Angående ny pensionsstat för daglönare vid flottans stationer och varf
1904-01-12 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1904:27, Angående ny pensionsstat för daglönare vid flottans stationer och varf
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
1
N:o 27.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ny
pensionsstat för daglönare vid flottans stationer och varf;
gifven Stockholms slott den 12 januari 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen, att
dels antaga följande förändrade grunder för pensionering af de
vid flottans militärdepoter och varfsstater anställda förmän bland daglönare,
sjukvaktare och öfriga daglönare, att från och med år 1905
tillämpas, nämligen:
1.
Med afseende å åtnjutande af pension fördelas denna personal i
fyra klasser:
i l:a klassen upptages
den, som af erhållen blessyr i krig mot rikets fiende, annan
kroppsskada, uppkommen i följd af olyckshändelse under utöfning
af kronans tjänst, eller obotlig genom tjänstgöringen ådragen
sjukdom eller annan åkomma blifvit oförmögen till vidare verksamhet;
i
2:a klassen upptages
a) den, hvars verksamhetsförmåga väl icke alldeles, men dock
i betydlig mån gått förlorad af sådan händelse, som här ofvan afses;
Bill. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 21.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
b) den, som tjänat i tjugu år och tillita tjänstgjort i krig
mot rikets fiende med vitsord att hafva sig utmärkt väl skickat;
c) den, som tjänat i fyrtio år;
i 3:e klassen upptages
a) den, hvars verksamhetsförmåga af blessyr, annan kroppsskada,
obotlig sjukdom eller annan åkomma, erhållen eller ådragen
såsom här ofvan sägs, blifvit inskränkt; dock icke så att han bör
till 2:a klassen hänföras;
b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig mot
rikets fiende med vitsord att'' hafva sig väl skickat;
c) den, som tjänat i trettio år och därjämte antingen uppnått
sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår,
befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen
till utförande af arbete vid flottans dep oter eller varf;
i 4:e klassen upptages
den, som efter tjugu års tjänst antingen uppnått sextio års
ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår, befinnes af
behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande
af arbete vid flottans depoter eller varf.
2.
Pensionen bestämmes för olika understödstagare i hvardera af ofvannämnda
fyra klasser, sålunda:
l:a kl.
2:a kl.
3:e kl.
4:e kl.
Förman och sjukvaktare ...............
750
600
450
300
Annan daglönare..........................
500
400
300
200
3.
Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla
ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles
erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermans
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
3
och handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången
af år 1904 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande
pensioneringsvillkor, äfvensom för de nu vid militärdepoterna och varfven
anställda förmän, hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare
och sålunda få hädanefter som hittills räknas till delägare i
flottans pensionskassa.
Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.
dels ock, i händelse af bifall till den föreslagna pensionsförhöjningen,
höja förslagsanslaget till pensioneringen af flottans och lotsverkets
gemenskap från 66,500 kronor till 166,500 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Louis Palander.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
Utdrag af protokollet öfver Sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 Januari 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Departementschefen, statsrådet Palander anförde i underdånighet:
Uti en den 27 mars 1900 dagtecknad, underdånig ansökning hafva
de vid flottans station i Karlskrona anställda daglönarna anhållit om
vidtagande af erforderliga åtgärder till beredande af förbättring i de
pensionsvillkor, som för närvarande vore för dem, gällande. Till stöd
för denna anhållan hafva de anfört, att de pensioner, som för närvarande
kunde tillkomma dem, vore så små och otillräckliga, att
äfven den högsta, som kunde erhållas, icke försloge till ens den allra
nödtorftigaste bärgning. Följden blefve därför, att pensionärerna ofta
blefve hänvisade till den hårda nödvändigheten att för sitt uppehälle
taga sin tillflykt till fattigvården. De löner, hvaraf de vore i åtnjutande,
vore så knappa, att de i de flesta fall ej räckte till att af dem
spara något för framtiden, och följden däraf blefve, att daglönarna försökte
så länge som möjligt kvarstanna i tjänsten, äfven sedan de af ålder eller
sjuklighet blifvit i mer eller mindre grad vanföra. Och då härtill komme, att
staten såsom arbetsgifvare å andra områden i likhet med åtskilliga enskilda
bolag och personer genom beredande af pensioner droge försorg
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kiingl. Majis Nåd. Proposition N:o 27.
,F>
om sina ålderstigna och orkeslösa arbetare, anhöllo de i underdånighet
om behjärtande af det behof af förhöjda pensioner, som sålunda förelåge.
I fråga om den s. k. daglönarstaten och den ställning, därtill
hörande personal intager, inhämtas af det för flottan gällande reglemente,
att samma stat består af handtverksförmän, sjukvaktare, gesäller
och andra arbetare med daglön vid hvardera af flottans stationer
till det antal ändamålet kräfver. Handtverksförmän, sjukvaktare och
gesäll äro i afseende å »värdighet» likställda med underofficerskorpral
samt annan daglönare likställd med andra eller tredje klassens sjöman.
Den daglönarstaten tillhörande personal antages med daglön antingen
för hvarje dag eller för hvarje arbetsdag under antagningstiden —
daglönare vid sjukhusinrättning af förste läkaren samt vid öfriga inrättningar
och verkstäder af vederbörande förvaltningsdirektion eller varfsdepartementschef
— genom kontrakt på viss uppsägningstid, högst sex
månader. Daglönare kan beviljas tjänstledighet under högst tre månader,
och utgår under sjukdomsförfall i allmänhet half daglön, hvarjämte
är stadgadt, att en hvar vid daglönarstaten må göra ansökan om afsked
hos den myndighet, af hvilken han blifvit antagen, samt att den, som är
anställd vid flottan genom kontrakt på viss uppsägningstid, kan af den
myndighet, som utfärdat kontraktet, uppsägas, när tjänsten sådant fordrar,
äfvensom att daglönare är skyldig att vid krigstillfälle eller eldsvåda
å stationen därstädes tjänstgöra vid eller deltaga i anbefallda försvarseller
släckningsarbeten, så länge det fordras.
Af eu utredning, som under år 1901 gjorts i anledning af nu föreliggande
ansökning, framgår, att daglönarna vid flottans militärdepoter
och varf då utgjordes dels af en, enligt nådigt bref den 22 december
1876, såsom daglönare kvarstående maskinistlärling, sjukvaktare
vid flottans sjukhus i Karlskrona, en maskinistlärling och två
kvinnliga daglönare, tillhörande den före den 1 oktober 1S75 antagna
ordinarie sjukbetjäningen därsammastädes, samt en mätare och vägare
vid spannmåls- och proviantmagasinet i Karlskrona, dels af sådana, som
fortfarande kvarstode å de år 1872 upphörda ordinarie timmermansoch
handtverksstaterna vid flottans varf i Karlskrona och Stockholm
och dels af de manliga eller kvinnliga daglönare, som efter år 1872
antagits till daglönare.
Hvad beträffar de pensioner, som för närvarande utgå till ifrågavarande
daglönare, så stadgas i nu gällande, af Eders Kungl. Maj:t den
31 oktober 1879 utfärdade nådiga reglemente för pensionering af flottans
och lotsverkets gemenskap, att hvad i samma reglemente föreskrifves
angående pensionernas belopp och grunderna för dessas utgående icke
skall äga tillämpning å daglönare, tillhörande stationernas f. d. ordi
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
narie timmermans- och handtverksstater, som öfverflyttas till invalidstat,
till hvilka pension skall utgå enligt äldre, å dem tillämpliga stadgande^
äfvensom att hvar och en, som afskedats före år 1877, skall bibehållas
vid den pensionsrätt, som honom då tillkommit. Invalidstaten, som
upprättades på grund af ett Kungl. bref af den 17 december 1816,
var enligt samma Kungl. bref afsedd endast för de med dagspenningar
tjänande handtverkare och timmermän, och finge å staten icke intagas
någon, som ej tjänat vid staten 30 år, så vida ej någon med mindre
tjänsteår genom olyckshändelse i kronans tjänst blifvit urståndsatt att
förtjäna sig uppehälle. Antalet pensionärer är numera bestämdt till 43,
och utgör pensionens belopp 210 kronor. Då emellertid, på sätt ofvan
nämnts, nyantagning å timmermans- och handtverksstaterna upphört
1872 samt öfverflyttning till invalidstat uteslutande sker från dessa
stater, kommer invalid staten småningom att upphöra.
De pensioner, som tillkomma nu nämnda till invalidstaten öfverflyttade
daglönare, äfvensom pensionerna till andra daglönare, sjukvaktare
och lärlingar vid varfven, som afskedats före år 1877, utgå enligt Kungl.
förordningen och reglementet angående styrelsen och förvaltningen af
Amiralitets-krigsmanskassan den 26 oktober 1838 och nådiga cirkuläret
den 20 november 1860. Villkoren för att undfå pension enligt dessa stadganden
voro, att antingen under verklig utöfning af kronans tjänst hafva
blifvit så skadad, att den framtida verksamhetsförmågan blifvit i större eller
mindre mån inskränkt, eller ock hafva uppnått femtiofem lefnads- och
minst tjugu tjänsteår, dessa senare räknade från tjugu års ålder; och
upptogos:
i första pensionsklassen de, som under verklig utöfning af kronans
tjänst blifvit så svårt skadade, att de ej förmådde sig själfva försörja,
i andra klassen de, som bevisligen erhållit så svåra skador under
utöfning af kronans tjänst, att de endast i ringa mån kunde till sitt
nödtorftiga uppehälle bidraga,
i tredje klassen de, som under verklig tjänstgöring bevisligen fått
sådana mindre skador, att de måst afskedas och tillika af skadorna
blifvit oförmögna att nödtorftig lifsbärgning med arbete sig förtjäna;
i fjärde klassen de, som uppnått femtiofem års ålder och tjänat i
trettio år, beräknadt från tjugu års ålder, samt
i femte klassen de, som innehade femtiofem lefnads- och tjugu
tjänsteår, på samma sätt beräknade.
Enligt nådigt bref den 1 juli 1853 skulle emellertid i tjänsten bevisligen
ådragen sjuklighet äfvensom en berömlig tjänstetid af fyrtio år
från tjugu års ålder medföra rätt till pension i tredje klassen. De pen
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
7
sioner, som utgå enligt nämnda 1838 års reglemente och 1860 års
cirkulär, uppgå till följande belopp, nämligen i:
l:a klassen
2:a »
3:e »
4:e »
5:e »
kronor 100
» 80
y> 54
» 42
» 30
hvaremot daglönare, förflyttad på invalidstat med invalidunderhåll, åtnjuter
i:
l:a klassen
2:a »
3:e »
4:e »
5:e »
kronor 7 2
d 50
» 36
» 24
» 18
Det nu gällande reglementet af den 31 oktober 1879, hvilket således
gäller för alla, som afskedats efter utgången af 1876 med ofvan
nämndt undantag äfvensom med undantag för de vid flottans stationer
anställda förmän, hvilka enligt särskilda förordnanden äro i pension shänseende
likställda med månadslönare och fördenskull räknas till
flottans pensionskassas delägare, innehåller, att pensionsberättigad gemenskap
delas i fyra klasser och att i första klassen upptages den, som af
erhållen blessyr i krig mot rikets fiende, annan kroppskada, uppkommen
i följd af olyckshändelse under utöfning af kronans tjänst, eller obotlig,
genom tjänstgöringen ådragen sjukdom eller annan åkomma blifvit
oförmögen till vidare verksamhet; i andra klassen a) den, hvars verksamhetsförmåga
väl icke alldeles, men dock i betydlig mån gått förlorad
af sådan händelse, som härofvan afses, b) den, som tjänat i tjugu
år och tillika tjänstgjort i krig mot rikets fiende med vitsord att hafva
sig utmärkt väl skickat, c) den, som tjänat i fyrtio år; i tredje klassen
a) den, hvars verksamhetsförmåga af blessyr, annan kroppsskada, obotlig
sjukdom eller annan åkomma, erhållen eller ådragen såsom här ofvan
säges, blifvit inskränkt, dock icke så att han bör till andra klassen
hänföras, b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig mot
rikets fiende med vitsord att hafva sig väl skickat, och c) medlem af
sjömanskåren, som tjänat i trettio år och uppnått femtio års ålder,
samt annan, som tjänat i trettio år och uppnått femtiofem års ålder;
samt i fjärde klassen medlem af sjömanskåren, som tjänat i tjugu år
och uppnått femtio års ålder, samt annan, som tjänat i tjugu år och
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
uppnått femtiofem års ålder. Pensionerna skola utgå i de fyra klasserna
sålunda att
l:o. förman bland daglönare vid flottans militärdepoter eller varfsstater
äfvensom sjlikvaktare erhålla i
l:a klassen
2:a »
3:e »
4:e »
kronor 360: —
» 240: —
» 180: —
» 120: —
2:o. daglönare vid militärdepoterna eller varfsstaterna erhåller i
l:a klassen
2:a »
3:e »
4:e »
kronor 150: —
» 100: —
» 75: —
» 50: —
Ett villkor för att kunna erhålla pension såväl efter äldre stadganden
som enligt 1879 års reglemente är, att den till pension anmälde
afskedats med vitsord att under tjänstetiden hafva sig redligt och väl
skickat.
Vid öfverlämnande af ifrågavarande ansökning har af vederbörande
myndigheter vid varfvet i Karlskrona äfvensom af förvaltningsdirektionen
och förste läkaren därstädes framhållits, att ett verkligt och
stort behof af ökning i de nuvarande pensionsbeloppen förefunnes samt
att en dylik ökning äfven för varfvets arbetsdrift vore mycket fördelaktig,
enär därigenom i större grad än för närvarande kunde undvikas
att i tjänst bibehålla af ålder eller sjukdom mindre arbetsdugliga daglönare.
Äfven dåvarande stationsbefälhafvaren i Karlskrona förklarade
sig finna en ökning af ifrågavarande pensioner högeligen önskvärd,
hvarför han, då dessutom en lämplig förhöjning af samma förmåner
syntes honom böra icke blott göra den dugliga arbetaren mindre benägen
att från kronans tjänst söka annan i ekonomiskt hänseende bättre
anställning utan äfven bidraga därtill, att en arbetare, som visat sig
mindre duglig, skulle kunna utan vidare aflägsnas efter vunnen pensionsmessighet,
där sådant kunde vara med kronans fördel förenligt,
tillstyrkte bifall till framställningen. Sedan densamma därefter blifvit
förordad jämväl af direktionen öfver flottans pensionskassa och marinförvaltningen,
erhöll nämnda direktion i uppdrag att uppgöra förslag
till ny pensionsstat för daglönare vid flottans stationer och varf, och har
direktionen därpå inkommit med ett af tre personer på direktionens
anmodan afgifvet yttrande och förslag i ämnet. Enligt detta yttrande
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 27.
9
utgjorde den 31 december 1899 vid flottans båda stationer antalet förmän
eller sjukvaktare 22 och antalet daglönare 1,532. Af dessa voro
9 förmän eller sjukvaktare samt 79 daglönare antagna före år 1872.
Jämväl de tre kommitterade förklarade sig finna de pensionsförmåner,
som stode flottans daglönare till buds, vara otillräckliga och icke lämna
en anständig bärgning till den, som antingen genom i kronans tjänst
ådragen kroppsskada eller genom mångårigt arbete i samma tjänst såge
sina arbetskrafter, i vanliga fall daglönarens enda kapital, under årens
lopp allt mer och mer aftaga. De tillstyrkte därför direktionen att
hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om aflåtande af förslag till Riksdagen
att anvisa förslagsanslag till förbättrad pensionering af flottans daglönare.
Då 1879 års reglemente omfattade, förutom flottans daglönare,
all gemenskap vid flottan och lotsverket, ansågo de kommitterade, att
detta reglemente borde orubbadt fortfarande vara gällande samt att,
för den händelse daglönarne komme att tillförsäkras förbättrade pensioneringsvillkor,
detta borde i likhet med hvad som ägt rum genom
Kungl. kungörelsen angående förbättrad pensionering af personalen vid
lotsstyrelsen och lotsverket den 21 september 1888 ske medelst eu särskildt
utfärdad nådig kungörelse. Det förslag till dylik kungörelse, som
af de kommitterade utarbetats, innehåller, att pensionsförmånerna, sådana
de funnes bestämda i förordningen och reglementet af den 26
oktober 1838, Kungl. brefvet den 1 juli 1853, Kungl. cirkuläret den
20 november 1860 och Kungl. reglementet den 31 oktober 1879 skulle
af statsmedel höjas för flottans förmän, sjukvaktare och daglönare till
följande belopp, nämligen:
l:a
klassen.
2:a klassen.
3:e
klassen.
4:e
klassen.
►d
cd
p
CO
o’
p
3 >d
3 §
d w
|t
p Cfl
er? •
co
P
B
B
pa
hd
CD
p
CD
o’
p
CD
X 0
CO
gs-
B'' 3
ep
ce
P
B
B
pa
►d
CD
P
CO
o’
p
1? 8J
gr§
S.j
C o
B'' 0
ep V
Ul
P
B
B
pa
►d
CD
P
CB
O*
P
H? u
C» »TJ
EL CD
P" p
CS C/3
Bil*
p 5
er? -
CQ
B
B
pa
Förman bland
daglönare vid flottans
militärdepotei
eller varfsstater samt
sjukvaktare..
360
390
750
240
360
600
180
270
450
120
180
300
Daglönare vid
militärdepoterna eller
varfsstatema
........................... kr.
150
350
500
100
300
400
75
225
300
50
150
200
Förslaget innehåller vidare, att för att förman, sjukvaktare eller
daglönare, som vore i tjänst den dag, då kungörelsen trädde i kraft,
Bih. till Bilad. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 10 Ilåft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
skulle komma i åtnjutande af pensionsförhöjningen, erfordrades, att lian
senast å viss dag kos vederbörande anmälde, att han önskade ingå på
pensionsvillkoren; att förman, sjukvaktare eller daglönare, som antoges
i tjänst efter den dag, då kungörelsen trädde i kraft, skulle vara skyldig
att underkasta sig dess bestämmelser; att förman, sjukvaktare eller daglönare
skulle vara skyldig att afgå, då han uppnått en ålder af sextiofem
år, såvida han innehade tjugu tjänsteår, beräknade på sätt i 1879
års reglemente vore föreskrifvet, vederbörande befäl likväl obetaget
att, med hans medgifvande, låta med afskedet anstå, därest och så
länge han funnes kunna på ett tillfredsställande sätt i tjänsten gagna
det allmänna; samt att förman eller daglönare, tillhörande f. d. ordinarie
timmermans- och handtverksstaterna, skulle fortfarande få, om
han så önskade, kvarstå vid sina hittills gällande pensioneringsvillkor
och för den skull äga rätt att tilldelas pension ur flottans pensionskassa
och öfverflyttas till invalidstat, hvaremot förman eller daglönare,
tillhörande f. d. ordinarie timmermans- och handtverksstaterna, som
förklarat sig vilja ingå på de uti kungörelsen bestämda pensioneringsvillkor,
icke skulle äga rätt att varda öfverflyttad på invalid- och pensionsstat.
Vid beräkning af kostnaderna med anledning af den föreslagna
pensionsförhöjningen hafva de kommitterade utgått från personalförhållandena,
sådana dessa gestaltat sig vid slutet af år 1899 och vidare
antagit, att, sedan de föreslagna, förbättrade pensionsförhållandena inträda
90 procent af daglönare, hvilka fyllt 50 år, komme att kvarstanna
i tjänsten till pensionsåldern; att den ökade pensionskostnad,
som skulle uppstå därigenom att ett fåtal daglönare före senaste antagning
haft anställning med tjänsteårsberäkning, komme att motvägas af
den minskning i samma kostnad, som uppstode genom daglönares afgång
som mästare på månadslönarstat; samt att alla daglönare tjänade
kvar så länge som det vore dem tillåtet eller till fyllda 65 års ålder.
Utgående från dessa grunder hafva kommitterade beräknat, att den årliga
förhöjda kostnaden för staten skulle i medeltal blifva: för de 12 närmast
följande åren eller t. o. m. 1911, då alla vid tiden för de nya pensionsbestämmelsernas
trädande i kraft omedelbart pensionerade 65 år
gamla och äldre daglönare beräknades hafva afgått, 33,923 kronor, och
sedermera för den fortgående pensioneringen 47,760 kronor. Om från
dessa årliga belopp afdroges dels underhållet af 43 invalider å 210 kronor
eller 9,030 kronor årligen, i den mån så ske kunde genom pensionsinnehafvarnes
afgång, hvilket antoges för alla hafva inträffat om
12 år, hvarigenom under hvart och ett af dessa 12 år kunde beräknas
besparing af i medeltal halfva beloppet eller 4,515 kronor, och seder
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
11
mera af hela beloppet, dels ock till daglönare redan utgående pensionsbelopp
af omkring 7,000 kronor årligen, likaledes i mån af afgång och
efter samma beräkningsgrund, skulle enligt kommitterades antagande
den af dem föreslagna förbättrade pensioneringen erfordra en årlig ökad
utgift af i rundt tal 20,000 kronor under de närmast följande tolf åren
och därefter 32,000 kronor.
Det af kommitterade sålunda afgifna yttrandet och förslaget bar
direktionen öfver flottans pensionskassa öfverlämnat under förklaring att
den däremot icke funnit något att erinra.
Uti härefter af statskontoret afgifvet underdånigt utlåtande i ärendet
anföres, att, då för den personal, hvarom bär vore fråga, pension
i första klassen väl endast skulle komma att utgå till den, som genom
olycksfall i arbetet blifvit till vidare verksamhet oförmögen eller med
andra ord fullständig invalid, och då pension i andra klassen skulle
tillfalla endast den, som antingen genom olycksfall i arbetet i betydlig
mån förlorat sin verksamhetsförmåga eller ock tjänat under den långa
tiden af 40 år, statskontoret ansett sig icke böra göra någon erinran
mot de af kommitterade föreslagna böjningarna af pensionsbeloppen
för pensionärer i första och andra klasserna. Statskontoret hade icke
heller någon erinran att framställa mot den förhöjning af pensionsbeloppen
för tredje klassens pensionärer, som skulle utgå under den i
litt. a) angifna förutsättningen, hvaremot statskontoret dels uteslutit
den under litt. b) upptagna förutsättningen, säkerligen af den anledning
att statskontoret ansett sig icke böra bland ifrågavarande förutsättningar
upptaga de fall, då en daglönare tjänstgjort i krig, dels ock
beträffande de under litt. c) upptagna förutsättningarna anmärkt, att för
att kunna erhålla de för pensionärer i tredje klassen föreslagna pensionsbeloppen,
en högre lefnadsålder än 55 år syntes böra stadgas såsom
regel samt pensionsrättens inträdande redan vid 55 år böra inskränkas
till de fall, då behörigen styrkt sjuklighet med däraf föranledd
oförmögenhet till arbete gjorde afgång nödvändig. Statskontoret
ansåge sig alltså böra förorda, att pension med det för pensionärer i
tredje klass föreslagna belopp borde, utom de i litt. a) upptagna fall,
utgå till den, som tjänat i 30 år och antingen uppnått 60 års ålder
eller också, efter uppnådda 55 lefnadsår, befunnes på grund af behörigen
styrkt sjuklighet vara för framtiden till utförande af arbete vid
flottans depoter eller varf oförmögen.
Hvad slutligen anginge villkoren för erhållande af pension med
de för pensionärer i fjärde klassen föreslagna pensionsbelopp, hemställde
statskontoret, under åberopande af hvad nyss i fråga om lefnadsålderns
förhöjning anförts, att i fjärde klass måtte upptagas den,
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
som efter 20 års tjänst antingen uppnått 60 års ålder eller ock, efter
uppnådda 55 lefnadsår, befunnes på grund af behörigen styrkt sjuklighet
vara för framtiden till utförande af arbete vid flottans depoter
eller varf oförmögen.
Beträffande de af kommitterade i öfrigt såsom villkor för att
komma i åtnjutande af de förhöjda pensionerna föreslagna bestämmelser
fann statskontoret, då stadgandet i 1879 års reglemente att pension
endast skulle tilldelas den, som under tjänstetiden sig redligt och väl
skickat, borde bibehållas såsom en fortfarande för alla gällande gemensam
förutsättning, sådant äfven böra uttryckligen sägas. Däremot syntes
det tvifvelaktigt, huruvida det, med afseende å den ifrågavarande
personalens jämförelsevis lösa anställning, kunde befinnas nödigt eller
ens fullt lämpligt, att, såsom kommitterade hemställt, meddela några
föreskrifter om skyldighet för nämnda personal att underkasta sig de
nu föreslagna förändrade pensionsbestämmelserna eller att vid uppnående
af viss lefnads- och tjänsteålder afgå. Då här icke vore fråga om
tjänster på ordinarie stat, måste ju anställningen alltid blifva mer eller
mindre tillfällig, beroende af det aftal, som kunde vara afslutadt med
den särskilda daglönaren; och vore anställningen tillfällig, måste naturligen
pensionsrätten också blifva beroende af det förhållande, huruvida
anställningen komme att vara så länge, att den för pensionsrättens
inträde stadgade lefnads- och tjänsteåldern uppnåtts. Under sådana omständigheter
syntes det vara tämligen öfverflödigt att förbehålla vederbörande
befäl rättighet att »med den afskedsökandes medgifvande låta
med afskedet anstå, därest och så länge han finnes kunna på ett tillfredsställande
sätt i tjänsten gagna det allmänna». En sådan bestämmelse förutsatte
tydligen en vida fastare anställning än den, som tillkomme en »daglönare».
Vidkommande slutligen kommitterades hemställan om anvisande af
särsJcildt anslag till förbättrad pensionering af flottans daglönare, har
statskontoret, vid det förhållande att riksstaten redan under 10:de
hufvudtiteln, »Flottans pensionskassa», upptoge ett förslagsanslag: »till
pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap», från hvilket anslag
de nuvarande daglönarepensionerna utginge, funnit annan åtgärd icke
erfordras än en framställning till Riksdagen att, i händelse af pensionsbeloppens
förhöjning, jämväl vidtaga lämplig förhöjning af berörda förslagsanslag,
hvilket redan för närvarande visat sig för sitt ändamål
otillräckligt.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt har statskontoret
afgifvit ett i öfverensstämmelse härmed affattadt förslag till förändrade
grunder för pensionering af de vid flottans militärdepoter och varfsstater
anställde förmän bland daglönare, sjukvaktare och daglönare.
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 27.
13
Att en förhöjning af ifrågavarande, nu utgående pensionsbelopp
är af behofvet synnerligen påkallad, bar vitsordats af samtliga i
ärendet hörda myndigheter och synes äfven vara uppenbart. För
vidtagande af en dylik åtgärd talar, förutom det behjärtansvärda i
själfva behofvet, jämväl, på sätt ofvan blifvit påpekadt, statens intresse
att som arbetare använda endast fullt arbetsduglig personal. Det är
nämligen tydligt, att vederbörande myndigheter ogärna skola afskeda
en under åratal använd arbetare, som blifvit i kronans tjänst utarbetad,
då de veta, att denne antagligen genom afskedet blifver försatt i sådan
belägenhet, att han kan komma att lida nöd eller ock nödgas anlita den
allmänna fattigvården. Hvad beträffar beloppen af de pensioner, som föreslagits
hädanefter skola utgå, synes mot dem med hänsyn till numera rådande
höga lefnadsomkostnader icke vara något att erinra, hvaremot pensionsåldern
i de af statskontoret omnämnda fall torde böra höjas. På sätt
ofvan förmälts har statskontoret vidare bland förutsättningarna för erhållande
af pension ur de nu gällande bestämmelserna i sådant afseende
uteslutit samtliga de fall, då en daglönare tjänstgjort i krig. Då sådana
fall emellertid kunna inträffa och det icke torde förefinnas någon
anledning att inskränka de nu gällande förutsättningarna för pensions
erhållande, synas de nu förefintliga stadgandena i detta hänseende
fortfarande böra bibehållas. Hvad vidare beträffar statskontorets hemställan,
att bland villkoren för pensions erhållande jämväl borde upptagas
en bestämmelse om, att pension endast kunde tilldelas den,
som under tjänstetiden sig redligt och väl skickat, bör säkerligen ett
sådant stadgande fortfarande liksom hittills förefinnas, men då det nu
gällande stadgandet i detta afseende tillkommit, utan att det förut upptagits
i de af Riksdagen godkända grunderna för ifrågavarande pensionering,
torde anledning nu icke förefinnas att bland de ifrågasatta grunderna
intaga en dylik bestämmelse. Statskontorets anmärkning, att stadgandena
om skyldighet att underkasta sig de nya pensionsbestämmelserna
och att vid viss lefnads- och tjänsteålder afgå äro öfverflödiga med hänsyn
till ifrågavarande personals mera tillfälliga anställning, synes visserligen
vara befogad, men å andra sidan torde det vara önskvärd^ både att ifrågavarande
pensionsbestämmelser från viss dag varda allmänt gällande och
att stadgande förefinnes om skyldighet att vid viss ålder afgå, därest
icke särskilda skäl tala för motsatsen. Då emellertid dessa önskningsmål
kunna vinnas, det första genom uppsägning af redan befintliga
kontrakt och det senare genom föreskrift i reglementet för flottan,
där ett stadgande af berörda art lämpligast torde hafva sin plats, synas
några föreskrifter uti berörda afseenden icke böra bland nu ifrågavarande
bestämmelser inflyta.
14
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.
Hvad beträffar kostnaderna i anledning af de nu föreslagna förhöjningarna
i pensionerna hafva, på sätt ofvan förmälts, de af direktionen
öfver flottans pensionskassa anmodade kommitterade beräknat
dessa kostnader under de närmaste åren till cirka 26,000 kronor om
året. Statskontoret har, på sätt jämväl omförmäldt blifvit, till betäckande
af dessa kostnader föreslagit en lämplig förhöjning af förslagsanslaget
till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap
samt tillika anmält, att detta anslag redan för närvarande visat sig för
sitt ändamål otillräckligt. För utrönande af, i hvad mån anslaget sålunda
visat sig otillräckligt, har jag hos statskontorets riksbokslutsbyrå
anhållit om uppgift på nettoutgiften å ifrågavarande anslag under
åren 1893—1902, och har jag i anledning häraf från nämnda byrå
bekommit en tablå, enligt hvilken berörda nettoutgift, såvidt af statskontorets
räkenskaper kunnat utrönas, utgjort för:
Nettoutgift:
Brist i an- slaget.
år
1893:
Utanordnadt ......................................................
148,375
50
däraf år 1894 återlevererats ..............................
17,726
30
130,649
20
64,149
20
»
1894:
Utanordnadt ......................................................
126,066
80
126,066
80
59,566
80
»
1895:
Utanordnadt ......................................................
144,997
67
144,997
67
78,497
67
»
1896:
Utanordnadt ......................................................
141,538
98
däraf år 1897 återleyererats ..............................
7,084
32
134,454
66
67,954
66
»
1897:
Utanordnadt ......................................................
153,393
i_
däraf år 1898 återlevererats ..............................
7,167
17
146,225
83
79,725
83
>
1898:
Utanordnadt ......................................................
148,340
50
148,340
50
81,840
50
»
1899:
Utanordnadt ......................................................
160,515
83
däraf år 1900 återlevererats ..............................
10,360
11
150,155
72
83,655
72
»
1900:
Utanordnadt ......................................................
173,245
61
däraf år 1901 återlevererats ..............................
24,587
73
148,657
88
82,157
88
»
1901:
Utanordnadt ......................................................
163,910
73
däraf år 1902 återlevererats ..............................
15,711
24
148,199
49
81,699
49
»
1902:
Utanordnadt ......................................................
158,684
24
däraf år 1903 återlevererats ..............................
11,904
70
146,779
54
80,279
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
15
Häraf framgår, att ifrågavarande förslagsanslag under de senaste
tio åren öfverskridits med i medeltal cirka 75,000 kronor årligen.
Lägges härtill den utaf den nu ifrågasatta pensionsförhöjningen föranledda
ökningen af 26,000 kronor om året under de närmaste åren,
bör sålunda förevarande anslag för att motsvara de nuvarande utgifternas
faktiska belopp och den ökning i dessa, som skulle blifva en följd af
det nu ifrågasatta förslagets antagande, böjas med cirka 100,000 kronor
eller från det nuvarande beloppet 66,500 kronor till 166,500 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att
dels antaga följande förändrade grunder för pensionering af de vid
flottans militärdepoter och varfsstater anställda förmän bland daglönare,
sjukvaktare och öfriga daglönare att från och med år 1905 tillämpas,
nämligen:
1.
Med afseende å åtnjutande af pension fördelas denna personal i
fyra klasser:
i l:a klassen upptages
den, som af erhållen blessyr i krig mot rikets fiende, annan
kroppsskada, uppkommen i följd af olyckshändelse under utöfning
af kronans tjänst, eller obotlig genom tjänstgöringen ådragen sjukdom
eller annan åkomma blifvit oförmögen till vidare verksamhet;
i 2:a klassen upptages
a) den, hvars verksamhetsförmåga väl icke alldeles, men dock i betydlig
mån gått förlorad af sådan händelse, som här ofvan afses;
b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig mot
rikets fiende med vitsord att hafva sig utmärkt väl skickat;
c) den, som tjänat i fyrtio år;
i 3:e klassen upptages
a) den, hvars verksamhetsförmåga af blessyr, annan kroppsskada,
obotlig sjukdom eller annan åkomma, erhållen eller ådragen
såsom här ofvan sägs, blifvit inskränkt; dock icke så att han
bör till 2:a klassen hänföras;
b) den, som tjänat i tjugu år och tillika tjänstgjort i krig mot
rikets fiende med vitsord att hafva sig väl skickat;
c) den, som tjänat i trettio år och därjämte antingen uppnått
sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår,
befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen
till utförande af arbete vid flottans depoter eller varf;
16
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
i 4:e klassen upptages
den, som efter tjugu års tjänst antingen uppnått sextio års ålder
eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår, befinnes af behörigen
styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande
af arbete vid flottans depoter eller varf.
2.
Pensionen bestämmes för olika understödstagare i hvardera af
ofvannämnda fyra klasser, sålunda:
l:a kl.
2:a kl.
3:e kl.
4:e kl.
Förman och sjukvaktare.........
750
600
450
300
Annan daglönare ..................
500
400
300
200
3.
Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla
ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles
erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermans- och
handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången
af år 1904 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande pensioneringsvillkor,
äfvensom för de nu vid militärdepoterna och varfven
anställda förmän, hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare
och sålunda få hädanefter som hittills räknas till delägare i
flottans pensionskassa.
Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas
vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.
dels ock, i händelse af bifall till den föreslagna pensionsförhöjningen,
höja förslagsanslaget till pensioneringen af flottans och lotsverkets gemenskap
från 66,500 kronor till 166,500 kronor.
Till hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfriga ledamöter, lämna bifall, och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilagan n:o 8 vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
R. Sundin.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1904.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1904:138 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. a2 i texten