Angående en väganläggning frän Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk och från Kölmjärv till Tallsjön inom Norrbottens län
8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1904:34, Angående en väganläggning frän Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk och från Kölmjärv till Tallsjön inom Norrbottens län
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
N:o 34.
Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående
en väganläggning frän Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven
eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk och
från Kölmjärv till Tallsjön inom Norrbottens län; gifven
Stockholms slott den 31 december 1903.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att till fullbordande af anläggning af vägdelarne från Tallsjön förbi
Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk
och från Kölmjärv till Tallsjön anslag må, under förutsättning att vederbörande
väghållningsskyldige i behörig ordning ålägges att för framtiden
underhålla ofvannämnda vägsträckor, kunna från af Riksdagen
till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för
vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget
icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för
väganläggningen beräknade kostnaden.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kunglJnåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Hjälmar Westring.
Bih. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afl. 16 Häft. (N:r 34.)
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 31
december 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen och
Virgin.
Departementschefen statsrådet Westring anförde härefter:
Genom nådigt bref den 30 oktober 1891 har Eders Kungl. Maj:t
till anläggning af den del af utfartsväg från Talljärv m. fl. byar inom
öfverkalix socken af Norrbottens län, som faller mellan Bönälfven och
Heden, af 1891 års vägbyggnadsfond anvisat ett statsanslag af 11,600
kronor, hvilket anslag sedermera genom nådigt bref den 17 juli 1896,
i följd af ändring i planen, ökats med 6,800 kronor af sistnämnda års
vägbyggnadsfond, hvarefter väganläggningen, med en längd af 13,427
meter, den 3 januari 1898 blifvit afsynad och godkänd.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t, för fullbordande af återstående
delar af samma utfartsväg, genom särskilda nådiga bref dels den 17
februari 1893 för anläggning af den del af vägen, som faller mellan
Kölmjärv och Bönälfven, hvilket arbete beräknats kosta 21,100 kronor,
af 1893 års vägbyggnadsfond beviljat ett statsbidrag af 12,000 kronor
äfvensom fastställt plan för arbetet, dels den 28 septemter 1893, med
ändring af sistnämnda plan och med fastställelse af ny plan för utfartsvägen
i afseende å den del af densamma, som sträcker sig från
Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, hvilken vägdel
beräknats kosta 21,180 kronor, medgifvit, att den beviljade anslagssumman,
12,000 kronor, finge användas till sistberörda vägarbete, dels
ock den 17 mars 1894 för anläggning af de delar af nämnda utfartsväg,
som sträckte sig från Talljärv till Bredträsk och från Kölmjärv
till Tallsjön, hvilket arbete beräknats kosta 31,210 kronor, anvisat ett
anslag af 20,800 kronor att utgå af 1894 års vägbyggnadsfond äfvensom
fastställt plan för arbetet.
Af förenämnda genom nådiga brefven den 17 februari 1893 och
den 17 mars 1894 beviljade statsbidrag hafva utbetalts
å det förra......................................................... 9,600 kr.
å det senare....................................................... 13,000 »
eller tillhopa 22,600 kr.
Uti underdånig skrifvelse den 30 april 1903 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att uti en till styrelsen afgifven berättelse
öfver inspektioner af allmänna arbeten inom öfre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
verkställda under år 1897, dåvarande distriktschefen
därstädes, numera öfverdirektören och chefen för nämnda styrelse
F. Wijnbladh angående vägdelarna från Tallsjön förbi Bredträsk
till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk och från
Kölmjärv till Tallsjön anfört följande.
Under de senaste åren hade på grund af bristande tillgång hos
delägarne i de fattiga byar, som åtagit sig vägarbetets genomförande,
detsamma bedrifvits synnerligen lamt och läge sedan år 1897 alldeles nere,
hvadan fara vore för handen, att det redan verkställda arbetet förfölle.
För byamännen förefunnes så godt som inga möjligheter att förskaffa
sig nödiga penningemedel för vägarbetets vidare bedrifvande, enär de
fleste af dem vore hänvisade att för sin utkomst vissa tider af året
söka tillfällig arbetsförtjänst å andra orter, hvartill komme, att den
för arbetets utförande tillsatta direktionen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län lagsökts för förskotterade medel
4
Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
för redan verkställdt arbete, 18,885 kronor 97 öre, jämte ränta och kostnader.
I det för väganläggningen upprättade kostnadsförslag vore kostnaderna
därför alldeles för lågt beräknade och, ehuru god vilja att
efter bästa förmåga fullgöra arbetet funnes hos byamännen, syntes dock
endast genom ytterligare anslag möjlighet förefinnas att få arbetet å
de båda vägdelarne fullbordadt.
Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, att intressenterna
i företaget i skrifvelse den 1 juni 1898 till Eders Kungl Maj:ts
befallningshafvande i nämnda län anmält, att under byggnaden det för
väganläggningen beviljade statsanslag visat sig icke på långt när räcka
till att betäcka två tredjedelar af den kostnad, hvartill densamma i
verkligheten komme att uppgå, och fördenskull anhållit, att Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ville föranstalta om ny undersökning af våglinjen
och i sammanhang därmed om upprättande af ett nytt kostnadsförslag.
Denna framställning hade af Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
tillstyrkts på den grund, att priset å arbetskrafter och material
väsentligen ökats efter det förra kostnadsförslagets upprättande.
Med anledning af såväl denna framställning som distriktschefens förut
omförmälda inspektionsberättelse hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordnat om ny kostnadsberäkning för ifrågavarande väganläggning.
Det nya kostnadsförslaget, upprättadt år 1903 af förbemälde Wijnbladh,
upptoge kostnaden för redan verkställda arbeten till 25,084 kronor
20 öre samt återstående kostnad för arbetets fullbordande till 112,770
kronor.
Uti en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifven, till Eders
Kungl. Maj:t ställd skrifvelse af den 1 april 1903 har Eders Kungl.
Maj:ts bemälde befallningshafvande beträffande nu ifrågavarande vägarbete
anfört följande.
Vägarbetet hade i flera år legat nere, enär intressenterna, hvilka
utgjordes af fattiga hemmansägare och åbor i det inre af Öfverkalix
socken, misströstade om sin förmåga att fullborda företaget och än
mera att kunna underhålla vägen, om och när den blefve fullbordad.
Modlösheten hade gått så långt, att flera af intressenterna sålt sina
hemman för att blifva fria från sina förpliktelser i afseende på företaget.
Ett återkräfvande af det uppburna statsanslaget skulle otvifvelaktigt
hafva till följd, att de återstående intressenterna och de af deras
borgesmän, som ännu lefde, blefve ruinerade. Angeläget vore ock,
att arbetsförtjänst under 1903 års sommar bereddes den af 1902 års
missväxt hemsökta befolkningen i ifrågavarande trakter, där sädesskörden
totalt slagit fel och där folket fördenskull befunne sig i stort betryck.
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
5
På grund häraf och af hvad i öfrigt anförts har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande hemställt, att Eders Kungl. Magt täcktes föreslå
1903 års Riksdag att, under förutsättning att öfverkalix vägliållningsdistrikt
åtoge sig vägens framtida underhåll, antingen anslå medel till
fullbordande af ifrågavarande vägbyggnadsarbete från Talljärv till Bönälfven
uteslutande på bekostnad af statsmedel eller ock medgifva, att
1903 års vägbyggnadsfond finge för ändamålet anlitas utan hänsyn till
de villkor i afseende på bidrag från orterna, som af Riksdagen tidigare
förbundits med anslag ur vägfonden.
För egen del har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sin förberörd
a underdåniga skrifvelse anfört, att styrelsen på de af distriktschefen
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anförda grunder
samt särskildt med hänsyn därtill, att de enskilda delägarne i de
respektive byarne, med hvilka kontrakt angående vägens anläggning
afslutats, af ogynnsamma omständigheter, såsom missväxt in. m., blifvit
utblottade, ansåge ifrågavarande vägbyggnadsföretag icke kunna utan
ytterligare anslag fullbordas. I likhet med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
funne styrelsen äfven den omständigheten, att befolkningen
i de trakter, vägen vore afsedd att genomlöpa, till följd af 1902
års missväxt befunne sig i nödställd belägenhet, kraftigt mana därtill, att
under 1903 års sommar tillfälle till arbete bereddes densamma. Styrelsen
har fördenskull i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Magt
täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen besluta, att, därest vägens
framtida underhåll genom i behörig ordning tillkommet beslut kunde
blifva ordnadt, af vägbyggnadsmedel, som dels redan vore anslagna
dels under närmaste framtiden kunde varda ställda till Eders Kungl.
Maj:ts disposition, finge, utan fordran på tillskott från intressenternas
sida, utöfver redan beviljadt anslag å 32,800 kronor, hvaraf 22,600
kronor i statskontoret uppburits, enligt förenämnda af Wijnbladh uppgjorda
kostnadsförslag, för ifrågavarande väganläggning Bönälfven—
Bredträsk—Talljärv med biväg Bredträsk—Kölmjärv användas ett belopp
af högst 102,570 kronor, däraf för år 1903 af odisponerade vägmedel,
96,100 kronor, ett belopp af 35,000 kronor.
Vidare har styrelsen hemställt att, därest Riksdagen skulle bifalla
detta förslag, Eders Kungl. Maj:t täcktes dels fastställa det af Wijnbladh
upprättade kostnadsförslaget dels anbefalla styrelsen att utföra
arbetet genom styrelsens direkta försorg och vidtaga de åtgärder, som
af Eders Kungl. Maj:ts beslut i öfrigt påkallades.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Till följd af nådig remiss har chefen för generalstaben uti detta
ärende afgifvit underdånigt utlåtande af den 14 maj 1903 och därvid
tillstyrkt nådigt bifall till den gjorda framställningen.
De af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnade uppgifter utvisa,
att den för ifrågavarande vägföretag tidigare beräknade kostnad, som
legat till grund för de beviljade statsbidragens bestämmande till sammanlagdt
32,800 kronor likasom för intressenternas åtagande att mot
uppbärande däraf utföra företaget, uppgått till ett belopp af tillhopa
52,390 kronor, men att dessa beräkningar visat sig vara alldeles felaktiga.
Det af öfverste Wijnbladh sedermera omarbetade kostnadsförslaget,
som får anses angifva det belopp, hvartill kostnaderna i verkligheten
komma att stiga, upptager nämligen en totalsumma af icke
mindre än 137,854 kronor 20 öre. Denna högst betydliga skillnad
mellan kostnadsförslagens slutsummor skulle redan i sig själf utgöra
skäl för en afsevärd ökning af det bidrag, som af statsmedel anvisats
till ifrågavarande vägars anläggande. Emellertid framgår af vederbörande
myndigheters framställningar att, äfven om statsbidraget skulle
höjas till sedvanliga två tredjedelar af det i det senaste kostnadsförslaget
upptagna belopp, intressenterna, som under vanliga förhållanden
knappast förmått fullgöra sitt åtagande, numera under de bekymmersamma
förhållanden, som genom 1902 års missväxt ännu trycka denna
del af landet, ingalunda skulle mäkta att ens till någon del fortsätta eller
ännu mindre utföra detta företag, som för sitt fullbordande visat sig
kräfva nära tre gånger högre omkostnader än hvad som från början
ställts i utsikt. Det återstår då endast att antingen låta det påbörjade
vägarbetet förfalla, för hvilken händelse intressenterna kontraktsenligt
äro skyldiga att återbära hvad af statsbidraget till dem redan utbetalts,
eller ock att staten träder emellan genom att till hela beloppet bestrida
kostnaden för vägföretagets fullbordande. Men genom vägarbetets nedläggande
skulle de å anläggningen redan verkställda arbetena göras
värdelösa och sålunda motsvarande af staten och de enskilda gjorda
uppoffringar blifva utan någon nytta, och ett återkräfvande hos intressenterna
af hvad de uppburit skulle, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande meddelat, för dessa medföra synnerligen ödesdigra
följder.
Redan af detta skäl sjmes mig ifrågavarande vägföretag icke böra
förfalla, utan den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade utvägen
i stället föredragas.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Men det gifves äfven ett annat skäl, som kraftigt talar för
ett verksamt understöd från statens sida. Det är den af såväl nämnda
styrelse som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållna omständigheten,
att ortens befolkning för sin utkomst är i stort behof
af arbetsförtjänst. Visserligen afsågo nämnda myndigheters framställningar
i ärendet, att det statsbidrag, som ifrågasattes, skulle kunnat
utgå redan under innevarande års sommar för att i någon män afhjälpa
den då rådande nöden, ehuru ärendet först så sent under innevarande
års riksdag inkom, att det ej kunde föranleda någon framställning till
Riksdagen. Men efter hvad redan nu är kändt torde samma behof
att bereda befolkningen i dessa trakter tillfälle till arbetsförtjänst,
om också måhända icke i fullkomligt lika hög grad, förefinnas under
nästa år.
Jag anser mig därför böra förorda framställning till Riksdagen i
syfte att till fullbordande af ifrågavarande vägdelar anslag från vägbygguadsf°nden
må kunna beviljas utan iakttagande af villkoret, att
statsbidraget ej må öfverskrida två tredjedelar af kostnaden.
Ehuru Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin förberörda
underdåniga skrifvelse vidrört den svårighet, intressenterna ansett skola
möta för dem att, efter vägdelarnes fullbordande, underhålla desamma,
har likväl i samma skrifvelse, likasom i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hemställan i ärendet, för statsbidrags beviljande till hela kostnadsbeloppet
förutsatts, att vederbörande väghållning-sskyldige skulle
ansvara för vägunderhållet.
Då vidare ifrågavarande väg kommer att blifva till stor nytta för
orten, synes mig — med hänsyn äfven till principen om att med statsbidrag
understödda allmänna arbeten böra af vederbörande intressenter
för framtiden underhållas — nu ifrågavarande intressenter icke heller
böra befrias från samma skyldighet, utan torde vid beslut om ifrågavarande
vägarbetes utförande med användande uteslutande af statsmedel
böra göras förbehåll därom, att vederbörande väghållningsskyldige iklädas
ansvar för vägens framtida underhåll.
Arbetet med vägföretagets fullbordande synes mig, då detsamma
sker uteslutande på statens bekostnad, icke böra lämnas åt intressenterna
att utföra, utan omhänderhafvas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
enligt de för ombesörjande af arbete för statens räkning gällande
föreskrifter. Kostnaderna torde, enligt hvad jag från styrelsen
inhämtat, lämpligen kunna fördelas på två år, i hvilket fall vägen
skulle kunna blifva färdig inom 1905 års utgång, såvida icke arbetet
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
fördröjes genom i dessa glest bebyggda trakter tänkbara hinder, som
dock nu ej kunna förutses.
I händelse hvad jag kommer att föreslå vinner bifall, torde jag
framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om de
närmare bestämmelser, som böra i afseende å arbetets utförande meddelas.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att till fullbordande af anläggning af vägdelarne från Tallsjön
förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk
och från Kölmjärv till Tallsjön anslag må, under förutsättning att
vederbörande väghållningsskyldige i behörig ordning ålägges att för
framtiden underhålla ofvannämnda vägsträckor, kunna från af Riksdagen
till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för
vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget
icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för
väganläggningen beräknade kostnaden.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder lämna bifall samt förordnade, att proposition i
ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
E. K. Almqvist.
Stockholm, E. L. Beckman» Boktr., 1904.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1904:58 Utlåtande, i anledning af Kungl. Majis proposition angående en våganläggning från Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Br s. 7 i texten