Sök i Ratio Lex

Angående ändrade bestämmelser rörande trafikerandet af järnvägen Gellivare—Riksgränsen äfvensom angående beviljande åt Luossavaara —Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält af ett lån å 20,000,000 kronor m. m

1903-04-28 · 64 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:97, Angående ändrade bestämmelser rörande trafikerandet af järnvägen Gellivare—Riksgränsen äfvensom angående beviljande åt Luossavaara —Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält af ett lån å 20,000,000 kronor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

1

N:o 97.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

ändrade bestämmelser rörande trafikerandet af järnvägen

Gellivare—Riksgränsen äfvensom angående beviljande åt

Luossavaara —Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget

Gellivare malmfält af ett lån å 20,000,000 kronor m. m.;

Gifven Stockholms slott den 28 april 1903.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå,

att Riksdagen, under medgifvande att Kungl. Maj:t å statens vägnar

må med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält ingå

öfverenskommelse af den lydelse, det i statsrådsprotokollet omförmälda

förslag utvisar, måtte bevilja, såsom lån till Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, ett belopp af 20,000,000

kronor, att af riksgäldskontoret utbetalas på de villkor, som i nämnda

öfverenskommelse närmare angifvas.

Bill. till lli/csd. Prot. 1903. 1 Sami, 1 Afd. 64 luft. (N:o 97.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

K. S. Husberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

april 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och

von Friesen.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anförde t. f. chefen för civildepartementet statsrådet

Husberg:

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift af den 1 april 1903 har

styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, hvilket bolag

med vederbörande träffat villkorlig öfverenskommelse om förvärfvande

för bolagets räkning af omkring 90 procent af aktierna i aktiebolaget

Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, hemställt om

vidtagande af erforderliga åtgärder för åstadkommande af ett aftal mellan

svenska staten, å ena sidan, och nämnda tre bolag, a andra sidan, i enlighet

med ett ansökningen bifogadt förslag till grunder för dylikt aftal.

Detta aftal skulle afse dels bestämmelser i fråga om frakten för

den malm, som skall transporteras från Kiruna till Riksgränsen och från

Gellivare till Luleå, dels nedläggande af den rättegång, som staten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

anställt emot aktiebolaget Gellivare malmfält angående rätten till åtskilliga

grufveutmål vid Gellivare malmberg, dels ock beviljande åt trafikaktiebolaget

af ett statslån å 20,000,000 kronor.

Innan jag lämnar närmare redogörelse för innehållet af berörda

ansökning, anser jag mig emellertid böra erinra om de bestämmelser,

som nu gälla angående malmfrakten å ifrågavarande järnväg, samt

om anledningen till den omförmälda rättegångens anställande, äfvensom

med ledning af rättegångshandlingarna meddela en kort öfversikt af

hvad därunder förekommit.

Nu gällande

fraktbestämmelser.

Luossavaara
Kiirunavaara
aktiebolags
transporter.

Hvad då först angår bestämmelserna om frakten från Kiruna till

riksgränsen, hafva -dessa bestämmelser tillkommit i sammanhang med

beslutet om anläggande af järnvägen mellan Gellivare och riksgränsen.

I den kungl. proposition, som till 1898 års Riksdag afläts angående

byg''8''an(le af nämnda järnväg, förutsattes nämligen upprättandet af ett

kontrakt mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som

skulle hafva till syfte att tillförsäkra staten full ersättning för de kostnader,

staten komme att för järnvägsanläggningen få vidkännas. Och

sedan Riksdagen beviljat anslag till järnvägsbyggnaden, under villkor

bland annat af vissa ändringar i det föreslagna kontraktet, upprättades

den 2 juli 1898 emellan staten och bolaget ett kontrakt af följande lydelse:

»Sedan innevarande års Riksdag beviljat medel till anläggande åt

en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält

till riksgränsen i riktning mot Ofoten, är mellan svenska staten

och Luossavaara Kiirunavaara aktiebolag följande öfverenskommelse

träffad:

§ 1.

Staten anlägger en järnväg från Gellivare förbi Luossavaara och

Kiirunavaara malmfält i Jukkasjärvi socken af Norrbottens län till riksgränsen

mellan Sverige och Norge i riktning mot Ofoten i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det af kungl. järnvägsstyrelsen jämlikt nådigt

bi ef den 28 maj 1897 upprättade förslag. Byggnaden påbörjas

under loppet af sommaren 1898 och bedrifves så, att järnvägen är färdig

att öppnas för allmän trafik innan 1903 års början.

§ 2.

Staten åtager sig att, sedan banan blifvit färdigbyggd, å densamma

mot ersättning, som i § 3 här nedan sägs, dels från Luossavaara och

Kiirunavaara till riksgränsen för bolagets räkning frakta årligen högst

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 97.

5

en miljon två hundratusen ton järnmalm eller af sagda myckenhet vunnen

förädlad produkt, dels ock till Luossavaara och Kiirunavaara frakta

hvad för bolagets rörelse erfordras af byggnadsmateriel och bränsle,

dock att staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest bolaget icke med

största möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda

månader.

§ 3.

Bolaget betalar till staten:

1) Statens utgifter dels för järnvägens Gellivare—riksgränsen drift,

så vidt af järnvägens räkenskaper icke kan utrönas, att samma utgifter

föranledts allenast af den i § 4 omförmälda persontrafik, postbefordran

och godstransport, dels ock för underhåll af järnvägen med allt hvad

därtill hörer;

2) tre och åtta tiondedels (3,s) procent årligen å anläggningskostnaden

för järnvägen Gellivare—riksgränsen med tillbehör. Med anläggningskostnad,

däri inbegripes jämväl kostnad för anskaffande af

rullande materiel äfvensom ränta å statens utgifter för banan, intilldess

densamma öppnas för allmän trafik, förstås icke blott den ursprungliga

kostnaden vid järnvägens första anläggande, utan jämväl all annan

kostnad, som därefter å järnvägen nedlägges och icke afser allenast

underhåll utan ökar järnvägens kapitalvärde.

Det belopp, som utgöres af skillnaden mellan, å ena sidan, den af

bolaget enligt denna punkt erlagda afgift af 3,8 procent och, å andra

sidan, den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning af de

till gäldande af ofvanberörda anläggningskostnad erforderliga medel

eller, därest medel därtill helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas,

den summa, hvartill statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets

beräkning skulle uppgå, i händelse medlen upplånades, beräknas till

banans amortering.

För bestämmandet af hvad af statens utgifter för banan med tillhörande

materiel skall hänföras till underhåll, skola de för statens järnvägar

i sådant afseende gällande föreskrifter lända till efterrättelse.

§ 4.

Bolaget ersätter årligen den förlust, som enligt järnvägens räkenskaper

må hafva uppkommit genom uppehållandet å järnvägen Gellivare—riksgränsen

af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport

än den, som enligt § 2 åligger stulen. Den vinst, som af

sådan trafik uppstår, tillfaller staten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

§ 5.

Sedan banan blifvit för bolagets malmtrafik öppnad, skall bolaget

månadsvis i förskott till staten utgifva den staten enligt § 3 tillkommande

ersättning; åliggande bolaget att före den 1 december hvarje

år hos kungl. järnvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten

under det nästkommande året. Sist en månad efter sådan

anmälan skall kungl. järnvägsstyrelsen hafva meddelat bolaget uppgift

å det provisoriskt beräknade beloppet af driftkostnaden för det kommande

året och anläggningskostnaden vid samma års slut, hvarefter bolaget

under det nya kalenderåret å första helgfria dag i hvarje månad

till kungl. järnvägsstyrelsens hufvudkassa inbetalar en tolftedel af den

i § 3 omförmälda ersättning.

Under första trafikåret skall storleken af malmtransporten för bestämmandet

af förskottslikviden beräknas till åttahundratusen ton för

året. Skulle bolaget något år underlåta att hos kungl. järnvägsstvrelsen

göra sådan anmälan, som här ofvan är sagdt, skall transportmängden

för nyssnämnda ändamål beräknas komma att uppgå till samma

myckenhet som näst föregående år, dock ej under en miljon ton; skolande

i sistnämnda två fall storleken af bolagets månatliga förskottslikvid

bero på den uppgift därom, som varder bolaget af kungl. järnvägsstyrelsen

tillställd minst fjorton dagar före första förfallodagen under

det ifrågavarande året.

Vid beräkningen af förskottslikviden må kungl. järnvägsstyrelsen

— bortsedt från det första trafikåret — icke för något år utgå från

lägre transportmängd än en miljon ton, äfven om bolaget anmält en

mindre myckenhet.

Så fort ske kan efter hvarje års slut uppgöres af kungl. järnvägsstyrelsen

sluträkning mellan staten och bolaget för det gångna året,

upptagande jämväl hvad bolaget på grund af § 4 här ofvan tilläfventyrs

har att erlägga; skolande bolaget sist en månad efter erhållen del

af denna sluträkning till kungl. järnvägsstyrelsen inbetala den skuld,

bolaget enligt sluträkningen må äga; hvaremot, därest öfverskott till

bolagets förmån af sluträkningen utvisas, detsamma i nya årets räkning

godtgöres bolaget medelst afdrag af därunder skeende förskottslikvid.

§ 6-

De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla, intill dess anläggningskostnaden

blifvit enligt Kungl. Maj:ts uträkning till fullo amorterad,

eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverens
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

kommelsen, till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning,

därtill bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske inom

de tjugu första åren efter järnvägens öppnande.

§ »•

För underlåtenhet att fullgöra sina åtaganden utfäster härmed bolaget,

jämte den ersättningsskyldighet, som kan för bolaget uppkomma,

ett vite af två miljoner kronor, kvilket vite skall utgå i den mån

Kung! Maj:t finner skäligt därom förordna; dock att för försummelse

å bolagets sida allenast i fråga om afgifvande af de i § 5 om förmälda

uppgifter, vitet ej kommer att tillämpas; och medger bolaget till säkerhet

för berörda vite första inteckning i all den fasta egendom inom

Jukkasjärvi socken, som bolaget må komma att äga.

§ 8.

Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af sina åtagna förbindelser

skall bolaget:

1) såsom pant till staten öfverlämna bevis, att i af staten i sådant

afseende godkänd bankinrättning blifvit för statens räkning deponerade

en miljon femhundratusen kronor, därå bolaget, så länge det fullgör

sina åtaganden enligt detta kontrakt, äger uppbära räntan; ägande staten,

därest, enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande, bolaget brustit i sina förpliktelser,

att ej mindre till säkerhetens ökande innehålla den för

hvarje år å sagda belopp upplupna ränta, än äfven, till betäckande af

sin fordran, använda panten utan iakttagande af de i lag för realiserande

af pant gifna föreskrifter;

2) aflämna en för fullgörande af bolagets förbindelser ingången

borgen af »Aktiebolaget Gellivare malmfält».

Vidare åligger bolaget att

a) aflämna fyra i bolaget gällande, till staten med full äganderätt

behörigen öfverlåtna aktier. Talan för aktie, som tillhör staten, föres

af den, som af Kungl. Maj:t därtill förordnas;

b) vidtaga den ändring i sin bolagsordning, att aktie icke må ägas

eller innehafvas af utländing, och att beslut om ändring i denna bestämmelse

eller om försäljning af grufva eller del däraf, om bolagets upplösning,

om nedläggande af grufdriften och om förändring af bolagsordningens

bestämmelse i afseende på föremålet för bolagets verksamhet

icke må utan Kungl. Maj:ts tillstånd vara giltigt, med mindre samtlige

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

aktieägare förenat sig därom; skolande hvad i detta moment stadgats

äga giltighet jämväl, efter det de i §§ 2—5 meddelade bestämmelser

må hafva upphört att gälla.

§ 9.

Därest aftal icke kommer att träffas rörande utförande genom statens

försorg och på dess bekostnad af de spår med normal spårvidd,

som befinnas erforderliga för malmens fraktande från Kiirunavaara och

Luossavaara malmfält till bangården vid Luossajaure, förbinder sig bolaget

att verkställa och bekosta sagda spår samt att hafva fullbordat

desamma till den tid, då järnvägen från ofvannämnda bangård till riksgränsen

kan öppnas för malmtrafik.

Ifrågavarande spåranordningar må dock icke af bolaget utföras,

utan att plan därför blifvit af Kungl. Maj:t pröfvad och fastställd;

ägande Kungl. Maj:t därjämte att genom sin järnvägsstyrelse låta öfvervaka

berörda arbetes verkställande, i enlighet med den fastställda planen,

därvid bolaget skall vara skyldigt ställa sig till efterrättelse de

särskilda föreskrifter och bestämmelser i afseende på arbetets utförande,

hvilka af kungl. järnvägsstyrelsen eller dess i egenskap af kontrollant

på arbetsplatsen förordnade ombud tilläfventyrs varda meddelade.

Kostnaden för denna kontroll ersättes staten af bolaget.

Staten äger rätt att under kontraktstiden, när staten så önskar,

inlösa förenämnda spåranläggningar antingen för det belopp, densamma

kostat bolaget — ränta å anläggningskostnaden dock icke häruti inräknad

— eller ock för den summa, hvartill samma anläggningar värderas

af fem ojäfvige män, af livilka två utses af Kungl. Maj:t, två af

bolaget och den femte af de fyra sålunda valde, eller, om dessa icke

blifva i valet af den femte ense, af landshöfdingen i Norrbottens län.

Staten äger välja mellan de båda angifna inlösningssätten och

förty fordra, att värdering sker, innan staten träffar sitt val.

§ io.

Detta aftal vare ej gällande, förrän bolaget:

dels styrkt, att bolaget förfogar öfver nödigt kapital ej mindre för

åstadkommande af de anordningar, hvilka erfordras för brytning och

lastning af malm till minst eu miljon ton om året, än äfven, därest

icke° staten anlägger till malmfälten erforderliga bispår, för anläggande

af sådana;

dels visat, att bolaget med norska staten aftalat om malmtransportens

fortsättning å järnväg från den punkt, där svenska statens järn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

9

väg vid riksgränsen slutar, till tjänlig ekeppningsort äfvensom angående

anstalter för malmens inlastning i fartyg eller, där så erfordras,

uppläggande å land eller, därest aftal angående berörda anstalters ombesörjande

af norska staten icke träffas, att bolaget till sådana anstalters

vidtagande förfogar öfver nödiga tillgångar;

dels vidtagit de åtgärder, som enligt § 8 åligga bolaget;

dels ock till staten aflämnat en af aktiebolaget Gellivare malmfält

utfärdad, med borgen af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försedd

förbindelse, däri, under villkor att frakten för förstnämnda bolags malmtransport

å järnvägen Malmberget—Svartön icke förrän tre år efter

därom gjordt tillkännagifvande höjes utöfver tre kronor för ton, en

årlig nettovinst af fyra procent af järnvägen Malmberget—Svartön med

därtill hörande bispår och utlastningsanordningar, rullande och annan

materiel garanteras staten under tiden från och med 1903, till dess

detta kontrakt upphör att gälla eller dessförinnan tre år förflutit, från

det staten tillkännagifvit sig icke längre vilja vara vid ofvannämnda

fraktsats bunden.

§ 11-

Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar

i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, är bolaget underkastadt

Kungl. Maj:t8 afgörande.))

I Öfverensstämmelse med stadgandena i detta kontrakt öfverlämnade

bolaget vidare till civildepartementet, bland annat, följande handlingar

nämligen:

l:o) två af Stockholms enskilda bank utfärdade räntebärande depositionsbevis,

det ena af den 27 juni 1898 å en miljon kronor och det

andra af den 1 juli 1898 å fem hundra tusen kronor, hvilka båda belopp

deponerats af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag;

2:o) af aktiebolaget Gellivare malmfält den 2 juli 1898 utfärdad

borgen för det härofvan omförmälda kontrakts behöriga fullgörande af

Luossavaara — Kiirunavaara aktiebolag;

3:o) fyra å svenska staten med full äganderätt öfverlåtna stamaktier

i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, n:ris 2,533, 2,534, 2,547 och

2,612, hvar å 1,000 kronor med tillhörande kuponger från och med n:r 1;

4:o) en af aktiebolaget Gellivare malmfält den 2 juli 1898 utfärdad,

med borgen af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försedd utfästelse,

hvarigenom, under villkor att frakten för aktiebolaget Gellivare

malmfälts malmtransport å järnvägen Malmberget—Svartön icke förrän

tre år efter därom gjordt tillkännagifvande höjes utöfver tre kronor

för ton, aktiebolaget Gellivare malmfält garanterat svenska staten en

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 04 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 97.

Kostnaderna

för järnvägsanläggningen.

årlig nettovinst af fyra procent af järnvägen Malmberget—Svartön med

därtill hörande bispår och utlastningsanordningar, rullande och annan

materiel under tiden från och med 1903 till dess det samma dag mellan

staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag afslutade kontrakt angående

byggandet och trafikerandet af en statsbana från Gellivare till

riksgränsen mot Norge upphör att gälla eller dessförinnan tre år förflutit

från det staten tillkännagifvit sig icke längre vilja vara vid ofvannämnda

fraktsats bunden.

Såväl kontraktet som samtliga öfriga omförmälda handlingar hafva

enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 1 juli 1898 öfverlämnats till

statskontoret med föreskrift, att det skulle åligga statskontoret att

föranstalta om lyftande för statsverkets räkning af blifvande utdelningar

å de fyra å svenska staten öfverlåtna aktierna, att öfvervaka,

att den af aktiebolaget Gellivare malmfält utfärdade borgensförbindelsen,

äfvensom den af samma bolag afgifna, med borgen af Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag försedda utfästelsen rörande tillförsäkrande

åt staten af viss nettovinst å järnvägen mellan Malmberget och

Svartön blefve, jämväl hvad beträffade sistnämnda borgen, bibehållna vid

gällande kraft, äfvensom att draga försorg därom att, därest Luossavaara

—Kiirunavaara aktiebolag förvärfvade fastighet inom Jukkasjärvi socknar,

sådan inteckning utverkades, som i öfverenskommelsens 7 § afsåges.

Den 3 februari 1902 meddelade Jukkasjärvi lappmarks tingslags

häradsrätt inteckning i ett Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillhörigt,

från den vid afvittringen i Jukkasjärvi socken till kronopark afsätta

mark afsöndradt område om 241,16 hektar i vidd, Kungl. Maj:t och

kronan till säkerhet för en af nämnda bolags styrelse den 18 november

1901 utfärdad förbindelse, enligt hvilken bolaget skulle till Kungl. Maj:t

och Kronan vid anfordran betala en summa af 2,000,000 kronor.

Då beslut fattades om byggande af järnvägen Gellivare—Riksgränsen,

beräknades anläggningskostnaden för banan till 21,498,000

kronor, däraf för rullande materiel 4,534,000 kronor. Till följd af inträffade

stegringar i arbets- och materialpris, synnerligen ogynnsamma

väderleksförhållanden samt andra under arbetets fortgång tillstötande

omständigheter har emellertid kostnaden för ifrågavarande järnvägsanläggning,

hvilken i slutet af år 1902 öppnades för provisorisk trafik,

öfverstigit den beräknade. De för järnvägens anläggande beviljade

anslagsbelopp uppgå tillsammans till 29,907,000 kronor, däraf 4,889,000

kronor för inköp af rullande materiel och 25,018,000 kronor för själfva

järnvägsanläggningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. May.ts Nåd. Preposition N:o 97.

Enligt från järnvägsstyrelsen infordrade uppgifter har anläggningskostnaden

den 1 mars 1903 uppgått till omkring 29,448,000

kronor. Häri ingå 401,169 kronor 23 öre, utgörande det bokförda värdet

af i statsbanebyggnadens föiTåd befintliga inventarier och materialier,

för hvilka dock vid försäljning antagligen endast omkring 25 %

af samma värde kunna påräknas. Kostnaderna efter nämnda tidpunkt

för banans komplettering enligt det till grund för 1901 års Riksdags

beslut om beviljande af ytterligare anslag till banbyggnaden för år 1902

liggande kostnad sförslaget beräknas uppgå till omkring 279,000 kronor.

Vid bestämmandet af det belopp, som bolaget skall enligt 3 §

af ofvanintagna öfverenskommelse betala för innevarande år, det första

hvarunder denna öfverenskommelse trädt i tillämpning, har järnvägsstyrelsen

beräknat anläggningskostnaden till dels de beviljade anslagsmedlen

29,907,000 kronor dels räntan å statens utgifter för ifrågavarande

bana intill den 1 januari 1903, enligt fullmäktiges i riksgäldskontor

uppgifter, 2,406,114 kronor 84 öre, eller tillhopa i rundt tal

32,313,000 kronor. Det provisoriskt beräknade beloppet af driftkostnaden

för år 1903, därvid man utgått från en malmtransport af 800,000

ton, uppgår till 1,332,200 kronor. Den ersättning, som enligt 3 och

5 §§ af öfverenskommelsen bolaget har att månatligen under innevarande

år till järnvägsstyrelsen inbetala, belöper sig således till 213,350

kronor, däraf driftkostnaden till 111,016 kronor 67 öre och annuiteten

till 102,333 kr. 33 öre.

I afseende på fraktafgifterna för aktiebolagets Gellivare malmfält transporter

har järnvägsstyrelsen uti infordrad promemoria meddelat följande.

För begagnande af de för bolagets räkning genom järnvägsstyrelsen

utförda särskilda spåranläggningar från Malmberget till Tingvalls kulle

och till utmålet Välkomman samt från plats å linjen Gellivare—Malmberget

till utmålet Hermelin m. fl. utmål betalade bolaget viss årlig afgift.

Hvad åter beträffar den frakt, aktiebolaget Gellivare malmfält varit

pliktigt erlägga för sina malmtransporter från Malmberget till Svartön

vid Luleå, hade densamma fastställts att utgå efter följande grunder:

Under åren 1893—1894 enligt nådiga brefvet den 17 april 1893:

4 kronor per ton vid försändning af minst 150,000 ton per år

3: 70 » för hvarje ton utöfver de första » » » x>

med rätt för bolaget att, om hela''malmkvantiteten för år uppgått till

minst 300,000 ton, få åtnjuta nedsättning i frakten till 3 kronor 70 öre

jämväl för de första 150,000 ton.

Aktiebolagets

Gellivare

malmfält

transporter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Bergverks
aktiebolaget
Frejas
transporter.

Under år 1895 enligt nådiga bref vet den 28 juni 1895:

3: 70 kronor per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton under året.

3: 20 b b b b » b minst 600,000 b » b

3: 00 » b b för hvarje ton, som försändts utöfver 600,000.

Under åren 1896—1897 enligt nådiga brefvet den 29 maj 1896:

3: 00 kronor per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år.

3: 50 b b » » b b mindre än 600,000 b » b

Under åren 1898—1903 enligt nådiga brefvet den 1 juli 1898:

2: 75 kronor per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år.

3: 25 » b b b b b 400,000—600,000 b b b

3: 50 b b b b b b mindre än 400,000 b b b

Den från Gellivare till Luleå nedfraktade malmen utgjorde

år

1892...

.................... 175,188

ton

å

4:00 :

kr.

Summa

701,000

kr.

B

1893...

.................... 306,315

B

B

3: 70

B

B

1,133,000

B

B

1894...

.................... 618,281

B

B

3: 70

B

B

2,288,000

B

B

1895....

.................... 615,611

B

B

3: 20*)

B

B

1,967,000

B

B

1896

.................... 611,593

B

B

3: 00

B

B

1,835,000

B

B

1897...

................... 626,171

B

B

3: 00

B

B

1,879,000

B

B

1898...

.................... 846,929

B

B

2: 75

B

B

2,329,000

B

B

1899...

.................... 843,011

B

B

2: 75

B

B

2,318,000

B

B

1900....

................... 868,326

B

B

2: 75

B

5)

2,388,000

B

B

1901...

.................... 982,016

B

B

2: 75

B

B

2,701,000

B

B

1902...

................... 975,971

B

B

2: 75

B

B

2,684,000

B

B

1903 fj;

an.—mars) 230,368

B

B

2: 75

B

■ B

634,000

B

Summa 7,699,780

ton

Summa

22,857,000

kr.

I sammanhang härmed torde det vara af intresse att jämföra motsvarande

afgifter för bergverksaktiebolaget Frejas transporter, och inhämtas

af nyssnämnda promemoria i sådant afseende följande:

Enligt den öfverenskommelse mellan järnvägsstyrelsen och bolaget,

som träffats på grund af järnvägsstyrelsen genom nådigt bref den 27

maj 1898 gifvet bemyndigande, hade staten åtagit sig att, sedan en af

densamma såsom bibana från Gellivare till Koskulls kulle anlagd järnväg

blifvit färdigbyggd, å densamma för bolagets räkning årligen frakta

högst 120,000 ton järnmalm m. m., mot det att bolaget förbundit sig

att, bland annat, dels såsom amortering af det belopp — ursprung
-

*) 3: 00 kr. för hvarje ton utöfver 600,000.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

ligen kronor 474,763: 86 — hvartill nämnda bibanas anläggningskostnad

enligt räkenskaperna uppgått, och dels såsom räntegodtgörelse

under den tid, amorteringen kunde komma att pågå, till statsverket

årligen, tills amorteringen fullgjorts, erlägga en afgift, motsvarande sex

procent å nämnda belopp, af hvilken afgift 3,6 procent å hvad som är

oguldet finge beräknas såsom ränta och återstoden såsom amortering.

Så länge amorteringen påginge, vore bolaget jämväl pliktigt erlägga,

förutom viss fraktafgift, hvilken hittills utgått med kronor 3: 35 per

ton, för malmens framforslande från Gellivare station till Svartön, viss

bestämd årlig afgift, motsvarande de ungefärliga omkostnaderna för

det nya järnvägsspårets trafikerande för bolagets räkning. Denna årsafgift,

som beräknades efter 4 öre per ton, utginge med minst 5,000 kronor.

Sedan amorteringen fullgjorts, skulle en enhetlig fraktafgift fastställas

för bansträckan i dess helhet från Koskullskulle till Svartön.

Till säkerhet för uppfyllandet af sina berörda förbindelser hade

bolaget till järnvägsstyrelsen såsom pant öfverlämnat:

l:o) bevis, att i riksbanken blifvit för statens räkning deponerade

af järnvägsstyrelsen godkända räntebärande värdepapper till belopp af

100,000 kronor, å hvilka värdepapper bolaget, så länge det fullgjorde

sina åtaganden enligt kontraktet, ägde uppbära ränta; och ägde staten,

därest, enligt Kungl. Maj ds bepröfvande. bolaget brustit i sina förpliktelser,

att ej mindre till säkerhetens ökande innehålla den för

hvarje år å sagda värdepapper upplupna ränta än äfven till betäckande

af statens fordran använda panten, utan iakttagande af de i lag för

realiserande af pant gifna föreskrifter;

2:o) en af bolaget utfärdad, i bolagets fastigheter Puoitak och

Kaptensgården intecknad förbindelse att årligen, så länge ofvanberörda

amortering fortginge, till järnvägsstyrelsen inbetala 5,000 kronor, hvilken

förbindelse skulle hvart tionde år behörigen förnyas.

Jag öfvergår nu till den omförmälda rättegången emellan staten

och aktiebolaget Gellivare malmfält.

På underdånig föredragning af chefen för jordbruksdepartementet beslöt

Eders Kungl. Maj:t den 31 januari 1902 infordra justitiekanslerns utlåtande

i fråga dels huruvida aktiebolaget Gellivare malmfält, som vid

en den 27 augusti 1892 afslutad utmålsförrättning erhållit 95 utmål å

kronan tillhörig och under dess omedelbara disposition varande jord

inom Gellivare socken af Norrbottens län på grund af mutsedlar, meddelade

före utfärdandet af nådiga kungörelsen angående inmutning å

kronojord den 19 augusti 1889, och berörda den 27 augusti 1892 tilllika

erhållit utvidgning af 5 bolaget tillhöriga äldre utmål därstädes,

Rättegången

mot aktiebolaget

Gellivare

malmfält.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 97.

kunde hafva genom försummelse vid inbetalning till kronan af lösesumman

för dessa utmål förverkat utmålen och sin på mutsedlarne

grundade rätt, dels ock huruvida kronans rätt till talan mot bolaget

för ifrågavarande försummelse kunde anses vara försuten.

Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet nämnda dag yttrade

bemälde departementschef följande.

Då ifrågasatt blifvit, att ett betydande antal utmål, som på grund

af mutsedlar, meddelade före utfärdandet af nådiga kungörelsen den

19 augusti 1889 angående inmutning å kronojord, under år 1892 anvisats

för järnmalmsfyndigheter å under kronans omedelbara disposition

varande jord inom Gellivare socken af Norrbottens län, inom hvilka

utmål grufarbete sedan en följd af år bedrifvits af aktiebolaget Gellivare

malmfält, skulle vara till följd af försummelse från bolagets sida

i afseende å erläggandet af den vid utmålens anvisande bestämda jordlösen

förverkade, hade det ansetts lämpligt att verkställa en undersökning

af förhållandet för utrönande, huruvida skäl kunde förefinnas för

staten såsom jordägare att emot bolaget vidtaga åtgärder i anledning

af den utaf bolaget inom ifrågavarande områden idkade grufdrift.

Genom denna undersökning hade utrönts:

att aktiebolaget Gellivare malmfält vid utmålsförrättning, som påbörjats

den 13 juli 1892 och afslutats den 27 nästpåföljde augusti, erhållit

95 utmål å Gellivare malmberg på grund af mutsedlar, meddelade före

utfärdandet af ofvannämnda nådiga kungörelse den 19 augusti 1889;

att bolaget tillika den 27 augusti 1892 erhållit utvidgning af 5

bolaget tillhöriga äldre utmål;

att vid ifrågavarande utmålsförrättning jordlösen bestämts, för de

nya 95 utmålen till 5,668 kronor 61 öre och för de utvidgade 5 utmålen

till 306 kronor 91 öre eller till sammanlagdt 5,975 kronor 52 öre;

att den sålunda bestämda jordlösen jämte ränta därå från den dag,

utmålsförrättningen afslutades, af bolaget dels den 24 november 1892 inbetalats

till länsmannen N. J. Lomm i Gellivare med tillhopa 6,067 kronor

14 öre och dels, enär nämnda belopp ännu den 28 i samma månad icke

till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet inkommit, sistnämnda

dag i landtränteriet deponerats med 6,068 kronor 21 öre; samt

att, sedan Lomm med skrifvelse till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

den 29 november 1892, hvilken skrifvelse den 1 nästpåföljde

december till länsstyrelsen ankommit, öfversändt det till honom inbetalda

beloppet, det i landtränteriet deponerade beloppet den 20 i sistnämnda

månad till bolaget utanordnats, hvaremot det af bolaget till Lomm ininbetalda

beloppet af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande behållits

och ingått bland statsverkets inkomster.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.

15

I sammanhang därmed hade jämväl inhämtats, att på ansökningar

af disponenterna G. H. Erasmie och C. Österberg vederbörande bergmästare

den 20 december 1892 och den 28 augusti 1893 utfärdat mutsedlar

å samtliga här ifrågavarande 100 fyndigheter och att vid auktion,

som den 27 november 1900 förrättats å kronans jordägareandel uti,

bland andra, jämväl nämnda 100 inmutningar, samma jordägareandel

inropats af Erasmie och disponenten N. W. Bosmus.

Uti 31 § af grufvestadgan, sådan denna paragraf lydde före utfärdandet

af lagen den 20 oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa

paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884, stadgades, att lösen för

mark, som till grufägare afträddes, skulle vid utmålsläggningen bestämmas

antingen genom parternas öfverenskommelse eller genom försäljningsmannens

och godemännens beslut; att lösesumman å sådan kronojord,

som under ständig besittningsrätt innehades, grufveskogar därunder

inbegripne, skulle tillfalla innehafvaren af besittningsrätten, men

eljest jordägaren; att, om marken vore intecknad, lösesumman skulle

nedsättas bos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med rätt för

grufägaren att jämväl i andra fall där nedsätta densamma; samt att

betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från den

dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen och godemännen bestämdt,

skulle fullgöras inom nittio dagar därefter, vid påföljd, om det försummades,

att grufägaren förverkat utmålet och sin på mutsedeln

grundade rätt.

Aktiebolaget Gellivare malmfält skulle alltså, för den händelse bolaget

finge anses hafva till kronan erlagt den vid utmålsförrättningen,

som afslutades den 27 augusti 1892, bestämda lösesumman den dag,

då medlen af bolaget till länsmannen Lomm inbetalades, eller den 24

nästpåföljde november, hafva fullgjort hvad bolaget jämlikt nämnda

paragraf i grufvestadgan ålegat och följaktligen icke hafva gjort sig

skyldigt till någon försummelse. Borde däremot tiden, då betalningen till

kronan erlagts, bestämmas vare sig till den dag, då depositionen i landtränteriet

gjordes, eller till den dag, de till Lomm inbetalade medlen till

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommo, hade bolaget gjort

sig skyldigt till en försummelse, som enligt 31 § skulle kunna medföra

utmålens förverkande. Frågan om utmålen förverkats eller ej skulle

alltså ytterst komma att bero därpå, huruvida länsmannen Lomm kunde

anses hafva varit behörig att å kronans vägnar mottaga ifrågavarande

medel eller icke. Äfven om sådan befogenhet ej finge anses hafva tillkommit

honom, syntes det dock, vid det förhållande, att Eders Kungl.

Mapts befallningshafvande i länet utan invändning mottagit de af Lomm

insända medlen och låtit desamma i ränteriet uppdebitera såsom eu

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

statsverkets inkomst, kunna ifrågasättas, huruvida icke häruti kunde anses

ligga ett godkännande af Lomms befogenhet att uti detta särskilda fall

å Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvandes vägnar mottaga ifrågavarande

lösesumma.

Dessutom förefunnes jämväl en annan omständighet, som tilläfventyrs

kunde anses göra kronans rätt emot bolaget i förevarande hänseende

tvifvelaktig.

Uti 10 § 2 mom. grufvestadgan vore nämligen stadgadt att, därest

mutsedel vore meddelad för inmutning ånyo af sådan äldre grufva, som

uppgifvits vara sönad, förre innehafvaren icke skulle vara skyldig att

för nye inmutaren vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig; och

att i sådan tvist klander mot den, som grufva innehade, icke skulle gälla,

där det grundades på försummelse eller annat förhållande, som ägt rum

för längre tid tillbaka än andra kalenderåret före klandrets instämmande.

Den uti denna paragraf stadgade begränsning i tiden för anhängiggörande

af talan mot inmutare gällde visserligen enligt ordalydelsen i

paragrafen endast ny inmutare, men torde, vid det förhållande att någon

särskild bestämmelse i fråga om jordägares rätt uti ifrågavarande hänseende

i grufvestadgan icke funnes intagen, den möjlighet icke vara

utesluten, att åt paragrafens bestämmelser skulle kunna gifvas en så

vidsträckt tolkning, att kronans rätt att uti förevarande fall emot bolaget

föra talan ansåges försuten.

Uti det från justitiekanslersämbetet infordade utlåtandet, soin afgafs

den 21 februari 1902, anförde ämbetet:

I 31 § grufvestadgan den 16 maj 1884 enligt dess ursprungliga

lydelse stadgades: att lösen för mark, som till grufägare afträddes, skulle

bestämmas vid utmålsläggningen och, då fråga ej vore om kronojord, som

under ständig besittningsrätt innehades, tillfalla jordägaren; att lösesumman

finge nedsättas hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande;

och att betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från

den dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt,

skulle fullgöras inom nittio dagar därefter, vid påföljd, om det

försummades, att grufägaren förverkat utmålet och sin på mutsedeln

grundade rätt.

I denna § medgåfves lösesummans nedsättande hos Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande; i 41 § grufvestadgan föreskrefves, att den

där omförmälda afgift skulle inbetalas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Utöfver den anvisning, som kunde anses ligga i dessa stadgande^

innehölle icke grufvestadgan någon bestämmelse om den myndighet,

till hvilken den kronan såsom jordägare tillkommande lösen för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97

17

utmål skulle erläggas, utan måste man vid bedömande af denna fråga

taga hänsyn jämväl till andra författningar, såsom instruktionerna för

landshöfdingarna och under dem lydande ämbets- och tjänstemän den

10 november 1855.

Sålunda vore särskild! att märka stadgandena i 26 § af landshöfdingeiustruktionen,

att om hushållningen med statens egendomar, hvilka

icke vore under annan förvaltning ställda, ålåge det Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande att, med iakttagande af hvad författningar och särskilda

föreskrifter stadgade, hafva erforderlig vård, och i 23 § af samma instruktion,

att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle handhafva allt

hvad som anginge allmänna uppbörden af statens från länet utgående

utskylder och inkomster.

Vidare borde uppmärksammas stadgandet i 11 § af kronofogdeinstruktioneu,

att kronofogde skulle besörja och redovisa den inom hvarje fögderi

förekommande uppbörd af, bland annat, ordinarie statsmedel och

inkomster. Detta stadgande torde visserligen icke direkt afse uppbörd

af nu ifrågavarande slag, men på grund af detsamma vore dock kronofogde

att anse såsom i allmänhet varande kronans uppbördsman i orten.

Slutligen vore att märka föreskriften i 3 § af länsmansinstruktionen,

att med uppbörd finge länsman sig icke befatta utan order från Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller kronofogde.

Af 31 och 41 §§ grufvestadgan samt omförmälda instruktioner framginge

således uppenbart, ej mindre att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ägde att i det afseende, hvarom nu vore fråga, företräda kronan

och uppbära kronan såsom jordägare tillkommande lösen för mark, som

till grufägare afträddes, än äfven att länsman icke utan särskilda order

vore därtill behörig. Huruvida dylik behörighet tillkomme kronofogde,

kunde anses tvifvelaktigt, men vore i det föreliggande fallet utan betydelse.

De ifrågavarande utmålsförrättningarna afslutades den 27 augusti

1892. Nämnda dag hade således lösesummans belopp blifvit af förrättningsmannen

och gode männen bestämdt, vare sig detta bestämmande

skett efter parternas åsämjande eller efter uppskattning af markens värde.

Det hade följaktligen, vid det i 31 § grufvestadgan bestämda äfventyr,

ålegat aktiebolaget Gellivare malmfält att senast den 25 november 1892

hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller möjligen hos kronofogden

i orten nedsätta eller inbetala lösesumman jämte ränta, men vid

utgången af sistnämnda dag hade lösesumman icke hos någon af dessa

myndigheter blifvit nedsatt eller inbetald. Enligt ett af bolaget den 24

november 1892 dagtecknadt reversal både bolaget visserligen nämnda

dag inbetalt lösesumman jämte ränta till länsmannen N. J. Lomm, med

begäran om dess öfverbringande till Eders Kungl. Maj:ts befallningsBih.

till Ribul. Vrot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 04 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

hafvande, och Lomm hade å detta reversal tecknat ett samma dag

dateradt kvitto å beloppet; men emedan, enligt hvad ofvan blifvit utredt,

Lomm såsom länsman icke varit behörig att å kronans vägnar mottaga

beloppet, och följaktligen den rättsliga verkan häraf icke kunde blifva

annan, än om Lomm handlat såsom bolagets enskilda ombudsman, samt

det till Lomm inbetalda beloppet först den 1 december 1892 till Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit, hade bolaget genom den

ifrågavarande inbetalningen icke inom den i 31 § grufvestadgan föreskrifna

tid fullgjort hvad bolaget enligt samma lagrum ålegat i fråga

om lösesummans erläggande till jordägaren.

Det hade visserligen blifvit ifrågasatt att, då Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande utan invändning mottagit de af Lomm insända

medlen och låtit desamma i ränteriet uppdebitera såsom en statsverkets

inkomst, härutinnan kunde anses ligga ett godkännande af Lomms befogenhet

att i detta särskilda fall mottaga ifrågavarande lösesumma.

En sådan uppfattning kunde justitiekanslersämbetet icke biträda. Då

lösesumman icke ännu den 25 november 1892 blifvit till vederbörlig

myndighet inbetald, hade på grund af föreskrift i grufvestadgan vid

utgången af sistnämnda dag bolaget ovillkorligen förlorat sin rätt till

utmålen och dessa återgått till kronan, och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

själf hade därefter saknat befogenhet att vidtaga några

åtgärder eller förfoganden, hvarigenom kronan kunde annorledes än i

lagbestämd ordning afhändas dessa kronans lägenheter. För öfrigt kunde

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åtgärd att emottaga och låta

uppdebitera de från Lomm inkomna medlen så mycket mindre innebära

ett godkännande af Lomms befogenhet uti ifrågavarande hänseende,

som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande torde varit skyldig att

mottaga det inlevererade beloppet och därefter låta rättsföljden af den

sålunda gjorda inbetalningen blifva föremål för pröfning i en eventuell

tvist vid domstol.

Måhända hade de personer, som vid ifrågavarande tidpunkt omhänderhaft

bolagets angelägenheter, hyst den föreställningen, att tiden

för lösesummans inbetalande skulle beräknas till tre kalendermånader

i stället för till nittio dagar efter den 27 augusti 1892 och därför, då

den 27 november 1892 infallit på en söndag, ansett sista dagen för lösesummans

erläggande vara den 28 november 1892 eller den dag, då,

enligt hvad upplyst vore, ett lösesumman jämte ränta motsvarande belopp

jämväl hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande deponerats.

Att dessa personer själf va emellertid vid eller efter depositionen

hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande kommit till insikt därom,

att bolaget förverkat utmålen och sin på mutsedlarne grundade rätt,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

framginge däraf: att, enligt livad bergmästaren i norra bergmästaredistriktet

meddelat och justitiekanslersämbetet eljest inhämtat, bolagets

kassör G. H. Erasmie berörde den 28 november 1892, efter det förut

på dagen depositionen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ägt rum, hos bergmästaren gjort ansökning om mutsedlar å ifrågavarande

fyndigheten under uppgift, att förre innehafvaren förverkat

sin rätt; att Erasmie den 6 december 1892 ånyo inkommit med en

dylik ansökning och äfven därvid uppgifva fyndigheterna vara af förre

ägaren förverkade; och att bolagets dåvarande disponent C. österberg

under år 1893 begärt nya mutsedlar å de fyndigheter, för hvilka utmålen

blifvit utvidgade, samt därvid uppgifva dessa fyndigheter vara

förverkade af föregående ägaren.

Det syntes justitiekanslersämbetet äfven anmärkningsvärd!, att först

dagen efter depositionen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

eller den 29 november 1892 länsmannen Lomm till Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande afsändt det penningebelopp, som, enligt dagteckningen

å bolagets reversal och Lomms därå meddelade kvitto, skulle

hafva redan den 24 i samma månad till Lomm inbetalts med begäran

om dess öfversändande till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Hvad vidare anginge frågan, huruvida kronans rätt till talan mot

bolaget för dess ifrågavarande försummelse kunde på grund af stadgandet

i 10 § 2 mom. grufvestadgan anses vara försuten, finge enligt justitiekanslersämbetets

uppfattning åt detta lagrum icke gifvas en så extensiv

tolkning, att detsamma skulle afse äfven rättsförhållandet emellan

inmutare och jordägare. Grufvestadgan skilde bestämdt emellan inmutare

och jordägare samt gåfve åt hvar och en af dem en särskild

rättsställning. Om därför afsedt varit, att ifrågavarande lagrum skulle

tillämpas jämväl mot jordägare, hade detta också uttryckligen i lagrummet

förklarats. Då nu däri endast sades, att förre innehafvaren

af grufva icke vore skyldig vika för ny inmutare, innan han dömts förlustig

sin rätt, och att i sådan tvist klander ej finge grundas på förhållanden,

som ägt rum före en viss tid, så kunde denna preskriptionstid

gälla endast en ny inmutare, men icke jordägaren. Ehuru ordalagen i

det ifrågavarande stadgandet tydligen gåfve denna tolkning vid handen,

ville justitiekanslersämbetet ytterligare erinra därom, att i motiven till

grufvestadgan uttryckligen framhölles, att 10 § 2 mom. handlade om

förhållandet emellan särskilda inmutare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, uttalade justitiekanslersämbetet

såsom sin uppfattning, att aktiebolaget Gellivare malmfält genom

försummelse vid inbetalning till kronan af lösesumman för ifråga
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

varande utmål förverkat utmålen och sin på mutsedlarne grundade

rätt, äfvensom att kronans rätt till talan mot bolaget för ifrågavarande

försummelse icke vore försuten.

Genom nådigt bref den 23 maj 1902 anbefallde Eders Kungl. Maj:t

kammarkollegium att uppdraga åt kammaradvokatfiskalsämbetet att ofördröjligen

vidtaga åtgärder för att aktiebolaget Gellivare malmfält måtte

förklaras hafva förverkat ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarne

grundade rätt, så ock för beredande af godtgörelse för all skada och

förlust, som genom af bolaget inom samma utmål obehörigen idkad

grufbrytning kunde hafva uppstått.

Sedan kammarkollegium i enlighet med den i berörda nådiga

bref gifna befallning den 14 därpåföljde juni uppdragit åt kammaradvokatfiskalsämbetet

att ofördröjligen vidtaga åtgärder i omförmälda

syfte, anhängig]orde kammaradvokatfiskalsämbetet vid 1902 års lagtima

höstting med Gellivare lappmarks tingslag talan mot aktiebolaget Gellivare

malmfält, hvilken rättegång ännu icke är afslutad.

Efter att hafva framhållit hufvudsakligen detsamma som af justitiekanslersämbetet

i dess förberörda skrifvelse andragits, anförde kammaradvokatfiskalsämbetet

uti stämningsansökningen vidare, att enligt 10 §

2 mom. grufvestadgan, likasom enligt 1 och 9 §§ samma stadga, en

grufva torde vara sönad i alla de fall, då inmutnings rätten förverkats,

och således jämväl i det fall, som i 31 § omförmäldes. Då Erasmie

och Bosmus, såsom innehafvare af förenämnda åren 1892 och 1893

gjorda inmutningar, emellertid icke inom den i 10 § 2 mom. grufvestadgan

föreskrifna tid väckt klandertalan mot bolaget, kunde sistnämnda

inmutningar följaktligen icke tillerkännas giltighet i förhållande

till bolagets ifrågavarande utmål och, då desse utmål till följd af bolagets

försummelse i afseende å jordlösens erläggande återgått till

kronan, icke heller för mutsedlarnas innehafvare grunda någon som

helst rätt gent emot kronan. Enligt hvad sålunda blifvit utredt hade

hvarken aktiebolaget Gellivare malmfält ej heller förbemälde Erasmie

och Bosmus haft laglig rätt att efter den 25 november 1892 bedrifva

glasarbete inom ifrågavarande utmål. Då i allt fall aktiebolaget

Gellivare malmfält sedan en följd af år i betydlig utsträckning bedrifvit

sådant arbete, måste bolaget uppenbarligen vara skyldigt att

till kronan utgifva ersättning för all den malm, bolaget sålunda obehörigen

brutit och tillgodogjort sig, äfvensom i öfrigt godtgöra kronan

för all skada, som häraf uppstått. På grund af sålunda anförda omständigheter

anhölle kammaradvokatfiskalsämbetet å Kungl. Maj:ts och

kronans vägnar om stämning dels å aktiebolaget Gellivare malmfält

med yrkande, att bolaget måtte ej mindre förklaras hafva förverkat

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

21

ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt än äfven

förpliktas godtgöra kronan för all skada och förlust, som uppstått

genom af bolaget inom ifrågavarande utmål obehörigen idkad grufbrjffning,

dels ock å förenämnda kassören G. H. Erasmie och disponenten

Nils W. Bosmus under yrkande, att samtliga åren 1892 och

1893 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsedlar måtte förklaras

vara utan verkan.

Under rättegången har förekommit hufvudsakligen följande:

Emot kronans talan, i hvad den afser de svarandebolaget tillhöriga

fem äldre utmål, som erhållit utvidgade områden år 1892 — hvilken

talan under rättegången blifvit sålunda närmare bestämd, att den förklarats

afse allenast förverkande af de tillökta områdena — har bolaget

invändt, att bifall till denna kronans talan icke torde kunna ifrågakomma,

enär i 37 § grufvestadgan, hvilken § handlade om dylikt utvidgande

af utmål, icke funnes någon bestämmelse om påföljd såsom i 31 §

för underlåtenhet att inom viss tid betala lösen för sålunda utvidgadt

utmålsområde. Kammaradvokatfiskalsämbetet däremot ansåg att, då emellertid

jämlikt nämnda 37 § utmålsläggning för tillökning skulle ske i

den ordning, fjärde kapitlet grufvestadgan föreskrefve, äfven den till

detta kapitel hörande 31 § och den däri stadgade påföljd för försummad

inbetalning af lösen för tillökningen uppenbarligen ägde tillämpning

jämväl på utmålsläggning för sådan tillökning.

Bolaget har vidare erinrat, att i grufvestadgan preskriptionstiden i

allmänhet blifvit sålunda bestämd, att klander mot den, som grufva

innehade, icke skulle gälla, där det grundades på försummelse eller

annat förhållande, som ägt rum för längre tid tillbaka än andra kalenderåret

före klandrets instämmande. Då, enligt bolagets förmenande,

10 § 2 mom. grufvestadgan vore tillämplig äfven på förhållandet mellan

jordägare och inmutare, vore kronans talan för sent väckt. Med anledning

däraf har advokatfiskalsämbetet framhållit, hurusom enligt såväl

ordalagen i nämnda lagrum som motiven till detsamma den där bestämda

preskriptionstiden afsåge förhållandet mellan särskilda inmutare.

Beträffande frågan, om lösen för utmålen blifvit i behörig ordning

erlagd, har bolaget såsom för denna fråga afgörande framhållit, att

den till länsmannen crlagda lösen ingått till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hvilkens mottagande af medlen torde få anses innebära

ett erkännande af länsmannens behörighet att uppbära desamma, att

medlen därefter af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till statskontoret

levererats och sedermera redovisats i statsverkets räkenskaper.

Mottagandet syntes bolaget enligt sakens natur innefatta ett godkännande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 97.

af betalningen. Däremot har advokalfiskalsämbetet hänvisat till justitiekanslersämbetets

bestämdt uttalade åsikt om länsmannens obehörighet att

utan order från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller kronofogde

taga hand om ifrågavarande medel. Enär vidare länsman enligt 6 § af

länsmansinstruktionen vore skyldig föra dagbok eller diarium öfver alla

de rekvisitioner i tjänsteärenden, som till honom ankomme, men länsmannen

Lomm i det af honom förda diarium icke gjort anteckning

om mottagandet af den af bolaget till honom inbetalda lösesumman,

syntes jämväl Lomm själf hafva betraktat sig endast såsom bolagets

enskilda ombud. För öfrigt hade äfven bolaget hyst ett bestämdt

tvifvel om, huruvida inbetalningen till Lomm kunde anses såsom i

behörig ordning verkställd, ty i annat fall hade depositionen hos

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 28 november 1892 varit

obehöflig. Antagligen hade också de inmutningar af de omstämda utmålen,

som erhållits af bolagets tjänstemän Erasmie och Österberg,

(hvilken senares rätt öfverlåtits å bolagets tjänsteman Bosaeus) föranledts

af bolagets sträfvan att genom efterföljande åtgärder bättra hvad som

brustit i afseende å lösesummans rätta inbetalande. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes mottagande af lösesumman kunde ingalunda innebära

ett godkännande af länsmannens behörighet att uppbära densamma.

Vid inlevererande till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, d. v. s.

till landtränteriet, af nu ifrågavarande lösesumma hade frågan om Lomms

behörighet aldrig kommit och icke heller kunnat komma under pröfning,

utan medlen hade utan vidare tagits för hvad de uppgifvits vara,

utmålslösen, och såsom sådana uppförts i ränteriräkningen. Statskontoret,

till hvilket ämbetsverk medlen från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

redovisats, hade ej heller haft någon som helst anledning

att pröfva inbetalningens behörighet. Uppbördsmyndigheternas

befattning med medlen kunde följaktligen icke hafva inneburit någon

granskning än mindre något godkännande af vare sig den levererandes

behörighet eller medlens inbetalande på behörigt sätt eller på behörig

tid. Sådan pröfning torde ej heller tillkomma Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande eller statskontoret, utan domstol.

Vidare har bolaget erinrat, att kronan icke blott medgifvit de af

bolaget under årens lopp i omtvistade grufvorna utförda arbeten utan

äfven på mångfaldigt sätt främjat och medverkat till desamma, såsom

genom fraktning af den brutna malmen, nedsättning i malmfrakten m. m.

Bergmästaren i orten hade äfven vid grufbesiktningar, som han å

tjänstens vägnar företagit under alla år efter 1892 och understundom

flera gånger om året, konstaterat arbetenas fortgång jämväl i nu omtvistade

grufvor och för desammas utförande lämnat närmare före
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

skrifter samt beviljat hvilostånd. Likaledes hade kommerskollegiuin i

egenskap af bergsöfverstyrelse genom särskilda resolutioner medgitvit,

dels att genom arbete i något eller några af nu ifrågavarande utmål

arbetsskyldigheten för dem alla finge fullgöras, dels ock att flera af

de omtvistade utmålen finge i enlighet med 37 § grufvestadgan tillökas.

Då sålunda arbetet skett efter tillstånd och delvis med deltagande från

statens sida, torde det ej kunna blifva tal om godtgörelse för skada eller

förlust, som skulle uppstått genom den af bolaget inom ifrågavarande

utmål idkade grufbrytning. Advokatfiskalsämbetet åter har bestridt, att

de af bolaget omförmälda åtgärder från kronans eller dess tjänstemäns

sida inneburit eller kunnat innebära ett erkännande från kronans sida

att utmålslösen till kronan för grufvorna varit på antagligt sätt erlagd

och att grufvorna icke varit i följd af någon underlåtenhet förverkade.

Kronan hade därvid handlat såsom kontrahent med ett bolag, hvars

rätt då ännu ej varit antastad än mindre förklarad förverkad. Så länge

behörigt beslut af domstol ej förelegat därom, att bolaget förlorat sin

rätt till ifrågavarande utmål, hade äfven bergsmyndigheterna haft skyldighet

att behandla utmålen såsom vore de lagliga.

Slutligen och gent emot det af bolaget framhållna förhållandet att,

ehuru kronan ägt kännedom om att de grufvor, som enligt stämningen

skulle för öfver nio år sedan vara förverkade, blifvit under alla dessa

år i stor skala bearbetade, kronan likväl underlåtit att därom gorå anmärkning

eller föra talan, har kammaradvokatfiskalsämbetet erinrat, att

den, som hade en rätt, icke ginge miste om denna rätt, därför att han

af en eller annan orsak tills vidare icke gjorde rätten gällande, samt

att de motiv, som föranledt den berättigade att icke omedelbart utkräfva

sin rätt, kunde upphöra att finnas till, likasom dessa motiv

kunde vara af den art, att de alldeles undandroge sig domstols bedömande.

Erasmie och Bosreus hafva i sina svaromål invändt, att frågan,

huruvida deras mutsedlar vore ogiltiga på grund af försummelse af dem

att inom den i 10 § 2 mom. grufvestadgan bestämda tid uttaga stämning

å föregående innehafvaren af ifrågavarande grufvor, d. v. s. svarandebolaget,

icke kunde i detta mål komma under pröfning utan endast

i en eventuell tvist mellan svarandena och bolaget, som ensamt

kunde på deras underlåtenhet att inom viss tid stämma detsamma

grunda något jäf mot svarandenas mutsedlar. Denna fråga saknade

således allt intresse för kronan. Vunne nämligen kronan rättegången

mot bolaget och bolaget således förklarades hafva förverkat

utmålen och sin på mutsedlarna grundade rätt, blefve följden icke den,

att grufvorna med utmål blefve kronans egendom, utan dessa folie åter

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Trafikaktie
bolagets
Grängesberg
Oxelösund
skrift.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

i det fria till inmutning af den förstkommande, d. v. s. af Erasmie och

Bosmus. Skulle vidare på grund af utmålens förverkande ersättning

af bolaget utgifvas för malm, som brutits efter den 25 november 1892,

borde denna ersättning tillkomma, icke kronan, utan Erasmie och Bosmus,

hvilka inmutat grufvorna och å offentlig auktion inropat den rätt

till jordägareandel, som till äfventyrs kunnat tillkomma kronan.

Emot hvad af Erasmie och Bosmus blifvit anfördt har advokatfiskalsämbetet

framhållit, hurusom kronan hade det lifligaste intresse af

frågan, om dem tillhöriga mutsedlar ägde giltighet eller icke, helst

kronans ersättningsanspråk till stor del vore beroende af denna fråga.

För ett riktigt utförande af kronans talan mot aktiebolaget Gellivare

malmfält hade det dessutom varit en nödvändighet att instämma bemälda

personer. Tillika har ämbetet, för den händelse dess i stämningsansökningen

uttalade uppfattning, att ifrågavarande utmål genom

bolagets. försummelse att i rätt tid till kronan erlägga jordlösen blifvit

sönade, icke skulle anses riktig, såsom stöd för kronans talan i denna

del andragit, att i sådant fall förnyad inmutning af de malmfyndigheter,

för hvilka utmålen anvisats, uppenbarligen icke kunnat med laga verkan

företagas, förrän bolaget på talan af kronan i laga ordning förklarats

förlustig sin rätt till utmålen. Då emellertid vid tiden för

om förmälda förnyade inmutningar kronan ännu icke framställt något

påstående med anledning af bolagets försummelse, kunde följaktligen ifrågavarande

malmfyndigheter lagligen icke, på sätt som skett, ånyo inmutas.

Den under tiden från den 25 november 1892 intill stämningens

delgifvande med bolaget eller den 9 juli 1902 obehörigen brutna malmkvantitet,

för hvilken advokatfiskalsämbetet å kronans vägnar fordrade

ersättning, har af ämbetet uppgifvits utgöra 6,109,288 ton, så vidt ämbetet

kunnat för närvarande bestämma densamma till siffran. Rörande

storleken af den ersättning, hvarå ämbetet härför gjorde anspråk, har

i rättegången fullständig utredning ännu ej blifvit förebragt.

Slutligen torde jag från rättegångshandlingarna böra anföra, att

länsmannen Lomm aflidit. före målets behandling vid häradsrätten, samt

att, enligt ett i målet afgifvet vittnesmål, inbetalningen till Lomm skulle

hafva ägt rum, icke — på sätt den sistnämndes qvitto angåfve — den

24 november 1892, utan först påföljande dags förmiddag.

Uti förberörda underdåniga skrift af den 1 april 1903 har styrelsen

för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund anfört:

Allt ifrån bildandet af trafikaktieboiaget Grängesberg—Oxelösund

hade för detta bolag framstått såsom ett önskningsmål att på ena

eller andra sättet åstadkomma ett samförstånd med de stora norrländ
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 97.

ska malmaffärerna, aktiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag. Frånvaron däraf måste nämligen föranleda,

att de svenska malmerna å den utländska marknaden icke betingade

samma pris, som genom en enig samverkan mellan de stora malmexporterande

bolagen borde kunna uppnås, och att följaktligen dessa

naturliga rikedomar förminskades utan ett för landet tillfredställande utbyte.

Till detta betydelsefulla skäl för eu sammanslutning af det mellansvenska

och de norrländska malmexportbolagens intressen komme

vidare en, efter hvad trafikbolaget hade sig bekant, allmänt närd önskan

att definitivt förebygga faran att se det afgörande inflytandet inom

de båda norrlandsbolagen i utländska händer, hvilken fara senast förelegat

under form af ett utbud af aktiemajoriteten i nämnda bolag till

tyska jäi nverksägare, som dittills varit afnämare af en väsentlig del af

den från Sverige exporterade malmen.

På grund häraf hade trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

på samma gång bolaget velat trygga sin egen affär, trott sig jämväl

tillgodose långt viktigare allmänna intressen, då bolaget träffat aftal

om köp af betydande poster af aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält

och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.

Det af bolaget afskräde köpet afsåge 5,750 aktier i aktiebolaget

Gellivare malmfält och 1,774 aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag,

och då det förra af dessa båda bolag ägde 3,609 aktier i det

senare, erhölle trafikbolaget därigenom bestämmanderätten öfver omkring

90 % af hvardera bolagets till ett antal af 6,000 uppgående

aktier och blefve således i tillfälle att omhänderliafva ledningen af samtliga

de tre stora malmexporterande bolagen på det för deras egen och

därmed äfven för landets ekonomi förmånligaste sätt.

Vid afslutandet af berörda köp hade det emellertid legat klart för

trafikbolaget, att detsamma icke kunde med någon utsikt till framgång

öfvertaga och fullfölja de båda norrländska bolagens affärer utan Eders

Kungl. Maj:ts medverkan i åtskilliga betydelsefulla hänseenden.

Att sålunda trafilcbolaget, vid köpet förutsatt, att aktiebolaget

Gellivare malmfält skulle tillerkännas obestridd äganderätt till de gravor,

om hvilka rättegång för närvarande påginge mellan staten och bolaget,

syntes icke behöfva af trafikbolaget närmare motiveras.

Men vidare nödgades bolaget hemställa om bestämmande af ändrade

grunder för ersättande af malmtransporten å järnvägen Gellivare—

Riksgränsen. Enligt det emellan Eders Kungl. Maj:t och kronan, å

ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, å andra sidan, den 2

juli 1898 träffade aftal i fråga om anläggande och befraktande af nämnda

Bih. Ull Rikad. Prut. 1903. 1 Band. 1 A/d. 04 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

järnväg hade staten åtagit sig att å järnvägen för bolagets räkning

frakta årligen högst 1,200,000 ton järnmalm, och enligt § 3 i samma

aftal ålåge det bolaget att till staten betala:

l:o) Statens utgifter dels för driften af järnvägen Gellivare-Riksgränsen,

dels ock för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill

hörer; och

2:o) 3,8 % årligen å anläggningskostnaden för nämnda järnväg.

I främsta rummet vore det angeläget, att Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag erhölle rätt att efter hand öka malmtransporten mellan

Kiruna och riksgränsen från det i kontraktet angifna maximum 1,200,000

ton upp till åtminstone 1,500,000 tons och eventuellt till 2,000,000

ton per år.

Hvad vidare beträffade den nämnda bolag enligt kontraktet åliggande

betalningsskyldigheten, tilläte sig trafikbolaget erinra, hurusom vid

ingåendet af berörda aftal anläggningskostnaden för järnvägen GellivareRiksgränsen

beräknats till i rundt tal 21,500,000 kronor, under det att

den verkliga kostnaden af lätt förklarliga skäl nu uppginge till något

öfver 32,400,000 kronor; och med tillägg af omkring 1,800,000 kronor

för ytterligare anskaffning af rullande materiel m. m. syntes totalkostnaden

böra beräknas till 34,200,000 kronor, hvarå den årliga räntan

efter 3, 8 % uppginge till nära 1,300,000 kronor.

Med hänsyn till denna stora ökning af anläggningskapitalet och då

de norrländska malmbolagen i ett tidigare skede bundit sig genom omfattande

leveransaftal, hvilka uppgjorts med hänsyn till då beräknade

transportkostnaden, men numera ställde sig mycket ogynnsamt, ansåge

sig trafikbolaget äga grundad anledning till en hemställan om uppgörande

af ett nytt fraktaftal enligt delvis ändrade principer. Bolaget

ville därvid icke ifrågasätta någon jämkning med afseende å skyldigheten

att förränta det till 34,200,000 kronor beräknade anläggningskapitalet,

utan inskränkte sig till en anhållan om fastställande af ersättningen

för järnvägens driftkostnad till visst belopp. Under antagande

af en årlig transport å sträckan Kiruna—Riksgränsen af 1,200,000 ton

malm hade driftkostnaden af sakkunniga fackmän beräknats till ett

belopp, motsvarande 1 krona 6 öre per ton; och hemställde trafikbolaget,

att den Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu åliggande

skyldigheten att ersätta statens utgifter för driften af järnvägen

Gellivare—Riksgränsen utbyttes mot förpliktelse för bolaget att ''för

hvarje ton malm, som för bolagets räkning å nämnda järnväg fördes

å sträckan Kiruna—riksgränsen, erlägga en frakt af en krona 0 öre

med förbindelse för bolaget att, därest den fraktade malmkvanti
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj ds Nåd. Proposition No 97.

27

teten skulle per kalenderår understiga 1,000,000 ton, i allt fall erlägga

frakt för nämnda kvantitet.

Stege däremot malmtransporten öfver 1,500,000 ton för år, skulle

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag ersätta staten för ränta och driftkostnad

genom betalning af en fix frakt, motsvarande bolagets transportkostnad

å järnvägen enligt nyss angifne grunder vid frakt af jämnt

1,500,000 ton eller således^—+ 1,06) 1 krona 93 öre per ton.

jvUvjUvO

Genom sistberörda bestämmelse skulle staten vid transport af kvantiteter

öfver 1,500,000 ton årligen — och trafikbolaget antoge, att

denna siffra inom relativt kort tid skulle uppnås — blifva tillförsäkrad

en frakt, som, förutom ersättning för ränta och driftkostnad, skulle

lämna bidrag jämväl till en hastigare amortering af anläggningskostnaden.

Ofvanstående förslag innebure naturligen, att Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag i likhet med öfriga trafikanter skulle betala frakt för

materialier och lifsförnödenheter etc.

För att icke i framtiden blifva utsatt för ojämn konkurrens från

andra malmbolag i Norrland ansåge sig trafikbolaget vidare böra hemställa,

att andra malmbefraktare ej tillerkändes proportionsvis billigare

fraktvillkor å järnvägen Gellivare — Riksgränsen än Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag.

För trafikbolaget vore det likaledes önskvärdt att vid öfvertagande

af ifrågavararande affärer kunna räkna med en fast frakt jämväl å järnvägen

Malmberget-Luleå, och hemställde bolaget, att den nu gällande

fraktsatsen för malm å denna järnväg måtte bibehållas.

Omfattningen af de affärer, å hvilka trafikbolaget vore i begrepp

att inlåta sig, gjorde det vidare oundgängligt, att det nya fraktaftalet,

hvars grunder bolaget här ofvan framställt, finge blifva gällande för en

längre period framåt, åtminstone för 30 år eller för längre tid om så

af staten skulle anses önskligt i och för amortering af järnvägens anläggningskostnad.

Med afseende å ofvan anförda grunder för ett nytt fraktaftal ville

trafikbolaget slutligen tillägga, att bolaget, därest sådant skulle anses

lämpligt, vore villigt arrendera järnvägen Luleå—Riksgränsen på för

staten ekonomiskt fördelaktiga villkor.

För fullgörandet af de skyldigheter, som enligt ett fraktaftal i

öfverenstämmelse med nu antydda grunder skulle åligga LuossavaaraKiirnnavaara

aktiebolag, vore trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

villigt att ikläda sig ansvar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

En lugn utveckling af de stora norrländska malmaffärerna fordrade

emellertid, att desamma, åtminstone under den tid det nya fraktaftalet

omfattade, icke utsattes för tyngden af eventuell exporttull å järnmalm.

Bolaget hemställde därför, att, för den händelse sådan tull skulle under

nämnda tid beslutas, Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget

Gellivare malmfält finge äga rätt till restitution däraf genom

motsvarande nedsättning i malmfrakten.

För att öfvertaga och ordna de båda norrländska bolagens affärer

måste enligt verkställd beräkning upptagas ett lån å omkring 20,000,000

kronor. Å den inhemska marknaden skulle under nuvarande förhållanden

en sådan summa knappast kunna åvägabringas utan störande rubbningar;

och ehuru trafikbolaget tilltrodde sig att utan afsevärd svårighet

utom landet kunna upplåna omförmälda belopp, skulle bolaget med

hänsyn till de tungt vägande skäl, som anförts mot anlitande af

utländskt kapital för ifrågavarande affärer, ogärna tillgripa berörda

utväg. Med anledning däraf hemställde bolaget, att ofvannämnda belopp,

20,000,000 kronor, måtte erhållas i statslån till skälig ränta på

30 års amortering; och hade trafikbolaget såsom säkerhet för ett dylikt

lån att erbjuda, förutom sin egen garanti, inteckning i Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolags och aktiebolaget Gellivare malmfälts fasta och

lösa egendom med förmånsrätt näst efter de för dessa bolags obligationslån

å nu resterande resp. 10,000,000 kronor och 9,650,000 kronor

lämnade säkerheter.

För den händelse de af trafikbolaget sålunda ifrågasatta medgifvanden

skulle erhållas, vore bolaget å sin sida beredt att till statens

trygghet och till förekommande af utländskt inflytande å bolagets skötsel

ställa nödiga garantier. I sådant hänseende vore bolaget först och främst

villigt att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält,

äfvensom att åstadkomma erforderligt beslut om nedsättning hos

staten jämväl af de sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i Luossavaara

—Kiirunavaara aktiebolag, med staten tillerkänd rätt att, därest trafikbolaget

ville sälja omförmälda aktier i de båda norrländska malmbolagen,

till sig lösa desamma efter parikurs. Då vidare, därest ifrågavarande

affär genomfördes, staten, som redan nu ägde genom särskild förordnad

person deltaga i granskningen af förvaltningen utaf trafikbolagets angelägenheter,

syntes böra vara direkt representerad i detta bolags styrelse,

samt slutligen så vidt möjligt borde förhindras, att aktier i trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund ägdes eller innehades af utlän
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 97-

dingar, hade bolaget i dessa hänseenden för sin del enhälligt beslutat

ändringar i gällande bolagsordning.

De önskemål i fråga om medgifvanden från statens sida, som trafikbolaget

här ofvan framställt, samt de af bolaget å dess sida erbjudna

garantier hade sammanfattats i ett förslag till grunder för aftal emellan

svenska staten, å ena, samt Luossavaara — Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan. Trafikaktiebolagets delägare både å bolagsstämma

den 1 april 1903 genom enhälligt beslut dels godkänt aftalct

om inköp af aktierna i de båda norrländska malmbolagen uuder

förbehåll likväl, att en tillfredsställande öfverenskommelse med svenska

staten kunde ernås, dels ock bemyndigat styrelsen att i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med nyssberörda förslag träffa aftal med svenska

staten med rätt för styrelsen att i förslaget vidtaga de jämkningar,

som vid förhandlingarnes fullföljande kunde finnas erforderliga, äfvensom

att å trafikbolagets vägnar teckna borgen för ett statslån åt

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält

å 20,000,000 kronor. Styrelsen för trafikaktiebolaget hemställde nu,

det täcktes Eders Kung]. Maj:t i nåder vidtaga erforderliga åtgärder för

åstadkommande af ett dylikt aftal emellan svenska staten och förutnämnda

tre bolag.

Medelst påskrift å ansökningen har den af Kungl. Magt förordnade

revisor i trafikaktiebolaget, generaldirektören herr von Krusenstjerna

förklarat sig biträda bolagets hemställan.

Det i ansökningen omförmälda förslag till aftal är af följande

lydelse:

»Förslag till grunder för aftal emellan å ena sidan svenska staten och a

andra sidan Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare

malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg —Oxelösund.

Luossavaara--Kiirunavaara aktiebolag berättigas att efter hand öka

malmtransporten mellan Kiruna och riksgränsen upp till åtminstone

1,500,000, eventuellt 2,000,000 tons per år.

För en period af 30 år fastställes följande fraktaftal:

Hvar sjätte månad erlägges till svenska staten kronor 650,000,

motsvarande 3,8 % å anläggningskostnaden för banan Gellivare Riksgränsen,

hvilken kostnad, som för närvarande uppgår till c:a kronor

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition No 97.

32,400,000, inom kort torde i och för ytterligare anskaffande af rullande

materiel etc. stiga till i rundt tal 34,200,000 kronor. Därjämte betalas

kronor 1,06 i frakt per ton malm Kimma—Riksgränsen. Skulle kvantiteten

per kalenderår understiga 1,000,000 tons, betalas dock frakt för

detta minimikvantum.

Stiger däremot malmtransporten utöfver 1,500,000 tons årligen,

erlägges frakt med ett belopp, motsvarande den efter ofvanstående

grunder utgående frakten per ton vid transport af jämnt 1,500,000 tons

^,300,000

per år, eller således med

+

1 •>------‘7--"7--------

1,06^ 1 krona 93 öre per ton.

1,500,000

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhåller ingen fraktfrihet för

materialier, lifsförnödenheter etc., utan betalar frakt därför i likhet med

öfriga större trafikanter.

Under de 30 år, som aftalet afser, få andra malmbefraktare ej

tillerkännas proportionsvis billigare fraktvillkor än Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag.

Malmfrakten å järnvägen Malmberget—Luleå bibehålies vid den

nuvarande.

Trafikaktiebolaget Grängesberg — Oxelösund ikläder sig ansvar för

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags och aktiebolaget Gellivare malmfälts

fullgörande af de med ofvanstående fraktaftal förenade skyldigheter.

För händelse exporttull åsättes järnmalm, berättigas LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält till restitution

å sådan tull genom motsvarande nedsättning i malmfrakten, intill utgången

af 30-årsperioden.

Kungl. Maj:t och kronan nedlägger pågående rättegång angående

äganderätten till vissa af aktiebolaget Gellivare malmfälts grufvor samt

afstår för framtiden från sina i berörda rättegång framställda påståenden.

På det trafikbolaget ej må nödgas anlita utländskt kapital vid ordnandet

af malmbolagens affärer lämnar svenska staten ett lån å 20,000,000

kronor till skälig ränta och på 30 års amortering mot säkerhet af inteckning

i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags och aktiebolaget Gellivare

malmfälts fasta och lösa egendom, liggande näst efter de för dessa

bolags obligationslån gällande inteckningar, jämte garanti af trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund.

Garantier.

Trafikbolaget utfäster sig att till statens trygghet och till förekommande

af utländskt inflytande å bolagets skötsel, dels hos regeringen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 07.

31

deponera de af trafikbolaget förvärfvade c:a 90 % af aktierna i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält med rätt

för svenska staten att, därest bolaget vill sälja berörda aktier, till sig

lösa desamma efter parikurs, dels äfven ändra trafikbolagets ordning i

syfte, att Kungl. Maj:t äger utse en ledamot i bolagets styrelse, samt

att aktie i trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund icke må ägas

eller innehafvas af utländing i vidare mån, än att aktie, som före den

1 april 1903 bevisligen innehafts af utländing, må af honom eller hans

rättsinnehafvare fortfarande ägas och innehafvas, hvarjämte, i händelse

af ökning af aktiekapitalet, utländing må för sina förut ägande aktier

deltaga i tecknande af nya efter samma grunder som öfrige aktieägare,

samt äga och innehafva sådana nya aktier.»

Enligt bilaga till trafikaktiebolagets underdåniga ansökning afse de

af trafikaktiebolaget å extra bolagsstämma den 1 april 1903 beslutade

ändringar i den för bolaget fastställda ordning, att nedannämnda paragrafer

skola erhålla följande lydelse:

§ 4.

»Bolagets aktiekapital skall utgöra minst fjorton miljoner kronor

och högst fyrtiotvå miljoner kronor, fördeladt i aktier, hvarje å ett

tusen kronor.

Bolaget må icke träda i verksamhet förr, än minimikapitalet blifvit

tecknadt och till fullo inbetaldt.

§ 6.

Å hvarje aktie, som blifvit till fullo inbetald, utfärdas af styrelsen

aktiebref, försedt med ordningsnummer och ställdt till viss man; dock

må, där aktieägare det önskar, fem eller liera aktier i ett aktiebref

sammanföras.

Med hvarje aktiebref följa tjugu vinstutdelningskuponger, betecknade

med n:ris 1—20, samt talong.

Efter inlösen af dessa kuponger utlämnas, emot talongs afkunnande,

ytterligare kuponger till samma antal jämte ny talong, och förfares

allt. framgent på samma sätt.

Aktie vid icke ägas eller innehafvas af utländing i vidare män, än

att aktie, som före den 1 april 1903 bevisligen innehafts af utländing, må

Ändringar i

ordningen för

trafikaktiebolaget

Grängesberg—

Oxelösund.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

af honom eller hans rcittsinneliafvare fortfarande ägas och inneha fras,

hvarjämte, i händelse af ökning af aktiekapitalet, utländing må för sina

förut ägande aktier deltaga i tecknande af nya efter samma grunder som

öfriga aktieägare samt äga och innehafva sådana nya aktier.

Alla aktier skola af bolagets styrelse efter ordningsnummer införas

i en särskild, för en hvar vid anfordran tillgänglig registerbok,

hvilken för hvarje aktie upptager aktietecknarens namn, stånd eller

yrke och hemvist; de å aktien verkställda inbetalningar, samt de med

äganderätten till aktien skeende förändringar, som med uppvisande af

aktiebrefvet hos styrelsen anmälas.

Öfvergår äganderätten till aktie genom öfverlåtelse, arf eller annat

laga fång till annan person, vare, med iakttagande af hvad här ofvan

stadgats om förhud med vissa undantag för utländing att äga eller innehafva

aktier i bolaget, den nye ägaren berättigad att i bolaget inträda

efter anmälan hos styrelsen, som därom verkställer anteckning i registerboken

och meddelar bevis genom påskrift å aktiebrefvet. Förrän

anteckning i registerboken skett, äge den nye ägaren ej att utöfva

rösträtt i bolaget.

§ u.

Bolagets angelägenheter handhafvas af en slyrelse, bestående af

minst fem och högst tio ledamöter, af Indika en utses till ordförande.

Därjämte väljas suppleanter till det antal, bolaget beslutar.

Styrelsens ledamöter och suppleanter skola samtliga vara i Sverige

bosatta, svenska undersåtar.

En styrelseledamot jämte en suppleant för honom utses af Konungen.

Öfrige styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma

för tiden till den ordinarie bolagsstämma, som hålles andra året därefter;

dock skola af de styrelseledamöter och suppleanter, som väljas

å första ordinarie bolagsstämman, hälften eller, om hela antalet är

ojämnt, det antal som är närmast mer än hälften, efter lottning afgå

ur styrelsen vid första efter valet infallande ordinarie bolagsstämma.

Afgår ledamot före utgången af den tid, för hvilken han blifvit

vald, anställe bolagsstämman nytt val för den återstående tiden.

Afgående styrelseledamot och suppleant kan återväljas.

Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående

bolagets förvaltning, som å bolagsstämma må varda styrelsen

meddelade.»

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

Genom nådiga remisser den 4 april 1903 har Eders Kungl. Maj:t

infordrat järnvägsstyrelsens och kom in erskollegii utlåtanden; hvarjämte

riksgäldskontoret lämnats tillfälle att afgifva yttrande i ärendet.

Järnvägsstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 11 april 1903

anfört följande:

1 afseende å bolagets hemställan att Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag måtte berättigas att efter hand öka malmtransporten mellan

Kiruna och Riksgränsen utöfver nu bestämda maximum, 1,200,000 ton,

till åtminstone 1,500,000, eventuellt 2,000,000 ton per år, hade styrelsen

icke något att erinra mot att en ökning medgåfves intill 1,500,000 ton,

då transporten af sistnämnda kvantitet icke lade hinder i vägen för besörjande

af malmtrafik af betydligare omfattning jämväl för andra försändares

räkning. Att däremot nu medgifva ökning af den transportmängd,

som Luossavaarabolaget framför andra trafikanter ägde rätt att

frakta, ända upp till 2,000,000 ton per år, ansåge styrelsen ytterst betänkligt.

Då banans hela transportförmåga vore beräknad till 2,700,000

ton, skulle ett sådant medgifvande lämna bolaget dispositionsrätt öfver

omkring 75 % af banans transportförmåga. Detta skulle innebära att,

sedan man, såsom styrelsen ansåge nödvändigt, reserverat 200,000 ton

för den person- och godstrafik (utom malmtrafik), som å järnvägen

tvifvelsutan med framtiden komme att uppstå, endast 500,000 ton

skulle återstå att disponera för den malmtransport, som kunde komma

att uppstå från andra malmfält inom järnvägens trafikområde än de,

som innehades af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. Därtill komme,

att den möjligheten icke kunde anses utesluten, att till följd af ogynnsamma

naturförhållanden en så stor transportmängd som 2,700,000 ton

under ett och annat år måhända icke kunde befordras å järnvägen, i

hvilket fall den disponibla kvantiteten sålunda icke ens skulle uppgå

till 500,000 ton.

Endast för det fall att transportförmågan å linjen Gellivare—Riksgränsen

skulle utan genomgripande förändringar kunna höjas utöfver

2,700,000 ton per år, borde det kunna ifrågakomma att medgifva Luossavaarabolaget

företrädesrätt till malmtransport intill 2,000,000 ton. Men

då möjligheten af en dylik höjning i banans transportförmåga icke kunde

bedömas, förrän en större erfarenhet om trafikeringsvillkoren a banan

vunnits, ansåge sig styrelsen böra hemställa, att vid ett eventuellt nytt

aftal den kvantitet malm, som Luossavaara—-Kiirunavaara aktiebolag

kunde berättigas att framför andra trafikanter årligen frakta från Kiruna

till Riksgränsen, tillsvidare begränsades till 1,500,000 ton.

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 04 Iläft. 5

Järnvägsstyrelsens

underdåniga

utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

oi Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Däremot borde bolaget naturligtvis för hvad som öfverstege denna

kvantitet äga att i samma mån som andra trafikanter begagna sig af

järnvägens transportmöjligheter.

I fråga om bolagets förslag i afseende å sättet för beräkning af

fraktafgiften för transporter intill 1,500,000 ton, erinrade styrelsen, att

Luossavaarabolaget enligt nu gällande bestämmelser vore skyldigt att bestrida,

förutom 3,8 % ränta å anläggningskostnaden för järnvägen, samtliga

utgifter för banans underhåll äfvensom driftkostnaderna, såvidt icke

kunde utrönas, att dessa sistnämnda föranledts allenast af annan trafik

än den för Luossavaarabolagets räkning bedrifna, hvarjämte bolaget skulle

ersätta eventuell förlust å annan trafik än malmtrafik. Trafikaktiebolaget

erbjöde sig nu att erlägga dels ett bestämdt belopp 1,300,000 kronor per

år, dels bestämd frakt för hvarje ton transporterad malm. Denna förändring

i kontraktsvillkoren, hvilken ju innebure ett öfverflyttande från

Luossavaarabolaget till staten af skyldigheten att stå risken för ökning i

anläggnings- och trafilceringskostnaderna, motiverades af trafikaktiebolaget

därmed, att malmbolagen förbundit sig till omfattande leveransaftal,

hvilka uppgjorts med hänsyn till den transportkostnad, som skulle uppkommit,

därest anläggningskostnaderna stannat vid de ursprungligen

beräknade, eller i rundt tal 21,500,000 kronor, men hvilka aftal numera

ställde sig mycket ogynnsamma, då anläggningskapitalet kunde

beräknas inom kort komma att uppgå till 34,200,000 kronor och den

ränta, som bolaget hade att till statsverket erlägga, sålunda komme

att stiga till nära 1,300,000 kronor.

Med afseende härpå anmärker järnvägsstyrelsen först, att de af bolaget

uppgifna anläggningskostnaderna, 21,500,000 kronor och 34,200,000

kronor, icke borde med hvarandra jämföras. Dels inginge i det senare till

ett belopp af 2,500,000 kronor kapitaliserade räntor, hvilka icke vore

inräknade i det förra och hvilka för detta kunde uppskattas till cirka

1,700,000 kronor, dels borde det nuvarande anläggningskapitalet, såsom

längre fram komme att omförmälas, för möjliggörande af transportkvantitetens

ökning till 1,500,000 ton, ökas till 34,900,000 kronor.

De med hvarandra jämförliga kapitalen blefve sålunda 23,200,000 kronor

och 34,900,000 kronor, och räntebeloppen sålunda 880,000 kronor

och 1,330,000 kronor. Anställde man på grund af dessa belopp och

med den uppskattning af trafikeringskostnaden, för hvilken styrelsen

likaledes komme att längre fram redogöra, en beräkning af fraktkostnaden

per ton Kiruna—Riksgränsen, funne man, att densamma, med ett

anläggningskapital af 23,200,000 kronor och den ursprungliga maximikvantiteten

1,200,000 ton, skulle belöpt sig till 1 krona 92 öre per ton,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

men med ett anläggningskapital af 34,900,000 kronor till 2 kronor 30 öro

per ton vid 1,200,000 ton och till 1 krona 95 öre per ton vid 1,500,000

ton. Det framginge häraf, att genom den föreslagna höjningen af

transportkvantiteten från 1,200,000 till 1,500,000 ton den ogynnsamma

inverkan, som anläggningskapitalets stegring hade på transportkostnaden,

reducerades till en höjning från 1 krona 92 öre till 1 krona 95

öre per ton. Denna skillnad af 3 öre per ton syntes näppeligen för

bolaget kunna vara af så stor betydelse, att anläggningskapitalets höjning

kunde anföras såsom ett motiv för en ändring af kontraktsbestämmelserna

i angifvet syfte.

Järnvägsstyrelsen hade emellertid tänkt sig möjligheten, att en sådan

ändring, som bolaget önskade, skulle kunna komma att medgifvas och

att Luossavaarabolaget således skulle befrias från ansvarigheten för

ofvannämnda drift- och underhållskostnader, hvilka ju icke heller stode i

något sammanhang med dess egentliga verksamhet och hvilka förorsakades

af förhållanden — t. ex. trafikens anordning — öfver hvilka

bolaget icke hade bestämmanderätt; och hade järnvägsstyrelsen förty

ansett sig böra verkställa en utredning öfver det sätt, hvarpå fraktafgifterna

för malmtransporten i sådant fall borde beräknas. Vid denna

utredning hade styrelsen utgått från att ett eventuellt nytt fraktaftal

borde för ett ur driftkostnadssynpunkt normalt år gifva staten samma

nettoinkomst som det nu gällande aftalet. Hvad bolaget borde betala

för transporten af t. ex. 1,400,000 ton malm per år borde således motsvara,

förutom ränta å anläggningskapitalet, drift- och underhållskostnaderna

å järnvägen Gellivare—Riksgränsen vid transport under ett

medeldyrt år af 1,400,000 ton malm från Kiruna till Riksgränsen. Det

läge i öppen dag, att en beräkning af detta belopp måste erbjuda

stora vanskligheter, särskildt då, såsom bolaget önskade, aftalet skulle

fastställas för så lång tid som minst 30 år. Den vunna erfarenheten

vid linjen Gellivare—Riksgränsen omfattade ju endast en tid af några

månader och måste sålunda vara absolut otillräcklig för att vid en dylik

beräkning gifva en tillfredsställande ledning. Med hänsyn härtill hade

styrelsen också i sina beräkningar, hvilka grundats på kostnaden vid

bandelen Luleå—Gellivare under 1902, ett år som i kostnadshänseendo

kunde anses vara normalt, funnit sig nödsakad att göra en del uppskattningar

tämligen höga, i syfte att i möjligaste man minska den risk,

som staten genom ett eventuellt frånträdande af sin nuvarande säkrare

ställning skulle åtaga sig.

Hvad först beträffade räntan å anläggningskostnaderna, uppginge

densamma vid nuvarande anläggningskapital 32,400,000 kronor, inklusive

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition No 97.

kapitaliserade räntor, hvilket kapital vid en transport af 1,000,000 ton

icke behöfde höjas, till 1,230,000 kronor. För möjliggörande af en

transport af 1,500,000 ton måste kapitalet ökas till cirka 34,900,000

kronor, eller 700,000 kronor mer än trafikaktiebolaget förutsatt, i följd

hvaraf räntan komme att ökas till 1,330,000 kronor. Härvid vore förutsatt

samma afkomstprocent, 3,8 %, som Luossavaarabolaget nu vore skyldigt

erlägga. Af driftkostnaderna, till livilka här äfven hänfördes underhållskostnader,

uppginge en del till samma eller ungefär samma belopp,

vare sig 1,000,000 eller 1,500,000 ton transporterades. Till denna del

hörde kostnaderna för förvaltning, banunderhåll och bevakning samt

station stjänst. Dessa kostnader, livilka kunde sammanfattas under

benämningen fasta driftkostnader, hade år 1902 för linjen Luleå—Gellivare

uppgått till

Förvaltning......

Banunderhåll

Banbevakning

Stationstjänst

65.000

471.000

85.000

185.000

kronor

»

D

»

Summa 806,000 kronor,

eller, då medellängden trafikerad bana varit 249 kilometer (220 km. under

10 Va och 449 km. under 1 V* månader), till 3,230 kronor per bankilometer

vid en transportmängd af 1,150,000 tonkilometer per bankilometer.

En transport af 1,500,000 ton från Kiruna till Riksgränsen

motsvarade å linjen Gellivare—Riksgränsen en kvantitet af 850,000

tonkilometer per bankilometer, hvartill för annan trafik än malmtrafik

kunde antagas komma högst 150,000 tonkilometer per bankilometer. Då

sålunda antalet tonkilometer per bankilometer å linjen Gellivare—Riksgränsen

vore mindre än å linjen Luleå—Gellivare, ansåge styrelsen, att

den angifna kostnaden 3,230 kronor per bankilometer vore användbar

äfven på linjen Gellivare—Riksgränsen, för hvilken hela den fasta

kostnaden då skulle uppgå till 740,000 kronor. Till ledning för bedömande

af i hvad mån detta belopp kunde anses tillräckligt, meddelade

styrelsen, att motsvarande utgifter å denna bände! för närvarande uppginge

till cirka 50,000 kronor per månad.

Af de öfriga kostnaderna, d. v. s. maskinafdelningens och en

mindre del af trafikafdelningens, behöfde bär endast tagas i betraktande

de, som hänförde sig (ill malmtrafiken, då motsvarande kostnader för

annan trafik antoges betäckas af de af densamma härflytande inkomster.

Ifrågavarande kostnader för malmtrafiken ökades i det närmaste proportionellt

till trafiken och kunde sålunda uppskattas till visst belopp per

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 97.

tonkilometer. För linjen Luleå—Gellivare hade år 1902 dessa utgifter

uppgått till följande belopp:

Hela

utgiften.

Aflöningar till lokomotivpersonal...... 403,000 kr

Stenkol och andra materialier för

lokomotiven.................................... 602,000

Reparationer för lokomotiven............ 215,000

Verkstadskostnader för lokomotiven 56,000

Vagntjänst, tågpersonal m. m.......... 267,000

Däraf för malmtrafik

i allt.

240,000 kr.

450.000

150.000

40,000

160.000

per tågkm.

36 öre.

68 »

23 »

6 »

24 »

summa 1,543,000 kr. 1,040,000 kr. 157 öre.

Uppskattningen af den på malmtrafiken fallande kostnaden hade skett

i proportion efter antalet lokomotivkilometer i malmtrafiken, jämförd

med hela trafiken (cirka 60 %) dock med betydliga förhöjningar af malmtrafikens

andel i fråga om material-, reparations-, och verkstadskostnader.

Vid tillämpningen af berörda kostnader för malmtrafiken Gellivare

—Luleå, sammanlagdt 1 krona 57 öre per tågkilometer, på malmtrafiken

Kiruna—Riksgränsen, hade man att taga hänsyn till att för den

senare komme att användas starkare lokomotiv, genom hvilkas begagnande,

såvidt af utförda prof för närvarande kunde bedömas, en besparing

i bränslekostnader syntes uppkomma af cirka 20 % i medeltal per tågkilometer.

En besparing af motsvarande omfattning borde uppkomma

äfven å öfriga utgifter för lokomotivtjänsten, hvilken härigenom skulle

komma att kosta sammanlagdt 1 krona 7 öre per tågkilometer i stället

för 1 krona 33 öre enligt ofvanstående tabell. Härtill komme kostnader

för vagntjänst m. m. till oförändradt belopp 24 öre, sammanlagdt

sålunda 1 krona 31 öre per tågkilometer. Då hvarje tåg beräknades

komma att frakta 750 ton malm (i ena riktningen) blefve således kostnaden

per tonkilometer 0.35 öre.

På grund af den ofullständiga erfarenheten, särskildt i fråga om

driftkostnaden för den handel, hvarom här vore fråga, samt med hänsyn

till möjligheten af att under den långa perioden af SO år prisen, särskildt

å stenkol, kunde komma att ökas, ansåge järnvägsstyrelsen nödvändigt

att på denna kostnad lägga en säkerhetskoefficient af 25 %,

hvadan här ifrågavarande utgifter borde beräknas till 0.44 öre per tonkilometer,

eller 57 öre pr ton Kiruna—Riksgränsen. Inalles skulle

sålunda dessa kostnader utgöra

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

för 1,000,000 ton

» 1,500,000 »

570.000 kr.

860.000 »

Sammanlades nu räntan och de olika slagen af driftkostnader,

erliölle man

Ränta .........................

Fasta driftkostnader

Öfriga »

för 1,000,000 ton:

....................... 1,230,000 kr.

.................... 740,000 »

................ 570,000 »

tillsammans 2,540,000 kr.

för 1,500,000 ton:

1.330.000 kr.

740.000 »

860.000 »

2.930.000 kr.

För att dessa kostnader skulle blifva betäckta, borde afgifterna för

transport af 1,000,000 intill 1,500,000 ton beräknas på följande sätt:

För en miljon ton (och därunder) 2,540,000 kr.

För hvarje ytterligare ton intill 500,000 78 öre.

Sammanställdes afgifterna enligt denna beräkning med de af trafikbolaget

föreslagna, erhölle man följande tabell:

Transportmängd.

1,000,000 ton

1,100,000 »

1,200,000 »

1.300.000 »

1.400.000 »

1.500.000 »

Föreslagen afgift.

2.540.000 kr.

2.618.000 »

2.696.000 »

2.774.000 »

2.852.000 »

2.930.000 »

Af bolaget erbjuden

afgift.

2.360.000 kr.

2.466.000 »

2.572.000 »

2.678.000 »

2.784.000 »

2.890.000 »

Såsom af denna sammanställning framginge, borde den afgift, som bolaget

enligt ett eventuellt nytt aftal skulle erlägga, öfverstiga den af

bolaget erbjudna, vid en transport af 1,000,000 ton med 180,000 kronor,

af 1,200,000 ton med 124,000 kronor och af 1,500,000 ton med

40,000 kronor motsvarande per ton respektive 18 öre, 10 öre och 3

öre. De af styrelsen sålunda föreslagna afgifterna, frånräknadt livad

som af dem vore afsedt att betäcka räntan, utgjorde per ton vid en

transport af 1,000,000 ton 1 krona 31 öre, af 1,200,000 ton 1 krona

19 öre och af 1,500,000 ton 1 krona 7 öre.

Skulle afgiften för en transport af 1,000,000 ton sättas till den af

bolaget erbjudna, torde, såvidt man ur styrelsens beräkning kunde draga

säkra slutsatser, efter drifts- och underhållskostnadernas bestridande,

till ränta å det mot denna transportmängd svarande anläggningskapitalet,

32,400,000 kronor, återstå 1,050,000 kronor (3,2 %), en summa,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

39

som icke eris vore tillräcklig att bestrida räntorna å de för banans byggande

upptagna lån, än mindre att lämna något öfrigt för den amortering

af desamma, som i gällande kontrakt förutsatts. Under sådana

omständigheter hade järnvägsstyrelsen naturligen icke kunnat biträda en

sådan beräkning af afgifterna vid denna transportmängd, som trafikaktiebolagets

styrelse föresloge.

Järnvägsstyrelsen ansåge sig emellertid i sammanhang härmed böra

erinra, att bolagsstyrelsen i den underdåniga skrifvelsen sade sig antaga,

att kvantiteten 1,500,000 ton per år inom relativt kort tid skulle

uppnås, och då afgifterna vid denna transportmängd enligt järnvägsstyrelsens

kalkyl föga öfverstege de af bolaget beräknade, syntes det för

bolaget vara af jämförelsevis ringa betydelse, huru afgifterna för mindre

transportkvantiteter beräknades.

Såsom förut utvecklats, borde, enligt styrelsens åsikt, bolaget icke

erhålla företrädesrätt till större transporter än 1,500,000 ton; och styrelsen

hade icke heller verkställt beräkningar för högre kvantitet. Skulle

emellertid bolaget tillerkännas företrädesrätt framför andra trafikanter

till större transporter, borde naturligen dylika beräkningar verkställas

jämväl för dessa högre kvantiteter, men då i alla händelser större

transporter än 1,500,000 ton under de närmaste åren icke syntes kunna

komma till stånd, och således en dylik beräkning för närvarande icke

vore af behofvet påkallad, samt starka skäl talade för att, innan en

beräkning af nu ifrågavarande art verkställdes, afvakta resultaten af

trafiken å ifrågavarande järnväg, åtminstone under de första åren, efter

hvilken tid någorlunda säkra slutsatser kunde dragas med afseende

å såväl driftkostnaderna som behofvet af ytterligare rullande materiel,

ansåge styrelsen det vara lämpligt att, därest i ett eventuellt

nytt fraktaftal bolaget skulle tillerkännas företrädesrätt till större transporter

än 1,500,000 ton, i samma aftal intoges en bestämmelse att

med beräkningen af fraktafgifterna för ifrågavarande större transporter

skulle anstå, till dess transporter af berörda storlek visat sig vara

förestående.

Såsom trafikaktiebolaget i slutet af sitt uttalande angående fraktberäkningen

påpekat, syntes det ligga i sakens natur, att Luossavarabolaget

vid en ändring i här ifrågasatt riktning af fraktaftalet för malmtransporter

skulle afstå från sin fraktfrihet för materialier etc., och

erinrade styrelsen, att nämnda bolag icke ens för närvarande ägde rätt

till fria transporter af lifsförnödenheter.

Hvad härefter beträffade sökandebolagets hemställan angående

fraktvillkor för andra mulmbefraktare, ansåge styrelsen bolaget hafva

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

fog för eu dylik hemställan; och syntes i det eventuella nya kontraktet

härom böra intagas en bestämmelse af den lydelse, som bolaget föreslagit.

Mot trafikaktiebolagets hemställan, att den nu gällande fraktsatsen

för malm å järnvägen Malmberget—Luleå under tiden för aftalet måtte

bibehållas, hade järnvägsstyrelsen icke något att erinra.

Hvad beträffade trafikaktiebolagets erbjudande att arrendera järnvägen

Luleå—Riksgränsen, ansåge sig styrelsen böra framhålla ej

mindre svårigheten att på tillfredsställande sätt nu beräkna arrendeafgift

och föreslå öfriga arrendevillkor, än äfven att, därest ett dylikt

arrendeaftal träffades, det icke syntes kunna undvikas, att öfriga malmbefraktare

å ifrågavarande banlinje komme i beroende af trafikaktiebolaget

och att det ju icke finge anses uteslutet, att ifrågavarande

bolag skulle kunna begagna sin rätt öfver järnvägen till att förhindra

öfriga malmexporterande bolag utmed järnvägen att på för dem fördelaktigaste

sätt tillgodogöra sig sina malmtillgångar. Med hänsyn härtill

ansåge sig styrelsen för sin del icke kunna tillstyrka antagandet

af trafikaktiebolagets ifrågavarande förslag.

Af trafikaktiebolagets förslag, att Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

och aktiebolaget Gellivare malmfält, för den händelse exporttull

under tiden för aftalet skulle åsättas järnmalm, skulle tillerkännas rätt

till restitution därför genom motsvarande nedsättning i malmfrakten,

framginge icke fullt tydligt, huruvida här åsyftades en norsk eller svensk

exporttull. Skulle det förra vara händelsen, syntes det järnvägsstyrelsen

otänkbart, att bolagen skulle beredas ersättning för norsk tull

genom fraktnedsättning i Sverige.

Afsåges åter svensk exporttull, syntes det vara lika orimligt att ifrågasätta,

att statens järnvägar skulle förpliktas hålla bolagen skadeslösa

för en dylik utgift. Därest eu bestämmelse i nu ifrågavarande afseende

ansåges böra införas i kontraktet, komme således bolagen antagligen

att tillförsäkras dylik ersättning på annat sätt än af trafikmedel.

Härmed hade styrelsen yttrat sig öfver de punkter i själfva den

underdåniga skrifvelsen, som vidkomme statens järnvägstrafik; och då

samma punkter, med undantag af förslaget om utarrenderande till bolaget

af järnvägen Luleå—Riksgränsen, återfunnes i det af bolaget ingifna

förslag till grunder för aftal mellan svenska staten och de tre malmbolagen,

syntes särskild! yttrande öfver berörda förslag icke vara af

behofvet påkalladt i annan mån än med afseende å den i förslaget intagna

bestämmelsen angående tiden för erläggande af bolagets avgifter

till staten. Därest styrelsens förslag angående afgiftens bestämmande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

skulle godkännas och förty komma att inflyta i ett eventuellt kontrakt,

skulle ju endast en på visst sätt beräknad fraktafgift af bolaget erläggas,

nämligen dels afgift för en beräknad minimitransport af 1,000,000

ton med tillhopa 2,540,000 kronor, dels ock 78 öre för hvarje ton utöfver

1,000,000 intill 1,500,000 ton. Med hänsyn därtill att för hvarje

månad skulle inom järnvägsstyrelsen utarbetas en öfversikt öfver järnvägsförvaltningens

ekonomiska ställning vid slutet af samma månad, i

hvilken öfversikt naturligen skulle inflyta uppgift om järnvägens fraktinkomster

under månaden, ansåge styrelsen, att jämväl järnvägens nu

ifrågavarande fraktinkomster borde, i den mån de med visshet kunde

bestämmas, till styrelsen erläggas månadsvis; och hade styrelsen i slutet

af sitt underdåniga utlåtande intagit ett förslag till den paragraf i det

eventuella kontraktet, som skulle omhandla sättet för fraktafgifternas utbetalande

till statens järnvägar.

Slutligen hade styrelsen ansett sig böra uttala att, enligt styrelsens

åsikt, i ett eventuellt nytt kontrakt borde upptagas vissa i det mellan

svenska staten och Luossavaarabolaget nu gällande kontraktet förekommande

bestämmelser, af hvilka styrelsen här framhölle dem, hvilkas

förekomst i det nya kontraktet kunde hafva något inflytande på statens

järnvägars förhållande till malmbolagen. Sålunda syntes det vara lämpligt

att i kontraktet stadgades, att staten fritoge sig från ansvar för den

minskning i den transporterade malmmängden, som kunde uppstå, därest

bolagen icke med största möjliga jämnhet fördelade malmafsändningen

på årets särskilda månader.

Likaså borde bolagen i enlighet med sitt i den underdåniga skrifvelsen

gjorda erbjudande förpliktas att ställa säkerhet för det eventuella

kontraktets fullgörande.

Vidare och med hänsyn därtill att föregående fraktberäkningar vore

uppgjorda för transporter från Kiruna station, borde i det nya kontraktet

intagas en bestämmelse om, att bolaget vore skyldigt att själft

bekosta malmens transporterande från den s. k. fickbangården vid Kiruna

till Kiruna malmbangård.

Ån vidare ansåge sig styrelsen böra fästa Eders Kungl Maj:ts uppmärksamhet

på en, efter styrelsens uppfattning, ytterst viktig fråga,

nämligen frågan om det eventuella nya kontraktets förhållande till det

med Luossavaarabolaget ingångna. Skulle det nya kontraktet med en

giltighetstid af t. ex. 30 år upphäfva det gamla kontraktet, blefve ju

följden att, därest bolagen efter nämnda tids förlopp icke skulle finna

med sin förmån förenligt att exportera malm, staten icke skulle med

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 04 Haft. C

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

någon som helst säkerhet kunna beräkna att af transporter å ifrågavarande

järnväg erhålla den inkomst, som vid banans byggande förutsatts

såsom nödvändig för att järnvägen skulle blifva en rentabel

affär. Det syntes därför styrelsen nödvändigt, att det nya aftalet afslutades

under samma förutsättning i nu ifrågavarande hänseende som

legat till grund för och erhållit sitt uttryck i § 6 i förenämnda kontrakt

med Luossavaarabolaget, nämligen att kontraktet skulle vara för

bolaget förbindande till dess anläggningskostnaden enligt Eders Kungl.

Maj:ts uträkning blifvit till fullo amorterad eller, därest staten funne

skäligt uppsäga öfverenskommelsen, till dess tre år efter uppsägningen

förflutit; dock att uppsägning, därtill bolaget icke skulle äga rätt, icke

finge å statens sida ske inom de trettio första åren efter kontraktets

afslutande.

Med underdånig erinran att ökningen till 1,500,000 ton af malmtransporterna

för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning kräfde

en höjning af ifrågavarande järnvägs anläggningskapital med enligt

styrelsens beräkning omkring 2,500,000 kronor, hvilka medel således

borde ställas till järnvägsstyrelsens förfogande i någorlunda god tid före

ökningen af malmtransporterna öfver 1,200,000 ton, samt med anmälan

att järnvägsstyrelsen komme att, därest trafikaktiebolagets hemställan

angående malmtransporternas ökande bifölles, till Eders Kungl. Maj:t

ingifva detaljeradt förslag till nämnda medels användande, hemställde

järnvägsstyrelsen att, för den händelse kontrakt komme att ingås med

ifrågavarande bolag angående malmtransporter å linjen Kiruna—Riksgränsen,

i samma kontrakt måtte inflyta bestämmelser af följande

innehåll:

Staten åtager sig att från Kiruna malmbangård till Riksgränsens

station för bolagets räkning årligen transportera den kvantitet järnmalm,

intill en miljon femhundra tusen ton, som bolaget före den 1

december nästföregående år uppgifver sig ämna under året frakta.

Dock må bolaget äga påfordra transport af mer än en miljon tvåhundratusen

ton först i den mån tillräcklig rullande materiel kan anskaffas

och öfriga anordningar för dylik transport lämpligen kunna

vidtagas. Staten fritager sig likväl från ansvar för den minskning i

den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest bolaget icke

med största möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda

månader.

Fraktafgiften för nämnda transporter beräknas till 2,540,000 kronor

för 1,000,000 ton eller därunder samt till 78 öre för hvarje ton utöfver

1,000,000 till och med 1,500,000 ton.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 97.

Förenämnda afgifter skola erläggas på följande sätt: Å första

helgfria dag i hvarje månad inbetalar bolaget till järnvägsstyrelsens

hufvud kassa dels en tolftedel af ofvannämnda ersättning för 1,000,000

ton med 211,666 kronor 67 öre dels ock en tolftedel af frakten för den

årliga kvantitet utöfver 1,000,000 ton, som bolaget före den 1 december

närmast föregående år uppgifvit sig ämna under året frakta, beräknad

efter 78 öre per ton. Skulle det vid årets slut befinnas, att bolaget transporterat

mera än den sålunda uppgifna kvantiteten, skall belöpande frakt

å det Överskjutande partiet, efter af järnvägsstyrelsen till bolaget före

den 5 januari därpåföljande år lämnad uppgift, före den 8 januari

samma'' år till styrelsen inbetalas, hvaremot, om bolaget skulle under

året hafva transporterat mindre än hvad bolaget uppgifvit sig ämna

frakta, den för mycket erlagda frakten till bolaget aterbetalas eller föres

i afräkning å afgiften för nästkommande års transporter.

Skulle bolaget underlåta att till järnvägsstyrelsen göra sådan anmälan,

som här ofvan nämnts, skall transportmängden beräknas komma

att uppgå till samma myckenhet som nästföregående år, dock ej mindre

än 1,000,000 ton.

Malmfrakten för Gellivare aktiebolags transporter från Gellivare

olika gruffält till Svartön skall vid eu transportmängd af minst 600,000

ton per år utgöra 2 kronor 75 öre per ton, vid en årlig transportmängd

af från och med 400,000 intill 600,000 ton 3 kronor 25 öre per ton

samt, om den nedforslade kvantiteten understiger 400,000 ton, 3 kronor

50 öre per ton, allt med iakttagande däraf att för en mindre transportmängd

än 600,000 ton, efter 3 kronor 25 öre per ton, sammanlagda

fraktafgiften icke må öfverstiga sammanlagda fraktafgiften för transport

af sist nämnda kvantitet efter pris af 2 kronor 75 öre, samt för en

mindre transportmängd än 400,000 ton efter 3 kronor 50 öre per ton

icke öfverstiga sammanlagda fraktafgiften för en kvantitet af 400,000

ton efter 3 kronor 25 öre.

Under tiden för aftalet få andra malmbefraktare ej tillerkännas

proportionsvis billigare fraktvillkor än Luossavaara Kiirunavaara aktiebolag.

Kommerskollegium har i underdånig skrifvelse den 7 april 1903 anfört

att, då det måste anses för det allmänna vara af stor vikt, att tillgodogörandet,

af ifrågavarande malmtillgångar äger rum på ett ur nationalekonomisk

synpunkt ändamålsenligt sätt, och en lösning af frågan i nu

angifna syfte syntes stå att vinna på den i förevarande underdåniga

framställning angifna väg, med hänsyn såväl till utsikten att på den

Kommerskollegii

underdåniga

utlåtande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

utländska marknaden erhålla högre försäljningspris för malmen som

äfven till möjligheten att med uteslutande af utländskt inflytande åt

landet bevara den å malmtillgångarnas tillgodogörande uppkommande

vinst, så hölle kollegium före, att full anledning förefunnes för ifrågasättande

af statens medverkan i de afseenden, hvari en sådan medverkan

ansetts utgöra nödig förutsättning för ändamålets vinnande.

Hvad till en början anginge frågan därom, att Eders Kung]. Maj:t

och kronan skulle nedlägga pågående rättegång angående äganderätten

till vissa af aktiebolaget Gellivare malmfälts grufvor samt afstå för

framtiden från sina i berörda rättegång framställda påståenden, funne

sig kollegium så mycket mindre hafva något att erinra emot medgifvande

härtill, som kronans talan i rättegången grundade sig hufvudsakligen

endast därpa, att sistnämnda bolag skulle till obehörig myndig

het inbetalt lösen för mark inom utmålen för ifrågavarande grufvor och

sålunda på en försummelse i formellt hänseende, samt dessutom, sedan

inbetalning af nämnda lösen omedelbart därefter skett hos Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande utan anmärkning, talan emot bolaget blifvit

väckt först sedan närmare tio år förflutit efter det berörda försummelse

ägt rum.

Trafikaktiebolagets styrelse hade föreslagit ändringar i vissa hänseenden

af den emellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

den 2 juli 1898 träffade öfverenskommelse rörande anläggning och trafikerande

af statsbanan Gellivare—Riksgränsen. I hvad denna fråga

berörde sättet för anläggningskostnadens amortering eller i öfrigt fraktvillkoren,

syntes det icke tillhöra kollegium att därom yttra sig. Kollegium

funne sig emellertid böra meddela att, jämte det kollegium ansåge,

att ifrågasatt nytt fraktaftai icke nu borde afslutas för längre tid än 30 år

eller för den tid, hvarunder det begärda statslånet skulle amorteras, kollegium

icke hade något att erinra vare sig mot att Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag erhölle rätt att efter hand öka malmtransporten mellan

Kiruna och Riksgränsen från det i öfverenskommelsen den 2 juli 1898

bestämda maximum 1,200,000 ton till 1,500,000 ton eller mot att under

den tid, fraktaftalet afsåge, andra malmbefraktare ej tillerkändes proportionsvis

billigare fraktvillkor än sistnämnda bolag.

Det ansvar, trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund vore villigt

ikläda sig för fullgörande af ifrågavarande nya fraktaftai, borde bestå

i af bolaget ingången proprieborgen för aftalets fullgörande.

Trafikaktiebolagets styrelse hade i sammanhang med förslaget om

nytt fraktaftai hemställt om rätt för aktiebolaget Gellivare malmfält och

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag till restitution under den tid, frakt
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

45

aftalet skulle gälla, af en möjligen blifvande exporttull å järnmalm genom

motsvarande nedsättning i malmfrakten. Kollegium funne väl hemställan

om restitution fullt befogad, men ansåge sig sakna anledning ingå

i bedömande af sättet för restitution af den eventuella exporttullen.

Hvad anginge frågan om beviljandet åt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält af ett statslån å 20,000,000

kronor, syntes det ej falla inom kommerskollegii ämbetsverksamhet att

däröfver afgifva något direkt yttrande, utan ansåge sig kollegium, med

framhållande af den stora vikt, som, enligt hvad redan nämnts, måste

anses ligga därpå, att frågan om de nu nämnda bolag tillhöriga malmfältens

tillgodogörande blefve på ett för det allmänna tillfredsställande

sätt ordnad, äfvensom af fördelarna ur nationell synpunkt däraf att

detta måtte, såvidt möjligt, kunna ske utan att utländskt inflytande kunde

därvid göra sig gällande, endast böra meddela, att kollegium icke hade

något att i nu berörda hänseende erinra.

Bland garantierna för att icke utländskt inflytande skulle komma

att göra sig gällande inom de ifrågavarande bolagen utgjordes en af den

ändring, trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund vidtagit i sin bolagsordning,

att, med vissa undantag, aktie icke finge ägas eller innehafvas

af utländing.

Jämte upplysning att, enligt hvad kollegium inhämtat, antalet af

de aktier i trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, som af utländingar

ägdes, jämlikt utdrag af bolagets registerbok, den 1 innevarande

april icke öfverstigit 3,438, hvadan och då hela antalet aktier uppginge

till 21,116, utländingars aktier i bolaget utgjorde ej fullt Ve af samtliga

aktier, ansåge kollegium sig visserligen icke böra lämna oanmärkt

att, med hänsyn till syftet med omförmälda nya bestämmelser i trafikaktiebolagets

bolagsordning, det varit önskvärdt att bestämmelsen affattats

så, att därigenom, med förberörda undantag, förbud mot ägande

eller innehafvande af aktie stadgats ej allenast för utländsk undersåte,

förening eller bolag utan äfven för svenskt bolag, däri utländing kunde

äga aktie eller andel, men hölle kollegium emellertid före,

att den mindre fullständiga affattningen af förenämnda bestämmelse

icke borde under för handen varande förhållanden föranleda uppskof

med träffande af det ifrågavarande aftalet emellan staten och bolagen.

Hvad slutligen beträffade trafikaktiebolagets utfästelse att, till statens

trygghet och till förekommande af utländskt inflytande å bolagets skötsel,

hos regeringen deponera de af bolaget förvärfvade omkring 90

procent af aktierna i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktie
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

Rikggälds
kontorets
yttrande.

bolaget Gellivare malmfält, med rätt för staten att, därest trafikaktiebolaget

ville sälja berörda aktier, till sig lösa desamma efter parikurs,

så syntes aftalet i denna del böra ändras därhän, att staten under nyssnämnda

förutsättning berättigades lösa aktierna efter parikurs eller efter

det högsta pris, hvarå anbud förelåge, i fall detta understege aktiernas

nominella värde.

I skrifvelse den 9 april 1903 hafva fullmäktige i riksgäldskontoret

anfört följande:

Huruvida från det allmännas synpunkt tillräckliga skäl talade för

beviljande af det sökta statslånet vore en fråga, på hvars bedömande det

icke syntes tillkomma fullmäktige att ingå. Därest emellertid Eders

Kungl. Maj:t och Riksdagen skulle finna förhållandena påkalla, att staten

medelst berörda försträckning understödde genomförandet af den

ifrågasatta affärstransaktionen, syntes medel för detta ändamål komma

att anskaffas genom upplåning. Beträffande den ränteutgift, staten

skulle få vidkännas för denna upplåning, kunde fullmäktige gifvetvis

icke med någon bestämdhet yttra sig; men för så vidt nuvarande

penningeförhållanden icke underginge någon afsevärd förändring, och under

förutsättning tillika att ej alltför knapp tid lämnades fullmäktige för

medlens anskaffande, syntes det antagligt, att upplåningen borde kunna ske

till eu effektiv ränta, som något understege 4 %. Utlåningsräntan borde

emellertid enligt fullmäktiges mening bestämmas något högre, än

att den nätt och jämnt täckte de beräknade kostnaderna för medlens

anskaffande. Å de till understödjande af enskilda järnvägsanläggningar

beviljade statslånen beräknades ränta efter 4V» %, men då låntagaren

härvid åtnjöte anstånd med erläggande af de tre första årens ränta,

intill dess hela kapitalet blifvit guldet, komme räntan å dessa lån att

i själfva verket belöpa sig till ej fullt 4PU %. Med hänsyn härtill ansåge

fullmäktige ock, att räntan å det nu ifrågasatta lånet skäligen kunde

bestämmas till nyss nämnda procenttal, 4J/4 %. För att lånet med

denna räntefot skulle kunna slutamorteras på den i ansökningen föreslagna

tiden af 30 år, borde å detsamma erläggas en annuitet af 6 % å

ursprungliga kapitalet. — Likasom beträffande järnvägslånen vore stadgadt,

borde äfven i detta fall föreskrifvas att, om till betalning förfallet

belopp icke i föreskrifven ordning erlades, låntagaren skulle därå gälda

5 % årlig ränta, intill dess samma belopp blifvit behörigen inbetaldt.

Hvad anginge den säkerhet, som erbjudits för det sökta lånet, tilltrodde

sig fullmäktige icke att på grund af de för fullmäktige nu till

gängliga handlingar därom uttala något omdöme.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Sedermera har trafikaktiebolaget i underdånig skrifvelse den 20

april 1903 meddelat, att bolaget vid fortsatt extra bolagsstämma samma

dag för åstadkommande af än mera betryggande föreskrifter till förhindrande

af utländskt inflytande å bolagets förvaltning enhälligt beslutat

ytterligare tillägg till 6 § i bolagets ordning, hvilken § jämlikt

bolagets den 1 och 20 april 1903 fattade beslut skulle erhålla nedanstående

lydelse:

»Å hvarje aktie, som blifvit till fullo inbetald, utfärdas af styrelsen

aktiebref, försedt med ordningsnummer och ställdt till viss man; dock

må, där aktieägare det önskar, fem eller flera aktier i ett aktiebref

sammanföras.

Med hvarje aktiebref följa tjugu vinstutdelningskuponger, betecknade

med n:ris 1—20, samt talong.

Efter inlösen af dessa kuponger utlämnas, emot talongs aflämnande,

ytterligare kuponger till samma antal jämte ny talong; och förfares allt

framgent på samma sätt.

Aktie må icke ägas eller innehafvas af utländing i vidare mån, än

att aktie, som före den 1 april 1903 bevisligen innehafts af utländing, må

af honom eller hans rättsinnehafvare fortfarande ägas och innehafvas,

hvarjemte, i händelse af ökning af aktiekapitalet, utländing må för sina

förut ägande aktier deltaga i tecknande af nya efter samma grunder som

öfriga aktieägare samt äga och innehafva sådana nya aktier.

Samma inskränkning med afseende å rätten att äga eller

innehafva aktier i bolaget gäller äfven för svenskt bolag, i

hvars bolagsordning eller bolagsaftal ej finnes intagen dels

bestämmelse därom, att aktie eller andel i bolaget icke må

ägas af utländing eller utan Kungl. Maj:ts medgifvande af

svenskt bolag, dels ock föreskrift, att denna bestämmelse i

bolagsordningen eller bolagsaftalet ej må ändras utan Kungl.

Maj.ts medgifvande.

Alla aktier skola af bolagets styrelse efter ordningsnummer införas

i en särskild, för en hvar vid anfordran tillgänglig registerbok, hvilken

för hvarje aktie upptager aktietecknarens namn, stånd eller yrke och

hemvist, de å aktien verkställda inbetalningar samt de med äganderätten

till aktien skeende förändringar, som med uppvisande af aktiebrefvet

hos styrelsen anmälas.

Öfvergår äganderätten till aktie genom öfverlåtelse, arf eller annat

laga fång till annan person, vare, med iakttagande af hvad här ofvan

stadgats omförbud med vissa undantag för utländing, äfvensom för sådant

Ny ändring

af trafikaktiebolagets

bolagsordning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Underdåniga

framställningar

af

andra grufbolag

i Norrbottens

län.

Aktiebolaget

Svappavara

malmfält.

Kung},. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

svenskt bolag, hvarom förut nämnts, att äga eller innehafva aktier i

bolaget, den nye ägaren berättigad att i bolaget inträda efter anmälan hos

styrelsen, som därom verkställer anteckning i registerboken och meddelar

bevis genom påskrift å aktiebrefvet. Förrän anteckning i registerboken

skett, äge den nye ägaren ej att utöfva rösträtt i bolaget.

I underdånig skrifvelse den 27 april 1903 har trafikaktiebolagets

Grängesberg—Oxelösund styrelse numera anmält, att bolaget vid samma

dag hållen ordinarie bolagsstämma enhälligt fastställt de af extra bolagsstämma

den 1 och af fortsatt extra bolagsstämma den 20 i sagda

månad beslutade ändringar i bolagets ordning, §§ 4, 6 och 11, hvilka

sålunda erhållit den lydelse, som, beträffande §§ 4 och 11, funnes återgifven

i bilagan till bolagsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 1 april

1903 och, beträffande § 6, i bolagsstyrelsens underdåniga skrifvelse den

20 i samma månad.

Innan jag öfvergår till att närmare yttra mig öfver trafikaktiebolagets

föreliggande ansökning anser jag mig böra omnämna, att med

anledning af denna ansökning aktiebolaget Svappavara malmfält hos

Eders Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning af den 16 april 1903

dels därom, att utfrakten af dess malmer öfver statsbanorna från Kiruna

icke måtte förhindras och försvåras, dels ock om beviljande af ett statslån

å 8,000,000 kronor.

I afseende härå tillåter jag mig erinra om, hurusom det efter förvärfvandet

af en del inmutningar och utmål å järn* och kopparmalmfältet

Svappavara i Jukkasjärvi socken af Norrbottens län år 1897 bildade

grufbolag samt ett efter inmutning samma år af det närbelägna

Leveäniemi bildad t bolag sammanslagits till »aktiebolaget Svappavara

malmfält». Sedan därefter fyra personer, som samtliga äro intressenter

i detta bolag, hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om koncession å en grenbana

från Kiruna till Svappavara, har Riksdagen, som af Eders Kungl.

Maj:t lämnades tillfälle att yttra sig i anledning af koncessionsansökningen,

i skrifvelse den 15 maj 1901 tillkännagifvit sig icke hafva något

att erinra mot beviljande af koncessionen under vissa angifna villkor

och förbehåll. Då dessa villkor, särskildt bestämmelsen att koncessionssökandena

skulle, innan koncessionen beviljades, visa sig disponera

öfver hela det för anläggningen erforderliga kapitalet, emellertid voro

af beskaffenhet att i väsentlig grad försvåra anskaffningen af nödvändigt

kapital såväl för järnvägens anläggande som för grufdriftens

ordnande, samt penningemarknadens läge gjorde det ytterst svårt att

uuder alla förhållanden inom landet uppbringa erforderliga penninge
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

medel, och underhandlingar för erhållande af utländskt kapital, till följd

af omöjligheten att få inteckning i grufva och förbudet för utländing

att äga aktier i företaget, icke ledt till definitivt resultat, ingaf bolaget

i mars år 1902 till Eders Kungl. Maj:t en underdånig framställning,

däri bolaget anhöll dels, under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t

ämnade för 1902 års Riksdag framlägga proposition om inköp för statens

räkning af de grufvor och malmfält, som tillhörde Gellivare- samt

Luossavaara-Kiirunavaarabolagen, att det täcktes Eders Kung!. Maj:t i

samband med eventuellt framläggande af proposition om sådant inköp

äfven föreslå Riksdagen inköp af aktiebolagets Svappavara malmfält

grufvor och malmfyndigheter, dels ock, därest Eders Kungl. Maj:t icke

funne skäligt att för Riksdagen framlägga sådant förslag eller Riksdagen

för sin del afsloge detsamma, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att af statsmedel anvisa ett belopp af 3,000,000 kronor att

i form af lån tillhandahållas bolaget för grufdriftens igångsättande och

bedrifvande.

Denna bolagets ansökan är, i hvad den afser erhållande af statslån,

ännu beroende på Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

I sin nu med anledning af trafikaktiebolagets Grängesberg—Oxelösund

framställning ingifna ansökning uttalar aktiebolaget Svappavara

malmfält den förhoppningen, att, vid bifall till trafikbolagets ansökan,

äfven Svappavara malmfälts berättigade intressen måtte skyddas. I

första hand vore det af vikt, att den utfrakt för en malmkvantitet af

1,000,000 å 1,200,000 ton årligen, som för bolaget ställts i utsikt,

icke försvårades eller fördyrades. Vidare syntes likställighetsgrundsatsen

fordra, att, för Så vidt trafikaktiebolaget genom statens försorg

erhölle rörelsekapital, en lika förmån, afpassad efter betydenheten och

värdet af de olika bolagens malmtillgångar, bereddes äfven aktiebolaget

Svappavara malmfält på enahanda villkor, som trafikaktiebolaget erhölle.

Detta vore så mycket billigare, som aktiebolaget Svappavara malmfält

långt förut arbetat för tillgodogörande af Norrbottens malmtillgångar,

och bolagets hufvudintrossent nedlagt stort kapital och mycket arbete

på att förvärfva och bibehålla malmfälten samt genom kostsamma undersökningar

upptäckt nya fyndigheter af betydande omfattning och värde,

medan däremot trafikaktiobolaget Grängesberg—Oxelösund icke för

grufrörelsen i Norrbotten iklädt sig någon risk eller nedlagt något

därmed jämförligt arbete.

Såsom säkerhet för ett statslån kunde aktiebolaget Svappavara

malmfält erbjuda i främsta rummet samtliga sina värdefulla malmfält.

Dessa hade för icke länge sedan för statens räkning undersökts, och

Bill. till Riksd. Prof.. 1903. 1 Rami. 1 Afd. 04 /luft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

de vore af eu framstående tysk fackman, Oberbergratli professor G.

Köhler i Claustahl, värdesatta till 8 miljoner kronor, hvarvid vore att

märka, att denna värdesättning gjorts för främmande spekulanters

räkning och, efter professor Köhlers egen utsago, efter mycket låga

beräkningsgrunder, samt att den vore baserad på en beräkning af

malmarean, som gjorts före upptäckten af de nyaste stora fyndigheterna.

Dessutom erbjöde bolaget såsom säkerhet sina fastigheter, jordägarerätter

och öfverhufvud all sin egendom af hvad slag den vara månde,

och till säkerhetens ökande komme sedermera järnvägen, elektricitetsverk

och samtliga för grufdriften nödiga anläggningar. Intet af bolagets

egendom vore förpantadt eller förut med inteckning besväradt.

Det belopp, bolaget såsom statslån önskade erhålla, utgjorde åtta

miljoner kronor. Järnvägsanläggningen vore af järnvägsstyrelsen

beräknad till 3,300,000 kronor och rullande materiel för utfrakt af

malmen, äfven öfver statsbanan till riksgränsen, till 2,000,000 kronor,

hvadan således såsom anläggningskapital för grufdriften vore beräknadt

att af lånet användas 2,700,000 kronor. Toge man nu i betraktande,

att hvarken Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag eller aktiebolaget

Gellivare malmfält behöft vidkännas några kostnader för åstadkommande

af järn vägskommunikationer med svensk och norsk hamn,

så vore det denna sistnämnda summa, 2,700,000 kronor, som skulle

sidoställas med de af trafikaktiebolaget begärda 20 miljoner kronor,

om man rätt ville bedöma måttet af de olika bolagens anspråk på staten

såsom förlagsgifvare.

Med stöd häraf anhåller aktiebolaget Svappavara malmfält, att

Eders Kungl. Maj:t, vid eventuell framställning till innevarande års

Riksdag om statslån och andra förmåner för idkande af grufdrift vid

Luossavara och Kirunavara malmfält, måtte taga sådan hänsyn till aktiebolaget

Svappavara malmfälts intressen, att utfrakten af dess malmer

öfver statsbanesträckorna Kiruna—Riksgränsen och Kiruna—Luleå icke

måtte förhindras och försvåras, och att sålunda ingen annan företrädesrätt

till ^fraktning af malm än den redan nu bestämda måtte Kirunabolaget

beviljas; samt att Eders Kungl. Maj:t måtte på samma eller

liknande villkor, som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund kunde

komma att åtnjuta, hemställa till Riksdagen om beviljande åt aktiebolaget

Svappavara malmfält af ett statslån å 8 miljoner kronor att

amorteras på 30 år för användande, under vederbörlig kontroll, till

anläggande af en järnväg Kiruna —Svappavara, inköp af rullande materiel,

anläggningar till grufdriftens besörjande in. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 2V:o 97.

Vidare liar bergverksaktiebolaget Freja uti underdånig skrifvelse den

18 aprli 1903 framhållit, att genom det af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

fattade beslut om inköp af aktier i Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag och i aktiebolaget Gellivare malmfält trafikaktiebolaget

skulle blifva i tillfälle att omhänderhafva ledningen af

dessa tre stora malmexporterande bolag på det för deras ekonomi förmånligaste

sätt. Gifvet vore, att dessa förhållanden innebure en stor fara

för andra mindre malmbolag i Norrland, enär trafikaktiebolaget, därest

det finge arrendera järnvägen eller erhölle proportionsvis billigare fraktvillkor

än andra malmbolag, kunde verka i högsta grad hämmande å

de andra bolagens verksamhet. Trafikaktiebolaget hade själft insett faran

af att blifva utsatt för en ojämn konkurrens och gjort framställning,

att andra malmfraktare ej skulle lämnas lägre frakter än detta

komme att erlägga. På grund däraf hemställde bergverksaktiebolaget

Freja, det Eders Kungl. Maj:t täcktes vid pröfning af trafikaktiebolagcts

ansökning taga i betraktande bergverksaktiebolagets rätt och bästa samt

bestämma sådana villkor för trafikaktiebolaget, att ojämn konkurrens ej

uppkomme för bergverksaktiebolaget och att detta ej hindrades vid utforsling

af malm.

Slutligen har Tuolluvara grufaktiebolag, innehafvare af det omkring

5 km. från Kiruna belägna malmfältet Tuolluvara, i underdånig skrifvelse

den 18 april 1903 anfört, att så länge den åt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag på förhand tillförsäkrade transportmängden ej öfverstege

1,200,000 ton, hade det för bolaget ej synts nödvändigt att söka försäkra

sig om någon garanti från statens sida, utöfver den i trafikreglementet

innehållna, att de 50,000 högst 100,000 ton malm, hvilka bolaget hade för

afsikt att årligen försända från Tuolluvara gruffält till Narvik, äfven

blefve på statens järnvägar transporterade. — Då emellertid i det förslag

till änclradt kontrakt mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag,

som numera blifvit af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

till Eders Kungl. Maj:t framställdt, den mängd malm, som staten

borde åtaga sig att för sagde bolag årligen framföra på linjen Kiruna

—Riksgränsen, höjts från nyssnämda summa, 1,200,000 ton, ända till

2,000,000 ton, och sålunda motsvarade nästan hela den malmkvantitet

som — med hänsyn äfven till öfriga transporter på banan — öfverhufvud

kunde på den enkelspåriga banan årligen framforslas, fruktade

bolaget, att den påräknade säkerheten att under alla omständigheter få

sin malm transporterad till Narvik ej längre kunde komma att stå till

buds. Eu sådan farhåga vore för bolaget i hög grad oroväckande, då

Bergverks
aktiebolaget
Freja.

Tuolluvara

grufaktie
bolag.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Föredragandens

yttrande.

52 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

den ju innebure möjligheten att dess ansträngningar att i svenska industriens

intresse bearbeta och tillgodogöra Tuolluvara malmfält skulle

befinnas fruktlösa, och dess nedlagda kostnader för förarbeten såväl

vid grufvan som för linbaneförbindelse till statsbanan i närheten af

Kiruna visa sig bortkastade. Därför hemställde bolaget, att Eders

Kungl. Maj:t, vid ett eventuel bifall i öfrigt till trafikaktiebolagets

Grängesberg—Oxelösund ofvannämda förslag till förändradt kontrakt

mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, måtte taga det

ofördelaktiga läge, i hvilket grufbolaget genom förändringen skulle

komma, i nådigt betraktande samt på sätt Eders Kungl. Maj:t kunde

finna lämpligt, därvid så förordna om malmtransporterna på linjen Kiruna—Narvik,

att grufbolaget tillförsäkrades rätt att näst efter Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag medgifven transport af högst 1,500,000

ton få, mot af Eders Kungl. Maj:t fastställd afgift, transportera minst

50,000 helst 100,000 ton malm eller motsvarande mängd förädlad

produkt.

Hvad nu beträffar den af trafikaktiebolaget Grängesberg- Oxelösund

hos Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningen, skulle genom bolagets

öfvertagande af aktiemajoriteten i aktiebolaget Gellivare malmfält

och därigenom jämväl i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag under

de förutsättningar, som i förslaget till aftal upptagits, utsikt förofinnas,

att de för utvecklingen af en värdefull gren af våra näringar

samt utbredande af odling inom en viktig del af landet betydelsefulla

förhållandena vid de två största grufföretagen i Norrbottens län blefve

för en afsevärd framtid på ett tillfredsställande sätt ordnade. Förutom

detta, som synes mig vara af stor vikt, skulle vidare genom den ifrågasatta

nya ordningen äfven vinnas den fördelen, att berörda grufföretag

komme att stanna i svenska händer, äfvensom att staten skulle erhålla

ett önskvärdt inflytande på bolagens verksamhet. T betraktande häraf

synas mig talande skäl föreligga för staten att, därest den föreslagna

ordningen i öfrigt befinnes antaglig, lämna den medverkan, som påkallas

för dess genomförande.

I sådant afseende torde först få beröras frågan om äganderätten till

de grufvor, som innehafvas af aktiebolaget Gellivare malmfält. Det är

tydligt, att någon uppgörelse om öfvertagandet af detta bolags aktier

icke kan komma till stånd, utan att den nu mellan staten och bolaget

pågående rättegången om äganderätten till dessa grufvor nedlägges

och bolagets äganderätt till dem lämnas obestridd. För min del kan

jag ej heller finna annat än, att de skäl, som förelågo för staten att

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

mot aktiebolaget Gellivare malmfält anhängiggöra ifrågavarande rättegång,

väsentligen förlora sin betydelse gent emot de fördelar, som den

ifrågasatta uppgörelsen mellan bolagen otvifvelaktigt innebär.

Hvad därefter beträffar den ändring i nu gällande bestämmelser

om malmtransporten å statsbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, som

af trafikaktiebolaget ifrågasatts, skulle densamma afse dels transportmängden,

dels sättet för beräkningen af fraktafgifterna, dels tiden för

dessa afgifters erläggande till staten, dels ock tiden för det nya aftalets

giltighet, hvarjemte bolaget föreslagit ett tillägg rörande andra

malmbcfraktares fraktvillkor.

Sålunda har bolaget föreslagit en ökning af malmtransporten från

nu medgifna högst 1,200,000 ton till åtminstone 1,500,000, eventuellt

2,000,000 ton per år. Såsom af det föregående framgår, bar järnvägsstyrelsen

häremot erinrat, att genom en ökning till 2,000,000

ton skulle, med hänsyn till banans till 2,700,000 ton beräknade

transportförmåga, andra malmtrafikanters berättigade anspråk kunna

blifva åsidosatta, hvarför järnvägsstyrelsen, som ej hade något att anmärka

mot en ökning till 1,500,000 ton, ansett malmtransporten för

Luossavaara—Kimmavaara aktiebolag böra tillsvidare begränsas till sistnämnda

belopp.

I afseende på den viktigaste ändringen eller sättet för beräkningen

af fraktafgifterna skulle, enligt bolagets förslag, Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolags nuvarande skyldighet att betala statens utgifter för

järnvägens Gellivare—Riksgränsen drift och underhåll samt 3,8 % å

anläggningskostnaden för järnvägen med tillbehör äfvensom att ersätta

eventuell förlust af annan trafik utbytas mot förpliktelse att utgifva

en fraktersättning, som för transport af intill 1,500,000 ton järnmalm

om året skulle utgå dels med 3,8 % af en till 34,200,000 kronor fixerad

anläggningskostnad, eller i rundt tal 1,300,000 kronor årligen, dels ock

med 1 ,oo kronor för hvarje ton, samt för en årlig malmtransport af

mera än 1,500,000 ton skulle utgöra 1,93 kronor per ton. Järnvägsstyrelsen

har dock icke kunnat i allo godkänna trafikbolagets beräkning

af de nya fraktafgifterna, utan på grunder, för hvilka redogörelse

i det föregående lämnats, kommit till det resultat, att för 1,000,000

ton eller därunder borde betalas 2,540,000 kronor samt för hvarje ton

utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000 ton 78 öre.

Enligt trafikbolagets förslag skulle fraktafgifterna erläggas hvar

sjätte månad, då däremot nu gällande aftal bestämmer, att Luossavaarabolaget

skall för hvarje månad inbetala en tolftedel af det af järnvägsstyrelsen

för året provisoriskt beräknade beloppet af driftkostnaden och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

räntan på anläggningskostnaden. Järnvägsstyrelsen har emellertid ansett

lämpligast, att nu gällande tider för likviden bibehölles, och härutinnan

uppgjort ett förslag med de modifikationer, som betingats af

den utaf styrelsen föreslagna afgiftsberäkningen.

Vidare har trafikbolaget föreslagit, att det nya fraktaftalet skulle

gälla en period af 30 år, hvaremot järnvägsstyrelsen framhållit nödvändigheten

däraf, att det nya aftalet skulle afslutas för samma tid

som det nu gällande, eller intill dess anläggningskostnaden blifvit till

fullo amorterad eller tre år förflutit efter uppsägning från statens sida,

dock att den tid, inom hvilken staten ej skulle äga uppsäga aftalet,

kunde förlängas från nu bestämda tjugu till trettio år.

Det tillägg, som trafikaktiebolaget föreslagit till införande i det

nya aftalet utöfver förutvarande bestämmelser, afser, att under tiden

för aftalets giltighet andra malmbefraktare ej finge tillerkännas proportionsvis

billigare fraktvillkor än Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag;

och har järnvägsstyrelsen funnit denna hemställan befogad.

För egen del anser jag de nya bestämmelser för Luossavaarabolagets

malmtransporter, hvilkas medgifvande från statens sida sålunda

påkallas, vara af den beskaffenhet, att de böra kunna med

vissa ändringar och med en något förtydligad affattning antagas.

Jag ansluter mig härutinnan till järnvägsstyrelsens uppfattning och

anser de af styrelsen föreslagna ändringar i hufvudsak välbetänkta

och innefatta säkerhet för, att icke staten genom det nya aftalet

skall äfventyra de genom det förra aftalet densamma tillförsäkrade

förmåner. I ett afseende synes mig emellertid böra göras ett tillägg

till hvad järnvägsstyrelsen föreslagit. I järnvägsstyrelsens beräkning

af fraktafgifterna har icke för transportmängder under 1,500,000 ton

per år förutsetts det fall, att, sedan staten vidtagit nödiga anordningar

för transport af en årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton, bolaget

något år inskränker transporten under sistnämnda kvantitet. För ett

sådant fall bör räntan naturligtvis beräknas å det högre anläggningskapitalet,

34,900,000 kronor, eller till 1,330,000 kronor, och således

sammanlagda afgiften för en kvantitet af 1,000,000 ton utgöra 2,640,000

kronor. Med denna siffra till utgångstal skulle, genom ett tillägg af

58 öre för hvarje ton därutöfver, afgiften för hvarje ytterligare 100,000

ton höjas med 58,000 kronor och slutligen för en kvantitet af 1,500,000

ton per år ernås samma afgiftsbelopp, som järnvägsstyrelsen i sin beräkning

upptagit för sistnämnda kvantitet.

I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att enligt från

riksgäldskontor lämnad uppgift den ränta, som staten fått utgifva

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

för de till järnvägsanläggningen Gellivare—Riksgränsen beviljade och

utbetalda belopp uppgått i medeltal till 3,80955787 %. Häraf framgår

visserligen, att den annuitet, Luossavaarabolaget skulle erlägga å järnvägens

anläggningskostnader, i stället för att lämna tillgång till amortering

af dessa kostnader, ej fullt motsvarar den ränta, staten får

betala för de till företagets utförande anskaffade penningarna, men

denna omständighet synes mig icke böra utgöra anledning att nu ifrågasätta

annuitetens höjande utöfver hvad i 1898 års öfverenskommelse

fastställdes, enär i följd af den betydande ökningen af anläggningskostnaderna

bolagets utgifter i detta hänseende komma att vida öfverstiga

hvad från början varit beräknadt. Sannolikt synes för öfrigt

vara, att efter hand statens ränteutgifter kunna nedbringas till det

belopp, hvarifrån man utgick vid uppgörandet af 1898 års aftal.

I afseende å den transport af malm från Malmbergets station till

Svartön, som bedrifves af aktiebolaget Gellivare malmfält, har trafikaktiebolaget

föreslagit, att gällande fraktsatser skulle bibehållas oförändrade,

och har järnvägsstyrelsen icke haft något att erinra däremot.

Härvid har jag ansett lämpligt att, på sätt äfven järnvägsstyrelsen

hemställt, i ett blifvande aftal fullständigt intagas do i detta afseende,

enligt Edei-s Kungl. Majrts nådiga beslut den 1 juli 1898, gällande

fraktsatser, hvarförutom däri särskild! bör anmärkas, att inskränkning

ej sker i den bolaget enligt utfästelse den 2 juli 1898 åliggande skyldighet

att garantera staten viss årlig nettovinst å järnvägen mellan

Malmberget och Svartön.

Vidare har trafikaktiebolaget i sitt förslag till aftal förbehållit sig

att, om under aftalstiden exporttull skulle åsättas järnmalm, Luossavaaraoch

Gellivarebolagen skulle berättigas till restitution af denna tullafgift

genom nedsättning i malmfrakten. Att skäl finnes för denna anhållan,

synes ej kunna förnekas. Därest densamma, på sätt jag anser önskligt,

bifalles, torde dock, såsom järnvägsstyrelsen anmärkt, de belopp,

som kunna komma att restitueras, ej böra utbetalas af trafikmedel,

likasom det tydligtvis endast är i afseende å en här i landet åsatt

exporttull som restitution kan ifrågakomma.

Hvad därefter beträffar trafikaktiebolagets ansökning om beviljande

åt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare

malmfält af statslån å 20,000,000 kronor, synes mig för bifall härtill

tala hufvudsakligen samma skäl, som anförts till stöd för trafikbolagets

framställning i dess helhet. Näppeligen torde det erforderliga lånebeloppet

kunna uppbringas å den inhemska lånemarknaden, och att för

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 97.

anskaffande däraf hänvisa bolagen till utländskt kapital vore att lämna

ruin för ett inflytande, som man just sträfvar efter att undvika. Då

härtill kommer att, efter hvad fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande

gifver vid handen, hinder för staten icke torde möta att genom upplåning

tillhandahålla bolagen beloppet, samt den säkerhet, som erbjudes

och hvarom jag nu kommer att närmare yttra mig, synes vara antaglig,

tvekar jag icke att äfven i denna del biträda trafikbolagets ansökning.

Vidkommande denna säkerhet och de garantier i öfrigt, som bolagen

erbjuda för de i ansökningen afsedda förhållandenas tillfredsställande

ordnande, så har till en början trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

förklarat sig villigt att ikläda sig ansvar för fullgörandet af alla

de skyldigheter, som enligt nu ifrågasatta fraktaftal skulle åligga Luossavaara—Kiirunavaarä

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält.

Till upplysning om värdet af den sålunda erbjudna säkerheten tillåter

jag mig att här lämna en öfversikt af trafikaktiebolagets ställning, sådan

den enligt mig tillhandahållna uppgifter visade sig vid 1902 års utgång.

Bolagets tillgångar utgjorde vid nämnda tidpunkt 26,453,258 kronor

42 öre, och ägde bolaget till sitt förfogande, förutom 20,167 kronor 5

öre, öfverförda af 1901 års vinst till 1902 års vinst- och förlustkonto,

en behållen inkomst för året af 2,110,908 kronor 34 öre. Aktiekapitalet

uppgår till 21,116,000 kronor, och till reservfonden, som vid 1902 års

slut utgjorde 1,491,192 kronor 90 öre, har enligt bolagsstämmans beslut

den 27 innevarande månad öfverförts 211,090 kronor 83 öre, hvadan

densamma sålunda numera utgör 1,702,283 kronor 73 öre.

Till säkerhet för återbetalningen af statslånet har trafikaktiebolaget

erbjudit, förutom sin egen garanti, inteckning i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolags och aktiebolagets Gellivare malmfält fasta egendom

äfvensom förlagsinteckning i samma två bolags bergsbruk och grufdrift,

med förmånsrätt näst efter de för dessa bolags obligationslån

lämnade säkerheter.

Enligt företedda handlingar utgöras bolagens fastigheter dels af

en Luossavaarabolaget tillhörig afsöndring om 241,ic hektar från Jukkasjärvi

kronopark, dels ock af följande Gellivarebolaget tillhöriga fasta

egendomar, nämligen

den s. k. Fjällnäs egendom, bestående af Viss mtl Gellivare n:r 1,3,128

mtl Gellivare n:r 2, 41 512 mtl Gellivare n:r 5 och Ve4 mtl Gellivare n:r 6;

frälsehemmanet Robsahm n:r 1, 6,32 mtl;

den från “/As mtl Boden n:r 2 afsöndrade lägenheten Bruket

n:r 1 om 4 har 84 ar (kallad Storaholms hemman) och en från 1 förse

mtl Boden n:r 2 afsöndrad lägenhet om 6 tunnland;

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 97.

det s. k. Holmfors hemman och tegelbruk, bestående af: i Öfver

Luleå socken: lx/i28 mtl Buddbyn n:r 4, 13/i28 mtl Buddbyn n:r 7, V32

mtl Legoträsk n:r 1, 19/g4 mtl Alternäs n:r 1, Vg mtl Kopparberg n:r 1,

x 1 /1 o 2 4 mtl Buddbyn n:r 3, 17/256o mtl Buddbyn n:r 5, 39''409g mtl Buddbyn

n:r 7, och i Råneå socken: V32 mtl Rörviken n:r 1, 3/ig mtl Hedträsk

n:r 1;

den s. k. Svartö lotsplats, bestående af: en från Vig mtl Björsbyn

n:r 5 afsöndrad lägenhet om 10,3873 bar, kallad Bältet n:r 3, en från

13/256 mtl Björsbyn n:r 5 afsöndrad lägenhet om 8,4397 har, kallad Bältet

n:r 4, och en från 37/i28 mtl Björsbyn n:r 6 afsöndrad lägenhet om

73,7990 har, med undantag af den från dessa tre lägenheter afsöndrade

lägenheten Svartklafven n:r 1 om 17,32 har.

Gravationsbevis rörande de båda bolagens sålunda till säkerhet erbjudna

egendom hafva ingifvits, och enligt dessa besväras för närvarande

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags vid Luossavara och Kirunavara

malmfält idkade bergsbruk och grufdrift af förlagsinteckningar för tillhopa

10,000,000 kronor samt dess fasta egendom endast af den förut

omnämnda inteckningen för 2,000,000 kronor, till säkerhet för bolagets

förbindelse till Kungl. Maj: t och kronan af den 18 november 1901.

Aktiebolagets Gellivare malmfält i Gellivare socken idkade bergsbruk

och grufdrift besväras af förlagsinteckningar för tillhopa 10,500,000

kronor och dess ofvannämnda fastigheter, förutom af inteckningar till

säkerhet för nyttjanderätt och för smärre belopp å tillhopa 11,300 kronor,

af inteckningar å tillsammans 900,000 kronor.

Vidare har trafikaktiebolaget, till statens trygghet och till förekommande

af utländskt inflytande å bolagets skötsel, dels förklarat sig villigt

att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält

äfvensom de sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i Luossavaarabolaget

med rätt för staten att, därest trafikbolaget ville sälja berörda aktier,

till sig lösa desamma efter parikurs, dels ock vidtagit de ändringar i

bolagsordningen, för hvilka jag förut redogjort.

I afseende på statens rätt att lösa de deponerade aktierna efter

parikurs har kommerskollegium framhållit, att detta erbjudande borde

ändras därhän, att staten under angifna förutsättning skulle berättigas

lösa aktierna efter parikurs eller efter det högsta pris, hvarå anbud

förelåge, i fall detta understege aktiernas nominella värde. Denna anmärkning

synes mig vara riktig. Depositionen torde för öfrigt böra

få karaktären af en pantsättning. Visserligen kan, då Luossavaara- och

Gellivarebolagen med all sin fasta och lösa egendom stå i ansvarighet,

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 64 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

sådant förefalla öfverflödigt, men det medför likväl en afgjord förmån

därutinnan, att den del af säkerheten, som motsvaras af nämnda aktier,

kommer att finnas till hands i en lättare användbar form.

Utom den erbjudna och numera äfven beslutade ändringen i trafikaktiebolagets

bolagsordning anser jag staten böra fordra, att äfven

Luossavaara- och Gellivarebolagens bolagsordningar i de delar, hvarom

nu är fråga, bringas till hufvudsaklig öfverensstämmelse med trafikbolagets

bolagsordning; och stadganden i sådant syfte hafva följaktligen

blifvit intagna i förslaget till aftal med bolagen.

I enlighet med den uppfattning, jag nu uttalat, har jag låtit uppgöra

ett nytt förslag till aftal, att gälla från den 1 januari 1904. Då

emellertid inom Jukkasjärvi tingslag icke hålles mera än ett ting om

året, i årets början, kan den inteckning i Luossavaarabolagets fastighet,

som skall läggas som säkerhet för statslånet, ej erhållas under innevarande

år, och med utlämnandet af detta lån måste sålunda anstå, till

dess bolagen blifva i tillfälle att uppfylla sin förpliktelse i detta afseende.

Kontraktsförslaget, som af trafikbolagets styrelse godkänts, är

af följande lydelse:

»Emellan svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är följande öfverenskommelse

träffad:

l:o.

I det emellan svenska staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

den 2 juli 1898 afslutade kontrakt om byggande af järnväg från

Gellivare förbi Luossavara och Kirunavara malmfält till Riksgränsen

skola §§ 2—6 erhålla följande ändrade lydelse, att lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1904.

»§ 2. Staten åtager sig att å ifrågavarande bana emot ersättning,

som i § 3 här nedan sägs, från Kiruna malmbangård till

Riksgränsen för bolagets räkning årligen frakta högst 1,500,000 ton

järnmalm; dock att bolaget icke må påfordra transport af mer än

1,200,000 ton förr, än tillräcklig rullande materiel hunnit anskaffas och

öfriga anordningar för dylik transport hunnit vidtagas, samt att staten

fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade malmmängden,

som kan uppstå, därest bolaget icke med största möjliga jämnhet

fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader.

Önskar bolaget att å järnvägen frakta järnmalm utöfver den sålunda

bestämda myckenhet af 1,200,000 resp. 1,500,000 ton om året,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 97.

vare bolaget i afseende å rätt till transport af sådan öfver skjutande

myckenliet malm likställd med andra befraktare och skyldig att för

transporten utgifva den ersättning, som kan varda bestämd.

§ 3. Bolaget betalar i fraktafgift för transport under ett år af

1,000,000 ton järnmalm eller därunder 2,540,000 kronor samt 78 öre

för hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000.

Skulle bolaget, efter det nödiga anordningar för transport af en

årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton blifvit af staten vidtagna, något

år inskränka transporten under nämnda kvantitet, utgår frakten under

det året med 2,640,000 kronor för 1,000,000 ton järnmalm eller därunder

samt för hvarje ton därutöfver 58 öre.

§ 4. Af den fraktafgift, som enligt § 3 skall af bolaget erläggas,

skola 3,8 % å det belopp, hvartill järnvägens anläggningskostnad beräknas

uppgå, anses utgöra ränta å och amortering af sagda kostnad;

och skall det belopp, som utgöres af skillnaden emellan å ena sidan

nämnda 3,8 % och å andra sidan den ränteutgift, som förorsakas staten

genom upplåning af de till anläggningskostnaden erforderliga medel,

eller, därest medel därtill helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas,

den summa, hvartill statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets

beräkning skulle uppgå, i händelse medlen upplånades, beräknas till

anläggningskostnadens amortering.

Anläggningskostnaden beräknas, intill dess anordningar för transportens

ökning till 1,500,000 ton vidtagits, till 32,400,000 kronor och

därefter till 34,900,000 kronor.

§ 5. Det åligger bolaget att före den 1 december hvarje år hos

kungl. järnvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten

under det nästkommande året; och skall bolaget å första helgfria

dag i hvarje månad till kungl. järnvägsstyrelsens hufvudkassa erlägga

en tolftedel af det fraktbelopp, som på den sålunda angifna kvantiteten

enligt föreskrifterna i § 3 belöper.

Skulle bolaget underlåta göra sådan anmälan, som nyss är sagd,

skall transportmängden beräknas komma att uppgå till samma myckenhet

som nästföregående år, dock ej till mindre än 1,000,000 ton.

Så fort ske kan efter hvarje års slut uppgöres af kungl. järnvägsstyrelsen

sluträkning emellan staten och bolaget för det gångna året;

skolande bolaget sist en månad efter erhållen del af denna sluträkning

till kungl. järnvägsstyrelsen inbetala den skuld, bolaget enligt

sluträkningen må äga, hvaremot, därest ötverskott till bolagets förmån

af sluträkningen utvisas, detsamma i det nya årets räkning godtgöres

bolaget medels afdrag af därunder skeende förskottslikvid.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 97.

§ 6. De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla intill dess

anläggningskostnaden blifvit enligt Kungl. Maj:ts uträkning till fullo

amorterad eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverenskommelsen,

till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att

uppsägning, därtill bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske

före den 1 januari 1931.

Ej må, så länge detta kontrakt gäller, annan befraktare af malm

å_ järnvägen Gellivare — Riksgränsen tillerkännas förmånligare fraktvillkor

än bolaget.»

De bestämmelser i kontraktet den 2 juli 1898, som meddelats till

säkerhet för uppfyllandet af hvad bolaget enligt samma kontrakt åtagit

sig, skola hänföra sig äfven till de åtaganden, hvartill bolaget enligt

nu aftalade förändrade föreskrifter förbundit sig.

2:o.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig borgen såsom

för egen skuld för fullgörande af de förpliktelser, som åligga

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag enligt det i lista punkten omförmälda

emellan staten och samma bolag den 2 juli 1898 upprättade

kontrakt, med däri nu stadgade ändringar, äfvensom af den aktiebolaget

Gellivare malmfält jämlikt 3:dje punkten i detta kontrakt åliggande

betalningsskyldighet.

3:o.

Den fraktafgift, aktiebolaget Gellivare malmfält har att erlägga för

transport af. malm. från Malmbergets station till Svartön, skall för tiden

från den 1 januari 1904 till den 1 januari 1934 utgöra för hvarje ton:

vid försändning af minst 600,000 ton för år 2 kronor 75 öre, vid försändning

af 400,000—600,000 ton för år 3 kronor 25 öre, och vid

försändning af mindre än 400,000 ton för år 3 kronor 50 öre, dock

med iakttagande däraf att vid transport under ett år af 400,000—

600,000 ton sammanlagda fraktafgiften ej må öfverstiga fraktafgiften

för 600,000 ton, beräknad efter 2 kronor 75 öre för ton, samt att vid

transport under ett år af mindre än 400,000 ton sammanlagda fraktafgiften

ej må öfverstiga fraktafgiften för 400,000 ton, beräknad efter

3 kronor 25 öre för ton. Genom bestämmelsen i denna punkt sker ej

inskränkning i den bolaget enligt utfästelse den 2 juli 1898 åliggande

skyldighet att ansvara för, att staten bekommer viss årlig nettovinst

å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

61

4:o.

I händelse järnmalm kommer att i Sverige beläggas med exporttull,

skola Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare

malmfält vara berättigade att af staten erhålla ersättning för den

tullafgift, bolagen få i sådant hänseende vidkännas under den tid, förevarande

fraktaftal komma att gälla, Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

dock icke för annan malm än den, som transporteras mot den

här ofvan i detta kontrakt bestämda afgift.

5:o.

Kungl. Maj:t och kronan nedlägger den emot aktiebolaget Gellivare

malmfält samt G. H. Erasmie och N. W. Bossens vid Gellivarc

lappmarks tingslags häradsrätt anställda rättegång angående rätt till vissa

grulfyndigheter vid Gellivare m. m.; skolande kronan och bolaget

vidkännas en hvar sina kostnader å rättegången, samt bolaget godtgöra

kronan hvad kronan i sådant hänseende kan dömas att till Erasmie

och Bosmus utgifva.

6:o.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare

malmfält erhålla af staten genom riksgäldskontoret ett lån å 20,000,000

kronor med skyldighet för bolagen att å detta belopp årligen betala 6

af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter 4 1U % å oguldet

kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning å kapitalet; skolande

bolagen, om till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning

erlägges, därå gälda 5 % ränta intill dess samma belopp blifvit behörigen

inbetaldt.

För fullgörande af denna bolagens förbindelse ikläder sig trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund borgen såsom för egen skuld.

7:o.

Till ytterligare säkerhet för ej mindre återbetalning af det i 6:te

punkten af detta kontrakt omförmälda lån med ränta än äfven fullgörande

af öfriga trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

åliggande förpliktelser enligt detta kontrakt och kontraktet den 2 juli

1898 öfverlämnas:

l:o. Eu af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget

Gellivare malmfält, en för bägge och bägge för en, utfärdad revers å

20,000,000 kronor med 4 Sb % ränta, till säkerhet hvarför meddelats

dels inteckning i samtliga nämnda bolag tillhörande fastigheter, dels

ock förlagsinteckning i all den bolagen för deras bergsbruk och grufdrift

tillhöriga egendom, hvari sådan inteckning lagligen må gälla, jämte

bevis att sagda fastigheter och öfrig egendom icke därutöfver häfta

för andra pennin geinteckningar än de, som lämnats såsom säkerhet för

de af nämnda bolag upptagna obligationslån till ursprungligt belopp af

sammanlagdt 20,000,000 kronor, och den för Kungl. Maj:t och kronan

i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags fasta egendom meddelade inteckning

för 2,000,000 kronor.

2:o. De åt trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund inköpta

5,750 aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och 1,774 aktier i

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag äfvensom de aktiebolaget Gellivare

malmfält tillhöriga 3,609 aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.

Därjämte tillförsäkras staten rätt att, i händelse trafikaktiebolaget

eller aktiebolaget Gellivare malmfält sluter aftal om försäljning af omförmälda

aktier eller någon del däraf, till sig lösa samma aktier efter

parikurs eller till det lägre pris, som må vara i aftal et bestämdt; åliggande

det dock staten, därest den vill begagna sig af denna rätt, att

härom göra anmälan inom ett år efter det till Kungl. Maj:t inlämnats

behörigt bevis, att aftal om försäljningen ägt rum.

Öfvertager staten sålunda berörda aktier eller någon del däraf, är

staten, där ej annat aftalas, berättigad att innehålla köpeskillingen såsom

säkerhet för fullgörandet af bolagens ifrågavarande förbindelser, mot

skyldighet dock att å beloppet, i den mån detsamma icke användts

till betäckande af förfallen fordran hos bolagen, tillgodoföra bolagen

skälig ränta.

8:o.

Detta kontrakt varder icke gällande, där ej före den 1 januari 1904

ej mindre till riksgäldskontoret aflämuats af Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, en för bägge och

bägge för eu, utfärdadt skuldebref å det i 6:te punkten af detta kontrakt

omförmälda lån, med därför stadgad af trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund ingången borgen, äfvensom de i 7:de punkten angifna aktier,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

än äfven till Kungl. Maj:t inlämnats borgensförbindelse af det innehåll,

som bär ofvan i 2:a punkten blifvit bestämdt, äfvensom bevis

därom att

dels i bolagsordningen för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

vid bolagsstämma den 27 innevarande april beslutade ändringar

blifvit behörigen fastställda,

dels i aktiebolagets Gellivare malmfält bolagsordning införts och

behörigen fastställts bestämmelser a) att aktie i bolaget icke må ägas

eller innehafvas af utländing eller, utan Kungl. Maj:ts medgifvande, af

svenskt bolag, b) att Kungl. Maj:t skall äga utse en ledamot i bolagets

styrelse och en revisor samt c) att beslut om försäljning af bolaget tillhörig

grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläggande

af grufdriften ej skall gälla utan Kungl. Maj:ts godkännande,

dels ock i Luossavaara —Kiirunavaara aktiebolag införts enahanda

inskränkning i afseende å rätt för svenskt bolag att äga eller innehafva

aktie i bolaget äfvensom stadgats, att beslut om ändring i vare sig

denna bestämmelse eller i den uti bolagsordningen redan intagna föreskrift

om rätt för Kungl. Maj:t att utse en ledamot i bolagets styrelse

ej skall gälla, med mindre de i 22 § 2 mom. bolagsordningen uppställda

villkor för giltigheten af där afsedda beslut blifvit uppfyllda.

Det i 6:te punkten omförmälda lån må dock icke i sin helhet eller

till någon del utbekommas, förrän till riksgäldskontoret aflämnats, förutom

ofvan omförmälda handlingar, den i 7:e punkten 1 mom. omnämnda

inteckningshandling jämte gravationsbevis.

9:o.

Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar

i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, äro bolagen underkastade

Kungl. Maj:ts afgörande.»

Hvad slutligen beträffar den af aktiebolaget Svappavara malmfält

gjorda framställningen, att icke annan företrädesrätt till ^fraktning af

malm än den redan nu bestämda måtte Luossavaarabolaget beviljas, torde

det väl icke kunna förnekas, att den företrädesrätt, som i detta afseende

skulle enligt nyss angifna förslag till aftal beredas samma

aktiebolag eller den årliga fraktkvantitetens höjning från 1,200,000

till 1,500,000 ton, är motiverad af sistnämnda bolags skyldighet att

amortera järnvägens Gellivare—Riksgränsen hela anläggningskostnad,

hvilken numera uppgått till vida högre belopp än då fraktkvantiteten

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

ansågs höra begränsas till högst 1,200,000 ton. Framställningen torde

därför icke böra vinna nådigt afseende, likasom den af bolaget äfven

framställda anhållan om statslån icke heller synes böra i detta sammanhang

föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vidkommande Frejabolagets underdåniga framställning, att med

anledning af trafikaktiebolagets ansökning sådana villkor måtte bestämmas,

att ojämn konkurrens ej måtte uppkomma för bergverksaktiebolaget,

och att detta ej måtte hindras vid utforsling af malm, äfvensom

Tuolluvarabolagets likartade anhållan om rätt att näst efter Luossavaarabolaget

medgifven transport af högst 1,500,000 ton få transportera

minst 50,000 helst 100,000 ton malm, torde de sålunda framhållna

önskningarna vara vederbörligen tillgodosedda genom de i det nya

aftalet intagna bestämmelser, hvarigenom dels nu gällande fraktafgifter

för aktiebolaget Gellivare malmfält bibehållits dels ock Luossavaarabolaget

icke för eventuell frakt utöfver 1,500,000 ton om året tillerkänts

bättre rätt än annan trafikant af malm.

På grund af hvad jag ofvan anfört får jag hemställa, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att Riksdagen, under medgifvande att Eders Kungl. Maj:t å statens

vägnar må med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält ingå

öfverenskommelse af den lydelse nyssberörda förslag utvisar, måtte

bevilja, såsom lån till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget

Gellivare malmfält, ett belopp af 20,000,000 kronor, att af riksgäldskontor!

utbetalas på de villkor, som i nämnda öfverenskommelse

närmare angifvas.

Hvad föredraganden sålunda hemställt, däruti

statsrådets öfrige närvarande ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:159 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser rörande trafikerandet af järnvägen Gellivare—Riksgränsen äfvens s. 6 i texten