Sök i Ratio Lex

Angående stämpelafgiften för friherre Thure Gustaf Elof Gyllenkroks fång af fdeikommissegendomen Svenstorp

1904-03-26 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:107, Angående stämpelafgiften för friherre Thure Gustaf Elof Gyllenkroks fång af fdeikommissegendomen Svenstorp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1

N:o 107.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående stämpelafgiften

för friherre Thure Gustaf Elof Gyllenkroks fång

af fdeikommissegendomen Svenstorp; gifven Stockholms

slott den 26 mars 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

linansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva, att stämpelafgiften för friherre Thure Gustaf Elof

Gyllenkroks fång af fideikommissegendomen Svenstorp må, utöfver den

utdelning i friherre Gyllenkroks till konkurs afträdda bo, hvilken kan

tillfalla kronan såsom borgenär i konkursen för oguldna stämpelafgiften

för samma fång, bestämmas att utgå med allenast 60 öre för hvarje

falla 100 kronor af egendomens taxeringsvärde.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 69 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 26 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: ODELBERG,

Husberg,

Palander,

Westring,

Bamstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde vidare:

I en till statsrådet och chefen för finansdepartementet ställd skrift

har nuvarande innehafvaren af fideikommissegendomen Svenstorp kammarherren

friherre Axel A:son Gyllenkrok, med förmälan att hinder

för lagfart å hans fång af nämnda egendom hitintills mött, gjort framställning

om vidtagande af åtgärd i syfte att samma hinder måtte

varda undanröjdt.

Rörande beskaffenheten af omförmälda hinder och de åtgärder,

sökanden vidtagit för att erhålla lagfart å egendomen, framgår af

ansökningen jämte därvid fogade handlingar följande.

Fideikommissegendomen Svenstorp består af ett större antal hemman

och lägenheter inom Torna härad af Malmöhus län samt några hemman

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

inom Harjagers härad af samma län och västra Göinge härad af

Kristianstads län. I början af 1880-talet erhöll kabinettskammarherren

friherre Fredrik Gustaf Gyllenkrok lagfart å egendomen. Bemälde

friherre afled i början af år 1894, och i öfverensstämmelse med då

gällande författning om stämpelafgiften upptogs i bouppteckningen

efter honom värdet af fideikommissegendomen bland boets tillgångar.

Då bouppteckningsinstrumentet företeddes vid vederbörlig domstol för

registrering, var detsamma försedt med stämpel, beräknad efter boets

hela behållning, däri inbegripet värdet af fideikommissegendomen.

Genom Kungl. Maj:ts dom den 17 december 1894 förklaradeB friherre

Thure Gustaf Elof Gyllenkrok berättigad att efter friherre Fredrik

Gustaf Gyllenkrok innehafva fideikommissegendomen. Sedan friherre

Thure Gyllenkrok af Torna häradsrätt genom beslut den 11 december

1895 förelagts att vid viss påföljd lagfara med sitt berörda fång,

sökte friherre Thure Gyllenkrok hos häradsrätten, med företeende af

fideikommissbrefvet, lagfart å egendomen, därvid till stämpel å fideikommissbrefvet

anvisades ett belopp af 15,000 kronor. Berörda belopp

understeg emellertid beloppet af den stämpel, hvarmed, enligt häradsrättens

beräkning, fideikommissbrefvet borde beläggas, och häradsrätten

förklarade därför genom utslag den 9 mars 1896, med åberopande af

39 § i förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894, att

fideikommissbrefvet icke kunde för lagfart emottagas.

öfver häradsrättens beslut anförde friherre Thure Gyllenkrok besvär

hos hofrätten öfver Skåne och Blekinge, men genom utslag den 10

november 1896 fastställde hofrätten det slut, häradsrättens utslag innehöll,

samt yttrade vidkommande stämpelafgiftens belopp, att, enär enligt nyssnämnda

förordning afgift till stämpel å ifrågavarande fideikommissbref

bort, då det för lagfart företeddes, utgöras dels med 60 öre för hvarje

fulla 100 kronor af egendomens taxeringsvärde, 2,405,300 kronor, eller

således med 14,431 kronor 80 öre, dels ock med ytterligare 6 kronor

för hvarje fulla 100 kronor af samma värde efter afdrag för intecknad

gäld, 137,630 kronor 51 öre, äfvensom för det belopp 6,000 kronor, som

det enligt fideikommissbrefvet ålåge fideikommissarien att utgifva till

sina syskon och deras barn, eller således för ett värde af 2,261,669

kronor 49 öre med 135,696 kronor, men friherre Thure Gyllenkrok,

hvilken enligt föreskrift i 14 § af förordningen angående stämpelafgiften

den 5 september 1890 vore pliktig återgälda boet efter friherre Fredrik

Gustaf Gyllenkrok den stämpelafgift 11,350 kronor, som å behållna

värdet af de till fideikommisset hörande fastigheter sig belöpte af det

enligt sistnämnda förordning till stämpel å bouppteckningen efter honom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

erlagcla belopp, måste med afseende å grunderna för friherre Thure

Gyllenkroks skyldighet att till stämpel å fideikommissbrefvet utgifva

ofvanberörda 135,696 kronor anses berättigad att å detta belopp njuta

afdrag för hvad honom ålåge att i nyssnämnda hänseende till friherre

Fredrik Gustaf Gyllenkroks dödsbo utbetala, funne hofrätten fideikommissbrefvet

skola förses med stämpel af 138,777 kronor 80 öre.

I detta hofrättens utslag, hvaröfver friherre Thure Gyllenkrok

hos Kungl. Maj:t i underdånighet anförde besvär, fann Kungl. Maj:t

genom utslag den 18 november 1897 ej skäl att göra ändring.

I utslag den 7 oktober 1898 föreläde därefter hofrätten öfver

Skåne och Blekinge friherre Thure Gyllenkrok att inom utsatt tid vid

visst vite söka lagfart å sitt fång och därvid jämväl aflämna stadgad

stämpelafgift, 138,777 kronor 80 öre. Innan föreläggandet blifvit fullgjordt,

afled emellertid friherre Thure Gyllenkrok den 27 berörda oktober.

I bouppteckningen efter friherre Thure Gyllenkrok upptogs kronans

fordran för stämpelbeloppet, 138,777 kronor 80 öre, och i hans till konkurs

afträdda bo bevakades berörda fordran för kronans räkning

med yrkande jämväl om förmånsrätt för densamma. Mot bevakningen

framställdes anmärkning. Allbo häradsrätt, till hvars pröfning

fordringsanspråket hänsköts, ogillade i dom den 1 september 1902 bevakningen.

Sedan talan mot häradsrättens dom blifvit fullföljd hos

Kungl. Maj:ts och rikets Göta hofrätt samt hofrätten genom dom den

23 januari 1903 ej funnit skäl göra ändring i häradsrättens dom, har

kronans ifrågavarande fordringsanspråk dragits under Kungl. Maj:ts

pröfning.

Emellertid hade sökanden, efter det uppkommen tvist angående

bättre rätt till fideikommissegendomen efter friherre Thure Gyllenkrok

genom Kungl. Maj:ts dom den 18 december 1899 afgjorts till sökandens

förmån, sökt lagfart å sitt fång. Enligt hvad det i sistnämnda ansökningsärende

hos Torna och Bara häradsrätt förda protokoll utvisade hade

den fångeshandling, som i ärendet företeddes, försetts dels med stämpel

af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af fideikommissegendomens

taxeringsvärde, 2,414,000 kronor, eller med 14,484 kronor, dels ock

med ytterligare stämpel, hvilken med hänsyn därtill, att sökanden vore

son till sin företrädares i fideikommissrätten broder, beräknats till 3

kronor för hvarje fulla 100 kronor af egendomens taxeringsvärde efter

afdrag för dels den intecknade gäldsumman, 141,380 kronor 72 öre,

dels ock det belopp å 12,000 daler silfvermynt, eller 6,000 kronor, som

det enligt fideikommissbrefvet ålåge fideikommissarien att utgifva till

sina syskon och deras barn, eller således för ett värde af 2,266,619

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 5

kronor 28 öre med 07,998 kronor, hvadan fångeshandlingen belagts

med stämpel till sammanlagdt belopp af 82,482 kronor.

Föreniimnda ansökning äfvensom en af sökanden hos Rönnebergs,

Onsjö och Har jagers häradsrätt gjord ansökning om lagfart å de till

fideikommissegendomen hörande hemman i Harjagers härad funno vederbörande

häradsrätter, enär det icke lagfarits med friherre Thure Gyllenkroks

fång, icke kunna bifallas, utan förklarades ansökningarna hvilande

i afbidan på nämnda hinders undanröjande.

I dessa beslut, som dragits under hofrättens öfver Skåne och

Blekinge samt Kungl. Maj:ts pröfning, bär hvarken hofrätten eller Kung!.

Maj:t funnit skäl göra ändring.

Enär hinder alltså mötte för sökanden att själf omedelbart erhålla

lagfart å fideikommissegendomen, har han på skilda vägar sökt

vinna lagfart å förre innehafvarens af fideikommissrätten fång. Till

eu början anhöll han sålunda hos Torna och Bara häradsrätt om lagfart

å friherre Thure Gyllenkroks fång till den inom Torna härad belägna

del af fideikommissegendomen, utan att därvid anvisa medel till

stämpel å det om egendomen upprättade fideikommissbref. Efter det

denna ansökning, som pröfvats af häradsrätten och därefter genom besvär

dragits under såväl vederbörande hofrätts som Kungl. Maj:ts pröfning,

ogillats, instämde sökanden sysslomännen i konkursen efter friherre

Thure Gyllenkrok till nyssnämnda häradsrätt med yrkande, att

konkursboet måtte genom vite tillhållas att söka lagfart å förberörda

del af fideikommissegendomen äfvensom att därvid aflämna stadgad

stämpelafgift. I detta mål, hvilket slutligen afgjorts genom hofrättens

öfver Skåne och Blekinge dom den 23 oktober 1903, har emellertid

sökandens instämda talan ogillats.

Med erinran om de åtgärder, sökanden sålunda vidtagit för att

vinna lagfart å fideikommissegendomen, har sökanden i förenämnda

skrift framhållit, att det ville synas, som om hindret för lagfarande af

sökandens fång för närvarande icke skulle kunna undanröjas annorledes

än genom den orimliga uppoffringen, att sökanden personligen iklädde

sig en skuld för gäldandet af stämpelafgiften å företrädarens i fideikommissrätten

fång, oaktadt någon som helst laglig skyldighet i sådant

afseende icke ålåge sökanden. Rättvisa och billighet syntes dock fordra,

att, sedan alla de utvägar, lagen anvisat för arfsskattens uttagande,

blifvit anlitade, den omständigheten att större eller mindre del af

skatten ej utginge icke finge för all framtid lägga hinder i vägen för

efterföljande fideikommissarie!-, som fullgjorde hvad lagen af dem själfva

fordrade, att jämväl vinna de fördelar, som borde dem tillkomma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vid tillämpning af nuvarande bestämmelser skulle emellertid i

förevarande fall hindret för lagfarande af fideikommissegendomen komma

att fortfara. Kronan kunde nämligen icke under några omständigheter

påräkna att i konkursen efter friherre Thure Gyllenkrok utbekomma

hela sin bevakade fordran. Boets behållning, som enligt ett i sist omförmälda

rättegång företedt intyg af rättens ombudsman i konkursen

beräknats till omkring 66,000 kronor, lämnade, såsom ett vid förevarande

ansökning fogadt, af ene sysslomannen i konkursen utfärdadt bevis angåfve,

icke tillgång till större utdelning å icke prioriterade fordringar

än högst 12 procent.

Under sådana förhållanden har sökanden, som fortfarande vore

villig att söka lagfart å friherre Thure Gyllenkroks fång, under förutsättning

att stämpel å fånget icke behöfde af sökanden erläggas, ifrågasatt,

huruvida icke nådig förklaring kunde meddelas därom, att den

omständigheten, att fideikommissbrefvet ej vore försedt med den stämpel,

som det ålegat friherre Thure Gyllenkrok att för lagfart å fideikommissegendomen

erlägga, icke utgjorde hinder för vederbörande häradsrätt att

mottaga handlingar för lagfart å friherre Thure Gyllenkroks fång.

Med en till finansdepartementet sedermera ingifven skrift har

sökanden öfverlämnat Kungl. Maj:ts den 11 december 1903 gifna dom

i förr omförmälda tvist angående den å kronans vägnar gjorda bevakning

i konkursen efter friherre Thure Gyllenkrok. Genom nämnda

dom har Kung!. Maj:t, med ändring af domstolarnes beslut, ogillat det

mot kronans anspråk på betalningsrätt gjorda jäf. Den stämpelafgift

till belopp af 138,777 kronor 80 öre, som friherre Thure Gyllenkrok

såsom tillträdare af fideikommissegendomen Svenstorp jämlikt laga kraftägande

utslag varit pliktig erlägga vid fullgörande af honom ålagd

skyldighet att söka lagfart å egendomen, hade nämligen egenskapen af

skatt till staten. Och vore vid sådant förhållande, då friherre Thure

Gyllenkrok aflidit utan att hafva fullgjort hvad honom sålunda ålegat,

Kungl. Maj:t och kronan lagligen berättigad att för denna sin skattefordran

njuta betalning ur friherre Thure Gyllenkroks till konkurs afträdda

bo. Vidkommande åter påståendet om förmånsrätt för ifrågavarande

fordran blef, enär samma påstående saknade stöd af lag, det slut, hvartill

domstolarne i denna del af saken kommit, af Kungl. Maj:t fastställdt.

Efter särskilda nådiga remisser hafva ej mindre statskontoret än

äfven justitiekanslersämbetet afgifvit underdåniga utlåtanden i förevarande

ärende.

Under erinran att genom Kungl. Maj:ts ofvan åberopade utslag

den 18 november 1897 bestämts, att vid lagfart å Svenstorps fideikommiss

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition No 107.

för friherre Thure Gyllenkroks räkning fideikommissbrefvet skulle förses

med stämpel till belopp af 138,777 kronor 80 öre, har statskontoret i

berörda, den 12 sistlidna januari afgifna underdåniga utlåtande till en

början anfört, att sökanden, som å sitt fång till fideikommisset sökt

lagfart och därvid erlagt belöpande stämpelafgift, icke, sedan urarfvakonkurs

efter friherre Thure Gyllenkrok uppkommit, i vidare mån

svarade för stämpelafgiften för den sistnämndes fång till fideikommisset

än att lagfart å hans eget fång till detsamma icke lagligen torde kunna

beviljas, med mindre stämpelafgiften för friherre Thure Gyllenkroks fång

erlades. Erläggandet från sökandens sida af denna stämpelafgift torde

icke lagligen kunna uttvingas. Antagligt syntes ej heller, att sökanden,

trots olägenheten däraf att lagfart å fideikommisset ej kunde erhållas,

skulle finna sig af denna olägenhet föranlåten att frivilligt erlägga det

omförmälda betydande beloppet.

Af hvad sålunda anförts ansåge statskontoret framgå, att frågan,

huruvida staten genom eftergift till större eller mindre del af stämpelafgiften

för friherre Thure Gyllenkroks fång till fideikommisset borde

möjliggöra för sökanden att erhålla lagfart å sitt fång till detsamma,

vore att bedöma uteslutande efter billighetsgrunder.

Härvid förekomme, att enligt den vid tiden, då friherre Thure

Gyllenkroks fång skolat lagfaras, gällande förordningen angående stämpelafgiften

den 9 augusti 1894 likasom enligt nu gällande stämpelförordning

stämpelafgiften för fideikommissbref om fast egendom utgjordes af två

särskilda delar, nämligen dels af stämpel till belopp af 60 öre för hvarje

fulla 100 kronor af egendomens värde, och dels af ytterligare stämpel,

beräknad enligt de grunder, som vore stadgade för beräkning af stämpel

å andel i död mans bo, för samma värde efter afdrag ej mindre för

den i egendomen intecknade gäld, som vid siste fideikommissariens död

kunde vara obetald, samt för hvad den nye fideikommissarien enligt

fideikommissbrefvet kunde vara skyldig till annan utgifva, än äfven för

det enligt 17 § i stämpelförordningen beräknade kapitalvärdet af nyttjanderätt

till eller afkomst af egendomen i dess helhet eller någon del

däraf, därest sådan rätt visades tillkomma annan än den nye fideikommissarien.

Det förstnämnda af dessa båda stämpelbelopp, eller det,

som utginge med 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af värdet, motsvarade

den lagfartsstämpel, som sedan längre tid tillbaka utgått vid

lagfart med köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden

och fideikommissbref om fast egendom. Den, som genom något

af nyssnämnda fång blifvit ägare af en fastighet, hade, om företrädarens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

fång ej blifvit lagfaret, städse nödgats, för att själf kunna erhålla lagfart,

lagfara med företrädarens fång och erlägga därå belöpande stämpel.

Någon anledning att i nu förevarande fall medgifva undantag i detta

afseende syntes statskontoret icke förefinnas.

Formellt hade äfven den andra af de ofvan omförmälda båda

stämpelafgifterna för fideikommissbref, eller den, som utginge enligt de

grunder, som vore stadgade för beräkning af stämpel å andel i död

mans bo, karaktären af en lagfartsstämpel, men dess ursprung vore ett

annat än 60-öresafgiftens. Den utgjorde nämligen en del af den år

1894 införda arfsskatten. Af de i stämpelförordningen innefattade bestämmelser

rörande denna skatt och af motiverna för dessa bestämmelser

kunde den ostridiga slutsats dragas, att den stämpelafgift af nu ifrågavarande

slag, utgående med 6 procent af fastighetsvärdet med vissa

afdrag för intecknad gäld och fideikommissarien åliggande utbetalningar,

hvarmed fideikommissbrefvet rörande Svenstorps egendom vid lagfart

därå för friherre Thure Gyllenkrok skolat beläggas, utgjorde arfsskatten

för den del af kvarlåtenskapen efter friherre Fredrik Gustaf Gyllenkrok,

som bestod af Svenstorps tideikommiss, och för hvilken del arfsskatten

skolat erläggas af friherre Thure Gyllenkrok. Vore arfsskatten hos oss

anordnad på det i andra länder i allmänhet öfliga sätt, att, sedan arfskifte

efter arflåtaren förrättats, den på hvarje lott i boet belöpande

skatt uträknades och debiterades vederbörande bodelägare, vore uppenbart,

att skattskyldigheten endast komme att åligga vederbörande bodelägare

och efter hans död de för hans förbindelser ansvarige arfvingarne,

och att således i det nu föreliggande fallet sökanden varit fri från all

betalningsskyldighet. Af skäl att hos oss någon tid för förrättande af

arfskifte icke vore i lag föreskrifven och att i regeln någon skyldighet

för arfvingarne att låta upprättadt arfskifte komma till offentlig myndighets

kännedom icke förefunnes, hade emellertid här i landet arfsskattens

påförande knutits vid bouppteckningen sålunda, att, efter det enligt

gifna regler uträkning ägt rum af den lott i boet, som kunde antagas

komma att tillfalla hvarje särskild bodelägare, bouppteckningshandlingen

belädes med stämpel till belopp, motsvarande summan af de på hvarje

särskild lott belöpande stämpelafgifterna. Gifvet vore, att jämväl med

denna anordning af arfsskatten, därest samma anordning blifvit fullständigt

genomförd, sökanden skulle gått fri från all befattning med

arfsskatten för friherre Thure Gyllenkroks fång till fideikommisset. Denna

arfsskatt skulle då — förutsatt att bouppteckningen efter friherre Fredrik

Gustaf Gyllenkrok ingifvits till rätten efter ingången af år 1895, då

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107. 9

den nya arfsskatten trädde i kraft — utgått under formen af stämpel

till nämnda bouppteckning, och för erläggande af denna skulle sökanden

icke stått i ansvar. Förhållandet vore emellertid, att af särskilda skäl

undantag för fideikommiss om fast egendom blifvit gjordt från den

allmänna regeln om sättet för arfsskattens utgörande, i det att skattens

erläggande förlagts till tiden ej för boupptecknings inregistrering utan

för fideikommissbrefvets företeende för lagfart. Rörande nämnda skäl

har statskontoret hänvisat till ett af särskilda kommitterade den 27

oktober 1893 afgifvet betänkande angående utvidgning af arfsbeskattnmgen

m. m. I detta betänkande yttras, bland annat, följande.

))Då afliden person varit innehafvare af fideikommiss, skall i bouppteckningen

efter honom fideikommissets värde upptagas bland tillgångarna,

medan den fideikommisset tilläfventyrs vidlådande gäld afföres

bland boets skulder. Fideikommisset ingår sålunda i boets behållning,

hvarför enligt gällande bestämmelser hänsyn till detsammas värde tages

vid bouppteckningens stämpelbeläggning. Då kommitterade, som ansett

otvifvelaktigt, att arfsskatt fortfarande bör utgöras vid öfvergång af

fideikommiss till ny ^ innehafvare, emellertid funnit sig föranlåtna att

föreslå, det värdet å fast egendom af fideikommissnatur och däri intecknad

gäld skola undantagas vid den beräkning af boets behållning,

som i och för skattens påförande skall äga rum, hafva två särskilda

orsaker därvid varit för kommitterade bestämmande.

Med nu gällande stadganden kan det inträffa, att en tillträdande

fideikommissarie går alldeles fri från erläggande af arfsskatt för det

värde, som representeras af fideikommisset, eller åtminstone kommer

att erlägga skatt till lägre belopp än skäligt varit. Man kan nämligen

tänka. sig, att boets gäld öfverstiger det sammanlagda värdet af fideikommisset

och boets öfriga tillgångar, i lxvilket fall bouppteckningen,

såsom utvisande brist, går fri från stämpel och den nye fideikommissarien

undgår att erlägga skatt för sitt fång, oaktadt han tilläfventyrs mottager

fideikommisset ograveradt af gäld. Äfven om de fall antagligen

äro sällsynta, då fullständig skattefrihet äger rum, inträffar det säkerligen

icke sällan, att skulderna i boet öfverstiga de tillgångar, som utom

fideikommisset finnas i detsamma, med större belopp än det, som betecknas

af den i fideikommisset intecknade gäld, i hvilket fall således

fideikommissarien vid utgörandet af arfsskatt för fideikommisset åtnjuter

afdrag till större belopp än sistnämnda gäld.

Om redan detta förhållande enligt kommitterades mening påkallar

ändring i det sätt, hvarpå för närvarande arfsskatten för fideikommiss

Bih. till Piksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Åfd. 69 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

i fast egendom uttages, verkar i samma riktning äfven en annan omständighet.

Då arfsskatten för fideikommisset ingår i den stämpelafgift,

som skall utgöras vid bouppteckningens inregistrering, följer häraf, att

skatten måste i första hand erläggas af den aflidnes dödsbo. För den

andel af stämpelafgiften, som belöper på fideikommisset, äger boet

visserligen enligt 14 § i gällande stämpelförordning regress till fideikommissarien,

men lätteligen inses, att i fäll, då boet är gäldbundet

och fideikommissarien tilläfventyrs en aflägsen släkting, skyldigheten

att förskjuta skattebeloppet kan komma att för sterbhusdelägarne kännas

i hög grad betungande och stundom verka rent af ruinerande.

De antydda redan nu förefintliga olägenheterna komma naturligtvis

att med den väsentliga höjning af arfsskatten, som af kommitterade

föreslås, göra sig i ännu högre grad kännbara. Då fråga är om fideikommiss

i fast egendom, erbjuder sig emellertid osökt en utväg att åt

arfsskatten för fideikommiss gifva en sådan anordning, att sagda olägenheter

undvikas. Enligt gällande lag skall lagfart sökas å det fång,

hvarigenom fideikommisset öfvergår till ny innehafvare, och skall därvid

fideikommissbrefvet förses med stämpel till visst föreskrifvet belopp.

Om vid detta tillfälle fideikommissbrefvet, jämte stadgad lagfartsstämpel,

förses med ytterligare stämpel enligt de för arfsskatten stadgade grunder,

vinnes härmed, dels att skatten kommer att utgå utan afdrag för annan

gäld än den, som vidlåder själfva fideikommisset, dels ock att skatten

utan förmedling af boet kommer att erläggas af fideikommissanen själf.

Kommitterade hafva så mycket mindre tvekat att för arfsskatten å

fideikommiss å fast egendom tillstyrka, en dylik, från den för arfsskatten

i allmänhet föreslagna endast till formen afvikande anordning,

som en fideikommissarie intager en undantagsställning i boet. Den andel

däri, som han i sådan egenskap erhåller, tillfaller honom nämligen utan

afseende å boets ställning i öfrigt.»

Då lagstiftaren år 1894 af dessa skäl, i stället för att införa

en fristående arfsskatt, valde utvägen att lägga de nya afgifterna

under form af ökad stämpel på vissa handlingar, som redan förut voro

underkastade stämpelafgift, kunde, enligt hvad statskontoret vidare

anför, icke åt bestämmelserna rörande arfsbeskattningen gifvas eu i alla

detaljer fullt så tillfredsställande form, som möjligt varit, därest man

haft'' fria händer att, oberoende af förut befintlig stämpellagstiftning,

ordna nämnda beskattning. Ett exempel därpå erbjöde det nu föreliggande

fallet. Af den nyss anförda motiveringen för den anordning,

att utgörandet, af arfsskatten för fideikommiss om fast egendom förlagts

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

till tidpunkten för lagfartsansökningen, syntes med timlig tydlighet

framgå, att bland de med sagda anordning åsyftade målen icke äfven

varit det att i större eller mindre man göra eu ny fideikommissarie

ansvarig för den företrädaren i fideikommissrätten åliggande arfsskatt,

där den förre icke eljest i egenskap af arfvinge varit ansvarig för den

senares förpliktelser. Där det af förre fideikommissarien oguldna skattebeloppet

vore någorlunda betydligt, torde tvånget på den nya fideikommissarien

ej heller vara tillräckligt starkt att förmå honom att erlägga

skatten, men för honom kvarstode, utan nytta för det allmänna, olägenheten

att ej kiinna erhålla lagfart å fideikommisset.

På grund af hvad sålunda anförts och då sökanden till fullo erlagt

den på hans fång till fideikommisset belöpande stämpelafgift, ansåge

sig statskontoret kunna förorda, att stämpelafgiften för friherre Thure

Gyllenkroks fång å Svenstorps fideikommiss finge, utöfver den utdelning

i friherre Thure Gyllenkroks urarfvakonkurs, som kunde komma att

tillfalla kronan och hvilken syntes kunna beräknas till omkring 16,000

kronor, bestämmas att utgå med allenast den egentliga lagfartsstämpeln,

eller 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet.

Härigenom skulle, enligt statskontorets uppfattning, å ena sidan

sökanden vinna allt det tillmötesgående från statens sida för ordnande

af denna angelägenhet, som skäligen torde kunna begäras, och å andra

sidan staten själ? minska sin förlust på ogulden stämpelafgift för friherre

Thure Gyllenkroks fång med 14,431 kronor 80 öre.

I likhet med statskontoret har justitiekanslersämbetet i sitt den

29 sistlidne februari afgifna underdåniga utlåtande framhållit, att anledning

saknades att efterskänka den del af stämpeln å friherre Thure

Gyllenkroks fång, som motsvarade den gamla lagfartsstämpeln. Hvad

anginge statskontorets hemställan i öfrigt ansåge justitiekanslersämbetet,

att det å ena sidan visserligen kunde erinras, dels att, ehuru sökanden

icke vore lagligen skyldig att gälda den oguldna arfsskatten å friherre

Thure Gyllenkroks fång, den möjligheten dock förelåge, att sökanden

för att erhålla lagfart å egendomen med däraf följande fördelar kunde

finna j sig föranlåten gälda denna arfsskatt, dels ock att genom den föreslagna

eftergiften sökanden skulle komma i en gynnsammare ställning

därför att han såsom fideikommissarie tillträdt egendomen, än han

skulle hafva gjort, om han såsom arftagare tillträdt den och arfsskatt

å föregående fång varit ogulden, ty i sådan händelse hade arfsskatten

kunnat i form af bouppteckningsstämpel ur egendomen uttagas, men

att å andra sidan också kunde, såsom statskontoret erinrat, för den före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

slagna eftergiften åberopas billighetsskäl, af hvilka det skälet sjmtes

mest vägande, att sökanden ej borde blifva lidande därpå, att staten så

anordnat hithörande förhållanden, att arfsskatten å friherre Thure Gyllenkroks

fång, trots alla från såväl statens som sökandens sida gjorda

försök, icke kunnat hos friherre Thure Gyllenkrok eller hans konkursbo

tillfullo uttagas.

De omständigheter, hvilka kunna vara att öfverväga, då det gäller

att afgöra, huruvida staten bör till större eller mindre del eftergifva

stämpelafgiften för friherre Thure Gyllenkroks fång till ifrågavarande

fideikommissegendom för att därigenom för sökanden göra det möjligt

att erhålla lagfart å sitt fång till egendomen, hafva i det föregående

redan blifvit framhållna. För min del anser jag i likhet med statskontoret,

att billigheten kräfver, att staten afstår från den del af berörda

stämpelafgift, som är att anse såsom arfsskatt och som icke varder

staten godtgjord genom utdelning i urarfvakonkursen efter friherre

Thure Gyllenkrok. Hvad på sökanden ankommer för att vinna lagfart

å sitt fång synes han ju hafva fullgjort. För nämnda arfsskatt är han

icke heller skyldig att svara. Den omständigheten, att arfsskatten i

sin helhet icke kan utbekomma^ af dem, hvilka betalningsskyldigheten

för densamma åligger, må i och för sig vara att beklaga, men synes

mig icke rättvisligen böra föranleda till den påföljden för sökanden, att

han beröfvas möjligheten att vinna lagfart å sitt fång, därest han icke

vill underkasta sig en af förhållandena eljest icke påkallad afsevärd

ekonomisk uppoffring.

Hvad beträffar den del af stämpelafgiften, som motsvarar den

vanliga lagfartsstämpeln, har statskontoret af anförda skäl ansett, att

eftergift af densamma icke bör medgifvas. Mig vill det visserligen

förefalla, som om billighetssynpunkten äfven här kunde göras gällande,

men då de skäl, på hvilka statskontoret kommit till en annan uppfattning,

hvilken justitiekanslersämbetet delar, icke torde kunna frånkännas

betydelse, finner jag mig sakna tillräcklig anledning att tillstyrka

eftergift äfven af denna del af stämpelafgiften.

I anslutning till hvad jag nu anfört hemställer jag därför i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

medgifva, att stämpelafgiften för friherre Thure Gustaf Elof Gyllenkroks

fång af fideikommissegendomen Svenstorp må, utöfver den utdelning i

friherre Gyllenkroks till konkurs afträdda bo, hvilken kan tillfalla kronan

såsom borgenär i konkursen för oguldna stämpelafgiften för samma

fång, bestämmas att utgå med allenast 60 öre för hvarje fulla 100 kronor

af egendomens taxeringsvärde.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen

Kegenten bifalla; och skulle nådig proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Conracl Carleson.

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 69 Håft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1904:128 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående stämpelafgiften för friherre Thure Gustaf Klöf Gyllenkroks fång af fideikommissegend a1 i texten
  2. BevU 1904:32 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående stämpelafgiften för friherre Thure Gustaf Elof Gyllenkroks fång af fideikommissegendomen Sv enst o s. 1 i texten