Angående pension å allmänna indragning sstaten för extra sadelmakeriarbetaren vid Stockholms tygverkstäder 0. F. K. Tiberg
1903-01-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1903:51, Angående pension å allmänna indragning sstaten för extra sadelmakeriarbetaren vid Stockholms tygverkstäder 0. F. K. Tiberg
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
5
N:0 Öl.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension å allmänna indragning sstaten för extra sadelmakeriarbetaren
vid Stockholms tygverkstäder 0. F. K.
Tiberg; gifven Stockholms slott den 30 januari 1903.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva,
att extra sadelmakeriarbetaren vid Stockholms tygverkstäder Oscar
Ferdinand Knut Tiberg må från och med månaden näst efter den, då
han fyllt 60 år och entledigats från sin arbetsanställning vid Stockholms
tygverkstäder, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension till belopp af fem hundra kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas;
och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd
och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Jesper Crusebjörn.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 30 januari 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meter,
von Friesen.
Departementschefen statsrådet Crusebjörn yttrade härefter:
»Uti underdånig skrifvelse den 11 november 1902 har arméförvaltningen
å artilleridepartementet, efter framställning af tygmästaren i
Stockholm, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen anhålla
om pension från allmänna indragningsstaten åt extra sadelmakeriarbetaren
vid Stockholms tygverkstäder Oscar Ferdinand Knut Tiberg, att
utgå med 500 kronor årligen från och med månaden näst efter den,
då Tiberg uppnått 60 år.
Till stöd härför har arméförvaltningen anfört: att Tiberg, som
vore född den 17 oktober 1843, enligt hvad tygmästaren meddelat,
arbetat å förenämnda tygverkstäder under åren 1856 —1862 samt därefter
allt sedan år 1864 tjänstgjort därstädes såsom extra arbetare mot
en timpenning, som under senare tiden utgjort 36 öre, motsvarande,
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
efter 10 timmars arbetsdag, en dagspenning af 3 kronor 60 öre; att
han af tygmästaren erhållit det vitsord, att han under sitt fyrtiofyraåriga
arbete i kronans tjänst ådagalagt ett i allo hedrande uppförande
samt arbetsduglighet; och att Tiberg på grund af ålder, försvagad synförmåga
och sjuklighet ej längre kunde fortsätta med arbetet vid tygverkstäderna.
Uti häröfver den 12 december 1902 afgifvet Tinderdånigt utlåtande
har statskontoret anfört, att statskontoret, med afseende å hvad arméförvaltningen
yttrat, ansåge sig böra biträda ifrågavarande hemställan,
under erinran tillika hurusom 1901 års Riksdag i anledning af en liknande
pensionsfråga uttalat, att Riksdagen ansåge pension af statsmedel
icke böra förvägras till hög ålder komne och af sjuklighet lidande personer,
som under mycket lång tid haft stadig anställning vid staten
tillhöriga inrättningar och för sin därvid utöfvade verksamhet blifvit
väl vitsordade samt syntes befinna sig i behöfvande omständigheter.
Enligt ett den 8 november 1902 utfärdadt läkarebetyg är Tiberg
lidande af kronisk rheumatism och svåra åderbråck å båda benen samt
på grund af dessa sjukdomar urståndsatt att nöjaktigt fullgöra honom
åliggande göromål och varder sannolikt under de närmaste åren helt
och hållet oförmögen att med kroppsarbete sig försörja.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och då Tiberg, enligt
ett af vederbörande roteman utfärdadt intyg, befinner sig i obemedlade
omständigheter, hemställer jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen medgifva,
att extra sadelmakeriarbetaren vid Stockholms tygverkstäder Oscar
Ferdinand Knut Tiberg må från och med månaden näst efter den, då han
fyllt 60 år och entledigats från sin arbetsanställning vid Stockholms tygverkstäder,
under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension till belopp af femhundra kronor.
På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten till
departementschefens förevarande hemställan lämna
bifall; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Eugene Feyron.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.