Angående folkskoleväsendet i Stockholm
38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1903:68, Angående folkskoleväsendet i Stockholm
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
i
N:o 68.
Kung}.. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående folkskoleväsendet
i Stockholm; gifven Stockholms slott den 13 mars
1903.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående folkskoleväsendet
i Stockholm och till lag angående ändrad lydelse af § 1 mom. 1, § 2, § 4
första stycket, § 24 mom. 2, rubriken till kap. III och § 41 mom. 1 af
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF
Carl von Frusen.
Bill. till Kikad, Prof. 1903. t Sami. I Afd. 49 Käft. (N:is 08, 09.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
Förslag
till
Lag angående folkskoleväsendet i Stockholm.
Med upphäfvande af nådiga stadgan angående folkundervisningen i
Stockholms stad den 27 september 1861, så vidt samma stadga ännu är
gällande, förordnas som följer:
1 §•
1. Folkskoleväsendet i Stockholm utgör med de undantag, om hvilka
förmäles i 6 § 3 mom. och 10 § af denna lag, en för hela staden gemensam
angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att vårda; skolande
i följd häraf kostnaderna för folkskoleväsendet, med angifna undantag,
beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.
2. Folkundervisningen i staden ordnas i enlighet med särskild, af
Konungen utfärdad stadga.
2 §•
Folkskoleväsendet handhafves af öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor jämte de territoriella församlingarnas skolråd.
3 §•
Öfverstyrelsen ut.göres af ledamöter, utsedde af skolråden, Stockholms
stads konsistorium och stadsfullmäktige sålunda, att hvarje skolråd äfvensom
konsistorium väljer en ledamot samt stadsfullmäktige bland stadens till
fullmäktige valbare inbyggare välja lika många ledamöter som hela antalet
af de utaf skolråden valde.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
Ledamot i öfverst yreisen utses för en tid af två år och kali återväljas.
Afgår ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes annan
ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.
4 §•
öfverstyrelsen intager med afseende å folkskoleväsendet enahanda
ställning, som åt de i gällande förordning om komrnunalstyrelse i Stockholm
omförmälda nämnder, hvar inom sitt område, finnes anvisad.
Angående öfverstyrelsens öfriga allmänna åligganden samt om ordningen
och sättet för ärendenas behandling hos öfverstyrelsen gäller hvad
därom föreskrifves i särskild, af Konungen för öfverstyrelsen utfärdad instruktion;
skolande beträffande öfverstyrelsens verksamhet jämväl lända
till efterrättelse bestämmelserna uti den i 1 § omförmälda stadga.
5 §•
Skolråden hafva att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse kungl.
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den
20 november 1863 äfvensom den stadga, hvarom förmäles i 1 § här ofvan.
6 §.
1. Då denna lag träder i kraft, öfver tager staden de rättigheter,
församlingarna gemensamt hafva till egendom och medel, som anslagits
till eller användas för folkskoleväsendet, och ikläder sig skyldighet att
fullgöra de förbindelser i fråga om folkskoleväsendet, för hvilka församlingarna
gemensamt häfta.
2. De före nyssberörda tidpunkt i vederbörlig ordning fattade beslut
rörande aflönings- och pensionsförhållanden skola äga samma giltighet, som
om besluten fattats af staden.
3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å folkskoleväsendet,
hvilka före angifna tidpunkt blifvit eller därefter blifva
ställda under öfverstyrelsens eller skolråds förvaltning, gäller hvad särskildt
är eller varder stadgadt.
7 §•
Om anskaffande och underhåll af folkskolelokaler, efter det denna lag
trädt i kraft, äge stadsfullmäktige på förslag af öfverstyrelsen att besluta;
börande vid anskaffande af nya lokaler fullmäktige låta sig angeläget vara
4
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 68.
att tillgodose de särskilda församlingarnas behof och att förlägga hvarje skolhus
sa vidt möjligt inom den församlings område, för hvilken skolhuset
närmast är afsedt,
Innan fråga om nybyggnad eller ombyggnad af skolhus till afgörande
företages, skall yttrande genom öfverstyrelsen infordras från skolrådet i
församling, för hvilken skolhuset är afsedt.
8 §•
När församling sa önskar, äge församlingen att å staden öfverlåta sina
för folkskolan anskaffade lokaler under följande villkor:
att öfverlåtelsen omfattar alla de församlingens fastigheter, hvilka vid
1902 ars utgång voro upplåtna eller afsedda till upplåtelse för folkskoleväsendets
behof, jämte därå, helt eller delvis, uppförda byggnader i det skick,
hvari samma fastigheter och byggnader befinna sig den 1 januari 1904,
äfvensom den nyttjanderätt, församlingen jämlikt hyreskontrakt eller eljest
för ifrågavarande ändamål förvärfvat till annans fastighet, samt alla öfriga
för anskaffande af folkskolelokaler afsedda, församlingen tillhöriga tillgångar
och medel; ^
att staden öfvertager såväl betalningsansvaret för de lån, församlingen
på grund af beslut, som fattats före den 1 januari 1903, upptagit för de
till staden öfverlåtna fastigheternas anskaffande och bebyggande, som ock
skyldigheten att fullgöra de öfriga förbindelser, församlingen iklädt sig för
anskaffande och underhåll af folkskolelokaler;
samt, därest öfverlåtelse, som nu är sagd!, sker senare än den 1 januari
1904, att stadens rätt och plikt bestämmes såsom hade öfverlåtelsen ägt
rum nyssnämnda dag, dock med iakttagande, för den händelse under tiden
andra lokaler för folkskoleväsendet i vederbörlig ordning upplåtits, af den
jämkning i villkoren för öfverlåtelse, som häraf varder en följd.
9 §.
Har församling, som den 1 januari 1904 till staden öfverlåter sina
folkskolelokaler, dessförinnan fattat beslut om anskaffande af tomt för eller
uppförande af folkskolebyggnad, utan att dylik åtgärd vid tiden för öfverlåtelsen
blifvit vidtagen, gånge beslutet ej i verkställighet.
10 §.
Församling, som icke, på sätt i 8 § stadgas, till staden öfverlåtit sina
för folkskoleväsendets behof vid 1902 års slut upplåtna eller till upplåtelse
5
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
afsedda fastigheter och byggnader, är skyldig att fortfarande, intill dess eu
dylik öfverlåtelse kommer till stånd, för enahanda ändamål upplåta och
underhålla samma fastigheter och byggnader eller ock, därest församlingen
önskar använda dem för annat ändamål, tillhandahålla andra, af stadsfullmäktige
godkända lokaler af motsvarande storlek.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1904. Från och med samma
dag skall öfverstyrelsen hafva den sammansättning, som i lagen stadgas, i
följd hvaraf val till ledamöter i öfverstyrelsen skola före 1903 års utgång
äga rum. Af de ledamöter, hvilka då utses, skola halfva antalet af de
utaf skolråden utsedda och halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige utsedda
efter lottning inför öfverstyrelsen utträda vid 1904 års slut. Öfverstyrelsens
räkenskaper för år 1903 granskas i den ordning, vederbörande
kommunalförfattning föreskrifver. Beslut, som före 1903 års utgång i laga
ordning fattats om uttaxering för folkskoleväsendets behof, skola, jämväl
efter det denna lag träd! i kraft, lända till efterrättelse.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
Förslag
tm
Lag angående ändrad lydelse af § 1 mom. 1, § 2, § 4 första stycket,
§ 24 mom. 2, rubriken till kap. III och § 41 mom. 1 af förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863.
§ 1, mom. 1.
Hvarje territoriell kyrkoförsamling äger att för handhafvande af kyrkans
samt vissa folkskolan och barnavården rörande angelägenheter i
kyrkostämma med kyrkoherden sammanträda till öfverläggning och beslut,
på sätt denna förordning stadgar.
§ 2.
dill kyrkostämmas handläggning höra frågor om:
1) åtgärder till vidmakthållande af ordning under gudstjänsten;
2) uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,
med undantag dock för det fall, att öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor är barnavårdsnämnd;
3) val af kyrkovärdar och öfriga ledamöter i kyrkoråd, ledamöter i
skolråd samt i de öfriga nämnder, styrelser och andra myndigheter, hvilka
församlingen enligt särskilda författningar och stadganden antingen skall
tillsätta eller i hvilka församlingen genom deputerade skall deltaga, äfvensom
af revisorer och andra ombud, dem församlingen äger utse;
4) orgelnisters, kyrkosångares och klockares tillsättande och avskedande;
5) användande af kyrkans och andra till församlingens disposition
ställda medel samt granskning af räkenskaper angående sådana medel;
6) hushållning med och vård om kyrkans och annan församlingen
tillhörig egendom;
7
Kungl. Ma):ts Nåd. Proposition No 68.
7) byggnad, underhåll eller förbättrande af kyrka, med hvad därtill
hörer, skolhus, som af församlingen upplåtes och underhålles, samt boställe
för präst eller kyrkobetjänte;
8) bestämmande af afgift till kyrka samt sådant skolhus, som i 7)
sägs, och boställe;
9) fördelning af bänkrum i kyrkan;
10) bestämmande af afgifter för begagnande af kyrkoklockor eller
annan kyrkans tillhörighet;
11) överenskommelser rörande prästerskaps och kyrkobetjänings löneförmåner.
Om vård och förvaltning af vissa kyrkogårdar genom kyrkogårdsnämnd
är särskildt stadgadt.
§ 4, första stycket.
Rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut tillkommer
hvarje medlem af svenska kyrkan, som vid val af stadsfullmäktige
har rösträtt och inom församlingen är mantalsskrifven eller ändock
därstädes äger fast egendom eller är för inkomst af arbete eller kapital
till allmän bevillning uppförd, samt för oguldna utskylder till församlingen
icke häftar.
§ 24, mom. 2.
Skolrådet tillhör:
a) att utöfva den vård om och befattning med folkskolan, som enligt
gällande författningar är åt skolrådet uppdragen; samt
b) att förvalta egendom och medel, som stå under skoRådets vård.
III.
Om afgifter och räkenskaper.
§ 41, mom 1.
Räkenskaperna för såväl kyrkans medel som de medel, skolrådet har
under sin förvaltning, skola afslutas med kalenderår samt senast den 1
därpå följande mars afläinnas till de för deras granskning utsedda revisorer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1904
8
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 68.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen.
l:o.
Departementschefen, statsrådet von Friesen, yttrade:
Angående folk- »Enligt nådiga stadgan angående folkundervisningen i Stockholms stad
Stockholm. ''den 27 september 1861, § 1, skall folkskoleväsendet i Stockholm, hvilket
utgör en detta samhälles gemensamma angelägenhet, ombesörjas dels af
en för samtliga folkskolorna därstädes tillsatt öfverstyrelse, dels af åtta
särskilda skolstyrelser, en för hvardera af stadens territorialförsamlingar.
Såsom undantag från ofvanberörda gemensamhet i afseende å folkskoleväsendet
bestämmes i § 6 af samma stadga, att det åligger hvarje
församling i hufvudstaden att på sin enskilda bekostnad anskaffa och underhålla
tjänliga, lokaler för sina folkskolor; och gäller härvid till iakttagande
hvad i § 3, litt. d), rörande nybyggnad eller ombyggnad af dylika lokaler
tinnes föreskrifvet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
''9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
Sistberörda författningsrum innehåller åliggande för öfverstyrelsen
att hafva det allmänna inseendet öfver de inom församlingarna befintliga
skollokaler samt tillse, att desamma, i den män sig göra låter, varda
ändamålsenligt inrättade och ordnade både hvad utrymme och inredning
beträffar, äfvensom att pröfva och godkänna förslag till nybyggnad eller
ombyggnad af dylika lokaler, såvidt fråga är om sådana anordningar, af
hvilka undervisningen, ordningen och sanitära förhållanden inom skolan
kunna vara beroende.
öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor ufgöres, enligt § 2 af
nämnda stadga, af eu ordförande samt elfva ledamöter, nämligen en af
Stockholms stads konsistorium, en af Stockholms stads nämnd (numera af
fattigvårdsnämnden), en af hvarje församlings skolstyrelse och en af öfverstyrelsen
vald ledamot, öfverstyrelsen väljer själf ordförande. Varder
någon af öfverstyrelsens ledamöter därtill utsedd, inväljes i hans ställe och
i enahanda ordning, hvari han blifvit till ledamot i öfverstyrelsen inkallad,
annan ledamot.
Enligt merberörda- stadgas § 10 skola till öfverstyrelsens disposition
ställas de medel, som för folkskoleväsendets ordnande och upprätthållande
erfordras och genom uttaxering hos bufvudstadens invånare böra anskaffas;
och skulle, enligt den ursprungliga lydelsen af ifrågavarande författningsrum,
summan häraf, jämte grunderna för densammas utgörande, bestämmas
för hvarje år, på öfverstyrelsens förslag och sedan församlingarna däröfver
sig yttrat, af sockenstämmonämnden, hvilken jämväl på öfverstyrelsens förslag
och efter församlingarnas hörande bestämde såväl skolinspektörs som
lärares och lärarinnors aflöning och öfriga förmåner. Den befattning med
folkskolebudgeten, som sålunda tillkom sockenstämmonämnden, tillkommer,
jämlikt § 41 mom. 3 i nådiga förordningen den 20 november 1863 om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm, numera kyrkofullmäktige.
Enligt samma förordning höra till kyrkostämmas handläggning
frågor om folkskoleundervisningen och dithörande anstalter; men
frågor, som till kyrkostämmas handläggning höra och äro af den allmänna
beskaffenhet, att de angå hela hufvudstaden samfälld t, så att för deras afgörande
erfordras församlingarnas gemensamma beslut, behandlas på följande
sätt. Sedan så beskaffad! ärende åt öfverståthållareämbetet eller
stadens konsistorium blifvit till församlingarnas handläggning öfverlämnadt,
skall kyrkostämma på en och samma dag i stadens alla territoriella församlingar
hållas. Efter det församlingens röstägande ledamöter vid detta
tillfälle blifvit hörda och sina beslut fattat, hänskjutes ärendet, genom utdrag
af kyrkostämmoprotokollet, till kyrkofullmäktige, hvilka för hvarje ar
bland församlingarnas vid kyrkostämma röstägande ledamöter utses. Dessa
Bill. till Riksd. Prof. 1.903. 1 Sami. 1 Afd. 49 Uäft. 2
10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o G8.
fullmäktige skola då ofördröjligen sammanträda för att, om församlingarnas
afgifna meningar befinnas skiljaktiga, utöfva församlingarnas gemensamma
afgöranderätt och, efter sakens noggranna pröfning, beslut i den hänskjutna
frågan fatta; men om alla församlingarna stannat i lika beslut, tillkommer
fullmäktige endast att förhållandet anmäla hos den myndighet, som kyrkostämman
äskat. Kyrkofullmäktige skola i utöfning af församlingarnas
gemensamma afgöranderätt handla efter bästa förstånd och öfvertygelse
och kunna därvid icke bindas af andra föreskrifter eller beslut än gällande
lagar och författningar.
Med anledning af en inom två af Stockholms territoriella församlingar
väckt fråga om förändradt sätt för byggande och underhåll af folkskolehusen,
afgaf öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor den 13 december
1879 dels till öfverståthållareämbetet ocbo dels till Kungl. Maj:t utlåtanden
af hufvudsakligen följande innehåll: Åliggandet att bygga och
underhålla folkskolehusen, som dittills tillhört hvarje församling särskild^
skulle blifva en alla de territoriella församlingarnas gemensamma angelägenhet.
Anslagen för uppförande och underhåll af folkskolehus samt förhyrande
af skollokaler, där sådant blefve nödigt, skulle såsom öfriga anslag
för folkskolornas behof beslutas af församlingarna på kyrkostämma och
sedermera af kyrkofullmäktige. De anslagna medlen skulle likasom öfriga
folkskolemedel ställas till öfverstyrelsens förfogande för det afsedda ändamålet,
liksom öfverstyrelsen äfven skulle blifva den myndighet, som i
sammanhang med öfriga budgetförslaget gjorde framställning om de belopp,
som för hvarje år till folkskolebyggnaderna erfordrades, läte uppgöra förslag
och ritningar till nödiga byggnadsarbeten samt pröfvade och fastställde
dessa. Angående själfva utförandet af byggnadsarbetena skulle
öfverenskommelse träffas med Stockholms kommun. Gemensamhetens införande
borde föregås af en uppgörelse mellan församlingarna sålunda, att
alla de folkskolebyggnader, som vore så beskaffade, att de ansåges lämpligen
kunna framgent behållas såsom sådana, uppskattades af en på öfverenskommet
sätt utsedd nämnd till deras skäliga värden, att det totalvärde,
som sålunda erhölles för alla församlingarna, jämfördes med folkskolebyggnadernas
värde i hvarje särskild församling och att denna jämförelse
ställdes i samband med en dylik emellan alla församlingarnas och hvarje
särskild församlings folkmängd. På detta sätt visade sig för hvarje församling,
huru mycket värdet af hennes folkskolebyggnader öfver- eller
understege de medelbelopp, som enligt jämförelsen folie på församlingen
efter hennes folkmängd. De församlingar, hvilkas folkskolebyggnader vore
värda mera än medelbeloppet, skulle erhålla godtgörelse for detta öfverskott,
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
och denna godtgörelse skulle utbetalas af de församlingar, hvilkas folkskolebyggnader
vore varda mindre än medelbeloppet.
Efter det stadens territoriella församlingar blifvit å kyrkostämmor den
1 mars 1880 hörda öfver berörda, af öfverstyrelsen afgifna förslag, därvid
de stannat i olika meningar, afgaf öfverstyrelsen nytt utlåtande i ämnet
den 9 december 1880, däruti öfverstyrelsen vidhöll sin uppfattning, att
anskaffande och bekostande af lokaler för folkskolorna borde blifva en
församlingarnas gemensamma angelägenhet, och att i sådant hänseende
den kyrkliga kommunen borde af de särskilda församlingarna tillösa sig
de för undervisningen lämpliga folkskolehusen med tomter, hvarjämte
öfverstyrelsen dåmera ansåg det böra lämnas öfverstyrelsen öppet att
genom drätselnämnden eller på annat sätt ombesörja byggnadsarbeten för
skolornas behof; och framställde öfverstyrelsen i sammanhang härmed
förslag till ändringar i stadgan den 27 september 1861.
Beträffande slutligen uppgörelsen församlingarna emellan angående
dels inköp af skolhusen och dels bestämmandet af hyra, som för desamma
borde erläggas, hemställde öfverstyrelsen:
att församlingarna gemensamt, genom öfverstyrelsen, skulle af de
särskilda församlingarna tillösa sig det eller de af församlingarnas folkskolehus
med tillhörande tomter, som befunnes lämpliga och motsvarade
skäliga anspråk på sundhet, luftväxling och utrymme för en folkskola,
hvarefter dessa fastigheter skulle blifva en församlingarnas gemensamma
tillhörighet;
att, intill dess en sådan uppskattning och inlösen skett, öfverstyrelsen
skulle äga af församlingarna för folkskoleväsendets behof från och med
det år, då den ifrågasatta ge in ensamheten inträdde, förhyra folkskolehus
och öfvertaga ansvarigheten för fullgörandet af de aftal rörande förhyrande
af lägenheter för folkskolans behof, hvilka församlingarna i sådant afseende
sig iklädt, i den mån dessa aftal icke funnes därförinnan böra och
kunna uppsägas;
att den uppskattning för inlösen af folkskolehusen, hvarom ofvan förmäles,
skulle verkställas af en på närmare angifvet sätt tillsatt nämnd,
hvars beslut skulle blifva för parterna ömsesidigt bindande;
att församlingarna skulle öfvertaga de förbindelser, som vidlådde de
inlösta fastigheterna, och utbetala till vederbörande församlingar de löseskillingsbelopp,
som därefter återstode, å tider, som af nämnden för husens
tillträdande bestämdes; samt
att, sedan afgjordt blifvit, hvilken eller hvilka egendomar sålunda
komme att af församlingarna inlösas, församlingarna därefter ägde att öfver
möjligen återstående, för folkskolans behof förut disponerade egen
-
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
domar för andra församlingens behof fritt förfoga, så snart öfverstyrelsen
blifvit i tillfälle att genom nybyggnad eller förhyrande af annan lämplig
lokal föi''skaffa skolan nödigt utrymme.
Sedan öfverståthållareämbetet i underdånighet tillstyrkt detta förslag,
hördes de territoriella församlingarna, på grund af nådig remiss, den 4
juli 1881 öfver förslaget, hvarvid Storkyrkoförsamlingen afstyrkte förslaget,
men de öfriga församlingarna gillade detsamma, delvis med vissa
modifikationer. Efter det öfverståthållareämbetet ånyo yttrat sig i ärendet,
afgaf öfverstyrelsen på grund af nådig remiss den 20 juni 1884 ett tredje
förslag, hvithet endast i någon detalj afvek från förslaget af den 9 december
1880. öfver det sist afgifna förslaget hördes Storkyrkoförsamlingen,
som dock förklarade sig vidblifva sin förut i ämnet uttalade mening.
Frågan om öfverflyttande på Stockholms samtliga församlingar af
skyldigheten att bygga och underhålla folkskolehus blef därefter hyllande
till år 1891, då Kungi. Maj:t anbefallde öfverståthållareämbetet att
afgifva förnyadt utlåtande i denna fråga i sammanhang med afgifvande
af yttrande rörande väckt fråga om omreglering af hufvudstadens territorialförsamlingar.
Båda dessa frågor hänskötos till en af ombud från territorialförsamlingarna
sammansatt kommitté, hvilken i sitt den 7 juni 1892 afgifna
betänkande — med förmälan att kommittén ej ansett sig kunna i
afseende å skolhusbyggnadsfrågan biträda öfverstyrelsens förslag — förklarade
sig hålla före, att då skyldigheten att bygga och underhålla folkskolehus
för all framtid öfvertoges af en för samhället i dess helhet gemensam
myndighet och fullgjordes på gemensam bekostnad, såsom eu naturlig
följd häraf borde framgå, ej mindre att hvarje församling borde till
sagda myndighet öfverlåta sina folkskolefastigheter i befintligt skick och
utan anspråk på någon lösen för dem, än äfven att, därest en församling
för uppfyllande af sin skyldighet uti ifrågavarande afseende, i stället för
att uttaxera därtill erforderliga medel, upptagit lån mot sin förbindelse,
denna församling vore pliktig att fortfarande för samma förbindelse
ensam ansvara.
Två af kommitténs ledamöter hemställde i gemensamt afgifven reservation,
att Stockholms kyrkosamhälle skulle ej blott med full äganderätt
öfvertaga alla församlingarna tillhöriga fastigheter utan äfven ikläda
sig ansvarighet för samtliga församlingarna för folkskolebyggnaderna åliggande
skulder och förbindelser samt bestrida samtliga utgifter för folkskolans
ändamål.
Hörda öfver kommitténs förslag å kyrkostämmor den 10 oktober 1892,
stannade de territoriella församlingarna fortfarande i olika meningar,
13
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 68.
hvarvid tre af församlingarna förklarade sig anse: att, i öfverensstämmelse
med reservationen, till staden borde med full äganderätt öfverlämnas alla
församlingarna då tillhöriga folkskolehus samt öfriga folkskolekassornas tillgångar,
mot det att staden öfvertoge och iklädde sig ansvarighet för de
skulder, som församlingarna ådragit sig i och för byggande och underhållande
af dessa folkskolehus; att kostnaderna för nybyggnad och underhåll
af folkskolehus dädanefter borde bestridas af hufvudstadens invånare
efter en för alla gemensam grund; samt att den befogenhet i afseende på
folkskolan, som i kommitterades förslag afsetts tillkomma kyrkofullmäktige,
i stället måtte tillkomma stadsfullmäktige.
Ärendet öfverlämnades därefter till öfverstyrelsen för det underdåniga
utlåtande, hvartill församlingarnas yttranden kunde föranleda; och afgaf
öfverstyrelsen sådant yttrande den 20 april 1894, däri öfverstyrelsen, med
frångående af sin förut uttalade uppfattning, hemställde, att skyldigheten
att anskaffa och underhålla lokaler för folkskolorna måtte öfverflyttas å
Stockholms stad såsom borgerlig kommun eller, med andra ord, å stadsfullmäktige;
hvarjämte beträffande villkoren för skolhusens öfverlämnande
till staden anfördes: Öfverstyrelsen ansåge fortfarande, att det förslag,
som öfverstyrelsen åren 1880 och 1884 framställt, eller att kommunen
skulle af församlingarna köpa deras skolhus efter uppskattningsvärde, men
församlingarna själfva gälda sina skulder för skolbyggnaderna, skulle i
tillämpningen blifva det rättvisaste af de förut nämnda förslagen. Då
emellertid, enligt öfverstyrelsens åsikt, ingen församling kunde mot sitt
bestridande tillförbindas att ens mot lösen afstå sina folkskolebyggnader
till kommunen, förutsatte detta förslag för frågans lösning bifall af samtliga
församlingarna. Med hänsyn härtill och då hufvudfrågan numera
vore öfverflyttandet å Stockholms stad af skyldigheten att anskaffa och
underhålla nödiga lokaler för folkskolan, hade öfverstyrelsen ansett sig
för närvarande icke böra framställa något bestämdt förslag till lösning af
frågan, på hvilka villkor staden skulle af församlingarna öfvertaga folkskol
ebyggnad erna. Det syntes öfverstyrelsen för öfrigt ej lämpligt att
föreslå villkor, gällande för öfverenskommelserna emellan staden och hvarje
särskild församling, utan ansåge öfverstyrelsen det i hvarje enskildt fall böra
öfverlämnas till de bägge kontrahenterna, kommunen och vederbörande församling,
att beträffande dessa villkor sins emellan träffa öfverenskommelse.
öfver detta öfverstyrelsens förslag hördes församlingarna å kyrkostämmor
den 26 november 1894. Sex af dem biträdde förslaget, hvaremot
Klara församling och Storkyrkoförsamlingen afstyrkte detsamma.
Sedan handlingarna i ärendet öfverlämnats till Stockholms stadsfull
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
mäktige, afgåfvo dessa den 25 april 1899 underdånig skrifvelse, däri de
förklarade sig anse, att de ifrågasatta ändringarna i gällande författningar
angående folkundervisningen i Stockholm och om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd därstädes, att den skyldighet att bygga och underhålla
folkskolelokaler, som dittills ålegat de särskilda församlingarna, därefter
skulle blifva en Stockholms stads angelägenhet, borde vidtagas, dock
endast under förutsättning, såväl att, innan några bestämmelser i detta
hänseende gåfves, genom överenskommelser mellan staden och ett tillräckligt
antal af de territoriella församlingarna blifvit afgjordt, att staden
finge på sig öfverlåtna med äganderätt dessa församlingars folkskolelokaler
utan annan ersättning än att betala återstoden af de skulder, församlingarna,
hvar för sig, iklädt sig för egendomarnas anskaffande, som ock att
stadens befattning med detta bestyr inom de särskilda församlingarna inträdde
i den mån, aftal träffades med dem om förvärfvande af deras omförmälda
egendomar, hvadan församling, med hvilken dylikt aftal icke
kunnat vid tiden för bestyrets öfvertagande i öfrigt träffas, skulle, intill
dess sadant aftal komme till stånd, fortfarande fullgöra sin nuvarande
skyldighet i afseende å folkskolelokaler inom församlingen mot det vederlag,
som kunde blifva bestämdt för den beskattning, hvilken blefve pålagd
dess invånare för att betäcka stadens dåvarande årsutgifter för folkskolelokaler.
I detta yttrande instämde öfverståtbållareämbetet.
På grund af nådig remiss blefvo därefter församlingarna den 26
februari 1900 hörda öfver följande af öfverstyrelsen framställda fråga:
Medgifver församlingen, att den skyldighet att bygga och underhålla folkskolelokaler,
som hittills ålegat de särskilda församlingarna, hädanefter
blifver en Stockholms stads angelägenhet samt att, för att staden må
kunna fullgöra denna skyldighet, på staden öfverlåtes med äganderätt församlingens
folkskolelokaler utan annan ersättning, än att staden betalar
återstoden af de skulder, församlingen iklädt sig för egendomarnas anskaffande?
Sex
af församlingarna lämnade det begärda m ed gifva n det, hvaremot
Klara församling och Storkyrkoförsamlingen yttrade sig afböjande.
Sedermera inkom öfverstyrelsen till Kung! Maj:t med en underdånig
skrifvelse af den 14 december 1900, hvari hemställdes, att
Kung!. Maj:t täcktes föranstalta om sådana ändringar i för Stockholm
gällande författningar, att beslutanderätten jämväl öfver den för försam
-
Kung}. Maj ds Nåd. Proposition N:o 68. 15
lingarna gemensamma folkskolebudgeten komme att öfverflyttas å stadsfullmäktige.
Vid denna skrifvelse voro fogade af öfverstyrelsen uppgjorda författningsförslag,
innefattande förslag till förordning angående folkskoleväsendet
i Stockholm, till ändring af § 1 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm, till ändring af §§ 1, 2, 4, 24, 38, 40 och 41 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm och
till instruktion för öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.
Dessa förslag hade — med undantag af förslaget om ändringar i
kyrkostämmoförordningen, hvilket sedermera af öfverstyrelsen omarbetats
— följande lydelse:
Förslag
till förordning angående folkskoleväsendet i Stockholm.
Med upphäfvande af stadgan angående folkundervisningen i Stockholm
den 27 september 1861 förordnas som följer:
§ L
Folkskoleväsendet i Stockholm utgör eu angelägenhet, hvilken staden
såsom kommun har att vårda.
Folkundervisningen skall ordnas på det sätt, som i särskild af Konungen
utfärdad stadga bestämmes.
.§ 2.
Då denna förordning träder i kraft, öfvergar de territoriella församlingarnas
rätt till folkskolebyggnaderna med därtill hörande tomter å staden,
hvaremot staden öfvertager betalningsskyldigheten för de lån, församlingarna
hvar för sig upptagit för folkskoleväsendet, samt skyldigheten att
fullgöra öfriga förbindelser, som församlingarna iklädt sig för anskaffande
och underhåll af lägenheter för folkskolor.
Har lån, hvarom förut är nämndt, icke blifvit i dess helhet använda
tillkommer behållning å lånet staden.
Staden inträder ock i de rättigheter, församlingarna gemensamt äga
till egendom eller medel, som anslagits till eller användas för folkskoleväsendet,
mot det att staden fullgör de förbindelser, för hvilka församlingarna
kunna häfta i fråga om folkskoleväsendet.
De af församlingarna fattade beslut rörande aflönings- och pensionsförhållanden
skola äga samma giltighet, som om de fattats af staden.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
§ &
Verkställighet och förvaltning i fråga om folkskoleväsendet tillkomma
en särskild styrelse under benämning »öfvers tyr elsen för Stockholms stads
folkskolor».
§ 4.
Öfverstyrelsen skall bestå af ledamöter, utsedda dels af de territoriella
församlingarnas skolråd, dels af Stockholms stads konsistorium och dels af
stadsfullmäktige.
Hvarje skolråd äfvensom konsistorium utser en ledamot. Stadsfullmäktige
utse bland stadens till fullmäktige valbara inbyggare lika många
ledamöter, som församlingarna tillsammans välja.
Ledamöter utses för två år i sänder och kunna återväljas. Afgår
ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes ledamot i
hans ställe för den återstående tiden.
§ 5.
Öfverstyrelsen har att fullgöra hvad som enligt kommunalförfattningen
åligger densamma såsom en stadens verkställande och förvaltande nämnd.
Angående öfverstyrelsens förvaltning af egendom och medel lämnas
närmare föreskrifter i instruktion, som utfärdas i den ordning, kommunalförfattningen
stadgar.
I instruktionen bestämmes ock om öfverstyrelsens rätt att antaga
erforderliga tjänstebiträden samt om ordningen och sättet för ärendenas
behandling hos öfverstyrelsen.
I öfrigt har öfverstyrelsen att ställa sig till efterrättelse stadgan angående
folkundervisningen i staden.
§ 6-
Om det biträde, skolråden hafva att lämna öfverstyrelsen vid vården
af folkskoleväsendet, bestämmes i stadgan.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1903.
Från och med samma dag skall staden bestrida kostnaderna för folkskoleväsendet
och öfverstyrelsen hafva den sammansättning, som i denna
förordning stadgas. Den tillämpning af förordningen och af kommunalförfattningen,
som härför erfordras, skall inträda redan under år 1902.
Öfverstyrelsens räkenskaper för år 1902 granskas i den ordning,
kommunalförfattningen föreskrifver.
Af de ledamöter i öfverstyrelsen, som första gången utses, skall halfva
antalet efter lottning inför öfverstyrelsen utgå vid 1903 års slut.
17
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 68.
Föreslagen ändring
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.
§ I
Stockholms
stad med därunder lydande område utgör för sig en särskild
kommun, hvars medlemmar äga att själfva, efter hvad denna förordning
närmare bestämmer eller beträffande vissa slag af ärenden är
särskildt stadgadt, vårda sina gemensamma angelägenheter, så vidt icke
enligt gällande författningar det tillkommer offentlig ämbetsmyndighet att
dem handhafva.
Om behandling af kyrkliga angelägenheter stadgas särskildt.
Förslag
till Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för öfverstyrelsen för
Stockholms städs folkskolor.
§ I
Öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor handhafver folkskoleväsendet
i staden enligt af Kungl. Maj:t utfärdad stadga angående folkundervisningen
i Stockholm och denna dag gifven förordning om folkskoleväsendet
därstädes.
§ 2‘
Öfverstyrelsen, om hvars sammansättning är särskildt stadgadt, utser
inom sig för hvarje kalenderår ordförande och vice ordförande.
§o3.
öfverstyrelsen sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta göromålen
det påkalla, dock minst en gång i månaden under lästerminerna
vid folkskolorna. Kallelse till sammanträde skall ock utfärdas, då minst
fem ledamöter med uppgift om anledningen därom hos ordföranden anhålla.
Ärende må icke företagas till afgörande, därest icke minst hälften af öfverstyrelsens
ledamöter äro tillstädes.
§ f
Vid val till ordförande och vice ordförande sker omröstning med
slutna sedlar, och lotten skiljer mellan dem, som erhållit lika antal röster.
I öfrigt verkställes omröstning öppet och blifver den mening gällande,
hvarom de flesta förena sig. Äro rösterna för olika meningar lika, gälle
den, som af ordföranden biträdts.
§ 5-
Vid öfverstyrelsens sammanträden skall föras protokoll, som granskas
Bih. till lliksd. Prol. 1603. 1 Sami. 1 Afd. 46 Häft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
senast vid nästa sammanträde. Fordrar ärendet skyndsam handläggning,
och kan protokollet i denna del icke genast granskas, äger öfverstyrelsen
uppdraga åt ordföranden att ensam eller tillsammans med en eller flere
ledamöter verkställa granskningen.
§ 6‘
Pa öfverstyrelsens förslag bestämma stadsfullmäktige, hvilka tjänstebiträden
öfverstyrelsen skall hafva till sitt förfogande. Öfverstyrelsen
antager genom förordnande tills vidare eller på viss tid samt entledigar
dessa tjänstebiträden.
§ 7.
Pa sätt och i den ordning, kommunalförfattningen bestämmer, afgifver
öfverstyrelsen till stadsfullmäktige förslag till följande årets utgifts- och
inkomststat för folkskoleväsendet, däri inbegripen aflöningsstat för stadens
folkskoleinspektör, öfverstyrelsens tjänstebiträden samt lärare och lärarinnor
vid folkskolan.
§ 8-
Stadsfullmäktiges pröfning underställas de beslut, som angå:
försäljning, pantförskrifning eller utbyte af staden tillhörig fastighet,
så ock öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, staden
äger till sådan fastighet;
inköp af fastighet; samt
verkställande af större byggnadsarbeten.
§ 9.
Alla medel, som tillhöra öfverstyrelsens förvaltning, skola insättas för
öfverstyrelsens räkning i riksbanken eller annan bankinrättning, hvars
bolagsordning eller reglemente af Kungl. Maj:t fastställts.
§ 10.
För besörjande af kassaförvaltningen hos öfverstyrelsen utser öfverstyrelsen
inom sig två kassaförvaltare, hvilka jämte öfverstyrelsens redogörare
äro ansvarige för vården af de medel och säkerhetshandlingar,
hvilka äro dem till förvarande anförtrodda.
§ 1L
Vid handläggning af ärenden rörande nybyggnad eller ombyggnad af
skolhus har öfverstyrelsen att påräkna biträde af stadens byggnadskontor.
I sådana ärenden skall öfverstyrelsen inhämta yttranden från hälsovårdsnämnden
äfvensom från skolråden i de församlingar, för hvilka skolhuset
är afsedt.
§ 12.
Öfverstyrelsens förvaltning och räkenskaper granskas för hvarje år af
fem revisorer, hvilka väljas af stadsfullmäktige. Genom val inom sig utse
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
revisorerna ordförande, och gäller vid omröstning bland revisorerna enahanda
förfaringssätt, som varder stadgadt för omröstning inom öfverstyrelsen.
Jämväl öfver denna öfverstyrelsens framställning hördes de territoriella
församlingarna den 11 februari 1901. Fem af dem, nämligen
Jakobs och Johannes, Adolf Fredriks, Hedvig Eleonora, Katarina och
Maria, uttalade sig till förmån för den gjorda framställningen. Kungsholms
församling afslog förslaget i dess helhet, hvarjämte Klara församling och
Storkyrkoförsamlingen visserligen förklarade sig ej hafva något mot att pa
stadsfullmäktige öfverflyttades bestämmanderätten angående folkskolebudgeten,
men med afseende å den föreliggande frågans samband med fragan
om folkskolebyggnaderna funno sig ej kunna godkänna den gjorda framställningen.
Stockholms stads konsistorium och stadsfullmäktige, dessa, senare i
underdånig skrifvelse den 17 april 1901, tillstyrkte öfverflyttning pa stadsfullmäktige
af beslutanderätten öfver den för hufvudstadens territoriella
församlingar gemensamma folkskolestaten. Beträffande de af öfverstyrelsen
framlagda författningsförslagen erinrade stadsfullmäktige, att förslaget till
förordning angående folkskoleväsendet i Stockholm ginge med afseende a
stadens öfvertagande af folkskolebyggnaderna åtskilligt längre än stadsfullmäktiges
den 25 april 1899 öfver tidigare förslag i ämnet afgifna yttrande,
i det att nu föreliggande förslag innebure en tvångsöfverflyttning
genom lag, omfattande samtliga församlingarna, under det att stadsfullmäktige
i berörda beslut ansett frågan böra lösas genom överenskommelser
mellan staden och församlingarna. Förslaget till förändring i kommunalförordningen
lämnade stadsfullmäktige utan erinran.
öfverståthållareämbetet afgaf därefter underdånigt utlåtande^ den 9
maj 1901, däri ämbetet förklarade sig biträda förslaget om den ifrågasätta
öfverflyttningen. Beträffande förslaget till förordning angående folkskoleväsendet
i Stockholm hade ämbetet mot detsamma intet att erinra, ^men
ansåg sig dock böra framhålla, att lydelsen af § 2 icke kunde bibehållas,
därest stadens öfvertagande af folkskolebyggnaderna skulle göras beroende
af öfverenskommelse med de särskilda församlingarna. Vidkommande
kommunalförordningen erinrade ämbetet, att den ändring föreslagits, att i
andra stycket af § 1, hvilket lydde: »Om behandling af kyrkliga angelägenheter
samt ärenden rörande folkskolan stadgas särskilda, skulle borttagas
orden »samt ärenden rörande folkskolan». Ändringen syntes ämbetet
oriktig, då ju särskild stadga och särskild förordning angående folk
-
20 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 68.
skolan förutsattes; antingen borde paragrafen''bibehållas eller framför ordet
»ärenden» insättas ordet »vissa». Då vidare § 5 i den föreslagna förordningen
angående folkskoleväsendet i Stockholm innehölle, att öfverstyrelsen
hade att fullgöra hvad som enligt kommunalförordningen ålåge
densamma såsom en stadens verkställande och förvaltande nämnd, syntes
det ämbetet, som öfverstyrelsen borde i kommunalförordningen omtalas
bland stadens nämnder, exempelvis på något sätt i § 36, hvars första
punkt kunde formuleras så: »De i § 5 omförmälda nämnder äro drätselnämnden
och fattigvardsnämnden; och räknas till stadens nämnder jämväl
öfverstyrelsen för Stockholms städs folkskolor.»
Öfverståthållareämbetet öfverlämnade därjämte till Kungl. Maj:t en
från kyrkofullmäktige i Stockholm till ämbetet inkommen underdånig
skrifvelse af den 15 april 1901, däri kyrkofullmäktige hemställde, att
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, som erfordrades för att den
beslutanderätt öfver folkskolebudgeten i Stockholm, som hittills tillkommit
församlingarna gemensamt och kyrkofullmäktige, måtte öfverflyttas å stadsfullmäktige.
Slutligen inkom öfverstyrelsen till Kungl. Maj:t med en den 30
maj 1901 dagtecknad underdånig skrifvelse, med hvilken öfverstyrelsen —
under erinran om syftet med öfverstyrelsens underdåniga skrifvelse den 14
december 1900 och med hänsyn till vissa närmare angifna omständigheter
afgaf ett nytt förslag till ändringar i kyrkostämmoförordningen, hvilket
förslag var af följande lydelse:
Förslag
till ändringar i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd i Stockholm.
§ 1.
Mom. 1. Hvarje territoriell kyrkoförsamling äger att för handhafvande
af kyrkans och vissa folkundervisningen och barnavården rörande angelägenheter
i kyrkostämma med kyrkoherden sammanträda till öfverläggning
och beslut, på sätt denna förordning stadgar.
Mom. 2. Kyrkostämma må i kyrka eller på annat lämpligt ställe
hållas.
§ 2.
Monn 1. Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:
l:o) åtgärder till vidmakthållande af ordning under gudstjänsten;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
21
2:o) val af kyrkovärdar och öfriga ledamöter i kyrkoråd, ledamöter i
skolråd samt i de öfriga nämnder, styrelser och andra myndigheter, hvilka
församlingen enligt särskilda författningar och stadganden antingen skall
tillsätta eller i hvilka församlingen genom deputerade skall deltaga, äfvensom
af revisorer och andra ombud, dem församlingen äger utse;
3:o) orgelnisters, kyrkosångares och klockares tillsättande och afskedande;
4:o)
användande af kyrkans och andra till församlingens disposition
ställda medel samt granskning af räkenskaper angående sådana medel;
5:o) hushållning med och vård om kyrkans och annan församlingen
tillhörig egendom;
6:o) byggnad, underhåll eller förbättrande af kyrka, med hvad därtill
hörer, samt boställe för präst eller kyrkobetjänte;
7:o) bestämmande af afgift till kyrka och boställe;
8:o) fördelning af bänkrum i kyrkan;
9:o) ordnande af begrafningsplatser samt bestämmande af afgifter för
dem och begagnande af kyrkoklockor eller annan kyrkans tillhölåghet;
10:o) öfverenskommelser rörande prästerskaps och kyrkobetjänings
löneförmåner.
Om vård och förvaltning af vissa kyrkogårdar genom kyrkogårdsnämnd
är särskildt stadgadt.
Mom. 2. Kyrkostämma äger ock handlägga frågor om
inrättande och underhåll af församlingsbibliotek samt af barnkrubbor,
arbetsstugor för barn och därmed jämförliga anstalter;
underhåll af skollofskolonier samt bespisning och beklädnad af skolbarn;
befrämjande
af sådana förbättringar af folkskoleväsendet inom församlingen,
till hvilka staden ej anslagit medel;
bestämmande af afgift för nu nämnda ändamål; och
granskning af räkenskaper angående medel, som anslagits för sådana
ändamål.
§ 4.
Rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut tillkommer
hvarje medlem af svenska kyrkan, som vid val af stadsfullmäktige
har rösträtt och inom församlingen är mantalsskrifven eller ändock
därstädes äger fast egendom eller är för inkomst af arbete eller kapital
till allmän bevillning uppförd, samt för oguldna utskylder till församlingen
icke häftar.
Den som till — — — församlings kyrkostämma.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
§ 24.
Mom. 1. Kyrkorådet — — — kyrkans angelägenheter.
Mom. 2. Skolrådet tillhör:
a) att utöfva den vård om och befattning med folkskolan, som enligt
gällande stadga är åt skolrådet uppdragen;
b) att i öfrigt handhafva de församlingen tillhörande angelägenheter
rörande folkundervisningen och barnavården; samt
c) att förvalta medel, som blifvit under skolrådets vård ställda.
Mom. 3. Såväl kyrkorådet — — — kyrkostämman infordras.
§ 38-
Mom. 1. För hvarje år åligger det kyrkorådet att för kyrkan samt
skolrådet att för folkundervisningen och barnavården, så vidt frågan församlingen
enskildt angår, uppgöra ett utgifts- och ett inkomstförslag.
Mom. 2. I utgift sförslaget---samma år.
Mom. 3. Uti — — — påräkna.
§ 41.
Mom. 1. Räkenskaperna för såväl kyrkans medel som de medel,
skolrådet har under sin förvaltning, skola afslutas med kalenderår samt
senast den . 1 därpå följande mars aflämnas till de för deras granskning
utsedde revisorer.
Mom. 2. Revisionsberättelsen--— vidtagas skall.
Genom nådig remiss anbefalldes öfverståthållareämbetet att från stadsfullmäktige
i Stockholm samt från kyrkostämmorna i de territoriella församlingarna
därstädes infordra underdåniga yttranden i anledning af
öfverstyrelsens sistberörda skrifvelse och därmed jämte eget utlåtande till
Kungl. Maj:t inkomma.
Församlingarna hördes å kyrkostämmor den 9 september 1901; och
tillstyrkte därvid samtliga församlingarna, utom Hedvig Eleonora, öfverstyrelsens
ändrade förslag. Hedvig Eleonora församling tillstyrkte bifall
till förslaget men med uteslutande af bestämmelsen, att kyrkostämma skall
äga handlägga frågor om befrämjande af sådana förbättringar af folkskoleväsendet
inom församlingen, till hvilka staden ej anslagit medel, enär
enligt församlingens åsikt ett sådant stadgande i flera hänseenden vore
otjänligt, om staden komme att öfvertaga folkskolebudgeten i dess helhet.
öfverstyrelsens förslag tillstyrktes jämväl af Stockholms stads konsistorium,
som i frågan yttrade sig den i.3 september 1901.
Stadsfullmäktige förklarade sig i underdånigt utlåtande den 1 oktober
1901 ej hafva något att erinra mot förslaget, att ärenden angående inrät
-
23
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
tände och underhåll af församlingsbibliotek samt af barnkrubbor, arbetsstugor
för barn och därmed jämförliga anstalter jämte underhåll af skollofskolonier
samt bespisning och beklädnad af skolbarn skulle tillhöra
kyrkostämmas handläggning, enär öfverstyrelsen i denna del af förslaget
hållit sig inom folkundervisningens och barnavårdens område.
Beträffande däremot det föreslagna stadgandet, att kyrkostämma skulle
äga att handlägga frågor om befrämjande af sådana förbättringar af folkskoleväsendet
inom församlingen, till hvilka staden ej anslagit medel, anförde
stadsfullmäktige: Enligt det af stadsfullmäktige tillstyrkta, på nådig
pröfning beroende förslaget till förordning angående folkskoleväsendet i
Stockholm skulle detta folkskoleväsende utgöra en angelägenhet, hvilken
staden såsom kommun hade att vårda. Till denna vård måste anses höra
befrämjande af förbättringar af folkskoleväsendet, vare sig dessa förbättringar
skulle tillgodokomma folkskolorna inom alla eller inom endast
några församlingar. Möjligheten att utöfva den stadsfullmäktige sålunda
förlänade myndighet i folkskoleärenden så, att nödig enhet öfver hela
staden vunnes, skulle kunna på ett betänkligt sätt äfventyras, därest det
tillätes en eller annan församling att införa »förbättringar i folkskoleväsendet»
oberoende af hvad stadsfullmäktige pröfvade vara i sådant hänseende
ändamålsenligt. Det skulle nämligen därigenom ligga i en församlings
skön att i eu eller flera folkskolor, till hvilka stadsfullmäktiges behörighet
sträckte sig, införa anordningar, hvilka icke ifrågasatts hos stadsfullmäktige,
ja till och med anbefalla införandet, sedan förslag om en
dylik anordning blifvit af kommunalstyrelsen förkastadt. Stadsfullmäktige
afstyrkte därför på det bestämdaste det tredje stycket i mom. 2 af förslagets
§ 2.
I öfrigt anmärkte stadsfullmäktige, att intagandet i nyssnämnda mom.
af de bestämmelser, mot hvilka stadsfullmäktige förklarat sig ej hafva
något att erinra, påfordrade ändringar i kyrkostämmoförordningens §§ 1,
24 och 38. Förslagen i dessa delar lämnades af stadsfullmäktige utan anmärkning,
då de där begagnade ordalagen vore affattade i öfverensstämmelse
med dem, som vore begagnade i den af stadsfullmäktige biträdda
§ 1 i förslaget till förordning angående folkskoleväsendet i Stockholm, och
någon erinran ej vore att göra mot förslaget att med utbytande af orden
»församlingens skolstyrelse» mot orden »åt skolrådet» bibehålla nu gällande
bestämmelser i § 24 mom. 2, att det tillhörde skolrådet att utöfva
den vård och befattning med folkskolan, som enligt gällande stadga vore
församlingens skolstyrelse uppdragen, enär förslaget till sagda stadga vore
så affattadt, att skolrådens befattning med folkskolans angelägenheter
lämpats efter förslaget om öfverflyttande på stadsfullmäktige af bestyret
med folkskolornas ekonomiska angelägenheter.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.
Med öfverlämnande af de sålunda afgifna yttrandena afgaf öfverståthållareämbetet
°egct underdånigt utlåtande i ärendet den 14 oktober 1901,
däri öfyerstathallareämbetet på de af stadsfullmäktige och Hedvig Eleonora
församling anförda skäl förklarade sig anse, att ur förslaget borde utgå
bestämmelsen om att kyrkostämma skulle äga att handlägga frågor om
befrämjande af sådana förbättringar af folkskoleväsendet inom församlingen,
till Indika staden ej anslagit medel; men i öfrigt lämnade öfverstathallareämbetet
förslaget utan erinran.
Utförligare än jag nu gjort anser jag mig ej behöfva redogöra för
den föreliggande frågans utveckling före år 1902, utan torde det tillåtas
mig att härutinnan hänvisa till en samma år inom ecklesiastikdepartementet
utarbetad och till trycket befordrad redogörelse för frågan.
I sammanhang med denna redogörelse och med ledning af hvad i
ärendet förekommit utarbetades inom departementet ett förslag till lag
angående folkskoleväsendet i Stockholm, så lydande:
Förslag
till lag angående folkskoleväsendet i Stockholm.
Med upphäfvande af nadiga stadgan angående folkundervisningen i
Stockholms stad den 2 i september 1861, så vidt samma stadga ännu är
gällande, förordnas som följer:
1 §.
1. Folkskoleväsendet i Stockholm utgör med de undantag, om hvilka
förmäles i 6 § 3 mom. och 10 § af denna lag, en för hela staden gemensam
angelägenhet, hvilken staden såsom kommun liar att vårda; skolande
i följd häraf kostnaderna för folkskoleväsendet, med angifna undantag,
beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.
2. Folkundervisningen i staden ordnas i enlighet med särskild, af Konungen
utfärdad stadga.
'' 2 §•
Folkskoleväsendet handhafves af öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor jämte de territoriella församlingarnas skolråd.
3 §•
Öfverstyrelsen utgöres af ledamöter, utsedde af skolråden, Stockholms
stads konsistorium och stadsfullmäktige sålunda, att hvarje skolråd äfvensom
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
konsistorium väljer eu ledamot samt stadsfullmäktige bland stadens till
fullmäktige valbare inbyggare välja lika många ledamöter som hela antalet
af de utaf skolråden valde.
Ledamot i öfverstyrelsen utses för en tid af två år och kan återväljas.
Afgår ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes annan
ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.
4 §•
Öfverstyrelsen tillkommer med afseende å folkskoleväsendet enahanda
befogenhet, som åt de i gällande förordning om kommunalstyrelse i Stockholm
omförmälda nämnder, hvar inom sitt område, finnes anvisad.
Angående öfverstyrelsens öfriga allmänna åligganden samt om ordningen
och sättet för ärendenas behandling hos öfverstyrelsen gäller hvad
därom föreskrifves i särskild, af Konungen för öfverstyrelsen utfärdad instruktion;
skolande beträffande öfverstyrelsens verksamhet jämväl lända till
efterrättelse bestämmelserna uti den i 1 § omförmälda stadga.
5 §•
Skolråden hafva att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse kungl.
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den
20 november 1863 äfvensom den stadga, hvarom förmäles i 1 § här ofvan.
6 f‘
1. Då denna lag träder i kraft, öfvertager staden de rättigheter,
församlingarna gemensamt hafva till egendom och medel, som anslagits
till eller användas för folkskoleväsendet, och ikläder sig staden skyldighet
att fullgöra de förbindelser i fråga om folkskoleväsendet, för hvilka församlingarna
gemensamt häfta.
2. De före nyssberörda tidpunkt i vederbörlig ordning fattade beslut
rörande aflönings- och pensionsförhållanden skola äga samma giltighet, som
om besluten fattats af staden.
3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å folkskoleväsendet,
hvilka före angifna tidpunkt blifvit eller därefter blifva ställda
under öfverstyrelsens eller skolråds förvaltning, gäller hvad särskildt är
eller varder stadgadt.
7 §•
Om anskaffande och underhåll af folkskolelokaler, efter det denna lag
trädt i kraft, äge stadsfullmäktige på förslag af öfverstyrelsen att besluta;
börande vid anskaffande af nya lokaler fullmäktige låta sig angeläget vara
att tillgodose de särskilda församlingarnas behof och att förlägga hvarje
skolhus så vidt möjligt inom den församlings område, för hvilken skolhuset
närmast är afsedt.
Bih. till Jlikscl. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 49 llaft.
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
8 §•
När församling så önskar, äge församlingen att å staden öfverlåta sina
för folkskolan anskaffade lokaler under följande villkor:
att öfverlåtelsen omfattar alla de församlingens fastigheter, hvilka vid
1902 års utgång varit upplåtna eller afsedda till upplåtelse för folkskoleväsendets
behof, jämte därå, helt eller delvis, uppförda byggnader i det
skick, samma fastigheter och byggnader befinna sig den 1 januari 1904,
äfvensom den nyttjanderätt, församlingen jämlikt hyreskontrakt eller eljest
för ifrågavarande ändamål förvärfva! till annans fastighet, samt alla öfriga
för anskaffande af folkskolelokaler afsedda, församlingen tillhöriga tillgångar
och medel;
att staden öfvertager såväl betalningsansvaret för de lån, församlingen
pa grund af beslut, som fattats före den 1 januari 1903, upptagit för de
till staden öfverlåtna fastigheternas anskaffande och bebyggande, som och
skyldigheten att fullgöra de öfriga förbindelser, församlingen iklädt sig för
anskaffande och underhåll af folkskolelokaler;
samt, därest öfverlåtelse, som nu är sagdt, sker senare än den 1 januari
1904, att stadens rätt och plikt bestämmes såsom hade öfverlåtelsen ägt
rum nyssnämnda dag, dock med iakttagande, för den händelse under tiden
andra lokaler för folkskoleväsendet i vederbörlig ordning upplåtits, af den
jämkning i villkoren för öfverlåtelse, som häraf varder en följd.
9 §•
Har församling, som den 1 januari 1904 till staden öfverlåter sina
folkskolelokaler, dessförinnan fattat beslut om anskaffande af tomt för eller
uppförande af folkskolebyggnad, utan att dylik åtgärd vid tiden för öfverlåtelsen
blifvit vidtagen, gånge beslutet ej i verkställighet.
10 §•
Församling, som icke, på sätt i 8 § stadgas, till staden öfverlåtit sina
för folkskoleväsendets behof vid 1902 års slut upplåtna eller till upplåtelse
afsedda fastigheter och byggnader, är skyldig att fortfarande, intill dess en
dylik öfverlåtelse kommer till stånd, för enahanda ändamål upplåta och
underhålla samma fastigheter och byggnader eller ock, därest församlingen
önskar använda dem för annat ändamål, tillhandahålla andra, af stadsfullmäktige
godkända lokaler af motsvarande storlek.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1904. Från och med samma
dag skall öfverstyrelsen hafva den sammansättning, som i lagen stadgas, i
följd hvaraf val till ledamöter i öfverstyrelsen skola före 1903 års utgång
äga^ rum. Af de ledamöter, hvilka då utses, skola halfva antalet af de
utaf skolråden utsedda och halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige ut
-
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
sedda efter lottning inför öfverstyrelsen utträda vid 1904 års slut. öfverstyrelsens
räkenskaper för år 1903 granskas i den ordning, vederbörande
kommunalförfattning föreskrifver. Beslut, som före 1903 års utgång i laga
ordning fattats om uttaxering för folkskoleväsendets behof, skola, jämväl
efter det denna lag trädt i kraft, lända till efterrättelse.
Genom nådig remiss den 28 oktober 1902 anbefalldes öfverståthållareämbetet
att öfver berörda lagförslag infordra underdåniga yttranden af
Stockholms stads territoriella församlingar, öfverstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor, Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms stads konsistorium
samt därmed jämte eget underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t
inkomma.
I anledning häraf har öfverståthållareämbetet med underdånig skrifvelse
den 31 januari 1903 öfverlämnat de sålunda infordrade yttrandena.
Af de territoriella församlingarna, hvilka blifvit hörda å kyrkostämmor
den 27 november 1902, hafva sex, nämligen Kungsholms, Jakobs och
Johannes, Adolf Fredriks, Hedvig Eleonora, Maria och Katarina, tillstyrkt
förslagets upphöjande till lag, hvarvid dock med afseende å förslagets detaljer
från en del håll anmärkts, dels att i 7 § borde införas bestämmelse
om att öfverstyrelsen skulle, innan styrelsen föresloge anskaffande
af ny skollokal, infordra yttrande i frågan från vederbörande skolråd, dels
ock att i 8 §, till förekommande af missförstånd, i meningen »hvilka vid
1902 års utgång varit upplåtna» ordet »varit» borde utbytas mot ordet
»voro».
Klara församling gjorde följande uttalande: Församlingen hade, i
anslutning till sin vid kyrkostämma den 26 november 1894 uttalade mening,
den 26 februari 1900 och den 11 februari 1901 förklarat sig för
sin del icke medgifva, vare sig att skyldigheten att bygga och underhålla
församlingens folkskolelokaler blefve en stadens angelägenhet, eller
att nämnda lokaler med äganderätt öfverlätes på staden utan annan ersättning,
än att staden betalade återstoden af de skulder, församlingen
iklädt sig för egendomarnas anskaffande. Någon omständighet, föranledande
till ändring i det sålunda gjorda uttalandet, hade icke inträffat.
Härtill komme, att hvad det föreliggande förslaget innehölle dels i 6 §
1 mom. därom, att, då den nya lagen trädde i kraft, staden skulle öfvertaga
de rättigheter, församlingarna gemensamt hade till egendom och
medel, som anslagits till eller användes för folkskoleväsendet, jämfördt
med bestämmelsen i 8 §, att öfverlåtelse omfattade, bland annat, »alla
öfriga för anskaffande af folkskolelokaler afsedda, församlingen tillhöriga
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
tillgångar och medel», syntes kunna åberopas till förmån jämväl för
kommunens anspråk på sådana medel, som enskild församling uttaxerat
i och för ännu ej verkställd amortering å de skulder, som hvilade å dess
folkskolehus, dels ock i § 7 därom, att fullmäktige borde »vid anskaffande
af nya lokaler låta sig angeläget vara att tillgodose de särskilda församlingarnas
behof och att förlägga hvarje skolhus så vidt möjligt inom den
församlings område, för hvilken skolhuset närmast är afsedt», innebure
ringa trygghet för att hvarje församling finge skolhus inom eget område.
Klara församling hade därför — med tillkännagifvande tillika att församlingen,
därest en uppgörelse på billiga och rättvisa grunder förelegat
för vinnande af enighet vid genomförandet af en på flera håll efterlängtad
reform, icke velat motsätta sig densamma — funnit sig böra afstyrka det
nu uppgjorda förslagets upphöjande till lag. Församlingens beslut var
fattadt med 277 röster mot 106, som afgåfvos för tillstyrkande af förslaget.
Storkyrkoförsamlingen slutligen afgaf, på förslag af skolrådet, yttrande
af följande innehåll: Beträffande först kommunens öfvertagande
af skolhusbyggnadsskyldigheten, som berördes i lagförslagets §§ 1, 7, 8, 9
och 10, hade församlingen vid flera föregående tillfällen, senast den 26
februari 1900 och den 11 februari 1901, yttrat sig afböjande, nämligen
med afseende på de därvid ifrågasatta villkoren. Vid det förra tillfället
hade församlingen dessutom yttrat, att hon icke hade något i allmänhet
att erinra däremot, att skyldigheten att bygga och underhålla folkskolelokaler,
som hittills ålegat de särskilda församlingarna, blefve en Stockholms
stads gemensamma angelägenhet, under förutsättning, bland annat,
att Storkyrkoförsamlingen ej under någon form tillförbundes att bidraga
till kostnaderna för folkskolelokaler, som före tidpunkten för gemensamhetens
inträdande blifvit inom annan församling anordnade, äfvensom
att _ församlingen tillförsäkrades rätt att till sitt område hädanefter som
hittills få förlagdt det eller de för församlingens folkskolebarn afsedda skolhus.
Dessa församlingens då gjorda erinringar hade emellertid ej vunnit
något afseende i nu föreliggande lagförslag. Enligt 7 § skulle visserligen
stadsfullmäktige vid anskaffande af nya lokaler låta sig angeläget vara
att tillgodose de särskilda församlingarnas behof och att förlägga hvarje
skolhus så vidt möjligt inom den församlings område, för hvilken skolhuset
närmast vore afsedt. Det läte således väl tänka sig, att framdeles
barnen från Storkyrkoförsamlingen nödgades besöka en folkskola, belägen
utanför församlingens område, en anordning, som vore i högsta grad
olämplig och i vissa afseenden för barnen rent af vådlig. Enligt 8 § lämnades
visserligen åt församling frihet att till staden öfverlåta sina för
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
folkskolan anskaffade lokaler eller icke, hvarigenom således blifvit erkändt,
att folkskolelokalerna, hittills de särskilda församlingarnas egendom, icke
kunde mot deras vilja frånhändas dem. Detta erkännande förlorade dock
till stor del sin betydelse, då enligt 10 § församling, som icke till staden
öfverlåtit sina folkskolehus, fortfarande skulle vara skyldig att underhålla
desamma eller tillhandahålla andra, samt församlingsmedlemmarne därjämte
såsom tillhörande Stockholms kommun finge deltaga i kostnaderna
för folkskoleväsendet enligt 1 §, således äfven betala sin vederbörliga andel
i stadens utgifter för de församlingar, som ingått i gemensamheten,
inklusive räntor och amortering å de betydande lånebelopp staden komme
att öfvertaga. Detta vore en obillighet, att icke säga en skriande
orättvisa, som jämte osäkerheten att få inom församlingens område bibehålla
nödiga skollokaler måste göra lagförslaget för Storkyrkoförsamlingen
oantagligt. Vidare fästes uppmärksamheten vid den blifvande
öfverstyrelsens sammansättning enligt 3 §. Redan nu skulle denna styrelse
blifva särdeles månghöidad och än mera i den mån de nuvarande
större församlingarna delades och nya uppkomme med sina skolråd. Ju
mångtaligare en styrelse vore, desto mer oberäkneliga komme besluten att
blifva. Genom föreskriften att de af stadsfullmäktige valda medlemmarne
i öfverstyrelsen skulle utses bland stadens till fullmäktige valbare inbyggare,
skulle en väsentlig förskjutning äga rum i nuvarande förhållanden,
så att det hittills varande sambandet mellan kyrka och folkskola
kunde gå förloradt, därigenom att okyrkliga element måhända kunde inkomma
i öfverstyrelsen och där blifva dominerande. För närvarande
förefunnes visserligen ingen fara i detta afseende, men i framtiden kunde
förhållandena, synnerligen i en stor stad, väsentligen förändras. Rörande
slutligen öfverflyttande på stadsfullmäktige af beslutanderätten i sådana
folkskolebudgeten angående frågor, som redan nu vore gemensamma för
församlingarna och hittills fått sin slutliga behandling af kyrkofullmäktige,
hade församlingen den 11 februari 1901 yttrat, att församlingen icke
hade något att erinra mot grundtanken af en sådan anordning. Skäl
syntes ej heller nu förefinnas att frångå denna uppfattning. Men lagförslagets
bestämmelser härom stode i så nära förbindelse med det hela, att
de icke kunde skiljas från de förslagets öfriga bestämmelser, hvilka församlingen
på anförda skäl icke kunde tillstyrka. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt afstyrkte församlingen helt och hållet ifrågavarande
lagförslag.
Öfverstyrelsen och Stockholms stads konsistorium förordade lagförslaget
under samma erinringar beträffande 7 och 8 §§, som från ett par
af de tillstyrkande församlingarna gjorts.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
Stockholms stadsfullmäktige förklarade sig ej hafva något i sak att
erinra mot lagförslaget, men gjorde beträffande 8 § samma erinran som
nyss nämnts.
Öfverstathallareämbetet öfverlämnade med underdånigt utlåtande den
31 januari 1903 ofvanberörda yttranden till Kungl. Maj:t. Därvid påpekade
ämbetet, att enligt ingressen till det remitterade lagförslaget nådiga
stadgan angående folkundervisningen i Stockholms stad den 27 september
1861 upphäfdes, men att flera bestämmelser i denna''stadga icke blifvit
ersatta med motsvarande bestämmelser i lagförslaget; och uttalade ämbetet
den förmodan, att de felande bestämmelserna komme att blifva inrymda
i den särskilda stadga, som antyddes i 1 § 2 mom. af lagförslaget eller i
instruktionen för öfverstyrelsen. Beträffande det föreliggande lagförslaget
erinrade ämbetet följande: 4 § angåfve öfverstyrelsens befogenhet medelst
hänvisning till bestämmelser rörande de i gällande förordning om komniunalstyrelse
i Stockholm omförmälda nämnder. Dessa bestämmelser återlunnes
dels i 5, 36 och 39 §§ af nämnda förordning och dels i de för
de olika nämnderna fastställda instruktioner. Det syntes ämbetet kunna
sättas i fråga, huruvida icke öfverstyrelsens befogenhet borde bestämmas
i själfva lagen, vare sig i 2 § eller 4 §, och där angifvas såsom innefattande
verkställighet och förvaltning i fråga om folkskoleväsendet. Huruvida
den i 36 § af kommunalförordningen intagna bestämmelsen om öfverstathallarens
rätt att öfvervara nämndernas sammanträden och att deltaga
i deras öfverläggningar skulle gälla äfven i fråga om öfverstyrelsen syntes
icke vara genom det sätt, hvarpå lagförslagets 4 § vore affattad, klargjordt.
I afseende å förslagets 7 § ansåge ämbetet, i enlighet med hvad i flera
af de infordrade yttrandena hemställts, föreskrift böra intagas därom, att,
i fråga om anskaffande af ny skollokal, vederbörande skolråd skulle lämnas
tillfälle att yttra sig. På sätt i flera af de inkomna yttrandena jämväl
erinrats borde, till undvikande af tvetydighet, ordet »varit» i början af
andra stycket af 8 § utbytas mot »voro». Om, såsom i 8 och 10 §§ förutsattes,
församling, som icke före den 1 januari 1904 till staden öfverlåtit
sina folkskolebyggnader, sedermera i deras ställe anskaffat andra, och fråga
uppkomme om dessas öfverlåtande på staden, syntes staden höra gälda
de lånebelopp, församlingen på grund af beslut, fattadt före den 1 januari
1903, upptagit för folkskolebyggnader, i den mån de den 1 januari 1904
vore oguldna, som ock öfvertaga skyldigheten att fullgöra de öfriga förbindelser,
församlingen före den 1 januari 1904 iklädt sig för anskaffande
och underhall af folkskolelokaler, i den mån dessa förbindelser vid öfverlämnandet
vore gällande. Enligt 8 § skulle härvid jämkning ske uti de
i samma paragraf för öfverlåtelse före den 1 januari 1904 stadgade villkor.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
Beskaffenheten af en sådan jämkning syntes dock icke vara klar. I (ifrigt
hade ämbetet intet att erinra rörande det ifrågavarande lagförslaget.
Af hvad i detta ärende förekommit synes mig till en början otvetydigt
framgå, att beslutanderätten angående folkskolebudgeten i hufvudstaden
lämpligen bör öfverflyttas från de särskilda kyrkostämmorna och
kyrkofullmäktige till stadsfullmäktige. I denna fråga råder ju ock i själfva
verket full enighet mellan samtliga de myndigheter, hvilka uttalat sig
däri. Men äfven den mera omtvistade frågan angående sättet för anskaffande
och underhåll af folkskolelokaler inom Stockholm finner jag nu
vara mogen att lösas. Det synes mig nämligen otvifvelaktigt, att den
nuvarande anordningen, enligt hvilken byggande och underhåll af folkskolelokaler
är en på hvarje territoriell församling i Stockholm för sig
ankommande angelägenhet, är i sina konsekvenser högst olämplig för att
icke säga orättvis, i det att kostnaderna för denna tunga drabba olika
delar af staden högst ojämnt och ofta tyngst där, hvarest finnes minsta
förmågan att bära dem. Nödvändigheten af en förändring torde ock vara
allmänt erkänd. Att en omorganisation af hithörande förhållanden icke
hittills kommit till stånd, oaktadt mer än tjugufem år förflutit, sedan
frågan därom först på allvar framställdes, har, såsom framgår af den
redogörelse jag förut lämnat för ärendets gång, berott på att olika meningar
yppat sig och starkt brutit sig mot hvarandra angående hvad som
kunde anses vara billigt och rättvist vid afvecklingen af de bestående
förhållandena. Däremot synas numera alla vederbörande vara ense därom,
att bestyret med folkskolebyggnaderna bör för framtiden öfvertagas af
den gemensamma borgerliga kommunen, representerad af stadsfullmäktige,
och icke, såsom i början föreslogs, af den kyrkliga kommunen.
Hvad då angår sättet för afvecklingen af de nu bestående förhållandena
i afseende å byggande och underhåll af folkskolelokalerna, har i det
af mig förut omnämnda, inom ecklesiastikdepartementet utarbetade förslaget
till lag angående folkskoleväsendet i Stockholm, öfver livilket förslag
vederbörande blifvit hörda, utgåtts därifrån, att ingen församling bör mot
sin egen önskan tvingas att till kommunen öfverlåta de folkskolelokaler,
församlingen för närvarande innehar, utan att det således må bero på
öfverenskommelser mellan staden och de särskilda församlingarna, huruvida
staden må för det gemensamma, af staden ombesörjda folkskoleväsendets
behof öfvertaga de vid gemensamhetens inträde befintliga folkskolelokalerna.
Där församling icke önskar till staden öfverlåta sina ifrågavarande
fastigheter, bör församlingen, hvars vid tiden för gemensamhetens
32
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
inträde redan befintliga skyldighet att hålla lokaler för sina folkskolor
naturligtvis icke kan utan vidare afskrifvas, tillhandahålla staden för folkskolans
behof sina då befintliga eller andra motsvarande folkskolelokaler
med skyldighet att själf underhålla dem.
Lämpligast har synts mig — och därpå hafva äfven stadsfullmäktige
för sin del. ingått — att det såsom en skyldighet ålägges staden att, därest
eu församling sa önskar, under vissa i lag bestämda villkor öfvertaga församlingens
folkskoleanstalter. Hvad dessa villkor beträffar, har det inom
departementet utarbetade förslaget, som afsett att åstadkomma en utjämning
af den hittills olika församlingar ojämnt drabbande beskattningen för
folkskoleväsendet, grundats därå, att hvad som vid den tid, då staden öfvertager
skyldigheten att bygga och underhålla skolhusen, icke är i berörda
hänseende från beskattningssynpunkt fullgjordt af de särskilda församlingarna,
skall af staden fullgöras. Den årliga skattebörda, som förut uttaxerats
till olika belopp inom de särskilda församlingarna, skulle enligt
förslaget hädanefter fördelas på samtliga skattdragande i Stockholms stad
såsom enhet betraktad efter samma grunder för kommunalutskylders utgörande
i allmänhet äro stadgade. Hvad som utaf ett upptaget lån före
öfvergången blifvit amorteradt är hvad församlingarna redan fullgjort, det
som återstår är från skattesynpunkt icke fullgjordt, utan tillhör kommande
tiders samhällsmedlemmar att fullgöra. Lagförslagets mening är
just att hvad som skall betunga framtidens skattskyldige skall fördelas
efter en lämpligare fördelningsgrund än hittills, och den utjämning, som
med denna lag afses, är endast en öfvergång till ett sakernas bättre tillstånd.
Af hvad jag sålunda anmärkt följer, att enligt förslaget staden skall
öfvertaga icke blott den brist i fullgörandet af byggnadsskyldighet med
afseende å skolhus, som i fråga om en eller annan församling kan anses
förefinnas, utan äfven betalningsansvaret för icke amorterade delar af lån
eller andra förbindelser, tillkomna för anskaffande och bebyggande af de
till staden öfverlåtna fastigheterna. Därest, såsom föreslaget blifvit, de
församlingar, hvilka till staden afhända sig sina folkskolelokaler, fortfarande
skulle ensamma ansvara för de i och för dem åsamkade skulderna,
komme ju den ojämnhet i beskattningsförhållandena, som man just afser att
undanröja, att för en längre framtid fortfara. Det har anmärkts, att genom
förslagets antagande de församlingar, hvilka af en eller annan anledning
föredraga att fortfarande behålla och underhålla sina skolhus samt
amortera därå hvilande skulder, skulle drabbas af en stor orättvisa, i det
att de samtidigt jämte öfriga församlingar såsom delar af den gemensamma
kommunen deltoge i underhåll af de till staden från andra församlingar
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
öfverlåtna skolhus och i afbetalning af dessa församlingars lån för skolhusändamål.
Gent emot denna anmärkning torde det vara tillräckligt att
ytterligare erinra därom, att förslaget afser att åstadkomma en utjämning
af den hittills ojämnt drabbande beskattningen för folkskoleväsendet,
hvilken utjämning icke strider mot billighetens och rättvisans fordringar,
än mindre kan, såsom skett, stämplas såsom en »skriande orättvisa».
Den särskilda beskattning, som må drabba församling, hvilken ej ingått
i gemensamheten i fråga om folkskolehusen, kan ju för öfrigt af denna
församling när som helst undanröjas genom att församlingen med staden
öfverenskommer om skolhusens öfverlåtande. Finner församlingen det fördelaktigare
för sig att icke ingå någon sådan öfverenskommelse, visar just
detta, att orättvisan icke trycker synnerligen tungt. Fn uppenbar orättvisa
skulle däremot uppstå, om de obetalda delarna af amorteringslånen
fortfarande finge stanna å de särskilda församlingarnas betalningsskyldighet.
Ty därigenom komme skulden för ett skolhus, byggdt för en församling
kort tid före öfvergången, att belasta samma församling under
lång tid, under det att skulden för ett skolhus i en annan församling,
byggdt kort efter öfvergången, komme att fördelas på samtliga församlingarna.
Såsom af det föregående framgår, hafva åtskilliga detaljanmärkningar
framställts mot det remitterade förslaget till lag angående folkskoleväsendet
i Stockholm. Med godkännande af åtskilliga utaf dessa anmärkningar
har jag ansett vissa jämkningar i förslaget böra vidtagas.
Hvad sålunda först angår öfverståthållareämbetets anmärkning, att i
lagen borde uttryckligen angifvas den öfverstyrelsen i afseende å folkskoleväsendet
tillkommande befogenhet, synes mig böra göras den ändring i
förslagets 4 §, att öfverstyrelsen förklaras intaga med afseende å folkskoleväsendet
enahanda ställning, som åt de i gällande förordning om kommunalstyrelse
i Stockholm omförmälda nämnder, hvar inom sitt område, finnes
anvisad. Därigenom torde åt öfverstyrelsen vara tillerkänd samma befogenhet,
som i nyssberörda förordning finnes tillagd de där angifna nämnder,
och jämväl vara uppenbart, att den öfverståthållaren i § 36 af kommunalförordningen
tillagda rätt att öfvervara nämndernas sammanträden
samt deltaga i öfverläggningarna därstädes äger giltighet äfven beträffande
den nämnd, som benämnes öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.
Vidare anser jag, i enlighet med gjorda erinringar, dels att i 7 § bör
införas bestämmelse därom, att, innan fråga om nybyggnad eller ombyggnad
af skolhus till afgörande företages, yttrande skall genom öfverstyrelsen
infordras från skolrådet i församling, för hvilken skolhuset är afsedt,
Bill. till Rikad. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afel. 49 Haft. i
34
Kung}. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
dels ock att i 8 §, andra stycket, ordet »varit» bör, till undvikande af tvetydighet,
ändras till »voro».
(Kriga gjorda anmärkningar mot ifrågavarande förslag anser jag däremot
ej böra vinna afseende och detta af följande skäl.
Mot öfverstyrelsens sammansättning har blifvit anmärkt af Storkyrkoförsamlingen,
att antalet ledamöter skulle, särskildt i händelse af en blifvande
delning af de stora församlingarna i hufvudstaden, blifva alltför
stort, och att dessutom stadsfullmäktige skulle äga tillsätta så många medlemmar,
att, vid en möjlig framtida förändring af stadsfullmäktiges sammansättning,
okyrkliga element skulle komma att i öfverstyrelsen blifva
dominerande. Den farhåga, som sålunda af Storkyrkoförsamlingen uttalats,
kan jag icke finna vara grundad på några som helst faktiska omständigheter.
Antalet ledamöter i öfverstyrelsen skulle enligt nuvarande förhållanden
komma att understiga antalet ledamöter i exempelvis drätselnämnden
och delning af eu eller annan församling skulle icke s)rnnerligen
uppbringa antalet ledamöter i öfverstyrelsen. För öfrigt torde någon olägenhet
icke följa af en sådan ökning; kyrkofullmäktige t. ex. bestå ju
nu af 50 ledamöter. Hvad den andra anmärkningen angår, finnes enligt
mitt förmenande ingen anledning att befara eu framtida sådan sammansättning
af stadsfullmäktige, att åt samma myndighet icke skulle kunna
anförtros funktionen att utgöra valkorporation för utseende af en del
utaf den underordnade myndighet, som har förvaltningen af folkskoleväsendet
om hand.
Klara församlings anmärkning, att enligt förslaget kommunen syntes
kunna göra anspråk jämväl på sådana medel, som enskild församling uttaxerat
för ännu ej verkställd amortering å skuld, som hvilar å dess folkskolehus,
anser jag ej heller förtjäna afseende. Att, därest ett dylikt förhållande
vid lagens trädande i kraft förefinnes, dessa medel skola till staden
öfverlämnas, är i öfverensstämmelse med grunderna för lagförslaget
och innebär, af skäl jag förut anfört, ingen orättvisa, helst medlen ju icke
få användas till annat än folkskoleväsendet, för hvilket de äro uttaxerade.
Likaledes torde ingen ändring i förslaget böra göras med anledning af
samma församlings och Storkyrkoförsamlingens anmärkningar i fråga om
den i 7 § förekommande bestämmelsen rörande anskaffande i framtiden af
nya folkskolelokaler, enär de i denna § använda ordalagen synas vara
tillräckligt betryggande för de särskilda församlingarnas intressen.
Vidare bär af öfverståthållareämbetet anmärkts, att beskaffenheten af
den jämkning i villkoren för öfverlåtelse af folkskolebusen, som enligt
8 § i förslaget skall ske, därest dylik öfverlåtelse äger rum efter den 1 ja
-
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
nuari 1904, icke synes vära klar. Det torde dock vara uppenbart, att, da
de närmare villkoren för en dylik efter lagens trådande i kraft tillkommen
öfverlåtelse måste vara delvis beroende af omständigheterna vid den tidpunkt,
då öfverlåtelsen sker, beskaffenheten af jämkningen i villkoren icke
kan närmare angifvas än som i lagförslaget skett och i öfrigt får bero af
öfverenskommelse mellan staden och vederbörande församling.
Hvad slutligen angår öfverståthållareämbetets anmärkning därom, att
ifrågavarande lagförslag ej fullständigt ersätter bestämmelserna i stadgan
angående folkundervisningen i Stockholms stad den 27 september 1861,
får jag erinra, att Kungl. Maj:t den 8 november 1901 utfärdat sådan
särskild stadga, som i 1 § 2 mom. af lagförslaget omförmäles; och torde
Kungl. Maj:t framdeles, vid stadfästande af instruktion för öfverstyrelsen,
meddela de ytterligare bestämmelser, som äro erforderliga, därvid det af
öfverstyrelsen framlagda förslag synes kunna i hufvudsak följas.
Såsom förut omnämnts, har öfverstyrelsen föreslagit ändring jämväl i
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, § 1, bestående däri, att i
första stycket tillagts orden »eller beträffande vissa slag af ärenden är
särskild! stadgadt», i sammanhang hvarmed i andra stycket uteslutits
ärenden rörande folkskolan från dem, om hvilka särskild! stadgas. Det
synes mig dock som om denna ändring vore öfverflödig, enär äfven enligt
den nya ordningen frågor om folkskoleväsendet inkomma i en särskild
stadga och med paragrafens nuvarande lydelse det med ändringen afsedda
resultatet i lika män vunnes.
Öfverståthållareämbetet- har föreslagit, att i kommunalförordningen,
§ 36, skulle införas uttryckligt angifvande af att bland stadens nämnder
äfven ingår öfverstyrelsen. Med hänsyn till att i § 1 påpekas, hurusom
angående ärenden rörande folkskolan stadgas särskilda att enligt § 36?
andra stycket, särskild nämnd, utöfver i första stycket omförmälda drätselnämnden
och fattigvårdsnämnden, kan för ärenden af viss art tillsättas,
när stadsfullmäktige finna lämpligt, och att sadana särskilda nämnder,
nämligen gasverksstyrelsen och kyrkogårdsnämnden, blifvit upprättade utan
ändring i förevarande författning, torde äfven den af öfverståthållareämbetet
sålunda föreslagna författningsändring vara öfverflödig.
Något förslag till lag om ändring af förordningen om kommunalstyrelse0!
Stockholm har jag på dessa skäl funnit icke behöfva i detta
sammanhang framläggas. Däremot äro förändringar nödiga i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. I sammanhang
härmed torde i sagda förordning böra vidtagas några smärre
36
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 68.
jämkningar, hvilka äro pakallade däraf, att lagen angående uppfostran åt
vanartade och i sedligt afseende försummade barn i 27 § förutsätter, att
särskild barnavårdsnämnd, där sådan beslutes, lyder under kyrkostämma,
hvaremot 2 och 28^ §§ i samma lag äro formulerade på sådant sätt, att,
där särskild barnavårdsnämnd ej utses, skolråd eller annan skolstyrelse
förblifver barnavårdsnämnd, äfven om skolstyrelsen, såsom förhållandet
redan nu är i Göteborg och enligt nu ifrågavarande lagförslag skulle
blifva med öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, lyder under
annan myndighet än kyrkostämma. Vidare måste, vid redigering af vissa
paragrafer i kyrkostämmoförordningen, hänsyn tagas dels därtill, att en
eller annan församling kan begagna sig af sin rätt att icke öfverlämna
sina skolhus till staden och således fortfarande själf skall handhafva frågor
om folkskolebyggnader, dels ock därtill, att åtskilliga församlingar kunna
hafva donerad eller pa annat sätt dem tillagd egendom eller medel att
förvalta.
De ändringar i kyrkostämmoförordningen, hvilka kräfvas af den nu
ifrågasatta omregleringen beträffande folkskoleväsendet, afse § 1 mom. 1,
§ 2, § 4 första stycket, § 24 mom. 2, rubriken till kap. III och § 41 mom. 1;
och har jag latit utarbeta förslag till lag angående ändrad lydelse af dessa
författningsrum.
I § 1 mom. 1 har därvid, med hänsyn till hvad jag förut anfört, vidtagits
den redaktionella ändring, att orden »vården åf kyrkans och folkskolans
samt därmed sammanhängande» utbytts mot orden »handhafvande
af kyrkans samt vissa folkskolan och barnavården rörande».
1 § 2 hafva, jämväl i syfte att bringa förordningen i öfverensstämmelse
med den föreslagna lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm, införts
de ändringar, att ur 2) uteslutits orden »folkskoleundervisningen och dithörande
anstalter» samt från kyrkostämmas handläggning undantagits
frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,
då öfverstyrelsen för stadens folkskolor är barnavårdsnämnd, att i 5) uteslutits
orden »och af folkskoleräkenskaper», att i 7) ordet »skolhus» utbytts
mot uttrycket »skolhus, som af församlingen upplåtes och underhålles,
» och frågor om boställe för skollärare uteslutits samt att i 8) ordet
»skolhus» utbytts mot uttrycket »sådant skolhus, som i 7) sägs». Betydelsen
af dessa ändringar torde vara uppenbar.
10) och sista stycket i § 2 hafva omredigerats till sådan lydelse, som
de ^numera — på grund af hälsovårdsstadgan för riket den 25 september
1874, § 12, nådiga^ förordningen om kyrkogårdsnämnd i Stockholm den
29 april 1886 och nådiga brefvet till öfverståthållareämbetet den 27 augusti
1886 — synas böra äga.
37
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
Såsom förut angifvits, hade, enligt det af öfverstyrelse!! utarbetade
förslag till ändringar i kyrkostämmoförordningen, till § 2 fogats ett särskildt
moment, enligt hvilket kyrkostämma skulle äga handlägga frågor om
inrättande och underhåll af församlingsbibliotek samt af barnkrubbor,
arbetsstugor för barn och därmed jämförliga anstalter,
underhåll af skollofskolonier samt bespisning och beklädnad af skolbarn,
befrämjande af sådana förbättringar af folkskoleväsendet inom församlingen,
till hvilka staden ej anslagit medel,
bestämmande af afgift för nu nämnda ändamål och
granskning af räkenskaper angående medel, som anslagits för sådana
ändamål.
Af de ämnen, som enligt detta förslag, såsom framgår af motiveringen
därtill, skulle tillhöra kyrkostämmas handläggning, äga somliga verkligt
samband med folkskoleväsendet och böra således behandlas i sammanhang
med öfriga folkskoleärenden af stadsfullmäktige och öfverstyrelsen. Sådana
äro frågor om undervisning i huslig ekonomi, bedrifven i därför anordnade
skolkök, och om hygieniska anordningar, inrättade i skolhusen eller i samband
därmed, t. ex. skolbad.
Frågor om inrättande och underhåll af församlingsbibliotek behandlas
enligt nu gällande bestämmelser af de kommunala myndigheterna;
och detta ärende är för öfrigt på grund af en Riksdagens skrifvelse under
särskild ompröfning, hvadan det ej lämpligen synes böra i detta sammanhang
upptagas.
Hvad angår frågor om inrättande och underhåll af barnkrubbor,
arbetsstugor för barn och därmed jämförliga anstalter, underhåll af skollofskolonier
samt bespisning och beklädnad af skolbarn, så vidt därom ej blifvit
i det föregående nämndt, beröras dessa ej alls af frågan om folkskoleväsendets
öfverflyttande till stadsfullmäktige; och torde förty ej i anledning
af dessa frågor nu tarfvas någon ändring af kyrkostämmoförordningen.
För öfrigt har erfarenheten gifvit vid handen, att dylika ändamål, hvilka
för sitt realiserande hufvudsakligast erfordra enskilda tillskott af allmänheten,
ej lämpligen böra särskildt angifvas i någon allmän författning och
sålunda präglas såsom frågor af samhällelig natur, enär man då kan befara,
att de enskilda bidragen till större delen uteblifva. Härtill kommer
olämpligheten af att belasta kyrkostämmoförordningen med uppräknande
af detaljfrågor af dylik art, något som framdeles skulle kunna tvinga till
ändringar i förordningen eller upptagande däri af ännu flera sådana ämnen.
Beträffande slutligen frågor om befrämjande af sådana förbättringar
af folkskoleväsendet inom församlingen, till hvilka staden ej anslagit
medel, synes af skäl, som stadsfullmäktige anfört i sin underdåniga skrif
-
38
Kurwjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
velse deri 1 oktober 1901, någon bestämmelse om rätt för kyrkostämma
att handlägga sådana frågor ej böra inflyta i kyrkostäinmoförordnjngen.
Vid dessa förhållanden har jag ansett mig icke kunna biträda öfverstyrelsens
omförmälda förslag om tillägg till § 2.
I slutet af § 4, första stycket, hafva orden »kyrka eller skola» utbytts
mot ordet »församlingen*. Denna ändring har synts nödvändig på
den grund, att då afgifter till skola icke i regel skola vara en församlingens,
utan en stadens angelägenhet, det vore obilligt, om underlåtenhet
att fullgöra sådana utskylder skulle medföra förlust af rösträtt inom församlingen.
I § 24, mom. 2, har ordet »stadga» utbytts mot »författningar», hvilket
uttryck synts numera vara riktigare, då detsamma skolat hänvisa såväl
till lagen om folkskoleväsendet som till den däri omförmälda särskilda stadga.
Därjämte har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med öfverstyrelsens förslag,
tillagts, att skolrådet skall förvalta egendom och medel, som stå
under dess vård. Hvad öfverstyrelsen därutöfver föreslagit beträffande
detta moment och hvilket sammanhänger med dess omförmälda förslag
till ett nytt moment i § 2, anser jag, på grund af hvad jag förut anfört,
ej böra vinna tillslutning.
§ 41, mom. 1, har undergått sådan ändring, att uttrycket »skolans
medel» utbytts mot uttrycket »de medel, skolrådet har under sin förvaltning»;
och har i sammanhang härmed en omredigering af rubriken
till kap. III föreslagits.»
Föredraganden uppläste härefter de sålunda af honom omförmälda
förslagen till lag angående folkskoleväsendet i Stockholm och lag angående
ändrad lydelse af § 1 mom. 1, § 2, § 4 första stycket, § 24 mom. 2,
rubriken till kap. III och § 41 mom. 1 af förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 samt hemställde,
att dessa förslag måtte föreläggas Riksdagen till antagande.
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i nåder bifalla; och
skulle till Riksdagen aflåtas proposition af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Gustaf Norström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- LU 1903:45 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående folkskoleväsendet i Stockholm. s. 1 i texten