Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter kopparslagaren Carl Johan Eriksson från Mossön i Torpa socken

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:41, Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter kopparslagaren Carl Johan Eriksson från Mossön i Torpa socken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

1

N:o 41.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande

af kronans rätt till danaarf efter kopparslagaren

Carl Johan Eriksson från Mossön i Torpa

socken; gifven Stockholms slott den 31 december 1903.

Kopparslagaren Carl Johan Eriksson från Mossön under Börshult

i Torpa socken afled den 21 juni 1898 utan att efterlämna kända arfvingar.

Af instrumentet öfver den efter honom under därpå följde

juli månad förrättade bouppteckning inhämtas, att vid förrättningen tillstädesvarit,

förutom tillförordnade gode mannen för Erikssons okända

arfvingar länsmannen C. Brinkman, jämväl arbetaren August Olsson i

Erikslund, hos hviken den aflidne under senare tiden skulle varit boende,

samt att Erikssons efterlämnade tillgångar — däri ingingo hemmanet

7m mantal frälse Börshult i Torpa socken, bevillningstaxeradt till 600

kronor, förpantningslägenheten Mossön under ett mantal Börshult, värderad

till 750 kronor, jämte tillhörande åbyggnader, värderade till 150

kronor, samt lägenheten Erikslund under Tranås kvarn i Säby socken

med åbyggnader, värderad till 1,000 kronor — antecknats utgöra

3,092 kronor 40 öre och skulderna 1,084 kronor 84 öre, hvadan behållningen

uppgått till 2,007 kronor 56 öre.

Vid lagtima vårtinget med Ydre härad den 11 juli 1898 lät ofvanbemälde

August Olsson, under förmälan att Eriksson i lifstiden till förmån

för August Olsson upprättat muntligt testamente, till bestyrkande

häraf på ed höra nedannämnda personer, hvilka därvid berättade:

l:o) stenarbetaren Sven Johan Alfred Ekmark i Tranås: att vittnet

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Samt. 1 Afd. 23 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

toge på sin ed riktigheten af följande, af vittnet författade och vid

tillfället ingifna attest:

»Minnesteckning.

C. J. Eriksson sade till mig uti sistlidna februari månad och sedan

vid flera åtskilliga tillfällen, att hans fosterson August Olsson skulle

flytta till honom i vår och att han och hans hustru skulle sköta om

honom på gamla dar; och skulle de få ärfva honom. Då frågade jag

om Eriksson ej hade några släktingar. »Inte som jag vet», svarade

han, »men om så skulle vara, skall de hafva en tredjedel och August

och hans hustru två tredjedelar.» Sedan de på våren flyttat till Eriksson

sporde jag en tid efteråt honom: »Nå hvad tycker Eriksson om sin

fosterson», hvarpå Eriksson svarade: »Jo jag har det så roligt och bra

nu, skall Ekmark tro, de äro så snälla och August är så arbetsam, han

knogar bland stenarna, som Ekmark har väl sett, och det är väl icke

underligt, jag har ju sagt, att det skall bli hans en gång när jag dör»;

hvarjämte vittnet tilläde, dels att Eriksson på vittnets fråga, om

han ej skulle skrifva testamente, svarat, »det är väl ej så brådt om,

jag har ju ändå lofvat August, att han skall få ärfva mig», dels äfven

att vid de nu omvittnade tillfällena någon annan än vittnet ej varit

närvarande;

2:o) Sven Inge Petersson i Tranås, att vittnet toge på sin ed riktigheten

af innehållet i en så lydande attest:

»Uti december månad förra året och åtskilliga gånger under detta

år voro numera döde Eriksson från Mossön och jag tillsammans och

språkade som gamla goda vänner om hvarjehanda, och då bland annat

föll talet sig så »hvem skall ärfva dig, har du några släktingar?» Han

svarade då: »jo jag har en bror i Ryssland, men jag vet ej, om han

lefver, men jag har en fosterson, August, som skall ärfva mig, och

skall han och hans hustru komma till mig i vår och vårda mig på

gamla dar, för han är så snäll och rar.» Och sedan August flyttat till

Erikslund i våras, talade jag ofta med Eriksson och var han mycket

glad och belåten, för August var så arbetsam. Jag har varit bekant

med mannen omkring 50 år, men vet ej om han har några släktingar»;

hvarefter vittnet tilläde, att vid de omvittnade tillfällena någon

annan än vittnet ej varit närvarande; samt

3:o) Gustaf Petersson i Säthälla: att den 28 mars 1898, då vittnet

jämte andra personer biträdt vid August Olssons flyttning till Erikslund,

Eriksson enskildt yttrat till vittnet, att August Olsson skulle få all hans

kvarlåtenskap, enär August Olsson vore hans fosterson och Eriksson

fäst sig så mycket vid honom; att vid middagen samma dag, då tio

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

personer varit närvarande, Eriksson yttrat: »jag högaktar eder alla, emedan

I hjälpt August med flyttningen i detta svåra väglaget, själf har jag haft

mycket brådtom att fä allt i ordning, och det vore godt, om August

voro belåten och finge trefnad här, tv nu vill jag lämna honom det

som det står»;

och hade vittnena tillika sammanstämmande intygat, att de af

Erikssons yttranden fått den uppfattningen, att Eriksons mening varit,

att August Olsson skulle få allt hvad Eriksson ägde.

Vid ytterligare vittnesförhör, som i enahanda syfte den 3 oktober

1898 hölls vid Ydre häradsrätt, anförde Carl Sandberg i Traneryd, att

vittnet, som jämte flera andra personer, bland dem förut afbörda vittnet

Gustaf Petersson, biträdt vid August Olssons flyttning till Eriksson,

därvid hört den sistnämnde yttra, att August Olsson, som allt sedan

barndomen varit upptagen till fosterson af Eriksson, skulle erhålla all

dennes kvarlåtenskap; att Eriksson äfven förut vid åtskilliga tillfällen,

under omnämnande att han icke ägde några anförvanter med undantag

af en brorson, som emellertid antagligen då mera vore död, till vittnet

uttalat sin synnerliga välvilja för August Olsson och sin afsikt att denne

efter Erikssons död skulle bekomma all hans egendom; att Eriksson vid

samtliga dessa tillfällen varit vid fullt och sundt förstånd och handlat

frivilligt; samt att orsaken, hvarför det ifrågakomna förordnandet icke

blifvit skriftligen affattadt, enligt vittnets förmenande varit den, att

Eriksson, som till följd af ett slaganfall plötsligen aflidit, ansett, att

»däidill ännu varit god tid».

Protokollen öfver de två vittnesförhören ingåfvos i bevakningsändamål

berörda den 3 oktober 1898 till häradsrätten, som resolverade,

att testamentet skulle delgifvas den aflidnes närmaste arfvingar

eller, därest sådana ej funnes, kronans ombudsman i orten, hvilka ägde

att inom natt och år från delfåendet testamentet genom stämning i laga

ordning klandra.

Sedan i anledning häraf tillförordnade kronofogden M. Julin, å

Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, instämt August Olsson till Ydre

häradsrätt med yrkande, bland annat, att, som ifrågavarande muntliga

förordnande, på grund hvaraf August Olsson syntes vilja göra anspråk

på kvarlåtenskap en efter Eriksson, icke tillkommit i öfverensstämmelse

med gällande lag, Kungl. Maj:t och kronan, som, vid det förhållande

att kända arfvingar efter Eriksson icke funnes, vore berättigad till hans

kvarlåtenskap, måtte, oafsedt berörda förordnande, förklaras äga rätt

till danaarf efter Eriksson, yttrade häradsrätten i utslag den 9 juli 1900,

såvidt nu är i fråga, att, som ifrågavarande, af August Olsson såsom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

testamente efter Carl Johan Eriksson bevakade yttranden ej tillkommit

i den ordning, som för giltigheten af muntligt testamente funnes stadgad

i 16 kapitlet 1 § ärfdabalken, förklarades samma yttranden icke utgöra

hinder för Kungl. Maj:t och kronan att såsom danaarf tillträda Erikssons

efterlämnade egendom.

I detta häradsrättens utslag gjorde Göta hofrätt, hvarest August

Olsson efter vad fullföljde talan, ej ändring. Sedan August Olsson i

underdånighet sökt att få Konungens pröfning hemställa hofrättens

dom och högsta domstolen vid sakens föredragning bifallit af August

Olsson gjord framställning att få Gustaf Petersson i Säthälla och Karl

Sandberg i Traneryd vid Norra Vedbo häradsrätt såsom vittnen i saken

ånyo hörde, berättade bemälde personer vid med dem anställdt förhör:

l:o) Gustaf Petersson, efter det hans ofvan omförmälda vittnesberättelse

vid förhör den 11 juli 1898 inför Ydre häradsrätt blifvit. uppläst,

att han till alla delar vitsordade denna berättelse med följande

tillägg: att vittnet, som jämte vittnet Sandberg och åtskilliga andra

personer den 28 mars 1898 biträdt August Olsson vid flyttning af dennes

lösegendom till lägenheten Erikslund, efter framkomsten dit på förmiddagen

samtalat med Carl Johan Eriksson, därvid denne tackat vittnet

för biträdet vid flyttningen och i sammanhang därmed yttrat, att hans

mening vore, att August Olsson »skulle få allt hvad Eriksson ägde och

hade»; att vittnet med anledning häraf frågat, huru nära August Olsson

och Eriksson varit släkt, därtill Eriksson genmält, att något blodsband

ej förefunnes dem emellan, men att Eriksson åtta eller nio år före omvittnade

samtalet upptagit August Olsson såsom fosterson och under

nämnda tid »fäst sig så mycket» vid denne, att han »ville gifva honom

all sin egendom», och därvid ytterligare tillagt: »Ni skall få höra längre

fram på dagen»; att på vittnets fråga, huruvida det »varit testamente

mellan honom och August Olsson», Eriksson svarat: »Nej, det är det

ej, men jag skänker honom det ändå»; att då vittnet jämte öfriga omvittnade

personer senare på dagen ätit middag hos Eriksson å Erikslund,

denne i ett tal till de församlade tackat dem för deras biträde vid

flyttningen af sakerna och i sammanhang därmed yttrat: »Nu hören I

det godvänner, så mycket jag äger och har skall Olsson hafva, han skall

hafva det sådant det står och befinnes, så öfverlämnar jag det nu till

honom»; att August Olsson och dennes hustru vid tillfället upprepade

gånger uttryckt sin tacksamhet för gåfvan och i sällskap med Eriksson

och öfriga närvarande personer besett husbyggnaderna å Erikslund både

utvändigt och invändigt, därunder Eriksson flera särskilda gånger ytter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

lig-are bekräftat gåfvan af all sin egendom till August Olsson, som däröfver

uttryckt sin tacksamhet; att Eriksson, då han sagt sig skänka

sin egendom till August Olsson, auvändt yttrandet: »jag bortskänker

allt hvad jag äger och har», men ej nyttjat uttrycken testamente eller

gåfva med varm hand; samt att Eriksson vid tillfället handlat med fullt

och simdt förnuft samt utan tvång eller förledande; och

2:o) Sandberg, efter det jämväl vittnet erhållit del af sitt ofvan

omförmälda den 3 oktober 1898 inför Ydre häradsrätt afgifna vittnesmål,

att vittnet vitsordade detta vittnesmål med tillägg, att vid den af Gustaf

Petersson omvittnade middagen Eriksson i sitt tal till de närvarande

tackat dem för lämnadt biträde vid flyttningen till Erikslund af August

Olssons lösegendom och i sammanhang därmed yttrat, att Eriksson

»efter sin död skulle skänka August Olsson och hans hustru allt hvad

Eriksson ägde och hade, om de voro snälla och skötte honom till hans

dödsdag»; att Eriksson ej vid tillfället nämnt ordet testamente, men att,

såvidt vittnet kunnat uppfatta, Erikssons mening vid tillfället varit, att

äganderätten till all Erikssons egendom först efter hans död skulle

öfvergå å makarna Olsson; samt att Eriksson vid tillfället handlat med

sundt och fullt förnuft samt frivilligt.

Hofrättens dom blef af Kungl. Maj:t genom dom den 4 mars

innevarande år fastställd.

Nu har i en den 17 sistlidne juni till finansdepartementet ingifven

ansökning August Olsson anhållit, att kronans rätt till danaarf efter

merbemälde Carl Johan Eriksson måtte efterskänkas till förmån för

sökanden, och därvid företett dels ett för sökanden utfärdadt prästbetyg,

utvisande, att han är född den 25 augusti 1855, åtnjuter medborgerligt

förtroende och är medellös, dels äfven två så lydande intyg:

»Undertecknade, som den 28 mars 1898 biträdde, då August Olsson

i Erikslund dit flyttade sina saker, kunna intyga, att hans fosterfader

Carl Johan Eriksson från Mossön under Börshult då i vår gemensamma

närvaro med fullt och sundt förstånd samt af fri vilja förklarat sin

yttersta vilja vara, att hans fosterson August Olsson skulle bekomma

allt hvad Eriksson lämnade efter sig. Detta kunna vi med ed bekräfta.

Säthälla och Traneryd den 25 november 1900. G. Petterson, Carl

Sandberg. På en gång närvarande vittnen: Frans Gustafsson, Säthälla,

Johan Eneroth.»

»Att undertecknade, som voro personligen bekanta med aflidne

Carl Johan Eriksson från Mossön i Torpa socken af Östergötlands län,

vid upprepade samtal med denne hört honom alltid benämna August

Olsson »min fosterson», det varder härmed på begäran intygadt, äfven
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

som att Olsson under sin barndom några år vistats hos den aflidne

under dennes lifstid. Lilla Mölarp, Lundarp och Siggarp den 10 juli

1903. Frithiof Johansson, ordf. i Säby sins kom.-stämma adr. Tranås

L:a Mölarp, Samuel Gustafsson, nämndeman adr. Tranås, Lundarp,

Axel Johansson, Siggarp, landtbrukare adr. Tranås. Bevittnas af Emil

Wetterhall, fanjunkare adr. Tranås, J. Johansson, Ballstorp Tranås.»

öfver berörda ansökning bär Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Jönköpings län afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anfört, att med afseende därå, att Carl Johan

Eriksson enligt handlingarnas föranledande under sista tiden af sin lefnad

varit boende tillsammans med och erhållit vård af sökanden och hans

hustru, att sökanden af Eriksson betraktats och behandlats som fosterson

samt att vittnesberättelserna otvetydigt gåfve vid handen, att det varit

Erikssons mening, att sökanden, såsom ersättning för den vård, sökanden

och hans hustru lämnat Eriksson, skulle ärfva honom, Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, helst sökanden vore medellös, ansåge det

vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att ansökningen

bifölles.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som jämväl i ärendet sig yttrat,

har till en början meddelat, att, sedan Kungl. Maj:ts omförmälda dom

gifvits, ämbetet satt sig i förbindelse med gode mannen för Carl Johan

Erikssons okända arfvingar, ofvanbemälde Brinkman, och af denne bekommit

redogörelse för hans förvaltning af boet, af hvilken redovisning

inhämtades, bland annat, att boets egendom blifvit realiserad med undantag

af hemmanet Börshult, förpantningslägenheten Mossön och lägenheten

Erikslund; att Brinkman betalat boets gäld, därvid dock, enär försälj ningsmedlen

för den realiserade egendomen tillika med boets kontanta tillgångar

icke härtill varit tillräckliga, uppkommit en boets skuld till

Brinkman, den 9 sistlidna maj uppgående till ett belopp af 442 kronor 21 öre.

På förfrågan af advokatfiskalsämbetet, huruvida, därest kronan

komme att afstå sin rätt till danaarf efter Carl Johan Eriksson, Brinkman

åtnöjdes att för utfående af sin omförmälda fordran hålla sig endast till

sökanden, hade Brinkman svarat jakande och till bevis härom afgifvit

ett så lydande skriftligt förklarande:

»Med anledning däraf att August Olsson i Erikslund hos Kungl.

Magt gjort underdånig framställning därom, att kronans rätt till danaarf

efter aflidne Carl Johan Eriksson från Mossön måtte varda efterskänkt

till förmån för Olsson, förklarar jag, på begäran af kammaradvokatfiskalsämbetet,

att jag, för den händelse kronans omförmälda rätt varder

efterskänkt till förmån för bemälde Olsson, befriar kronan från allt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 41.

ansvar för min hos ofvannämnda slerbhus ägande fordran, som den 9

maj 1903 uppgått till ett belopp af fyrahundrafyrtiotvå (442) kronor

21 öre. Söderköping den 20 okt. 1903. C. Brinkman. Egenhändiga

namnteckningen bevittnas: Karl Karlsson, e. o. landskanslist, G. Karlsson,

Söderköping.»

Beträffande själfva saken har advokatfiskalsämbetet — med framhållande,

hurusom genom Brinkmans förklarande, som ämbetet ansåge

fullt betryggande, Kungl. Maj:t och kronan enligt ämbetets åsikt befriades

från allt ansvar för Brinkmans meranämnda fordran — hemställt, att,

med hänsyn till ej mindre hvad upplyst blifvit angående sökandens

förhållande till den aflidne och dennes afsikt att tillägga sökanden all

sin kvarlåtenskap, än äfven sökandens mindre bemedlade ställning, Kungl.

Maj:t måtte aflåta nådig proposition till Riksdagen i det af sökanden

angifna syfte, med skyldighet likväl för sökanden att gälda boets skuld

till Brinkman jämte ränta därå.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarf må efterskänkas till förmån för sökanden, dock med

villkor att sökanden gäldar det belopp, för hvilket Carl Johan Erikssons

efterlämnade bo kan häfta i skuld till länsmannen C. Brinkman,

jämte ränta därå.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ernst Meyer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer föredrog härefter:

Fn af August Olsson i Erikslund gjord underdånig ansökning, att

kronans rätt till danaarf efter kopparslagaren Carl Johan Eriksson från

Mossön måtte till sökandens förmån efterskänkas,

öfver hvilken ansökning ej mindre Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jönköpings län än äfven kammaradvokatfiskalsämbetet afgifva

infordradt underdånigt utlåtande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att kronans rätt till ifrågavarande danaarf finge efterskänkas till

förmån för sökanden, dock mod villkor att sökanden skulle gälda det

belopp, för hvilket Carl Jolian Erikssons efterlämnade bo kundo häfta

i skuld till länsmannen C. Brinkman, jämte ränta därå.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Karl Skogman.

Bih. till Biksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.