Sök i Ratio Lex

Angående eftergift å arrendeafgifter na för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kronoeg endomar inom vissa län

1903-03-13 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:86, Angående eftergift å arrendeafgifter na för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kronoeg endomar inom vissa län

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

19

N:o 86.

Kung!. Maj ds nådign proposition till Riksdagen, angående eftergift

å arrendeafgifter na för arrendeåret 1902—1903

för utarrenderade kronoeg endomar inom vissa län; gifven

Stockholms slott den 13 mars 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att sandlige arrendator af för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands

län må å arrendeafgifterna för arrendeåret 14 mars 1902—14 mars

1903 åtnjuta eftergift med tjugu procent, att afdragas å den del af

arrendebeloppet, som ännu må vara obetald, eller, där arrendeafgiften

blifvit till fullo gulden, uppbäras kontant, att afkortas å 1902 års arrendemedel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Theodor Odelberg.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 86.

Utdrag af protokollet öfver jordbi-uksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å

Stockholms slott den 13 mars 1903.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och

von Friesen.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde

härefter :

Hos Kungl. Maj:t hafva åtskilliga kronoarrendatorer inom Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands län i underdånighet

anhållit att Kungl. Maj:t måtte bereda sökandena lindring vid utgörandet

af arrendeafgifterna för arrendeåret 14 mars 1902—14 mars 1903; och

har i sådant afseende begärts, af sökandena från Jönköpings och Skaraborgs

län nedsättning i arrendeafgifterna med 20—50 procent af samma

afgifter samt af sökandena från öfriga län dels nedsättning i arrende
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 86.

afgifterna med 20—25 procent, dels ock anstånd med erläggande af

en del af det efter nedsättningen återstående arrendebeloppet.

Till stöd för de underdåniga ansökningarna hafva sökandena samstämmigt

åberopat, hurusom skörderesultaten inom ifrågavarande län

under nästlidna år varit särdeles ogynnsamma, och att sökandenas

ekonomiska ställning i följd däraf vore mycket bekymmersam; hvarjämte

sökandena från Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands

län tillika framhållit, att jämväl under år 1901 missväxt inom

dessa län varit rådande.

Öfver ansökningarna hafva Kung!. Maj ds befallningshafvande i

de olika länen, efter att hafva inhämtat yttranden från vederbörande

domänintendenter och i vissa fall jämväl från kronofogdarne inom länen,

afgifvit underdåniga utlåtanden.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t,

vid underdånig föredragning den 6 innevarande mars utaf ifrågavarande,

från kronoarrendatorer inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands,

Östergötlands, Kronobergs och Örebro län inkomna ansökningar,

i hvad samma ansökningar afsåge erhållande af anstånd med

erläggande af arrendeafgifterna för året 14 mars 1902—14 mars 1903,

i öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen föreslagit, medgifvit anstånd

med erläggande af halfva berörda arrendeafgifter för kronoarrendatorer

inom Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län till den 1 nästkommande

oktober samt inom Uppsala och Västmanlands län till den 1

därpå följande november, men däremot icke funnit skäl att i berörda afseende

till de utaf arrendatorer inom Örebro och Kronobergs län ingifna ansökningar

lämna bifall.

De ansökningar, jag nu anhåller att få underställa Kungl. Maj ds

pröfning, äro alltså de från Jönköpings, Skaraborgs och Värmlands län

inkomna i hela dess omfattning samt de från öfriga län inkomna i

hvad de afse nedsättning i arrendeafgifterna.

Beträffande sålunda nu ifrågavarande delar åt ärendet inhämtas

af de utaf myndigheterna afgifna utlåtanden hufvudsakligen följande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Värmlands och Örebro län hafva samtliga beträffande skördeförhållandena

nästlidna år meddelat, att, ehuru skörden till väsentlig

del skadats af frost eller ogynnsamt bergningsväder och året i följd

häraf för jordbrukare ej varit så gynnsamt som de närmast föregående

åren, det dock éj varit så dåligt, att missväxt kunde anses

hafva varit rådande, hvilket antagande jämväl styrktes deraf, att blott

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 86.

ett fåtal af de olika länens kronoarrendatorer förenat sig i de underdåniga

ansökningarna, och hafva Kungl. Majrts samtlige bemälde befallningshafvande

i betraktande häraf och då de för kronoegendomarna

i länen utgående årliga arrendebeloppen icke kunde sägas vara bestämda

till så höga belopp, att ett enda års dålig skörd kunde gifva anledningtill

afkortning å arrendena, i likhet med domänintendenterne i dessa

län, med undantag af domänintendenten i Jönköpings län, som förordat

10 procents nedsättning för samtliga kronoarrendatorer inom länet utom

vissa uppgifna, afstyrka nådigt bifall till de underdåniga ansökningarna

i hvad de afsåge nedsättning i arrendena.

Däremot har Kungl. Majrts befallningshafvande i Värmlands län,

lika med domänintendenten i länet, förordat anstånd till den 15 nästkommande

november med erläggandet af halfva arrendeafgifterna.

Domänintendenten och Kungl. Majrts befallningshafvande i Skaraborgs

län hafva, under framhållande, att skörderesultaten under år 1902

ställt sig mycket olika inom olika delar af länet samt att de västliga

och norra trakterna af länet särskild! varit ogynnsamt lottade, förordat

25 procents nedsättning för åtskilliga sökande från hufvudsakligen nämnda

trakter, men däremot afstyrkt bifall till af andra arrendatorer gjord

ansökning.

Kungl. Majrts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala, Södermanlands

och Västmanlands län, hvilka samtliga i hufvudsak anslutit

sig till hvad vederbörande domänintendenter föreslagit, hafva beträffande

1902 års skörderesultat anfört att, enligt till Kungl. Majrts befallningshafvande

inkomna uppgifter, skörden till följd af den kyliga och regniga

väderleken samt den tidiga vintern på de flesta orter inom dessa län varit

under medelmåttan och isynnerhet vårsäden mycket dålig, mångenstädes

så dålig, att den befunnits oanvändbar till utsäde äfvensom i allmänhet

svårsåld om icke osäljbar.

Under framhållande häraf hafva Kungl. Majrts befallningshafvande

i Stockholms och Uppsala län, jämte meddelande att äfven 1901 års

skörd inom dessa län på det lida taget varit under medelmåttan och

så klen, att något öfverskott ej funnits till år 1902, vidare anfört, att,

då det för arrendatorerna inom dessa län till följd af två på hvarandra

följande års felslagna skördar torde möta svårigheter att utgöra dem

åliggande arrendeutskylder, det syntes Kungl. Majrts befallningshafvande

billigt, att kronoarrendatorerna inom länen erhölle lindring i sina skyldigheter

genom en nedsättning i arrendeafgälderna.

Därjämte har Kungl. Majrts befallningshafvande i Uppsala län,

med förmälan att en del af sökande kronoarrendatorerna inom länet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj As Nåd. Proposition N:o 86.

vore för verkställda nybyggnader berättigade till afkortning å 1902 års

arrendeafgifter, framhållit önskvärdheten däraf, att desse sökande icke

härigenom sattes i sämre ställning, utan att de medgåfves samma

arrendelindring, som kunde komma att beviljas öfriga sökandena, hvilket,

läte sig gorå, om ifrågavarande afkortningar, i den man de hindrade

eu eventuell nedsättning i 1902 års arrendeafgifter, uppskötes till ett

kommande år.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har beträffande

1901 års skörderesultat meddelat, att om också skörden detta

år på vissa trakter inom länet varit svag eller mycket svag, verkligmissväxt

dock icke kunde sägas hafva förekommit annorstädes än inom

Hölebo, Daga, Åkers och Selebo härader; och dä 1902 års skörd så till

strå som kärna biff vit väsentligen skadad inom hela länet samt således

arrendatorerna af kronans jordbruksegendomar inom nämnda härader

haft att kämpa med två för jordbruket synnerligen härda, på hvarandra

följande år, h varigenom flertalet af dessa arrendator^- råkat i ekonomiska

svårigheter, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett starka billighetsskäl

tala för medgifvande åt alla kronoarrendatorerna i nyssnämnda

fyra härader af nedsättning å arrendena för nu löpande arrendeår. I

fråga om nedsättning i arrendena för kronoegendomarna inom öfriga

delar af länet har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att till

förmån för samtliga arrendator^- inom dessa delar af länet endast kunde

åberopas, att de på 1902 års skörd gjort en förlust, i allmänhet motsvarande

arrendeavgifternas belopp; men då å andra sidan ett flertal af

dem haft att i jordbruket utstå två på hvarandra följande hårda år

och i följd däraf kämpade med ekonomiska svårigheter — såsom exempel

hvarpå Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att det beträffande

Kundbyholms kungsgård med tillydande i Öster Rekarne härad blifvit

utredt, att nästan total missväxt år 1901 där varit rådande — samt

det kunde synas orättvist, om desse fränkändes den lindring, som kommu

öfriga kronoarrendatorer inom länet till del, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hemställt om nedsättning i arrendeafgifterna jämväl för

alla kronoarrendatorerna inom dessa delar af länet.

Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län i underdånighet fäst uppmärksamheten därå, att några af kronans

arrendatorcr inom länet jämlikt behöriga beslut förklarats berättigade

att såsom ersättning för af dem verkställda nybyggnader få det löpande

årets arrendeafgifter afskrift)a, i följd hvaraf lvungl. Maj:ts befallningshafvande

hemställt, att, om arrendenedsättning medgåfves, det borde

föreskrifvns, att densamma skulle till dem kontant utbetalas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har, under

framhållande att nästlidna års klena skörd, efter ett ännu sämre föregående

år, försatt länets arrendatorer i ett bekymmersamt ekonomiskt

läge, hvadan anstalter till beredande af lättnad i deras betryckta ställning

vore af behofvet synnerligen påkallade, likväl icke ansett skäl

föreligga att genom eftergift i arrendet bereda sådan lättnad, isynnerhet

som ett stort antal af länets kronoarrendatorer, ehuru de träffats af eu

ogynnsam skörd, icke vidtagit någon åtgärd för utverkande af eftergift

i arrendebetalningen; utan bär Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hemställt om bemyndigande att meddela kronoarrendatorerna inom länet

anstånd, på visst föreslaget sätt, med betalningen af 1902 års arrendeafgifter.

Domänstyrelsen, som genom särskilda nådiga remisser anbefallts

att afgifva utlåtanden öfver ifrågavarande ansökningar, har beträffande

de från kronoarrendatorer inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Skaraborgs och Örebro län inkomna ansökningar, såvidt nu är fråga,

hemställt, att desamma måtte lämnas utan afseende, samt beträffande

ansökningen från arrendatorer inom Värmlands län, under hemställan att

denna ansökning, i hvad den afsåge nedsättning i arrendena, måtte lämnas

utan afseende, tillstyrkt, att anstånd med erläggande af halfva arrendeafgiften

måtte beviljas kronoarrendatorerna inom sistnämnda län till den

15 nästkommande november; och har domänstyrelsen särskild! beträffande

de af kronoarrendatorer inom Skaraborgs län gjorda ansökningar framhållit,

hurusom till stöd för desamma endast anförts, att skörden under

år 1902 slagit fel, men att, då i de med sökandena ingångna arrendekontrakten

fastslagits bestämd arrendesumma att utgå under en längre tid,

i regel 20 år, med lika belopp så i onda som goda år, arrendatorerna

bort vid arrendenas ingående kunna förutsätta, att ett eller annat missväxtår

under en så lång tidrymd kunde inträffa.

I fråga om de från arrendatorer inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands

och Västmanlands län ingifna underdåniga ansökningar har

domänstyrelsen till en början erinrat, att under den tid, styrelsen utöfvat

sin verksamhet, eu allmän nedsättning medgifvits i kronans arrenden

endast en gång, nämligen då 1887 års Riksdag beviljade eftergift med

10 procent af samma år förfallna arrendeafgifter för år 1886, och att,

förutom då gällande låga priser på landtmannaprodukter och svårighet

att afsätta desamma, eu annan omständighet förefunnits, som väsentligt

bidragit till eftergiftens beviljande, eller att den öfverspekulation, som

på 1870-talet och början af 1880-talet gjort sig gällande på nästan

alla områden af den ekonomiska verksamheten, föranledt till öfver
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 86.

drifna arrendeanbud vid auktioner för utarrendering af statens domäner,

så att många arrendatorér åtagit sig högre arrendeafgifter, än som motsvarade

egendomarnas verkliga värde. Sedermera hade gång efter annan

ingifvits underdåniga ansökningar om lindring i arrendeafgifterna, hvilka

ansökningar grundats på för jordbruket tryckta konjunkturer eller på

felslagen skörd. Bland dessa ansökningar, som dels lämnats utan afseende,

dels endast föranledt till anstånd med arrendenas erläggande,

ville styrelsen särskild! erinra om dem, som år 1902 inlämnats från

ett flertal kronoarrendatorer inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands

län, att i anseende till de hufvudsakligen i följd af missväxt år

1901 för jordbruket tryckta förhållanden erhålla lindring vid utgörande

af arrendeafgifterna för arrendeåret 14 mars 1901—14 mars 1902 på

det sätt att 33 V3 procent af arrendet finge afkortas och anstånd med

erläggande af lika procenttal af arrendet erhållas, hvilka underdåniga

ansökningar styrelsen i underdånigt utlåtande den 27 februari 1902 ansett

sig, i hvad de afsåge afkortningar å arrendena, böra afstyrka,

hufvudsakligen af det skäl, att ett års felslagen skörd icke utgjorde

tillräcklig ättledning för en dylik förmåns beviljande; och hade Kungl.

Maj:t jämlikt beslut den 7 därpåföljde mars funnit ansökningarna endast

föranleda till beviljande af anstånd med en del af arrendets erläggande

till den 1 oktober 1902.

Nu hade emellertid äfven sistlidna års skörderesultat inom ifrågavarande

län utfallit så, att det, efter hvad de lokala myndigheterna

vitsordat, närmade sig missväxt. Styrelsen ansåge väl att kronoarrendena

i dessa län ej vore högre än att en skötsam arrendator kunde under

medelgoda år spara tillräckligt för att med trygghet möta ett eller annat

mindre godt år, men högst få af arrendatorerna torde vara i tillfälle

att efter den betydliga förlust, som tillskyndats dem i följd af 1901

års ogynnsamma skörd, nu utan andras bistånd utgöra det innevarande

år förfallande arrendet, hvilket endast till en mindre del kunde gäldas

af den senast inhöstade grödan. De försträckningar, hvaraf de för

detta ändamål kunde vara i behof, torde det för arrendatorerna i allmänhet

ej vara lätt att anskaffa, då de för det mesta ej hade någon

säkerhet att erbjuda. Arrendatorernas ekonomiska ställning måste således

anses synnerligen bekymmersam, särskild! deras, som begagnat sig af

det nästlidna år medgifna anstånd med betalning af då förfallet arrende

och nu vore hänvisade att med den senast erhållna underhaltiga skörden

betala, utom utskylder, 17* års arrende. Då i följd af den skördade

vårsädens dåliga beskaffenhet arrendatorerna nödgades under våren för

Bih. till Kiksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 58 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

inköp af annan sådan till utsäde vidkännas en utgift, hvarifrån de i

allmänhet vore under vanliga förhållanden befriade, ökades härigenom

ytterligare svårigheten för dem att anskaffa medel till arrendets betalande.

Vidare vore att märka, att med få undantag de löftesförbindelser,

som lämnades af innehafvarne af medelstora eller mindre

arrendegårdar för arrendeskyldigheternas fullgörande, vore ingångna af

hemmansägare i trakten; och då dessa nu vore i samma belägenhet

som arrendatorerna, kunde ett strängt vidhållande å statens sida af dess

rätt i nu ifrågavarande hänseende komma att bereda bekymmer och

trångmål äfven utom arrendatorernas krets; hvarjämte, om ett större

antal arrenden skulle genom försummad arrendebetalning förverkas,

staten kunde åsamkas större förlust än som motsvarade den nu begärda

nedsättningen i ett års arrende.

I fråga särskilt om de utaf kronoarrendatorerna inom Södermanlands

län ingifna ansökningar har domänstyrelsen, som biträdt Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes förslag om nedsättning i arrendena för arrendatorer

inom Hölebo, Daga, Åkers och Selebo härader äfvensom

för arrendatorn af Sundbyholms kungsgård, beträffande den föreslagna

arrendenedsättningen för öfriga kronoarrendatorer inom länet anfört,

att, då det visserligen vore kändt, att sökande arrendatorer till egendomar

inom Jönåkers, Rond, Oppunda, Willåttinge samt öster- och VästerRekarne

härader fått vidkännas felslagna skördar både under åren 1901

och 1902, styrelsen icke skulle tvekat att tillstyrka arrendened sättning

äfven för dessa, såvida tillförlitlig och fullständig utredning kunde åstadkommas,

om hvilka bland det stora antalet sökande i dessa delar af

länet drabbats af två missväxtår, men då sådant icke läte sig göra, och

bland de sökande funnes personer, som år 1901 fått fullgod skörd, ansåge

sig styrelsen icke kunna biträda Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag om nedsättning i arrendena jämväl för inom dessa delar af länet

boende arrendatorer.

Beträffande arrendatorers af kronoegendomar inom Västmanlands

län ansökning om lindring i arrendet har domänstyrelsen icke funnit

det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet åberopade förhållande,

att en stor del af arrendatorerna inom länet icke begärt eftergift i

arrendet, böra föranleda därtill, att sökande arrendatorerna skulle gå

i mistning af den fulla hjälp, deras belägenhet kräfde.

Vidare har domänstyrelsen — angående de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Uppsala och Södermanlands län gjorda förslag, att

de af kronoarrendatorerna inom dessa län, som för verkställda nybyggnader

medgifvits arrendeafdrag eller förklarats berättigade till afskrift

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

ning af årets till betalning förfallande arrende, skulle, för att icke utestängas

från en eventuell arrendenedsättning, antingen få njuta afkortning

å ett kommande års arrende, eller ock erhålla ett arrendenedsättningen

motsvarande belopp till sig kontant utbetaldt — förklarat

sig ej kunna biträda ifrågavarande förslag, enär den fråga, som på

grund af de underdåniga ansökningarna förelåge till pröfning rörande

arrendenedsättning, inskränkte sig därtill, om någon del af kronans

fordran för arrende under året 14 mars 1902—14 mars 1903 borde

efterskänkas.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till hvad i

ärendet i öfrigt blifvit utredt, har domänstyrelsen hemställt om eftergift

i de innevarande år förfallande arrendeafgifter för de af sökandena

arrenderade kronoegendomar inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands

län samt inom Hölebo, Daga, Åkers och Selebo härader af Södermanlands

län äfvensom för Sundbyholms kungsgård inom sistnämnda

län med 25 procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet, som

vid meddelande af Kungl. Maj:ts beslut i ärendet ännu vore obetald,

eller, där arrendeafgiften blifvit till fullo gulden, uppbäras kontant att

afkortas å 1902 års arrendemedel.

Slutligen har domänstyrelsen meddelat, att, enligt i styrelsen

verkställd uträkning, de eftergifter i arrendena, styrelsen sålunda tillstyrkt,

för de särskilda länen motsvarades af följande belopp, nämligen

för Stockholms län 21,278 kronor 50 öre, för Uppsala län 14,449 kronor

52 öre, för Södermanlands län 6,519 kronor 85 öre och för Västmanlands

län 10,126 kronor 25 öre eller tillhopa 52,374 kronor 12 öre.

Att åtskilliga af kronans arrendatorer inom olika delar af landet

till följd af nästföregående års synnerligen ogynnsamma skördeförhållanden

tillfogats ganska kännbara ekonomiska förluster, därom bära såväl

de talrika, till Kungl. Maj:t från nämnda arrendatorer inkomna ansökningarna

om nedsättning i eller anstånd med arrendeafgifterna, som

äfven de häröfver hörda myndigheternas uttalanden nogsamt vittne.

Men då arrendeafgifterna för kronans egendomar i allmänhet icke äro

uppdrifna, utan föreslagits och fastställts enligt skäliga beräkningsgrunder,

och då arrendeperioderna i de flesta fall omfatta en tidrymd

af 20 år, samt en arrendator på grund häraf bör vid arrendeaftalets

ingående vara beredd att, oberoende af ett eller annat missväxtår, oafkortad

erlägga den årligen förfallande arrendeafgiften, finner jag, i

likhet med domänstyrelsen, ett års förfelad skörd icke ensamt för sig

innebära tillräckligt skäl för en nedsättning i arrendeafgifterna. Har

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

däremot en arrendator fått vidkännas två på hvarandra följande missväxtår,

torde en sådan nedsättning böra ifrågakomma. Enligt hvad af

handlingarna i ärendet framgår och jag jämväl kunnat från de särskilda

orterna inhämta, torde så varit förhållandet för de flesta kronoarrendatorerna

inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands

län. För dessa kronans arrendator torde därför någon lindring

böra beredas genom nedsättning i de innevarande år förfallande

arrendeafgifterna, helst med all sannolikhet kan förntses, att de två

sistförflutna årens ogynnsamma väderleksförhållanden skola komma att

menligt inverka jämväl på detta års skörderesnltat. I afseende å beloppet

af den nedsättning, som bör arrendatorerna inom ifrågavarande fyra

län tillgodokomma, anser jag mig böra stanna vid 20 procent af arrendeafgifterna.

Att, såsom domänstyrelsen ifrågasatt, låta denna lindring

tillgodokomma endast vissa arrendator inom dessa fyra län flnner jag

mig emellertid icke kanna tillstyrka. Den omständigheten att en del

arrendator ej undertecknat de till Kungl. Maj:t ställda ansökningarna

i ämnet synes mig, vid det kända förhållande att, särskilt

hvad Stockholms, Uppsala och Västmanlands län angår, skörderesultaten

såväl 1901 som 1902 öfverallt varit synnerligen klena, icke böra

gifva anledning därtill, att desse arrendatorer icke beredas samma förmån

som sökandena; och om, hvad angår arrendatorerne inom Jönåkers, Rond,

Oppunda, Willåttinge samt Öster- och Väster Rekarne härader inom

Södermanlands län, det äfven af hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och domänstyrelsen anfört synes framgå, att en eller annan af

desse arrendatorer icke drabbats af missväxt båda åren 1901 och

1902, lärer i allt fall, efter hvad af nämnda myndigheter vitsordadt

blifvit och jag jämväl haft tillfälle under hand inhämta, det stora

flertalet af dem hafva att kämpa med ganska stora svårigheter i anledning

af de svaga skördar, som nämnda två år uppnåtts. Icke heller

kan jag finna rättvist att arrendator, som till följd af verkställda nybyggnader

medgifvits arrendeafdrag eller förklarats berättigad till afskrifning

af årets till betalning förfallande arrende, härigenom skulle

utestängas från delaktighet af den lindring, som ansetts böra andra

arrendatorer tillgodokomma. Vid nu angifna förhållanden och då det

torde vara omöjligt att utreda, hvilka bland de särskilda arrendatorerne

varit utsatta för två års missväxt eller allenast för ett års, finner jag

mig höra förorda, att den lindring i arrendeafgifterna, jag tillstyrkt,

må tillgodokomma samtliga arrendatorer inom de fyra län, om hvilka

nu är fråga.

Beträffande föreliggande ansökning från kronoarrendatorer inom

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Värmlands län, hvarest visserligen nästlidna år i fråga om skörden

varit i hög grad otillfredsställande, men där kronoarrendena i allmänhet

anses ganska fördelaktiga, torde, på sätt jag förut anfört, ett dåligt

skördeår ensamt ej berättiga till nedsättning i arrendeafgifterna, men då

sökandena jämväl anhållit om betalningsanstånd och ett sådant ej

medför någon minskning i statsverkets inkomster, anser jag mig böra

förorda, att kronoarrendatorerna inom detta län i likhet med hvad,

enligt hvad jag härofvan haft tillfälle erinra, medgifvits arrendatorer

inom åtskilliga andra län, beviljas anstånd till instundande höst med

erläggandet af halfva arrendeatgifterna.

I fråga slutligen om förevarande ansökningar från kronoarrendatorer

inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs och

Örebro län, hvilka anhållit om nedsättning uti de innevarande år till

betalning förfallande arrendeafgifterna, får jag, då dessa ansökningar

endast stödja sig därpå, att nästlidna år inom dessa län medfört felslagna

skördar, af skäl jag förut anfört, i underdånighet hemställa, att

dessa ansökningar måtte lämnas utan afseende.

Under förutsättning af bifall till hvad jag i anslutning härtill nu

går att föreslå, skulle, då enligt mig från domänstyrelsen tillhandakommen

uppgift summan af de för arrendeåret 1902—1903 utgående

utgifter för utarrenderade kronoegendomar inom Stockholms, Uppsala,

Södermanlands och Västmanlands län utgör tillhopa 474,537 kronor 54

öre, beloppet af den nedsättning, som borde arrendatorerna inom omförmälda

fyra län tillgodokomma, uppgå till sammanlagdt 94,907 kronor

51 öre.

På grund af hvad jag i detta ärende anfört, hemställer jag i

underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte

dels i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva

att samtlige arrendatorer af för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands

län må å arrendeafgifterna för arrendeåret 14 mars 1902—14 mars 1903

åtnjuta eftergift med tjugu procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet,

som ännu må vara obetald, eller, där arrendeafgiften

blifvit till fullo gulden, uppbäras kontant, att afkortas å 1902 års

arrendemedel;

dels, i fråga om den af kronoarren datorer inom Värmlands län

gjorda underdåniga ansökningen, i enlighet med hvad domänstyrelsen

hemställt, allenast i så måtto bifalla den gjorda framställningen, att

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län bemyndigas att, därest

arrendator af under domänstyrelsens förvaltning ställd kronojord inom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

länet, hvilken icke vid redan hållen uppbördsstämma erlagt hela den

honom för arrendeåret 1902—1903 debiterade arrendeafgift, därom gör

ansökning, meddela anstånd med erläggande af halfva arrendeafgiften

till senast den 15 nästkommande november, under villkor att arrendelöftesmännen

förklara sig, oaktadt anståndet, vidblifva sin löftesansvarighet

för arrendets fulla gäldande, dock att sådant anstånd icke må beviljas

arrendator, som den 14 innevarande mars frånträder arrendet;

dels ock förklara de från kronoarrendatorer inom Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs och Örebro län inkomna ansökningar,

i hvad desamma afse eftergift å arrendeafgifterna, icke till någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Till hvad föredragande departementschefen sålunda

anfört och hemställt, däruti statsrådets öfrige

ledamöter förenade sig, behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga — vid

detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex. protocollo.

Reinh. H. J. Rudbeck.

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:144 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj.-ts proposition angående eftergift å arrendeafgiftema för arrendeåret 1902—1903 för utarrenderade kronoegend s. 1 i texten