Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:54, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

1

N:o 54.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Biksdagcn med förslag till

lag om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen;

gifven Kristiania slott den 16 februari 1903.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådig8te Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Ossian Berger.

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 37 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 54.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

8 §•

Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett

brott dömd, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då

skall straffet så bestämmas, som hade han på en gång varit för båda

brotten lagförd; och varde, vid straffets tillämpning, afräknadt hvad han

af det honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått.

Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det

till fullo undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott,

med iakttagande af de här ofvan stadgade grunder, af domstolen förenas

eller sammanläggas med det förra straffet eller, om detta var till

någon del verkställdt, då det nya brottet begicks, med hvad af samma

straff då återstod; och skall å det sålunda bestämda straffet afräknas

hvad af förra straffet eller sagda återstod däraf kan vara verkställdt

efter det nya brottets föröfvande.

9 §•

Har någon, som är för brott tilltalad, i anledning däraf varit

i häkte hållen, och dömes han i det mål till frihetsstraff på viss

tid eller till böter, må domstolen, om med hänsyn till omständigheterna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 54.

så pröfvas skäligt, förordna, att straffet skall anses till viss del eller

helt och hållet verkställdt genom den dömdes hållande i häkte. Ej må

dock frihetsstraff, som omedelbart ådömes, anses verkställdt till större

del än som mot häktningstiden svarar, då en dags häkte räknas lika

med en dags fängelse samt i öfrigt de grunder tillämpas, hvilka för en

straff arts förvandling till annan äro stadgade.

Föres i högre rätt klagan angående ådömdt straff, vare den rätt

ej bunden af den lägre domstolens beslut i fråga om tillgodoräknande

af häktningstid, ändå att talan emot beslutet ej fullföljes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majte Nåd. Proposition N:o 54.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 31 januari 1902

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hammarskjöld anförde

i underdånighet:

»I underdånig skrifvelse den 8 maj 1900 anhöll Riksdagen, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i gällande strafflagstiftning, att den tid, hvarunder

en till ansvar för brott förvunnen person suttit häktad, kunde,

efter domstolens pröfning i hvarje .särskild! fall, till större eller mindre

del honom tillgodoräknas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 54.

Riksdagen förbisåge, enligt hvad i skrifvelsen uttalas, visserligen

icke, att det ur principiell synpunkt kunde finnas åtskilligt att erinra

mot ett likställande af häktning med straff, då nämligen syftet med

den förra åtgärden vore helt annat än straffets ändamål, men praktiskt

sedt finge dock erkännas, att häktningstillståndet till beskaffenheten

hade stor likhet med frihetsstraffen, sådana dessa för närvarande vore

anordnade; frihetens förlust utgjorde hufvudmomentet i så väl straffarbete

som fängelse, och det borde då ej möta synnerliga betänkligheter

att låta den frihetsförlust, som häktningen innebure, gå i afräkning

på den frihetsförlust, som i form af straff skulle å brottet följa. Hvad

böter anginge, måste detta straff anses medföra ett mindre lidande än

de med frihetsförlust förenade straffen, och häktningen kunde då så

mycket mera anses uppväga det bötesstraff, hvarmed brottet enligt lagkunnat

försonas. Det vore dock ej Riksdagens mening, att den häktade

under alla förhållanden skulle äga att tillgodoräkna sig den tid, hvarunder

han suttit häktad, utan borde detta blifva beroende af den häktades

eget förhållande under rannsakningstiden, jämte andra på denna

frågas bedömande inverkande omständigheter.

I anledning af Riksdagens förevarande framställning har justitiekanslersämbetet

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.»

Efter redogörelse för handlingarnes innehåll yttrade departementschefen

vidare :

»I hufvudsaklig öfverensstämmelse med Riksdagens af justitiekanslersämbetet

tillstyrkta hemställan torde föreskrifter böra meddelas

därom, att häktningstid må kunna, efter domstolens bepröfvande i

hvarje särskild! fall, afräknas å det ådömda straffet, ehvad detta utgöres

af straffarbete å viss tid, af fängelsestraff eller arrest eller af

böter. Då med afseende å straffet för visst brott den tillfälliga omständigheten,

att den dömde såsom misstänkt för annat brott hållits

häktad, icke rimligen synes kunna äga någon betydelse, lärer afräkning

böra medgifvas endast å straffet för den gärning, som föranledt den

dömdes hållande i häkte; särskild! i fråga om straff för förseelser, som

begås under häktningstiden, kan afräkning uppenbarligen ej ifrågasättas.

Däremot bör det icke möta något hinder att medgifva afräkning,

då den gärning, för hvilken den tilltalade häktats, i slutliga utslaget

finnes böra bedömas efter annat lagrum, än vid häktningen förutsattes.

1 justitiekanslersämbetets underdåniga utlåtande förordas sådan

begränsning i afseende å afdraget, att genom häktningen högst en viss

del af det utsatta straffet må betraktas såsom verkställd. Häremot

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

synes dock kunna erinras, att just i de fall, då det ådömda straffet kisa

lindrigt att nämnda begränsning skulle äga någon praktisk betydelse,

i allmänhet de starkaste skälen tala för medgifvande af afräkning;

också är sådan begränsning okänd för åtminstone de flesta utländska

lagar och lagförslag, i hvilka bestämmelser om tillgodoräknande af

häktningstid finnas upptagna. Dessutom skulle den af justitiekanslersembetet

ifrågasatta regeln föranleda svårigheter, när den häktade för

olika brott dömes till särskilda straff, som med hvarandra sammanläggas.

I en annan riktning erfordras däremot, såsom af justitiekanslersämbetet

framhållits, inskränkande bestämmelser angående möjligheten

till afdrag. Det måste nämligen fastslås, huru lång tids häktning svarar

emot en dags frihetsstraff af olika slag, och huru stort afdrag alltså

högst må föranledas af en viss tids häktning. Då det allenast gäller

att bestämma en yttersta gräns för häktningstidens tillgodoräknande,

torde lämpligast vara, att häktning likställes med fängelsestraff.

Några ytterligare inskränkningar i domstolens pröfningsrätt, synas

icke lämpligen kunna föreskrifvas. Äfven utan uttryckligt stadgande

lärer det vara tydligt, att domstolen icke äger taga hänsyn till sådana förhållanden,

som vid straffets utmätande tagits eller bort tagas i betraktande

såsom straffminskningsgrunder eller förmildrande omständigheter.

Då lägre domstols utslag beträffande själfva straffet ändras i högre

rätt, måste denna hafva full frihet i afseende å afdraget, äfven om

det föregående beslutet i denna fråga icke blifvit öfverklagadt. I annat

fall skulle lätteligen det återstående straffet kunna blifva strängare

eller mildare, än med någondera domstolens uppfattning öfverensstämmer.

Särskildt skulle missförhållanden uppkomma, när den högre

rätten tillämpar annat lagrum eller bestämmer straffet i annan straffart

än den lägre domstolen. Emellertid följer af allmänt erkända rättsgrundsatser,

att det slutliga resultatet icke får på talan af käranden

förmildras eller på den tilltalades besvär försvåras. Till förebyggande

af tvekan och missförstånd torde uttryckliga stadganden i dessa hänseenden

böra meddelas. Att högre rätt äger bevilja afdrag jämväl

för tid, hvarunder den tilltalade hållits häktad efter det den lägre

domstolens utslag meddelades, lärer däremot icke behöfva särskildt

uttalas.»

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med

hvad sålunda blifvit anfördt upprättadt förslag till lag om tillgodoräknande

af häktningstid, af den lydelse, bilagan litt. C vid detta protokoll

utvisar, hemställde han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

öfver detta förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

genom note ur protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i

nåder lämna bifall.

Ex protocollo

Au g. von Hartmansdorff.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

Bil. litt. C.

Förslag

till

Lag

om tillgodoräknande af häktningstid.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har någon, som för brottslig gärning dömes till straffarbete på

viss tid, till fängelse eller arrest eller till böter, blifvit såsom misstänkt

för den gärning i häkte hållen, pröfve domstolen efter omständigheterna,

om och till hvilken del straffet skall anses verkställdt genom den

dömdes hållande i häkte.

2 §•

Ej må i fall, som i 1 § afses, frihetsstraff anses verkställdt till

större del, än som svarar emot häktningstiden då två dagars häktning

sättes lika med en dags straffarbete samt i öfrigt de i 4 kap. 6 §

strafflagen och 32 § af strafflagen för krigsmakten stadgade grunder

tillämpas.

3 §•

Varder slutligt utslag angående häktad af högre rätt ändradt

med afseende å det ådömda straffet, vare den lägre domstolens beslut

om tillgodoräknande af häktningstiden utan verkan, ändå att talan

däremot ej blifvit fullföljd. Dock må icke i något fall det återstående

straffet på besvär af den tilltalade sättas högre eller i anledning af

åklagarens eller målsägande^ talan sättas lägre, än enligt det öfverklagade

utslaget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

9

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Majds

högsta domstol tisdagen den 21 oktober 1902.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråd en: Herslow,

Claéson,

Hellström,

Billing,

Qpensel.

Ledamoten i lagbyrån, assessoren i Svea hofrätt Åke Thomasson

föredrog note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 31 januari innevarande år,

utvisande att Kungl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens

utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

inhemtas öfver upprättadt förslag till lag om tillgodoräknande af häktningstid;

varande förslaget bilagdt detta protokoll.

Högsta domstolen fann förslaget gifva anledning till följande anmärkningar

:

i §•

Föreskriften, att afdrag för häktningstid må medgifvas endast i

fråga om straff för brott, för livilket den tilltalade hållits i häkte,

synes mindre lämplig. Det kan nämligen inträffa, att en person, som

häktats för ett brott, tilltalas jämväl för annat brott och slutligen sakfälles

för det senare men frikännes för det brott, som ursprungligen

Bih. till Biksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

föranledt hans häktande. I sådant fall kan svårighet uppstå att afgöra,

huruvida den tilltalade hållits häktad för just det brott, hvarför

han fälles.

Lagrummet synes därför böra så affatta^, att åt domstolen inrymmes

frihet att medgifva afdrag för häktningstiden å straff, ådömdt

för hvarje brott, hvarom rannsakats i det mål, däri den tilltalade hållits

häktad.

Vidare torde till undvikande af missuppfattning tydligare än med

§:ns nuvarande lydelse böra uttryckas, att hela det ådömda straffet må

kunna anses verkställdt genom den dömdes hållande i häkte.

2 §•

Då det synes vara förslagets mening, att domstolen vid sin pröfning,

om och i hvad mån ådömda böter skola anses vara aftjänade

därigenom att den dömde varit hållen i häkte för den gärning, hvarför

han blefve till ansvar fälld, icke skulle vara bunden af någon inskränkande

bestämmelse, men med hänsyn till gällande föreskrift, att

vid bristande tillgång till böters gäldande dessa skola genom frihetsstraff

aftjänas, det i denna § meddelade stadgande kan så uppfattas,

att detsamma vore tillämpligt jämväl i fråga om afdrag å bötesstraff,

torde med tydlighet böra utmärkas, att stadgandet afser allenast omedelbart

ådömdt frihetsstraff.

3 §•

Enär det synes vara billigt och jämväl lärer vara med förslagets

mening öfverensstämmande, att äfven den, som varit häktad, men vid

utslagets meddelande är försatt på fri fot, kan till följd däraf att han

varit hållen i häkte få åtnjuta afdrag å det straff, hvartill han i målet

dömes, torde uttrycket »slutligt utslag angående häktad» icke vara fullt

korrekt. För öfrigt synes meningen med lista punkten i denna §

bättre än enligt den föreslagna lydelsen uttryckas genom ett stadgande

i den riktning, att högre rätt, under hvars pröfning klagan angående

ådömdt straff kommer, icke är bunden af det beslut, den lägre domstolen

kan hafva meddelat rörande tillgodoräknande af häktningstid,

ändå att särskild talan däremot ej blifvit fullföljd.

Senare punkten af §:n innehåller så allmänt erkända rättsregler,

att densamma kan såsom obehöflig ur lagförslaget utgå.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

Högsta domstolen ansåg det ämne, ifrågavarande lagförslag afsåge,

vara af den principiella betydelse i straffrättsligt hänseende, att de

stadganden, genom hvilka det skulle regleras, hade sin rätta plats i

strafflag.

Ex protokollo

Erik Öländer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Kristiania slott måndagen den 16 februari 1903.

i närvaro af:

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Berger,

Justitieråden: Lindbäck,

Claéson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger anmälde i underdånighet:
Högsta

domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 31 januari 1902 inhämtade utlåtande öfver det

vid samma protokoll fogade förslag till lag om tillgodoräknande af häktningstid.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen:
»Såsom

högsta domstolen framhållit, är det otvifvelaktigt, med

hänsyn till den principiella betydelsen af de i lagförslaget upptagna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 54.

bestämmelser, önskvärdt att åt desamma beredes plats i strafflag. Då

förslagets innehåll närmast torde vara att hänföra till de ämnen, som

afses i 4 kap. af allmänna strafflagen, synas, efter det 8 och 9 §§ i

nämnda kapitel blifvit till en § sammanslagna, nu förevarande stadganden

lämpligen kunna, sammanförda till en §, intagas såsom § 9 i samma

kapitel. På grund af den hänvisning till allmänna strafflagen, som innehålles

i 30 § af strafflagen för krigsmakten, blifva de nya stadgandena

utan vidare tillämpliga i fråga om brottmål, som skola enligt sistnämnda

lag bedömas, och lärer det vara uppenbart, att då fråga är om stadgandenas

tillämpning i mål af nyssnämnda art under frihetsstraff å viss

tid kommer att innefattas jämväl arreststraff. I öfverensstämmelse med

hvad nu anförts, har lagförslaget blifvit omarbetadt. Vid denna omarbetning

hafva de af högsta domstolen framställda anmärkningar i afseende

å förslagets innehåll blifvit beaktade.»

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna

yttrandet affattadt förslag till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9

§§ strafflagen och hemställde att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom nådig proposition Riksdagen till antagande föreläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder lämna bifall; och skulle nådig

proposition i ämnet, af den lydelse bilagan litt. vid

detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Q. Zethelins.

Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 37 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.