Sök i Ratio Lex

Angående en väganläggning frän Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk och från Kölmjärv till Tallsjön inom Norrbottens län

8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:34, Angående en väganläggning frän Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk och från Kölmjärv till Tallsjön inom Norrbottens län

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

N:o 34.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående

en väganläggning frän Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven

eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk och

från Kölmjärv till Tallsjön inom Norrbottens län; gifven

Stockholms slott den 31 december 1903.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att till fullbordande af anläggning af vägdelarne från Tallsjön förbi

Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk

och från Kölmjärv till Tallsjön anslag må, under förutsättning att vederbörande

väghållningsskyldige i behörig ordning ålägges att för framtiden

underhålla ofvannämnda vägsträckor, kunna från af Riksdagen

till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för

vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget

icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för

väganläggningen beräknade kostnaden.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kunglJnåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hjälmar Westring.

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afl. 16 Häft. (N:r 34.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 31

december 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Departementschefen statsrådet Westring anförde härefter:

Genom nådigt bref den 30 oktober 1891 har Eders Kungl. Maj:t

till anläggning af den del af utfartsväg från Talljärv m. fl. byar inom

öfverkalix socken af Norrbottens län, som faller mellan Bönälfven och

Heden, af 1891 års vägbyggnadsfond anvisat ett statsanslag af 11,600

kronor, hvilket anslag sedermera genom nådigt bref den 17 juli 1896,

i följd af ändring i planen, ökats med 6,800 kronor af sistnämnda års

vägbyggnadsfond, hvarefter väganläggningen, med en längd af 13,427

meter, den 3 januari 1898 blifvit afsynad och godkänd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t, för fullbordande af återstående

delar af samma utfartsväg, genom särskilda nådiga bref dels den 17

februari 1893 för anläggning af den del af vägen, som faller mellan

Kölmjärv och Bönälfven, hvilket arbete beräknats kosta 21,100 kronor,

af 1893 års vägbyggnadsfond beviljat ett statsbidrag af 12,000 kronor

äfvensom fastställt plan för arbetet, dels den 28 septemter 1893, med

ändring af sistnämnda plan och med fastställelse af ny plan för utfartsvägen

i afseende å den del af densamma, som sträcker sig från

Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, hvilken vägdel

beräknats kosta 21,180 kronor, medgifvit, att den beviljade anslagssumman,

12,000 kronor, finge användas till sistberörda vägarbete, dels

ock den 17 mars 1894 för anläggning af de delar af nämnda utfartsväg,

som sträckte sig från Talljärv till Bredträsk och från Kölmjärv

till Tallsjön, hvilket arbete beräknats kosta 31,210 kronor, anvisat ett

anslag af 20,800 kronor att utgå af 1894 års vägbyggnadsfond äfvensom

fastställt plan för arbetet.

Af förenämnda genom nådiga brefven den 17 februari 1893 och

den 17 mars 1894 beviljade statsbidrag hafva utbetalts

å det förra......................................................... 9,600 kr.

å det senare....................................................... 13,000 »

eller tillhopa 22,600 kr.

Uti underdånig skrifvelse den 30 april 1903 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat, att uti en till styrelsen afgifven berättelse

öfver inspektioner af allmänna arbeten inom öfre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,

verkställda under år 1897, dåvarande distriktschefen

därstädes, numera öfverdirektören och chefen för nämnda styrelse

F. Wijnbladh angående vägdelarna från Tallsjön förbi Bredträsk

till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk och från

Kölmjärv till Tallsjön anfört följande.

Under de senaste åren hade på grund af bristande tillgång hos

delägarne i de fattiga byar, som åtagit sig vägarbetets genomförande,

detsamma bedrifvits synnerligen lamt och läge sedan år 1897 alldeles nere,

hvadan fara vore för handen, att det redan verkställda arbetet förfölle.

För byamännen förefunnes så godt som inga möjligheter att förskaffa

sig nödiga penningemedel för vägarbetets vidare bedrifvande, enär de

fleste af dem vore hänvisade att för sin utkomst vissa tider af året

söka tillfällig arbetsförtjänst å andra orter, hvartill komme, att den

för arbetets utförande tillsatta direktionen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län lagsökts för förskotterade medel

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

för redan verkställdt arbete, 18,885 kronor 97 öre, jämte ränta och kostnader.

I det för väganläggningen upprättade kostnadsförslag vore kostnaderna

därför alldeles för lågt beräknade och, ehuru god vilja att

efter bästa förmåga fullgöra arbetet funnes hos byamännen, syntes dock

endast genom ytterligare anslag möjlighet förefinnas att få arbetet å

de båda vägdelarne fullbordadt.

Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, att intressenterna

i företaget i skrifvelse den 1 juni 1898 till Eders Kungl Maj:ts

befallningshafvande i nämnda län anmält, att under byggnaden det för

väganläggningen beviljade statsanslag visat sig icke på långt när räcka

till att betäcka två tredjedelar af den kostnad, hvartill densamma i

verkligheten komme att uppgå, och fördenskull anhållit, att Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ville föranstalta om ny undersökning af våglinjen

och i sammanhang därmed om upprättande af ett nytt kostnadsförslag.

Denna framställning hade af Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande

tillstyrkts på den grund, att priset å arbetskrafter och material

väsentligen ökats efter det förra kostnadsförslagets upprättande.

Med anledning af såväl denna framställning som distriktschefens förut

omförmälda inspektionsberättelse hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förordnat om ny kostnadsberäkning för ifrågavarande väganläggning.

Det nya kostnadsförslaget, upprättadt år 1903 af förbemälde Wijnbladh,

upptoge kostnaden för redan verkställda arbeten till 25,084 kronor

20 öre samt återstående kostnad för arbetets fullbordande till 112,770

kronor.

Uti en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifven, till Eders

Kungl. Maj:t ställd skrifvelse af den 1 april 1903 har Eders Kungl.

Maj:ts bemälde befallningshafvande beträffande nu ifrågavarande vägarbete

anfört följande.

Vägarbetet hade i flera år legat nere, enär intressenterna, hvilka

utgjordes af fattiga hemmansägare och åbor i det inre af Öfverkalix

socken, misströstade om sin förmåga att fullborda företaget och än

mera att kunna underhålla vägen, om och när den blefve fullbordad.

Modlösheten hade gått så långt, att flera af intressenterna sålt sina

hemman för att blifva fria från sina förpliktelser i afseende på företaget.

Ett återkräfvande af det uppburna statsanslaget skulle otvifvelaktigt

hafva till följd, att de återstående intressenterna och de af deras

borgesmän, som ännu lefde, blefve ruinerade. Angeläget vore ock,

att arbetsförtjänst under 1903 års sommar bereddes den af 1902 års

missväxt hemsökta befolkningen i ifrågavarande trakter, där sädesskörden

totalt slagit fel och där folket fördenskull befunne sig i stort betryck.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

5

På grund häraf och af hvad i öfrigt anförts har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hemställt, att Eders Kungl. Magt täcktes föreslå

1903 års Riksdag att, under förutsättning att öfverkalix vägliållningsdistrikt

åtoge sig vägens framtida underhåll, antingen anslå medel till

fullbordande af ifrågavarande vägbyggnadsarbete från Talljärv till Bönälfven

uteslutande på bekostnad af statsmedel eller ock medgifva, att

1903 års vägbyggnadsfond finge för ändamålet anlitas utan hänsyn till

de villkor i afseende på bidrag från orterna, som af Riksdagen tidigare

förbundits med anslag ur vägfonden.

För egen del har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sin förberörd

a underdåniga skrifvelse anfört, att styrelsen på de af distriktschefen

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anförda grunder

samt särskildt med hänsyn därtill, att de enskilda delägarne i de

respektive byarne, med hvilka kontrakt angående vägens anläggning

afslutats, af ogynnsamma omständigheter, såsom missväxt in. m., blifvit

utblottade, ansåge ifrågavarande vägbyggnadsföretag icke kunna utan

ytterligare anslag fullbordas. I likhet med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

funne styrelsen äfven den omständigheten, att befolkningen

i de trakter, vägen vore afsedd att genomlöpa, till följd af 1902

års missväxt befunne sig i nödställd belägenhet, kraftigt mana därtill, att

under 1903 års sommar tillfälle till arbete bereddes densamma. Styrelsen

har fördenskull i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Magt

täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen besluta, att, därest vägens

framtida underhåll genom i behörig ordning tillkommet beslut kunde

blifva ordnadt, af vägbyggnadsmedel, som dels redan vore anslagna

dels under närmaste framtiden kunde varda ställda till Eders Kungl.

Maj:ts disposition, finge, utan fordran på tillskott från intressenternas

sida, utöfver redan beviljadt anslag å 32,800 kronor, hvaraf 22,600

kronor i statskontoret uppburits, enligt förenämnda af Wijnbladh uppgjorda

kostnadsförslag, för ifrågavarande väganläggning Bönälfven—

Bredträsk—Talljärv med biväg Bredträsk—Kölmjärv användas ett belopp

af högst 102,570 kronor, däraf för år 1903 af odisponerade vägmedel,

96,100 kronor, ett belopp af 35,000 kronor.

Vidare har styrelsen hemställt att, därest Riksdagen skulle bifalla

detta förslag, Eders Kungl. Maj:t täcktes dels fastställa det af Wijnbladh

upprättade kostnadsförslaget dels anbefalla styrelsen att utföra

arbetet genom styrelsens direkta försorg och vidtaga de åtgärder, som

af Eders Kungl. Maj:ts beslut i öfrigt påkallades.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Till följd af nådig remiss har chefen för generalstaben uti detta

ärende afgifvit underdånigt utlåtande af den 14 maj 1903 och därvid

tillstyrkt nådigt bifall till den gjorda framställningen.

De af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnade uppgifter utvisa,

att den för ifrågavarande vägföretag tidigare beräknade kostnad, som

legat till grund för de beviljade statsbidragens bestämmande till sammanlagdt

32,800 kronor likasom för intressenternas åtagande att mot

uppbärande däraf utföra företaget, uppgått till ett belopp af tillhopa

52,390 kronor, men att dessa beräkningar visat sig vara alldeles felaktiga.

Det af öfverste Wijnbladh sedermera omarbetade kostnadsförslaget,

som får anses angifva det belopp, hvartill kostnaderna i verkligheten

komma att stiga, upptager nämligen en totalsumma af icke

mindre än 137,854 kronor 20 öre. Denna högst betydliga skillnad

mellan kostnadsförslagens slutsummor skulle redan i sig själf utgöra

skäl för en afsevärd ökning af det bidrag, som af statsmedel anvisats

till ifrågavarande vägars anläggande. Emellertid framgår af vederbörande

myndigheters framställningar att, äfven om statsbidraget skulle

höjas till sedvanliga två tredjedelar af det i det senaste kostnadsförslaget

upptagna belopp, intressenterna, som under vanliga förhållanden

knappast förmått fullgöra sitt åtagande, numera under de bekymmersamma

förhållanden, som genom 1902 års missväxt ännu trycka denna

del af landet, ingalunda skulle mäkta att ens till någon del fortsätta eller

ännu mindre utföra detta företag, som för sitt fullbordande visat sig

kräfva nära tre gånger högre omkostnader än hvad som från början

ställts i utsikt. Det återstår då endast att antingen låta det påbörjade

vägarbetet förfalla, för hvilken händelse intressenterna kontraktsenligt

äro skyldiga att återbära hvad af statsbidraget till dem redan utbetalts,

eller ock att staten träder emellan genom att till hela beloppet bestrida

kostnaden för vägföretagets fullbordande. Men genom vägarbetets nedläggande

skulle de å anläggningen redan verkställda arbetena göras

värdelösa och sålunda motsvarande af staten och de enskilda gjorda

uppoffringar blifva utan någon nytta, och ett återkräfvande hos intressenterna

af hvad de uppburit skulle, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande meddelat, för dessa medföra synnerligen ödesdigra

följder.

Redan af detta skäl sjmes mig ifrågavarande vägföretag icke böra

förfalla, utan den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade utvägen

i stället föredragas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Men det gifves äfven ett annat skäl, som kraftigt talar för

ett verksamt understöd från statens sida. Det är den af såväl nämnda

styrelse som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållna omständigheten,

att ortens befolkning för sin utkomst är i stort behof

af arbetsförtjänst. Visserligen afsågo nämnda myndigheters framställningar

i ärendet, att det statsbidrag, som ifrågasattes, skulle kunnat

utgå redan under innevarande års sommar för att i någon män afhjälpa

den då rådande nöden, ehuru ärendet först så sent under innevarande

års riksdag inkom, att det ej kunde föranleda någon framställning till

Riksdagen. Men efter hvad redan nu är kändt torde samma behof

att bereda befolkningen i dessa trakter tillfälle till arbetsförtjänst,

om också måhända icke i fullkomligt lika hög grad, förefinnas under

nästa år.

Jag anser mig därför böra förorda framställning till Riksdagen i

syfte att till fullbordande af ifrågavarande vägdelar anslag från vägbygguadsf°nden

må kunna beviljas utan iakttagande af villkoret, att

statsbidraget ej må öfverskrida två tredjedelar af kostnaden.

Ehuru Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin förberörda

underdåniga skrifvelse vidrört den svårighet, intressenterna ansett skola

möta för dem att, efter vägdelarnes fullbordande, underhålla desamma,

har likväl i samma skrifvelse, likasom i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

hemställan i ärendet, för statsbidrags beviljande till hela kostnadsbeloppet

förutsatts, att vederbörande väghållning-sskyldige skulle

ansvara för vägunderhållet.

Då vidare ifrågavarande väg kommer att blifva till stor nytta för

orten, synes mig — med hänsyn äfven till principen om att med statsbidrag

understödda allmänna arbeten böra af vederbörande intressenter

för framtiden underhållas — nu ifrågavarande intressenter icke heller

böra befrias från samma skyldighet, utan torde vid beslut om ifrågavarande

vägarbetes utförande med användande uteslutande af statsmedel

böra göras förbehåll därom, att vederbörande väghållningsskyldige iklädas

ansvar för vägens framtida underhåll.

Arbetet med vägföretagets fullbordande synes mig, då detsamma

sker uteslutande på statens bekostnad, icke böra lämnas åt intressenterna

att utföra, utan omhänderhafvas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

enligt de för ombesörjande af arbete för statens räkning gällande

föreskrifter. Kostnaderna torde, enligt hvad jag från styrelsen

inhämtat, lämpligen kunna fördelas på två år, i hvilket fall vägen

skulle kunna blifva färdig inom 1905 års utgång, såvida icke arbetet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

fördröjes genom i dessa glest bebyggda trakter tänkbara hinder, som

dock nu ej kunna förutses.

I händelse hvad jag kommer att föreslå vinner bifall, torde jag

framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om de

närmare bestämmelser, som böra i afseende å arbetets utförande meddelas.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att till fullbordande af anläggning af vägdelarne från Tallsjön

förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Bredträsk

och från Kölmjärv till Tallsjön anslag må, under förutsättning att

vederbörande väghållningsskyldige i behörig ordning ålägges att för

framtiden underhålla ofvannämnda vägsträckor, kunna från af Riksdagen

till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för

vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget

icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för

väganläggningen beräknade kostnaden.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i

nåder lämna bifall samt förordnade, att proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, E. L. Beckman» Boktr., 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1904:58 Utlåtande, i anledning af Kungl. Majis proposition angående en våganläggning från Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken, från Talljärv till Br s. 7 i texten