Sök i Ratio Lex

Med förslag till ecklesiastik boställsordning

80 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 76 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:56, Med förslag till ecklesiastik boställsordning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

1

N:r 56.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ecklesiastik boställsordning; gifven Stockholms slott den

31 december 1902.

‘ ‘ V - '' '' -. '' >1 • i C )?■ i \ ''. j V.} ''< \ > ’ j i 1 i; 1 i'',.1.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden och af ett i högsta domstolen fördt protokoll vill

Kungl. Maj-.t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till ecklesiastik boställsordning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Carl von Friesen.

Bih. till Rikad. Prot. 1.905. 1 Samt. 7 Afd. 59 Höft. (No 50.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Rungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 56.

Förslag

till

Ecklesiastik boställsordning.

Med upphäfvande af 26 kap. 2 § byggningabalken och ändring af hvad

särskilda författningar innehålla häremot stridande förordnas som följer:

I Kap.

Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 i

1. Såsom boställen anses i denna boställsordning alla de hemman

och lägenheter, som äro anslagna till bostad eller aflöning åt biskopar,

kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter eller

till prästänkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst

ingår till prästerlig löneregleringsfond.

2. Boställen, som äro afsedda till löntagares bostad, kallas i denna

författning bostadsboställen; och må för hvarje prästerlig befattning endast

ett boställe såsom bostadsboställe anses, öfriga boställen kallas löningsboställen.

2 §•

Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar

första klassen: bostadsboställen för biskopar;

andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och

tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och

pastoratsadj unkter.

II Kap.

Om laga hns.

3 §•

6

A bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad skola,

där ej synerätt enligt 5 § medgifver undantag, finnas följande laga bus:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

I) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod,

6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spannmålsbod, 10) redskapshus,

II) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller, å mindre boställen, i fähuset anbringad

särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) en eller flera lador samt

loge eller logar efter behofvet, hvarjämte af synerätt må, där sådant nödigt

pröfvas, å dessa boställen såsom laga hus ytterligare föreskrifvas:

källare för rotfrukter samt en brunn för hushållet och en för ladugården.

4 §•

Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, där ej

synerätt enligt 5 § medgifver undantag, vara försedda med dessa laga hus:

1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod

och 6) hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus, de

tre sist nämnda husen dock å andra och tredje klassernas bostadsboställen

endast i det fall, att boställshafvaren för tjänsteresor behöfver hålla häst

och åkdon. Erfordras å bostadsställe utan jordbruk flera hus än nu sagdt

är, må efter omständigheterna af synerätt föreskrifvas ytterligare något

eller några af de i 3 § omförmälda hus.

5 §•

1. Där, i följd af ortens förhållanden eller något med jordbruk förenadt

bostadsboställes särskilda beskaffenhet, skötsel af får eller svin ej

lämpligen kan äga rum, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.

2. Å bostadsboställe af tredje klassen må jämväl följande hus: visthus,

brygghus, drängstuga, vagnshus och spannmålsbod, ett eller flera, uteslutas,

när de pröfvas kunna undvaras.

6 §.

Löningsboställen bebyggas efter hvad för kronohemman är stadgadt,

där ej dessa boställen antingen, såsom icke afsedda för jordbruk, erfordra

hus af särskild beskaffenhet, eller ock, såsom brukade gemensamt med

bostadsboställen eller af annan anledning, af synerätt pröfvas kunna alla

eller vissa af de för kronohemman föreskrifna hus undvara.

7 §•

Sätesbyggning jämte hushållskällare, om sådan under sätesbyggningen

anordnas, uppföres, där läget så medgifver, på lämpligt afstånd från annan

åbyggnad. Öfriga laga hus, som för hvart boställe föreskrifvas, skola

sammanbyggas, i den mån sådant lämpligt pröfvas. 1 allmänhet bör dock

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

undvikas sådant sammanförande af hus, att därigenom sammanblandning af

boställshafvares och annans nybyggnads- och underhållsskyldighet uppstår.

Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara, så vidt möjligt, undvikes

samt brandförsäkring af desamma ej förhindras eller fördyras.

8 §.

1. Sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen bygges efter

ritning, som för hvari e fall af Kungl. Maj:t fastställes.

2. För sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas

minst sju, högst tio boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga

kontor samt en eller två förstugor. Där i visst fall till följd af särskilda

omständigheter ett mindre antal boningsrum må anses skäligt, ankommer

på Kungl. Maj:t att medgifva inskränkning af rummens antal.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas

minst fyra, högst sex boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga kontor

och en eller två förstugor.

9 §•

_ 1. Sätesbyggning å bostadsboställe uppföres på stenfot af minst fem

decimeters höjd ofvan jord, med väggar företrädesvis af tegel eller timmer,

men äfven, där något af dessa ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas, af

annat ändamålsenligt, i orten brukligt byggnadsämne. Till byggnaden i

öfrigt användas de ämnen, som lämpliga finnas och med ortens sed öfverensstämma.

Boningsrummen göras så stora, som behofvet i hvarje fall

fordrar, minst tre meter höga, dock att å andra och tredje klassernas bostadsboställen

rum å vinden må göras tre decimeter lägre; och skola boningsrummen

i allmänhet vara försedda med ugnar af kakel; men äfven

ugn eller spis af sten eller ugn af järn må kunna i något rum tillåtas.

Framför ugns- eller spisöppningarna anbringas järnplåt eller plansten.

Alla boningsrum förses med dubbelfönster, gipsade eller spända tak, oljemålning

å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar, samt å väggarna

tapeter eller lämplig målning.

2. Öfriga laga hus å bostadsboställe uppföras af ändamålsenliga

byggnadsämnen efter ortens sed till den storlek, behofvet i hvarje fall

fordrar. Stenfot å dessa hus göres minst tre decimeter hög ofvan jord.

3. Brygghus skall i allmänhet innehålla ett rum för brygd och tvätt

samt ett rum för bak med bakugn i ettdera; dock må vid mindre bostadsboställen

brygghus af endast ett rum med bakugn tillåtas.

4. Stall, fähus och fårhus förses med skullar eller andra foderrum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

10 §.

Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall af

synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjänlig beklädnad

samt anstrykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning af annat

ämne äfvensom för andra laga hus å bostadsbogtällen må efter behofvet

och ortens sed tjänlig beklädnad och anstrykning föreskrifvas.

11 §.

Vid meddelande af föreskrift om storleken, inredningen och öfriga

beskaffenheten af sätesbyggning å bostadsboställe af andra eller tredje

klassen iakttages, å ena sidan, att byggnadens varaktighet och boställshafvarens

skäliga behof tillgodoses samt, å andra sidan, att den byggnadsskyldige

eller, där boställshafvaren själf är byggnadsskyldig, framtida boställshafvare

ej varder mer än nödigt betungad.

III Kap.

Om byggnads- och underhållsskyldigheten.

12 §.

För bostadsboställe af första klassen gäller hvad särskildt är förordnadt

i fråga om hvem skyldigheten att nybygga och underhålla därtill

hörande laga hus åligger.

13 §.

1. Å andra klassens bostadsboställen på landet skola sätesbyggning,

visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga, vagnshus

och brunn för hushållet, för så vidt de där böra enligt denna författning

såsom laga hus finnas, af pastoratet nybyggas och underhållas. Ofriga

laga hus å sådana bostadsboställen nybyggas och underhållas af boställshafvaren.

„

2. A bostadsboställen af andra klassen i stad nybyggas och underhållas

alla laga hus af pastoratet.

14 §•

1. Å tredje klassens bostadsboställen på landet skola alla laga hus

nybyggas och underhållas af boställshafvaren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 56.

2. A bostadsboställcn af tredje klassen i stad nybyggas och underhållas

alla laga hus af pastoratet.

15 §.

Å löningsboställen åligger nybyggnads- och underhållsskyldigheten

boställshafvaren.

16 §.

1. Uppkommande brister å boställes insynade hus skola af hjälpas i

den mån sådant föreskrifves eller eljest nödigt blifver.

2. Nybyggnad af sätesbyggning eller visthus, brygghus, drängstuga,

spannmålsbod, stall, fähus, loge med lada å bostadsställe må icke företagas

utan att synerätt därom beslutar; men beträffande nybyggnad af öfriga

laga hus å bostadsboställe äfvensom sådana åtgärder å bostadsboställes

laga hus, som i 20 § 2 mom. omförmälas, må föreskrift därom meddelas

äfven vid ekonomisk besiktning.

17 §.

Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till hans begagnande

upplåtna hus, som af annan nybyggas och underhållas. Brister, som å

dylika hus genom boställshafvarens vanvård uppkomma, skola af honom

afhjälpas.

18 §.

1. I afseende på boställshafvares och församlings rätt att till nybyggnad

och iståndsättande af boställes hus samt boställshafvares rätt att

i öfrigt till husbehof använda boställes skogstillgång länder till efterrättelse

hvad angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket är

stadgadt.

2. Andra å boställe tillgängliga byggnadsämnen, som icke äro att

hänföra till den boställshafvaren ensam tillkommande afkastningen af bostället,

må, där sådant kan ske utan men för bostället eller boställshafvaren,

jämväl af annan nybyggnads- och underhållsskyldig till nybyggnad och

förbättring å bostället användas. Förslår tillgången ej till både boställshafvares

och annan byggnadsskyldigs behof, hafve boställshafvare bästa

rätten.

19 §.

Vid beslut om nybyggnad af laga hus samt om sådana åtgärder, som

i 20 § 2 mom. omförmälas, skall hvad i 11 § är till iakttagande stadgadt

äga motsvarande tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 56.

20 §.

1. Vid nybyggnad af boställshafvares laga hus å bostadsboställe täckes

genom lån från byggnad slån ek assa det kostnadsbelopp, som af synerätt vid

arbetets godkännande bestämmes.

2. På lika sätt godtgöres äfven kostnad för förbättring af boställshafvares

laga hus å bostadsboställe, när tak med tillhörande sparrverk ånyo

uppföres, eller hus, med bibehållande af gammalt sparrverk, förses med

ny taktäckning af plåt, skiffer, tegel eller annat ämne af motsvarande

hårdhet, eller yttervägg i sin helhet eller till större delen ombygges, eller

å gammalt hus anbringas ny brädfodring med anstrykning därå eller annan

ändamålsenlig beklädnad, eller skorstensmur från grunden uppsättes.

3. De lån, som sålunda från byggnadslånekassa utgå, skola sedermera

enligt de grunder, särskild af Kungl. Maj:t utfärdad förordning om ecklesiastika

byggnadslånekassor stadgar, af boställshafvaren och hans efterträdare

återgäldas genom annuiteter så beräknade, att de godtgöra kassans ränteutgifter

och amortera det utlånade kapitalet under tid, som motsvarar den

antagna varaktigheten af ifrågavarande nybyggnad eller förbättring.

21 §.

Önskar pastorat att, när något af dess laga hus å bostadsboställe skall

nybyggas, få nybyggnadskostnaden täckt genom lån från byggnadslånekassa,

som författningsenligt må bevilja dylikt län, göre anmälan därom

vid den husesyn eller ekonomiska besiktning, då nybyggnaden beslutes,

och äge sedan mot förbindelse att iakttaga de för nybyggnadslån gällande

föreskrifter bekomma sådant lån till belopp, som synerätt vid arbetets

godkännande bestämmer.

Hvad nu är i fråga om pastorat stadgadt gäller äfven om församling,

som har att ensam för sig fullgöra byggnadsskyldighet å vissa boställshus.

IV Kap.

Om andra byggnader än de laga husen.

22 §.

1. Finner synerätt, att på bostadsboställe eller därmed i sambruk förenad!

löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller nytt

sådant bör insynas eller insynad kvarn bör kvarblifva, skall boställshafvare

där uppföra och underhålla de byggnader, som af synerätten föreskrifvas.

2. Hvad i 1 mom. stadgas om torphus gälla ock om hus på nyodling,

som efter frihetsår återgår till boställe.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

23 §.

Alla andra byggnader än de i 3, 4, 6 och 22 §§ omförmälda äro

öfverloppshus, hvilka boställshafvaren äger, där efterträdaren ej vill dem

behålla till det värde, som, i brist af åsämjande, synerätten därå sätter,

rätt och, om efterträdaren så yrkar, äfven skyldighet att bortföra; vare

dock pliktig att för byggnadsvirke, som hämtats från boställets skog och

icke utgjorts af sådan andel i densammas afkastning, som, enligt hvad

särskildt är stadgadt, i vissa fall kan, utöfver husbehofvet, boställshafvaren

tillkomma, utgifva ersättning till belopp, som synerätt bestämmer; skolande

ersättningen användas till boställets nytta enligt de närmare föreskrifter

synerätten meddelar.

V Kap.

Om brandförsäkring.

24 §.

1. Sedan bestämdt blifvit, att boställ skafvare för nybyggnad af laga

hus skall godtgöras genom lån från byggnad slånekassa, åligger det kassan

att, där det nya huset kan i allmänna brandförsäkringsverket för byggnader

å landet till försäkring antagas, ofördröjligen för domkapitlets räkning

låta i detta verk brandförsäkra huset för all framtid till dess fulla, i behörig

ordning uppskattade värde; och skall kassans utgift härför läggas

till byggnadslånet att förräntas och återgäldas i samma ordning som

själfva lånet.

2. Alla andra hus, hvilkas nybyggnad åligger boställshafvaren, vare

han pliktig att uti allmänt brandförsäkringsverk eller brandstodsförening

med reglemente fastställdt af Kungl. Maj:t eller uti brandstodsförening för

härad eller län med reglemente fastställdt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

brandförsäkra för domkapitlets räkning till husens fulla, i behörig

ordning uppskattade värde; och skall sådan försäkring af honom

behörigen vidmakthållas. Öfver fullgörandet häraf hålle domkapitlet tillsyn,

för hvilket ändamål boställshafvaren, såvida icke brand försäkringsafgift är

erlagd på en gång för all framtid, skall inom en månad från början af

hvarje försäkringsår till domkapitlet öfverlämna bevis, att meddelad försäkring

är för det året gällande.

Enahanda skyldighet åligger boställshafvaren äfven beträffande hus,

hvarom i 1 mom. förmäles, intill dess den i samma mom. föreskrifna försäkring

varder meddelad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

25 §.

Brandskadeersättning uppbäres af domkapitlet, som tillhandahåller boställshafvai''en

ersättningsbeloppet, hvarvid domkapitlet äger förordna, huruvida,

innan lyftning får ske, säkerhet hos domkapitlet skall ställas för

medlens användande till återställande af hvad genom branden blifvit förstördt.

26 §.

Brand skadeersättning, som boställshafvare lyftat, skall vid nästa ekonomiska

besiktning eller husesyn redovisas.

27 §.

Boställshafvare, som försummar sin skyldighet att taga eller vidmakthålla

brandförsäkring, svare själf för brandskada.

VI Kap.

Om ägornas vård och bruk samt om fördelning till godtgörande på

vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare

kan få vidkännas.

28 §.

Boställshafvare skall väl häfda samt i god växtkraft hålla boställes

åker och äng, nödiga diken, efter hvad därom stadgadt är, gräfva och vidmakthålla

samt, i öfverensstämmelse med den särskilda plan, som angående

befintliga hagmarkers ändamålsenliga skötsel må vara fastställd, sådana

marker röja och vårda.

29 §.

1. Boställshafvare skall väl vårda och vidmakthålla trädgård. Om å

bostadsboställe trädgård är otillräcklig eller alldeles saknas, bör, där det

kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas efter hvad synerätt

skäligt pröfvar. Vid nästpåföljande af- och tillträdessyn må, om synerätt

finner afträdaren icke hafva innehaft bostället så länge, att afkastningen

därunder kan anses hafva ersatt utvidgnings- eller anläggningskostnaden,

denna kostnad till belopp af högst femhundra kronor fördelas af synerätt

till godtgörande på viss tid, beräknad från den dag, utvidgningen

eller anläggningen börjats, och till högst tio år efter dåvarande boställshafvares

afträde.

Bill. till lliksd. Vrål. 1903. 1 Sam! 1 Afl! 39 Hlift.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

2. I afseende på skogens skötsel och våi’d lände till efterrättelse hvad

därom särskildt är stadgadt.

3. Torfmosse skall ändamålsenligt begagnas.

30 §.

1. Om hägnad i ägoskillnad mot annans jord galle hvad därom är

stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i ägoskillnad hålla, skall

vid boställes afträdande i fredgillt stånd lämnas.

2. Om på yrkande af granne, mot hvilken boställshafvaren med afseende

å ägornas beskaffenhet icke äger stängselvitsord, boställshafvare måst

deltaga i uppförande af nytt stängsel, och synerätt finner kostnaden för

boställshafvarens andel däri uppgå till högre belopp, än han anses böra

vidkännas, må hägnadskostnaden af synerätten fördelas till godtgörelse på

det antal år, som skäligt pröfvas, dock icke öfverstigande tjugu, räknadt

från den tid, då stängslet blifvit fullbordadt.

3. Har till följd af sådan förening, som i 19 § af förordningen den

21 december 1857 omförmäles, stängsel i ägoskillnad mot annans jord

blifvit borttaget eller icke hållits så tätt, att det mot mindre hemdjur gör

fred, och upphör den förening att vara gällande, då skall, om bostället

därvid innehafves af annan än den, som föreningen ingått, och synerätt

finner kostnaden för återuppsättande af det stängsel, bostället bör hålla,

uppgå till högre belopp, än boställshafvaren anses böra vidkännas, hägnadskostnaden

fördelas såsom i 2 mom. sägs.

4. Inom boställes ägoområde vare boställshafvare ej förbunden att

hägnad hålla; dock att hägnad, som vid hans tillträde funnits, skall fortfarande

underhållas, intill dess vid syn eller ekonomisk besiktning annorlunda

förordnas.

31 §.

1. I fråga om nyodling eller uppröjning af beteshage å boställes

skogsmark gäller hvad därom stadgadt finnes.

2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller annan

oländig mark, däraf i dess närvarande skick föga eller ingen afkomst kan

erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad därom särskildt stadgadt

är, göre anmälan om företaget hos Kungl. Majtts befallningshafvande,

som därefter iakttager hvad gällande författningar i sådant fall föreskrifva.

När frihetsår beviljas, bestämmer Kungl. Maj:ts befallningshafvande, om och

hvilka byggnader å den odlade lägenheten böra finnas. Virke till dessa

byggnader'' äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader jämte erforderligt

bränsle äger boställshafvaren under den tid, han innehar äfven själfva

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 56.

bostället, hämta från dess skogsaf kastning; men sedan han afträdt bostället,

åtnjuter han icke annan rätt till afkastning af skogen, än att

därifrån, så vidt dåvarande innehafvare af bostället ändock kan från

skogen få sitt virkesbehof fylldt, virke till hägnad i odlingslägenhetens

yttergränser må tagas efter utsyning af vederbörande skogstjänsteman.

3. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten, till åker och

äng behörigen häfdad, jämte erforderliga hägnader och byggnader i försvarligt

skick till bostället afträdas utan ersättning; och skall i fråga om

utrönandet af lägenhetens beskaffenhet tillämpas hvad angående husesyn

mellan enskild jordägare och landbo är stadgadt.

32 §.

Odling genom flåhackning och bränning af torf må icke verkställas

utan särskilt därtill af Kungl. Maj:ts befallningshafvande gifvet tillstånd.

33 §.

1. Om fördelning till godtgörande på vissa år af den kostnad, boställshafvare

kan hafva under sin besinningstid fått vidkännas med anledning

af laga skifte, skogsindelning, deltagande i vattenafledningsföretag

för samfällig jords odling eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller andra

allmänna hus, uppförande af broar eller anläggning af vägar, gälle hvad

därom särskildt är stadgadt; och vare efterträdare ej skyldig att annorlunda

än på grund af sådan fördelning vidkännas de kostnader, som i

dessa afseenden bort före hans tillträde af bostället utgå.

2. Därest boställshafvare för all framtid brandförsäkrat insynade hus

genom'' inbetalning på en gång af hela den för sådan försäkring bestämda

afgift, må denna vid nästföljande af- och tillträdessyn till godtgörande

fördelas på vissa, högst tjugu år, räknade från den tid, då inbetalningen

skedde.

3. Har nybyggnad eller förbättring eller annan åtgärd, därför boställshafvare

förklarats skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare

verkställd, och kan det visas, att denne, utan egen försummelse, varit urstånd

satt att hos företrädaren utfå den härför bestämda kostnadsersättning,

må den förlust, hvilken sålunda uppstått för efterträdaren, efter synerätts

pröfning fördelas till godtgörande på vissa, högst tjugu år, räknade från

denne boställshafvares tillträde.

4. Finnes vid af- och tillträdessyn, att afträdaren måst för nybyggnad

af laga hus å löningsboställe eller sådan förbättring af dessa hus, som

afses i 20 § 2 inom., eller för uppförande af byggnader, hvarom i 22 §

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

sägs, vidkännas större kostnad, än synerätt pröfvar motsvara för afträdare^

besittningstid skälig utgift i berörda hänseende, må, där ej sådant fall,

som i 3 mom. afses, är för handen, den Överskjutande kostnaden så, som

synerätten finner skäligt, fördelas till godtgörande på vissa år från sistnämnde

boställshafvares frånträdande af bostället.

I fråga om löningsboställe, som är i författningsenlig ordning utarrenderadt,

galle hvad i arrendekontraktet härutinnan må vara stadgadt.

VII Kap.

Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.

34 §.

Hvad boställe tillhörer eller från dess ägor är hämtadt och icke till

dess årliga afkastning räknas kan, må ej bostället af hän das, utan att

sådant är särskildt tillåtet, ej heller torf eller skogseffekter, äfven om de

kunna anses tillhöra boställets årliga afkastning. Gödsel må icke bortföras

från boställe, förenadt med jordbruk.

Stråfoder må boställshafvaren icke förr än vid afträdestiden från

sådant boställe, som sist är sagdt, bortföra utan särskildt tillstånd. Detta

sökes hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande och må för hvarje gång icke

medgifvas för längre tid än fem år. Vid pröfning af ärendet tages i

noggrant öfvervägande, huruvida och under hvilka villkor det begärda

tillståndet, utan skada för bostället, kan, med hänsyn till där befintliga

förhållanden, meddelas. Innan dylikt ärende afgöres, skall domkapitlets

yttrande inhämtas. Har boställshafvaren, när han skall afträda bostället,

foder öfver, hembjude det efterträdaren. Vill han det ej lösa efter pris,

som, där öfverenskommelse härom icke annorlunda träffas, varder bestämdt

af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän den 28

oktober 1887 angående val af sådana stadgar, må afträdaren bortföra fodret.

Utan hinder af hvad nu är sagdt må andra föreskrifter i afseende å

gödsel och foder å boställe meddelas, när vid boställets utarrendering

i författningsenlig ordning sådant pröfvas nödigt och lämpligt.

35 §.

Gör boställshafvare åverkan å bostället, eller öfverträder han eljest

sin nyttjanderätt, galle hvad i fråga om sådana förseelser, begångna af

brukare utaf legd jord, är i strafflagen stadgadt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

13

VIII Kap.

Om af- och tillträde.

36 §.

1. Med afträdande af de löningsboställen, som skola vara i författningsenlig

ordning utarrenderade, förhålles efter allmän lag.

2. Alla andra boställen afträdas såsom hittills den 1 maj; inrymme

dock afträdare!! från den 14 mars honom, som efter kommer, halfva husen

med undantag af sätesbyggning, visthus, hushållskällare och brygghus.

37 §.

Året före boställes afträdande skall afträdaren, med bibehållande af

förut tillämpad växtföljd, låta åt tillträdaren verkställa trädesbruk, höstplöjning,

gräsfrö- och höstsädessådd mot ersättning, som, i brist af åsärnjande,

bestämmes af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om

skiljemän den 28 oktober 1887 i fråga om val af sådana föreskrifver;

ägande part, som ej nöjes med hvad de fleste gode männen säga, att

draga tvisten under rättens pröfning, så framt han sin talan instämmer

inom nittio dagar från det gode männens beslut honom tillställdes; och

skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att

iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning. Beslutet skall,

änskönt någondera parten vill söka domaren, gå i verkställighet, där ej

domaren eller öfverexekutor annorlunda förordnar.

38 §.

År vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem som kommer

att boställe tillträda, skall domkapitlet föranstalta, att bostället emellertid

varder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess detsammas skötsel och

vård kan af tillträdare öfvertagas.

39 §.

o

A alla med jordbruk förenade boställen vare afträdaren skyldig att,

såvida icke sådant förhindras af omständigheter, till hvilka lian icke

varit vållande, utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga

förhållanden nödiga gödsel till första vår- och höstutsädet eller däremot i

värde svarande myckenhet foder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

IX Kap.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar

och husesyner.

40 §.

Domkapitlet bör tillse, att inom stiftet belägna boställen varda till

hus och ägor behörigen vidmakthållna samt att boställshafvare ej genom

sådan försummelse af nybyggnad eller underhåll, som kan förnärma boställets

och efterträdares rätt, ådrager bostället husröta. Anser domkapitlet

boställes rätt vara genom något af domstol eller annan myndighet meddeladt

beslut förnärmad, eller att vid sådant beslut icke iakttagits hvad

i 11 och 19 §§ föreskrifves, skall domkapitlet beslutet i behörig ordning

öfverklaga.

41 §.

Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas

ekonomiska besiktningar så ofta sådana nödiga finnas och sist å femte

året efter det, då syn å häfden eller ekonomisk besiktning näst förut å

bostället förrättats.

42 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å livilka

ekonomiska besiktningar böra under året hållas; ägande domkapitlet att i

händelse af särskildt behof äfven å annan tid ekonomisk besiktning å visst

boställe hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande äska.

43 §.

Dessa besiktningar förrättas, efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förordnande, på landet af kronofogden i orten eller annan kronobetjänt,

biträdd af två nämndemän, och i stad af magistratsperson med biträde af

två utaf magistraten utsedde sakkunnige män. Dessa biträden kallas af

förrättningsmannen.

44 §.

1. Såsom jäf mot förrättnings man gäller: om han är med boställshafvare

eller annan part uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13

kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs; eller om förrättningsman

är boställshafvares eller annan parts vederdeloman eller uppenbar

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

ovän; eller om förrättningsman eller den, som står till honom i sådant

skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, äger i målet del eller eljest kan

af förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, därvid dock den omständighet,

att förrättningsman eller hans beinälde skyldeman, såsom medlem

af församlingen, är pliktig deltaga i kostnad för byggnad och underhåll

å boställe, ej må såsom jäf räknas. Har förrättningsman å tjänstens

vägnar rättegång med boställshafvare, eller söker någon sak med förrättningsmannen

eller tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt

att honom därmed jäfvig göra, det må ej heller för jäf räknas.

2. Vet förrättningsman, att sådant jäf mot honom är, anmäle det

genast och utan att dag till förrättningen utsätta hos Kung! Maj:ts befallningshafvande,

som förordnar annan förrättningsman.

45 §.

Förrättningsman utsätter tid för de åt honom uppdragna ekonomiska

besiktningar, med iakttagande, att de hållas å tjänlig årstid och att, där

så ske kan, besiktningar i samma ort förrättas omedelbart efter hvarandra.

46 §.

Minst sex veckor före besiktningen skall tiden därför af förrättningsmannen

kungöras för domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost

eller annat ombud att å domkapitlets vägnar vid besiktningen närvara.

Inom lika tid åligger det förrättningsmannen jämväl att, där besiktningen

afser boställe, hvilket tillkommer lånerätt i byggnadslånekassa, om

besiktningen underrätta kassans styrelse, äfvensom att, när församlings rätt

ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma

för utseende af ombud för församlingen att dess rätt vid besiktningen

bevaka. Om mottagandet af kungörelse eller annan underrättelse,

hvarom nu är sagdt, skall bevis genast af vederbörande tillställas förrättningsmannen.

öfriga parter skola minst fjorton dagar före besiktningen

till densamma af förrättningsmannen kallas.

47 §.

När förrättningsman bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående

§ honom åligger, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder

för besiktningens företagande.

48 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot förrättningsman, skall han beslut

däröfver meddela och, om jäfvet pröfvas lagligt, inställa förrättningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

ocli om förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som därefter förordnar annan förrättningsman. Ogillas jäfvet, skall förrättningen

fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvudsaken

klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning ogillats.

49 §.

Vid besiktningen har förrättningsmannen att iakttaga hvad här nedan

sägs:

1. Tillses, huruvida instrument öfver förut å bostället hållna ekonomiska

besiktningar och husesyner samt andra bostället rörande handlingar

fortfarande finnas i behåll äfvensom huruvida boställets hus äro vederbörligen

brandförsäkrade och med nödig brandredskap försedda, hvarjemte

boställshafvaren affordras redovisning för husröte- eller brandskadeersättning

eller andra medel, hvilka böra för boställets räkning redovisas.

2. Boställets hus och ägor skola noggrant besiktigas; och anmärke

förrättningsmannen hvad därvid funnits i fråga om sådant, som enligt

denna boställsordning kan utgöra föremål för uppmärksamhet.

3. Om beträffande hus, som enligt 16 § må nybyggas utan synerätts

beslut, anmärkta bristfälligheter finnas vara sådana, att fråga om ny byggnad

uppstår, skall noga undersökas, huruvida bristfälligheterna lämpligen

kunna genom endast bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses

nödig.

4. Föreskrifves enligt 3 mom. byggande af nytt hus, skall förrättningsmannen

därtill utse plats, hvilken, såvida utan skada för bostället

eller oskälig tillökning i den byggnadsskyldiges tunga kan ske, efter

boställshafvarens önskan lämpas, och bestämmer förrättningsmannen storleken,

inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya huset samt uppgör

kostnadsförslag, hvarvid för de byggnadsämnen, som från bostället erhållas,

icke må beräknas annat värde, än som pröfvas motsvara erforderlig arbetsoch

forslingskostnad jämte andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses höra bibehållas, föreskrifvas,

med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande meddelar förrättningsmannen

nödiga föreskrifter. Bristerna uppskattas i penningar.

7. Förordnande, som i 30 § 4 mom. afses, äge förrättningsman gifva,

när skäl därtill finnes.

8. Tid utsättes, inom hvilken föreskrifven nybyggnad, förbättring och

annan åtgärd böra, sedan förrättningen vunnit laga kraft, genom vederbörande

vara verkställda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 56.

9. Beslut i fråga om gäldandet af kostnaderna för förrättningen

meddelas.

10. Vid förrättningens afslutande tillkännagifves och i instrumentet

antecknas, att den med förrättningen missnöjde äger att, vid förlust af rätt

till vidare talan, inom trettio dagar efter förrättningens afslutande anmäla sig

å landet hos domaren och i stad hos rådstufvurättens ordförande med begäran

om laga syn.

Omedelbart efter förrättningens afslutande skall förrättningsmannen

skriftligen underrätta vederbörande kontraktsprost om tiden, inom hvilken

vid förrättningen föreskrifna arbeten skola vara verkställda.

50 §.

Senast inom fjorton dagar efter utgången af tid, som vid ekonomisk

besiktning blifvit bestämd för verkställande af föreskrifna arbeten, skall

den byggnadsskyldige hos kontraktsprosten med tillförlitligt intyg styrka,

att hvad vid besiktningen föreskrifvits blifvit till alla delar fullgjordt, eller

ock visa, att förrättningen öfverklagats. Har förrättningen vunnit laga

kraft, men sådant intyg ej inom bestämd tid inkommit, anmäle kontraktsprosten

genast förhållandet hos domkapitlet, som har att inom lämplig tid

vidtaga åtgärder till bevarande af boställets och efterträdares bästa antingen

medelst begäran hos öfverexekutor, att hvad den försumlige eftersatt

må genom öfverexekutors ämbetsåtgärd varda för lega på hans bekostnad

verkställdt, eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos honom

för husrötebeloppet.

51 §.

1. Kronobetjänt och nämndeman erhålla för ekonomiska besiktningar

reseersättning och dagtraktamente enligt hvad i gällande resereglemente

bestämmes. Magistratsperson samt konsistorieombud och ombud för byggnadslånekassa

njuta reseersättning och dagtraktamente lika som kronofogde

och de magistratsperson biträdande sakkunnige män lika som nämndemän.

2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för det exemplar af instrumentet,

som i 67 § omförmäles, gäldas å första klassens bostadsboställen och

de löningsboställen, som af biskopar innehafvas eller skola vara i författningsenlig

ordning utarrenderade, af boställshafvaren, men å hvarje annat

boställe, där icke på grund af särskildt stadgande för visst fall annorlunda

medgifves, af pastoratet; dock att, där besiktning i följd af någon

vederbörandes tredska eller försummelse särskildt påkallas, hvad för sådan

besiktning utgifves bör, enligt förrättningsmans bestämmande, af den hviskande

eller försumlige godtgöras.

Bill. till Rikad. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 59 Häjt.

ii

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

52 §.

Husesyn förrättas å tjänlig årstid, på landet af domare jämte minst

två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt

i stad af rådstufvurätt; ägande å landet domaren och i stad rådstufvurätten

att till rättens biträde vid synen, där så finnes behöfligt, tillkalla

byggnadskunnig person.

53 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

54 §.

Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt,

äfvensom eljest då laga syn af domkapitlet eller vederbörande

byggnadslånekassa eller byggnadsskyldig begäres.

55 §.

1. Af- och tillträdessyn hålles på begäran af domkapitlet i anledning

af ombyte utaf boställ skafvare.

2. A boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året

näst före afträdet, när så tidigt bestämdt blifvit, hvem som efter afträdaren

skall bostället öfvertaga. Kan syn ej det året hållas, må den äga rum

under afträdesåret, sist inom sex månader efter afträdet.

3. A boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, där

ej nybyggnads- eller underhållsskyldighet åligger boställshafvaren, eller

denne eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden sådan

syn hos domkapitlet äskar, eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas.

Af- och tillträdessyn bör äfven i dessa fall förrättas, där så ske kan, året

före afträdet eller sist inom sex månader efter detsamma.

4. Då boställe för allmän kassas räkning stått under domkapitlets

förvaltning, vare i anledning af dess afträde af- och tillträdessyn ej nödig

med mindre sådan syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande

boställ skafvare, om han påyrkar syn, sist en månad efter tillträdet därom

hos domkapitlet göra framställning. Mottager boställ skafvare boställe af

domkapitlet utan af- och tillträdessyn, svare sedan för allt hvad domkapitlet

under dess besinningstid i afseende på boställets bebyggande,

underhåll och vård ålegat.

56 §.

Husesyn begäres å landet hos domaren samt i stad hos rådstufvurättens

ordförande; och skola, när af- och tillträdessyn äskas, därvid tillika

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Mnf.ts Nåd. Proposition N:o 56.

insändas instrument öfver sista af- och tillträdessyn och därefter hållna

laga syner äfvensom sista ekonomiska besiktning, om sådan senare än

husesyn hållits, samt gällande lnishållningsplan för bostället tillhörig skog.

57 §.

1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten ej mindre utsätta

tid för densamma och därom underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande

med begäran vid af- och tillträdessyn, att, om till bostället hör skog, för

hvilken hushållningsplan är fastställd, samt andel i skogens afkastning

utöfver husbehofvet är boställshafvaren tillerkänd, skogstjänsteinan måtte

förordnas att vid synen biträda, än äfven kungöra tiden minst två månader

förut för domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost eller

annat ombud att å dess vägnar boställets rätt och bästa vid synen bevaka.

Inom lika tid åligger domaren eller rätten jämväl att, där förrättningen

afser boställe, hvilket tillkommer lånerätt i byggnadslånekassa, om förrättningen

underrätta kassans styrelse, äfvensom att, när församlings rätt

ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla kyrkostämma

för utväljande af ombud till bevakande af församlingens talan.

Om mottagandet af kungörelse eller annan underrättelse, hvarom nu är

sagdt, skall bevis genast af vederbörande till domaren eller rätten öfversändas.

Domaren eller rätten föranstalte ock, att öfriga parter varda minst

fjorton dagar, om de inom pastoratet bo, eljest en månad före synen till

densamma kallade; börande domaren nämnd till synen kalla.

2. Skall vid afträdande! boställe af domkapitlet för allmän kassas

räkning öfvertagas, och är den löntagare utnämnd, som efter domkapitlet

kommer att bostället tillträda, då bör jämväl sådan löntagare genom domkapitlets

försorg till synen kallas och bevis därom till domaren eller rätten

insändas.

58 §.

När hvad i nästföregående § föreskrifvits blifvit bevisligen iakttaget,

må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för synens

företagande.

59 §.

Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställsordning

till sådan syn hänskjuta.

År, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anxnäldt, klagan

tillika förd öfver beslut, hvarigenom mot förrättningsman gjordt jäf ogillats,

och finner synerätten jäfsanmärkningen vara lagligen grundad, skall ny

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kun f/l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

besiktning verkställas af synerätten, som därvid meddelar de föreskrifter,

hvilka af omständigheterna finnas påkallade.

60 §.

Hvad i 49 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besiktning, galle äfven

för af- och tillträdessyn, och iakttages därjämte vid sådan syn följande af

synerätten:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,

förbättringar och andra åtgärder blifvit verkställda.

2. År sedan sista ekonomiska besiktning eller husesyn hus, som bör

vid bostället finnas, nybyggdt, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse

med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt.

Synerätten meddele därefter beslut, huruvida huset må, i befintligt

skick eller sedan därå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna,

insynas, eller om det skall alldeles utdömas.

8. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besiktigas. Finnas därvid

anmärkta bristfälligheter sådana, att fråga om nybyggnad uppstår, skall

synerätten noga undersöka, om bristfälligheterna lämpligen kunna genom

endast bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig, hvarom

synerätten då förordnar. Föreskrifves byggande af nytt hus, skall synerätten

därtill utse plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller

oskälig tillökning i den byggnadsskyldiges tunga ske kan, efter tillträdarens

önskan lämpas. Utdömes eller felas sätesbyggning å bostadsboställe af första

klassen, hänvisas vederbörande att om ritning föranstalta och hos Kungl.

Maj:t söka fastställelse därå. Utdömes eller felas annat hus, bestämmer

synerätten storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya.

4. För den nybyggnad, hvars omfattning och beskaffenhet synerätt

bestämmer, skall ock synerätten uppgöra kostnadsförslag, hvarvid för de

byggnadsämnen, som från bostället erhållas, icke må beräknas annat värde,

än synerätten pröfvar motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad

jämte andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,

med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. Boställets ägor besiktigas. De brister, afträdaren låtit komma sigill

last i afseende på åkerns häfdande, öfriga ägors skötsel och vård, hägnaders

och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses begagnande,

allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder och förbättringar,

som i följd däraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden för desamma

utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till skada

för bostället, föreskrifves nödig rättelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

7. Vinnes utredning därom, att åkerjordens behöriga gödning försummats,

ålägges afträdaren att tillföra bostället gödningsämnen efter som

behofvet fordrar eller därför lämna ersättning.

8. Om till bostället hör skog, för hvilken hushållningsplan är fastställd,

samt andel i skogens afkastning utöfver husbehofvet är boställshafvaren

tillerkänd, undersökes, huruvida kvarstående del af den skog,

som enligt hushållningsplanen varit till afverkning före afträdestiden afsedd,

lämnar tillgång till behöfligt virke för utförande af de vid synen i afseende

å boställets hus och hägnader föreskrifna arbeten, hvilka det åligger

afträdaren att bekosta. Förekommer härvid brist, förpliktas afträdaren

att i godtgörelse därför deltaga i förhållande till den andel, han fått af

behållen skogsafkastning tillgodonjuta. På lika sätt förfares i fråga om

kostnad för afhjälpande af anmärkt brist i afseende å skogsodlings- och

andra arbeten för skogsskötselns främjande å de boställen, där sådana arbeten

skola af boställshafvaren ombesörjas.

9. Beslut meddelas om fördelning på vissa år af kostnad eller förlust

i de fall, då sådan fördelning enligt denna författning är medgifven.

10. Tid utsättes, inom hvilken af synerätten föreskrifna arbeten skola

vara verkställda.

11. I allt annat, hvartill denna boställsordning föranleder, anställes

undersökning och meddelas föreskrift.

61 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit bestämdt

skall, där så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas och i

synerättens utslag införas likvid, fullständigt upptagande å ena sidan alla

de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan allt hvad honom

tillgodoförts.

2. Likviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar,

skall tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller

får till godo.

62 §.

Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid uppgörelse

med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren

ålagda arbeten, som han före afträdet verkställt. Efter afträdet må han

ej befatta sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då brister

af det, som på honom ankommer, verkställas af tillträdaren mot rätt till

därför upptaget kostnadsbelopp. Nödiga föreskrifter i dessa hänseenden

skola i synerättens utslag meddelas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

63 §.

I det fall, som i 57 § 2 mom. afses, äger den domkapitlet efterträdande

löntagaren att, där han så nödigt aktar, vid synen föra talan i hvad

hans rätt rörer. Rättsförhållandet mellan domkapitlet och honom må dock

vid denna syn icke komma under bedömande i annat fall, än att båda

därom åsämjas.

64 §.

Vid handläggning af ärenden, som förekomma vid laga syn, skola de

för af- och tillträdessyn meddelade föreskrifter i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

65 §.

1. För husesyner njuta domare, nämnd och skogstjänsteman reseersättning

och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, ordförande och

ledamot i rådstufvurätt samt konsistorieombud och byggnadslånekassas ombud

reseersättning och dagtraktamente, ordföranden lika som häradshöfding,

ledamot lika som nämndeman och konsistorieombud samt byggnadslånekassas

ombud lika som kronofogde, samt biträdande byggnadskunnig person

godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till kostnad för husesyn räknas

jämväl lösen för det exemplar af syneinstrumentet, som i 67 § omförmäles.

2. Kostnaden för laga syn, som påkallats af domkapitlet eller föranledts

af anmäldt missnöje mot ekonomisk besiktning, skall gäldas för

boställen af första klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar

eller äro i författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande

boställshafvare och för hvarje annat boställe af pastoratet; dock att, där

synerätten finner, att synen blifvit utan giltig orsak påkallad eller att, när

synen ägt rum efter anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad,

hvad för sådan laga syn utgifves bör af den skyldige godtgöras i den

mån synerätten skäligt pröfvar.

Vid annan laga syn betalas kostnaden af den, som förrättningen begärt.

3. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas:

för bostadsboställe af första klassen samt de löningsboställen, som

innehafvas af biskopar eller äro i författningsenlig ordning utarrenderade,

utaf afträdare och tillträdare till hälften hvardera;

för bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen, som af

kyrkoherdar innehafvas; af pastoratet, afträdare och tillträdare till en tredjedel

hvardera; samt

för hvarje annat boställe af pastoratet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

66 §.

Vederbörande, nybyggnads- och underhål]sskyldig skall inom en månad

efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom sy ner ätts laga

kraft ägande beslut förelagdt blifvit, anmärkta brister och felaktigheter

bort vara afhulpna eller föreskrifven nybyggnad verkställd, om fullgörandet

till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan nybyggnads- och

underhållsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren

åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål å

kyrkostämma utsedda ombud. Försummar nybyggnads- och underhållsskyldig

hvad nu sagdt är, skall öfverexekutor, på anmälan härom af domkapitlet,

vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges

bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad domkapitlet såsom boställshafvare

blifvit ålagdt ej fullgöras, äger församling eller efterträdande boställshafvare

verkställighet hos öfverexekutor påkalla.

67 §.

Instrument öfver ekonomiska besiktningar och husesyner samt andra

bostället rörande handlingar skola, jämte förteckning å desamma, af boställshafvare

därstädes eller i kyrkan förvaras, vid besiktningar och syner

tillhandahållas samt vid afträdande!. till efterträdaren öfverlämnas.

X Kap.

Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden.

68 §. ■

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet galle

äfven för arrendatorer eller brukare, som är i författningsenlig ordningantagen,

samt, i tillämpliga delar, äfven för domkapitlet för den tid, domkapitlet

för allmän kassas räkning boställe innehafver.

69 §.

Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig

omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större

eller mindre del synas icke därå tillämpliga, äger synerätten förordna, om

och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas för boställen

utan jordbruk i denna boställsordning meddelade stadganden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

70 §.

Utan hinder af beslut, som meddelats i fråga om hvilka hus å boställe

skola finnas, eller af sådant förordnande, som i 69 § sägs, må synerätt,

på grund af sedermera inträffade förändrade förhållanden, i dessa

afseenden annorlunda förordna.

71 §•

I pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall den

pastoratet åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet utgöras af de

särskilda församlingarna så, som i lag är stadgadt i fråga om afgifter,

hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar,

dock att, äfven om bostadsboställe är i stad beläget, landsförsamling icke

må påföras andel i mer än som motsvarar den pastorat åliggande nybyggnads-

och underhållsskyldighet å bostadsboställe af samma klass å landet.

72 §.

Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad till fri bostad,

skall bostadens beskaffenhet lämpas efter hvad därom för bostadsboställe

af motsvarande klass är i denna boställsordning stadgadt.

73 §.

1. Denna boställsordning afser icke de bostadsboställen, hvilkas innehafvare

äro delägare i skånska prästerskapets byggnadskassa.

2. Där eljest å viss ort eller för visst boställe, i följd af särskilt

stadgande, öfverenskommelse eller annan giltig grund, i fråga om hvem

nybyggnads- och underhållsskyldigheten åligger eller om fördelningen af

densamma, ett annat förhållande äger rum, än som öfverensstämmer med

hvad därom i allmänhet varit stadgadt, tillämpas fortfarande hvad sålunda

hittills undantagsvis varit härutinnan gällande.

74 §.

1. Denna boställsordning skall, med iakttagande af hvad här nedan

sägs, tillämpas från och med den 1 maj 1906.

2. Löntagare, som utnämnts före den 1 januari 1904, vare ej mot

sitt bestridande underkastad andra än de före denna boställsordnings utfärdande

gällande föreskrifter i afseende på de laga husens nybyggnad och

underhåll; och skall boställsordningen i detta afseende, så länge den ej är

för boställshafvaren gällande, icke heller för annan, som å boställe är

byggnadsskyldig, tillämpas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

3. önskar boställshafvare, som antingen af synerätt ålagts att till

sin företrädare utgifva ersättning för nybyggnad af laga hus å bostadsboställe

eller sådan förbättring därå, som i 20 § 2 mom. afse?, eller ock

under sin besittning verkställt dylika arbeten utan att för kostnaden hafva

tilldömts ersättning af företrädaren, att, när tillämpning af boställsordningens

bestämmelser i fråga om de laga husens nybyggnad och underhåll

inträder, erhålla godtgörelse genom lån från vederbörande byggnadslånekassa,

vare boställshafvaren berättigad att få den ådömda ersättningen

eller kostnaden för de af honom verkställda arbeten, i mån som de af

synerätt godkännas, täckt genom dylikt lån, från hvilket dock afräknas

värdet af hvad å kapitalet skolat amorteras under det antal år före lånets

utbekommande, för hvilka boställshafvaren själf bör svara, och hvarom

synerätten, efter inhämtande af yttrande från konsistorieombudet och kassans

ombud, meddelar bestämmelse; skolande boställshafvaren, därest han tinnes

hafva brustit i underhåll af hus, för hvilket nu angifna godtgörelse ifrågakommer,

efter synerättens pröfning försätta huset i fullgodt stånd, innan

utbetalning från kassan sker.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt om byggnadslånekassas skyldighet

att taga brandförsäkring äge ej tillämpning på de i detta mom. omförmälda

fall.

4. Den rätt, som i följd af särskilt stadgande eller landssed på vissa

orter må tillkomma afträdande boställshafvare att efter sitt afträde njuta

skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden, vare ej gällande

för löntagare, som utnämnes efter den 31 december 1903.

5. Hvad för vissa stift är i fråga om ersättning för odlingsarbeten

å prästboställen genom särskilda kung! bref stadgadt skall härefter tilllämpas

endast beträffande de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 1904.

6. De laga hus, som blifvit uppförda innan denna boställsordning,

efter hvad nu sagdt är, skall tillämpas, må ej, där de enligt förut gällande

stadganden äro godkända eller antagliga, utdömas därföre, att de ej med

boställsordningen öfverensstämma.

75 §.

Vid den af- och tillträdessyn, som å boställe hålles närmast efter den

30 april 1906, skall synerätten dels, i den mån förhållandena sådant påkalla,

enligt förut gällande stadganden bedöma afträdarens nybyggnadsoch

underhållsskyldighet samt rättsförhållandet emellan honom och tillträdaren,

dels ock, så vidt stadgandena i 74 § 2 mom. medgifva, med tillämpning

af denna boställsordning bestämma, hvilka laga hus böra å bostadsbostället

finnas samt hvem nybyggnads- och underhållsskyldigheten

Bill. till Riksd. Prat. 7.90.1. 1 Sami. 1 Afd. ,1.9 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

af desamma därefter skall åligga. De hus, som därvid till byggande och

underhåll från en till annan öfvergå, skola i fullgodt stånd lämnas; och

böra förty alla å dessa hus vid synen anmärkta brister af hjälpas eller ersättas

af den, hvilken dessa bristers afhjälpande, enligt förut gällande stadgande^

ålegat.

76 §.

Har i anledning af ombyte, som skett efter den 31 december 1903,

af- och tillträdessyn hållits före den 1 maj 1906, och skall nybyggnads- och

underhållsskyldigheten beträffande laga hus å bostadsboställe vara mellan

boställshafvaren och annan byggnadsskyldig delad, bör för meddelande af

de bestämmelser i afseende å de laga husen, hvarom i 75 § förmäles, laga

syn hållas så snart efter den 1 maj 1906 ske kan.

77 §.

Önskar löntagare, som utnämnts före den 1 januari 1904, att boställsordningen

må redan under hans besittningstid vinna fullständig tillämpning,

göre anmälan därom vid husesyn; och meddele då synerätten de

bestämmelser i afseende å bostadsboställes laga hus, som i 75 § omförmälas.

78 §.

Sedan ny lönereglering för pastorat vunnit tillämpning, skall innehafvare

af bostadsboställe för sådana hans laga hus, för hvilka icke annuitet

för nybyggnadslån utgår, under den tid dylikt förhållande fortfar till vederbörande

byggnadslånekassa, såsom bidrag till täckande af blifvande nybyggnadskostnad

för boställshafvarens laga hus, årligen erlägga en särskild

byggnadsskyldighetsafgift. Sådan afgift fastställes af synerätt. De grunder,

enligt hvilka byggnadsskyldighetsafgiften beräknas, angifvas i byggnadslånekassans

reglemente, som tillika stadgar tid och ordning för afgiftens

bestämmande och utgörande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 56.

27

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

december 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring.

9:o.

Departementschefen, statsrådet Claéson, anmälde i underdånighet, attAng.afutsäde

sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 17 oktober 1900 anbefallt

kammarkollegium att, efter vederbörandes hörande, inkomma med under- tänkande redånigt

utlåtande öfver ett af särskildt utsedde kommitterade den 17 augustir“«*Vorf«*»-"

1900 afgifvet betänkande med förslag till ecklesiastik boställsordning och°r*m>j m. m.

till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor, kammarkollegium inkommit

med det sålunda infordrade utlåtandet och därvid tillika öfverlämnat

yttranden i ärendet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga

län, med undantag af Kristianstads och Malmöhus län, äfvensom af rikets

samtliga domkapitel samt af åtskilliga innehafvare af ordinarie prästerliga

beställningar;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

och hemställde departementschefen, att, med öfverlämnande af samtliga

handlingarna i ärendet, högsta domstolens utlåtande måtte genom

utdrag ur detta protokoll inhämtas öfver förslaget till ecklesiastik boställsordning.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall.

Ex protocollo:

C. E. Blom.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 56.

29

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol onsdagen den 12 november 1902.

Andra ramm et.

Närvarande:

Justitieråden Skakin,

Afzelius,

Lindbäck,

WURAN DER,

Cassel.

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 30 maj innevarande år

handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade förslag till ecklesiastik boställsordning mellan högsta domstolens

ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs nu detta ärende till

slutlig behandling; varande ett tryckt exemplar af förslaget bilagdt detta

protokoll.

Beträffande de grunder, hvarå lagförslaget vore byggd t, yttrade:

Justitierådet Wijkunder: »I underdånigt utlåtande öfver ifrågavarande

lagförslag anmärker kammarkollegium, hurusom, därest förslaget oförändradt

antoges, åtskilliga allvarliga missförhållanden i nu gällande ordning

för nybyggnad och underhåll af laga hus å de ecklesiastika boställena

skulle komma att kvarstå väsentligen orubbade. Sålunda skulle beträffande

storleken och beskaffenheten af de laga hus, socknemännen hade

att å prästgård uppföra, nu gällande otidsenliga och föråldrade lagstadganden

fortfarande äga gällande kraft. Vidare skulle nuvarande olämpliga

fördelning mellan socknemän och boställshafvare af de laga husen å

kyrkoherdeboställe på landet samt den mycket öfverklagade gemensamheten

mellan pastor och socknemän i underhållet af socknemännens sju

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

laga hus å sådant boställe i regel bibehållas. Slutligen skulle ock komministrars

och deras vederlikars skyldighet att i olikhet med kyrkoherdarne

ensamma svara för nybyggnad och underhåll af laga hus å sina på

landet belägna boställen lämnas oförändrad.

»Såsom en brist i förslaget påpekar kammarkollegium därjämte knapphändigheten

i stadgandena rörande de boställshus, hvilkas byggande och

underhåll afsetts skola åligga boställshafvarne. I saknad af närmare föreskrifter

om husens storlek och beskaffenhet lämnade nämligen berörda

stadganden alltför stort utrymme åt de särskilda synerätternas godtycke

och möjliggjorde således osäkerhet och ojämnhet i desses verksamhet.

»Till afhjälpande af dessa brister i förslaget hemställer kammarkollegium,

att detsamma i förevarande hänseenden måtte bringas till hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det för 1894 års riksdag framlagda förslag

till ecklesiastik boställsordning, enligt hvilket å såväl kyrkoherde- som

komministersboställen på landet alla hus, som erfordras för boställshafvarens

bostadsbehof, byggas och underhållas af pastoratet samt de hus, som

för boställets skötsel behöfvas, eller de s. k. jordbrukshusen, byggas och

underhållas af boställshafvaren, och i hvilket förslags 8, 9 och 10 §§

meddelats föreskrifter om boställshusens storlek och beskaffenhet, dem

kammarkollegium i allt väsentligt anser sig kunna lämna utan anmärkning.

»De af kammarkollegium sålunda gjorda anmärkningar anser jag mig,

under åberopande af hvad kammarkollegium till stöd för desamma anfört,

höra biträda; och får jag i fråga om sättet för de anmärkta missförhållandenas

undanröjande jämväl hänvisa till hvad af kammarkollegium i sådant

afseende andragits.»

Justitierådet Skärm: »Bland de grunder, hvarpå detta nya förslag till

''ecklesiastik boställsordning’ hvilar, torde den hufvudsakligaste vara de

nya byggnadslånekassorna, afsedda att åt byggnad sskyldiga boställshafvare

bereda tillgång till nybyggnader å boställena genom lån, ställda på lång

amorteringstid, därigenom kostnaderna för nybyggnaderna skulle mera rättvist

fördelas emellan de på hvarandra följande boställsinnehafvarne. Att

en sådan anordning kan med framgång genomföras, visar exemplet af de

skånska kyrkoherdeboställena och den för dem inrättade lånekassa. Huruvida

en dylik anordning kommer att för innehafvande af de ecklesiastika

boställena i det öfriga Sverige ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än det

nuvarande sättet för byggnadsskyldighetens utgörande, beror ju hufvudsakligen

därpå, huruvida den annuitet, som, sedan alla ett boställes byggnader

i byggnadslånekassan ingått, måste från bostället utgöras, understiger

eller öfverstiger den kostnad, som byggnadsskyldigheten för närvarande

öfver hufvud årligen kräfver. Understiger eller åtminstone öfver
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 56.

stiger ej annuiteten denna kostnad, vore nog så till vida införandet af lånekassor

att förorda, som därigenom alltid fördelen af en rättvisare och

jämnare fördelning af byggnadskostnaden emellan de särskilda boställshafvarne

vunnes, öfverstiger däremot annuiteten den nuvarande verkliga

årliga genomsnittskostnaden, så har ju byggnadsbördan ökats i stället för

minskats; och vinsten för prästerskapet af denna anordning synes då i

hög grad tvifvelaktig.

»Att kostnaderna för de nuvarande boställshafvarne komme att genom

byggnadslånekassorna ställa sig afgjordt billigare, är ju ett öfvergångsförhållande,

som jämförelsevis snart kommer att upphöra och som därför

ej torde böra komma mycket i betraktande.

»Huru förhållandena härutinnan komma att för framtiden ställa sig,

torde för närvarande vara omöjligt att med visshet afgöra. Kommitterade

hafva ännu ej i detta hänseende åstadkommit någon sådan utredning, att

därpå något bestämdt omdöme kan grundas; men mycket synes tala därför,

att denna annuitet, hvars storlek ovillkorligen måste bestämmas med

hänsyn att trygga lånekassornas soliditet, kommer att ej obetydligt öfverstiga

den nuvarande verkliga kostnaden. Redan kommitterades knapphändiga

beräkning sid. lv synes peka på ett annuitetsbelopp (för 3:dje

klassens boställen), som måste anses väsentligen öfverstiga nuvarande faktiska

årskostnad; och en reservant, herr Ekström, har (sid. 306 o. f.), som

det synes, på goda grunder framhållit, att annuitetssiffran måste beräknas

vida högre än kommitterade gjort och till så högt belopp, att den i ganska

många fall måste antagas sluka och måhända öfverstiga hela den behållna

afkastning, som kan af bostället påräknas. Det har framhållits, att den

minskning i inkomster, som sålunda skulle drabba boställshafvaren, måste

i dylikt fall vid blifvande nya löneregleringar ersättas boställshafvaren

genom ökade tillskott från församlingarna; och det skulle således blifva

dessa, som i sista hand finge vidkännas den ökade kostnaden; hvilket ju

vill säga, att en större eller mindre del af boställshafvarnes, både kyrkoherdarnes

och komministrarnes, byggnadsskyldighet komme att utan ersättning

på församlingarna öfverflyttas.

»Då naturligt är, att prästmännen öfverallt måste förses med tillräcklig

och anständig aflöning, kan jag för min del ej se, att, med de föreslagna

lånekassorna, en sådan öfverflyttning på församlingarna af boställshafvarnes

byggnadsskyldighet kan i längden undvikas; och jag föreställer mig,

att denna eventualitet — som ju ej, åtminstone i samma grad, förefinnes

i Skåne, där endast är fråga om de af kyrkoherdarne ensamma bebyggda

och underhållna prästgårdarna och där församlingarnas rätt torde obetydligt

påverkas af det sätt, hvarpå byggnadsskyldigheten å dem ordnas, —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 56.

gör det föga sannolikt, att detta på byggnadslånekassor grundade förslag

varder för församlingarnas del antaget. Hvad som under ifrågavarande

ämnes behandling förekommit synes ej gifva anledning att påräkna någon

större offervillighet i detta hänseende från församlingarnas sida.

»Men äfven om från detta håll hinder härutinnan ej skulle möta, synas

mig i allt fall lånekassorna icke vara tillrådliga.

»Med den oerhörda utveckling, jordbruket under senare tider tagit,

fordras för dess ändamålsenliga bedrifvande icke blott ganska stora insikter,

utan äfven odeladt och träget arbete och omtanka. Jordbruk, äfven af

den jämförelsevis ringa omfattning, som vid prästboställen ifrågakommer,

kräfver sin man med helt andra egenskaper än dem, som måste fordras

hos en innehafvare af en prästerlig befattning. Endast i undantagsfall

torde dessa egenskaper vara hos en person förenade. Skall prästen, som

han bör och säkerligen i de allra flesta fall ifrigt åstundan kunna odeladt

ägna sig åt utöfningen af sitt höga och viktiga kall, böra honom ej åläggas

de plikter och det ansvar, skötandet af ett jordbruk samt byggandet

och underhållet af därtill hörande byggnader kräfva. I många fall utgör

boställets afkastning en väsentlig del af hans inkomster, och lian är för

sin utkomst tvungen att åt boställets skötsel ägna sin tid och sitt intresse,

hvilket väl ofta ej kan ske utan men för hans prästerliga uppgift.

»I äldre tider med primitiva kommunikationsförhållanden måste prästen

likasom andra å landsbygden bosatta tjänstemän vara försedd med boställe

och jordbruk för att kunna förskaffa sig de nödvändigaste lifsförnödenheter,

hvilka han eljest icke kunde, åtminstone icke utan stora svårigheter

och kostnader, erhålla. Numera torde dock dessa förhållanden

genom förbättrade kommunikationer och ökad välmåga hos folket vara

ändrade, så att, utom i undantagsfall, svårighet ej möter för prästen att

utan eget jordbruk förskaffa sig de lifsförnödenheter han behöfver.

»Boställena äro ej längre såsom förr, annat än i undantagsfall, som

alltmera förminskas, nödvändiga för prästens utkomst. Det mål, hvartill

man bör i lagstiftning sträfva, synes mig därför vara att befria prästerna

från allt egentligt jordbruk och därmed förenade bestyr samt förse dem

med alla för en anständig bostad med trädgård erforderliga hus, hvilka

borde af församlingarna helt och hållet byggas och underhållas, såväl för

kyrkoherdar som för komministrar och med dem likställda prästmän. För

de ökade utgifter till prästernas aflöning samt till byggandet och underhållet

af deras bostäder, som sålunda komme att kräfvas, kunde ersättning

beredas församlingarna från prästerskapets boställen, såväl bostads- som

lönings-, antingen dessa boställen utarrenderades eller på annat sätt disponerades,

och prästerna blefve af jordbruksbestyr oförhindrade att odeladt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

ägna sig åt sin egentliga uppgift. Om än en sådan förändring kanske ej

kan lämpligen genast införas, torde man dock ej böra vidtaga åtgärder,

som omöjliggöra eller åtminstone försvåra den.

»De föreslagna byggnadslånekassorna, som skulle utlämna lån med en

amorteringstid af ända bortåt ett sekel, blefve ju med en sådan förändring

öfverflödiga och, hvad värre är, de komme väl att utgöra ett svårt om ej

oöfverstigligt hinder för vidtagande af en dylik förändring.

»Det synes mig därför, som man ej bör genom dessa lånekassor fastbinda

prästerskapet vid jordbruket och som en boställsordning för prästerskapets

boställen förty ej bör på inrättandet af dylika lånekassor grundas.

»Det föreliggande förslaget kan jag därför för min del ej tillstyrka.

Däremot synes mig ett förslag till boställsordning, hufvudsakligen öfverensstämmande

med kungl. propositionen till 1894 års riksdag, dock med

uteslutande af bestämmelserna om församlingarnas byggnadsskyldighet å

tredje klassens boställen, vara tillrådligt såsom en lämplig öfvergångsforrn,

till dess prästerna kunna från jordbruk helt och hållet befrias.

»Jag har redan i 1879 års kommittéförslag med dithörande inledning

och motiv utförligt uttalat min mening rörande hithörande detaljfrågor,

och jag får därför till dessa uttalanden hänvisa för de fall, där jag ej

funnit anledning att här nytt yttrande afgifva.»

Rörande förslagets särskilda bestämmelser gjordes följande anmärkningar,

nämligen vid

3 §•

Justitieråden Lindbäck, Wijkander och Cassel anförde: »Enligt nu

gällande stadganden i fråga om byggnadsskyldigheten, å kyrkoherdeboställen

å landet åligger det, bland annat, socknemännen att bygga fähus af viss

angifven storlek, samt, om boskapen ej rymmes i detta hus, äfven prästen

att bygga ytterligare ett sådant. Då det icke torde vara förslagets mening

att härutinnan göra någon ändring i annan mån, än som föranledes däraf,

att pastoratet skall öfvertaga den byggnadsskyldighet, som hittills ålegat

socknemännen, men i förevarande paragraf förutsättes, att å boställe skall

finnas endast ett fähus, måste det antagas vara åsyftadt, att boställshafvarens

fähus, om sådant erfordras, skall vara sammanbyggdt med pastoratets.

En dylik anordning synes emellertid icke stå i öfverensstämmelse med

stadgandet i 7 §, att i allmänhet bör undvikas sådant sammanförande af

hus, att därigenom sammanblandning af boställshafvares och annans nybyggnads-

och underhållsskyldighet uppstår, och torde därjämte komma

att föranleda svårigheter med hänsyn därtill, att kostnaden för nybyggnad

af boställshafvarens hus enligt förslaget är afsedd att i regel betäckas geni/!.

till Rilesd. Prut. 1903. / Sami 1 Afd. 39 luft.

ö

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

nom lån från byggnadslånek assa, under det att så icke är förhållandet

med motsvarande kostnad för pastoratets hus.»

5 § 2 mom.

Då det icke syntes höra åläggas innehafvare af här afsedda boställen

att bygga och underhålla hus, som kunde undvaras, samt frågan om uteslutandet

af de i momentet omförmälda hus således icke torde böra göras

beroende af den större eller mindre tunga, som byggnadsskyldigheten för

boställshafvaren medförde, hemställde justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander

och Cassel att orden »och lindring i byggnadsskyldigheten är af

behofvet påkallad» måtte utgå såsom öfverflödiga och af beskaffenhet att

möjligen föranleda en ojämn tillämpning af stadgandet.

6 §•

Högsta domstolen anmärkte, att uttrycket »med afseende på särskild

beskaffenhet» vore alltför vidsträckt och borde utbytas mot annat, som

bättre uttryckte hvad enligt motiven afsåges.

Beträffande 3—6 §§ erinrade högsta domstolen vidare, att, på sätt

kammarkollegium anmärkt, i samtliga dessa paragrafer borde för tydlighetens

skull utsättas, att synerätt vore den myndighet, som hade att verkställa

den i paragrafen afsedda pröfning af frågan, hvilka laga hus skulle

finnas å hvarje särskild! boställe.

7 § 1 mom.

Justitierådet Lindbäck yttrade: »Beträffande andra punkten anmärkes,

att i händelse synerätt meddelar föreskrift om nybyggnad af något laga

hus och därvid tillika finner lämpligt, att detta sammanbygges med annat

laga hus, som redan är uppfördt, när boställsordningen träder i kraft,

ordalagen i sagda punkt synas lägga hinder i vägen för en dylik anordning.

Då detta emellertid antagligen icke är åsyftadt, torde åt punkten

böra gifvas sådan förändrad affattning, hvarigenom klart framgår, att jämväl

i nu antydda fall synerätt må äga fritt att efter omständigheterna

förordna.»

9 §.

Då, på sätt af kammarkollegium anmärkts, affattningen af denna paragraf

syntes föranleda, att i nu gällande fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten

vissa ändringar skulle genom förslagets upphöjande till

lag inträda, men, enligt hvad motiven gåfve vid handen, sådant icke vore

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

afsedt i vidare män, än att boställshafvarens byggnads- och underhållsskyldighet

i vissa fall kunde blifva något ökad, hemställde justitieråden

Afzelius, Lindbäck och Cassel, att, därest det icke ansåges erforderligt att

i författningen upptoges en uttömmande och med nutida förhållanden mera

öfverensstämmande reglering af dessa skyldigheter, åt bestämmelserna i

denna del gåfves en affattning, som tydligt utmärkte, att förslaget icke

verkade till rubbning af hvad i sådant hänseende vore beträffande pastorat

eller församling för närvarande gällande.

Justitierådet Wijkander åberopade hvad af kammarkollegium vid denna

paragraf anförts.

10 och 11 §§.

Justitieråden Afzelius, Lindbäck och Cassel erinrade, att, i händelse

den af justitieråden vid 9 § gjorda anmärkning vunne afseende, bestämmelserna

i förevarande paragrafer syntes böra erhålla en därefter lämpad

affattning.

12 §.

Högsta domstolen ansåg en ovillkorlig föreskrift därom, att för utförande

af nybyggnad skulle erfordras synerätts beslut, vara ägnad att i

vissa fall föranleda kostnader, hvilka icke stode i rimligt förhållande till

det ifrågasatta byggnadsföretaget, i följd hvaraf hemställdes, huruvida icke

vid fråga om byggnader af mindre betydenhet kunde, på sätt förslaget

beträffande de i 16 § 2 mom. omförmälda förbättringar förutsatte, åt ekonomisk

besiktning öfverlämnas att i ärendet besluta; och erinrades att,

därest denna hemställan vunne afseende, äfven i andra delar af förslaget

komme att erfordras förändrad affattning.

Justitieråden Lindbäck, Wijkander och Cassel tilläde, att af skäl, som

kammarkollegium anfört, det syntes kunna utan olägenhet medgifvas, att

nybyggnad, som i förevarande paragraf afsåges, finge utan föregående syn

eller, därest förut gjord hemställan vunne beaktande, ekonomisk besiktning

företagas, där vederbörande byggnadsskyldige icke önskade erhålla byggnadslån

till betäckande af byggnadskostnad^ och gällde detta i synnerhet beträffande

nybyggnad, som af pastorat eller församling skulle verkställas.

13 §.

Då redan af föreskriften i första punkten följde, att boställshafvare,

som eftersatte den honom där ålagda skyldighet, också vore pliktig att

ersätta däraf uppkommande skada, men det icke syntes lämpligt, att fråga

härom i den ordning, förevarande författning stadgade, blefve föremål för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

pröfning i vidare mån, än så vidt afsåge bättrande af de brister, som genom

vanvården uppkommit, hemställde justitieråden Afzelius och Cassel,

att andra punkten måtte inskränkas till en föreskrift af sådant innehåll.

Justitierådet Lindbäck yttrade: »Af innehållet i 26 kap. 2 § byggningabalken

lärer följa, att i händelse något af de laga hus, kyrkoherde på landet

fått till sitt begagnande af socknemännen öfverlämnade, i så hög grad förfaller

till följd af boställshafvarens vanvård, att huset icke kan genom

reparation upphjälpas, utan måste ombyggas, boställshafvaren är skyldig

själf bekosta ombyggnaden. Då det icke torde vara meningen att upphäfva

nämnda nu gällande lagbestämmelse, men tvekan härom lärer kunna

uppstå med hänsyn till lydelsen af sista punkten i förevarande paragraf,

torde det vara erforderligt, att berörda punkt omredigeras till vinnande

af större tydlighet i anmärkta hänseendet.»

15 §.

Justitierådet Cassel anförde: »Af nu gällande bestämmelser i fråga

om de boställen, som i förevarande förslag afses, hafva särskild! de, som

afse storleken och beskaffenheten af de laga husen å kyrkoherdeboställen

på landet, sedan lång tid tillbaka ansetts otillfredsställande och i behof

af omarbetning. Stadganden i dessa afseenden förekomma, så vidt angår

de hus, som det åligger socknemännen att bygga, i 12 § af resolutionen

på allmogens besvär den 1 augusti 1727 och beträffande boställshafvarens

hus i 4 § af resolutionen på prästerskapets besvär den 10 augusti 1762.

Att dessa stadganden äro föråldrade och otidsenliga samt i följd deraf i

vissa afseenden icke noggrant eller alltid tillämpas, lärer vara allmänt

känd!. I alla de förslag till ecklesiastik boställsordning, som före det nu

föreliggande under de senaste fyratio åren utarbetats, hafva också nya,

mera ändamålsenliga och efter nutida förhållanden lämpade föreskrifter i

dessa afseenden funnits upptagna. I det nu föreliggande förslaget hafva

däremot dylika föreskrifter icke införts. I förslagets motiv säges väl uttryckligen,

att förslaget beträffande den socknemännen åliggande byggnadsoch

underhållsskyldigheten icke innefattar någon ändring i hvad därutinnan

nu gäller enligt lag eller häfd; men huruvida detta jämväl framgår af

förslaget, synes mig synnerligen tvifvelaktigt. I den föreslagna lagtexten

utsäges icke på något ställe, att 1727 års resolution fortfarande skall vara

tillämplig, och af stadgandena i den nu förevarande samt 56 § vill det

snarare synas, som om förslagets afsikt vore, att synerätten skulle hafva

full frihet att efter omständigheterna i hvarje fall meddela bestämmelser

om storleken och beskaffenheten af dessa hus. I fråga åter om de hus,

hvilka det åligger kyrkoherden att bygga, har jag hvarken af motiven

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

eller den föreslagna lagtexten kunnat bilda mig en bestämd öfvertygelse,

huruvida förslaget åsyftar att upphäfva de i 1762 års resolution beträffande

storleken af dessa hus meddelade bestämmelser. Därest emellertid,

såsom af den förevarande och 56 § synes mig sannolikt, meningen varit,

att dessa bestämmelser icke vidare skulle gälla, kan anmärkas, att inga

nya föreskrifter föreslagits i stället för de i 1762 års resolution gifna, och

skulle alltså bestämmandet af storleken och beskaffenheten af ifrågavarande

hus vara helt och hållet öfverlämnadt åt synerättens fria skön, utan annan

inskränkning än som kunde föranledas af de bestämmelser, hvilka, jämlikt

förevarande paragraf, af Kungl. Maj:t till äfventyrs blefve utfärdade.

»Hvad sålunda anmärkts om förslagets otydlighet i fråga om de stadgande^

som skulle blifva tillämpliga beträffande storleken och beskaffenheten

af de laga husen å kyrkoherdeboställen på landet, gäller i allt väsentligt

äfven angående de laga husen å öfriga i förslaget afsedda bostadsboställen

och särskilt komministersboställen på landet. För dessa sistnämnda

finnas för närvarande icke några särskilda bestämmelser meddelade

i fråga om hvilka och hurudana hus skola å bostället uppföras, men i

brist på uttryckliga stadganden härutinnan har man beträffande dem åberopat

de allmänna för kronoheinmans bebyggande gällande föreskrifterna,

föreskrifter som dock numera uppenbarligen äro för sådana boställen alldeles

olämpliga. Förslaget innehåller nu visserligen erforderliga bestämmelser

i fråga om hvilka och huru många laga hus, som å boställe af

ifrågavarande slag böra finnas, men beträffande husens storlek och beskaffenhet

lämnas, i motsats till hvad förhållandet var i föregående förslag,

icke några föreskrifter, och skulle alltså, om förslaget godkändes, det nuvarande

osäkerhetstillståndet härutinnan komma att fortfara, något som

uppenbarligen icke kan vara önskvärd!

»Af hvad jag sålunda anfört framgår, att förslaget enligt min mening

är i nu berörda hänseenden synnerligen otillfredsställande, och anser jag

det vara nödvändigt, att förslaget härutinnan omarbetas och att därvid i

detsamma upptagas efter nutida förhållanden lämpade, tydliga och fullständiga

föreskrifter i dessa hänseenden.»

Justitierådet Wijkander, som väl fann paragrafens affattning lämna

rum för olika tolkningar men dock för sin del ansåg med paragrafen hafva

åsyftats upphäfvande af de äldre stadgandena beträffande storleken och

beskaffenheten af boställshafvares hus, hänvisade till hvad vid behandlingen

af grunderna för förslaget blifvit af justitierådet anfördt.

Justitieråden Afzelius och Lindbäck yttrade:

»Ordalagen i paragrafens text synas gifva vid handen, att vid den

pröfning, som i paragrafen afses och som enligt senare bestämmelser i för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

slaget ankommer på synerätt, denna äger att utan annan inskränkning, än

som kan föranledas af de enligt andra punkten af Kungl. Maj:t till äfventyr

utfärdade bestämmelser, fritt besluta efter omständigheterna i hvarje

särskildt fall. Vid närmare granskning utaf förslagets bestämmelser i

deras sammanhang framgår emellertid, hvad af motiven bekräftas, att förslaget

icke åsyftar att rubba de i fråga om storleken af socknemännens

laga hus för närvarande i allmänhet gällande föreskrifter. Då emellertid

dessa föreskrifter numera i flera hänseenden äro föråldrade samt tillämpningen

af desamma i följd däraf är mycket osäker och växlande, synes

det vara nödvändigt, att efter nutida förhållanden lämpade föreskrifter i

detta hänseende upptagas i förslaget, helst endast härigenom kan beredas

en fast grund för det amorteringssystem, förslaget afser att införa.»

16 §.

Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel erinrade, att

då förordningen för sin tillämpning förutsatte tillvaron af här omförmälda

byggnadslånekassor, grunderna för dylika kassors inrättande borde i förordningen

upptagas eller åtminstone stadgas, i hvilken ordning sådana

grunder komma att fastställas.

Justitierådet Lindbäck tilläde: »Därest den vid 12 § gjorda hemställan

rörande befogenhet för ekonomisk besiktning att besluta i fråga om nybyggnad

af mindre betydenhet vinner afseende, torde däraf följa, att ekonomisk

besiktning jämväl bör, då fråga är om rätt att för nybyggnaden

bekomma lån ur byggnadslånekassa, äga att verkställa undersökning, huru

arbetet utförts, och i den mån detsamma godkännes bestämma storleken

af lånet; och skulle detta naturligtvis komma att gälla äfven i afseende å

lån till betäckande af kostnaden för sådana förbättringar, som i 2 mom.

af förevarande paragraf afses, när dessa vore af mindre betydenhet, såsom

t. ex. anbringande af nytt tak på får- eller svinhus, ombyggnad till en

del af yttervägg med mera dylikt.

»Men därutöfver synes det mig kunna med fog ifrågasättas, huruvida

icke beträffande nybyggnad och förbättringar af mindre betydenhet kostnaden

därför bör redan vid den ekonomiska besiktning, som skulle hafva

att besluta om nybyggnadens eller förbättringarnas utförande, beräknas,

med den verkan, att boställshafvaren finge erhålla såsom lån det belopp,

hvartill kostnaden vid ekonomiska besiktningen antagits skola uppgå. I

de flesta fall torde nämligen ifrågavarande kostnad kunna på förhand så

noga uppskattas, att någon nämnvärd skillnad emellan den beräknade och

den verkliga kostnaden knappast uppstår. Genom en anordning af nu

antydd beskaffenhet blefve utgiften för ett sammanträde af synerätt eller

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

ekonomisk besiktning besparad, hvilken utgift säkerligen i många fall

komme att öfverstiga ofvan omförmälda skillnadsbelopp.

»Slutligen erinras, att rätt till lån ur ifrågavarande kassa uppenbarligen

ej bör tillkomma kyrkoherde på landet för sådan nybyggnad, som ålägges

honom på grund däraf, att han genom vanvård låtit något af församlingens

laga hus förfalla».

17 § 1 mom.

Justitieråden Afzelius, Lindbäck och Cassel anmärkte, dels att, på sätt

kammarkollegium erinrat, kostnaden för sådana förbättringar, som omförmäldes

i 16 § 2 mom., icke borde inräknas i de årliga underhållskostnaderna

utan syntes mera ägnad att särskildt godtgöras boställshafvaren

hvarje gång sådant arbete förekommit, dels att uppskattning af underhållsskyldigheten,

som uppenbarligen borde kunna verkställas äfven utaf afoch

tillträ dessyn, icke syntes böra ovillkorligen ske hvart femte år —

hvilket kunde föranleda, att det stundom blefve oundgängligen nödigt att

för ändamålet påkalla särskild syn eller ekonomisk besiktning — utan,

därest dylik förrättning icke infölle å femte året sedan uppskattningen

skedde, borde blifva gällande till dess sådan förrättning efter nämnda år

först inträffade, dels ock slutligen att momentet syntes kunna erhålla en

enklare och tydligare affattning och särskildt borde undergå sådan jämkning,

att otvetydigt framginge att, såsom i motiven angåfves, pastorat ägde

begagna den i momentet medgifna rätt med afseende på ett eller flera af

pastoratets laga hus.

Vidare erinrade samma justitieråd, att, äfven om det skulle kunna

befinnas lämpligt att i fråga om de boställen, å hvilka nybyggnads- och

underhållsskyldigheten vore delad mellan boställshafvare och pastorat, medgifva

pastoratet rätt att helt eller delvis öfverflytta sin skyldighet i dessa

hänseenden å boställshafvaren, det dock syntes möta betänkligheter att

tillerkänna pastorat en dylik rätt beträffande boställen i stad och de öfriga

boställen, å hvilka nybyggnads- och underhållsskyldigheten helt och hållet

ålåge pastoratet; och ville justitieråden därjämte påpeka, att stadgandet i

förevarande moment syntes vara obilligt mot boställshafvaren därutinnan,

att denne ålagts att förskottera nybyggnadskostnaden och först sedan arbetet

blifvit verkställdt och godkändt ägde att af pastoratet blifva godtgjord

därför.

Samma justitieråd anmärkte härförutom, att villkoret i 1 mom. därom,

att huset eller husen skulle vara på pastoratets bekostnad försatta i fullgodt

skick, syntes kunna för det fall, att underhållsskyldigheten å huset

ålåge såväl pastoratet som boställshafvaren, föranleda till den med stad
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 56.

gandet ej afsedda tolkning, att pastoratet skulle, för att stadgandet skulle

vinna tillämpning, iståndsätta jämväl sådana brister å huset, som det eljest,

enligt gällande bestämmelser, ålåge boställshafvaren att afhjälpa.

Justitierådet Wijkander åberopade hvad af kammarkollegium vid denna

paragraf blifvit andraget.

18 §.

Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel ansågo bestämmelsen

att boställshafvare skulle utan anspråk på ersättning uppföra här

afsedda åbyggnader kunna leda till obillighet och vara ägnad att motverka

boställshafvares benägenhet att tillgodose boställets verkliga fördel, i följd

hvaraf justitieråden, lika med kammarkollegium, hemställde, huruvida icke

kostnaden för dylik byggnad kunde fördelas till godtgörande på vissa år.

19 §.

Justitieråden Skärm, LÄndbäck, Wijkander och Cassel ansågo uttrycket

»efter laga mätning» numera vara föråldradt och icke med erforderlig

tydlighet angifva det sätt, hvarpå den ifrågavarande uppskattningen bör,

vid olika meningar hos parterna, äga rum.

20 §.

Justitieråden Afzelius, Lindbäck och Cassel anmärkte, att stadgandet

om boställshafvarens skyldighet att på sin bekostnad hålla de hus brandförsäkrade,

hvilka det ålåge honom att bygga och underhålla, uppenbarligen

icke borde äga tillämpning i fall, där han jämlikt 17 § från pastorat

eller församling öfvertagit dylikt åliggande.

Justitieråden Lindbäck och Wijkander yttrade, att, på sätt kammarkollegium

anfört, orden »på sin bekostnad», såsom till äfventyrs missledande,

syntes böra utgå.

23 §.

Högsta domstolen ansåg ordalagen i denna paragraf böra jämkas så,

att däraf tydligen framginge, att, på sätt meningen uppenbarligen vore,

den där stadgade påföljd inträdde jämväl för det fall, att boställshafvaren

försummat att vidmakthålla brandförsäkring.

26 §.

2 mom. Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel anmärkte,

att, därest det öfver hufvud kunde anses nödigt att i förslaget

upptaga ett stadgande om fördelning af kostnad för uppförande af stängsel,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

detta stadgande, på sätt kammarkollegium erinrat, syntes böra utsträckas

att gälla jämväl för det fall, att uppförande af nytt stängsel i ägoskillnad

mot annans jord föranledts däraf, att boställets granne ville göra gällande

förut ej begagnadt stängselvitsord, där sådant tillkomme honom mot

boställshafvaren, utan att denne senare å sin sida ägde stängselvitsord mot

grannen.

3 mom. I fråga om detta moment erinrade samma justitieråd, att

det syntes utan olägenhet kunna öfverlärnnas jämväl åt ekonomisk besiktning

att besluta om här afsedda hägnads borttagande.

27 § 3 mom.

Då enligt här gifna bestämmelser lägenheten skulle i visst skick till

bostället afträdas, ansåg högsta domstolen nödigt, att i boställsordningen

angåfves, huru borde förfaras för att utröna, om lägenheten vid afträdestiden

befunne sig i vederbörligt skick.

29 §.

2 mom. Lika med kammarkollegium ansågo justitieråden Skärm,

Afzelius, Wijkander och Cassel, att här föreslagna stadgande om möjlighet

för boställshafvare att få erlagd brandförsäkringsafgift fördelad till godtgörande

på vissa år borde utsträckas att gälla i hvarje fall, då boställshafvare

vid afträdande af boställe befunnes hafva till förmån för efterträdare

inbetalt brandförsäkringsafgift för tid, som folie efter afträdet.

Vidare anmärkte justitieråden Afzelius, Wijkander och Cassel, att uttrycket,

»i förskott» såsom obehöfligt och vilseledande borde utgå.

Justitierådet Lindbäck yttrade: »Till förebyggande af allt för stor

ojämnhet i lagtillämpningen torde — i likhet med hvad i allmänhet är

bestämdt rörande de kostnader, hvarom i 1 mom. förmäles — stadgandet,

att ifrågavarande brandförsäkringsafgift skall fördelas till godtgörande på

det antal år, synerätten pröfvar skäligt, böra utbytas mot bestämmelse,

att afgiften skall efter synerättens bepröfvande fördelas till godtgörande

på vissa, högst 20 år, hvilka torde böra beräknas från den tid, då inbetalningen

af afgiften skedde.»

4 mom. Högsta domstolen anmärkte, att då förbehållet i fråga om

föreskrifter i upprättadt arrendekontrakt uppenbarligen afsåge endast sådana

boställen, som i författningsenlig ordning utarrenderades, detta borde

genom förändring af redaktionen utmärkas.

ttih. till Itiksd. frat. 1908. 1 Sami 1 Afd. 89 Höft.

(i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

33 §.

Då förslaget icke torde åsyfta att betaga den med skiljemännens beslut

missnöjde befogenhet att vid domstol söka rättelse i beslutet, hemställde

högsta domstolen, att uttrycklig bestämmelse i sådant hänseende

måtte i förslaget upptagas, därvid de i särskilda författningar för dylika

fall gifna föreskrifter — t. ex. förordningen om allmän flottled den 30

december 1880, 8 §, grufvestadgan den 16 maj 1884, 12 §, lagen om rätt

till fiske den 27 juni 1896, 20 §, — lämpligen kunde tjäna till ledning.

36 §.

Högsta domstolen ansåg att, om än förhållandenas natur föranledde

att i allmänhet domkapitlet endast genom inkomna handlingar erhölle

ledning för utöfvande af den tillsyn, domkapitlet hade att ägna boställena,

det likväl vore olämpligt att i lag stadga en dylik begränsning, i följd

hvaraf hemställdes, att orden »med ledning af inkomna handlingar»

måtte utgå.

Vidare anmärkte högsta domstolen, att då, på sätt kammarkollegium

framhållit, föreskriften i paragrafens sista stycke, i den mån den kunde

anses behöflig, hade sin rätta plats i förordningen angående expeditionslösen,

jämväl sagda föreskrift borde utgå.

40 § (jämförd med 44 §).

Justitierådet Cassel, med hvilken justitierådet Afzelius instämde,

yttrade:

»Af stadgandet i andra punkten af 44 § synes följa att, om synerätten

finner en vid besiktningen mot förrättningsmannen framställd, men

af denne ogillad jäfsanmärkning lagligen grundad, synerätten, utan att

ingå i någon handläggning af sakfrågan, allenast har att förklara besiktningen

ogin och förordna om ny sådan. Enahanda lärer ock förhållandet

blifva för det i förslaget icke särskilt omförmälda fall, att jäf mot förrättningsmannen

väl icke blifvit vid förrättningen anmäldt, men i den

ordning, som omförmäles i andra stycket af 16 kap. 1 § rättegångsbalken,

göres i sammanhang med klagan öfver besiktningen. I båda dessa fall

skulle synerättens sammanträde å förrättningsstället och de ganska afsevärda

däraf föranledda kostnaderna blifva tämligen ändamålslösa. Då en

dylik anordning uppenbarligen måste anses föga lämplig, hemställer jag,

att förslaget härutinnan måtte undergå jämkning, därvid det synes mig

böra tagas under öfvervägande, huruvida icke åt stadgandena i dessa hänseenden

kunde gifvas sådan affattning, att det förklaras skola ankomma

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

på förrättnings mannen allena att, vare sig jäf framställes eller ej, pröfva,

huruvida, af anledning som i 40 § afses, han må vara förhindrad att med

besiktningen taga befattning, samt att, i händelse han funnit sig därtill

oförhindrad och förty företagit besiktningen, synerätten vid klagan öfver

denna icke har att ingå i någon pröfning af frågan om förrättningsmannens

jäfvighet utan allenast att handlägga besvären så vidt de afse sjelfva

sakfrågan och meddela de rättelser i förrättningsmannens beslut härutinnan,

som finnas af omständigheterna påkallade.»

Justitierådet Cassel tilläde, att i 40 § borde såsom jäf eller anledning

för förrättningsmannen att afhålla sig från besiktningen upptagas jämväl

det fall, att förrättningsmannen vore vederdeloman eller uppenbar ovän

till annan part än boställshafvaren.

Justitierådet Wijkander yttrade: »Vid 40 § torde kunna anmärkas:

att äfven i de fall, då förrättningsmannen vore med annan part än

boställshafvare uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13 kap. 1 §

rättegångsbalken om jäf mot domare sägs, eller vore vederdeloman eller

uppenbar ovän med annan part än boställshafvare, förrättningsmannen

syntes böra vara jäfvig;

att då den nytta eller skada, målsägare kunde antagas vänta af förrättning,

ej alltid vore att anses såsom »synnerlig», ordet »eljest» borde utgå;

att i uttrycket »såsom medlem af församlingen vara byggnadsskyldig»

ordet »byggnadsskyldig» toges i en mindre egentlig bemärkelse och i allt

fall i annan bemärkelse än den, hvari ordet användts å andra ställen i

förslaget, t. ex. i 50 och 51 §§; samt

att betydelsen af de sakkunniges biträde vid förrättning syntes vara

i förslaget väl mycket förbisedd, då sakkunnig ansetts kunna vid förrättning

biträda, ändå att sådant jäf, som i 17 kap. 7 § rättegångsbalken omför

in äles, mot honom förekom me.»

Justitierådet Lindbäck anförde: »Jag anser, lika med justitierådet

Wijkander, att äfven i de fall, då förrättningsmannen vore med annan

part än boställshafvare uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13

kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs, eller vore vederdeloman

eller uppenbar ovän med annan part än boställshafvare, förrättningsmannen

bör vara jäfvig.»

42 och 43 §§.

Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel anmärkte, dels

att underrättelse till lånekassas styrelse uppenbarligen ej vore erforderlig

i annat fall än när lånerätt i dylik kassa tillkomme bostället, dels att

föreskriften om skyldighet att tillställa förrättningsmannen bevis om mot
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

tagande af underrättelse borde utsträckas att afse hvarje fall, där sådan

underrättelse enligt de i 42 § gifna föreskrifter skulle meddelas, dels slutligen

att, då det utan särskilt stadgande vore klart att ombud, som ville

vid förrättningen föra talan, hade att sist vid förrättningstillfället visa

sig vara därtill behörigt samt, så vidt anginge lånekassa eller församling,

det måste ankomma på vederbörande att själfva bestämma, huruvida de

ville låta sig vid förrättningen företrädas af ombud, och, hvad anginge

domkapitlet, den omständigheten att ombud ej blifvit utsedt icke borde

— lika litet som utsedt ombuds uteblifvande — utgöra hinder för förrättningens

företagande, ur förslaget syntes böra utgå hvad i 42 § stadgades

om skyldighet att meddela uppgift å utsedda ombud samt hvad 43

§ innehölle därom, att för besiktningens företagande erfordrades, att underrättelse

om utseende af ombud kommit förrättningsmannen till hända.

44 §.

Justitieråden Afzelius och Cassel åberopade hvad de i sammanhang

med granskningen af 40 § rörande 44 § yttrat.

Justitierådet Wijkander biträdde den af justitierådet Cassel vid denna

paragraf gjorda anmärkning, dock att justitierådet ansåg synerätten för det

ifrågasatta fallet böra tillerkännas befogenhet att, där så kunde anses

lämpligt, förordna om hållande af ny ekonomisk besiktning.

Justitierådet Lindbäck yttrade: »Angående förfarandet, när förrättningsman

ogillat mot honom gjordt jäf, torde, med bibehållande af föreskriften

att förrättningen skall fortgå, i öfrigt böra stadgas, att den part, hvars

jäfsanmärkning ogillats, skall innan förrättningen afslutas öfver beslutet

i jäfsfrågan hos förrättningsmannen anmäla missnöje, vid äfventyr att rätt

till klagan mot beslutet förloras, samt att den, som sålunda anmält missnöje,

äger öfver omförmälda beslut hos vederbörande synerätt föra särskild

klagan, där han inom 30 dagar efter förrättningens afsilande å landet hos

domaren och i stad hos rådstufvurättens ordförande sin klagan anmäler.

»Dessutom synes stadgande böra i förslaget upptagas dels därom, att

befogenhet att först hos synerätt göra jäf emot förrättningsmannen vid

ekonomisk besiktning icke medgifves annan part än den, som ej varit vid

besiktningen tillstädes eller eljest ej förr än vid synerätten haft tillfälle

framställa jäfvet, dels ock därom, att öfver beslut, som synerätt meddelat

i jäfsfrågan, vare sig jäfvet gjorts vid ekonomiska besiktningen eller först

hos synerätten, klagan ej må föras.»

45 §.

5 mom. De här förekommande orden »hos domaren» ansåg högsta

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

JCungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

domstolen böra utbytas mot det i 52 § använda fullständigare uttrycket

»å landet hos domaren samt i stad hos rådstufvurättens ordförande».

Justitierådet Lindbäck erinrade tillika att, om och i den man vid

förslagets granskning gjorda hemställanden om utvidgning af ekonomisk

besiktnings befogenhet utöfver hvad förslaget åt denna förrättning inrymt

vunne beaktande, förevarande paragraf borde erhålla därefter lämpad förändrad

affattning.

46 § 2 mom.

Då det icke kunde anses lämpligt, att i hvarje fall af anmärkt vanvård

det skulle åligga domkapitlet att påkalla laga syn, utan sådan åtgärd

torde höra inskränkas till de fall, där för behörig rättelse erfordrades

synerätts ingripande, men tillräcklig anvisning i sådant hänseende syntes

vara lämnad genom föreskrifterna i 36, 38 och 50 §§, hemställde justitieråden

Skärm, Afzelius, Wijkander och Cassel, att förevarande moment

måtte uteslutas.

Justitierådet Lindbäck yttrade: »I händelse vid ekonomisk besigtning

af förrättningsmannen anmärkts, att boställshafvaren icke kunnat visa

nöjaktig reda för medel, hvarom i 45 § 1 mom. förmäles, samt anledning

således föreligger till misstanke, att förskingring af sådana medel ägt rum,

synes det vara angeläget, att närmare undersökning om förhållandet varder

af synerätt företagen, såsom för dylik händelse stadgats i 53 § militie
boställsordningen

den 23 januari 1836. På grund häraf och då nu an
tydda

fall knappast torde kunna hänföras under uttrycket »vanvård»,

hvilket synes vara i förslaget användt till betecknande af gröfre försummelse

med afseende ä boställes vidmakthållande till hus och ägor, hemställer

jag, att här måtte införas ett stadgande af innehåll, att, därest vid ekonomiska

besiktningen gjorts anmärkning i ofvan omförmälda syfte, laga

.syn bör af domkapitlet påkallas; och torde tillika böra i lagen antydas,

att domkapitlet emellertid skall, när omständigheterna anses därtill föranleda,

söka att genom vinnande af kvarstad å boställshafvarens tillgångar

eller annorledes bereda säkerhet för ifrågavarande medel.»

47 §.

1 mom. Högsta domstolen ansåg lämpligast, att erforderliga föreskrifter

angående arfvode för ifrågavarande förrättningar meddelades i enahanda

ordning, som för dylika bestämmelser i allmänhet iakttoges, samt här

endast hänvisades till hvad sålunda föreskrefves.

2 mom. Då det syntes obilligt, att för det fall, att på grund af tredska

eller försummelse här omförmälda kostnad skulle gäldas af annan än

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Knvgl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

den, som eljest därför svarade, vederbörande för utfående af dem tillkommande

godtgörelse skulle vara hänvisade till den tredskandes eller

försumliges måhända ovissa betalningsförmåga, hemställde justitieråden Afzelius

och Wijkander, att stadgandet i denna del måtte så ändras, att kostnaden

väl skulle utgå i vanlig ordning men af den vållande ersättas den,

som fått utgifva densamma.

48 .§.

Justitierådet Lindbäck yttrade: »I flera af de fall, när enligt förslaget

laga syn skall förrättas, såsom i händelse synen endast skall hafva till

ändamål att bestämma, huruvida nybyggnad bör äga rum, eller påkallas

af sådan vid ekonomisk besiktning gjord anmärkning om vanvård, som

afser allenast boställes hus, så ock i händelse, på sätt af mig blifvit ifrågaställdt,

syn kan komma att företagas i anledning af anmärkning, att boställshafvaren

brustit i redovisningsskyldighet för vissa penningmedel,

synes den i förevarande paragraf meddelade bestämmelse, enligt hvilken

laga syn alltid skall hållas å tjänlig årstid, icke böra vinna tillämpning.»

50 §.

Uttrycket »byggnadsskyldig» ansågo justitieråden Afzelius och Lindbäck,

särskildt vid jämföi’else med den betydelse, hvari samma uttryck användes

i 40 §, vara missledande och böra utbytas mot annat, som bättre

uttryckte meningen.

Därjämte anmärkte samma justitieråd äfvensom justitierådet Cassel,

att då i 45 § stadgades viss tid, inom hvilken missnöje mot ekonomisk

besiktning skulle vid förlust af rätt till vidare talan anmälas, genom förändrad

redaktion af förevarande paragraf borde utmärkas, att den domkapitlet,

styrelsen för lånekassa och byggnadsskyldig här särskildt tillagda rätt

att påkalla syn icke afsåge rubbning af nämnda i 45 § meddelade bestämmelse.

53 §.

Då rättsförhållandet emellan domkapitlet och den efter domkapitlet

tillträdande boställshafvaren i allmänhet icke vid syneförrättning, som afsåge

endast afträdande boställshafvare och domkapitlet, torde kunna annorledes

än på grund af frivillig öfverenskommelse regleras, men det syntes

angeläget att, så vidt ske kunde, dylik reglering vid synen komme till

stånd, ansåg högsta domstolen sådan tillträdare böra till synen kallas,

äfven om hans utnämning skett först efter det tiden för synen kungjordes

domkapitlet.

I öfrigt hänvisade justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kuwjl. Maj,is Nåd. Proposition N:o 50,

Cassel till hvad vid 42 § blifvit anmärkt, hvarjämte samma justitieråd,

som ansåge stadgande om sättet, hvarpå domaren skulle kalla nämnd, icke

böra i denna författning eller särskildt för nu ifrågavarande fall meddelas,

hemställde, att föreskriften härom måtte utgå.

Justitierådet Lindbäck anmärkte ytterligare vid:

1 mom. »Då understundom behof torde yppas af skogstjänstemans

biträde jämväl vid laga syn, t. ex. om dylik syn påkallats till följd af

anmärkning vid ekonomisk besiktning, att boställes skog vanvårdats, hemställer

jag, att orden »vid af- och tillträdessyn» måtte uteslutas.

»1 händelse laga syn skall äga rum med anledning af anmärkning,

som vid ekonomisk besiktning gjorts om bristande redovisning af boställshafvaren

anförtrodda medel, torde i allmänhet blifva erforderligt, att synen

hålles skyndsammare än som kan ske med bibehållande af här gifna föreskrifter

angående tiden, då underrättelse om laga syn skall meddelas domkapitel

med flera.

»Skall laga syn hållas till följd af anmärkning vid ekonomisk besiktning

om vanvård allenast af boställets ägor, torde byggnadslånekassans

rätt icke vara af en dylik syn beroende; likasom ej heller laga syn, föranledd

af anmärkning vid ekonomisk besiktning om bristande redovisning

af andra medel än sådana, hvilka i nämnda kassa upplånats, torde kunna

beröra kassans rätt. Med anledning häraf synes andra punkten böra så

affattas, att byggnadslånekassas styrelse skall kallas till laga syn endast

då kassans rätt är i fråga.»

2 mom. »Enär löntagare, som afses i detta mom., ej är att betrakta

såsom part vid ifrågavarande af- och tillträdessyn, torde, till förekommande

af missförstånd, i lagen böra uttryckligen utsägas, att löntagaren icke äger

vid nämnda syn föra någon talan.»

54 §.

Danna paragraf ansågo justitieråden Afzelius, Wijkander och Cassel

böra affattas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad justitieråden i

afseende å 43 § hemställt.

Justitierådet Lindbäck yttrade: »Af skäl, som anförts vid 43 §, och

då tvekan torde kunna yppas därom, huruvida det förhållande, att löntagare,

som omförmäles i 53 § 2 mom., ej iakttager inställelse vid den syn,

hvilken i samma mom. afses, må utgöra hinder för förrättningens företagande,

tillstyrker jag, att åt förevarande paragraf måtte gifvas det ungefärliga

innehåll, att hvarken behörigen kallad parts uteblifvande från syn eller

den omständighet, att löntagare, som on in ämnes i 53 § 2 inom., ej kom
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

mer tillstädes vid den i samma moment afsedda syn, må verka till uppehåll

i syneförrättningarna.»

55 §.

Högsta domstolen ansåg, att detta stadgande, som icke lämnade någon

upplysning utöfver hvad förslagets särskilda bestämmelser innehölle, utan

olägenhet kunde uteslutas.

56 §.

2 mom. Högsta domstolen erinrade att, därest vid 12 § gjord hemställan

ej vunne afseende, orden »ekonomiska besiktning eller» syntes böra,

på sätt kammarkollegium anmärkt, utgå.

3 och 4 mom. Justitieråden Afzelius, Lindbäck, Wijkander och Cassel

erinrade om hvad af dem vid 15 § anmärkts.

5 mom. Då den föreslagna lydelsen syntes kunna medföra den tolkning,

att beslut, som i detta mom. omförmäldes, icke finge meddelas med

mindre yttranden af här nämnda ombud afgifvits, men enligt 54 § synen

kunde äga rum utan att dessa ombud därvid tillstädeskommo, hemställde

justitieråden Wijkander och Cassel, att momentets lydelse måtte undergå

erforderlig jämkning.

58 §.

Justitierådet Cassel yttrade: »Den här meddelade föreskriften om

skyldighet för afträdare att i visst fall hos domkapitlet nedsätta honom

till utgifvande ådömdt kostnadsbelopp synes mig under vissa omständigheter

kunna innebära en obillighet emot afträdaren. I många, kanske de

allra flesta fall lärer afträdaren på grund af andra stadganden i förslaget

(se t. ex. §§ 25, 29, 30 och 33) hos tillträdaren äga genfordran, för hvilken

han ju är berättigad till kvittning, och att i dylika fall ålägga afträdaren

att det oaktadt hos domkapitlet nedsätta ett belopp, motsvarande hans

skuld till tillträdaren, och dymedelst betaga afträdaren möjlighet till kvittning,

synes mig icke välbetänkt. Då därtill kommer, att stadgandet i fråga

uppenbarligen skulle komma att vid tillämpningen medföra betydande

svårigheter, tillstyrker jag, att detsamma måtte ur förslaget utgå.

»Anses det emellertid nödigt meddela bestämmelser till vinnande af

säkerhet därför, att tillträdaren fullgör det bristande, torde det kunna föreskrifvas,

att han inom viss kort tid, på sätt och vid påföljd som i 64 §

sägs, skall hos domkapitlet styrka, att det bristande blifvit afhulpet. Ordalagen

i 64 § synas emellertid icke vara sådana, att där meddelade bestämmelser

äro i nu förutsatt fall å tillträdaren tillämpliga.»

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 56.

•Justitierådet Lindbäck förenade sig med justitierådet Cassel i hans

hemställan, att föreskriften om skyldighet för afträdare att i visst fall hos

domkapitlet nedsätta honom till utgifvande ådömdt kostnadsbelopp måtte

utgå ur förslaget.

Justitieråden Skärm, Afzelius och Wijkander ansågo, att, då genom

bestämmelserna i 61 § angående fullgörande af synerätts beslut nödig

trygghet i sådant hänseende syntes vara beredd, här meddelade föreskrift

om skyldighet för afträdare att hos domkapitlet nedsätta honom till utgifvande

åliggande kostnadsbelopp, hvilken föreskrift uppenbarligen komme

att vid tillämpningen medföra betydande svårigheter, borde utgå.

60 §.

Då det torde vara afsedt, att icke allenast vid behandling af fråga

om nybyggnad utan jämväl vid handläggning af andra ärenden, som vid

laga syn kunde förekomma, de för af- och tillträdessyn meddelade föreskrifter

borde i tillämpliga delar iakttagas, hemställde högsta domstolen,

att åt förevarande paragraf måtte gifvas en därefter lämpad affattning.

61 §.

1 inom. Beträffande detta moment hänvisades till anmärkningen vid

47 § 1 mom.

2 mom. Högsta domstolen anmärkte, att för samtliga här upptagna

boställen borde gälla den undantagsbestämmelse, som i fråga om vissa

boställen vore föreslagen för de fall, att synen utan giltig anledning påkallats

eller ock tillkommit på grund af befogad anmälan om vanvård.

Justitieråden Afzelius och Wijkander erinrade tillika om hvad de vid

47 § 2 mom. anmärkt.

62 §.

Då upptagande i denna förordning af hvad allmän lag i förevarande

!länseende stadgade syntes obehöfligt, hemställde högsta domstolen, att

ifrågavarande paragraf måtte utgå.

63 §.

Högsta domstolen ansåg frågan om den tid, inom hvilken expedition

i här afsedda ärenden skulle tillhandahållas vederbörande, innefatta ett

ämne, som lämpligen borde behandlas i sammanhang med öfriga bestämmelser

om tiden för expeditioners utlämnande, i följd hvaraf hemställdes,

att erforderlig föreskrift i ämnet måtte upptagas i förordningen angående

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 39 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

expeditionslösen, därvid de af kammarkollegium beträffande expeditionstiden

gjorda erinringar syntes böra vinna beaktande.

Vidare erinrade högsta domstolen, att, på sätt kammarkollegium anmärkt,

det syntes olämpligt att ålägga offentlig myndighet att öfversända

expeditioner till enskilda parter, hvilka därför skulle erlägga afgift.

Beträffande föreskriften att domkapitlet ägde erhålla expedition utan

afgift hänvisades till hvad vid 36 § sista stycket anmärkts.

IX Kap. Rubriken.

Högsta domstolen ansåg uttrycket »giltighet», såsom i detta sammanhang

oegentligt, böra undvikas och rubriken i öfrigt kunna förkortas till

ungefär följande lydelse: »Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden».

69 §.

Justitierådet Cassel yttrade: »Af bestämmelserna i andra punkten af första

stycket i denna paragraf, sammanställda med stadgandena i 9 § af förslaget,

synes mig följa, att, i brist af godvillig öfverenskommelse mellan församlingarna,

landsförsamlingen hädanefter icke skulle kunna åläggas att i någon

mån deltaga i nybyggnads- eller underhållsskyldigheten å bostadsboställe af

tredje klassen. Därest detta är i förslaget afsedt, hvilket icke kan af

förslagets motiv inhämtas, synes hvad i paragrafen finnes stadgadt böra

inskränkas till att afse allenast bostadsboställen af andra klassen och. beträffande

dylika boställen af tredje klassen, i stället föreskrifvas, att, vare

sig bostället är beläget å landet eller i stad, den pastoratet tillkommande

nybyggnads- och underhållsskyldigheten skall åligga stadsförsamlingen,

hvarvid dock, för den händelse dylikt boställe finnes, där enligt särskild

bestämmelse byggnads- eller underhållsskyldighet åligger landsförsamlingen,

förbehåll kunde göras för hvad sålunda finnes särskildt bestämdt.»

Justitierådet Lindhäck yttrade: »Efter hvad erfarenheten torde gifva vid

handen, hafva hittills endast sällan förekommit tvister rörande fördelningen

af den gemensamma nybyggnads- och underhållsskyldighet af husen å

prästgård, som åligger till samma pastorat hörande lands- och stadsförsamling,

utan hafva församlingarna härutinnan efterlefvat gammal sedvänja

eller träffade överenskommelser. I de fåtal fall, då stridigheter yppats,

hafva de för närvarande i ämnet gällande lagbestämmelser i regeln visat

sig lämna vederbörande myndigheter tillräcklig ledning vid tvisternas

slitande. I betraktande häraf och då det är förenadt med stor svårighet

att i lag meddela sådana stadganden, som för hvarje förekommande fall

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

kunna anses vara med rättvisa och billighet förenliga, samt de nu föreslagna

bestämmelserna i åtskilliga hänseenden synas lida af oklarhet och

antagligen ofta skulle gifva anledning till tvister emellan församlingarna,

anser jag för min del det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke

nu gällande stadganden i förevarande ämne tills vidare må lämnas

orubbade.»

71 § 5 mom.

Därest det ansåges nödigt att i förslaget upptaga en bestämmelse af

så underordnad praktisk betydelse som den här föreslagna, hemställde

högsta domstolen, att åt stadgandet måtte gifvas en affattning, som angåfve

hvem som hade att i afsedda fallet gälda den del af synekostnaden,

hvilken annars skolat belöpa å afträdaren.

Slutligen anmärkte högsta domstolen såsom en brist i förslaget, att

däri saknades hvarje antydan om hvilka nu gällande författningar genom

dess upphöjande till lag skulle komma att upphäfvas eller ändras.

Högsta domstolen tilläde, att då de i förslaget innefattade bestämmelser

af skäl, hvilkas giltighet icke syntes kunna underkännas, icke komme att

afse alla de boställen, som för närvarande vore underkastade i hufvudsak

gemensamma, i särskilda författningar spridda föreskrifter, men det torde

komma att leda till osäkerhet vid tillämpningen, om dessa i flera hänseenden

föråldrade bestämmelser komme att orubbade gälla vid sidan af

de för ecklesiastika boställen i allmänhet afsedda, högsta domstolen ville

fästa uppmärksamhet å önskvärdheten däraf att, jämväl så vidt anginge

de under förslaget icke innefattade ecklesiastika boställen, gällande författningar

underkastades revision och, i den mån sådant lämpligen kunde

ske, bragtes till öfverensstämmelse med nu föreslagen lagstiftning.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 56.

ÅDg.

ecklesiastik

boställs
ordning.

/ ... .b ■ ) I ^ -. v. »- '' i

Utdrag af protokollet öfver ett ecklesiastikärende, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen.

Justitieråden: Skarin,

Quensel.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för justitiedepartementet

anmälde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet von

Friesen, i underdånighet det af särskilda kommitterade utarbetade förslag

till ecklesiastik boställsordning jämte det af högsta domstolen, efter nådig

remiss, öfver detta förslag den 12 november 1902 afgifna yttrande äfvensom

i sammanhang därmed Riksdagens skrifvelse den 5 maj 1897 om

framläggande af förslag till de grunder, som borde blifva bestämmande vid

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 56. 53

reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande lönekonventioner

utlupit.

Härefter yttrade statsrådet von Friesen:

»Behofvet af ändrade bestämmelser rörande nybyggnads- och underhållsskyldigheten

å vissa ecklesiastika boställen jämte därmed sammanhängande

frågor har länge gjort sig gällande. Framställningar i ämnet hafva från

Riksdagens sida gjorts åren 1854, 1857, 1863, 1876 och 1897, och författningsförslag

hafva utarbetats dels af en år 1861 tillsatt kommitté för

uppgörande af förslag till allmänt ordnande af prästerskapets aflöning,

dels af kammarkollegium åren 1865 och 1867, dels af särskild! utsedda

kommitterade, hvilkas förslag afgafs den 28 mars 1879, dels ock slutligen

af en den 22 oktober 1897 tillsatt kommitté, om hvars förslag, afgifvet

den 17 augusti 1900, nu är fråga.

Enligt 26 kap. 2 § byggningabalk^! skall i prästgård vara stufva

med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och

loft, visthus, lada med tu golf och loga, samt fähus och stall, alla till

den storlek och beskaffenhet, som blifvit bestämdt i kungl. resolutionen

den 1 augusti 1727. Dessa hus, kallade socknemännens sju laga hus,

skola socknemännen antvarda kyrkoherden färdiga med tak och innanrede,

och han är sedan skyldig att hålla dem vid makt med egen kostnad.

När husen af ålder och bruk och ej af prästens vanrykt förfalla, skola

socknemännen dem bygga och bättra på sin kostnad. Men om prästgård

efter dess ägor och lägenheter tarfvar flera hus, skall prästen bygga och

uppehålla dem själf eller gälda det som brister. Finnes vid husesyn, att

präst byggt mer, än han i årlig byggnad bort, skall han därför njuta betalning

af den, som efterkommer; dock må hus, som i 27 kap. 3 § stå

för tre års byggnad, räknas å prästbol för fem års byggnad, och de mindre

därefter. Bygger präst flera hus, än prästgård tarfvar, till sin bekvämlighet,

och vill ej den, som sedan i hans ställe kommer, behålla dem

efter laga mätning, må han, som byggt, dem bortföra.

Dessa föreskrifter hafva, i hvad prästens egen byggnadsskyldighet angår,

närmare bestämts genom kungl. resolutionen på prästerskapets besvär

den 10 augusti 1762. Däri erinrades, att Kungl. Maj:t uppå allmogens besvär

år 1727 resolverat, till förekommande af egenvillighet å bägge sidor, huru

många hus icke allenast till antalet utan ock till ett visst mått eller alntal

församlingen ålåge bygga, och på det att vid den öfriga byggnaden,

som af prästerna själfva borde besörjas, i lika måtto lag och icke domarens

godtycke måtte äga rum, meddelades föreskrift om storleken och beskaffenheten

af vissa hus, som prästerna hade att bygga i mangården,

och vissa hus, som borde finnas i ladugården.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

Stadgandet i 26 kap. 2 § byggningabalken om kyrkoherdens och

socknemännens gemensamma underhållsskyldighet beträffande socknemännens

sju laga hus har ofta gifvit anledning till tvister mellan präst och

församling, i det man än velat ålägga boställshafvaren all underhållsskyldighet,

utom när husen tarfvat, ansenlig förbättring, såsom t. ex. anbringande

af nytt tak, än åter velat anse boställshafvaren pliktig att afhjälpa

endast sådana brister, som genom hans vanvård uppkommit. Försök

vid riksdagarna åren 1834—35, 1850—51, 1853—54 och 1856—58 att

åstadkomma förändring eller förklaring af detta stadgande hafva alla

strandat.

Äfven chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade år 1861 i en skrifvelse

till den kommitté, som då var tillsatt för uppgörande af förslag till

allmänt ordnande af prästerskapets aflöning, att tydligare bestämmelser

rörande underhållsskyldigheten af de sju laga husen utan tvifvel vore behöfliga.

Departementschefen ifrågasatte, om icke ämnets svårigheter skulle

kunna lösas därigenom, att byggnads- och underhållsskyldigheten af alla

laga husen å prästgårdar delades så, att pastor finge vissa och församlingen

vissa hus att ensam både bygga och underhålla, och om det icke

skulle vara ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad åt

pastor erfordrades, af församling på landet likasom i stad byggdes och

underhölles, men att däremot pastor likasom andra boställshafvare själf

byggde och underhölle de hus, som för boställets skötsel erfordrades,

därigenom ock boställenas utarrenderande kunde underlättas.

Att den bostad, församling för närvarande har skyldighet att åt pastor

bygga, ej motsvarar nutidens måttligaste fordringar på utrymme och bekvämlighet,

uttalades äfven i nämnda skrifvelse. Riksdagen har för sin del

bekräftat detta. T skrifvelse den 28 januari 1863, däri Rikets Ständer anhöllo,

att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för ständerna framlägga förslag till

ecklesiastik boställsordning, erinrades, att gällande stadganden om de

ecklesiastika boställenas bebyggande och häfd vore föråldrade och ofta

otillämpliga, att med hänsyn till förändrade lefnadsvanor och behof samt

ett alldeles omgestaltadt jordbrukssätt ej blott de föreskrifna boställshusen

vore ömsom otillräckliga ömsom öfverflödiga, utan äfven åtskilliga bestämmelser

om villkoren för tillgodogörande af boställes afkastning måste förefalla

onyttiga och föråldrade, om ej till och med menliga, samt att det

på dessa och andra anförda skäl vore uppenbart, att en ny byggnadsordning

vore ett trängande behof lika mycket för de byggnadsskyldiga

som för boställshafvarne.

De förslag i ämnet, som under åren 1861 — 1879 utarbetades, utgingo

alla från den af chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade grundsats

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 56.

55

om fördelning af nybyggnads- och underhållsskyldigheten mellan pastor

och församling. Denna fördelning utfördes i det af kommitterade år 1879

framlagda förslaget så, att till de så kallade mangårdshusen hänfördes

sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga,

vagnshus och brunn för hushållet, hvilka samtliga hus skulle af

pastoratet byggas och underhållas, hvaremot till så kallade ladugårdshus

räknades spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lador och

logar, badstuga och malthus, källare för rotfrukter och brunn för ladugården,

hvilka skulle byggas och underhållas af boställshafvaren.

Detta förslag blef i hufvudsak upptaget i den nådiga proposition, som,

efter det kyrkomötet år 1888 afgifvit infordradt yttrande, framlades för 1889

års riksdag. Utan att ingå i granskning af förslagets detaljer afslog dock

andra kammaren den nådiga propositionen, och af sådan anledning förföll

frågan vid denna riksdag. Förslaget framlades ånyo i proposition till

1894 års riksdag, men blef ej heller då antaget, hufvudsakligen till följd

af meningsskiljaktighet beträffande fördelningen af byggnads- och underhållsskyldigheten.

Dock blef förslaget denna gång föremål för fullständigare

pröfning, särskilt inom första kammaren.

Frågans fall vid 1894 års riksdag synes förnämligast hafva föranledts

af den förändring, som den nådiga propositionen afsåg att genomföra i afseende

å en viss klass af boställen, nämligen komministrars och öfriga

tredje klassens bostadsboställen på landet.

Den för socknemännen i lag stadgade skyldighet att bygga och underhålla

särskilda hus å prästgårdar på landet har icke någon motsvarighet

beträffande komministers-, kapellpredikants- och pastoratsadjunkters boställen

därstädes. Om socknemännen å dylika boställen hafva nybyggnads- och

underhållsskyldighet, beror sådant på särskilda undantagsstadganden eller

medgifvanden.

I ett inom prästeståndet vid 1862—63 års riksdag uppgjordt förslag

till ny boställsordning uttalades den önskan och förhoppning, att i afseende

på de laga husen å komministersboställen måtte införas samma fördelning

af byggnads- och underhållsskyldigheten, som föreslagits i fråga

om kyrkoherdeboställena. Kammarkollegium upptog i sina förslag åren 1865

och 1867 samma grundsats om komministrarnas m. fl. likställande med kyrkoherdarna,

och såsom skäl härför åberopades, att den byggnadsskyldighet,

som i allmänhet vidlådde komministersboställenas ganska ofta svagt aflönade

innehafvare, vore för dem högst tryckande.

De kommitterade åter, som år 1879 afgåfvo förslag till förordning om

prästerskapets boställen, hänvisade till att församlingarnas förpliktande att

utgöra byggnads- och underhållsskyldighet haft ett allt annat än väl
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition S:o 56.

görande inflytande på förhållandet mellan präst och församling. Kommittcrade

kunde därför icke tillstyrka några stadganden, genom hvilka enahanda

olägenheter skulle framkallas äfven å de hittills därifrån förskonade

bostadsboställena af tredje klassen på landet, utan hemställde, att byggnadsoch

underhållsskyldigheten å dessa boställen fortfarande såsom hittills

måtte åläggas boställshafvarne.

En af de kommitterade var härutinnan af annan mening. Han framhöll,

att de reglerade komministerslönerna vore otillräckliga för anständig

bergning, och yrkade, att församlingarna måtte förpliktas att åt sina

komministrar och kapellpredikanter, på enahanda sätt som åt sina kyrkoherdar,

bygga och underhålla bostadshus jämte alla därtill hörande byggnader.

Denna mening omfattades äfven vid förslagets granskning i högsta

domstolen af dess samtliga i granskningen deltagande ledamöter, och i det

förslag till ecklesiastik boställsordning, som år 1888 öfverlämnades till

kyrkomötet för inhämtande af dess yttrande, var, i 14 §, bestämmelsen

om det antal boställets hus, som skulle af pastoratet byggas och

underhållas, afsedd att gälla för såväl tredje klassens (komministrars

m. fl.) som andra klassens (kyrkoherdars) boställen på landet. Kyrkomötet

fann de i denna paragraf intagna bestämmelser om fördelningen

af nybyggnads- och underhållsskyldigheten å kyrkoherdeboställena vara

i och för sig ändamålsenliga och hade icke något att erinra mot att

sådan ändring i allmänna lagen vidtoges. Men på samma gång uttalade

kyrkomötet den mening, att samtliga bestämmelser i denna 14 § hade

nära samband med hvarandra, hvarför kyrkomötet vid sitt bifall till, att

ifrågavarande bestämmelser om kyrkoherdeboställena måtte varda lag,

fogade det förbehåll, att ''-någon ändring i 14 § .... icke utan kyrkomötets

samtycke kommer att äga rum».

Samma stadgande angående byggnads- och underhållsskyldigheten,

som sålunda förelädes kyrkomötet, upptogs i den nådiga proposition, som

afgafs till 1889 års riksdag, och likaså, sedan kyrkomötet än en gång blifvit

hördt och därvid gjort enahanda förbehåll som förut, i den förnyade

proposition, som aflämnades till 1894 års riksdag.

Sistnämnda riksdags lagutskott, som fann sig icke kunna tillstyrka antagandet

af 14 §, sådan den lydde i propositionen, anförde såsom skäl

härför, att en förändring i bestämmelserna om byggnads- och underhållsskyldigheten

icke borde medföra ökad tunga för församlingarna, utan den

byggnads- och underhållsskyldighet å komministersboställena, som församlingen

skulle öfvertaga, borde motsvaras af lättnad i samma skyldighet

å prästgårdarna. Utskottet ansåg emellertid, att eu sådan jämvikt ej

skulle vinnas, om propositionen antoges, utan församlingarna komme att

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

få vidkännas en väsentligen ökad byggnads- och underhållsskyldighet.

Härtill komtne, att de föreslagna bestämmelserna skulle verka synnerligen

ojämnt, då väl någon lättnad skulle beredas församlingar med endast

kyrkoherde, men tungan skulle blifva särdeles stor i församlingar, där

flera komministrar, kapellpredikanter eller pastoratsadjunkter funnes.

Första kammaren antog emellertid en 14 § af innehåll, att sätesbyggning,

visthus och hushållskäliare skulle å såväl prästgårdar som tredje

klassens bostadsboställen på landet byggas och underhållas af pastoratet,

inen öfriga laga hus af boställshafvaren. Och i öfrigt antog första kammaren

det nådiga förslaget med allenast ett par smärre förändringar.

Andra kammaren åter biföll lagutskottets hemställan, att den nådiga

propositionen icke måtte bifallas.

På grund af motioner vid 1897 års riksdag anhöll Riksdagen i skrifvelse

den 5 maj samma år, att Eders Kungl. Maj:t måtte, bland annat, till

Riksdagens godkännande framlägga förslag till de grunder, som ansåges böra

blifva bestämmande vid reglerande af prästerskapets aflöning, sedan tiden

för nu gällande löneregleringar utlupit. I motiveringen till denna skrifvelse

erinrades, att vid utredning för uppgörande af förslag till ny lönereglering

borde äfven frågan om ändrade bestämmelser angående prästerskapets

skyldighet att bygga och underhålla vissa hus å prästgårdar och

komministersboställen blifva föremål för undersökning.

Sedan med anledning af denna Riksdagens skrifvelse eu särskild

kommitté, den s. k. prästlöneregleringskommittén, blifvit af Eders Kungl.

Maj:t tillsatt för beredande af de ifrågasatta författningarna, har denna

kommitté, som ansett nödigt att byggnadsskyldigheten ordnades, innan förslag

till ny lönereglering kunde uppgöras, aflämnat förslag såväl till

ecklesiastik boställsordning som ock till förordning om ecklesiastika byggnadslänekassor.

Kommittén har funnit, att största olägenheten af den byggnadsskyldighet,

som för närvarande åligger boställshafvaren, består däruti, att

bördan af boställshusens nybyggnad så ojämnt och orättvist fördelas å de

boställshafvare, som efter hvarandra begagna boställets hus, och att denna

olägenhet mest kännbart drabbar de boställshafvare, komministrarna, som

på en gång hafva den största byggnadsskyldigheten och den minsta förmågan

att uppbära densamma. Kommittén har tillika funnit, att den beräkning

af boställsförmånens värde, som är en nödvändig förutsättning för

reglering af prästerskapets aflöning, ytterst beror af byggnadsskyldighetens

uppskattning, men att en sådan uppskattning omöjligen kan blifva tillförlitlig,

så länge denna skyldighet i verkligheten är ytterst ojämnt fördelad

å olika innehafvare af samma boställe. Kommitténs förslag afse därför

att, utan rubbning af byggnadsskyldighetens nuvarande fördelning mellan

Bih. till Rikad. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 39 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

KunjL Muj:ls Nåd. Proposition N:o !>6.

prästerskapet och socknemännen, åvägabringa eu jämn fördelning af denna

skyldighet mellan boställshafvaren och hans efterträdare och på samma

gång förbereda den tillförlitliga uppskattning och reglering af byggnadskostnaden,

som varder erforderlig i samband med förestående löneregleringar.

|jp För vinnandet af detta mål har kommittén i främsta rummet byggt

på en anordning, hvartill närmaste uppslaget gifvits i ett kammarkollegii

utlåtande af den 5 maj 1893, nämligen inrättandet af byggnadslånekassoi1.

Efter det kommittén uppvisat, att det system för årsberäkning, som till

fördelande af byggnadsskyldigheten mellan tjänstinnehafvarne hittills blifvit

följd!, äfven med tillämpning af den erkändt rationella grundsats, som i

den nådiga propositionen blifvit genomförd, icke kan leda till det åsyftade

målet, en jämn och rättvis fördelning, och ej heller afhjälper de ekonomiska

svårigheter, i hvilka den präst försättes, som har att å sitt boställe uppföra

ny byggnad, antager kommittén, att eu verkligt rationell fördelning af

byggnadsskyldigheten skulle åstadkommas, om anskaffning, förräntning och

amortering af det för boställsbyggnaderna erforderliga kapital utfördes

genom varaktiga inrättningar, hvilkas organisation satte dem i stånd att

genom århundraden följdriktigt utföra väl uppgjorda fördelningsplaner och

hvilkas i viss mån privilegierade ställning kunde erbjuda långifvarne fullt

betryggande reell säkerhet och således medförde de billigaste lånevillkor.

Att problemet af byggnadsskyldighetens fördelning och lindring kan på

denna väg lösas, finner kommittén bevisadt genom erfarenheten från skånska

prästerskapets byggnadskassa, och efter mönster af denna kassabildning

har kommittén föreslagit, att vid nybyggnad af boställshafvares laga hus

å bostadsboställe och vid vissa större reparationer därå kostnaden skall

täckas genom lån från byggnadslånekassor, inrättade stiftsvis efter vissa

bestämda grunder.

Boställshafvares rätt att för utförd nybyggnad upptaga lån, hvilkas

annuiteter komma att framgent belasta bostället och följande tjänstinnehafvare,

förutsätter emellertid, enligt kommitténs tanke, särskilda bestämmelser

och en ganska noggrann kontroll till skyddande af såväl tjänstbefattningens

som kassornas rätt och intressen. För att härutinnan bereda

erforderlig ordning och trygghet kunna de bestämmelser, som i 18:de seklet

infördes om laga byggnadsskyldighet och om husesyner å prästgårdar och

komministersboställen, icke anses vara tillfyllestgörande. De omsorgsfullt

utarbetade bestämmelser härom, hvilka redan vunnit Eders Kungl. Maj:ts

godkännande och två gånger varit till Riksdagens pröfning framlagda, har

kommittén däremot ansett i allt väsentligt motsvara fordringarna på en

ändamålsenlig boställsordning, och kommittén har funnit dessa bestämmelser

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

59

endast i vissa stycken kräfva någon förändring, hufvudsakligen för att

lämpas efter de med byggnadslånekassorna inträdande förhållanden.

Däremot har kommittén ansett, att den nu åsyftade regleringen af

byggnadsskyldigheten icke bort göras beroende af samma vanskligheter,

som vid föregående tillfällen hindrat antagandet af erkända förbättringar,

och därför sökt att vid utarbetande af sitt förslag till ny ecklesiastik

boställsordning undvika alla tvisteämnen mellan församlingar och boställshafvare.

Af sådan anledning har kommittén uteslutit alla bestämmelser

om antalet, storleken och beskaffenheten af socknemännens laga hus eller

om deras och boställshafvarnes inbördes förhållande; den nya boställsordningen

skall icke medföra någon ändring i hvad därutinnan gäller enligt

lag eller häfd. Särskildt har kommitténs underlåtenhet att föreslå nya

lagbestämmelser rörande församlingarnas nybyggnads- och underhållsskyldighet

berott dels därpå att bestående förhållanden svårligen kunde

rubbas under nu löpande löneregleringsperiod, dels därpå att kommittén

ansett ordnandet af församlingarnas och prästerskapets byggnadsskyldighet

för nästa löneregleringsperiod kunna och böra ske vid och genom löneregleringen.

En af de kommitterade, komministern G. Ekström, som i åtskilliga

punkter uttalat åsikter, afvikande från de af kommitténs flertal omfattade,

har beträffande kommitténs underlåtenhet att upptaga stadganden rörande

de laga husens storlek och beskaffenhet samt boningsrummens storlek,

hvarom allt i 1894 års proposition funnos bestämmelser, erinrat, att därigenom

komme 26 kap. 2 § byggningabalken och kungl. resolutionen den

1 augusti 1727 fortfarande att gälla såsom lagliga bestämmelser rörande

sätesbyggning å prästgård. Dessa bestämmelser vore dock enligt Ekströms

åsikt sådana, att de icke rimligtvis kunde tillämpas. Ekström har därför

tillstyrkt antagandet af nya, tidsenliga bestämmelser, hufvudsakligen i

öfverensstämmelse med hvad 1894 års proposition i nämnda hänseenden

upptog (§§ 8 —10 och 12).

De grundsatser, som i afseende å fördelningen af de laga husen mellan

de byggnadsskyldiga tillämpats i propositionen, — nämligen att församlingen

bygger bostadshusen och boställshafvaren ladugards- eller jordbrukshusen

samt att nybyggnads- och underhållsskyldigheten förenas på

samma hand — har Ekström funnit så enkla och praktiska, att de synts

honom böra genomföras i en ny boställsordning. Dessa grundsatser, som upphäfva

den nu stadgade, till tvister och missförstånd ledande gemensamheten

i underhållsskyldigheten för de sju laga hus, hvilka socknemännen skola

å prästgård bygga, medföra därjämte de väsentliga fördelarna, att prästen

och församlingen hvardera få mera likartade hus att bygga och under
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

hålla, samt att bostället kan af prästen utarrenderas, utan att därvid någon

förveckling mellan församlingen och arrendatorn behöfver uppstå. Äfven

dessa bestämmelser i propositionen har Ekström således velat upptaga.

Da jag med kommittén är ense därom att den ojämnhet i fördelningen

af nybyggnadskostnaden mellan särskilda innehafvare af ett boställe, hvilken

nu råder, och de svårigheter i ekonomiskt afseende, med hvilka de byggnadsskyldiga

prästerna ofta hafva att kämpa till följd af den nuvarande

ordningen, äro bland de kännbaraste olägenheterna däraf, och då jag anser

kommitténs förslag om inrättande af byggnadslånekassor vara en lyckligt

funnen utväg till afhjälpande eller lindrande af dessa olägenheter, tillstyrker

jag lifligt antagandet af detta förslag.

Däremot kan jag icke dela kommitténs åsikt, att för befordrande af

förslagets framgång andra viktiga frågor, som länge väntat på sin lösning,

skola skjutas å sido till en del därför, att det hittills visat sig svårt att

beträffande dem åstadkomma enighet.

Den första bland dessa frågor är den, i hvilken omfattning byggnadsskyldighet

å ett boställe skall tillkomma den byggnad sskyldige. Ätt i en

lag, som vill ordna prästernas bostadsförhållanden och som meddelar utförliga

bestämmelser om besiktningar och husesyner för utrönande af huru

byggnadsskyldigheten blifvit fullgjord, förbigå frågan om de laga husens storlek

och beskaffenhet, kan icke vara förenligt med en god lagstiftning. Domaren,

som skall hålla syn å boställe och därvid meddelar föreskrift om

uppförande af nya hus, måste, så vidt sig göra låter, äga vissa grunder,

hvilka kunna tjäna honom till ledning vid denna grannlaga förrättning.

Eljest kunde domarens godtycke och icke lag komma att råda. Då det

väl icke kan vara tvifvelaktigt, att de bestämmelser i detta hänseende,

som nu gälla, äro föråldrade, anser jag nödvändigheten bjuda att i boställsordningen

intaga nya, tidsenliga stadgande!! om de laga husens storlek

och beskaffenhet. Hvad 1894 års proposition härutinnan innehåller är

resultatet af en sorgfällig utredning, och propositionen har, så vidt möjligt,

sökt att lata a ena sidan boställshafvarens behof och å andra

sidan hänsynen till den byggnadsskyldiges förmåga att bära kostnaden

få göra sig gällande inom det utrymme, de olika förhållandena inom

vårt vidsträckta land kräfva.

Beträffande fragan om åstadkommande af en ny fördelning mellan

församling och kyrkoherde af byggnads- och underhållsskyldigheten å präst
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

gårdar på landet är jag af samma mening som Ekström. Bestämmelser,

som bland annat vålla, att man icke bestämdt vet, huru långt socknemännens

underhållsskyldighet sträcker sig, böra icke bibehållas.

Det utbyte af laga hus mellan kyrkoherde och församling, som 1879

års kommitterade föreslog, var grundadt på den uppfattningen, att därigenom

icke skulle göras någon väsentlig rubbning i den proportion, i hvilken

byggnadsskyldigheten nu af hvardera i verkligheten utgöres. Då äfven

jag delar denna uppfattning, misströstar jag icke om möjligheten att redan

under nu löpande löneregleringsperiod skall kunna vinnas den ändamålsenliga

fördelning, 1879 års förslag och sedermera äfven 1894 års proposition

afsågo, och jag kan så mycket mindre göra det, som dels 1894 års lagutskott,

enligt hvad af det förut sagda framgår, medgifvit att genom en

sådan fördelning mellan församling och kyrkoherde till och med någon

lättnad skulle beredas församlingen, och dels fördelarna för kyrkoherdarna

af tidsenliga och tydliga bestämmelser rörande bostadshusen torde

uppväga den ökade börda, som för dem möjligen skulle uppkomma.

Såsom förut nämnts, uttalades redan år 1861 af chefen för ecklesiastikdepartementet,

att en fördelning i nu angifna riktning af byggnads- och

underhållsskyldigheten skulle underlätta boställenas utarrenderande. Riktigheten

häraf torde ligga i öppen dag. Emellertid lärer frågan få ännu

större betydelse, om, såsom af prästlöneregleringskommittén föreslagits, eu

författning kommer till stånd, afseende att prästerskapets med jordbruk

förenade bostadsboställen må kunna upplåtas på arrende utan inskränkning

till boställshafvarens besinningstid. Varder i en sådan författning stadgadt,

att den boställshafvaren åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet

skall, såsom af en dylik utarrendering nödvändigt synes följa, fullgöras af

arrendator^ så är det tydligen af stor vikt, att denna nybyggnads- och

underhållsskyldighet ,är till alla delar noga bestämd. Det torde med säkerhet

kunna antagas att, där de nuvarande bristfälliga bestämmelserna icke

åstadkommit tvist eller missförstånd mellan församling och dess kyrkoherde,

detta oftast haft sin grund i den hänsyn, den senares ämbetsställning och

förhållande till församlingen framkallat; men någon sådan hänsyn är ej

att vänta, om prästens byggnads- och underhållsskyldighet öfverflyttas

på eu fullt själfständig tredje man. Gällande bestämmelsers otydlighet

skola då rent af inbjuda till tvist.

Om således nya bestämmelser rörande boställshusens storlek och beskaffenhet

samt byggnads- och underhållsskyldighetens fördelning torde

vara i och för sig nödiga och nyttiga, kan för genomförandet af sådana,

bestämmelser åberopas äfven ett annat skäl, som af kammarkollegium i

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 56.

dess nyssnämnda utlåtande den 5 maj 1893 framhölls och som nu, när

fråga uppstått att inrätta byggnadslånekassor, synes äga full giltighet.

Kammarkollegium framhöll i sitt utlåtande, att för anordnande af dylika

kassor kräfdes såsom nödvändig förutsättning en tillfredsställande reglering

af de skyldigheter, som skulle genom lånekassorna underlättas och lämpligen

fördelas. Anledningar till tvister och förvecklingar skulle ökas och

icke minskas, om, under den i större delen af riket nu rådande osäkerheten

om vidden af och gränserna mellan församlingars och prästerskaps skyldigheter,

kassor trädde emellan för att bevilja byggnadslån, för att kontrollera

nybyggnader och underhåll och för att af vederbörande uppbära annuiteter.

Det vore därför, ansåg kollegium, nödigt att i lagen intaga fullständigare

och mera tidsenliga bestämmelser om de laga bostadshusens storlek och

beskaffenhet. Det vore vidare nödigt att bestämdt skilja församlingens nybyggnadsskyldighet

från prästerskapets, så att hvardera finge ansvara för

skilda boställshus, hvilka icke behötde eller kunde med hvarandra sammanbyggas.

Det vore slutligen nödigt, att nybyggnadsskyldigheten med underhållsskyldigheten

på samma hand förenades, så att icke, såsom nu, för vissa

hus församlingen hade nybyggnadsskyldighet, under det underhållet för

samma hus ålåge dels prästen ensam, dels präst och församling gemensamt.

Eu af de kominitterade, hemmansägaren H. Andersson i Nöbbelöf, har

inom kommittén uttalat den åsikt, att församlingarnas nybyggnads- och underhållsskyldighet

å ecklesiastika boställen borde till undanröjande af därmed

förenade olägenheter helt och hållet öfverflyttas på boställshafvarne mot

en däremot svarande skälig förhöjning i deras löner. Då emellertid, såsom

denne kominitterade äfven insett, en dylik öfverflyttning icke kan genomföras

under nu gällande löneregleringar, skulle genom antagande af hans

förslag den däraf föranledda lagstiftningen till sina verkningar fördröjas

under en tidrymd, som i vissa fall komme att omfatta 30 till 40 år.

Härigenom skulle man ock gå miste om den hjälp vid de förestående löneregleringarnas

riktiga utförande, som kommittén velat hämta ur den föreslagna

lagstiftningen till bostadsförhållandenas ordnande. I öfrigtkanjag

icke finna, huru det vid tillämpning af den utaf Andersson förordade

grundsats skulle blifva möjligt att fullt riktigt och rättvist bestämma den

ersättning, församlingarna böra gälda för befrielsen från dem åliggande

byggnads- och underhållsskyldighet.

Af en annan kommittéledamot har framhållits obilligheten däraf, att komministrarna,

de svagast afiönade prästerna, äro belastade med all nybyggnads-

och underhållsskyldighet å sina boställen, under det att kyrkoherdarna

i motsvarande skyldigheter åtnjuta högst betydliga lättnader. Emellertid,

opaginerad Kontrollera mot PDF

(53

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 56.

om man icke uteslutande fäster sig vid denna jämförelse, utan ser komministrarnas

ställning, sådan den historiskt blifvit, så kan man väl finna,

att det vore i hög grad önskvärdt och i flera afseenden äfven lämpligt,

om deras byggnadstunga vore mindre; men någon oegentlighet eller obillighet

i och för sig torde ej ligga däri, att de själfva bekosta byggnad och

underhåll å sina boställen. En sådan anordning medför äfven alltid den

fördel, att några tvister med föi’samlingarna ej kunna uppkomma. Att

nu rubba den grund för byggnadsskyldighetens utgörande, som under

århundraden ägt bestånd, lärer, såsom erfarenheten äfven torde hafva bekräftat,

icke finnas någon utsikt. På ekonomisk väg kan frågan om en

bättre ställning för komministrarna mycket säkrare lösas, och i detta afseende

har det föreliggande förslaget till boställsordning sökt att, i hvad

på det ankommer, befordra äfvensom direkt bereda lättnad och lindring i

komministrarnas byggnadsskyldighet. Intill dess nya löneregleringar kunna

genomföras, finnas i tillgängliga fonder medel för att i afseende å komministrarnas

anständiga bergning afhjälpa åtminstone de mest trängande

behofven, och det torde icke få antagas annat än att vid kommande löneregleringar

komministrarnas fordran att få sina lefnadsbehof bättre tillgodosedda

skall komma till sin fulla rätt. På dessa skäl anser jag i

likhet med kommittén, att någon öfverflyttning på församlingarna af komministrarna

åliggande byggnads- och underhållsskyldighet nu ej bör ifrågasättas.

På grund af hvad jag sålunda yttrat och med åberopande af hvad

inom högsta domstolen härutinnan anförts vid granskning af förslaget till

ecklesiastik boställsordning synes mig från 1894 års proposition böra

upptagas bestämmelser såväl rörande de laga husens storlek och beskaffenhet

som ock i fråga om byggnads- och underhållsskyldigheten. Dock

torde härifrån böra göras undantag i fråga om komministrarna samt

jämväl i vissa andra delar afvikelse från samma proposition böra

äga rum.

Beträffande sätesbyggningen å bostadsboställe af andra klassen (kyrkoherdeboställen)

synes det icke vara möjligt att såsom regel föreskrifva

annat antal boningsrum, än som af Eders Kung]. Maj:t tidigare föreslagits,

eller minst sju, högst tio rum jämte kök, skafferi, erforderliga kontor

samt en eller två förstugor. Detta så mycket hellre som, enligt det

af prästlöneregleringskommittén uppgjorda nya förslag i fråga om den

kyrkliga indelningen och organisationen, i en mängd pastorat ansetts

böra anställas ständiga adjunkter, hvilka vederbörande kyrkoherdar då

hafva att förse med bostad. Vid 1894 års riksdag befarades inom lag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5(1.

f!4

utskottet, att genom bestämmandet af ett maximum synerätterna kunde

komma att fastställa ett större antal rum, än om allenast ett minimum

vore i lagen utsatt. Men då ett maximum väl torde vara nödvändigt

med hänsyn därtill att byggnadsskyldigheten ej må vara obegränsad, anser

jag mig ur synpunkten af den byggnadsskyldiges intresse icke kunna tillstyrka,

att detta maximum uteslutes ur lagen. Det bör med skäl kunna

antagas, att synerätterna, som hafva att mot hvarandra väga de olika anspråken,

icke skola föreskrifva inrättande af flera rum, än som i hvarje

fall finnes nödigt. Då emellertid förhållandena å en ort kunna vara

sådana, att den byggnadsskyldige ej bör betungas med att åt kyrkoherden

hålla flera än fem eller sex rum, anser jag, att i dylikt undantagsfall

inskränkning af rummens antal bör kunna af Eders Kungl. Maj:t efter

särskild ansökning medgifvas. (§ 8 mom. 2.)

För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen (komministrars,

kapellpredikanters och pastoratsadjunkters boställen) föreskref 1894 års

proposition minst fyra, högst sex boningsrum. Jag anser, att å komministersboställe

i allmänhet icke kan föreskrifvas mindre antal rum i

sätesbyggningen än fem. I särskilda fall skulle det dock säkerligen vara

önskligt, om rummens antal i sätesbyggningen å komministersboställe

kunde begränsas till fyra. Därför och med hänsyn till olämpligheten af

särskilda bestämmelser för öfriga boställen af tredje klassen, torde propositionens

stadgande härutinnan böra oförändradt upptagas.

I 1894 års proposition fanns, i 12 §, beträffande sätesbyggning å

bostadsboställe af andra eller tredje klassen stadgadt, att vid meddelande

af föreskrift om storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af sådan

byggning borde af synerätten iakttagas, bland annat, att den byggnndsskyldige

icke öfver höfvan betungades. Kommittén, som sökt att undvika

alla bestämmelser, hvilka beröra församlingarnas och boställshafvarnes inbördes

förhållande, har dock till förekommande af att de boställshafvare,

som i framtiden blifva ansvariga för nybyggnadslånen, ej må vidkännas

alltför dryga utgifter, infört ett allmänt stadgande af innehåll, att vid beslut

om nybyggnad af laga hus samt bestämmande af husens storlek, inredning

och öfriga beskaffenhet skall iakttagas, bland annat, att framtida

boställshafvare ej varda mer än nödigt betungade. Båda dessa synpunkter

synas böra komma till uttryck i de nya bestämmelserna. I följd af

den från kommitténs förslag afvikande kapitelindelning, som torde böra

återinföras från 1894 års proposition, lärer det dock blifva nödvändigt

att dela dessa bestämmelser på två'' paragrafer (§§ 11 och 19). I öfrigt

synas några smärre redaktionsförändringar i propositionens hithörande be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

stämmelser höra vidtagas i syfte att bibehålla kommitténs text, där denna

anses innebära en förbättring.

I enlighet med de af mig sålunda angifna grunder har jag låtit verkställa

en omarbetning af kommitténs förslag till ecklesiastik boställsordning.

Jag torde nu få öfvergå till en framställning af de viktigare detaljanmärkningar,

som vid granskningen inom högsta domstolen förekommit mot

kommittéförslaget, och de ändringar däri, som jag, hufvudsakligen med

anledning af dessa anmärkningar, ansett böra vidtagas. Det synes härvid

vara lämpligt att, då jag åberopar någon paragraf i kommitténs förslag,

hvilken icke bär samma nummer som motsvarande ställe i den omarbetade

lagtexten, samtidigt angifva det nya paragrafnumret.

Lika med högsta domstolen anser jag föreskriften i 12 § (16 § 2 mom.),

att för utförande af nybyggnad skall erfordras synerätts beslut, vara ägnad

att i vissa fall föranleda kostnader, Indika icke stå i rimligt förhållande

till det ifrågasätta byggnadsföretaget, och att därför vid fråga om byggnader

af mindre betydenhet äfven ekonomisk besiktning må äga att i ärendet

besluta. Såsom högsta domstolen nog äfven afsett, torde härvid blifva nödvändigt

att i lagen bestämma, hvilka dessa mindre byggnader äro. Med

ledning af den tariff öfver årsberäkning för olika slag af laga hus, som

efter noggrann utredning intogs i 23 § af 1879 års förslag, lärer till sådana

mindre byggnader böra hänföras följande: källare, vedbod, hemlighus, vagnshus,

. redskapshus, fårhus, svinhus, brunn och särskildt byggd lada, hvilka

alla i tariffen beräknas såsom icke öfverstigande två års byggnad; hvaremot

följande återstående hus: sätesbyggning, brygghus, drängstuga, spannmålsbod,

stall, fähus samt logar med tillhörande lador synas böra räknas till dem,

om hvilkas nybyggnad synerätt allena äger att meddela föreskrift. I fråga

om visthuset, i tariffen upptaget till högst 31/2 års byggnad, synes någon

tvekan kunna råda, till hvilketdera slaget det bör räknas. Dock torde

med hänsyn till en ofta uttalad önskan att spannmålsbod måtte kunna

inrättas såsom ett loft öfver visthuset, hvilken anordning förevarande förslag

äfven befordrar, visthuset böra hänföras till samma slag af hus som

spannmålsboden.

Af tre ledamöter i högsta domstolen har tillika hemställts att, där

byggnadsskyldig ej önskar erhålla lån från byggnadslånekassa till täckande

äf byggnadskostnaden, det i sådant fall må vara honom medgifvet att uppföra

ny byggnad utan föregående syn eller besiktning. I följd af den befogenhet

att besluta om ny byggnad, som enligt min åsikt skulle tilläggas

de hvart femte år förekommande ekonomiska besiktningarna, lärer dock ett

stadgande i angifna syfte ej vara behöfligt med afseende å de mindre bygg
Bih.

till Hiksd. Prof. 1.905. 1 Sami. 1 Afd. 5.9 Haft. »

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

naderna; och då det torde vara vanskligt att medgifva rätt för pastorat

eller församling att uppföra sätesbyggning utan föregående syn, har jag

ansett mig icke kunna biträda denna hemställan.

Enligt kommitténs förslag skall vid ekonomisk besiktning^ kunna

beslutas om sådana åtgärder, s. k. nybyggnadsreparationer, hvarom i

16 § 2 mom. (20 § 2 mom.) förmäles. För att på ett ställe må finnas

angifvet den befogenhet, som i afseende å de laga husen tillkommer ekonomisk

besiktning, har jag ansett, att i 12 § (16 § 2 mom.) lämpligen böra

omnämnas äfven dessa reparationer.

Den ändring, som vidtagits i 12 § (16 §), har föranledt, utom smärre

förändringar i 7 § och 16 § (20 §), en väsentlig omarbetning af 45 och

46 §§ (49 och 50 §§).

Såsom inom högsta domstolen erinrats, förutsätter boställsordningen

för sin tillämpning tillvaron af byggnadslånekassor. De från dylik kassa

utlämnade lånen skola af boställshafvaren och hans efterträdare återgäldas

genom annuiteter så beräknade, att de godtgöra kassans ränteutgifter och

amortera det utlånade kapitalet under tid, som motsvarar den antagna

varaktigheten af den nybyggnad eller förbättring, för hvars kostnad lånet

beviljats. Det är afsedt, att bestämmelserna härom skola till sina hufvuddrag

angifvas i en särskild, af Eders Kungl. Maj:t utfärdad förordning. Emellertid

hafva fyra ledamöter i högsta domstolen ansett, att i boställsordningen böra

upptagas grunderna för byggnadslånekassornas inrättande eller åtminstone

stadgas, i hvilken ordning sådana grunder komma att fastställas. I anledning

däraf har i ett särskilt moment af 16 § (20 §) införts ett allmänt

stadgande i öfverensstämmelse med hvad nyss är nämndt, och i sammanhang

härmed har 1 mom. af samma paragraf undergått en mindre redaktionsförändring,

hvarigenom äfven anledningen till en anmärkning, som

beträffande affattningen af förevarande stadgande och 13 § (17 §) gjorts

af eu ledamot i högsta domstolen, synes hafva i hufvudsak bortfallit.

Då af skäl, som vid behandlingen af förslaget till förordning om byggnadslånekassor

kommer att angifvas, ordet »stiftets» i 1 mom. af 16 § (20 §)

är oegentlig!, har detta ord uteslutits såväl i 1 mom. som äfven eljest, där

i boställsordningen ordet användts såsom bestämning till byggnadslånekassa.

I 2 mom. af 16 § (20 §) har genom inskjutande af orden: »af boställshafvares

laga hus å bostadsboställe» tydliggjorts, hvad meningen uppenbarligen

är, att endast förbättring af sådant laga hus är i momentet afsedd.

Lämpligheten af den i 17 § 1 mom. medgifna rätt för pastorat att

helt eller delvis öfverflytta sin nybyggnads- och underhållsskyldighet å

boställshafvaren har, så vidt angår de boställen, å hvilka denna skyldighet

är delad mellan boställshafvare och pastorat, blifvit af åtskilliga ledamöter

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

inom högsta domstolen ifrågasatt, och än mer har det synts samma ledamöter

betänkligt att, såsom stadgandet afser, tillerkänna pastorat en dylik

rätt beträffande boställen i stad och de öfriga boställen, å hvilka nybyggnads-

och underhållsskyldigheten helt och hållet åligger pastoratet. Dessutom

måste, såsom äfven inom högsta domstolen framhållits, stadgandet

anses obehörigt, om nybyggnads- och underhållsskyldigheten regleras mellan

pastorat och boställshafvare så, som jag här förut förordat. Då härtill

kommer, att stadgandet, äfven med de modifikationer, som till boställshafvarens

förmån kunna utfinnas, synes vara obilligt mot boställshafvaren,

samt det alltid torde blifva svårt att fullt rättvist uppskatta den boställshafvaren

för fullgörande af underhållsskyldigheten tillkommande ersättning,

anser jag, att stadgandet bör helt och hållet utgå.

Däremot torde bestämmelserna i 2 och 3 mom. af samma paragraf

(21 §) böra bibehållas med det tillägg, att pastorat eller församling, som

önskar erhålla nybyggnadslån, skall därom göra anmälan vid den husesyn

eller ekonomiska besiktning, då nybyggnaden beslutes.

Af skäl, som inom högsta domstolen åberopats, har i 18 § (22 §) uteslutits

orden: »utan rätt till godtgörelse härför», och stadgandet i 29 §

4 mom. (33 § 4 mom.) utsträckts att gälla äfven för det fall, att boställshafvaren

för uppförande af sådana byggnader, som i 18 § (22 §) omförmälas,

måst vidkännas större kostnad, än som motsvarar för hans besittningstid

skälig utgift i detta hänseende.

Då uppskattning af öfverloppshusen i enlighet med 19 § (23 §) lärer

böra, vid olika meningar hos parterna, ske af synerätt, har i anledning af

den hemställan, som i fråga om nämnda paragraf gjorts inom högsta domstolen,

paragrafen omredigerats till öfverensstämmelse med hvad nyss är

näinndt. I öfrigt har i paragrafen vidtagits förändring i syfte att tydligare,

än som i paragrafen skett, uttrycka synerätts åliggande i afseende å där

omförmälda ersättning för byggnadsvirke.

Bestämmelser om brandförsäkring äro meddelade i 20 — 23 §§ (24—27 §§).

Eldigt kommitténs förslag skall det åligga boställshafvaren att brandförsäkra

alla de hus, hvilkas nybyggnad och underhåll åligga honom, och såsom

påföljd för uraktlåtenhet härutinnan har stadgats, att han själf svarar för

brandskada. Denna påföljd har kommittén ansett utgöra tillräcklig maning

för boställshafvaren att i förevarande afseende icke åsidosätta sin skyldighet,

öfver hvars fullgörande dessutom enligt förslaget uppsikt skall hållas

såväl vid ekonomisk besiktning som vid af- och tillträdessyn. T följd af

denna uppfattning har kommittén ur sitt förslag uteslutit en i 1894 års

proposition intagen föreskrift, att domkapitlet skulle hålla tillsyn öfver

fullgörandet af föreskrifterna om brandförsäkring. Eu dylik tillsyn skulle

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

nämligen enligt kommitténs mening ej allenast blifva mycket besvärlig,

enär inom olika brandförsäkringsanstalter gälla olika regler för en försäkrings

giltighetstid, utan stundom äfven alldeles betydelselös, då beviljad

försäkring kan utan domkapitlets vetskap af endera parten uppsägas eller

af försäkringstagaren förverkas.

Uti afgifven reservation hafva två af kommitténs ledamöter, häradshöfdingen

L. H. Montelius och kontraktsprosten P. Sörensson, uttalat den

åsikt, att behofvet af ett stadgande i sådant syfte som nämnda i propositionen

intagna föreskrift blifvit af erfarenheten åtskilliga gånger bekräftadt. Dessa

ledamöter hafva därför hemställt om ett tillägg till 20 § (24 §) af innehåll,

att domkapitlet skulle öfver fullgörandet af boställshafvares brandförsäkringsplikt

hålla tillsyn, för hvilket ändamål boställshafvaren, såvida icke

husen vore för all framtid brandförsäkrade, skulle före utgången af hvarje

halfår inom tid, som domkapitlet bestämde, till domkapitlet öfverlämna

bevis, att betingad försäkring vore för det följande halfåret gällande.

Kammarkollegium har i likhet med flera andra myndigheter, som yttrat

sig öfver förslaget, funnit, att de af kommittén införda bestämmelserna,

äfven med det af reservanterna påyrkade tillägg, icke äro tillfyllestgörande

för att förebygga de vådor, som efter timad brand å ett boställes hus

uppkomma, därest boställshafvare, som försummat att brandförsäkra, är

insolvent. Oberoende af en vårdslös eller tredskande boställshafvares åtgöranden

borde därför husen vara försäkrade för all framtid. Detta kunde

enligt kammarkollegii mening ske på det sätt att, då boställshafvares laga

hus å bostadsboställe nybyggts, byggnadslånekassan skulle gå i författning

om brandförsäkring af huset för all framtid och förskottsvis erlägga hela

den härför erforderliga afgift, hvilken därefter skulle sammanläggas med

det för nybyggnaden utgående byggnadslånet och af boställshafvaren amorteras

i sammanhang med lånet. På lika sätt borde förfaras, i händelse

ökad brandförsäkringsafgift för sålunda brandförsäkradt hus föranleddes af

förbättring, för hvilken byggnadslån skulle utgå.

Denna tanke anser jag innebära en god utväg till förebyggande af

den skada, som för ett boställe kan uppkomma genom en boställshafvares

försummelse att fullgöra sin brandförsäkringsplikt; en skada, desto mer

kännbar för efterträdande boställshafvare, som dessa tydligen, ändå att

huset uppbrunnit, finge till byggnadslånekassan gälda de för samma hus

återstående annuiteter.

Enligt gällande, af Eders Kungl. Maj:t fastställda reglemente för allmänna

brandförsäkringsverket för byggnader å landet utgår afgiften för

försäkring i detta verk under tillsammans 24 år och erlägges före ingången

af det försäkringsår, afgiften afser. Erlägges betalning på en gång för

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

alla 24 åren, åtnjutes en afkortning å de 23 årens afgifter, hvilken, beräknad

efter en räntefot af 41/2 %, utgör 39,73 % af afgifternas sammanlagda

belopp, och försäkringstagaren varder då omedelbart delaktig af den vinstutdelning,

som å bolagsstämma beslutes.

Afgifterna, erlagda en gång för alla, utgå nu för 1,000 kronors försäkringsvärde

med följande belopp i kronor:

Klass

af hus:

i.

2.

3.

i.

För byggnad täckt med:

a) tak af plåt, skiffer, tegel, asfaltfilt, asfaltpapp

eller därmed jämförligt ämne (s. k. hårdt tak)

17,83

22,29

29,72

44,59

b) tak af halm, rör, spån, stickor, bräder, torf

eller takved på näfver (s. k. vekt tak) och

1) icke innehållande eldstad ........................

22,29

29,72

37,16

55,73

2) innehållande eldstad .............................

26,75

35,67

44,59

66,88

Vinstutdelning bär på senare tider utbetalts hvartannat år med ganska

betydliga värden. Enligt nyligen fattadt beslut skall hädanefter utdelning ske

hvarje gång till lika belopp som den årliga ordinarie brandförsäkringsafgiften.

Med antagande att beslutet ej ändras och att vinsten såsom hittills i regel

utdelas hvart annat år, kommer således utdelningen, enligt hvad en enkel uträkning

visar, att motsvara omkring 3/4 af räntan för 1 år å den inbetalda

huspremien, om räntan beräknas efter 4Y2 %, och nära nog 4 % årlig ränta

å samma huspremie. Vinsten bör naturligtvis, antingen direkt eller såsom

afräkning å de årliga byggnadsannuiteterna, tillkomma boställshafvarne.

Att eu försäkring på sådana villkor icke kan vara betungande för

boställshafvaren, torde utan vidare vara uppenbart. Och då af de få svenska

brandförsäkringsinrättningar, som meddela brandförsäkring af byggnader

å landet för all framtid, icke någon lärer medgifva billigare försäkringsvillkor

än det nyss nämnda brandförsäkringsverket, och ej heller annan brandtö

rsäkringsin rättning torde erbjuda större säkerhet än detta för försäkringsaftalets

fullgörande, bör enligt min mening sådan försäkring af byggnad

på landet, hvarom nu är fråga, af byggnadslånekassa tagas i detta verk.

Genom den ifrågasatta anordningen vinnes tydligen, att en rättvis fördelning

af kostnaden för brandförsäkring mellan de olika innehafvarne af

ett boställe, så vidt möjligt är, befrämjas. IArsäkringen medför äfven den

afsevärda fördel att, när en byggnad, som på angifna sätt försäkrats, en

gång rifves och ny byggnad uppföres, bostället får räkna sig till godo den

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

redan erlagda afgiftssumman vid försäkring af den nya byggnaden. När i

en framtid boställets innehafvare icke behöfva vidkännas annan utgift för

brandförsäkring än som kan föranledas däraf, att nya byggnader blifva

dyrare än de ursprungligen försäkrade, men boställshafvarne ändock alltjämt

få uppbära den på försäkringen utfallande vinst, har således, utan

någon större utgift för de närmaste generationerna, de följande boställshafvarne

beredts en dubbel förmån, och denna bör åtminstone i någon

män uppväga en mot de föreslagna byggnadslånekassorna uttalad betänklighet,

nämligen att de skulle gynna de närmaste generationerna på de

efterföljandes bekostnad.

Å byggnad i stad eller köping får brandförsäkringsverket, enligt dess

reglemente, icke meddela försäkring. Där kan dock, ehuru i ytterst sällsynta

fall, nybyggnadsskyldighet åligga boställshafvarne. För närvarande

lärer, så vidt jag kunnat utröna, i stad endast ett sådant fall kunna uppvisas,

nämligen beträffande ena komministern i Nyköpings östra stadsförsamlings

pastorat. Af prästlöneregleringskommittén är dock föreslaget, att

denna komministerstjänst skall indragas. Af boställen, belägna i köping,

synes endast ett nu finnas, därå enahanda skyldighet kan komma att

åligga boställshafvaren. Enligt tidigare meddeladt beslut skall nämligen

det nuvarande kyrkoherdebostället i Båstad upplåtas till boställe åt en

blifvande komminister därstädes. I fråga om fyra andra köpingar, Ljungby,

Sollefteå, Sundbyberg och Tranås, är af prästlöneregleringskommittén ifrågasatt,

att i två af dessa köpingar komminister, i de andra kyrkoherde

skall vara bosatt i köpingen, men af en dylik anordning behöfver tydligen

ej följa, att dessa präster där komma att erhålla boställen.

Slutligen anmärkes, att beträffande fisklägen, stations- och municipalsamhällen

samt andra därmed jämförliga orter är, enligt beslut af brandförsäkringsverkets

styrelse, stadgadt, att i allmänhet där uppförda byggnader

ej må till försäkring antagas; dock äger styrelsen att efter pröfning

i hvarje särskilt fall bevilja försäkring äfven å sådana orter.

Städernas allmänna brandstodsbolag, som närmast motsvarar brandförsäkringsverket

för landet, medgifver icke erläggandet af försäkringsafgift

för längre tid än tio år. Försäkring för all framtid med premieinbetalning på

en gång kan således icke erhållas i städernas brandstodsbolag. Emellertid

lärer det kunna antagas, att brandförsäkringsverket för byggnader å landet

skall i fråga om prästboställen i fisklägen och dylika platser i de allra

flesta fall godkänna där uppförda byggnader till försäkring, och af hvad

förut sagts framgår, att brandförsäkring genom byggnadslånekassa af byggnad

i stad eller köping högst sällan skall ifrågakomma. Då således särskilda

bestämmelser för stad, köping och liknande platser icke torde

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

erfordras, har jag ansett ifrågasatta lagstadgande böra affattas så, att,

där nybyggnad kan i allmänna brandförsäkringsverket för byggnader å

landet antagas till försäkring, byggnadslånekassan skall vara skyldig ombestyra

brandförsäkring i detta verk.

Den skyldighet att brandförsäkra, som, enligt hvad jag nu anfört, skall

åligga byggnadslånekassa, afser endast nybyggnad. Af kammarkollegium

har, såsom nämnts, föreslagits, att enahanda bestämmelse borde gälla äfven

i fråga om sådan förhöjning af eu byggnads värde, som föranledes af

förbättring, för hvilken byggnadslån skall utgå. En dylik utsträckning al

byggnadslånekassas brandförsäkringsplikt skulle dock enligt min mening

icke vara lämplig. Tydligt är, att i detta fall försäkring kan meddelas

endast om byggnadens ursprungliga brandförsäkringsvärde genom förbättringen

höjts. En dylik värdeförhöjning torde dock i allmänhet icke vara

för handen; åtminstone lärer den i regel icke motsvara det belopp, förbättringen

kostat. Dessutom kommer det alltid att bero på brandförsäkringsverkets

pröfning, om en värdeförhöjning skall anses föreligga. Denna

pröfning åter är grundad på särskild, i enlighet med brandförsäkringsverkets

reglemente verkställd undersökning; och således skulle för det

fall, att försäkring icke beviljas, onödig kostnad hafva förorsakats samt

bestämmelse erfordras om hvem det åligger att vidkännas denna kostnad.

Har åter t. ex. så kalladt vekt tak utbytts mot hårdt tak, och således

byggnaden blifvit mindre eldfarlig än förut, äger bostället räkna sig till

godo skillnaden mellan den redan erlagda. försäkringsafgiften och afgiften

för byggnaden i dess förändrade skick, eller med andra ord en förhöjning

af försäkringsvärdet kan då utan vidare beredas med tillhjälp af allenast

detta tillgodohafvande.

Stadgande i öfverensstämmelse med hvad nu är anfördt har intagits

i 1 mom. af den omarbetade lagtextens 24 §. Om användandet af den

vinstutdelning, byggnadslånekassa får från brandförsäkringsverket uppbära

för de olika boställena, torde föreskrift lämpligast böra införas i det reglemente,

som för hvarje kassa kommer att fastställas.

Särskilda bestämmelser om brandförsäkring lära emellertid erfordras

såväl för boställshafvares laga hus å bostadsboställe, intill dess försäkring,

på sätt förut är nämndt, varder meddelad, som ock allt framgent för

sådana boställshafvarens hus, som ej kunna blifva försäkrade på detta

sätt. För dessa fall torde kommitténs förslag böra antagas. Som likväl

de af kommitténs flertal anförda skäl för uteslutandet af det tillägg,

kommittéledamöterna Montelius och Sörensson förordat, synas mig icke

utgöra tillräcklig anledning till eu sådan åtgärd, har en föreskrift i det

af dessa ledamöter angifna syfte införts i lagtexten. Den tid, inom hvilken

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

boställshafvaren, såvida icke äfven i detta fall brandförsäkringsafgift är

erlagd på en gång för all framtid, skall till domkapitlet öfverlämna bevis

att försäkring är gällande, har jag ansett böra bestämmas till en månad från

början af hvarje försäkringsår, och beviset torde lämpligen böra afse, att försäkringen

gäller för det löpande försäkringsåret. Vid affattandet af ifrågavarande

stadgande (24 § 2 mom.) har slutligen iakttagits hvad af två justitieråd

anmärkts vid granskningen inom högsta domstolen af kommitténs 20 §.

I 23 § (27 §) är ändring vidtagen i enlighet med hvad högsta domstolen

därom yrkat.

Af olika myndigheter har påyrkats, att det i 25 § (29 §) upptagna

kostnadsbelopp trehundra kronor måtte höjas. Med afseende hufvudsakligen

å penningvärdets fall sedan år 1879, då beloppet först föreslogs,

torde detta nu böra bestämmas till högst femhundra kronor.

Då stängselskyldighetens fullgörande torde på många boställen med

vidsträckta eller mycket spridda ägor vara ganska kostsamt, och en bestämmelse

om fördelning af kostnad för uppförande af stängsel därför

synes vara behöflig, har i 26 § (30 §), jämlikt hemställan inom högsta

domstolen, intagits ett nytt stadgande af innehåll att, om på yrkande af

granne, mot hvilken boställshafvaren med afseende å ägornas beskaffenhet

icke äger stängselvitsord, boställshafvare måst deltaga i uppförande af

nytt stängsel, och synerätt finner kostnaden för boställshafvarens andel

däri uppgå till högre belopp, än han anses böra vidkännas, hägnadskostnaden

må af synerätten fördelas till godtgörelse så, som i 2 mom. (3 mom.)

för där afsedda fall föreslagits.

I 3 mom. (4 mom.) af samma paragraf har gjorts en ändring, föranledd

af anmärkning inom högsta domstolen. I 27 § 3 mom. (31 § 3 mom.)

har, med anledning af hvad högsta domstolen därom yttrat, tillagts att i

fråga om utrönandet af odlingslägenhets beskaffenhet vid afträdestiden

skall tillämpas hvad angående husesyn mellan enskild iordägare och landbo

är stadgadt.

I 29 § 2 mom. (33 § 2 mom.) har medgifvits möjlighet för boställshafvare,

som brandförsäkrat boställes hus för all framtid genom inbetalning

på en gång af hela den för sådan försäkring bestämda afgift, att få

denna fördelad till godtgörande på det antal år, synerätt pröfvar skäligt.

I högsta domstolen har flertalet ledamöter ansett detta stadgande böra

utsträckas att gälla i hvarje fall, då boställshafvare vid afträdande af

boställe finnes hafva till förmån för efterträdare inbetalt brandförsäkringsafgift

för tid, som faller efter afträdet. Såvida därmed afses endast sådana

fall, att en boställshafvare, som betalt brandförsäkringsafgift för ett visst

antal ar, afträde!’ bostället före utgången af dessa år, synes ett sådant för
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56. 73

hållande icke för afträdaren vara af den ekonomiska vikt, att stadgande

om fördelning af brandförsäkringsafgiften för de öfverskjutande åren torde

höra. meddelas. I allt fall, om stadgandet skulle utsträckas därhän, lärer

rättvisa och billighet då äfven fordra, att stadgandet komme att omfatta

t. ex. det fall, att boställshafvare, som tagit brandförsäkring för all

framtid med premieinbetalning under 24 år, afträder bostället efter att

hafva guldit afgift under 23 år. Praktiska skäl tala likväl mot en dylik

utsträckning. Om en något så när rättvis fördelning skulle åstadkommas,

borde synerätterna taga i betraktande icke blott att den boställshafvare,

som erlagt afgifter under de 23 åren, själf under dessa år varit pliktig

att svara för brandförsäkring, utan äfven att, såvida sista årets afgift erlägges,

alla framtida boställshafvare i följd af den tagna försäkringen

slippa erlägga någon försäkringsafgift, men ändock blifva berättigade "till

vinstutdelning, där sådan utgår. I följd häraf skulle säkerligen stadgandets

tillämpning blifva i hög grad osäker och ojämn.

Af liknande orsak finner jag äfven, lika med eu ledamot i högsta

domstolen, som ej biträdt nyss angifna där uttalade mening, att stadgandet,

inskränkt så som kommittén föreslagit, skulle leda till alltför stor

ojämnhet i lagtillämpningen, om synerätterna ägde att fritt bestämma fördelningstiden.

Denna torde därför, såsom samma ledamot yrkat, böra bestämmas

till högst tjugu år, räknade från det inbetalningen skedde. Med

de nya bestämmelser, jag föreslagit i fråga om brandförsäkring, komma i

eu framtid så godt som alla boställshafvarens hus å bostadsboställe att

varda brandförsäkrade för all framtid genom byggnadslånekassans försorg,

och det här ifrågasätta stadgandet kan vid sadant förhållande synas mindre

behöflig! Men då det äfven såsom öfvergångsstadgande kan vara nyttigt,

ägnadt som det är att framkalla försäkring för all framtid, har jag°ej

trott mig böra föreslå stadgandets borttagande.

Med afseende å den utsträckning, som, enligt hvad jag redan anfört

under 18 § (22 §), gifvits åt 29 § 4 mom. (33 § 4 moln.), samt med anledning

. af hvad högsta domstolen anmärkt mot sistnämnda lagrum har

detta blifvit helt och hållet omarbetad!

Mot det i 30 § (34 §) stadgade förbud att från boställe bortföra

gödsel och foder har anmärkts, att ett sådant förbud ofta lägger hinder

i vägen för en fördelaktig utarrendering. För den händelse att, såsom af

prästlöneregleringskommittén blifvit föreslaget, en förordning om utarrendering

af prästerskapets med jordbruk förenade bostadsboställen kommer

till stånd, torde det blifva nödigt tillse, att förbudet, som i allmänhet

anses ännu böra bibehållas, ej må hindra boställes utarrendering i den

ordning, författningen bestämmer. I några landsdelar, såsom Norrland och

liih. till Hiksd. Prut. UHIH. I Hand. / Afd. ,''19 lliifl. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kung1. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 56.

Gottland, lärer, enligt såväl inkomna yttranden som ock livad för mig är

kändt, mångenstädes till följd af högt uppdrifna arbetslöner eller brist på

arbetskrafter ingen annan utarrenderingsform vara möjlig än styckevis

eller i smålotter. Om dessa förhållanden i en blifvande arrendeförordning

varda beaktade, och således däri medgifves, att ett boställe må utarrenderas

i en eller flera lotter, så kan detta ofta icke ske utan att åtminstone

någon eller några delar af boställets jord lägges i sambruk med ett närbeläget

hemman. Särskilda bestämmelser måste då gifvas för att trygga

åkerjordens behöriga gödning. Då emellertid i sådant fall ett förbud att

från boställsdelen bortföra gödsel och foder skulle utgöra ett fullständigt

hinder för dess utarrendering, har jag ansett, att till 30 § (34 §) bör fogas

ett tillägg af innehåll att i afseende å gödsel och foder å boställe må,

utan hinder af hvad i nämnda paragraf är sagdt, andra föreskrifter meddelas,

när vid boställets utarrendering i författningsenlig ordning sådant

pröfvas nödigt och lämpligt.

Då jag lika med kammarkollegium anser, att en afträdande boställshafvare

ej bör vara skyldig att den 14 mars åt efterträdaren inrymma

visthus, hushållskällare och brygghus, har ändring i sådant syfte skett i

32 § 2 mom. (36 § 2 mom.).

Med anslutning till hvad högsta domstolen i fråga om 33 § (37 §)

hemställt har däri införts ett tilläggsstadgande i öfverensstämmelse med 20

§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896.

Beträffande 40 § (44 §) har med anledning af anmärkningar, som

inom högsta domstolen framställts, såsom laga jäf mot förrättningsman

vid ekonomisk besiktning upptagits äfven de fall, då han är med annan

part än boställshafvare uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13

kap. 1 § rättegångsbalken om jäf mot domare sägs, eller är vederdeloman

eller uppenbar ovän med annan part än boställshafvare, äfvensom i stället

för orden: »såsom medlem af församlingen, är byggnadsskyldig», införts:

»såsom medlem af församlingen, är pliktig deltaga i kostnad för byggnad

och underhall å boställe».

Om ekonomisk besiktnings befogenhet utsträckes så, som af högsta

domstolen och mig föreslagits, torde det möta betänkligheter att, såsom

några ledamöter i högsta domstolen ifrågasatt, öfverlämna åt förrättningsmannen

allena den pröfning, huruvida af anledning, som i 40 § (44 §)

afses, han må vara hindrad att med besiktningen taga befattning, samt

stadga att synerätten vid klagan öfver besiktningen allenast skulle hafva

att handlägga besvären, så vidt de afsåge själfva sakfrågan. Behandlingen

af denna senare fråga synes mig för öfrigt så nära sammanhänga med

frågan om förrättningsmannens jäfvighet att, äfven om pröfningen af sak
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 56.

frågan formellt komme att omfatta endast vissa delar af förrättningen,

det likväl då ofta vid synen kunde blifva nödigt att mer eller mindre

taga hänsyn äfven till öfriga delar. Vid sådant förhållande torde vederbörande

ej böra afskäras från rätten till klagan öfver jäfsbeslutet.

I förslagets 44 § (48 §) är stadgadt att, om förrättningsman ogillar

mot honom anmäldt jäf, förrättningen skall fortgå och vederbörande äga

att i sammanhang med hufvudsaken klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning

ogillats. Mot detta stadgande har inom högsta domstolen erinrats,

hurusom däraf synes följa att, om synerätten finner en vid besiktningen

mot förrättningsmannen framställd, men af denne ogillad jäfsanmärkning

lagligen grundad, synerätten, utan att ingå i någon handläggning af sakfrågan,

allenast har att förklara besiktningen ogill och förordna om ny

sådan; och då en dylik anordning vore föga lämplig, har inom högsta

domstolen hemställts, att förslaget härutinnan måtte undergå någon jämkning.

Har synerätt funnit ett mot förrättningsman vid ekonomisk besiktning anfördt,

men af honom ogilladt jäf vara lagligen grundadt, torde det vara

riktigt att anse besiktningen i dess helhet ogill. Det enklaste förfaringssättet

synes då vara, att synerätten, som ändå är på platsen, verkställer den

nya besiktningen och meddelar de föreskrifter, som af omständigheterna

finnas påkallade. Om stadgande i öfverensstämmelse härmed införes i 55

§ (59 §), torde grunden för den framställda anmärkningen vara undanröjd

och bestämmelsen i 44 § (48 §) således kunna kvarstå oförändrad.

Såsom inom högsta domstolen erinrats, föranleder den föreslagna utvidgningen

af ekonomisk besiktnings befogenhet eu därelter lämpad förändrad

affattning af 45 § (49 §). Vid omarbetandet af detta lagrum har

jag sökt att med bibehållande, så vidt ske kunnat, af kommitténs uppställning

och ordalag, ur 56 § (60 §) uttaga de bestämmelser, som ansetts

böra på ekonomisk besiktning tillämpas. Härvid har iakttagits dels beträffande

5 mom. (10 mom.) hvad högsta domstolen därom hemställt, dels

ock att i följd af uteslutningen af det stadgande, kommittén i 17 § 1 mom.

föreslagit, 3 mom. af förevarande paragraf uteslutits, hvaremot i stället

intagits en erinran (i 7 mom.) att förrättningsman i fråga om hägnad inom

boställes ägoområde må gifva sådant förordnande, som i 26 § 3 mom.

(30 § 4 mom.) afses, när skäl därtill finnes.

1 öfverensstämmelse med de ändringar, som sålunda vidtagits i 45 §

(49 §), har 46 § 1 mom. (50 §) på motsvarande sätt förändrats, hvarjämte

äfven i ofrigt någon jämkning i ordalagen skett. — 2 mom. af 46 § är

jämlikt hemställan, som därom gjorts inom högsta domstolen, uteslutet.

Högsta domstolen har ansett lämpligast, om erforderliga föreskrifter

angående arfvode för ekonomiska besiktningar meddelades i enahanda

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kung1. Maj:ts Kåd. Proposition N:o 56.

ordning, som för dylika bestämmelser i allmänhet iakttoges, samt i 47 §

(51 §) endast hänvisades till hvad sålunda föreskrefves. Då emellertid nu

gällande bestämmelser om arfvodet äro spridda i olika författningar, och

nya föreskrifter synas icke böra sammanföras i eu enda författning, samt

praktiska skäl torde tala för att förrättningsmannen utan onödiga svårigheter

och tidsutdrägt må af boställsordningen erhålla klara och tydliga

föreskrifter i hithörande afseende, har jag ansett mig icke böra tillstyrka

hvad sålunda af högsta domstolen föreslagits. Hvad nu är sagdt gäller

äfven i fråga om arfvodet vid husesyner.

I förevarande förslag — 47 § 2 mom. (51 § 2 mom.) samt 61 §

2 och 3 mom. (65 § 2 och 3 mom.) — är efter föredöme i äldre författningar

stadgadt, att kostnaden för ekonomiska besiktningar och husesyner

i vissa fall skall gäldas af kyrkans medel eller, om sådana saknas, af pasto

råtet. Kyrkokassorna äro emellertid afsedda att användas till kyrkornas

behof och ändamål. Oegentligt synes då vara att för bestridande af nyssberörda

kostnad anlita kyrkans medel. Hvad särskildt beträffar kyrkokassorna

inom de provinser, där kyrkotionde utgått, hafva, sedan denna

tionde nyligen afskrifvits, dessa kassor därigenom mistat sin hufvudsakligaste

inkomst, och med anledning däraf har Eders Kungl. Maj:t i ett den

21 november 1902 utfärdadt nådigt cirkulär meddelat vissa bestämmelser

för betryggande af samma kassors bestånd. Väl hafva genom dessa bestämmelser

sistnämnda kassor icke frigjorts från kostnaderna för ekonomiska

besiktningar och syner. Men detta torde hafva berott uteslutande

därpå att man icke ansett sig böra allenast för dessa provinser tillskapa

ett undantag från hvad för riket i öfrigt i detta hänseende är stadgadt.

Otvifvelaktigt föreligger emellertid fullgiltig:! skäl för att icke vid kyrkokassorna

binda dylika kostnader. Jag anser därför, att kostnaderna i de

angifna fallen böra gäldas omedelbart af pastoraten. För öfrigt hafva i

47 och 61 §§ (51 och 65 §§) gjorts några jämkningar, föranledda af anmärkningar,

som inom högsta domstolen framställts.

I 50 § (54 §) har med anledning af anmärkning inom högsta domstolen

inskjutits ordet »eljest» för att därmed utmärka, att den domkapitlet,

lånekassestyrelse och byggnadsskyldig här särskildt tillagda rätt

att påkalla syn icke afser rubbning af den i 45 § 5 mom. (49 § 10 mom.)

meddelade bestämmelse, enligt hvilken missnöje mot ekonomisk besiktning

skall vid förlust af rätt till vidare talan anmälas inom viss tid. Då efter

den ändring, som föreslagits beträffande 40 § (44 §), ordet »byggnadsskyldig»

i 50 § (54 §) användes i samma bemärkelse som på alla andra

ställen i författningen, lärer något missförstånd beträffande ordets betydelse

icke, som inom högsta domstolen befarats, vidare kunna ifrågakomma.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56. .

Enligt hemställan inom högsta domstolen hafva ändringar gjorts i 42 §

(46 §). Dessa ändringar motsvaras af liknande jämkningar i 53 § (57 §). I öfrigt

har föreskriften om sättet, pa hvilket domaren skall kalla nämnd till synen,

ur sistnämnda lagrum uteslutits, såsom därom inom högsta domstolen tillstyrkts;

hvarjämte, och då i 1 mom. orden: »därest så nödigt finnes» kunna

föranleda att förordnande för skogstjänsteman ofta onödigtvis begäres, i

stadgandet uttryckligen angifvits, i hvilka fall skogstjänstemans närvaro

vid af- och tillträdessyn är behöflig. I 2 mom. af samma paragraf har

jämkning skett i enlighet med högsta domstolens uttalande; hvarjämte

tillagts, att bevis om den i momentet omförmälda kallelse bör till domaren

eller rätten insändas. I detta sammanhang torde dessutom få anmärkas

att, om med anledning af de erinringar, som inom högsta domstolen gjorts

beträffande detta moment och nästföljande paragraf, åt 59 § (63 §) gifves

det innehåll att den domkapitlet efterträdande löntagaren må, där han så

nödigt aktar, i afscdda fallet föra talan i hvad hans rätt rörer, dock att

därvid rättsförhållandet mellan domkapitlet och honom icke må komma

under bedömande i annat fall, än att båda därom åsämjas, så lärer därigenom

vara angifvet, i hvad män löntagare, som afses i 53 § 2 mom.

(57 § 2 mom.), bör såsom part betraktas vid den syn, till hvilken han

enligt sistnämnda lagrum skall kallas.

Högsta domstolen har ansett den i 55 § (59 §) gifna allmänna erinringen

därom att vid laga syn skall behandlas endast sådana ämnen, som

blifvit till synen hänskjutna, kunna utan olägenhet uteslutas. Då emellertid

beträffande denna ■§ af mig föreslagits ett tillägg, som i ett särskild! fall

annorlunda bestämmer handläggningen vid laga syn, torde stadgandets

bibehållande numera få anses fullt befogadt.

Med anledning af den anmärkning, som i högsta domstolen framställts

mot 56 § 5 mom., och då det torde ligga i sakens natur att. konsistorieoch

lånekasseombuden, såsom parter vid synen, själfmant anföra hvad de

anse böra vid beslut om nybyggnad komma i betraktande, anser jag, att

detta mom. bör helt och hållet utgå.

Beträffande pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamlingar,

lärer fördelningen mellan församlingarna af den pastoratet åliggande nybyggnads-

och underhållsskyldighet å prästgård hittills i allmänhet hafva

bestämts genom öfverenskommelse. Där så ej kan ske, anses frågan böra i

första hand afgöras af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, möjligen med

stöd af landshöfdinge- och kammarkollegii-instruktionerna. Emellertid torde

kunna antagas, att uppfattningen härom icke oväsentligt påverkats däraf

att efter tillkomsten af 1862 års kyrkostämmoförordning någon fast grund

till fördelning af de särskilda församlingarnas andelar i gemensamma ut
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

gifter icke varit stadgad, utan hvarderas bidrag be.-tämts på grund af

öfverenskommelser, soin skolat underställas Eders Kung! Maj:ts befallningsliafvandes

pröfning. Nu har likväl i detta hänseende ett annat förhållande

inträdt genom lagen den 31 maj 1901 angående ändring i 7 och 35 §§ af

kyrkostämmoförordningen. Enligt denna lag bestämmes rösträttens fördelning

mellan församlingarna af förhållandet mellan deras hela antal bevillningskronor;

dock att, då fråga är om byggande eller underhåll af kyrka

eller annan gemensam byggnad, i kostnaden för hvilken socknemän å landet

enligt allmän lag eller särskild författning deltaga för fastighet efter hela,

men för andra beskattningsföremål blott efter viss del af därå belöpande

fyrktal, vid beräkningen af landsförsamlingens röstsumma skall läggas till

grund för fastighet hela, men för öfriga beskattningsföremål en mot nämnda

del af fyrktalet svarande del af hela antalet bevillningskronor. De afgifter,

hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar,

skola af de olika församlingarna utgöras i full motsvarighet till hvarje

församlings rösträtt, och således komma afgift erna alltid att bestämmas af

röstgrunden, sådan den ställer sig för hvarje år.

Det torde icke vara möjligt att i fråga om fördelningen mellan förenade

lands- och stadsförsamlingar af den pastoratet åliggande nybyggnadsoch

underhållsskyldighet finna eu mera rättvis och tillfredsställande grund, än

sålunda genom lagen den 31 maj 1901 bestämts, och det synes så mycket

mindre böra ifrågasättas att därifrån afvika, som lagen, såsom nämnts, tagit

hänsyn just till de olika bestämmelser, som gälla för skyldighet att deltaga

i prästgårdsbyggnad på landet. Hvad i kommittéförslagets 69 § (71 §)

stadgats därom, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall, i brist

af godvillig öfverenskommelse, bestämma huru stor lott af nybyggnads- och

underhållsskyldigheten må påläggas hvarje särskild församling inom pastoratet,

bör således enligt min mening icke vidare komma i fråga, utan det

torde vara tillräckligt att i boställsordningen intaga allenast en hänvisning

till hvad i lagen är stadgadt i fråga om afgifter, hvarom för lands- och

stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar, dock att, äfven om

bostadsboställe är i stad beläget, landsförsamling icke må påföras andel i

mer än som motsvarar den pastoratet åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet

å bostadsboställe af samma klass å landet. Af hvad nu

är sagdt lärer ock följa, att icke heller den bestämmelsen i 69 § (71 §)

bör bibehållas, enligt hvilken en hvar bland församlingarna må kunna

tilldelas särskilda af de laga husen att nybygga och underhålla.

Efter införandet i boställsordningen af bestämmelserna i 1894 års

proposition rörande nybyggnads- och underhållsskyldigheten samt fördelningen

af densamma, torde ock böra från samma proposition intagas en

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 56.

bestämmelse därom (§ 73 mom. 2) att, där å viss ort eller för visst

boställe ett annat förhållande i nämnda hänseenden äger ram, än som

öfverensstämmer med de allmänna stadgandena, hvad sålunda hittills

undantagsvis varit härutinnan gällande skall fortfarande tillämpas. Härigenom

sker i sak ej ändring i kommitténs förslag, som i 9 § innehåller

bestämmelse i enahanda syfte.

Enligt kommitténs mening skulle boställsordningen gälla från och

med den 1 maj året näst efter dess utfärdande. Då emellertid före författningens

trädande i kraft reglementen för byggnadslånekassorna skola

uppgöras, granskas och fastställas, men detta arbete, som förutsätter grundliga

utredningar, kan antagas blifva mycket tidsödande, har jag ansett tidpunkten

för den nya författningens tillämpning icke böra bestämmas tidigare

än från och med den 1 maj 1906.

1 71 § 2 mom. (74 § 2 mom.) har från 1894 års proposition intagits

ett af kommittén uteslutet, numera behöfligt tillägg; hvarjämte den

tidpunkt, efter hvilken boställshafvare skall vara utnämnd för att boställsordningens

föreskrifter uti de i detta och 4 mom. af samma paragraf (74 §)

angifna hänseenden skola vara å honom tillämpliga, ansetts böra framskjutas,

så att boställsordningen då hunnit blifva kungjord. Då 3 mom.

af 71 § (74 §) ansetts kunna affattas tydligare, än som i förslaget skett,

har jämkning i sådant hänseende vidtagits, och därjämte har tillagts, att

hvad i 24 § 1 mom. är föreslaget att gälla i fråga om byggnadslånekassas

skyldighet att taga brandförsäkring ej skall äga tillämpning på de i detta

inom. omförmälda, fall. Såsom af högsta domstolen blifvit ifrågasatt, är 5

mom. uteslutet. Dess plats har intagits af förslagets 6 inom., hvarjämte

från 1894 åi*s proposition införts ännu ett öfvergångsstadgande, som betecknats

med mom. 6.

Ytterligare ett par öfvergångsstadganden torde böra från 1894 års

proposition och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med denna intagas i

den nya författningen (75 och 77 §§), hvarjämte med hänsyn till den långa

tid, som kommer att förflyta mellan författningens kungörande och tillämpning,

särskild föreskrift torde böra gifvas därom (i 76 §) att, om i anledning

af tjänsteombyte, som skett efter den 31 december 1903, af- och tillträdessyn

hållits före den 1 maj 1906, och nybyggnads- och underhållsskyldigheten

beträffande laga hus å bostadsboställe skall vara mellan boställshafvaren

och annan byggnadsskyldig delad, laga syn bör för meddelande

af de bestämmelser i afseende å de laga husen, hvarom i 75 § förmäles,

hållas så snart efter den 1 maj 1906 ske kan.

Vidare torde åtskilliga afvikelsor från kommitténs förslag böra göras

i 3 och 4 §§, 5 § 2 inom., 6 §, 13 § (17 §), 36 § (40 §), 43 § (47 §),

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

54 § (58 §), 58 § (62 §), 60 § (64 §), 61 § 2 mom. (65 § 2 mom.). 62 §,

63 § samt rubriken till IX kap. (X kap.), allt mod anledning af hvad vid

granskningen af förslaget blifvit inom högsta domstolen anmärkt.

Några i förslaget vidtagna, här förut ej omnämnda redaktionsändringar

torde, såsom afsedda hufvudsakligen att utgöra förbättringar i lagtexten,

ej erfordra särskild redogörelse.

Högsta domstolen har slutligen anmärkt såsom en blåst i förslaget,

att däri saknades hvarje antydan om hvilka nu gällande författningar

genom dess upphöjande till lag skulle komma att upphäfvas eller ändras.

Då det icke kan antagas hafva varit högsta domstolens mening, att i boställsordningen

skulle uppräknas hela den mångfald af författningar, som

genom dess antagande koinme att helt eller delvis ändras, torde det vara

tillfyllest att i ingressen angifva det hufvudstadgande, 26 kap. 2 § byggningabalken,

som är afsedt att upphäfvas, samt i öfrigt lämna ett allmänt

förklarande, att genom boställsordningen ändras hvad särskilda författningar

innehålla däremot stridande.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med

det afgifna yttrandet affattadt förslag till ecklesiastik boställsordning och

hemställde, att förslaget måtte föreläggas Riksdagen till antagande.

Justitierådet Skarin åberopade sitt vid förslagets granskning i högsta

domstolen afgifna yttrande.

Statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens

hemställan.

Hvad departementschefen sålunda hemställt behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle

proposition af den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Gustaf Norström.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri A. B., 1903,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3SärU 1903:3 Särskilda Utskottets (N:o 3) Utlåtande N:o 3 s. 1 i texten