Sök i Ratio Lex

Angående förslag till lag angående solidariska bankbolag m. in

129 sidor, varav 120 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 120 av 129 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:67a, Angående förslag till lag angående solidariska bankbolag m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

1

N:o 67 a.

Kungi, Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående förslag

till lag angående solidariska bankbolag m. in.; gifven

Stockholms slott den 13 mars 1903.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, vill Knngl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående solidariska bankbolag,

2) lag angående bankaktiebolag,

3) lag angående industriförlagsbanker,

4) lag angående tillsyn å vissa penningeinrättningar, som drifva

sin rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente, samt

5) lag angående ändrad lydelse af 1 § i lagen den 27 maj 1898,

innefattande särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva

lånerörelse.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

liih. till lliksd. Prat. 1903. 1 Sand. 1 Afd. 19 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Förslag

tm

Lag

angående solidariska bankbolag

Härigenom förordnas som följer:

1 Kap.

Om bankbolags bildande och om dess fonder.

1 §•

De, som, i ändamål att drifva bankrörelse, vilja stifta bolag med

personlig ansvarighet för delägarne och som åstunda att försäkra sig

om tillgodonjutande af de rättigheter, denna lag medgifver, skola därom

hos Konungen göra ansökning med bifogande af fullständig bolagsordning.

Stiftarne skola vara här i riket bosatta svenska medborgare och

till antalet minst tio.

Finnes sådant bankbolag vara för landet nyttigt, pröfvar Konungen

bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författningar

i öfrigt, så ock om och i hvad mån därutöfver, med hänsyn

till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser

må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till

bankrörelsens drifvande (oktroj) under en tid af högst tio år och därutöfver

intill slutet af då löpande kalenderår.

Bankbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

3

2 §•

Sedan oktroj meddelats, må stiftarne utfärda inbjudning till teckning

af lotter i grundfonden.

Inbjudningen, som skall egenhändigt underskrifvas af stiftarne

samt vara åtföljd af styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse

af bolagsordningen, skall innehålla bestämmelse ej mindre om den tid,

ej öfverstigande sex månader från det stadfästelsen meddelats, inom

hvilken sammanträde med tecknarne för pröfning af frågan om bolagets

bildande skall hållas, än äfven om den grund, efter hvilken i händelse

af öfverteckning de utbjudna lotterna skola bland tecknarne fördelas.

Teckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning, som

ofvan i denna § sägs.

3 §•

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet,, vare

det förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen

fullständigt angifvet.

4 §■

Stiftarne åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till

ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande

utlysa sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid.

Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare teckningen icke v idare

bindande.

5 §.

Styrkes vid sammanträde, som i 4 § omförmäles, genom behöriga

teckningslistor, att grundfonden är, enligt inbjudningens innehåll, fulltecknad

och att tecknarne, stiftarne inräknade, utgöra minst det antal,

som i 9 § sägs, skall, sedan i händelse af öfverteckning lotterna blifvit

mellan tecknarne fördelade och Överskjutande teckning förklarats förfallen,

till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd;

dock må de fleste af de närvarande kunna besluta, att med frågans afgörande

skall anstå till fortsatt sammanträde inom eu månad därefter.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

stånd eller finnas vid omröstning de fleste röstande hafva förenat sig

härom och utgöra desse minst en fjärdedel af hela antalet tecknare,

stifta!, ne inräknade, med ett sammanlagdt delaktighetsbelopp af minst

en fjärdedel af hela grundfonden, skall bolaget anses bildadt; i annat

fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

Stiftare, som, efter tv i 3 § sägs, förbehåll flasig särskild förmån

eller rättighet, äge ej deltaga i omröstning, hvarom i denna § förmäles,

ej häller skall sådan stiftare eller det af honom öfvertagna delaktio-hetsbelopp

vid omröstningen tagas i beräkning.

6 §■

Utgöra stiftarne minst det antal, som i 9 § sägs, och öfvertaga

de själfva samtliga lotterna, skall bolaget anses vara genom aftalet

härom bildadt.

7 §•

_ bankbolag bildadt, skall val al styrelse och revisorer ofördröjligen

ske.

8 §•

Bankbolags grundfond skall utgöra minst en million kronor; dock

att, där de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser angående

bolagets rörelsegrenar och villkoren därförJTuppenbarligen''gifva vid

handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bankrörelse i större

omfång, utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss ort,

grundfonden må, om Konnngen gifver därtill lof, bestämmas till lägre

belopp, dock ej understigande två hundra tusen kronor.

9 §•

Bankbolag skall bestå af minst trettio hufvudlottägare. De skola

vara svenska medborgare. Dessa bolagsmän skola insätta bolagets

grundfond och ansvara för uppfyllandet af alla bolagets förbindelser

en för alla och alla för en.

Den ansvarighet för bolagets förbindelser, hvilken enligt denna

§ åligger hufvudlottägare utöfver hans andel i grundfonden, må ej af

bolagets borgenärer göras gällande i annan ordning, än som i lagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a. 5

angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs

stadgas rörande solidariskt bankbolag.

10 §.

I firma för bankbolag, hvars grundfond ej understiger en million

kronor, skola ingå orden enskild bank. Sådan firma må ej af annan

begagnas.

Understiger bankbolags grundfond en million kronor, skall bolagets

firma innehålla ordet folkbank. _ .......

Ej må enskild man eller annan enskild penningeinrättning än

bolag, hvarom i denna lag förmäles, samt sparbank och bankaktiebolag

i sin firma använda ordet bank.

Bankbolags firma skall tydligt skilja sig från annan förut i. laga

ordning registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning a

utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket.

11 §•

Grundfonden skall fördelas i lotter å lika belopp.

Hvad på grund af teckning af lott skall inbetalas må ej bestämmas

till lägre belopp än det, hvarå lotten skall lyda.

Bankrott vare mot bolaget odelbar.

Skall grundfonden kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas

till lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet (minimikapitalet)

ej utgöra mindre än hälften af högsta beloppet (maximikapitalet).

12 §.

Å lotterna skola utfärdas bref, angifvande ordningsnummer å den

eller de lotter, hvarå de lyda. Lottbref skall ställas till viss man.

13 §.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent, innan bankbolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader

och återstoden inom åtta månader från öppnandet af bolagets

rörelse. .

Innan bolaget registrerats och grundlonden blifvit till tullo inbetald,

må lottbref ej utgifvas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

14 §.

Har tecknare af hufvudlott ej vid bolagets bildande erlagt full

betalning, vare lian skyldig aflämna''af fullgod pant åtföljd förbindelse

att inbetala oguldna. beloppet i enlighet med hvad i 13 § stadgas.

15 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å hufvudlott,

vare skyldig att gälda ränta efter sex för hundrade om året från förfallodagen.

Varder, innan pant, hvarom i 14 § förmäles, blifvit aflämnad, inbetalning

ej verkställd i rätt tid eller försummar någon att aflämna

sådan pant, äge styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter

anmaning, förklara rätten till delaktighet i bolaget förverkad. Lag

samma vare, där senare inbetalning ej fullgöres i rätt tid och aflämnad

pant ej förslår till inbetalningens gäldande.

Underrättelse om tiden för inbetalning, äfvensom anmaning, hvarom

ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den

ordning, som ^ för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma

skall gälla, så ock, där lottecknarens adress för styrelsen uppgifvits,

till honom i rekommenderadt bref blifvit försänd.

Då rätt till delaktighet i bolaget förverkats, kan hvad å lott redan

inbetalts eller hvad genom realisering af aflämnad pant influtit ej återfordras.

16 §.

Ökning af grundfonden medelst ny teckning må ej ske, innan

förutvarande grundfond blifvit till fullo inbetald. Beslut om sådan

ökning må ej bringas till verkställighet, innan det blifvit registreradt.

Lösbref må i ty fall ej utgifvas, innan full betalning erlagts för

den eller de lotter, hvarå brefvet lyder.

Den för inbetalning af de nya lotterna bestämda tid må ej öfverstiga

ett år från det beslutet registrerades.

17 §•

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å

tecknad lott, så ock rörande anmaning att sådan inbetalning fullgöra

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

finnes i 15 § stadgadt skall äga motsvarande tillämpning vid ny teckning,

som i 16 § sägs.

18 §.

Hufvudlottägare stånde öppet att med sig förena kommanditlottägare.

Sådan lottägare är icke för bolagets förbindelser ansvarig med

mera än han i bolaget insatt eller åtagit sig insätta. Ej må kommanditlottägare

i bolaget inrymmas för större belopp än som motsvarar hälften

af grundfonden. Det af kommanditlottägare tillskjutna belopp häftar

lika med grundfonden för bolagets samtliga förbindelser, men äga vid

bolagets upplösning kommanditlottägare återfå hvad de insatt, innan

utdelning å hufvudlotterna må äga rum. Kommanditlott skall lyda å

samma belopp som hufvudlott och ställas till viss man.

Kommanditlottägare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma

än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottägare kunna utses.

19 §.

En hvar hufvudlottägare skall till förvaring hos bolaget öfverlämna

en egenhändigt undertecknad och af två personer bevittnad

handling, innefattande uppgift å de lotter, han i bolaget äger. Innan

sådan handling afgifvits, må han icke från bolaget uppbära utdelning

eller utöfva annan bolagsman tillkommande rättighet.

20 §.

Hufvudlottägare vare ej berättigad att under oktrojtiden från

bolaget afgå, med mindre bolaget därtill samtycker.

Lag samma vare för hufvudlottägares sterbhus; dock att, där

sterbhusets hufvudlott på grund af arf eller giftorätt tillfallit sterblmsdelägare,

som jämlikt 9 § kan antagas såsom bolagsman, och denne

aflämnat sådan handling, som i 19 § sägs, de öfriga delägarne äro

från bolaget skilda.

Kommanditlottägare må sina lotter å annan öfverlåta efter anmälan

hos bolagets styrelse och under iakttagande i öfrigt af de föreskrifter,

bolaget i sådant afseende må meddela.

21 §.

Har annorledes än på grund af arf eller giftorätt hufvudlott öfvergått

till ny ägare, må denne ej, förrän bolaget godkänt öfverlåtelsen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a

utöfva någon bolagsman tillkommande rättighet i vidare mån, än att

han, där 9 § icke utgör hinder för hans antagande till bolagsman, äger

att efter afrinnande af sådan handling, hvarom i 19 § förmäles, lyfta

den utdelning, som faller å lotten, äfvensom hvad å densamma belöper

vid bolagets likvidation.

Bolagets rätt, att pröfva öfverlåtelse må, med de undantag, hvarom

i 3 mom. förmäles, å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa ordinarie

bolagsstämma öfverlåtas på styrelsen. Kallelse till sammanträde, då

sådan pröfning af öfverlåtelse skall ske, skall innehålla uppgift, att så

beskaffad fråga vid sammanträdet förekommer. Godkännes ej öfverlåtelsen

enhälligt af de vid sammanträdet närvarande styrelseledamöterna,

hänskjutes frågan till ordinarie bolagsstämmas afgörande. Öfverlåtelser,

som styrelsen godkänt, skola vid näst därefter inträffande ordinarie

bolagsstämma anmälas.

Vill hufvudlottägare öfverlåta sin sista lott eller vill ledamot af

styrelsen öfverlåta någon af de hufvudlotter, han innehade, då han

senast utsågs till styrelseledamot, må sådan öfverlåtelse pröfvas endast

af ordinarie bolagsstämma.

22 §.

Å bankbolags hufvudkontor skall genom styrelsens försorg hållas

en särskild bok, i hvilken samtlige såväl hufvudlottägare som kommanditlottägare

skola inregistreras och anteckning göras om de lotter, en

hvar innehar.

Har lott öfvergått till ny ägare, och denne vunnit inträde i

bolaget, skall anteckning härom genast göras i registerboken.

Styrelsen åligge att låta en hvar, som sådant önskar, taga kännedom

af registerboken å de tider, banken hålles öppen för allmänheten,

äfvensom, mot afgift, erhålla till riktigheten af vederbörande tjänsteman

bestyrkt utdrag därur.

23 §.

Under bankbolags bestånd må ej inbetald grundfond och den

genom tillskott af kommanditlottägare bildade särskilda fond minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till bolagsmännen.

24 §.

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst femton procent

afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

femtio procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

därtill å nyo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid teckning kan för

lotterna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där rätt

till delaktighet i bolaget förverkats, hvad som blifvit å lotten inbetaldt

eller genom realisering af aflämnad pant influtit.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet uppstått och som icke kan ersättas

af andra befintliga, till framtida förfogande afsätta medel.

25 §.

Varder, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning

beslutad och verkställd, ändå att, enligt senast upprättade, behörigen

reviderade bokslut, tillgång därtill icke kan beredas utan åsidosättande

af de i 23 och 24 §§ angående bolagets fonder meddelade bestämmelser,

vare de bolagsmän, som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära

densamma; och ansvare därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla

och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

26 §.

Innan bankbolag blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan

myndighet söka, kära eller svara.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,

vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige därför såsom för annan sin

gäld, en för alla och alla för en.

O 7

11 Kap.

Om rörelsen.

27 §.

Baukbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,

in- och utrikes växlar samt räntebärande papper.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös egendom,

. som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till skyddande

af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så

snart det kan ske utan förlust. *

Bankbolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd fastighet.

Ej må bankbolag såsom pant mottaga egna lottbref eller andra

bankboiags hufvudlottbref.

28 §.

Bankbolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss man

eller order, eller till innehafvaren ställda förbindelser.

29 §.

Varda penningar hos bankbolag insatta att viss tid där innestå,

mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar, ställas

till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss

man samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet hos bolagret

anmälas.

Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller därmed likartad

räkning insättas, må icke godtgöras ränta lör högre belopp än tretusen

kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankbolag

ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter

uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock

Öppet lämnadt att, då sådant pröfvas utan olägenhet kunna ske, i särskilda

fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens

utgång.

111 Kap.

Om förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

30 §.

Hufvudlottägarne skola inom sig utse en styrelse af minst fem

ledamöter att företräda bolaget. Ledamot af styrelsen skall vara bosatt

i Sverige. Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

år. Styrelseledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit. vald,

ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget

skiljas.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare

utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den inskränkning

ägt kännedom. Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej

registreras.

31 §.

Bankbolag äge bemyndiga jämväl annan än styrelseledamot att

teckna bolagets firma.

Om inskränkning i sådant bemyndigande vare lag, som i 30 §

2 mom. sägs.

32 §.

Skriftlig afhandling, som för bankbolag ingås, skall undertecknas

å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning

skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva

sina namn.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen undersknfven

å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrift, för hvad sålunda

slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

33 §.

Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära

och svara, så ock eljest bolagets talan föra. Ej må dock bemyndigande,

som i 31 § sägs, af styrelsen lämnas.

34 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är i bolagsordningen

bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de fleste

röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes

af ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari

hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

35 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej

strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen.

36 §.

Bolagsmännens rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter

utöfvas å bolagsstämma.

Ej må någon, för egen.del eller såsom ombud för annan, deltaga

i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande;

och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet

för förvaltningsatgärd, för hvilken han är ansvara, ei heller i val af

revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,

utvisande livilka bolagsmän i förhandlingarne deltagit samt det antal

lotter, för hvilket en hvar af dem ägt rösta. Senast fjorton dagar efter

stämman skall protokollet vara för bolagsmännen tillgängligt.

37 §.

Beslut om ändring af bolagsordningen eller om bolagets upplösning

af annan orsak, än i 49, 50, 52 eller 59 § sägs, vare ej giltigt,

med mindre samtlige hufvudlottägarne förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en

ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två

tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare

villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

I örändring af bankbolags ordning äge ej giltighet, med mindre

den varder af Konungen stadfästad.

38 §.

Jämte hvad i 36 och .37 §§ är om utöfvande af rösträtt och

fattande af beslut. å bolagsstämma stadgadt, galle, där ej annorlunda

finnes i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje lott berättigar till en röst;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

att frånvarande bolagsmans rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta

rösterna afgifvas; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra frågor

den mening gäller, som biträdes af de fleste röstande, eller, om jämväl

antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

39 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom fyra månader efter utgången

af hvarje räkenskapsår. Å den stämma skall styrelsen framlägga

förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året

tillika med den berättelse, som enligt 46 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å

de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg

hållas för bolagsmännen tillgänglig å bolagets hufvudkontor. Ärende, som

ej varit å förteckningen upptaget, må ej, utan samtliga närvarandes samtycke,

vid stämman till afgörande företagas, där det ej omedelbart föranledes

af förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisionsberättelsen

eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

Vill bolagsman hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre

hos styrelsen skriftlig anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

40 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 39. § sägs,

har att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva

den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Den i samma § omförmälda balansräkning skall behörigen redovisa

bolagets inkomster och utgifter under räkenskapsåret samt dess

tillgångar och skulder vid årets slut. Bolagets tillgångar ma icke upptagas

öfver deras verkliga värden. Osäkra fordringar skola förty upptagas

endast till de belopp, hvarmed de beräknas komma att ingå,

samt värdelösa fordringar afskrifvas.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad

före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas berättelse,

minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar

hållas för bolagsmännen tillgängliga å bolagets hufvudkontor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

41 §.

A den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och

balansräkningen jämte revisionsberättelsen framläggas, skall jämväl till

behandling företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för

den tid, förvaltningsberättelsen omfattar. Yrkas af hufvudlottägare med

ett sammanlagdt delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondedel af hela

grundfonden, att med afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt

stämma inom två månader, må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid, förvaltningsberättelsen

omfattar, ej anställd inom ett år från det densamma å bolagsstämma

framlades, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att,

inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,

i afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas

hafva i förvaltningsberättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande

meddelat oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva å beslutet om

ansvarsfrihet inverkat.

42 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla bolagsmännen till

extra bolagsstämma.

Sådan . stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet

ändamål skriftligen påfordras af hufvudlottägare med ett sammanlagdt

delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden

eller den mindre del däraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende,

som ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

43 §.

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i

42 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej

annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i

föreskrif/en ordning kalla bolagsmännen till ordinarie bolagsstämma,

har Konungens befallningshafvande att, på anmälan af bolagsman, ofördröjligen

utlysa bolagsstämma.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Nåd. Proposition N:o 67 a.

15

44 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller bolagsman, att beslut,

som å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller

eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen, äge

därå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets

dag. Försummas det, vore rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagt gälle ock,

där tecknare af lott vill tala å beslut, som fattats vid sammanträde,

hvarom i 4 § förmäles.

45 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga

stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende

gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets

bud skall bolaget delgifvas.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller

eljest kära till bolaget, kalle bolagsmännen till bolagsstämma för val

af ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses

delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som

i 44 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad

tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

46 §.

Bolagsmännen skola för granskning af styrelsens förvaltning och

bolagets räkenskaper årligen utse revisorer. Åtminstone hvart annat

år skall en af dessa revisorer ombytas.

Af bolagsmännen utsedd revisor må, ändå att den tid, för hvilken

han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämmma

från uppdraget skiljas.

öfver granskningen skall skriftlig berättelse afgifvae.

47 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper

och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående

förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen

med angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af

styrelsen utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 43 § sägs

äga motsvarande tillämpning.

48 §.

Hafva revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i

förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller

vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som

låtit sådant komma sig till last, bolaget ansvarige för all däraf uppkommande

skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan

härom anställas sedan två år förflutit från det revisionsberättelsen å

bolagsstämma framlades.

IV Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

49 §.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,

skall styrelsen senast den dag, revisionsberättelsen aflämnas, sammankalla

bolagsstämma till första dag, sådant enligt bolagsordningen

kan ske; och läte styrelsen dessutom ofördröjligen genom rekommenderadt

bref om bolagsstämman underrätta hufvudlottägare, hvars adress

är känd. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget

gjort sådan förlust, som här är sagd.

Har före eller senast vid bolagsstämman af hufvudlottägare tecknats

hvad som erfodras för att återställa grundfonden till dess behöriga

belopp, äge bolaget att fortsätta rörelsen; men om så icke skett eller

om för grundfondens återställande tecknadt tillskott icke inbetalts inom

tre månader från omförmälda stämma, skall bolaget upplösas och likvidation

verkställas.

De hufvudlottägare, som verkställt tillskottet, äga att af bolagets

blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet

jämte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning å hufvud
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

lotterna får ske. Upplöses bolaget, torr än sådant tillskott blitvit till

fullo återguldet, skall, sedan bolagets skulder och, där kommanditlottägare

blifvit i bolaget inrymda, deras insatser blifvit betalda, tillskottet,

dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande,

återgäldas af bolagets tillgångar, så långt de därtill förslå, innan någon

utdelning å hufvudlotterna må äga rum.

Yppas under löpande räkenskapsår anledning till antagande, att

bolaget gjort sådana förluster, hvarom i denna § förmäles, åligge det

styrelsen att ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna

att granska detsamma.

50 §.

Bankbolag skall ock upplösas och likvidation verkställas:

då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år ifrån bolagets

bildande;

då grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett

år, från det bolagets rörelse öppnades;

då antalet hufvudlottägare nedgått under det i 9 § bestämda samt

tillräckligt antal hufvudlottägare ej inom tre månader inträdt; eller

då meddelad oktroj tilländagått, utan att ny oktroj beviljats.

51 §.

Varder bankbolag icke upplöst, ehuru sådant förhållande inträffat,

som jämlikt 49 eller 50 § påkallar upplösning, svare de, som med vetskap

om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande af bolagets verksamhet

eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser, en

för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

52 §.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat oktrojen,

skall bolaget anses upplöst den dag, då sådant förklarande gjordes.

53 §.

Upplöses bankbolag af annan anledning, än i 59 § sägs, skall

likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där

ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en

Bih. till tf Utså. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4H Häft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 67 a.

eller flere särskilde likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator

anses gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som

helst kunna af bolaget återkallas.

54 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets

okände borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och

upprätta bokslut.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom

i penningar förvandlas.

55 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda bolaget och deras skyldigheter

gälle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt.

56 §.

I lider likvidation skall bolagets firma tecknas^med'' tillägg af

orden »i likvidation)).

I öfrigt skall hvad i 32 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande

af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar

ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande

tillämpning under bolagets likvidation.

57 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all

veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel därtill afsätta, må

bolagets tillgångar ej mellan bolagsmännen skiftas. Sker det, vare, i

händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, bolagsman

skyldig återbära hvad han bekommit.

58 §.

o

Atnöjes bolagsman ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som

under likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra

inom ett år från den dag, likvidationen afslutades. Försummas

det, kåfve han sin talan förlorat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:{s Nåd, Proposition N:o 67 a.

19

59 §.

Afträdes bankbolags egendom till konkurs, skall bolaget anses

upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren

ingafs eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig

stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall,

samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg

afsändas för registrering.

60 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af

styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, åt

likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under

konkursens fortgång i behörig ordning utses.

61 §.

Varder bankbolags egendom afträdd till konkurs, som börjar inom

två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, äge

konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa

klander å förvaltningen för det räkenskapsår, berättelsen atser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisionsberättelsen å

bolagsstämma framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa

sådan talan, som i 48 § förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom eu

månad från inställelsedagen, eller, där tiden för talans anställande åt

bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången

af den tid. Försummas det, vare rätt till talan törlorad.

62 §.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolagat meddelad oktroj,

göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning därom sist sexton

månader, innan den löpande oktrojen tilländagå^

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie ^bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 67 a.

63 §.

Hufvudlottägare, som ej vill under förlängd oktroj i bolaget kvarsta,

äge, därest han före den bolagsstämma, hvarom i 62 § förmäles,

sådant för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,

ur bolaget utträda samt af bolagets behållning enligt behörigen

revideradt bokslut utbekomma hvad på honom belöper.

V Kap.

Om registrering.

64 §.

Konungen bestämmer det register, hvari skola inskrifvas de uppgifter,

hvilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller

hvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

65 §.

Ansökning om bankbolags registrering skall göras af styrelsen

och innehålla uppgift ej mindre å styrelseledamöternas fullständiga

namn och hemvist än ock å den eller dem, som äro berättigade att

teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse af bolagsordningen, i två

styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att styrelse blifvit utsedd;

3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven

uppgift, huru mycket blifvit af hufvudlottägare tecknadt, med afdrag i

anledning åt öfverteckning, där sådan ägt rum, äfvensom huru mycket

blifvit inbetaldt ej mindre af grxindfonden än ock, där kommanditlottägare

blifvit i bolaget inrymda, af det utaf dem tecknade belopp;

4) förteckning öfver hufvudlottägarne med uppgift tillika å det

antal lotter, en hvar af dem innehar.

Dessutom skola vid ansökningen fogas:

där inbjudning till lotteckning skett, samtliga teckningslistor i

hufvudskrift och styrkt afskrift, äfvensom protokoll, utvisande att beslut,

hvarigenom bolaget blifvit bildadt, i föreskrifven ordning fattats, samt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

där stiftarne öfvertagit samtliga lotterna, det härom träffade aftal

i hufvudskrift eller styrkt afskrift.

C>6 §.

Sist fyra månader efter utgången af den i 13 § för hufvudlotternas

slutliga inbetalning bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalning

förut skett, af styrelsen för registrering aflämnas en af dess

ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift, huruvida grundfonden

blifvit till hela sitt belopp inbetald.

67 §.

Beslut om ökning af grundfonden medelst ny teckning skall,

ehvad det innefattar ändring af bolagsordningen eller ej, af styrelsen

för registreringanmälas. Registrering må icke beviljas, där ej anmälan

fctill registret gjorts därom, att förutvarande grundfond till folio

inbetalts.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning åt de nya

lotterna bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflämnas dels

en af dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp,

som å de nya lotterna inbetalts, dels ock förteckning å de nya lotternas

ägare.

68 §.

När uti den i 22 § omförmälda bok anteckning''skett om förändring

i äganderätten till hufvudlott, skall uppgift härom af styrelsen

ofördröjligen för registrering aflämnas.

69 §.

Hafva kommanditlottägare blifvit i bolaget inrymda, innan sådan

ansökning gjorts, hvarom i 65 § förmärs, skall ofördröjligen etter utgången

af den för kommanditlotternas inbetalning bestämda tid, där

ej anmälan om full inbetalning förut skott, af styrelsen för registrering

aflämnas en af dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om

det belopp, som å lotterna inbetalts.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition No 67 a.

70 §.

Bär, efter det sådan ansökning gjorts, hvarom i 65 § förmärs,

beslut fattats om teckning af korum anditlotter, skall beslutet, äfven om

det ej innefattar ändring af bolagsordningen, ofördröjligen af styrelsen

lör registrering anmälas.

‘C^sji eri Månad efter utgången af den för inbetalning af de nya

ottei na bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflämnas eu af

dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om‘det belopp, som

å de nya lotterna inbetalts.

71 §•

, ... Ändring af bolagsordningen skall registreras. Styrelsen skall

härom Ofördröjligen göra ansökning och därvid foga två styrkta afsknfter

af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

72 §.

Ändring i styrelsens sammansättning äfvensom i fråga "om rätten

att teckna bolagets firma skall ofördröjligen af stvrelsen för registrering

anmälas. ‘

73 §.

Likvidatorer skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,

hvarom i 53 § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa likvidationen,

och å dem, som äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller utses

ny sådan eller sker ändring i fråga om rätten till firmateckning, skall

ock darom anmälan för registrering af likvidatorerna ofördröjligen göras.

likvidationen afslutats, åligge det liqvidatorerna att för registrering

ofördröjligen göra anmälan därom.

74 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af

stadgade afgiftor för registreringen och dess kungörande. Aflämnas

anmälan genom ombud, eller insändes den med posten, skall uuderskriften

vara af vittnen styrkt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Då bankbolags registrering sökes, skall en hvar, som är berättigad

att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen

i registret eller i särskildt bihang till detta, så vida icke

teckningen verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt.

På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att någon

blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

75 §.

Vägras registrering, äge den, som är med beslutet missnöjd, att,

vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets

dag däröfver anföra besvär hos Konungen.

76 §.

I afseende å bankbolag galle, förutom hvad i 64—75 §§ här ofvan

sägs, i tillämpliga delar till efterrättelse hvad om registrering är stadgadt

i 24 samt 68—75 §§ af lagen om aktiebolag.

VI Kap.

Om tillsyn.

77 §.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens befallningshafvande

styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag

skett angående bolagets registrering;

att å lotterna blifvit inbetalda minst tjugu procent af grundfonden

samt förbindelse med pant, som Konungens befallningshafvande pröfvar

fullgod, aflämnad för inbetalning af återstoden; samt

att en hvar af hufvudlottägarne till förvaring hos bolaget öfverlämnat

sådan handling, hvarom i 19 § förmäles.

78 §.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,

när bnnkbolag börjar sin rörelse, så ock när bankbolag upplöses af

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

annan anledning än konkurs, och skall underrättelse om dagen, då

sådant sker, till finansdepartementet insändas.

79 §.

klen af Konungen forordnade bankinspektören äge, där han så

pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen. Jämväl må bankinspektören

sammankalla extra bolagsstämma, där styrelsen icke efterkommer af

honom framställd begäran om utfärdande af kallelse till sådan stämma.

Bankinspektören må närvara vid bolagsstämma och vid af honom utlyst

styrelsesammanträde samt i öfverläggningarna deltaga.

80 §.

Styrelsen åligge:

att. när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,

som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektören samt

för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet

eljest kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af det allmänna ombudet,

enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta

en öfversikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift om

räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under

den tid, öfversikten omfattar, varit hos bolaget gällande, och att därefter

ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversikt för dess

offentliggörande genom departementets försorg;

att jämväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet, Konungens

befallningshafvande, bankinspektören och allmänna ombudet alla

de upplysningar rörande bolaget, som af dem äskas;

att ofördröjligen efter verkställd revision till finansdepartementet

insända styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen och revisionsberättelsen

samt låta införa sistnämnda berättelse i allmänna tidningarna;

samt

att, där chefen för finansdepartementet finner anledning till antagande,

att bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio

procent af grundfonden förlorats, på departementschefens anmodan

ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska

detsamma.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

25

81 §.

Det i 80 § omförmälda allmänna ombud åligge att meddela bankinspektören

alla de upplysningar angående bolaget, som af honom

äskas.

82 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,

hvarom i 46 § förmäles, skall jämväl deltaga en af Konungens

befallningshafvande förordnad revisor. .. . .

83 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid

med lag eller den för bolaget fastställda ordning, må Konungens befallningshafvande

kunna förbjuda verkställighet af beslutet. Konungens

befallningshafvande må ock kunna förelägga styrelse att, i händelse

beslut af nyssomförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra

rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag

och bolagsordning åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens

befallningshafvande meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter,

hvilkas öfverträdande är med straff belagdt; och må i frågor, som angå

bankbolags förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande, hvarom

nu är sagdt, icke af Konungens befallningshafvande meddelas, med

mindre bankinspektören därom gjort framställning.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,

ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat

oktrojen.

84 §.

Bryter någon mot hvad i 10 § 3 mom. finnes stadgadt, äge

Konungens befallningshafvande föreskrifva rättelse.

85 §.

Konungens befallningshafvande må förelägga vite vid meddelande

af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Bih. till Kiksd. Prof. 1903. J Sami. 1 Afd. 48 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

ICnngt. Maj:ts Nåd. Proposition No dt a.

86 §.

öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen, men beslutet går

ändock i verkställighet, där icke Konungen annorlunda förordnar.

87 §.

Upplöses bankbolag af annan anledning, än i 59 § sägs, skall

chefen för finansdepartementet förordna ombud, som har att närvara

vid likvidatorernas sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet

samt att i öfrigt öfvervaka likvidationen.

88 §.

Bankbolag åligge att ersätta ombud, som utses enligt 80 och 87

§§, äfvensom revisor, hvarom i 82 § förmärs. På den, som utsett

nämnda ombud eller revisor, ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.

Vll Kap.

Ansvarsbestämmelser.

89 §:

Hvar, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar

oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till och

med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

Lag samma vare, där styrelseledamot mot bättre vetande låter

uti den i 22 § omförmälda bok införa oriktig uppgift.

90 §.

Bryter någon mot hvad i 13 § 2 mom. eller 16 § 2 mom. finnes

stadgadt eller underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

22 §, 66 §, 67 § 2 mom., 68, 69, 70, 71 eller 72 § är meddelad,

straffes med böter från och med fem till och med fem hundra kronor.

Lag samma vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt

73 § åligger,

91 §.

Böter och viten, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böters eller vitens fulla gäldande, skola de förvandlas

efter allmän lag.

VIII Kap.

Särskilda bestämmelser.

92 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller bolagsmän denna

lag eller bolagsordningen, svare de för all däraf uppkommande skada,

eu för alla och alla för eu.

93 §.

Bolagsordning för bankbolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) de rörelsegrenar, banken må utöfva;

3) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) grundfonden eller, där grundfonden skall kunna utan ändring

i bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet

och maximikapitalet;

5) det belopp, hvarå hufvudlott skall lyda;

6) huruvida kommanditlottägare må i bolaget inrymmas, samt,

därest det medgifves, den rätt till vinstutdelning, som skall dem tillkomma,

jämte de bestämmelser i öfrigt, som i ty fall finnas erforderliga;

7) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem, tiden

för deras befattningar samt grunderna för styrelsens beslutförhet;

8) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen

hållas, tid och ort för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden

skola å ordinarie stämma eller, där flera hållas, å hvar och eu af dem

förekomma till behandling;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.-fs Nåd. Proposition N:o 67 a.

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

bringas till bolagsmännens kännedom;

10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å

bolagsstämma, såvidt de skola afvika från livad härom finnes i 37 och

38 §§ föreskrifvet; samt

11) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden för deras

befattningar och för revisionen.

94 §.

Bankbolag vare: uti de mål, för Indika ej annorlunda genom lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt

bolagsordningen har sitt säte. •

95 §.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

96 §.

Genom denna lag upphäfvas:

kungl. kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva

egna banksedlar den 12 juni 1874;

lagen den 19 maj 1899 om ändrad lydelse af § 31 i nämnda

kungörelse;

lagen med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som

afstått från sedelutgifningsrätt, den 27 maj 1898;

lagen med vissa bestämmelser angående enskilda sedelutgifvande

banker den 7 juni 1889; samt

lagen med vissa bestämmelser angående enskilda banker den

13 juni 1902.

97 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904; dock att hvad

i 10 § 3 mom. linnes stadgadt icke skall äga tillämpning på bolag,

hvilka före lagens trädande i kraft erhållit Konungens stadfästelse å

bolagsordningen, samt att §§ 28 och 29 i kungl. kungörelsen angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni

18''4 öfvensom 2 mom. i lagen med vissa bestämmelser angående

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

enskilda banker, som afstått från sedelutgifningsrätt, den 27 maj 1898

fortfarande skola för enskild bank lända till efterrättelse, intill dess

bankens betalningsansvar för utgifna sedlar upppbört.

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit, innan denna lag

trader i kraft, skola bedömas efter äldre lag.

Konungen utfärdar de öfvergångsstadganden, som må finnas erforderliga

för registrering af bankbolag, å hvars ordning stadfästelse

meddelats, innan denna lag träder i kraft.

Uppå ansökning af enskild bank, som ägt sedelutgifningsrätt, vill

Konungen, där banken ej afträdt sin egendom. till konkurs, genom

allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar af banken utgifven

sedel, att inom två år från kungörelsens dag, vid förlust af all betalningsrätt,

förete sedeln till infriande i banken; skolande kungörelsen

minst fyra gånger under hvardera året uppläsas i rikets kyrkor och

införas i allmänna tidningarna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N-o 67 a.

Förslag

tm

Lag

angående bankaktiebolag.

Härigenom förordna» som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande och om dess fonder.

1 §•

De, som, i ändamål att drifva bankrörelse, vilja stifta aktiebolag,

skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens

stadfästelse.

Stiftarne skola vara bär i riket bosatta svenska medborgare och

till antalet minst tio.

Konungen pröfva!- bolagsordningens öfverensstämmelse med denna

lag samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad män

därutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets

rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens

drifvande (oktroj) under en tid af högst tio år och därutöfver

intill slutet af då löpande kalenderår.

Bankaktiebolag skall, på sätt nedan sägs, registrerat.

2 §•

. ■ kedan oktroj meddelats, må stiftarne utfärda inbjudning till

aktieteckning.

Inbjudningen, som skall egenhändigt underskrifvas af stiftarne

samt vara åtföljd af styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 (t.

af bolagsordningen, skall innehålla bestämmelse ej mindre om den tid,

ej öfverstigande sex månader från det stadfästelsen meddelats, inom

hvilken sammanträde med tecknande för pröfning af frågan om bolagets

bildande skall hållas, än äfven om den grund, efter hvilken i händelse

af öfverteckning de utbjudna aktierna skola bland tecknarne fördelas.

Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning,

som ofvan i denna § sägs.

3 §•

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, tära

det förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen

fullständigt angifvet.

4 §.

Stiftarne åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till

ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande

utlysa sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid.

Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare aktieteckningen icke

vidare bindande.

5 §•

Styrkes vid sammanträde, som i 4 § omförmäles, genom behöriga

teckningslistor, att grundfonden är, enligt inbjudningens innehåll, fulltecknad

och att tecknarne, stiftarne inräknade, utgöra minst det antal,

som i 9 § sägs, skall, sedan i händelse af öfverteckning aktierna blifvit

mellan tecknarne fördelade och Överskjutande teckning förklarats förfallen,

till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd;

dock må de fleste af de närvarande kunna besluta, att med frågans

afgörande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till stånd,

eller finnas vid omröstning de fleste röstande hafva förenat sig härom

och utgöra desse minst en fjärdedel af hela antalet tecknare, stiftarne

inräknade, med ett sammanlagd t aktiebelopp af minst en fjärdedel af

hela grundfonden, skall bolaget anses bildadt; i annat fall vare frågan

om bolagets bildande förfallen.

Stiftare, som, efter ty i 3 § sägs, förbehållit sig särskild förmån

eller rättighet, äge ej deltaga i omröstning, hvarom i denna § förmäles,

ej heller skall sådan stiftare eller det af honom öfvertagna aktiebelopp

■s id omröstningen tagas i beräknings.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87 ä.

6 §•

Utgöra stiftarne minst det antal, som i 9 § sägs, och öfvertaga de

själfva samtliga aktierna, skall bolaget anses vara genom aftalet härom

bildadt.

7 §■

År bankaktiebolag bildadt, skall val af styrelse och revisorer ofördröjligen

ske.

8 §•

Bankaktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordningregistrerad,

ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk

bankinrättning, som är allmänt känd här i riket.

» §■

Delägare i bankaktiebolag skola vara svenska medborgare och till

antalet minst tjugu.

10 §.

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst eu million kronor;

dock att, där de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser

angående bolagets rörelsegrenar och villkoren därför uppenbarligen gifva

vid handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bankrörelse i

större omfång, utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss

ort, grundfonden må, om Konungen gifver därtill lof, bestämmas till

lägre belopp, dock ej understigande två hundra tusen kronor.

11 §•

Grundfonden skall fördelas i aktier å lika belopp.

Hvad på grund af teckning af aktie skall inbetalas må ej bestämmas

till lägre belopp än det, hvarå aktien skall lvda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a. 35

Aktie vare mot bolaget odelbar.

Skall grundfonden kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas

till lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet (minimikapitalet)

ej utgöra mindre än hälften af högsta beloppet (maximikapitalet).

A aktierna skola utfärdas bref, angifvande ordningsnummer å den

eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.

12 §.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent, innan bankaktiebolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre

månader och återstoden inom åtta månader från öppnandet af bolagets

rörelse.

Innan bolaget registrerats och grundfonden blifvit till fullo inbetald,

må aktiebref ej utgifvas.

13 §.

Aktietecknare, som ej vid bolagets bildande erlagt full betalning,

vare skyldig aflämna af fullgod pant åtföljd förbindelse att inbetala

oguldna beloppet i enlighet med hvad i 12 § stadgas.

14 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å aktie, vare

skyldig att gälda ränta efter sex för hundrade om året från förfallodagen.

Varder, innan pant, hvarom i 13 § förmäles, blifvit aflämnad,

inbetalning ej verkställd i rätt tid, eller försummar någon att aflämna

sådan pant, äge styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter

anmaning, förklara aktierätten förverkad. Lag samma vare, där senare

inbetalning ej fullgöres i rätt tid och aflämnad pant ej förslår till inbetalningens

gäldande.

Underrättelse om tiden för inbetalning äfvensom anmaning, hvarom

ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den

ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma

skall gälla, så ock, där aktietecknarens adress för styrelsen uppgifvits,

till honom i rekommenderadt bref blifvit försänd.

Då aktierätten förverkats, kan hvad å aktien redan inbetalts eller

hvad genom realisering af aflämnad pant influtit ej återfordras.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

15 §.

Ökning af grundfonden medelst ny aktieteckning må ej ske, innan

förutvarande grundfond blifvit till fullo inbetald. Beslut om sådan

ökning må ej bringas till verkställighet, innan det blifvit registreradt.

Aktiebref må i ty fall ej utgifvas, innan full betalning erlagts

för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder.

Den° för inbetalning af de nya aktierna bestämda tid må ej öfverstiga

ett år från det beslutet registrerades.

16 §.

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å

tecknad aktie, så ock rörande anmaning att sådan inbetalning fullgöra

finnes i 14 § stadgadt skall äga motsvarande tillämpning vid ny aktieteckning,

som i 15 § sägs.

17 §•

Har genom köp, arf eller på annat sätt förändring i äganderätten

till aktie skett, vare den nye ägaren, efter skriftlig anmälan hos bolagets

styrelse och därest hinder ej möter af bestämmelsen i 9 §, berättigad

att i bolaget inträda.

Innan sådan anmälan skett, må han ej från bolaget uppbära utdelning.

18 §.

Å bankaktiebolags hufvudkontor skall genom styrelsens försorghållas

en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän skola inregistreras

och anteckning göras om de aktier, en hvar innehar.

I registerboken skola alla förändringar i äganderätten till aktier

genast antecknas.

Styrelsen åligge att låta en hvar, som sådant önskar, taga kännedom

af registerboken å de tider, banken hålles öppen för allmänheten,

äfvensom, mot afgift, erhålla till riktigheten af vederbörande tjänsteman

bestyrkt utdrag därur.

19 §.

Inbetald, grundfond må ej, så länge bankrörelsen fortfar, minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till bolagsmännen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

35

20 §.

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst femton procent

afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

femtio procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

därtill å ny o vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid aktieteckning kan

för aktierna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där

aktierätt förverkats, hvad som blifvit å aktien inbetaldt eller genom

realisering af aflämnad pant influtit.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet uppstått och som icke kan ersättas

af andra befintliga, till framtida förfogande afsätta medel.

21 §.

Varder, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning

beslutad och verkställd, ändå att, enligt senast upprättade, behörigen

reviderade bokslut, tillgång därtill icke kan beredas utan åsidosättande

af de i 19 och 20 §§ angående bolagets fonder meddelade bestämmelser,

vare de bolagsmän, som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära

densamma; och ansvare därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla

och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

22 §.

Sedan för aktie full betalning blifvit erlagd, vare delägare i bankaktiebolag

icke pliktig att ytterligare något tillskjuta.

23 §.

Innan bankaktiebolag blifvit registreradt, kan det ej förvärfva

rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller

annan myndighet söka, kära eller svara.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,

vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige därför såsom för annan sin

gäld, en för alla och alla för en.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nw 67 a.

11 Kap.

Om rörelsen.

24 §.

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,

in- och utrikes växlar samt räntebärande papper.

För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös

egendom, som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till skyddande

af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så

snart det kan ske utan förlust.

Bankaktiebolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd

fastighet.

Ej må bankaktiebolag såsom pant mottaga egna aktiebref.

25 §.

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss man

eller order, eller till innehafvaren ställda förbindelser.

26 §.

Varda penningar bos bankaktiebolag insatta att viss tid där innestå,

mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar,

ställas till, viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till

viss man samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet hos bolaget

anmälas.''

Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller därmed likartad

räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tretusen

kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankaktiebolag

ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter

uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock

öppet lämnadt att, då sådant pröfvas utan olägenhet kunna ske, i särskilda

fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens

utgång.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

37

111 Kap.

Om förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

27 §.

Bolagsmännen skola inom sig utse en styrelse af minst fem ledamöten

att företräda bolaget. Ledamot af styrelsen skall vara bosatt i

Sverige. Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år.

Styrelseledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald,

ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget

skiljas.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare

utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den inskränkning

ägt kännedom. Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej

registreras.

28 §.

Bankaktiebolag äge bemyndiga jämväl annan än styrelseledamot

att teckna bolagets firma.

Om inskränkning i sådant bemyndigande vare lag, som i 27 § 2

mom. sägs.

29 , .

Skriftlig afhandling, som för bankaktiebolag ingås, skall undertecknas

å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning

skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva

sina namn.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven

å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrifva, för hvad

sålunda slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

30 §.

Styrelsen äge förordna ombud att å bolagets vägnar söka, kära

och svara, så ock eljest bolagets talan föra. Ej må dock bemyndigande,

som i 28 § sägs, af styrelsen lämnas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 67 a.

31 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i bolagsordningen

bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de fleste

röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes

af ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari

hans enskilda rätt är mot bolaget stridande.

32 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej

strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen.

33 §.

Bolagsmännens rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter

utöfvas å bolagsstämma.

Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga

i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolaget stridande;

och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet

för. förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af

revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,

utvisande hviska bolagsmän i förhandlingarna deltagit samt det antal

aktier, för hvilket en hvar af dem ägt rösta. Senast fjorton dagar efter

stämman skall protokollet vara för bolagsmännen tillgängligt.

34 §.

Beslut om ändring af bolagsordningen eller om bolagets upplösning.

af annan orsak, än i 46, 47, 49 eller 56 § sägs, vare ej giltigt,

med mindre samtlige bolagsmännen förenat sig därom eller beslutet fattas

å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie,

och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar

af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare

villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 67 a.

Förändring af bankaktiebolags ordning äge ej giltighet, med

mindre den varder af Konungen stadfästad.

35 §.

Jämte hvad i 33 och 34 §§ är om utöfvande af rösträtt och

fattande af beslut å bolagsstämma stadgadt, gälle, där ej annorlunda

finnes i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje aktie berättigar till en röst;

att frånvarande bolagsmans rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta

rösterna afgifvas; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra

frågor den mening gäller, som biträdes af de fleste röstande, eller, om

jämväl antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

36 §.

Ordinarie bolagsstämma skall ^hållas inom fyra månader efter utgången

af hvarje räkenskapsår. A den stämma skall styrelsen framlägga

förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året

tillika med den berättelse, som enligt 43 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å

de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg

hållas för bolagsmännen tillgänglig å bolagets hufvudkontor. Ärende,

som ej varit å förteckningen upptaget, må ej, utan samtlige närvarandes

samtycke, vid stämman till afgörande företagas, där det ej omedelbart

föranledes af förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisionsberättelsen

eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

Vill bolagsman hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre hos

styrelsen skriftlig anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

37 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 36 § sägs,

har att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva

den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Den i samma § omförmälda balansräkning skall behörigen redovisa

bolagets inkomster och utgifter under räkenskapsåret samt dess

tillgångar och skulder vid årets slut. Bolagets tillgångar må icke upp
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

tagas öfver deras verkliga värden. Osäkra fordringar skola förty upptagas

endast till de belopp, hvarmed de beräknas komma att ingå,

samt värdelösa fordringar afskrifvas.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad

före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med desses berättelse,

minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar

hållas för bolagsmännen tillgängliga å bolagets hufvudkontor.

38 §.

Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och

balansräkningen jämte revisionsberättelsen framläggas, skall jämväl till

behandling företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen

för den tid, förvaltningsberättelsen omfattar. Yrkas af bolagsmän med

ett sammanlagdt aktiebelopp, utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden,

att med afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt stämma

inom två månader, må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid, förvaltningsberättelsen

omfattar, ej anställd inom ett år från det densamma å bolagsstämma

framlades, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att,

inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,

i afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas

hafva i förvaltningsberättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande

meddelat oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva å beslutet om

ansvarsfrihet inverkat.

39 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla bolagsmännen till

extra bolagsstämma.

Sådan. stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet

ändamål skriftligen påfordras af bolagsmän med ett sammanlagdt aktiebelopp,

utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden eller den

mindre del däraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende,

som ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

41

40 §.

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i

39 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej

annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i

föreskrifven ordning kalla bolagsmännen till ordinarie bolagsstämma, har

Konungens befallningshafvande att, på anmälan af bolagsman, ofördröjligen

utlysa bolagsstämma.

41 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller bolagsman, att beslut,

som å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller

eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen, äge

därå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets

dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt gälle ock,

där aktietecknare vill tala å beslut, som fattats vid sammanträde, hvarom

i 4 § förmäles.

42 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga

stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende

gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets

bud skall bolaget delgifvas.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller

eljest kära till bolaget, kalle bolagsmännen till bolagsstämma för val

af ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses

delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som i

41 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad tid

stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

43 §.

Bolagsmännen skola för granskning af styrelsens förvaltning och

bolagets räkenskaper årligen utse revisorer. Åtminstone hvart annat

år skall en af dessa revisorer ombytas.

Af bolagsmännen utsedd revisor må, ändå att den tid, för hvilken

han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma

från uppdraget skiljas.

Öfver granskningen skall skriftlig berättelse afgifvas.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

44 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper

och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning

angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen

med angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af

styrelsen utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 40 § sägs

äga motsvarande tillämpning.

45 §.

Hafva revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i

förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid

fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit

sådant komma sig till last, bolaget ansvarige för all däraf uppkommande

skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom

anställas sedan två år förflutit från det revisionsberättelsen å bolagsstämma

framlades.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

46 §.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort

sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,

skall styrelsen senast den dag, revisionsberättelsen aflämnas,

sammankalla bolagsstämma till första dag, sådant enligt bolagsordningen

kan ske; och läte styrelsen dessutom ofördröjligen genom rekommenderadt

bref om bolagsstämman underrätta bolagsman, hvars adress

är känd. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget

gjort sådan förlust, som här är sagd.

Har före eller senast vid bolagsstämman af bolagsmän tecknats

hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

belopp, äge bolaget att fortsätta rörelsen; men om så icke skett eller

om för grundfondens återställande tecknadt tillskott icke inbetalts inom

tre månader från omförmälda stämma, skall bolaget upplösas och likvidation

verkställas.

De bolagsmän, som verkställt tillskottet, äga att af bolagets

blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet

jämte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses

bolaget, förr än sådant tillskott blifvit till fullo återguldet, skall, sedan

bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta

för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas af bolagets tillgångar,

så långt de därtill förslå, innan någon utdelning å aktierna må äga rum.

Yppas under löpande räkenskapsår anledning till antagande, att

bolaget gjort sådana förluster, hvarom i denna § förmäles, åligge det

styrelsen att ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna

att granska detsamma.

47 §.

Bankaktiebolag skall ock upplösas och likvidation verkställas:

då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år ifrån bolagets bildande;
då

grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett

år från det bolagets rörelse öppnades;

då antalet bolagsmän nedgått under det i 9 § bestämda samt tillräckligt

antal delägare ej inom tre månader inträdt;

eller då meddelad oktroj tilländagått, utan att ny oktroj beviljats.

48 §.

Varder bankaktiebolag icke upplöst, ehuru sådant förhållande

inträffat, som jämlikt 46 eller 47 § påkallar upplösning, svare de, som

med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande al bolagets

verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en.

49 §.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat oktrojen,

skall bolaget anses upplöst den dag, då sådant förklarande gjordes.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

50 §.

Upplöses bankaktiebolag af annan anledning, än i 56 § sägs, skall

likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där

ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en

eller flere särskilde likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator

anses gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som

hälst kunna af bolaget återkallas.

51 §.

.. Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets

okande borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och

upprätta bokslut.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom

i penningar förvandlas.

52 §.

likvid atorers befogenhet att företräda bolaget och deras

skyldigheter gälle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt.

53 §.

• i-i likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden

»i likvidation!).

I (ifrigt skall hvad i 29 § finnes föreskrifvet i fråga om undersknfvande

af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar

ingås, sa ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande

tillämpning under bolagets likvidation.

54 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all

veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel därtill afsätta, må

bolagets tillgångar ej mellan bolagsmännen skiftas. Sker det, vare i

händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, bolagsman

skyldig återbära hvad han bekommit.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

55 §.

Åtnöjes bolagsman ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som under

likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra

inom ett år från den dag, likvidationen afslutades. Försummas det,

hafve han sin talan förlorat.

56 §.

Afträdes bankaktiebolags egendom till konkurs, skall bolaget anses

upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren

ingafs eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig

stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall

samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg

afsändas för registrering.

57 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af

styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af likvidatorerna;

dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under konkursens

fortgång i behörig ordning utses.

58 §.

Varder bankaktiebolags egendom afträdd till konkurs, som börjar

inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa

klander å förvaltningen för det räkenskapsår, berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år från det revisionsberättelsen å bolagsstämma

framlades, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa sådan

talan, som i 45 § förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från inställelsedagen, eller, där tiden för talans anställande af

bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången

af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

59 §.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad

oktroj, göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning därom sist

sexton månader, innan den löpande oktroj en tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

V Kap,

Om registrering.

60 §.

I aktiebolagsregistret skola inskrifvas de uppgifter, hvilka enligt

denna lag skola för registrering anmälas eller hvilkas intagande i

registret eljest är eller varder föreskrifvet.

61 §.

Ansökning om bankaktiebolags registrering skall göras af styrelsen

och innehålla uppgift ej mindre å styrelseledamöternas fullständiga

namn och hemvist, än ock å den eller dem, som äro berättigade att

teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse af bolagsordningen, i två

styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att styrelse blifvit utsedd;

# 3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven

uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag i anledning af öfverteckning,

där sådan ägt rum, äfvensom huru mycket af grundfonden

blifvit inbetaldt.

Dessutom skola vid ansökningen fogas:

där inbjudning till aktieteckning skett, samtliga teckningslistor,

i hufvudskrift och styrkt afskrift, äfvensom protokoll, utvisande att beslut,

hvarigenom bolaget blifvit bildadt, i föreskrifven ordning fattats, samt

där stiftarne öfvertagit samtliga aktierna, det härom träffade

aftal i hufvudskrift eller styrkt afskrift.

62 §.

_ Sist fyra månader efter utgången af den i 12 § för aktierna slutliga

inbetalning bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalning

förut skott, af styrelsen för registrering aflämnas en af dess ledamöter

egenhändigt underskrifven uppgift, huruvida grundfonden blifvit till hela

sitt belopp inbetald.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

47

63 §.

Beslut om ökning af grundfonden medelst ny aktieteckning skall,

ehvad det innefattar ändring af bolagsordningen eller ej, af styrelsen

för registrering anmälas. Registrering må icke beviljas, där ej anmälan

till registret gjorts därom, att förutvarande grundfond till fullo inbetalts.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya

aktierna bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflämnas en af

dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som å

de nya aktierna inbetalts.

64 §.

Ändring af bolagsordningen skall registreras. Styrelsen skall

härom ofördröjligen göra ansökning och därvid foga två styrkta afskrifter

af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

65 §.

Ändring i styrelsens sammansättning äfvensom i fråga om rätten

att teckna bolagets firma skall ofördröjligen af styrelsen för registrering

anmälas.

66 §.

Likvidatorer skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,

hvarom i 50 § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa

likvidationen, och å dem, som äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator

eller utses ny sådan eller Bker ändring i fråga om rätten till firmateckning,

skall ock därom anmälan för registrering af likvidatorerna

ofördröjligen göras. Då likvidationen afslutats, åligge det likvidatorerna

att för registrering ofördröjligen göra anmälan därom.

67 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af

stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas

anmälan genom ombud, eller insändes den med posten, skall underskriften

vara af vittnen styrkt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Då bankaktiebolags registrering sökes, skall en hvar, som är berättigad

att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva

firmateckningen i registret eller i särskild! bihang till detta, så vida icke

teckningen verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt.

På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att någon

blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

68 §.

Vägras registrering, äge den, som är med beslutet missnöjd, att,

vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets

dag däröfver anföra besvär hos Konungen.

69 §.

I afseende å bankaktiebolag gälle, förutom hvad i 60—68 §§ här

ofvan sägs, i tillämpliga delar till efterrättelse hvad om registrering är

stadgadt i 24, 68—71, och 73—75 §§ af lagen om aktiebolag.

VI Kap.

Om tillsyn.

70 §.

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag

skett angående bolagets registrering, samt

att å aktierna blifvit inbetalda minst tjugu procent af grundfonden

samt förbindelse med pant, som Konungens befallningshafvande

pröfvar fullgod, aflämnad för inbetalning af återstoden.

71 §•

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,

när bankaktiebolag börjar sin rörelse, så ock när bankaktiebolag upp
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

löses af annan anledning än konkurs; och skall underrättelse om dagen,

då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

72 §.

Den af Konungen förordnade bankinspektören äge, där han så

pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen. Jämväl må bankinspektören

sammankalla extra bolagsstämma, där styrelsen icke efterkommer af

honom framställd begäran om utfärdande af kallelse till sådan stämma.

Bankinspektören må närvara vid bolagsstämma och vid af honom utlyst

styrelsesammanträde samt i öfverläggningarna deltaga.

73 §.

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,

som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektören samt

för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet

eljest kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af det allmänna ombudet,

enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta

en öfversikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift

om räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under

den tid, öfversikten omfattar, varit hos bolaget gällande, och att därefter

ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversikt för dess

offentliggörande genom departementets försorg;

att jämväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet, Konungens

befallningshafvande, bankinspektören och allmänna ombudet alla de

upplysningar rörande bolaget, som af dem äskas;

att ofördröjligen efter verkställd revision till finansdepartementet

insända styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen och revisionsberättelsen

samt låta införa sistnämnda berättelse i allmänna tidningarna;

samt

att, där chefen för finansdepartementet finner anledning till antagande,

att bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio

procent af grundfonden förlorats, på departementschefens anmodan ofördröjligen

låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

74 §.

Det i 73 § omförmälda allmänna ombud åligga att meddela bankinspektören

alla de upplysningar angående bolaget, som af honom äskas.

75 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,

hvarom i 43 § förmäles, skall jämväl deltaga en af Konungens

befallningshafvande förordnad revisor.

76 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid

med lag eller den för bolaget fastställda ordning, må Konungens befallningshafvande

kunna förbjuda verkställighet af beslutet. Konungens

befallningshafvande må ock kunna förelägga styrelse att, i händelse beslut

af nyssomförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse,

där så kan ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag och bolagsordning

åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens

befallningshafvande meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter, hvilkas

öfverträdande är med straff belagdt; och må i frågor, som angå bankaktiebolags

förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande, hvarom

nu är sagdt, icke af Konungens befallningshafvande meddelas, med

mindre bankinspektören därom gjort framställning.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,

ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat "oktrojen.

77 §.

Konungens befallningshafvande äge förelägga vite vid meddelande

af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

78 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen, men beslutet går

ändock i verkställighet, där icke Konungen annorlunda förordnar.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

51

79 §.

Upplöses bankaktiebolag af annan anledning, än i 56 § sägs,

skall chefen för finansdepartementet förordna ombud, som har att närvara

vid likvidatorernas sammanträden, med rätt att yttra sig till

protokollet samt att i öfrigt öfvervaka likvidationen.

80 §.

Bankaktiebolag åligge att ersätta ombud, som utses enligt 73 och

79 §§, äfvensom revisor, hvarom i 75 § förmäles. På den, som utsett

nämnda ombud eller revisor, ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.

Yll Kap.

Ansvarsbestämmelser.

Si §.

Hvar, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar

oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till och med

två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

Lag samma vare, där styrelseledamot mot bättre vetande låter uti

den i 18 § omförmäld a bok införa oriktig uppgift.

82 §.

Bryter någon mot|hvad i 12 § 2 mom. eller 15 § 2 mom. finnes

stadgadt, eller underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i

18 §, 62 §, 63 § 2 mom., 64 § eller 65 § är meddelad, straffes med

böter från och med fem till och med fem hundra kronor.

Lag samma vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt

66 § åligger.

83 §.

Böter,r,och viten, som enligt denna lag ådömas, tillfalla^kronan.

Saknas tillgång till böters eller vitens fulla gäldande, skola de förvandlas

efter allmän lag.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 67 a.

Vill Kap.

Särskilda bestämmelser.

84 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller bolagsmän denna

lag eller bolagsordningen, svare de för all däraf uppkommande skada,

en för alla och alla för en.

85 §.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) de rörelsegrenar, banken må utöfva;

3) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) grundfonden eller, där grundfonden skall kunna utan ändring

i bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp,1 minimikapitalet

och maximikapitalet;

5) det belopp, hvarå aktie skall lyda;

6) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem, tiden

för deras befattningar samt grunderna för styrelsens beslutförhet;

7) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen

hållas, tid och ort för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola

å ordinarie stämma eller, där flera hållas, å hvar och en af dem förekomma

till behandling;

8) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

bringas till bolagsmännens kännedom;

9) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å

bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes i 34 och

35 §§ föreskrifvet; samt

10) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden för deras

befattningar och för revisionen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

53

86 §.

Bankaktiebolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom

lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen

enligt bolagsordningen har sitt säte.

87 §.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten

yppas.

88 §.

Angående aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka

fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, äfvensom angående industriförlagsbanker

är särskildt stadgadt.

89 §.

Genom denna lag upphäfvas:

lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886;

lagen den 19 maj 1899 om ändrad lydelse af 18 § i förstnämnda

lag; samt

lagen om registrering af bankaktiebolag den 28 juni 1895.

90 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Rättigheter och skyldigheter, som dessförinnan uppkommit, skola

bedömas efter äldre lag.

Å bankaktiebolag, hvars verksamhet grundas på tillåtelse, meddelad

före nämnda dag, och i hvars ordning icke meddelats föreskrift om

skyldighet för bolaget att underkasta sig de bestämmelser, hvilka för

bankaktiebolag varda i allmän författning stadgade, skola bestämmelserna

i denna lag icke äga tillämpning, så vidt de afse ämnen, rörande hvilka

blifvit i bolagsordningen särskildt stadgadt, utan gälle därutinnan hvad

bolagsordningen innehåller, dock att i fråga om ändring i bolagsordningen,

om det sätt, hvarpå bolaget skall företrädas och dess firma

tecknas, omlikvidation, om registrering, om tillsyn och om ansvar,

denna lag gäller till efterrättelse.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Förslag

till

Lag

angående industriförlagsbanker.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

De, som vilja stifta bankaktiebolag i ändamål att jämte bankrörelse

drifva handel med aktier, skola söka Konungens stadfästelse å

bolagets ordning; och gälle för sådant bolag till efterrättelse lagen om

bankaktiebolag den........med de afvikelser, som föranledas af hvad

i denna lag är stadgadt.

2 §•

Bankaktiebolag, hvarom i denna lag förmäles, skall i firman begagna

ordet industriförlagsbank; och skall firman därjämte utmärka bolagets

egenskap af aktiebolag. Grundfonden må för sådant bankaktiebolag

icke understiga fem millioner kronor.

3 §•

Industriförlagsbank må icke från allmänheten inlåna penningar till

belopp, som öfverstiger bolagets egna fonder.

4 §•

Industriförlagsbank må icke drifva handel med eller såsom pant

mottaga egna aktier.

Deuna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

55

Förslag

till

Lag

angående tillsyn å vissa penningeinrättningar, som drifva sin rörelse

utan af Konungen stadfäst reglemente.

Med upphäfvande af lagen angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker

och med folkbanker jämförliga penningeinrättningar den 29 juli

1892, förordnas härigenom som följer:

1 §•

Har penningeinrättning, som i fråga om ändamålet med sin rörelse

är jämförlig med folkbank, ej af Konungen stadfäst reglemente och

ingår bland dess rörelsegrenar sådan inlåning, som sparbank bedrifver,

skall penningeinrättningen beträffande rörelsen i dess helhet vara underkastad

tillsyn af Konungens befallningshafvande i länet. För utöfvande

af sådan tillsyn har Konungens befallningshafvande att själf eller genom

ombud verkställa undersökningen af penningeinrättningens förvaltning,

därvid dess räkenskaper, protokoll, kassa och lånehandlingar skola

af styrelsen hållas tillgängliga. Verkställes undersökningen genom

Konungens "befallningshafvandes ombud, skall godtgörelse därför af

penningeinrättningen gäldas till ombudet enligt Konungens befallningshafvandes

bestämmande.

2 §•

Styrelse för sådan penningeinrättning, hvarom i 1 § sägs, åligger

att årligen till Konungens befallningshafvande aflämna berättelse af utsedda

revisorer öfver verkställd granskning af nästföregående års förvaltning

tillika med det beslut, som fattats i fråga om ansvarsfrihet för

styrelsen. Dessa handlingar skola genom Konungens befallningshafvandes

försorg, men på penningeinrättningens bekostnad införas i länskungörelserna

och tidning i orten.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

Styrelsen har ock att senast en månad efter bokslutets upprättande

afgifva statistisk redogörelse i afseende å penningeinrättningen och dess

rörelse jämlikt föreskrifter, som Konungen kan låta utfärda.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa

penningeinrättningens ställning; ägande Konungens befallningshafvande

att, där så aktas nödigt, meddela föreskrift angående sättet för böckernas

förande och afslutande.

Konungens befallningshafvande äger förelägga styrelsen att fullgöra

hvad enligt denna lag och gällande reglemente styrelsen åligger.

3 §.

Finnes grundad anledning till antagande, att penningeinrättning,

hvarom i denna lag sägs, förlorat sin reservfond och tjugu procent af

inbetald grundfond, har Konungens befallningshafvande att förordna

om dess ställande under utredning. Till .deltagande i sådan utredning

skall Konungens befallningshafvande utse ett ombud, som härför uppbär

godtgörelse på sätt i 1 § sägs.

4 §•

Konungens befallningshafvande äger förelägga vite vid meddelande

af föreskrift enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter

allmän lag.

5 §•

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet,

rnen beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen

annorlunda förordnar.

6 §•

Denna lag träder i kraft med ingången af år 1904 och äger tillämpning

jämväl på redan bildade penningeinrättningar af ifrågavarande

beskaffenhet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

57

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 1 § i lagen den 27 maj 1898, innefattande

särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som

drifva lånerörelse.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 27 maj 1898, innefattande

särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse,

skall erhålla följande förändrade lydelse:

Å bolagsordning för aktiebolag, som har till ändamål att drifva

lånerörelse, men å hvilket den för bankaktiebolag gällande lagstiftning

icke äger tillämpning, skall Konungens stadfästelse sökas. Konungen

pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med lagen om aktiebolag

samt lag och författningar i öfrigt, så ock huruvida därutöfver, med

afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda

bestämmelser må erfordras. Å ändring i bolagsordning för sådant

bolag skall Konungens stadfästelse ock sökas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Pik. till Iliksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westbing.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet

föredrog departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister

vidare en till Kungl. Maj:t den 4 i denna månad aflåten skrifvelse,

hvarmed den af Kungl. Maj:t den 18 oktober 1901 tillsatta kommittén

för afgifvande af yttrande och förslag beträffande vissa frågor rörande

■den för enskilda bankinrättningar gällande lagstiftning öfverlämnat

förslag till

1) lag angående bankbolag med solidarisk ansvarighet för delägare,

2) lag angående bankaktiebolag,

3) lag angående industriförlagsbanker samt

4) lag angående bankbolags med solidarisk ansvarighet för del
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a. 59 -

ägarne, bankaktiebolags och sparbanks konkurs äfvensom motiv till

dessa förslag.

Statsrådet tillstyrkte, att Kungl. Maj:t måtte förordna,

dels att öfver ofvanberörda under 1)—3) omförmälda lagförslag

högsta domstolens yttrande skulle för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, genom note ur protokollet inhämtas;

dels ock att förenämnda förslag till lag angående bankbolags med

solidarisk ansvarighet för delägarne, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs äfvensom den inom kommittén väckta fråga om ändringar i

8 § i lagen angående handelsregister, firma och prokura samt i 55 § i

lagen om handelsbolag och enkla bolag skulle öfverlämnas till justitiedepartementet

för den åtgärd, som kunde på sistnämnda departement

ankomma.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans

Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo:

Hjalmar Bettig.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld, - Westring.

Under erinran att den af Kungl. Maj:t den 18 oktober 1901 tillsatta

kommitté för afgifvande af yttrande och förslag beträffande vissa

frågor rörande den för enskilda bankinrättningar gällande lagstiftning

väckt fråga om ändringar i lagen angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker

och med folkbanker jämförliga penningeinrättningar den 29

juli 1892, anmälde, efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet,

föredragande departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister

ett inom finansdepartementet uppgjordt förslag till lag angående

tillsyn å vissa penningeinrättningar, som drifva sin rörelse utan af

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a. 61

Konungen stadfäst reglemente, af den lydelse, bilagan litt. A vid detta

protokoll utvisar;

och hemställde statsrådet, att för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, öfver berörda förslag högsta domstolens yttrande

skulle genom note ur protokollet inhämtas.

Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla.

Ex protocollo:

Hugo Malm.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Bilaga litt. A.

Förslag

till

Lag

angående tillsyn å vissa penning einr ältning ar, som drifva sin rörelse utan

af Konungen stadfäst reglemente.

Med upphäfvande af lagen angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker

och med folkbanker jämförliga penningeinrättningar den 29

juli 1892, förordnas härigenom som följer:

1 §•

Har penningeinrättning, som i fråga om ändamålet med sin rörelse

är jämförlig med folkbank, ej af Konungen stadfäst reglemente och

ingår bland dess rörelsegrenar sådan inlåning, som sparbank bedrifver,

skall pennin geinrättningen beträffande rörelsen i dess helhet vara underkastad

tillsyn af Konungens befallningshafvande i länet. För utöfvande

af sådan tillsyn har Konungens befallningshafvande att själf eller genom

ombud verkställa undersökning af penningeinrättningens förvaltning,

därvid dess räkenskaper, protokoll, kassa och lånehandlingar skola

af styrelsen hållas tillgängliga. Verkställes undersökningen genom

Konungens befallningshafvandes ombud, skall godtgörelse därför af

penningeinrättningen gäldas till ombudet enligt Konungens befallningshafvandes

bestämmande.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

63

2 §•

Styrelse för sådan penningeinrättning, hvarom i 1 § sägs, åligger

att årligen till Konnngens befallningshafvande aflämna berättelse af

utsedda revisorer öfver verkställd granskning af nästföregående års

förvaltning tillika med det beslut, som fattats i fråga om ansvarsfrihet

för styrelsen. Dessa handlingar skola genom Konungens befallningshafvandes

försorg, men på penningeinrättningens bekostnad införas i

län skungörelserna och tidning i orten.

Styrelsen har ock att senast en månad efter bokslutets upprättande

afgifva statistisk redogörelse i afseende å penningeinrättningen och

dess rörelse jämlikt föreskrifter, som Konungen kan låta utfärda.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa

penningeinrättningens ställning; ägande Konungens befallningshafvande

att, där så aktas nödigt, meddela föreskrift angående sättet för böckernas

förande och afslutande.

Konungens befallningshafvande äger förelägga styrelsen att fullgöra

hvad enligt denna lag och gällande reglemente styrelsen åligger.

3 §•

Finnes grundad anledning till antagande, att penningeinrättning,

hvarom i denna lag sägs, förlorat sin reservfond och tjugu procent af

inbetald grundfond, har Konungens befallningshafvande att förordna

om dess ställande under utredning. Till deltagande i sådan utredningskall

Konungens befallningshafvande utse ett ombud, som härför uppbär

godtgörelse på sätt i 1 § sägs.

4 §■

Konungens befallningshafvande äger förelägga vite vid meddelande

af föreskrift enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter

allmän lag.

5 §•

öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdeparte
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 67 a.

mentet, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen

annorlunda förordnar.

6 §•

Denna lag träder i kraft med ingången af år 1904 och äger

tillämpning jämväl på redan bildade penningeinrättningar af ifrågavarande

beskaffenhet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Klingl. Majds Nåd. Proposition N:o 67 a.

65

4

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Ma):ts

högsta domstol onsdagen den 3 december 1902.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Herslow,

Norberg,

Petersson,

Hellström,

Bohman,

Grefberg,

Quensel.

Fortsattes och afslutades behandlingen af de till högsta domstolen

för afgifvande af utlåtande öfverlämnade förslag till lag angående bankbolag

med solidarisk ansvarighet för delägarne med mera; varande förslagen

bilagda detta protokoll.

l:o.

Förslag till lag angående hankbolag med solidarisk ansvarighet för

delägarne.

Beträffande förslagets hufvudgrunder yttrade

Justitierådet Quensel: »Den år 1881 tillsatta bankkommitté anförde,

att, lika lämplig den solidariska ansvarigheten kunde vara i sådana

bolag, där alla delägarne gemensamt deltoge i affärens handhafvande,

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

lika olämplig syntes den, åtminstone i dess obegränsade form, vara

med afseende å sådana bolag, där, såsom i bankbolag vore fallet,

den egentliga ledningen af bolagets angelägenheter måste anförtros åt

ett fåtal delägare utan möjlighet lör de öfrige att öfver dessas görande

och låtande utöfva annat än en mera eller mindre ofullständig kontroll.

Erfarenheten hade visat, att, under det denna ansvarighet å ena sidan

ingalunda utgjort en tillräcklig borgen hvarken för att bankdelägarne

med noggrann vaksamhet följde det sätt, hvarpå bankens angelägenheter

förvaltades, eller för att bankstyrelsen afhölle sig från vågsamma,

allt för vidtgående affärer, hade den däremot å andra sidan varit ägnad

att slappa den profvande uppmärksamhet, som hvarje affärsman ägde

skyldighet att ägna den bank, med hvilken han hade att göra, och att

insöfva allmänheten i ett lika blindt förtroende till den hänsynslöst och

äfventyrligt som till den omtänksamt och försiktigt förvaltade banken. I

alla land, där en sådan oinskränkt ansvarighet varit stadgad, hade den visat

sig föga skickad att häjda äfventyrslusten, men hade däremot möjliggjort

dess spekulationer i en utsträckning, vida öfvergående hvad eljest

kunnat ske — allt under det denna ansvarighet i lugna tider för de

flesta såväl bankdelägare som icke delägare förblifvit en död bokstaf,

för hvars betydelse ytterst få gjort sig reda. I upprörda tider däremot

hade den mäktigt bidragit att uppskrämma sinnena, öka förvirringen

och oron samt, där den måst tillämpas, mångdubbelt öka de lidanden,

eu banks betalningsinställelse medförde. Ett bankfallissement, därvid

den af lagen stadgade, men icke af lagen ordnade obegränsade solidariska

ansvarigheten beliöfde göras gällande, skulle hos oss ruinera hela provinser,

emedan de flesta af provinsens förmögnaste invånare hade sin

privata egendomsställning sammanknuten med bankens och, såsom solidariskt

ansvarige, en för alla och alla för en, för bankens samtliga förbindelser,

skulle vid bankens konkurs nödgas förklara sig insolventa;

och af dessas, de förmögnares insolvens skulle sannolikt de flesta industrioch

handelsidkare i provinsen, fastän ej delägare i banken, urståndsättas

att fullgöra sina betalningar.

Kommitténs enhälliga förslag om begränsning af bankdelägares

ansvarighet biträddes af största delen af de enskilda bankerna och

gjordes till föremål för nådig proposition samt vann vid 1886 års riksdag

Andra Kammarens bifall. I Första Kammaren fattades ej beslut i denna

fråga, enär den sammanhängde med andra frågor, däri kamrarne stannade

i olika meningar och däri sammanjämkning ej kom till stånd. Men att

döma af diskussionen hade förslaget äfven i Första Kammaren tillvunnit

sig öfvervägande sympatier.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 67 a.

Sedan kommittén afgaf of vanberörda utlåtande, bär genom lag

angående enskild sedelutgilvando banks, bankaktiebolags och spaibanks

konkurs den 7 juni 1889 stadgats, att, där enskild sedelutgifvande bank

råkat i konkurstillstånd och bankens tillgångar ej förslå till betäckande

af dess gäld, delägarnes personliga ansvarighet för gälden må endast

på det sätt göras gällande, att bristen uttaxeras å samtliga solventa

bolagsmän i förhållande till det antal lotter, en hvar af dem innehar,

och nu föreliggande förslag innehåller, att den personliga ansvarigheten

ei må göras gällande i annan ordning än den nyssnämnda.

Härmed kunde väl synas, som hade vådorna af den obegränsade

ansvarighetens verkningar å delägarne i väsentlig mån förminskats och

som skulle man häri hafva att söka anledningen därtill, att en annan

uppfattning i frågan nu gjort sig gällande, i det de enskilda bankernas

syndikat uttalat en önskan, att den personliga ansvarigheten måtte

bibehållas, och grundsatsen därom upptagits i förevarande förslag. Det

kunde, med andra ord, synas, som hade hvad 1881 års kommitté mot

deri personliga ansvarigheten anförde förlorat sin betydelse efter införandet

af det nu lagstadgade sättet att göra denna ansvarighet gällande. Men

detta sätt var för kommittén ingalunda främmande. Kommittén föreslog

nämligen, jämte afskaffande af den obegränsade personliga ansvariglieten,

en viss ansvarighet för lottägare utöfver hans andel i grundfonden

och uppgjorde med afseende a utkräfvande! af denna senare ansvarighet

förslag till bestämmelser, öfverensstämmande med dem, som sedan uppto°’OS

i lagen den 7 juni 1889. Att dessa bestämmelser från kommitténs

ståndpunkt bort gälla framför allt med afseende å den obegränsade

ansvarigheten, därest denna ansetts böra bibehållas, är otvifvelaktigt.

Anledningen till kommitténs kraftiga protest mot. den obegränsade

ansvarigheten kan således icke vara att söka däri, att nu gällande

bestämmelser angående ansvarighetens utkräfvande då ännu ej kommit

till stånd, utan ansåg kommittén uppenbarligen, att dess skäl mot den

obegränsade ansvarigheten, jämväl i fråga om dennas verkningar å delägarne,

ägde sin fulla giltighet, äfven om ansvarigheten gjordes gällande

på sätt nu skall ske. Och detta, såsom det vill synas, med all rätt.

Ty möjligheten kvarstår fortfarande, att en delägare nödgas till täckande

af bankens förbindelser göra personliga, på förhand ej beräknade eller

beräkneliga tillskott, och att i händelse åt bristande betalningsförmåga

hos ett antal delägare de öfriga få vidkännas belopp vida utöfver hvad

af bristen belöper å deras lotter i förhållande till alla de öfriga. Då

sålunda en delägares hela förmögenhet kan komma att angripas af

bankens borgenärer och framför allt med afseende a ovissheten, hur

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts NM. Proposition N:o 67 a.

bristens fördelning’ kan slutligen utfalla, torde hvad kommittén i sitt

ofvan återgifna yttrande i detta hänseende anfört fortfarande äga

tillämplighet.

Det nya sättet för ansvarighetens utkräfvande kan sålunda icke

förklara den nu inträdda växlingen i asikter rörande den personliga

ansvarighetenNågon annan förändring i de på frågan inverkande

rättsliga förhållanden har ej heller, mig veterligen, inträffat i vidare

man, än att lag utfärdats om upphörande af de enskilda bankernas

sedelutgifningsrätt. Men den förändringen är uppenbarligen af sådan

beskaffenhet, att med densamma just bortfallit det hufvudsakligaste

skäl, som kunde aberopas för den personliga ansvarigheten, eller omsorgen

att åt de enskilda bankernas sedlar bereda den största möjliga

säkerhet och tillit. °

De skäl, som för närvarande åberopas till stöd för den personliga

ansvarigheten, synas icke innefatta något direkt bemötande af den

argumentering, som 1881 års kommitté förde mot samma ansvarighets

bibehållande. De äro, såvidt man kan finna, följande:

att de enskilda bankernas kredit, särskildt i utlandet, i icke oväsentlig

mån stödes af kännedomen om dessa bankers personliga ansvarighet;

att, därest berörda ansvarighet samtidigt med sedelutgifningsrätten

upphör, de enskilda bankerna skulle vid tiden för sedelutgifningsrättens

upphörande ställas inför nödvändigheten att antingen inskränka

sin låneverksamhet eller öka sitt kapital, alternativ, hvilka båda

tvifvelsutan komme att under tryckta penningeförhållanden medföra

svårigheter för såväl allmänheten som bankerna själfva;

att den personliga ansvarigheten för insättarne medför större

säkerhet;

samt att, då delägarne själfva önska ikläda sig ökad ansvarighet,

sådant ej bör dem förmenas.

Häremot torde kunna invändas, att, om än den personliga ansvarigheten

kunnat försvaras under mera primitiva förhållanden, då de enskilda

bankerna ännu ej tillvunnit sig allmänhetens förtroende, och framför

allt, på sätt ofvan nämnts, för beredande åt deras sedlar af en i möjligaste

måtto öfver allt tvifvel höjd kredit, förhållandet numera är ett annat,

sedan bankrörelsen vunnit erforderlig utveckling och stadga och bestämmelser

meddelats om upphörande af de enskilda bankernas sedelutgifmngsrätt.

Erfarenheten torde icke gifva vid handen, att bankaktiebolag

mera an banker med personlig ansvarighet varit i saknad af den kredit,

de med afseende å sina fonder och sättet för rörelsens bedrifvande förtjänat.

Skulle verkligen så vara, att den personliga ansvarigheten är

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

ägnad att tillföra bankerna större kredit, än de utan densamma skulle

åtnjuta, torde detta icke ens för bankerna skälfva under alla förhållanden

innebära någon otvifvelaktig fördel. Det kunde nämligen lätt inträffa,

att en bankstyrelse frestades att mindre lita på de bankmessiga valutorna

än på den kredit, den personliga ansvarigheten medförde, och därför

vågade sig in i vidtutsväfvande företag, som vore med en sund bankrörelse

oförenliga. Hvad den utländska krediten angår, så om än det

kunde ådagaläggas, att densamma icke visat sig under tider af ekonomiskt

betryck vara den första att svika, och om än det händt, att

någon bank med personlig ansvarighet under kritiska förhållanden räddats

från undergång genom det utländska kapitalets mellankomst, kan väl

förmodas, att sådan hjälp ej skulle uteblifvit, äfven om den personliga

ansvarigheten saknats, under förutsättning nämligen att bankens förlägenhet

varit förauledd af tillfälliga orsaker och ej framkallats af äfventyrliga

affärsföretag eller i andra afseenden oklok ledning. Har anledningen

varit någon af de sistnämnda, kan väl ifrågasättas, huruvida

från det allmännas synpunkt räddningen varit en fördel, som man bör

söka äfven för framtiden bereda i liknande fall.

Att bankerna skulle i följd af sedelutgifningens och den personliga

ansvarighetens samtidiga upphörande kunna nödgas under tryckta

penningeförhållanden minska sin utlåning eller öka sitt kapital torde

vara tänkbart endast såsom en följd af bristande förutseende hos bankerna,

som redan fått sig tillmätt rundlig tid att förbereda öfvergången

till icke sedelutgifvande banker och därvid böra räknat med sannolikheten

eller åtminstone möjligheten, att en banktyp utan sedelutgifning

men med personlig ansvarighet icke komme att i vår lagstiftning inrymmas.

Ifrågavarande argument bör på sin höjd föranleda, att bankerna

få ytterligare en viss kortare tid efter den nya lagens ikraftträdande

sig anvisad såsom öfvergångsperiod för ombildande till bankaktiebolag.

Häremot bör betänklighet må hända desto mindre mola,

som lagstiftaren naturligtvis icke kan önska för de nuvarande enskilda

bankerna med personlig ansvarighet omöjliggöra fortsättandet af deras

verksamhet, om än i förändrad form. Detta är emellertid något annat

än att i likhet med förslaget medgifva icke blott de nuvarande bankaktiebolagens

omvandling till banker med personlig ansvarighet utan

äfven uppkomsten af ett obegränsadt antal nya penniDgeinrättningar af

sistnämnda slag.

För öfrigt lärer kunna anmärkas, att den afgörande synpunkten

ej bör vara allenast hvad i bankernas intresse är fördelaktigt utan

snarare hvad i allmänhet är för en lugn ekonomisk utveckling lämpligt.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Hvad angår den ökade tryggheten för insättarne, kan väl ifrågasättas

nyttan däraf, att insättarnes rätt omgärdas med lagstadganden,

som synas innebära garantier, ägnade att slappa allmänhetens egen

uppmärksamhet i fråga om den bank, åt hvilken den anförtror sina

penningar, men som i själfva verket icke erbjuda en sådan säkerhet,

att den enskildes vaksamhet därigenom göres öfverflödig. Icke heller

kan från synpunkten af insättarnes säkerhet förklaras, hvarför denna

säkerhet skall mera tillgodoses i vissa banker än i andra, hvilkas verksamhet

är med de förras alldeles likartad.

Att det bör stå delägarne Öppet att ikläda sig ökad ansvarighet,

där de själfva så önska, läte sig sägas, därest delägarne alltid vore

medvetna, om den risk, de ikläda sig, och därest den ekonomiska förödelsen

i händelse af ett bankfallissement alltid inskränktes till delägarnes

egen krets. Men nu torde, på sätt af 1881 års kommitté påpekades,

det vara obestridligt, att eu stor del af lottägarne i en bank

med personlig ansvarighet äro fullkomligt okunniga om den obegränsade

ansvarighetens innebörd, ända till dess de drabbas af följderna af densamma,

och att verkningarna af bankdelägarnes obestånd kunna sträcka

sig vida längre än till delägarne själfva.

Och slutligen: hur mycket man än vill främja en fri bankrörelse,

hvilken omtanke man än söker ägna bankernas fordringsägare och hur

stor frihet man än önskar lämna bankdelägarne, får man ej därför tillbakasätta

sträfvandet att främst tillgodose hela landets bästa och att

därför utestänga sådana principer, som äro för en sund affärsverksamhet

främmande. Och den obegränsade personliga ansvarigheten hos bolagsmän,

som ej äga deltaga i affärens omedelbara handhafvande, är till

sin natur att närmast likställa med borgensförbindelsen, hvilken med

rätta utdömes såsom grundval för en solid ekonomisk verksamhet och

framför allt för en bankmessig sådan.

Af sålunda anförda skäl kan jag ej tillstyrka det på principen af

obegränsad ansvarighet byggda förslaget.

Skulle åter anses för bankerna önskligt och eljest lämpligt, att

delägarnes ansvarighet utsträcktes utöfver andelen i grundfonden till

ett i visst förhållande till denna andel stående belopp, skulle väl däremot

ej möta alla de betänkligheter, som mot den obegränsade ansvarigheten

gälla. En sålunda anordnad bank blefve i själfva verket att likställa

med ett sådant aktiebolag, där en del af grundfonden behöfde endast

för visst fall inbetalas.»

Justitierådet Grefberg: »Det lär väl ej kunna förnekas, att den

solidariska ansvarigheten för lottägarne utgjort de enskilda bankernas

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

styrka och alstrat ett förlroende, som satt dessa banker i stånd att

kraftigt medverka till förkofran och utveckling af handel och industri

inom landet samt under tryckta tider förebygga ekonomisk kris och

lindra verkningarna däraf. Otvifvelaktigt skulle upphörandet af nämnda

ansvarighet, hvilken, så vidt man får döma af hittills vunnen erfarenhet,

ej medfört någon egentlig fara, verka en förändring i de enskilda

bankernas häfdvunna ställning i långt större utsträckning, än som

oundgängligen följer af sedelutgifningsrättens indragning, samt leda

till menliga ekonomiska rubbningar. Det torde därföre och då i förslaget

tillsynen öfver bankernas verksamhet gjorts mera effektiv, än den hittills

varit, hvilket i sin mån kommer att förebygga den fara, som nämnda

ansvarighet tilläfventyrs kan medföra, kunna förutsättas, att den af de

enskilda bankernas syndikat uttalade önskan, att dessa banker fortfarande

skola äga att bibehålla den solidariska ansvarigheten, sådan den nu är

ordnad, skall komma att vinna godkännande.

En annan fråga blifver dock, om, jämte de enskilda bankerna,

hvarje bolag, som idkar eller bildas för att idka bankrörelse, skall äga

oinskränkt rätt att, under de i förslaget gifna villkor, drifva rörelsen

med den ansvarighet för delägarne, som förslaget afser. Den omständigheten,

att ett mindre antal banker, som redan förvärfvat sig sådan

ställning, att en dylik ansvarighet i och för sig icke kan anses medföra

någon egentlig fara för delägarne, vid meddelandet af ny oktroj bibehållas

vid eu förut dem beviljad rättighet för att därigenom förekomma

rubbningar i dessa bankers verksamhet, lär desto mindre böra medföra

den verkan, att enahanda rätt att drifva bankrörelse skall ovillkorligen

tillkomma andra banker, som det ligger i öppen dag, att den fara, som

kan följa af omförmäla ansvarighet, väsentligen ökas om banker i

större utsträckning bildade sig efter eller öfverginge till nu ifrågavarande

system. Ehuruväl det är föga sannolikt, att denna fara skulle

kunna leda till sådana ödesdigra katastrofer, som skildrats af den år

1881 tillsatta bankkommitté, kan dock ifrågasättas, att förslaget ändras

på det sätt, att det kommer att omfatta allenast de banker, som ägt

rätt att utgifva egna sedlar, men, under förutsättning att en dylik anordning

ej bör lämpligen ske, erinras, att förslaget icke innehåller någon

annan bestämmelse, som är egnad att i någon mån motverka en allt

för stor anslutning till detta system, än att Konungens tillstånd erfordras

för bankrörelsen, i fall grundfonden understiger en million kronor. Då

emellertid behofvet af systemets utsträckning i den omfattning, förslaget

afser, är ganska tvifvelaktigt och medel att hindra bildandet af banker

efter denna typ följaktligen bör, där det af förhållandena påkallas, finnas

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

att tillgå, synes förslaget beträffande sådana banker, som icke ägt sedelutgifningsrätt

eller ägt sådan rätt, men vid dess upphörande icke fortsatt

bankrörelsen med solidarisk ansvarighet för lottägarne, böra ändras

på det sätt, att rättigheten att drifva bankrörelse, hvarom nu är fråga,

skall för hvarje fall göras beroende af Konungens tillstånd därtill.»

Justitierådet Boliman: »Till alla delar biträder jag hvad justitierådet

Quensel erinrat mot principen af obegränsad ansvarighet för delägarne

i bankbolag och afst.yrker förty det på denna princip byggda lagförslaget».

Justitierådet Petersson, med hvilken justitierådet Hellström instämde,

anförde:

»Den solidariska (obegränsade personliga) ansvarighet, hvarmed

delägarne i de enskilda bankerna svara för dessa bankers förbindelser,

bär länge varit föremål för anmärkningar, och särskildt har, såsom ock

af justitierådet Quensel framhållits, 1881 års bankkommitté med skärpa

uttalat sig mot densamma.

Vid uppgörande af nu till granskning föreliggande förslag synes

dock frågan därom knappast varit salt under debatt. I det uppdrag,

som varit 1901 års kommitté anförtrodt, angifves uttryckligen ingå att

tillgodose behof vet af lagstiftning för den nya banktyp, som komme att

uppstå därigenom, att flere af de enskilda sedelutgifvande bankerna

ämnade bibehålla delägarnes personliga ansvarighet, äfven sedan de nu

gällande oktrojerna med år 1903 gått till ända; och kommitterade

hafva i detta ämne inskränkt sig till en förklaring, att de delade den

uppfattning, som i en af de enskilda bankernas syndikat afgifven underdånig

framställning funnes uttalad om det önskvärda däri, att tillfälle

bereddes banker att äfven framgent få utöfva sin verksamhet under

solidarisk ansvarighet.

Då emellertid de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt med år

1903 upphör och därmed det väsentliga skälet för den obegränsade

personliga ansvarigheten bortfaller, samt härtill kommer, att det föreliggande

förslaget går ut på icke blott ett medgifvande för nämnda

banker att bibehålla sin hittillsvarande organisation utan äfven upprättande

af nya penningeinrättningar däribland småbanker af samma

typ, så vill det synas, som skulle tiden vara inne att åter till ompröfning

upptaga frågan, huruvida det må vara med eu sund banklagstiftning

öfverensstämmande att fortfarande i afsevärd omfattning bygga

bankernas verksamhet på grundvalen af en dylik ansvarighet.

I detta afseende får jag, i likhet med justitierådet Quensel, hänvisa

till de, enligt mitt förmenande, synnerligen beaktansvända skäl,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

som af 1881 års kommitté anförts mot ansvarighetens bibehållande,

samt därjämte erinra, hurusom samma kommitté i anslutning till dess

i ämnet uttalade mening tillika föreslog, att den dittills varande obegränsade

ansvarigheten skulle ersättas med en begränsad dylik, så bestämd

att hvarje delägare utöfver sin insats hade att svara med ytterligare

en gång eller i vissa fall två gånger insatsens belopp; och synes riktigheten

af denna kommitténs ställning till frågan ytterligare bekräftas

däraf, att utaf de tjugusju enskilda banker, som med anledning af kommitténs

uttalande afgåfvo yttranden i ämnet, ej mindre än tjuguen

anslöto sig till kommitténs förslag samt förklarade sig anse önskvärd!,

att delägarnes ansvarighet bestämdes på sätt i samma förslag upptagits.

Samma uppfattning gjorde sig sedermera gällande i de nådiga propositioner,

som angående banklagstiftningen aflätos till 1886 och 1887 års

riksdagar, i det att i dessa förslag delägarnes ansvarighet begränsades

i öfverensstämmelse med kommitténs uttalande.

Ehuruväl det icke torde kunna förnekas, att de obestridliga vådorna

af ett banksystem, grundad! på obegränsad personlig ansvarighet, i afsevärd

män minskats genom de bestämmelser angående sättet, hvarpå samma

ansvarighet skall i fall af behof göras gällande, som finnas meddelade i

lagen den 7 juni 1889 angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs, synas dock med denna restriktion de af 1881

års kommitté mot systemet uttalade betänkligheter fortfarande hafva sitt

fulla berättigande. Den möjligheten kvarstår således alltjämt, att en

bank genom oförsiktig eller äfventyrlig ledning kan råka i sådan ställning,

att dess fallissement drager med sig en mängd af delägarne, och

att denna omstörtning kan få en omfattning, som närmar sig ekonomisk

förödelse af eu hel landsända. Det må vara sant, att möjligheten af

en dylik olycka synes mera aflägsen ifråga om de nu existerande enskilda

bankerna, hvilka i regel stå under insiktsfull bankmessig ledning,

hafva stort kapital och delägareantal samt kunna, i fall af trångmål, påräkna

andra bankers mellankomst, så länge ställningen icke hunnit

blifva alldeles ohållbar. Men annorlunda ställer sig saken ifråga om

de föreslagna mindre bankerna, folkbankerna. Dessa, som hufvudsakligen

skola tillgodose den mindre omsättningen inom orten, arbeta med

ett jämförelsevis litet kapital och ringare delägareantal, De hafva i

regel ej att påräkna samma insiktsfulla ledning som de större bankerna

och kunna särskildt vid konkurrens sins emellan eller med starkare

ponningeinrättningar lätt ledas in i företag, som öfverstiga deras egen

ekonomiska bärkraft, och där alltså afvecklingen skall uppbäras af delägarnes

solidariska ansvarighet. I eu kritisk situation har en dylik

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Uäft. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

mindre bank ej mycken hjälp att påräkna af starkare konkurrenter, dess

fall ligger därför vida närmare verkligheten. Visserligen lärer betalningsinställelsen,

om den inträffar, komma att verka inom en jämförelsevis

mindre krets, men torde i alla händelser innebära en allvarsam olycka.

Förslaget saknar icke bestämmelser, som, ehuru meddelade närmast

i syfte att trygga insättarne, dock äfven verka såsom en garanti för

delägarne, att ej bankens rörelse drifves till en punkt, där dess fall

innebär en mängd delägares ruin. Hit torde kunna räknas stadgandena

om skyldighet för banken att likvidera, då 10 % af grundfonden gått

förlorade, om publicerandet af periodiska redogörelser för bankens ställning

och om kontroll från statens sida af bankverksamheten. Då

emellertid blotta tillvaron af de bägge förstnämnda stadgandena ej lärer

innebära trygghet för att de äfven lojalt efterlefvas — i händelse en

banks ställning blir vacklande, lära helt visst försök att dölja det verkliga

läget ej uteblifva — synes hufvudvikten i dessa garantier komma

att ligga på den offentliga kontrollen. Men att denna med de organ,

som förslaget därtill anvisat, kan blifva tillräckligt effektiv för att i

rätt tid framkalla ett ingripande, torde vara tvifvelaktigt. Äfven i

denna punkt synas de största betänkligheterna möta ifråga om folkbankerna.

De skål, som, enligt hvad motiven utmärka, af de enskilda bankernas

syndikat uti dess ofvan omförmälda underdåniga framställning anförts

till förmån för den solidariska ansvarighetens bibehållande i dess nuvarande

form, gälla uppenbarligen allenast de hittills varande sedelutgifvande

bankerna. Väl må samma skäl föranleda därtill, att en

rymlig tid lämnas dessa banker att ordna sig efter de nya förhållanden,

som en förändrad lagstiftning kan medföra, äfvensom att dessa banker

ej ovillkorligen böra intvingas i aktiebanksformen utan medgifvas att i

viss män betjäna sig äfven af delägarnes personliga ansvarighet. Men

medgifvandet härutinnan bör ej sträckas utöfver hvad behofvet verkligen

kräfver, och att detta ej skulle kunna tillgodoses, med mindre

ansvarigheten .blir obegränsad,'' har icke eDs blifvit påstådt. Af 1881

års bankkommittés förslag och bankernas däröfver afgifna yttranden

samt 1886 och 1887 års kungl. propositioner framgår, att en personlig

ansvarighet, inskränkt till en gång insatsens belopp, då i allmänhet

ansågs fullt tillräcklig att trygga dessa bankers legitima kreditbehof.

Fn kredit, för hvilken denna grund ej är tillräcklig, torde ock helt

visst vara osund.

Emot ett fastslående i lag af nämnda inskränkning i delägarnes

ansvarighet invändes, dels att den allmänhet, som anförtror bankerna

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

sina medel, måste vara intresserad af att största möjliga säkerhet för

dessa erbjudes, dels att det väl bör stå bankdelägare öppet att ikläda

sig den ansvarighet, de själfva finna lämplig. Den förra af dessa anmärkningar

är i viss mån besvarad redan af 1881 års kommitté. Tillläggas

kan, att från lagstiftningens sida insättarnes trygghet bör tillgodoses

snarare genom bestämmelser angående bankrörelsens beskaffenhet

och effektiv kontroll öfver att dessa efterlefvas, än genom att på

delägarne lägga ett obegränsadt ansvar för hvad som sker. Exemplet

af aktiebankerna visar för öfrigt, att en betydande inlåning från allmänheten

kan med trygghet äga rum utan garantier af delägarnes

subsidiära ansvarighet. Den andra anmärkningen skulle vara af större

betydelse, om bankdelägarne utgjordes af ett tåtal affärsmän med förmåga

att bedöma skötseln af det företag, för hvilket de ansvara med

allt hvad de äga. Men förhållandena hafva utvecklat sig annorlunda.

Banklotter hafva faktiskt bl hvit ett begärligt papper för allmänhetens

kapitalplacering och äro på detta sätt spridda i de vidsträcktaste kretsar.

Många ägare af dylika lotter torde knappast hafva någon klar föreställning

om den risk, som, i händelse af ofall, är förenad med ägandet

af en dylik lott. Att under sådana förhållanden med dessa lotter fortfarande

förbinda en obegränsad ansvarighet, synes mig ur lagstiftningssynpunkt

lika olämpligt som det torde vara obehöfligt.

Hvad angår folkbankerna, så torde visserligen dessa understundom

vara i större behof af det stöd, den obegränsade ansvarigheten kan

skänka, men faran af att detta stöd kan missbrukas ligger, på sätt

ofvan är antydt, här så mycket närmare. En sådan organisation af

dessa små banker synes därföre icke fylla det kraf på trygghet för

lugn ekonomisk utveckling, som lagstiftningen å detta område gifvetvis

måste, så långt ske kan, söka att fylla.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, finner jag mig icke kunna

tillstyrka förslagets bestämmelser om bankdelägarnes obegränsade personliga

ansvarighet, utan hemställes, att samma ansvarighet begränsas i

ungefärlig öfverensstämmelse med hvad 1881 års kommitté i sådant

hänseende föreslagit, dock att, därest denna hemställan vinner afseende,

ett öfvergångsstadgande bör meddelas i syfte att lämna de hittills varande

enskilda sedelutgifvande bankerna rymlig tid att bereda sig för öfvergången

till den nya bankformen.»

Justitierådet Herslow: »Då den solidariska ansvarighet, hvarpå de

enskilda bankerna hittills varit grundade, icke ens under den ganska

långa följd af år, sådana banker bär i landet ägt bestånd, innan denna

ansvarighet blef genom lagen den 7 Juni 1889 närmare reglerad, visat

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 67 a.

sig medföra någon egentlig fara för det allmänna, torde samma ansvarighet,

ordnad så, som den blifvit genom nämnda lag, och med den

skärpta tillsyn öfver bankernas förvaltning, som förevarande förslag

väsentligen har till ändamål att införa, icke med fog kunna anses gifva

anledning till fruktan för några samhällsvådliga följder. Tvärtom kan

med allt skäl antagas, att denna ansvarighet med den kredit, den bereder

i utlandet, och den trygghet, den ingifver jämväl inhemske

fordringsägare, skall, såsom erfarenheten äfven från den närmaste tiden

ådagalagt, visa sig under brydsamma tider vara ett synnerligen kraftigt

medel till förebyggande af eljest för landet mer eller mindre ruinerande

finansiella kriser. Äfven om bankdelägarne, hvilka i regeln äro så

kvalificerade, att de måste anses hafva till fullo uppfattat innebörden

af berörda ansvarighet, någon gång skulle nödgas att till infriande af

bankens förbindelser tillskjuta något utöfver hvad de ursprungligen insatt

i banken, torde detta vara betydligt rättvisare, än att förlusten

skulle drabba fordringsägarne.

På dessa grunder och då härtill kommer, att afskaffandet af den

solidariska ansvarigheten skulle medföra en antagligen för hela landet

betänklig rubbning i bankväsendet, finner jag mig sakna skäl till anmärkning

mot bibehållande af sagda ansvarighet åt de enskilda banker,

som däraf för närvarande äro i besittning.

Däremot kan jag icke inse behofvet eller nyttan af det ifrågavarande

systemets utsträckning än vidare utan så godt som någon

verksam begränsning; hvarjemte jag, enär en insiktsfull och försiktig

ledning af de mindre s. k. folkbankernas verksamhet åtminstone icke

alltid torde vara att påräkna, anser dessas grundande på solidarisk

ansvarighet för delägarne ingalunda vara alldeles ofarligt; och biträder

jag därför justitierådet Grof bergs uttalande, att rättigheten att drifva

bankrörelse med sådan ansvarighet bör, med undantag för de enskilda

banker, som för närvarande äro organiserade på denna grund, för framtiden

vara beroende af Konungens, efter föregången pröfning af behofvet,

meddelade tillstånd dertill i hvarje särskildt fall».

Vidare gaf förslaget anledning till följande anmärkningar:

Rubriken

Justitierådet Quensel:

»Enligt 8 och 9 §§ åligger hufvudlottägarne att ansvara en för

alla och alla för en med allt sitt gods för bolagets samtliga förbindelser.

Denna ansvarighet är visserligen solidarisk, i det densamma har till

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

föremål bolagets skuldmassa såsom ett helt betraktadt och med afseende

å denna förpliktar hufvudlottägarne en för alla och alla för en. Men

att de tillika skola häfta med allt sitt gods ligger ej i begreppet solidarisk.

Den solidariska ansvarigheten, hvars motsats är den delade ansvarigheten,

ansvarigheten pro parte, kan nämligen vara antingen

obegränsad eller begränsad. Äfven aktieägarens och kommanditdelägarens

ansvarighet faller under benämningen solidarisk. Då nu afsikten

är, att hufvudlottägares ansvarighet skall innebära ett visst slag

af den solidariska, nämligen den obegränsade, och då vikt ligger därpå,

att i en lag den rätta terminologien kommer till användning, böra orden

»solidarisk ansvarighet» såväl i rubriken som i lagtexten utbytas mot

annat uttryck, som bättre motsvarar det begrepp som afses, i hvilket

hänseende kan tjäna till ledning den i lagen den 28 juni 1895 om

registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet använda beteckningen

»begränsad personlig ansvarighet».

Justitierådet Bohman instämde i justitierådet Quensels anmärkning

mot det i förslaget använda uttrycket »solidarisk ansvarighet».

Justitieråden Hellström och Petersson förenade sig om följande

yttrande: »Enär de hos oss nu befintliga banker med obegränsad personlig

ansvarighet för delägaime, sedan lång tid tillbaka allmänneligen

kallats »solidariska banker», samt denna benämning numera får anses

hafva vunnit sådant insteg i vårt språk, att densamma lämpligen torde

kunna här användas såsom det tekniska uttrycket för banker af det

slag, förslaget afser, synes lagens rubrik böra förändras till »lag angående

solidariska banker», och detta så mycket hellre som, på sätt

förut inom högsta domstolen framhållits, rubriken, sådan densamma

enligt förslaget lyder, icke kan anses gifva ett fullt exakt uttryck för

innebörden af den ansvarighet, som enligt förslaget skall åligga en

banks delägare».

Justitierådet Herslow ansåg, att den ifrågasatta banktypen lämpligen

kunde betecknas med benämningen »solidariskt bankbolag» och

lagens rubrik i öfverensstämmelse därmed ändras.

1 §•

Justitierådet Quensel med hvilken justitierådet Bolman förenade

sig, yttrade:

»Giltig anledning synes ej förefinnas att i fråga om bankbolag

frångå den i 9 § i aktiebolagslagen uppställda fordran, att stiftarne

skola vara här i riket bosatte».

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

2 §•

Justitierådet Quensel:

»Föreskriften om obligatorisk inbjudning bär enligt motiven till

bufvudsakligt ändamål att motverka försök till kringgående af bestämmelsen

i 24 §, att till reservfonden skall läggas hvad vid teckning kan

för lotterna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda. Men detta

ändamål vinnes näppeligen med den nu föreslagna bestämmelsen om

inbjudning, hvilken icke ens innehåller, att inbjudningen skall vara

ställd till allmänheten, än mindre att densamma skall offentligen kungöras

och viss tid vara tillgänglig, eller att öfverteckning skall reduceras

efter viss i lagen bestämd grund. Bestämmelser härom erfordras dock,

därest stadgandet om inbjudning skall vinna för nyssnämnda ändamål

erforderlig effektivitet. Skulle åter den häraf uppkommande följd, att

en hvar kan tilltvinga sig inträde i ett bankbolag vid dess bildande,

anses innebära en obillighet mot stiftarne, torde föreskriften om den

obligatoriska inbjudningen hellre böra helt och hållet utgå än bibehållas

i den i förslaget upptagna form, enligt hvilken den saknar väsentlig

betydelse».

Justitierådet Gr ef ber g:

»Bestämmelsen att bankbolag ej må bildas utan inbjudning till

teckning af lotter i grundfonden kan blifva helt och hållet betydelselös,

om föreskrift ej meddelas, huru inbjudningen skall offentliggöras».

Justitieråden Hellström, Petersson, Norberg och Her slom förenade

sig om följande yttrande:

»Därest meningen med det i denna § intagna stadgande, att bankbolag

ej må bildas utan inbjudning till teckning af lotter i grundfonden,

är, att inbjudningen skall vara offentlig, och att således en hvar, som

sådant önskar, äger i mån af utrymme inträda i bolaget, synes stadgandet

ej väl stå tillsamman med principen om delägarnes personliga

ansvarighet eller med hvad förslaget i 21 § innehåller angående befogenhet

för bolaget, sedan det kommit till stånd, att pröfva öfverlåtelse

af hufvudlott. Skulle åter nämnda stadgande afse allenast enskild

inbjudning, så att stiftarne äga under hand delgifva inbjudningen med

de personer, hvilka de önska till meddelägare i bolaget, synes detsamma

sakna betydelse. I allt fall tarfvas, att den nu förefintliga ovissheten

om stadgandets verkliga innebörd undanrödjes».

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition No 67 a.

79

5 §•

.Justitierådet Quensel:

»11 § förutsätter, att grundfonden icke beliöfver i bolagsordningen

fixeras till visst belopp utan kan begränsas allenast till minimum och

maximum.

Där så skett, kan med 5:te paragrafens nu föreslagna lydelse

ovisshet, uppstå om betydelsen af det i andra stycket, förekommande

uttrycket »en fjärdedel af hela grundfonden».

Justitierådet Petersson:

»Af bestämmelserna i denna § lärer följa, att större teckning af

hufvudlotter ej får tillerkännas giltighet, än som jämnt motsvarar

grundfondens belopp, sådant detta blifvit fixeradt vare sig i bolagsordningen

eller, i händelse det enligt sagda ordning kan bestämmas

lägre eller högre, i inbjudningen eller möjligen vid det konstituerande

sammanträde, som i förevarande § omförmäles. Af stadgandena i 13

och 50 §§ framgår emellertid — på sätt af andra ledamöter i högsta

domstolen vid 13 § erinrats — att, i händelse någon eller några af

tecknarne underlåta att fullgöra sina förbindelser, så att antingen teckningsbeloppet

måste genom exekutiva åtgärder indragas eller rätten

till delaktighet i bolaget förklaras förverkad, detta kan vålla bolaget

afse värda svårigheter och möjligen nödga bolaget att hkvidera. Till

förekommande af dessa olägenheter synes mig kunna ifrågasättas, antingen

att bolagets förpliktelse att likvidera inskränkes till det fall, att

minimigrundfonden, sådan denna i bolagsordningen angifvits, icke inom

stadgad tid inbetalts, hvarigenom bankbolagen i detta hänseende skulle

likställas med aktiebolagen enligt 21 § af gällande aktiebolagslag, eller

— och detta synes mig vara att föredraga — att bolaget medgifves

att vid sitt bildande antaga giltig teckning för något högre belopp än

det, hvartill grundfonden fixerats, exempelvis 10 % därutöfver. Häraf

skulle visserligen blifva eu följd, att grundfondens exakta belopp, under

tiden intill dess den skall vara i sin helhet inbetald, konime att i någon

mån vara obestämdt; men synas de olägenheter, som häraf tilläfventyrs

kunna vara att befara, undanrödjas genom en bestämmelse, att grundfondens

belopp under sagda tid skall anses utgöra i förra fallet det i

bolagsordningen angifna minimibeloppet, i senare fallet det för grundfonden

ursprungligen fixerade.»

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 67 a.

8 och 9 §§.

Justitieråden Quensel, Gr ef ber g, Hellström, Petersson och Norberg

förenade sig om följande yttrande:

»Dessa paragrafer afse den ansvarighet för bolagets förbindelser,

som åligger hufvudlottägare såsom sådan. Då i en del följande paragrafer

omtalas den ansvarighet, en hufvudlottägare kan på annan grund

ådraga sig, användes i förslaget ett tillägg af orden »efter allmän lag»

för att utmärka, att sistnämnda slag af ansvarighet kan göras gällande

i annan ordning än som gäller den i 8 och 9 §§ omhandlade. Detta

syfte torde dock lämpligare kunna ernås genom sådan omredigering af

8 och 9 §§, att genom dessas sammanförande till en paragraf eller

genom. lämplig hänvisning från den ena till den andra tydliggöres, att

föreskriften om sättet att utkräfva ansvarigheten afser allenast den

ansvarighet, som omtalas i 8 och 9 §§».

Justitierådet Herslow instämde med bemälde fem justitieråd och

ansåg, att ifrågavarande två §§ lämpligen kunde erhålla ungefär denna

lydelse:

»8 §.

Bankbolag skall bestå af minst trettio hufvudlottägare. De skola

vara svenske medborgare. Dessa bolagsmän skola | insätta bolagets

grundfond och ansvara för uppfyllandet af alla- bolagets förbindelser,

en för alla och alla för en.

9 §•

Den ansvarighet för bolagets förbindelser, hvilken enligt 8 §

åligger hufvudlottägare utöfver hans andel i grundfonden, må ej af

bolagets borgenärer göras gällande i annan ordning, än som i lagen

angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs

stadgas rörande solidariskt bankbolag.»

13 §.

Justitierådet Quensel:

»Med afseende å inbetalning af den sista delen af grundfonden

är paragrafen så affattad, att det synes tvifvelaktigt, huruvida aktie
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

ägare kan tvingas att göra inbetalningen förr än vid utgången af den

i paragrafen utsatta tid eller ett år från rörelsens öppnande. I allt fall

förutsätter lagrummet, att den sista inbetalningen kan uppskjutas till

nyssnämnda tidpunkt. Detta synes emellertid mindre lämpligt vid

sammanställning med föreskriften i 50 §, att bolaget skall upplösas,

då grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett år från

det bolagets rörelse öppnades. Den tidpunkt, då inbetalningen skulle

göras, kan sålunda komma att sammanfalla med den, då bolaget skall

i händelse af uteblifven inbetalning upplösas. En tredskande bolagsman

skulle alltså kunna föranleda bolagets upplösning, enär bolaget icke fått

någon tid efter förfallodagen att aftvinga honom betalning eller realisera

därför ställd säkerhet. Eu sådan respittid bör därför åt bolaget inrymmas

genom ändring vare sig i 13 eller 50 §».

Justitieråden Gr ef ber g, Bohman, Hellström, Norberg och Her slom

förenade sig om följande yttrande:

»Tecknare, som ej erlagt full betalning vid bolagets bildande,

skall jämlikt 14 § ställa pant för inbetalning af oguldna beloppet i enlighet

med hvad i 13 § stadgas. Panten skall sålunda, om hela det i

sistnämnda § medgifna rådrum begagnas, utgöra säkerhet för, att tecknaren

inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse erlägger slutlikvid.

Förr än det visat sig, huruvida denna likvid i rätt tid blifvit fullgjord,

äger emellertid styrelsen ej vidtaga åtgärd för indrifvande af hvad på

grund af teckning återstår oguldet, och det kan således inträffa, att,

innan styrelsen satts i tillfälle att utsöka bolagets fordran eller försälja

panten, tiden, inom hvilken grundfonden bort vara till fullo inbetald,

gått till ända, hvilken åter medför den verkan enligt 50 § i förslaget,

att bolaget skall upplösas.

Till förebyggande af ett dylikt missförhållande torde, på sätt justitierådet

Quensel hemställt, antingen den i 13 § föreslagna tid, inom hvilken

slutlig inbetalning skall ske, något förkortas eller ock i 50 § tiden för

bolagets upplösning till följd af bristande inbetalning bestämmas till

något mera än ett år, från det bankens rörelse öppnades.»

15 §.

Högsta domstolen anmärkte, att, då det i sista stycket förekommande

uttryck »hvad å lott redan inbetalts» kunde gifva anledning till

sådan tolkning, att däri ej skulle inbegripas hvad genom realisering af

aflämnad pant influtit, men medel af sistnämnda slag lika litet som

Eib. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

kontant inbetalda borde i händelse af aktierättens förverkande kunna

återfordras, ett förtydligande i sådant syfte syntes böra göras.

18 §.

Justitierådet Petersson:

»Enligt lagen den 28 juni 1895 angående handelsbolag och enkla

bolag är vid aftal om kommanditdelägarskap i bolag en ganska vidsträckt

aftalsfrihet intressenterna medgifven. Kommanditdelägaren kan

sålunda, i den mån han anser nödigt, tillförsäkra sig ett visst inflytande

på affärens skötsel äfvensom rätt att utträda ur bolaget, då hans intresse

så kräfver. I bägge dessa hänseenden — de enda däri några

effektiva garantier till kommanditdelägarnes säkerhet antagligen kunna

ifrågakomma — är emellertid i föreliggande lagförslag aftalsfriheten afskuren:

kommanditlottägare får ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma

än val af revisorer och ej återtaga sitt tillskott, så länge rörelsen fortfar.

Härmed är han ställd så godt som rättslös gent emot hufvudlottägarne.

Så länge man emellertid anser nödigt och lämpligt att för solidariska

bankbolag medgifva rätt att intaga kommanditlottägare, bör äfven dessas

rätt beaktas. 1 sådant afseende synes mig kunna ifrågasättas, om ej

ett visst inflytande å afgörandet af för bolaget vitala frågor kan kommanditlottägarne

inrymmas, utan att därigenom vare sig deras ställning

såsom kommanditister uppgifves, eller obehörigt intrång sker i de solidariska

delägarnes handlingsfrihet. Detta inflytande kan tänkas ordnadt

antingen så, att kommanditlottägarne få direkt deltaga i beslutet, eller

så att dem lämnas öppet att i anledning af afgörandet få utträda ur

bolaget. Såsom vitala frågor af nyss angifna art torde kunna angifvas:

den om ändring i bolagsordningen (§ 37), hvilken ju kan innefatta fullständig

omstöpning af bolagets hela verksamhet; den om sökande af

förlängd oktroj (§ 62) — då hufvudlottägare därvid äger utträda ur

bolaget, bör väl samma rätt tillkomma kommanditlottägare —; samt

den om bolagets upplösning i fall, hvarom i 49 § förmäles, i afseende

hvarå kan erinras, hurusom, på sätt justitieråden Grefberg och Quensel

vid denna § påvisat, kommanditlottägarnes rätt kan genom hufvudlottägarnes

åtgöranden trädas allvarsamt för nära.

Om emellertid vid en genomförd undersökning af hithörande förhållanden

det skulle visa sig, att någon modus vivendi ej står att finna,

som billigt tillgodoser bägge slagens af delägare rätt, så torde detta

innebära, att kommanditdelägarskap med de i förslaget angifna bestämningar

icke är någon lämplig associationsform. Då härtill kommer, att

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

något större behof af densamma näppeligen kan sägas vara förhanden

— som bekant hafva endast tre af våra enskilda banker begagnat sig

af denna utväg att öka sina fonder — synas mig hithörande bestämmelser

hällre böra ur banklagstiftningen alldeles uteslutas än bibehållas

sådana de i förslaget upptagits.

Slutligen torde ej höra lämnas oanmärkt, att den kommanditlottägare

enligt förslaget inrymda ställning synes vara i flera hänseenden

mindre följdriktig. Så äger han enligt 39 § till bolagsstämma hänskjuta

ärende, i hvars afgörande han ej får deltaga; ehuru frånkänd

rätt att påkalla extra bolagsstämma (§ 42), äger han dock, om dylik

stämma blifvit af hufvudlottägare begärd, men styrelsen underlåtit att

den utlysa, genom anmälan hos Konungens befallningshafvande framtvinga

utlysningen (§ 43); enligt 44 § har han rätt att klandra beslut

å bolagsstämma, oafsedt att han ej ägt rätt att deltaga i samma beslut;

enligt 45 § skall han kallas till bolagsstämma, där han ej har rätt

till talan.»

20 och 21 §§.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Norberg instämde,

att hindra att det må stå hufvudlottägare öppet att afgå ur

bolaget, när han så finner för godt, och sätta annan i sitt ställe utan

hänsyn därtill, att denne är oförmögen att fullgöra de förbindelser, som

följa af den obegränsade personliga ansvarigheten, kan med skäl stadgas,

att rätt för hufvudlottägare eller hans efterlämnade bo, hvilket såsom

oskiftadt bör vara alldeles likställdt med honom, att under oktrojtiden

afgå från bolaget och för ny ägare att på grund af öfverlåtelse utöfva

en bolagsman tillkommande rättigheter i vidsträcktare mån, än förslaget

innehåller, skall bero af bolagets samtycke, och torde enahanda regel

jämväl böra tillämpas å hufvudlottägares sterbhusdelägare i det fall, att

annorledes än genom arfskifte till boet hörande lott eller andel däri

öfvergått å delägare i boet.

Har däremot genom arfskifte äganderätt till hufvudlott förvärfvats,

vare sig på grund af arf eller giftorätt, synes i betraktande af sterbhusdelägarnes

ansvarighet för bolagets förbindelser billigheten fordra, att

dessa fång i och för sig skola för svensk medborgare medföra rätt att

utöfva alla en bolagsman tillkommande rättigheter, och hemställes till

följd häraf, att förevarande paragrafer måtte ändras i öfverensstämmelse

med hvad sålunda anmärkts, med erinran att bifall härtill föranleder

någon jämkning i affattningen af 22 §.»

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Justitieråden Quensel, Bohman, Hellström, Petersson och Herslow

ansågo, i likhet med hvad redan inom högsta domstolen anmärkts, att

en hvar, som genom arf eller på grund af giftorätt bekommit hufvudlott

i bankbolag, borde äga rätt att oberoende af bolagets samtycke

inträda såsom delägare i bolaget, därest han uppfyllde det i 8 § stadgade

villkor att vara svensk medborgare, samt hemställde förty, att

stadgandena i förestående §§ måtte i öfverensstämmelse därmed ändras.

22 §.

Justitierådet Gr ef berg, med hvilken justitieråden Bohman, Hellström

och Norberg förenade sig, anförde: »Enär enligt förslaget det uppenbarligen

skall åligga styrelsen eller ledamot däraf att tillse, att de i tredje

stycket af denna § meddelade föreskrifter fullgöras, torde affattningen

af detta stycke i enlighet härmed jämkas och därigenom bringas att

fullt motsvara 90 § för det fall, att styrelseledamot häremot bryter.»

23 §.

Justitierådet Quensel:

»I lagförslaget användas uttrycken, att bolaget »upplöses» och att

bolaget »slutar sin rörelse». Med »upplösning» åsyftas de fall, då bolaget

råkar i konkurs eller träder i likvidation. Men därmed kan bolaget

ej anses hafva genast upphört att existera, det måste fortfara

såsom rättssubjekt och i viss bemärkelse fortsätta sin rörelse, till dess

affärerna blifvit fullständigt afvecklade. Nu framgår ej tydligt, huruvida

förslaget med uttrycket »slutar sin rörelse» afser, att affärerna blifvit

till fullo afslutade, eller endast, såsom 78 § låter förmoda, åsyftar detsamma

som med »upplöses». Om det senare är händelsen — i hvilket

fall bör erinras om vikten att undvika olika uttryck för samma sak —

skulle af 23 § följa, att grundfond och kommanditfond finge i händelse

af likvidation minskas genom utdelning eller annan återbetalning till

lottägarne, utan att förbehåll gjorts, att bolagets borgenärer dessförinnan

blifvit förnöjda. Då detta uppenbarligen icke kan vara meningen, torde

en dylik innebörd af 23 § böra genom redaktionsändring uteslutas.»

24 §.

Under åberopande af sin anmärkning vid 15 § hemställde högsta

domstolen, att andra stycket måtte förses med ett tillägg, hvaraf klart

opaginerad Kontrollera mot PDF

.85

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 67 a.

framginge, att, där lottecknare förklarats hafva förverkat rätt till delaktighet

i bolaget, efter det af honom ställd pant blifvit af bolaget

försåld, till reservfonden skulle läggas hvad som influtit genom försäljning

af panten.

27 §.

Justitierådet Quensel, med hvilken justitierådet Bohman förenade

sig, anförde:

»Då det synes mindre egentligt, att rätten att förvärfva för bankens

inrymmande afsedd fastighet upptages såsom undantag från förbudet

att drifva handel, torde paragrafen böra omredigeras.

Tillika synes kunna ifrågasättas, huruvida icke ett stadgande borde

införas till undanrödjande af nu gängse uppfattning, att bankbolag skulle

vara oförhindradt förvärfva fastighet af hvarje storlek och värde, blott

någon del af fastigheten användes för bankens inrymmande. Då väl

kan inträffa, att en banks behof af en för dess rörelse välbelägen eller

eljest företrädesvis lämplig fastighet icke kan tillgodoses, med mindre

banken förvärfvar större sådan, än att den kan användas eller fördelaktigt

bebyggas uteslutande för bankens eget ändamål, torde väl ej

vara lämpligt, att ovillkorligt förbud meddelas för bank att förvärfva

större fastighet, än för inrymmande af egen banklokal erfordras. Däremot

synes rätten att äga fastighet, större än nyss är sagdt, kunna

göras beroende af särskildt tillstånd.

Den i motiven angifna grund för förbudet att såsom pant mottaga

andra bankbolags hufvudlottbref lärer följdriktigt böra medföra, att

förbudet utsträckes äfven till lottbref i andra bolag med obegränsad

ansvarighet.»

Justitierådet Grefberg: »Bankbolags rätt att förvärfva för bankens

inrymmande afsedd fastighet kan, i synnerhet då bankrörelsen utöfvas

å flere orter eller i skilda lokaler på samma ort, uppenbarligen leda

därtill, att högst ansenliga belopp användas för fastighetsköp och uppförande

af byggnader i ändamål att bereda banken vinst genom hyresafkastning

och fastighetshandel. En sådan verksamhet strider emot den

i första stycket af förevarande paragraf gjorda begränsning i bankbolags

rätt att idka handel och borde således vara från bankrörelsen

utesluten. Motsvarande stadgande i nu gällande lag om bankaktiebolag

har legat till förebild för förslaget, men enligt kungl. kungörelsen den

12 juni 1874 angående enskilda banker med rätt att utgifva egna sedlar

får bankbolag ej äga annan fastighet, än som för bankena inrymmande

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

är behöflig. Ett dylikt stadgande, hvilket har afgjordt företräde framför

det nu föreslagna, bör lämpligen upptagas i förslaget, men torde

tillika kunna stadgas rätt för bankbolag att, i fall fastighet, hvilken är

större än som erfordras för bankrörelsen, till följd af sitt läge är synnerligen

lämplig för bankens inrymmande, söka särskildt tillstånd att

förvärfva sådan fastighet.»

Justitieråden Hellström, Petersson och Herslow förenade sig om

följande yttrande:

»Då uppenbart torde vara, att bankbolag må, utan att sådant i

lag stadgas, äga att förvärfva behöfliga inventarier, torde stadgandet

därom böra utgå. Och då det med den affattning, första punkten af

andra stycket erhållit, synes, som om det i samma punkt förekommande

stadgande om rätt för bankbolag att förvärfva för bankens inrymmande

afsedd fastighet skulle utgöra undantag från den i första stycket föreskrifna

begränsning af den handelsrörelse, banken må drifva, men sådant

uppenbarligen icke är meningen, torde paragrafen böra omredigeras.

Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, hafva nu gällande

bestämmelser angående bankbolags rätt att förvärfva fast egendom icke

alltid lojalt efterlefvats. Det har nämligen förekommit, att bankbolag

inlåtit sig å fastighetshandel under helt andra förhållanden än dem lagstiftningen

förutsätter såsom villkor för dylikt förvärf. Då det emellertid

näppeligen lärer kunna ifrågasättas att för hvarje sådant fall tillgripa

en så allvarsam utväg som den att förklara oktrojen förverkad,

torde, utöfver hvad förslaget i denna del innehåller, jämväl erfordras

bestämmelser, som trygga lagens behöriga efterlefnad.»

Justitierådet Norberg instämde i den af justitieråden Hellström,

Petersson och Herslow gjorda anmärkning mot redaktionen af ifrågavarande

paragraf.

29 §.

Justitierådet Hellström: »Då den inlåningsrörelse å s. k. sparkasseräkning,

som under senare år öppnats af de flesta banker, omfattats

med så stort intresse, att högst afsevärda belopp för närvarande

äro å dylika räkningar innestående, samt denna inlåningsrörelse, hvilken

är afsedd för och hufvudsakligast anlitas af den mindre penningstarka

allmänheten, således visat sig vara till stort gagn för samma allmänhet,

synes mig lagstiftaren sakna anledning lägga hinder i vägen för dylik

rörelse i vidare mån, än som kan anses nödigt, för att hindra samma

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 67 a.

rörelse att i större utsträckning träda i stället för den af bankerna

jämväl bedrifna, för den mera kapitalstarka allmänheten afsedda inlåningsrörelsen

å s. k. depositionsräkning och därigenom afsevärdt inverka å

statens rätt att vid inlåning å sådan räkning upptaga stämpelskatt. Af

sådan anledning kan det i andra stycket af förevarande paragraf förekommande

stadgande därom, att å medel, som å sparkasseräkning insättas,

ränta ej må godtgöras för högre belopp än tretusen kronor af en insättares

tillgodohafvande, möjligen anses berättigad!, men synas mig däremot

de stadganden, som därutöfver upptagits i samma stycke, sakna

fog. Och hemställer jag förty, att sistnämnda stadganden måtte ur förslaget

utgå.»

Justitierådet Petersson: »Då, på sätt justitierådet Hellström erinrat,

den s. k. sparkasseräkningen visat sig vara en för vida kretsar af allmänheten

— särskildt den mindre kapitalstarka medelklassen — väl

afpassad och mycket anlitad form för fyllande af deras behof af bankförbindelse,

synas mig skäl ej föreligga att ytterligare skärpa de angående

denna gren af bankrörelsen hittills gällande bestämmelser, utan

anser jag, att, om sagde bestämmelser finnas tarfva förtydligande, detta

i stället bör gå ut på att lagfästa den praxis, som, enligt hvad i motiven

uppgifves, i berörda hänseende gjort sig gällande.»

30 §.

Justitieråden Quensel, Gr ef ber g, Bohman, Hellström, Norberg och

Herslow ansågo, att i öfverensstämmelse med föreskriften i 40 § aktiebolagslagen

borde stadgas, att ledamot i styrelsen skulle vara bosatt i

Sverige.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitieråden Bohman och Hellström

förenade sig, tilläde: »I motiven har ej angifvits, af hvad anledning

förslaget afviker från den vid lagstiftning om bolag under senare

tiden antagna grundsats, att styrelsen skall väljas för viss tid, ej öfverstigande

fem år. Då för bolag, som drifva bankrörelse, i detta afseende

bör gälla enahanda regel som för aktiebolag i allmänhet, samt

ett särskildt skäl för att styrelsen skall väljas för bestämd, kortare tid

är att finna därutinnan, att det ligger en betydande skillnad emellan

att icke förnya ett mandat och att skilja mandatarien från sin befattning,

så synes det lämpligt, att jämväl bringa förslaget beträffande tiden

för val af styrelse i öfverensstämmelse med föreskriften i 40 § af lagen

om aktiebolag.))

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67«.

33 §.

Justitierådet Quensel: »I motiven till denna paragraf har kom
mittén

vidrört frågan om tecknande om bolagets firma vid afdelningskontoren

och därvid uttalat den åsikt, att då, ehuru annan än ledamot

af bolagets styrelse ej må registreras såsom berättigad att teckna bolagets

firma, likväl äfven annan än styrelseledamot kan på grund af

uppdrag af styrelse eller bolagsstämma teckna firma med bindande verkan

för bolaget, fastän registrering af sådant förhållande ej kan ifrågakomma,

några från nu gällande principer rörande firmateckning afvikande bestämmelser

ej borde föreslås. Med den formulering, 33 § i öfverensstämmelse

härmed erhållit, torde dock frågan om firmateckningen vid

afdelningskontoren desto mindre vara på ett tillfredsställande sätt löst,

som riktigheten af den af kommittén uttalade åsikt, att annan än styrelseledamot

skulle kunna med bindande verkan teckna firma på grund af

uppdrag, lämnadt af styrelsen, starkt bör ifrågasättas. Lagbestämmelserna

i förevarande afseende synas böra hafva till ändamål uppfyllande

af de från allmänhetens sida berättigade fordringarna, att vid hvarje

aldelningskontor finnes den eller de, som äga att med bindande verkan

för banken utfärda förbindelser, och att tillfälle gifves att ur bolagsregistret

inhämta uppösning om de personer, som erhållit sådant

uppdrag.

Skulle det befinnas, att dessa fordringar ej kunna tillgodoses, med

mindre prokurist för bolaget antages, bör erinras, att, ehuru det visserligen

strider mot naturen hos ett bolag, som företrädes af styrelse, att

prokurist af styrelsen utses, samma betänklighet icke torde möta, därest

prokurist af bolagsstämma antages.»

Justitierådet Gr ef her g, med hvilken justitierådet Bohman förenade

sig, yttrade: »Då bankbolag, isynnerhet de större, ofta drifva rörelse

utom vid hufvudkontoren jemväl vid afdelningskontor å särskilda orter,

men förslaget afser en för bankrörelsen i sin helhet gemensam styrelse,

hvilken uppenbarligen ej kan utöfva alla förvaltningsbestyren vid bankens

samtliga kontor och ej häller eger befogenhet uppdraga åt annan

att med styrelsens rätt drifva bankrörelse, torde erfordras ett stadgande,

hvarigenom bankerna sättas i stånd att ordna, huru de vid afdelningskontoren

skola med bindande verkan företrädas och huru rättigheten

att där teckna firma skall komma till tredje mans kännedom.

Ett dylikt ordnande bör kunna ske genom ett stadgande om rätt för

bankerna att antaga prokurist, hvilket stadgande skulle föranleda en

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

jämkning af förevarande §, så att däraf tydligen framginge, att det i

sista stycket meddelade förbud allenast gällde styrelsen.

Hittills lär varit vanligt, att de af en bank vid afdelningskontoren

anställda förtroendemännen varit i förhållande till banken bundna af en

särskild instruktion, som begränsat deras handlingsfrihet i vissa afseende^

och det torde vara klart, att en anordning i ofvan angifna afseende

icke skulle medföra ändring härutinnan, ehuru naturligtvis en

dylik begränsning ej inverkade på förhållandet emellan banken och

tredje man.»

Justitierådet Hellström instämde i hvad justitieråden Quensel och

Grefberg vid denna § anmärkt.

Justitierådet Petersson, med hvilken justitieråden Norberg och Herslow

voro ense, anförde:

»Då, såsom kommitterade i motiven erinrat, det med nu föreslagna

bestämmelser kan inträffa, att vid banks afdelningskontor ej

linnes någon, som är berättigad att annat än på grund af särskildt

därtill lämnadt, ej registreradt uppdrag teckna bolagets firma, hvaraf

åter lärer följa, att en hvar, som genom dylikt afdelningskontor träder

i förbindelse med banken, har att göra sig förvissad om arten och

omfattningen af berörda uppdrag, men en dylik anordning uppenbarligen

är för såväl banken som allmänheten synnerligen olämplig,

hemställer jag, att i fråga om det sätt, hvarå bolaget skall företrädas,

meddelas bestämmelser, som bättre än de föreslagna motsvara förhållandenas

kraf».

36 §.

Justitieråden Grefberg, Hellström, Petersson och Norberg funno det

oegentligt, att bolagets delägare i förslaget ej betecknats med ett och

samma uttryck utan än med »bolagsmän» än med »delägare» och än

med »lottägare».

39 §.

Justitierådet Quensel:

»I anledning däraf, att i förevarande paragraf bolagsmännen betecknas

med ordet delägame, och att revisorernas skriftliga redogörelse

benämnes ömsom berättelse och utlåtande, erinras om önskvärdheten

däraf, att för samma begrepp öfverallt användes samma uttryck.

Det i aktiebolagslagen ej förekommande tillägg, att å bolagets

hufvudkontor förteckning öfver de å bolagsstämma förekommande ärenBih.

till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 67 a.

den skall hållas tillgänglig, torde böra utgå såsom obehöfligt och för

vissa fall olämpligt».

40 §.

Justitierådet Quensel:

»Då en väsentlig del af kontrollen öfver ett bankbolags verksamhet

är afsedd att utöfvas genom publiciteten, samt för denna skall

sörjas icke blott genom den årliga förvaltningsberättelsen med därtill

hörande balansräkning utan äfven genom de i 80 § omförmälda månatliga

redogörelserna, hvilka senare torde för berörda ändamål blifva af

minst lika stor betydelse, hemställes, att den i 40 § meddelade föreskrift,

att i balansräkningen bolagets tillgångar icke må upptagas öfver

deras verkliga värden, och att förty osäkra fordringar skola upptagas

endast till de belopp, hvarmed de beräknas komma att ingå, måtte

utsträckas äfven till månadsredogörelserna».

Häri instämde justitierådet Grefberg och tilläde: »Enär aktier och

obligationer ofta utgöra eu ganska väsentlig del af en banks värdehandlingar,

synes förbudet att upptaga bankernas tillgångar öfver deras

verkliga värden blifva mera verksamt, om föreskrift meddelas därom,

att dessa värdehandlingar skola med uppgift om de kurser, hvarefter

de upptagits, specificeras i de årliga förvaltningsberättelserna.»

44 §.

Justitierådet Quensel:

»Då det synes, som skulle talan å bolagsstämmas beslut vara

medgifven äfven kommanditdelägare, kan ifrågasättas, huruvida ej deras

rätt i sagda afseende borde inskränkas till beslut, däri de ägt deltaga,

eller hvilka såsom främmande för bolagets ändamål eljest röra

deras rätt.»

49 §.

Justitierådet Quensel, med hvilken justitierådet Bohman förenade

sig, anförde:

»Förslaget skiljer mellan grundfond och kommanditfond, bildade,

den förra af hufvudlottägarnes, den senare af kommanditdelägarnes

insatser. I hvad mån för dessas återfående vid bolagets upplösning

de båda slagen af delägare må i bolagets tillgångar konkurrera, afgöres

ej uttryckligen i förslaget, hvadan antagas får, att de i nämnda

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition No 67 a.

afseende äga lika rätt. Konsekvensen häraf synes vara, att, därest

förlust å bolagets rörelse uppstår, större än att den motsvaras af reservfonden

jämte andra till framtida förfogande afsätta medel, återstoden

af förlusten anses drabba såväl grundfonden som kommanditfonden.

Då emellertid i 49 § nämnes förlust allenast af reservfonden och viss

del af grundfonden, lämnas därmed oafgjordt, i hvad män kommanditfonden

bör tagas i betraktande vid beräkning af grundfondens ställning.

Till undvikande af osäkerhet i denna viktiga punkt torde paragrafen

böra förtydligas; och lärer, om hvad sålunda anmärkts vinner afseende,

jämväl ett förtydliganda af 80 § finnas erforderligt.»

Justitierådet Quensel fortsatte:

»Därest genom åtgärd, som i andra stycket afses, hufvudlottägare

gått i författning om rörelsens fortsättande — å hvilken fråga kommanditdelägarne

saknat allt inflytande — men det därefter visar sig,

att bolaget icke desto mindre måste likvidera, synes mot delägare,

som ej medverkat till rörelsens fortsättande, obilligt, att det till grundfondens

fyllande gjorda tillskott jämte viss ränta skall under alla förhållanden

återgäldas, innan delägare äga återfå sina öfriga insatser.

Det kan nämligen inträffa, att, om bolaget genast likviderat, tillgång

funnits till återgäldande af väsentlig del af insatserna, men att rörelsens

fortsättande utfallit så olyckligt, att i följd däraf endast fordringsägarne

och hufvudlottägares ofvannämnda tillskott blifva betäckta eller

att delägarnes dividend åtminstone reducerats. Öfrige delägare blefve

sålunda lidande därpå, att genom några delägares åtgärd bolagets

ställning ytterligare försämrats».

Justitierådet Grefberg••

»Den hufvudlottägare, som gjort tillskott för täckande af brist i

grundfonden, enligt förslaget tillerkända rätt att återfå hvad han sålunda

förskjutit, innan annan lottägare äger åtnjuta utdelning, kan

lända till obehörig förlust för kommanditlottägare, som ingått i bolaget.

Antager man, att en större del af gmndfonden gått förlorad och att

bristen täckts genom tillskott af hufvudlottägare, så blifver, om den

fortsatta rörelsen ej ställer sig synnerligen gynnsam för bolaget, följden,

att kommanditlottägarne under många år ej erhålla ränta å sina insatser;

hvaremot, om bolaget upplösts, då kännedom om bristen erhållits,

sistnämnde lottägare skulle till fullo utfått sina insatser och följaktligen

kunnat göra dem genast räntebärande. Inträffar, att under rörelsens

fortsättning brist i grundfonden ånyo yppas, innan tillskotten blifvit

återbetalda, kunna därjämte kommanditlottägarnes insatser i väsentlig

mån eller helt och hållet gå förlorade just till följd därat, att tillskotten

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

skola gäldas, innan de erhålla utdelning för sina insatser. Då dessa

lottägare icke äga att ingripa i förvaltningen af bolagets angelägenheter

eller annorledes än vid bolagets upplösning utbekomma sina

insatser, synes deras ställning kräfva, att sättet huru grundfonden tillkommit

icke inverkar på deras rätt gentemot bufvudlottägarne, samt

bestämmelserna i förslaget om huru tillskott till grundfonden skola återgäldas

följaktligen böra afse allenast förhållandet emellan dem, som

gjort tillskotten, och öfriga bufvudlottägare.))

Härjämte hemställde justitierådet om jämkning i redaktionen af

fjärde stycket till utmärkande däraf, hurusom det ålåge styrelsen att,

då anledning yppats till antagande att bolaget gjort ifrågavarande

förlust, fullgöra hvad i samma stycke föreskrifvits.

Justitieråden Hellström och Norberg, som i likhet med justitierådet

Quensel ansågo önskligt, att i lagen fullt tydligt uttalades i hvad

mån kommanditfonden skulle tagas i betraktande vid beräkningen af

grundfondens ställning, biträdde hvad justitierådet Quensel hemställt

därom att, till undvikande af osäkerhet i detta hänseende, såväl nu

förevarande som sista stycket af 80 § borde omredigeras; och instämde

justitieråden därjemte uti justitierådet Grefbergs hemställan om jämkning

i redaktionen af fjärde stycket af 49 §.

Justitierådet Petersson hänvisade till hvad han under 18 § anmärkt

samt biträdde beträffande redaktionen af 4:de mom. justitierådet Grefbergs

hemställan.

Justitierådet Her slom: »Den i början af förevarande § för tillämpning

af de i §:n meddelade föreskrifter uppställda förutsättning, att

nämligen »reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats», kan

af mig icke uppfattas annorlunda, än att, såsom orden tydligen utmärka,

endast reservfonden och grundfonden och således, där kommanditlottägare

inrymts i bolaget, icke kommanditfonden, får tagas i beräkning,

då det gäller att bestämma, huruvida nämnda förutsättning är för handen.

\ äl skall enligt 18 § i förslaget kommanditfonden lika med grundfonden

häfta för bolagets samtliga förbindelser, hvadan kommanditärerne

icke äga återbekomma sina insatser, med mindre bolagets skulder blifvit

till fullo betalda; men däraf följer ingalunda, att hufvudlottägare och

kommanditärer sinsemellan skola äga lika rätt till utdelning ur bolagets

återstående tillgångar. Kommanditlottägarne, hvilka sakna allt inflytande

på förvaltningen och endast äga rätt till en föga ingripande kontroll,

intaga i bolaget en väsentligen olika ställning mot bufvudlottägarne

och äro,. så framt icke annat framgår vare sig af bolagsordningen eller

af särskild! emellan dem och hufvudlottägarne, såsom de egentlige

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

bolagsmännen, ingånget kontrakt, i själfva verket icke annorlunda att

betrakta än såsom bolagets förläggare, i hvilken egenskap de äro lagligen

berättigade att återfå sina i bolaget insatta medel framför hufvudlottägarne.

För att närmare åskådliggöra min uppfattning af liufvudinnehållet

i denna §, vill jag taga ett exempel. Jag antager att bokslutet utvisar

bolagets affärsställning sålunda:

Tillgångar:

Kassa ...................... 100,000: —

Fordringar och andra

tillgångar, såsom

bankhus m. m...... 12,200,000: —

Saldo (förlust)......... 1,200,000: —

= 13,500,000

Skulder:

Diverse kreditorer 10,000,000

Grundfond .............. 2,000,000

Reservfond .............. 1,000,000

Kommanditfond...... 500,000

13,500,000:

Som bolagets förlust sålunda uppgår till summan af reservfonden

och 10 procent af grundfonden, skall bolaget likvidera. Likviden utfaller

sålunda, att, sedan bolagets egentliga kreditorer ur tillgångarna,

12,300,000 kronor, erhållit full betalning med 10,000,000 kronor, eu

behållning återstår till belopp af 2,300,000 kronor. Häraf skola kommanditlottägarne,

därest annat icke är stadgadt i bolagsordningen eller

särskildt kontrakt, till fullo utfå sina insatser med 500,000 kronor och

hufvudlottägarne sinsemellan dela återstoden 1,800,000 kronor.

Med denna min uppfattning har jag mot bestämmelserna i förevarande

§ ej annat att anmärka, än att, då kommanditärerne ej kunna

förhindra, att de för grundfondens återställande till dess behöriga belopp

erforderliga medel tillskjutas af hufvudlottägare och bolagets rörelse

därefter fortsättes med risk att affärsställningen ytterligare försämras

— hvarigenom, särdeles om operationen gång efter annan upprepas

kommanditärernas utsikt att återfå sina insatser skalle i följd af den1

föreslagna företrädesrätten för hufvudlottägarnes tillskott i hög grad

sättas på spel — det med rättvisa och billighet alldeles icke öfverensstämmer,

att sådana till grundfondens fyllande gjorda tillskott skulle

vid bolagets upplösning utgå med förmånsrätt framför kommanditlottägarnes

insatser. Tvärtom torde i berörda fall dessa insatser böra

hafva företräde framför nämnda tillskott. Att åter, i händelse rörelsens

fortsättande tillskyndar bolaget vinst, de, som gjort tillskotten och därigenom

beredt möjlighet för vinnande af det lyckliga resultatet, må

äfven i förhållande till kommanditlottägare för tillskotten jämte ränta

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

åtnjuta förmånsrätt i behållna vinstmedel, däremot synes icke något

vara att erinra.»

50 §.

Justitierådet Quensel, med hvilken justitieråden Grefberg och Norberg

förenade sig, yttrade: »Bland de fall, då bankbolag skall upplösas

och likvidation verkställas, torde böra upptagas jämväl, att oktroj eu

utgått eller förverkats; och detta desto hellre, som för dessa händelser

den i 51 § stadgade påföljd för fortsättande af bankens verksamhet bör

äga enahanda tillämplighet som i de i 50 § nu omförmälda fall.»

57 §.

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitieråden Quensel, Petersson,

Norberg och Herslow förenade sig, anförde:

»För det fall att skifte eller utdelning i strid emot här föreslagna

bestämmelser skett och bolaget sedermera befinnes oförmöget att fullgöra

sina förbindelser, har i motiven under 25 § anförts, att återbäringsskyldighet

för bolagsmännen torde följa af den i 92 § meddelade allmänna

föreskrift om åliggande för styrelseledamöter, likvidatorer eller

delägare att vid begången lagöfverträdelse svara för all däraf uppkommande

skada; men enär lagöfverträdelse icke kan anses vara begången

af bolagsman, som i god tro utan kännedom om bolagets ställning

erhållit utdelning, och 92 § således icke är tillämplig å sådan

bolagsman, synes till betryggande af borgenärers rätt här vara erforderlig

en bestämmelse om, att de bolagsmän, som i fall, hvarom nu är

fråga, uppburit utdelning, äro underkastade återbäringsskyldighet.»

Justitierådet Hellström instämde uti hvad justitierådet Grefberg

vid denna § anmärkt under erinran tillika, att, om uti 92 § skulle inläggas

den betydelse, förslagets författare afsett, däraf ock skulle följa,

att den bolagsman, som i god tro mottagit honom erbjuden utdelning,

skulle i händelse af bolagets insolvens vara underkastad, förutom återbäringsskyldighet,

jämväl förpliktelse att solidariskt med öfrige bolagsmännen

svara för uppkommande skada; men att, då någon skadeståndsplikt

icke rimligtvis torde för sådan bolagsman böra ifrågakomma, det

ifrågasatta tillägget borde gifvas sådan affattning, att däraf med full

tydlighet framginge, att bolagsman, hvarom nu vore fråga, icke— såsom

motiven till förslaget eljest kunde gifva anledning antaga —

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

vore skadeståndspliktig utan allenast underkastad återbäringsskyldighet

och att således 92 §:ns stadganden icke å sådan bolagsman ägde tilllämplighet.

Justitierådet Quensel tilläde: »Det af denna paragraf följande medgifvande,

att efter den i årsstämning utsatta inställelsedag bolagets tillgångar

må skiftas, där medel, erforderliga för betalande af all veterlig

ogulden gäld blifvit afsätta, torde böra fullständigas med föreskrift om

sådant sätt för medlens deponerande, som medför betryggande säkerhet

för borgenärerna.»

62 och 63 §§.

Justitierådet Hellström: »Då det för den bolagsstämma, som det

jämlikt 62 § skall tillkomma att besluta, huruvida förlängning af bolaget

meddelad oktroj skall sökas eller icke, är af synnerlig vikt att vara i

tillfälle bedöma, om och i hvilken omfattning befintliga hufvudlottägare

vilja under förlängd oktroj i bolaget kvarstå, enär sådant uppenbarligen

är af beskaffenhet att högst väsentligt inverka på bolagsstämmans beslut,

synes mig den hufvudlottägare, som vill vid löpande oktrojtidens

slut ur bolaget utträda, böra tillförbindas att därom hos styrelsen gorå

anmälan senast före nämnda bolagsstämma; och torde fördenskull ändring

i tidsbestämmelsen antingen beträffande bolagsstämmans hållande

eller för fullgörande af den i 63 § föreskrifna anmälningsskyldighet

böra vidtagas».

Justitierådet Quensel: »Grundsatsen, att ingen genom ingånget

aftal förpliktas för längre tid än med aftalet varit afsedt, bör, enligt

mitt förmenande, föranleda därtill, att jämväl kommanditdelägare, som

ej vill under förlängd oktroj kvarstå i bolaget, berättigas att därur utträda

med utfående af den honom tillkommande andel i bolagets tillgångar.

Rätten till utträde kan ej anses ersatt genom den kommanditdelägare

medgifna möjlighet att öfverlåta sin aktie å annan, utan att

dennes inträde i bolaget göres beroende af bolagets medgifvande. Ty

köpare står ej alltid med visshet till buds, än mindre en köpeskilling,

som motsvarar kommanditlottens andel i bolagets fonder.

I sammanhang härmed kan erinras om önskvärdheten af ett lagstadgande,

utvisande, huruvida kommanditdelägare äger rätt att, utöfver

honom möjligen tillförsäkrad ränta å insatsen, deltaga i bolagets årliga

vinst och huruvida han må, då bolaget upplöses eller han eljest därur

afgår, utöfver sin insats utfå någon del af bolagets fonder».

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

64 §.

Justitieråd et Quensel, med hvilken justitieråden Grejberg, Bohman

och He''t ström instämde, yttrade:

... , »5ä denna paragraf i dess föreslagna lydelse — enligt hvilken

föreskriften att bolaget skall registreras synes fått hufvudsaklig vikt —

härutinnan skulle innebära ett upprepande af bestämmelsen i sista

punkten i 1 §, men meningen med 64 § torde vara allenast att utmärka,

att den registrering, som enligt 1 § skall äga rum, bör ske medelst

införande i ett visst angifvet register, hemställes, att paragrafen måtte

något omredigeras.»

65-70 §§.

Justitieråden Quensel och Bohman anmärkte vid 67 §, hurusom

et vore erforderligt att i förslaget införa bestämmelse om skyldighet

tor styrelsen att för registrering affinna uppgift om hufvudlottägare,

som pa grund^ af grundfondens ökning vunnit inträde i bolaget.

., Justitieråden Grefberg, Hellström, Norberg och Herslow erinrade

J‘11 ^ ji ))^>enna §i hyJken jämväl bör afse förändring i äganderätt

till hufvudlott, som genom grundfondens ökning tillkommit, torde införas

näst efter 68 §.»

. Justitierådet Quensel anförde i afseende å 68 §: »Uttrycklig föreskrift

synes böra meddelas om registrering af styrelseledamöternas försäkran,

att förutvarande grundfond till fullo inbetalts. I öfrigt torde

kunna anmärkas, att sådan försäkran erfordras, endast när grundfonden

en gång tillförene ökats. Ty den första ökningen af grundfonden är

( tänkbar, med mindre redan den i 66 § omförmälda uppgift innehållit,

att den ursprungliga grundfonden blifvit till hela sitt belopp

inbetald.»

Justitieråden Grefberg, Bohman och Norberg förenade sig om

följande yttrande rörande 68 §: »Då den försäkran, styrelsen enligt

forsta stycket har att afgifva, är öfverflödig i det fall, att redan förut

anmaJts, att grundfonden blifvit till fullo inbetald, samt för motsatt

fall bor uttryckligen föreskrifvas, att den anmälan, en dylik försäkran

innebär, skall registreras, erfordras någon jämkning af förslaget.»

, Justitieråden Grefberg och Norberg anmärkte vidare i afseende å

8 §. »förnär det uppenbarligen är nödigt, att för registrering anmäles

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

såväl ny tecknare af liufvudlott som i hvad mån de nya lotterna öfvertagits

af sådan tecknare eller af förutvarande hufvudlottägare, men förslaget

icke innehåller tydlig föreskrift härom, synes rättelse härutinnan

erfordras och lämpligen kunna ske genom tillägg till andra stycket af

förevarande §.)>

Justitierådet. Grefberg tilläde i afseende å samma §: »Den bestämmelsen

torde böra införas, att ytterligare inbetalning å de nya

lotterna, hvilken verkställes efter aflämnandet af sådan uppgift, som i

detta stycke afses, kan anmälas för registrering.»

Justitierådet Hellström, med hvilken justitierådet Herslow instämde,

yttrade i afseende å 68 §: »Rörande den registrering, som här afses,

synas utförligare bestämmelser böra meddelas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad i 65 § finnes stadgadt beträffande bolagets första

registrering, så att §:n komme att erhålla uttrycklig föreskrift därom,

att vid registreringsansökningen skall fogas protokollet vid den bolagsstämma,

där beslut fattats om den nya teckningen, förteckning å dem,

som tecknat de nya hufvudlotterna, jämte uppgift å det antal lotter en

hvar af dem tecknat, teckningslistor i hufvudskrift eller styrkt afskrift,

jämte hvad mera möjligen kan finnas erforderligt.

Däremot synes stadgandet därom, att styrelseledamöterna skola afgifva

försäkran, att förutvarande grundfond till fullo inbetalts, böra såsom

obehöfligt och olämpligt utgå. Enligt 50 § skall ju bolaget upplösas

och likvidation verkställas, där ej den först bestämda grundfonden blifvit

inom föreskrifven tid till hela sitt belopp inbetald; och att anmälan om

denna inbetalning skall ske stadgas i 66 §, liksom sista stycket af föreslående

§ innehåller föreskrift rörande anmälan till registret om inbetalningen

af de nya lotterna. Nu förevarande stadgande torde därför

lämpligen böra ersättas med föreskrift därom, att registrering, hvarom

nu är fråga, ej må ske förr än i registret blifvit efter behörig anmälan

antecknadt, att förutvarande grundfond till fullo inbetalts.»

Justitierådet Grefberg yttrade i afseende å 69 och 70 §§: »För

det fall, att ytterligare inbetalning af kommanditlottägare skett efter

utgången af de i dessa paragrafer bestämda tider, åberopas hvad i

fråga om registrering af dylik inbetalning enligt 68 § blifvit anmärkt

såsom äfven här tillämpligt.»

Justitierådet Hellström anförde rörande 69 och 70 §§: »Då stadgandet

i 69 § afser allenast, att de af kommanditlottägare tecknade belopp,

som utöfver de enligt 65 § registrerade ytterligare inbetalts, skola

registreras, synes som om samma stadganden bort sammanföras med

Bill. till Riksd. Prof. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

stadgandet i 66 § eller ock upptagas i mera omedelbart sammanhang

med föreskriften om den första registreringen enligt 65 §.

Skulle emellertid anses lämpligare, att föreskrifter i ett sammanhang

meddelades om kommanditlottägares registrering, synes mig 69 och

70 §§ lämpligen hafva bort sammanföras i en paragraf sålunda, att i

paragrafens första stycke stadgades, att beslut om upptagande af kommanditlottägare,

hvilket ej i sammanhang med bolagets registrering

blifvit enligt 65 § i registret infördt, skulle registreras, samt därefter

i ett andra stycke meddelades bestämmelser rörande anmälan till registret

om de belopp, som efter den första registreringen blifvit å de tecknade

lotterna inbetalda.»

Justitieradet Herslow ansåg, att 69 och 70 §§ borde sammanföras

i en § med det innehåll, som förordats af justitierådet Hellström.

Justitierådet Petersson yttrade beträffande 65—70 §§: »Det synes

uiig särskildt i händelse den af mig vid 5 § gjorda anmärkning

vinner afseende — kunna ifrågasättas, huruvida det må vara nödigt

och lämpligt, att förteckning öfver hufvudlottägarne med uppgift å

hvarderas lottantal aflämnas för registrering, innan grundfonden inbetalts

och sålunda den ovisshet om delägarskapet, som alltid kvarstår, så länge

detta ännu kan förklaras förverkadt, upphört. Med hänsyn till bestämmelserna

i 19, 22 och 77 §§ torde någon olägenhet näppeligen

kunna befaras däraf, att ifrågavarande registrering uppskjutes, till dess

förhållandena blifvit definitivt ordnade, och sålunda sker i sammanhang

med den anmälan, hvarom 66 § handlar.

Vidare skulle enligt mitt omdöme ifrågavarande registreringsföreskrifter

vinna i reda och öfverskådlighet, om 69 § uppflyttades och

sammanfördes med 66 §, så att 65 och 66 §§ komme att angifva allt

hvad som vore att iakttaga i afseende på registreringen vid bolagets

bildande; om därefter meddelades bestämmelser angående registrering

af sådan ändring i bolagets fonder, som kan ifrågakomma efter dess

bildande — därvid, utöfver hvad 68 och 70 §§ i sådant afseende innehålla,

torde böra angifvas, att registrering af nytillkomna hufvudlottägare

och deras lottantal skall ske i sammanhang med anmälan om teckningens

inbetalning; och om slutligen efter nu angifna föreskrifter finge följa

den i 67 § af förslaget förekommande.

Beträffande 68 § 1 mom. andra punkten är jag ense med justitierådet

Hellström.»

76 §.

Justitierådet Quensel, med hvilken justitierådet Bohman förenade

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Majts Nåd. Proposition No 67 a.

sig, yttrade: »Hänvisningen till tillämpliga delar af hvad i lagen om

aktiebolag blifvit om registrering stadgadt torde vara allt för sväfvande

och böra utbytas mot hänvisning till uppgifna paragrafer i nyssnämnda

lag, därvid jämväl torde böra tillses, huruvida icke en del af de åsyftade

bestämmelserna lämpligare böra i den föreslagna lagen införas.»

Justitieråden Grefberg, Hellström, Petersson, Norberg och Her slom

hemställde, ej mindre att i förslaget måtte införas stadganden dels att

bestämmelse, innefattande inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda

bolaget, ej får registreras och dels att, då bankbolags egendom

afträdes till konkurs, underrättelse om den offentliga stämningen skall,

samtidigt med kungörelse därom, genom rättens eller domarens försorg

atsändas för registrering, utan äfven att tydlig hänvisning måtte i öfrigt

göras till de i lagen om aktiebolag förekommande bestämmelser om

registrering, hvilka befinnas böra i tillämpliga delar gälla i fråga om

bankbolag.

77 §.

Justitierådet Quensel, med hvilken justitierådet Bohman instämde,

yttrade: »Då meningen lärer vara, att den aflämnade pantens fullgoda

beskaffenhet skall pröfvas af Konungens befallningshafvande, men denna

mening icke synes otvetydigt uttalad, hemställes om förtydligande

härutinnan.»

78 §.

Justitierådet Quensel: »Föreskrift saknas i denna paragraf, hvem

skyldigheten åligger att insända kungörelse till allmänna tidningarna

och underrättelse till finansdepartementet. Om, såsom förmodligen afsedt

är, denna skyldighet skall påläggas bolaget eller dess representanter,

och under förutsättning att, på sätt vid 23 § finnes berördt, uttrycket

»slutar sin rörelse» skall beteckna detsamma som »upplöses», kan anmärkas,

att berörda åtgärder från bolagets sida blifva öfverflödiga, för

den händelse rörelsen slutar i följd af konkurs, enär det för dylikt fall

enligt lag åligger offentlig myndighet att insända såväl kungörelse om

konkursen till allmänna tidningarna som underrättelse om densamma

till chefen för finansdepartementet.»

Justitieråden Grejberg, Hellström, Petersson och Herslow förenade

sig om följande yttrande:

»Enär bankbolags konkurs kommer till allmänhetens kännedom

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

genom föreskriften i konkurslagen om offentlig stämnings kungörande,

samt chefen för finansdepartementet erhåller underrättelse om konkursen

enligt 1 § af förslaget till lag angående bankbolags med solidarisk

ansvarighet, för delägarne, bankaktiebolags och sparbanks konkurs, bör

förevarande §, i fråga om bankbolags upplösning, omfatta allenast de

fall, då upplösningen sker af annan anledning än konkurs.»

79 §.

Justitierådet Grefberg: »Såsom skäl för den i förslaget inrymda

rätt åt bankinspektören att sammankalla bolagsstämma, när han så

pröfvar nödigt, har i motiven anförts, att en sådan rätt är af vikt, då

styrelsen fattar beslut om äfventyrliga och klandervärda företag.

För den makt, som sålunda skulle tillkomma bankinspektören,

förutsättes dock icke ovillkorligen, att enligt hans uppfattning ett företag

af dylik beskaffenhet är för handen, utan hans rätt att sammankalla

bolagsstämma omfattar hvarje fall, då han anser förvaltningen af

bankens angelägenheter sådant påkalla. Huruvida det förefinnes Tillräckligt

vägande skäl för en dylik åtgärd blifver uppenbarligen ofta

svårt apt afgöra, enär vid pröfning af denna grannlaga fråga jämväl

måste tagas i betraktande att åtgärden, fastän den kunde ifrågasättas

till följd af äfventyrliga spekulationsaffärer eller en dålig förvaltning,

skulle komma att rubba allmänhetens förtroende för banken och därigenom

i motsats till förslagets syfte kunna lända till skada i stället

för nytta.

Med hänsyn till de betänkligheter, som sålunda möta emot bankinspektörens

rätt att sammankalla bolagsstämma, torde dylik rätt böra

åt honom inrymmas, allenast då chefen för finansdepartementet, på

hemställan af bankinspektören, därom förordnar.»

Justitierådet Hellström: »Likasom det å ena sidan är lagstiftarens

plikt att söka genom noggranna och i möjligaste mån uttömmande

bestämmelser om allmän kontroll ordna bankväsendet på sådant sätt,

att detsamma må blifva så betryggande som möjligt, ligger det, å

andra sidan, vikt uppå, att icke hos den kontrollerande myndigheten

lägges sådan makt, att denne, utan att utomordentliga skäl föreligga,

må, till fara för rättssäkerheten, genom ett förhastadt beslut kunna på

sådant sätt ingripa gent emot en bankinrättning, att allmänhetens förtroende

till samma bankinrättning onödigtvis rubbas. Ett sådant för

rättssäkerheten farligt stadgande synes mig det enligt förevarande §

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

bankinspektören gifna bemyndigande att sammankalla bolagsstämma

innebära. Enbart det faktum att bankinspektören på sådant sätt ingriper

är uppenbarligen af beskaffenhet att högst väsentligt inverka

på allmänhetens ställning till banken. Allmänheten pröfvar icke eller

är kanske icke i tillfälle att pröfva de orsaker, som föranledt bankinspektörens

åtgörande, men anser utan vidare samma åtgörande innebära

detsamma som att banken är på obestånd. Följderna häraf kunna

blifva oberäkneliga och bankinspektörens åtgärd ödesdiger nog. Vore

bankinspektionen en af flere personer bestående myndighet, där beslut

fattades efter förutgången öfverläggning och meningsutbyte mellan de

särskilda ledamöterna, vore möjligen faran för denna bankinspektionens

rätt mindre, men att lägga en sådan betydelsefull och vidt ingripande

makt i en enda persons hand synes mig ej tillrådligt. Rätten ifråga

är, enligt min mening, af den utomordentliga betydelse, att, därest det,

öfver hufvud taget, må anses nödigt att åt någon utomstående inrymma

rätt att sammankalla bolagsmännen till bolagsstämma, det bör tillses,

att de i möjligaste mån största garantier erhållas, för att en sådan

åtgärd ej utom i högst trängande nödfall må kunna anlitas. Ingen

utom den högsta myndigheten bör äga en dylik rätt; och torde det

därför böra vara allenast Kungl. Maj:t förbehållet att i sådant afseende

besluta.

Jag hemställer därför, att, därest stadgandet om rätt för bankinspektören

att sammankalla bolagsstämma icke skulle anses kunna helt

och hållet uteslutas, samma stadgande måtte ändras därhän, att dylik

rätt må honom tillkomma allenast för det fall, att Konungen därom

förordnar.»

Justitierådet Petersson, som i viss män delade de af justitieråden

Grefberg och Hellström uttalade betänkligheter mot den i förslaget åt

bankinspektören inrymda ovillkorliga rätt att sammankalla bolagsstämma,

men å andra sidan fann nödigt, att denne tjänsteman ej vore i saknad

af verksamt medel att åt sina erinringar i afseende på bankrörelsens

bedrifvande bereda behörigt afseende, ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida

ej bankinspektörens rätt att sammankalla bolagsstämma kunde

göras beroende däraf, att han förut hos styrelsen framställt begäran om

dylik åtgärd, och att styrelsen underlåtit att inom viss tid efterkomma

denna begäran.

Justitierådet Herslow: »På de enligt min åsikt tungt vägande

skäl, som redan blifvit inom högsta domstolen anförda mot den föreslagna

rätten för bankinspektören ätt sammankalla bolagsstämma, hemställer

jag, att berörda rätt må tillkomma bankinspektören allenast då

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

han, efter att vid sammanträde med styrelsen hafva till protokollet framhållit

hvad han har att anmärka, af chefen för finansdepartementet

bemyndigas att sammankalla stämman.»

83 §.

Justitierådet Quensei, med hvilken justitieråden Grefberg, Bohman,

Hellström, Petersson och Norberg instämde, yttrade: »Enligt denna paragraf

har Konungens befallningshafvandes befogenhet att förelägga styrelsen

att fullgöra hvad densamma enligt lag eller bolagsordning åligger

gjorts beroende af förutgången hemställan af bankinspektören. Ett

sådant villkor för Konungens befallningshafvandes ingripande synes

dock mindre lämpligt med afseende å flera af de fall, som kunna ifrågakomma,

och särskildt därutinnan, att, ehuru Konungens befallningshafvande

enligt 80 § äger påfordra, att bolagets räkenskaper och handlingar

hållas tillgängliga för Konungens befallningshafvande samt att

äskade upplysningar meddelas samma myndighet, Konungens befallningshafvande

icke skulle äga vidtaga åtgärder för att i dessa afseenden

framkalla hörsamhet hos styrelsen, med mindre hemställan därom hos

Konungens befallningshafvande göres af bankinspektören.»

Justitieråden Quensei, Grefberg, Hellström, Petersson, Norberg och

Her slom förenade sig om följande yttrande i afseende å andra stycket

af denna §: »Innebörden af stadgandet i andra stycket torde vara, att

vederbörande skola äga att genom tidningarne eller på annat sätt genom

tryck bringa en förelupen öfverträdelse till allmänhetens kännedom.

Denna utväg lärer dock, därest bankinspektören skulle anse den lämplig,

redan nu, utan uttryckligt stadgande i denna lag, stå honom öppen

till och med utan att chefen för finansdepartementet därom förordnar.

Rätten att genom tryck gifva offentlighet åt ett meddelande regleras

ju af tryckfrihetsförordningen, och någon inskränkning uti eller utvidgning

af hvad i samma förordning finnes stadgadt kan ej genom lagstiftning

i denna ordning åstadkommas. Då stadgandet i fråga, utom

det att detsamma synes synnerligen olämpligt, sålunda jämväl är utan

all rättslig betydelse, torde andra stycket af förevarande § böra ur

förslaget uteslutas.»

85 §.

Högsta domstolen hemställde, att hvad i senare punkten stadgats

måtte till vinnande af större reda införas i 91 §.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

103

89 §.

Justitieråden Grefberg och Norberg förenade sig om följande yttrande:

»Då det är af synnerlig vikt för såväl lottägare som allmänheten,

att den bok, i hvilken enligt 22 § af detta förslag alla lottägare

skola inregisteras och anteckning ske om de lotter, enhvar innehar,

icke må innehålla emot verkliga förhållandet stridiga anteckningar om

äganderätten till lotterna, i ty att dessa anteckningar tjäna till ledning

vid bedömande af bankens ekonomiska bärkraft samt ligga till grund

för rösträtt och beräkning af rösterna vid bolagsstämma, bör för betryggande

af bokens tillförlitlighet stadgas, att styrelseledamot, som

emot bättre vetande i boken inför eller låter införa oriktig uppgift om

äganderätten till lott, skall, där straff å ett dylikt förfarande ej följer

enligt allmänna strafflagen, vara underkastad ansvar; och torde en

sådan bestämmelse lämpligen inrymmas i 89 § samt enahanda straff,

som där upptagits, bestämmas för förbrytelse, hvarom nu är fråga.»

90 §.

Justitieråden Quensel och Boliman anmärkte, hurusom i 22 § tredje

stycket icke meddelats någon föreskrift för styrelsen, i anledning hvaraf

de i förevarande § begagnade ordalag, som uppenbarligen syftade

jämväl på förstnämnda lagrum, borde något jämkas.

Högsta domstolen erinrade, att någon påföljd för underlåtenhet att

till registering anmäla beslut, som i 70 § 1 mom. omförmäldes, icke

syntes vara i lagförslaget stadgad för annat fall, än då beslutet jämväl

innefattade ändring i bolagsordningen.

I afseende å sista stycket i detta förslag anförde justitierådet

Hellström, med hvilken justitieråden Petersson och Herslow voro ense:

»Förslagets bestämmelser rörande den tid, under hvilken enskild bank,

som ägt sedelutgifningsrätt, fortfarande skall vara ansvarig för af

banken utgifven sedel, synas mig icke tillfredsställande. Enligt förslaget

är det nämligen dagen för den af Konungen utfärdade kungörelse,

som är bestämmande för betalningsskyldighetens upphörande. Men då

utfärdande af dylik kungörelse gjorts beroende af ansökning från hvarje

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Majt\s Nåd. Proposition N:o 67 a.

särskild bank, samt bankers ansvarighet för af dem utgifna sedlar

följaktligen kommer att upphöra å skilda tider, blir det efter någon

tids förlopp för allmänheten förenadt med snart sagdt oöfvervinneliga

svårigheter att för hvarje fall afgöra, huruvida en i allmänna rörelsen

utelöpande sedel är betalningsgill eller icke. För att i möjligaste mån

söka förebygga de svårigheter, som i detta hänseende äro förenade

med sedelutgifningens upphörande, synes mig vara lämpligare och för

den allmänna rörelsen mera betryggande, om i lagen fastsloges en viss

bestämd, för alla ifrågavarande banker gemensam dag — som kunde

bestämmas t. ex. till fem år efter nu löpande oktrojers slut eller således

till den 31 December 1908 — då alla enskilda bankers betalningsansvarighet

för deras sedlar skulle samtidigt upphöra.»

2:o) Förslag till lag angående bankaktiebolag.

Högsta domstol ens ledamöter åberopade i här tillämpliga delar hvar

för sig hvad af honom blifvit anmärkt vid förslaget till lag angående

bankbolag med solidarisk ansvarighet för delägarne. I öfrigt framställdes

mot det nu ifrågavarande förslaget följande anmärkningar; och

erinrade härvid justitierådet Quensel särskildt, såsom enligt justitierådets

mening tillämpligt jämväl å aktieägarne i bankaktiebolag, om hvad

justitierådet vid 63 § i sistnämnda förslag anfört i fråga om kommanditdelägares

rätt att vid oktroj tidens slut utgå ur bolaget.

Justitierådet Quensel tilläde: »Därest en banktyp med obegränsad

personlig ansvarighet för delägarne skulle komma att bibehållas, synes

mig icke böra förordas, att bestämmelserna angående bankaktiebolag

inrymmas i en särskild lag. Vid jämförelse mellan de båda förslagen

till lag angående bankbolag med solidarisk ansvarighet för delägarne

och till lag angående bankaktiebolag framgår nämligen, att det vida

öfvervägande antalet bestämmelser äro för dem båda gemensamma.

Den naturligaste och ändamålsenligaste anordningen synes därför vara,

att båda banktyperna behandlas i en gemensam lag, däri de jämförelsevis

få stadganden, som afse allenast den ena, utan nämnvärd svårighet

torde kunna upptagas.»

Justitieråden Hellström och Petersson ansågo i likhet med justitierådet

Quensel önskligt, att, därest en banktyp med personlig ansvarighet

komme att bibehållas, lagbestämmelserna rörande denna banktyp och

aktiebankerna sammanfördes i en gemensam lag.

2 §.

Justitieråden Hellström och Petersson förenade sig om följande

yttande:

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majt.s Nåd. Proposition N:o 67 a.

»Om meningen med det i denna § intagna stadgande, att bankaktiebolag

ej må bildas utan inbjudning till aktieteckning, är, att inbjudningen

skall vara offentlig och således tillgänglig för allmänheten, tarfvas

ytterligare föreskrifter i syfte att göra detsamma effektivt. Om åter

stadgandet afser allenast enskild inbjudning, torde det vara utan betydelse.

I hvarje fall bör den nu förefintliga ovissheten om stadgandets

verkliga innebörd undanrödjas.»

18 §.

Justitieråden Grefberg, Hellström, Petersson, Norberg och Herslow

förenade sig om följande yttrande: »Vare sig bolagsmans delaktighet

i bolaget härleder sig från hans teckning för bolagets bildande eller

enligt 17 § från förändring i äganderätten till aktie, bör han äga utöfva

den honom i berörda egenskap tillkommande rätt, i förra fallet omedelbart

efter bolagets bildande och i senare fallet från det han anmält

sig till inträde i bolaget, men af tredje stycket i förevarande § följer,

att genom underlåtenhet af styrelsen att i registerboken göra föreskrifna

anteckningar om äganderätt till aktier bolagsman skulle förhindras att

utöfva sin rätt. En dylik underlåtenhet bör ej inverka på denna rätt.»

22 §.

Högsta domsto1 en ansåg paragrafen böra omredigeias så, att den

ej medgåfve den tydning, att bolagsordning finge innehålla bestämmelser,

på grund hvaraf aktieägare skulle vara skyldig att för bolagets förbindelser

ansvara med mera än han insatt eller åtagit sig insätta.

88 §.

Högsta domstolen anmärkte, hurusom gillande af förslaget gjorde

ändring erforderlig i redaktionen af § 1 i lagen den 27 maj 1898,

innefattande särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva

lånerörelse.

3:o) Förslag till lag angående industriförlag sb anker.

Justitierådet Quensel: »Lagstiftningen har hittills låtit sig angeläget

vara att uppehålla förbud för banker att drifva handel med aktier.

Några talande skäl för frångående af denna välbetänkta grundsats synas

mig icke vara anförda. Kommittén åberopar allenast, att bestämmelser

till reglerande af dylik handel vore önskliga, och att det skulle vara

Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft. U

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

till nytta lör industrien, att en aktieemissionsanstalt komme till stånd,

utrustad med tillräckligt kapital, organiserad på lämpligt sätt och ställd

under offentlig kontroll. Men något skål anföres ej, hvarför en så

beskaffad anstalt icke skulle kunna åstadkommas utan förening med

bankrörelse. Icke heller föreslås några garantier för, att rörelsen inskränkes

till aktieemissioner i industriens tjänst och icke öfvergår till

rena spekulationsaffärer med aktier.

Då handel med aktier uppenbarligen och erkändt är en rörelse

af synnerligen riskabel natur, som lätt bringar soliditeten hos dess utöfvare

i fara, skulle nu föreliggande förslag uppställa sådana skärpta

fordringar för aktiehandeln, att dess förenande med bankrörelse ej medförde

de vådor, som eljest vore att befara.

Sålunda skulle industriförlagsbankerna för det första vara underkastade

enahanda bestämmelser som andra bankaktiebolag. Men det

för begränsning af dessas rörelse viktiga förbud att drifva annan handel

än med vissa bankmässiga valutor blir uppenbarligen betydelselöst för

industriförlagsbankerna. För dem blir rätten att drifva handel icke

blott utsträckt till aktier utan rent af obegränsad. De kunna nämligen

ingå i hvarje slags företag och förvärfva hvarje slag af egendom, om

blott transaktionen iklädes aktiehandelns form.

Vidare skulle särskildt för industriförlagsbankerna gälla, att grundfonden

ej Unge understiga tre millioner kronor, och att banken icke

finge från allmänheten inlaua penningar till belopp, som öfverstege

bankens egna fonder. Den förra fordringen kan knappast anses innebära

något skärpt villkor för aktiehandel, enär denna väl i allmänhet

förutsätter ett stort kapital. Hvad angår inlåningen från allmänheten,

blir denna visserligen begränsad, men insättarnes säkerhet är därmed

icke tryggad, då med fonderna skall ansvaras icke blott för de från

allmänheten inlånade belopp utan ock för bankens öfriga förbindelser.

Och för dessa senare är ingen gräns uppställd, utan skall det, enligt

hvad förslaget lärer afse, stå industriförlagsbankerna öppet att från

annan pennin ^inrättning inlåna hvilka belopp som helst; och härigenom

kunna i industriiörlagsbankernas äfventyrliga rörelse komma att

indragas äfven de medel, som af allmänheten anförtrotts åt andra banker.

Faran häraf blir så mycket större, om två banker stadigt samverka på

det sätt, att den ena under formen af industriförlagsbank drifver aktiehandeln

och den andra med vanlig banktyp har till uppgift att vara

den förras förläggare.

Erfarenheten från utlandet lärer tillika visa, att den af staten

utöfvade kontroll öfver de banker, som äro med de nu föreslagna

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

industriforlagsbankerna närmast jämförliga, ingalunda visat sig kunna

garantera deras soliditet, och den offentliga kontroll, som enligt nu

föreliggande förslag skulle utöfvas, torde icke vara så anordnad, att

den kan för ändamålet visa sig mera effektiv.

Vid dessa förhållanden synes det synnerligen betänkligt att tillåta

aktiehandelns förenande med bankrörelse och därtill genom koncessionen

lämna en viss, allenast skenbar garanti för industriförlagsbankernas

soliditet.

På grund häraf anser jag mig böra helt och hållet afstyrka förevarande

lagförslag.

Mot förslagets affattning synes mig kunna anmärkas dels, beträffande

2 §, att däri saknas bestämmelse, att firman skall utmärka

bolagets egenskap af aktiebolag, dels ock, i frågan om. 3 <J>, att den

åsyftade meningen, att från förbudet att inlåna penningar utöfver fondernas

belopp undantaga inlåning från andra penningeinrättningar, icke

kan anses med erforderlig otvetydighet återgifven.

Dessutom synes mig böra för industriförlagsbanker, om de tillåtas,

stadgas, att såväl i månadsrapporterna som i den årliga balansräkningen

skola upptagas specificerade uppgifter å banken tillhöriga obligationer

och aktier, hvilka naturligen komma att utgöra en väsentlig del af

bankens portfölj.»

Justitierådet Grefberg:

»I hufvudsak åberopas hvad justitierådet Quensel anfört rörande

förevarande förslag och afstyrker jag sålunda, att det må upphöjas

till lag.

Bankrörelse af nu ifrågavarande art bör icke tillåtas med mindre

ett betydande aktiekapital bildats, enär därigenom i någon mån förebygges

den skada, som af rörelsen kan uppkomma. Grundfondens

minimikapital synes därför böra vida öfverstiga det föreslagna beloppet.

Frågan när sådant fall är för handen, som enligt 46 § i förslaget angående

bankaktiebolag föranleder upplösning af bankrörelse, är uppenbarligen

svårlöst, då i rörelsen ingår handel med aktier, hvilka värdepapper

i allmänhet äro underkastade mycket växlande värden, men

torde lättare kunna bedömas i den mån fonderna ökas, hvadan jämväl

med hänsyn härtill och då det icke är rådligt att för industribankrörelsen

göra eftergifter i den regel, som uppställts i nyssnämnda §,

föreligger skäl för grundfondens betydliga höjande.

Den af justitierådet Quensel framställda anmärkning emot affattningen

af 2 § biträdes af mig.»

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

Justitierådet Bohman: »Jag delar de af justitierådet Quensel uttalade

betänkligheter mot aktiehandelns förenande med bankrörelse och

afstyrker på grund däraf förslaget.

Jämväl biträder jag justitierådet Quensels anmärkningar vid 2

och 3 §§ samt justitierådet Grefbergs erinran i afseende å grundfondens

storlek».

Justitieråden Hellström och Petersson delade i hufvudsak de af

justitierådet Quensel uttalade betänkligheter mot förslaget samt afstyrkte

på grund däraf detsamma.

Justitierådet Norberg lämnade förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Herslow fann det i regeln vara i hög grad betänkligt,

att med handel med aktier, vare sig denna utöfvades af bolag eller

enskilde, förenades rättighet till bankmässig penningeinlåning, och ansåg

förty, att, därest en sådan inlåning icke kunde helt och hållet förmena s

dem, som drefve aktiehandel, staten åtminstone icke borde åt någon

af dessa, åt aktiebolag lika litet som åt andra bolag eller enskilde

personer, genom koncessions meddelande förläna skenet af offentlig

rekommendation.

7:o) Förslag till lag angående tillsyn d vissa penningeinr ältning ar,

som drifva sin rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente.

Högsta domstolen lämnade sistnämnda fyra förslag utan anmärk
-

\

tung.

Ex protocollo:

Erik Öländer.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

109

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å Stockholm

slott den 13 mars 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Justitieråden: Bohman,

Quensel.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde.

Den 18 oktober 1901 behagade Kungl. Maj:t uppdraga åt en

kommitté att afgifva yttrande och förslag beträffande vissa frågor rörande

den för enskilda bankinrättningar gällande lagstiftning; och har

kommittén, till fullgörande af sitt uppdrag, den 4 februari 1902 afgitvit

förslag till _ , ...

lag angående bankbolag med solidarisk ansvarighet för delagarno,

lag angående bankaktiebolag,

lag angående industriförlagsbanker och

lag angående bankbolags med solidarisk ansvarighet för delägarne,

bankaktiebolags och sparbanks konkurs,

äfvensom motiv till dessa lagförslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 67 a.

Den 14 februari 1902 förordnade Kung]. Maj:t att högsta domstolens

yttrande skulle, jämlikt § 87 regeringsformen, i ärendet inhämtas;

och då högsta domstolens protokoll numera inkommit, tillhör det mig

att, efter det gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

ägt rum, ånyo anmäla ärendet till behandling.

Det kommittén lämnade uppdrag framgår af dåvarande chefens

för finansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet vid det tillfälle

då kommittén tillsattes. Detta anförande hade följande lydelse:

»Flera enskilda sedelutgifvande banker ämna, enligt hvad med

bestämdhet blifvit uttaladt, bibehålla delägarnas personliga ansvarighet

äfven sedan de nu gällande oktrojerna med år 1903 gått till ända; och

då lagen med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som afstått

från sedelutgifningsrätt, den 27 maj 1898 endast afsåg att provisoriskt

ordna rättsförhållandena i afseende å de enskilda banker, som under

nu löpande oktrojer afstodo från sin sedelutgifningsrätt utan att ombilda

sig till bankaktiebolag, kräfves en lagstiftning för den nya banktyp,

som sålunda kommer att uppstå. Ty att låta dessa banker allt

fortfarande drifva sin verksamhet på grundvalen af nådiga kungörelsen

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12

juni 1874, i hvad denna kungörelse efter sedelutgifningsrättens upphörande

kan äga tillämpning, synes icke tillfredsställande, då just den

enskilda sedelutgifningens ordnande utgör ett hufvudmoment i nämnda

kungörelse. Och då dessa banker af den nya typen, ehuru i viss mån

annorlunda organiserade än bankaktiebolagen, skola drifva enahanda

rörelse som dessa, lärer hufvudsakligen samma lagstiftning böra gälla

för båda slagen af banker.

Då de grunder, på hvilka lagstiftningen för bankaktiebolagen är

byggd, härigenom skulle få en större räckvidd, synes tidpunkten lämplig

att öfverse och fullständiga denna lagstiftning, som hufvudsakligen innefattas

i lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886.

Sålunda böra åtskilliga bestämmelser, som nu återfinnas endast i

ett flertal af bankernas bolagsordningar, inflyttas i en blifvande lag,

där äfven torde böra inrymmas vissa stadganden, som finnas upptagna

i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.

Vidare bör, såvidt möjligt, tillsynen öfver bankerna göras mera

verksam. I skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t har 1900 års Riksdag

ifrågasatt eu förändring af bankinspektionens organisation särskildt

därutinnan, att anordningar vidtagas till åstadkommande af samarbete

mellan bankinspektören och de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ombud i bankerna. Denna tanke är väl värd att tillvara
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

tagas, hvarjämte det torde böra tillses, huruvida icke bankinspektionen

kan göras mera effektiv därigenom, att annan påföljd för anmärkt öfverträdelse

af lag eller bolagsordning fastställes än oktrojens förlust, den

enda påföljd, som enligt 1886 års lag kan förekomma, men som tydligen

knappast kan tillämpas.

Äfven i andra afseenden torde en revision af 1886 års lag vara

önsklig; och med anledning af den enskilda sedelutgifningsrättens upphörande

är en omarbetning af lagen angående enskild sedelutgifvande

banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 erforderlig.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte tillsätta

en kommitté för att afgifva yttrande och förslag beträffande de

nu af mig omförmälda frågor angående de enskilda bankerna, med rätt

för kommittén att yttra sig äfven öfver andra bankväsendet rörande

frågor, hvilka kommittén må finna äga den gemenskap med de förut

nämnda, att kommittén finner dem böra i ett sammanhang till behandling

före! agas.»

För att tagas i öfvervägande vid afgifvande af kommitténs betänkande

har genom nådig remiss den 1 november 1901 till kommittén

öfverlämnats en till Kung]. Maj:t ställd skrift, däri de enskilda bankernas

syndikat, under erinran att den enskilda sedelutgifningsrätten

komme att upphöra med utgången af år 1903, anfört, att, enär de

enskilda bankernas kredit särskilt i utlandet, i icke OAmsentlig mån,

stöddes af kännedomen om dessa bankers solidariska ansvarighet samt,

därest berörda ansvarighet samtidigt med sedelutgifningsrätten upphörde,

de enskilda bankerna, i synnerhet de, som arbetade med mindre

grundfond, skulle, med den utsträckning deras verksamhet under de

många gångna åren vunnit, vid tiden för sedelutgifningsrättens upphörande

ställas inför nödvändigheten att antingen inskränka sin låneverksamhet

eller öka sitt kapital, alternativ, hvilka, under tryckta penningeförhållanden,

båda tvifvelsutan komme att för såväl allmänheten

som bankerna själfva medföra svårigheter, det syntes högeligen önskvärdt,

att tillstånd kunde lämnas de enskilda banker, som sådant önskade,

att äfven efter sedelutgifningsrättens upphörande bibehålla den solidariska

ansvarigheten. Syndikatet anhölle därföre, att Kungl. Maj:t täcktes

föranstalta, att på lagstiftningens väg möjlighet blefve beredd för de

enskilda banker, som sådant önskade, att vinna nådig koncession med

bibehållande afsina delägares solidariska ansvarighet äfven efter år 1903.

Kommittén, som förklarar sig dela den af de enskilda bankernas

syndikat uttalade uppfattning om det önskvärda däri, att tillfälle beredes

banker att äfven framgent få utöfva siu verksamhet under solidarisk

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

ansvarighet, har, såsom är nämndt, framlagt förslag till särskilda lagar

för bankbolag med solidarisk ansvarighet för delägarne och för bankaktiebolag.

I förslagen till bägge dessa lagar har kommittén infört stadgande^

hämtade dels från den för de enskilda bankinrättningarne nu

gällande lagstiftning, dels från aktiebolagslagen, dels från de för de

enskilda bankinrättningarne fastställda bolagsordningar och dels från

det genom Kungl. Maj:ts proposition till 1887 års Riksdag framlagda

förslag till lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt,

hvilket förslag till följd af Riksdagens upplösning icke blef af Riksdagen

pröfvadt. Vidare har kommittén, i enlighet med sitt uppdrag,

i lagförslagen infört vissa bestämmelser i syfte att vinna en effektivare

kontroll öfver bankerna.

Pluraliteten inom högsta domstolen har mot själfva grundvalen

af det förra af de sistnämnda två förslagen, bankdelägarnes solidariska

ansvarighet i öfverensstämmelse med nu gällande stadganden, riktat

principiella anmärkningar. Två af domstolens i ärendets behandling

deltagande sju ledamöter hafva sålunda, med åberopande hufvudsakligen

af de skål, som den af Kungl. Maj:t år 1881 tillsatta bankkommitté

i sitt den 14 december 1883 afgifna betänkande anfört mot obegränsad

personlig ansvarighet för bankdelägare, helt och hållet afstyrkt det

på denna princip byggda förslaget. Med hänvisning till hvad samma

bankkommitté i delta hänseende föreslagit, eller att solidarisk bolagsman

skulle, utöfver den andel i grundfonden, som på honom belöpte, ansvara,

i bankbolag med grundfond å minst en million kronor, med lika belopp

som hans andel i grundfonden, och, i bolag med mindre grundfond,

med två gånger denna andel, hafva två andra af högsta domstolens

ledamöter hemställt, att bankdelägares personliga ansvarighet begränsas

i ungefärlig öfverensstämmelse med berörda förslag; och vidare hafva

två andra ledamöter uttalat den mening, att rättigheten att drifva bankrörelse

med solidarisk ansvarighet för delägarne borde, med undantag

för de enskilda banker, som redan vore organiserade på denna grund,

för framtiden vara beroende af Konungens, efter föregången pröfning

af behofvet, meddelade tillstånd därtill i hvarje särskildt fall.

Man har inom högsta domstolen velat göra gällande, att den af

1881 års bankkommitté i starka färger hållna skildring af de för samhället

vådliga följder, som af bankdelägares solidariska ansvarighet

kunde vid ett bankfallisement uppstå, fortfarande ägde tillämplighet,

ehuru denna ansvarighet sedermera blifvit reglerad genom lagen angående

enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

konkurs den 7 juni 1889. Men detta synes icke vara förhållandet.

Vid den tidpunkt, då 1881 års kommitté afgaf sitt betänkande, innebar

bankdelägarnes ansvarighet, att samma dag, en bank stängde sin

lucka, en hvar innehafvare af en utaf banken utgifven sedel eller annat

till betalning förfallet fordringsbevis kunde med kraf på omedelbar

likvid vända sig mot hvilken som helst solidarisk lottägare, utan all

hänsyn till bankens egna tillgångar; och det kan icke förnekas, att en

ansvarighet med sådan innebörd kunde vålla högst betänkliga och af

de verkliga förhållandena alldeles icke påkallade ekonomiska rubbningar,

ålen efter tillkomsten af 1889 års lag, som reglerar denna ansvarighet

sålunda, att, vid solidarisk banks konkurs, dess tillgångar skola värderas

och eventuell brist uttaxeras på delägarne i förhållande till deras

delaktighet i banken, har ju denna ansvarighet blifvit något helt annat;

och då 1881 års kommitté, såsom dess yttrande också blifvit refereradt

i högsta domstolens protokoll, uttalar den mening, att hela provinser

skulle ruineras af ett bankfallissement, så gäller detta uttalande, enligt

de uttryckliga ordalagen i betänkandet, endast ett sådant bankfallissement,

»därvid den af lagen stadgade, men icke af lagen ordnade, obegränsade

solidariska ansvarigheten behöfde göras gällande». Sedan,

såsom ofvan är sagdt, denna ansvarighet numera är på ett tillfredsställande

sätt ordnad genom 1889 års lag, kan efter min mening berörda

uttalande af 1881 års kommitté icke vidare anses äga tillämplighet.

Det har inom högsta domstolen blifvit yttradt, att, sedan 1881

års kommitté afgaf sitt förslag om den solidariska bankansvarighetens

ordnande på sätt jag förut nämnt, någon annan förändring än tillkomsten

af 1889 års lag icke inträdt i de på frågan inverkande rättsliga förhållanden

i vidare mån, än att lag utfärdats om upphörande af de

enskilda bankernas sedelutgifningsrätt; men denna förändring vore

uppenbarligen af sådan beskaffenhet, att med densamma just bortfallit

det hufvudsakligaste skäl, som kunde åberopas för den personliga ansvarigheten,

eller omsorgen att åt de enskilda bankernas sedlar bereda

den största möjliga säkerhet. Jag ber att härvid få erinra att, om det

ock förhåller sig så, att den solidariska ansvarigheten historiskt hänger

tillsammans med sedelutgifningsrätten, det å andra sidan bör beaktas,

då man nu, med hänsyn till vådan af denna ansvarighet, vill genom

förändrad lagstiftning förhindra bankdelägare att, personligen ansvara

för sin bank, att risken af en sådan ansvarighet betydligt minskas med

sedlarnes indragning. Ty sedlarne voro just bankens farligaste förbindelser,

enär de, vid misstro mot banken, omedelbart skulle presenterats

för att infrias med riksmynt eller guld.

Bill. till Ttiksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 48 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 67 ci.

Den växling i åsikter, som inom högsta domstolen konstateras

vid jämförelse mellan det af 1881 års kommitté afgifna förslag i ifrågavarande

hänseende och det nn föreliggande kommittéförslaget, har nog

sin fulla motsvarighet i den allmänna meningen särskildt bland de

solidariska bankerna och dessas delägare. Under det nämligen 21 af

27 enskilda banker på sin tid uttalade sig för den inskränkning i den

solidariska ansvarigheten, som 1881 års kommitté förordade, så begärde

alla de 24 enskilda banker, som under sistlidet år sökte förlängd oktroj,

att denna måtte beviljas på grundvalen af lottägarnes solidariska ansvarighet,

sådan som den nu är genom lag bestämd; och, såvidt jag

känner, fattade vederbörande bankbolagsstämmor beslut härom utan

nämnvärd meningsskiljaktighet, Om man då frågar efter anledningen

till den svängning i allmänna meningen, som sålunda under de sista

åren inträffat, så bör nog i främsta rummet hänvisas till ofvan nämnda

1889 års lag, hvarigenom den solidariska ansvarigheten regleras så att

icke tyngre bördor läggas på bankdelägarne än hänsynen till fordringsägarnes

rätt kräfver. Men helt visst har ock den erfarenhet, som

under de sista 20 åren af kolossalt uppsving i bankverksamheten

vunnits, kraftigt bidragit att förändra uppfattningen i fråga om den

solidariska bankansvarigheten. Denna erfarenhet bär visat, att, ehuru

exempel icke saknats, att enskild bank råkat i trångmål, åtgärder mot

lottägarne för utkräfvande af deras ansvarighet aldrig behöft vidtagas.

Men det är ej blott denna negativa erfarenhet, som de sista

tjugu åren lämnat; man har ock varit i tillfälle därunder iakttaga,

huruledes, vid banks trångmål, den solidariska ansvarigheten ej blott

hållit bankens kredit uppe hos såväl allmänheten som andra bankinstitut,

utan äfven utgjort ett band, som sammanhållit delägarne och sporrat

dem till gemensamma åtgärder för affärens konsoliderande. Det är

sålunda så långt ifrån att den solidariska bankansvarigheten visat sig

innebära en fara för hela provinsers ekonomiska ställning, att man

snarare kan våga det påståendet att, om denna ansvarighet icke funnits,

allvarsamma ekonomiska rubbningar å vissa orter kunde hafva uppstått,

Om vid en banks insolvens förluster äro oundvikliga, så innebär

det väl för öfrigt ingenting, som strider mot rättskänslan, att delägarne

taga på sig dessa förluster, så att de, som i banken insatt penningar,

i hvarje fall få igen sitt; ty de, som ingå såsom delägare i en bank

och särskildt en solidarisk bank, veta eller böra åtminstone veta, att

de tagit del i en affär, som väl under goda tider lämnar god afkastning,

men icke är riskfri, hvaremot insättarne, som anförtro banken sina

penningar mot en måttlig ränta och därigenom bereda möjlighet till

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

eu relativt hög vinstutdelning till delägare, böra kunna påräkna, att

deras penningar till dem återvända vid förfallotiden.

Hvad beträffar särskildt den meningen, att delägarnes personliga

ansvarighet borde, såsom 1881 års kommitté föreslagit, inskränkas till

ett visst belopp utöfver grundfonden, så synes mig en sådan anordning

föga tillfredsställande. Om den verkligen innebure, att banken sålunda

kunde räkna med en nödlijälpsfond till visst belopp, kunde ju detta

ha sitt värde; men med denna bestämda begränsning af den personliga

ansvarigheten, måste det ju, vid eventuell uttaxering till det belopp,

lagen medgifver, inträffa, att den del af uttaxeringen, som belöper å

insolvente delägare, aldrig ingår, enär en subsidiär ansvarighet, som

kan utkräfvas af solvente delägare, här icke finnes. En dylik begränsad

ansvarighet har sålunda ett mycket prekärt värde.

Jag kan af dessa skäl icke tillråda, att den för delägare i solidariska

bankbolag nu lagstadgade ansvarighet, som dessa önska bibehålla,

upphäfves eller inskränkes.

Däremot sjmes mig den inom högsta domstolen uttalade åsikt,

att uppkomsten af nya solidariska bankbolag bör göras beroende af

Konungens, efter föregången pröfning af behofvet, meddelade tillstånd,

vara välgrundad, och jag biträder den så mycket hellre som den står

i full öfverensstämmelse med den för ifrågavarande banker nu gällande

lagstiftning; och har vid den omarbetning, kommitténs förslag inom

finansdepartementet underkastats med anledning af högsta domstolens

anmärkningar, 1 § af förslaget till lag angående ifrågavarande bankbolag

blifvit ändrad i nämnda syftning, hvarjämte själfva rubriken till lagen

blifvit, enligt inom högsta domstolen framställdt förslag, förkortad till

»Lag angående solidariska hankbolag:»

Beträffande bankbolags bildande bär kommittén i 2 § föreslagit,

att sådant icke må ske utan af stiftarne utfärdad inbjudning till teckning

af lotter i grundfonden. Kommittén bär ansett, att ett dylikt

förbud skulle i sin mån motverka försök att kringgå den i 24 § af

ifrågavarande förslag införda bestämmelsen, att till reservfonden alltid

skall läggas hvad vid teckning kan för banklotter betingas utöfver

det belopp, hvarå de lyda. Häremot har emellertid inom högsta domstolen

blifvit erinradt, att, därest med berörda stadgande af såges,

att inbjudningen skulle vara offentlig, och att således en livar, som

det önskade, ägde i mån af utrymme inträda i bolaget, stadgandet

syntes ej stå väl tillsamman med principen om delägarnes personliga

ansvarighet eller med hvad förslaget i 21 § innehölle angående

befogenhet för bolaget, sedan det kommit till stånd, att pröfva öfver
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

låtelse af hufvudlott; och att, om nämnda stadgande åter skulle afse

allenast enskild inbjudning, så att stiftarne ägde under hand delgifva

inbjudningen med de personer, Indika de önskade till meddelägare i

bolaget, detsamma syntes sakna betydelse.

I anledning af denna anmärkning hafva stadgandena om bankbolags

bildande blifvit ändrade så, att de i tillämpliga delar öfverensstämma

med motsvarande föreskrifter i aktiebolagslagen. I sådan syftning

bär sista punkten i 2 § af kommitténs förslag uteslutits, eu ny §, som

erhållit nummer 6, införts samt 6 § i kommitténs förslag ändrats och

betecknats med nummer 7; och hafva dessa ändringar föranledt omarbetning

af 65 § i kommitténs förslag.

t 7 § af kommitténs förslag, hvilken motsvarar 8 § i det omarbetade

förslaget, föreslås, att bankbolags grundfond, som enligt 1874

års kungörelse angående enskilda banker icke får understiga eu million

kronor, väl i regeln skall utgöra minst nämnda belopp, men må, om

Konungen gifver därtill lof, kunna bestämmas till lägre belopp, dock

icke understigande 200,000 kronor. Kommittén bär således föreslagit

samma bestämmelse i afseende på storleken af solidarisk banks grundfond,

som enligt 1886 år lag gäller och nu föreslås att fortfarande

gälla för bankaktiebolag.

Det kan icke förnekas, att, på sätt inom högsta domstolen framhållits,

vådan af den personliga ansvarigheten måste anses större i

fråga om de sålunda föreslagna mindre bankbolagen, eftersom de skulle

arbeta med ett jämförelsevis litet kapital och ringare delägareantal,

liksom de i regeln - ej torde kunna påräkna samma insiktsfulla ledning

som de större bankerna. Men man får å andra sidan icke förbise, att

den personliga ansvarigheten för delägarne i de solidariska bankbolag,

som stå utanför banklagstiftningen, är vida farligare än banklottägares

genom. 1889 års lag reglerade ansvarighet. Delägarne i dessa så kallade

solidariska folkbanker äro nämligen i afseende på det personliga ansvaret

likställda med bolagsmännen i ett vanligt handelsbolag och

hafva således samma riskabla ställning, som banklottägarne före tillkomsten

af 1889 års lag. Vid sådant förhållande synes det, såsom

kommittén ock erinrar, innebära en fördel, om genom nedsättning af

grundfondens minimum uppkomsten af nya solidariska penningeinstitutioner

utanför banklagstiftningen motverkades samt utväg bereddes för

de större bland redan befintliga sådana institut att ombilda sig till

bankbolag, som i den nya lagen afses. Det är väl föröfrigt oegentligt,

om, sedan den enskilda sedelutgifningsrätten upphört, minimigränsen

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 07 a.

för grundfonden skall sättas högre i bankbolag med solidarisk ansvarighet

för delägarne än i bankaktiebolagen. På dessa skäl tillstyrker jag

kommitténs förslag i denna del.

8 och 9 §§ i kommitténs förslag, som afse den hufvudlottägare

såsom sådan åliggande ansvarighet för bolagets förbindelser, hafva

enligt högsta domstolens anvisning blifvit omarbetade till en paragraf,

den 9:de, så affattad, att därigenom tydliggöres, att den här intagna

föreskriften om sättet att utkräfva ansvarigheten afser allenast ansvarighet

af ofvannämnda art. Härigenom vinnes, att, då i vissa följande

paragrafer omtalas den ansvarighet, hufvudlottägare kan på annan

grund ådraga sig, det af kommittén därvid begagnade tillägg af orden

»efter allmän lag» kan uteslutas.

Då det skulle innefatta eu alltför stor inskränkning i näringsfriheten

att medgifva allenast dem, som vilja underkasta sig den nya

lagens bestämmelser, tillstånd att idka bankverksamhet och då sedelutgifningen,

som hittills kännetecknat de banklagstiftningen underkastade

solidariska bankerna, bortfallit, måste man på annat sätt utmärka

de penningeinrättningar, som skola falla under den solidariska

banklagen. Kommittén har i sådant afseende föreslagit, att alla de enskilda

företag, som under benämning bank bedrifva bankverksamhet under

solidarisk ansvarighet, skola underkastas den nya lagen. Därför

har i 10 § intagits förbud för enskild person äfvensom för annan enskild

penningeinrättning än sparbank, bankaktiebolag och de bankbolag,

den nya lagen är afsedd att omfatta, att i firman använda ordet bank:

och har kommittén ansett, att åt detta förbud bör gifvas retroaktiv verkan,

dock med undantag — syftande på vissa pantaktiebolag som med af

Konungen fastställda bolagsordningar drifva sin rörelse under firma,

hvari ordet bank ingår — för bolag, hvilka före lagens trädande i kraft

erhållit Konungens stadsfästelse å bolagsordningen. I firma för bankbolag

skulle, om grundfonden ej understiger en million kronor, ingå

orden enskild bank, men, om grundfonden är mindre, ordet folkbank.

Kommitténs förslag i denna del, mot hvilket högsta domstolen

icke haft något att erinra, anser jag mig böra biträda, helst det föreslagna

förbudet för penningeinstitutioner, som stå utom banklagstiftningen,

att i sin firma begagna ordet bank, helt visst skall främja det

af mig förut omnämda önskemålet att hämma den ofta ganska riskabla

rörelse, som drifves af de hittills så kallade solidariska folkbankerna,

livilkas hela kapital i vissa fall icke uppgår ens till ett tiotusental

kronor.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

Kommittén har i 13 § bibehållit nu gällande bestämmelse, att

bankbolags grundfond skall vara inbetald inom ett år från det bolaget

öppnar sin rörelse; men då enligt 50 § bolaget skall upplösas, om icke

grundfonden är inom samma tid inbetald, och det således, på sätt högsta

domstolen anmärkt, icke lämnats bolaget någon tid att efter förfallodagen,

om denna enligt lagens medgifvande bestämmes till ett år från

rörelsens öppnande, utsöka tecknadt belopp hos eu tredskande bolagsman,

har tidpunkten för grundfondens slutliga inbetalning blifvit satt

till åtta månader från öppnandet af bolagets rörelse.

15 § sista mom. och 34 § andra mom. hafva, enligt erinran af

högsta domstolen, blifvit förtydligade med ett tillägg, som visar att där

afses icke blott hvad å lott blifvit af bolagsman inbetaldt, utan ock

hvad som influtit genom realisering af pant, som lämnats till säkerhet

för inbetalning af verkställd teckning.

I fråga om kommanditlottägares tillskott hafva inom högsta domstolen

framställts erinringar ej blott vid 18 §\ som härom innehåller

stadganden i öfverensstämmelse med gällande lagstiftning, utan äfven

och hufvudsakligen vid 49 §; gående dessa erinringar därpå ut, att

kommanditlottägarnes ställning i förhållande till hufvudlottägarne icke

skulle vara i kommitténs förslag klart angifven. Ehuru det vill synas

mig att af kommitténs lagförslag framgår, det kommanditlottägarne vid

bolagets upplösning skola återfå hvad de insatt, innan utdelning å

hufvudlotterna må äga rum, har en uttrycklig bestämmelse härom blifvit,

med anledning af berörda erinringar, insatt i 18 §, h varjämte i 93

som upptager hvad bolagsordning skall innehålla, blifvit inrymd föreskrift

därom, att, där kommanditlottägares upptagande i bolaget medgifves,

bolagsordningen skall angifva den rätt till vinstutdelning, som

skall dem tillkomma, jämte de bestämmelser , som i öfrigt finnas erforderliga.

Anledningen till de formella anmärkningar, som i detta afseende

framställts, torde härigenom vara undanröjd. Men det har också inom

högsta domstolen framställts eu saklig anmärkning mot tredje mom. i

förenämnda 49 §, där kommittén intagit en från det till 1887 års Riksdag

afgifna förslag hämtad bestämmelse därom att liufvudlottägare, som

verkställt tillskott för att återställa eu genom förluster reducerad grundfond

till dess behöriga belopp, skall äga att af bolagets blifvande vinst

eller, om bolaget upplöses innan tillskottet är återguldet, af behållningen,

sedan bolagets skulder äro betalda, erhålla åter hvad de tillskjutit jämte

ränta, innan någon utdelning å lotterna må äga rum. Anmärkningen går

därpå ut, att det väl kunde tänkas, det kommanditlottägares ställning

försämras därigenom att bolaget genom ifrågavarande tillskott beredes

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

tillfälle att fortsätta sin rörelse och att, då desse lottägare icke ägde

att ingripa i förvaltningen eller annorledes än vid bolagets upplösning

utbekomma sina insatser, sättet huru grundfonden tillkommit icke rättvisligen

borde inverka på deras rätt gentemot hufvudlottägarne, i följd

hvaraf bestämmelserna om, huru tillskott till grundfonden skulle återgäldas,

borde afse allenast förhållandet mellan dem, som gjort tillskottet,

och öfriga hufvudlottägare.

Då denna erinran synes mig välgrundad, har ifrågavarande bestämmelse

blifvit i enlighet härmed ändrad.

I öfverensstämmelse med förenämnda, till 1887 års Riksdag aflåtna

förslag och gällande bolagsordningar har kommittén i 20 och

21 §§ föreslagit bestämmelser i fråga om bankbolags rätt att pröfva

öfverlåtelse af hufvudlott, enligt Indika bestämmelser en sådan pröfningsrätt

skulle tillkomma bolaget vid hvarje förändring i äganderätten till

sådan lott. Häremot har emellertid nu blifvit af högsta domstolen anmärkt,

att, om äganderätt till hufvudlott förvärfvats genom arf eller på

grund af giftorätt, billigheten syntes, i betraktande af sterbhusdelägarnes

ansvarighet för bolagets förbindelser, fordra, att dessa fång borde, oberoende

af bolagets samtycke, för svensk medborgare medföra rätt att

inträda såsom delägare i bolaget.

Om ovillkorlig rätt till delägareskap i sådant fall medgifves, så

blir däraf tydligen en följd, att de sterbhusdelägare, som icke fått banklotter

sig tillskiftade, utträda ur bolaget utan dess samtycke; och ehuruväl

detta kan sägas i viss mån strida mot principen om delägarnes

personliga ansvarighet, hvaraf väl borde följa bolagets rätt att neka utträde

ur detsamma, finner jag lika med högsta domstolen billigt, att

ett sterbhus själft må genom arfskifte bestämma, hvilken af sterbhusdelägarne

skall öfvertaga sterbhusets banklotter och därmed dess ansvarighet

för bankbolagets förbindelser. Sistnämnda två paragrafer hafva

därföre blifvit i nämnda syftning ändrade, och såsom en följd häraf, andra

mom. omredigeradt i 22 §1 hvars tredje moment äfven undergått någon

jämkning enligt en inom högsta domstolen framställd formell anmärkning.

Då bestämmelsen i 21 § andra mom. af kommitténs förslag att

till styrelsesammanträde, då lottöfverlåtelse skall pröfvas, styrelsens

samtlige ledamöter böra kallas, är obehöflig och lätteligen kan missförstås

så, att detta icke erfordras i fråga om andra styrelsesammanträden,

har berörda bestämmelse blifvit utesluten.

Till följd af en utaf pluraliteten i högsta domstolen framställd anmärkning

har 27 § blifvit något omredigerad, hvar jämte medgifvandet

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj tis Nåd. Proposition No 67 a.

lör bankbolaget att förvärfva nödiga inventarier blifvit, såsom obehöflig^

uteslutet.

Samma pluralitet inom domstolen bär, under erinran, att det förekommit,

att bankbolag inlåtit sig på fastighetshandel under andra förhållanden

än dem, lagstiftningen förutsätter såsom villkor för dylikt

förvärf, samt att det näppeligen kunde ifrågasättas att för hvarje sådant

tall tillgripa en så allvarsam utväg som den att förklara oktrojen förverkad,

hemställt, att bestämmelser måtte lämnas, som betryggade lagens

behöriga efterlefnad i nämnda afseende.

_ Anledning synes emellertid icke förefinnas att bestämma särskild

påföljd, äfven om lämplig sådan kunde utfinnas, för öfverträdelse af

lagen just i denna del, hvarföre berörda hemställan icke lärer böra

föranleda någon åtgärd.

I öfverensstämmelse med uttalanden inom högsta domstolen hafva

i 30 § införts stadganden därom, att styrelseledamot skall vara bosatt

i Sverige och icke må väljas för längre tid än fem år.

Såsom ett andra moment till denna paragraf har införts kommittéförslagets

32 §, på det att förslagets paragrafföljd icke må förryckas

med anledning af de däri vidtagna förändringar, som jag nu går att

omförmäla.

Frågan om tecknande af bankbolags firma vållar, där banken har

flera afdelningskontor, svårigheter, då ju vid dessa kontor ofta icke

finnes styrelseledamot, som kan verkställa den för bankrörelsens gångerforderliga

firmateckning. Kommittén bär uttalat den mening, att denna

svårighet kunde, med bibehållande af den i lagstiftningen för aktiebolag

nu gällande grundsats att annan än styrelseledamot icke får registreras

såsom berättigad att teckna bolagets firma, lösas sålunda, att, såsom nu

också lärer praktiseras, annan än styrelseledamot på grund af uppdrag

af styrelse eller bolagsstämma tecknar firma med bindande verkan för

bolaget, ehuru registrering af sådant förhållande icke kunde ske.

Mot denna uppfattning har inom högsta domstolen erinrats, att

lagbestämmelserna i förevarande hänseende borde så affattas, att tillfälle

bereddes allmänheten att ur bolagsregistret inhämta upplysning om de

personer, som vid hvarje afdelningskontor ägde att med bindande verkan

för banken utfärda förbindelser; och har till följd häraf i 31 § af det

omarbetade förslaget blifvit infördt ett stadgande därom, att bankbolag

ägde bemyndiga jämväl annan än styrelseledamot att teckna bolagets

firma. Ett sådant bemyndigande, som står nära proknrainstitutionen i

vanliga handelsbolag-, skulle då genom registrering bringas till allmänhetens

kännedom.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

Enligt inom högsta domstolen uttalad mening har bland de fall,

då bankbolag skall upplösas och likvidation verkställas, i 50 § upptagits

jämväl att oktrojen utgått eller förverkats, hvarjämte i 57 § införts en

uttrycklig bestämmelse därom att, om bankbolags tillgångar skiftas i

strid med de i paragrafen meddelade föreskrifter, bolagsman, i händelse

af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, är skyldig återbära

livad lian bekommit.

Kommittén har i öfverensstämmelse med gällande bolagsordningar

och det till 1887 års Riksdag afgifna banklagsförslag föreslagit, att

bankbolag, som önskar förlängning af meddelad oktroj, skall därom

göra ansökning sist sexton månader, att beslut om sådan ansökning

skall fattas å ordinarie bolagsstämma sist tjugu månader, och att hufvudlottägare,

som ej vill kvarstå under förlängd oktroj, skall anmäla sådant

för styrelsen sist aderton månader, allt före den löpande oktrojens utgång.

Härvid har inom högsta domstolen blifvit anmärkt, att, då det

för den bolagsstämma, som skall besluta, huruvida förlängning af meddelad

oktroj skall sökas eller icke, vore af vikt att känna, om och i

hvilken omfattning hufvudlottägarne ville i bolaget kvarstå, anmälan

om utträde ur bolaget borde göras senast före nämnda bolagsstämma;

och har i öfverensstämmelse härmed föreskriften i 63 § om tidpunkten

för hufvudlottägares anmälan blifvit ändrad. Stadgandet i andra mom.

af 62 §, att styrelsen skall genom rekommenderadt bref ofördröj ligt

underrätta liufvudlottägare om bolagsstämmans beslut i nämnda hänseende,

har, såsom efter den i 63 § vidtagna förändring obehöfligt, uteslutits.

64 § har, i öfverensstämmelse med hvad inom högsta domstolen

anmärkts, blifvit omredigerad, därvid 66 § af aktiebolagslagen tjänat

såsom förebild.

De jämkningar, som i 65 § vidtagits, äro föranledda dels däraf,

att det i kommitténs förslag upptagna förbudet mot bankbolags bildande

annorledes än efter föregången inbjudning till teckning af lotter i grundfonden

blifvit uteslutet dels ock af den i fråga om rätt att teckna firma

gjorda ändring, enligt hvilken sådan rätt kan tillkomma jämväl annan

än styrelseledamot.

Den tidpunkt, inom hvilken lottecknare senast skall fullgöra slutlig

inbetalning, liar, såsom förut är nämndt, blifvit i 13 § ändrad till åtta

månader från öppnandet af bolagets rörelse. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till stadgandet i 50 § att hela grundfonden skall vara

inbetald inom ett år från rörelsens öppnande, vid äfventyr att bolaget

eljest måste upplösas, har tidsbestämmelsen jämväl i 66 § blifvit ändrad.

Bih. till Bilcsd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Häft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

Med afseende å 68 § i kommitténs förslag, hvilken motsvarai

67 § i föreliggande förslag, anmärktes inom högsta domstolen, att stadgandet

därom att styrelseledamöterna vid ansökning om registrering,

hvarom här är fråga, skola afgifva försäkran, att förutvarande grundfond

till fullo inbetalts, vore, med hänsyn till andra bestämmelser i förslaget,

obehöfligt och borde ersältas med föreskrift därom, att registrering

ej finge ske, förrän i registret blifvit efter behörig anmälan antecknadt,

att förutvarande grundfond till fullo inbetalts. Hvad sålunda anmärkts,

har af mig blifvit iakttaget.

Därjämte har, enär, på sätt inom högsta domstolen tillika anmärkts,

det är nödigt att för registrering inlämnas förteckning å dem,

som tecknat n}Ta hufvudlotter, men kommitténs förslag icke innehåller

tydlig föreskrift härom, rättelse härutinnan skett genom tillägg till andra

stycket af förevarande §.

Enär 68 §, som motsvarar 67 § i kommitténs förslag, jämväl

måste afse förändring i äganderätt till hufvudlott, som tillkommit genom

grundfondens ökning, har, i enlighet med hemställan inom högsta domstolen,

§:en blifvit införd näst efter den nya 67 §.

Den i 70 § vidtagna ändring, enligt hvilken styrelsen skall ofördröjligen

för registrering anmäla beslut, hvarom här är fråga, har föranleda

af högsta domstolens anmärkning vid 90 § och det i följd däraf

till samma § gjorda tillägg.

Med anledning af hvad inom högsta domstolen anmärkts har i

76 § gjorts tydlig hänvisning till de i lagen om aktiebolag förekommande

bestämmelser, hvilka skola i tillämpliga delar gälla i fråga om

bankbolag, hvarjämte i förslaget intagits stadganden dels (i 30 §) att

bestämmelse, innefattande inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda

bolaget, ej får registreras och dels (i 59 §) att, då bankbolags

egendom afträdes till konkurs, underrättelse om den offentliga stämningen

skall, samtidigt med kungörelse därom, genom rättens eller domarens

försorg afsändas för registrering.

Ordalydelsen af 77 och 78 §§ har, i öfverensstämmelse med inom

högsta domstolen gjorda erinringar, undergått någon jämkning.

I fråga om bankinspektörens befogenhet gent emot bankerna har

kommittén i 79 § föreslagit, att bankinspektören skulle äga, där han

så pröfvade nödigt, sammankalla styrelsen äfvensom bolagsstämma. Det

kunde nämligen, yttrar kommittén, väl tänkas, att en bank råkade i en

kritisk belägenhet genom mer eller mindre groft vållande af dess verkställande

direktör, därvid det tydligen kunde vara af vikt, att bank
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

inspektören finge sätta sig i snabb och direkt förbindelse med si yreisen,

eller att styrelsen deltoge i beslut om äfventyrliga och klandervärda

operationer, då bankinspektören borde äga befogenhet att. framlägga förhållandena

för bolaget.

Mot bestämmelsen om bankinspektörens befogenhet att sammankalla

bolagsstämma hafva fyra ledamöter af högsta domstolen framställt

anmärkningar. Det har erinrats, huruledes det uppenbarligen blefve

svårt att afgöra, om det funnes tillräckligt vägande skäl för en dylik

åtgärd, enär vid pröfning af denna grannlaga fråga jämväl måste tagas

i betraktande, att åtgärden, fastän den kunde ifrågasättas till följd af

äfventyrliga spekulationsaffärer eller en dålig förvaltning, skulle komma

att rubba allmänhetens förtroende för banken och därigenom, i motsats

till förslagets syfte, kunde lända till skada i stället för nytta. Eu ledamot.

af domstolen har därföre ansett, att en dylik rätt borde åt bankinspektören

inrymmas, allenast då chefen för finansdepartementet, på

hemställan af bankinspektören, därom förordnade. En annan ledamot

har hemställt, att., därest stadgandet om rätt för bankinspektören att

sammankalla bolagsstämma icke kunde helt och hållet uteslutas, samma

stadgande måtte ändras därhän, att dylik rätt måtte honom tillkomma

allenast för det fall, att Konungen därom förordnade. Eu tredje ledamot

har ifrågasatt, huruvida icke bankinspektörens rätt att sammankalla

bolagsstämma kunde göras beroende däraf, att han förut hos styrelsen

framställt begäran om dylik åtgärd och att styrelsen underlåtit att inom

viss tid efterkomma denna begäran; och slutligen har en fjärde ledamot

af högsta domstolen hemställt, att berörda rätt måtte tillkomma bankinspektören

allenast då han, efter att vid sammanträde med styrelsen

hafva till protokollet framhållit hvad han har att anmärka, af chefen

för finansdepartementet bemyndigas att sammankalla stämma.

Det ligger för öppen dag, att bankbolags sammankallande af annan

än styrelsen är en så allvarsam åtgärd, att den får tillgripas endast då

mycket tungt vägande skäl tala för densamma. Men lika visst synes

det mig, att förhållandena inom en banks förvaltning kunna gestalta sig

så, att det är af stor nytta, att. ett stadgande i den syftning som det

ifrågavarande inrymmes i lagstiftningen. Väl är det knappast att antaga,

att detsamma någonsin skulle komma till användning, men stadgandets

befintlighet skulle i allt fall innebära ett värdefullt medel att

komma till tals med en äfventyrlig och egenmäktig bankstyrelse. Att.

alldeles utesluta stadgandet kan jag därföre icke förorda; och synes

det mig vara oformligt, att elt beslut af Knngl. Maj:t skulle erfordras

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

för bolagsstämmas sammankallande. Att chefen för finansdepartementet

icke hålles utanför en fråga af denna vikt är själffallet, men jag hyser

betänklighet mot att lagen lägger i hans hand att besluta i saken, då

allt, som gifver departementschefen sken af att vara en öfverinspektor

för bankerna, hälst bör undvikas. Däremot är det alldeles tydligt, att

den ifrågavarande åtgärden icke får af bankinspektören vidtagas, med

med mindre styrelsen underlåtit efterkomma af honom framställd begäran

om utfärdande af kallelse till bolagsstämma. Ett tillägg till paragrafen

i sistnämnda syftning är därföre infördt.

Genom sladgandena i första och andra mom. af 83 § har kommittén

sökt råda bot för den i förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet

framhållna brist i gällande banklagstiftning därutinnan, att

annan påföljd än oktrojens förlust icke är fastställd för anmärkt öfverträdelse

af lag eller bolagsordning. Kommittén har sålunda i första

inom. af paragrafen föreslagit, att förbud må kunna meddelas för verkställighet

af olagligt beslut samt vederbörande styrelse föreläggas att,

om sådant beslut gått i verkställighet, göra rättelse, där så ske kan,

så ock att fullgöra hvad densamma enligt lag och bolagsordning åligger.

Konungens befallningshafvande har af kommittén ansetts böra

vara den myndighet, som har att meddela ett sådant förbud eller föreläggande;

men då ett dylikt ingripande icke alltid kunde vara behöfligt

eller lämpligt och för bedömande häraf erfordrades en sakkännedom,

som närmast torde vara att påräkna hos bankinspektören, har

kommittén föreslagit, att Konungens befallningshafvande skulle äga att

sålunda inskrida endast på framställning af denne, därvid Konungens

befallningshafvande tydligen skulle hafva att pröfva, huruvida bankinspektörens

anmälan vore lagligen grundad. Konungens befallningshafvande

skulle äga förelägga vite vid meddelande af föreskrift eller

förbud (85 §); och skulle såväl bankinspektören som vederbörande

bankstyrelse äga att hos Konungen föra klagan öfver Konungens befallningshafvandes

beslut (86 §).

Mot kommitténs förslag i denna del har pluraliteten inom högsta

domstolen framställt den anmärkning, att bestämmelsen därom att en

hemställan af bankinspektören skulle utgöra ett villkor för Konungens

befallningshafvandes ingripande syntes mindre lämpligt med afseende

å flera af de fall, som kunde ifrågakomma, och särskildt beträffande

den Konungens befallningshafvande enligt 80 § tillkommande rätt att

taga del af bolagets räkenskaper och handlingar samt att erhålla äskade

upplysningar.

Med hänsyn till denna anmärkning, hvars riktighet icke lärer

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 a.

kunna bestridas, har ifrågavarande moment blifvit omarbetadt så, att

hemställan af bankinspektören skall utgöra ett villkor lör Konungens

befallningshafvandes ingripande endast i frågor, som angå bankbolags

förvaltning och bokföring, med hvilka frågor Konungens befallningshafvande

nu icke äger och icke heller bör tillerkännas befogenhet att

af eget initiativ taga befattning.

På det att hvarje påföljd för lagöfverträdelso i det fall, att ett

olagligt beslut redan blifvit verkställdt och rättelse icke kunde ske, ej

med nödvändighet måtte vara utesluten, har kommittén vidare i andra

mom. af 83 § föreslagit, att af bankinspektören framställd anmärkning

mot sådan af styrelse eller bolagsstämma vidtagen åtgärd, som stode i

strid med lag eller den för bolaget fastställda ordning, men icke föranledde

anmälan hos Konungens befallningshafvande, kunde, om chefen

för finansdepartementet så förordnade, bringas till allmänhetens kännedom.

Då emellertid, på sätt högsta domstolen framhållit, ett sådant

publicerande kan, utan uttryckligt stadgande i lag, ske, om bankinspektören

skulle anse sådant lämpligt, har detta moment blifvit ur

förslaget uteslutet.

I anledning af en inom högsta domstolen gjord erinran har i

89 § införts en bestämmelse om ansvar för styrelseledamot, som mot

bättre vetande låtit i registerboken införa oriktig uppgift, hvarjämte

90 § undergått någon jämkning med anledning af en utaf högsta domstolen

framställd anmärkning.

Förslaget till lag angående bankaktiebolag innehåller i mycket stor

utsträckning enahanda bestämmelser som förslaget till lag angående

solidariska bankbolag, ehuru man för vinnande af reda ansett lämpligt,

att särskilda lagar utfärdas för de bägge banktyperna. Jämte det jag

därföre åberopar i tillämpliga delar hvad jag förut anfört angående det

sistnämnda förslaget, ber jag att angående förslaget till bankaktiebolagslag

få särskildt andraga följande.

Den för de solidariska bankbolagen nu gällande lagstiftning bestämmer,

att oktroj får meddelas för högst tio år, hvaremot bankaktiebolagslagen

medgifver beviljande af tjuguårig oktroj; och kommittén har

föreslagit, att denna olikhet i afseende å oktrojtiden må bibehållas.

Efter den enskilda sedelutgifningens indragning synes emellertid skäl

för denna olikhet knappast förefinnas; och då, för att tillfälle må erhållas

att med icke allt för långa mellanrum öfverse bolagsordningarne

för bankaktiebolagen, en bestämd praxis att icke meddela dessa längre

oktroj än för tio år utvecklats under de senai-e åren, bär i 1 § den

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67 u.

ändring vidtagits, att den tid, för hvilken oktroj må meddelas, bestämmes

till tio år och därutöfver intill slutet af då löpande kalenderår.

Mot den af kommittén i tredje mom. af 18 § införda, från gällande

bankaktiebolagslag hämtade bestämmelse, att ingen må från bolaget uppbära

utdelning eller utöfva annan bolagsman tillkommande rättighet,

innan han blifvit i registerboken införd, har inom högsta domstolen

anmärkts, att till följd af denna bestämmelse en underlåtenhet af styrelsen

att i registerboken göra föreskrifna anteckningar om eganderätt

till aktier skulle förhindra bolagsman att utöfva sin rätt, men att en

dylik underlåtenhet icke borde inverka på denna rätt.

Till rättelse af anmärkta förhållandet är nämnda moment uteslutet

och i dess ställe till 17 § fogadt ett nytt moment af innehåll

att, innan anmälan om förändring i äganderätten till aktie skett, den

nye ägaren ej må från bolaget uppbära utdelning.

Mot 22 § har högsta domstolen framställt den anmärkning, att

paragrafen borde omredigeras så att den icke medgåfve den tydning,

att bolagsordning finge innehålla bestämmelser, på grund hvaraf aktieägare

skulle vara skyldig att för bolagets förbindelser ansvara med

mera än han insatt eller åtagit sig insätta. Åt paragrafen har i anledning

häraf gifvits samma lydelse som motsvarande paragraf i lasren

om aktiebolag.

Vid 88 § har högsta domstolen slutligen anmärkt, hurusom gillande

af förslaget gjorde ändring erforderlig i redaktionen af 1 § i lagen

den 27 maj 1898, innefattande särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag,

som drifva lånerörelse; och har i anledning häraf inom finansdepartementet

utarbetats förslag till ändring af nämnda lag.

Kommittén erinrar, att det enligt lagstiftningen för enskilda bankinrättningar,

såväl den gällande som den nu föreslagna, är bank förbjudet

att drifva handel med aktier, i följd hvaraf handel med dylika papper

är förbehållen enskilda personer eller inrättningar, hvilka icke, liksom

bankerna, stå under det allmännas kontroll; och kommittén har såsom

en brist i lagstiftningen betecknat denna frånvaro af alla bestämmelser

till reglerande af dylik handel. Att en med tillräckligt kapital utrustad,

på lämpligt sätt organiserad och under offentlig kontroll ställd aktieemissionsanstalt

skulle, med den fackkunskap rörande industriella företags

ekonomiska bärighet och andra hithörande förhållanden, öfver

hvilken en sådan inrättning måste antagas komma att förfoga, varda

till nytta för industrien, syntes kommittén obestridligt. Men att utan

vidare upphäfva förbudet för bankerna att drifva handel med aktier

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

vore ingalunda tillrådligt. Hvad i denna fråga enligt kommitténs mening

borde göras, vore, att lagstadganden meddelades rörande en ny

banktyp, hvilken skulle äga att, under aktiebolagsformen, jämte bankrörelse,

idka handel med aktier. Beträffande de fordringar, lagstiftningen

borde uppställa på dylika bankaktiebolag, läge det i sakens natur,

att dessa bolag i anseende till den risk, som vore med aktieemissionsrörelse

förenad, borde utrustas med grundkapital, vida öfverstigande

det, som kunde anses tillräckligt för de vanliga bankerna; och föreslog

kommittén tre millioner kronor såsom minimigrunafond för dessa bolag.

Härförutom borde för sådant bolag gälla, att dess inlåning från allmänheten

strängt begränsades och bestämdes till högst sammanlagda

beloppet af bolagets egna fonder samt att bolaget skulle vara skyldigt

alt i firman begagna viss, från de vanliga bankerna skiljaktlig benämning,

i hvilket hänseende kommittén föreslog ordet industriförlagsbank.

I öfrigt skulle för dessa banker gälla de för bankaktiebolag i allmänhet

meddelade stadganden; och har kommittén framlagt ett i enlighet med

dessa uttalanden affattadt förslag till lag angående industriförlag sbanker.

Endast en af högsta domstolens i lagförslagets granskning deltagande

ledamöter har lämnat förslaget utan anmärkning, de öfriga

ledamöterna hafva helt och hållet afstyrkt detsamma. Det har därvid

uttalats, att det syntes betänkligt, att med handel med aktier, hvilken

rörelse vore af synnerligen riskabel natur, förenades rättighet till bankmässig

penningeinlåning och att förty, därest en sådan inlåning icke

kunde helt och hållet förmenas dem, som drifva aktiehandel, staten

åtminstone icke borde åt någon af dessa, åt aktiebolag lika litet som

åt andra bolag eller enskilda personer, genom koncessions meddelande

förläna skenet af offentlig rekommendation. Genom den föreslagna begränsningen

af inlåningen från allmänheten blefve insättarnes säkerhet

icke tryggad, då med fonderna skulle ansvaras icke blott för de från

allmänheten inlånade beloppen utan ock för bankens öfriga förbindelser;

och för dessa senare vore ingen gräns uppställd, utan skulle det stå

industriförlagsbankerna öppet att från annan penningeinrättning inlåna

hvilket belopp som hälst, hvarigenom i industriförlagsbankernas äfventyrliga

rörelse kunde komma att indragas äfven de medel, som af allmänheten

anförtrotts åt andra banker, baran häraf blefve så mycket

större, om två banker stadigt samverkade på det sätt, att den ena

under formen af industriförlagsbank drefve aktiehandeln och den andra

med vanlig banktyp hade till uppgift att vara den förras förläggare.

I hvarje fall borde grundfondens minimikapital vida öfverstiga det föreslagna

beloppet.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 a.

Utan att vilja frånkänna de inom högsta domstolen sålunda uttalade

betänkligheter ett visst berättigande, kan jag icke annat än dela

kommitténs uppfattning om önskvärdheten af en lagstiftning för emissionsbanker.

Verksamhet af det slag, utlandets emissionsbanker bedrifva,

är hos. oss hänvisad till den rent privata företagsamheten och

undandrager sig därigenom all kontroll, äfven den, som allmänheten

själf kan utöfva, därigenom att resultatet af en affärsverksamhet framlägges

för offentligheten. Att de vådor, en dylik affär kan för de enskilda

och det allmänna medföra, härigenom i väsentlig män förökas,

synes mig knappast kunna bestridas. Men härtill kommer, att industrien

är under nuvarande förhållanden i saknad af det stöd, en kraftig,

välskött och under offentligheten ställd emissionsbank erbjuder; den

måste uppsöka den enskilde kapitalisten eller bankiren för att uppbringa

det för ett företags åvägabringande nödiga kapitalet, och då tillräcklig

sakkunskap för att bedöma chancerna för en dylik affär där

i regeln saknas, blir nog ofta följden, att företag, som sakna förutsättningar

att lyckas, sättas i gång, under det andra, som för landet

kunde blifva af nytta, do i sin linda af brist på förlagskapital.

Det förefaller mig för öfrigt, som om man inom högsta domstolen

bildat sig en något öfverdrifven föreställning om den risk, som är

förenad med en emissionsbanks verksamhet. Väl är denna risk större

än vid vanlig bankrörelse, men skött med sakkunskap, försiktighet och

redbarhet behöfver en emissionsbank icke gifva sig in i äfventyrligheter,

under det å andra sidan hvarje bankverksamhet, hvars ledning

icke. kännetecknas af nämnda egenskaper, lätt blir äfventyrlig. Den

mening, att genom koncessions meddelande skulle förlänas skenet af

offentlig rekommendation eller, såsom en ledamot uttrycker sig, en viss

garanti för industriförlagsbankernas soliditet, kan jag icke dela. Att

en bankrörelse bedrifves på grund af en utaf Konungen fastställd bolagsordning

— och om koncession i annan mening är här icke fråga —

innebär ju intet annat än att denna bolagsordning och i densamma

aberopad lag skola lända banken till efterrättelse; någon garanti för

bankens soliditet är därmed icke lämnad, enär genom den kontroll,

hvarunder banken sålunda kommer, ingalunda kan förebyggas, att banken,

den må nu vara af den ena eller den andra typen, genom oförståndig

skötsel kan komma på obestånd. Såsom ett gif akt för den

allmänhet, som kan vilja bos industriförlagsbanken insätta sina penningar,

är för öfrigt föreskrifvet, att bankens firma skall innehålla ordet

industriförlagsbank. Samma fara, som, på sätt inom högsta domstolen

erinras, kan uppstå därigenom att en vanlig bank i en för stor ut
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67 a.

sträckning förlägger en industriförlagsbank, finnes redan nu, då bankerna

ju äro oförhindrade att, i hvilken utsträckning de finna för godt, belåna

aktier och därigenom, om denna lånerörelse bedrifves oförsiktigt, äro

beroende af dessa värdepappers ofta växlande värden.

Då jag således lika med kommittén anser nyttigt, att lag stiftas

för ifrågavarande kreditanstalter, finner jag dock, såsom inom högsta

domstolen blifvit anmärkt, att den föreslagna minimisiffran för grundfonden

blifvit satt väl låg. Ett stort flertal af de vanliga bankerna

äga grundfond, öfverstigande tre millioner; och då det, särskildt för

att betrygga de hos industriförlagsbank insatta penningarne, är af vikt,

att bankens eget kapital uppgår till ett betydande belopp, har jag

föreslagit, att grundfondens minimum bestämmes till fem millioner kronor.

Med anledning af en inom högsta domstolen framställd erinran

är vidare i 2 § införd en uttrycklig föreskrift därom, att firman skall

utmärka bolagets egenskap af aktiebolag.

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det afgifna

yttrandet affattade förslag till

1) lag angående solidariska bankbolag,

2) lag angående bankaktiebolag,

3) lag angående industriförlagsbanker,

4) lag angående tillsyn å vissa penningeinrättningar, som drifva

sin rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente, samt

5) lag angående ändrad lydelse af 1 § i lagen den 27 maj 1898,

innefattande särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag som drifva

lånerörelse;

och hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.

Justitieråden Bohman och Quensel åberopade för sin del hvad de

vid ärendets behandling i högsta domstolen anfört i de delar, där ej

genom numera vidtagna ändringar i förslagen de af justitieråden framställda

anmärkningar kommit att förfalla.

Statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens

hemställan;

och täcktes med bifall till denna hemställan

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten förordna,

att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i

ämnet af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

Bih. till Rik sd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 48 Häft.

17

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.