Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112

1904-04-15 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:112, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

1

N:o 112.

Kungl. Maj ds nådiga proposition angående vidtagande af

åtgärder för försäljning af Vislanda - Bolmens järnväg;

gifven Stockholms slott den 15 april 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att sådana åtgärder må vidtagas, hvarigenom Vislanda—Bolmens

järnväg försäljes till ett pris, ej understigande 768,299 kronor 12 öre,

och på villkor i öfrigt, som äro för staten lika förmånliga som de

i statsrådsprotokollet angifna, af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag

erbjudna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 74 Raft. (N:o 112).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 112.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 april 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Koncession

å järnvägsanläggning

från Vislanda och

till Bolmen.

Departementschefen statsrådet Westring anförde vidare.

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 22 juli 1902

har styrelsen för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag anmält, att

bolaget vore villigt att för öfvertagande af Vislanda—Bolmens järnväg

med hvad till densamma hörde erlägga 768,299 kronor 12 öre, motsvarande

kapitalbeloppet af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags i

likvidation skuld till staten den 31 december 1901.

Med anledning häraf tillåter jag mig erinra om följande. Genom

nådig resolution den 28 april 1876 har Kungl. Maj:t, under vissa villkor

förbehåll, beviljat Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag rättighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 112. 3

att anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta järnväg af

3,59 fots spårvidd från Vislanda station å södra stambanan öfver Ljungby

köping till sjön Bolmens strand samt därefter den 6 oktober 1876 för

denna järnvägsanläggning fastställt plan.

Vidare har Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 24 november

1876 fastställt kostnadsförslag för nämnda järnvägsanläggning att, så

vidt kostnaden skulle läggas till grund för bestämmande af beloppet

för sökt statslån, sluta å 1,612,000 kronor, i hvilket belopp jämväl

inginge den i kostnadsförslaget upptagna utgift af 158,000 kronor för

anskaffande af rörlig materiel, äfvensom till utförande af järnvägsanläggningen

beviljat Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag ett låneunderstöd

af 785,000 kronor att af de medel till belopp af 10,000,000

kronor, som 1876 års Riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för

att till låneunderstöd för nya, då ej påbörjade järnvägar anvisas, utgå

med 400,000 kronor af 1877 års anslag och med 385,000 kronor af

1878 års anslag.

Af de villkor, som för tillgodonjutande af den bolaget sålunda

förunnade förmån stadgades, torde i detta sammanhang böra framhållas

följande.

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till sex

procent å det ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet

först skulle godtgöras ränta efter fem för hundra å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgöra afbetalning därå. Anstånd med räntans

erläggande å hvarje särskilt belopp af försträckningen finge åtnjutas

under tre år från lyftningsdagen, dock icke utöfver ett år från den

dag, den 31 december 1880, då järnvägen skulle vara för trafik öppnad;

och skulle den sålunda uppskjutna likviden af räntan fullgöras genom

en mot samma räntas belopp svarande utsträckning af tiden för annuitetens

erläggande, så att statsverket för sin försträckning blefve till

fullo godtgjordt. Kapitalafbetalningen skulle vidtaga den 31 december

1883 och i sammanhang därmed godtgörelse ske af därförinnan upplupen

och obetald ränta, för såvidt uppskof med densammas erläggande

icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera samma dag hvarje år

erläggas till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blifvit

till fullo godtgjord. Därest förfallet inbetalningsbelopp icke blefve i

föreskrifven ordning erlagdt, skulle bolaget därå gälda sex procent årlig

ränta, intill dess samma belopp blefve behörigen inbetaldt. Järnvägsanläggningen

med alla därtill hörande byggnader och materiel äfvensom

all bolagets öfriga egendom skulle utgöra underpant och säkerhet för

Statslån för

järnvägen

Vislanda—

Bolmen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

den af staten lämnade försträckningen och staten vara berättigad åtnjuta

all den pant- och förmånsrätt, som enligt gällande eller blifvande

lagstiftning kunde för det lämnade låneunderstödets återbetalande medgifvas;

i följd hvaraf järnvägsanläggningen med tillhörande byggnader

och materiel äfvensom bolagets egendom i öfrigt icke finge såsom

säkerhet för annat lån pantförskrifvas utan förbehåll om statens bättre

rätt till säkerhet för det af staten lämnade låneunderstödet; och skulle

Kungl. Maj:t äga att, utan bolagets vidare hörande, vidtaga de åtgärder,

som för beredande af den staten sålunda förbehållna säkerhet kunde

finnas erforderliga. Om betalningen af erhållet låneunderstöd icke af

bolaget vederbörligen fullgjordes, skulle järnvägen komma att hemfalla

till staten utan rättighet för aktieägarn e att af det allmänna erhålla

någon ersättning för de tillskott, som blifvit af dem till företaget

gjorda. Till säkerhet för lånet har den 27 mars 1882 inteckning i

järnvägen beviljats.

Riksdagen har år 1883 medgifvit, att de enskilda järnvägsaktiebolag,

hvilka erhållit lån ur de af 1871 och 1876 årens Riksdagar beviljade

anslag till låneunderstöd för enskilda järnvägar, finge, om de

sådant önskade och före utgången af år 1883 därom hos fullmäktige i

riksgäldskontoret gjorde anmälan, återbetala sin skuld till riksgäldskontoret

på sådant sätt, att annuiteten skulle, utan rubbning af öfriga

bestämmelser, beträffande de bolag, för hvilka full annuitets erläggande

inträdt före 1884 års ingång, för tiden från och med nämnda år och,

beträffande de bolag, för hvilka full annuitets erläggande icke före

1884 års ingång inträdt, för tiden från och med det att skyldigheten

till sådan annuitets erläggande toge sin början, beräknas till 5 V» procent

å ursprungliga lånebeloppet, af hvilken annuitet först skulle godtgöras

5 procent ränta å oguldet kapitalbelopp och återstoden skulle

utgöra kapitalafbetalning.

Därefter har Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 16 maj 1886

anmält, att Riksdagen medgifvit, att förenämnda enskilda järnvägsaktiebolag

finge, om de sådant önskade och före utgången af år 1886 därom

hos fullmäktige i riksgäldskontoret gjorde anmälan, återbetala sin skuld

till riksgäldskontoret på sådant sätt, att annuiteten, utan rubbning af

öfriga för lånet gällande bestämmelser, för tiden från och med 1887

beräknades till 5 procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken

annuitet först skulle godtgöras ränta efter 4V» procent å oguldet

kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning därå, dock under villkor,

att de järnvägsaktiebolag, hvilka däraf sig begagnade, skulle vara

underkastade de jämkningar i erhållna koncessionsvillkor eller andra af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112. 5

Kungl. Maj:t för dem gifna bestämmelser, hvilka Knngl. Maj:t, ur statens

och det allmännas synpunkt samt för åstadkommande af närmare

öfverensstämmelse med senare gifna koncessioner, kunde finna skäl att

föreskrifva och före den 1 december 1886 delgåfve bolagens styrelser.

För sådant ändamål föreskref Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 1

oktober 1886, att Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag jämte andra

järnvägsaktiebolag, hvilka erhållit då oguldna låneunderstöd ur de af

1871 och 1876 årens Riksdagar därför anvisade anslag, skulle, där de

önskade komma i åtnjutande af den utaf Riksdagen medgifna nedsättning

i annuiteten å beviljadt försträckningsbelopp, vara underkastade

vissa i nådiga brefvet angifna bestämmelser att tillämpas jämte förut

meddelade föreskrifter. Dessa bestämmelser afsågo fastställande af taxa

för transportafgifterna, ombesörjandet af transporter för det allmännas

räkning, tåganordningar med hänsyn till sådana transporter, järnvägsområdets

begagnande för statens telegraf- och telefonanläggningar samt

statens rätt att under vissa villkor inlösa järnvägen, i hvilka villkor

Kungl. Maj:t sedermera genom nådigt bref den 19 november 1886

medgaf viss ändring.

Af de särskilda medgifvanden, som sålunda lämnats af Riksdagen

åren 1883 och 1886, begagnade sig bolaget, hvadan från 1884 års början

annuiteten, utan förändring i den förut stadgade ränteberäkningen,

debiterats med 5Vs procent å ursprungliga lånebeloppet samt från och

med år 1887 annuiteten beräknats till endast 5 procent likaledes å ursprungliga

lånebeloppet.

Utom förenämnda nedsättningar af annuiteten för ifrågavarande

statslån blef den s. k. öfverräntan å uteblifna inbetalningsbelopp jämlikt

1897 års Riksdags beslut nedsatt, så att den från och med år 1898

beräknas efter endast 5 procent om året.

Uti en den 13 september 1897 till Kungl. Maj:t, ingifven skrift

anförde styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag, ej mindre

att till följd af flera samverkande omständigheter, såsom banans förhållandevis

dyra anläggningskostnad, dess ändpunkts belägenhet vid en

i trafikhänseende så obetydlig plats som Bolmen samt banans saknad

af egen rullande materiel, hvilken mot dryg afgift ända till år 1891

förhyrts från annan bana, bolaget icke kunnat fullgöra de föreskrifna

annuiteterna å det från staten erhållna lånebeloppet, hvilket därför och

till följd af den höga räntefoten så ökats, att kapitalskulden med förfallen

ränta, anståndsränta och öfverränta vid 1897 års slut utgjort

Framställning

om nedsättning

af statens

fordran på

grund af statslån

ot.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

sammanlagdt 1,450,410 kronor 87 öre, än äfven att styrelsen af bolaget

erhållit uppdrag att, sedan värdering af järnvägen för utrönande

af dess trafikförmåga skett, ingå med underdånig framställning om

nedsättning i det beviljade statslånet till det belopp, som af berörda

värdering framginge, samt att i händelse af afslag därå ställa järnvägen

under likvidation. På grund däraf och af i öfrigt anförda skäl anhöll

styrelsen i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes till 1899 års

Riksdag aflåta proposition om nedsättning af bolagets dåvarande skuld

till staten till 671,000 kronor, hvilket belopp, efter verkställd värdering,

järnvägen ansetts kunna förränta och amortera, med skyldighet

för bolaget att genom kapitalafbetalning jämte räntelikvider under 40

år till fullo inbetala detta belopp.

Öfver denna framställning hördes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

fullmäktige i riksgäldskontoret och järnvägsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som af de närmast föregående

årens berättelser öfver verkställda inspektioner och det af värderingsmännen

afgifna utlåtandet funnit otvetydigt framgå, att järnvägen icke

befunnes i fullgodt skick, yttrade vidare, att af berättelsen öfver bolagets

ställning vid 1897 års slut framginge, dels att, sedan aktiekapitalet frånräknats,

bland skulderna kvarstode ett jämförelsevis obetydligt belopp

af 10,282 kronor 62 öre, samt att svenska statsverket vore den hufvudsakliga

fordringsägaren, dels att bolagets skulder öfver tillgångarna

under år 1897 minskats med 45,256 kronor 21 öre, samt dels att, sedan

till statsverket erlagts ett belopp af 15,000 kronor, årets behållna vinst

uppgått till 9,222 kronor 1 öre. Bolaget uppgåfve icke, huru de för

järnvägens förbättring behöfliga medlen skulle anskaffas, och då det

icke syntes kunna antagas, att aktieägarna vore benägna att tillskjuta

den erforderliga summan, äfven om statsverket skulle efterskänka större

eller mindre del af sin fordran, syntes annan utväg icke förefinnas än

att af tillgängliga trafiköfverskott bereda den önskade tillgången. Enligt

bolagsstyrelsens berättelse för år 1897, skulle vid årets slut finnas en

behållning å trafikmedlen af 59,925 kronor 11 öre. Under nyssnämnda

förutsättning blefve sålunda arbetet med järnvägens försättande i fullgodt

skick beroende af det öfverskott rörelsen kunde lämna, och någon

tidrymd, inom hvilken kompletteringsarbetena skulle kunna fullbordas,

hade ej uppgifvits, hvarför förverkligandet af järnvägsbolagets afsikter

i detta hänseende syntes kunna blifva lämnadt till en oviss framtid.

Äfven om statsverket skulle efterskänka sin fordran till den utsträckning

järnvägsbolaget ifrågasatt, utan att betryggande anordningar blefve

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Nåd. .Proposition TV:o 11,2.

7

förbehållna och genomförda, förefunnes sålunda ej någon visshet om,

att banan blefve inom närmaste år försatt i fullgodt skick, än mindre

att staten under tiden för förbättringarnas utförande mera än dittills komme

i åtnjutande af annuitcten å ett nedsatt fordringsbelopp. Bolaget hade

framhållit, att de i bolaget deltagande, i ekonomiskt hänseende vanlottade

kommunerna inom Sunnerbo härad icke borde betagas möjligheten att

i en aflägsen framtid återfå någon del af sina gjorda uppoffringar.

Huru beklagligt det än vore, att dessa kommuner likasom enskilda,

Indika till företaget bidragit, komme att drabbas af en ekonomisk förlust,

syntes detta förhållande likväl icke innefatta tillräckligt skäl för

statsverket att efterskänka sin rättmättiga fordran, helst denna förlust

dock borde i viss mån motvägas af den fördel järnvägsförbindelsen

hade medfört och i all framtid komme att skänka för ortens utveckling

uti ekonomiskt afseende. Eu dylik fördel kunde ofta nog icke ernås

utan ekonomiska uppoffringar. Äfven för staten syntes en hufvudsaklig

vikt böra anses ligga på fordran af en god och väl underhållen

förbindelseled, och då nu statsverkets förlust af en stor del af dess

fordran måhända i alla händelser syntes oundviklig, vore det fördelaktigast

för det allmänna, om ifrågavarande järnväg öfvertoges af nya

intressenter, som vore i stånd att handhafva trafiken och banans underhåll.

Den enligt styrelsens åsikt viktigaste hänsynen vid frågans

bedömande utgjordes af* det betänkliga exempel, som ett bifall till

ansökningen skulle innebära för statsverkets liknande fordringar på

annat håll. Enahanda skäl, som bolaget anfört, kunde ju framhållas i

dylika fall, och följden skulle blifva, att statsverket kunde nödgas att

på försträckningar till kommunikationsleder, äfven andra än järnvägar,

efterskänka sina fordringar.

Måhända skulle äfven andra åtgärder kunna vidtagas för afhjälpande

af bolagets trångmål, exempelvis genom bildande af ett

trafikbolag eller annorledes, men någon utredning i detta syfte förefunnes

icke bland ansökningshandlingarna. På grund af hvad styrelsen

sålunda anfört fann styrelsen sig förhindrad att för det dåvarande förorda

bifall till framställningen.

Fullmäktige i riksgäldskontor anförde, bland annat, att hvad

i ärendet förekommit syntes gifva vid handen, att det belopp af

671,000 kronor, till hvilket styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag

på grund af den verkställda uppskattningen föreslagit, att

bolagets skuld till staten skulle nedsättas, icke kunde anses motsvara det

verkliga värdet af bolagets järnväg, i hvilken staten till säkerhet för sin

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

fordran hade inteckning med första rätt. Under dåvarande förhållanden

syntes det väl knappast antagligt, att denna fordran skulle kunna till

fullo utbekommas, men statsverkets förlust å ifrågavarande försträckning

borde dock, enligt fullmäktiges mening, kunna begränsas till

mindre belopp än den då föreslagna nedsättningen af statslånet skulle

innebära. Fullmäktige framhöllo jämväl, hurusom ett bifall till den

gjorda ansökningen säkerligen skulle från andra båll framkalla anspråk

på dylik eftergift från statens sida, samt hemställde, att ansökningen

icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Järnvägsstyrelsen anförde hufvudsakligen följande.

Ehuru, därest nedsättning af bolagets skuld icke skulle beviljas,

järnvägen antagligen komme att exekutivt försäljas, kunde järnvägsstyrelsen,

jämväl med en sådan eventualitet för ögonen, icke annat än

instämma med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt fullmäktige i

riksgäldskontoret i deras hemställan, att afseende ej måtte fästas vid

den underdåniga framställningen. Järnvägsstyrelsen föranleddes därtill

först och främst af hänsynen till det betänkliga prejudikat, som skulle

skapas genom en åtgärd i ansökningens syfte — en synpunkt som

både väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och fullmäktige i riksgäldskontoret

framhållit. Men därtill komme, att enligt järnvägsstyrelsens

mening ett ombyte af ägare till järnvägen vore önskvärd! med hänsyn

till såväl statens som ortens eget intresse. Tydligt vore nämligen, att

i samma mån som med hänsyn till statens rätt reduktionen af kapitalskulden

gjordes mindre, försvårades möjligheten för bolaget att på

ett tillfredsställande sätt ombesörja trafiken och fullgöra sina förpliktelser

i öfrigt. I en ny ägares band syntes järnvägen kunna vederbörligen

förränta ett större kapital än det, hvartill bolagets skuld enligt

det föreliggande förslaget skulle nedsättas, helst den procent, som

lagts till grund för beräknandet af detta kapital, uppenbarligen vore

för hög. För den händelse järnvägen skulle Qvarstanna i bolagets ägo,

kunde däremot en mindre reduktion af ursprungliga kapitalskulden, än

den som nu ifrågasatts, antagas endast komma att till nackdel för

samtliga vederbörande undanskjuta den i allt fall oundvikliga realisationen.

Ty äfven om en något större bruttoinkomst skäligen skulle

kunna påräknas än hvad bolaget på grund af värderingsmännens utlåtande

kalkylerat, kunde likväl nettoinkomsten svårligen beräknas

högre än som skett, då utgiftsprocenten i kalkylen upptagits till allenast

50 procent, medan den under femårsperioden 1894—1898 i medeltal uppgått

till något öfver 69 procent och, jämväl under förutsättning att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 112. 9

bana och materiel skulle kunna under den närmaste tiden iståndsättas

-—- något hvartill bolaget sannolikt icke skulle kunna anskaffa medel —

icke syntes, då Vi slända—Bolmens järnvägs bruttoinkomster vore ovanligt

låga vid jämförelse med öfriga banor med samma spårvidd och i

samma del af landet, böra beräknas till mindre än 60 procent. Under

sådana förhållanden syntes en fortvara af den nuvarande förvaltningen

icke önskvärd. Bolagsstyrelsen hade till stöd för sin hemställan särskildt

framhållit den omständigheten, att vid ett bifall till densamma

de i järnvägsföretaget engagerade Sunnerbo-kommunerna skulle beredas

någon framtida utsikt till afkastning å deras för företaget gjorda kapitalutlägg.

Däremot ville styrelsen framhålla att, då utsikten till afkastning

i hvarje fall icke skulle inträda förr än mera än 60 år efter det aktiekapitalet

inbetalts, denna omständighet icke syntes kunna blifva af någon

faktisk betydelse för berörda kommuners ekonomi. Styrelsen hemställde

därför, att bolagsstyrelsens framställning icke måtte till någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Vid föredragning af ärendet den 14 april 1899 fann Kungl. Maj:t,

med anleding af hvad de i ärendet hörda myndigheterna anfört, omförmälda

ansökning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Därefter har styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag

med en till Kungl. Maj:t den 10 juli 1899 ingifven skrift öfverlämnat

ett exemplar af den utaf revisorerna i bolaget afgifna berättelse öfver

verkställd granskning af bolagets räkenskaper och förvaltning för år

1898 äfvensom utdrag af protokoll, hållet vid ordinarie bolagsstämma

med delägarne i bolaget den 23 juni 1899, utvisande att, sedan uti

revisionsberättelsen framhållits, hurusom, vid det förhållande att bolagets

ställning vid 1898 års slut varit sådan} att mera än två tredjedelar

af aktiekapitalet gått förloradt, sådana åtgärder, som omförmäldes

i 54 § af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895, syntes böra vidtagas,

delägarne i bolaget vid förenämnda bolagsstämma beslutit att,

då bolaget icke hade någon annan fordringsägare än staten, som för

sin fordran hade inteckning i järnvägen med allt hvad därtill hörde

och därjämte erhölle all den inkomst, järnvägen kunde gifva, samt på

grund däraf någons enskilda rätt ej kunde blifva förnärmad, bolagets

verksamhet skulle tillsvidare fortsättas med uttrycklig föreskrift, att

bolagets styrelse icke finge ikläda bolaget några nya förbindelser.

Till följd af styrelsen vid samma bolagsstämma lämnadt uppdrag hemBih.

till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 2

Framställning

angående bolagets

trädande

i likvidation.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

ställde styrelsen i förevarande skrift, huruvida, med anledning af hvad

i omförmälda protokollsutdrag blifvit anfördt och revisionsberättelsen i

öfrigt utvisade, likvidation af Kungl. Maj:t påfordrades eller bolaget

ägde, på sätt och med villkor som vid nämnda bolagsstämma beslutits,

fortsätta sin verksamhet, men fann Kungl. Maj:t, enligt nådig resolution

den 15 september 1899, denna framställning icke till något

Kungl. Maj:ts yttrande föranleda.

Halmstad— I förenämnda till Kungl. Maj:t ställda skrift af den 22 juli 1902

yägsaktioboiags har styrelsen för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag, som genom

ansökning om koncession den 6 maj 1886 erhållit rättighet att anlägga och till allvuiandl—Boi-

mänt begagnande mot afgift upplåta järnväg af 1,067 meters spårvidd

mens järnväg, från Halmstad—Nässjö järnvägs station i Halmstad till Bolmens station

på Vislanda—Bolmens järnväg och som för utförande af denna

järnvägsanläggning den 22 oktober 1886 erhållit statslån till belopp af

824,915 kronor, anfört, bland annat, att, sedan Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag

enligt beslut vid bolagsstämma den 15 september 1899

blifvit ställdt under likvidation samt vid en af likvidatorerna föranstaltad,

den 30 augusti 1901 för försäljning af bolagets järnväg från

Vislanda till Bolmen hållen auktion något anbud icke afgifvits, aktieägarna

i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag vid bolagsstämma den

18 juni 1902, med godkännande af framställdt förslag, bemyndigat sin

styrelse att vidtaga erforderliga åtgärder för inköp af järnvägen med

hvad därtill hörde i lös och fast egendom mot ett pris ej öfverstigande

Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags kapitalskuld till staten. Med

stöd däraf och då staten, till hvilken Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags

i likvidation, enligt dess balansräkning för år 1901, skuld

den 31 december samma år utgjort i kapital 768,299 kronor 12 öre

samt i räntor 860,090 kronor 83 öre eller tillhopa 1,628,389 kronor

95 öre, vore sagda bolags störste fordringsägare, har styrelsen för

Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag tillkännagifvit, att sistnämnda

järnvägsaktiebolag vore villigt att för öfvertagande af ifrågavarande

järnväg med hvad till densamma hörde erlägga 768,299 kronor 12 öre,

motsvarande kapitalbeloppet af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags

skuld till staten den 31 december 1901, äfvensom hemställt att, därest

Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om sådana åtgärders vidtagande

att ett dylikt öfvertagande kunde komma till stånd, nämnda belopp

finge af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag gäldas med en femtedel

den dag, då öfverlåtelsen af järnvägen till bolaget skedde, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 112. 11

därefter med likaledes en femtedel, samma dag under hvart och ett

af de därpå följande fyra åren jämte ränta å det belopp, som vid järnvägens

öfvertagande icke kontant erlades, efter 4 procent om året,

räknadt från tillträdesdagen till förberörda likviddagar.

Sedan genom nådig remiss den 31 juli 1902 fullmäktige i riksgäldskontor

lämnats tillfälle att i detta ärende afgifva yttrande, bär

Kungl. Maj:t, med bifall till därom af fullmäktige i underdånig skrifvelse

af den 7 augusti 1902 gjord hemställan, den 2G september samma

år anbefallt järnvägsstyrelsen att, så fort ske kunde, låta uppskatta

värdet af Vislanda—Bolmens järnväg med hvad därtill hörde i fast

och lös egendom, samt att därefter till Kungl. Maj:t inkomma med

instrument öfver den sålunda verkställda värderingen.

Till följd häraf har järnvägsstyrelsen med underdånig skrifvelse

den 3 februari 1903 öfverlämnat ett af bandirektören Hugo Nathorst

och maskindirektören Th. af Klint den 24 november 1902 upprättadt

instrument öfver af dem enligt järnvägsstyrelsens uppdrag

verkställd värdering af Vislanda—Bolmens järnväg jämte sammandrag

af nämnda järnvägs inkomster och utgifter under tio-årsperioden

1891—1900, och har i berörda värderingsinstrument järnvägen med

därtill hörande rullande materiel, inventarier m. m. åsatts ett värde af

698,951 kronox 50 öre, däraf för rullande materiel 120,000 kronor.

Uti sitt berörda utlåtande har järnvägsstyrelsen meddelat, hurusom värderingsmännen

i skrifvelse till styrelsen anfört att, då banan med därtill

hörande rullande materiel vore uti ett i allo godt skick, värderingsmännen

ansåge, att järnvägen med hvad därtill hörde i lös och fast

egendom vore värd minst omkring 700,000 kronor, särskildt sedan

banan med undantag af 8 kilometer blifvit belagd med stålskenor, hvarigenom

underhållskostnaderna framdeles kunde betydligt minskas, samt

att Vislanda—Bolmens järnväg borde i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags

ägo vara i ännu högre värde, då nämligen sistnämnda

bolag med sin dåvarande materiel tillsammans med Vislanda—Bolmens

järnvägs materiel kunde utan nämnvärd nyanskaffning upprätthålla

trafiken, därvid administrations- och trafikkostnaderna borde ställa sig

betydligt lägre än hvad för det dåvarande vore fallet, livarjämte värderingsmännen

meddelat, att de i värderingsinstrumentet upptagna

värden blifvit satta under förutsättning af exekutiv auktion.

Därefter har statens ombud i styrelsen för Vislanda—Bolmens

järnvägsaktiebolag inkommit med en till chefen för civildepartementet

Värdering af

Vislanda—

Bolmens

järnväg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

ställd skrift af den 24 februari 1903, däruti ombudet, med åberopande

hufvudsakligen af det förhållandet att, sedan arbetena för järnvägens

försättande i fullgodt skick med år 1903 blefve i sin helhet fullbordade,

underhållskostnaderna därefter komme att betydligt nedgå, anfört, bland

annat, att det icke syntes vara till fördel för staten att oförändradt

antaga det af Halmstad— Bolmens järnvägsaktiebolag gjorda anbudet,

samt att, om Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags skuld till staten

blefve nedsatt till den i nämnda anbud angifna summa, ombudet ansåge

bolaget vara i stånd att på denna summa årligen betala ränta och

amortering tills skulden blefve i sin helhet gulden, och skulle vid

sådant förhållande aktieägarna kunna hoppas att framdeles erhålla

någon valuta för sitt å järnvägen nedlagda kapital och ett främmande

bolag förhindras att helt och hållet njuta vinsten däraf.

Fallmäktiges

i riksgäldskontoret

utlåtande.

Sedan samtliga till ärendet hörande handlingar blifvit med skrifvelse

från civildepartementet af den 2 mars 1903 till fullmäktige i

riksgäldskontoret öfverlämnade, hafva fullmäktige den 2 april 1903 i

ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och däruti till en början, bland

annat, meddelat, att Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag endast i

mycket ringa grad varit i stånd att verkställa inbetalningar å statslånet,

i följd hvaraf statens fordran hos bolaget år för år ökats och vid 1902

års slut uppgått till följande belopp:

kapital, förfallet ...................................... kr. 115,874: 43

» icke förfallet ............................. » 652,424: C9 ]tr 76g 299. 12

ränta ........................................................................................... » 515,793: 07

öfverränta................................................................................... » 285,953: 6&

anståndsränta............................................................................. » 117,750: —

Summa kr. 1,687,795: 85-

Fullmäktige hafva därefter anfört följande.

Sedan det under år 1899 visat sig, att mer än två tredjedelar af aktiekapitalet

gått förloradt, hade Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag, på

grund af stadgandet i 54 § af lagen om aktiebolag, nämnda år trädt i

likvidation, som fortfarande påginge. Bolagets tillgångar utgjordes så godt

som uteslutande af järnvägen med tillhörigheter, och däruti hade riksgäldskontoret

till säkerhet för sin fordran inteckning med första förmånsrätt.

Uppenbart vore emellertid, att denna bolagets egendom icke på långt

när försloge till betäckande af den intecknade skulden. Med hänsyn

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Kull. Proposition N:o 112.

13

till gäldenärens obestånd ansåge fullmäktige dock önskvärd!, att eu

reglering af detta skuldförhållande komme till stånd, oaktadt staten

därvid måste vidkännas eu afsevärd förlust. Då det icke kunde synas

fördelaktigt att åt staten förvärfva ifrågavarande smalspåriga järnväg,

borde man enligt fullmäktiges mening vara betänkt på att söka få densamma

för skäligt pris försåld till enskilda, som hade förmåga att

redan vid öfverlåtelsen erlägga en större del af köpeskillingen och inom

jämförelsevis kort tid därefter betala återstoden. Däremot kunde fullmäktige

icke finna tillrådligt att, såsom statens ombud i styrelsen för

Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag ifrågasatt, åt detta bolag medgifva

en betydlig afskrifning af dess skuld, hvars återstående belopp

därefter skulle af bolaget under en lång följd af år förräntas och amorteras.

Vid en dylik uppgörelse skulle nämligen, såvida icke skulden

nedsattes åtskilligt under järnvägens värde, staten sakna erforderlig

säkerhet, att det på kapitaltillgångar utblottade bolaget komme att

äfven under mindre gynnsamma konjunkturer fullgöra föreskrifna ränteoch

kapitalinbetalningar å den återstående skulden. Mot en uppgörelse

af berörda art mötte ock, såsom fullmäktige förut vid flera tillfällen

framhållit, principiella betänkligheter, i det att efterskänkande

af statens fordran i detta fall säkerligen skulle från andra med statslån

understödda järnvägsbolag framkalla anspråk på dylik eftergift. De af

järnvägsstyrelsen förordnade värderingsmännen, som ansett Vislanda—

Bolmens järnväg med tillhörigheter vara värd minst 700,000 kronor,

hade emellertid, såvidt af handlingarna framginge, icke grundat sin

uppskattning af järnvägens värde på någon sammanställning af dess

trafikinkomster å ena sidan och utgifterna för drift och underhåll å den

andra. För bedömande af järnvägens försäljningsvärde måste dock en

på berörda förhållanden grundad beräkning af dess förmåga att gifva

afkastning tillmätas afgörande betydelse. Fullmäktige hade därför låtit

med ledning af ett vid järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse af

den 3 februari 1903 fogadt sammandrag öfver Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags

inkomster och utgifter under den med år 1900 afslutade

tioårsperioden äfvensom revisionsberättelsen för år 1901 upprätta följande

tabell, innefattande uppgifter för åren 1892—1901 rörande sagda

utgifts- och inkomstposter samt den behållning, som, därest bolaget

varit skuldfritt, skulle hafva uppkommit å dess verksamhet. Beloppen

vore utförda i jämna krontal.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Å r.

Brutto-

inkomst.

U t g i

f t e r

Behållning.

för drift.

för underhåll.

1892 ......................................................

94,766

46,020

19,970

28,776

1893 ......................................................

97,661

44,217

18,728

34,716

1894 ......................................................

100,546

49,140

18,800

32,606

1895 ......................................................

99,481

46,832

24,757

27,892

1896 ......................................................

110,806

49,045

30,748

31,013

1897 ......................................................

129,632

54,837

19,017

55,778

1898 ......................................................

131,918

62,632

32,518

36,768

1899 ......................................................

130,473

68,815

39,805

21,853

1900 ....................................................

138,256

74,573

30,001

33,682

1901 .....................................................

151,680

98,997

26,658

26,025

Såsom af denna tabell framginge, utgjorde nettobebållningen under

ifrågavarande tioårsperiod sammanlagdt 329,109 kronor eller i medeltal

för år 32,911 kronor. För de fem första åren uppgingo medeltalet af

årsbehållningarna till 31,001 kronor och för de fem sista till 34,821

kronor, bvilka belopp, efter 41/''* procent, utgjorde ränteafkastning å ett

kapital af resp. 688,911 och 773,800 kronor. Med hänsyn till den

stadigt fortgående tillväxten af trafikinkomsterna och då, enligt hvad

såväl järnvägsstyrelsens värderingsmän som statens ombud i bolagsstyrelsen

framhållit, underhållskostnaderna syntes komma att betydligt

minskas, sedan järnvägen dåmera blifvit nästan helt och hållet belagd

med nya stålskenor och jämväl beträffande rullande materiel befunne sig

uti ett i allo godt skick, syntes man emellertid vara fullt berättigad

antaga, att järnvägen för framtiden skulle lämna en årlig nettobehållning,

som utgjorde skälig afkastning å ett kapital af 800,000 kronor.

Med anledning däraf ansåge fullmäktige detta belopp vara det minsta,

hvarmed staten vid en eventuell försäljning af järnvägen borde låta sig

nöja såsom likvid för sin fordran hos Vislanda-Bolmens järnvägsaktiebolag.

Såsom af det anförda framginge, kunde fullmäktige icke tillstyrka,

att staten, som vore ende inteckningshafvaren i Vislanda-Bolmens järnväg,

medgåfve, att Halmstad-Bolmens järnvägsaktiebolag finge mot erläggande

af det erbjudna beloppet af ej fullt 769,000 kronor öfvertaga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

15

nämnda järnväg fri från gravationer. Det syntes emellertid fullmäktige

icke vara osannolikt, att bolaget kunde finna skäl att ej blott höja sitt

anbud så, att staten finge sin fordran godtgjord med minst 800,000

kronor, än äfven — hvilket fullmäktige jämväl ansåge böra fordras för

uppgörelsen — medgifva sådan ändring i de erbjudna betalningsvillkoren,

att räntan å den del af köpeskillingen, som ej vid öfverlåtelsen

kontant erlades, beräknades efter 4Va procent. Möjligheten af att från

annat håll erhålla antagligt anbud å järnvägen syntes ej heller få helt

och hållet lämnas ur räkningen. Enligt nu gällande föreskrifter (63 §

i det för riksgäldskontor senast utfärdade reglemente) måste fullmäktige,

därest tvångsförsäljning af järnvägen skulle ske, bevaka statens

fordran till hela dess belopp; och uppenbarligen kunde fullmäktige ej

heller utan särskildt bemyndigande eftergifva något af samma fordran

för att möjliggöra en frivillig försäljning af järnvägen, därest öfverenskommelse

därom kunde träffas mellan nuvarande ägaren och annat

bolag. Då nu, såsom fullmäktige förut antydt, utsikt icke syntes saknas

att kunna få ifrågavarande affär reglerad på villkor, som syntes

vara för staten antagliga, vore det enligt fullmäktiges åsikt önskvärdt,

om särskilda bestämmelser meddelades angående de förutsättningar,

under hvilka en uppgörelse af skuldförhållandet finge komma till

stånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde fullmäktige

att, därest Kungl. Maj:t skulle finna skäl att i detta ärende till Riksdagen

aflåta proposition, däruti måtte äskas medgifvande af Riksdagen,

att sådan uppgörelse rörande statens fordran hos Vislanda-Bolmens

järnvägsaktiebolag finge träffas, att staten såsom full likvid för denna

sin fordran erhölle ett belopp af minst 800,000 kronor, att till riksgäldskontoret

gäldas med minst en femtedel den dag, då bolagets järnväg

öfverlätes å ny ägare, och med återstoden jämte därå löpande 4l/a

procent ränta senast inom fyra år därefter; och borde säkerhet, som af

fullmäktige i riksgäldskontoret godkändes, ställas för den del af köpeskillingen,

som icke vid öfverlåtelsen kontant erlades.

Genom nådig remiss den 16 april 1903 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län anbefallts lämna Halmstad—Bolmens

järnvägaktiebolag tillfälle att yttra sig i anledning af hvad fullmäktige

i riksgäldskontoret i ärendet anfört samt till Kungl. Maj:t inkomma med

det yttrande, som sålunda kunde komma att afgifvas, äfvensom det

underdåniga utlåtande, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Styrelsens för

Halmstad—

Bolmens järn▼ägsaktiebolag

yttrande.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes

i Hallands

län utlåtande.

Till åtlydnad häraf har Kungl. Maj:ts bemälda befallningshafvande

med underdånigt utlåtande af den 2 juli 1903 öfverlämnat yttrande i

ärendet från styrelsen för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag.

Uti detta yttrande har styrelsen förklarat, att bolaget stode fast

vid det af dess styrelse den 22 juli 1902 gjorda anbud, att detta anbud

ägde bestående giltighet, intill dess åtta månader förflutit efter det

anbudet blifvit af Riksdagen pröfvadt och af Kungl. Maj:t godkändt,

samt att bolaget vore villigt att, därest Vislanda—Bolmens järnväg

komme att på detsamma med äganderätt öfverlåtas, för den del af

köpeskillingen, hvilken icke vid järnvägens öfverlåtande kontant erlades,

erbjuda säkerhet, som af fullmäktige i riksgäldskontoret godkändes.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallniughafvande anfört följande.

Skillnaden mellan den af fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagna

och den af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag erbjudna köpeskillingen

belöpte sig allenast till 31,700 kronor 88 öre, hvartill skulle

komma skillnaden i räntesatserna för den del af köpeskillingen, som

icke kontant gäldades vid järnvägens öfverlåtande. Äfven om, såsom

fullmäktige i sitt förut omförmälda yttrande antydt, utsikt skulle finnas

att erhålla köpare, som vore villig att på de af fullmäktige ifrågasatta

villkoren öfvertaga järnvägen i fråga, syntes det dock Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

i saknad af kännedom om, hvem denne köpare skulle

vara, som om staten icke borde låta det af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags

ifrågakomna erbjudande skapade tillfället gå sig ur

händerna. Detta bolag hade nämligen genom omtänksam förvaltning

ernått sådan ekonomisk ställning, att garanti syntes föreligga för att

bolaget utan svårighet skulle kunna inom ifrågasatt tid till staten behörigen

likvidera köpeskillingen för Vislanda—Bolmens järnväg, och

det sätt, hvarpå bolaget skött sin egen järnväg, syntes gifva stöd för

antagande, att bolaget på ett fullt tillfredsställande sätt skulle ombesörja

driften jämväl å Vislanda—Bolmens järnväg, om den komme i bolagets

ägo. Därjämte ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som förskaffat

sig tillgång till Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags balansräkning

för år 1902 och revisionsberättelsen angående detta bolags

räkenskaper och förvaltning för samma år, böra i underdånighet framhålla,

att enligt sagda revisionsberättelse bolaget vid 1902 års utgång

hade disponibla medel till belopp af 32,342 kronor 34 öre. Därest

detta belopp fortfarande funnes tillgängligt, skulle, då enligt berörda

balansräkning staten den 31 december 1902 hos bolaget hade en fordran

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

om 1,687,795 kronor 85 öre, under det bolaget vid samma tid till öfriga

kreditorer, oafsedt aktieägarna, endast både en skuld om sammanlagdt

13,018 kronor 69 öre, af berörda disponibla medel å statens lott

falla ett belopp ungefärligen motsvarande skillnaden emellan ofvan omförmälda

köpeskillingar.

På grund af hvad Kungl. Maj:ts befallninghafvande sålunda anfört

hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande, det Kungl. Maj:t täcktes,

i anledning af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags ifrågavarande

erbjudande, sådant detsamma numera formulerats, till Riksdagen aflåta

proposition med begäran om bemyndigande för fullmäktige i riksgäldskontoret

att vidtaga åtgärder ledande till försäljandet af Vislanda—

Bolmens järnväg till ett pris ej understigande den i Halmstad—Bolmens

järnvägsaktiebolags erbjudande angifna köpeskillingen och på de villkor

i öfrig!, som samma bolag föreslagit.

Innan jag fortsätter redogörelsen för hvad i detta ärende vidare

förekommit, tillåter jag mig meddela, att Riksdagens år 1903 församlade

revisorer i sin berättelse om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning (sid. 142) omförmält styrelsens för Halmstad—

Bolmens järnvägsaktiebolag ifrågavarande anbud samt redogjort för

fullmäktiges i riksgäldskontoret förenämnda, den 2 april 1903 däröfver

afgifna utlåtande. Därefter hafva statsrevisorerna för egen del

uttalat, att de ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke staten, hellre

än att låta Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags järnväg öfvertagas

till lågt pris af annat bolag, borde såväl i eget intresse som af billig

hänsyn till låntagaren söka genom medgifvande af någon eftergift i

betalningsvillkoren för ifrågavarande lån — exempelvis genom efterskänkande

af fordran på öfverräntor, de öfriga förfallna räntornas likställande

med anståndsräntan eller dylikt — sätta Vislanda—Bolmens

järnvägsaktiebolag, hvars järnväg efter fullbordad skenomläggning syntes

komma att lämna ej obetydligt trafiköfverskott, i stånd att småningom

återgälda sin skuld.

Efter det Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län

genom nådig remiss den 22 januari 1904 anbefallts att lämna styrelsen

för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag i likvidation tillfälle att i

ärendet yttra sig samt med det yttrande, som sålunda kunde komma att

afgifvas, äfvensom eget underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t inkomma,

har Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande, till åtlydnad

däraf, inkommit med underdånigt utlåtande af den 25 februari 1904

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 3

Riksdagens

revisorers uttalande

är

1903.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Styrelsens för

Vislanda—

Bolmens järnvägsaktiebolag

i likvidation

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

samt därmed öfverlämnat af styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag

i likvidation i ärendet afgifvet yttrande.

Styrelsen har däri andragit följande.

Af de i remisshandlingarna förefintliga uppgifter öfver järnvägens

inkomster och utgifter under tioårsperioden 1891—1900 framginge, att

trafikinkomsterna varit i nästan oafbrutet stigande. De utgjorde sålunda

94,890 kronor 14 öre år 1891 mot 138,256 kronor år 1900. Under de

därpå följande två åren hade dessa inkomster uppgått till

år 1901 ........................... 148,906 kronor 34 öre och

år 1902 ............................. 145,370 kronor 86 öre.

Enligt upprättad och handlingarna bifogad approximativ balansräkning

hade trafikinkomsterna utgjort för år 1903 137,030 kronor, hvilket

vore något mindre än för år 1902, beroende på den för skogsafverkning

mindre gynnsamma vintern och möjligen äfven i någon mån på

Borås—Alfvesta järnvägs framdragning i orter, som förut delvis tillhört

Vislanda—Bolmens järnvägs trafikområde.

Af handlingarna i ärendet framginge vidare, att med järnvägens

årliga inkomster under en följd af år bestridts rätt betydliga utgifter

dels för inköp af rullande materiel, som järnvägsbolaget förut helt och

hållet saknat, dels ock för järnvägens förseende med nya stålskenor,

hvarmed järnvägen i sin helhet nu vore fullständigt belagd. Vid sålunda

anmärkta förhållanden och då såväl järnvägens rullande materiel

som dess underbyggnad och husbyggnader vore i godt skick samt annan

mera kostsam nyanskaffning än inköp af oundgängligen behöfligt nytt

lokomotiv, därtill bolaget för närvarande hade att disponera omkring

21,000 kronor, under en jämförelsevis lång tidsperiod ej syntes erforderlig,

syntes uppenbarligen årliga underhållskostnaderna kunna icke

obetydligt nedbringas.

Enligt kalkyler, som styrelsen låtit verkställa, syntes antagligt, att

underhållskostnaderna under längre tid kunde begränsas till ett belopp,

som med omkring 17,000 kronor per år skulle understiga de utgifter,

som i sådant afseende förekommit under senast förflutna femårsperiod.

Under förutsättning att inga oförutsedda händelser inträffade och

att bolagets trafikinkomster fortfarande som hittills komme att successivt

stegras, syntes det därför styrelsen ganska sannolikt att, därest

statens fordran nedsattes till det belopp, Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag

erbjudit sig betala för järnvägen, Vislanda—Bolmens järn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112. 19

vägsaktiebolag själft skulle kunna betala årlig ränta och amortering å

detta belopp.

Med åberopande för öfrigt af hvad Riksdagens år 1903 församlade

revisorer i sin berättelse angående frågan om försäljning af Vislanda—

Bolmens järnväg yttrat och med fästadt afseende ej mindre därå, att

Sunnerbo härads fattiga kommuner, hvilka för sina aktieteckningar i

järnvägen, på sätt särskildt utdrag af registerboken utvisade, fått vidkännas

förhållandevis betydliga utgifter, som ännu genom årliga amorteringar

måste återgäldas, skulle, därest järnvägen öfverginge i annat

bolags ägo, för all framtid förlora all utsikt att återfå något af hvad

de sålunda fått utgifva, än äfven därå att det i princip väl syntes vara

rättvisare och billigare, att staten hjälpte låntagaren än medverkade

till att bereda ett annat bolag ekonomiska fördelar på låntagande bolagets

bekostnad, hemställde styrelsen för Vislanda-Bolmens järnvägsaktiebolag

i likvidation, det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

proposition, att Riksdagen ville medgifva, det statens fordran hos

bolaget nedsattes till 768,299 kronor 12 öre under villkor och förbehåll,

att bolaget förräntade och amorterade detta belopp under 40 års tid.

Skulle bolaget brista i fullgörandet af de annuiteter, som sålunda

belöpte, finge naturligtvis staten göra sitt oafkortade fordringsanspråk

gällande gent emot bolaget.

Därest staten medgåfve den af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags

styrelse sålunda ifrågasatta eftergift beträffande sin fordringsrätt

hos bolaget, ville bolagsstyrelsen fortfarande, som hittills, söka genom

sparsam förvaltning och genom vidtagande af alla åtgärder, som kunde

vara ägnade att främja bolagets ekonomiska utveckling, å sin sida medverka

därtill, att staten skulle kunna utbekomma så stor del af sin

fordran, som komme staten till godo, därest Halmstad-Bolmeus järnvägs

aktiebolags köpeanbud nu godtoges.

Vid bolagsstyrelsens yttrande var fogadt följande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 112.

Kungl. Maj-.ts

bofallnin gall

åfvan des i

Kronobergs

län utlåtande.

Sammandrag af Vislanda—Bolmens järnvägs

Å r.

I

n k o

m s t

0

r.

Öfverskott,

utgörande

disponibla

medel från

föregående år.

Trafik-

uppbörd.

Extra

inkomster.

Summa.

Drift- och

underhålls-

kostnad.

Ut-

Inträde i

Enskilda Järn- vägarnas pen- sionskassa.

1891.................

21,565

67

93,888

24

1,001

90

116,455

81

71,773

48

_

1892.................

26,338

29

92,833

70

1,932

37

121,104

36

65,990

06

—

—

! 1893.................

23,114

30

94,937

41

2,723

42

120,775

13

62,944

92

_

—

1894.................

41,170

10

97,429

83

3,116

24

141,716

17

67,939

58

9,052

42

1895.................

21,102

13

96,055

70

4,196

31

121,354

14

71,589

28

—

—

| 1896.................

34,206

61

105,442

63

21,846

89

161,496

13

79,793

03

—

—

! 1897.................

50,703

10

124,776

64

18,153

52

193,633

26

73,853

92

5,118

13

! 1898.................

59,925

11

127,222

73

19,684

37

206,832

21

95,150

48

—

—

1899.................

14,794

78

126,267

56

5,828

33

146,890

67

108,620

19

—

—

1900.................

24,179

46

133,440

25

32,834

06

190,453

77

104,573

92

—

—

1901.................

14,605

24

143,242

19

8,437

60

166,285

03

125,655

09

—

—

1902.................

33,726

94

140,960

77

15,710

09

190,397

80

123,807

17

—

—

1903.................

32,342

—

133,000

—

27,078

—

192,420

—

113,000

—

—

—

Summa

397,773

73

1,509,497

65

162,543

10

2,069,814

48

1,164,691

12

14,710

55

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län bar i sitt förberörda

utlåtande till en början anmärkt, att Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags

anbud affattats i ordalag, som syntes tyda på, att bolaget

utgått från den förutsättningen, att staten såsom störste fordringsägaren

hos Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag skulle kunna träffa

aftal om öfverlåtelse af äganderätten till sistnämnda bolags järnväg.

Uppenbart syntes emellertid vara — fortsätter Kungl. Maj:t.s befallningshafvande

— att staten icke kunde träffa något bindande försäljningsaftal

rörande järnvägen, förrän staten gjort sig till ägare af densamma.

Då Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags anbud icke innefattade

erbjudande att mot angifvet belopp öfvertaga statens fordringsrätt

hos Vislanda - Bolmens järnvägsaktiebolag, skulle väl staten således,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

21

räkenskaper under åren 1891—1903.

u

t

g i

f

t e

r.

y i f t e r utöfver det normala drift

och underhållet.

Disponibla

medel.

Afbetalning

till Riksgälds- kontoret å

räntor.

Nybyggnader.

Inköp af ny

stålräls med

tillbehör.

Inköp af rörlig

materiel.

Ökadt förråd.

Summa.

|

i

3,104

10,000

5,240

04

26,338

29

116,455

81

12,000

_

—

—

—

—

20,000

—

—

—

23,114

30

121,104

36

___

_

—

—

—

—

14,543

47

2,116

64

41,170

10

120,775

131

10,000

_

—

—

26,775

79

6,846

25

—

—

21,102

13

141,716

17!

_

_

—

—

—

14,755

—

803

25

34,206

61

121,354

14

10,000

_

—

—

—

—

21,000

—

—

—

50,703

10

161,496

13.

15,000

_

—

—

38,486

87

—

—

1,249

23

59,925

11

193,633

26

35,000

_

—

—

36,242

61

23,952

98

1,691

36

14,794

78

206,832

21 i

_

_

_

—

—

—

9,000

—

5,091

02

24,179

46

146,890

67

10,000

_

_

—

53,274

61

8,000

—

—

—

14,605

24

190,453

77|

__

_

_

—

—

—

6,903

—

—

—

33,726

94

166,285

03

_____

_

_

—

29,976

23

—

—

4,272

06

32,342

34

190,397

80

| 25,000

_

.-

33,052

—

—

—

—

—

21,368

—

192,420

— j

i 117,000

3,104

217,808

11

135,000

70

20,463

60

397,576

40

2,069,814

48

därest skäl ansåges vara för handen att reflektera på anbudet, vidtaga

åtgärder ledande till tvångsförsäljning af järnvägen.

Genom slik försäljning skulle utredning samtidigt kunna vinnas,

huruvida möjlighet förefunnes att från annat håll erhålla antagligt anbud

å järnvägen; en möjlighet som fullmäktige i riksgäldskontoret ansett

icke böra helt och hållet lämnas ur räkningen.

Efter förutskickande af dessa mera formella anmärkningar ansåge

sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande beträffande själfva saken höra i

underdånighet framhålla och göra gällande, att Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags

köpeanbud under alla omständigheter måste anses oantagligt

såsom varande mycket för lågt.

Då Vislanda—Bolmens järnväg, som hade en spårvidd af 1,067 meter,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

vore 51 kilometer lång, samt erbjudna köpesumman utgjorde 768,299

kronor 12 öre, skulle således för järnvägen med rullande materiel belöpa

allenast 15,065 kronor pr kilometer.

Toge man hänsyn till järnvägens verkliga kostnad, framginge af

allmän svensk järnvägsstatistik för år 1901, att byggnadskostnaden då

utgjort 31,772 kronor pr kilometer.

Motsvarande kostnad för Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags

egen järnväg vore upptagen till 28,453 kronor pr kilometer.

Tänkte man sig vidare, att Yislanda—Bolmens järnväg nu icke funnes

till, utan skulle byggas, torde kostnaderna därför under för handen

varande konjunkturer icke kunna beräknas till lägre belopp än omkring

26.000 kronor pr kilometer, motsvarande en anläggningskostnad af

1.326.000 kronor för hela järnvägen med rullande materiel.

Det af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag erbjudna köpeskillingsbeloppet

syntes nätt och jämnt motsvara byggnadskostnaden för en

s. k. Kostabana mellan Vislanda och Bolmen.

Af de sålunda anförda siffrorna framginge, att köpeanbudet icke

ens närmelsevis motsvarade vare sig den faktiska anläggningskostnaden

för Vislanda—Bolmens järnväg eller det belopp, som skulle erfordras,

därest det nu vore fråga om att anlägga denna järnväg.

Visserligen hade de af järnvägsstyrelsen förordnade värderingsmännen

upptagit värdet af järnvägsanläggningen med dess särskilda

tillbehör till sammanlagdt allenast 698,951 kronor 50 öre, men då värderingsmännen

samtidigt förklarat, att den af dem verkställda värderingen

skett »under förutsättning af exekutiv auktion», syntes däraf påtagligen

kunna dragas den slutsatsen, att ledmotivet för deras värdesättning

varit att komma till en slutsumma, som af dem ansetts motsvara det

pris, järnvägen vid tvångsförsäljning komme att betinga. Värderingsmännens

förenämnda uppskattning kunde följaktligen icke anses innebära

annat än deras personliga uppfattning om järnvägens sannolika

försäljningspris vid exekutiv auktion.

Ville man söka bilda sig möjligast tillförlitliga föreställning om

järnvägens merkantila värde, syntes, på sätt fullmäktige i riksgäldskontoret

jämväl framhållit, befinnas nödvändigt att taga hänsyn till

järnvägens afkastningsförmåga. Man borde därvid uppskatta och kapitalisera

den afkomst, järnvägen under senaste åren lämnat, med iakttagande

därjämte af de utsikter till ökning eller minskning i afkomsten,

som kunde anses vara för handen.

Enligt hvad fullmäktige i riksgäldskontoret påvisat, hade årsbehållningen

å järnvägens trafikrörelse under femårsperioden 1892—1896 utjgort

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

i medeltal 31,001 kronor mot 34,821 kronor under femårsperioden 1897—

1901. Då nyssnämnda två belopp med beräkning af 4 Va procents

räntefot utgjorde afkastning å respektive 688,911 och 773,800 kronors

kapital, kunde järnvägens merkantila värde under sistberörda femårsperiod

således genom stegrad afkastning anses förhöjdt med 84,889

kronor. Äfven om järnvägens nettobehållningar icke komme att under

den allra närmaste framtiden ökas i liknande omfattning, syntes dock

med den stegring i trafiken, som alltsedan järnvägens öppnande tämligen

stadigt gjort sig gällande, på fullgoda grunder kunna förväntas,

att järnvägens på afkastningen fotade värde skulle jämväl framgent i

afsevärd mån stiga. Vid sådant förhållande kunde det tydligtvis icke

vara med statens verkliga ekonomiska fördel förenligt att nu medverka

därtill, att Vislanda—Bolmens järnväg, å hvilken för inköp af nya stålskenor

och rörlig materiel allenast under de senast gångna tio åren

gjorts påkostnader till sammanlagdt belopp af icke mindre än 308,265

kronor, blefve till Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag försåld för en

summa af 768,299 kronor 12 öre.

Äfven andra beaktansvärda skäl talade för öfrigt emot en dylik

försäljning.

Icke utan fog syntes kunna antagas att, därest Halmstad—Bolmens

järnvägsaktiebolag blefve ägare till Vislanda—Bolmens järnväg, nämnda

bolag, hvilket såsom hvarje annat enskildt järnvägsföretag i främsta

rummet tillvaratoge sina privatekonomiska intressen, komme att i dylikt

syfte såvidt möjligt leda och länka lokaltrafiken från Vislanda—Bolmens

järnväg öfver sin förut ägda bana till Halmstad. Sålunda komme förvisso

statens järnvägar att tillskyndas icke obetydlig förlust genom

minskad trafik vid Vislanda station.

Sannolikt kunde därjämte befaras, att tågförbindelserna och trafikanordningarna

å Vislanda—Bolmens järnväg äfven i andra afseenden

icke komme att i samma grad som hittills lämpas efter befolkningens

önskemål inom de orter, som närmast berördes af järnvägen, särskildt

i alla de fall, där dessa önskemål icke läte sig rätt väl förenas

med Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags förut antydda ekonomiska

intressen.

I detta sammanhang ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande än

vidare böra framhålla och. betona det obestridliga förhållandet, hvilket

af värderingsmännen jämväl påpekats, att Vislanda—Bolmens järnväg

i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags ägo måste anses representera

ett särskildt och högre värde, på den grund att sistnämnda järnvägsaktiebolag

med sin nuvarande materiel tillsammans med Vislanda—

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Bolmens järnvägsmateriel skulle kunna utan nämnvärd nyanskaffningupprätthålla

trafiken, därvid administrations- och trafikkostnaderna komme

att ställa sig betydligt lägre än hvad hittills varit fallet.

Enligt allmän svensk järnvägsstatistik för år 1901 hade driftkostnaden

i förhållande till inkomsterna under femårsperioden 1897 —

1901 i medeltal för år utgjort vid Yislanda—Bolmens järnväg 74,3

procent och vid Halmstad—Bolmens järnväg 54,3 procent. Hade driftkostnaden

vid Vislanda—Bolmens järnväg under nyssnämnda period

kunnat nedbringas till samma procent som vid Halmstad—Bolmens

järnväg — hvilket icke syntes hafva varit omöjligt under fullt genomfördt

gemensamhetsförhållande mellan de båda järnvägarna — skulle

behållningen vid Vislanda—Bolmens järnväg under perioden ökats med

sammanlagdt 136,392 kronor eller i medeltal för år med 27,278 kronor.

Sistnämnda belopp 27,278 kronor motsvarade, efter 4 Va procent, ränteafkastuing

å ett kapitalbelopp af 606,177 kronor.

Med ledning af dessa siffror kunde man bilda sig en någorlunda

tillförlitlig föreställning om det särskilda och högre värdebelopp, å

hvilket Vislanda—Bolmens järnväg borde kunnat lämna 41/a procents

afkastning, därest järnvägen under förenämnda period varit i Halmstad—

Bolmens järnvägsaktiebolags ägo.

Om till nyssberörda 606,177 kronor lades förut beräknade 773,800

kronor, eller det belopp, å hvilket järnvägen under femårsperioden

1897—1901 i Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags ägo lämnat 47*

procents afkastning, komme man upp till en värdesumma af 1,379,977

kronor.

Det förefölle därför Kungl. Maj:ts befallningshafvande ganska anmärkningsvärd!

att, då Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag nu, sedan Vislanda—Bolmens

järnväg med dryga utgifter blifvit försatt i godt skick,

hvarigenom underhållskostnaderna komme att framgent betydligt minskas,

begagnat tillfället att afgifva anbud å järnvägen, ifrågavarande anbud

tilltagits så lågt, att detsamma endast med 78,311 kronor öfverstege

hälften af det värde, hvartill Vislanda—Bolmens järnväg med fästadt

afseende allenast å de på värdefrågan nu inverkande omständigheter och

utan tagen hänsyn till värdestegring genom trafikens framtida sannolika

utveckling skäligen syntes i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags

ägo kunna uppskattas.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande

för sin del, att Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags

förevarande underdåniga framställning måtte lämnas utan vidare afseende.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Med angifna åsikter i ämnet kunde Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tydligtvis icke heller biträda fullmäktiges i riksgäldskontor förslag, enligt

b vilket Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag skulle kunna få öfvertaga

statens hela fordran hos Vislanda-—Bolmens järnvägsaktiebolag för

ett belopp af minst 800,000 kronor. Skulle staten för sin del medverka

därtill, att Vislanda—Bolmens järnväg frånhändes hittills varande ägaren

och öfverlätes till Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag, syntes de

ekonomiska fördelar, som därigenom gifvetvis skulle beredas den nye

ägaren, böra delvis och i skälig mån uppvägas genom den köpeskilling,

som för sådant fall betingades.

Enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt borde till ömsesidig

och ungefärligen lika båtnad för staten och för Halmstad—Bolmens

järnvägsaktiebolag uppgörelse dem emellan kunna träffas på basis af

ett köpeskillingsbelopp å 1,075,000 kronor.

I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret ansåge Kungl. Maj:ts

befallningshafvande visserligen önskvärdt att, på grund af Vislanda—

Bolmens järnvägsaktiebolags obestånd, och då staten i hvarje fall icke

kunde påräkna att någonsin utfå hela sin i Vislanda—Bolmens järnväg

intecknade fordran, en reglering af detta fordringsanspråk komme till

stånd, oaktadt staten därvid måste vidkännas afsevärd förlust.

Men Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunde för sin del icke tillmäta

en sådan reglering den vikt och betydelse, att staten för sådant

syftes vinnande hade skäl att låta Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag,

hvars delägare veterligen icke gjort några som helst uppoffringar

för Vislanda—Bolmens järnvägs åstadkommande, få öfvertaga järnvägen

till underpris.

Någon nämnvärd olägenhet för statsverket förorsakades ju för öfrigt

ej därigenom, att statens ifrågavarande fordran tillsvidare i statsräkenskapen

balanserades. Statens ställning gent emot Vislanda—Bolmens

järnvägsaktiebolag i likvidation tedde sig i allt fall för närvarande gynnsammare

än tillförene, i det staten numera, sedan järnvägen blifvit försatt

i godt skick, kunde påräkna, att de årligen uppkommande nettobehållningarna

å trafiken blefve till riksgäldskontoret inlevererade.

Ur viss synpunkt ganska tilltalande förefölle däremot ett sådant

regleringssätt, som blifvit antydt i Riksdagens revisorers senast afgifna

berättelse.

Styrelsen för Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag i likvidation

hade upptagit den tanke, åt hvilken revisorerna gifvit uttryck, och i

sådant afseende hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

Bill. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 14 Saft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds Nåd. ''Proposition No 112.

nådig proposition, att Riksdagen ville medgifva, det statens fordran kos

bolaget nedsattes till 768,299 kronor 12 öre under villkor och förbehåll,

att bolaget förräntade och amorterade detta belopp under 40 års tid.

För den meningen, att lämplig befunnen eftergift i afseende å

skuldförhållandet borde beviljas Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag

i likvidation, hade bolagsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förmenande anfört tungt vägande billighetsskäl.

De erinringar, som fullmäktige i riksgäldskontor gjort gällande

emot slikt tillmötesgående från statens sida, syntes icke vara i tillräcklig

mån öfvertygande. Ansåges det, på sätt fullmäktige själfva framhållit,

önskvärdt, att staten medgåfve nedsättning i sin fordran och inginge

på ackordsuppgörelse, syntes visserligen fullgiltig anledning för

statsmakterna vara för handen att låta gäldenären, hvars rätt och bästa

det närmast gällde, få åtnjuta dylik eftergift, synnerligast i ett fall som

förevarande, där sålunda tilläfventyrs beviljad förmån i verkligheten

och i hufvudsak skulle tillgodokomma fattiga och äfven i andra hänseenden

vanlottade kommuner, som dock för höjande af den karga bygdens

näringslif i eget och det allmännas intresse påtagit sig förhållandevis

icke obetydliga uppoffringar för järnvägens åstadkommande.

Den omständigheten, att bolaget möjligtvis under mindre gynnsamma

konjunkturer kunde tänkas blifva urståndsatt att, äfven efter

det bolagets ekonomiska svårigheter blifvit i skälig mån underlättade,

fullgöra »föreskrift^» rånte- och kapitalinbetalningar å den återstående

skulden, syntes väl i och för sig icke böra utgöra hinder för vidtagande

af åtgärder, som i allt väsentligt syntes väl ägnade att på ett ändamålsenligt

och med billighet öfverensstämmande sätt möjliggöra, att statens

och bolagets ekonomiska mellanhafvande i sinom tid skulle kunna utjämnas.

Därest lämpliga villkor och förbehåll i sådant afseende uppställdes,

kunde ju för öfrigt rättsförhållandet mellan staten och bolaget ordnas

så, att befarade svårigheten i afseende å kapitalinbetalningars verkställande

undanröjdes och att äfven i det af fullmäktige antydda ogynnsammaste

fallet någon ny risk eller förlust för staten icke behöfde uppstå

genom de medgifvanden och eventuella eftergifter, som staten kunde

vilja göra i syfte att afveckla sin fordringsrätt hos bolaget.

Hvad fullmäktige i principiellt afseende åberopat gent emot en

direkt ackordsuppgörelse mellan staten och Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag

syntes icke heller böra tillmätas någon afgörande betydelse.

Staten, som numera till främjande af allmännyttiga företag på flera olika

områden uppträdde som lån- eller förlagsgifvare, syntes uppenbarligen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1\:o 112.

27

hvarken kunna eller böra lämna praktiska och billiga hänsyn åsido och

i stället obetingadt hålla på en princip, som i sina konsekvenser skulle

uti många fall leda till obillighet och orättvisa.

Ehuru Kungl. Maj:ts befallningshafvande således för sin del funne

öfvervägande skäl tala för, att vissa ganska betydande lättnader och

eftergifter i ekonomiskt afseende bereddes Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag

i likvidation, kunde Kungl. Maj:ts befallningshafvande dock

icke tillstyrka bolagsstyrelsens i sådant afseende gjorda hemställan.

Kungl. Majrts befallningshafvande, som noga öfvervägt denna fråga,

kunde nämligen icke dela bolagsstyrelsens säkerligen alltför hoppfulla

uppfattning angående möjligheten att under den närmaste tideu medelst

årsbehållningarna å bolagets rörelse samtidigt både — efter 4 Va procent

— förränta och — med beräkning af 40-årig amorteringstid —

amortera bolagets nuvarande kapitalskuld.

Då annuiteten i dylikt fall skulle uppgå till 41,750 kronor, syntes

bolagets nu beräkneliga nettobehållningar, såsom af den förut lämnade

utredningen framginge, icke komma att förslå till täckande af denna

utgiftspost. För öfrigt borde i detta sammanhang ihågkommas, att bolagets

för närvarande disponibla kapitaltillgång jämte en stor del af nu

löpande årets behållning skulle åtgå till anskaffande af ett för trafikens

ändamålsenliga skötande oundgängligen behöfligt nytt lokomotiv. Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ansåge emellertid för sin del ganska sannolikt,

att bolaget under särskildt omtänksam och mycket sparsam förvaltning

skulle från och med nästkommande år kunna med 4 Va procent

förränta en skuldsumma på högst 800,000 kronor.

Vid nu anmärkta förhållanden syntes statens fordringsrätt hos Vislanda—Bolmens

järnvägsaktiebolag i likvidation lämpligen och i hufvudsakliga

delar kunna regleras på det sätt,

att statens kapital- och räntefordran hos bolaget, till den del samma

fordran öfversköte 800,000 kronor, från 1904 års utgång och tillsvidare

i statsräkenskapen fördes inom linjen;

att bolaget skulle å detta belopp, 800,000 kronor, hvilket därefter

beräknades såsom bolagets skuldsumma, erlägga 47» procent årlig ränta

från och med den 1 januari 1905;

att bolaget emellertid berättigades att, om och i den mån bolagets

ekonomiska resurser sådant medgåfve, samtidigt med de årligen skeende

räntebetalningarna göra ytterligare inbetalningar, som för sådant fall

afräknades å nyssberörda skuldsumma;

att bolaget icke ägde göra utdelning till bolagets aktieägare, förrän

hela beloppet 800,000 kronor blifvit till riksgäldskontor inbetaldt;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 112.

att, därest bolaget komme i konkurs, innan dylik inbetalning skett,

staten ägde göra sitt fordringsanspråk jämväl beträffande det inom

linjen förda beloppet gent emot bolaget lagligen gällande;

att staten, så länge bolaget behörigen fullgjorde sin ofvan angifna

räntebetalningsskyldighet, icke vidtoge några åtgärder, som kunde leda

till att järnvägen fråntoges bolaget;

att staten, därest bolaget skulle brista i fullgörande af berörda

räntebetalning, ägde, om så ansåges lämpligt, föranstalta tvångsförsäljning

af järnvägen samt därvid bevaka sin resterande fordran i hela

dess vidd; samt

att, om och när bolaget till fullo inbetalt skuldsumman 800,000

kronor jämte belöpande 41/2 procent ränta, statens hela fordran hos bolaget

blefve i allo afskrifven.

Därest nu omförmälda lättnader och eftergifter bereddes Vislanda—

Bolmens järnvägsaktiebolag i likvidation, syntes man kunna hysa berättigade

förhoppningar, att aktieägarne ej mindre än bolagsstyrelsen

skulle göra allt hvad på dem ankomme för fullgörande af betalningsskyldigheten

gent emot staten.

Slutligen uttalade Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligheten

och önskvärdheten däraf att, för den händelse staten — oafsedt hvad

Kungl. Maj:ts befallningshafvande däremot invändt — komme att i

sin tid till Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag öfverlåta Vislanda

—Bolmens järnväg, vid sådan öfverlåtelse fästes det villkoret, att

Halmstad—Bolmens och Vislanda—Bolmens järnvägar därefter skulle

utgöra en järnväg, hvarigenom den trafikerande allmänheten bereddes

den fraktlindring, som blefve en följd af att dymedelst en banafgift

komme att bortfalla.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande.

På min anmodan hafva slutligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och järnvägsstyrelsen afgifvit yttranden i ärendet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därvid anfört följande.

Då statens fordran den 31 mars 1904 uppgått till 1,739,353 kronor

31 öre, skulle ifrågasatta försäljningen till minimipriset 768,299 kronor

12 öre medföra en kapitalförlust af nära 1 million kronor, motsvarande

omkring 45,000 kronor för år. Den genom järnvägsstyrelsen föranstaltade

värderingen af Vislanda—Bolmens järnväg med rullande materiel

till omkring 700,000 kronor eller omkring 15,065 kronor för kilometer

vore, då järnvägen enligt besiktningsprotokoll från 1903 års inspektioner

vore i godt stånd, uppenbarligen alldeles för låg. Exempelvis

erinrades därom, att i värderingsinstrumentet husbyggnaderna upptagits

till 30,150 kronor, under det att deras brandförsäkringsvärde år 1904

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

29

upptagits till 102,500 kronor, samt att efter värderingnn återstående

8 kilometer bana försetts med nya stålskenor m. in., och borde banans

värde i och för sig ej skattas lägre än omkring 30,000 kronor för

kilometer eller för 51 kilometer till 1,530,000 kronor. Med hänsyn

till afkastningsförmågan åter, som syntes vara den afgörande faktorn

vid reglering af statens fordran hos bolaget, syntes järnvägen efter nu

fullbordadt iståndsättande för framtiden komma att kräfva en betydligt

reducerad underhållskostnad och ej högre driftkostnad än Halmstad—

Bolmens järnväg, och därför, såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Kronobergs län anfört, drift- och underhållskostnad kunna nedbringas

från dess osedvanligt höga belopp, som under perioden 1897—1901

belöpt sig till 74,3 procent, till ungefär samma storlek som vid Halmstad—Bolmens

järnväg, eller till 54,3 procent. Då vidare bruttoinkomsten

visat sig vara i stadigt stigande och icke någon anledning påvisats,

hvarför så ej fortfarande skulle äga rum, syntes ej utsikt saknas, att

nettovinsten skulle komma att motsvara ett kapital, som betydligt öfverstege

en million kronor. Skulle försäljningen ske för 700,000 kronor,

utgjorde årsbehållningen på detta kapital för statsverket efter 4 V* procent

30,000 kronor, och hade efterskänkts ett kapital af omkring 1 million

kronor, hvaraf årsafkastningen belöpte sig till omkring 45,000 kronor.

Uppginge bruttotrafikinkomsten till endast samma belopp som år 1903

eller till 133,000 kronor, frånsedt extra inkomster och öfverskott, och utgifterna

endast kunde reduceras från 74,3 procent till 60 procent, skulle

nettobehållningen blifva 0,40 x 133,000 = 53,200 kronor (kapialiseradt

efter 4 1/2 % = 1,180,000 kronor), som tillfölle statsverket och således

betydligt högre än om järnvägen försåldes för omkring 700,000 kronor,

hvarå 4 Va procent ränta utgjorde 30,000 kronor. Godtagandet af ett

försäljningspris af omkring 768,000 kronor skulle förutsätta de ogynnsamma

förhållandena, att bruttoinkomsten vid järnvägen ej skulle komma

att öfverskrida 1903 års låga belopp eller 133,000 kronor, och att samtidigt

drift- och underhållskostnaden icke skulle kunna nedbringas

under 74,3 procent eller det belopp, hvartill de under förenämnda år

uppgått.

I anledning af hvad sålunda anförts och då en försäljning till

underpris kunde komma att genom sitt exempel menligt inverka på

säkerheten för statens fordringar hos andra enskilda järnvägar, syntes

lämpligt att till reglering af statens fordran hos Vislanda—Bolmens

järnvägsaktiebolag i likvidation åtgärder vidtoges till försäljning af

Vislanda—Bolmens järnväg till ett pris under alla förhållanden ej under
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 112.

JärnTägsstyrolsons

utlåtande.

Departements
chefens
yttrande.

stigande det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län

föreslagna beloppet 1,075,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen yttrar följande.

På de skäl, som järnvägsstyrelsen i sitt förberörda underdåniga

utlåtande framhållit, funne sig styrelsen böra afstyrka äfven förevarande

af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag gjorda ansökning om nedsättning

af statens ifrågavarande fordran, hvilken med nästlidne mars månads

utgång uppgått till 1,739,353 kronor 31 öre. Därvid ville styrelsen

i främsta rummet ytterligare betona de betänkliga konsekvenser,

ett bifall till en dylik framställning kunde medföra, i det från andra

bolag kunde förväntas anspråk på att under likartade förhållanden

komma i åtnjutande af enahanda förmån af efterskänkande af statens

rätt. Man kunde nu uppställa det spörsmål, huruvida icke den utvägen

kunde tänkas, att staten såsom enda betydande fordringsägaren inköpte

järnvägen och själf förvaltade och trafikerade densamma. En dylik

åtgärd kunde dock järnvägsstyrelsen icke tillråda. Det läge nämligen

i sakens natur, att en smalspårig bana som denna icke kunde förvaltas

och trafikeras efter samma grunder, som vid statsbanonornas skötsel

komme till tillämpning. Svårigheter af hvarjehanda art skulle helt

naturligt uppstå. Så t. ex. skulle ytterligare rullande materiel, såväl

vagnar som lokomotiv, behöfva anskaffas, hvilken emellertid blefve af

helt andra typer än statens järnvägars öfriga rullande materiel och därför

icke kunde med full fördel utnyttjas. Reparationer af samma materiel

skulle icke heller lämpligen kunna äga rum vid statens järnvägars

egna verkstäder, hvarjämte andra olägenheter beträffande förvaltningen

skulle uppstå. Ett trafikerande af den smalspåriga järnvägen genom

statens försorg skulle alltså icke vara med statens järnvägars fördel

förenligt. Däremot synes det styrelsen som om den enda nuvarande

anbudsgifvaren, Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag, såsom ägare af

den västra delen af denna järnvägslänk mellan sjöstaden Halmstad och

sydvästra Småland, borde äga de bästa förutsättningar för ett ekonomiskt

fördelaktigt trafikerande af ifrågavarande järnväg. Detta bolag

syntes ock kunna ställa fullgod säkerhet för sitt anbud, som öfverstege

det af sakkunniga under förutsättning af tvångsförsäljning järnvägen

åsätta värde.

Riksgäldskontorets fordran hos Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag

den 31 mars innevarande år framgår af följande från riksgäldskontoret

på anmodan lämnade öfversikt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition No 112.

31

Riksgiildskontorets fordran vid 1904 års början:

förfallet kapital........................ 125,765: 32

icke förfallet kapital................. 642,533: 80

öfverränta................................................

Upplupen ränta ä 47a procent från 8 Via 1903

till och med »Va 1904 k kronor 642,533: 80...

Öfverränta å 5 procent från 31/12 1903 till och

med s7s 1904 å:

1886 års annuitets kapital......... 4,760: 04

1887 års annuitet, återstoden..... 38,157: 46

1888—1902 års annuiteter (ä

kronor 39,250)...................... 588,750: —

1903 års den sl/n samma år förfallna

annuitet ..................... 39,250: —

= kr. 670,917: 50

Summa

Kapital.

768,299

768,299

12

12

Ränta.

545,152

292,537

7,228

8,386 47

853,304119

Anstånds
ränta.

117,750

117,750

\ 1,723,738

15,614

1,739,353

33

Bolagets skuld har således år för år vuxit och nu nått ett sådant

belopp, att det icke finnes någon utsikt, att bolaget skall kunna återgälda

detsamma. Att låta detta förhållande fortfara synes så mycket

mindre lämpligt, som de inbetalningar, bolaget sedan år 1891 gjort, icke

något år uppgått till stadgad ränta å bolagets kapitalsskuld. Ätt efterskänka

någon del af fordringen är, på sätt fullmäktige i riksgäldskontoret

anfört, betänkligt redan ur den synpunkten, att det skulle

blifva ytterst svårt att afvisa de anspråk i samma riktning, som i sådant

fall utan tvifvel komme att från andra med statslån understödda järnvägar

framställas. Därtill kommer, att bolaget icke kunnat erbjuda

någon säkerhet för att, därest en nedsättning beviljades, bolaget skulle

kunna fullgöra ens de förpliktelser, som därefter skulle åligga bolaget.

Att ifrågasätta att staten skulle förvärfva järnvägen för att behålla densamma

synes, på sätt järnvägsstyrelsen anfört, icke vara tillrådligt, enär

järnvägen icke är byggd med samma spårvidd som statens järnvägar.

Återstår då att järnvägen försäljes. Därvid föreligger nu Halmstad—

Bolmens järnvägsaktiebolags anbud att öfvertaga järnvägen för återstående

kapitalskulden 768,299 kronor 12 öre att betalas med en femtedel,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

då öfverlåtelsen af järnvägen till bolaget sker, och en femtedel samma

dag under hvart och ett äf de därpå följande fyra åren jämte ränta å

oguldet belopp efter 4 procent om året från tillträdesdagen till förberörda

likviddagar, med skyldighet för bolaget att för den del af köpeskillingen,

som ej kontant erlägges, ställa säkerhet, som af fullmäktige

i riksgäldskontoret godkännes. På sätt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kronobergs län anförts, är det väl antagligt, att

järnvägen i Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolags hand borde kunna

anses äga ett högre värde än det belopp bolaget sålunda bjudit.

Men å andra sidan är att märka, att järnvägen vid den värdering, som

af sakkunniga blifvit verkställd, uppskattats till allenast 700,000 kronor.

Det belopp bolaget bjudit understiger jämväl endast obetydligt hvad

fullmäktige i riksgäldskontoret ansett skäligen böra af bolaget betalas.

Bolagets ekonomiska ställning är sådan, att någon tvekan icke förefinnes

därom, att bolaget kan fullgöra de förpliktelser, som anbudet

innehåller. Vid dessa förhållanden synes bolagets anbud icke böra

afvisas. Då det emellertid skulle kunna vara möjligt, att de kommuner,

som äro aktieägare i Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolag, eller andra

intresserade skulle vilja inköpa järnvägen, lärer tillfälle till afgifvande

af anbud jämväl från annat håll böra gifvas. Och torde därför exekutiv

auktion å järnvägen böra föranstaltas. Om därvid icke bjudes mera

än hvad Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag bjudit, bör alltså järnvägen

för statsverkets räkning inropas och därefter på förut angifna

villkor öfverlåtas på Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag.

På grund af hvad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att sådana åtgärder må vidtagas, hvarigenom Vislanda—Bolmens

järnväg försäljes till ett pris, ej understigande 768,299 kronor 12 öre,

och på villkor i öfrigt, som äro för staten lika förmånliga som de här

förut angifna, af Halmstad—Bolmens järnvägsaktiebolag erbjudna.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

O. G. Rehn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1904:108 Utlåtande i anledning af framställdt förslag om vidtagande af åtgärder för försäljning af Vislanda—Bolmens järnväg m. m. s. 1 i texten