första rummet måtte tagas hänsyn till

förevarande anbud från enskilda jernvägarnes pensionskassas sida. Någon

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

31

annan utväg att med så relativt ringa uppoffringar åstadkomma så

väsentligt förökade och i det hela så väl afpassade pensioner, som

genom detta förslag, kunde i sjelfva verket icke tänkas.

Beträffande storleken af uppoffringen från statens sida, uttryckt i

årliga afgiftsbelopp, både redan i det föregående antydts, att tillämpningen

af de nya pensioneringsbestämmelserna, utan att samtidigt delaktighet

jemväl för inqvarteringen egde rum, skulle efter förhållandena

år i901 hafva betingat ett ökadt statsbidrag af omkring 7,000 kronor.

För år 1901 hade nemligen statens afgifter till den enskilda jernvägspensionskassan

uppgått till 20,217 kronor 4 öre, men skulle, enligt gjord

beräkning, efter de nya bestämmelserna hafva utgjort 27,320 kronor.

Derest delaktighet egt rum jemväl för inqvarteringen, hade afgiftsbeloppet

åter uppskattats till 32,790 kronor.

Det belopp af omkring 12,600 kronor, som sålunda efter förhållandena

år 1901 skulle angifva den erforderliga ökningen i statsbidrag till den

enskilda jernvägspensionskassan under sist angifna förutsättning, hade

beräknats ligga åtminstone mycket nära maximum för alla följande år.

I fråga om den inverkan, som den i enskilda jernvägspensionskassan

delaktiga personalens inträde i samma kassa jemväl för inqvarteringen

samt dess öfvergång i sammanhang dermed till de nya pensioneringsbestämmelserna,

skulle komma att utöfva på den i styrelsens

skrifvelse den 15 mars 1901 väckta frågan om beredande åt samma

personal af fyllnadspensioner af trafikmedel, ville styrelsen, hvad till

en början anginge enke- och pupillpensionerna, erinra, att dessa i

statens jern vägstrafiks enke- och pupillkassa alltid utginge med 25 % af

vederbörande aflöning, dervid inqvarteringen beräknades till allenast 15

% af arfvodet, medan de i enskilda jernvägarnes pensionskassa, der

inqvarteringen beräknades till 20 % af arfvodet, skulle utgå med ett procenttal

af aflöningen, som vexlade efter olika fall, men i regeln uppginge

till eller öfverstege 25 %. Ehuru i den enskilda jernvägspensionskassan

hädanefter hänsyn ej skulle komma att tagas till löneförhöjningar

vid 50 år eller derefter, kunde personalen beträffande

enke- och pupillpensioner anses hafva öfver hufvud taget fullt ut lika

fördelaktigt stäldt för sig i sistnämnda pensionskassa som i statens.

Endast i afseende å pension, som utginge till ett eller två moderlösa

barn, blefve beloppet väsentligen lägre i den enskilda kassan, men

denna olägenhet torde mera än uppvägas af de större fördelarne i

andra fall. Ingen som helst fyllnadspension af trafikmedel torde derför

under angifna förutsättningar behöfva ifrågakomma åt enkor och barn

efter nu omhandlade personal. Vid sådant förhållande kunde emellertid

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Majrts Nåd. ''Proposition N:o 81.

icke heller ifrågakomma att af personalen, under formen af fyllnadspremier

till statsbanornas kassa, uttaga de öfverårighets- och inträdesafgifter,

som skulle krafts för inträde i statens jernvägstrafiks enkeoch

pupillkassa, helst afgifter af alldeles samma natur redan vore af

personalen erlagda till den enskilda jern vägspensionskassan. Deremot

borde naturligen månadsafgifterna till enkekassan tagas i betraktande

vid beräkningen af fyllnadspremierna.

Hvad derefter anginge fyllnadspensionerna till delegarne sjelfva,

så gåfve den verkstälda utredningen vid handen, att af ifrågavarande

tjenstehafvare de, som nu äro 46 år gamla eller deröfver, skulle få

fördelaktigare stäldt för sig i den enskilda kassan än i statens, hvadan

någon fyllnad i pension alltså icke skulle för dem kunna ifrågakomma.

Dessa, hvilka uppginge till ett antal af mellan 80 och 90, hade följaktligen

helt och hållet uteslutits ur kalkylen. De öfriga af ifrågavarande

tjenstehafvare vore i regeln pensionsmessiga i den enskilda

kassan vid 60 års ålder — en eller annan högst några år derefter —

och hade sålunda, med undantag för tågpersonalen, synts kunna, så

vida de icke blefve invalider, utan olägenhet qvarstå i tjenst fem år

utöfver pensionsåldern och följaktligen komma i åtnjutande af 60 %

pension i den enskilda kassan. Då ett sådant qvarstående — som

visserligen något ökade värdet af statens afgifter till den enskilda

kassan — skulle i betydlig mån minska statens utgifter för fyllnads
pensioner,

hade i kalkylen förutsatts, att samtliga nu ifrågavarande

delegare, med undantag för tågpersonal, qvarstannade i tjenst 5 år

öfver pensionsåldern, så vida icke invaliditet inträdde.

Under dessa förutsättningar hade uppgjorts följande kalkyl:

Kronor.

Värde den 1 juli 1902 af fyllnad i ålderdomspensioner ...... 234,000: —

» » » » » » » » invaliditetspensioner...... 108,000: —

summa pensionsvärden 342,000: —

''•» » " » )) » » » premier.............................. 121,000: —

skilnad, representerande statens nödvändiga bidrag............... 221,000: —

Dervid vore att märka, att förestående premievärde, 121,000 kronor,

afsåge dels värdet af personalens kommande tillskottsafgifter, beräknade

att för hvarje delegare utgå med ett procenttal af arfvodet med

inqvartering, som motsvarade skilnaden af det procenttal, vederbörande

skulle hafva erlagt, om han den 1 januari 1896 ingått i statens

jernvägstrafiks pensionsanstalter, och det, som nu — och framdeles —

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

af honom erlades till den enskilda kassan, dels ock värdet af de afgifter,

som vederbörande under tiden från den 1 januari 1896 till den 1

juli 1902 sluppit att erlägga på den grund att sådan fyllnadspremie

för honom under denna tid icke utgått. Beträffande de retroaktivafgitter,

som i sistnämnda hänseende skulle utgå och hvilka beräknats i

värde den 1 juli 1902 uppgå till 36,000 kronor, anmärktes i den sakkunniges

utlåtande, att de kunde tänkas erlagda antingen på eu gång

eller åtminstone i ett fåtal poster under den närmaste tiden eller ock i

form af under hela tjenstetiden utgående utgifter, i hvilket senare fall

lämpligast syntes vara, att uträkning icke egde rum för hvarje särskild

delegare, utan att en viss procent af afiöningen bestämdes, efter hvilken

afgiften för tjenstehafvare af en viss ålder borde i framtiden utgå,

och hade en uträkning rörande dessa procenttal bifogats utlåtandet, åt

hvilken uträkning framginge, att procenttalet skulle vexla från 1,4 %

till 2,6 %.

I sin underdåniga hemställan den 15 mars 1901 hade styrelsen

föreslagit att, för den händelse omförmälda tillskottsatgifter icke

skulle kunna af en tjenstehafvare erläggas, han likväl skulle vara berättigad

till fyllnadspension, hvilken emellertid skulle reduceras med hänsyn

till de icke erlagda afgifterna. Ehuru strängt taget eu beräkning

af reduktionsprocenten borde för hvarje person ske vid hans afskedstagande

med hänsyn endast till värdet af de afgifter, lian icke erlagt,

hade i utlåtandet anmärkts, att det ur flera synpunkter syntes vara

lämpligt att hellre nu fastställa den procent af tillskottspensionen, som

för tjenstehafvare af viss ålder borde utgå, så framt han icke erlade

några fyllnadspremier. En beräkning i sådant hänseende hade ock

uppgjorts och framginge deraf, att fyllnadspensionerna, så framt inga

fyllnadspremier erlades, skulle komma att minskas med 30 å 50 procent.

och således allt efter olika åldrar reduceras till 70 å 50 % af sitt

ursprungliga belopp.

Af den nu i ärendet förebragta utredningen framginge — anför

jernvägsstvrelsen vidare — att sammanlagda värdet af de bidrag, som

från staten skulle erfordras för utvidgning af vestkustbanepersonalens

pension srätt i enskilda jernvägarnes pensionskassa och för beredande

af fyllnadspensioner i enlighet med angifna grunder, skulle den 1

juli 1902 uppgå till 745,000 kronor, hvilket belopp med 458,000 kronor

öfverstege värdet, 287,000 kronor, af statens nuvarande förpligtelser

i fråga om pensionering af samma personal. Då värdet af det

bidrag från statens sida, som skulle erfordras för förbättring af samma

personals pensionsvilkor, för det fall att någon utsträckning af pentill

Uikud. Prof. 11)02. I Kun/. / Afd. 67 llä/t. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

sionsrätten i den enskilda jern vägspensionskassan icke skulle komma i

fråga, enligt den uträkning, som legat till grund för styrelsens meranämnda

framställning af den 15 mars sistlidne år, den 1 januari 1901

skulle belöpa sig till 601,200 kronor och från sagda dag till den 1

juli 1902 snarare torde hafva ökats än minskats, skulle alltså genom

nu omkandlade sätt att öka pensionerna för ifrågavarande personal

en besparing för staten uppstå, som kunde beräknas till ett värde

af omkring 150,000 kronor. Vid sådant förhållande syntes styrelsen

någon tvekan icke böra råda derom, att staten borde låta samma personal

komma i åtnjutande af de nya pensionsförmånerna i enskilda jernvägspensionskassan

och i sammanhang dermed vinna delaktighet deri

jemväl för inqvarteringen. Särskild! torde få erinras att, för den händelse

öfvergång till de nya pensioneringsbestämmelserna egde rum,

betydelsen af vinnandet af delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa

äfven för inqvarteringen blefve helt annan än under nuvarande

reglementsbestämmelser. Visserligen blefve, såsom af de meddelade

siffrorna framginge, ökningen af det matematiska värdet af fördelarne

begränsad till 8,000 kronor, men det vore att märka, att genom sådan

delaktighets vinnande betydande förenklingar uppstode beträffande de

fyllnadspensioner, som vore nödvändiga för att den i enskilda jernvägarnes

pensionskassa delaktiga personalen skulle komma i åtnjutande

af fördelar, motsvarande dem som vore förunnade den i statens jernvägars

pensionsinrättningar delaktiga. Genom förvärfvande af delaktighet

i förstnämnda kassa äfven för inqvarteringen vunnes nemligen,

såsom ofvan antydts, dels att fyllnadspension ej behöfde beräknas för

de till ett antal af inemot 90 uppgående tjenstehafvare, som innevarande

år fylt 46 år, dels ock, att alls ingen hänsyn behöfde tagas till

fyllnadspensioner åt hela personalens efterlefvande enkor och barn.

Dertill komme, att det för de flesta af omförmälda inemot 90 tjenstehafvare,

till hvilka fyllnadspension i enlighet med styrelsens skrifvelse

den 15 mars 1901 alldeles icke eller åtminstone endast med belopp,

understigande det mot inqvarteringen svarande pensionsbeloppet, kunde

beräknas komma att utgå, måste blifva af afsevärd betydelse att erhålla

förhöjning i pensionen från den enskilda jernvägspensionskassan.

Af skäl, som gjordes gällande i utlåtandet den 15 mars 1901.

ansåge jernvägsstyrelsen fortfarande, att någon fond icke borde samlas

för bestridande af fyllnadspensionerna, utan dessa utbetalas af trafikmedlen

på sätt i nyssnämnda utlåtande föreslagits.

I 1901 års utlåtande hade ifrågasatts, att å de fyllnadsafgifter

och retroaktivafgifter, hvilka skulle erläggas till statens jernvägstrafiks

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81. 35

kassa från den 1 januari 1901, skulle för tiden från sagda dag beräknas

ränta efter 47 a %. Då tidpunkten, från hvilken motsvarande utgifter

nu skulle erläggas, vore framflyttad till den 1 juli 1902, samt räntefrågan

vid sådant förhållande icke längre hade samma betydelse, ansåge

sig styrelsen, med afseende derå och för vinnande af större enkelhet,

böra ifrågasätta, att jemväl för det fall att ifrågavarande afgifter faktiskt

icke skulle i statsbanornas kassa inflyta från den 1 juli 1902, beräkning

af ränta å afgifterna dock icke skulle ega rum.

Enligt det förslag om beredande åt personalen af delaktighet i den

enskilda jernvägspensionskassan jemväl för inqvarteringen, som nu

framstälts, skulle personalen hafva att till denna kassa antingen den 1

juli 1902 såsom retroaktivafgifter inbetala ett till 70,467 kronor 1 öre

beräknadt kapitalbelopp eller ock — om, såsom antagligt vore, kassan

sådant medgåfve — i stället under viss tid eller under hela sin återstående

tjenstetid erlägga månatliga afgifter, motsvarande värdet af eu

dylik kapitalinbetalning. Då styrelsen befarade, att personalen, som ju

förutsattes skola komma att erlägga särskilda fyllnadsafgifter till jernvägens

kassa, icke skulle anse sig kunna komma ut med jemväl förstnämnda

afgifter, Indika ju i öfrig! skulle komma att betunga dem utöfver

hvad som fallet vore med delegarne i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter,

och antagligt derför vore, att, om dylika afgifter affordrades

personalen, den skulle vägra att erlägga sådana, och syftet med

den nu föreslagna anordningen i följd deraf i afsevärd mån förfelas,

ansåge sig styrelsen, med afseende jemväl å den mot personalen synnerligt

välvilliga hållning Riksdagen intagit i denna fråga, kunna ifrågasätta,

att jemväl ofvan omförmälda, på personalens del fallande belopp

af retroaktivafgifter, 70,467 kronor 1 öre, måtte få med statsmedel bestridas.

Äfven med eu sådan utgift skulle det nu förevarande förslaget

ställa sig omkring 80,000 kronor fördelaktigare för staten än det,

som framstäldes i styrelsens skrifvelse den 15 mars 1901.

Styrelsen har slutligen anmält, att under frågans behandling antalet

i statens tjenst anstälda delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa

genom afgång minskats med 2 från tidpunkten, då den utredning,

som legat till grund för förevarande framställning afgafs, och

med icke mindre än 14 från tidpunkten, då den utredning afgafs, som

låg till grund för styrelsens framställning af den 15 mars 1901. Antalet

äådana delegare vore alltså för närvarande 420.

Jemväl antalet af sådana förut vid vestkustbanan anstälda tjenstehafvare,

hvilka icke vore delegare i någon pensionsinrättning, hade i

öfrigt minskats och utgjorde för närvarande 34, deraf emellertid af i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 81.

utlåtandet den 15 mars 1901 angifva skäl, en icke skulle ifrågakomma

till erhållande af någon pension.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har jernvägsstyrelsen,

med återkallande af sin i merberörda utlåtande den 15 mars 1901

gjorda framställning i hvad anginge beredande af förbättrade pensionsförmåner

åt de till vestkustbanan förut hörande, men i statens jernvägars

tjenst numera anstälda tjenstehafvare, som vore delegare i nämnda pensionskassa,

i underdånighet hemstält,

att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att anmäla sina ifrågavarande

tjenstehafvare, att mot erläggande af föreskrifna afgifter komma

i åtnjutande af den i det nya reglementet bestämda rätt till pensionering;

samt

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ej mindre att på extra

stat för år 1903 anvisa ett förslagsanslag af 141,500 kronor för beredande

åt förenämnde tjenstehafvare af delaktighet jemväl för inqvarteringsförmånen

i enskilda jernvägarnes pensionskassa, med rätt för

Kongl. Maj:t att af tillgängliga medel låta förskottsvis utbetala det för

ändamålet erforderliga beloppet redan under innevarande år, än äfven

att medgifva, att en hvar af ifrågavarande tjenstehafvare, så framt beloppet

af den pension, hvartill han vid sitt afskedstagande blefve från

enskilda jernvägarnes pensionskassa berättigad, understege beloppet af

den pension, han skulle erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit

inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, finge vid afskedstagandet

ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel erhålla antingen

fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan sagda båda

pensionsbelopp, dock under vilkor att till statens jernvägstrafiks kassa

af honom erlades från den 1 juli 1902 ej mindre fyllnadsafgifter, motsvarande

skilnaden mellan, å ena sidan, på honom enligt de för statens

jernvägstrafiks pensionsanstalter fastställa reglementen belöpande årsafgifter,

beräknade efter åldern den 1 januari 1896, och, å andra sidan,

på honom belöpande årsafgifter till enskilda jernvägarnes pensionskassa,

än äfven, i form af retroaktivafgifter, motsvarande fyllnadsafgifter

för tiden från den 1 januari 1896 till den 1 juli 1902, eller ock,

derest dessa afgifter helt eller delvis icke erlades, sådan fyllnadspension

med afdrag af det för tiden efter afskedstagandet beräknade årliga

värdet af de icke influtna afgifterna.

I enlighet med uttalandena i Riksdagens ifrågavarande skrifvelse

finner jag det vara uppenbart, att billighetsskäl tala för att åtgärder

vidtagas för att bereda förbättrade pensionsförmåner åt den med vest
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition No 81. 37

kustbanans öfvertagande i statens tjenst öfvergångna personal. Man

torde kunna lemna derhän, huruvida formelt rättsliga skäl kunna till

personalens förmån åberopas eller icke, och i stället hufvudsakligen fasthålla,

att ifrågavarande personal vid blifvande afgång ur statens jernvägars

tjenst i allmänhet under en afsevärd tid varit statens tjenare.

Då nu all vid statens jernvägar förekommande pensionering af tjenstehafvare

är stäld i förhållande till tjenstetidens längd och kan — frånsedt

fall af invaliditet och i tjensten ådragen sjuklighet — taga sin

början, om ock med betydligt reducerade belopp, redan efter 10 års

tjenstetid, synes all billighet fordra, att den ifrågavarande personalen

blifver tillförsäkrad att komma i åtnjutande af så stora pensionsförmåner,

som enligt gällande bestämmelser svara emot personalens verkliga tjenstgöringstid

i statens tjenst, d. v. s. från och med den 1 januari 1896.

Man måste ock härvid taga i betraktande att, på sätt af den föregående

utredningen framgår, en afsevärd del af ifrågavarande personal af väsentligen

annan hänsyn än denna personals eget bästa vägrats inträde

i statens jern vägars pensionsanstalter.

Jernvägsstyrelsens förslag i ärendet äro ock grundade på den utgångspunkten,

att man skall tillse, att hvarje tjenstehafvare bekommer

så stora pensionsförmåner, som han skulle hafva erhållit, om han den

1 januari 1896 vunnit inträde i statens jernvägars pensionsanstalter.

För de tjenstehafvare, som äro födda år 1855 eller derefter, blifva på

detta sätt beräknade pensionsförmåner likstälda med dem, som tillkomma

öfriga vid vanlig lefnadsålder direkt i statens jernvägars tjenst

inträdda tjenstehafvare. Ifrågavarande år 1855 eller senare födda tjenstehafvare

kunna nemligen tänkas i statens jernvägars tjenst uppnå det

antal af 30 tjensteår, som erfordras för erhållande af tull pension, 80

procent af medelaflöningen under de sista 5 åren före afgången. För

dem, som äro födda tidigare än år 1855, ställer sig frågan om pensionens

belopp sämre. De kunna icke i allmänhet antagas vara i stånd

att tjena så lång tid efter inträdet i statens tjenst år 1896, att de

kunna uppnå den lulla pensionen, utan lära blifva nödsakade att åtnöjas

med lägre pension efter de procenttal, som äro bestämda lör afgång

efter kortare tids tjenstgöring än 30 år. I fråga om pensionens

belopp blifva dessa tjenstehafvare alltså i större eller mindre mån lidande,

då man jemför deras absoluta tjenstetid vid samma jernväg,

först hos enskild förvaltning och sedan hos staten, med tjenstetiden för

dem, hvilka hela sin arbetstid varit i statens jernvägars tjenst. Från

personalens sida måste detta nog kännas som en obillighet.. Tjenstehafvarne

hafva vid sin afgång eu längre tid — stundom inemot 30

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 81.

år vant stadstjenare; de hafva egnat all sin arbetstid åt en jernväg,

som vid deras afgång länge tillhört staten, och de hafva nedlagt hela

sitt arbete på denna banas skötsel och förkofran, oberoende af hänsynen

till hvem som under de olika arbetsåren varit banans egare. En

sådan tanke synes ock hafva legat till grund för motionärernas omförmälda

framställning, då de alternativt yrkat, att den med vestkustbanan

öfvertagna personalen skulle förklaras berättigad åtnjuta pension

i likhet med statens öfriga jernvägstjenstemäu och betjente. Men då

Riksdagen i skrifvelsen den 14 maj 1.900, under framhållande att omförmälda

personal icke hade rättsligt anspråk på att komma i åtnjutande

af samma pensionsförmåner, som tillkomma öfriga vid statens

jernvägar anstälde tjenstemän och betjente, förmält sig anse att vid

bestämmandet af pensioner till denna personal hänsyn borde tagas, bland

annat, till tiden för densammas inträde i statens tjenst, torde i allmänhet

denna tid, den 1 januari 1896, böra blifva bestämmande för pensionernas

storlek på sätt nyss angifvits. Att i vissa fall en något högre

pension kan för dem, som länge varit delegare i enskilda jernvägarnes

pensionskassa, böra ifrågakomma, skall i det följande närmare omförmälas.

Då tjenstehafvare vid statens jernvägar hafva att genom afgifter

i förhållande till löneförmåner och ålder vid inträdet i tjenst bidraga

till såväl sin egen pensionering som ock understöd åt enkor och barn,

har det ock varit nödigt utreda, hvilka afgifter den med vestkustbanan

öfvertagna personalen skall hafva att erlägga för att komma i åtnjutande

af de pensionsförmåner, som kunna komma att tillförsäkras densamma.

Denna fråga sammanhänger på det närmaste med frågan om det sätt,

på hvilket utväg bör beredas för åstadkommandet af pensionerna. Grundtanken

för afgifternas beräkning är emellertid helt naturligt den, att

ifrågavarande personal bör i det hela komma att erlägga afgifter så

nära som möjligt lika med dem, som skulle hafva erlagts, derest denna

personal den 1 januari 1896 vunnit inträde i statens jernvägars pensionsanstalter.

Jern vägsstyrelsen har i skrifvelsen den 15 mars 1901 med stöd af

d_e gj01''da utredningarna lör beredande af pensionsförbättring åt de

tjenstehafvare, hvilka äro delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa,

uppstält tre alternativ, nemligen:

alternativ I: personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa

och bildar en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner vid

afgång ur tjensten, resp. åt enka och barn efter mannens död, under

samma förutsättningar och efter samma grunder som i statens jernvägars

pensionsanstalter;

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

39

alternativ II: personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa

och inträder i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter på

samma vilkor, som i alternativ I förutsättes;

alternativ III: personalen bibehåller delaktighet i enskilda jern
vägarnes

pensionskassa under förutvarande förhållanden, men erhåller

för sig samt enkor och barn rätt till fyllnadspension, afsedd att utgå

med så stort belopp, att detsamma jemte den pension, som erhålles

från enskilda jernvägarnes pensionskassa, motsvarar den pension, som

under de i alternativet II gjorda förutsättningarne skulle hafva tillkommit

vederbörande, under vilkor att statens jern vägstrafik godtgöres

skilnaden mellan värdet af de afgifter, som från och med år 1896 skulle

hafva erlagts för delaktighet i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter,

och af de afgifter, som under samma tid af delegarne erlagts till enskilda

jernvägarnes pensionskassa.

Jernvägsstyrelsen har i sin skrifvelse den 15 mars 1901 påvisat, att

vid alternativen I och II den kapitali ser ade Ölkade kostnaden för statens

jernvägar skulle i hvardera fallet uppgå till 704,600 kronor, under det

att vid alternativet III den kapitaliserade ökade kostnaden skulle begränsas

till 601,200 kronor. Alternativet III skulle alltså ställa sig

omkring 100,000 kronor billigare för statsverket än alternativen I och

II, beroende hufvudsakligen derpå att det belopp af 141,200 kronor,

som enligt de båda sistnämnda alternativen skulle utbetalas af enskilda

jernvägarnes pensionskassa, icke representerar hela värdet af den risk,

hvarifrån denna kassa genom personalens utträde ur densamma skulle

befrias. Alternativet III skulle jemväl bättre än de andra tillgodose

personalens intresse, särskildt de äldres, emedan enligt alternativen I

och II tjenstetiden för vinnande af pensionsrätt beräknas i sin helhet

taga sin början först med 1896 års ingång, under det att enligt alternativ

III detta beräkningssätt. skulle ifrågakomma endast beträffande

den föreslagna fyllnadspensionen.

Den minskning i statsutgiftens kapitaliserade värde med omkring

100,000 kronor, som skulle vinnas genom att följa alternativet III,

skulle, på sätt jern vägsstyrelsen framhållit i sin skrifvelse den 18 februari

1902, blifva ännu betydligare, om man begagnade sig af den

genom reglementsförändringen inom enskilda jernvägarnes pensionskassa

beredda utvägen att vinna ökade pensionsförmåner åt personalen.

Genom en sådan anordning skulle det kapitaliserade beloppet af statens

ökade utgifter blifva 458,000 kronor i stället för förut enligt alternativ

III i 1901 års skrifvelse beräknade 601,200 kronor och således eu

ytterligare minskning i utgifter vinnas med omkring 150,000 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

Vid jemförelse med den beräknade ökade kostnaden enligt alternativen

I och II, 704,600 kronor, skulle således kunna beräknas en minskning

i utgifter för det allmänna af omkring 250,000 kronor.

På sätt jern vägsstyrelsen framhållit, minskas åter denna besparing

med omkring 70,000 kronor, derest jern vägsstyrelsen erhåller det begärda

bemyndigandet att erlägga äfven de reglementsenligt på personalen

belöpande retroaktivafgifter, som erfordras för vinnande af delaktighet

i enskilda jernvägarnes pensionskassa jemväl för inqvarteringen.

Den ökade utgiften i det hela skulle då blifva omkring 180,000 kronor

mindre enligt alternativet III, än om alternativen I eller II följdes.

Förslaget derom, att jernvägsstyrelsen skulle bemyndigas anmäla

den i enskilda jernvägarnes pensionskassa delaktiga personalen till inträde

jemväl för inqvarteringen, har icke någon direkt ekonomisk betydelse.

Det är genom den sakkunniga utredningen ådagalagdt, att man

får tillfullo betala de förmåner, som derigenom beredas. Det är emellertid

åtskilliga fördelar, som stå att vinna genom eu sådan anordning,

närmast den fördelen, att alla fyllnadspensioner till enkor och barn

blifva obeliöfliga. Likaså bortfalla fyllnadspensioner till 80 å 90 af de

äldre delegarne, Indika i den enskilda kassan få något bättre egna pensioner,

än de med inträde den 1 januari 1896 skulle hafva kunnat erhålla

från statens jern vägars pensionsinrättning. Det skulle ju kunna

synas öfverflödigt att staten vid sådant förhållande gånge med på att

betala för inträde jemväl för inqvarteringen och dertill enligt jern vägsstyrelsens

förslag erlade de egentligen på personalen ankommande retroaktivafgifterna

för detta inträde. Men jernvägsstyrelsen har med

rätta betonat, att det är mycket önskvärdt, att denna äldre personal må

komma i åtnjutande af något bättre pensioner, än enligt den antagna

beräkningsgrunden efter tjensteår från och med den 1 januari 1896

kunde blifva fallet. Vinner jernvägsstyrelsens förslag bifall, blifver det

möjligt att vid lämplig ålder låta dessa tjenstehafvare draga sig tillbaka

med en rimlig pension, hvilken dock aldrig kan bestiga sig till

mer än omkring tre fjerdedelar af hvad deras likar inom statens jernvägars

pensionsinrättning erhålla. Erlägger icke staten hela retroaktivafgiften

för inqvarteringens medräknande, är fara att tjenstehafvarne

finna sig icke kunna bära denna ytterligare tunga och aitt således planen

till denna förbättring går om intet. Genom dessa retroaktivafgifter

skulle ock ifrågavarande tjenstehafvare betungas i en grad, som

icke har någon motsvarighet för delegarne i statens jernvägars pensi

onsinrättning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Vid dessa förhållanden synes lämpligast vara, att staten låter den

från vestkustbanan öfvertagna, i enskilda jernvägarnes pensionskassa

delaktiga personalen inträda i kassan jemväl för inqvarteringen och

att staten gäldar retroaktivafgifterna härför, icke blott dem, som åligga

staten såsom i kassan intresserad han förvaltning, utan äfven dem, som

ankomma på personalen sjelf, tillsammans omkring 141,500 kronor.

Angående anmälan härom och om tillträde till det nya reglementets

bestämmelser i det hela lärer Kongl. Maj:t vilja besluta, sedan från

Riksdagen svar ingått på Kongl. Maj:ts framställning i detta ärende.

Vid jemförelse mellan detaljerna i jern vägsstyrelsens hufvudförslag

i skrifvelsen den 15 mars 1901 och ändringsförslaget den 18 februari

1902 angående den i enskilda jernvägarnes kassa delaktiga personalen,

synes att i det förra årsafgifterna enligt bestämmelserna för statens

jernvägars pensionsanstalter beräknats efter åldern den 1 januari 1901,

men i det senare efter åldern den 1 januari 1896. Detta har, enligt

hvad jag inhemtat, sin grund deri, att det ju ligger närmast till hands

att räkna direkt efter åldern vid den tidpunkt, den 1 januari 1896, då

personalen skulle anses hafva inträdt i statens jernvägars pensionsinrättning,

men att detta stötte på svårigheter i hufvudförslaget, då

man ännu hade att räkna med de höga retroaktivafgifterna till enkekassan

och då det stälde sig fördelaktigare att låta de något högre

årsafgifterna vid en senare inträdesdag neutralisera en minskning i

retroaktivafgifter. Då man enligt ändringsförslaget icke vidare har att

räkna med retroaktivafgifter till enkekassan, bär man kunnat använda

den naturligaste åldersberäkningen eller från den 1 januari 1896.

I ändringsförslaget har hänsyn icke tagits till de i hufvudförslaget

omförmälda uppflyttningsafgifterna. På sätt framgår af licentiaten

Ahlbergs senare utlåtande, beror detta derpå, att enligt det nya reglementet

för enskilda jernvägarnes pensionskassa uppflyttningsafgifterna

blifvit höjda, så att i de flesta fall värdet af dessa afgifter till den

enskilda kassan hädanefter blir större än värdet af motsvarande afgifter

till statens jernvägars pensionsanstalter.

Uti ändringsförslaget har vidare icke ifrågasatts någon beräkning

af ränta å personalens fyllnadsafgifter till statens jernvägar. Denna

ändring synes välgrundad, i betraktande deraf att förslaget af den 15

mars 1901 hänförde sig till en då redan förfluten begynnelsetid för

afgifternas beräknade erläggande, den 1 januari 1901, medan i förslaget

af den 18 februari 1902 utsatts en kommande begynnelsedag, nemligen

den 1 juli 1902. Gifvet är att härmed icke afsetts att borttaga beräk
Bih.

till Iliksd. Vrot. IV 02. 1 Sami, 1 A fel. 61 Haft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

ningen af ränta i de kalkyler, som komma till användning för det fall,

att en tjenstehafvare underlåter att betala sina fyllnadsafgifter, och

således stadgandet om afdrag å blifvande fyllnadspension af värdet å

icke erlagda fyllnadsafgifter skall komma till tillämpning.

Hvad derefter angår de tjenstehafvare vid vestkustbanan, hvilka

icke äro delegare i någon pensionsanstalt, innebär förslaget af den 18

februari 1902 icke någon ändring i förslaget af den 15 mars 1901.

Jag har intet att erinra mot sistnämnda förslag, hvilket innebär, att

en hvar af desse, numera till ett antal af 33 uppgående tjenstehafvare

skola berättigas uppbära pension till det belopp, han skulle hafva erhållit,

om han den 1 januari 1896 inträdt i statens jern vägars pensionsinrättning,

efter afdrag af värdet af de afgifter, han skulle haft att

erlägga till samma inrättning. För de äldre bland desse tjenstehafvare

den äldste bland dem är född år 1831 — blifva dessa pensioner

synnerligen små. Antaget att denne tjensteman kan qvarstå i tjenst

till 75 års ålder ar 1906, skulle han då kunna beräknas komma i åtnjutande

af pension till belopp af 20 procent å medelaflöningen de

sista 5 åren, å hvilken pension dock skall afgå omkring en tredjedel,

motsvarande värdet af de oguldna afgifterna. I mån af lägre lefnadsålder

för de ifrågavarande tjenstehafvarne blifva ju dessa pensioner

bättre, men na i allt fall för de flesta icke särdeles högt på procentskalan

för pensionsbeloppen enligt bestämmelserna för pensionsinrättningen.

Då man besinnar, att dessa tjenstehafvare icke någonsin erlagt

afgifter till pensionsanstalt, lärer man dock icke kunna gå längre till

deras förmån, än jernvägsstyrelsen föreslagit.

Med hänsyn till de stora afgifter, motsvarande retroaktivafgifterna

till enkekassan, som skulle hafva fordrats för att tillförsäkra desse

tjenstehafvare rätt till pension för enkor och barn, har jernvägsstyrelsen

ansett lämpligast vara, att det skulle ankomma på Kongl. Maj:t

att för hvarje särskildt förekommande fall pröfva, huruvida och med

hvilket belopp pension må till enka och barn efter tjenstehafvare af

nu ifrågavarande grupp af trafikmedlen utgå.

Ehuru det skulle medföra någon lättnad vid ärendenas handläggning,

om bifall kunde vinnas till ett förslag i den af jernvägsstyrelsen

antydda riktning, tror jag likväl att, då några allmänna grunder för

denna pensionering svårligen kunna på förhand bestämmas, riktigast är

att tillfälle lemnas Riksdagen att deltaga i afgörandet af hvarje särskild

uppkommande fråga om pensionering af nu ifrågavarande enkor och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

barn, hvadan någon framställning till Riksdagen i denna del af ärendet

icke torde böra göras i detta sammanhang.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 141,500

kronor för beredande af delaktighet i enskilda jernvägarnes pensionskassa

jemväl för inqvarteringsförmånen för de till vestkustbanan förut

hörande, i statens jernvägars tjenst numera anstälde tjenstehafvare,

som äro delaktiga i nämnda pensionskassa, med rätt för Kongl. Maj:t

att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

detta belopp;

dels att medgifva, att en hvar af omförmälde tjenstehafvare må,

så framt beloppet af den pension, hvartill han vid afgång ur tjensten

blifver från enskilda jernvägarnes pensionskassa berättigad, understiger

beloppet af den pension, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari

1896 vunnit inträde i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,

vid afskedstagandet ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel erhålla

antingen fyllnadspension till belopp, motsvarande skilnaden mellan sagda

båda pensionsbelopp, under vilkor att till statens jernvägar af honom

erläggas från och med den 1 juli 1902 ej mindre fyllnadsafgifter, motsvarande

skilnaden mellan, å ena sidan, de årsafgifter, som enligt de för

statens jernvägstrafiks pensionsanstalter faststälda reglementen skulle

hafva ålegat honom med beräkning efter åldern den 1 januari 1896, och,

å andra sidan, på honom belöpande årsafgifter till enskilda jernvägarnes

pensionskassa, än äfven, i form af retroaktivafgifter, motsvarande fyllnadsafgifter

för tiden från och med den 1 januari 1896 till den 1 juli

1902, eller ock, derest dessa fyllnadsafgifter helt eller delvis icke erläggas,

sådan fyllnadspension med afdrag af det för tiden efter afskedstagandet

beräknade årliga värdet af de icke influtna fyllnadsafgifterna;

dels ock att medgifva att en hvar af förutnämnda, till vestkustbanan

förut hörande, nu i statens jernvägars tjenst anstälda 33 personer,

hvilka icke tillhöra vare sig statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

eller enskilda jernvägarnes pensionskassa, må berättigas att, vid afskedstagandet

ur statens jernvägars tjenst af trafikmedel i pension uppbära

ett årligt belopp, motsvarande skilnaden mellan, å ena sidan, det

pensionsbelopp, han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896

vunnit delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, och, å

andra sidan, det för tiden efter afskedstagandet beräknade årliga värdet

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

af de afgifter,

tjenstgöringstid

inrättningen.

han i händelse af sådan delaktighet skolat under sin

i statens jernvägars tjenst hafva erlagt till pensions
-

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta

hemställan behagade Hans Kongl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lemna nådigt bifall samt förordnade

att i enlighet dermed proposition skulle till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo:

J. V. Wallin.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

45

Bilaga 1.

Till Kongl. Jernvägsstyrelsen.

Sedan jag på uppdrag af generaldirektören och chefen för kongl.

jernvägsstyrelsen verkstält undersökning öfver den matematiska kostnaden

för beredande af pension, resp. fyllnadspension åt de tjenstemän

och betjente, som vid vestkustbanans inköp öfvergått. i statens jernvägstrafiks

tjenst, men ännu icke blifvit medlemmar i dess pensionsinrättningar,

får jag härmed afgifva redogörelse för denna undersökning.

Kalkylen har utförts särskildt för dem af personalen, som för närvarande

äro medlemmar af enskilda jernvägarnes pensionskassa (434

till antalet med en beräknad aflöning af 396,700 kronor, utom inqvarteringsersättning

o. d.) och särskildt för dem, som icke tillhöra någon

pensionsinrättning, till ett antal af 34 med en beräknad aflöning af

32,100 kronor.

De allmänna förutsättningarna hafva varit en räntefot af 3,8 %,

statistiska centralbyråns allmänna svenska dödlighetstabell 1881—90

för män och qvinnor samt de undersökningar öfver invaliditet och qvarstående

aktiva vid olika åldrar, som utförts af lektor E. Jäderin och

meddelats i hans »uträkning af statens jern vägstrafiks pensionsinrättnings

finansiella ställning vid utgången af år 1894»; dock att uppnådda

73 år räknats som full invaliditet. Tidpunkten för kalkylen är den 1

januari 1901; tjensteålder i statsbanornas tjenst har i enlighet med

Riksdagens skrifvelse i ämnet räknats från den 1 januari 1896.

A) Medlemmar af enskilda jernvägarnes pensionskassa.

För utförande af kalkylen är yttermera nödvändigt att göra ett antagande

om de lönestegringar, som kunna väntas inträda vid stigande

ålder. Lektor Jäderin har för sin ofvannämuda »uträkning» framstält

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

en sådan lönestegringstabell med tillhjelp af en lönestatistik för statens

jernvägspersonal år 1894. Då man emellertid icke omedelbart kan

tillämpa denna tabell på vestkustbanans personal, bär jag på grund af

pensionsmatrikeln uppgjort en särskild lönestatistik för nu ifrågavarande

personal, hvilken enligt 1900 års arfvodesstat kompletterats till

den 1 april 1900, hvaremot hänsyn icke kunnat tagas till efter denna

tidpunkt inträffade löneförhöjningar och ej heller till dödsfall och afskedstaganden

under 1900.

Sedan härur beräknats medellönen vid olika åldrar, togos medeltal

mellan dessa medellöner och lektor Jäderins, och företogs utjemning,

hvarvid erhöllos de tal, som meddelas i hosföljande bilaga A, och

hvilka i kalkylen användts på så sätt, att t. ex. för en nu 25-årig man,

med aflöning 1,000 kronor och tillhörande grupp I (se nedan), lönen

vid 40 år har satts till 1619/s33. 1,000 — 1,942 kronor (se tabellen), hvadan

således medellönen för en nu 25-årig man vid uppnådda 40 år antagits

vara densamma som medellönen för en nu 40-årig. På grund af

den ovanligt hastiga ökning af lönerna, som för närvarande eger rum

vid vestkustbanan, ger denna hypotes sannolikt en något för svag

lönestegring. Emellertid är det med nu befintligt material omöjligt

att göra någon väsentligt olika hypotes; och någon afsevärd förhöjning

af kostnaden för pensioneringen uppkommer icke utan starkare stegring

än som för närvarande kan väntas inträffa.

Personalens indelning i grupper har gjorts efter samma principer

som i lektor Jäderins omförmälda uträkning sid. 12, ehuruväl någon

förändring i desamma skulle kunnat förminska de störingar af kalkylen,

som uppstå genom öfvergång från en till en annan af grupperna.

Med det så erhållna materialet hafva fullständiga kalkyler öfver

premie- och pensionsvärden utförts för följande tre alternativ °).

Alternativ 1: Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pen
sionskassa

och bildar en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner

vid afgång ur tjensten, resp. åt enka och barn efter mannens död, under

samma förutsättningar och efter samma grunder som i statens jernvägars

pensionsinrättningar. Inträde i denna kassa antages då hafva

egt rum den 1 januari 1896, och premieprocent och pensionsålder beräknas

följaktligen efter ålder vid denna tidpunkt (bil. B, kol. 3, 5, 7).

Emellertid måste härvid tagas hänsyn till den i Riksdagens skrifvelse

i ämnet framhållna omständigheten, att personalen under de sedan

ofvannämnda tidpunkt förflutna fem åren åtnjutit fördelen af att *)

*) Öfver deri förkommande premieprocenter och pensionsåldrar lemnas en öfversigt i bilaga B.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

få erlägga afgifter efter de lägre premieprocenter, som i enskilda jernvägarnes

kassa tillämpas. Derför torde personalen böra förpligtigas

att i en eller annan form erlägga nuvarande värdet af skilnaden i premier,

här nedan uppskattad till 52,200 kronor.

Med dessa förutsättningar blir ställningen denna:

Värde

1 januari

1901

af framtida månadsafgifter...............

495,200

kr.

»

»

af löneförhöjningsafgifter..................

31,200

»

»

»

af inträdes- och öfverårighetsafgif-

ter till enkekassan (med ränta på

ränta från 1 januari 1896).........

48,000

»

»

af retroaktiva månadsafgifter.........

52,200

»

(se ofvan)

summa premievärde

626,600

kr.

(deraf i pensionskassan

294,400

» )

( » enkekassan......

332,200

» )

Värde

1 januari

1901

af ålderdomspensioner.......................

674,500

»

»

af invalidpensioner ...........................

566,000

»

»

»

af enkepensioner ................................

512,500

y>

»

af barnpensioner................................

6,000

-»

summa pensionsvärde 1,759,000 kr.

Värde 1 januari 1901 af bristen ............................................ 1,132,400 »

, (deraf i pensionskassan 946,100 » )

( » enkekassan...... 186,300 » )

Från ofvanstående skilnad bör dock afräknas det belopp, som vid

utträde ur enskilda jernvägarnes pensionskassa jemlikt skrifvelse från

dess direktion af den 23 september 1897 kan restitueras, och hvilket

belopp enligt af direktionen verkstäld beräkning den 1 januari 1901

uppgår till 141,199 kronor 63 öre. Det tillskott, som från statsverkets

sida skulle erfordras, uppgår således till i rundt tal 991,200 kronor.

Från personalens sida fordras härvid inbetalning, förutom af inträdesafgifter

och öfverårighetsafgifter 48,000 kronor, äfven af retroaktiva

månadsafgifter 52,200 kronor. Att från en personal, hvars sammanlagda

aflöning (med inqvartering) uppgår till omkring 475,000 kronor,

uttaga dessa belopp på 2 å 3 år är tydligen otänkbart. Det finnes

då, bland annat, tre möjligheter:

1) att upptaga öfverårigliets- och inträdesafgifterna på vanligt

sätt under 1 år och fördela retroaktivafgifterna på längre tid, t. ex. de

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bilaga till Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

8 följande. I så fall skulle under dessa åtta år behöfva erläggas årligen

0,85 % af lönen till pensionskassan och 0,8 % till enkekassan, hvarvid

är medtagen i beräkningarna sannolikheten för vederbörande af att

do eller blifva invalid under betalningstiden, hvadan således för sådant

fall allt kraf på resterande afgifter skulle försvinna.

2) att beräkna premieprocenten efter ålder 1 januari 1901 (se

bil. B kol. 8), hvarigenom erläggandet af de omtalade afgifterna komme

att fördelas på hela tjenstetiden. Beräknas då äfven öfverårighets- och

inträdesafgifterna efter ålder vid denna tidpunkt, komma de att höjas

till 59,000 kronor och förutom dem endast 5,900 kronor att kräfvas

som extra tillskott; och dessa summor torde utan svårighet kunna uttagas

på t. ex. tre år.

3) att afstå från retroaktiv- och möjligen äfven från öfverårighetsoch

inträdesafgifter, men minska pensionerna, på sätt i alternativ 3

närmare utvecklas.

Alternativ 2. Personalen utträder ur enskilda jernvägarnes pensionskassa

och inträder i statens jernvägars pensionsinrättningar, på

samma vilkor som i alternativ 1 förutsattes för inträde i den särskilda

kassan. Kostnaden blir densamma som i alternativ 1, dock blir personalen

i detta fall delaktig af den risk, som med ett inträde i statens

jernvägars pensionsinrättningar kan anses vara förbunden, hvilket emellertid

icke i och för sig torde få betraktas som någon orättvisa mot

en i statens tjenst temligen ny kår.

Alternativ 3. Personalen qvarstår i enskilda jernvägarneg pensionskassa

och betalar fortfarande sina afgifter till densamma; statens

bidrag inbetalas likaledes. Vid pensionsåldern enligt enskilda jernvägarnes

pensionskassas matrikel erhåller delegare af trafikmedel en fyllnadspension,

så beräknad, att den tillsammans med den ur enskilda

jernvägarnes pensionskassa utbetalade pensionen uppgår till det pensionsbelopp,

han skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 inträdt

i statens jernvägars pensionsinrättningar, förutsatt att han till

trafikmedlen under åren inbetalt ett belopp, motsvarande värdet af skilnaden

mellan de premier, han skulle hafva erlagt, om han den 1

januari 1896 ingått i statens jernvägars pensionsinrättningar och de

verkligen till enskilda jernvägarnes pensionskassa från samma tidpunkt

erlagda premierna.

Motsvarande tilläggspensionsförmåner skulle äfven utgå för enkor

och barn.

Beräkningen af fyllnadspremier och fyllnadspensioner har gifvit

följande resultat:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

49

Värde 1 januari 1901 af månadsafgifter.................................... 200,600 kr.

» » » löneförhöjningsafgifter.................. 13,300 »

summa fyllnadspremievärde 213,900 kr.

» » » ålderdomspensioner........................... 477,200 »

» » » invalidpensioner................................ 188,900 »

» » » enke- och barnpensioner.................. 149,000 »

summa fyllnadspensionsvärde 815,100 kr.

Skilnad 601,200 »

Härvid är att märka;

a) Värdet af fyllnaden i månadsafgifter afser icke blott de framtida

afgifterna, utan äfven de 52,200 kronor, hvilka, såsom vid alternativ

1 omtalades, representera värdet af skilnaden emellan premier efter

statens jernvägars och enskilda jern vägar nos kassors beräkningsgrunder

för åren 1896—1900.

b) Beträffande sättet för inbetalning af personalens månadsafgifter

kan man tillämpa samma metoder, som under alternativ 1 omtalades,

nemligen:

1) Fyllnadspremierna beräknas som skilnaden mellan premier till

statens jernvägars kassa, om premieprocenten tages efter ålder 1

januari 1896, och premier till enskilda jernvägarnes kassa efter nuvarande

procent. De komma då att utgå med den medelprocent af lönen,

som meddelas i bil, B, kol. 9, och gifva staten en inkomst till ett beräknadt

värde af 148,400 kronor den 1 januari 1901. Återstående belopp,

52,200 kronor, skulle då erläggas som retroaktivafgift antingen

under första året eller fördelad på flera följande år.

2) Fyllnadspremierna beräknas som skilnaden mellan premier till

statens jernvägars kassa, om premieprocenten tages efter ålder 1

januari 1901, och premier till enskilda jernvägarnes kassa efter nuvarande

procent. De komma då att utgå med den medelprocent af

lönen, som meddelas i bil. B,okol. 10, och gifva ett belopp, värdt 1

januari 1901 179,400 kronor. Återstoden, 21,200 kronor, torde kunna

täckas genom retroaktiva inbetalningar under 1 å 2 år.

3) Skulle det visa sig att dessa fyllnadspremier och retroaktivafgifter

helt eller delvis icke kunna utkräfvas efter någondera af dessa

metoder, återstår alltid den utvägen att minska fyllnadspensionerna

med ett belopp, värdt lika mycket som de icke inflytande premierna.

Denna minskning bör naturligtvis egentligen utföras särskildt för hvar

individ vid hans afskedstagande eller död och med hänsyn till den på

Bih. till Itiksd. Prat. 1902. 1 Barn!. 1 Afd. 61 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

honom belöpande bristen. Någon exakt uträkning af densamma kan

således icke nu företagas, men en föreställning om betydelsen deraf

kan erhållas, om man för det antagande, att inga fyllnadspremier och

retroaktivafgifter uttagas, proportionerar ut bristen jemnt på alla

fyllnadspensionerna, hvilka, som af tablån (bil. b) framgår, dervid böra

minskas med 26 %. En medlem, som, ifall fyllnadspremierna inbetalts,

skulle i sammanlagd pension (från enskilda jernvägarnes kassa och

trafikmedel) erhållit högsta möjliga pension, 80 % af lönen med inqvartering,

får då under de förutsatta omständigheterna tillsammans endast

67,9 % deraf.

c) För beräkningen af skilnaden i invalidpensionsvärde hafva, då

uttryckligt stadgande om beräkningsgrunden för dessa pensioner i enskilda

jernvägarnes kassas reglemente icke förefinnes, upplysningar

inhemtats af kassans kamrerare, som meddelat, att hittills sådana pensioner

plägat utbetalas med 100 kronor om året. Dervid vore dock att

märka, att de hittills endast afsett löner om 540—900 kronor, och att

kassans direktion hade för afsigt dels att utbetala större pensioner åt

större löntagare, dels att i reglementet införa ett uttryckligt stadgande

om dessa pensioners belopp, hvarvid skulle tagas hänsyn såväl till

lönebelopp som tjensteår, enligt principer motsvarande dem, som i

statens jernvägars kassa förefinnas. Pensionsprocenten skulle då sannolikt

komma att variera mellan 15 och 40 %. Som bästa medeltal, med

hänsyn till det ännu hypotetiska i denna reglementsförändrings såväl

tillkomsttidpunkt som innehåll, har jag ansett mig kunna taga 20 % af lönen.

d) Enkepensionerna i enskilda jernvägarnes pensionskassa äro

beräknade efter 20 % af lönen, enligt reglementets stadgande om enka

med ett barn eller utan barn. Härtill komma obetydliga belopp dels

för föräldralösa barn, efter 15 å 20 % af lönen (cirka 5,000 kronor)

dels för ökad pension af 5 %, då enka har två eller flera barn. Barnpensionerna

representera öfverhufvud taget såväl i statens jernvägars

som i enskilda jernvägarnes kassa obetydliga belopp. Vid enkepensionerna

bär med användning såväl här som i alternativ 1 en särskild

beräkning anställa dels öfver sannolikheten för nu ogifta män af olika

åldrar att inträda i äktenskap efter 1, 2 o. s. v. år — med tillhjelp af

af aktuarien G. Sundbärg insamlade och benäget meddelade uppgifter

om åldersfördelningen för vigda män åren 1891—95 — och dels öfver

sannolika åldern för hans tillkommande hustru — enligt statistiska centralbyråns

berättelse om folkmängdens förändringar i Sverige 1881—1890.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Under dessa förutsättningar gäller således, att för alla de olika

möjligheter i fråga om fyllnadspremiernas inbetalning, som under b)

härofvan omnämndes, värdet af statens nödvändiga bidrag till fyllnadspensionerna

uppgår till 601,200 kronor. För att kunna bedöma statens

hela utgift, i händelse alternativ 3 väljes, bar man ytterligare att tilllägga

värdet af det bidrag, som staten jemlikt gällande stadganden har

att till enskilda jernvägarnes pensionskassa inbetala, hvilket värde kan

beräknas tilll 286,600 kronor. Det nödvändiga tillskottet af trafikmedel

i diskonteradt värde den 1 januari 1901 blir således 887,800

kronor.

Orsaken till att alternativ 3, ehuru det icke klöfver större bidrag

af personalen än alternativ 1 och erbjuder större fördelar än detta,

likväl ställer sig öfver 100,000 kronor billigare, ligger deri, att det belopp

af 141,200 kronor, som eventuelt utbetalas af enskilda jernvägarnes

pensionskassa, ingalunda representerar hela värdet af den risk, som

genom personalens utträde ur enskilda jernvägarnes kassa öfverflyttas

från denna till statens jernvägars kassa eller till statens jernvägstrafik.

Nuvarande pensionsvärde i enskilda jernvägarnes kassa, minska dt med

premievärde och värde af statens kommande bidrag, uppgår nemligen

till omkring 516,000 kronor, efter de i denna kalkyl använda förutsättningar

(efter de i enskilda jernvägarnes^kassas reglemente stadgade

principer, 4,5 % och 1861—70 års dödlighetstabell, torde värdet blifva

något lägre). En kontroll på detta värde kan erhållas genom en approxitimativ

beräkning af de kapital, som af enskilda jernvägarnas kassa

böra vara samlade för att betäcka nämnda risk, och bvilka utgöras af

delegarebidrag hittills ............................................................... 188,000 kronor

jernvägsbolagens bidrag (approx.).......................................... 81,700 »

statens bidrag 1896—1900 95,300 »

summa 365,000 kronor

hvartill kommer ränta på ränta efter 3,8 % under i medeltal

6 år................................................... 91,000 ))

tillsammans 456,000 kronor.

Härtill bör ytterligare läggas värdet af bolagens och delegarnes

inträdesafgifter, hvaremot skall afdragas värdet af riskerna under do

sedan kassans bildande förflutna 12 åren. Båda dessa belopp äro svårberäkrieliga,

men så mycket torde med säkerhet kunna sägas, att det

förra öfverskjuter det senare. Under sådana omständigheter kan det

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

erhållna beloppet, 456,000 kronor, betraktas som minimum. Skilnaden

mellan det erhållna värdet på risken, 516,000 kronor, och på betäckningsfonden,

456,000 kronor, kan tillfullo förklaras ur de olika förutsättningarna,

i det närmaste till och med ur endast en af dem, 4,5 %

i stället för 3,8 %. Då det af enskilda jernvägarnes kassa eventuelt

utbetalade beloppet uppgår till endast 141,200 kronor, torde man således

utan risk kunna uppskatta förlusten genom ett eventuelt utträde

ur enskilda jernvägarnas kassa till mellan 300,000 och 350,000 kronor.

B) Personal, som ej tillhör pensionskassa.

Som grund för beräkningen har jag ansett mig kunna använda

samma lönestegringstabell, som uträknats för den enskilda jernvägarnas

kassa tillhöriga personal och som meddelas i bilaga A. Öfriga förutsättningar

äro äfven desamma. Resultaten är o emellertid betydligt

osäkrare än för hufvudkalkylen, på grund af den fåtaliga personalen

34 personer med 32,100 kronor lön eller omkring åtta procent af dem,

som tillhöra enskilda jernvägarnas kassa. Detta är dock af betydelse

endast för det fall, att här afsedda personer skulle placeras i en särskild

pensionsgrupp, hvilket väl knappast torde ifrågakomma.

Af ifrågavarande personal äro 32 personer födda år 1855 eller tidigare

och äro således på gnfnd af jern vägsstyrelsens beslut af den 6 mars

1899 ur stånd att vinna inträde i statens jernvägars pensionsanstalter.

En tjenstehafvare, född 1858, har genom sagda beslut förklarats berättigad

att vinna inträde i pensionsanstalterna, men har uppgifvit sig

icke vara i stånd att erlägga de öfverårighets- och retroaktivafgifter,

som för sådant inträde kräfvas. Enahanda är slutligen förhållandet

med en tjenstehafvare, född 1857, som icke deltagit i den petition om

inträde i pensionsanstalterna, hvarpå ofvannämnda beslut utgjorde svar.

I beräkningen har icke medtagits en tjenstehafvare om endast 25

års ålder, hvilken förklarat sig icke ämna begagna sig af sin rätt att

utan erläggande af några som helst extra utgifter ingå i pensionsanstalterna.

De personer, för hvilka nedanstående beräkning är utförd, äro så
-

ledes minst 42 år gamla.

Resultatet af kalkylen är följande:

Värde 1 januari 1901 af månadsafgifter .................................... 30,500 kr.

» » af löneförhöjningsafgifter ..................... 800 »

Värde 1 januari 1901 af inträdes- och öfverårighetsafgifter 7,300 »

» » af icke inbetalda afgifter 1896—1900 13,100 »

summa premievärde 51,700 kr.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81,

(deraf i pensionskassan........................... 21,500 kr.)

( b i enkekassan ................................. 30,200 » )

Värde 1 januari 1901 af ålderdoms och invaliditetspensioner 59,900 b

» b af enke- och barnpensioner.................. 38,600 »

summa pensionsvärde 98,500 kr.

Värde 1 januari 1901 af bristen .................................................. 46,800 »

b b (deraf i pensionskassan........................... 38,400 »)

b b (b i enkekassan ................................. 8,400 b)

Som häraf framgår, skulle således som statens bidrag till pensioneringen

erfordras 46,800 kronor, hvarjemte personalen, utom sina månads- och

löneförhöjningsafgifter, skulle vid eller kort efter inträdet erlägga särskilda

avgifter till ett belopp af 20,400 kronor, motsvarande 63 % af

beräknade arfvodet. Härvid har nu användts den lägre premieprocenten

(efter ålder 1 januari 1896), men då äfven vid begagnande af den högre

(efter ålder 1 januari 1901) de särskilda afgifterna uppgå till 18,800

kronor eller 58 % af arfvodet, så torde man knappast kunna förutsätta

den möjligheten, att dessa afgifter af personalen skulle kunna uttagas.

Emellertid äro dessa höga afgifter vid inträdet till största delen betingade

af enkepensionerna.

Under förutsättning, att endast ålderdoms- och invalidpensioner nu

skulle ifrågakomma blir ställningen följande, om premierna beräknas

efter högre procenten:

Värdet 1 januari 1901 af månads- och löneförhöjningsafgifter 15,800 kr.

b b af retroaktiva afgifter.............................. 5,700 b

b b af statens bidrag.................................. 38,400 b

b b af pensioner................................................ 59,900 kr.

Slutligen kan det ifrågasättas att helt eller delvis icke upptaga

afgifterna och i stället minska pensionerna. 1 sådant fall skulle strängt

taget, såsom vid alternativ 3 framhållits, minskningen bestämmas särskildt

för hvar individ på grund af för honom gällande förhållanden.

En ungefärlig föreställning om de pensionsbelopp, som vederbörande

i så fäll skulle erhålla, kan man emellertid bilda sig genom den iakttagelsen

att, såsom af tablån härofvan framgår, staten skulle betala

64 % af hela ålderdoms- och invalidpensionsvärdet, hvadan således, för

den händelse att inga afgifter erlades, vederbörande tjenstehafvare

skulle utfå i genomsnitt 64 % af den pension, han skulle hafva er
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bilaga till Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 81.

hållit, om han den 1 januari 1896 ingått i statens jernvägars pensionsinrättning

och till densamma erlagt stadgade utgifter.

Bilaga C. innehåller en öfversigtlig framställning af resultatet och

af olika möjligheter vid alternativ 1 och 3 för delegare i enskilda

jernvägarnes pensionskassa och för icke delegare, för hvilket senare

fall åtskilnad gjorts mellan kostnaderna för ålderdoms- och invaliditetspensioner

å ena sidan och enke- och barnpensioner å den andra.

Stockholm den 29 oktober 1900.

Nils Ahlberg.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 81.

55

]iilaga 2.

Till Kongl. Jernvägsstyrelsen.

Sedan undertecknad i september detta år erhållit i uppdrag att

inom kongl. styrelsen göra utredning öfver den inverkan, som det på

Kongl. Maj:ts fastställelse beroende nya reglementet för enskilda jernvägarnes

pensionskassa kan väntas hafva på den af mig sistlidna år

beräknade kostnad för beredande af full pension åt i kassan delaktiga,

vid statens jernvägar anstälda tjensteman och betjente, får jag härmed

afgifva redogörelse för detta uppdrag.

Utredningen har afsett dels att ekonomiskt värdera den fördel, som

för personalen kunde vinnas genom öfvergång till det nya reglementets

bestämmelser och, i sammanhang dermed, genom vinnande af delaktighet

i kassan äfven för inqvarteringsersättningen, beräknad till 20

procent af lönen, dels ock för händelse att endera eller båda dessa

möjligheter till utvidgning af personalens pensionsrätt i enskilda jernvägarnas

kassa syntes vara med fördel förenade, att beräkna kostnaden

för fyllnadspension, som vid afgång ur kassan ytterligare borde

tillerkännas delegare, för att hans sammanlagda pension måtte blifva

densamma, som han skulle hafva erhållit, om han ingått i statens jernvägars

pensionsinrättningar den 1 januari 1896. Vid beräkningarna,

som stälts på 1 juli 1902, hafva användts samma dödlighets-, invaliditets-,

afgångs-, och lönestegringstabeller äfvensom samma räntefot — 3,8 procent

— som vid min förra utredning. De statistiska uppgifterna om tjenstehafvares

ålder o. s. v. äro hemtade ur en af trafikdirektören A. Taube

derom gjord utredning, i hvilken lönerna upptagits till de belopp, hvartill

de efter sedvanliga löneförhöjningar vid 1902 års ingång ansetts

komma att uppgå, hvaremot till afskedstaganden icke tagits hänsyn

längre än till 1 oktober 1901.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

MellanhafvancLet med enskilda jernvägarnes pensionskassa.

Ehuru statens och personalens ställning i ekonomiskt hänseende

till enskilda jernvägarnes kassa under den förutsättning, att ingen förändring

i nuvarande förhållanden vidtages — frånsedt den fixering af

invalidpensionerna, som i öfvergångsstadgandet till nya reglementet

§ 9 moment 2 är gifven — icke har direkt inflytande på här föreliggande

frågor, torde det dock icke anses olämpligt att här omnämna de

resultat, som under utredningens gång vunnits beträffande dels värdet

af de pensioner, som kassan förbundit sig att utbetala, dels värdet af

de premier, som skola till densamma erläggas. Det är nemligen tydligt,

att en jemförelse af skilnaden mellan dessa värden med den fond,

som kassan för vestkustbanepersonalens räkning samlat, bör å ena sidan

lemna upplysning om kassans soliditet och å den andra visa, huruvida

premierna icke äro för höga i förhållande till pensionerna. Värdet

af pensionerna uppgår nu 1 juli 1902 till 1,259,000 kronor, fördeladt

som af hosföljande bilaga II framgår, värdet af premierna åter

är 608,000 kronor, och skilnaden blifver följaktligen 651,000 kronor.

Hvad åter beträffar den för betäckande af denna differens samlade fonden,

kan någon exakt beräkning af densamma naturligtvis icke tänkas,

då kassan utom vestkustbanepersonalen äfven har andra delegare. En

approximativ uppskattning deraf kan lättast erhållas på grund af den

kalkyl, som uppgjorts angående retroaktivafgifterna för inqvarteringen,

och som i det följande närmare omtalas. Enligt densamma skulle värdet

af mot inqvarteringsersättningen svarande afgifter, som för samtliga

nuvarande delegare bort erläggas såväl af dem sjelfva som af staten,

respektive jernvägsbolagen, från deras inträde i kassan intill 1 juli 1902,

denna dag uppgå till 141,600 kronor. Då nu inqvarteringen är beräknad

till 20 procent af lönen, borde således värdet af samma afgifter

svarande mot lönen stiga till 708,000 kronor. Nu är vid sagda beräkning

använd 4,5 procent räntefot, under det att kassans placeringar under

den förflutna tiden i sjelfva verket i regeln gifvit betydligt högre

räntevinst, i medeltal nära 5 procent. På grund häraf bör beloppet

708,000 kronor rättvisligen ökas med minst 2 procent eller cirka 14,000

kronor. Härtill bör ytterligare läggas kassans inkomster af premier förutan

pension afgångna delegare, med afdrag för till dem vid utträdandet

utbetalda belopp, hvaremot bör afgå värdet af redan nu utgående

pensioner för personal, som varit anstäld vid vestkustbanan, äfvensom

förvaltningskostnader. En noggrann beräkning af dessa belopp skulle

visserligen icke erbjuda några oöfvervinneliga svårigheter, men dock

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

57

erfordra utredningar liggande helt och hållet utom ramen för mitt uppdrag;

jag har derför ansett mig hunna nöja mig med en summarisk

uppskattning deraf, enligt hvilken, förutom omtalade räntevinst 14,000

kronor, böra tilläggas 10,000 kronor, men afdragas 35,000 kronor.

Värdet af kassans för vestkustbanepersonalen samlade fonder blir då

697,000 kronor eller i rundt tal 700,000 kronor, sålunda 50,000 kronor

mera än värdet af dess förpligtelse!'' för framtiden. Häraf framgår, att

kassans ställning, åtminstone såvidt vestkustbanepersonalen angår, fullt

motiverar ökning af pensionerna, utan att premierna behöfva höjas i

samma mån. Att kassan genom reglementsförändringen erbjuder sådan

ökning i den grad, att dess förpligtelse!'' för vestkustbanepersonalen

enligt här gjorda beräkningar skulle tillväxa med 100,000 kronor (se

följande beräkningar äfvensom bilaga II) och sålunda stiga till 50,000

kronor mera än de beräknade fonderna, beror hufvudsakligen derpå,

att kassan anser sig kunna beräkna 4 procent å sina fonder, under

det här endast förutsatts 3,8 procent; dock torde i detta förhållande

äfven ligga en antydan derom, att reglementsförändringen kommer att

blifva till relativt mera fördel för vestkustbanepersonalen än för öfriga

delegare, då den förra nu sedan flera år icke rekryterats med ny tillträdande

och således torde vara af högre medelålder än kassans delegare

i genomsnitt.

Efter denna summariska öfversigt af personalens nuvarande ställning

till enskilda jernvägarnas pensionskassa öfvergår jag till en redogörelse

för verkningarna af de förändringar, som ifrågasatts dels beträffande

delaktighet äfven för inqvarteringsersättning, dels beträffande

pensionernas och afgifternas belopp.

I skrifvelse af 13 november 1901 har å direktionens för enskilda

jernvägarnas pensionskassa vägnar meddelats, att för vinnande af delaktighet

äfven för inqvarteringen böra erläggas särskilda retroaktivafgifter,

beräknade på sätt som angifves i en vid skrifvelsen fogad promemoria.

I denna stadgas med hänvisning till en år 1897 af lektorn

E. Jäderin för jernvägsstyrelsens räkning uppgjord värdering af de retroaktiva

afgifterna intill 1 juli 1897, att statens afgift för hvarje särskild

delegare bör utgöras af 1) sagda afgift för honom 1 juli 1897, såvidt

den bör af staten erläggas, jemte 4Vs procent ränta och ränta på ränta

derå, 2) Ö,5G3 procent af delegarnes medellön från 1 juli 1897 till 1

juli 1902; och att delegarens egen afgift bör bestå af 1) afgiften 1 juli

1897 med samma ränta, 2) statens under 2 luirofvan nämnda afgift,

Bih. till Iliksd. Prat. 1002. 1 Sand. 1 Afl. 67 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Bilaga till Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 81.

ökad i den proportion som angifves af förhållandet mellan delegarens

egen premieprocent (5 å 10 %\ och statens (5 %\ 3) 3,78 procent af

delegarens löneförhöjning under perioden.

En beräkning enligt förestående grunder af den retroaktiva afgift

för en gång, som för hvarje särskild delegare såväl af honom sjelf som

al staten den 1 juli 1902 bör erläggas, såvida han från sagda dag skall

blifva delaktig i kassan äfven för inqvarteringsersättning, har af mig

utförts och meddelas i hosföljande bilaga I, till hvilken äro fogade en

del exempel, utvisande de månatliga belopp, hvaremot delegarens egna

afgifter för en gång eventuel kunna utbytas. Någon förändring i nuvarande

värdet deraf eger naturligtvis icke genom ett sådant utbyte

rum. Såsom af bilaga I framgår, uppgår slutsumman af statens retroaktivafgifter

till 71,103 kronor 44 öre och af delegarnes till 70,467 kronor

1 öre. Värdet af de afgifter i öfrigt, som skola erläggas, är

729,000 kronor, hvadan nuvarande värdet af samtliga afgifter stiger till

i rundt tal 871,000 kronor. Värdet af de pensioner, som delegarne

deremot tillförsäkras, är 1,510,000 kronor, hvadan de fördelar, som

genom delaktighet äfven för inqvarteringen tillskyndas delegarne, kunna

uppskattas till 639,000 kronor, mot 651,000 kronor, om ingen förändring

i nuvarande förhållanden vidtages. (För specifikation af peusionsoch

premievärden hänvisas till bilaga II.) Det synes sålunda framgå,

att genom ifrågavarande förändring delegarne och staten gemensamt

skulle åsamkas en förlust af 12,000 kronor, hvarvid dock bör påpekas,

att en differens på så ringa belopp vid kalkyler af detta omfång icke

kan anses vara af någon som helst betydelse. I alla händelser kan

man likväl fastslå att, såvidt för närvarande matematiskt beräknas kan,

någon väsentlig fördel genom delaktighet för inqvarteringen icke vinnes,

hvilket ju för öfrigt var att vänta, då de för inqvarteringen fordrade

retroaktivafgifterna äro afsedda att så nära som möjligt motsvara

värdet af kassans derigenom åtagna nya förpligtelse!’.

Enligt af enskilda jernvägarnas pensionskassas fullmägtige fattadt

beslut har jern vägsstyrelsen rättighet att före utgången af år 1902 anmäla

antingen hela sin i kassan delaktiga personal eller den del deraf,

som den 1 januari 1901 icke fylt 30 år, att öfvergå till kassans samtidigt

antagna nya reglemente. Då de i statens tjenst varande delegare,

som sagda dag icke fylt 30 år, endast äro 34 till antalet, motsvarande

8 procent af samtliga här ifrågavarande tjenstehafvare, har

det icke ansetts af behofvet påkalladt att verkställa särskilda beräk
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

ningar för det fall, att endast dessa 34 personer skulle öfvergå till nya

reglementets bestämmelser, utan har kalkyl uppgjorts endast för samtliga

delegare.

De bestämmelser i förslaget till nytt reglemente, som äro af natur

att i uppskattbar mån inverka på pensioner och afgifter, äro följande:

1) Beträffande delegarnes afgifter:

erläggande af löneförhöjningsafgifterna, som förut uttagits på

två månader, under hela tjenstetiden, samt i sammanhang dermed

höjning i nuvarande värde af dessa afgifter, i relativt högre

grad för äldre än för yngre delegare, med i medeltal omkring

50 procent.

2) Beträffande statens afgifter:

a) höjning af månadsafgifterna, som förut utgått med 5 procent af

lönen, till samma procenttal deraf, som delegaren sjelf har att

erlägga (5 å 10 % efter ålder vid inträde) samt derutöfver med

10 procent af sistnämnda afgift;

b) erläggande af löneförhöjningsafgifter till samma belopp som delegarnes

egna, ökade med 10 procent.

3) Beträffande pensionerna:

a) höjning af ålderdomspensionerna från 40 till 50 procent af

lönen0);

b) fixering af invaliditetspensionerna till belopp varierande mellan

20 och 47 procent af lönen, dock att pension ej lemnas för

invaliditet i följd af olycksfall;

c) bättre afpassande af enke- och barnpensionen, i de flesta fall

förbunden med höjning deraf (i genomsnitt från 20 till 25 % af

lönen).

Slutligen bör anmärkas, att delaktighet i kassan hädanefter icke

beviljas för löneförhöjningar efter 50 års ålder.

Resultatet af de på grundval af dessa bestämmelser utförda beräkningar

meddelas i bilaga II. Af densamma framgår, att* för det fall,

att delaktighet icke förvärfvas äfven för inqvarteringen, värdet af sta
-

*) Då delegare qvarstår i tjenst 1 å 5 år öfver pensionsåldern och afgifter för honom

under denna tid fortfarande erläggas, höjes pensionen till 52 å 60 procent af lönen. För den

alldeles egendomliga verkningen af denna bestämmelse redogöres i det följande. Här förutsättes,

att delegare afgår vid uppnådd pensionsålder.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bilaga till Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 81.

tens afgifter blifver 353,000 kronor, af delegarnes afgifter 321,000 kronor,

af pensionerna 1,421,000 kronor och af kassans öfverstigande förpligtelser

sålunda 747,000 kronor, eller 96,000 kronor mera än på grund

af nuvarande reglementets bestämmelser beräknats.

Så framt delaktighet i kassan vinnes äfven för inqvarteringen, kommer

skilnaden mellan pensions- och premievärde ytterligare i någon

män att stiga, till 755,000 kronor, eller 104,000 kronor mer än som

med nuvarande bestämmelser beräknats. Såsom af bilaga II framgår,

ökas nemligen värdet af statens afgifter från 287,000 kronor till 495,000

kronor eller med 208,000 kronor, af delegarnes afgifter från 321,000

kronor till 456,000 kronor eller med 135,000 kronor. Den sammanlagda

ökningen å afgifter blir således 343,000 kronor, medan åter pensionsvärdet

stiger från 1,259,000 kronor till 1,706,000 kronor eller med

447,000 kronor.

Under sådana förhållanden torde på det kraftigaste kunna tillstyrkas

att, för den händelse öfver hufvud taget något ekonomiskt bidrag

skall lemnas i och för bättre pensionering af vestkustbanans personal,

dervidlag i första rummet tages hänsyn till här ifrågavarande

anbud från enskilda jernvägarnas pensionskassas sida. Någon annan

utväg att med så relativt ringa uppoffringar, omkring 200,000 kronor

från staten och 135,000 kronor från delegarne, åstadkomma så väsentligt

förökade och i det hela så väl afpassade pensioner, som genom

detta förslag, torde i sjelfva verket icke kunna tänkas.

Hvad slutligen beträffar verkan af reglementets stadgande, att för

hvarje år, som delegare qvarstår i tjenst utöfver pensionsåldern, hans

pension höjes med två procent af lönen intill 60 procent, så framt alla

premier för honom fortfarande erläggas, meddelas beräkningar äfven

derutinnan i bilaga II"). Af desamma framgår att, ehuru värdet af

statens och delegarnes afgifter naturligen är i någon mån ökadt, dock

värdet af ålderdomspensionerna är betydligt minskadt, från 946,000 kronor

till 796,000 kronor, hvarvid i sistnämnda belopp ingå alla pensioner

åt delegare, som uppnått pensionsåldern, således äfven åt dem, som

icke qvarstått fem år derutöfver i tjenst, utan till följd af invaliditet

eller annan orsak afgått tidigare. Att en så betydlig minskning af

pensionsvärdet uppstår, beror derpå, att den nämnda höjningen af pensionsbeloppet,

med 2 procent om året, ingalunda motsvarar den fördel,

som kassan har i följd af räntevinst, minskadt pensionsvärde och erlagda

premier, då nemligen pensionsprocenten på grund af dessa om- *)

*) Tågpersonal har dock förutsatts skola afgå genast vid uppnådd pensionsålder.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

61

ständigheter i sjelfva verket borde höjas med ungefär fem procent om

året och sålunda sluta vid 75 procent i stället för 60. Ehuru således

genom delegares qvarstående i tjenst på dessa vilkor en högst betydlig

fördel tillskyndas enskilda jernvägarnas kassa, torde det dock få

betraktas som en fördel äfven för delegarne att, utan i synnerlig mån

ökade afgifter, få sina pensioner höjda från 50 till 60 procent af lönen,

och då den enda möjligheten för staten att åstadkomma en sådan

höjning, utan tagen hänsyn till ifrågavarande stadgande, är att omedelbart

efter uppnådd pensionsålder öka tjenstehafvarens pension — hvilket

förfarande skulle betyda en höjning i statens bidrag med omkring

140.000 kronor — blir det äfven för staten eu fördel att anslå de

27.000 kronor, hvilka, så framt delegaren önskar och kan tillåtas qvarstå

utöfver pensionsåldern, för dess del behöfvas som ytterligare premier.

Som sammanlagda värdet 1 juli 1902 af de bidrag, som från statens

sida erfordras till enskilda jernvägarnas pensionskassa för vinnande

af de största möjliga fördelar, som i densamma kunna erhållas,

fås således ett belopp af 522,000 kronor, öfverstigande värdet af statens

förpligtelser enligt nuvarande bestämmelser med 235,000 kronor.

Derjemte torde möjligen böra beräknas ett mindre belopp, i och för

minskande af äldre tjenstehafvares egna retroaktivafgifter för inqvarteringen,

hvilka i annat fall för dem torde blifva svåra att erlägga.

Fyllnadspensioner och fyllnadspremier.

I det följande förutsättes, att personalen anmäles till såväl inträde

i enskilda jernvägarnes kassa för inqvarteringsersättningen som öfvergång

till nya reglementets bestämmelser, och att de derför stadgade

förhöjda afgifter såväl af personalen som af staten komma att erläggas.

Under sådana omständigheter har man att undersöka, hvilka fyllnadspensioner

böra tilldelas tjenstehafvarne för uppnående af samma fördelar

som de skulle hafva erhållit, om de den 1 januari 1896 ingått i

statens jernvägars pensionsinrättningar, äfvensom hvilka tilläggsafgifter

de under samma förutsättning hafva att erlägga.

Om man då först betraktar enke- och barnpensionerna, visar det

sig, att dessa i statens jernvägars enkekassa alltid utgå med 25 procent

af lönen — med 15 procents inqvartering — i enskilda jernvägarnas

kassa deremot med ett procenttal af lönen — med 20 procents

inqvartering — som vexlar efter olika fall, men i regel uppgår till eller

öfverstiger 25 procent. Visserligen tagas i enskilda jernvägarnas kassa

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

hädanefter ej i betraktande lönestegringar efter 50 års ålder, men då

å andra sidan, som nämndt, inqvarteringen der beräknas till högre belopp,

kan personalen anses hafva beträffande enke- och barnpensioner

fullt ut lika fördelaktigt stäldt i enskilda jernvägarnas kassa, som den

skulle haft statens jernvägars enkekassa. Endast för det fall, att pension

utgår till ett eller två ensamma barn, blir beloppet väsentligen

lägre i enskilda jernvägarnas kassa än i statens jernvägars (15 å 20 %

mot 25 &), men då värdet af denna minskning är obetydligt (cirka

2,000 kronor), har jag ansett mig kunna bortse derifrån och vid beräkningen

göra den förutsättningen, att någon fyllnadspension åt enka och

barn icke kommer att utgå.

Under sådana förhållanden torde det icke heller komma i fråga att

af personalen uttaga de öfverårighets- och inträdesafgifter, som för

inträde i enkekassan kräfvas, helst som utgifter af alldeles samma

natur redan en gång äro till enskilda jernvägarnas kassa erlagda.

Deremot böra naturligen månadsafgifterna till enkekassan vid beräkningen

af fyllnadspremierna tagas i betraktande.

Af den jemförelse mellan pensionsbelopp i enskilda jernvägarnas

och statens jernvägars kassor (inträde 1 januari 1896), som gifves i

bilaga III, framgår, att tjenstehafvare af 46 års ålder och deröfver beträffande

ålderdomspensioner äro fördelaktigare stälda i den förra än i

den senare och att någon fyllnad i pensionen således för dem icke kan

ifrågakomma. Man kan lätt öfvertyga sig om, att detsamma är fallet

beträffande invaliditetspensionerna. Då sålunda dessa personer icke hafva

någon fördel af den föreslagna tillskottspensioneringen, kunna de icke

heller betala några afgifter för densamma och hafva följaktligen i kalkylen

alldeles utelemnats. Ofriga tjenstehafvare äro i regel pensionsmessiga

vid 60 år (en och annan högst två år derefter) och kunna således utan

olägenhet, såvida de icke blifva invalider, qvarstå i tjenst fem år utöfver

pensionsåldern och följaktligen komma i åtnjutande af högsta möjliga

pension i enskilda jernvägarnas kassa (60 proc.), dock med undantag

af tågpersonalen. Då sådant qvarstående betydligt minskar statens

utgifter för fyllnadspensionerna och icke kan anses innebära någon

olägenhet för personalen, har i kalkylen förutsatts, att samtliga delegare,

utom tågbetjente, qvarstå i tjenst fem år öfver pensionsåldern, såvida

icke invaliditet dessförinnan inträder.

En på dessa förutsättningar uppgjord kalkyl har lemnat följande

resultat:

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Bilaga till Kongl. Maj.is Nåd. Broposition N:o 81.

Värde 1 juli 1902 af fyllnad i ålderdomspensioner...... 234,000 kronor.

» v » » » » i invaliditetspensioner...... 108,000 »

summa pensionsvärde 342,000 kronor.

i> » » » » » i premier.............................. 121,000 kronor.

Skilnad (statens nödvändiga bidrag) 221,000 kronor.

Beträffande anförda premievärde torde böra anmärkas:

1) Något tillskott i löneförhöjningsafgifter har förutsatts icke komma

att utgå, då värdet af dessa afgifter är större i enskilda jernvägarnas

kassa än i statens jernvägars, så framt löneförhöjningen inträder efter

34 års ålder, och i annat fall endast obetydligt mindre.

2) Anförda belopp, 121,000 kronor, afser dels värdet af personalens

kommande tillskottsafgifter, beräknade att för hvarje delegare utgå med

ett procenttal af lönen — med 20 procent inqvartering — motsvarande

skilnaden mellan det procenttal vederbörande skulle hafva erlagt, om

han den 1 januari 1896 ingått i statens jernvägars pensionsinrättningar,

och det, som nu (och framdeles) erlägges till enskilda jernvägarnas

pensionskassa, dels och värdet af de afgifter, som delegaren under tiden

1 januari 1896 till 1 juli 1902 undgått att erlägga på grund deraf, att

sådan fyllnadspremie för honom under denna tid icke utgått. Beträffande

sistnämnda retroaktiva afgifter, som i värde uppgå till 36,000 kronor,

kunna de tänkas erlagda antingen på en gång eller åtminstone i ett

fåtal poster under den närmaste framtiden, eller och i form af under

hela tjenstetiden utgående afgifter. I förra fallet bör för hvarje särskild

delegare beräknas, hvilken retroaktiv afgift på honom belöper, i

senare fallet åter torde vara lämpligast att bestämma en viss procent

af lönen, efter hvilken afgiften för tjenstehafvare af viss ålder i framtiden

bör utgå. Denna procent har uträknats och meddelas i bilaga IV

kolumn 2.

För den händelse att här ifrågavarande tillskottsafgifter icke skulle

kunna af tjenstehafvare erläggas, har föreslagits, att han likväl skulle

vara berättigad till fyllnadspension, dock reducerad med hänsyn till de

icke erlagda afgifterna. Strängt taget borde en beräkning af reduktionsprocenten

ske för hvarje person vid hans afskedstagande, med hänsyn

endast till värdet af de afgifter, som lian icke erlagt. Det torde dock

ur flere synpunkter vara lämpligt att hellre redan nu fastställa den

procent af tillskottspensionen, som för tjensteha(Varcn af viss ålder bör

utgå, så framt lian icke erlägger några fyllnadspremier. Eu beräkning

häröfver meddelas i bilaga IV, och framgår deraf, att fyllnadspensionerna,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bilaga till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

så framt inga fyllnadspremier erläggas, böra minskas med 30 å 50

procent och således reduceras till 70 å 50 procent, allt efter olika

ålder, af sitt ursprungliga belopp.

Nuvarande värdet af pensionerna för det fall, att af ingen tjenstekafvare

fyllnadspremier komma att erläggas, uppgår till 223,000 kronor,

i obetydlig mån öfverstigande statens bidrag, så framt premier erläggas.

Sammanlagda värdet af statens för utvidgning af pensionsrätten i

enskilda jernvägarnas kassa och för beredande af fyllnadspension enligt

angifna grunder erforderliga bidrag blifver sålunda 745,000 kronor,

öfverstigande värdet af statens nuvarande förpligtelser i och för pensionering

af delegare i enskilda jernvägarnas kassa, 287,000 kronor,

med 458,000 kronor. Då värdet af statens erforderliga nya bidrag för

det fall, att utsträckning af pensionsrätten i enskilda jernvägarnas kassa

icke komme i fråga, enligt min föregående utredning beräknats till

601,200 kronor den 1 januari 1901 och från denna tidpunkt till 1 juli

1902 snarare torde hafva ökats än minskats, framgår sålunda, att genom

nu föreslaget sätt att öka pensionerna för de vid statsbanorna anstälda,

i enskilda jernvägarnas kassa delaktiga tjenstemän och betjente eu besparing

för staten kan beräknas uppstå af omkring 150,000 kronor.

Stockholm i november 1901.

Nils Ahlberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.