Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:25, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

1

N:o 25.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen ;

gifven Stockholms slott den 31 december 1903.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Ossian Berger.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 60 och 144 §§ konkurslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

60 §.

Vid val till gode män eller syssloman, så ock uti alla andra mål,

som röra förvaltning af gäldenärs bo, gälle såsom beslut den mening,

hvarom, bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar

sammanräknade utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte

_ utgöra minst en fjärdedel af de röstande: kan beslut på sådant

sätt ej åstadkommas; varde yttrande inbämtadt af rättens ombudsman,

och gälle den mening, lian biträder. Ej må i frågor, som uppenbarligen

röra endast eu eller några borgenärers rätt, annan borgenär i omröstningen

deltaga. Bevakar medgäldenär eller löftesman jämte borgenären

samma fordran; äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran:

kunna de sig ej förena; gälle borgenärens mening, där ej de andra

honom utlösa eller för hans fordran ställa full säkerhet.

Menar någon borgenär, eller gäldenären, där hans rätt kan vara

af beslutet beroende, att detsamma olagligen tillkommit; äge däröfver

anföra besvär. År beslutet fattadt å sammanträde inför rättens ombudsman

eller godemän eller syssloman, skall klagan föras hos den rätt,

där konkurssaken är anhängig, i stad inom fjorton dagar och å landet

inom en månad; och förordne rätten eller domaren, där så nödigt

pröfvas, att öfrige borgenärer skola å sammankomst, som af rättens

ombudsman utlyses, af besvären erhålla del för att å viss dag förklaring

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

däröfver inför rätten afgifva, vid äfventyr, att ärendet ändå företagas

skall: dock gånge, utan hinder af de anförda besvären, borgenärernas

beslut i verkställighet, där ej förbud däremot från rätten eller domaren

kommer. I fråga om klagan öfver beslut, som fattats å sammanträde

inför rätten eller domaren eller, i stad, inför någon rättens ledamot,

gälle hvad om klagan öfver sådan myndighets beslut är stadgadt; och

gånge borgenärernas beslut, utan hinder af förd klagan, i verkställighet,

där ej förbud däremot från hofrätten kommer.

144 §.

Har domaren eller någon rättens ledamot meddelat beslut i fall,

där sådant enligt denna lag på honom ankommer, må klagan föras i

hofrätt; dock gånge beslutet utan hinder af förd klagan i verkställighet,

där ej förbud däremot från hofrätten kommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1905.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Utdrag af protokollet öfver jnstitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

onsdagen den 17 juni 1903

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Meyer.

Tillförordnade chefen för justitiedepartementet statsrådet Ramstedt

anmälde i underdånighet

Riksdagens skrifvelse den 8 april 1902, däri Riksdagen anhållit,

att Kungl Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till lagbestämmelser, som tydligt angifva, i hvilken ordning talan

mot borgenärers beslut i konkursärenden må i olika fall fullföljas.

Efter att hafva redogjort för skrifvelsens innehåll yttrade departementschefen

:

»I andra stycket af 60 § konkurslagen är angående klagan öfver

konkursborgenärers beslut i förvaltningsfrågor stadgadt, att om någon

borgenär eller gäldenären, där hans rätt kan vara af beslutet beroende,

menar, att beslutet olagligen tillkommit, han äger däröfver inom viss

tid anföra besvär hos rätten. Såsom Riksdagen antydt gifver ordalydelsen

i detta stadgande snarast anledning till den uppfattning, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25. 5

jämväl då fråga är om borgenärsbeslut, som fattats inför rätten eller

domaren eller, i stad, någon ledamot af rätten, besvär öfver beslntet

skola i första hand föras bos den rätt, där konkurssaken är anhängig.

Denna mening har också understundom gjorts gällande i rättsskipningen.

I regel torde dock i praxis en annan åsikt blifvit tillämpad, nämligen

att i nyssnämnda fall besvär skola föras omedelbart i hofrätt. Hvilken

mening än må vara den riktiga beträffande nämnda stadgandes uttolkning,

lärer det ej kunna förnekas, att goda skäl tala för fastställande

af senast omförmälda ordning. Detta framstår tydligast, om man öfverväger

det fall att borgenärssammanträdet hållits inför rätten. Uppenbart

är nämligen, att, ehuru borgenärerna hafva beslutanderätt, det är

rätten som har att öfvervaka, att beslutet varder fattadt i laga ordning,

och påståendet, att borgenärsbeslut olagligen tillkommit, innebär därför

klander mot den pröfning, som af rätten i berörda afseende företagits

vid sammanträdet. Att låta sådant klander pröfvas af samma domstol,

mot hvilken det riktas, vore emellertid meningslöst, och för detta fall

lärer alltså ingen tvekan kunna råda därom, att besvär öfver beslutet

böra omedelbart gå till hofrätt. Har åter beslutet fattats å sammanträde

inför domaren på landet, eller i stad inför någon rättens ledamot,

vore det visserligen ej helt och hållet meningslöst att låta besvären gå

till konkursdomstolen, då det ju är möjligt, att rätten kunde omfatta

en annan mening än den, hvilken vid borgenärssammanträdet hyllats

af den ledamot, som fört ordet; men, på sätt af motionärerna i Riksdagen

framhållits, måste det anses olämpligt, att samma person, som

vid borgenärssammanträdet pröfvat beslutets laglighet, sedermera skall

såsom ledamot af rätten deltaga i pröfning af klagan öfver beslutet.

Ifrågavarande lagrums affattning synes därför böra jämkas i den

riktning, att allenast beslut, som fattats inför rättens ombudsman,

gode män eller sysslomän, skall öfverklagas vid den rätt, där konkurssaken

är anhängig, men att däremot i fråga om klagan öfver borgenärsbeslut,

som fattats inför rätten eller domaren eller, i stad, inför någon

rättens ledamot, skall gälla hvad om klagan öfver sådan myndighets

beslut är stadgadt.

Riksdagen har vidare i sin skrifvelse uttalat den åsikt, att förtydligande

af bestämmelserna angående fullföljd af talan mot beslut,

som i konkursärende meddelats af domaren eller någon rättens ledamot,

vore af behofvet påkalladt. I detta afseende erinrar Riksdagen, att

bestämmelser härom funnits i 144 § konkurslagen, sådant detta lagrum

lydde, innan de nya fullföljdslagarne af den 14 juni 1901 trädde i kraft,

men att bestämmelserna i ämnet numera vore att söka dels i rätte
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 25.

gångsbalkens allmänna stadganden angående fullföljd af talan mot

underrätts beslut i tvistemål och ansökningsärenden dels ock i promulgationslagen

af den 14 juni 1901, § 5, däri föreskrifves, att livad i den nya

lagen finnes stadgadt rörande fullföljd af talan mot allmän underrätts

beslut skall äga motsvarande tillämpning i fråga om klagan öfver annan

värdslig domstols eller myndighets beslut i mål, som enligt lag eller

särskild författning må i allmän öfverrätt fullföljas och ej är att till

utsökningsmål hänföra. Det har synts Riksdagen som om man kunde

ifrågasätta, huruvida af nu angifna stadganden verkligen på ett fullt

otvetydigt sätt framginge, att klagan öfver beslut, som blifvit af domaren

eller någon rättens ledamot i konkursärenden meddeladt, skall fullföljas

i samma ordning, som om talan mot allmän underrätts beslut är stadgad.

Hvad Riksdagen sålunda anfört torde äfvenledes böra beaktas.

Visserligen lärer det vara otvifvelaktigt att vid genomförandet af 1901

års förberörda lagstiftningsåtgärder alldeles icke åsyftats att göra någon

ändring i den dittills gällande ordning, att klagan öfver beslut, som

af domare eller någon rättens ledamot meddelats i konkursärende,

skulle föras i hofrätt, men medgifvas må, att nyss anförda 5 § i 1901

års promulgationslag gifver anledning att vänta en uttrycklig bestämmelse

härutinnan i konkurslagen, samt att med hänsyn härtill borttagandet

af en förut befintlig uttrycklig föreskrift kan vara ägnad att väcka

tveksamhet. Det torde därför vara lämpligt att i 144 § konkurslagen

ånyo upptaga föreskrift, att klagan öfver beslut, hvarom nyss är sagdt,

skall föras i hofrätt.

Inom justitiedepartementet har därför upprättats förslag till ändrad

lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen, affattadt i öfverensstämmelse

med hvad jag nu anfört.»

Sedan departementschefen härefter uppläst ifrågavarande förslag,

hvilket finnes under litt B fogadt vid detta protokoll, hemställde han i

underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver samma förslag

måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, genom note

ur protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall.

Ex protocollo

Axel Dandenell.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 25.

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 60 och 144 §§ konkurslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

60 §.

Vid val till gode män eller sysslomän, så ock uti alla andra mål,

som röra förvaltning af gäldenär bo, gälle såsom beslut den mening,

hvarom, bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar

sammanräknade utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte

utgöra minst en fjärdedel af de röstande: kan beslut på sådant

sätt ej åstadkommas; varde yttrande inhämtadt af rättens ombudsman,

och gälle den mening, han biträder. Ej må i frågor, som uppenbarligen

röra endast en eller några borgenärers rätt, annan borgenär i omröstningen

deltaga. Bevakar medgäldenär eller löftesman jämte borgenären

samma fordran; äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran:

kunna de sig ej förena; gälle borgenärens mening, där ej de andra

honom utlösa eller för hans fordran ställa full säkerhet.

Menar någon borgenär, eller gäldenär eu, där hans rätt kan vara

af beslutet beroende, att detsamma olagligen tillkommit; äge däröfver

anföra besvär. År beslutet fattadt å sammanträde inför rättens ombudsman

eller gode män eller sysslomän, skall klagan föras hos den rätt,

där konkurssaken är anhängig, i stad inom fjorton dagar och å landet

inom eu månad; och förordne rätten eller domaren, där så nödigt

pröfvas, att öfrige borgenärer skola å sammankomst, som af rättens

ombudsman utlyses, af besvären erhålla del för att å viss dag förklaring

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 25.

däröfver inför rätten afgifva, vid äfventyr, att ärendet ändå företagas

skall: dock gånge, utan hinder af de anförda besvären, borgenärernas

beslut i verkställighet, där ej förbud däremot från rätten eller domaren

kommer. I fråga om klagan öfver beslut, som fattats å sammanträde

inför rätten eller domaren eller, i stad, inför någon rättens ledamot,

gälle hvad om klagan öfver sådan myndighets beslut är stadgadt.

144 §.

Har domaren eller någon rättens ledamot meddelat beslut i fall,

där sådant enligt denna lag på honom ankommer, må klagan föras i

hofrätt; dock gånge beslutet utan hinder af förd klagan i verkställighet,

där ej förbud däremot från hofrätten kommer.

Denna lag träder i kraft den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

9

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol fredagen den 3 juli 1903.

Närvarande:

Justitieråden Skårig,

Lilienberg,

Lindbäck,

Thollander,

Billing,

Bohman,

Quensel.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren

Hellner föredrog:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 nästlidne juni, hvaraf inhämtades,

att Kungl. Maj:t förordnat, att högsta domstolens utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde, genom note

ur protokollet inhämtas öfver uppgjordt förslag till lag om ändrad

lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen; varande förslaget under litt. E

bilagdt detta protokoll.

Förslaget föranledde följande anmärkningar:

vid 60 §.

Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Lindhäck och Bohman

instämde, yttrade:

Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Samt. 1 Afd. 9 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

»Då den beträffande borgenärsbeslut, som fattats å sammanträde

inför rättens ombudsman eller gode män eller sysslomän, meddelade

föreskrift, ait dylikt beslut skall gå i verkställighet utan hinder af förd

klagan, uppenbarligen bör gälla äfven beslut, hvarom i sista punkten

af denna § förmäles, men detta icke synes vara genom den föreslagna

affattningen med erforderlig tydlighet angifvet, torde en jämkning i

redaktionen vara erforderlig.»

Justitierådet Lilienberg anförde:

»De borgenärsbeslut, som förslaget i slutet af 60 § omnämner,

torde inskränka sig till godmans- och sysslomansvalen. Hvad de förra

beträffar följer af 40 §, att, om också hänsyn skall tagas till borgenärernes

vilja, det dock ankommer på rätten eller domaren att bestämma,

hvilka som skola blifva gode män. Denna § skall gälla äfven

i det i 64 § omnämnda fall, att gode män väljas inför rättens ombudsman.

I fråga om godmansval torde det väl således icke kunna ifrågasättas

annat, än att det är förordnandet och icke det föregående valet,

som i händelse af missnöje skall i hofrätten öfverklagas. Enahanda

åskådningssätt torde utan svårighet kunna användas äfven i fråga om

sysslomansval, helst rätten eller domaren tvifvelsutan äfven då har att

ingå i en viss pröfning af valets giltighet. Det synes mig därföre vara

riktigare om åt stadgandet kunde gifvas den form, att, där någon ville

föra klagan i fråga om godmans eller sysslomansval, han ägde klaga

öfver det i anledning däraf utfärdade förordnandet. Och detta synes

mig också vara lämpligare, då stadgandet därigenom komme att omfatta

det i förslaget ej omnämnd a fall, att valet icke skett inför rätten

eller domaren eller, i stad, inför någon rättens ledamot, utan, såsom

enligt både 43 och 64 §§ kan ske, inför rättens ombudsman, i hvilket

fall, enligt min åsikt, samma ordning för fullföljden bör iakttagas, som

förslaget för här afsedda fall stadgat.»

vid 144 §.

Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Lindbäck och Bohman

instämde, utlät sig:

»Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 30 september 1898 af de

lagförslag, hvilka ligga till grund för lagen den 14 juni 1901 om ändring

i vissa delar af rättegångsbalken och därmed sammanhängande

lagar, yttrade föredragande departementschefen, att bestämmelserna i

144 § konkurslagen rörande tid och sätt för klagan öfver domstols,

domares eller domstolsledamots beslut i konkursmål komme att förfalla

genom antagande af de föreslagna nya föreskrifterna i rättegångsbalken

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

och ett stadgande i promulgationslagen, som motsvarade 5 § i den

slutligen antagna lagen.

Denna uppfattning, i öfverensstämmelse hvarmed 144 § konkurslagen

omarbetades till sin nuvarande lydelse, synes vara välgrundad

och det af Riksdagen befarade missförstånd torde desto mindre böra

uppkomma, som bestämmelsen att beslutet utan hinder af förd klagan

går i verkställighet, där ej förbud från hofrätten kommer, gifver en

anvisning, som näppeligen kan förbises, om den domstol, där klagan

öfver beslutet skall föras.

I händelse emellertid, sådant oaktadt, ett förtydligande af stadgandet

i 5 § af promulgationslagen den 14 juni 1901 ändock skulle

anses vara af nöden, synes detta gälla icke endast i fråga om 144 §

konkurslagen utan äfven beträffande andra dylika, i allmän lag såsom

t. ex. boskillnadslagen eller författningar gifna stadganden, i hvilka

det förutsättes att beslut, som få öfverklagas, meddelas af enskild domstolsledamot,

och förtydligandet lärer följaktligen böra få sådan affattning

och sådan plats, att detsamma erhåller en generell tillämpning.»

Ex protocollo

Axel Dandenell.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott torsdagen den 31 december 1903

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meter,

von Friesen,

Virgin.

Justitieråden: Petersson,

Quensel.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger anmälde i

underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 17 juni 1903 inhämtade utlåtande öfver det vid

samma protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af 60 och

144 §§ konkurslagen.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen:
»Med

anledning af hvad tre af högsta domstolens ledamöter vid

60 § anmärkt därom, att genom den föreslagna affattningen icke''blifvit

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 25.

med erforderlig tydlighet angifvet, att borgenärsbeslut, hvarom i gista

punkten af sagda § förmärs, skall gå i verkställighet utan hinder af

förd klagan, har uttrycklig föreskrift härom införts i sista punkten.

Vid granskningen af 144 § hafva samma ledamöter yttrat den

mening, att det af Riksdagen befarade missförstånd beträffande frågan,

hvar talan mot domares eller domstolsledamots beslut i konkursmål skall

fullföljas, näppeligen syntes böra uppkomma; skulle åter ett förtydligande

anses vara af nöden, syntes detsamma böra erhålla sådan affattning

och sådan plats, att det erhölle en generell tillämpning.

Från en synpunkt sedt är detta sätt att betrakta frågan otvifvelaktigt

riktigt. För den, som har noggrann kännedom om 1901 års lagstiftning

angående fullföljd af talan samt om förarbetena till densamma, kan helt

visst ingen tvekan uppstå i fråga om rätta uppfattningen af den i

sammanhang därmed företagna ändringen i 144 § konkurslagen. Men

å andra sidan kan det ej nekas, att den riktiga tolkningen ingalunda

faller i ögonen och att den, som har mindre noggrann kännedom om

berörda lagstiftningsarbete, rätt väl kan, med Riksdagen, stanna i villrådighet

angående orsaken till och betydelsen af, att den förut i konkurslagen

befintliga uttryckliga föreskriften, att besvär öfver domares

eller domstolsledamots beslut i konkursmål skall föras i hofrätt, blifvit

borttagen, under det att samtidigt i 5 § af promulgationslagen den 14

juni 1901 angående denna fråga hänvisas till bestämmelser i lag eller

särskild författning. Jag är därför af den mening, att det från praktisk

synpunkt är lämpligt att ånyo i konkurslagen införa sådan uttrycklig

föreskrift, och den inkonsekvens, som detta kan anses innebära, synes

mig så mycket mindre böra tillerkännas betydelse, som det ju blott är

fråga om att upptaga ett stadgande, som förr funnits i samma lagrum.»

Sedan departementschefen härefter uppläst det i öfverensstämmelse

med hvad nu anförts jämkade förslaget, hemställde han i underdånighet

att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition

för Riksdagen till antagande framläggas.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

i nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig

proposition i ämnet af den lydelse bilagan litt. — vid

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Erik Öländer,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.