Angående eftergift å arrendeafgifter na för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kronoeg endomar inom vissa län
1903-03-13 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1903:86, Angående eftergift å arrendeafgifter na för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kronoeg endomar inom vissa län
Dokumentets text
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
19
N:o 86.
Kung!. Maj ds nådign proposition till Riksdagen, angående eftergift
å arrendeafgifter na för arrendeåret 1902—1903
för utarrenderade kronoeg endomar inom vissa län; gifven
Stockholms slott den 13 mars 1903.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att sandlige arrendator af för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands
län må å arrendeafgifterna för arrendeåret 14 mars 1902—14 mars
1903 åtnjuta eftergift med tjugu procent, att afdragas å den del af
arrendebeloppet, som ännu må vara obetald, eller, där arrendeafgiften
blifvit till fullo gulden, uppbäras kontant, att afkortas å 1902 års arrendemedel.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Theodor Odelberg.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 86.
Utdrag af protokollet öfver jordbi-uksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å
Stockholms slott den 13 mars 1903.
Närvarande:
Hane excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer och
von Friesen.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde
härefter :
Hos Kungl. Maj:t hafva åtskilliga kronoarrendatorer inom Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands län i underdånighet
anhållit att Kungl. Maj:t måtte bereda sökandena lindring vid utgörandet
af arrendeafgifterna för arrendeåret 14 mars 1902—14 mars 1903; och
har i sådant afseende begärts, af sökandena från Jönköpings och Skaraborgs
län nedsättning i arrendeafgifterna med 20—50 procent af samma
afgifter samt af sökandena från öfriga län dels nedsättning i arrende
-
21
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 86.
afgifterna med 20—25 procent, dels ock anstånd med erläggande af
en del af det efter nedsättningen återstående arrendebeloppet.
Till stöd för de underdåniga ansökningarna hafva sökandena samstämmigt
åberopat, hurusom skörderesultaten inom ifrågavarande län
under nästlidna år varit särdeles ogynnsamma, och att sökandenas
ekonomiska ställning i följd däraf vore mycket bekymmersam; hvarjämte
sökandena från Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands
län tillika framhållit, att jämväl under år 1901 missväxt inom
dessa län varit rådande.
Öfver ansökningarna hafva Kung!. Maj ds befallningshafvande i
de olika länen, efter att hafva inhämtat yttranden från vederbörande
domänintendenter och i vissa fall jämväl från kronofogdarne inom länen,
afgifvit underdåniga utlåtanden.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t,
vid underdånig föredragning den 6 innevarande mars utaf ifrågavarande,
från kronoarrendatorer inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands,
Östergötlands, Kronobergs och Örebro län inkomna ansökningar,
i hvad samma ansökningar afsåge erhållande af anstånd med
erläggande af arrendeafgifterna för året 14 mars 1902—14 mars 1903,
i öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen föreslagit, medgifvit anstånd
med erläggande af halfva berörda arrendeafgifter för kronoarrendatorer
inom Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län till den 1 nästkommande
oktober samt inom Uppsala och Västmanlands län till den 1
därpå följande november, men däremot icke funnit skäl att i berörda afseende
till de utaf arrendatorer inom Örebro och Kronobergs län ingifna ansökningar
lämna bifall.
De ansökningar, jag nu anhåller att få underställa Kungl. Maj ds
pröfning, äro alltså de från Jönköpings, Skaraborgs och Värmlands län
inkomna i hela dess omfattning samt de från öfriga län inkomna i
hvad de afse nedsättning i arrendeafgifterna.
Beträffande sålunda nu ifrågavarande delar åt ärendet inhämtas
af de utaf myndigheterna afgifna utlåtanden hufvudsakligen följande.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Värmlands och Örebro län hafva samtliga beträffande skördeförhållandena
nästlidna år meddelat, att, ehuru skörden till väsentlig
del skadats af frost eller ogynnsamt bergningsväder och året i följd
häraf för jordbrukare ej varit så gynnsamt som de närmast föregående
åren, det dock éj varit så dåligt, att missväxt kunde anses
hafva varit rådande, hvilket antagande jämväl styrktes deraf, att blott
22 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 86.
ett fåtal af de olika länens kronoarrendatorer förenat sig i de underdåniga
ansökningarna, och hafva Kungl. Majrts samtlige bemälde befallningshafvande
i betraktande häraf och då de för kronoegendomarna
i länen utgående årliga arrendebeloppen icke kunde sägas vara bestämda
till så höga belopp, att ett enda års dålig skörd kunde gifva anledningtill
afkortning å arrendena, i likhet med domänintendenterne i dessa
län, med undantag af domänintendenten i Jönköpings län, som förordat
10 procents nedsättning för samtliga kronoarrendatorer inom länet utom
vissa uppgifna, afstyrka nådigt bifall till de underdåniga ansökningarna
i hvad de afsåge nedsättning i arrendena.
Däremot har Kungl. Majrts befallningshafvande i Värmlands län,
lika med domänintendenten i länet, förordat anstånd till den 15 nästkommande
november med erläggandet af halfva arrendeafgifterna.
Domänintendenten och Kungl. Majrts befallningshafvande i Skaraborgs
län hafva, under framhållande, att skörderesultaten under år 1902
ställt sig mycket olika inom olika delar af länet samt att de västliga
och norra trakterna af länet särskild! varit ogynnsamt lottade, förordat
25 procents nedsättning för åtskilliga sökande från hufvudsakligen nämnda
trakter, men däremot afstyrkt bifall till af andra arrendatorer gjord
ansökning.
Kungl. Majrts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala, Södermanlands
och Västmanlands län, hvilka samtliga i hufvudsak anslutit
sig till hvad vederbörande domänintendenter föreslagit, hafva beträffande
1902 års skörderesultat anfört att, enligt till Kungl. Majrts befallningshafvande
inkomna uppgifter, skörden till följd af den kyliga och regniga
väderleken samt den tidiga vintern på de flesta orter inom dessa län varit
under medelmåttan och isynnerhet vårsäden mycket dålig, mångenstädes
så dålig, att den befunnits oanvändbar till utsäde äfvensom i allmänhet
svårsåld om icke osäljbar.
Under framhållande häraf hafva Kungl. Majrts befallningshafvande
i Stockholms och Uppsala län, jämte meddelande att äfven 1901 års
skörd inom dessa län på det lida taget varit under medelmåttan och
så klen, att något öfverskott ej funnits till år 1902, vidare anfört, att,
då det för arrendatorerna inom dessa län till följd af två på hvarandra
följande års felslagna skördar torde möta svårigheter att utgöra dem
åliggande arrendeutskylder, det syntes Kungl. Majrts befallningshafvande
billigt, att kronoarrendatorerna inom länen erhölle lindring i sina skyldigheter
genom en nedsättning i arrendeafgälderna.
Därjämte har Kungl. Majrts befallningshafvande i Uppsala län,
med förmälan att en del af sökande kronoarrendatorerna inom länet
23
Kungl. Maj As Nåd. Proposition N:o 86.
vore för verkställda nybyggnader berättigade till afkortning å 1902 års
arrendeafgifter, framhållit önskvärdheten däraf, att desse sökande icke
härigenom sattes i sämre ställning, utan att de medgåfves samma
arrendelindring, som kunde komma att beviljas öfriga sökandena, hvilket,
läte sig gorå, om ifrågavarande afkortningar, i den man de hindrade
eu eventuell nedsättning i 1902 års arrendeafgifter, uppskötes till ett
kommande år.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har beträffande
1901 års skörderesultat meddelat, att om också skörden detta
år på vissa trakter inom länet varit svag eller mycket svag, verkligmissväxt
dock icke kunde sägas hafva förekommit annorstädes än inom
Hölebo, Daga, Åkers och Selebo härader; och dä 1902 års skörd så till
strå som kärna biff vit väsentligen skadad inom hela länet samt således
arrendatorerna af kronans jordbruksegendomar inom nämnda härader
haft att kämpa med två för jordbruket synnerligen härda, på hvarandra
följande år, h varigenom flertalet af dessa arrendator^- råkat i ekonomiska
svårigheter, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett starka billighetsskäl
tala för medgifvande åt alla kronoarrendatorerna i nyssnämnda
fyra härader af nedsättning å arrendena för nu löpande arrendeår. I
fråga om nedsättning i arrendena för kronoegendomarna inom öfriga
delar af länet har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att till
förmån för samtliga arrendator^- inom dessa delar af länet endast kunde
åberopas, att de på 1902 års skörd gjort en förlust, i allmänhet motsvarande
arrendeavgifternas belopp; men då å andra sidan ett flertal af
dem haft att i jordbruket utstå två på hvarandra följande hårda år
och i följd däraf kämpade med ekonomiska svårigheter — såsom exempel
hvarpå Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att det beträffande
Kundbyholms kungsgård med tillydande i Öster Rekarne härad blifvit
utredt, att nästan total missväxt år 1901 där varit rådande — samt
det kunde synas orättvist, om desse fränkändes den lindring, som kommu
öfriga kronoarrendatorer inom länet till del, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hemställt om nedsättning i arrendeafgifterna jämväl för
alla kronoarrendatorerna inom dessa delar af länet.
Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län i underdånighet fäst uppmärksamheten därå, att några af kronans
arrendatorcr inom länet jämlikt behöriga beslut förklarats berättigade
att såsom ersättning för af dem verkställda nybyggnader få det löpande
årets arrendeafgifter afskrift)a, i följd hvaraf lvungl. Maj:ts befallningshafvande
hemställt, att, om arrendenedsättning medgåfves, det borde
föreskrifvns, att densamma skulle till dem kontant utbetalas.
24
Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har, under
framhållande att nästlidna års klena skörd, efter ett ännu sämre föregående
år, försatt länets arrendatorer i ett bekymmersamt ekonomiskt
läge, hvadan anstalter till beredande af lättnad i deras betryckta ställning
vore af behofvet synnerligen påkallade, likväl icke ansett skäl
föreligga att genom eftergift i arrendet bereda sådan lättnad, isynnerhet
som ett stort antal af länets kronoarrendatorer, ehuru de träffats af eu
ogynnsam skörd, icke vidtagit någon åtgärd för utverkande af eftergift
i arrendebetalningen; utan bär Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hemställt om bemyndigande att meddela kronoarrendatorerna inom länet
anstånd, på visst föreslaget sätt, med betalningen af 1902 års arrendeafgifter.
Domänstyrelsen, som genom särskilda nådiga remisser anbefallts
att afgifva utlåtanden öfver ifrågavarande ansökningar, har beträffande
de från kronoarrendatorer inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Skaraborgs och Örebro län inkomna ansökningar, såvidt nu är fråga,
hemställt, att desamma måtte lämnas utan afseende, samt beträffande
ansökningen från arrendatorer inom Värmlands län, under hemställan att
denna ansökning, i hvad den afsåge nedsättning i arrendena, måtte lämnas
utan afseende, tillstyrkt, att anstånd med erläggande af halfva arrendeafgiften
måtte beviljas kronoarrendatorerna inom sistnämnda län till den
15 nästkommande november; och har domänstyrelsen särskild! beträffande
de af kronoarrendatorer inom Skaraborgs län gjorda ansökningar framhållit,
hurusom till stöd för desamma endast anförts, att skörden under
år 1902 slagit fel, men att, då i de med sökandena ingångna arrendekontrakten
fastslagits bestämd arrendesumma att utgå under en längre tid,
i regel 20 år, med lika belopp så i onda som goda år, arrendatorerna
bort vid arrendenas ingående kunna förutsätta, att ett eller annat missväxtår
under en så lång tidrymd kunde inträffa.
I fråga om de från arrendatorer inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands
och Västmanlands län ingifna underdåniga ansökningar har
domänstyrelsen till en början erinrat, att under den tid, styrelsen utöfvat
sin verksamhet, eu allmän nedsättning medgifvits i kronans arrenden
endast en gång, nämligen då 1887 års Riksdag beviljade eftergift med
10 procent af samma år förfallna arrendeafgifter för år 1886, och att,
förutom då gällande låga priser på landtmannaprodukter och svårighet
att afsätta desamma, eu annan omständighet förefunnits, som väsentligt
bidragit till eftergiftens beviljande, eller att den öfverspekulation, som
på 1870-talet och början af 1880-talet gjort sig gällande på nästan
alla områden af den ekonomiska verksamheten, föranledt till öfver
-
25
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 86.
drifna arrendeanbud vid auktioner för utarrendering af statens domäner,
så att många arrendatorér åtagit sig högre arrendeafgifter, än som motsvarade
egendomarnas verkliga värde. Sedermera hade gång efter annan
ingifvits underdåniga ansökningar om lindring i arrendeafgifterna, hvilka
ansökningar grundats på för jordbruket tryckta konjunkturer eller på
felslagen skörd. Bland dessa ansökningar, som dels lämnats utan afseende,
dels endast föranledt till anstånd med arrendenas erläggande,
ville styrelsen särskild! erinra om dem, som år 1902 inlämnats från
ett flertal kronoarrendatorer inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands
län, att i anseende till de hufvudsakligen i följd af missväxt år
1901 för jordbruket tryckta förhållanden erhålla lindring vid utgörande
af arrendeafgifterna för arrendeåret 14 mars 1901—14 mars 1902 på
det sätt att 33 V3 procent af arrendet finge afkortas och anstånd med
erläggande af lika procenttal af arrendet erhållas, hvilka underdåniga
ansökningar styrelsen i underdånigt utlåtande den 27 februari 1902 ansett
sig, i hvad de afsåge afkortningar å arrendena, böra afstyrka,
hufvudsakligen af det skäl, att ett års felslagen skörd icke utgjorde
tillräcklig ättledning för en dylik förmåns beviljande; och hade Kungl.
Maj:t jämlikt beslut den 7 därpåföljde mars funnit ansökningarna endast
föranleda till beviljande af anstånd med en del af arrendets erläggande
till den 1 oktober 1902.
Nu hade emellertid äfven sistlidna års skörderesultat inom ifrågavarande
län utfallit så, att det, efter hvad de lokala myndigheterna
vitsordat, närmade sig missväxt. Styrelsen ansåge väl att kronoarrendena
i dessa län ej vore högre än att en skötsam arrendator kunde under
medelgoda år spara tillräckligt för att med trygghet möta ett eller annat
mindre godt år, men högst få af arrendatorerna torde vara i tillfälle
att efter den betydliga förlust, som tillskyndats dem i följd af 1901
års ogynnsamma skörd, nu utan andras bistånd utgöra det innevarande
år förfallande arrendet, hvilket endast till en mindre del kunde gäldas
af den senast inhöstade grödan. De försträckningar, hvaraf de för
detta ändamål kunde vara i behof, torde det för arrendatorerna i allmänhet
ej vara lätt att anskaffa, då de för det mesta ej hade någon
säkerhet att erbjuda. Arrendatorernas ekonomiska ställning måste således
anses synnerligen bekymmersam, särskild! deras, som begagnat sig af
det nästlidna år medgifna anstånd med betalning af då förfallet arrende
och nu vore hänvisade att med den senast erhållna underhaltiga skörden
betala, utom utskylder, 17* års arrende. Då i följd af den skördade
vårsädens dåliga beskaffenhet arrendatorerna nödgades under våren för
Bih. till Kiksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 58 Häft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
inköp af annan sådan till utsäde vidkännas en utgift, hvarifrån de i
allmänhet vore under vanliga förhållanden befriade, ökades härigenom
ytterligare svårigheten för dem att anskaffa medel till arrendets betalande.
Vidare vore att märka, att med få undantag de löftesförbindelser,
som lämnades af innehafvarne af medelstora eller mindre
arrendegårdar för arrendeskyldigheternas fullgörande, vore ingångna af
hemmansägare i trakten; och då dessa nu vore i samma belägenhet
som arrendatorerna, kunde ett strängt vidhållande å statens sida af dess
rätt i nu ifrågavarande hänseende komma att bereda bekymmer och
trångmål äfven utom arrendatorernas krets; hvarjämte, om ett större
antal arrenden skulle genom försummad arrendebetalning förverkas,
staten kunde åsamkas större förlust än som motsvarade den nu begärda
nedsättningen i ett års arrende.
I fråga särskilt om de utaf kronoarrendatorerna inom Södermanlands
län ingifna ansökningar har domänstyrelsen, som biträdt Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes förslag om nedsättning i arrendena för arrendatorer
inom Hölebo, Daga, Åkers och Selebo härader äfvensom
för arrendatorn af Sundbyholms kungsgård, beträffande den föreslagna
arrendenedsättningen för öfriga kronoarrendatorer inom länet anfört,
att, då det visserligen vore kändt, att sökande arrendatorer till egendomar
inom Jönåkers, Rond, Oppunda, Willåttinge samt öster- och VästerRekarne
härader fått vidkännas felslagna skördar både under åren 1901
och 1902, styrelsen icke skulle tvekat att tillstyrka arrendened sättning
äfven för dessa, såvida tillförlitlig och fullständig utredning kunde åstadkommas,
om hvilka bland det stora antalet sökande i dessa delar af
länet drabbats af två missväxtår, men då sådant icke läte sig göra, och
bland de sökande funnes personer, som år 1901 fått fullgod skörd, ansåge
sig styrelsen icke kunna biträda Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag om nedsättning i arrendena jämväl för inom dessa delar af länet
boende arrendatorer.
Beträffande arrendatorers af kronoegendomar inom Västmanlands
län ansökning om lindring i arrendet har domänstyrelsen icke funnit
det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet åberopade förhållande,
att en stor del af arrendatorerna inom länet icke begärt eftergift i
arrendet, böra föranleda därtill, att sökande arrendatorerna skulle gå
i mistning af den fulla hjälp, deras belägenhet kräfde.
Vidare har domänstyrelsen — angående de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Uppsala och Södermanlands län gjorda förslag, att
de af kronoarrendatorerna inom dessa län, som för verkställda nybyggnader
medgifvits arrendeafdrag eller förklarats berättigade till afskrift
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
ning af årets till betalning förfallande arrende, skulle, för att icke utestängas
från en eventuell arrendenedsättning, antingen få njuta afkortning
å ett kommande års arrende, eller ock erhålla ett arrendenedsättningen
motsvarande belopp till sig kontant utbetaldt — förklarat
sig ej kunna biträda ifrågavarande förslag, enär den fråga, som på
grund af de underdåniga ansökningarna förelåge till pröfning rörande
arrendenedsättning, inskränkte sig därtill, om någon del af kronans
fordran för arrende under året 14 mars 1902—14 mars 1903 borde
efterskänkas.
På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till hvad i
ärendet i öfrigt blifvit utredt, har domänstyrelsen hemställt om eftergift
i de innevarande år förfallande arrendeafgifter för de af sökandena
arrenderade kronoegendomar inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands
län samt inom Hölebo, Daga, Åkers och Selebo härader af Södermanlands
län äfvensom för Sundbyholms kungsgård inom sistnämnda
län med 25 procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet, som
vid meddelande af Kungl. Maj:ts beslut i ärendet ännu vore obetald,
eller, där arrendeafgiften blifvit till fullo gulden, uppbäras kontant att
afkortas å 1902 års arrendemedel.
Slutligen har domänstyrelsen meddelat, att, enligt i styrelsen
verkställd uträkning, de eftergifter i arrendena, styrelsen sålunda tillstyrkt,
för de särskilda länen motsvarades af följande belopp, nämligen
för Stockholms län 21,278 kronor 50 öre, för Uppsala län 14,449 kronor
52 öre, för Södermanlands län 6,519 kronor 85 öre och för Västmanlands
län 10,126 kronor 25 öre eller tillhopa 52,374 kronor 12 öre.
Att åtskilliga af kronans arrendatorer inom olika delar af landet
till följd af nästföregående års synnerligen ogynnsamma skördeförhållanden
tillfogats ganska kännbara ekonomiska förluster, därom bära såväl
de talrika, till Kungl. Maj:t från nämnda arrendatorer inkomna ansökningarna
om nedsättning i eller anstånd med arrendeafgifterna, som
äfven de häröfver hörda myndigheternas uttalanden nogsamt vittne.
Men då arrendeafgifterna för kronans egendomar i allmänhet icke äro
uppdrifna, utan föreslagits och fastställts enligt skäliga beräkningsgrunder,
och då arrendeperioderna i de flesta fall omfatta en tidrymd
af 20 år, samt en arrendator på grund häraf bör vid arrendeaftalets
ingående vara beredd att, oberoende af ett eller annat missväxtår, oafkortad
erlägga den årligen förfallande arrendeafgiften, finner jag, i
likhet med domänstyrelsen, ett års förfelad skörd icke ensamt för sig
innebära tillräckligt skäl för en nedsättning i arrendeafgifterna. Har
28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
däremot en arrendator fått vidkännas två på hvarandra följande missväxtår,
torde en sådan nedsättning böra ifrågakomma. Enligt hvad af
handlingarna i ärendet framgår och jag jämväl kunnat från de särskilda
orterna inhämta, torde så varit förhållandet för de flesta kronoarrendatorerna
inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands
län. För dessa kronans arrendator torde därför någon lindring
böra beredas genom nedsättning i de innevarande år förfallande
arrendeafgifterna, helst med all sannolikhet kan förntses, att de två
sistförflutna årens ogynnsamma väderleksförhållanden skola komma att
menligt inverka jämväl på detta års skörderesnltat. I afseende å beloppet
af den nedsättning, som bör arrendatorerna inom ifrågavarande fyra
län tillgodokomma, anser jag mig böra stanna vid 20 procent af arrendeafgifterna.
Att, såsom domänstyrelsen ifrågasatt, låta denna lindring
tillgodokomma endast vissa arrendator inom dessa fyra län flnner jag
mig emellertid icke kanna tillstyrka. Den omständigheten att en del
arrendator ej undertecknat de till Kungl. Maj:t ställda ansökningarna
i ämnet synes mig, vid det kända förhållande att, särskilt
hvad Stockholms, Uppsala och Västmanlands län angår, skörderesultaten
såväl 1901 som 1902 öfverallt varit synnerligen klena, icke böra
gifva anledning därtill, att desse arrendatorer icke beredas samma förmån
som sökandena; och om, hvad angår arrendatorerne inom Jönåkers, Rond,
Oppunda, Willåttinge samt Öster- och Väster Rekarne härader inom
Södermanlands län, det äfven af hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och domänstyrelsen anfört synes framgå, att en eller annan af
desse arrendatorer icke drabbats af missväxt båda åren 1901 och
1902, lärer i allt fall, efter hvad af nämnda myndigheter vitsordadt
blifvit och jag jämväl haft tillfälle under hand inhämta, det stora
flertalet af dem hafva att kämpa med ganska stora svårigheter i anledning
af de svaga skördar, som nämnda två år uppnåtts. Icke heller
kan jag finna rättvist att arrendator, som till följd af verkställda nybyggnader
medgifvits arrendeafdrag eller förklarats berättigad till afskrifning
af årets till betalning förfallande arrende, härigenom skulle
utestängas från delaktighet af den lindring, som ansetts böra andra
arrendatorer tillgodokomma. Vid nu angifna förhållanden och då det
torde vara omöjligt att utreda, hvilka bland de särskilda arrendatorerne
varit utsatta för två års missväxt eller allenast för ett års, finner jag
mig höra förorda, att den lindring i arrendeafgifterna, jag tillstyrkt,
må tillgodokomma samtliga arrendatorer inom de fyra län, om hvilka
nu är fråga.
Beträffande föreliggande ansökning från kronoarrendatorer inom
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
Värmlands län, hvarest visserligen nästlidna år i fråga om skörden
varit i hög grad otillfredsställande, men där kronoarrendena i allmänhet
anses ganska fördelaktiga, torde, på sätt jag förut anfört, ett dåligt
skördeår ensamt ej berättiga till nedsättning i arrendeafgifterna, men då
sökandena jämväl anhållit om betalningsanstånd och ett sådant ej
medför någon minskning i statsverkets inkomster, anser jag mig böra
förorda, att kronoarrendatorerna inom detta län i likhet med hvad,
enligt hvad jag härofvan haft tillfälle erinra, medgifvits arrendatorer
inom åtskilliga andra län, beviljas anstånd till instundande höst med
erläggandet af halfva arrendeatgifterna.
I fråga slutligen om förevarande ansökningar från kronoarrendatorer
inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs och
Örebro län, hvilka anhållit om nedsättning uti de innevarande år till
betalning förfallande arrendeafgifterna, får jag, då dessa ansökningar
endast stödja sig därpå, att nästlidna år inom dessa län medfört felslagna
skördar, af skäl jag förut anfört, i underdånighet hemställa, att
dessa ansökningar måtte lämnas utan afseende.
Under förutsättning af bifall till hvad jag i anslutning härtill nu
går att föreslå, skulle, då enligt mig från domänstyrelsen tillhandakommen
uppgift summan af de för arrendeåret 1902—1903 utgående
utgifter för utarrenderade kronoegendomar inom Stockholms, Uppsala,
Södermanlands och Västmanlands län utgör tillhopa 474,537 kronor 54
öre, beloppet af den nedsättning, som borde arrendatorerna inom omförmälda
fyra län tillgodokomma, uppgå till sammanlagdt 94,907 kronor
51 öre.
På grund af hvad jag i detta ärende anfört, hemställer jag i
underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte
dels i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva
att samtlige arrendatorer af för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands
län må å arrendeafgifterna för arrendeåret 14 mars 1902—14 mars 1903
åtnjuta eftergift med tjugu procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet,
som ännu må vara obetald, eller, där arrendeafgiften
blifvit till fullo gulden, uppbäras kontant, att afkortas å 1902 års
arrendemedel;
dels, i fråga om den af kronoarren datorer inom Värmlands län
gjorda underdåniga ansökningen, i enlighet med hvad domänstyrelsen
hemställt, allenast i så måtto bifalla den gjorda framställningen, att
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län bemyndigas att, därest
arrendator af under domänstyrelsens förvaltning ställd kronojord inom
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.
länet, hvilken icke vid redan hållen uppbördsstämma erlagt hela den
honom för arrendeåret 1902—1903 debiterade arrendeafgift, därom gör
ansökning, meddela anstånd med erläggande af halfva arrendeafgiften
till senast den 15 nästkommande november, under villkor att arrendelöftesmännen
förklara sig, oaktadt anståndet, vidblifva sin löftesansvarighet
för arrendets fulla gäldande, dock att sådant anstånd icke må beviljas
arrendator, som den 14 innevarande mars frånträder arrendet;
dels ock förklara de från kronoarrendatorer inom Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs och Örebro län inkomna ansökningar,
i hvad desamma afse eftergift å arrendeafgifterna, icke till någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Till hvad föredragande departementschefen sålunda
anfört och hemställt, däruti statsrådets öfrige
ledamöter förenade sig, behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga — vid
detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex. protocollo.
Reinh. H. J. Rudbeck.
i
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1903:144 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj.-ts proposition angående eftergift å arrendeafgiftema för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kronoegend s. 1 i texten