Sök i Ratio Lex

Angående anvisande för åt 1904 af anslag till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm m. in

39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:59, Angående anvisande för åt 1904 af anslag till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.

1

N:o 59.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående

anvisande för åt 1904 af anslag till utförande af provisoriska

anordningar vid centralstationen och norra stationen

i Stockholm m. in.; gifven Kristiania slott den 16

februari 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,

att Riksdagen, med förklarande att de gatudelar, som för utförande

af provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen

i Stockholm komma att tagas i anspråk, icke behöfva förvärfvas

med annan rätt än kostnadsfri besittningsrätt, så länge de för statens

järnvägsdrift användas, må, till utförande af nämnda baugårdsanordningar,

för år 1904 bevilja, utöfver det af Riksdagen för enahanda

ändamål redan anvisade belopp, 1,368,000 kronor, ytterligare 340,000

kronor att utgå från riksgäldskontor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna sistnämnda belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bill. till Riksd. Prat. 1903. I Sami. 1 A/d. 42 IlCtft. (N:o 59).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Kristiania slott den 16 febriiari 1903.

Närvarande:

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring och

Berger.

Departementschefen statsrådet Westring anförde:

I skrifvelse den 13 maj 1902 anmälde Riksdagen, att Riksdagen,

i anledning af Kung-l. Mai:ts därom gjorda proposition,

a) för år 1903 beviljat:

till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen

och norra stationen i Stockholm kronor 1,368,000: —

till påbörjande af permanent godsbangård vid

Norrtulls station...................................................... » 414,000: —

och till påbörjande af en rangeringsbangård vid

Tomteboda .............................................................. » 390,000: —

eller tillsammans kronor 2,172,000: —,

med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under

år 1902 af tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor;

b) medgifvit, att det belopp, för hvilket enligt Riksdagens skrifvelse

den 1 maj 1900 finge inköpas sådana egendomar, som af

Kungl. Maj:t pröfvades vara för statens järnvägar behöfliga för genomförande

af nya bangårdsanordningar i Stockholm, finge höjas från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59. 3

5,000,000 kronor till 6,000,000 kronor, under iakttagande fortfarande

af de i samma skrifvelse fastställda villkor med tillägg, dels att ej annan

mark finge med anlitande af dessa medel förvärfvas än sådan, som erfordrades

för de i mom. a) här ofvan omförmälda bangårdsanordningar

eller för utvidgning af Stockholms södra station, dels ock, att medlen

kunde i förekommande fall användas jämväl till inköp af gatumark och

till löseskilling vid förvärf af egendom i enlighet med gällande bestämmelser

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof; samt

c) medgifvit, att ett för anläggning af godsbangård vid Norrtulls

station erforderligt område af omkring 38 ar af kronolägenheten Stallmästaregården

i Solna socken finge af järnvägsstyrelsen öfvertagas för

att disponeras för statens järnvägars räkning, med skyldighet för järnvägsstyrelsen

att utgifva den ersättning för förlust eller olägenhet i

anledning af öfverlåtelsen, som borde lägenhetens nuvarande arrendator

tillkomma.

Järnvägsstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 13 december

1902, med öfverlämnande af omarbetadt, fullständigt förslag till provisoriska

anordningar vid centralstationen och norra stationen i Stockholm,

dels anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå

Riksdagen att, då omförmälda af Riksdagen för år 1903 beviljade

anslag å 1,368,000 kronor befunnits för det nya förslaget otillräckligt,

bevilja ett tilläggsanslag af 440,000 kronor att ställas till styrelsens

disposition under innevarande år,

dels ock, för den händelse att förvärfvandet, på sätt af Riksdagen

förutsatts för beviljande af sagda anslag, med äganderätt af all den

Stockholms stad tillhöriga mark, som för utförande af förenämnda anordningar

erfordrades, skulle anses omfatta jämväl för dessa anordningar

erforderliga gatudelar, hemställt om utverkande hos Riksdagen

af eftergifvande af berörda förutsättning, i hvad anginge gatumarken.

De frågor, som sålunda af järnvägsstyrelsen väckts, eller dels om

beviljande af tilläggsanslag för utförande af provisoriska anordningar

vid centralstationen och norra stationen i Stockholm och dels om sättet

för förvärfvande af den för anordningarnas genomförande erforderliga

marken, torde lämpligen böra behandlas hvar för sig.

Hvad då först beträffar styrelsens hemställan i dess första del eller

beviljande af ett tilläggsanslag för utförandet af provisoriska anordningar

vid centralstationen och norra stationen i Stockholm, tillåter

jag mig till eu början i korthet erinra om hvad därutinnan förekommit

före Riksdagens ofvanberörda beslut.

Byggnads
förslaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

järnvägssty- Genom nådigt bref den 10 april 1896 behagade Kungl. Maj:t

relårni9oiSlaS uppdraga åt järnvägsstyrelsen att, efter vederbörlig utredning, taga

under öfvervägande och till Kungl. Maj:t inkomma med nytt fullständigt,

af kostnadsförslag åtföljdt definitivt förslag, huru centralstationen

i Stockholm borde på ett för trafikens ombesörjande tillfredsställande

sätt lämpligast ordnas. Sedan internationell täflan för erhållande

af förslag till ordnande af nämnda centralstation blifvit af styrelsen

efter af Kungl. Maj:t lämnadt tillstånd anordnad, afgaf styrelsen

med underdånig skrifvelse den 29 januari 1901 en af kostnadsberäkningar

åtföljd redogörelse för omgestaltning af bangårdsförhållandena

i och invid Stockholm, hvilken redogörelse uppgjorts med

ledning af ett af ingenjörerne C. O. Gleim från Tyskland och S. Eyde

från Norge författadt, vid sagda täflan med första pris belönadt förslag

till omgestaltningen i fråga samt under förutsättning att åt centralstationen

skulle gifvas högt läge.

I betraktande af de stora kostnader, som genomförandet af anordningarna

enligt denna redogörelse skulle kräfva, fann Kungl.

Maj:t den 8 mars 1901 godt uppdraga åt en kommitté att afgifva

underdånigt yttrande angående den ifrågasatta omgestaltningen af bangårdsförhållandena

i och invid Stockholm äfvensom rörande af styrelsen

uppgjordt förslag i fråga om västra stambanans ändrade inledande till

hufvudstaden.

Då det, med hänsyn till den stora omfattningen af kommitténs uppdrag

samt de många skilda meningar och olika uppslag, som yppat sig

under kommitténs arbeten, tydligt framstått för styrelsen, att yttrande

och förslag från kommittén omöjligen kunde vara att vänta å sådan tid,

att någon framställning i anledning däraf skulle kunna aflåtas till 1902

års Riksdag, fann sig styrelsen, som ansett, att åtgärder med det

snaraste måste vidtagas för att genom utvidgning och förbättring af de

nuvarande stationsförhållandena i Stockholm bereda möjlighet att tillgodose

den växande trafikens kraf, samt att man icke kunde stå till

svars för att uppskjuta verkställandet af berörda åtgärder i afvaktan på

en slutlig lösning af den stora bangårdsfrågan i Stockholm, böra hos

Kungl. Maj:t göra hemställan om provisoriska anordningars vidtagande

för af hjälpande af de största bristerna och förebyggande af stundom

öfverhängande trafikfaror. Ett af styrelsen för sådant ändamål utarbetadt

förslag till provisoriska utvidgningar och anordningar vid centralstationen

och norra stationen blef därför med underdånig skrifvelse

den 6 december 1901 af styrelsen till Kungl. Maj:t öfverlämnadt.

Ifrågavarande förslag afsåg i hufvudsak att vid centralstationen

särskilja fjärrtrafiken från den lokala persontrafiken, att få bestämda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 59.

tågvägar för afgående och ankommande fjärrtåg och för de passerande

godstågen samt att för de tomma tågsätten bereda lämpligt antal uppställningsspår

så belägna, att in- och utförandet af tågen till och från

dessa spår skulle kunna ske utan hinder och fara för trafiken på de

verkliga tågvägsspåren.

För sådant ändamål upptog förslaget fyra genomgående trafikspår

för norrut afgående och norrifrån ankommande fjärrtåg samt för söderifrån

ankommande och söderut afgående persontåg, af hvilka spår

norra delen vore afsedd för de förra och södra delen för de senare

tågen, och hade berörda delar åtskiljts medelst en för de resandes gång

till och från de olika, mellan spåren befintliga perrongerna afsedd

passage, liggande i samma plan som spåren. Väster om dessa spår

skulle utläggas ett spår för den transiterande godstrafiken.

För betjänande af den lokala persontrafiken å norra stambanan och

Stockholm—Västerås—bergslagens järnväg skulle emot mälarstranden

invid Jakobsgatans förlängning uppföras ett provisoriskt mindre stationshus

med tillhörande plattformar och med särskild tågväg, belägen

väster om nyss omförmälda godstågsspår.

Beträffande den så kallade driftsbangården, som vore nödvändig för

uppställning af ej mindre persontåg under deras uppehåll på stationen

än äfven reservvagnar m. m. samt för beredande af en utaf linjetrafiken

oberörd del af de till personbangården hörande anläggningarna, där

för persontågens sammansättning och ordnande nödiga växlingsrörelser

kunde utföras, hade densamma föreslagits att förläggas mellan Kungsgatans

viadukt och Klarabergsgatan. För åstadkommande af plats för

denna driftsbangård äfvensom för de särskilda tågvägarne dels till nyssnämnda

lokaltrafikstationshus dels för passerande godståg, erfordrades

ej mindre upplåtelse eller förvärf af, bland annat, den del af Lilla

Munklägersgatan och angränsande delar af från denna utgående gator,

som ligga omedelbart väster om nuvarande bangården, än äfven förlängning

af Kungsgatans viadukt.

Nyss angifna anordningar förutsatte en betydlig ökning af järnvägsområdets

bredd och utläggning af nio spår i Gamla Kungsholmsbrogatan

utöfver nu befintliga fem spår, hvadan antalet spår i denna gata, som

enligt mellan styrelsen och Stockholms stad den 30 november 1877

träffadt aftal skall hållas öppen för gaturörelsen, när sådant icke åstadkommer

hinder eller uppehåll för järnvägsrörelsen, skulle blifva 14 stycken.

För att undanrödja de hinder och den trängsel, som nästan dagligen

förefunnos uti själfva centralstationshuset, ingingo i förslaget såsom

en integrerande del vissa förändringar af nämnda hus. Sålunda

skulle midtelpartiet förses med en utbyggnad emot centralplanen för

s. 6 Kontrollera mot PDF

Proposition

till 1902 års

Riksdag.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

beredande af bättre utrymme i vestibulen, särskilt med hänsyn till

önskvärdheten att för de resande underlätta tillträdet till biljettkontoren

och resgodsemottagningen. Längs husets fasad på båda sidor om

midtelpartiet skulle utvändiga korridorer anordnas, hvarigenom husets

nuvarande hela bredd komme själfva trafiklokalerna och deras utrymmesbehof

tillgodo, hvar jämte eu del förändringar och förflyttningar af

åtskilliga lokaler i husets bottenvåning förutsetts.

Kostnadsförslaget, frånsedt behofvet af ytterligare markförvärf,

innefattade följande hufvudposter:

förändringar af spårsystemet, innefattande jämväl provisoriska spår och

växelflyttningar under arbetets gång för uppehållande

af trafiken........................................................... kr. 235,215: —

växel- och signalsäkerhetsanordningar........................... » 153,700: —

diverse arbeten, innefattande, bland annat, plattformstak,

96,000 kronor, förlängning af underföringen

af Mäster-Samuelsgatan, 35,000kronor, rödjningsoch

planeringsarbeten, gräsning af tillfartsvägar

samt hägnad m. in., 42,550 kronor, stensättning

af droskplatser, nya plattformar in. m., 69,000

kronor, förlängning af viadukten vid Kungsgatan,

241.000 kronor, samt förlängning af underföringen

vid Norra Bantorget, 13,900 kronor, anläggning

af provisorisk gata (Mäster-Samuelsgatan)

med flyttning af gas-, vatten- och kloakledningar

44,300 kronor ............................................................. » 581,255: —

husbyggnadsarbeten, däribland tillbyggnad af centralstationshusets

vestibul, anordnande af två utvändiga

korridorer samt förändringar i inredningen

af stationshusets nedra våning, 171,727 kronor

70 öre, äfvensom ankomsthall för

40.000 kronor,........................................

oförutsedda utgifter, administration m.

lokaltågen,

m. (15 %)......

219,827:

178,002:

70

30

tillsammans kronor 1,368,000: —.

Vid föredragningen inför Kungl. Maj:t af förenämnda den 6 december

1901 afgifna förslag, anförde departementschefen, bland annat, att det

torde kunna anses oomtvistligt, att åtgärder inom den närmaste framtiden

måste i betydande omfattning vidtagas för ordnande af bangårdsförhållandena

i hufvudstaden, på det att dessa måtte komma att motsvara den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

7

ökade trafikens oafvisliga kraf. Dessa åtgärder vore endast den naturliga

följden däraf, att den högst väsentliga oafbrutna stegringen i trafiken

å statsbanorna till och från hufvud staden, som inträffat under den långa

tidrymden efter tillkomsten af de nuvarande stationerna i Stockholm,

icke motsvarats af förbättringar och utvidgningar af samma stationer,

hvadan dessa blifvit allt mera otillräckliga för sitt ändamål och, icke

minst med hänsyn till den resande allmänhetens personliga säkerhet,

otillfredsställande. Styrelsen hade på goda skäl stödt sin uttalade åsikt,

att en del af de erforderliga utvidgningarna vore af den trängande

beskaffenhet, att man icke kunde stå till svars för att dröja därmed,

tills den anordnade utredningen af frågan i hela dess vidd hunne föras

till slut. Kungl. Maj:t behagade ock till 1902 års Riksdag aflåta proposition

om beviljande för år 1903 af, bland annat, 1,368,000 kronor

till utförande af provisoriska anordningar vid centralstationen och

norra stationen i Stockholm.

I sin ofvanberörda skrifvelse den 13 maj 1902 med anmälan

om beviljandet af sistnämnda belopp yttrade Riksdagen, att de af

Kungl. Maj:t föreslagna anordningar för tillgodoseende af den växande

trafikens kraf hade i sin helhet synts Riksdagen vara välbetänkta och

böra komma till utförande. Beträffande den föreslagna tillbyggnaden

till centralstationshuset hade Riksdagen emellertid velat påpeka, att

den därför upprättade planen icke syntes Riksdagen tilltalande, utan

vore det enligt Riksdagens mening önskvärdt, om denna plan kunde

omarbetas i syfte, att utbyggnaden på midten af husets fasad komme

att sträcka sig mindre långt fram på centralplanen.

Genom nådigt bref den 27 juni 1902 anbefalldes därefter styrelsen

att underställa Kungl. Maj:ts nådiga pröfning fullständigt förslag till

provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen för

högst den för anläggningen beräknade kostnad, 1,368,000 kronor, med

iakttagande vid uppgörande af förslaget, såvidt sådant lämpligen kunde

ske, att, enligt hvad Riksdagen såsom önskvärdt framhållit, utbyggnaden

på midten af centralstationshusets fasad komme att sträcka sig mindre

långt fram på centralplanen än enligt det af styrelsen för ifrågavarande

anläggning ursprungligen upprättade förslaget.

Före emottagandet af detta nådiga bref hade emellertid styrelsen

uti underdånig skrifvelse den 10 juni 1902, i sammanhang med öfverlämnande

till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning af definitivt förslag till

påbörjande af permanent godsbangård vid Norrtulls station, meddelat

att, då det befunnits erforderligt att företaga vissa ändringar i det med

Riksdagens

skrifvelse den

13 maj 1902.

Järnvägsstyrelsens

förslag

år 1902.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

styrelsens underdåniga skrifvelse den 6 december 1901 öfverlämnade

förslag (här nedan benämndt 1901 års förslag) till provisoriska anordningar

vid centralstationen och norra stationen, definitivt förslag rörande

dessa arbeten icke hunnit vid sagda tid utarbetas.

Ändringarna hade betingats dels af de anmärkningar, hvilka framställts

mot detsamma ej mindre under ärendets behandling i Riksdagen

än äfven af stadens myndigheter, dels ock däraf att vid det fortsatta

bearbetandet af förslaget för erhållande af definitiv plan för ifrågavarande

provisoriska bangårdsanordningar, det visat sig, att uti förslaget

rätt afsevärda förbättringar kunde åstadkommas.

I sin förut omförmälda skrifvelse af den 13 december 1902 upplyste

styrelsen till eu början, att styrelsen för ernående af möjligast

tillfredsställande lösning af den föreliggande frågan hade ansett sig böra

uppdraga omarbetningen af 1901 års förslag åt omförmälda ingenjörer

Gleim och Eyde, helst som desse, hvilka hade till specialitet att uppgöra

planer till bangårdsanordningar, förut erhållit styrelsens uppdrag

att utarbeta definitivt förslag till centralstationens och norra stationens

slutliga anordnande med bibehållande af dessa stationers nuvarande

läge i plan och med anledning däraf vore bättre än andra i tillfälle

att, så långt ske kunde, vid uppgörande af plan för provisoriska anordningar

taga hänsyn till blifvande permanenta anordningar enligt sistberörda

förslag.

Sedan Gleim och Eyde fullgjort det dem lämnade uppdrag i fråga

om utarbetande af plan för provisoriska anordningar vid centralstationen

och norra stationen i Stockholm, anmälde styrelsen vidare,

hade förslaget delgifvits omförmälda 1901 års bangårdskommitté, som

efter tagen del däraf såsom sin mening beträffande förslaget uttalat,

att det innebure en högst väsentlig förbättring af 1901 års förslag,

men att ifrågasättas kunde, om icke möjligt vore att ytterligare förbättra

förslaget genom uppförande af en mindre utbyggnad å stationshusets

midtelparti samt af utvändig korridor längs fasaden utmed

andra och tredje klassens väntsalar äfvensom genom anläggande af

en persontunnel från västra stambanans västligaste persontågsspår för

ankommande tåg under samma banas två öfriga persontågsspår, däraf

ett för ankommande och ett för afgående tåg, hvilka anläggningar

enligt kommitténs uppfattning __ skulle vara väl värda de kostnader,

som desamma kunde betinga. Äfven Stockholms stads delegerade hade

beredts tillfälle taga förslaget i skärskådande och i likhet med kommittén

förklarat detsamma innebära en afsevärd förbättring af det förut

afgifna förslaget. Förslaget hade i anledning af berörda anmärkningar

blifvit i vissa delar omarbetadt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

Angående det sålunda omarbetade förslaget, som med skrifvelsen

öfverlämnades, anförde styrelsen:

De väsentligaste brister, som vidlådde de nuvarande anordningarna

för trafiken på centralstationen, kunde i korthet angifvas bestå däruti, att

det utrymme, som centralstationsbyggnaden erbjöde för expediering af

resande samt res- och ilgods, vore alltför knappt; att perrongerna beredde

alltför litet utrymme, hvarjämte''tillträdet till desamma vore förenadt med

fara till lif och lem, enär förbindelsen med dem måste äga rum öfver

mellanliggande spår; att den egentliga personstationen vore i saknad af

olika afgångs- och ankomstspår med därtill hörande särskilda afgångsoch

ankomstperronger för statsbanornas och Stockholm—Västerås—

bergslagens järnvägs persontåg, hvilket i hög grad försvårade tågens

expediering; att utanför den egentliga personstationen icke funnes uppställningsspår,

där de olika banornas tågsätt kunde stå uppställda mellan

ankomst och afgång och där nödiga växlingsrörelser m. m. kunde utföras,

strängt afskrida — såsom ur trafiksäkerhetens synpunkt vore nödigt —

från den å hufvudspåren försiggående trafiken; samt att godstrafiken till

förfång för såväl densamma som persontrafiken och tågsäkerheten vore

anvisad till persontrafikens tågvägar och i öfrigt beroende af växlings- och

tågrörelserna för sistnämnda trafik. Därtill komme, att på grund af de

stigningar, som Kungsgatans viadukt företedde, en ganska afsevärd

körtrafik med tyngre gods korsade järnvägen i plan vid Gamla Kungsholmsbrogatan,

en omständighet som vore synnerligen oläglig för såväl

denna trafik som järnvägen.

Genom 1901 års förslag, hvarmed afsetts att med jämförelsevis

enkla medel vinna ett af nödvändigheten påkalladt och vid alla större

stationer ifrigt eftersträfvadt särskiljande af lokal- och fjärrtrafiken med

skilda plattformar och skilda tågvägar inom stationsområdet jämte nödigt

antal uppställningsspår för tågsätten samt ett genomgångsspår för den

transiterande godstrafiken, hade styrelsen tänkt sig, att de hufvudsakligaste

af nyss omförmälda brister skulle blifva undanröjda, och att så

skulle i det stora hela blifvit förhållandet, därest förslaget kommit till

utförande, ansåge styrelsen icke kunna bestridas.

Såsom emellertid ofvan angifvits, hade vid det fortsatta bearbetandet

af 1901 års förslag ändringar däri befunnits böra företagas.

Dessa åsyftade att undanrödja följande detsamma vidlådande olägenheter.

I följd däraf att de i förslaget ingående fyra tratikspåren måste

vid vissa'' tågrörelser befaras skulle en korsning mellan person- och

tågtrafiken understundom blifvit nödvändig, hvarförutom, på grund al

att berörda spår vore genomgående, en viss fara för tågsammanstöt
Bih.

till Rikad. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 42 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

ning skulle förelegat för det fall, att, när två tåg från motsatta håll

ungefär samtidigt anlände, det ena af dessa tåg måste införas på samma

spår, på hvilket det andra redan intagits.

Genom driftsbangårdens läge i förhållande till nyssnämnda trafikspår

skulle följden blifvit, att Jakobsgatan måst vid västra stambanans

tågsätts rörelser mellan bangården och trafikspåren passeras två gånger,

hvilket helt naturligt skulle vållat afsevärdt hinder i gatutrafiken.

Läget för det föreslagna provisoriska stationshuset vid Jakobsgatan

hade varit mindre fördelaktigt för såväl de resande, af hvilka ett stort

antal torde efter ankomsten begifva sig till de östra och norra stadsdelarne,

som ock stationsbefälet å centralstationen, då det direkta öfvervakandet

af lokaltrafiken genom stationsinspektoren vid centralstationen

skulle försvårats i följd åt lokalstationens belägenhet på andra sidan

de egentliga _ tägvägarne, hvarjämte genom lokalstationens läge, som

skulle haft till följd att tågvägskorsningarna mellan lokal- och fjärrtågen

kommit att befinna sig ganska långt norrut å stationsområdet,

för tågsäkerheten önskvärd centralisering af tågvägskorsningarna icke

skulle varit möjlig.

Ofvan papekade olägenheter hade styrelsen låtit sig angeläget vara

att vid omarbetningen af 1901 års förslag afhjälpa, och af den redogörelse,

som styrelsen nu afgåfve för det öfverlämnade förslaget, ansåge

styrelsen framgå att så äfven lyckats.

Norra stambanans och Stockholm—Västerås—bergslagens järnvägs

spår för ankommande och afgående fjärrtåg delades vid ingången till

centralstationen i fyra perrongspår, af hvilka de två närmast centralstationshuset

befintliga vore afgångs- och de öfriga ankomstspår. Samtliga

dessa spår vore ändspår.

Västra stambanans hufvudspår, som bibehölles i sitt nuvarande

läge tills svängbron öfver Norrström passerats, men därefter afveke

västerut med en kurva af 300 meters radie, grenade sig vid centralstationens

södra ände i dels tre perrongspår, liggande väster om nyss

omförmälda fyra spår och af hvilka det östligaste vore afsedt för afgång

och de öfriga utgjorde ankomstspår, dels ock ett godstågsspår.

Mellan samtliga perrongspår befunne sig perronger, hvilka förenades

i en bred tvärperrong, som man skulle kunna kalla ett ))perronghufvud»,

med en bredd af 34 meter, hvilken förmedlade deras direkta förbindelse

med in- och utgångarna till stationshuset.

Därigenom att stationen, hvad de norra banorna beträffade, anordnades

såsom terminusstation, genom hvilken anordning någon fara

för tågsammanstötuing icke kunde ifrågakomma, erhölles spårfri pas
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

11

sage för samtlige resande, med undantag dock af västra stambanans,

hvilka vid ankomst skulle nödgas korsa tvänne af samma banas perrongspår

i plan. Då, på sätt ofvan angifvits, 1901 års bangårdskommitté

hemställt, att för undvikande af berörda korsning mellan person- och

tågtrafiken persontunnel måtte anordnas nnder västra stambanans två

östligaste perrongspår, hade styrelsen funnit sig böra biträda kommitténs

åsikt i detta hänseende och därför upptagit anordnande af dylik

persontunnel, (utmärkt å den öfverlämnade förslagsritningen med röd

färg), på det att spårfri passage måtte kunna beredas äfven de med

västra stambanan anlända resande.

För den transiterande godstrafiken förutsattes ett genomgångsspår,

beläget väster om ofvan om förmälda sju perrongspår, hvarigenom godstrafiken

blefve helt och hållet skild från persontrafiken.

Driftsbangården, som vore förlagd till västra sidan af de norra

banornas liufvudspår och sträckte sig norr om Kungsgatans viadukt in

på norra stationens område, hvilken anordning befunnits nödig såsom

varande lämpligare med hänsyn till gatutrafiken i Gamla Kungsholmsbrogatan,

bestode af två sammanhängande grupper, af hvilka den norra

hufvudsakligen vore afsedd för de norra banorna och den södra för

västra stambanan, och vore de till driftsbangården hörande spårgrupper

tillgängliga från bägge ändarne. Genom västra stambanans perrongspårs

läge i förhållande till driftsbangården komme icke några rangerrörelser

öfver Jakobsgatan att äga rum efter de nya spåranordningarnas

genomförande.

Lokaltrafiken hade förlagts till norra delen af centralstationen, och

denna trafiks perronger befunne sig i sådant läge, att den norra delen

af centralstationshuset kunde göras disponibel för biljettförsäljning och

ombesörjande af resgodset m. m. för ifrågavarande trafik. För tågen

till och från Sundbyberg hade afsetts att anordnas ett spår och för

tågen till och från Järfva ett spår samt emellan dessa spår en perrong,

hvilken stode i förbindelse med den för berörda trafik föreslagna inoch

utgången utan hinder af mellanliggande spår. För hvartdera åt

nämnda spår hade förutsatts ett återgångsspår för lokomotiven.

Enligt förslaget skulle i Gamla Kungsholmsbrogatnn utläggas, utöfver

nu befintliga spår, ytterligare spår, hvilkas antal dock ansetts

kunna under de närmaste åren inskränkas till 4 stycken.

Den nuvarande mellan det s. k. annexet och centralstationshuset

belägna fristående magasinsbyggnaden för ankommande ilgods hade

såsom icke motsvarande sitt ändamål befunnits böra borttagas, och i

stället hade afsetts att å ifrågavarande plats uppföra en ny byggnad

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

för sagda slags ilgods med en bredd af 12 meter. Dessutom hade den

i centralstationshusets norra del belägna, till tvättstuga för närvarande

använda lokal samt det därintill angränsande rum för formulärförrådet

jämväl tagits i anspråk för ankommande ilgods, hvarigenom utrymmet

för detsamma ökats med omkring 35 procent af dess nuvarande storlek.

Den kungliga väntsalen med tillhörande rum hade förlagts till

stationsbyggnadens södra del samt försetts med ingång från centralplanen

och direkt utgång till perronghufvudet.

Då den vid centralstationshusets södra ända uppförda tillbyggnad,

som för närvarande användes för afgående ilgodsexpeditionen och hvars

ytinnehåll vore 593 qvadratmeter, måste tagas i anspråk för beredande

af genomgång för anlände fj ärr-resande äfvensom af expedition för

deras resgods, förutsattes i förslaget uppförande för nämnda slags

ilgods af en särskild byggnad, som, belägen sydväst om berörda tillbyggnad

samt alldeles invid och på östra sidan af västra stambanans

afgångsspår, skulle stå i direkt förbindelse med perronghufvudet och

perrongerna för afgående tåg samt få ett ytinnehåll af 850 kvadratmeter,

hvadan ökningen skulle utgöra 43 procent.

I anledning däraf att expeditionen för ankommande resgods komme

att blifva förlagd på afsevärdt afstånd från den i det så kallade annexet

för närvarande inrymda expeditionen för tullpliktiga effekter, hade ansetts

nödvändigt att genom en omkring 100 kvadratmeters ytinnehåll

omfattande mindre tillbyggnad till det nu begagnade magasinet för afgående

ilgods bereda utrymme för sistnämnda expedition i omedelbar

närhet af den blifvande resgodsutlämningen.

Då föreliggande förslag vore grundadt på förutsättningen att frigöra

perrongspåren från all trafik öfver desamma i spårens nivå, hade

det befunnits erforderligt att förutse särskilda hissanordningar för transport

af ankommande ilgods samt afgående och ankommande post, hvilka

anordningar befunne sig på fri höjd öfver spåren.

Hvad beträffade den ifrågasatta tillbyggnaden till centralstationshuset

mot centralplanen, hade styrelsen, som helst skulle velat undvika

densamma såsom i arkitektoniskt hänseende mindre tilltalande, dock

ansett sig böra biträda den af 1901 års bangårdskommitté uttalade åsikt

om uppförande af dels en mindre utbyggnad å midtelpartiet af nämnda

hus och dels en utvändig korridor längs fasaden utmed andra och tredje

klassens väntsalar, genom anordnande af hvilken korridor möjlighet

skulle beredas att utvidga, bland annat, andra klassens väntsal och att

göra densamma ljusare. I anledning däraf och då ett större vestibulutrymme

än det nuvarande ostridigt medförde afsevärda fördelar för de

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

resande, hade styrelsen, såsom närmare framginge af en dess skrifvelse

bifogad ritning, betecknad »Förändring af en del vid Stockholms centralstation

befintliga husbyggnader samt ny byggnad därstädes för afgående

ilgods enligt 1902 års förslag», upptagit, en dylik utbyggnad

jämte korridor, därvid styrelsen, på grund af hvad Riksdagen anfört,

minskat bredden af denna utbyggnad från 13 meter, såsom i 1901 års

förslag förutsatts, till 9,5 meter.

Genom ofvan angifna förändringar i stationshuset hade utrymmet

för afgående resgods, hvilket utrymme nu omfattade något öfver 70

kvadratmeter, kunnat ökas med omkring 115 kvadratmeter, hvadan ökningen

utgjorde 161 procent.

Förslaget afsåge därjämte anordnande dels af två för biljettförsäljning

afsedda kiosker, belägna en på hvardera sidan om förenämnda

tillbyggnad, genom hvilken anordning utrymmet för biljettförsäljningen,

hvilket nu utgjorde 47 kvadratmeter, ökats till 98 kvadratmeter eller

med 108 procent samt den framför biljettluckorna ofta bildade ko icke

skulle behöfva hindra passagen för den från ytterdörrarne inströmmande

allmänheten, dels ock, jämlikt generalpoststyrelsens därom framställda

begäran, af plats i tillbyggnadens sydöstra del för sortering af den i

breflådorna uppsamlade post samt för försäljning af frimärken.

Den nyss anmärkta ritningen angåfve dels samtliga förändringar,

som enligt förslaget vore afsedda att verkställas ej blott i det s. k.

annexet utan äfven i det egentliga stationshuset med därtill hörande

tillbyggnad, dels de ny- och tillbyggnader, som blifvit i samma förslag

ifrågasatta att uppföras å stationshusets midtelparti och ena långsida

samt vid dess norra och södra ända.

I sin underdåniga skrifvelse den 6 december 1901 hade styrelsen

anfört, att det med samma skrifvelse öfverlämnade förslag till provisoriskt

omdanande af byggnader och spårsystem vid centralstationen varit

så planlagdt, af t det icke på något sätt skulle förrycka eller fastläsa

frågan, hvar den blifvande stora nya centralstationen skulle läggas, och

att detta provisorium i stort sedt hufvudsakligen utgjordes af spåranordningar,

hvilkas öfverbyggnad äfvensom för trafiksäkerhetens betryggande

föreslagna växelförreglingar hade sitt värde kvar, hvar de än

utfördes eller flyttades.

Styrelsen tillägger nu, att jämväl vid det fortsatta bearbetandet af

1901 års förslag nyss angifna tanke i fråga om planläggningen af byggnader

och spårs}?stem varit den för styrelsen vägledande, och att, sedan

styrelsen varit i tillfälle taga del af det definitiva förslag till de nya

permanenta anläggningarna, hvilket ingenjörerna Gleim och Eyde, på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

sätt ofvan anmärkts, erhållit i uppdrag att utarbeta, och hvilket fortskridit

ganska långt, det för styrelsen framstått såsom i hög grad önskvärd^

att det af Kungl. Maj:t infordrade förslaget så upprättades,

att däri ingående byggnader och spårsystem skulle i stort sedt kunna

utan mera afsevärda ändringar och förflyttningar inrangeras i de blifvande

permanenta anläggningarna, hvilket emellertid måste väsentligt inverka

på kostnaderna.

Vidkommande de kostnader, som utförandet af de provisoriska anordningarna

enligt det senaste förslaget beräknats medföra, meddelar

styrelsen, att dessa, frånsedt utgifter för markförvärf, uppgå till 1,808,000

kronor och således med 440,000 kronor öfverskjuta kostnaderna enligt

1901 års förslag.

Denna kostnadsökning har af styrelsen på följande sätt förklarats.

Omläggningen af västra stambanans hufvudspår, hvilken föranledts

dels med hänsyn till perronganordningarna för att så långt möjligt varit

genom denna anordning erhålla spårfri passage för de resande, dels af

att inom järnvägens område bereda plats för ofvan omförmälda nybyggnad

för afgående ilgods, medförde, att den nuvarande vägunderföringen

vid Jakobsgatan måste förlängas västerut, för hvilket arbete kostnaden

beräknats till .................................................................. kr. 17,167: —

Genom den spåranordning, som orsakats af lokaltrafikens

förläggande till norra delen af nuvarande centralbangården,

hade man måst förutse uppförande af en

vändskifva, för hvilken upptagits eu kostnad af............

Anordnandet af den i förslaget upptagna persontunneln

under två af västra stambanans perrongspår

hade beräknats kosta.................................................................

De ifrågasatta hissanordningarna för transport af

ankommande ilgods samt afgående och ankommande

post beräknades i förslaget medföra en utgift af.........

Uppförandet af dels den i förslaget förutsatta

byggnad för ankommande ilgods mellan centralstationshuset

och det s. k. annexet, dels den för afgående

ilgods ifrågaställda byggnad söder om centralstationshuset,

dels ock den förut angifna, för expedition af

tullpliktigt resgods afsedda mindre tillbyggnaden till

nuvarande magasinet för afgående ilgods, hade beräknats

kosta:

byggnaden för ankommande ilgods .....................

10,000: —

25,000: —

62,600: —

9,980: —

Transport kr. 124,747: —

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Transport kr

byggnaden för afgående ilgods.................................... »

tillbyggnaden till magasinet för afgående ilgods ... »

T följd däraf att, såsom förut framhållits, västra

stambanans spår förflyttats mera västligt än i 1901

års förslag förutsatts, hade det blifvit nödvändigt att

öka däri ingående post för plattformstak med ............... »

Driftsbangårdens förläggande norr om Kungsgatans

viadukt samt eu annan plananordning beträffande spårsystemet

hade medfört, att för följande i 1901 års förslag

ingående arbeten kostnaderna måst ökas med nedan

angifna belopp, nämligen:

för rödjnings- och planeringsarbeten, gräsning af

tillfartsvägar samt hägnad m. m...................... »

» förlängning af afloppstrummor............................. »

» » » underföringen vid Norra Ban
torget

.......................................................................... »

Af anledning, som längre fram angifves, hade styrelsen

ansett nödigt att för förlängning af Kungsgatans

viadukt samt för följande arbeten öka de i 1901 års

förslag härför upptagna kostnader sålunda:

för förlängning af berörda viadukt med ................. »

» terasseringsarbeten ................................................... »

» flyttning och förlängning af gångbron öfver

Gamla Kungsholmsbrogatan med.................. »

» anläggning af provisorisk gata (Mäster-Samuels
gatan)

med........................................................... »

Såsom vanligt vid kostnadsförslags upprättande,

hade för arbetets ledning och förrådsomkostnader m. m.

beräknats omkring 15 procent af sammanlagda beloppet

af ofvan angifna poster............................................................ »

Härtill hade styrelsen ansett böra läggas dels hvad

såsom arfvode torde komma att utgå åt ingenjörerna

Gleim och Eyde för uppgörande af föreliggande förslag,

dels de belopp, som blifvit af styrelsen med

trafikmedel förskotterade för utarbetande af 1901 års

förslag, utgörande tillhopa..................................................

124,747: —

45,064: 60

7,003: 86

81,000: —

9,050:

7,920:

28,990:

225,514: —

3,012: 50

5,150: —

2,280: —

78,437: 20

kr. 15,524: 54

Summa kr. 633,693: 70

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition No 59

Genom den nu verkställda omarbetningen af 1901

års förslag hade däremot följande kostnadsminskning

kunnat åvägabringas, nämligen:

beträffande förändring af spårsystemet med.................... kr.

» växel- och signalsäkerhetsanordningar ......... »

varande kostnadsminskningen enligt dessa

två poster orsakad genom ett ändamålsenligare

anordnande af spårsystemet;

» stensättning af droskplatser, nya plattformar

m. m............................................................. »

» tillbyggnaden till central stationshuset mot

centralplanen ........................................................ »

» förändring af inredningen uti sagda hus

och det s. k. annexet ....................................... »

hvartill komme dels den för uppförande af särskildt

stationshus för lokaltrafiken beräknade kostnaden ........ »

dels ock omkring 15 % af de under förenämnda sex

poster, med undantag af posten å 46,755 kronor,

upptagna summor för arbetets ledning och förrådsomkostnader

m. m. ................................................... »

49,290: —

46,755: —

25,065: —

5,054: 10

10,639: 60

40,000: —

16,890: —

Summa kr. 193,693: 70

Skillnaden mellan nyssnämnda belopp 633,693: 70 kr. och 193,693: 70

kr. utgör 440,000 kr. Då i nyssangifna kostnadsminskning 15 % icke

beräknats å de 46,755 kronor, som motsvara minskningen af kostnaderna

för växel- och signalsäkerhetsanordningar, ehuru i 1901 års kostnadsberäkning

dylik tilläggsprocent upptagits jämväl för de däri ingående

växel- och signalsäkerhetsanordningarnas kostnadsbelopp 153,700 kronor,

anser jag mig böra meddela att, enligt från järnvägsstyrelsen inhämtade

närmare upplysningar, orsaken därtill är den, att styrelsen vid

uppgörande af 1901 års förslag icke haft tillgång till definitiv kostnadsuppgift

från vederbörande leverantörer och därför försiktigtvis för denna

post, 153,700 kronor, beräknat 15 % förhöjning, 23,055 kronor, eller

tillhopa 176,755 kronor. Vid uppgörande af kostnadsberäkningarna för

1902 års förslag däremot hade styrelsen erhållit bestämd uppgift å

ifrågavarande kostnader, slutande å 130,000 kronor, hvadan skillnaden

mellan sistnämnda summa och 176,755 kronor eller 46,755 kronor utgör

den definitiva kostnadsminskningen å denna post och någon procentberäkning

å kostnadsskillnaden således icke bör ifrågakomma.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Rörande anledningen till ökning i kostnaderna för ofvan omförmälda

förlängning af Kungsgatans viadukt, hvilka kostnader i 1901

års förslag upptagits till 241,000 kronor, har styrelsen närmare meddelat,

att styrelsen uti skrifvelse den 10 januari 1902 till stadsfullmäktige

i Stockholm begärt fullmäktiges medgifvande till utförande af

denna förlängning, men att frågan, öfver hvilken stadsfullmäktiges

beredningsutskott afgifvit utlåtande, ännu icke blifvit af stadsfullmäktige

slutbehandlad.

I sitt utlåtande hade utskottet emellertid hemställt, att stadsfullmäktige

måtte medgifva, att ifrågavarande viadukt, hvars lutning, från

Kungsholmen räknadt, för närvarande utgjorde 1 på 19.5 och på motsatta

sidan 1 på 20.5, finge — med iakttagande däraf att, utan någon

kostnad för kommunen, åt den västra uppfartsvägen till viadukten gåfves

en lutning af 1 på 30 och åt den östra uppfartsvägen eu lutning,

som ej vore skarpare än 1 på 28 — förlängas västerut under villkor

bland andra:

att det meddelade tillståndet icke under några förhållanden finge

anses innefatta medgifvande från stadens sida för statens järnvägar att

öka antalet spår i Gamla Kungsholmsbrogatan, utöfver hvad som afsåges

med den provisoriska utvidgningen af centralstationens område enligt

1901 års förslag, eller 14 spår;

att styrelsen utförde viadukten och dess västra uppfartsväg så,

att Vintervägen kunde med sin hela bredd framdragas under viadukten

eller uppfartsvägen och, därest viadukten utsträcktes till Vintervägen,

framdroge densamma till Vintervägens västra gränslinje samt anordnade

en trappa från viadukten till nämnda väg;

att den påfyllning af Kungsgatan väster om viadukten, som måste

verkställas, gjordes med tjänliga fyllnadsämnen samt inom i gatans

fastställda gränslinjer uppförda stödmurar; samt

att bestämmelserna i förut omförmälda aftal mellan styrelsen och

staden deri 30 november 1877 angående Gamla Kungsholmsbrogatans

öppenhållande för gaturörelsen förblefve i gällande kraft.

Styrelsen funne för sin del den af utskottet uppställda fordran att

åt viadukten gifva förbättrade lutningsförhållanden hafva skäl för sig

och föreställde sig, att genom uppfyllandet af denna fordran trafiken

öfver Gamla Kungsholmsbrogatan — hvilken, i den mån järnvägstrafiken

ökades, komme att blifva allt mer svårtillgänglig för körtrafiken

och hvars afstängande för sistsagda trafik icke läte sig göra på grund

af ofvan anmärkta aftal med staden — skulle så småningom afiedas

Bill. till lliksd. Prot. 1903. I Band. 1 Åfd. 42 Hu/t. 5

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departementschefens

yttrande.

18 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.

från näinnda gata. Det af styrelsen eftersträfvade målet eller undvikande

af korsning i plan mellan kör- och tågtrafik skulle därigenom

kunna ernås, och då styrelsen hade all anledning antaga, att stadsfullmäktige

icke skulle eftergifva de villkor, som beredningsutskottet

sålunda uppställt, hade styrelsen ansett sig böra förutsätta viaduktens

uppförande, på sätt utskottet hemställt. Detta skulle medföra en kostnadsökning

i jämförelse med 1901 års förslag af 127,180 kronor.

Som, enligt hvad förut anmärkts, styrelsen numera varit i tillfälle

taga del af den plan för de blifvande permanenta anläggningarna, hvilken

ingenjörerna Gleim och Eyde utarbetade, hade ordnandet af viadukten

i fråga synts styrelsen böra så utföras, att den kunde i sin förändrade

form utan ombyggnad medgifva genomförandet af den definitiva

stationsplanen, hvilket förorsakade ytterligare en ökning af kostnaden

för viaduktens förlängning utöfver hvad i 1901 års förslag upptagits

med 98,334 kronor.

I detta sammanhang har styrelsen vidare framhållit att, därest åt den

östra uppfartsvägen till viadukten gåfves en lutning icke öfverstigande

1 på 28, och Kungsgatan sålunda sänktes, tillträdet från denna gata

till den sterbhusdelägarne efter byggmästaren C. O. Lundberg tillhöriga

egendomen n:ris 1, 6 och 7 i kvarteret Klockan komme att blifva

icke fullt så bekväm som för närvarande, men att i nu föreliggande

förslag icke upptagits något belopp för det ersättningsanspråk, som

sterbhusdelägarne tilläfventyrs kunde komma att i nämnda afseende

framställa. Detta hade berott därpå att, enligt hvad styrelsen inhämtat,

dylikt anspråk blifvit af Kungl. Maj:t i afdömd rättstvist ogilladt.

Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag till provisoriska anordningar

vid centralstationen i Stockholm synes mig uppenbarligen innefatta

en betydlig förbättring af 1901 års förslag.

Särskildt torde beaktas, att frigörandet af perrongspåren från all

trafik öfver desamma i deras nivå, hvilket för en bangård med den

trafik, som för närvarande belastar Stockholms centralstation, torde

vara en tvingande nödvändighet, skulle genom det senaste förslaget

blifva fullständigt genomfördt. De kostnader, som häraf föranledas,

afse anordnande af persontunnel 25,000 kronor, hissanordningar 62,600

kronor, förlängning af vägunderföringen vid Jakobsgatan, till en del

betingad äfven af den nya byggnaden för afgående ilgods, 17,167

kronor, samt ökning af plattformstaket, 81,000 kronor eller tillhopa

185,767 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Likaledes måste det för såväl stationsbefälet som de resande vara

en fördel af den största betydelse, att lokaltrafiken icke förlägges på

andra sidan om de egentliga tågvägarne, utan ombesörjes vid norra

delen af centralstationsbyggnaden. Därigenom äfvensom genom driftsbangårdens

förändrade läge bar dessutom en icke minst för tågsäkerheten

önskvärd centralisering af tågvägskorsningarna kunnat i afsevärdt

högre grad än förut tillgodoses. Dessa anordningar medföra de i förslaget

upptagna kostnaderna för uppförande af en vändskifva 10,000

kronor, rödjningsarbeten m. m. 9,050 kronor, förlängning af afloppstrummor

7,920 kronor och förlängning af underföringen vid Norra

Bantorget 28,990 kronor eller tillhopa 55,960 kronor.

De öfriga förändringarna i 1901 års förslag kunna ej heller betraktas

annat än som afgjorda förbättringar. Kostnadsökningen därför

återfinnes i förslaget under byggnadsposterna för ankommande och

afgående ilgods samt för tullokal 62,048 kronor 46 öre.

Dessa i det senaste förslaget sålunda innefattade fördelar i afseende

på trafiksäkerheten och expeditionsutrymme m. m., för hvilkas betydelse

bär förut enligt järnvägsstyrelsens framställning närmare redogjorts,

synas mig äfven vara af den vikt, att därigenom till fullo uppväges

den af desamma föranledda ökningen i det redan beviljade anslaget.

Efter afdrag af den kostnadsminskning, som omarbetningen af 1901

års förslag i motsvarande afseenden innebär eller 193,693 kronor 70 öre,

utgör kostnadsökningen i dessa delar 110,081 kronor 76 öre.

Återstoden af det begärda tilläggsanslaget — frånräknadt de två

posterna för arbetsledning o. d. 78,437 kronor 20 öre och förförslagens

utarbetande 15,524 kronor 54 öre eller tillhopa 93,961 kronor 74 öre

— uppgår till 235,956 kronor 50 öre samt betingas af de från stadens

sida efter afgifvande af 1901 års förslag uppställda villkor för medgifvande

af förlängningen af Kungsgatans viadukt samt för upplåtelse

af vissa staden tillhöriga områden, nämligen för viaduktens anordnande,

utöfver hvad i 1901 års förslag förutsatts, 225,514 kronor, för i sammanhang

därmed erforderliga terrasseringsarbeten 3,012 kronor 50 öre,

för anläggning af provisorisk gata 2,280 kronor och för förlängning

af gångbron öfver Gamla Kungsholmsbrogatan 5,150 kronor.

Härvid har dock, såsom jag förut omnämnt, hänsyn tagits äfven

därtill, att ordnandet af viadukten skulle utföras så, att den kunde utan

ytterligare ombyggnad medgifva genomförandet af den definitiva stationsplan,

som är under utarbetande af ingenjörerna Gleim och Eyde.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

De villkor, som från stadens sida nu fordras för viaduktens förlängning,

afse att förbättra uppfartsvägarnas lutningsförhållanden samt

att dessutom bereda tillfälle till Vintervägens framdragande i hela sin

bredd under Kungsgatan — antingen under västra uppfartsvägen eller

under viadukten, beroende på huru långt denna förlänges västerut. Om

viadukten åt detta håll förlänges endast så långt som för de nu ifrågasatta

provisoriska spåranordningarnas utförande erfordras, måste Vintervägen

framdragas under västra uppfartsvägen och en vägport för ändamålet

där uppföras. Skulle däremot viadukten förlängas västerut så

långt som kräfves för att bereda plats för de blifvande permanenta

spåranordningarnas genomförande, komme dess västra landfäste så nära

Vintervägen, att det från stadens sida för sådant fall uppställda villkoret

måste träda i kraft, d. v. s. viadukten utsträckas fram till Vintervägens

västra gränslinje, så att Vintervägen kunde framdragas under

viadukten.

Järnvägsstyrelsen har ansett det vara såväl ekonomiskt som ur

gatu- och järnvägstrafiksynpunkt lämpligast att redan nu utföra den af de

provisoriska anordningarna betingade ändringen af viadukten öfver

Kungsgatan så, att framdeles genomförandet af den permanenta stationsplanen

icke behöfver medföra en ny ombyggnad af samma viadukt.

På grund häraf har ock styrelsen beräknat kostnaderna för detta arbete

efter det senaste alternativet eller viaduktens förlängning till Vintervägens

västra gränslinje. Kostnadsberäkningen slutar på en summa

af 225,514 kronor utöfver det belopp, 241,000 kronor, hvartill kostnaden

för viaduktens förlängning enligt 1901 års förslag beräknats. Af

denna kostnadsökning har styrelsen beräknat 127,180 kronor vara föranledd

af de efter 1901 års förslag från stadens sida framställda anspråk

och återstoden 98,334 kronor betingas af i sammanhang därmed

tagen hänsyn till det permanenta bangårdsförslaget.

Då emellertid detta förslag ännu icke föreligger färdigt att tagas

under ompröfning och de provisoriska bangårdsanordningar, hvarom nu

är fråga, äro afsedda att motsvara behofvet för en jämförelsevis ganska

lång tid framåt, har det synts mig icke vara nödigt att nu på viaduktens

öfver Kungsgatan förlängning nedlägga större kostnader än hvad

sistnämnda anordningar betinga. Jag har därför från järnvägsstyrelsen

infordrat uppgift å den förändring, som skulle böra vidtagas i 1902 års

kostnadsförslag, om vid viaduktens ombyggnad hänsyn icke toges till

dess anpassning till de permanenta bangårdsanordningarna. Af styrelsens

i sådant afseende lämnade uppgift framgår, att under nämnda för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

utsättning kostnaden för viaduktens järnöfverbyggnad skulle kunna

minskas med 96,000 kronor, fyra större pelare å tillhopa 15,854 kronor

helt och hållet utgå, samt kostnaderna för stödmurar och bankfyllning

på västra sidan minskas med 4,650 kronor. Kostnadsminskningen

skulle således utgöra 116,504 kronor. Däremot skulle tillkomma

landfästen till vägporten för Vintervägens framdragande 56,000 kronor

samt bank mellan viadukten och vägporten 7,000 kronor eller tillhopa

63,000 kronor.

Skillnaden mellan dessa båda slutsummor, eller 53,504 kronor, utgör

alltså det belopp, hvarmed den i 1902 års förslag beräknade kostnadsökningen

bör under ofvannämnda förutsättning minskas.

Då jag på de skäl jag förut angifvit finner järnvägsstyrelsens senaste

förslag, särskilt i dess väsentligaste delar, vara en afgjord förbättring

af 1901 års förslag, samt ökade kostnader för förlängning åt

Kungsgatans viadukt föranledts af de villkor, som numera från stadens

sida därför uppställts, anser jag mig böra förorda styrelsens hemställan

om ett tilläggsanslag till utförande af de provisoriska anordningarna

vid centralstationen och norra stationen i Stockholm. I afseende på

anslagets storlek torde dock, såsom redan framgår af hvad jag nyss anmärkt

rörande utsträckningen af viaduktens förlängning, en nedsättning

i det begärda beloppet böra vidtagas.

Men äfven med hänsyn till en efter ingifvandet af järnvägsstyrelsens

framställning föreslagen uppgörelse angående förvärfvande t af den för

ifrågavarande bangårdsanordningar behöfliga, Stockholms stad tillhöriga

mark, synes mig det af styrelsen såsom nu erforderligt uppgifna beloppet

kunna ytterligare minskas. Emellertid måste jag, hvad denna

minskning angår, anhålla att få först längre fram, efter redogörelse för

nämnda förslag, närmare förklara anledningen till densamma.

Hvad därefter beträffar järnvägsstyrelsens hemställan rörande den

mark, som erfordras för de ifrågasatta förbättringarna vid centralstationen,

får jag till en början erinra, att Riksdagen enligt skrifvelse den

1 maj 1900 med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

medgifvit, att inköp af sådana egendomar, som af Kungl. Maj:t pröfvades

vara för statens järnvägar behöfliga för genomförande af nya

bangårdsanordningar i Stockholm, finge af Kungl. Maj:t, efter förslag af

järnvägsstyrelsen, beslutas för ett sammanlagdt belopp af intill 5,000,000

Den för de

ifrågasatta

förändringarna

erforderliga

mark,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

kronor; att köpeskillingarne för dessa egendomar finge af statskontoret

förskjutas af under händer varande medel mot ersättning, hvarom

Riksdagen framdeles, på anmälan af Kungl. Maj:t, ville besluta; samt

att den afkastning, samma egendomar kunde komma att lämna under

tiden, intill dess de blefve för det med inköpet afsedda ändamål använda,

finge af järnvägsstyrelsen inlevereras till statskontoret för att

redovisas under titel extra uppbörd.

Af de sålunda anvisade medlen hafva på grund af särskilda nådiga

beslut användts för inköp af:

fastigheten n:is 3 och 10 i kvarteret Braxen, tillhörig aktiebolaget Clara

badinrättning ................................................................ kr. 620,000: —

fastigheten n:is 19, 20 och 21 i kvarteret Rundelen,

tillhörig nya aktiebolaget Atlas................................. » 1,836,130: 90

fastigheten n:is 4 och 15 i kvarteret Gösen, tillhörig

byggmästaren A. G. Sällström ................................. » 450,000: —

fastigheten n:o 34 i kvarteret Lagerbärsträd et, tillhörig

förre fabrikören P. Nilsson ......................... » 160,000: —

hvarjemte för värderingar, verkställda för inköpen,

utbetalts..................................................................... » 540: —

tillsammans kronor 3,066,670: 90;

hvadan af de år 1900 anvisade medlen ännu återstå oanvända 1,933,329

kronor 10 öre, af hvilket belopp en del dock får beräknas till gäldande

af lagfartskostnader och dylikt för de redan verkställda köpen.

Fastigheten i kvarteret Rundelen är afsedd till utvidgning af stationen

vid Norrtull, de öfriga fastigheterna ingå i det område, som

söder om Kungsgatan erfcrdras för utvidgning af centralstationen.

Järnvägsstyrelsens förut omförmälda skrifvelse den 6 december

1901 innehöll jämväl förslag å de kostnader, som i anledning af centralstationens

föreslagna utvidgning komme att erfordras för jordförvärf.

Detta kostnadsförslag, vid hvars upprättande ännu icke de omnämnda

fastigheterna i kvarteren Gösen och Lagerbärsträdet blifvit för statens

räkning förvärfvade, innehöll följande poster:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

23

Inköp af

I. mark tillhörig Stockholms stad:

mark belägen inom Munklägersgatan
-

inom Klarabergsgatan

..

inom MästerSamuelsgatan

inom Bryggaregatan

.........

inom Gamla

Kungsholms
brogatan

......

inom Kungsgatan.

..............

2,444 m3

240 b

252 »

264 )>

231 b

1,368 »

summa 4,799 m3 å kr. 50:

Följande tomter helt och hållet:

-kr. 239,950:-

Ugglehufvudet n:o 1...

1,002 nr

å kr. 140: — kr. 140,280: —

Lagerbärsträdet n:o 2

867 »

»

175:— »

151,725: —

Delar af följande ''

tomter:

Ugglehufvudet n:o 2...

294 »

b

140:— b

41,160: —

Gäddan n:o 1 ...............

1,624 »

»

140:— b

227,360: —

Gösen n:ris 1 och 3

samt 2.....................

1,270 »

»

140:— b

177,800: —

Del af stadens tomt-

del i Karpen ......

135 »

b

50:— »

6,750: —

II. mark tillhörig

enskilda

personer och

bolag utom

Stockholms— Västerås—

bergslagens järnvägsaktiebolag:

Gösen n:ris 4 och 15 .

2,794 m2 kr.

450,000: —

Braxen n:o 4...................

887 » »

220,000: —

Braxen n:o 11................

705 » »

200,000: —

Lagerbärsträdet n:o 34

885 » b

160,000: —

Lagerbärsträdet n:o 35

1,987 b b

395,000: —

kr. 985,025: ■

III.

mark tillhörig Stockholm— Västerås—bergslagens järnvägsaktiebolag.

..... 9,179 m2 å kr. 50: —--: —

1,425,000:

458,950:-

summa kronor 2,868,975: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Detta kostadsförslag blef emellertid vid ärendets föredragning inför

Kung]. Maj:t den 28 februari 1902 underkastadt åtskilliga ändringar,

hvilka ändringar af departementschefen på följande sätt motiverades:

Den i förslaget för inköp af mark från Stockholm—Västerås—

bergslagens järnvägsaktiebolag upptagna post å 458,950 kr. kunde utgå

ur förslaget, emedan bolaget förklarat sig åtnöjas därmed, att för ifrågavarande

mark, som redan till större delen disponerades af statens järnvägar,

fortfarande tillsvidare som hittills erlades skälig hyra. Vidare

både de nyss omförmälda fastigheterna i kvarteren Gösen och Lagerbärsträdet

efter förslagets uppgörande inköpts för därför i förslaget beräknade

pris, tillsammans 610,000 kronor. Till följd häraf kunde från

förslaget afgå i rundt tal 1,069,000 kronor.

Beträffande därefter de i förslaget upptagna, Stockholms stad tillhöriga

gatuområden, tomter och tomtdelar, tillsammans upptagna till 985,025

kronor, erinrade departementschefen, att järnvägsstyrelsen antagit, att dessa

områden skulle kunna förvärfvas på annat sätt än mot kontant betalning.

Enligt hvad från järnvägsstyrelsen inhämtats, hade emellertid de underhandlingar,

som med stadens myndigheter dittills hunnit föras, icke gifvit

något gynnsamt resultat. Sålunda hade för det område, som skulle för

bangårdsanläggningen erfordras från de tomter inom kvarteren Ugglehufvudet

och Gäddan, hvilka disponerades af stadens gasverk, gasverksstyrelsen

framställt fordran på ersättning med 854,388 kronor, eller

således 445,583 kronor mer än af järnvägsstyrelsen beräknade 408,800

kronor, beroende detta till en del därpå att från stadens sida ansetts,

att den trafikled, järnvägsstyrelsen skulle bereda i stället för den helt

och hållet i anspråk tagna Lilla Munklägersgatan, borde göras rakare

och bredare, än järnvägsstyrelsen tänkt sig, och att i följd däraf en

större areal mark måste förvärfvas. Dessutom hade gasverksstyrelsen

förklarat sig icke kunna afträda områdena förrän den 1 oktober 1904.

På förfrågan hos drätselnämndens första afdelning huruvida, när

och till hvilket pris samtliga de ifrågavarande staden tillhöriga tomter

och tomtdelar kunde till statsverket försäljas samt huruvida samtidigt

de gatuområden, som behöfdes, kunde blifva till statens järnvägar upplåtna,

hade järnvägsstyrelsen från afdelningen erhållit det svar, att afdelningen

funnit en definitiv öfverlåtelse af ifrågavarande områden, på

sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, icke böra för det dåvarande äga rum,

hvarför afdelningen icke heller ansåge sig vara i tillfälle att föreslå salupris

för marken i fråga, men att afdelningen för sin de! vore villig att på

det sätt medverka till en provisorisk lösning af frågan om ordnandet

af trafiken vid centralstationen, att afdelningen ville tillstyrka, att de delar

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

25

af ifrågavarande områden, som icke tillhörde Stockholms gasverk, till

statens järnvägar upplätes på högst 15 år mot viss årlig afgift samt

på vissa öfriga angifna villkor, afseende hufvudsakligen sättet och kostnaden

för gatutrafikens ordnande i anledning af upplåtelsen.

Vid därefter fortsatta underhandlingar mellan järnvägsstyrelsen och

befullmäktigadt ombud för drätselnämndens första afdelning hade från

drätselnämndens sida såsom ytterligare villkor uppställts, bland annat,

att järnvägsstyrelsen skulle — utom hvad Lilla Munklägersgatan anginge

— efter de 15 årens förlopp antingen till staden återlämna de

upplåtna gatudelarne eller ock på något ställe mellan Jakobsgatan och

Kungsgatan, vare sig öfver eller under järnvägen, anordna för gatutrafik

körbar förbindelseled med lika god lutning som de upplåtna gatorna

hafva.

Då detta villkor uppenbarligen med nödvändighet förutsatte, att

åt spåranordningarna skulle vid en definitiv omgestaltning af bangårdarne

i fråga gifvas ett upphöjdt läge, men frågan om en så stor omgestaltning

ännu utgjorde föremål för utredning, för det dåvarande hos bangårdskommittén,

hade järnvägsstyrelsen ansett sig icke kunna hos

Kungl. Maj:t göra framställning om godkännande af ett aftal med staden

på sådant villkor och därför ånyo hänvändt sig till staden genom skrifvelse

till stadsfullmäktige den 10 februari 1902.

Af de från stadsmyndigheters sida vid dessa underhandlingar afgifna

utlåtanden erhölle man den uppfattningen, att den väsentliga

anledningen till obenägenheten mot de provisoriska anordningarna enligt

järnvägsstyrelsens förslag vore den, att öfvergången för körtrafik

i Gamla Kungsholmsbrogatans plan skulle komma att genom flera nya

spårs utläggande väsentligt försämras. Denna öfvergång vore visserligen

redan då genom de täta afstängningarna för tåg och växlingsrörelser

mycket obekväm, men till följd af lutningsförhållandena å öfriga

förbindelseleder vore denna i allt fall den mest anlitade för körtrafik

med tyngre gods mellan Kungsholmen och stadens öfriga delar. Härtill

syntes ock hafva slutit sig en förmodan, att den provisoriska anordningen

skulle kunna komma att blifva definitiv så till vida, att åstadkommandet

af det upphöjda spårläge, som naturligen vore för gatutrafiken

förmånligast, komme att uppskjutas till obestämd framtid.

Dessa invändningar syntes väl vara af den beskaffenhet, att desamma

kunde genom kloka anordningar häfvas, men ansåges i allt fall åstadkomma,

att förhandlingarna med staden icke kunde hinna bringas till

slut i så god tid, att resultaten däraf kunde framläggas för 1902 års

Riksdag. Behofvet af de föreslagna provisoriska bangårdsanordningarna

Bil), till liiksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 42 Höft. A

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

syntes åter vara så trängande, att de för desammas snaraste påbörjande

nödvändiga åtgärderna icke borde uppskjutas på ett år. Lösningen af

dessa svårigheter syntes departementschefen lättast beredas på det sätt,

att framställning gjordes till Riksdagen om någon utsträckning af det

genom Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1900 lämnade medgifvande till

inköp af egendomar, som behöfdes för genomförande af nya bangårdsanordningar

i Stockholm. å

Järnvägsstyrelsens förslag i frga om inköp af mark hade, såsom

nämnts, slutat å ett belopp af i rundt tal 2,869,000 kronor. Däraf

skulle, enligt hvad förut erinrats, afgå i rundt tal 1,069,000 kronor.

Återstoden, i rundt tal 1,800,000 kronor, skulle åter höjas med i rundt tal

446,000 kronor, därest gasverksstyrelsen skulle hafva rätt i sin från kostnadsförslaget

afvikande uppfattning af värdet å de från gasverket behöfliga

tomterna. Hela det beräkneliga penningebehofvet för marklösen vore

alltså 2,246,000 kronor. Å det af Riksdage n till användande för markinköp

medgifna beloppet 5,000,000 kronor återstode i rundt tal 1,933,000

kronor. Det omedelbara behofvet af ytterligare medel för markinköp

skulle således utgöra 313,000 kronor. Denna summa torde dock icke

med säkerhet kunna anses tillräcklig. Det vore nämligen först att

märka, att visshet icke kunnat vinnas, huruvida de i förslaget ingående

enskilda egendomarne kunde förvärfvas utan expropriation; och jämväl i

fråga om detöfriga behöfliga området funnes icke någon öfverenskommelse

i fråga om priset. Därtill komme, att det funnes en del områden på

andra håll, hvars förvärfvande för de mest behöfliga förbättringarna af

Stockholms bangårdsanordningar icke torde kunna undvikas. Vid dessa förhållanden

vore det, efter departementschefens uppfattning, lämpligast,

att Riksdagens medgifvande att inköpa fastigheter för omförmälda ändamål

begärdes utsträckt att omfatta en sammanlagd kostnad af 6,000,000

kronor i stället för 5,000,000 kronor. På det att ovisshet vid tillämpningen

icke måtte råda borde begäras det förtydligande, att äfven gatu-''

mark skulle kunna utgöra föremål för inköp och att medlen finge jämväl

användas till löseskilling i anledning af expropriation.

I enlighet härmed blef äfven Kungl. Maj:ts proposition till 1902

års Riksdag i denna del affattad, och Riksdagen biföll densamma på det

sätt jag i början af mitt anförande angifvit eller sålunda, att det belopp,

för hvilket enligt Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1900 finge inköpas

sådana egendomar, som af Kungl. Maj:t pröfvades vara för statens

järnvägar behöfliga för genomförande af nya bangårdsanordningar

i Stockholm, finge höjas från 5,000,000 kronor till 6,000,000 kronor,

under iakttagande fortfarande af de i samma skrifvelse fastställda villkor

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.

27

med tillägg, dels att ej annan mark finge med anlitande af dessa medel

förvärfvas än sådan, som erfordrades för ofvannämnda bangårdsanordningar

eller för utvidgande af Stockholms södra station, dels ock

att medlen kunde i förekommande fall användas jämväl till inköp af

gatumark och till löseskilling vid förvärf af egendom i enlighet med

gällande bestämmelser angående jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof.

I den skrifvelse den 13 maj 1902, hvari beslutet anmäldes, framhöll

emellertid Riksdagen, att med afseende å den mark, som erfordrades

för genomförande af de utaf Kungl. Maj:t föreslagna förbättringarna

vid centralstationen, hade blifvit upplyst, att svårighet visat sig möta

för erhållande af definitiv öfverlåtelse till staten af vissa Stockholms

stad tillhöriga områden. Enligt Riksdagens mening måste det vara af

största vikt, att staten med full äganderätt komme i besittning af den

mark, som för ifrågavarande dyrbara anläggningar vore behöflig, och

Riksdagen ansåge därför att, om godvillig öfverenskommelse härom

icke kunde med staden träffas på antagliga villkor, områdena borde

genom expropriation förvärfvas. Riksdagen hade så mycket mer anledning

att framhålla vikten af, att dessa förhållanden blefve på ett för

staten betryggande sätt ordnade, som Riksdagen inhämtat, att beträffande

en del af den för statens järnvägar upplåtna mark i Stockholm äganderätten

ej vore fullt utredd; och man borde ej förbise de olägenheter,

som i följd af sådana osäkra förhållanden framdeles kunde uppstå.

I anledning häraf anbefallde Kungl. Maj:t genom förut omförmälda

bref af den 27 juni 1902 järnvägsstyrelsen att med Stockholms stad

inleda förnyade underhandlingar för förvärfvande, på sätt af Riksdagen

förutsatts, med äganderätt af jämväl all den staden tillhöriga mark,

som för utförande af de provisoriska anordningarne erfordrades.

Enligt den af järnvägsstyrelsen nu framlagda plan för centralstationens

omdaning skulle erfordras i allt väsentligt enahanda utrymme,

som afsågs för verkställande af de vid 1902 års riksdag föreslagna

ändringarne. Den mark, som skulle behöfva förvärfvas utöfver den

redan nu för järnvägen begagnade, skulle således i hufvudsak vara

densamma, som år 1902 afsågs.

Af denna mark har, på sätt förut omförmälts, för statens räkning

redan förvärfvats fastigheterna n:ris 3 och 10 i kvarteret Braxen, n:ris

4 och 15 i kvarteret Gösen och n:o 34 i kvarteret Lagerbärsträdet.

Således återstå att förvärfva dels enskilda personer tillhöriga tomterna

n:ris 4 och 11 i kvarteret Braxen och tomten n:o 35 i kvarteret

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

Lagerbärsträdet, dels ock åtskilliga Stockholms stad tillhöriga tomter,

tomtdelar och gatumark.

Angående de fortsatta underhandlingarna med Stockholms stad om

förvärfvande af den staden tillhöriga marken meddelar nu järnvägsstyrelsen

i sin förrberörda underdåniga skrifvelse den 13 december 1902,

att styrelsen då ännu icke erhållit svar å sin skrifvelse till stadsfullmäktige

den 10 februari 1902. Stadsfullmäktiges beredningsutskott

hade dock afgifvit utlåtande i ärendet och därvid hemställt, det stadsfullmäktige

måtte besluta att, under villkor att åt Kungsgatans viadukt

gåfves de lutningar, som, enligt hvad förut angifvits, beredningsutskottet

ifrågasatt, förklara staden villig, dels att på det sätt medverka till ett

provisoriskt ordnande af järnvägsrörelsen vid centralstationen, att staden

ville till styrelsen på högst 15 år och mot en årlig hyra af 27,500

kronor upplåta af områden, som afsåges i styrelsens skrifvelse den

10 februari 1902, tomten n:o 2 i kvarteret Lagerbärsträdet, del af

stadens tomtdel i kvarteret Karpen, delar af tomterna n:is 1, 2 och 3

i kvarteret Gösen äfvensom vissa delar af Lilla Munklägersgatan,

hvarförutom staden ville på samma tid utan ersättning till styrelsen

upplåta delar af Klarabergs-, Mäster-Samuels-, Bryggare- och Gamla

Kungsholmsbrogatorna, allt under angifna villkor", däribland att de

till styrelsen uthyrda delar af Lilla Munklägersgatan icke finge afstängas

för trafik, förr än denna trafikled blifvit ersatt med en annan

sådan, framgående i den fastställda Vintervägens förlängning genom

kvarteren Braxen och Gösen fram till Mäster-Samuelsgatan och vidare

i denna gata, utvidgad på norra sidan till tolf meters bredd, fram till

tomten n:o 1 i kvarteret Gäddan, samt att de till följd af stationsområdets

utvidgning erforderliga förlängningar af gångbron i Gamla

Kungsholmsbrogatan och af vägundergången i Mäster-Samuelsgatan

bekostades af styrelsen, dels att till styrelsen sälja den i styrelsens

skrifvelse den 10 februari 1902 afsedda mark i kvarteren Gäddan och

Ugglehufvudet för en köpeskilling af 854,383 kronor samt villkor,

bland andra, att, därest ej annorlunda kunde blifva aftaladt mellan

järnvägsstyrelsen och gasverksstyrelsen, tillträdet bestämdes till 2 Va

år efter det definitivt köpekontrakt afslutats och stadsfullmäktige beslutat

om uppförande af nya byggnader i stället för dem, som komme

att afstås.

Vid föredragning den 5 maj 1902 af beredningsutskottets omförmälda

utlåtande öfver styrelsens hos stadsfullmäktige gjorda framställning

i fråga om upplåtelse af ofvan angifna staden tillhöriga mark

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majäs Nåd. Proposition No 59.

29

samt om förlängning af Kungsgatans viadukt hade fullmäktige beslutat

att återförvisa ärendet till utskottet.

Då styrelsen, som emellertid anbefallts att med staden inleda förnyade

underhandlingar för förvärfvande, på sätt af Riksdagen förutsatts

för beviljande af anslaget till ofta nämnda provisoriska anordningar, med

äganderätt af jämväl all den staden tillhöriga mark, som för utförande

af anordningarna erfordrades, ansett sig böra uppskjuta underhandlingarnas

inledande, till dess med bestämdhet kunde uppgifvas, hvilka af de staden

tillhöriga områden, som vore för ifrågavarande ändamål behöflig^,

men detta icke låtit sig göra, förrän definitivt förslag till de provisoriska

anordningarna förelåge utarbetadt, hade styrelsen väl under hand

förhandlat med stadens myndigheter rörande områdenas förvärfvande,

hvaremot officiell framställning i det af Riksdagen angifna hänseende

då ännu icke gjorts hos stadsfullmäktige. Emellertid hade styrelsen

för afsikt att samtidigt med aflåtande af den underdåniga skrifvelsen

den 13 december 1902 hos stadsfullmäktige göra dylik framställning,

och skulle styrelsen, så snart fullmäktiges svar ingått, hos Kungl. Maj:t

göra anmälan därom.

Med anledning af Riksdagens i dess skrifvelse den 13 maj 1902

uttalade mening, att det måste vara af största vikt, att staten med

full äganderätt korame i besittning af den mark, som för ifrågavarande

dyrbara anläggningar vore behöflig, och att Riksdagen därför ansåge

att, om godvillig öfverenskommelse härom icke kunde med staden

träffas på antagliga villkor, områdena borde genom expropriation

förvärfvas, anmärker järnvägsstyrelsen, att det kunde ifrågasättas, om

till de af Riksdagen åsyftade områden skulle räknas gatumark, som

inginge i den för staden fastställda stadsplan. Det syntes nämligen

styrelsen, som om de järnvägsområdet korsande gatorna, om hvilkas

upplåtande vore fråga, borde, såsom fallet vore med de af järnvägen

för närvarande begagnade delar af samma gator, fortfarande bibehållas

i stadens ägo och följaktligen nu endast med dispositionsrätt till statens

järnvägar upplåtas — icke på högst 15 år — utan så länge de erfordrades

för de provisoriska anordningarna. Därest gatudelarne i fråga,

på hvilkas upplåtelse med full äganderätt stadsfullmäktige med all sannolikhet

icke godvilligt komme att ingå, skulle framdeles blifva för statens

järnvägar obehöfliga, torde de nämligen böra omedelbart återtaga

sin egenskap af trafikleder, i den mån denna genom upplåtelsen kunde

hafva gått förlorad.

Äfven om expropriation af de gatudelar, hvilka erfordrades för de

provisoriska anordningarna, icke kunde lagligen förvägras, torde dock

lämpligheten af en sådan åtgärd, som skulle åstadkomma ändring i den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.

fastställda stadsplanen, kunna ifrågasättas, helst om staden ville medgifva,

att ifrågavarande gatudelar finge af styrelsen disponeras, så länge

desamma behöfdes för de provisoriska anordningarna.

Slutligen framhåller styrelsen, hurusom af den i ärendet förekommande

utredning framginge att, därest annorlunda ej blefve aftaladt,

de af gasverket disponerade områden skulle kunna till statens järnvägar

upplåtas, så snart för gasverkets räkning kunnat efter stadsfullmäktiges

därom fattade beslut uppföras nya byggnader i stället för dem,

som skulle afstås, hvartill beräknats åtgå 2 1/t år. Enligt hvad styrelsen

i underdånig skrifvelse den 4 juni 1902 förmält, torde det låta sig

göra att för tiden, intill dess nya byggnader för gasverket hunnit uppföras,

förhyra för detsamma erforderliga lokaler, och hade Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 27 i sistsagda månad lämnat styrelsen

begärdt bemyndigande att förhyra lägenheter i stället för dem, hvilka

skulle komma att upplåtas, äfvensom att träffa uppgörelse med den

gasverkets personal, åt hvilken bostäder inom ifrågavarande område

vore upplåtna, om visst belopp för afstående af samma bostäder.

Då styrelsen hölle före, att de kostnader, som genom förhyrande

af berörda lägenheter och genom träffande af dylik uppgörelse komme

att uppstå, vore af den beskaffenhet, att desamma borde gäldas af det

belopp, som .Riksdagen ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för förvärf

af mark inom Stockholm för bangårdsanordningarna därstädes, hade

sagda kostnader, hvilka enligt styrelsens beräkning torde uppgå till

omkring 90,000 kronor, icke upptagits i det nu öfverlämnade förslaget.

Enligt hvad jag inhämtat, hafva underhandlingarne numera fortskridit

så långt, att drätselnämndens första afdelning den 3 innevarande

månad beslutit hos stadsfullmäktige föreslå en på andra villkor grundad

uppgörelse med järnvägsstyrelsen. Enligt denna uppgörelse, hvilken af

mig förut omförmälts i sammanhang med frågan om tilläggsanslagets

storlek, skulle den under drätselnämndens förvaltning lydande tomt- och

gatumark till järnvägsstyrelsen upplåtas på följande villkor, nämligen

att de tomter och tomtdelar, som lyda under drätselnämndens förvaltning,

lämnas med full äganderätt mot ett pris af:

för tomten n:o 2 i kvarteret Lagerbärsträdet 867 nr kr. 130,000: —

» delar af följande tomter:

Gösen n:ris 1 och 3 samt 2 ................. 1,020 x> » 153,000: —

stadens tomtdel i Karpen ..................... 257 » » 103,060: —

Blekholmen södra n:ris 13 och 14

jämte gatudessein ................................ 870 » » 143,854: 50

Gösen n:is 11 och 18 jämte gatudessein 980 » » 99,342: 60

Summa kr. 629,257: 10,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

31

att Lilla Munklägersgatan Lämnas med full äganderätt mot skyldighet

för järnvägsstyrelsen att bekosta anordnandet af en ny 12

meter bred gata i Vintervägens förlängning af samma längd som nuvarande

Lilla Munklägersgatan, hvilken skyldighet, efter af järnvägsstyrelsen

gjord approximativ beräkning, skulle motsvara en kostnad af

omkring 69,600 kronor utom lösen af därtill erforderlig mark, som utgöres

af en del under gasverksstyrelsens förvaltning lydande mark,

äfvensom af nyssnämnda delar af tomterna Blekholmen södra n:ris 13

och 14 och Gösen n:ris 11 och 18 jämte bredvid dessa tomter liggande

gatudessein och hvilken mark således ingår i den öfriga tomtinköpskostnaden;

samt

att gatudelarna afgiftsfritt lämnas med dispositionsrätt under så lång

tid, som de för statens järnvägsdrift användas.

För den i 1901 års förslag upptagna inom Kungsgatan belägna

marken ifrågakommer icke någon annan ersättning än den förlängning

af gatuviadukten, som järnvägsstyrelsen, på sätt förut omnämnts,

skulle utföra.

I afseende på den mark, som lyder under gasverksstyrelsens förvaltning,

har det föreslagna priset 854,383 kronor icke varit föremål

för förnyad underhandling.

Om Stockholms stadsfullmäktige, såsom jag antager, komma att

ansluta sig till gasverksstyrelsens i frågan framställda anspråk och

drätselnämndens förslag till uppgörelse, genom livilket förslag det förut

för vissa tomt- och gatudelars disponerande uppställda och från statens

sida oantagliga villkoret om blott 15 års nyttjanderätt skulle

utbytas mot dels äganderätt, dels dispositionsrätt så länge marken för

ändamålet behöfves, skulle alltså staten kunna med äganderätt förvärfva

all den för nu ifrågavarande ändamål utöfver den redan disponerade

behöfliga söder om Kungsgatan belägna jord med undantag af delar

utaf gatorna Klarabergsgatan, Mäster-Samuelsgatan, Bryggaregatan och

Gamla Kungsholmsbrogatan. Dessa gatudelar, af hvilka en hvar för

sig utgör fortsättning på redan nu för järnvägsändamål disponerad

del af gatan, skulle upplåtas till staten på samma villkor som dessa

bredvidliggande redan förut upplåtna delar af samma gator. Fn upplåtelse

på sådana villkor eller afgiftsfri dispositionsrätt, så länge gatudelarna

användas till järnvägsändamål, synes mig i detta fall till fullo

motsvara hvad som med förvärfvandet af gatudelarne afses. Jag kan

därför ej finna det beliöfligt, att staten genom expropriation skaffar

sig äganderätt till dem, lika nödvändigt som det å andra sidan enligt

min åsikt är, att staten med sådan rätt kommer i besittning af den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

öfriga delen af den för stationens utvidgning behöfliga mark. För den

händelse nämligen gatudelarne skulle i en framtid icke vidare behöfvas

för statens järnvägars ändamål, föreställer jag mig, att det då ej helle •

bör från statens sida kunna möta hinder för att staden återfår de delar

af gatorna, af hvilka statens järnvägar ej längre hafva behof.

Ett på grundval af nu omförmälda förslag till uppgörelse uppgjordt

öfverslag öfver det för markförvärf anslagna beloppets tillräcklighet

visar, med iakttagande af de gränser för områdena, som nu

kunnat definitivt bestämmas, följande siffror:

Redan inköpta fastigheter ................ ................................

Mark att förvärfva:

Under gasverksstyrelsens förvaltning.

........................................ kr. 854,383: —

Under drätselnämndens förvaltning.

............................................... » 629,257: 10

För anläggning af ny gata......... » 69,600: —

Enskilde tillhörig........................... » 815,000: —

Härtill bör läggas det belopp, hvartill järnvägsstyrelsen,

enligt hvad jag förut omnämnt, beräknat

kostnaden för förhyrande under någon tid af

vissa lokaler åt gasverket ....................................

Er. 5,524,371: —

Af det beviljade beloppet skulle således efter denna beräkning

återstå omkring 475,000 kronor, sedan den behöfliga utvidgningen blifvit

genomförd.

I den framställning, jag nu lämnat, har endast varit fråga om sådan

mark, som för närvarande icke disponeras af statens järnvägar, men som

för den ifrågasatta utvidgningen af centralstationen erfordras.

Med anledning af Riksdagens uttalande i skrifvelsen den 13 maj

1902, att Riksdagen inhämtat, hurusom beträffande en del af den för

statens järnvägar upplåtna mark i Stockholm äganderätten ej vore fullt

utredd och att det nu vore af vikt, att dessa förhållanden ordnades, torde

jag här jämväl böra redogöra för hvad jag därom inhämtat, såvidt

angår de områden, som beröras af de nu ifrågasatta anordningarne;

och hänvisar jag därvid till en genom järnvägsstyrelsens försorg upprättad,

bland handlingarna befintlig karta.

Af det område, som nu disponeras för centralstationen och norra

kr. 3,066,130: 90

» 2,368,240: 10

» 90,000: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

33

stationen, innehar staten med full äganderätt större delen, å kartan

utmärkt med röd färg.

i Hvad beträffar den öfriga delen, hvartill staten ej har äganderätt,

har Stockholms stad år 1864 till staten kostnadsfritt upplåtit den söder

om Kungsgatan belägna marken eller dels det å kartan med streckade

röda konturer utmärkta området närmast centralstationshuset, dels ock

de på enahanda sätt utmärkta delarna af Klarabergs-, Mäster-Samuelsoch

Gamla Kungsholmsbrogatorna. Vid denna upplåtelse har fästats

endast det villkoret, att för det osannolika fall, att den afträdda marken

ej komme att för järnvägsanläggning användas, densamma skulle till

staden återfalla.

Den mark, som statens järnvägar utan äganderätt disponera norr

om Kungsgatan, utgöres af dels de å kartan med grön färg betecknade

områdena, hvilka tillhöra Stockholm—Västerås—bergslagens järnvägsaktiebolag

och som af statens järnvägar förhyras, dels de å kartan med

gul färg betecknade områdena, hvilka, tillhörande Stockholms stad, af

denna mot hyra upplåtits till statens järnvägar, dels ock återstoden, å

kartan icke färglagd och angifven med fulldragen röd kontur, hvilket

område utan formligt aftal af staden kostnadsfritt öfverlämnats till

statens järnvägars disposition.

Beträffande nu först den mark, som tillhör Stockholm—Västerås—

bergslagens järnväg, lämnades vid 1902 års riksdag utan anmärkning

det i Kungl. Maj:ts proposition omförmälda förslaget, att denna mark

skulle fortfarande disponeras af statens järnvägar mot skälig hyra.

Det synes mig därför icke nu förefinnas anledning att till förhandling

med bolaget upptaga frågan om förvärfvandet af äganderätt till denna

mark, helst detta förutsätter en reglering af de villkor, under hvilka

statens järnvägar och bolaget för närvarande ömsesidigt begagna hvarandras

områden.

Hvad därefter vidkommer den Stockholms stad tillhöriga marken,

torde i afseende på de söder om Kungsgatan belägna tomt- och gatuområdena

dispositionsrätten till desamma kunna, med hänsyn till villkoret

för deras kostnadsfria upplåtande, anses fullt betryggad, hvarför

det synes mig obehöfligt att nu vidtaga åtgärder för att söka ytterligare

befästa densamma.

De norr om Kungsgatan belägna områdena, som tillhöra Stockholms

stad, disponeras redan nu för statens järnvägars behof och kunna, såsom

till alla delar upptagna af redan förefintliga spåranordningar, icke

afvaras. I förslaget är visserligen afsedt att inom dessa områden

ändra spåren, men äfven om förslaget icke skulle komma att genomBih.

till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 42 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Ma j d s Nåd. Proposition N:o 59.

föras, kvarstår dock fortfarande behofvet af marken oförminskadt för

de nuvarande anordningarna. Dessa områden komma således endast i

viss mån ock indirekt att beröras af de nya bangårdsanordningarna,

men behofvet af deras innehafvande är icke framkalladt af nämnda

anordningars utförande. Med hänsyn till Riksdagens nyssberörda uttalande,

har likväl järnvägsstyrelsen ansett sig böra i skrifvelse till

stadsfullmäktige anhålla om meddelande, så fort ske kunde, om och på

hvilka villkor fullmäktige skulle vilja dels medgifva ett mindre ägoutbyte,

som vid Barnhusgatans förlängning lämpligen skulle kunna äga

rum, dels ock med full äganderätt till staten öfverlåta ifrågavarande

staden tillhöriga områden, hvilka alltifrån norra stationens anläggande

disponerats af statens järnvägar.

Något svar härå har ännu icke ingått, men man kan förutse att,

om staden icke är villig att upplåta dessa områden med samma rätt som

sin söder om Kungsgatan belägna mark, och ett inköp, vare sig genom

godvillig öfverenskommelse eller efter expropriation, skulle sättas i fråga,

detta komme att representera ett ganska betydligt belopp.

Då emellertid, såsom jag nämnt, dispositionen af nu ifrågavarande

område, för järnvägens behof är nödvändig, vare sig de ifrågasatta

provisoriska anordningarna komma till stånd eller icke, har jag trott,

att frågan om höjdt anslag till dessa anordningar ej behöfde anstå, till

dess de underhandlingar, som öppnats angående villkoren för förvärfvande

för statens räkning af äganderätt till berörda områden, kunde

vinna sin utslutning.

Slutligen torde jag nu få återkomma till den ytterligare minskning

af det föreslagna tilläggsanslaget, som jag förut antydt. I det kostnadsförslag,

som låg till grund för järnvägsstyrelsens framställning den

(1 december 1901, ingick under rubriken »diverse arbeten» ett belopp

af 44,300 kronor, utgörande kostnaderna för anläggningen af en provisorisk

gata, som antogs komma att från stadens sida fordras i ersättning

för Lilla Munklägersgatans upplåtande. De af mig förut omnämnda

villkor, som sedermera med anledning af järnvägsstyrelsens skrifvelse

till stadsfullmäktige den 10 februari 1902 af stadsfullmäktiges beredningsutskott

uppställdes för förlryrandet af sistnämnda gata, kräfde emellertid

en af järnvägsstyrelsen icke beräknad utvidgning af Mäster-Samuelsgatan,

hvarför kostnaden, 2,280 kronor, måste upptagas i den kostnadsberäkning,

som förekommer i järnvägsstyrelsens senaste framställning

den 13 december 1902 och där återfinnes under rubriken »anläggning

af provisorisk gata (Mäster-Samuelsgatan)». Summan af dessa poster

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:a 59.

utgör 46,580 kronor. Enligt det senaste, af drätselnämndens första

afdelning godkända förslag till uppgörelse skulle emellertid staten förvärfva

äganderätt till nämnda gata mot anordnande af en ny 12

meter bred gata i Vintervägens förlängning. Då kostnaderna för

denna nya gatas anordning och förvärfvandet af därför erforderlig

mark således utgöra köpeskillingen för förvärfvet af Lilla Munklägersg-atan

med full äganderätt, hafva dessa kostnader äfven i den af

mig förut gjorda beräkningen öfver det för markförvärf anslagna beloppets

tillräcklighet inberäknats bland de utgifter, som skola af

detta anslag bestridas. Till följd af de sålunda ändrade upplåtelsevillkoren

ifrågakomma icke vidare de i järnvägsstyrelsens kostnadsberäkning

upptagna kostnaderna för anordnande af en provisorisk

gata, utan bör motsvarande belopp, 46,580 kronor, jämväl utgå ur

det för bangårdsanordningarnas utförande beräknade belopp. Med iakttagande

häraf och af den förut omförmälda minskningen i kostnaden

för förlängning af Kungsgatans viadukt, 53,504 kronor, torde det föreslagna

anslagsbeloppet böra nedsättas med 100,000 kronor till 340,000

kronor.

På grund af hvad jag nu anfört får jag alltså hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att Riksdagen, med förklarande att de gatudelar, som för utförande

af provisoriska anordningar vid centralstationen och norra stationen i

Stockholm komma att tagas i anspråk, icke behöfva förvärfvas med annan

rätt än kostnadsfri besittningsrätt, så länge de för statens järnvägsdrift

användas, må, till utförande af nämnda bangårdsanordningar, för år

1904 bevilja, utöfver det af Riksdagen för enahanda ändamål redan

anvisade belopp, 1,368,000 kronor, ytterligare 340,000 kronor att utgå

från riksgäldskontoret, med rätt för Kungl. Maj:t att låta under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna sistnämnda belopp.

Till denna af statsrådets öfriga närvarande ledamöter

tillstyrkta hemställan behagade Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle

proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Fix protocollo:

Johan Björnström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<u «,

i faMunvfM*- tf*

till

Jjc^éw\vbwvv^ o| afoLrA\ysXw\iX

v&

C^AA^lOlf^XotXvOA^i Sill YMWWVM)T& i w.vjvåHl«itt/i”<\o.i!$l

V

■SX*<wi*Wv

-3 focJify&Cnt d&w to ^Dcce*»v&ct J901.

kongl.jernvägsstyrelsen

JERNVÄGSBYGGNADSBYRAN

lotolil. Gen. Stab. LU.Anst.Slockh.

)*xl

opaginerad Kontrollera mot PDF

__AFSEENDE ilgods
-

II-OfOoa.

11 T

|

e.xt.eol-rlotJ.

IH-PFIÅPIM^T^P1- 11

Ti 1 flvVNDr- Hill 11U

<—

_________-—---

Ai-i-t^

irJ.

7*

S~0.oo

24. o

FARrK.

-ro i_ i—

OTi-AMNt^l <Si ÅT"

a 1 □

HAO|n <sj»lrKpeörporl
-

A /

dorisk-.

y \ A

KjOr^L.DAt^KjX^

JS

O O

Jlt Kl.. v/\rryX3Au..

et>xaitcl xi ucj eu d e C'' uTd

c? tack fivCino a utta fa tat t au/ bi/pi ii tftg a/ flu4> b ijxjcj u a d c

aamb uiy bijcjij nåd xlexabäcl^a |at andande iLjacLv

St i luyir au j-å* t (It cj,

^yr ÅT IO NS H U-S ET.

■the

T

A-roi^.

kckR-''

Tcm\-£[T''

DAf'')-

-pa.uc-TTC

PH

1

p;:::i_izz~ljxx v-- ^ . ..»=•<

n—phxj

~i—r~r^r

.It

1

H<ANOBA«^A^T=.

■^CHOf|-

a

y

>J

Z.

>1

L_-,—

zx:::x

V.0

1 “it

L .k ö

-J^t5«jODO

ITU

A

HEX

T?

-/5

oMot^

^TuJs-TEXPtDlT''0''^

O

v;,*orÅw«,

A u u r»|Å M H erp k r4.

HZH^

Wms-ri© —

rrr! i piss o

SjU^^o^Ido^.

R

n—-l

xrxc

1 1

Vi''m or-Arls^.

O

::

röwr2lc>«iA 0 allmän

" H«q--

•t

ii

It

It

i:i

VHL . >=5

~r~r

33E

-3T»H«

ZÄ

nCEO:

iili^cs^ocvj.

4,. *

I^ANTS ÅT-,.»

!! "T | T—

Lj|o K ALry*t AinjK^

X3A ■VE-STIOOI
-

? * ">=“(

r»

CL

ir

eu

..

PlSSOll »

q

n

□

''TTTTTTrnTrnr

!l!!:ii:!!!!l!!

VAKF|- f^JA^ASihi ''

I

''1

NYA OCH AN DRÅSE

By&ginadsuelar
-

A in KÖPMAN DE ILGODS
-

%5TATIONS-ANNEXET.

----Jn

1?

r, ~r

y-TXJft

r«jA<s^i*

MI-J

T

, j I Uö,«DS
g]

CxPCOq-!''

Jfr

rxr

U°

TO

I-T

,d

d

3X

xix

-4

Post

Fotoiit. Geu.Slab. Lit. Anst. Stoizkh.

UOTTC

H - <Pp_aH.

±±kfcb

{ } ( <- <<

/ /

lo.

=£_

.......J!_.

/ /

^ ^___

§toc& fu?£t4v d e 11 13 ^December 1$02

KONGL.JERNVAGSSTYRELSEN

JERNVÄGSBYGGNADSBYRÅN

opaginerad Kontrollera mot PDF

jdt, JLt 1902 jo/i,

''p/Lc^iiciiotfva

*+& CcMJ/ioXoiGiJ^/n&n'' och D“bcvux SlaÅio^n^rv i 5toc&hvtnv

u^vl Gwvtoub&W''.

,5tovts^v> ^aa>vvÄ.cj.ax ^a-xx -<xx 1fOO fofCfyÄu*pi muW.

0-tdAjfrrW ^Äxvwii.^ax ieuiajXtx -nvxi A/>wÄYxi-n.vywj Jc 1300 ae^ 1904 Åt} Olv^A^a^.

■m«iVC, 6000000 (wnoi, J*ézväa^VA<5c axM/ta^A/a.

aCttw /Stai tiCCfjaivg-a aj* .Siaiaxv» ^.-ftAn/uägax J-ävf^yika. owtnW tn&axbenfctM. Jo>

v J) v » w » ulin J/ojjorKMa Je O''nt\o-i

n »» » Jvx <5a JJ/lAVV»AXv9.fj,a, A/naxinirvJAvnc xjttcx ti^AX A Cxj-aticx&jjA

SixA^vfic p AVJAVtex ottj Cafo.^ fciXCljAAipA, J"-Öt 5c JSXAVV) ö XXA^A AnM^IVVVVJAXI

.Siac/f^Jja.iTtta.Sia-i iiXi^Äxv^A, a^-/5-tatcrv''> ^äxixva^AX.,/ja frttx^c ix

^''xaiixj ett -votcx a a-mAa-ix n-J-cihztlt^k |?å’a ^1

KONGL.JERNVÄGSSTYRELSEN

JERNVÄGSBYGGNADSBYRÅN

1’otolit Och. Stål). LLt Aust. Slockh.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0Z& XMÖQ XAfcÅ/

af

(PcnttaC^xB Skatta station/

yorraBaniorgei
-

jM''1

tJj-A

*r f>"r*on- r<^7

/L

T...f,r. g-JuJ

JldgncuL

För i ni— C. 0. Gleim och S.Eyde

^locMivlrtx ben 13 Qece^n&cx 1902 *

KONGL.JERNVAGSSTYRELSEN

JERNVÄGSBYGGNADSBYRÅN

Fotolit. Gea. Stab. Lit. Anst. Storfcli.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:119 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående anvisande för år 1904 af anslag till utförande af provisoriska anordningar vid centr a1 i texten