Angående anvisande af medel till odling slånefonden
1903-01-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1903:38, Angående anvisande af medel till odling slånefonden
Dokumentets text
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 38.
1
N:o 38.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anvisande
af medel till odling slånefonden; gifven Stockholms
slott den 23 januari 1903.
Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,
att till odlingslånefonden må under hvart af åren 1904—1908 ej
mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än
äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå rekvisition af
Kungl. Maj:t, öfverlämnas medel till så stort belopp, som jämte de till
fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst en million
kronor årligen;
att riksgäldskontoret skall af fonden erhålla godtgörelse för den
ränteutgift, som genom berörda medels öfverlämnande till fonden för
riksgäldskontoret förorsakas;
att fullmäktige i riksgäldskontoret må bemyndigas att, för beredande
af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar
till ifrågavarande fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt
särskilda beslut må blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret
öfverlämnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara
från långifvarens sida, men ställda att återbetalas viss kortare
tid efter af riksgäldskontoret verkställd uppsägning med rätt tillika för
fullmäktige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid
;
Bih. till Biksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft.
1
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
samt att de villkor och bestämmelser, som för närvarande gälla
för lån från ifrågavarande fond, fortfarande må blifva gällande.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Theodor Odelberg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
o
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
januari 1903.
N ä rvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriikim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odeeberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer och
von Friesen.
13:o.
Departementschefen, statsrådet Odelberg, anförde härefter:
År 1883 beslöt Riksdagen, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts
därom till Riksdagen aflåtna nådiga proposition, att en särskild fond
skulle bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sanka
trakter. Å denna fond, till hvilken under åren 1884—1888 skulle ingå
de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, och till hvilken
riksgäldskontoret skulle under samma tid, i mån af behof och uppå
4
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 38.
rekvisition af Eders Kung]. Maj:t, öfverlämna medel till så stort belopp,
som jämte nyssnämnda till fonden ingående annniteter å odlingslån erfor
drades till fyllande af högst en million kronor, skulle Eders Knngl.
Maj: t äga att, i den mån fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar
och räntebehållningar därtill lämnade tillgång, anvisa lån
för odling af sanka trakter att utgå med högst ofvanberörda belopp
enligt vissa af Riksdagen antagna och af Eders Knngl. Maj:t enligt nådig
kungörelse den 23 september 1883 till efterrättelse utfärdade allmänna
villkor och bestämmelser.
Sedermera har Riksdagen åren 1888, 1893 och 1898, hvarje gångför
en tid af fem år, anvisat medel till fonden. I sådant afseende beslöt
Riksdagen år 1898, med bifall till hvad Eders Knngl. Maj:t i nådig
proposition därutinnan föreslagit, att till nämnda fond finge under hvart
af åren 1899—1903 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och
uppå rekvisition af Eders Knngl. Maj:t, öfverlämnas medel till så stort
belopp, som jämte de till fonden ingående annniteter kunde erfordras
till fyllande af högst en million kronor årligen, att riksgäldskontoret
skulle af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom berörda
medels öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret förorsakades,
samt att fullmäktige i riksgäldskontoret skulle äga att, för beredande
af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar till
ifrågavarande fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt särskilda
beslut kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret öfverlämnadt,
i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara
från långifvarens sida, men ställda att återbetalas viss kortare tid efter
af riksgäldskontoret verkställd uppsägning, med rätt tillika för fullmäktige
att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid.
De nu gällande allmänna villkor och bestämmelser för lån från
odlingslånefonden innehållas i Riksdagens skrifvelse den 31 maj 1901
(n:o 116) och blefvo till allmänhetens kännedom meddelade genom nådig
kungörelse den 14 juni samma år (svensk författningsamling 1901, n:o 44).
Uti underdånig skrifvelse den 8 oktober 1902 hafva nu väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen — under anförande att
odlingslånefonden visserligen ej hittills till hela sitt belopp tagits i anspråk,
men att lånefrekvensen, antagligen till följd af de gynnsamma
villkor, som blifvit af 1901 års Riksdag medgifna, under år 1902 högst
väsentligt ökats, i det att den beräknade vattenafledningskostnaden vid
odlingsföretag, rörande hvilka låneansökningar under samma år antoges
komma att behandlas, uppginge till mer än en million kronor samt att
Kungl. Maj.ts NM. Proposition N:o 38. 5
i öfrigt ingen anledning förelä ge att nedsä tta det årliga tillgängliga
beloppet — hemställt om framställning till Riksdagen i enlighet med
de grunder för fonden, som förut varit gällande, eller att till odlingslånefonden
skulle under hvart och ett af åren 1904—1908 ej mindre
ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af
Riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlämnas medel till så stort belopp,
som jämte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande
af högst en million kronor.
Öfver den sålunda gjorda framställningen har statskontoret, till
följd af erhållen nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande af den 12
december nästlidna år; och har statskontoret därvid anfört, att under
åren 1898—1902 från statskontoret utanordnats odlingslån till belopp af
sammanlagdt 1,829,979 kronor 96 öre, att influtna annuiteter under samma
tid uppgått till 3,429,147 kronor 3 öre, att odlingslånefondens skuld
till Riksgäldskontoret alltsedan utgången af år 1896 icke ökats, utan
fortfarande uppginge till 4,542,067 kronor 15 öre, samt att styrelsernas
förslag om anvisning af medel för odlingslånefondens behof under nästkommande
femårsperiod icke gåfve anledning till någon erinran från
statskontorets sida.
Slutligen har genom nådig remiss tillfälle äfven lämnats fullmäktige
i riksgäldskontoret att i ärendet afgifva yttrande; och hafva fullmäktige
uti den 31 december 1902 afgifvet utlåtande tillkännagifvit, att
fullmäktige ur riksgäldskontorets synpunkt icke hade något att erinra
däremot, att på samma villkor, som senast för åren 1899—1903 föreskrifvits,
jämväl under nästkommande femårsperiod från riksgäldskontoret
till statskontoret öfverlämnades det belopp, som för hvarje år erfordrades
till fyllande af odlingslånefondens medelsbehof intill högst en million
kronor.
De skäl, som föranledde bildandet af ifrågavarande fond, torde
fortfarande böra tillerkännas full giltighet. För ärendets bedömande
torde det vara af vikt att tillse, i hvad mån fonden blifvit efter dess
bildande af lånesökande begagnad; och tillåter jag mig i detta afseende
erinra, att under åren 1884—1902 från fonden anvisats låneunderstöd
till följande belopp, nämligen:
år
1884 ......................
...................... kronor
115,400
1885 ........................
911,100
1886 ........................
829,730
1887 .......................
825,090
77
1888 .......................
678,400
6
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
år 1889 ............................................... kronor 566,600: —
m 1890 .............................................. „ 309,460: —
» 1891 ............................................... „ 659,700: —-
» 1892 ............................................. „ 633,700: —
„ 1893 .............................................. „ 887,370: —
V 1894 .............................................. „ 455,300: —
v 1895 .............................................. „ 397,880: —
» 1896 .............................................. 531,000: —
« 1897 .............................................. „ 272,230: —
» 1898 ............................................... „ 305,630: —
» 1899 ............................................. „ 338,950: —
» 1900 ................................................ „ 443,450: —
» 1901 .............................................. „ 446,350: —
„ 1902 .............................................. „ 948,650: —
Ehuru fondens årliga belopp sålunda icke under något år till fullo
tagits i anspråk, anser jag dock skid icke förefinnas att nu ifrågasätta
någon nedsättning i det belopp, som hittills årligen varit till fonden
an visad t, särskildt med hänsyn därtill, att, såsom förestående tabell utvisar,
de lättnader i förut gällande villkor för lån från fonden, hvilka af
1891 års Riksdag medgifvits, haft till omedelbar påföljd en sådan ökning
af låneansökningarne, att under år 1902 från fonden anvisats mera
än under något föregående år, och det därför äfven synes kunna förväntas,
att fonden för framtiden skall komma att anlitas i väsentligt högre
grad, än i allmänhet varit fallet, .lag anser mig sålunda böra tillstyrka
bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens
hemställan om aflåtande af proposition till Riksdagen angående anvisande
af medel till fonden för ytterligare fem år med en million kronor
årligen. Hvad därefter angår • villkoren för lån från ifrågavarande fond,
anser jag mig, då hvarken väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen eller de i ärendet hörda myndigheter i öfrigt ifrågasatt
någon förändring i desamma, ej böra föreslå någon ändring i de
nu gällande villkoren för lån från fonden.
Sedan departementschefen härefter anmält, att han, under förutsättning
att hvad af honom blifvit yttradt och hemställdt vunne nådigt
godkännande, uppsatt förslag till den proposition i ämnet, som i sådant
fall borde till Riksdagen afl åtas, och nämnda förslag blifvit af departementschefen
uppläst, hemställde departementschefen om förslagets gillande.
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38. 7
Hvad departementschefen sålunda hemställt, häruti
statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt befallde, att
nådig proposition i enlighet härmed skulle till Riksdagen
aflåtas af lydelse, bilaga — till detta protokoll
utvisar.
Ex. protocollo:
G. Zethelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.