Sök i Ratio Lex

Om anslag till utgifvande af ett vetenskapligt arbete angående docenten 0. Nordenskjölds expedition till Södra Ishaf vet

1904-04-08 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:110, Om anslag till utgifvande af ett vetenskapligt arbete angående docenten 0. Nordenskjölds expedition till Södra Ishaf vet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 110.

1

N:o 110.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen om anslag till

utgifvande af ett vetenskapligt arbete angående docenten

0. Nordenskjölds expedition till Södra Ishaf vet; gifven

Stockholms slott den 8 april 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att dels, för bearbetning och utgifning af de viktigaste vetenskapliga

resultaten af docenten Otto Nordenskjölds expedition till Södra Ishafvet

under åren 1902 och 1903, bevilja ett anslag af 55,000 kronor, att

fördelas på åren 1905, 1906, 1907, 1908 och 1909 med 15,000 kronor

för det första året och 10,000 kronor för hvart och ett af de följande

samt utgå under de i statsrådsprotokollet angifna villkor och förbehåll,

dels ock af omförmälda anslag på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp

af 15,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Carl von Frusen.

Bih. till llilsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afcl. T9 Häft. (N:o 110)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 april 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Departementschefen, statsrådet von Friesen, yttrade:

va" de “af{it Hl os Kungl. Msj:t tiar docenten vid universitetet i Uppsala, filosofie

vetenskapligt doktorn Otto Nordenskjöld i underdånighet anhållit om ett statsanslag af

docent»» o 55,000 kronor för utgifvande af en vetenskaplig redogörelse för de viktiNordenskjoids

gaste resultaten af hans nyligen afskräde expedition till Södra Ishafvet

‘södrai°hafv!t0c^ därvid anfört följande:

Undersökningen af polartrakterna, under många år bedrifven genom

isolerade expeditioner, hade under den senare tiden kommit in i ett nytt

skede. Dessa expeditioner hade visserligen vunnit storartade resultat, i det

stora hittills okända kuststräckor blifvit upptäckta, kartlagda och undersökta,

men utredningen af polarregionernas fysikaliska natur och lösningen

af flera för hela jordklotet viktiga vetenskapliga frågor, företrädesvis

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition i\r:o 110.

meteorologiska och magnetiska, kunde endast vinnas genom ett internationellt

samarbete, som möjliggjorde eu serie af samtidiga observationer,

Indika ensamma kunde lämna resultat af mera allmänomfattande betydelse.

En dylik utforskning af det norra polarområdet ägde såsom bekant rum

redan åren 1882—1883.

Som det emellertid just i detta hänseende visat sig alldeles nödvändigt,

att jämväl det södra polarområdet blefve på enahanda sätt utforskadt, hade

å de internationella geograliska kongresserna i London och Berlin beslut

fattats om önskvärdheten af en internationell kooperation för utforskande

af dessa trakter.

Enligt dessa resolutioner borde arbetet helst samtidigt företagas från

tre sidor. Sedan med anledning häraf England och Tyskland beslutit att

år 1901 utsända expeditioner till två af de sålunda utvalda platserna,

lyckades det Nordenskjöld att med på enskild väg anskaffade medel i

Sverige utrusta en tredje expedition, som i anslutning till dessa och

arbetande efter en för alla gemensam plan skulle utforska områdena söder

om Amerika och den Atlantiska oceanen.

I detta internationella program var hufvudvikten lagd vid de meteorologiska

och magnetiska observationer, som i oafbruten serie skulle utföras

under minst ett år, 1902—1903. För den svenska expeditionen, som skulle

besöka ett område, om hvilket man på förhand kunde antaga, att det var

synnerligen intressant i naturvetenskapligt hänseende, tillkom därjämte

såsom särdeles betydelsefullt, förutom traktens undersökning och kartläggning,

utförandet af de geografiska, geologiska och hydrografiska arbeten,

som ensamma kunde afgöra, i hvad förhållande polarländerna stode till

den närmaste af de öfriga världsdelarne, Amerika. Tillika borde man just

bär kunna vänta att erhålla ovanligt rika zoologiska, botaniska och geologiska

samlingar, som kunde lämna upplysningar om den nya världsdelens

natur och utvecklingshistoria.

Detta program hade nu till fullo blifvit genomfördt, sedan expeditionen

den 10 januari 1904 efter 27 månaders frånvaro återkommit till

Sverige. T öfver 20 månader hade ett öfvervintringsparti under Nordenskjölds

ledning och med ytterligare tre vetenskapliga deltagare i fullständig

isolering från den öfriga världen utfört meteorologiska och magnetiska

observationer i öfverensstämmelse med det internationella programmet,

sådant detta varit gällande för samtidigt arbetande engelska,

tyska och argentinska expeditioner, samt, beträffande den magnetiska delen,

för med dem koopererande europeiska och andra observatorier. De meteorologiska

observationerna hade hela tiden utförts i allmänhet hvarje timme

dygnet om; de magnetiska likaledes hvarje timme dels i enlighet med den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kritigl. Maj ds Nåd. Proposition N:o Ilo.

internationella öfverenskommelsen under 2 dygn i månaden, dels enligt

särskildt aftal med det argentinska observatoriet å Staatenön under ytterligare

omkring 40 dagar. Geologiska, kartografiska, bakteriologiska och

åtskilliga andra forskningsarbeten hade utförts, och genom långa slädfärder,

af hvilka en räckt 35 dygn, hade omgifningarna till vinterstationen bl hvit,

undersökta och kartlagda.

Efter sex veckors vistelse i polarområdet sommaren 1902 ägnade den å

expeditionens fartyg Antarctic kvarvarande personalen under ledning af docenten

J. G. Andersson den antarktiska vintern 1902 dels till den vetenskapliga

utforskningen afFalklandsöarna och Eldslandet jämte omgifvande handels särskildt

åt undersökningen af den isolerade och föga kända ögruppen SydGeorgien,

där mycket stora och rika samlingar gjordes. Efter att hafva deponerat

eller hemsändt dessa och alla öfriga dittills gjorda samlingar, hvilka

lyckligtvis sålunda vore räddade, hade fartyget i november 1902 afgått

söderut för att afhämta vinterpartiet. I afvaktan på att isen skulle öppna

sig, använde man en månad till vetenskapliga arbeten, bland hvilkas resultat

kunde nämnas ett vackert kartmaterial samt upptäckten i Bransfieldsundet

af ett i hydrografiskt hänseende enastående märkvärdigt hafsområde.

Så stod frågan, då man, för att ej lämna vinterpartiet i sticket, ansåg

sig tvungen att med hvad risk som helst söka framtränga söderut. Det

var då, Antarctic efter svåra stormar och efter en förtviflad kamp med

ismassor, sådana man aldrig hört talas om i dessa trakter, måste öfvergifvas

och sjönk den 12 februari 1902.

Genom stora ansträngningar lyckades man, ehuru med förlust af nästan

all proviant, uppnå Paulet-ön, där vintern tillbragtes.

Ett parti af tre personer hade redan förut lämnat fartyget för att

öfver land söka framtränga till vinterstationen. Dessa tre lyckades dock

ej uppnå förbindelse med vinterstationen utan blefvo tvungna att öfvervintra

ensamma i en stenhydda.

Men trots dessa vidriga förhållanden och trots det att vackra samlingar

gingo förlorade vid Antarctics undergång, hade dock den fördröjda

vistelsen i polarområdet i väsentlig mån ökat expeditionens vetenskapliga

resultat. Det vore af synnerligt intresse, att observationerna i hufvudstationen

sträckt sig öfver två år i stället för ett, och äfven expeditionens

kartarbeten och samlingar, särskildt de geologiska, hade vunnit därpå. Med

aldrig sviktande intresse hade vetenskapsmännen, trots lifvet i stenhyddor,

trots otillräcklig tillgång på föda, gjort observationer och samlingar, som

delvis vore lika oväntade som betydelsefulla.

Såsom exempel på expeditionens samlingar kunde nämn as, att ensamt försteningarna,

hvilka alla befunne sig i Sverige, omfattade öfver ett tjugutal

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fn Nthl. Proposition N:o Ilo. 5

lådor och att do vore de törsta och enda, som hittills an trätlats i det

södra polarområdet.

För att icke hela detta material af observationer och samlingar skulle

blifva obegagnadt, måste detsamma så snart som möjligt bearbetas och

utgifvas från trycket. Nordenskjöld hade i eu ansökningen bifogad promemoria

sökt lämna en öfversikt af samtliga de arbeten, omfattande resebeskrifning,

geofysik och hydrografi, meteorologi, geologi och glacierundersökningar,

botanik samt zoologi, som skulle ingå i en dylik publikation,

och i en annan ansökningen bifogad promemoria sökt utreda kostnaderna

för publikationen, så vidt detta varit möjligt. Han hade därvid utgått

från den förutsättning, att man borde iakttaga den yttersta möjliga sparsamhet

såväl i alla uppgörelser som ock i utstyrsel, upplaga och dylikt.

På så sätt hade han kommit till det resultat, att hela arbetet skulle

kunna utföras för en summa af 70,000 kronor.

Emellertid komme för arbetets publicerande icke hela detta belopp att

erfordras. Genom arbetets försäljning uppstode nämligen en inkomst, som

småningom skulle inflyta och som kunde användas för fortsatt tryckning.

Nordenskjöld hade beräknat denna summa till 15,000 kronor och ansåge

sig, därest sådant erfordrades, personligen kunna ansvara för, att ett sådant

belopp blefve disponibelt.

Men om denna utväg anlitades, återstode dock 55,000 kronor, hvilka

på annat sätt behöfde anskaffas för arbetets genomförande.

Af omkostnaderna för sydpolarexpeditionen hade Nordenskjöld af egna

medel utbetalt öfver 70,000 kronor, hvaraf större delen ännu återstode

såsom en personlig skuld. Under sådana förhållanden vore det honom för

närvarande omöjligt att på privat väg anskaffa ett bidrag för resultatens

offentliggörande. Den enda tillgång, expeditionen ännu ägde, vore dess

vetenskapliga samlingar. Äfven af dessa samlingar disponerade Nordenskjöld

icke fullständigt hela materialet, i det enligt föregående aftal mindre

dublettsviter skulle öfverlåtas såsom uttryck af tacksamhet för visad välvilja,

dock utan att Nordenskjöld för dem erhållit någon ersättning i penningar,

dels till vissa svenska museer, nämligen ett par institutioner vid

universiteten i Uppsala och Lund samt museerna i Malmö och Göteborg,

dels i utlandet särskildt till Argentinska republikens regering; omfattande

dessa gåfvor högst en femtedel af samlingarna.

Det vore svårt att i penningar värdera en dylik samling. Men redan

eu jämförelse med det många gånger mindre zoologiska, botaniska och

geologiska material, som år 1897 af Nordenskjöld från Eldslandet hemfördes

och sedan för omkring 7,500 kronor inlöstes af naturhistoriska riksmuseum

och universitetet i Uppsala, visade, att deras försäljningsvärde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Mops Nåd. Proposition N:o 110 .

borde vara stort. Och härtill komme, att eu stor del af samlingarna,

t- ex. alla antarktiska försteningar, vore alldeles enastående, så att ingå

liknande torde kunna erhållas, förr än en ny expedition blefve utsänd till

samma trakt.

Nu vore det visserligen mycket önskvärdt att kunna disponera de

medel, som vid en sådan försäljning erhölles, till betäckande af expeditionens

skuld. Men å andra sidan skulle det vara särdeles beklagligt, om

därigenom möjligen dessa samlingar ej finge stanna i ett svenskt museum;

och därtill komme, att det skulle vara Nordenskjöld och hvarje annan

inedlem af expeditionen kärt, om det vore dem möjligt få såsom gåfva

öfverlämna dessa samlingar till svenska staten såsom ett ringa bevis på

den djupa tacksamhet expeditionens medlemmar hyste för den storartade

hjälp, som Riksdagen på Kungl. Maj:ts nådiga förslag genom utsändande

af undsättningsexpeditionen med ångfartyget Frithiof velat bringa företaget

den stund expeditionen befann sig i nöd.

Men i detta fall förelåge fortfarande frågan om det tillgodogörande

af det vetenskapliga materialet, utan hvilket äfven samlingarna ej kunde

blifva af gagn eller värde, och för hvilket ändamål, såsom nämndt, 55,000

kronor erfordrades.

Dessa medel skulle användas dels till materialets bearbetning, dels till

dess utgifvande frän trycket i en särskild publikation. Anslaget för bearbetning

ansåge Nordenskjöld sig ej särskild! behöfva motivera, då det

vore tydligt, att, om man tj kunde ersätta de direkta kostnader, som undersökningen

af materialet måste medföra för vederbörande bearbetare, till

exempel i och för samlingarnas särplockning, frakter, resor, ritning af

planscher, biträde vid skrifning, räkningar och öfversättning med mera,

stor fara förelåge, att eu god del af materialet aldrig blefve undersökt,

och att därmed väsentliga delar af expeditionens resultat ginge förlorade.

Beträffande frågan om utgifvande af en egen publikation, så torde det

icke kunna betviflas, ehuru frågan ännu icke kunde vara officiellt afgjord,

att resultaten från de med den svenska expeditionen samtidiga och efter

samma plan arbetande tyska och engelska expeditionerna komme att utgifvas

såsom särskilda specialverk. Det torde väl ock vara så, att den

svenska expeditionens vetenskapliga resultat, beträffande de antarktiska och

subantarktiska trakterna, redan därför att det område, där expeditionen

vistats, erbjudit ett så ovanligt intresse, fullt kunde uthärda eu jämförelse

med de af de andra expeditionerna vunna. Under sådana förhållanden

torde det nästan kunna anses såsom ett fosterländskt intresse, att äfven

Sveriges deltagande i ett af samtidens största internationella geografiska

företag finge ett direkt uttryck. Men också från rent vetenskaplig syn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

ICungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o Ilo.

punkt och för vinnande af en viss likformighet i redogörelsen, syntes det

vara af betydelse, att resultaten åtminstone blefve utgifna i ett sammanhängande

verk, helst då det i alla fall vore nödvändigt att utgifva stora

delar, nämligen det meteorologiska och magnetiska materialet, efter den

på förhand antagna gemensamma planen.

Ett sådant arbete, innehållande alla expeditionens resultat, skulle

komma att omfatta öfver 300 tryckark, beräknadt enligt stor tättryckt

oktav. Det vore val otvifvelaktigt, att det skulle vara synnerligen svårt

om icke omöjligt att inom rimlig tid i någon redan existerande publikationsserie

få infördt ett dylikt material.

Nordenskjöld hade visserligen tänkt, att, därest öfver expeditionen ett

särskildt arbete utgåfves, vissa enstaka delar, särskild! sådana som ej direkt

berörde dess kärnpunkt, de antarktiska trakterna, till exempel en del af

materialet från Eldslandet och Falklandsöarna, för att minska kostnaderna

skulle kunna ur detsamma uteslutas och på annat håll offentliggöras utan

att störa sammanhanget eller i högre grad förringa arbetets värde vid

sidan af motsvarande utländska publikationer, och under denna förutsättning

vore också kostnadsförslaget med dess summa af 55,000 kronor utarbetadt.

Såsom en synpunkt, hvilken möjligen kunde underlätta beviljandet af

denna Nordenskjölds framställning, ehuru den icke stode i något direkt

samband därmed, vågade Nordenskjöld till slut framhålla, att af de medel,

som af föregående Riksdag såsom förslagsanslag beviljats till den för expeditionens

eftersökande utsända expeditionen med ångfartyget Frithiof, torde

komma att till statsverket återbäras ett öfverskott, som vore betydligt

större än den summa, hvarom han nu gjort underdånig ansökning.

Samlingarna skulle öfverlämnas till statsverket, i den mån de blefve

bearbetade eller, om denna bearbetning ej afslutats vid utgången af år

1908, vid sagda tid, endast med uteslutande af de dublettsamlingar, utgörande

den väsentligen mindre del af materialet, som enligt hvad här

anförts redan vore på annat håll utlofvad.

Likaledes skulle af en eventuell publikation förslagsvis femtio exemplar

öfverlämnas till statsverket.

Skulle vid arbetets försäljning någon vinst uppstå, som icke erfordrades

för betäckande af dess omkostnader enligt här föreliggande plan, så skulle

detta belopp oafkortad! tillfalla statsverket.

Med stöd af hvad sålunda anförts anhölle Nordenskjöld i underdånighet,

det Kungl. Maj:t hos innevarande Riksdag täcktes utverka ett statsanslag

af 55,000 kronor, fördeladt på 5 år, för bearbetning af sydpolarexpeditionens

observationer och samlingar, Indika af Nordenskjöld skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 110.

såsom gåfva till svenska staten öfverlämnas, samt för utgifvande från

trycket af en vetenskaplig redogörelse för expeditionens viktigaste resultat,

Efter nådig remiss har vetenskapsakademien den 9 mars 1904 i

ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid öfverlämnat ett af akademiens

sakkunnige ledamöter, professorerna H. Théel, A. G. Nathorst. och

H. Hildebrandsson, såsom kommitterade på akademiens begäran afgifvet

utlåtande af hufvudsakligen följande innehåll:

Helt och hållet bekostad af privata medel, hade Nordenskjölds

expedition afgått från Göteborg den 16 oktober 1901, och den 14

februari 1902 hade man vid Snowhill landsatt bostäder m. in. för det

öfvervintringsparti, som därstädes under Nordenskjölds ledning hufvudsakligen

skulle utföra de magnetiska och meteorologiska iakttagelserna.

Den öfriga delen af expeditionen gick från Snowhill via Ushuaia till

Falklandsöarna, hvarifrån densamma under docenten J. G. Anderssons

ledning under tiden från den 11 april till den 4 juli 1902 företog en

expedition österut till Syd-Georgien, hvarefter expeditionen, efter ett par

månaders arbeten på Falklandsöarna, fortsatte sina forskningar på Eldslandet

och den 5 november 1902 styrde söderut för att afhämta öfvervintringspartiet

vid Snowhill, Isförhållandena voro emellertid mycket

ogynnsamma, och under försöket att framtränga mot Snowhill blef expeditionens

fartyg inneslutet i isen, dref omkring med densamma samt

krossades och sjönk den 12 februari 1903. Manskapet räddades till Paulet-ön,

där man öfvervintrade i en uppförd stenhydda, lifnärande sig af säloch

pingvinkött. Redan innan fartyget blef innestängdt, hade docenten

Andersson jämte tvenne följeslagare lämnat detsamma för att öfver land

söka framtränga till vinterstationen, men lyckades då ej komma i förbindelse

med denna, utan måste öfvervintra i en stenhydda vid nordspetsen

af Louis Philippes land. Först i midten af oktober 1903 lyckades detta

parti nå fram till stationen och blef där jämte öfvervintringspartiet den

10 november upptaget på det argentinska undsättningsfartyget Uruguay,

hvilket något senare äfven ombordtog de på Paulet-ön öfvervintrande.

Såsom Nordenskjöld påpekat, hade den genom Antarctics undergång

föranledda förlängda vistelsen inom det antarktiska området, trots

de oerhörda vanskligheter, hvarunder isynnerhet de i stenhyddorna öfvervintrande

partierna måst arbeta, i väsentlig mån ökat expeditionens vetenskapliga

resultat. Vid öfvervintringsstationen hade observationerna sålunda

kunnat pågå i öfver 20 månader i stället för de beräknade 12,

hvarigenom deras värde högst väsentligt förökats, och under försöket att

öfver land framtränga till Snowhill uppdagades af docenten Andersson

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunjl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 110.

9

en intressant j ura flora, likasom man under det förlängda uppehållet vid

Snowhill hade ett utmärkt tillfälle att fortsätta samlingarna inom de därstädes

och på Seymourön anstående fossilförande lagren. Med aldrig sviktande

intresse hade de unga vetenskapsmännen, trots lifvet i stenhyddorna

och trots otillräcklig tillgång på föda, fortsatt sina arbeten, gjort observationer

och insamlingar.

Ehuru vackra samlingar gingo förlorade vid Antarctics undergång,

vore de återstående af synnerligen stort vetenskapligt värde. Af de geologiska

hade sålunda 25 lådor redan anländt till Sverige, medan 2 lådor

devoniska försteningar från Falklandsöarna, som varit deponerade i Port

Stanley, nu därifrån afhämtades. Af dessa samlingar vore i synnerhet

växtfossilen från Louis Philippes land och de mesozoiska och tertiära

fossilen från omgifningen af Snowhill af största geologiska betydelse. För

att inse detta behöfde man endast erinra därom, att man förut från dessa

trakter endast kände dels några fossila musslor, som kapten C. A. Larsen

hemfört från Seymourön under sin första resa 1892—93, dels af denne

från samma ställe hemfördt kiselvandladt trä. De engelska geologerna

Sharman och Newton, som undersökt kapten Larsens samlingar, anförde

endast sju olika mollusker, hvilka de ansåge tyda på eocen ålder, och

det af dem undersökta kiselvandlade träet sades tillhöra ett barrträd. I

riksmuseet funnes dock bland de af kapten Larsen dit på sin tid förärade

samlingarna äfven ett fossilt löfträd. De nämnda molluskerna samt dessa

båda trädslag vore sålunda de första och enda fossil, som från de afsedda

trakterna förut vore kända. Genom den svenska expeditionens arbeten

hade ej blott kännedomen om de afsedda äldre tertiära lagren genom

omfattande insamlingar af fossil, däribland äfven bladaftryck och ben af

en utdöd fågelart, högst väsentligt ökats, utan därtill komme äfven den

nyss antydda upptäckten af den rika jurafloran på Louis Philippes land,

en till kritsystemet hörande fossilförande aflagring med ammoniter vid

Snowhill samt en aflagring af yngre tertiär ålder på Cockburnön. Att

viktiga resultat för kännedomen om jordens forna klimat samt för åtskilliga

växt- och djurgeografiska frågor skulle framgå af detta material,

när det en gång blefve bearbetadt, därom kunde intet tvifvel föreligga, och

det måste anses så mycket mera värdefullt, som man på intet annat ställe

inom det antarktiska området hittills funnit en enda fossilförande aflagring.

De botaniska samlingarna, af hvilka, tack vare botanistens energi,

äfven en del af det på fartyget befintliga materialet räddats vid dettas

undergång, och af hvilka för öfrigt 2 lådor kommit till Sverige, medan

7 andra nu afhämtades från Falklandsöarna, utgjordes enligt lämnadt

meddelande, dels af i sprit och formalin bevarade fanerogamer från Elds
Bih.

till Kiksd. Frat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 72 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

landet, Fal klan dsöarna och Syd-Georgien, dels äfven af ett cirka 1,000

ark stort herbarium af fanerogamer och ormbunkar från samma ställen;

vidare omfattande samlingar mossor och lafvar såväl från nämnda

områden som från Syd-Shetlandsöarna, omfattande samlingar af alger, dels

bevarade i sprit eller formalin, dels prässade eller torra samt slutligen

äfven prässade svampar. Att detta material, när det en gång blefve bearbetadt,

komme att lämna betydelsefulla vetenskapliga resultat, torde

kunna anses gifvet, i all synnerhet som Syd-Shetlandsöarna och omgifvande

trakter hittills varit i botaniskt hänseende så godt som okända.

Resultaten af de under expeditionen utförda zoologiska arbetena syntes,

att döma dels af den utaf Nordenskjöld därom gjorda utredning, dels af

hvad kommitterade själfva haft tillfälle att konstatera, vara högst betydande

och af stort vetenskapligt värde. När man tillika betänkte, att rika skördar

gått förlorade vid fartygets undergång, så måste man skänka sin fulla

beundran åt zoologernas stora flit och intresse och deras förmåga att använda

hvarje tänkbart tillfälle för att göra samlingar och iakttagelser.

En sorgfällig vetenskaplig bearbetning af dessa vore af allra största

betydelse. För oss svenskar, som förut nedlagt så stora uppoffringar af

tid och penningar för att utforska de norra polartrakterna, hade de nu

hemförda samlingarna ett alldeles särskildt intresse. Genom föregående

fynd vid Eldslandet, Syd-Georgien o. s. v. hade man ej blott kunnat spåra

en viss likhet, ja en öfverraskande parallellism i faunans allmänna sammansättning

i de båda polarhafven, utan till och med erhållit ej få former

från båda hafven af så stor öfverensstämmelse, att de mången gång måste

anses fullkomligt identiska. Huru detta blifvit möjligt vore ännu för

vetenskapen en öppen fråga. Säkerligen skulle de nu hemförda samlingarna

och rönen, om de kritiskt vetenskapligt behandlades, bidraga till

lösningen af denna högst viktiga, på dagordningen stående fråga samt

tillika i hög grad öka vår hittills så ofullständiga kännedom om lifvet i

de antarktiska regionerna.

De meteorologiska arbetena hade utförts med berömvärd flit och

noggrannhet, och detsamma torde kunna sägas om de jordmagnetiska och

hydrografiska. Dessa arbeten finge speciell betydelse därigenom att de,

såsom förut nämnts, utförts samtidigt med och efter samma plan som de

öfriga till det antarktiska området utsända expeditionerna. Blefve alla

dessa observationer publicerade efter samma plan, komme vår kunskap

om sydpolartrakternas meteorologiska och fysiska förhållanden i väsentlig

mån att utvidgas. Denna kunskap vore af större betydelse för hela

jordens meteorologi, än den oinvigde föreställde sig. De klimatiska och

väderleksförhållandena på hela jorden vore nämligen i hög grad beroende

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 110.

al'' förhållandena i polartrakterna. Så hade det t. ex. vid flera tillfallen

visat sig, att nederbörden under sommaren å norra halfklotet synts stå i

samband med isförhållandena inom Södra Ishafvet, i det att en ovanlig

utbredning af polarisen och en däraf förorsakad afkylning af den södra

oceanens ytvatten tycktes medföra en ökad kondensation därstädes och en

däraf följande minskad nederbörd på det norra halfklotet. Detta blott

som en antydan om den växelverkan, som på många håll konstaterats på

vår jord mellan aflägsna trakters väderlek.

Vid expeditionens med berömvärd flit och ihärdighet utförda geodetiska

och kartografiska arbeten, hvilka torde komma att medföra ganska

betydande förändringar i den hittillsvarande uppfattningen af hithörande

områdes topografi, äfvensom vid de bakteriologiska kunde kommitterade

ej uppehålla sig, enär de ej varit i tillfälle att närmare taga del af desamma.

Detta gällde äfven i viss män om de under hela tiden utförda

hydrografiska arbetena, och kunde kommitterade endast antyda hvad som

i ansökningshandlingen särskildt anfördes, nämligen upptäckten i Bransfieldsundet

af ett i hydrografiskt hänseende enastående, märkvärdigt hafsområde.

Af det anförda torde i alla fall tillräckligt hafva framgått, att de

iakttagelser, som under enastående svårigheter af deltagare i expeditionen

utförts, och de samlingar, som af expeditionen blifvit hemförda, vore af

synnerligen stor vetenskaplig betydelse. Det vore därför obestridligen af

största vikt, att dessa resultat snarast möjligt bearbetades och utgåfves,

detta i all synnerhet som den af Nordenskjöld med så stora egna uppoffringar

ledda expeditionen utgjorde en länk i det internationella samarbetet

för utforskande af det antarktiska området.

De enskilda svenska personers frikostighet och uppoffringar, genom

hvilka expeditionen möjliggjorts, samt den järnhårda flit och okufliga

ihärdighet, som af expeditionens ledare och af samtliga dess medlemmar

— ofta under oerhörda svårigheter och faror — ådagalagts vid insamlandet

af detta i vetenskapligt afseende lika stora som värdefulla samt i vissa

fall enastående material, skulle till stor del hafva skett förgäfves, om de

genom expeditionen vunna resultaten icke snarast möjligt kunde bearbetas

och utgifvas.

Kostnaderna för eu sådan bearbetning och utgifning i en själfständig

publikationsserie beräknades af Nordenskjöld till sammanlagdt 70,000

kronor, men då han ansåge, att en vinst af cirka 15,000 kronor skulle

uppstå genom arbetets försäljning eller i alla fall sade sig kunna personligen

ansvara för att ett sådant belopp blefve disponibelt, skulle

den erforderliga summan, hvilken såsom statsanslag begärdes, belöpa sig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

till 55,000 kronor, att utgå under loppet af 5 år. Att resultaten skulle

utgifvas i ett själfständigt verk motiverades dels af arbetets stora omfång

— öfver 300 tryckark i stor tättryckt oktav samt minst 380 planscher,

oberäknadt kartor o. s. v. — som torde göra det hart när omöjligt att

inom rimlig tid i någon redan existerande publikationsserie få infördt

detsamma, dels därmed att resultaten af de med den svenska samtidiga

engelska, tyska och argentinska antarktiska expeditionerna utan tvifvel

komme att offentliggöras i själfständiga serier. Denna Nordenskjölds uppfattning

ansåge sig kommitterade böra biträda.

Det betydande kraf på statsunderstöd, som förevarande ansökan innebure,

motiverades naturligtvis i framstå rummet af det gagn, som den

vetenskapliga forskningen skulle draga af ett verk sådant som det föreslagna,

hvartill komme i betraktande den heder, som en dylik publikation

skalle medföra för vårt land. Det lede föga tvifvel, att man i den öfriga

världen väntade sig utgifvandet af ett sådant verk äfven öfver den svenska

expeditionens resultat, och det motsåges helt visst med största intresse af

öfriga i den internationella antarktiska kooperationen deltagande länders

vetenskapsmän.

Nu hade Nordenskjöld dessutom erbjudit sig att, för den händelse

anslaget skulle beviljas, till svenska staten såsom gåfva öfverlämna

de hemförda samlingarna med undantag blott af de dublettserier, utgörande

den långt mindre delen af materialet, som redan på förhand

bortlofvats på annat håll. Staten skulle sålunda genom detta erbjudande,

som följaktligen borde sättas såsom villkor för det begärda anslagets beviljande,

erhålla en i vetenskapligt hänseende särdeles värdefull, i många

fall enastående valuta för de eventuellt beviljade medlen. En dylik samlings

penningvärde vore naturligtvis svårt att med säkerhet angifva, men

kommitterade ansåge sig böra kraftigt betona, att det skulle vara en för

vårt land i vetenskapligt hänseende oersättlig och i många afseenden särdeles

beklaglig förlust, om samlingarna, på grund af att anslaget icke

beviljades, skulle gå till utlandet och sålunda icke komme forskningen i

vårt land till godo. Just här, där ett på alla naturhistoriens områden så

omfattande, delvis enastående material från det norra polarområdet redan

förelåge, skulle nämligen motsvarande samlingar från det södra hafva den

allra största betydelse och skulle äfven här kunna komma vetenskapen

bäst till gagn, om nödiga medel för deras bearbetande beviljades. Af

samma anledning ansåge kommitterade också, att akademien borde hos

Kungl. Maj:t hemställa, att samlingarna i första hand — d. v. s. med

originalexemplar och typer -—■ måtte tillgodokomma naturhistoriska riksmuseet,

inom hvilket ju större delen af motsvarande samlingar från det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

norra polarområdet förvarades, samt först därefter i mån af tillgång öfverläinnas

till öfriga statsinstitutioner. Vidare torde, såsom Nordenskjöld i

sin ansökning själ!’ föreslagit, 50 exemplar af den afsedda publikationen

böra kostnadsfritt till statsverket öfverlämnas.

Hvad slutligen anginge de i ansökningen förekommande kostnadsberäkningarna,

hade kommitterade visserligen icke kunnat inga pa någon

närmare pröfning af desamma, detta så mycket mindre som dessa beräkningar

på frågans närvarande ståndpunkt uppenbarligen maste vara i hög

grad approximativa. Så mycket trodde kommitterade sig emellertid, med

kännedom om kostnaderna för liknande arbeten, kunna säga, att dessa

beräkningar icke torde vara för högt tilltagna. Tvärtom syntes det dem

icke osannolikt, att den beräknade summan i någon mån kunde komma

att öfverskridas, hvarför det begärda anslaget måste betraktas som ett

minimum, och att en sänkning af detsamma skulle menligt inverka på

arbetets blifvande värde.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde kommitterade, att

akademien såsom svar på den nådiga remissen måtte i underdånighet

tillstyrka:

att för bearbetning och utgifning af de vetenskapliga resultaten af

docenten Nordenskjölds sydpolarexpedition åren 1901—1903 måtte af

statsmedel beviljas ett anslag af 55,000 kronor att utgå under loppet af

5 år; samt att vid anslagets beviljande måtte fästas följande villkor:

att expeditionens samlingar, där icke annat aftal på förhand blifvit

träffadt, utan ersättning öfverlämnades till staten, i främsta rummet naturhistoriska

riksmuseet; och

att 50 exemplar af den afsedda publikationen kostnadsfritt öfverlämnades

till statsverket.

För egen del har vetenskapsakademien, med åberopande af den utredning

och de skäl, som af akademiens kommitterade anförts, tillstyrkt

bifall till Nordenskjölds ansökan på de villkor, som af kommitterade föreslagits.

Med anledning af det i ansökningen gjorda uttalande om blifvande

besparing å det anslag, som Riksdagen beviljat till bestridande af vissa

kostnader för en expedition, afsedd att bringa undsättning åt docenten

Nordenskjöld och hans följeslagare, vill jag erinra, hurusom Kungl. Maj:t

enligt nådigt bref den 10 juni 1903 ställt detta på riksgäldskontoret anvisade

anslag, högst 200,000 kronor, till vetenskapsakademiens förfogande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

att för det afsedda ändamålet användas, i den mån från annat häll inflytande

medel ej försloge till betäckande af omkostnaderna för expeditionen,

samt bemyndigat akademien att tillhandahålla expeditionens chef, på

rekvisition i mån af behof, för expeditionen afsedda medel mot redovisning

till kammarrätten. Enligt en af vetenskapsakademiens kamrerare den 29

mars 1904 lämnad redogörelse hade akademien för undsättningsexpeditionen

uppburit sammanlagdt 188,468 kronor 45 öre, däraf från riksgäldskontoret

uppburits 135,000 kronor och såsom bidrag från enskilda personer

53,250 kronor samt återstoden utgjorde influten ränta. Till utgifter för

omförmälda ändamål hade af akademien betalts 188,319 kronor 59 öre

och väntades ytterligare behöfva erläggas omkring 3,000 kronor. Undsättningsexpeditionens

chef, hos hvilken jag låtit efterhöra, huru stor besparing

kunde förväntas uppkomma i expeditionens statsanslag, har i

skrifvelse från Havre den 25 mars 1904 meddelat, att, därest ingå oförutsedda

omständigheter inträffade, en besparing kunde påräknas till belopp

af 90,000 kronor eller, om öfverblifna utrustningseffekter samt en del

proviant kunde förmånligt realiseras, åtskilligt öfver 100,000 kronor.

De i föreliggande ansökning och däröfver afgifna yttranden anförda

skäl för att staten skulle lämna ett anslag för utgifvande af de viktigaste

resultaten af den Nordenskjöldska expeditionens vetenskapliga arbeten

anser jag vara mycket behjärtansvärda. De förhållanden, som i detta fall

påkalla statens medverkan till det åsyftade företaget, äro väsentligen likartade

med dem, som år 1903 föranledde Riksdagen att, med bifall till

Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, bevilja ett anslag af 75,000

kronor för bearbetning och utgifning af de vetenskapliga resultaten af

filosofie doktorn Sven Hedins resa i Centralasien under åren 1899—1902.

Här tillkommer, att, såsom i handlingarna framhållits, öfriga i den internationella

antarktiska kooperationen deltagande länder med skäl kunna

vänta utgifvandet af ett verk sådant som det ifrågasatta äfven öfver den

svenska expeditionen.

Det begärda beloppet, 55,000 kronor, torde med hänsyn till den i

ärendet förebragta utredning rörande de med det ifrågasatta verkets utgifning

förenade kostnader ej vara för högt tilltaget. För beviljande af

det äskade anslaget, hvilket torde kunna fördelas på åren 1905—1909,

anser jag i likhet med vetenskapsakademien och dess kommitterade böra

uppställas vissa villkor och förbehåll. I sådant afseende synes böra föreskrifvas,

att femtio exemplar af verket skola kostnadsfritt öfverlämnas till

svenska staten, att till staten likaledes utan ersättning skola senast vid

utgången af år 1908 öfverlåtas expeditionens hemförda samlingar med

undantag af dublett föremål, som redan utlofvats till andra, att 1909 års

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

andel af anslaget icke må utbetalas, förr än verket i sin helhet utkommit,

samt att den inkomst, som, efter det alla utgifter för verket blifvit ersatta,

inflyter genom arbetets försäljning, med afdrag af 33Y3 % distributionsprovision,

skall tillfalla statsverket.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att dels, för bearbetning och utgifning af de

viktigaste vetenskapliga resultaten af docenten Otto Nordenskjölds expedition

till Södra Ishafvet under åren 1902 och 1903, bevilja ett anslag af

55,000 kronor, att fördelas på åren 1905, 1906, 1907, 1908 och 1909

med 15,000 kronor för det första året och 10,000 kronor för hvart och

ett af de följande samt utgå under de af mig nyss angifna villkor och

förbehåll, dels ock af omförmälda anslag på extra stat för år 1905 anvisa

ett belopp af 15,000 kronor’.»

Till hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter förenade

sig, behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet, af den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

C. F. Vougt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1904:96 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition om anslag till utgifvande af ett vetenskapligt arbete angående docenten O. Nordenskjölds expedition till Söd s. 1 i texten