Angående sättet för organistlöns utgående
9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1904:30, Angående sättet för organistlöns utgående
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
1
N:o 30.
Kungl. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående sättet
för organistlöns utgående; gifven Stockholms slott den 11
december 1903.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet för denna
dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till lag angående sättet för organistlöns utgående.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR,
Carl von Friesen.
Bih. till. Miksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. (M:o 30.)
1
2
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 30.
Förslag
till
Lag
angående sättet för organistlöns utgående.
Den till organist utgående lön skall af församlingen sammanskjutas
efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro
stadgade. ___
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1905.
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 30.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
december 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagekheim,
Statsråden: Odelbekg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
13:o.
Departementschefen, statsrådet von Friesen, anmälde i underdånighet Ang. sättet
Kyrkomötets skrifvelse den 6 oktober 1903 i anledning af Kungl. Maj:ts^
nådiga skrifvelse till Kyrkomötet angående sättet för organistlöns utgående,
äfvensom i samband därmed Riksdagens skrifvelse den 14 mars 1903 i
anledning af väckt motion i fråga om skyldigheten att bidraga till organists
aflöning.
Härefter yttrade departementschefen:
»Uti sin nu föreliggande skrifvelse har Riksdagen anfört: att vid 1903
års riksdag enskild motionär väckt förslag om tillägg till gällande bestämmelser
rörande organisters aflöning, i syfte att organistlön skulle, i likhet
med hvad som gällde om klockares i penningar utgående aflöning, sammanskjutas
efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet
vore stadgade; att åt gällande bestämmelser angående klockare- och
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
organistlöners utgående, med afseende å prästs skyldighet att bidraga till
nämnda löner, gifvits den tolkning, att präst skulle efter samma grunder
som andra kommunalt skattskyldige bidraga till klockarelön, men att präst
däremot vore frikallad från att deltaga i organists aflöning; att någon
saklig grund till en sådan åtskillnad mellan organists och klockares lön
dock ej torde kunna påvisas; samt att en dylik åtskillnad ej heller torde
i praxis i allmänhet iakttagas, hvilket antagligen hade sin förklaring i,
bland annat, den olägenhet, som vore förenad med en olika utdebitering
af ifrågavarande löner, och obetydligheten af den ökning i beloppet för
den enskilde, som föranleddes af deltagande jämväl i organistlönen; på
grund hvaraf Riksdagen anhållit, att Eders Kungi. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelse därom, att
organistlön skall utgå efter samma grunder, som för kommunalutskylders utgörande
i allmänhet äro stadgade.
Efter nådig remiss har kammarkollegium öfver berörda framställning
infordrat yttranden från Stockholms stads konsistorium och samtliga domkapitel,
som hört åtskilliga dem underlydande präster, samt från öfverståthållareämbetet
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län
inom riket, hvarefter kammarkollegium afgifvit eget underdånigt utlåtande.
Stockholms stads konsistorium samt domkapitlen i Uppsala, Linköping,
Skara, Lund, Karlstad och Visby hafva förmält sig icke hafva något att
erinra mot Riksdagens framställning. Stockholms stads konsistorium har
upplyst, att någon skillnad i sättet för klockare- och organistlönernas utgörande
icke gjordes i hufvudstaden, utan uttaxerades därstädes bidrag
till dessa löner likasom till öfriga kyrkliga behof, med undantag af prästerskapets
aflöning, å samtliga skattskyldiga. Domkapitlet i Visby har meddelat,
hurusom af en del kontraktsprostar inom detta stift, hvilka samtliga
blifvit af domkapitlet hörda i ärendet, särskild! framhållits, att, så vidt
dem vore bekant, det redan allmänt vore praxis, att organistlönerna uttaxerades
efter samma grunder, som för kommunalutskylders utgörande i
allmänhet vore stadgade.
Domkapitlet i Strängnäs har likaledes biträdt Riksdagens förslag, därvid
flertalet ledamöter emellertid hemställt, att den ifrågasatta nya bestämmelsen
icke måtte träda i kraft förr än vid tillämpningen af näst inträffande
lönereglering.
Flertalet ledamöter af domkapitlet i Härnösand har likaså, vid det
förhållande att klockare- och organistbefattningar numera vanligen vore
förenade samt den af Riksdagen önskade anordningen redan faktiskt
tillämpades i eu mängd församlingar, förordat utfärdandet af en allmän
bestämmelse härutinnan. En ledamot, lektorn W. M. Carlgren, har däremot
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kwxjl. Maj:tn Nihl. Proposition N:o 30.
ansett detta vara livarken nödigt eller lämpligt samt i sådant syfte hänvisat
till kontraktsprosten V. B. Friesendatds och vice kontraktsprosten
J. E. Björkqvists till domkapitlet i ärendet afgifna yttranden. Uti dessa
yttranden erinras, bland annat, hurusom i små och mindre bemedlade församlingar,
där aflöningen vore knappt tilltagen för prästen, det för denne
kunde blifva mycket betungande att deltaga i organistlönen, att någon
anledning till ett sådant deltagande så mycket mindre syntes förefinnas,
som prästerskapet i och för fullgörandet af sina ämbetsåligganden icke
hade samma behof af organistens biträde som af klockarens, och att, äfven
om den nu föreslagna förändringen genomfördes, olägenheten af en olika
utdebitering i allt fall skulle kvarstå i fråga om andra kyrkobetjäntes,
såsom kyrkovaktares och orgeltrampares, aflöning, hvaruti prästerskapet
enligt meddelade resolutioner ej vore skyldigt deltaga.
Betänkligheter mot Riksdagens framställning hafva ock uttalats af
domkapitlen i Växjö, Kalmar, Västerås och Göteborg. Domkapitlet i Växjö
— som erinrar, hurusom, då Riksdagens förslag framträdt såsom eu följdriktig
utveckling af den grundsats, som genom tolkning af 5 § i nådiga
förordningen den 2 november 1883 angående allmänt ordnande af klockarnos
löneinkomster ansågs vara fastslagen, men denna tolkning, som visserligen
hade stöd i berörda stadgandes ordalydelse, dock tvifvelsutan hvarken
förutsetts eller åsyftats vid Kyrkomötets samtycke till sagda lagbestämmelse,
det kunde vara att befara, att ett fortgående på den sålunda inslagna
vägen möjligen skulle leda därhän, att yrkande skulle framkomma,
gående ut därpå, att prästerskapet äfvenledes skulle deltaga i församlingsafgifter
för sin egen aflöning — anser sig icke kunna underlåta att uttala
eu viss tvekan, när det gällde en rubbning af den grundsats, som af ålder
varit tillämpad i fråga om prästerskapets skyldighet att deltaga i aflöning
af kyrkliga ämbetsmän och betjänte. Domkapitlet i Kalmar har likaledes
förmenat det hafva varit till följd af förbiseende, som prästerskapet genom
ofvan åberopade nådiga förordning afhändts pri vi legieför månen af frihet
från deltagande i klockarens aflöning, samt fördenskull, och då i små församlingar,
där prästen ofta vore den enda eller eu af de få för inkomst
af kapital eller arbete skattande, hans bidrag för dylika ändamål som det
nu ifrågasatta kunde blifva ganska betungande, tillstyrkt, att lösningen af
den anomali i den kyrkliga lagstiftningen, som förefunnes i fråga om
klockare- och organistlönernas utgörande, måtte ställas i sammanhang med
ett allmänt ordnande af prästerskapets löneförhållanden. Domkapitlen i
Västerås och Göteborg hafva helt och hållet afstyrkt den af Riksdagen
föreslagna förändringen. Domkapitlet i Västerås har åberopat, att då, såsom
i ett af kontraktsprosten A. M. Nyman till domkapitlet afgifvet ytt
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
rande i ärendet erinrats, sättet för de olika utdebiteringarna nog kunde
med god vilja så förenklas, att olägenheterna däraf blefve minimala, samt
den frihet, prästerskapet nu åtnjöte från deltagande i organistlön, torde
få anses såsom en dem tillkommande löneförmån, någon ändring härutinnan
åtminstone under nuvarande lönereglering näppeligen syntes kunna
eller böra ifrågakomma, helst den nu afsedda skyldigheten att bidraga till
organistens aflöning, ehuru i och för sig obetydlig, dock i mindre församlingar
kunde komma att medföra ökade utgifter för den enskilde. Domkapitlet
i Göteborg har framhållit, bland annat, att den omständigheten,
att en del präster stillatigande åtagit sig en utskyld, icke borde kunna
berättiga till att på andra prästmän lägga en ökad tunga, som väl i
många fall skulle blifva obetydlig, men i andra åter komma att kännas
mycket tryckande.
Af öfverståthållareämbetet och länsstyrelserna har Riksdagens framställning
i hufvudsak lämnats utan anmärkning. Öfverståthållareämbetet
har dock förmält, att då, såsom Stockholms stads konsistorium meddelat,
hufvudstadens präster redan bidroge till såväl klockare- som organistlönen,
någon bestämmelse i nu ifrågakomna hänseende icke, hvad Stockholm
anginge, syntes erforderlig. Vidare har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län ansett, att med utfärdandet af särskild bestämmelse
därom, att organistlön skulle utgå efter samma grunder som kommunalutskylder,
borde kunna utan nämnvärd olägenhet anstå intill dess
Eders Kungl. Maj:t funne skäligt förordna om ett allmänt ordnande af
organisternas löneinkomster, i likhet med hvad som skett i fråga om
klockarnes. Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvaiide i Alfsborgs
län ifrågasatt, huruvida icke med nu föreliggande ärende kunde
anstå i afbidan på lösningen af frågan om reglering af organisternas löneförmåner.
Af öfriga länsstyrelser har en del endast förklarat sig icke
hafva något att erinra mot bifall till framställningen, under det andra
särskildt betonat behofvet af en sådan lagbestämmelse som den nu ifrågasatta
samt fördenskull uttryckligen tillstyrkt och förordat Riksdagens härutinnan
gjorda hemställan, därvid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län tillika framhållit, att den nya lagbestämmelsen borde
omedelbart träda i kraft utan afbidan på utgången af gällande lönekonventioner
för vederbörande prästerskap. Till stöd för den föreslagna förändringen
har hufvudsakligen åberopats, att därigenom endast komme att
lagfästas de grunder, efter Indika organistlönerna redan inom ett flertal
församlingar utdebi terad es, och att det måste anses önskvärd t, att samma
Katigt. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 7
i och för sig lämpliga grunder i förevarande afseende blefve tillämpade
öfverallt i riket.
Kammarkollegium erinrar till en början om innehållet af 30 § i 24
kapitlet kyrkolagen, enligt hvilken § organisten väljes af kyrkoherden och
församlingen, som honom lönar, allt som de däröfver kunna förenas. I
fråga om val af organist hade väl sedermera tid efter annan närmare
föreskrifter blifvit meddelade, men beträffande organisternas löneförmåner
och desammas utgörande funnes fortfarande ingen annan bestämmelse än
som innefattades i sagda § af 1686 års kyrkolag. Då prästerskapet af
ålder varit befriadt från skyldigheten att för sina löneinkomster deltaga i
församlingarnas utgifter till kyrkobetjäningens aflönande, hade den åsikten
ock numera gjort sig gällande, att prästerskapet enligt sina privilegier
ägde att fortfarande åtnjuta samma förmån utan vidare inskränkning, än
som betingades af bestämmelsen i nådiga förordningen den 2 november
1883, att klockares i penningar utgående lön skulle sammanskjutas efter
de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet vore
stadgade, åt hvilken bestämmelse gifvits den tolkning, att prästerskapet
vore pliktigt att i likhet med andra skattskyldiga deltaga i klockares aflöning.
Kammarkollegium erinrar, hurusom denna åsikt äfvenledes blifvit
af Eders Kungl. Maj:t vid flera tillfällen bekräftad, i hvilket hänseende
åberopas åtskilliga af Eders Kungl. Maj:t i sådan riktning fattade beslut.
Vidare anför kammarkollegium, att då prästerskapet sålunda numera
allmänt deltoge i klockares aflöning, kunde kammarkollegium för sin del
icke finna annat än lämpligt, att ett sådant deltagande ägde rum jämväl
i fråga om organistlön, helst klockare- och organistbefattningarna, åtminstone
på landsbygden, vanligen vore förenade, samt den härför utgående
aflöning flerstädes torde vara gemensam för båda befattningarna utan närmare
utredning därom, huru mycket belöpte på den ena eller andra befattningen.
Då för önskvärdheten af en för hela riket gällande bestämmelse
i det syfte, Riksdagen angifvit, jämväl syntes tala den omständigheten,
att den af Riksdagen ifrågasatta anordningen, enligt hvad upplyst
blifvit, redan faktiskt tillämpades inom en mängd församlingar, funne sig
kammarkollegium, med afseende å hvad sålunda och i öfrigt i ärendet
förekommit, hafva all anledning biträda den härutinnan af Riksdagen gjorda
och af de flesta i ärendet hörda myndigheter understödda framställningen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med förmälan att aflöningen
till organisterna vid vissa domkyrkor, enligt hvad kammarkollegium
inhämtat, torde bestridas delvis eller i sin helhet ur domkyrkornas kassor
enligt för dem fastställda stater, hemställer kammarkollegium att, med
8
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 30.
ändring eller förklaring af 30 § i 24 kapitlet kyrkolagen, måtte utfärdas
allmän bestämmelse därom, att organistlön skall, i den mån densamma
åligger menighet, i likhet med klockares i penningar utgående aflöning
sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande
i allmänhet äro stadgade.
Vid underdånig anmälan den 29 augusti 1903 af Riksdagens skrifvelse
med däröfver afgifna yttranden anförde jag, att jag ansåge förevarande
ämne vara af beskaffenhet att, jämlikt 114 § regeringsformen och prästerskapets
privilegier den 16 oktober 1723, för utfärdande af den utaf Riksdagen
ifrågasatta bestämmelse erfordrades Kyrkomötets bifall; och beslöt
Eders Kungl. Maj:t, på min, af öfriga närvarande statsrådsledamöter biträdda,
hemställan, inhämta yttrande af Kyrkomötet, huruvida Kyrkomötet
för sin del hade något att erinra mot en bestämmelse i det af Riksdagen
angifna syfte.
Uti sin omförmälda, till svar härå aflåtna skrifvelse har Kyrkomötet
yttrat följande:
I likhet med Riksdagen och flertalet i ärendet hörda myndigheter
ansåge äfven Kyrkomötet lämpligt, att den prästerskapet redan åliggande
skyldigheten att deltaga i klockares aflöning utsträcktes till att omfatta
jämväl deltagande i organistlön. Någon hållbar grund till en olikhet i
berörda afseende mellan dessa slag af löner torde nämligen icke finnas.
Kyrkomötet hyste så mycket mindre någon betänklighet att förorda det
framlagda förslaget, som det tillvägagående, hvilket nu skulle erhålla laglig
stadfästelse, med prästernas begifvande redan tillämpades inom ett stort
antal, kanske de flesta församlingar.
Såsom kammarkollegium framhållit, borde det ifrågasatta stadgandet
icke medföra ändring i de på vissa orter förefintliga särskilda förhållanden,
enligt hvilka organistlön helt eller delvis utginge af kassor, donationer
eller eljest af andra medel än bidrag från församlingsmedlemmarne. Någon
uttrycklig föreskrift härom torde emellertid knappast vara erforderlig, då
tvekan i berörda hänseende lika litet borde uppstå i detta fall som i fråga
om klockarelön, beträffande hvilken dylik föreskrift icke funnes meddelad
eller visat sig behöflig.
Kyrkomötet finge alltså i underdånighet anmäla, att Kyrkomötet mot
Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke haft något att erinra.»
Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med angifna grunder
utarbetadt förslag till lag angående sättet för organistlöns utgående; och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuugl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. ;)
hemställde departementschefen, att förslaget måtte Riksdagen till antagande
föreläggas.
Till denna hemställan, i hvilken statsrådets öfriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle nådig proposition af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Edward Bäcklin.
Bih. till Biktd. Prot. 1904. 1 Sand. 1 Afd. 12 Höft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- LU 1904:3 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående sättet för organistlöns utgående. s. 4 i texten