Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren Johannes Jonasson från Sannebo i Ålfsborgs län

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:24, Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren Johannes Jonasson från Sannebo i Ålfsborgs län

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

N:o. 24.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande

af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren

Johannes Jonasson från Sannebo i Ålfsborgs

län; gifven Stockholms slott den 19 december 1902.

Hemmansägaren. Johannes Jonasson från Sannebo i Gestads socken

af Ålfsborgs län afled den 13 oktober 1899 utan att efterlämna kända

arfvingar. Enligt instrumentet öfver den efter den aflidne den 15 mars

1900 förrättade bouppteckningen uppgingo tillgångarna i boet, däribland

den till 500 kronor taxeringsvärderade fasta egendomen 5/288

mantal Sannebo, till 724 kronor 30 öre samt skulderna till 442 kronor

76 öre.

Vid lagtima höstetinget år 1899 med Sundals härad lät arbetaren

Anders Olsson i Heljerud, under uppgift att Johannes Jonasson

i lifstiden till förmån för Änders Olsson upprättat ett muntligt testamente,

till bestyrkande häraf såsom vittnen afhöra Sven Björndahl i

Sannebo och Johannes Larsson i Berg, hvilka, enligt hvad det vid

förhöret förda protokoll utvisar, därvid berättade: l:o Björndahl, att i

slutet af augusti eller i början af september månad år 1897 Johannes

Jonasson, som då varit sjuk, skickat bud på vittnet och, sedan vittnet

infunnit sig, förklarat, att det vore hans önskan, att, om han aflede, vittnet

skulle taga hand om kvarlåtenskapen och föranstalta om begrafningen

samt att af Johannes Jonassons tillgångar, sedan begrafningskostnaderna

blifvit betalda och vittnet godtgjort sig för sina besvär, till hushållerskan

Maria Band skulle lämnas 200 kronor, hvarefter återstoden af

behållningen skulle tillkomma Anders Olsson i Heljerud; att vittnet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

emellertid vid tillfället tillkännagifvit, att vittnet icke ville åtaga sig

berörda uppdrag, förrän Johannes Jonasson skriftligen förordnat angående

sin kvarlåtenskap; samt att Johannes Jonasson kort därefter

tillfrisknat, hvarför något skriftligt förordnande icke blifvit. uppsatt;

samt 2:o Johannes Larsson, att, sedan Johannes Jonasson tillfrisknat från

sin af förra vittnet omnämnda sjukdom, han vid ett samtal med vittnet

yttrat, att, om något blefve öfver i boet efter honom, sedan begrafningskostnader

och skulder blifvit betalda, detta skulle tillfalla förutnämnde

Anders Olsson.

På därom af kammaradvokatfiskalsämbetet förd talan förklarade

emellertid Sundals häradsrätt genom den 30 september 1901 afkunnadt

utslag, som vunnit laga kraft, att ifrågavarande, för Anders Olssons

räkning såsom testamente bevakade muntliga yttranden icke utgjorde

hinder för Kungl. Maj:t och kronan att såsom danaarf tillträda Johannes

Jonassons kvarlåtenskap, hvarjämte nämndemannen Karl Jonsson i

Gestads stom, hvilken omliänderhaft utredningen af Johannes Jonassons

bo, förpliktades att till kronan utgifva ett belopp af 20 kronor 41 öre,

utgörande hvad som enligt en vid häradsrätten företedd redovisningsräkning

af boets lösa egendom återstode, efter det boets skulder blifvit

guldna.

Redan innan berörda utslag meddelades, hade i en till Kungl.

Maj:t den 15 december 1900 ingifven skrift Anders Olsson i underdånighet

anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte

efterskänkas till sökandens förmån; till stöd för hvilken ansökning

åberopats ej mindre ofvan omförmälda muntliga testamente, hvarigenom

Johannes Jonasson såsom sin yttersta vilja skulle förklarat, att sökanden

efter Johannes Jonassons död skulle erhålla all hans kvarlåtenskap,

ehuru testamentet, såsom icke i laga form upprättadt, vid af kronan

anställd klandertalan frånkänts rättslig verkan, än äfven det, enligt

sökandens uppgift, i Heljerud allmänt kända förhållande, att sökanden

och Johannes Jonasson varit halfbroder, i det att sökandens fader före

äktenskapet med sökandens moder med en annan kvinna haft en son,

bemälde Johannes Jonasson; varande vid ansökningen fogadt ett af

ordföranden i Gestads sockens kommunalstämma C. E. Nordström den

10 oktober 1900 afgifvet intyg af innehåll, att Anders Olsson, hvilken

vore gift och hade flera barn, ehuru sjuklig och utfattig försörjt sin

familj utan att af vederbörande fattigvårdsstyrelse begära hjälp, i följd

hvaraf intygsgifvaren tillstyrkte bifall till ansökningen.

Med anledning af berörda ansökning har underdånigt utlåtande

afgifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län, som därvid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 24.

öfverlämnat från kronofogden i orten inhämtadt yttrande, däri kronofogden

anfört, att det enligt gängse uppfattning otvifvelaktigt varit

Johannes Jonassons vilja, att sökanden skulle bekomma hans kvarlåtenskap,

ehuru han icke förstått att i giltig form därom förordna; att

sökanden allmänt ansåges för halfbroder till Johannes Jonasson; samt

att med anledning häraf och då sökanden, som uppnått en hög ålder,

befunne sig i synnerligen fattiga omständigheter samt ifrågavarande

ringa arfsbelopp, därest det tillkomme sökanden, vid sådant förhållande

komme att åtminstone fördröja den lidpunkt, då han nödgades anlita

fattigvården, kronofogden tillstyrkte bifall till ansökningen; och har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande för egen del, i öfverensstämmelse med

hvad kronofogden yttrat, jämväl hemställt om bifall till ansökningen.

Karnmaradvokatfiskalsämbetet, som äfven blifvit öfver ansökningen

hördt, har därvid dels meddelat, att förenämnda belopp, 20 kronor 41

öre, fortfarande innestode hos nämndemannen Jonsson, samt att, enligt

hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse till kammarkollegium

den 14 april innevarande år meddelat, ofvanberörda, i danaarfvet ingående

fastighet, som blifvit genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

försorg från den 24 därförutgångne mars tillsvidare utarrenderad mot

en årlig arrendeafgift af 32 kronor, icke vore för något statsändamål

behöflig, dels ock, enär af handlingarna syntes framgå, att Johannes

Jonassons vilja varit, att hans kvarlåtenskap skulle komma sökanden

till godo, samt, med hänsyn jämväl till hvad i ärendet blifvit upplyst

om sökandens ålder, fattigdom och befarade oförmögenhet att sig försörja,

tillstyrkt aflåtande af nådig proposition till Riksdagen i det af

sökanden angifna syfte.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarf må efterskänkas till förmån för sökanden.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Ernst Meyer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

9

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

december 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Frtesen.

Departementschefen, statsrådet Meyer föredrog vidare:

En af arbetaren Anders Olsson i Heljerud gjord underdånig ansökning,

att kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren Johannes

Jonasson från Sannebo i Gestads socken af Ålfsborgs län måtte till

sökandens förmån efterskänkas,

öfver hvilken ansökning ej mindre Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i nämnda län än äfven kammaradvokatfiskalsämbetet afgifvit

infordrat underdånigt utlåtande.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,

Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte efterskänkas

till förmån för sökanden.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Karl Slcogman.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.