Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående villkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter

104 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 100 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:44, Med förslag till förordning angående villkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

1

N:o 44.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till förordning angående villkoren för postbefordran af

tidningar och andra periodiska skrifter; gifven Kristiania

slott den 11 mars 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående villkoren för

postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bih. till Biksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Höft. (N:o 44.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

Förslag

till

Förordning

angående villkoren för postbefordran af tidningar och

andra periodiska skrifter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Hvad i denna förordning stadgas beträffande tidningar, gäller äfven

med afseende å periodiska skrifter i allmänhet.

2 §•

1 mom. För att vinna postbefordran på de villkor, som här nedan

stadgas, skall tidning vara efter anmälan af vederbörande utgifvare

införd i tidningsregister, som föres hos generalpoststyrelsen.

2 mom. Utkommer tidning i upplagor med olika pris eller olika

antal nummer eller väsentligen olika innehåll, bör hvarje sådan upplaga

vara i behörig ordning införd i tidningsregistret.

3 §.

1 mom. Tryckalster, som efter abonnemang hålles allmänheten till

hända, kan med de i detta moment angifna undantag införas i tidningsregistret,

såvida på anmälan om dess utgifvande bevis enligt tryckfrihetsförordningen

blifvit af chefen för justitiedepartementet meddeladt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 3

1 tidningsregistret m;°i ej införas:

a) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller till väsentligaste

delen består af ett eller flera större arbeten, eller af särskilda delar af

sådana, afsedda att fortsättas från det ena numret eller häftet till det

andra, eller af kataloger eller priskuranter; samt

b) tidning, hvars benämning antingen är alldeles lika med titeln å

tidning, som redan är för annans räkning införd eller behörigen anmäld

till införande i tidningsregistret, eller ock med dylik titel företer

sådan likhet, att tidningarna lätt kunna förväxlas.

Generalpoststyrelsen äger, där sådant anses nödigt, infordra profnummer

af tryckalster, som varder anmäldt till införande i tidningsregistret.

2 mom. Af statsmyndigheter utgifna, nummervis utkommande

författningssamlingar och tillkännagifvanden äfvensom Riksdagens protokoll

med därtill hörande bihang kunna i registret införas utan hinder

däraf, att de icke uppfylla de villkor, som i 1 mom. stadgas.

4 §•

1 mom. Tidning eller tidningsupplaga, af hvilken under ett kalenderår

icke utkommit något nummer, skall såsom upphörd afföras ur

registret.

2 mom. Befinnes tryckalster, som blifvit. i tidningsregistret infördt.

, sedermera i något afseende strida mot hvad i 3 § 1 mom.

stadgas, äger generalpoststyrelsen förordna, att sådant tryckalster uteslutes

ur tidningsregistret.

5 §•

1 mom. Önskar utgifvare af tidning, att denna skall hållas vederbörande

till hända efter abonnemang genom postverkets förmedling,

bör han anmäla tidningen till införande i tidningstaxa, som för hvarje

år utfärdas af generalpoststyrelsen.

Aro i taxan införda olika upplagor af en och samma tidning, anses

i fråga om abonnemang genom postverkets förmedling hvarje upplaga

såsom en särskild tidning.

2 mom. Å tidning, som utkommer mer än en gång i veckan,

medgifves icke abonnemang vid postanstalt å den ort, där tidningen

utgifves.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

6 §•

Vid abonnemang å tidning genom postverkets förmedling har

abonnenten att i förskott för den tid, hvarför abonnemanget sker, erlägga

såväl den utgifvaren tillkommande prenumerationsafgift, där sådan

förekommer, som ock belöpande afgift till postkassan.

7 §•

Prenumerationsafgifter för tidningsexemplar, som förskrifvits genom

postverkets förmedling, varda af postverket redovisade till vederbörande

utgifvare, sedan minst ett nummer af de sålunda förskrifna exemplaren

blifvit i behörig ordning aflämnadt till postbefordran; dock att vid

redovisning af prenumerationsmedel för tidning, hvilken, sedan den

börjat utgifvas, ännu ej har regelbundet utkommit under ett helt kalenderår

och ett omedelbart därpå följande kalenderkvartal, må, såvida

icke utgifvaren ställer säkerhet, som varder af generalpoststyrelsen

godkänd, innehållas, hvad af erlagda prenumerationsafgifter anses motsvara

återstående nummer af de genom postverket förskrifna exemplar

af tidningen.

I hvarje fall äger utgifvare emellertid icke rätt att af postverket

erhålla redovisning för influtna prenumerationsafgifter oftare än tre

gånger i hvar månad.

8 §•

1 mom. Postafgiften för tidning, som varder genom postverkets

förmedling förskrifven, utgöres af dels förskrifningsafgift och dels befordringsafgift.

2 mom. Förskrifningsafgiften utgår med:

a) 10 öre för hvarje abonnemang utan hänsyn till den tid, för

hvilken abonnemanget tages; och

b) 2 procent af den utgifvaren tillkommande prenumerationsafgift,

dock ej under 5 öre, allt räknadt för helt år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider.

3 mom. Befordringsafgiften beräknas för år och i förhållande

därtill för kortare abonnemangstider sålunda:

a) 12 öre för hvarje nummer i veckan, men för tidning, som utkommer

med mer än 7 nummer i veckan, 12 öre för hvart och ett af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44. 5

7 nummer och 6 öre för hvarje Överskjutande nummer i veckan;

skolande tidning, hvilken utkommer mindre ofta än en gång i veckan,

äfvensom de i 3 § 2 mom. omförmälda tryckalster räknas lika med

tidning, som utgifves med ett nummer i veckan, hvarjemte i fråga om

tidning, som under olika tider af året utkommer med olika antal nummer

i veckan, afgiftsberäkningen bör grundas jjå medeltalet af de sålunda

förekommande nummerantal med afdämning, där så erfordras, till

närmast högre hela tal; och

b) 6 öre för hvarje helt eller påbörjadt kilogram af tidningens

sammanlagda vikt under nästföregående helårsperiod, räknad från och

med den 1 oktober till och med den 30 september; skolande helårsvikten

för tidning, som börjat utkomma under loppet af eller efter

denna period, beräknas i förhållande till vikten af utgifna nummer af

tidningen och för ny tidning med ledning af utgifvarens uppgift om

tidningens blifvande vikt. Tidning åtföljande afgiftsfria bilagor skola

inberäknas i tidningens vikt.

4 inom. Där vid sammanläggning af de i postafgiften ingående

särskilda belopp uppkomma bråkdelar af öre, afrundas dessa uppåt till

helt öretal.

5 inom. För hvarje gång, abonnemang å tidning vid postanstalt

sker, skall beloppet af postafgiften, ehvad abonnemanget afser längre

eller kortare tid, alltid utgöra minst 20 öre för hvarje särskilt tidningsexemplar.

6 mom. Ingår öretal i den abonnemangsafgift, som abonnent har

att å postanstalt erlägga, bör detta alltid kunna jämnt delas med 5;

och skall fördenskull antingen den af utgifvaren betingade prenumerationsafgift

eller, där sådan ej förekommer, postafgiften höjas med det belopp,

som därför erfordras.

7 mom. Skulle tidning upprepade gånger utkomma med större antal

nummer i veckan, än som legat till grund för postafgiftens beräknande,

äger generalpoststyrelsen förordna om afgiftens höjande för exemplar

af tidningen, som därefter förskrifvas; och åligger i sådant fall tidningens

utgifvare eller den, till hvilken prenumerationsmedlen skola af

postverket redovisas, att för hvart exemplar af tidningen, som, efter

det förordnande om postafgiftens höjning trädt i kraft, varder aflämnadt

till postbefordran efter den lägre afgiften, erlägga ett mot skillnaden

i postafgifter svarande belopp, hvilket må vid sedermera skeende redovisning

för influtna prenumerationsmedel innehållas.

Enahanda gäller, om vikten af tidning, som ej utkommit under

den i 3 mom. b) omförmälda tidsperiod, skulle visa sig i väsentlig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

mån öfverstiga, hvad som motsvarar den beräknade helårsvikten af

tidningen.

8 inom. Utgifvare af i tidningstaxan införd tidning vare pliktig

att till vederbörande postanstalt af hvarje utkommande nummer öfverlämna

ett fullständigt exemplar, innehållande jämväl sådana bilagor,

som i 3 mom. nämnas.

9 §•

1 mom. Vid afrinnande till postbefordran böra tidningar, som

blifvit genom postverkets förmedling förskrifna, vara vikna, hvarje

exemplar för sig, i ett format, som lämpar sig för postbehandlingen

och i hvarje fall ej må öfverskrida ett ytinnehåll af 15 kvadratdecimeter.

2 mom. Tidning, som skall befordras efter abonnemang genom

postverkets förmedling, må icke vara inbunden samt ej heller med därtill

hörande afgiftsfria bilagor öfverstiga 150 grams vikt.

Hvad sålunda föreskrifvits, äge icke tillämpning med afseende å

de i 3 § 2 mom. omförmälda tryckalster.

10 §.

1 mom. Har tryckalster blifvit af anledning, som i 4 § 2 mom.

omförmäles, uteslutet ur tidningsregistret, skall, om dessförinnan abonnemang

därå mottagits genom postverket och belöpande afgifter därför

uppburits, postbefordringen till abonnenterna under den tid, ifrågavarande

abonnemang omfatta, fortgå i enahanda ordning, som i afseende

å genom postverket förskrifna tidningar iakttages.

2 mom. Skulle tidning upphöra att vidare utgifvas, innan den

tid tilländagå^., för hvilken abonnemang därå vid postanstalt skett,

äger abonnenten att å postanstalten vid anmälan återbekomma så mycket

af den erlagda befordringsafgiften, som belöper för hvarje helt

kvartal af den efter tidningens upphörande återstående abonnemangstiden.

3 mom. För den förlust, som i öfrigt drabbar abonnent genom

upphörande af tidning, hvarå abonnemang vid postanstalt ägt rum,

ikläder sig postverket icke någon ansvarighet; åliggande det dock

vederbörande posttjänstemän att lämna abonnenten allt det biträde, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunt/l. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

7

skäligen kan ifrågakomma, för att han må komma i åtnjutande af den

ersättning, som i dylikt fall möjligen kan erhållas.

11 §•

1 mom. Varda tidningsexemjflar, som blifvit i annan ordning än

genom postanstalt förskrifna, af vederbörande utgifvare till postanstalt i

den ort, där tidningen utgifves, aflämnade till postbehandling såsom

korsbandsförsändelser, må, efter anmälan af utgifvaren, postbefordringsafgiften

beräknas efter sammanlagda vikten af de på en gång till postbehandling

aflämnade försändelser; och skall i sådant fall afgiften utgöra

12 öre för hvarje vikt af ett kilogram.

Postbefordringsafgift enligt dessa grunder må, hvar gång tidningar

aflämnas till postbehandling, ej beräknas för mindre vikt än två kilogram.

Vid bokföring af vikten beräknas denna i kilogram och hektogram.

Uppkomma vid vågning delar af hektogram, afrundas dessa uppåt till

helt hektogram.

Vid afgiftens erläggande böra uppkommande delar af kilogram afjämnas

till närmast högre helt eller hälft kilogram samt bråkdelar af

öre afrundas uppåt till helt öretal.

2 mom. Där i särskilda fall Konungen finner omständigheterna

sådant föranleda, må de i 1 mom. stadgade villkor tillämpas äfven i

afseende å tidningsexemplar, som af annan än vederbörande utgifvare

aflämnas till postbehandling såsom korsbandsförsändelser.

3 mom. Den, som, i syfte att undandraga postverket inkomst,

till postbehandling enligt de här ofvan i denna paragraf stadgade

villkor aflämnar försändelser, hvilka uppenbarligen icke böra komma i

åtnjutande af sådan postbehandling, vare förfallen till böter från och

med 5 till och med 50 kronor.

4 mom. Aflämnas tidningsexemplar i annan ordning, än som i

1 mom. stadgas, till postbefordran såsom korsbandsförsändelser, skall för

hvar särskild försändelse, ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar

af samma eller olika tidningar, befordringsafgiften utgöra 1 öre

lör hvar vikt af 50 gram eller del af 50 gram, dock att afgiften för

hvarje försändelse ej må understiga 2 öre, om försändelsen å postanstalt

behandlas utan att med post eller af landtbrefbärare fortskaffa s,

samt i andra fall 4 öre.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

5 mom. I (ifrigt varda å tidningar, som aflämnas till postbefordran

såsom korsbandsförsändelser, tillämpade de bestämmelser, som

i allmänhet gälla för befordran af sistnämnda försändelser, med undantag

likväl för hvad rörande högsta vikten för hvar särskild försändelse

finnes föreskrifvet.

12 §.

1 mom. Såsom bilaga till tidning kan oinbundet tryckalster vinna

postbefordran enligt de villkor, som nedan i denna paragraf stadgas.

2 mom. Å tryckalster, hvilket är afsedt att såsom tidningsbilaga

postbefordras, skall finnas i tryck angifvet, att det utgör bilaga till den

tidning, som det åtföljer; och skall i tidningen vara infördt tillkännagifvande

därom, att bilagan åtföljer densamma.

Vid aflämnande till postbehandling bör bilaga vara inlagd i det

tidningsexemplar, till hvilket bilagan hör.

Med hvarje särskild! tidningsexemplar kunna följa flera bilagor,

dock ej mer än ett exemplar af en och samma bilaga.

3 mom. Följande bilagor skola, när de utan särskild betalning

utöfver prenumerationspriset åtfölja tidning till alla dess abonnenter,

och under villkor att de vid aflämnande till postbehandling icke hafva

ett format, som är afsevärdt större än det format, hvari hufvudnumret

aflämnas till posten, anses såsom delar af tidningen och följaktligen

utan särskild afgift med posten befordras, nämligen:

a) planscher, kartor och andra dylika bilagor, hvilka utgöra förklaring

af eller eljest tydligen hänföra sig till innehållet i den tidning,

som de åtfölja; samt

b) bihang, hvilka äro utgifna af tidningens redaktion för att utgöra

tillägg till eller fortsättning af det tidningsnummer, som de åtfölja;

dock med förbehåll att dessa bihang skola vara tryckta å samma

ort som hufvudnumret.

4 mom. I ofri ga fall bör för tryckalster, hvilka äro afsedda att

vinna postbefordran såsom bilagor till tidning, som skall med posten

försändas antingen efter förskrifning genom postanstalt eller på de

villkor, som ill § 1 mom. stadgas, till postkassan erläggas en särskild

afgift, hvilken för hvarje exemplar af sådan bilaga beräknas till

i/s öre för hvar vikt af 25 gram eller del af 25 gram; dock att, där i

särskilda fall omständigheterna sådant föranleda, generalpoststyrelsen

äger medgifva, att bilaga må jämte den tidning, till hvilken den hör,

postbefordras antingen utan särskild godtgörelse eller mot lägre post
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 9

befordringsafgift än clen, som skolat erläggas med tillämpning af hvad

sålunda blifvit stadgadt.

Där vid beräkning af afgift enligt detta moment uppkomma bråkdelar

af öre, afrundas dessa uppåt till helt öretal.

5 inom. Särskild postbefordringsafgift erlägges icke för:

a) bilagor till tidningar, hvilka postbefordras såsom korsbandsförsändelser,

enligt hvad i 11 § 4 mom. stadgas;

b) tidningsbilagor, hvilka endast afse abonnemang å den tidning,

de åtfölja;

c) sådana officiella berättelser eller meddelanden, som enligt Konungens

föreskrift med Post- och Inrikes tidningar utdelas till allmänheten.

13 §•

Där till vinnande af snabbare postbefordran så är nödigt, vare

utgifvare af tidning berättigad att å annan tid än den, då postanstalten

å utgifningsorten hålles öppen för allmänheten, därstädes till postbefordran

aflämna exemplar af tidningen; och må sådant afkunnande

under den tid af dygnet, som af Konungen bestämmes, ske utan särskild

afgift. Äger däremot aflämnandet rum å annan tid än den, som

sålunda varder bestämd, skall till postverket erläggas en särskild afgift,

hvilken, hvad angår tidning, som aflämnas sex eller flera gånger i

veckan, må utgöra, efter helt år räknadt, för ett antal af högst fem

hundra exemplar 500 kronor och för hvarje Överskjutande antal af

högst ett hundra exemplar 50 kronor, men för tidning, som aflämnas

mindre ofta än sex gånger i veckan, minskas i förhållande därtill.

Efter pröfning, huruvida och i hvad mån ett dylikt medgifvande

åt tidningsutgifvare kan medföra olägenhet för posttjänsten eller föranleda

tillökning i vederbörande postanstalts personal, äger generalpoststyrelsen

bestämma, om och på hvilka villkor befrielse från eller

nedsättning i ofvannämnda afgift kan tidningens utgifvare beviljas.

14 §.

Generalpoststyrelsen tillkommer att meddela de ordningsregler, som

för behörig tillämpning af de här ofvan gifna föreskrifter kunna finnas

erforderliga.

Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall träda i kraft den 1 januari

1905, vid hvilken tid nådiga kungörelsen angående villkoren för tidBih.

till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

liingars och tidskrifters postbefordran den 11 maj 1883 med de genom

nådiga kungörelserna den 22 maj och den 11 december 1891 däri

gjorda ändringar upphör att vara gällande; dock skall, hvad i 8 §

8 mom. föreskrifves, lända till efterrättelse från och med den 1

juli 1904, och skola äfven i öfrigt de nu meddelade bestämmelserna

redan under år 1904 tillämpas i afseende å tidningar, som därunder

varda genom postverkets förmedling förskrifna för år 1905.

För år 1905 beräknas helårsvikten i förhållande till vikten af de

nummer, som utkommit från och med den 1 juli innevarande år.

Under åren 1905, 1906 och 1907 må för tidning, som utkommit allt

sedan år 1903 eller tidigare, postafgiften icke öfverstiga dubbla beloppet

af den postbefordringsafgift, som under åren 1903 och 1904 för

tidningen uppburits; börande, därest postbefordringsafgiften under sistnämnda

tid utgått med olika belopp, det högsta af dessa läggas till

grund för beräkningen.

Då tidningsregister första gången upprättas, skall anmälan angående

införande i registret af tidning, som därförinnan utkommit, betraktas

så, som vore den gjord den dag, då uppå anmälan om tidningens utgifvande

bevis enligt tryckfrihetsförordningen blifvit af chefen för

justitiedepartementet meddeladt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 44.

11

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Kristiania

slott den 11 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Palander,

Westring och

von Friesen.

l:o.

Chefen för civildepartementet statsrådet Westring anförde:

I underdånig skrifvelse den 29 april 1899 (n:r 57) har Riksdagen,

med omförmälande att vid riksdagen väckts motion därom, att rätt till

prenumeration å tidning vid postanstalt å den ort, där tidningen utgåfves,

måtte utsträckas att gälla tidningar, som utkomme högst två

gånger i veckan, vidare anfört, att i häröfver afgifvet utlåtande generalpoststyrelsen

dels uttalat den åsikt, att genom hvarje steg, hvarigenom

lokalprenumerationen utsträcktes utöfver hvad för närvarande vore

medgifvet, postverket skulle — därest i öfrigt nuvarande lagstiftningrörande

prenumeration genom postverket å inrikes tidningar och tid
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

skrifter bibehölles oförändrad — komma att drabbas af kostnader,

iivilka i allt högre mån skulle komma att öfverstiga de inkomster, som

kunde vara att förvänta genom samma utsträckning, dels ock vidare

yttrat, att en sådan utsträckning borde ställas i samband med en revision

af författningarna angående postverkets tidningsrörelse; och hade

generalpoststyrelsen tillika anfört, att en dylik revision komme att

blifva ett arbete af mycket grannlaga och delvis ömtålig beskaffenhet;

att vid dess utförande behörig och noggrann hänsyn måste tagas både

till postverkets samt till allmänhetens och tidningsutgifvarnes skäliga

intressen; samt att den betydelsefulla och i flera hänseenden djupt ingripande

frågan alltså för dess rätta lösning syntes kräfva, att vid

revisionens verkställande medverkan erhölles af kompetenta personer

äfven utom postverket.

I betraktande af hvad generalpoststyrelsen i sitt yttrande anfört,

hade Riksdagen funnit sig icke kunna under dåvarande förhållanden

bifalla det i ofvanberörda motion framställda förslaget. På sätt generalpoststyrelsen

framhållit, syntes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida

icke eu revision af gällande föreskrifter om postverkets tidningsrörelse

vore af behofvet påkallad. Frågan om utsträckning af

postverkets skyldighet att mottaga lokalprenumeration å vissa tidningar,

såvidt en sådan utsträckning finge anses behöflig eller önskvärd, ansåge

Riksdagen i likhet med generalpoststyrelsen böra förekomma i sammanhang

med en dylik revision.

Riksdagen har fördenskull anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga

under ompröfning, huruvida skäl kunde förefinnas att föranstalta om

en revision af gällande stadganden angående tillhandahållande af tidningar

genom postverkets försorg i det af generalpoststyrelsen angifna

syfte samt, i sådant fall, till Riksdagen inkomma med det förslag

i berörda hänseende, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Vid underdånig föredragning den 19 maj 1899 af Riksdagens omförmälda

skrifvelse har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för finansdepartementet,

under hvars handläggning ifrågavarande ärende vid

denna tidpunkt hörde, att för utarbetande inom departementet af

förslag till ändring i gällande stadganden angående tillhandahållande

af tidningar genom postverkets försorg tillkalla ett antal af högst sex

personer, hvilka skulle hafva att utföra detta uppdrag enligt de närmare

föreskrifter, bemälde departementschef ägde meddela.

På grund af detta bemyndigande lämnades af chefen för finansdepartementet

den 15 juni samma år åt fem för ändamålet utsedde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 44.

kommitterade i uppdrag att inom departementet deltaga i beredningen

af otvanniimnda fråga; och inkommo bemälde kommitterade den 4 mars

1901 till civildepartementet, dit ärendet dåmera öfverflyttats, med utlåtande

och förslag i ämnet.

Sedan Kungl. Maj:t den 8 mars 1901 anbefallt generalpoststyrelsen

att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande, afgaf styrelsen den 23

november samma år det sålunda infordrade utlåtandet.

Vid underdånig anmälan af ärendet den 7 februari 1902 har Kungl.

Maj:t förordnat, att svenska tidningsutgifvareföreningen, styrelsen för

aktiebolaget svenska telegrambyrån samt publicistklubben skulle lämnas

tillfälle att — publicistklubben, sedan densamma å sin sida beredt

de inom klubben bildade särskilda pressföreningar tillfälle att till klubben

yttra sig i frågan — så fort ske kunde, inkomma med det underdåniga

yttrande i ämnet, hvartill enhvar af nämnda tre korpQrationer kunde

finna anledning.

Sedan, med begagnande af det sålunda gifna tillfället att yttra

sig i ämnet, styrelsen för svenska tidningsutgifvareföreningen den 29

maj 1902, publicistklubben den 29 maj 1903 och styrelsen för aktiebolaget

svenska telegrambyrån den 26 juni sistnämnda år, hvar för

sig, afgifvit underdånigt yttrande i frågan, anbefalldes generalpoststyrelsen

genom nådig remiss den 9 september 1903 att afgifva förnyadt

underdånigt utlåtande i anledning af hvad i de sålunda afgifna

yttrandena blifvit i ärendet anfördt; och har med anledning däraf styrelsen

den 12 december nästlidet år ånyo till Kungl. Maj:t. inkommit

med utlåtande i förevarande ärende.

Vidare är ock att omförmäla, hurusom tidningsfrågan med anledning

af en inom Första Kammaren väckt motion (n:r 26) förevarit till

behandling jämväl vid sistlidet års riksdag. I berörda motion hade

föreslagits, att Riksdagen ville besluta, att postbefordringsafgifterna

för inländska tidningar måtte från och med år 1904 utgå med de

summor, som föreslagits i generalpoststyrelsens underdåniga utlåtande

den 23 november 1901. I sitt öfver motionen afgifna betänkande (n:r

32) anförde bevillningsutskottet, bland annat, att, då ärendet vore

på Kungl. Maj:ts pröfning beroende, ansåge utskottet någon åtgärd

i det af motionären angifna syfte, om än en sådan åtgärd vore af behofvet

påkallad, likväl icke för det dåvarande böra ifrågakomma; och

hemställde utskottet fördenskull, att den ifrågavarande motionen icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hvad utskottet sålunda hemställt blef af Riksdagen bifallet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Historik. Kommitterade hafva (sidcl. 1—48) meddelat en utförlig historik öfver

tillkomsten af de särskilda bestämmelser, som i den inrikes posttjänsten

tillförene gällt beträffande postbefordran af tidningar; och inhämtas

däraf hufvudsakligast följande.

Sedan Rikets Ständer med afseende å förslag, som inom ständerna

väckts därom, att sådana tidningar, som kunde anses bidraga till att

sprida upplysning såväl i ekonomiska som vetenskapliga ämnen, måtte

fä med posten portofritt försändas, i underdånig skrifvelse den 29 juli

1815 under anförande, att denna fråga syntes vara af den beskaffenhet,

att det berodde på Kungl. Maj:t att därom, efter sig företeende omständigheter,

i nåder förordna, uttalat den önskan, att Kungl. Maj:t vid

ansökningar om postfrihet för tidningar måtte i synnerhet fästa nådigt

afseende på sådana, som kunde vara af allmän gagnelighet samt ledande

till allmän upplysning i ofvan berörda ämnen, medgaf Kungl. Maj:t

genom nådigt bref den 15 december 1820, att alla såväl i hufvudstaden

som uti städerna i landsorterna utkommande dagblad finge med posterna

afsändas emot ett nedsatt porto, beräknadt till 1 s af hvad för bref

efter då gällande taxa betalades, med åtnjutande i öfrigt af den för

vikten fastställda moderation.

Tidnings Med anledning af framställda yrkanden på allmän postfrihet för

stämpel och tidningar beslöto Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 18

taiearfvode. december 1823, att alla utkommande tidningar, jämte åtföljande bihang,

offentliga bulletiner likväl undantagna, borde med en särskildt därtill

inrättad röd stämpel förses, hvaremot eu allmän postfrihet blef dessa

skrifter förunnad, så att alla dagblad skulle kunna, oberoende af i förväg

lagda hinder, portofritt kringsändas till landsorterna, utan all annan

förhöjning för läsare därstädes, än det postförvaltarne tillkommande

arfvode.

I öfverensstämmelse med hvad Ständerna sålunda beslutit, meddelades

i kungl. kungörelsen angående stämpelpappersafgiften den 8

januari 1824, § 9, följande föreskrift:

»l:o. Hvarje utkommande Tidnings-Nummer, tryckt på hälft ark

eller derunder, förses med en röd Chartas-Sigillatse Stämpel till Ett

Runstyckes belopp; hvarje helt ark med en dylik till Två Runstycken;

deröfver till och med 1 Vs ark, Tre Runstycken samt så vidare:

2:o. För Tidningar åtföljande Bihang gäller samma stadgande,

äfven om det skulle utgöra mindre, än ett hälft ark, med undantag af

sådane Bulletiner som på Wår Befallning tryckas på särskildte blad

och innefatta officielle underrättelser samt åtfölja Post- och Inrikes

Tidningar^)).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 15

Genom kungl. kungörelsen angående stämplade pappersafgiften

m. in. den 23 januari 1830 utsträcktes stämpelbeläggningen äfven till

»periodiska skrifter» och till broschyrer, som icke öfverstege fyra ark;

dock gjordes den portofria postbefordringen af dessa tryckalster beroende

åt det villkor, att något uppehåll i brefpostens ordentliga afsändande

därigenom icke förorsakades. Den befrielse från stämpling, som

redan förut varit stadgad för vissa bihang, innehållande officiella underrättelser,

skulle enligt samma kungörelse äga rum äfven för planscher,

tillhörande tidning, periodisk skrift eller broschyr, som mot stämpelafgift

ginge portofria.

Genom nådigt bref den 2 november 1833 förklarades, att med benämning

broschyr endast finge förstås en mindre tryckt afhandling,

fulländad i ett häfte; och blef genom kungl. kungörelsen den 21 november

1851 portofriheten för tidningar inskränkt till att gälla endast vid

afsändning från tryckningsorten.

Afgiften för tidningsstämpeln undergick med tiden åtskilliga jämkningar,

i det att densamma vid olika tillfällen än sänktes än åter

höjdes, till dess slutligen genom kungl. kungörelsen den 30 november

1860 föreskrifterna om tidningsstämplingen skildes från bestämmelserna

angående stämpelafgifterna i allmänhet, och afgifterna för tidningsstämpeln

bestämdes att i förhållande till tidningarnas ytinnehåll utgå

med följande belopp, nämligen: då papperets ena yta innehölle 200

kvadrat-decimaltum och därunder, 0,a öre, utöfver 200 t. o. m. 400

kvadrat-decimaltum, 0,3 öre o. s. v., så att stämpelbeloppet ökades med

0,i öre för hvarje tillökning af 200 kvadrat-decimaltum i papperets yta.

För broschyrer bestämdes högsta sammanlagda ytinnehållet till 1,200

kvadrat-decimaltum.

Förutom stämpelafgiften utgick under den tid, då grundsatsen om

tidningarnas beläggande med stämpel tillämpades, för tillhandahållande

af tidningar genom postverkets förmedling jämväl ett postförvaltarne

tillkommande särskild! arfvode. Till en början, då ännu bestyren med

tidningarna ansågos icke tillhöra den egentliga posttjänsten, var storleken

af detta arfvode beroende på särskilda aftal mellan posttjänstemännen

och tidningsutgifvarne.

När emellertid genom kungl. brefvet den 15 december 1820 tidningar

i allmänhet tillerkändes förmånen af lägre postbefordringsafgifter,

förklarades tillika — »till förekommande af de billiga klagomål, som

nog allmänt försports öfver de dryga afgifter, hvilka måste erläggas

till postförvaltarne i landsorterna för besväret med dagblads reqvisition

och utdelning» — att hvar och en postförvaltare, hvars ovillkorliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

plikt det därefter vore att, sedan postporto för dagblad dåmera erlades,

dem emottaga, befordra och utdela i likhet med andra bref, icke finge

vid de tillfallen, då emottagande och öfverstyrande af prenumerationsmedel

å dagblad honom särskild! uppdroges, beräkna högre arfvode än

en riksdaler banko om året för hvart exemplar; och skulle det arfvode,

som sålunda blifvit stadgadt för postförvaltarne i landsorterna, till

samma belopp erläggas till postbetjäningen i Stockholm för därifrån

afgående dagblad.

Likasom stämpelafgiften undergick äfven postförvaltarearfvodet

under den följande tiden åtskilliga förändringar, till dess att genom

kungl. bref den 27 mars 1863, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 14 januari samma år

hemställt, följande taxa för arfvodets beräknande meddelades:

för tidning, som utkommer sex eller flere ggr i veckan.........

» » » utgifves fem gånger i veckan..........................

» » » » fyra » » » ...........................

» » » » tre » » » ...........................

» » » » två » » » ..........................

samt för tidning eller tidskrift, som utgifves en gång i veckan

eller mindre ofta ...........................................................................

Rdr 3: —

» 2: 50

» 2: —

» 1: 50

» 1: —

» 0: 50

Samtliga dessa afgifter gällde vid abonnemang för helt år. Vid

kortare abonnemang minskades beloppen i förhållande till abonnemangstiden.

Föreskrifterna om postförvaltarearfvodet gällde, såsom synes, endast

med afseende å tidningar, som efter abonnemang genom postförvaltares

förmedling höllos vederbörande till hända. Emellertid blefvo redan

tidigt tidningar och tidskrifter i stor omfattning med posterna försända

under korsband utan någon som helst afgift till postkassan eller till

postpersonalen, ehuruväl ett sådant expeditionssätt icke synes hafva

varit afsedt, då vid tidningsstämpelns införande stadgades, att utöfver

bevillningsstämpelafgälden de tidningar, som med post befordrades, icke

borde drabbas af någon annan afgift »än det postförvaltarne tillkommande

arfvode».

Procentvis

beräknade

postbefor
dringsafgifter.

De grunder, hvilka, enligt hvad ofvan anförts, gällde beträffande

ersättning för tidningarnas postbefordran, visade sig i längden föga

tillfredsställande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

För postverket var det — i synnerhet sedan, i sammanhang med

medelportots införande, Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 25

oktober 1854 förklarat, att postmedlen finge uteslutande disponeras för

postverkets behof — en afsevärd olägenhet, att inkomsterna af stämpelafgifterna

icke inflöto till postkassan, utan ingingo direkt till Riksgäldskontoret.

En annan omständighet, som äfven gjorde det för postverket angeläget

att icke behöfva afstå från ersättning för tidningars postbefordran,

var den omreglering af sättet för postpersonalens aflönande, hvilken, i

enlighet med hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 maj 1868

förordat, borde äga rum på det sätt, att åtminstone största delen af de

med posttjänsterna förenade sportler indroges.

Vidare anmärktes mot tidningsstämplingen:

att stämpelafgiften, hvilken egentligen utgjorde ersättning för det

porto, som förut skolat för postbefordrade tidningar erläggas, drabbade

äfven alla de exemplar af tidningarna, för hvilka någon postbefordran

icke påkallades;

att själfva beskaffenheten af tidningsstämpeln lämnade mycket ringa

skydd mot missbruk; samt

att stämplingskostnaden vore oskäligt hög i förhållande till den

inkomst, som af stämplingen tillflöte statsverket.

Generalpoststyrelsen framställde också vid upprepade tillfällen förslag

därom, att stämpelafgiften och postförvaltarearfvodet skulle afskaffas

och — i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad som vore vedertaget

inom flere andra länder, där postverken öfvertagit icke allenast tidningarnas

fortskaffande, utan äfven deras distribution och uppbärande

af de för dem belöpande prenumerationsafgifter — ersättas med ett

särskild^ i viss procent af prenumerationspriset beräknadt tidningsporto.

Vid 1872 års riksdag framlades af Kungl. Maj:t i nådig proposition

den 16 februari samma år (n:r 18) ett på generalpoststyrelsens

i ämnet gjorda framställning grundadt förslag till ändrade bestämmelser

angående villkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran.

Detta förslag blef, med några mindre väsentliga ändringar, af Riksdagen,

jämlikt underdånig skrifvelse den 30 april 1872 (n:r 42), bifallet; hvarefter

i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut utfärdades nådiga

kungörelsen angående villkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran

den 18 oktober 1872.

Enligt denna kungörelse skulle vid prenumeration genom postverket

å tidning, som inom riket utgåfves å annan ort än där abonnenten

bodde eller vistades, af denne i förskott erläggas en särskild

Bih. till RIM, Prot. 1004. 1 Sami. 1 A/d. 20 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

postbefordringsafgift, hvilken skulle i allmänhet motsvara, för tidning,

som utkomme mer än en gång i veckan, en femtedel af prenumerationspriset

och för tidning, som utkomme endast en gång i veckan eller

mindre ofta, en tiondedel af samma pris, men ej finge för år öfverstiga

4 rdr, om tidningen utkomme oftare än två gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke

öfverstege 1,000 kvadratdecimaltum;

1 rdr 20 öre, om tidningen utkomme två gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstege 1,000 kvadrattum;

60 öre, om tidningen utkomme en gång i veckan och hvarje nummers

ytinnehåll icke öfverstege 1,000 kvadrattum; eller

50 öre, om tidningen utkomme mindre ofta än en gång i veckan

och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstege 2,500 kvadrattum.

Dock borde härvid tillika iakttagas, att, för hvarje gång, prenumeration

å tidning vid postanstalt skedde, beloppet af ifrågavarande

afgift, ehvad prenumerationen afsåge längre eller kortare tid och ehvad

tidningens prenumerationspris vore högre eller lägre, alltid skulle utgöra

minst 10 öre för hvarje särskild! tidningsexemplar.

Enahanda bestämmelser skulle gälla äfven, när å postanstalt gjordes

framställning om regelbunden postbefordran af tidningar, utan att tillika

prenumeration därå -vid postanstalten skedde; och borde därvid afgiften,

som äfven i detta fall icke finge per exemplar understiga 10 öre för

hvarje gång aftal om sådan postbefordran ägde rum, erläggas vare sig

af afsändaren eller mottagaren i förskott för den tid, hvarunder det

träffade aftalet skulle vara gällande, och dess belopp, i händelse något

prenumerationspris å den ifrågavarande försändelsen ej funnes fastställdt,

beräknas efter det pris, hvartill densamma i bokhandeln försåldes.

Hvad som stadgats rörande tidningar skulle gälla äfven i afseende

å tidskrifter, nummervis utkommande författningssamlingar eller handlingar

utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v.; och skulle vid prenumeration

genom postanstalt iakttagas, att Svensk författningssamling

och Riksdagens protokoll med därtill hörande bihang samt länsstyrelsernas

tryckta kungörelser, i fråga om befordringsafgiftens belopp,

alltid, utan afseende vare sig å det antal nummer, som i hvarje vecka

utgåfves, eller å ytinnehållet, skulle hänföras till den klass af försändelser,

för hvilken nämnda afgift vore bestämd till en tiondedel af

prenumerationspriset, men ej finge för år öfverstiga 60 öre.

Tillämpningen af de nya bestämmelserna medförde å ena sidan en

betydande ökning i postverkets tidningsrörelse och å andra sidan en

däremot svarande minskning i antalet korsbandsförsändelser, utvisande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 44.

att postverket efter den nya ordningens införande mera än tillförene

togs i anspråk för att förmedla prenumeration å tidningar och tidskrifter.

De ekonomiska verkningarna af den växande postprenumerationen å

tidningar in. m. visade sig emellertid snart nog vara för postverket allt

annat än fördelaktiga. Generalpoststyrelsen såg sig i följd däraf redan

år 1875 nödsakad att i underdånig skrifvelse den 29 oktober samma

år väcka förslag om ändring i villkoren för tidningars postbefordran.

Enligt styrelsens åsikt både erfarenheten ådagalagt, att handläggningen

af de till tidningsrörelsen hörande göromål kräfde ett större

antal arbetskrafter, än att utgifterna för desammas anskaffande och för

själfva transporten af tidningar m. m. skulle kunna anses till fullo ersatta

af uppbörden i tidningsporto. Framför allt vållades postverket en

betydlig ökning i göromål därigenom, att med gällande bestämmelser

det visat sig nödvändigt att medgifva flera särskilda behandlingssätt

och till en del äfven särskilda bokföringssätt för tidningar, som blefvo

på olika sätt rekvirerade. Förutom postprenumeration i vanlig ordning,

hade nämligen för tidningar, som icke genom sådan prenumeration förskrefvos,

införts dels rekvisition på grund af en utaf vederbörande tidningsutgifvare

utfärdad prenumerations- eller prisskillnadssedel, dels ock

rätt för utgifvare att mot aflämnande af särskilda reversal i förväg

erlägga postbefordringsafgifterna för tidningsexemplar, som skulle med

posten fortskaffas.

Då ökade inkomster för tidningarnas postbefordran icke syntes

kunna beredas postverket, återstod, enligt generalpoststyrelsens mening,

för att betäcka skillnaden mellan inkomster och utgifter för ifrågavarande

del af poströrelsen endast att söka åstadkomma någon minskning

i utgifterna; och ansåg generalpoststyrelsen i detta hänseende, att ifrågavarande

ändamål skulle ernås genom en inskränkning i antalet olika

postförsändningssätt, som finge för tidningarna användas, med däraf

beroende minskning i den arbetsstyrka, som för tidningarnas postbehandling

behöfde anlitas.

Om med skäl kunde antagas, att allmänhetens behof af en lätt

tillgång till utkommande tidningar, i hvad på postverket ankomme,

vore fullt tillgodosedt därigenom, att tidningar, å hvilka prenumeration

verkställdes vid postanstalterna, blefve af dessa mot den då stadgade

afgiften abonnenterna tillhandahållna, så syntes det generalpoststyrelsen,

som om äfven utgifvares intresse i att på rimliga villkor kunna till

orterna sprida tidningsexemplar, hvilka antingen borde genom särskildt

antagna ombud försäljas eller vore afsedda att kostnadsfritt vissa personer

tilldelas, kunde i all skälig mån tillgodoses genom stadgande af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

ett billigt porto för tidningar, som, utan att vara genom postverket

förskrifna, aflämnades till befordran med posterna. Därigenom att en

sådan anordning skulle medföra en betydlig förenkling i postbehandlingen

af alla exemplar af tidningar, å hvilka ej prenumeration i vanlig

ordning verkställdes å postanstalterna, måste enligt styrelsens mening

också arbetet med denna del af posttrafiken i betydlig mån förminskas;

hvilket åter borde möjliggöra en nedsättning i utgifterna för aflönande

af de extra biträden, som för tidningarnas postbefordran användes å

postanstalterna.

Det porto, som sålunda borde fastställas för tidningar m. in., hvilka,

utan att prenumeration vid postanstalt ägt rum, skulle försändas under

band, ansåg generalpoststyrelsen böra utgå med ett öre för hvar vikt

af 10 ort1) eller Överskjutande del däraf, dock så att icke i något fall

afgiften för en särskild försändelse finge understiga tre öre. I öfrigt

skulle å tidningar m. m., som på ifrågavarande sätt med post fortskaffades,

tillämpas de bestämmelser, som i allmänhet gällde för befordran af försändelser

under band.

Med gillande af generalpoststyrelsens framställning aflät Kungl.

Maj:t den 31 januari 1876 till Riksdagen nådig proposition (n:r 24) om

ändring i 1872 års kungörelse i öfverensstämmelse med hvad styrelsen

föreslagit; och blef denna proposition jämlikt underdånig skrifvelse den

11 därpå följande maj (n:r 65) af Riksdagen bifallen.

I sistnämnda skrifvelse anföres, bland annat, att det visserligen

synts Riksdagen tvifvelaktigt, huruvida, därest afgiften för tidningarnas

försändande under korsband sattes så lågt, som af Kungl. Maj:t

föreslagits, vinsten af den enklare och mera likformiga anordning beträffande

tidningarnas spridning, som förslaget innebure, och därigenom

besparadt arbete inom postanstalterna i någon nämnvärdare mån kunde

utjämna missförhållandet mellan postverkets inkomster och utgifter i

det hela för tidningsförsändelserna; men då Riksdagen erfarit, att bestämmandet

af en högre afgift än den föreslagna icke utan skäl befarades

skola leda därhän, att tidningsförsändelserna komme att än mera

än dittills betingas genom prenumeration å postanstalterna, och detta

dittills såsom normalt betraktade sätt för tidningsförsändelser, efter

hvad vidare upplyst blifvit, ingalunda skulle lända till lättnad för arbetet

inom postverket, utan fastmera öka både arbetet och kostnaderna,

samt tidningarnas korsbandsförsändelse, om ock efter den föreslagna

afgiften lämnande ringa godtgörelse för besvär och transportkostnader,

'') Motsvarar 42.50 7 6 gram.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Muy.ts Nåd. Proposition N:o 44.

likväl skulle varu det ur synpunkten af postverkets fördel mest önskvärda,

hade Riksdagen funnit sig icke böra äfventyra att med afvikelse

från Kungl. Maj:ts förslag fatta något beslut, genom hvars möjliga inverkan

det dåvarande förhållandet, i stället att förbättras, blefve för

postverket och dess utveckling än mera ogynnsamt.

Hvad sålunda beslutats blef af Kungl. Maj:t kungjordt i nådiga

kungörelsen den 3 oktober 1876, hvarigenom — med upphäfvande

af omförmälda i 1872 års kungörelse meddelade föreskrift angående

postbefordran af tidningar, å livilka icke prenumeration vid postanstalt

ägt rum — för korsbandsförsändelser, innehållande exemplar af tidningar

och tidskrifter, som icke blifvit genom postverket förskrifna

stadgades ofvannämnda särskilda porto, af ett öre per 10 ort, dock ej

under 3 öre per försändelse.

»Sedan generalpoststyrelsen, med afseende bl. a. å metersystemets

införande vid postverket, genom nådigt bref den 22 november 1877

fått sig anbefalldt att uppgöra förslag till den förändring af portosatserna

för korsbandsförsändelser, som kunde anses nödig för att utan någon

postverkets förlust bringa viktsatserna i gram för dessa försändelser i

öfverensstämmelse med motsvarande viktsatser i det internationella portosystemet,

och att därvid tillika tillse, huruvida, i hvad mån och under

livilka villkor någon tillökning i postverkets inkomster kunde vinnas

genom en lämplig förhöjning af portot för korsbandsförsändelser, särskild!

för de posttrafiken företrädesvis betungande tidningarna, samt

styrelsen till Kungl. Maj.-t inkommit med underdånigt utlåtande i ämnet,

behagade Kungl. Maj:t, vid underdånig föredragning däraf den

15 mars 1878, anbefalla generalpoststyrelsen att, bl. a., inkomma med

utredning, huru — under förutsättning att korsbandsportot för tidningar

m. m. blefve bestämdt antingen till 2 öre pr 50 gram eller till 4 öre

pr 100 gram, med miuimiafgift i båda fallen af 4 öre för hvarje försändelse

— då gällande bestämmelser i afseende å postbefordringsafgiften

för tidningar m. m., å hvilka genom postverket prenumererades, borde

förändras för att förekomma att, vid en dylik tillökning i korsbandsportot,

det för postverket bekvämare försändningssättet under band

komme i mindre grad, än hvad dittills varit fallet, att för befordran af

tidningar anlitas.

Med anledning däraf afgaf generalpoststyrelsen den 7 oktober 1878

underdånigt utlåtande, däri styrelsen af anförda skäl förordade, att

portot för tidningskorsband måtte bestämmas till 2 öre pr 50 gram,

med minimum af 4 öre pr försändelse, och att postbefordringsafgiften

för tidningar, å hvilka prenumeration ägt rum, måtte höjas med 25

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

procent, med ökning jämväl af det för hvarje prenumeration fastställda

minimibeloppet från 10 till 20 öre.

I enlighet med hvad sålunda af generalpoststyrelsen förordats, aflät

Kungl. Maj:t den 17 januari 1879 till Riksdagen nådig proposition

i ämnet (n:r 14), hvilken jämlikt underdånig skrifvelse den 9

april sistnämnda år (n:r 20) blef af Riksdagen bifallen; och utfärdades,

i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, af Kungl. Maj:t den 2 maj

1879 ny kungörelse angående villkoren för tidningars och tidskrifters

postbefordran.

De förändringar, som innefattades i denna kungörelse, hvilken, med

upphäfvande af nådiga kungörelserna den 18 oktober 1872 och den 3

oktober 1876, trädde i kraft med ingången af år 1880, bestodo hufvudsakligen

däruti:

att postbefordringsafgiften vid prenumeration genom postanstalt

höjdes till en fjärdedel af prenumerationspriset för tidning, som utkomme

mer än en gång i veckan, och till en åttondedel af samma pris för

andra tidningar; dock att ifrågavarande afgift ej skulle för år och i

förhållande därtill för kortare prenumerationstider öfverstiga a) 5 kronor,

b) 1 krona 50 öre och c) 75 öre för tidningar, som i hvarje vecka utkomme

resp. a) oftare än 2 gånger, b) 2 gånger eller c) 1 gång, och

hvilkas ytinnehåll icke öfverstege 90 kvadratdecimeter, samt 60 öre för

tidning, som utkomme mindre ofta än en gång i veckan och hvars ytinnehåll

icke öfverstege 220 kvadratdecimeter;

att minimibeloppet af postbefordringsafgiften fastställdes till 20

öre pr exemplar;

att för Svensk författningssamling, Riksdagens protokoll med därtill

hörande bihang samt länsstyrelsernas tryckta kungörelser afgiften

bestämdes till en åttondedel af prenumerationspriset, med ett maximum

af 75 öre per år; samt

att befordringsafgiften för tidningskorsband skulle utgöra 2 öre pr

50 gram, dock ej under 4 öre pr försändelse.

I sammanhang med utfärdandet af 1879 års kungörelse blef äfven,

i enlighet med hvad generalpoststyrelsen hemställt, genom nådigt bref

den 2 maj 1879 för tidningskorsband stadgadt undantag från gällande

bestämmelse om viss maximivikt för korsbandsförsändelser.

Ehuruväl den officiella statistikens uppgifter om postverkets tidningsrörelse

under de närmaste åren efter sistnämnda kungörelses trädande

i kraft ingalunda gifvit vid handen, att de genom samma kungörelse

stadgade högre postbefordringsafgifterna vållade någon stadigvarande

minskning i sagda rörelse, dröjde det dock icke länge, förr

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

fin inom tidningsmannakretsar framställdes klagomål däröfver, att befordringsafgifternas

förhöjning försvårade tidningarnas spridning; och

redan år 1881 uttalade sig ett i Kristianstad hållet tidningsmannamöte

för en återgång till de afgiftsbelopp, som varit gällande före utfärdandet

af 1879 års kungörelse.

Sedan underdånig framställning i enlighet med detta uttalande

blifvit å mötets vägnar gjord samt genom nådig remiss generalpoststyrelsens

utlåtande däröfver infordrats, anförde styrelsen i underdånig

skrifvelse den 16 februari 1882, bland annat, att då för det dåvarande

icke fuunes anledning antaga annat, än att postverket skulle, liksom

under åren 1879—1881 ägt rum, äfven fortfarande blifva i tillfälle att

af inflytande postuppbörd bestrida de utgifter verket tillhörde, förekomme

enligt styrelsens åsikt icke vidare några sådana omständigheter, som

år 1879 kunde hafva ansetts påkalla tidningsportots fastställande till

högre belopp än hvartill det vid stämpelafgiftens indragning blifvit

bestämdt.

Styrelsen förordade fördenskull en nedsättning af postbefordringsafgifterna

vid tidningsprenumeration i allmänhet med 20 procent, med

bibehållande af den stadgade minimiafgiften af 20 öre pr prenumeration;

hvarjämte styrelsen för tidningskorsband föreslog en afgift af 1 öre

pr 50 gram, dock ej under 4 öre för hvarje försändelse.

Då ärendet den 24 mars 1882 anmäldes inför Kungl. Maj:t i

sammanhang med frågan om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition

angående förändring i assuransafgiften för postförsändelser med

angifvet värde, yttrade föredragande departementschefen, att, huru afsevärd

den gjorda framställningen i och för sig kunde vara, det dock

på anförda skäl syntes viktigare att åvägabringa en nedsättning i assuransafgiften

för värdeförsändelser; och då för genomförande häraf likasom

af ett Riksdagen då redan förelagdt förslag om brefbärareafgiftens

borttagande kräfdes icke obetydliga uppoffringar af postverket, hvartill

komme, att, sedan dåmera en förbättring inträdt i postverkets ekonomiska

ställning, det syntes icke längre böra uppskjutas att bereda statens

järnvägar en nöjaktigare ersättning för postförsändelsers fortskaffande,

än som dittills utgått, hemställde departementschefen, att

framställningen om nedsättning i befordringsafgifterna för tidningar och

tidskrifter måtte tills vidare få blifva hyflande; och lämnade Kungl.

Maj:t därtill sitt bifall.

Redan i senare delen af år 1882 återupptogs emellertid förenämnda

tidningsmannamötes yrkande uti eu å publicistklubbens vägnar gjord

underdånig ansökning. Sedan generalpoststyrelsen däröfver afgifvit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 44.

utlåtande, föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t den 6 mars 1883, därvid

föredragande departementschefen anförde, bland annat, att efter det

resultat, poströrelsen lämnat för år 1882, något tvifvel ej borde kunna

hysas därom, att icke postverket, oaktadt de dåmera genomförda förändringarna

i afseende å såväl brefbärare- som assuransafgifterna och

den tillökning i utgift, som blefve en följd af Kungl. Maj:ts den 23

juni och den 3 november 1882 fattade beslut angående förhöjd ersättning

för postbefordran å statens och enskildes järnvägar, skulle utan

olägenhet kunna bära äfven en nedsättning i befordringsafgiften för

tidningar och tidskrifter.

Med instämmande i den af generalpoststyrelsen uttalade uppfattning,

att den förhöjning, som år 1879 stadgats i postbefordringsafgiften

för tidningar och tidskrifter, till väsentlig del varit föranledd af

postverkets dåvarande betryckta ställning och behofvet att bereda detsamma

ökade inkomster, anförde departementschefen vidare, att någon

anledning att under sedermera förändrade förhållanden, då postverkets

rörelse i stället för brist lämnade betydande årliga öfverskott, fortfarande

bibehålla dessa högre befordringsafgifter, syntes ej förefinnas;

och tvekade departementschefen därföre icke att, lika med generalpoststyrelsen,

förorda en återgång till förut gällande befordringsafgifter

med bibehållande af stadgade minimiafgifter.

I öfverensstämmelse därmed afläts ock af Kungl. Maj:t den 6 mars

1883 till Riksdagen nådig proposition (n:r 35), hvari Kungl. Maj:t

föreslog Riksdagen att medgifva:

att befordringsafgiften för försändelse under band, som utgjordes

af tidning, tidskrift, författningssamling, handlingar utgifna af sällskap

eller föreningar o. s. v., hvarå ej prenumeration vid postanstalt ägt

rum, finge, ehvad försändelsen utgjordes af ett eller flera exemplar af

samma eller olika tidningar eller tidskrifter m. m., bestämmas till 1 öre

för hvar vikt af 50 gram eller Överskjutande del däraf med minimiafgift

af 4 öre för hvar särskild försändelse;

att befordringsafgiften för tidning, tidskrift och andra i §§ 1 och

2 af nådiga kungörelsen den 2 maj 1879 omförmälda trycksaker, hvarå

prenumeration vid postanstalt ägt rum, finge nedsättas sålunda, att den

i allmänhet komme att motsvara för tidning, som utgåfves mer än en

gång i veckan, en femtedel af prenumerationspriset och för tidning,

som utkomme endast en gång i veckan eller mindre ofta, en tiondedel

af samma pris, med iakttagande likväl, att afgiften icke för år och i

förhållande därtill för kortare prenumerationstider finge öfverstiga fyra

kronor, om tidningen utkomme oftare än två gånger i veckan, en krona

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!, Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

20 öre, om tidningen utkomme två gånger i veckan, 60 öre, om tidningen

utkomme en gång i veckan, och 50 öre, om densamma utkomme

mindre ofta än en gång i veckan; allt med bibehållande af dåvarande

bestämmelser om ytinnehållet och om prenumerationsafeiftens minimibelopp;
att

den i § 1 mom. 4 af nämnda nådiga kungörelse generalpoststyrelsen

medgifna rätt att i visst fall förordna om befordringsafgiftens

förhöjande finge afse tidning, för hvilken i utfärdad taxa berörda afgift

vore upptagen till mindre än en femtedel af prenumerationspriset;

att Svensk författningssamling, Riksdagens protokoll med därtill

hörande bihang samt länsstyrelsernas tryckta kungörelser finge, utan

afseende vare sig å det antal nummer, som i hvarje vecka utgåfves,

eller å ytinnehållet, hänföras till den klass af försändelser, för hvilken

befordringsafgiften komme att utgöra en tiondedel af prenumerationspriset,

men ej finge för år öfverstiga 60 öre; samt

att de sålunda föreslagna bestämmelserna finge träda i kraft vid

1884 års början och tillämpas jämväl i afseende å tidningar och tidskrifter

för samma år, som under år 1883 vid postanstalt förskrefves.

Hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit blef, jämlikt skrifvelse den

10 april 1883 (n:r 17), af Riksdagen bifallet; och utfärdades därefter

den 11 maj samma år ännu gällande nådiga kungörelse angående

villkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran.

I denna författning hafva sedermera vidtagits de ändringar, som

föranledts dels af införande af s. k. lokalabonnemang, d. v. s. tillfälle

att verkställa prenumeration å tidning jämväl vid postanstalt å utgifningsorten,

dels ock af nedsättning i lokalportot för korsbandsförsändelser.

Sedan en af publicistklubben hos generalpoststyrelsen i slutet af

år 1883 gjord framställning om medgifvande af rätt till lokalabonnemang

blifvit af styrelsen afböjd, bland annat därför att i den närmaste

framtiden en minskning i portouppbörd syntes blifva att emotse till

följd af beslutad nedsättning i flera bland de inländska portosatserna,

fann sig styrelsen, då det efter några år visat sig, att den befarade

minskningen i postverkets inkomster ingalunda blef af den betydelse,

som styrelsen hade förutsatt, kunna i underdånig skrifvelse till Kungl.

Maj:t den 23 november 1888 återupptaga frågan om medgifvande i

viss mån af lokalprenumeration.

Af anförda skäl ansåg styrelsen denna böra begränsas till endast

tidningar, som utkomme mindre ofta än en gång i veckan, och hemBih.

till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

ställde om det tillägg till § 1 mom. 1 af nådiga kungörelsen den 11

maj 1883, att å sådan tidning prenumeration finge ske jämväl vid postanstalt

å den ort, där tidningen utgåfves.

Ärendet blef i underdånighet föredraget inför Kungl. Maj:t den 13

mars 1891, därvid till Riksdagen afläts nådig proposion (n:r 55) i enlighet

med hvad generalpoststyrelsen hemställt.

I samma proposition föreslogs af Kungl. Maj:t äfven den ändring

i portot för korsbandsförsändelser innehållande tidningar och tidskrifter,

att minsta afgiften för dylik försändelse skulle utgöra 2 öre, om försändelsen

å postanstalt behandlades utan att med post eller af landtbrefbärare

fortskaffas.

Med afseende å sistnämnda förslag inhämtas af det vid propositionen

fogade statsrådsprotokoll hufvudsakligen:

att i sammanhang med utfärdandet af nådiga kungörelsen den 21

december 1888, beträffande postverkets rätt i fråga om befordran af

bref och brefkort m. m., hvarigenom, bland annat, statens postverk uttryckligen

förklarades äga uteslutande rätt att mot afgift besörja regelbunden

befordran af förseglade eller eljest tillslutna bref äfvensom af

brefkort å de särskilda inrikes orter, där postverket anordnat lokalbrefbefordran,

Kungl. Maj:t genom nådigt bref sistnämnde dag anbefallt

generalpoststyrelsen att efter verkställd utredning inkomma med

underdånigt yttrande, huruvida och i hvilken mån lindring i afgiften

för lokalbrefbefordran kunde, vare sig genom nedsättning af portoafgiften,

genom höjning af viktsatsberäkningen vid enkelt porto eller på

annat sätt, utan afsevärd olägenhet för postverket äga rum;

att uti sitt med anledning däraf den 1 mars 1889 afgifna underdåniga

utlåtande styrelsen förklarat sig af anförda skäl icke kunna

föreslå annan lindring i afgifterna för lokalkorrespondensen än nedsättning

af portoafgifterna för korsbandsförsändelser, som å postanstalt

behandlades utan att med post eller landtbrefbärare fortskaffas; därvid

styrelsen närmast afsett korsband, innehållande andra trycksaker än

tidningar och tidskrifter, således försändelser bestående af annonskort,

cirkulär, prospekt, kataloger, priskuranter in. m., för hvilka trycksaker

en nedsättning i portot beräknades komma att mer än motvägas af

det ökade antal dylika försändelser, som eu sådan nedsättning skulle

tillföra postverket; samt

att med hänsyn till önskvärdheten däraf, att taxebestämmelserna

blefve uppställda så systematiskt som möjligt, styrelsen ansett, att, om

lokalportot för andra trycksaker än tidningar och tidskrifter nedsattes

till 2 öre för hvar vikt af 50 gram eller del däraf, samma förändring

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

jämväl borde vidtagas i fråga om affärshandlingar och varuprof; hvarjemte

styrelsen, utan att i den för tidningar och tidskrifter utgående

afgiften af 1 öre per 50 gram ifrågasätta någon nedsättning, föreslagit,

att minimiafgiften för dylika försändelser vid lokalbefordran skulle sättas

till hälften af hvad som utgjordes vid annan befordran och sålunda

sänkas från 4 till 2 öro per försändelse.

Med afseende å den förra delen af ifrågavarande proposition väcktes

inom Riksdagen en motion, i syfte att lokalabonnemang skulle utsträckas

till alla tidningar, som utkomme högst en gång i veckan.

Jämlikt skrifvelse den 14 maj 1891 (n:r 98) biföll Riksdagen

propositionen under anförande tillika, att Riksdagen funne önskvärd!,

att tillåtelsen till lokalprenumeration jämväl utsträcktes till de s. k.

veckotidningarna. Vid sitt afstyrkande från en sådan utsträckningsyntes

generalpoststyrelsen hafva utgått från det antagande, att såväl

tidningsutgifvarne som allmänheten skulle vara angelägna om

dessa tidningars ofördröjliga befordring. Detta antagande syntes icke

vara riktigt. Af »Taxa för år 1891 å svenska tidningar och tidskrifter,

hvilka rekvireras genom kungl. postverket» framginge nämligen, att

af de till ett antal af ungefärligen 160 uppgående veckotidningarna

omkring hälften vore orttidningar, tre åttondedelar dels facktidningar,

dels religiösa eller nykterhetstidningar, dels illustrerade tidningar samt

slutligen omkring en åttondedel af blandadt innehåll.

Om man nu frånsåge orttidningarna, hvilka utan olägenhet borde

kunna afhämtas af prenumeranterna i de små samhällen, hvari de utgåfves,

och för hvilkas utgifvare och prenumeranter den ifrågasatta tilllåtelsen

knappast syntes äga sådant värde, att den komme att begagnas,

vore de öfriga veckotidningarna således af det innehåll, att de ingalunda

kunde anses som nyhetstidningar. Hvarken för utgifvare eller

allmänheten förefunnes därför något särskildt intresse att fortast möjligt

få dem utdelade. I fråga om utdelningen af dessa borde därför kunna

sägas detsamma, som generalpoststyrelsen yttrat om de tidningar, hvilka

utkomme mindre ofta än en gång i veckan, eller att på dessa publikationers

ögonblickliga utdelning icke lades samma vikt, vare sig af utgifvarne

eller af allmänheten, som i fråga om de egentliga nyhetstidningarna,

hvadan, äfven om prenumeration å dessa publikationer vid

utgifningsortens postanstalt för lokalbefordran komme att anlitas i

större utsträckning, det icke syntes möta några väsentliga svårigheter

för postanstalterna att utan anordnande af särskilda utdelningsturer på

ett tillfredsställande sätt verkställa utdelningen.

Men om den ifrågavarande utsträckningen af den tidningsbefordran,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

som skedde genom posten, således icke kunde antagas medföra synnerlig

tunga för postverket, måste den däremot erkännas såväl för veckotidningarnas

utgifvare som för allmänheten äga stor betydelse. För

tidningar, som hade den mindre betydliga spridning en veckotidning i

allmänhet hade inom utgifningsorten, syntes det nämligen möta stora

svårigheter att mottaga lokalprenumeration, enär omkostnaderna för utdelningen

naturligtvis ställde sig synnerligen höga, då densamma endast

skulle äga rum i mindre antal exemplar och allenast en gång i veckan.

Följden däraf vore ock den, att tidningsutgifvaren måste afböja hemsändning,

om tidningen skulle lämnas i någon aflägsnare stadsdel, och

att den därstädes boende därför måste antingen själf genom särskilt

bud afhämta sin tidning eller afstå från den af honom åstundade prenumeration.

Man hade invändt, att den ifrågasatta utsträckningen skulle för

postverket medföra ökade utgifter. Hvad Stockholm särskildt beträffade,

hade postdirektören därstädes uppgjort en beräkning å de inkomster

och utgifter, som genom sist berörda utsträckning skulle för postverket

uppkomma. Af denna framginge, att de ökade inkomsterna skulle

uppgå till 10,034 kronor 47 öre och utgifterna till 19,002 kronor,

hvartill borde läggas kostnaderna för hyra af lokal med inredning, belysning

och uppvärmning samt för expenser. Af Eders Kungl. Maj:ts

proposition till 1891 års riksdag angående rikets tillstånd och behof

framginge emellertid, att för år 1892 postverkets inkomster blifvit, efter

afdrag af 100,000 kronor, hvarmed postverkets kassaförlag borde ökas,

beräknade till 7,700,000 kronor, samt dess utgifter till 7,250,000 kronor,

hvadan ett öfverskott skulle uppstå å 450,000 kronor. Under sådana

förhållanden syntes den ifrågavarande utgiften icke kunna betraktas

såsom synnerligen afsevärd, särskildt med hänsyn fästad därå, att postverkets

egentligaste betydelse icke vore att inbringa staten inkomster,

utan att på bästa sätt betjäna allmänheten.

Då Riksdagen emellertid icke ansett sig hafva tillgång till tillräckligt

material för att tillförlitligt kunna bedöma, huru stor tunga

och huru höga omkostnader berörda utsträckning af tillåtelse till lokalprenumeration

skulle komma att vålla postverket, hade Riksdagen icke

ansett sig böra besluta en dylik utsträckning, utan anhölle därför blott,

att det af Riksdagen på framställning af Kungl. Maj:t beslutade

medgifvande till lokalprenumeration måtte, när sådant utan särskild

eller synnerlig tunga för postverket kunde ske, utsträckas äfven till

tidning, som utkomme högst en gång i veckan.

Vid underdånig föredragning den 22 maj 1891 af Riksdagens ofvan

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!)

Kanyl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o it.

anförda skrifvelse beslöts nådig kungörelse genom hvilken förordnades,

dels att å tidning, som utkomme mindre ofta än en gång i veckan,

prenumeration finge ske jämväl vid postanstalt å den ort, där tidningen

utgåfves, dels ock att minsta afgiften för tidningskorsband skulle vid

lokalbefordran utgöra 2 öre per försändelse; hvarjämte Kungl. Maj:t

genom nådig remiss anbefallde generalpoststyrelsen att afgifva underdånigt

utlåtande öfver Riksdagens framställning i fråga om utsträckning

af medgifvandet till lokalprenumeration äfven till tidning, som

utkomme högst en gång i veckan.

Sedan styrelsen med anledning däraf den 13 november 1891 afgifva

underdånigt utlåtande och däruti anfört hufvudsakligen, att genom

eventuell utsträckning af lokalprenumerationen, på sätt föreslagits, postverket

visserligen komme att drabbas af kostnader, hvilka antagligen

icke kunde betäckas utaf de inkomster, som ansåges vara att förvänta

genom samma utsträckning; men att den därigenom uppstående förlusten

likväl icke kunde anses såsom en »synnerlig tunga» för postverket,

särskilt i betraktande af den utaf Riksdagen uttalade åsikt

rörande postverkets betydelse och användandet af de öfverskott, som

postverkets rörelse i dess helhet lämnade,

förordnades genom nådig kungörelse den 11 december 1891, att å

tidning, som utkomme högst en gång i veckan, prenumeration finge

ske jämväl vid postanstalt, där tidningen utgåfves.

De bestämmelser, som innefattas i ofvan omförmälda kungörelse

den 11 maj 1883, sådan denna lyder med de genom nådiga kungörelserna

den 22 maj 1891 och den 11 december samma år däri gjorda

tillägg och ändringar, äro af följande lydelse:

§ i
Mom.

1. önskar någon, att tidning, som inom

riket utgifves å annan ort än där han bor eller

vistas, skall honom genom postverkets försorg tillhandahållas,

och anmäler han sig för sådant ändamål

vid postanstalt till prenumeration å samma tidning,

har han därvid att i förskott för den tid, hvarför

prenumerationen sker, utöfver belöpande prenumerationspris,

till postkassan erlägga en särskild afgift

för tidningens postbefordran, hvilken afgift skall i allmänhet

motsvara: för tidning, som utkommer mer än

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 44.

eu gång i veckan, en femtedel af prenumerationspriset

och för tidning, som utkommer endast en gång i

veckan eller mindre ofta, en tiondedel af samma pris;

men ej må för år och i förhållande därtill för kortare

prenumeration stider öfverstiga

4 kronor, om tidningen utkommer oftare än två

gånger i veckan och hvarje nummers ytinnehåll, beräknad!

efter papperets ena yta, icke öfverstiger 90

kvadratdecimeter;

1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger

i veckan och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger

90 kvadratdecimeter;

60 öre, om tidningen utkommer eu gång i veckan

och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90

kvadratdecimeter; eller

50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än

en gång i veckan och hvarje nummers ytinnehåll icke

öfverstiger 220 kvadratdecimeter;

börande dock härvid tillika iakttagas, att för

hvarje gång, prenumeration å tidning vid postanstalt

sker, beloppet af ifrågavarande afgift, ehvad prenumerationen

afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens

prenumerationspris är högre eller lägre, alltid

skall utgöra minst 20 öre för hvarje särskildt

tidningsexemplar.

Å tidning, som utkommer högst en gång i veckan,

må prenumeration ske å enahanda villkor jämväl vid

postanstalt å den ort, där tidningen utgifves. (K. kung.

den 11 dec. 1891.)

Mom. 2. Planscher, hörande till tidning, som

genom postanstalt blifvit förskrifven, varda afgiftsfritt

med posten befordrade, när de utan särskild betalning

utöfver prenumerationspriset åtfölja tidningen samt

tillkännagifvande därom i denna finnes infördt.

Enahanda förmån tillkommer under samma villkor

äfven tidningen åtföljande, af dess redaktion utgifna

bihang därtill, dock med förbehåll, beträffande bihang

till tidning, för hvilken på grund af mom. 1 nedsättning

i den mot prenumerationspriset svarande befordringsafgift

åtnjutes, att tidningens ytinnehåll, sammanlagdt

med bihangets, icke är större än som mot
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

svaras af den enligt åberopade moment för tidningen

beräknade postbefordringsafgift.

Mom. 3. För befordran med post af andra bilagor

till tidning än planscher och sådana bihang,

som i nästföregående moment omförmälas. erlägges

enahanda afgift, som för försändelser under band, där

icke i särskilda fall sådana omständigheter förekomma,

att generalpoststyrelsen finner samma bilagor kunna

och böra jämte den tidning, till hvilken de höra, med

post befordras antingen utan särskild godtgörelse eller

mot lägre porto än det, som med tillämpning af taxan

för försändelser under band skolat erläggas.

För sådana officiella berättelser eller meddelanden,

som enligt Kungl. Maj:ts föreskrift med Postoch

Inrikes tidningar till allmänheten utdelas, äger

postbefordringsafgift ej rum.

Mom. 4. Skulle tidning, för hvilken i taxa, som

af generalpoststyrelsen utfärdas, befordringsafgiften

blifvit upptagen till mindre än en femtedel af prenumerationspriset,

upprepade gånger utkomma med

större antal nummer eller med större ytinnehåll, äu som

jämlikt mom. 1 utgör villkor för en sådan lägre afgiftsberäkning,

äger, på anmälan härom, generalpoststyrelsen

förordna om afgiftens förhöjande vid den

prenumeration å samma tidning, som därefter verkställes;

och åligge dessutom i sådant fall tidningens

utgifvare eller den, till hvilken prenumerationsm edlen

skola af postverket redovisas, att för hvart exemplar

af tidningen, som efter det kvartal, hvarunder förordnande

om afgiftens förhöjning meddelats, blifvit

genom postanstalt förskrifvet, till postkassan erlägga

ett mot skillnaden i befordringsafgift svarande belopp,

hvilket, där så ske kan, må vid sedermera skeende

redovisning för influtna prenumerationsmedel innehållas.

§ ä.

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt rörande

tidningar gäller äfven i afseende å tidskrifter,

nummervis utkommande författningssamlingar eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v.,

när prenumeration därå vid postanstalt sker; och iakttages

därvid, att Svensk författningssamling och Riksdagens

protokoll med därtill hörande bihang samt

länsstyrelsernas tryckta kungörelser, i fråga om befordringsafgiftens

belopp, alltid utan afseende vare

sig å det antal nummer, som i hvarje vecka utgifves,

eller å ytinnehållet hänföras till den klass af försändelser,

för hvilken nämnda afgift är bestämnd till en

tiondedel af prenumerationspriset, men ej må för år öfverstiga

60 öre.

§ 3-

Varder, för att såsom försändelse under band med

post befordras, till postanstalt aflämnadt exemplar af

tidning, tidskrift, författningssamling, handlingar utgifna

af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej

prenumeration vid postanstalt ägt rum, skall för hvar

särskild försändelse, ehvad denna utgöres af ett eller

flera exemplar af samma eller olika tidningar eller

tidskrifter m. m., befordringsafgiften utgöra 1 öre för

hvar vikt af 50 gram eller öfverskjutande del däraf,

dock så, att icke i något fall afgiften för en särskild

försändelse understiger 4 öre, om den med post eller

af landtbrefbärare fortskaflas, samt 2 öre, om densamma

å postanstalt behandlas utan att med post eller

af landtbrefbärare fortskaflas.

I öfrigt varda å tidningar och tidskrifter m. m.,

som på förenämnda sätt med post fortskaflas, tilllämpade

de bestämmelser, som i allmänhet gälla för

befordran af korsbandsförsändelser med undantag likväl

för hvad rörande högsta vikten för hvar särskild

försändelse finnes föreskrifvet. (K. kung. den 22 maj

1891.)

§ i
Mom.

1. Skulle tidning eller tidskrift upphöra

att vidare utgifvas, innan den tid tilländagått, för

hvilken prenumeration därå vid postanstalt skett, äger

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

prenumeranten att å postanstalten vid anmälan återbekomma

så mycket af den erlagda befordringsafgiften,

som belöper för hvarje helt kvartal af den efter

tidningens eller tidskriftens upphörande återstående

prenumerationstiden.

Mom. 2. För den förlust, som i öfrigt drabbar

prenumerant genom upphörande af tidning eller tidskrift,

hvarå prenumeration vid postanstalt skett,

ikläder sig postverket icke någon ansvarighet; åliggande

det dock vederbörande posttjänstemän att lämna

prenumeranten allt det biträde, som skäligen kan

ifrågakomma, för att han må komma i åtnjutande af

den ersättning, som i dylikt fall möjligen kan erhållas.

§ 5.

Generalpoststyrelsen tillkommer att meddela de

ordningsregler, som för behörig tillämpning af de här

ofvan gifna föreskrifter kunna Unnas erforderliga.

Såsom af föregående redogörelse inhämtas, kunna enligt nuvarande

bestämmelser i ämnet inländska tidningar och tidskrifter i den inrikes

poströrelsen vinna befordran på två väsentligen olika sätt, nämligen

antingen efter abonnemang genom postverkets förmedling eller såsom

korsbandsförsändelser med ett särskildt för ifrågavarande slag af sådana

försändelser bestämdt lägre porto.

Medan postverkets åtgöranden beträffande sistnämnda grupp af

tidningsförsändelser inskränka sig till enahanda postbehandling, som

kommer vanliga bref och korsband i allmänhet till del, innefattar däremot

postverkets förmedling af abonnemang å tidningar och andra

periodiska skrifter en hel serie af olika bestyr, genom hvilka arbetet

med dessa publikationers spridning i synnerhet utom utgifningsorterna

blifvit så godt som helt och hållet öfverflyttadt från vederbörande utgifvare

till postverket och dess olika organ. Kommitterade hafva (sidd.

52—57), med ledning hufvudsakligen af det utaf generalpoststyrelsen den

17 september 1892 utfärdade reglemente för postkontoren angående

abonnemang genom postverket å tidningar och andra periodiska skrifter,

redogjort för de åligganden, som till följd af postverkets skyldighet att

förmedla sådana abonnemang väsentligen tillkomma detta verk.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Haft.

Abonnemang

genom postverkets

förmedling

och

afgiften därför.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

Ur denna redogörelse tillåter jag mig här meddela följande:

»För hvarje år utarbetas inom generalpoststyrelsen taxa å de tidningar

och tidskrifter, hvilka kunna rekvireras genom postverket. Denna

taxa innehåller för hvarje tidning eller tidskrift uppgifter å publikationens

namn, utgifningsort, nummerantal (per vecka, månad eller år)

och abonnemangsafgifter, fördelade i pris hos utgifvaren och postbefordringsafgifter,

äfvensom namnet å den person, som hos generalpoststyrelsen

anmält det ifrågavarande tryckalstret till införande i taxan.»

»Tillägg till och ändringar i taxan utarbetas under årets lopp, i

den mån sådana erfordras till följd af nya tidningars tillkomst eller

genom förändrade utgifningsvillkor för redan i taxan intagna tidningar,

och kungöras i bihang till generalpoststyrelsens cirkulär.»

»De postkontor, vid hvilka abonnemang äger rum, eller genom

hvilka förskrifvas tidningar, å hvilka abonnerats vid poststation, hafva

uti ifrågavarande hänseende hufvudsakligen följande åligganden:

a) att mottaga tidningsrekvisitioner från allmänheten och tidningsförskrifningar

från vederbörande underlydande poststationer;

b) att i tidningsjournal uppdebitera erlagda abonnemangsafgifter,

innefattande icke blott den postverket tillkommande afgift (postbefordring

saf giften), utan äfven den afgift, som skall redovisas till tidningsutgifvaren

(prenumerationspriset);

c) att hos postanstalterna å de orter, där enligt taxan tidningarna

utgifvas, förskrifva de abonnerade tidningarna, för hvilket ändamål

föres en särskild tidningsförskrifningsbok, upptagande alla hos postkontoret

eller detsamma underlydande poststationer rekvirerade tidningsexemplar,

för hvilka abonnemangsterminen börjar med eller under loppet

af ett och samma år;

d) att till abonnenterna utlämna de hos postkontoret rekvirerade

tidningarna, hvilket sker antingen med ledning af anteckningarna i

förskrifningsboken eller ock efter särskildt upprättade utdelningslistor;

samt

e) att särskildt från andra postmedel i behörig ordning redovisa

de abonnemangsafgifter, som influtit ej blott vid postkontoret, utan

äfven genom vederbörande poststationer och landtbrefbärare.»

»Postkontor, hvilka skola hos vederbörande utgifvare beställa tidningar,

hafva i sådant hänseende hufvudsakligen till åliggande:

a) att mottaga och i tidningsbeställningsboken införa ankommande

tidningsförskrifningar från andra postanstalter;

b) att hos vederbörande utgifvare beställa tidningarna;

c) att med ledning af tidningsfördelningsboken, däri hvarje förskrifvande

postanstalt har sitt konto med särskilda afdelningar för hvarje

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

i orten utkommande tidning, verkställa tidningarnas fördelning, inpackning

pell afsändning till vederbörande postanstalter, såvida icke, undantagsvis,

tidningsexemplaren genom vederbörande utgifvares försorg

direkt aflämnas till järnvägspostkupé, behörigen fördelade å postanstalter

och inslagna i paket med nödiga påskrifter; samt

d) att till vederbörande utgifvare utbetala och därefter i tidningsjournalens

kredit afföra belöpande prenumerationsafgifter för beställda

tidningsexemplar.»

»Så länge på grund af tryckfrihetsförordningen, § 1 mom. 5, boktryckerier

kunnat anläggas och följaktligen tidningar utgifvas allenast

i stad eller inom ett afstånd därifrån af högst en half mil, hafva, med

ett enda undantag (Sigtuna), tidningsgöromålen vid poststationerna icke

omfattat några af de bestyr, som, enligt hvad här ofvan omförmälts,

åligga de postkontor, hvilka hafva att hos tidningsutgifvare beställa tidningar.

Däremot hafva göromålen vid de här ofvan först nämnda postkontoren

motsvarigheter vid poststationer af första och andra klass.»

»Förutom de bestyr, som sålunda i följd af postverkets förmedling

af tidningsabonnemang tillkomma de fasta postanstalterna, äro ock att

i förevarande hänseende taga i betraktande de göromål, som förorsakas

postverket genom befordringen af postabonnerade tidningar, likasom

af andra postförsändelser, från inlämningsort (= utgifningsorten) till

adressort å landsväg, å järnväg eller sjöledes samt genom tidningarnas

hembäring till abonnenterna dels å de orter, där lokalbrefbäring finnes

anordnad, dels ock i vissa fall genom landtbrefbärare. Med afseende

å postbefordringen torde böra påpekas den skillnad, som förefinnes

mellan postabonnerade tidningar och andra postförsändelser: medan

hvarje annan försändelse vid afrinnande till postbehandling skall vara

försedd med tydlig och fullständig adress samt i öfrigt i regel har det

skick, som bäst lämpar sig för postbehandlingen, kunna däremot de

postabonnerade tidningsnumren aflämnas till postbehandling direkt från

tryckeriet utan någon som hälst påskrift eller adress och i ett skick,

som klöfver åtskilliga manipulationer, för att hvarje särskildt tidningsexemplar

skall lämpligen kunna befordras till sin bestämmelse.»

Såsom äfven af kommitterade framhållits, äro de förmåner, som

genom postverkets förmedling af abonnemang sålunda erbjudas både

den tidningsläsande allmänheten och tidningsutgifvarne, ej obetydliga.

Kommitterade hafva i detta afseende påpekat, hurusom, på hvilken ort

i landet man än befunne sig, man kunde genom närmaste postanstalt

eller genom landtbrefbärare i regel förskaffa sig hvilken tidning som

helst utan stort mera besvär, än då man afsände ett bref: postverket

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

icke blott beställde tidningen hos vederbörande utgifvare och ombestyrde

prennmerationsmedlens utbetalande till denne, utan förmedlade

äfven sedermera de särskilda tidningsnumrens öfversändande till abonnenterna

och öfvervakade därjämte, att numren i regelbunden följd

komme dem till banda. Och hvad tidningsutgifvarne beträffade behöfde

i förevarande hänseende endast påpekas de förmåner, som bereddes dem

därigenom:

att abonnemang å tidningar kunde äga rum vid rikets alla fasta

postanstalter, äfvensom genom landtbrefbärare, under det att utgifvarne

annars varit hänvisade att för tidningarnas spridning anlita särskilda

abonnentsamlare;

att postverket insamlade prenumerationsmedlen från abonnenterna

i landets olika delar och betalade ut medlen till vederbörande utgifvare

i några få större likvider, hvarigenom desse besparades besväret att

uppbära medlen i en mängd smärre poster; samt

att tidningsnumren kunde utan vidare behandling öfverlämnas från

tryckeriet direkt till postverket, som sedan i förekommande fall ombestyrde

deras vikning, sortering, inpackning, afsändande och förseende

med adresser.

Under dessa förhållanden är det ock helt naturligt, att af de båda

olika expeditionssätt, som vid tidningars spridning genom posten ifrågakomma,

försändning efter abonnemang genom postverkets förmedling

användes i ojämförligt mycket större utsträckning än försändande under

korsband. Under år 1902, det sista år, för hvilket någon statistik öfver

poströrelsen offentliggjorts, blefvo sålunda enligt de approximativa beräkningar,

som ligga till grund för denna del af poststatistiken, 147.5

miljoner nummerexemplar af tidningar expedierade efter abonnemang

genom postverket och endast 20.5 miljoner nummerexemplar postbefordrade

utan sådant abonnemang såsom korsbandsförsändelser. Om

man vidare tager hänsyn därtill, att vid det förra expeditionssättet

hvarje nummerexemplar är att anse såsom en särskild försändelse,

medan däremot vid försändning under band flera tidningar kunna vara

sammanslagna till en enda korsbandsförsändelse, samt att antalet tidningskorsband

under nyssnämnda år utgjorde allenast 2.5 miljoner

stycken, så varder den olika betydelse för poströrelsen, som bör tillläggas

hvardera af ifrågavarande slag af försändelser, så mycket mera

i ögonen fallande.

Såsom framgår af den i det föregående lämnade redogörelsen för

gällande bestämmelser i ämnet, förefinnas äfven i afseende å grunderna

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kun rfl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

för postbefordringsafgifternas bestämmande en väsentlig skillnad mellan

postabonnerade tidningar och tidningskorsband. Medan nämligen för

dessa senare försändelser, likasom för postförsändelser i allmänhet,

postportot bestämmes för hvarje försändelse i förhållande till dess vikt,

beräknas däremot postverkets ersättning för befattningen med postabonnerade

tidningar i regel i förhållande till tidningarnas pris hos

vederbörande utgifvare. Kommitterade hafva (sid. 57 o. f.) påpekat,

att detta beräkningssätt hade en viss motsvarighet i beräkningen af

den afgift, som till postverket erlägges vid försändande af penningemedel

genom postanvisning. Då det för båda de nämnda arterna al

postgöromål gemensamma arbete, nämligen penningemedels inkasserande

på ett håll och utbetalande på ett annat, medförde större ansvarighet

för postverket, ju större det inkasserade och utbetalade beloppet vore,

syntes också därmed öfverensstämma, att afgiften, hvilken skulle kunna

anses såsom en postverket tillkommande provision på det ifrågavarande

beloppet, icke vore densamma vid högre belopp som vid lägre, där

postverkets ansvarighet vore mindre.

Kommitterade framhålla vidare, hurusom emellertid tidningsgöromålen

omfattade icke blott ofvannämnda bestyr, utan äfven åtskilligt

annat och framför allt de särskilda tidningsnumrens expedition, befordran

och tillhandahållande till vederbörande abonnenter. Då nu

dessa senare göromål, hvilka onekligen vore bland tidningsbestyren de

mest omfattande, närmast vore att förlikna med behandlingen af postförsändelser

i allmänhet, så följde, enligt kommitterades mening, däraf,

att vid bestämmandet af postbefordringsafgifterna för postabonnerade

tidningar icke, såsom fallet vore vid beräknande af porto för andra

postförsändelser, afgiftsbeloppen hufvudsakligen rättade sig efter omfattningen

af det arbete, som försändelserna förorsakade postverket.

Detta förhållande, som redan ur principiell synpunkt borde betecknas

såsom en oegentlighet, ledde också därtill, att postbefordringsafgifterna

för postabonnerade tidningar ingalunda drabbade olika tidningar

i skälig proportion till det arbete, som deras postbehandling

och befordran vållade postverket, och hvilket hufvudsakligast rättade

sig efter det antal nummer, hvarmed tidningarna utgåfves, och de

särskilda numrens vikt. För att åskådliggöra, huru de nuvarande postbefordringsafgifterna

vid postabonnemang verkade för olika tidningar i

förhållande till tidningarnas nummerantal och vikt, hafva kommitterade

anfört, bland andra, följande exempel:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Tidningarnas namn.1)

Hj

O

''Zi 3

So 3

CD p

OO r+;

o’

3

ZP

CO*

Helårsexemplar

för år 1898.

Nuvarande postbefor- dringsafgift (1898).

Antal

n:r.

Vikt.

Per

helårs-

exemplar.

I medeltal

per n:r.

I medeltal

pr 100

gram.

Hela år- gången.

I medeltal

per n:r.

Er.

Ö.

Kg.

Gram.

Kr.

Ö.

Öre.

Öro.

Skånska Dagbladet .................

4

—

356

15.5

44

—

80

0.22

0.50

Dagens Nyheter. Stockholms-

upplagan ...........................

10

—

312

20.i

64

2

—

0.64

1.00

Stockholms-Tidningen. Landsorts-

upplagan ...........................

3

—

307

7.1

23

—

60

0.20

0.87

Post- och Inrikes Tidningar......

15

—

304

13.4

44

3

—

0.99

2.25

Aftonbladet. Halfveckoupplogan 2)

1

—

105

3.o

29

—

20

0.19

0.66

Teknisk Tidskrift2) ..................

10

—

52

4.1

79

1

—

1.92

2.43

Läsning för folket....................

1

—

4

0.2

50

—

20

5.00

10.00

*) Tidningarna äro ordnado efter antalet af utgifna nummer för år 1898.

2) Prenumerationspris och postbefordringsafgift äro i 1904 års tidningstaxa upptagna till resp. kr. 1:08

och 22 öro för Aftonbladets halfveckoupplaga och till resp. kr. 12:50 och kr. 1:25 för Teknisk Tidskrift.

Med erinran att, då nu gällande grunder för beräkningen af postbefordringsafgifterna

för postabonnerade tidningar infördes, man ansett,

att tidningarnas nummerantal och storlek vanligen funne ett uttryck i

prenumerationspriset, bvilket också fördenskull borde i allmänhet läggas

till grund för afgiftens beräknande, anföra kommitterade vidare, att

af de lämnade exemplen syntes med all tydlighet framgå, huru föga

prenumerationsprisen och följaktligen äfven postbefordringsafgifterna

för närvarande rättade sig efter tidningarnas storlek och antalet af utkommande

nummer. I samma mån som annons- och reklamväsendet

utvecklats, hade tidningsutgifvare kunnat bestämma prenumerationsprisen

utan synnerlig hänsyn vare sig till den kvantitet papper, som

användes, eller till antalet nummer. Den stora omfattning, som annonseringen

uppnått på senare tider, hade medfört, att för åtskilliga tidningsföretag

inkomsterna af prenumerationsafgifterna i själfva verket

spelade en underordnad roll i jämförelse med de summor, som inflöte

i annonsafgifter, och att följaktligen för flera tidningar prenumerationsprisen

kunnat reduceras till belopp, hvilka i förhållande till kvantiteten

af den läsning, som därför bjödes, måste betecknas såsom minimala,

samt i flera fall periodiska tryckalster kunnat utgifvas och spridas

utan någon prenumerationsafgift alls.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

39

För tidningar och tidskrifter åter, livilka på grund af de dyrare

redaktionskostnader, som betingades af deras textinnehåll, eller af

annan anledning måste hålla högre prenumerationspris, blefve ofta de

procentuella postbefordringsafgifterna orättvist betungande. De nu

gällande bestämmelserna om vissa maximibelopp, afseende att förebygga

detta missförhållande, kunde icke anses göra till fyllest. Det vore

nämligen blott ett ringa fåtal tidningar eller tidskrifter, som med stöd

af ifrågavarande föreskrifter komme i åtnjutande af nedsättning i de

postbefordringsafgifter, som skolat erläggas på grund af prenumerationsprisen.

Kommitterade hafva vidare (sidd. 60—70) undersökt beloppet af de

inkomster, som genom de nuvarande postbefordringsafgifterna för postabonnerade

tidningar tillflyta postverket, samt dessa inkomsters förhållande

dels till intäkterna på öfriga delar af postverksamheten, dels

ock till den del af postverkets utgifter, som kunde anses föranledd af

verkets befattning med tidningarna.

Då den uppbörd, som efter postverkets hufvudbok plägade i generalpoststyrelsens

årsberättelser redovisas under rubriken »postbefordringsafgifter

för tidningar och tidskrifter», innefattade postverkets inkomster

jämväl på afgifter för tidningsbilagor och för tidningars aflämnande

till postbehandling å extra tid äfvensom andra af tidningsrörelsen härflytande

intäkter, hvilka icke vore att hänföra till de på grund af

gällande bestämmelser uppburna postbefordringsafgifterna för genom

postverket förskrifna tidningar, hafva kommitterade föranstaltat en

särskild beräkning af postbefordringsafgifterna för samtliga hos vederbörande

utgifvare under år 1898 genom postverket beställda exemplar

af svenska tidningar, och har därvid sammanlagda beloppet af dessa

afgifter befunnits utgöra 425,957 kronor 94 öre.

Omfattningen af den rörelse, för hvilken inkomsterna beräknats

till nyssnämnda belopp, har äfven utgjort föremål för en särskild af

kommitterade föranstaltad undersökning, hvilken gifvit till slutresultat

(sidd. 62—63), att under år 1898 genom postverket förmedlats inalles

1,346,964 abonnemang, fördelande sig på olika abonnemangsterminer

sålunda:

helår...................

..... 715,512,

motsvarande 53,i

tre kvartal.......

30,650,

» 2,3

halfår ................

..... 112,229,

» 8,3

ett kvartal.......

..... 384,653,

» 28,6

månad................

..... 103,920,

7,7

1,346,964

100,o

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Reducerade till helårsexemplar, motsvarade ofvannämnda abonnemang

899,437 */12 årgångar; och hade dessa årgångar, enligt beräkning,

som verkställts med stöd af särskilda, af tidningsredaktionerna

lämnade uppgifter, omfattat inalles 114,331,550 nummerexemplar,

vägande med inberäknande af afgiftsfria bilagor tillsammans 3,802,106

kilogram, hvilket motsvarade i medeltal för hvarje årgång 127 nummer

om 33 gram hvardera.

Postbefordringsafgiften för hvarje nummerexemplar af postabonnerad

inrikes tidning skulle enligt de sålunda gjorda beräkningarna

hafva år 1898 i medeltal utgjort allenast 0.37 öre.

Vid den jämförelse, som med stöd af den officiella statistiken

för år 1898 af kommitterade anställts mellan tidningsrörelsen å ena

sidan och öfriga delar af postverksamheten å andra sidan i afseende å

omfattning och inkomster, har befunnits, att, medan sagda år enligt

denna statistik postbefordrats 116,2 miljoner nummerexemplar af

postabonnerade in- och utländska tidningar, inbringande sammanlagdt

465,233 kronor 38 öre, utgjorde däremot antalet inom andra branscher

af svenska postverkets rörelse behandlade försändelser 123,4 miljoner

och uppginge postverkets inkomster af sistberörda branscher till

9,845,239 kronor 91 öre. Antalet postabonnerade in- och utländska

tidningar hade alltså utgjort 48,5 procent af sammanlagda antalet postförsändelser,

men postbefordringsafgifterna för dessa tidningar hade

icke uppgått till mer än 4,5 procent af postverkets totalinkomster; och

medan af postabonnerade tidningar i medeltal 250 nummerexemplar

kunnat postbefordras för en afgift af 1 krona, hade af andra postförsändelser

endast mellan 12 och 13 stycken befordrats för enahanda

afgift.

Ett liknande förhållande hade, enligt de vid kommitterades betänkande

fogade öfversiktstabeller öfver tidningsrörelsens utveckling, ägt

rum under hela den period, 1884—1898, hvarunder de genom 1883 års

kungörelse bestämda afgifterna för postabonnemang hade tillämpats.

Enligt hvad nämnda tabeller ådagalade, ökades nämligen postverkets

inkomster af tidningsrörelsen ingalunda i en proportion, som motsvarade

själfva rörelsens tillväxt: medan antalet nummerexemplar af in- och

utländska postabonnerade tidningar vuxit från 28 miljoner år 1884 till

116.2 miljoner år 1898, eller med 315 procent, hade däremot inkomsterna

af postbefordringsafgifterna för samma tidningar endast ökats

från 214,000 kronor det förra året till 465,000 kronor det senare året,

utvisande för hela den ifrågavarande perioden en ökning af allenast

117.3 procent. I följd däraf hade också medelbeloppet af inkomsterna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

41

per nummerexemplar af samtliga såväl in- som utländska postabonnerade

tidningar sjunkit från 0,76 öre till 0,40 öre. Å andra sidan företedde

tidningsrörelsen en tillväxt, som vida öfverträffade ökningen inom poströrelsen

i öfrigt: medan antalet postabonnerade tidningar vid slutet af

förenämnda period vuxit till mer än fyra gånger motsvarande antal vid

periodens början, hade öfriga postförsändelser under samma tid endast

något mer än fördubblats.

Hvad därefter angår frågan om de kostnader, som bestyren med

postabonnerade tidningar kunna antagas förorsaka postverket, framhålla

kommitterade till en början de stora svårigheterna vid en beräkning

af dessa kostnader. Då nämligen tidningsgöromålen i regel sköttes i

sammanhang med öfriga postgöromål, i det att endast vid postkontoren

i Stockholm, Göteborg och Malmö för handläggning af vissa tidningsbestyr

funnes inrättade särskilda tidningsexpeditioner, vore det också i

allmänhet omöjligt att på annat sätt än efter approximativ uppskattning

beräkna, huru stor del af utgifterna för postverksamheten borde anses

belöpa på tidningsrörelsen. Kommitterade hade icke trott sig kunna

med stöd af de för dem tillgängliga uppgifter verkställa en sådan uppskattning,

utan hade fördenskull i skrifvelse till generalpoststyrelsen

påkallat styrelsens medverkan i förevarande afseende.

Med anledning däraf hade generalpoststyrelsen (sidd. 66—71), efter

att hafva i ämnet hört vederbörande distriktschefer, till kommitterade

öfverlämnat en inom styrelsen verkställd beräkning, enligt hvilken postverkets

af bestyren med förmedlande af abonnemang å svenska och

utländska tidningar föranledda utgifter för år 1898 uppgått till följande

belopp i jämna tusental kronor:

A) Löner och arfvoden in. in.

Kronor

1. Personal, som användts uteslutande för

tidningsrörelsen vid postkontor och

ambulanta postanstalter.............................. 254,000

2. Annan personal vid postkontor m. m....... 269,000

3. Poststationsföreståndare ................................ 164,000

B) Uppbördsprovision å postbefordringsafgifter för

tidningar........................................................................ 15,000: —

transport 702,000: —

Kronor.

— 687,000: —

Bill. till Bifall. Prof. 1904. 1 Samt. 1 Afd. 26 Haft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Ku)tgl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 44.

1.

2.

3.

4.

1.

o

i-/ •

3.

4.

5.

6.

C) Tidningars postbefordran.

Å järnväg.......................................................

Per ångbåt ....................................................

A landsväg...................................................

Inom postanstalts eget område .................

D) Diverse utgifter.

Förhyrande af postlägenheter m. in..........

Inventarier .........................................................

Expenser: skrifmaterialier, städning, belysning,

uppvärmning m. m.....................

Tidningstaxor......................................................

Blanketter m. m. från postverkets blaukett
förråd

..............................................................

Förpackningsföremål m. in. från postverkets

persedelförråd......................................

transport 702,000: —

Kronor. Kronor.

508.000

32.000

174.000

21.000

22,000: —

18,000: —

735,000:

21,000: —

10,000: —

7,000: —

41,000: — 119,000: —

summa kronor 1,556,000: —

Efter att hafva erinrat om de beräkningar angående postverkets

omkostnader för tidningsrörelsen, hvilka vid två föregående tillfällen

ägt rum, anföra kommitterade vidare (sid. 73), att vid kommitterades

öfverläggningar visserligen anmärkts, att kostnaderna vore på en och

annan post väl högt beräknade, men kommitterade hade trott sig så

mycket mindre böra ingå i en detaljerad granskning af den utaf

generalpoststyrelsen framlagda kostnadsberäkningen, som kommitterade

af angifna skäl ansett sig ändock icke kunna ifrågasätta en sådan höjning

i de till postverket utgående afgifterna, att inkomsterna af tidningsrörelsen

skulle kunna täcka de beräknade utgifterna för densamma,

hvartill äfven komme att omständigheter anförts, hvilka syntes kommitterade

gifva vid handen, att vissa poster af de ifrågavarande kostnaderna

blifvit snarare för lågt än för högt beräknade. Till ytterligare

stöd för den uppfattning, att de ifrågavarande kostnaderna icke blifvit

allt för högt uppskattade, hafva kommitterade slutligen redogjort för

beräkningar, som i enahanda afseende verkställts inom vissa främmande

länder (sidd. 74—76).

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44. 43

I detta sammanhang torde böra omförmälas, att ofvannämnda beräkning

af postverkets omkostnader för 1898 års tidningsrörelse utgjort

föremål för granskning af professoren vid universitetet i Uppsala in. in.

D. Davidson uti en i ll:te liäftet af »Ekonomisk Tidskrift» för år 1902

införd uppsats med titel »Postafgifterna för tidningar». Generalpoststyrelsen

bär i sitt utlåtande af den 12 sistlidne december (sidd. 6—10)

i korthet redogjort för de anmärkningar, som därvid framställts mot

den gjorda beräkningen; och inhämtas af denna redogörelse hufvudsakligast,

att, försåvidt beräkningen i fråga afsett att utröna postverkets hela

verkliga kostnad för bestyret med de genom postverkets förmedling

under år 1898 abonnerade tidningar och tidskrifter, den summa af

cirka 1 Va miljon kronor, hvilken framgått såsom beräkningens slutresultat,

vore enligt professoren Davidsons åsikt tydligen alltför låg,

då inemot halfva antalet af de under nämnda tid befordrade postförsändelser

utgjorts af tidningar, hvadan ifrågavarande kostnad borde

hafva i verkligheten uppgått till åtskilliga miljoner kronor;

att en beräkning af denna kostnad emellertid spelade en mycket

ringa roll för vinnande af utgångspunkten för bestämmande af grunderna

för postafgifterna för tidningsrörelsen, då det med hänsyn såväl

till den tankegång, som hittills genomgått lagstiftningen i förevarande

ämne, som ock till verkningarna för åtskilliga tidningar af en mera

betydande höjning i postafgifternas belopp, vore orimligt att egna någon

tanke åt möjligheten att bestämma dessa afgifter så högt, att därigenom

postverkets hela kostnad för tidningsrörelsen skulle kunna

täckas, samt en sådan höjning af de nuvarande postafgifterna äfven

ur synpunkten af postverkets egen ekonomi vore alldeles obehöflig, då

det ej innebure något offer för postverket att besörja tidningarnas

spridning för afgifter, hvilka blott inbringade den kostnadstillökning,

som tidningsrörelsen vållade postverket;

att den kostnadsberäkning, som i förevarande afseende erfordrades,

följaktligen borde afse det belopp, hvarmed postverkets kostnader ökats

i följd af dess förmedling af tidningsabonnemang, eller den kostnadsbesparing,

som postverket skulle göra, i fall det helt och hållet befriades

från detta bestyr; samt

att en granskning ur denna synpunkt af generalpoststyrelsens utgiftsberäkning

enligt professoren Davidsons mening lämnade det resultat,

att hela beloppet af den genom tidningsrörelsen förorsakade tillökningen

i postverkets utgifter å 1898 skulle hafva uppgått till 913,000 kronor,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

däraf i personalkostnader 433,000 kronor, transportkostnader 337,000

kronor och diverse kostnader 143,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har i sitt sistnämnda underdåniga utlåtande

(sidd. 10—13) underkastat de emot styrelsens kostnadsberäkning framställda

anmärkningar en granskning, hvilken gifvit styrelsen anledning

till det uttalande, att styrelsen ansett sig böra vidhålla den i dess föregående

utlåtande uttalade uppfattning, att den af styrelsen föranstaltade

kostnadsberäkning mycket väl kunde läggas till grund för bedömandet

af postverkets ställning uti ifrågavarande hänseende; att i själfva verket

denna beräkning, med hänsyn därtill att det endast beträffande jämförelsevis

mindre betydande poster vore möjligt att med bestämdhet

angifva den utgift, som tidningsrörelsen förorsakade postverket, ej kunde

anses i sin helhet gälla annat än den tillökning i postverkets utgifter,

som skäligen borde anses vara föranledd af tidningsrörelsen; samt att

det vore uppenbart, att den faktiska kostnaden för ombesörjandet af de

mångahanda bestyr, som af denna betydande rörelse förorsakades, måste

anslås till vida högre belopp än det, som framginge af ifrågavarande

beräkning.

Med anledning af hvad i kommitterades utlåtande anförts därom,

att de för år 1898 beräknade kostnaderna måste med visshet antagas

skola under de närmast kommande åren öfverskridas dels till följd af

inträdda dyrare tider, hvilka syntes komma att medföra icke allenast

ökade lefnadskostnader för postpersonalen och däraf betingad förböjning

i dennas aflöning utan äfven ökade kostnader för postlokaler, materiel

m. m., dels ock med hänsyn till postverkets alltjämt stigande postföringskostnader,

bar generalpoststyrelsen vidare i detta sammanhang

(sidd. 13—15) undersökt, i hvad mån den betydande tillväxt i postverkets

utgifter, som inträdt efter år 1898, kunde — äfven med frånseende af

den ökning, som under tiden ägt rum i själfva tidningsrörelsen — anses

hafva medfört stegring i utgifterna för denna rörelse; och bar styrelsen

funnit, att, äfven under antydda förutsättning, de på tidningsrörelsen år

1902 fallande andelar i postverkets nedannämnda kostnader icke kunde

uppskattas till lägre belopp än följande, nämligen;

löner och arfvoden ..........................

postbefordring å järnväg..............

» » landsväg m. m.

» sjöledes ...............

öfriga utgifter..................................

1,079,000 kr.

706.000 »

282.000 »

48,000 »

165,000 »

summa 2,280,000 kr.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

45

Toges därjämte i betraktande den under åren 181)8—1902 inträdda

tillväxten i själfva tidningsrörelsen, hvilken, enligt hvad närmare inhämtades

af en vid styrelsens ifrågavarande utlåtande fogad tabellarisk

öfversikt, uppginge till nära 27 %, skulle postverkets af tidningsrörelsen

år 1902 förorsakade utgifter enligt styrelsens uppfattning säkerligen

kunna med skäl anslås till ännu högre belopp än det förut angifva,

hvilket i medeltal pr nummerexemplar af år 1902 postabonnerade tidningar

motsvarade en kostnad af något öfver 1,50 öre pr ex., medan

enahanda kostnad för år 1898 utgjort 1,35 öre pr ex.

Hvad därefter angår förhållandet mellan postverkets inkomster

och utgifter för tidningsrörelsen, yttra kommitterade i detta afseende

följande (sid. 76 o. f.).

Äfven om sådana beräkningar, som de förut omförmälda, icke kunde

lämna annat än approximativa resultat, i det att utgifterna för en verksamhet

sådan som poströrelsen, där särskilda grenar af verksamheten

i regel grepe in i hvarandra, endast undantagsvis och med afseende på

jämförelsevis mindre betydande poster läte sig med visshet fördela på

olika rörelsegrenar, så syntes i allt fall af hvad kommitterade anfört

beträffande svenska postverkets inkomster och utgifter för tidningsrörelsen

framgå, att den ersättning, som med stöd af nu gällande bestämmelser

utginge till postverket för dess befattning med tidningsabonnemang

icke vore på långt när tillräcklig för att betäcka postverkets

af tidningsbestyren föranledda utgifter.

Visserligen syntes det kunna sättas i fråga, huruvida postverket,

som framför allt hade att tillgodose allmänhetens intressen, måste hafva

full ersättning för hvarje särskild bransch af sin rörelse, så länge denna

rörelse i sin helhet ginge med vinst. Om nämligen inkomsterna på

öfriga delar af poströrelsen lämnade betydande öfverskott, hvilka ej

komme till användning för verkets egna ändamål, kunde ur det allmännas

synpunkt icke något vara att erinra däremot, att de förmåner, som detta

verk erbjöde allmänheten, ökades genom poströrelsens utvidgande till

att omfatta nya branscher, äfven om därför skulle tagas i anspråk någon

del af berörda öfverskott. En nödvändig förutsättnig borde likväl därvid

vara, att dylika branscher icke uppnådde en sådan omfattning, att

de kunde anses inkräkta på det behöriga fullgörandet af verkets åligganden

inom väsentligare delar af dess rörelse och förorsaka sådana

utgifter, att dessa måste däraf lida men.

Tidningsabonnemang genom postverkets försorg hade, från att

ursprungligen hafva ansetts icke tillhöra den egentliga posttjänsten,

därefter kommit att inbegripas i denna och sedermera vuxit till att

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4A.

genom omfattningen och mångfalden af det därigenom föranledda arbete

utgöra en högst betydande del af poströrelsen, för hvilken omkostnaderna

i väsentlig mån måste bestridas af postverkets inkomster på

öfriga slag af försändelser; och framställde sig med afseende därå den

frågan, om ur det allmännas synpunkt det vore lämpligt att låta detta

förhållande fortfara.

Huru viktigt det för den allmänna odlingens och upplysningens

befrämjande än vore att tidningarna erhölle en lätt och billig spridning

till olika delar af landet, kunde väl svårligen bestridas, att äfven

andra branscher af postverksamheten vore af den vikt och betydelse

för samhället, att postverket skulle föga tillfredsställande fylla sin uppgift,

om det åsidosatte dessa branscher för att tillgodose tidningarnas

intressen. Särskildt måste det ju anses såsom hufvuduppgiften för post\rerkets

rörelse att med största möjliga snabbhet och säkerhet befordra

bref och brefkort, de försändelser, till hvilkas befordran mot afgift postverket

fått xiteslutande rätt sig tillförsäkrad. Skulle de inkomster, som

härflöte af sistnämnda försändelsers postbefordran, fortfarande till så

betydlig del tagas i anspråk för täckandet af den förlust, som för postverket

uppstode på dess tidningsrörelse, kunde detta förhållande icke

undgå att i längden verka i hög grad hämmande på berörda hufvuddelar

af poströrelsen och därigenom äfven på utvecklingen af denna

rörelse i dess helhet.

Ändring därutinnan kunde enligt kommitterades mening åstadkommas

dels genom att minska utgifterna för tidningsrörelsen och dels

genom att öka inkomsterna af densamma.

I det förra hänseendet hade kommitterade till en början tagit under

öfvervägande frågan, huruvida postverkets nuvarande befattning med

tidningsabonnemang borde helt och hållet upphöra.

Förslag i sådant syfte hade, enligt hvad kommitterade inhämtat,

blifvit af postmän framställda och äfven utgjort föremål för behandling

såväl vid sammanträde af postdirektörerna och postinspektörerna i riket

som inom generalpoststyrelsen. Emellertid hade berörda förslag icke

föranledt till vidare åtgärd från vederbörandes sida.

Kommitterade, som funnit angeläget att få kännedom om de åsikter

och önskningar, hvilka i afseende å postverkets tidningsrörelse gjorde

sig gällande bland tidningsutgifvarne i olika delar af landet, hade fördenskull

lämnat de för kommitterade kända korporationer af tidningsmän

tillfälle att yttra sig i ämnet. Af de med anledning häraf till

kommitterade afgifna yttranden, för hvilka kommitterade redogjort å sidd.

78—79, framginge med all tydlighet, att inom tidningsmannakretsar

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

allmänt rådde den önskan, att postverket skulle fortfarande förmedla

tidningsabonnemang.

För egen del ansåge kommitterade det ligga lika mycket i allmänhetens

som i tidningsntgifvarnes intresse, att postverket fortfarande

genom att förmedla abonnemang å tidningar bidroge till dessas spridning.

Genom ifrågavarande del af postverkets verksamhet bereddes afsevärda

fördelar åt både den tidningsläsande allmänheten och tidningsutgifvarne.

Skulle postverket nu undandraga sig därmed förenade bestyr, så skulle

enligt kommitterades mening säkerligen däraf följa betydliga olägenheter

för en stor del af landets invånare och ansåge kommitterade fördenskull,

att abonnemang å tidningar borde fortfarande såsom hittills

få äga rum genom postverkets förmedling.

Då kommitterade sålunda funnit sig icke böra ifrågasätta någon

ändring i postverkets nuvarande åliggande att mottaga abonnemang å

tidningar, hafva kommitterade vidare undersökt, huruvida och på hvad

sätt postverkets utgifter för tidningsbestyrens bestridande skulle kunna

nedbringas. Någon nedsättning i dessa utgifter kunde enligt kommitterades

uppfattning icke åvägabringas, med mindre omfattningen af

tidningsgöromålen minskades, hvilket åter kunde ske dels genom att

låta tidningsutgifvarne själfva ombesörja en del af de göromål, som i

förevarande afseende nu bestredes af postverket, och dels genom att

underlätta tidningarnas försändning utan postabonnemang, hvarigenom

antalet af de genom postverket förskrifna tidningar skulle kunna minskas.

De förslag, som kommitterade i nämnda båda afseenden framlagt,

syntes emellertid icke kunna inom den närmare framtiden i någon

högre grad bidraga att täcka den förefintliga bristen å postverkets

tidningsrörelse. Detta önskemål kunde sålunda icke vinnas, med mindre

inkomsterna för denna rörelse ökades, därigenom att. postbefordringsafgift.

erna för de postabonnerade tidningarna höjdes.

Nödvändigheten däraf hade äfven framhållits i ofvanberörda till

kommitterade afgifna yttranden. Sålunda hade svenska tidningsutgifvareföreningen

uttalat, att postverket borde hafva full rätt att ställa

sina taxor så, att de både skyddade mot förlust och lämnade tillräcklig

ersättning för de verkliga kostnaderna för ifrågavarande rörelse, hvilket

uttalande biträdts af nordsvenska tidningsmannaföreningen; och publicistklubben

hade ansett, att en ordning, som mera tillgodosåge postverkets

ekonomiska intressen än den nuvarande vore af behofvet påkallad.

Då emellertid, såsom i det föregående blifvit omförmäldt, själfva

den grund, efter hvilken de nuvarande afgifterna beräknades, medförde,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 44.

att dessa afgifter drabbade olika tidningar mycket ojämnt i förhållande

till det arbete och följaktligen äfven de kostnader, tidningarna förorsakade

postverket, borde, enligt kommitterades åsikt, en annan grund

stadgas för afgiftsberäkningen, så att befordringsafgifterna mera rättvist

fördelade sig på olika tidningar.

Äfven därutinnan hade kommitterade, såsom närmare framgår af

de utaf kommitterade (sidd. 80—82) återgifna uttalanden i ämnet, funnit

stöd hos de tidningsmannakorporationer, hvilka därom yttrat sig. Från

tidningsmannahåll hade äfven framställts förslag rörande de grunder,

efter hvilka de ifrågavarande afgifterna borde beräknas; innefattande

berörda förslag, att postbefordringsafgiften skulle sammansättas af:

a) en grundafgift, utgående med lika belopp för hvarje abonnemangstermin;
b)

eu nummerafgift, beräknad för antal utgifna nummer i veckan;

samt

c) en viktafgift, beräknad per kilogram af hel årgång.

Då detta förslag grundade sig på de principer för afgiftsberäkningen,

som föreslagits i en till tyska riksdagen den 6 februari 1899

aflåten proposition, hafva kommitterade (sidd. 82—86) redogjort för

tidnings frågans behandling och utgång i Tyskland.

Med hänvisning i öfrig! till denna redogörelse, tillåter jag mig ur

densamma anföra följande.

Sedan i berörda proposition föreslagits, bland annat, att postbefordringsafgiften

skulle sammansättas af följande belopp: a) 10 pf. (8,9 öre) för

hvarje abonnemangsperiod utan hänsyn till dess längd, b) 15 pf. (13,4 öre)

årligen för tidningar, som utkomme med högst ett nummer i veckan,

med tillägg af 15 pf. för hvarje ytterligare nummer i veckan, och c)

10 pf. årligen för hvart kilogram af tidningens årsvikt, approximativt

beräknad; att minsta afgiften skulle utgöra 40 pf. årligen för hvarje

tidning; samt att tidningsutgifvare, som själf ombesörjde tidningarnas

förpackning, skulle äga rätt till godtgörelse därför efter 5 pf. (4,5 öre)

för hvarje fullt eller påbörjadt 100-tal af sålunda behandlade tidningar;

blef förslaget den 21 november 1899 af tyska riksdagen antaget med

följande ändringar:

l:o) den under a) föreslagna afgift bestämdes att skola utgå med

2 pf. (1,8 öre) för hvar månad af abonnemangstiden;

2:o) med afseende å den afgift, som föreslagits under c), bestämdes,

att från denna afgift skulle för hvarje tidning undantagas en frivikt

af 1 kilogram årligen för hvarje nummer i veckan;

3: o) helårs vikten skulle beräknas för hvarje kalenderår efter den

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts NM. Proposition N:o 44.

49

faktiska vikten af de tidningsnummer, som utkommit under nästföregående

finansår ('' i—:il/»), hvaremot för nya tidningar vikten borde

beräknas kvartalsvis efter utkomna nummer; och skulle tidningsutgifvarne

förpliktas att till vederbörande postanstalt afkunna ett fullständigt

normalexemplar af hvarje utkommande nummer; hvarjämte

4:o) utgifvarne skulle äga rätt att efter ansökan skälfva ombesörja

förpackningen, utan att därför tillgodonjuta någon godtgörelse.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda beslutits, hade den 20 december

1899 utfärdats lag i ämnet, hvilken trädt i kraft den 1 ianuari

1901.

Äfven kommitterade hade funnit sig böra beakta den princip, som

legat till grund för såväl det af tyska förbundsrådet framlagda förslaget

som de af tyska riksdagen fattade besluten i ämnet, nämligen att vid

bestämmande af postafgifterna för tidningar, som förskrifvas genom

postverkets försorg, hänsyn borde företrädesvis tagas till det arbete

och de omkostnader, som genom tidningsabonnemangen förorsakades

postverket. Och då ifrågavarande arbete lämpligen kunde fördelas i

göromål, som afsåge dels tidningarnas förskrifning hos vederbörande

utgifvare och dels deras försändande och tillhandahållande åt abonnenterna,

hade kommitterade ansett, att den till postverket utgående

afgiften för postabonnerad tidning borde sammansättas af dels en förskrifning

saf gift och dels en befordringsafgift.

Hvad angår beloppen af dessa båda afgifter, hvilka skulle tillsammans

utgöra postafgiften för tidning, som blefve genom postverkets

förmedling förskrifven, hafva kommitterade föreslagit (§ 8 mom. 2 och 3),

att förskrifningsafgiften skulle utgå med:

a) 10 öre för hvarje abonnemang utan hänsyn till den tid, för

hvilken abonnemanget toges; och

b) 2 procent af den utgifvaren tillkommande prenumerationsafgift,

dock ej under 5 öre, allt räknadt för helt år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider; samt

att befordringsafgiften skulle beräknas för år och i förhållande

därtill för kortare abonnemangstider sålunda:

a) 12 öre för hvarje nummer i veckan, men för tidning, som utkomme

med mer än 7 nummer i veckan, 12 öre för hvart och ett af

7 nummer och G öre för hvarje Överskjutande nummer i veckan; med

föreskrift tillika, att tidning, hvilken utkonnne mindre ofta än en gång

i veckan, skulle räknas lika med tidning, som utgåfves med ett nummer

i veckan, samt att i fråga om tidning, som under olika tider af året

utkomme med olika antal nummer i veckan, afgiftsberäkningen borde

Bill. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Häft, 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj.is Nåd.; Proposition N:o 44.

grundas på medeltalet af de sålunda förekommande nummerantal med

afjämning, där så erfordrades, till närmast högre hela tal; och

b) 6 öre för hvarje helt eller påbörjadt kilogram af tidningens

sammanlagda vikt — med inberäknande af tidningen åtföljande afgiftsfria

bilagor — under nästföregående helårsperiod, räknad från och med den 1

oktober till och med den 30 september; och skulle helårsvikten för

tidning, som börjat utkomma under loppet af eller efter denna period,

beräknas i förhållande till vikten af utgifna nummer af tidningen och

för ny tidning med ledning af utgifvarens uppgift om tidningens blifvande

vikt.

Kommitterade hafva till stöd för detta förslag hufvudsakligen anfört

följande (sidd. 86—94).

Hvad först angår förskrifningsafgiften, hade kommitterade — med

afvikande, af anförda skäl, från de grunder, som blifvit inom tyska

postverket fastställda för enahanda afgifts beräknande — ansett, att,

då bestyren med bokföring af gjorda abonnemang och tidningsexemplarens

beställande hos vederbörande vore hufvudsakligen enahanda vid

alla abonnemang, en viss för alla tidningar lika afgift, som kunde anses

utgöra ersättning för dessa bestyr, borde ingå i förskrifningsafgiften; samt

att därjämte, i öfverensstämmelse med det häfdvunna beräkningssättet

och i enlighet med hvad som ägde rum i vissa andra länder, någon

hänsyn borde vid denna afgifts bestämmande tagas jämväl till tidningarnas

pris hos vederbörande utgifvare, för att därigenom dels

underlätta öfvergången från de nuvarande, uteslutande efter prenumerationspriset

beräknade postbefordringsafgifterna, dels ock bereda postverket

en provision för dess redovisning af uppburna prenumerationsmedel.

Den förra af de sålunda i den föreslagna förskrifningsafgiften ingående

delar hade kommitterade ansett böra bestämmas till 10 öre per

abonnemang, emedan en högre afgift skulle komma att öfver höfvan

betunga de kortare abonnemangen och ett lägre belopp syntes icke

kunna bereda postverket skälig godtgörelse för de göromål, som kräfdes

för tidningarnas förskrifning.

Den procentvis beräknade delen af förskrifningsafgiften åter hade

kommitterade icke trott sig böra sätta högre än till 2 procent af vederbörande

tidnings pris hos utgifvaren, för att undvika de olägenheter,

som härrört från de nuvarande procentuella afgifterna; och då det

borde väsentligen underlätta uträknandet af postafgiften för kortare

abonnemangstider, om prenumerationspriset för dessa städse Unge beräknas

i förhållande till priset för helår, samt någon afsevärd minsk
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

51

ning i inkomsten af ifrågavarande afgift icke kundo därigenom uppkomma,

hade kommitterade ansett, att vid den procentuella afgiftsandelens

fastställande tidningens prenumerationspris för lielår bordo

läggas till grund för beräkningen iifven i de fall, då priset för kortare

abonnemangsperiod vore högre, än som svarade emot helårspriset. Därjämte,

och på det att någon ej alltför obetydlig redovisningsafgift

måtte tillfalla postverket äfven för de tidningar, hvilka hade mycket

låga prenumerationspris eller för hvilka utgifvarne ej betingat sig någon

afgift, hade kommitterade ansett, att för den ifrågavarande delen af

förskrifningsafgiften borde stadgas ett minimibelopp af 5 öre för år

räkna dt.

Hvad vidare beträffar den af kommitterade föreslagna befordringsafgiften,

hvilken skulle afse att bereda postverket godtgörelse för dess

bestyr med tidningarnas försändande och tillhandahållande till vederbörande

adressater, hade kommitterade ansett, att, då omfattningen af

dessa bestyr hufvudsakligen berodde af tidningarnas nummerantal och

vikt, ifrågavarande afgift också borde bestämmas med hänsyn till dessa

båda faktorer; och då det af anförda skäl synts mindre lämpligt att,

såsom i en del länder ägde rum, bestämma afgiften till visst belopp för

hvarje nummer, som ej öfverskrede en viss vikt, hade kommitterade

ansett sig böra föreslå den ifrågavarande afgiftens uppdelande i en

nummeratgift, utgående med visst belopp för hvarje nummer i veckan,

och en viktafgift, beräknad per kilogram af sammanlagda vikten utaf

en hel årgång.

Hvad särskildt angår nummerafgiften, hafva kommitterade vidare

hufvudsakligen anfört, att, då af tidningar, som utkomme med mer än ett

nummer om dagen, de för samma dag utgifna särskilda numren vid

många postanstalter komme att sammanslås och på en gång hållas vederbörande

abonnenter till hända, nummerafgiften för tidning, som utgåfves

mer än 7 gånger i veckan, borde för hvart och ett af de veckonummer,

som af tidningen utkomme utöfver 7 i veckan, nedsättas till hälften

af hvad eljest blefve stadgadt. A andra sidan hade kommitterade ansett

skäligt, att för tidningar, som utkomme mindre ofta än eu gång

i veckan, ändock beräknades nummerafgift såsom för ett nummer i

veckan; och syntes samma beräkningsgrund böra följas i afseende å

Riksdagens protokoll, författningssamlingar, kungörelser och dylika publikationer,

hvilka utkomme med ett obestämdt antal nummer. Skulle

en tidning under olika delar af året icke utkomma med samma antal

nummer i veckan, borde till undvikande af en invecklad afgiftsberäkning

efter olika grunder för särskilda abonnemangsterminer, till grund

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

för den ifrågavarande afgiftens bestämmande läggas medeltalet af de

under året förekommande olika antal nummer i veckan.

Hvad beträffar viktafgiften, hade kommitterade tänkt sig, att för

ny tidning, af hvilken icke något nummer utkommit, vederbörande utgifvares

egen uppgift angående tidningens blifvande vikt borde tillsvidare

läggas till grund för afgiftsberäkningen, samt att, om afgiften

sedermera visade sig i väsentlig mån understiga det verkliga förhållandet,

beloppet däraf skulle kunna höjas. För andra tidningar åter

borde helårsvikten, då afgiften ifråga skulle bestämmas på förhand

för abonnemangsperioder, som infölle under ett följande år, beräknas

efter vikten af samtliga de nummer, som utkommit under nästföregående

helårsperiod, hvilken med hänsyn till den tid af året, då afgiften

komme att i regel bestämmas, lämpligast syntes böra räknas

från och med den 1 oktober till och med den 30 september. För

tidning, som börjat utkomma under loppet af eller efter denna period,

skulle helårsvikten beräknas i förhållande till vikten af utgifna nummer

af tidningen. Med afseende å det sålunda föreslagna sättet för viktafgiftens

beräknande hafva kommitterade ock föreslagit (§ 8 mom. 8),

att tidningsutgifvare skulle åläggas att till vederbörande postanstalt af

hvarje utkommande nummer öfverlänma ett fullständigt exemplar, innehållande

jämväl tidningen åtföljande afgiftsfria bilagor.

Då det icke blefve tidningarnas faktiska vikt, som skulle läggas

till grund för afgiftens bestämmande, syntes det ock i betraktande

däraf, att tidningarnas vikt merendels blefve högre under ett senare

år än under ett föregående, vara skäligt, att vid den afgiftspliktiga

viktens bestämmande delar af kilogram räknades lika med helt kilogram.

Att, såsom blifvit föreskrifvet genom de förut omförmälda i Tyskland

utfärdade bestämmelserna i ämnet, befria en viss del af tidningarnas

vikt från den ifrågavarande afgiften ville kommitterade icke tillstyrka,

emedan, såsom närmare belyses af anförda exempel, genom införande

af en dylik frivikt den oegentligheten skulle inträffa, att af två

tidningar, som båda hade enahanda helårsvikt, men af livilka den ena

utgåfves flera gånger än den andra, denna senare skulle komma att

drabbas af en afgift, som vore alltför hög i förhållande till afgiften

för den oftare utkommande tidningen; hvadan tidningsutgifvare skulle

kunna finna med sin fördel förenligt att fördela tidningarnas innehåll

på ett större antal nummer, hvarigenom postverkets arbete blefve ökadt

utan motsvarande förhöjning i den för samma arbete beräknade godtgörelse.

Hvad angår de belopp, som blifvit för hvardera af de i befor
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o dd.

53

dringsafgiften ingående delarna af kommitterade föreslagna, hade kommitterade,

då postverkets arbete med tidningarnas försändande och utdelande

hufvudsakligen rättade sig efter antalet nummer och endast i

mindre mån efter tidningarnas vikt, ansett, att proportionen mellan nummerafgiften

och viktafgiften borde sättas så, att den senare afgiften

blefve jämförelsevis mindre betungande än den förra. Beloppet af den

ena så väl som den andra afgiften hade kommitterade däremot föreslagit

med hänsyn till de inkomster, som enligt kommitterades åsikt

borde beredas postverket för dess tidningsrörelse.

I detta afseende hafva kommitterade — med omförmälande att i

de till kommitterade afgifna yttranden framhållits, att postverket borde

erhålla tillräcklig ersättning för de verkliga kostnaderna för tidningsrörelsen,

hvaremot ett verk med den uppgift och af den beskaffenhet som

postverket icke borde begagna tillfället af eu öfvergång till ett rättvisare

beräkningssystem för postafgifterna vid tidningsabonnemang till

att »genom onödiga höjningar i taxan förskaffa sig ytterst på allmänhetens

bekostnad en ökad årlig vinst att lägga till sin nuvarande» —

vidare anfört, att det under nuvarande förhållanden icke ens kunde

komma i fråga, att genom postafgifternas höjande söka åstadkomma ett

öfverskott å postverkets tidningsrörelse. Men äfven en sådan höjning

af postafgifterna, att full jämvikt åstadkommes mellan postverkets inkomster

och utgifter för tidningsrörelsen, finge anses omöjlig att genomföra,

sedan omkostnaderna för denna rörelse beräknats med mera

än en miljon kronor öfverskjuta inkomsterna för densamma; och hade

under sådana omständigheter kommitterade ansett, att vid bestämmandet

af ifrågavarande afgifter borde öfvervägas, huru stor höjning i postafgifterna

för genom postverket abonnerade inrikes tidningar borde å

ena sidan anses i någon mån motsvara postverkets behof af ökade inkomster

för tidningsrörelsen och å andra sidan, i betraktande af de

förhållanden, som utvecklat sig i skydd af de nuvarande bestämmelserna

i ämnet, kunna genomföras utan att allt för mycket försvåra tidningarnas

spridning.

Såsom allmän regel vid beräknandet af den afgift, som skulle till

postverket erläggas för postabonnerad tidning, hafva kommitterade vidare

föreslagit (§ 8 mom. 4), att, där vid sammanläggning af de i postafgiften

ingående särskilda belopp skulle uppkomma bråkdelar af öre,

dessa borde afrundas uppåt till helt öretal; hvar jämte, och för att postverkets

ersättning ej måtte blifva alltför obetydlig vid kortare abonnemang,

det borde stadgas (§ 8 mom. 5), att för hvarje gång abonnemang

å tidning vid postanstalt skedde, beloppet af postafgiften, ehvad

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

abonnemanget afsåge längre eller kortare tid, alltid skulle utgöra minst

20 öre för hvarje särskildt tidningsexemplar.

Att kommitterade sålunda ansett nu gällande minimiafgift böra

bibehållas oförändrad, oaktadt från tidningsmannahåll framställts yrkande

på dess höjning, berodde därpå, att en sådan höjning syntes komma

att särskildt drabba de mindre tidningarna och de kortare abonnemangen.

Kommitterade, som i en vid kommitterades utlåtande fogad tabell

(sidd. 222—226) meddelat enligt ofvannämnda förslag beräknade postafgifter

för åtskilliga tidningar, hafva tillika anställt en beräkning

af de inkomster, som de ifrågasatta afgiftsbestämmelserna skulle med

tillämpning å de för år 1898 genom postverket förskrifna inländska

tidningar hafva tillfört postverket; och gifver denna beräkning följande

resultat:

a) förskrifningsafgift :

10 öre för hvarje abonnemang ............ kr. 134,696: 40

2 procent af tidningarnas

prenummerationspris... kr. 45,094: 22

minst 5 öre per helår... » 14,225: 41 » 59,319: 63 kr. 194,016: 03

b) befor dr ing saf gift:

nummerafgift

viktafgift.......

kr. 273,165: 26

» 248,599: 02 » 521,764: 28

c) minimiafgift:

20 öre per abonnemang........................................................... x> 1,724: 88

Summa kr. 717,505: 19

Då, enligt hvad förut nämnts, de erlagda postbefordringsafgifterna

för de genom postverket för år 1898 förskrifna inländska tidningar

af kommitterade beräknats hafva uppgått till 425,957 kronor 94 öre,

skulle alltså tillämpningen af de utaf kommitterade föreslagna grunderna

för postafgifternas bestämmande enligt ofvanstående beräkning

hafva för år 1898 tillfört postverket en ökning i inkomst af 291,547

kronor 25 öre.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kutig!,. Maj:t Nåd. Proposition N:o 44.

Kommitterade framhålla med afseende å detta belopp, att den sålunda

ökade inkomsten visserligen vore långt ifrån tillräcklig för att fylla den

brist, som beräknats för postverket uppstå på dess tidningsrörelse. Men

oafsedt att i betraktande af tidningarnas stora betydelse för den allmänna

odlingen det skulle kunna sättas i fråga, huruvida denna brist borde

till fullo täckas, syntes i detta afseende böra uppmärksammas, att de af

kommitterade föreslagna grunderna för beräkningen af ifrågavarande afgifter

innebure en garanti för att postverkets inkomster på tidningsrörelsen

skulle stiga i mån af själfva rörelsens tillväxt. Då nämligen de

till postverket utgående afgifterna blefve i hufvudsak bestämda efter

de göromål, som de olika tidningarna förorsakade postverket, följde

däraf också, att, i samma mån som tidningsrörelsen växte, äfven inkomsterna

för postverket komme att ökas. Däremot syntes omkostnaderna

för tidningsrörelsen icke nödvändigtvis böra stiga i samma mån

som själfva rörelsen; hvadan det syntes kunna antagas, att genom de

af kommitterade föreslagna beräkningsgrunderna proportionen mellan

postverkets inkomster och utgifter för tidningsrörelsen skulle så småningom

förbättras.

Å andra sidan kunde den ifrågasatta höjningen i jämförelse med

nuvarande inkomster af tidningarna förefalla väl högt tilltagen, då den

i själfva verket motsvarade en ökning med omkring 70 procent. Men

kommitterade hafva i detta hänseende framhållit, dels att äfven med

de höjda afgifterna den nuvarande tidningsrörelsen med all sannolikhet

komme att fortfarande för postverket medföra större utgifter än inkomster;

dels att, såsom närmare framginge af en vid kommitterades

utlåtande (sid. 240) fogad sammanställning, de enligt kommitterades

förslag beräknade afgifterna i allmänhet visst icke öfverskrede motsvarande

utgifter i åtskilliga andra länder, utan tvärtom vore lägre än

dessa; dels och att de förhöjda afgifterna komme att i flera fall med

för postverket afsevärda belopp drabba tidningar, hvilka tack vare en

mångfald annonser och billiga redaktionskostnader kunnat trots de låga

prenumerationsprisen utveckla sig till synnerligen vinstgifvande företag

och på den grund sannolikt skulle ganska väl kunna bära följderna

af den föreslagna förhöj oingen i postafgifterna.

Den inkomst, som, enligt hvad förut nämnts, de af kommitterade

föreslagna afgifterna till postverket för postabonnerade tidningar skulle

tillföra detta verk, ansåg generalpoststyrelsen i sitt underdåniga utlåtande

den 23 november 1901 icke vara tillräcklig. Det belopp,

717,505 kronor 19 öre, hvartill kommitterade, enligt kalkyler, mot

hvilka styrelsen icke funnit något att anmärka, ansett denna inkomst

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

skola uppgå för år 1898, utgjorde blott omkring 46 % af postverkets

beräknade utgifter för tidningsrörelsen sagda år. Äfven med delande

af kommitterades åsikt, att man icke kunde ifrågasätta en sådan höjning

i de till postverket utgående afgifterna, att inkomsterna af tidningsrörelsen

skulle kunna till fullo täcka utgifterna för densamma, ansåge

dock styrelsen de af kommitterade föreslagna postafgifter för inländska

tidningar, som genom postverkets förmedling förskrefves, vara

lägre, än hvad som kunde af postverket skäligen begäras. Därest de

beräkningsgrunder uti ifrågavarande hänseende, som kommitterade föreslagit,

blefve i sin helhet godkända, måste — något hvarutinnan kommitterade

dock velat åstadkomma ändring — de inkomster, som härflöte

af brefs och brefkorts postbefordran, fortfarande till så betydlig

del tagas i anspråk för täckandet af den förlust, som för postverket

komme att uppstå på dess tidningsrörelse, att detta förhållande icke

kunde undgå att i längden verka i hög grad hämmmande ej blott på

postverkets rörelse, i hvad den anginge befordran af bref och brefkort,

utan äfven på utvecklingen af poströrelsen i dess helhet (sid. 77).

Icke heller kunde med säkerhet påräknas, såsom dock kommitterade

syntes antaga, att de af kommitterade föreslagna grunderna för beräkningen

af postafgifterna för tidningarna skulle innebära någon verklig

garanti för att postverkets inkomster af tidningsrörelsen skulle stiga

i mån af denna rörelses tillväxt. Tvärtom skulle, i och med införande

och tillämpning af ett förändradt system för beräknande af ifrågavarande

afgifter, det möjligen kunna inträffa, att å tidningsutgifvares

sida komme att företagas sådana förändringar beträffande själfva tidningarna

och deras utgifningssätt, att de kalkyler, som vore gjorda på

grund af nu gällande förhållanden och under förutsättning att dessa

skulle i hufvudsak fortfara, icke vidare vore tillämpliga; och att sistberörda

förändringar, om de företoges, icke skulle gå i riktningen att

öka postverkets inkomster, syntes kunua antagas. Det vore generalpoststyrelsens

öfvertygelse, att, såvida icke en väsentligare höjning

kunde erhållas i afseende å postafgifterna för inländska tidningar, som

förskrefves genom postverkets förmedling, syftet med den af styrelsen

föreslagna revisionen af författningarna angående postverkets tidningsrörelse

blefve i det närmaste förfeladt.

Den höjning i de föreslagna postafgifterna, hvilken styrelsen på

grund af hvad sålunda anförts funnit nödvändig, ansåg styrelsen rättast

höra drabba allenast själfva befordringsafgiften. Det vore en känd

sak, att svenska postverkets omkostnader för postbefordringen på

senare tid stegrats i mycket afse värd mån; och alltjämt ökades öfver

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Katigt. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 44.

hela landet anspråken pa högre lega för såväl åkande poster som

gångposter och landtbrefbäring, hvartill korame att, på grund af

Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 18 maj 1900, ersättningen för postbefordran

å statens järnvägar blifvit från och med 1901 års ingång

förhöjd. Generalpoststyrelsen hade tänkt sig, att den af kommitterade

föreslagna befordringsafgiften skulle kunna höjas med 50 procent eller

från 12 resp. 6 öre till 18 resp. 9 öre per nummer i veckan och från

6 öre till 9 öre per kilogram af tidnings årsvikt; och skulle enligt styrelsens

ifrågavarande förslag utgående postafgifter hafva med tillämpning

å postabonnerade inländska tidningar år 1898 efter styrelsens

beräkning tillfört postverket följande inkomst:

förskrifningsafgift............................................................... kronor 194,016: 03

befordringsafgift.................................................................. » 782,646: 42

minimiafgift (sid. 95)................................. »_1,724: 88

summa kronor 978,387: 33,

hvilket sistnämnda belopp ändock utgjorde allenast omkring 63 % eller

mindre än två tredjedelar af postverkets beräknade utgifter för tidningsrörelsen

år 1898.

På sätt af generalpotsstyrelsen i dess förnyade underdåniga

utlåtande den 12 december 1903 omförmälts, har den betydande höjning i

postafgifterna för postabonnerade tidningar, hvilken onekligen skulle följa

af styrelsens förenämnda förslag — uppgående för år 1898 till nära

130 procent — mött enhällig opposition uti samtliga de i frågan afgift19''

yttrandena. På åtskilliga håll har man till och med ansett det

tvifvelaktigt, huruvida omständigheterna kräfde, att postverket borde

beredas den ökning i inkomster, som skulle följa af kommitterades förslag,

samt för hvarje fall yrkat, att åtminstone den procentvis beräknade

andelen i förskrifningsafgiften borde ur detta uteslutas, hvarigenom

den af förslaget för år 1898 beräknade inkomsten skulle förminskas

med 59,319 kronor 62 öre.

Till stöd för denna åsikt har, enligt hvad vidare af styrelsen anföres,

hufvudsakligast åberopats, att, såsom de af poströrelsen vunna

öfverskotten utvisade, något behof af ökade inkomster för postverket

icke förefunnes; att på grund af tidningspressens stora betydelse för

upplysningens och bildningens spridande samt med hänsyn jämväl till de

inkomster, som genom tidningarna indirekt tillflöte postverket, tidningarna

icke borde betungas med förhöjda postafgifter; att i andra länder

tidningarnas postafgifter i allmänhet fastställts så lågt som möjligt och

Bih. till Eiksd, Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Saft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungt. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

som följd däraf ingalunda kunde sägas täcka de verkliga kostnaderna;

att ett genomförande af generalpoststyrelsens förslag skulle komma att

för allmänheten väsentligen fördyra tidningarna, då dessa till följd af

rådande konkurrens icke kunde förväntas skola vara i stånd att ytterligare

sänka sina prenumerationspris; samt att en förhöjning i tidningarnas

postbefordringsafgifter skulle komma att drabba den stora mindre

bemedlade allmänheten, medan däremot en nedsättning i brefportot

skulle medföra nämnvärd ekonomisk fördel endast för ett jämförelsevis

ringa antal af större korrespondenter, såsom banker och affärsfirmor.

Hvad beträffar frågan om bebofvet af ökade inkomster för postverket,

bar generalpoststyrelsen i sitt utlåtande af den 12 december 1903 (sidd.

16—18) utvecklat, hurusom, trots de senare årens jämförelsevis gynnsamma

ekonomiska resultat af poströrelsen, postverkets finansiella ställning

ändock för genomförandet af reformer med afseende å andra delar af

postverksamheten oafvisligen kräfde en förändring af villkoren för tidningarnas

postbefordran. Med omförmälande att upprepade gånger

under senare år förslag framställts om nedsättning af gällande postafgifter,

af bvilka förslag vissa äfven inom Riksdagen tillvunnit sig en

afsevärd anslutning, samt att det ej heller kunde bestridas, att åtskilliga

af våra postala afgifter, främst det för vår industri och handel betydelsefulla

paketportot, vore högre än motsvarande afgifter inom andra

länder, uttalar styrelsen i förevarande afseende den åsikt, att, så länge

postverket nödgades att på den utan jämförelse mest omfattande af

sina rörelsegrenar räkna med en mycket betydande förlust, klokheten

syntes bjuda, att någon mera genomgripande förändring af de för andra

försändelser än tidningar gällande postbefordringsafgifter icke vidtoges.

De öfverskott, som postverket under en följd af år kunnat på sin

rörelse uppvisa, och bvilka till och med för somliga år varit ganska

betydande, kunde icke undanrödja styrelsens betänkligheter vid att

företaga en revision af gällande portosatser, så länge villkoren för tidningsrörelsen

icke undergått en väsentlig förändring. Eftersom postverket

icke ägde att för sin verksamhet påräkna andra inkomster än

sådana, som härflöte af själfva poströrelsen, måste naturligen denna

organiseras så, att öfverskott uppkomme, och borde dessa vara tillräckliga

för bestridande icke blott af verkets årligen återkommande driftskostnader

utan äfven af mera tillfälliga utgifter, bland hvilka särskildt

vore att nämna utgifter för uppförande af posthusbyggnader.

Vidare vore att märka, hurusom, enligt hvad erfarenheten särskildt

från de senare åren gåfve vid banden, man måste räkna med det för
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

59

hållande, att postverkets inkomster till ej ringa del vore beroende på

omständigheter af tillfällig och öfvergående art. På sätt närmare inhämtades

af styrelsens underdåniga berättelse om postverkets förvaltning

under år 1902, hade det sålunda visat sig, att det för postverket

synnerligen inbringande bruket att vid årsskifte och andra tillfällen

försända kort i öppna kuvert numera vore i aftagande, och äfven den

betydande inkomst, som under år 1902 tillflutit postverket genom postbehandlingen

af s. k. vykort, skulle sannolikt komma att efter hand

förminskas. Det nu inom alla samhällslager så gängse bruket att lyckliggöra

sina bekanta medelst vykort vore uppenbarligen en modesak,

och modet växlade snart.

Däremot kunde någon minskning i postverkets utgifter svårligen

förväntas, med mindre det skulle befinnas lämpligt att inskränka poströrelsens

omfattning, utan snarare syntes det vara att emotse, att dessa

utgifter skulle komma att fortfarande tillväxa. Särskild! vore i detta

afseende att beakta det allt mera framträdande behofvet af förbättrade

postlokaler, hvilket säkerligen komme att förorsaka en ej oväsentlig

ökning i verkets utgifter, hvarjämte framhållits, att, äfven om betydande

delar af postpersonalen genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens

beslut under de senare åren fått sina aflöningsförmåner väsentligt

förbättrade, omsorg fortfarande måste ägnas åt förbättrande af

personalens ställning, samt att fördenskull och på grund jämväl af det

i mån af rörelsens tillväxt framträdande behofvet af ökade arbetskrafter

i postverkets tjänst det måste antagas, att äfven personalkostnaderna

skulle komma att stegras.

Hvad vidare angår tidningarnas postbefordringsafgifter inom andra

länder, har styrelsen (sid. 25 o. f.) dels åberopat den af kommitterade i

detta afseende förebragta utredning (sidd. 227—241), af hvilken med all

tydlighet framginge, att dessa utgifter i allmänhet vore vida högre än

motsvarande afgifter hos oss, dels ock, hvad särskild! beträffade tidningsrörelsen

i Danmark, meddelat, att, oaktadt postafgifterna för tidningar

vid abonnemang genom postverkets förmedling därstädes redan förut öfverstiga

äfven de motsvarande afgifter, som kommitterade föreslagit för

den svenska tidningsrörelsen, hade ändock genom lag af den 23 maj 1902

en afsevärd höjning i de danska tidningsafgifterna blifvit vidtagen.

Medan förut förskrifningsafgift utgått med 8 (resp. 4) procent af vederbörande

tidnings pris hos utgifvaren och befordringsafgift beräknats

efter 0,5 öre per nummer, hade nämligen genom nyssnämnda lag dessa

afgifter sålunda ökats, att den förra utginge med 10 (resp. 5) % af tidningens

pris och den senare med 0,5 öre per nummer, som ej vägde

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

mer än 35 gram, 0,75 öre per nummer, som vägde mer än 35, men ej

öfver 85 gram, och 1 öre per nummer af högre vikt.

Såsom 1891 års Riksdag uttalat sig, vore dock postverkets egentligaste

betydelse icke att inbringa staten inkomster, utan att på bästa

sätt betjäna allmänheten. Och då det icke kunde förnekas, att en sådan

betydlig förhöjning i afgifterna, som styrelsen vid dess förra behandling

af ärendet föreslagit, skulle komma att kännas ganska betungande

för ett flertal tidningar och antagligen, till men för allmänheten, föranleda

till ökning i tidningarnas pris, funne sig styrelsen, gent emot

de från tidningsmannakretsar enstämmigt uttalade önskningar, icke böra

vidhålla sitt förra förslag och ansåge sig således icke vidare böra ifrågasätta

en större tillökning i postverkets inkomster af tidningsrörelsen än

den, som skulle härflyta af kommitterades förslag till postafgifter för

postabonnerade tidningar.

Generalpoststyrelsen, som vidare (sidd. 26—28) ansett sig böra tillstyrka

bifall till de af kommitterade föreslagna grunder för dessa afgifters

beräknande, med bibehållande jämväl, på anförda skäl, af den

procentvis beräknade afgiftsandelen, har därjämte — i betraktande af den

betydande höjning i de nuvarande postbefordringsafgifterna, hvilken af

berörda förslags antagande skulle följa för åtskilliga tidningar, och då

denna höjning enligt sakens natur måste komma att i regel hårdast

träffa tidningar med låga prenumerationspris, hvilka ofta hade sin

hufvudsakliga spridning bland de mindre bemedlade, samt de öfverklagade

förhållandena med afseende å postverkets tidningsrörelse onekligen

utvecklat sig på grundvalen af gällande bestämmelser — ansett

sig böra till underlättande af öfvergången från hittills gällande afgifter

föreslå (sidd. 28—30), att under de tre första åren af de föreslagna afgiftsbestämmelsernas

tillämpning postafgiften för tidning, som omedelbart

dessförinnan utkommit under minst två år, icke skulle få öfverstiga

dubbla beloppet af den postbefordringsafgift, som under sistberörda tid

för tidningen uppburits, och borde, därest postbefordringsafgiften under

denna tid utgått med olika belopp, det högsta af dessa läggas till grund

för beräkningen.

Kommitterade hafva vidare påpekat (sid. 148), att abonnemangsafgiften

— d. v. s. summan af den utgifvaren tillkommande prenumerationsafgift,

där sådan förekomme, och postafgiften — för närvarande

i de allra flesta fall utginge med belopp, som slutade på

öretal, hvilka kunde jämnt delas med 5 och att detta ur praktisk synpunkt

vore en afsevärd fördel för såväl postverket som allmänheten, då

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Fruposition N:o 4d. 61

ojämna öretal i synnerhet vid likvider under brådskande expedition å

postanstalterna lätt kunde vålla olägenheter samt med hänsyn härtill

och då de af kommitterade föreslagna postafgifterna för tidningar, som

blefve genom postverket förskrifna, merendels skulle komma att sluta

på ojämna öretal, föreslagit följande stadgande (§ 8 mom. 6):

»Ingår öretal i den abonnemangsafgift, som abonnent har att å

postanstalt erlägga, bör detta alltid kunna jämnt delas med 5; och skall

fördenskull antingen den af utgifvaren betingade prenumerationsafgift

eller, där sådan ej förekommer, postafgiften höjas med det belopp, som

därför erfordras.»

Någon anmärkning mot detta förslag har icke förekommit.

För att skydda postverket för förlust, i händelse befordringsafgiften

för en tidning blifvit lägre beräknad, än som vederbort på grund af

tidningens nummerantal eller vikt, hafva kommitterade (sidd. 148—149)

funnit nödigt, att, i enlighet med hvad för närvarande gällde i dylikt

fall, generalpoststyrelsen bemyndigades att föranstalta om postafgiftens

höjande.

Hade den del af befordringsafgiften, som svarade emot antalet

nummer i veckan, blifvit för lågt beräknad, borde styrelsens ifrågavarande

befogenhet gälla i afseende å alla tidningar, beträffande hvilka

berörda förhållande ägde rum. Likväl hade kommitterade ansett afgiftsförhöjning

icke böra ifrågasättas, förr än det ursprungligen angifna

nummerantalet upprepade gånger öfverskridits. För s. k. »extra nummer»,

som af en eller annan särskild anledning tillfälligtvis utgåfves, skulle

sålunda någon höjning i den för tidningen bestämda befordringsafgiften

icke behöfva inträda.

Hvad åter anginge den emot tidningens vikt svarande delen af

befordringsafgiften, syntes höjning i afgiften icke nödvändigtvis böra

följa af en ökning i vikten. Då nämligen det löpande årets vikt lades

till grund för beräkning af viktafgiften för det följande året, komme

hvarje ökning i vikten under det ena året att föranleda en motsvarande

höjning i afgiften för det andra året.

Detta gällde emellertid endast med afseende på tidningsföretag,

som redan hunnit en viss stadga och beträffande hvilka det kunde

med skäl antagas, att de skulle regelbundet fortgå från det ena året

till det andra. Annorlunda blefve däremot förhållandet i fråga om

tidningar, hvilka ännu icke uppnått en dylik stadga i utgifningen, utan

kunde befaras skola efter någon tid upphöra att utkomma. Med afseende

å dessa sistnämnda tidningar vore det därför, om icke post
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Tidningstaxan

(§ 5 mom. 1).

Lokalabonne
mang
(§

5 mom. 2).

62 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

verket skulle löpa fara att gå förlustigt detsamma rätteligen tillkommande

afgiftsbelopp, nödigt att medgifva generalpoststyrelsen enahanda

befogenhet att höja afgiften, som, hvad anginge nummerafgiften, blifvit

ifrågasatt beträffande tidningar i allmänhet.

Då en höjning i postafgiften icke rätteligen finge göras retroaktivt

gällande emot abonnenter, som redan erhållit abonnemang efter en

lägre afgift, borde det åligga utgifvaren eller dennes ställföreträdare

att fylla det belopp, som kräfdes, för att postverket måtte erhålla hvad

detsamma tillkomme.

På grund af hvad sålunda anförts, hafva kommitterade (§ 8 mom. 7)

föreslagit ett stadgande därom, att, i fall tidning skulle upprepade

gånger utkomma med större antal nummer i veckan, än som legat till

grund för postafgiftens beräknande, generalpoststyrelsen måtte äga att

förordna om afgiftens höjande för exemplar af tidningen, som därefter

förskrefves; och skulle det i sådant fall åligga tidningens utgifvare

eller den, till hvilken prenumerationsmedlen skulle af postverket redovisas,

att för hvart exemplar af tidningen, som, efter det förordnande

om postafgiftens höjning trädt i kraft, blefve aflämnadt till postbefordran

efter den lägre afgiften, erlägga ett mot skillnaden i postafgifter

svarande belopp, hvilket vid sedermera skeende redovisning för influtna

prenumerationsmedel finge innehållas. Enahanda borde gälla, om vikten

af tidning, som ej utkommit under den för viktens beräknande fastställda

helårsperiod, skulle visa sig i väsentlig mån öfverstiga, hvad som

motsvarade den beräknade helårsvikten af tidningen.

Mot det sålunda föreslagna stadgandet bär i föreliggande uttalanden

i ärendet ej framställts någon anmärkning.

Hvad angår de i öfrigt af kommitterade framlagda förslag beträffande

abonnemang genom postverkets förmedling, torde här böra meddelas

följande.

I § 5 mom. 1 har föreslagits att, om utgifvare af tidning

önskade, att denna skulle hållas vederbörande till hända efter abonnemang

genom postverkets förmedling, han borde anmäla tidningen till införande

i tidningstaxa, som för hvarje år utfärdades af generalpoststyrelsen;

samt att, om i taxan vore införda olika upplagor af en och

samma tidning, hvarje upplaga skulle i fråga om abonnemang genom

postverkets förmedling anses såsom en särskild tidning.

Med afseende å frågan om utsträckt rätt att abonnera å tidning

vid postanstalt å tidningens utgifningsort — hvilken fråga, såsom i det

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 63

föregående blifvit, omförmäldt, gifvit anledning till Riksdagens hemställan

angående revision af gällande stadganden om tidningars postbefordran

— både kommitterade sökt åstadkomma en utredning om storleken af

de tidningsupplagor, hvilka för närvarande blefve genom vederbörande

utgifvares försorg distribuerade till abonnenter på de orter, där tidningarna

utgåfves, äfvensom angående kostnaderna för sådan distribution

af tidningar (sidd. 140—142).

Enligt hvad därvid inhämtats, förekomme tidningarnas hembäring

till lokalabonnenter i landsorten i vida mindre"'' omfattning än inom

hufvudstaden. I de flesta landsortsstäder skedde lokaltidningarnas distribution

till abonnenter på platsen genom tidningarnas afhämtning dels

hos vederbörande utgifvare eller å det tryckeri, hvarifrån hvarje tidning

utgåfves, och dels å särskilda utdelningsställen. I följd däraf syntes

också, i den män af inkomna uppgifter kunnat inhämtas, kostnaderna

för tidningarnas tillhandahållande till lokalabonnenter i de flesta fall

vara jämförelsevis obetydliga och i allmänhet väsentligt understiga,

hvad som enligt kommitterades förslag borde i postbefordringsafgifter

för de olika tidningarna erläggas.

Hvad åter anginge Stockholm, blefve visserligen af de därstädes

utkommande tidningarna ett högst betydande antal exemplar dagligen

kringburet och utdeladt till vederbörande abonnenter inom staden; och

kostnaderna för denna utdelning syntes för de olika tidningarna i allmänhet

uppgå till ganska afsevärda belopp. Men något större intresse

af att få tidningarnas lokala distribution öfverflyttad på postverket

hade kommitterade icke funnit vara för handen i fråga om de i Stockholm

utkommande tidningarna. Tvärtom hade utgifvarne af ett par

af de större dagliga tidningarna därstädes till kommitterade uttalat den

åsikt, att tidningarnas hembäring svårligen skulle kunna af postverket

verkställas med tillräcklig snabbhet och prisbillighet eller till abonnenters

och tidningsutgifvares belåtenhet.

Att det ej häller ibland tidningsutgifvare i allmänhet rådde något

lifligare intresse för en utsträckning af lokalabonnemang genom postverkets

förmedling, hade kommitterade funnit framgå af det förhållande,

att yrkande på en sådan förändring icke framställts i något af de till

kommitterade afgifna yttranden, däri likväl anförts åtskilliga andra

önskemål från utgifvarnes sida.

Såge man åter förevarande fråga ur synpunkten af hvad som vore

för postverket förmånligast, så borde äfven med de af kommitterade

föreslagna postafgifterna en så betydande utvidgning af postverkets

s. 64 Kontrollera mot PDF

Betalning af

abonnera angsafgift.

(§ 6).

64 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

tidningsrörelse möta betänkligheter, då äfven med den höjning i inkomster

för postabonnerade tidningar, som blifvit af kommitterade

ifrågasatt, denna del af postverksamheten måste anses fortfarande

bereda postverket större utgifter än inkomster. Det borde vid sådant

förhållande enligt kommitterades åsikt vara synnerligen viktiga skäl,

som skulle föranleda till en utvidgning af tidningsrörelsen, hvarigenom

postverket skulle utsättas för ännu större förluster.

Med särskildt afseende fästadt därå, att ifrågavarande reform,

hvilken syntes hufvudsakligen beröra tidningsutgifvarnes intressen, icke

blifvit af de i ämnet hörda korporationer af tidningsmän påyrkad, hade

kommitterade för sin del ej funnit sådana skäl vara för handen; och

hade kommitterade följaktligen icke ifrågasatt någon ändring i nuvarande

stadgande, enligt hvilket å tidning, som utkomme mer än en gång

i veckan, icke medgåfves abonnemang vid postanstalt å den ort, där

tidningen utgåfves.

Emellertid hafva kommitterade i detta sammanhang påpekat, atgenom

kommitterades förslag om billigare korsbandsförsändning af tidt

ningar än den, som för närvarande ägde rum, möjlighet bereddes tidningsutgifvare

att genom postverket få tidningar distribuerade äfven på

utgifningsorten. Men då kommitterade icke ifrågasatte annat, än att

tidningarna skulle i sammanhang med den öfriga posten utdelas, kunde

nyssnämnda försändning af tidningar, åtminstone hvad anginge dagliga

tidningar, icke få någon större användning. Allmänhetens kraf på att

erhålla dessa tidningar med minsta möjliga dröjsmål efter utgifvandet

syntes nämligen svårligen kunna tillgodoses med mindre särskilda brefbäringsturer

blefve inrättade för lokaltidningars utdelande; och en sådan

åtgärd skulle, enligt hvad af kommitterade gjorda beräkningar gåfve

vid handen, för postverket medföra, allt för stora utgifter i förhållande

till de inkomster, som kunde däraf inflyta, för att den lämpligen skulle

kunna sättas i fråga.

Hvad kommitterade sålunda anfört har icke föranledt något uttalande

hvarken från generalpoststyrelsens sida eller i de för öfrigt i

ärendet föreliggande yttranden.

Vidare hafva kommitterade i § 6 föreslagit en bestämmelse därom,

att vid abonnemang å tidning genom postverkets förmedling abonnenten

borde i förskott för den tid, hvarför abonnemanget skedde,

erlägga såväl den utgifvaren tillkommande prenumerationsafgift, där

sådan förekomme, som ock belöpande afgift till postkassan.

På sätt af generalpoststyrelsen i dess utlåtande den 12 sistlidne

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 44. G5

december påpekas, förutsätter den sålunda föreslagna bestämmelsen, att

abonnemang genom postverkets förmedling skall fortfarande såsom

hittills verkställas af vederbörande abonnent.

Med afseende därå har af styrelsen för aktiebolaget svenska telegrambyrån

framhållits det önskemålet, att sådant abonnemang måtte å

tidnings utgifningsort få göras äfven för andra postanstalter; och har

till stöd därför anförts, att mycket arbete, tid och kostnad därigenom

skulle besparas både postverket och tidningarna samt sändande af stora

penningebelopp fram och tillbaka undvikas.

Generalpoststyrelsen har i nyssnämnda utlåtande (sid. 39 o. f.)

tillstyrkt, att ifrågavarande önskemål icke måtte vinna afseende. De

abonnemang, som därvidlag åsyftades, skulle efter styrelsens uppfattning

sannolikt i regel gälla tidningsexemplar, hvilka borde tillhandahållas

andra än abonnenterna själfva; och syntes dylika abonnemang

hafva sin liufvudsakliga betydelse i och för tidningarnas spridning å

andra orter än utgifningsorten genom kommissionärer o. s. v. Enligt

styrelsens mening skulle emellertid, särskilt ur redovisningssynpunkt,

anordnande af dylika postabonnemang medföra afsevärda olägenheter

för posttjänsten. Därtill komme, att de fördelar, man velat vinna med

dessa abonnemang, i enahanda mån komme att beredas genom de af

kommitterade föreslagna s. k. utgifvarekorsbanden, hvilka särdeles väl

borde lämpa sig för tidningars försändande från utgifningsorten till

ombud å annan ort, som åtagit sig att förmedla tidningarnas distribution

vare sig genom lösnummerförsäljning eller på annat sätt.

Ifråga om prenumerationsmedels redovisning till vederbörande Prenumerautgifvare

hafva kommitterade i § 7 föreslagit ett stadgande af innehåll, redovTsning

att sådan redovisning skulle äga rum, sedan minst ett nummer af de (§ ?).

genom postverkets förmedling förskrifna tidningsexemplaren blifvit i

behörig ordning aflämnadt till postbefordran; dock att vid redovisning

af prenumerationsmedel för tidning, hvilken, sedan den börjat utgifvas,

ännu ej regelbundet utkommit under ett helt kalenderår och ett omedelbart

därpå följande kulenderkvartal, finge, såvida icke utgifvaren ställde

säkerhet, som af generalpoststyrelsen godkändes, innehållas, hvad af

erlagda prenumerationsafgifter ansåges motsvara återstående nummer af

de genom postverket förskrifna exemplar af tidningen.

Enligt hvad af kommitterade anförts med afseende å detta förslag

(sidd. 145—146), hade den förra delen däraf en motsvarighet i gällande

tidningsregi em entes bestämmelse därom, att betalning till tidningsutgifvare

för beställda tidningsexemplar icke i något fall, utan generalpoststyrelsens

särskilda tillstånd, finge af postkontoret å tidningens utgifBih.

till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

ningsort verkställas, förr än från utgifvarens sida effektueringen af

tidningsexemplaren tagit sin början.

Med afseende därå hade af svenska tidningsutgifvareföreningen i

ett till kommitterade afgifvet yttrande framhållits önskvärdheten af

bestämmelser till förebyggande af svek mot allmänheten genom utgifvande

af allenast ett eller annat nummer af en tidning, oaktadt prenumerationsmedlen

lyftats i förskott hos postverket; och hade kommitterade,

på det att icke postverket skulle nödgas att låna sin medverkan

till dylika svekfulla operationer, och då i förevarande afseende svek

syntes hufvudsakligen vara att befara i fråga om nytillkomna tidningar,

i den senare delen af nyssnämnda paragraf beträffande dessa föreslagit

en bestämmelse, på grund hvaraf general poststyrelsen skulle äga att

under den tid, då sådant syntes vara mest af behof påkalladt, fordra

betryggande säkerhet, därest prenumerationsmedlen skulle utbetalas i

förskott.

Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande den 23 november 1901

hemställt, att till den föreslagna 7 § måtte göras följande tillägg:

»I hvarje fall äger utgifvare emellertid icke rätt att af postverket

erhålla redovisning för influtna prenumerationsafgifter oftare än tre

gånger i hvar månad.»

Med erinran att kommitterade omnämnt, hurusom tyska postverket

för alla tidningar utbetalade prenumerationsmedlen i terminer, som af

postförvaltningen bestämdes, och i förhållande till de nummer, som blifva

till postbehandling aflämnade, samt hurusom i Belgien afräkning

mellan abonnemangspostanstalt och utgifvare skedde vid slutet af hvarje

månad och i Danmark ett liknande förhållande i regeln ägde rum, har

styrelsen till stöd för sitt ofvannämnda förslag hufvudsakligen anfört

(sid. 6 o. f.), att allteftersom tidningsrörelsen utvecklades, blefve allt

mera behöflig en bestämmelse, på grund hvaraf med redovisningen till

vederbörande tidningsutgifvare kunde ordnas så, att den ägde rum å

sådana tider, som, med hänsyn jämväl till de för postverkets redogörare

stadgade perioder för inleverering till hufvudpostkassan af öfverskottsmedel,

befunnes för posttjänsten lämpliga.

Efter att vidare hafva omnämnt, att enligt gällande bestämmelser

skulle omedelbart efter den tionde, tjugonde och sista dagen i hvar

månad för postkontor afgifvas kassarapport, angifvande ställningen

beträffande alla vid postkontoret under sistförfluten s. k. tiodagsperiod

influtna och utgifna medel, äfvensom samtidigt med kassarapportens

insändande till generalpoststyrelsens kameralbyrå, till postverkets hufvudkassa

inlevereras de i rapporten utbalanserade öfverskottsmedel, uttalar

opaginerad Kontrollera mot PDF

G7

Kinvjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

styrelsen den åsikt, att det ej vore ur posttjänstens synpunkt obilligt

begärdt, att med likviderna till tidningsutgifvare finge ordnas sålunda,

att dessa likvider ej kunde påfordras omedelbart efter det nyssberörda

öfverskottsmedel blifvit från vederbörande postkontor till postverkets

hufvudkassa afsända, och att postförvaltarne — med behörig hänsyn

äfven till alla andra dem i tjänsten åliggande göromål, som ej finge

eftersättas -—■ erliölle tillräcklig tid för granskning af tidningsutgifvarnes

räkningar samt för rekvisition, i förekommande fall, af erforderliga

medel från hufvudpostkassan för likvidernas behöriga verkställande.

Om nu i själfva den ifrågaställda nya författningen utgifvares rätt

till erhållande af redovisning från postverket begränsades till högst tre

gånger i månaden, samt, såsom uti § 14 i författningsförslaget intagits,

generalpoststyrelsen fortfarande finge befogenhet att meddela erforderliga

ordningsregler, skulle enligt styrelsens mening den angelägenhet,

hvarom nu särskildt vore fråga, nogsamt kunna ordnas på ett för posttjänsten

lämpligt sätt och jämväl så, att billiga anspråk från tidningsutgifvares

sida kunde tillgodoses.

Med afseende å hvad i § 7, senare delen, af kommitterade föreslagits.

har af en pressförening anmärkts, att ifrågavarande bestämmelse,

som visserligen kunde vara af afsevärdt gagn gent emot ovederhäftiga

tidningsutgifvare, å andra sidan kunde komma att medföra en inskränkning

i den genom tryckfrihetsförordningen stadgade rätt att utan i

förväg lagda hinder utgifva skrifter.

Då emellertid det åsyftade stadgandet i tryckfrihetsförordningen

icke syntes beröras af de fall, som här vore i fråga, och då den af

kommitterade föreslagna bestämmelsen borde vara till gagn för både

postverket och allmänheten, utan att tidningarna i regel borde däraf

vidare betungas, så har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 12

december 1903 (sid. 41) uttalat den åsikt, att denna bestämmelse borde

bibehållas.

Kommitterade hafva i § 9 föreslagit följande bestämmelser, nämligen

:

Do) »vid afiämnande till postbefordran böra tidningar, som blifvit

genom postverkets förmedling förskrifna, vara vikna, hvarje exemplar

lör sig, i ett format, som lämpar sig för postbehandlingen och i hvarje

fall ej må öfverskrida ett ytinnehåll af 15 kvadratdecimeter;» samt

2:o) »tidning, som skall befordras efter abonnemang genom postverkets

förmedling, får icke vara inbunden samt ej heller med därtill

hörande afgiftsfria bilagor i vikt öfverstiga 150 gram.»

Hvad den förra bestämmelsen angår, inhämtas af hvad kommitté
-

Postabonnerado

tidningars

ytinnehåll och

vikt (§ 9).

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

rade därutinnan anfört (sidd. 101—105), att denna bestämmelse afser

att tillmötesgå det från tidningsmannahåll till kommitterade framställda

yrkande på snabbare expedition såväl i allmänhet som särskildt å utgifningsorten

af de till postbehandling aflämnade tidningarna.

Den tid, som kräfdes för tidningarnas expedition dels å inlämningspostanstalten

och dels å utdelningspostanstalterna, berodde nämligen,

enligt hvad kommitterade yttra, till stor del af det skick, hvari tidningarna

aflämnades till postbehandling. Ju mindre arbete, som å vederbörande

postanstalter erfordrades för tidningarnas vikning, sortering,

inslagning och förseende med adresser o. s. v., dess mera kunde också

den tid förkortas, inom hvilken tidningarna skulle vara inlämnade till

posten eller kunde utdelas till vederbörande abonnenter.

För närvarande funnes i fråga om postabonnerade tidningars beskaffenhet

vid afrinnande till postbehandling icke några bestämmelser,

utan tidningarna kunde aflämnas i nästan oförändradt samma skick,

som de hade, då de lämnade tryckpressen. Visserligen trycktes åtskilliga

af de större tidningarna numera i sådana pressar, som levererade

hvarje särskildt tidningsexemplar för sig, viket i ett sådant format,

som utan vidare lämpade sig för postbehandlingen å afgångspostanstalten

och äfven å adresspostanstalterna kräfde ett jämförelsevis mindre omständligt

arbete. Men flera, i synnerhet mindre tidningar aflämnades

fortfarande alldeles utan någon vikning och erfordrade därför åtskilligt

arbete och därmed följande tidsförlust, innan de vore i ordning för afsändning

eller utdelning.

Efter att därefter hafva redogjort för de enligt den af generalpoststyrelsen

den 9 september 1899 utfärdade allmänna poststadga gällande

bestämmelser angående dels inlämningstiden för postabonnerade

tidningar och dels tiden för ankommande tidningars tillhandahållande

till vederbörande abonnenter, yttra kommitterade, att den föreskrifna

inlämningstiden utan tvifvel vore för åtskilliga, i synnerhet dagligen

utkommande tidningar till ganska mycket förfång, då därigenom det

lätt nog kunde blifva omöjligt att i tidningarna införa viktiga nyheter

och meddelanden, som i sista stund komme redaktionerna till banda.

Denna tid skulle emellertid, enligt kommitterades åsikt, helt säkert

kunna ej oväsentligt förkortas, om tidningsutgifvarna själfva påtoge sig

en del af det arbete, som för närvarande utfördes å den postanstalt,

där tidningarna inlämnades.

Då kommitterade af anförda skäl icke ansett sig böra i detta afseende

för tidningarna uppställa längre gående fördringar, hvilkas uppfyllande

särskildt för mindre tidningar skulle vara allt för betungande,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 44.

69

hafva kommitterade }''rkat, att tidningarna vid afkimnandet till posten

städse borde hafva ett format, som lämpade sig för postbehandlingen.

Såsom ett passande maximum för detta format hade kommitterade tänkt

sig ett ytinnehåll af 15 kvadratdecimeter, hvilket omfång, enligt verkställd

undersökning, icke syntes för närvarande öfverskridas af någon

tidning, som i viket format aflämnades till posten; och borde tidningarna

för att icke öfverskjuta sagda mått vara vikna, hvarje exemplar

för sig. Förekommande bilagor borde vara inlagda i de nummer, hvilka

de åtföljde. Vid postbehandlingen skulle sålunda i regel hvarje tidningsnummer

med allt hvad därtill hörde kunna af vederbörande expedient

fattas med ett enda grepp.

Hvad kommitterade sålunda ifrågasatt har icke föranledt någon

anmärkning i de yttranden, som i ärendet blifvit till Kungl. Maj:t afgifna.

Hvad därefter beträffar det under 2:o omförmälda stadgandet, från

hvilket skulle undantagas allenast författningssamlingar, Riksdagens

protokoll o. d., hafva kommitterade (sidd. 150—152) framhållit, hurusom

tidningsförsändelsernas betydliga vikt i jämförelse med de flesta öfriga

slag af postförsändelser icke blott bidroge att i väsentlig mån höja postverkets

omkostnader för såväl posternas befordran mellan postanstalterna

som ock deras hembäring vid de postanstalter, där sådan ägde

rum, utan äfven syntes gång efter annan vålla postverket allvarsamma

olägenheter, därigenom att postvagnar blefve till följd af stora tidningsposter

för tungt lastade eller rent af otillräckliga. Såsom ett exempel

på den betydande tyngd, som de postabonnerade tidningarna med tillhörande

bilagor kunde hafva, anföres, att, enligt hvad för kommitterade

omförmälts, vid ett par tillfällen den till postbehandling aflämnade upplagan

af en enda i Stockholm utkommande tidning till följd af en

tidningen åtföljande afgiftsfri bilaga vägt mera än den högsta vikt,

som finge lastas i postkupé, hvilken vore inrymd i järnvägsboggievagn.

Det läge i öppen dag, att postförsändelser med en så betydande tyngd

äfven skulle vid hembäring genom brefbärare vålla mycket stora svårigheter.

Enligt de af kommitterade föreslagna grunder för postbefordringsafgiftens

beräknande skulle visserligen tidningars vikt tillmätas en viss

betydelse vid afgiftens fastställande, hvilket förhållande borde bidraga

till att motverka antydda olägenheter, men den höjning i afgift, som

med det af kommitterade föreslagna beloppet för afgiften kunde följa

af en ökning i tidnings vikt, vore icke tillräcklig för att förebygga

posternas allt för stora belastande med tyngande tidningsförsändelser.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Då nu kommitterade icke ansett sig böra föreslå ett högre belopp för

den emot vikten svarande afgiften, hade det synts nödigt att införa

särskilda bestämmelser i nyssnämnda syfte; och detta syntes vara så

mycket lämpligare, som sådana bestämmelser äfven borde i sin mån

bidraga till att förekomma, det bokmarknaden tillhörande tryckalster

blefve såsom tidningar postbefordrade.

Genom att icke medgifva befordran såsom postabonnerad tidning

för inbundet tryckalster hade kommitterade velat förhindra, att posterna

betungades och postbehandlingen försvårades genom styfva permar,

hvilka för öfrigt väl merendels snarare finge anses tillhöra böcker än

tidningar. Hvad åter aOginge den föreslagna maximivikten af 150 gram

per nummer, hade kommitterade ansett, att å ena sidan ett lägre

maximum, såsom t. ex. det i Danmark föreskrifna af 125 gram, skulle

vålla för stora olägenheter, emedan därigenom åtskilliga värdefulla tidskrifter

skulle uteslutas från postabonnemang, och å andra sidan en

högre maximivikt än 150 gram icke skulle i någon nämnvärd mån bidraga

till det med ifrågavarande bestämmelse åsyftade ändamål.

Emot kommitterades sistberörda förslag hafva framställts två reservationer,

den ena gående därpå ut, att förevarande viktmaximum borde

sänkas till 125 gram, och den andra med yrkande, att, om en maximivikt

skulle fastställas, densamma borde höjas till åtminstone 175 gram.

Till stöd för den förra reservationen har åberopats, bland annat,

att 125 gram, motsvarande maximivikten af andra brefportosatsen, borde

i Sverige likaväl som i Danmark för tidningar med deras afgiftsfria bilagor

anses fullt tillräckligt, då exempelvis »Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning»,

som vore bland de tyngsta tidningar i gruppen af 6 gånger i

veckan utkommande tidningar, i medeltal per nummer ej vägde mer

än omkring 70 gram och veckotidningen »Idun», som hade synnerligen

hög nummervikt, likväl i medeltal stannade under 80 gram; samt att

enligt 1898 års tidningsuppgifter en sänkning från 150 till 125 g ram

skulle komma att drabba endast 11 tidskrifter, af hvilka blott fyra utgjort

föremål för något nämnvärdt abonnemang genom postverkets förmedling.

Förslaget att bestämma ifrågavarande viktmaximum till 175 gram

har grundats hufvudsakligen därpå, att flera allmänt kända tidskrifter

hade en vikt af omkring 150 gram samt att af dessa några

skulle gifvetvis behöfva delas upp i flera smärre häften, och andra däremot

vid minsta ökning af sidoantalet eller af papperets vikt riskera

att icke vidare få befordras genom postabonnemang.

I de af tidningskorporationer afgifna yttranden i ämnet har sist
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

nämnda förslag blifvit förordadt, i det m.an till stöd därför ytterligare

anfört, att dagliga tidningar numera utgåfve söndagsnummer, som stundom

vägde ända till 170 gram; samt att det icke ådagalagts, att nuvarande

bestämmelser i detta afseende vållade olägenheter.

Generalpoststyrelsen däremot, som i sitt föregående underdåniga

utlåtande icke ifrågasatt ändring i kommitterades förslag i denna del,

har äfven i sitt den 12 december 1903 afgifna utlåtande tillstyrkt, att

ifrågavarande viktmaximum matte bestämmas till 150 gram. Styrelsen

finner (sid. 42) det vara genom hvad kommitterade därutinnan anfört

ådagalagdt, att betydande svårigheter kunde genom tidningarnas tyngd

förorsakas postverket. Då det nämligen upprepade gånger kunnat inträffa,

att en enda tidnings postupplaga till följd af en tidningen åtföljande

afgåftsfri bilaga vägt mera än den högsta vikt, som finge lastas

i postkupé, hvilken vore inrymd i järnvägsboggievagn, så vore det enligt

styrelsens mening lätt att förstå, hvilka svårigheter det skulle bereda

postverket att postbenandla, transportera och till vederbörande abonnenter

i behörig ordning utdela sådana kvantiteter af tidningar. Då

styrelsen sålunda funnit verkligt behof föreligga af en bestämmelse i

den riktning, som af kommitterade föreslagits, hade vidare den viktsats,

som kommitterade i detta afseende förordat, synts styrelsen hålla en

lämplig medelväg mellan de i öfrigt framkomna förslagen.

I anslutning till hvad för närvarande gällde på grund af § 4 i upphörande af

1883 års kungörelse, hafva kommitterade vidare (§ ] 0 mom. 2 och 3) 1t0idning

föreslagit särskilda stadganden af följande innehåll, nämligen: och 3).

att, om tidning skulle upphöra att vidare utgifvas, innan den tid

tilländagått, för hvilken abonnemang därå vid postanstalt skett, abonnenten

måtte äga att å postanstalten vid anmälan återbekomma så

mycket af den erlagda.befordringsafgiften, som belöpte för hvarje helt

kvartal af den efter tidningens upphörande återstående abonnemangstiden;

samt

att postverket icke skulle ikläda sig någon ansvarighet för den

förlust, som i öfrigt drabbade abonnent genom upphörande af tidning,

hvarå abonnemang vid postanstalt ägt rum; dock att det skulle åligga

vederbörande posttjänstemän att lämna abonnenten allt det biträde, som

skäligen kunde ifrågakomma, för att han måtte komma i åtnjutande af

den ersättning, som i dylikt fall möjligen kunde erhållas.

Med afseende å det förra stadgandet hafva kommitterade (sid.

152) framhållit, att där ifrågavarande restitution icke syntes böra omfatta

den i postafgiften ingående s. k. förskrifningsafgiften, emedan

postverket borde anses berättigadt att utan afkortning behålla den

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 44.

del af postafgiften, hvilken skulle utgöra ersättning för dess bestyr

med den förskrifning, som i förevarande fall finge antagas hafva

ägt rum.

Korsband*,- Ifrågavarande båda stadganden hafva icke gifvit anledning till

försändning n^g0^ uttalande i de till Kungl. Maj:t inkomna yttranden i ärendet.

På sätt i det föregående blifvit omnämndt, kunna tidningar enligt

gällande särskilda bestämmelser vinna postbefordran äfven såsom försändelser

under band mot ett för tidningar stadgadt lägre korsbandsporto,

utgående med 1 öre för hvar vikt af 50 gram eller del däraf,

dock ej under 2 öre per försändelse vid lokalbefordran och 4 öre per

försändelse vid annan postbefordran. Dels för att tillmötesgå från tidningsmannahåll

till kommitterade uttalade önskningar om åstadkommande

af en snabbare expedition i allmänhet af till postbefordran

inlämnade tidningar, särskildt å utgifningsorten, och dels i syfte att

på samma gång minska de för postverket betungande abonnemangen,

hafva kommitterade föreslagit, att med bibehållande af ofvannämnda

tidningskorsband vid sidan däraf skulle införas ett nytt slag af tidningsförsändelser,

s. k. utgifvarekorsband. Dessa försändelser, hvilka,

såsom namnet angifver, i regel borde komma till användning endast

af tidningsutgifvare i fråga om tidning, som af honom utgåfves,

skulle skilja sig från vanliga tidningskorsband hufvudsakligast däruti,

att, medan vid sistnämnda försändningssätt hvarje särskild försändelse

vid emottagande till postbehandling väges, taxeras och frankeras, skulle

däremot vid expedition af utgifvarekorsband samtliga de på en gång

af vederbörande utgifvare till posten öfverlämnade tidningsexemplaren

vägas tillsammans, och därefter en viss afgift beräknas för den sammanlagda

vikten af de på detta sätt expedierade tidningarna, hvilka

därjämte skulle afsändas utan att frankeras.

Kommitterade anse (sid. 107), att det skulle lända både tidningarna

och postverket till stor fördel, om ett sådant försändningssätt,

hvilket hade en motsvarighet i den postbehandling af tidningar, som

praktiserades inom det norska postverket, blefve infördt äfven i Sverige.

Postbehandlingen å inlämningspostanstalten vore vid denna försändning

ännu enklare än vid vanlig korsbandsförsändning, hvadan inlämningstiden

borde kunna i motsvarande mån förkortas. På adresspostanstalterna

underginge tidningarna i regel samma behandling som andra

korsband, då någon adresspåskrifning ej komme i fråga. Postverkets

åtgöranden vore alltså vid dylik tidningsförsändning inskränkta till

det minsta möjliga; och borde följaktligen också å ena sidan den

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 73

tid, som postbehandlingen kräfde, kunna i möjligaste mån förkortas,

och å andra sidan genom minskningen i tidningsbestyren äfven åstadkommas

någon nedsättning i postverkets af dessa bestyr betingade

utgifter.

En förutsättning för sådan tidningsförsändning, som nu är nämnd,

skulle enligt kommitterades åsikt vara, att postverket icke toge befattning

med själfva abonnemangens förmedlande. Om vid abonnemang

genom postverket i eljest vanlig ordning tidningsexemplaren

blefve genom vederbörande utgifvares försorg försedda med adresser,

så skulle nämligen från postverkets sida icke utan särskilda, postbehandlingen

fördröjande anordningar kunna utöfvas nödig kontroll därå,

att ej flera exemplar blefve försända än det antal, för hvilket postbefordringsafgifter

blifvit erlagda. Och borde det sålunda öfverlåtas

åt tidningsutgifvarna att själfva sörja för, att abonnemang ägde rum.

Detta skulle följaktligen komma att ske antingen direkt hos utgifvaren

eller genom ombud, som för dennes räkning emottoge abonnemang och

ombesörjde tidningarnas rekvisition.

Hvad angår den afgift, som skulle till postverket erläggas vid tidningars

försändande såsom utgifvarekorsband, anse kommitterade, att i

öfverensstämmelse med hvad som tillförene ägt rum vid fastställandet

af gällande särskilda portosatser för tidningskorsband i allmänhet, äfven

nu ifrågavarande afgift borde bestämmas med hänsyn till beloppet af

postafgiften vid abonnemang genom postverkets förmedling; och då

postverket skulle befrias från en stor del af de bestyr, som förorsakades

af de postabonnerade tidningarna, borde i regel den förra afgiften

i förhållande därtill vara lägre än den senare.

Kommitterade hafva i detta afseende (sid. 109) meddelat en öfversikt

af de belopp, som de af kommitterade föreslagna postafgifterna

vid abonnemang skulle motsvara för hvarje kilogram af tidningar inom

olika grupper; och framginge af denna öfversikt, att medelbeloppet af

den föreslagna postafgiften, per kilogram räknadt, skulle för mindre

ofta utkommande tidningar vara ej oväsentligt högre än för tidningar,

som utgåfves med flera nummer i veckan.

Vid sådant förhållande och på grund jämväl af i öfrigt anförda

omständigheter (sidd. 110—112) hafva kommitterade funnit skäligt,

att också beloppet af den afgift, som skulle erläggas vid tidningarnas

taxering efter sammanlagd vikt, sattes lägre för de senare tidningarna

än för de förra.

Under hänvisning till hvad af kommitterade blifvit i öfrigt med afseende

å ifrågavarande slag af försändelser anfördt (sidd. 107—113 och

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Iliift. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

153—157), tillåter jag mig här återgifva kommitterades förslag till bestämmelser

om taxeringen af utgifvarekorsband (§11 mom. 1):

»Varda tidningsexemplar, som blifvit i annan ordning än genom

postanstalt förskrifna, af vederbörande utgifvare till postanstalt i den

ort, där tidningen utgifves, aflämnade till postbehandling såsom korsbandsförsändelser,

må, efter anmälan af utgifvaren, postbefordringsafgiften

beräknas efter sammanlagda vikten af de på en gång till postbehandling

aflämnade försändelser; och skall i sådant fall afgiften utgöra

för hvarje vikt af ett kilogram:

l:o) för tidning, som utkommer mer än 7 gånger i veckan, 10 öre;

2:o) för tidning, som utkommer 6 eller 7 gånger i veckan, 12

öre; samt

3:o) för tidning, som utkommer mindre ofta, 15 öre.

Postbefordringsafgift enligt dessa grunder må, hvar gång tidningar

aflämnas till postbehandling, ej beräknas för mindre vikt än två

kilogram.

Vikten beräknas i kilogram och hektogram. Uppkomma vid vågning

delar af hektogram, afrundas dessa uppåt till helt hektogram.

Vid afgiftens erläggande böra uppkommande delar af kilogram afjämnas

till närmast högre helt eller hälft kilogram, äfvensom bråkdelar

af öre afrundas uppåt till helt öretal.»

Då kommitterade (sid. 153) ansett, att fall kunde inträffa, då det

vore lämpligt att medgifva äfven andra än vederbörande tidningsutgifvare

rätt att få tidningsförsändelser taxerade efter sammanlagd vikt,

men af anfördt skäl icke funnit sig böra förorda ett allmänt stadgande

i sådant afseende, hafva kommitterade vidare föreslagit ett stadgande

därom, att ofvannämnda bestämmelser måtte, där i särskilda fall

Kung! Maj:t funne omständigheterna sådant föranleda, tillämpas äfven

i afseende å tidningsexemplar, som af annan än vederbörande utgifvare

aflämnades till postbehandling såsom korsbandsförsändelser (§11 mom.

2). Och på det att ifrågavarande försändningssätt icke måtte missbrukas

till spridande af andra trycksaker än tidningar, hafva kommitterade

ansett, att särskildt ansvar borde stadgas för sådant missbruk, samt i

detta afseende föreslagit ett stadgande af innehåll, att den, som, i syfte

att undandraga postverket inkomst, till postbehandling såsom utgifvarekorsband

aflämnade försändelser, hvilka uppenbarligen icke borde komma

i åtnjutande af sådan postbehandling, skulle vara förfallen till böter

från och med 5 till och med 50 kronor (§11 mom. 3). Då afsändaren

i regel måste antagas vara tidningens utgifvare, borde enligt kommit
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

terades åsikt en sådan ansvarsbestämmelse, där så erfordrades, lätt nog

kunna göras fullt effektiv (sid. 108).

I afgifna särskilda reservationer (sidd. 191—200) hafva två af kommitterade

yrkat, att afgiften för utgifvarekorsband måtte, utan afseende

å tidningarnas nummerantal, för alla tidningar bestämmas till 12 öre

per kilogram; varande till stöd för detta yrkande anfördt, hufvudsakligen,

att vid bestämmandet af ifrågavarande afgift den vid abonnemang

genom postverkets förmedling utgående postafgiften borde tagas i betraktande

allenast försåvidt det gällde att undersöka, i hvad män försändning

såsom utgifvarekorsband kunde förväntas komma till användning

för olika grupper af tidningar;

att emellertid det afgörande därvidlag vore de fördelar, som den

snabbare postbehandlingen vid sådan försändning kunde erbjuda;

att, då dessa fördelar vore jämförelsevis mindre betydande för de

icke dagliga tidningarna, det vore fara värdt att, om en högre afgift

blefve fastställd för dessa tidningar, ifrågavarande försändningssätt

skulle för dem endast mycket undantagsvis komma till användning; samt

att postbehandlingen af inlämnade utgifvarekorsband och kontrollen

öfver därför erlagda afgifter komme att försvåras, om afgifterna skulle

utgå med olika belopp för olika tidningar.

Förslaget om införande af utgifvarekorsband har vunnit generalpoststyrelsens

understöd, i det att styrelsen i sitt utlåtande af den 23 november

1901 (sid. 12) förmält sig anse det vara af ganska stor betydelse för alla vederbörande,

att ifrågavarande nya slag af korsbandsförsändelser infördes i

tidningsrörelsen. Dock har styrelsen under anförande att, utan ett likformigt

porto för dylika korsband oafsedt antalet nummer i veckan, de icke

oväsentliga fördelar för postverket och tidningsutgifvarne, som med detta

slags försändelser afsåges och verkligen stode att vinna, skulle åtminstone

i hög grad förringas, anslutit sig till förenämnda reservationsvis framkomna

förslag till afgiftens beräknande; hvarjemte styrelsen ansett, att den af

kommitterade föreslagna bestämmelsen angående viktens beräknande i

kilogram och hektogram samt afrundning af uppkommande delar af

hektogram borde förtydligas, så att af dess lydelse klart framginge,

att vikten skulle på angifna sätt beräknas, när afgiften icke kontant

erlades vid utgifvarekorsbandens aflämnande, utan bokfördes för att

läggas till grund för terminsvis skeende likvider.

Äfven i de af tidningskorporationer och andra i frågan intresserade

afgifna yttranden har förslaget om införande af utgifvarekorsband vunnit

bifall; men man har därvidlag, i likhet med generalpoststyrelsen,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

anslutit sig till reservanternas åsikt, att afgiften för ifrågavarande försändelser

borde utgå med ett och samma belopp för alla tidningar, därvid

tillika uttalats, att detta belopp helst icke borde sättas högre än

10 öre per kilogram.

Vidare hafva äfven framkommit förslag att med försändning såsom

utgifvarekorsband förena rätt till prenumeration genom postverkets förmedling.

Styrelsen för aktiebolaget svenska telegrambyrån har nämligen

uti dess i ämnet afgifna yttrande framhållit, att utgifvarekorsband,

om de skulle få större användning, borde förenas med tilllåtelse

till postprenumeration äfven å tidningar, hvilka på sådant sätt

försändes; och professoren Davidson har i förut anförda tidskriftsuppsats

framlagt ett förslag till anordnande af sådan prenumeration,

gående därpå ut, att rekvisition af tidning, hvilken vore att försända

såsom utgifvarekorsband, skulle behandlas såsom en till utgifningspostanstalten

ställd postanvisning; att afräkning med vederbörande tidningsutgifvare

skulle ske periodiskt; samt att därvid afdrag skulle göras dels

för belöpande postbefordringsafgifter för korsbanden och dels för postverkets

ersättning för prenumerationsmedlens emottagande och redovisning,

i hvithet afseende föreslagits en afgift motsvarande 2 % af vederbörande tidnings

prenumerationspris med ett minimum af 5 öre för hvarje abonnemang.

Hvad angår möjligheten att för tidningar, hvilka skola försändas

såsom utgifvarekorsband, medgifva postabonnemang i eljest vanlig ordning,

erinrar generalpoststyrelsen i sitt utlåtande af den 12 sistlidne

december (sid. 20) därom, att kommitterade i detta afseende

framhållit, att ett sådant till vägagående skulle från postverkets

sida kräfva särskilda, postbehandlingen fördröjande anordningar för utöfvande

af nödig kontroll därå, att ej flera exemplar blefve försända än

det antal, för hvilket postbefordringsafgifter blifvit. erlagda; och meddelar

styrelsen vidare, att både i Norge och i Frankrike, i hvilka båda

länder tidningsrörelsen vore grundad på tidningarnas försändning såsom

korsband, befordringsafgifterna för de till postbehandling aflämnade tidningarna

beräknades efter den kvantitet — i Norge vikt och i Frankrike

stycketal — tidningar, som för hvarje gång aflämnades, genom hvilket tillvägagående

sådan kontroll, som nyss nämndes, gjordes mindre erforderlig.

Enligt hvad generalpoststyrelsen därefter anfört, skulle för abonnemang

å utgifvarekorsband genom postverkets förmedling förutsättas,

antingen att de föreslagna befordringsafgifterna höjdes, så att den vid

tidningarnas aflämnande till postbehandling debiterade afgiften beredde

postverket godtgörelse jämväl för dess bestyr med abonnemangens förmedlande,

eller ock att i anslutning till det af professoren Davidson

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

framställda förslaget en särskild afgift fastställdes för prenumerationsmedlens

emottagande och redovisning. Med afseende å sistnämnda förslag

bär dock styrelsen anmärkt, att enligt detsamma en vidlyftig bokföring

för prenumerationsmedlens redovisning skulle fortfarande åligga

postverket, samt att med hänsyn därtill det utan tvifvel vore lämpligare

att, i likhet med hvad som skedde inom franska posttjänsten, omföra

tidningsrekvisition i en till vederbörande utgifvare ställcl postanvisning,

hvarigenom den särskilda redovisningen af prenumerationsmedel skulle

bortfalla.

Med afseende å såväl den ena som den andra formen för anordnande

af postabonnemang å utgifvarekorsband, har emellertid generalpostslyrelsen

— på grund af tidigare vunnen erfarenhet om de olägenheter,

som för posttjänsten uppstode, därest postverket hade att samtidigt

förmedla tidningsabonnemang enligt olika system — för sin del

uttalat allvarliga betänkligheter mot hvarje förslag, som afsåge att

vid sidan af det nuvarande systemet för tidningars försändande efter

postabonnemang införa ett väsentligen olika system för prenumeration

genom postverkets förmedling. Styrelsen åberopar i detta afseende de

förhållanden, som i sin tid vållats däraf, att med tillämpning af bestämmelserna

i § 3 af nådiga kungörelsen angående villkoren för tidningars

och tidskrifters postbefordran den 18 oktober 1872, förutom

postprenumeration i vanlig ordning, därjämte för tidningar, som icke

genom sådan prenumeration förskrifvits, införts dels rekvisition på grund

af en utaf vederbörande tidningsutgifvare utfärdad prenumerations- eller

prisskillnadssedel, dels ock rätt för utgifvare att mot aflämnande af särskilda

reversal i förväg erlägga postbefordringsafgifterna för tidningsexemplar,

som skulle med posten fortskaffas.

Skulle man nu, utan väsentlig ändring i de båda försändningssätt,

som för närvarande tillämpades beträffande tidningar, därjämte för utgifvarekorsband

anordna ett särskild! slag af prenumeration genom postverkets

förmedling och sålunda införa ytterligare ett slag af bokföring

och redovisning af prenumerationsmedel för tidningar, befarade styrelsen,

att åtskilliga olägenheter skulle däraf uppstå för posttjänsten, då tilllämpningen

af flera olika system för en och samma rörelsegren säkerligen

skulle i hög grad försvåra tjänstgöringen vid postanstalterna.

Att åter göra försändningen såsom utgifvarekorsband till regel och sålunda

upphäfva nuvarande ordning för abonnemang genom postverkets

förmedling, hade styrelsen, i likhet med kominitterade, ansett sig icke

böra tillstyrka både med hänsyn till de fördelar, som denna ordning

onekligen erbjöde för allmänheten, och i betraktande af de upprepade

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

uttalanden från tidningskorporationer, hvilka syntes gifva vid handen,

att inom tidningskretsar allmänt rådde den uppfattning, att en revision

af nuvarande postbefordringsafgifter för postabonnerade tidningar, med

bibehållande i hufvudsak af själfva grunderna för denna tidningsbefordran,

vore att föredraga framför en mera genomgripande förändring af

dessa grunder.

Hvad angår kommitterades förslag att bibehålla nuvarande särskilda

porto för vanliga tidningskorsband (§11 mom. 4), har generalpoststyrelsen

i sitt utlåtande af den 23 november 1901 på anförda skäl (sidd.

12—15) funnit det vara synnerligen önskligt, att sistnämda slag af försändelser

helt och hållet borttoges, och att — frånsedt utgifvarekorsbanden

— afgiften för korsband, som utgjordes af inländska tidningar,

hädanefter blefve äfven i den inrikes poströrelsen densamma som för

vanliga trycksakskorsband.

Hvad sålunda af styrelsen ifrågasatts har, att döma af de föreliggande

yttrandena i ämnet, väckt åtskilligt motstånd, i det man framhållit, att

dessa korsbandsförsändelser vore af betydelse både för tidningarna vid

återsändande af exemplar, som icke funnit afsättning, och för allmänheten

vid tidningars försändande till släktingar och bekanta, samt att

därföre det särskilda tidningsportot borde bibehållas, åtminstone så

länge det vanliga trycksaksportot i Sverige vore så högt som för närvarande.

I sitt senare i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har också styrelsen

(sid. 43) funnit det ej kunna bestridas, att med nuvarande korsbandsporto

af 4 öre per 50 gram styrelsens förslag att borttaga

gällande tidningsporto af 1 öre per 50 gram innebure ett väsentligt

fördyrande af tidningsförsändelserna i fråga. Då nu upplyst blifvit, att

dessa försändelser komme till en ej obetydlig användning ej blott åt

tidningskommissionärer utan äfven af allmänheten, så hade styrelsen ansett

sig icke böra under nuvarande förhållanden fortfarande påyrka

borttagandet af det särskilda portot för inländska tidningar.

Hvad i öfrigt angår tidningars postbefordran såsom korsbandsförsändelser,

hafva kommitterade, i öfverensstämmelse med hvad för närvarande

gäller på grund af § 3, andra stycket, af nådiga kungörelsen

den 11 maj 1883, föreslagit, att å tidningar, som aflämnades till postbefordran

såsom korsbandsförsändelser, skulle tillämpas de bestämmelser,

som i allmänhet gällde för befordran af sistnämnda försändelser, med

undantag likväl för hvad rörande högsta vikten för hvar särskild försändelse

funnes föreskrifvet (§11 mom. 5).

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

Enligt hvad i det föregående blifvit omförraäldt, stadgas i 1883 Tidningsårs

kungörelse följande beträffande bilagor till tidningar, nämligen: bllaf°r
att

planscher, börande till tidning, som genom postanstalt blifvit *

förskrifven, varda afgiftsfritt med posten befordrade, när de utan särskild

betalning utöfver prenumerationspriset åtfölja tidningen samt tillkännagifvande

därom i denna finnes infördt;

att enahanda förmån under samma villkor tillkommer äfven tidningen

åtföljande, af dess redaktion utgifna bihang därtill, dock med

förbehåll, beträffande bihang till tidning, för hvilken nedsättning i den

mot prenumerationspriset svarande befordringsafgift åtnjutes, att tidningens

ytinnehåll, sammanlagdt med bihangets, icke är större, än

som motsvaras af den för tidningen beräknade postbefordringsafgift;

samt

att — med undantag af sådana officiella berättelser eller meddelanden,

som enligt Kungl. Maj:ts föreskrift med Post- och Inrikes

tidningar. till allmänheten utdelas — för befordran med post af andra

bilagor till tidning än de förut omförmäida enahanda afgift som för

försändelser under band skall erläggas, där icke i särskilda fall sådana

omständigheter förekomma, att generalpoststyrelsen finner samma bilagor

kunna och böra jämte den tidning, till hvilken de höra, med post befordras

antingen utan särskild godtgörelse eller mot lägre porto än

det, som med tillämpning af taxan för försändelser under band skolat

erläggas.

Sedan från tidningsmannahåll uttalats önskvärdheten af förtydligade

bestämmelser i fråga om tidningsbilagor, hafva kommitterade föreslagit

(§ 12), att oinbundet tryckalster skulle kunna vinna postbefordran såsom

bilaga till tidning enligt följande villkor:

1:°) Å tryckalster, li vilket vore afsedt att såsom tidningsbilaga postbefordras,

skulle finnas i tryck angifvet, att det utgjorde bilaga till den

tidning, som det åtföljde; och skulle i tidningen vara infördt tillkännagifvande

därom, att bilagan åtföljde densamma.

Vid aflämnande till postbebandling borde bilaga vara inlagd i det

tidningsexemplar, till bvilket bilagan hörde.

Med hvarje särskild! tidningsexemplar skulle kunna följa flera bilagor,

dock ej mer än ett exemplar af en och samma bilaga.

2:o) Följande bilagor skulle, när de utan särskild betalning utöfver

prenumerationspriset åtföljde tidning till alla dess abonnenter, och

under villkor att de vid aflämnande till postbebandling icke hade ett

format, som vore afsevärdt större än det format, hvari hufvudnumret

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

aflämnades till posten, anses såsom delar af tidningen och följaktligen

utan särskild afgift med posten befordras, nämligen:

a) planscher, kartor och andra dylika bilagor, hvilka utgjorde

förklaring af eller eljest tydligen hänförde sig till innehållet i den tidning,

som de åtföljde; samt

b) bihang, hvilka vore utgifna af tidningens redaktion för att

utgöra tillägg till eller fortsättning af det tidningsnummer, som de

åtföljde; dock med förbehåll att dessa bihang skulle vara tryckta å

samma ort som hufvudnumret.

3:o) I öfriga fall borde för tryckalster, hvilka vore afsedda att

vinna postbefordran såsom bilagor till tidning, som skulle med posten

försändas antingen efter förskrifning genom postanstalt eller såsom s. k.

utgifvarekorsband, till postkassan erläggas en särskild afgift, hvilken

för hvarje exemplar af sådan bilaga beräknades till Va öre för hvar

vikt af 25 gram eller del af 25 gram; dock att, där i särskilda fall

omständigheterna sådant föranledde, generalpoststyrelsen skulle äga

medgifva, att bilaga finge jämte den tidning, till hvilken den hörde,

postbefordras antingen utan särskild godtgörelse eller mot lägre postbefordringsafgift

än den, som skolat erläggas med tillämpning af hvad

sålunda blifvit stadgadt.

Där vid beräkning af förenämnda afgift uppkomme bråkdelar af

öre, skulle dessa afrundas uppåt till helt öretal.

4:o) Särskild postbefordringsafgift skulle icke erläggas för:

a) bilagor till tidningar, hvilka postbefordrades såsom s. k. tidningskorsband;
b)

tidningsbilagor, hvilka endast afsåge abonnemang å den tidning,

de åtföljde; och

c) sådana officiella berättelser eller meddelanden, som enligt

Kungl. Maj:ts föreskrift med Post- och Inrikes tidningar utdelades till

allmänheten.

Af hvad kommitterade anfört till stöd för ifrågavarande förslag

(sidd. 158—161) framgår, att därmed afsetts, bland annat,

att, på samma gång vederbörande utgifvare erhölle rätt att fördela

tidningens innehåll på flera särskilda delar och att — hvad beträffade postabonnerade

tidningar, med begränsning till viss maximivikt — till tidningens

mera normala omfång göra de tillägg, som kunde af omständigheterna betingas,

därjämte måtte förebyggas, att såsom tidningsbilagor utan särskild

postafgift befordrades försändelser, hvilka icke stode i det sammanhang

med den tidning de åtföljde, att de borde anses såsom delar af densamma;

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 44.

81

att ur företrädesvis expoditionell synpunkt måtte förhindras, att

tidningarnas postbehandling blefve genom åtföljande bilagor i afsevärd

mån försvårad och uppehållen; i hvilket sistnämnda afseende af kommitterade

särskildt framhållits, dels att bilaga ej finge vare inbunden,

dels ock att bilaga skulle vara inlagd i det tidningsnummer, hvartill

den hörde, och sålunda icke finge emballeras i särskildt omslag, såsom

styfva pappskifvor, på rullar o. s. v.; samt

att åtskillig omgång och tidsutdräkt skulle besparas, därigenom att

beträffande sådana bilagor, hvilka icke borde utan särskild afgift postbefordras,

meddelades allmänt gällande afgiftsbestämmelser, hvilka kunde

af vederbörande postanstalter omedelbart tillämpas, hvadan generalpoststyrelsens

beslut i fråga om dylika tidningsbilagor ej borde påkallas

i andra fall, än då det gällde undantag från sagda bestämmelser.

De bilagor, som kommitterade ansett företrädesvis angeläget att

utesluta från afgiftsfri postbefordran, vore sådana, som trycktes i stort

antal för att hufvudsakligen i annonserings- eller reklamsyfte med olika

tidningar spridas bland allmänheten. Då dylika bilagor i och för sig

ej vore berättigade att vinna postbefordran mot annat porto än det för

trycksaker i allmänhet gällande, innebure kommitterades förslag om en

afgift af V2 öre per 25 gram i själfva verket för de ifrågavarande försändelserna

en betydande fördel.

Den af kommitterade föreslagna afgiftens belopp hade bestämts

med ledning af den afgift, som plägade för närvarande i liknande fall

af generalpoststyrelsen föreskrifvas. Sistnämnda afgift utginge nämligen

i regel med Va öre för hvar vikt af 50 gram eller del däraf, dock

att afgiften för bilaga ej finge understiga 1 öre per exemplar, samt

dessutom Vs öre för hvarje blad, som löst inlades i bilaga. Den för

närvarande gällande viktenheten hade ansetts böra lämpligen minskas

till 25 gram, på det att därigenom någon höjning i afgiften måtte inträda

för tyngre bilagor. För lättare bilagor åter hade kommitterade,

med afseende å det mindre besvär, som dessa bilagor borde förorsaka

postverket, ifrågasatt den lindring, att någon minimiafgift icke skulle

bestämmas.

Hvad anginge bilagor till tidningar, hvilka försändes såsom vanliga tidningskorsband

ansåge kommitterade att, i likhet med hvad för närvarande

gällde, några särskilda bestämmelser icke borde införas; utan skulle med

afseende å dessa bilagor endast gälla de för tidningsbilagor i allmänhet

föreslagna bestämmelser. Då bilagorna, såsom inlagda i vederbörande

tidningsexemplar, måste vägas tillsammans med dessa, komme den för

Bih. till Rihå. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Häft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Tidnings
register
(»

2-4).

ifrågavarande korsbandsförsändelser stadgade särskilda afgift följaktligen

att drabba äfven bilagorna. Att för dessa genomföra vare sig befrielse

från den mot deras vikt sålunda svarande afgift eller befordringsafgiftens

beräknande efter andra grunder syntes icke vara möjligt utan

vidtagande af särskilda anordningar, hvilka skulle i liög grad försvåra

postbehandlingen.

Hvad kommitterade ifrågasatt beträffande tidningsbilagor har icke

gifvit anledning till något uttalande i de till Kungl. Maj:t afgifna

yttranden i ärendet.

Då den nedsättning i eljest gällande postporto för trycksaker, som

innefattades i kommitterades förslag, icke vore afsedd att komma andra

trycksaker än tidningar och andra periodiska skrifter till godo, men å

andra sidan ej borde förvägras något tryckalster, som rätteligen vore

att anse såsom periodisk skrift, hafva kommitterade, i saknad af en

fullt tydlig och uttömmande definition af hvad som menas med uttrycket

»periodisk skrift», och för att bereda ifrågavarande bestämmelser

en så likformig tillämpning som möjligt, framställt förslag (§ 2 mom. 1)

därom, att hos generalpoststyrelsen skulle föras ett register öfver alla

tryckalster, hvilka skulle anses berättigade att vinna postbefordran enligt

de för tidningar stadgade villkor. Kommitterade anmärka, att ett

tidningsregister kunde visserligen anses redan föreligga i den taxa å

inländska tidningar, som för hvarje år utgåfves af generalpoststyrelsen;

men af anförda skäl (sidd. 127—129) hafva kommitterade ansett denna

tidningstaxa icke vara tillfyllestgörande för nu ifrågavarande ändamål.

Beträffande de villkor, som borde uppställas för tryckalsters införande

i tidningsregistret, inhämtas af hvad kommitterade i sådant afseende

anfört (sidd. 129—131), att kommitterade till en början funnit

en ledning vid bedömandet af hvad därvid skulle anses såsom tidningkunna

hämtas af de stadganden, som i tryckfrihetsförordningen meddelats

angående periodiska skrifter, och i dessa stadgandens tillämpning

genom vederbörande myndighet. Då nämligen enligt tryckfrihetsförordningen

s. k. tillståndsbevis borde vara utfärdadt beträffande hvarje

skrift, som gjorde anspråk på att anses för periodisk, ansåge kommitterade,

att postbehandling såsom periodisk skrift icke borde tillgodokomma

andra tryckalster än sådana, för hvilka dylika bevis blifvit i

behörig ordning meddelade (§ 3 mom. 1). Hvad tidningstaxan angiuge,

syntes för närvarande förhållandet vara det, att tillståndsbevis visserligen

blifvit utfärdade för de allra flesta i taxan förekommande tryckalstren,

men att exempel ej saknades därpå, att för publikationer, hvilka

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 83

af postverket distribuerades såsom tidningar, icke utfärdats tillståndsbevis.

Kommitterade hafva emellertid framhållit, att på grund af tryckfrihetsförordningen

det icke kunde förekommas, att sådana bevis i

själfva verket utfärdades för åtskilliga tryckalster, som rätteligen icke

vore att anse såsom periodiska skrifter; och hafva kommitterade i betraktande

däraf dels såsom ytterligare villkor för tryckalsters införande

i tidningsregistret uppställt fordran på att tryckalstret skulle efter

abonnemang hållas allmänheten till hända, dels ock föreslagit, att i

tidningsregistret icke skulle få införas vissa publikationer, hvilka ej

borde medgifvas postbefordran såsom tidningar (§ 3 mom. 1).

Hvad först angår nyssnämnda villkor, hafva kommitterade anfört

(sid. 130 o. f.), att redan af tryckfrihetsförordningens stadgande, att under

ordet skrift skulle förstås allt hvad genom tryck blefve lagdt under

allmänhetens ögon, framginge att tryckalster, som ej vore afsedt att

spridas bland allmänheten, icke vore att anse såsom periodisk skrift.

Också komme enligt gällande bestämmelser postbehandling såsom tidningar

hufvudsakligen endast de publikationer till del, hvilka vore införda

i tidningstaxan, och å hvilka sålunda för allmänheten erbjödes

abonnemang genom postverkets förmedling. I öfverensstämmelse därmed,

och då enligt kommitterades förslag postbefordran af tidningar, å

hvilka ej erbjödes abonnemang genom postanstalt, syntes komma att i

utsträckt mån användas, vore det enligt kommitterades uppfattning nödigt

att stadga ifrågavarande villkor, hvilket emellertid ej vore så att

förstå, som skulle abonnemang å publikationerna i fråga nödvändigtvis

kunna ske genom postverkets förmedling, då det borde vara till fyllest,

om abonnemang kunde äga rum endast på annat sätt. Publikationer,

hvilka ej vore afsedda för spridning bland allmänheten, utan t. ex. skulle

tillhandahållas endast medlemmar af sällskap eller föreningar, borde

följaktligen icke få postbehandlas såsom tidningar.

Hvad vidare beträffar de publikationer, hvilka enligt kommitterades

mening icke borde vinna postbefordran såsom tidningar, innefattar

kommitterades förslag, att i tidningsregistret icke skulle få införas:

l:o) tryckalster, om hvilket på grund af innehållets beskaffenhet

eller eljest måste antagas, att det skulle omfatta endast ett begränsadt

antal nummer eller häften och efter utgifvande däraf upphöra att vidare

utkomma;

2:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller i väsentlig mån

bestode af större arbeten, eller af särskilda delar af sådana, afsedda att

fortsättas från det ena numret eller häftet till det andra;

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 44.

3:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller hufvudsakligen

utgjordes af en eller flere enskilda firmors eller personers kataloger

eller priskurant^” samt

_ 4:o) tidning, hvars bencämning antingen vore alldeles lika med titeln

å tidning, som redan vore för annans räkning införd eller behörigen

anmäld till införande i tidningsregistret, eller ock med dylik titel företedde

sådan likhet, att tidningarna lätt kunde förväxlas.

Af statsmyndigheter utgifna, nummervis utkommande författningssamlingar

och tillkännagifvanden äfvensom Riksdagens protokoll med

därtill hörande bihang skulle dock kunna i registret införas utan hinder

däraf, att de icke uppfyllde de villkor, som i sådant afseende eljest

stadgats.

Generalpoststyrelsen skulle äga att, där sådant ansåges nödigt,

infordra profnummer af tryckalster, som blefve anmäldt till införande

i tidningsregistret.

Af hvad kommitterade till stöd för ifrågavarande förslag anfört

(sid. 131—138) framgår, bland annat, att de under l:o och 2:o föreslagna

bestämmelserna ägde motsvarighet uti hvad för närvarande

gällde på grund af nådiga brefvet den 11 maj 1883, hvarigenom, på

generalpoststyrelsens framställning, förklarats:

att, därest tryckalster, livilket blifvit anmäldt att såsom tidning

eller tidskrift postbefordras, befinnes uteslutande eller till väsentligaste

delen bestå af ett eller några få i särskilda häften fördelade större

arbeten, må i afseende å detsammas postbefordran icke tillämpas de

bestämmelser, som i nyssberörda kungörelse äro meddelade rörande

tidningar och tidskrifter, utan skall för dylikt tryckalsters postbefordran

gälla hvad i sådant afseende är om trycksaker i allmänhet föreskrifvet;
att,

om i postverkets tidningstaxa blifvit såsom tidning eller tidskrift

upptaget tryckalster, hvilket sedermera befinnes icke vara att hänföra till

sådana skrifter, för hvilkas förskrifvande postanstalterna må anlitas, det

skall tillhöra generalpoststyrelsen att meddela föreskrift därom, att å

postanstalt icke vidare må mottagas prenumeration å dylikt tryckalster,

samt att för dess befordran under band afgiften ej må utgå efter annan

beräkningsgrund än som i fråga om trycksaker i allmänhet är stadgad;

samt

att, därest. emellertid dessförinnan å postanstalt mottagits prenumeration

å dylikt tryckalster och belöpande utgifter därför uppburits,

skall under den tid prenumerationen omfattar postbefordringen till pre
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

85

numeranterna fortgå i enahanda ordning, som i afseende å tidningar

och tidskrifter iakttages.

Det ändamål, som åsyftats genom hvad sålunda blifvit i nåder

förklarad!, eller att förebygga, det till bokmarknaden hörande tryckalster

komme i åtnjutande af postbefordran enligt de för periodiska skrifter

stadgade särskilda villkor, hade kommitterade funnit mycket beaktansvärdt.

Att publikationer, som egentligen utgjordes af endast i häften

fördelade bokverk, äfven om de skulle, såsom t. ex. romanbibliotek,

kunna tänkas åtminstone under någon tid fortsatta det ena året efter

det andra, icke borde komma i åtnjutande af de låga postbefordringsafgifter,

som gällde för tidningar, ansåge kommitterade vara en bjudande

nödvändighet med hänsyn till alla de bokmarknadens alster,

hvilka vore hänvisade att vid spridning genom postverket vinna befordran

endast mot de vida högre portosatser, som gällde för paket eller

vanliga korsbandsförsändelser.

Skillnaden i stadgade postbefordringsvillkor för tidningar och för

böcker syntes nämligen vara allt för stor, för att icke de för tidningarna

bestämda förmånligare villkoren borde, i den mån ske kunde, begränsas

till att gälla endast de försändelser, för hvilka dessa villkor egentligen

vore afsedda. Frånsedt att, då böcker vunne postbefordran enligt

samma villkor som tidningar, postverket undandroges en del af detsamma

rätteligen tillkommande portoinkomster, kunde det svårligen vara

lämpligt, att postverket skulle, såsom skedde genom de lägre postbefordringsafgifternas

tillämpning äfven på verkliga bokalster, åt hvilka

genom uttagande af tillståndsbevis och fördelning i häften förvärfvats

sken af periodiskt utkommande skrifter, bidraga till att förminska afsättningen

och i viss mån försvåra spridningen af andra, liknande bokalster,

beträffande hvilka tillståndsbevis icke blifvit uttagna.

Kommitterade hade visserligen icke förbisett de svårigheter, hvilka

skulle möta vid tillämpningen af hvarje bestämmelse, som åsyftade, att

tryckalster skulle på grund af innehållets beskaffenhet kunna frånkännas

egenskap af periodisk skrift. Men kommitterade hölle före, att

med någon skärpning de hittills gällande bestämmelserna i förevarande

afseende borde vara tillfyllestgörande, för att, åtminstone sedan profnummer

blifvit företedt, af general poststyrelsen skulle i de allra flesta

fall kunna med vederbörlig säkerhet afgöras, huruvida eu publikation

vore att anse såsom periodisk skrift eller icke; och hafva kommitterade

vidare ur dåvarande tidningstaxa anfört exempel på publikationer, hvilka

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

dels enligt tillkännagifvande af vederbörande utgifvare vore afsedda att

utkomma med allenast ett visst antal häften, efter hvilkas utgifvande

arbetena skulle föreligga fullt afslutade, och dels nära nog uteslutande

bestode af åtskilliga större arbeten, som icke afsåge dagens frågor och

som i de särskilda numren inginge med olika delar, så anordnade, att

hvar särskild del kunde afskilja® från numrets öfriga innehåll, för att

sedermera jämte motsvarande delar af andra nummer af samma publikation

förenas till särskilda sammanhängande bokverk. Om dylika publikationer

skulle fortfarande åtnjuta postbehandling såsom tidningar, ansåge

kommitterade konsekvensen fordra, att också hvarje annat bokalster,

som vore fördeladt i häften af för postbehandling lämpligt omfång, komme

i åtnjutande af postbehandling enligt de för tidningar gällande villkor.

Ur kulturell synpunkt vore det visserligen ej mindre angeläget,

att böcker vunne en lätt och prisbillig spridning, än att tidningar erhölle

en sådan. Huru önskvärdt detta i och för sig än kunde vara,

folie det emellertid icke inom det kommitterade meddelade uppdrag att

därutinnan afgifva något förslag, och i alla händelser kunde det svårligen

sättas i fråga att utsträcka tidningsportot till att gälla äfven för

böcker, då därigenom postverkets omkostnader utan tvifvel skulle i följd

af dessa tyngande försändelsers postbehandling växa vida utöfver den

ökning i inkomster, som kunde följa af en genom portonedsättningen

framkallad tillväxt i själfva rörelsen.

Kommitterades förslag i afseende å punkterna l:o och 2:o var icke enhälligt.

Beträffande den förra punkten yrkades af en reservant (sid. 170),

att efter ordet »tryckalster» skulle inskjutas orden: »som icke af handlar

dagens frågor och», hvarigenom punkten skulle erhålla följande lydelse:

»l:o) tryckalster, som icke af handlar dagens frågor och om h vilket

på grund af innehållets beskaffenhet eller eljest måste antagas, att det

skall omfatta endast ett begränsadt antal nummer eller häften och efter

utgifvande däraf upphöra att vidare utkomma»;

varande med den sålunda föreslagna lydelsen afsedt att medgifva

införande i tidningsregistret af t. ex. en riksdagsrevy, som utkomme

med vissa nummer i veckan eller ett större antal häften i månaden

under en särskild riksdag, men icke vidare efter dess slut.

Hvad åter angår punkt 2:o, yrkades af en annan reservant (sid.

171—187), att den föreslagna lydelsen skulle ändras på följande sätt:

»2:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller till väsentligaste

delen består af några få i särskilda häften fördelade arbeten.»

Emot det af kommitterades flertal framlagda förslag i förevarande

punkt har af sistnämnde reservant hufvudsakligast anmärkts,

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

87

att genom bifall därtill åtskilliga publikationer, som ostridigt måste

hänföras till periodiska skrifter, skulle blifva förvägrade att hädanefter

postbefordras såsom tidningar;

att därigenom en orättvisa skulle tillskyndas dessa tidningar och

tidskrifter;

att flera af de tidskrifter, som skulle drabbas af bestämmelsen,

måste anses hafva en icke oviktig betydelse ur kulturell synpunkt; h varjämte

förslaget vore skadligt också i så måtto, att det fördyrade och

försvårade åtkomsten af mera gedigen läsning;

att icke något behof af den ifrågasatta inskränkningen förelåge

från postverkets sida;

att bestämmelsen affattats i så sväfvande ordalag, att den gåfve

rum för godtycke; samt

att i andra länder och särskild! i våra närmaste grannländer dylika

skrankor mot tidskriftslitteratur af mera sammanhängande art ej

förekomme.

Medan generalpoststyrelsen i sitt utlåtande af år 1901 lämnade

kommitterades ifrågavarande förslag utan anmärkning, hafva de uttalanden,

som i ämnet framkommit från tidningsmannahåll, gått i riktningen

af anslutning till de båda ofvan omförmälda reservationerna.

Sålunda har beträffande den under punkt l:o af kommitterades flertal

föreslagna bestämmelsen framhållits, att genom ett dylikt stadgande

publikationer, hvilka för en viss begränsad tid utgåfves och hvilkas

karaktär af tidning vore obestridlig, skulle komma att uteslutas ur tidningsregistret.

Och hvad angår punkt 2:o har man, i öfverensstämmelse

med den däremot afgifna reservationen, ansett det af kommitterades

flertal föreslagna stadgandet skola leda därtill, att åtskilliga tidskrifter

med stor spridning bland allmänheten skulle nödsakas att antingen

gifva sitt innehåll annan uppställning eller ock upphöra att vidare utkomma,

hvilket både innebure en orättvisa mot dessa publikationer och

därjämte skulle bidraga att försvåra spridningen af mera sammanhängande

läsning af omväxlande och nyttig art. På grund däraf och

då postbefordringen af ifrågavarande publikationer icke kunde anses

hafva vållat postverket afsevärda olägenheter eller utgifter, har man

ansett, antingen att stadgandet ifråga borde ändras i enlighet med

ofvannämnda reservationsvis framställda yrkande, eller ock att nuvarande

bestämmelse i ämnet borde bibehållas oförändrad.

Generalpoststyrelsen har i sitt sistnämnda utlåtande, hvad angår

punkt l:o, anfört (sid. 32), att det syntes med all tydlighet framgå af

hvad kommitterade anfört såsom motiv för ifrågavarande stadgande, att

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 44.

därmed icke afsetts att förhindra postbefordran såsom tidning för sådana

undantagsvis förekommande tryckalster, hvilka såsom t. ex. en utställningstidning,

på grund af förhandenvarande omständigheter ej kunde

tänkas skola utgifvas under mera än en viss, på förhand begränsad

tidrymd, men som i öfrigt uppfyllde alla betingelser för att anses såsom

periodiska skrifter. Motiveringen gåfve nämligen vid handen, att

stadgandet ifråga afsåge att från postbefordran såsom tidning utesluta

publikationer, hvilka egentligen utgjordes af ett bokverk, likasom med

det följande stadgandet afsetts att från sådan postbefordran utesluta

publikationer, som bestode af flera större arbeten.

Vid sådant förhållande och då affattningen af ifrågavarande bestämmelse,

i synnerhet om den sammanställdes med hvad som i öfrigt

föreslagits beträffande villkoren för att tryckalster finge anses såsom

periodiska skrifter, knappast gåfve stöd för den uppfattning, som i de

afgifna yttrandena kommit till synes, ansåge styrelsen någon ändring

af denna bestämmelse icke vara erforderlig.

Hvad angår punkt 2:o, bar generalpoststyrelsen i samma utlåtande

(sid. 33—35), med instämmande uti hvad af kommitterades flertal uttalats

i förevarande afseende, därutöfver anfört exempel därpå, att i

vissa främmande länders postförfattningar meddelats föreskrifter därom,

att böcker ej borde åtnjuta samma postbefordringsvillkor som tidningar.

Ett stadgande i enahanda syfte inom svenska postverket vore så

mycket mera af behof påkalladt, som bos oss skillnaden mellan tidningarnas

postbefordringsafgifter, äfven efter genomförande af kommitterades

förslag till ändrade bestämmelser i ämnet, och det för böcker

gällande trycksaksportot vore väsentligt större än i åtskilliga andra

länder. Någon egentlig meningsskiljaktighet syntes ej heller i de afgifna

yttrandena hafva yppats beträffande det berättigade uti att de

gynnsammare postbefordringsvillkoren förbehölles endast verkliga periodiska

skrifter. Men i fråga om den gräns, som i detta afseende borde

uppdragas för hvad som skulle få anses såsom periodisk skrift, både

meningarna visat sig mera delade, utan att likväl skillnaden mellan de

föreliggande förslagen till formulering af ifrågavarande stadgande syntes

styrelsen vara af någon väsentlig betydelse.

Den skärpning, som af kommitterades flertal påyrkats i hvad för

närvarande gällde i det afseende, hvarom fråga vore, innebure hufvudsakligen

att, medan enligt nu gällande stadgande periodisk skrift icke

finge till väsentligaste delen bestå af några få större arbeten, skulle

enligt kommitterades förslag från periodiska skrifter uteslutas publikationer,

som i väsentlig mån bestode af större arbeten, oafsedt om dessa

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

däri inginge i större eller mindre antal. Den reservationsvis föreslagna

formuleringen åter öfverensstämde med nuvarande stadgande, allenast

med uteslutande af ordet »större» framför »arbeten».

_ Sistnämnda formulering medgåfve visserligen postbehandling såsom

tidning för publikationer, i hvilka inginge arbeten i större omfattning,

än att deras antal kunde betecknas med uttrycket »några få»; men å

andra sidan utsträcktes, därigenom att attributet »större» borttagits,

bestämmelsens giltighet till att omfatta äfven publikationer, bestående

af arbeten, som ej kunde kallas för »större». Med en sådan lydelse

syntes bestämmelsen i fråga kunna — hvad knappast syntes vara afsedt

— från postbefordran såsom tidning utesluta sådana publikationer,

hvilka, såsom t. ex. studentföreningen Verdandis småskrifter, endast

innehölle ett jämförelsevis mindre antal uppsatser, af hvilka hvar och

en väl kunde kallas ett »arbete», men svårligen ett »större arbete». Då

vidare det syntes föga följdriktigt att såsom tidning postbehandla publikation,

hvars innehåll utgjordes af flera arbeten, men däremot icke medgifva

sådan postbehandling för tryckalster, som bestode af några få

arbeten, så ansåge styrelsen den ifrågavarande affattningen icke böra

biträdas i denna del.

Då emellertid det af kommitterades flertal afgifna förslaget genom

det däri förekommande uttrycket »i väsentlig mån» i stället för det

nuvarande »till väsentligaste delen» onekligen innebure en skärpning,

som skulle kunna verka betungande för en och annan nu utkommande

publikation, hvilken skulle däraf drabbas, så funne styrelsen det lämpligt

att icke ändra det sistnämnda uttrycket, och hemställde styrelsen

fördenskull, att punkten 2:o) måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»2:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller till väsentligaste

delen består af större arbeten, eller af särskilda delar af sådana, afsedda

att fortsättas från det ena numret eller häftet till det andra.»

Hvad därefter beträffar det under förut omförmälda punkt 3:o

framställda förslaget att från postbefordran såsom tidning utesluta kataloger

och priskuranter, hafva kommitterade (sid. 137) anfört åtskilliga

exempel på tryckalster af förenämnda beskaffenhet, hvilka införts i

postverkets tidningstaxor och af hvilka somliga, enligt hvad för periodiska

skrifter stadgats, utgjort föremål för anmälan hos chefen för

justitiedepartementet, men andra däremot icke. Då emellertid utfärdande

af s. k. tillståndsbevis icke syntes kunna åt dylika publikationer förläna

egenskap af periodiska skrifter, ansåge kommitterade, att postbefordran

såsom tidning ej borde af dem tiligodonjutas, så mycket hellre som

eljest otvifvelaktigt spridning genom postverkets försorg af dessa publikaBih.

till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majds Nåd. Proposition N.-o 44.

tioner kunde komma att afsevärdt ökas, därigenom att större affärsföretag

uttoge tillståndsbevis beträffande sina priskuranter m. m. och

sålunda finge dessa distribuerade såsom tidningar.

Uti en vid kommitterades utlåtande fogad reservation (sid. 187),

har yrkats, att ordet »hufvudsakligen)) skulle för vinnande af öfverensstämmelse

med de båda föregående punkternas formulering utbytas mot

»till väsentligaste delen».

I de till Kungl. Maj:t inkomna yttranden har förevarande förslag

mött, bland annat, den anmärkningen, att detsamma vore stridande mot

näringarnas och allmänhetens intressen.

Generalpoststyrelsen, som vid ärendets föregående behandling icke

haft något att erinra mot ifrågavarande förslag, har, enligt hvad i dess

utlåtande af den 12 sistlidne december (sidd. 36—37) anförts, ej heller

af hvad sedermera däremot anförts funnit sig föranledd att tillstyrka

afslag å detsamma. Här som eljest gällde, att man skulle låta detta

vara detta. Vore en postal försändelse till sin natur en tidning, skulle

den postbehandlas såsom sådan, men vore den det icke, borde man icke

tillåta, att försändelsen finge segla under falsk flagg för att åtnjuta de

förmåner i fråga om postbefordran, som man ur andra synpunkter ansett

böra åt tidningar inrymmas. I öfverensstämmelse därmed hade styrelsen

ock förordat, att publikationer, som egentligen vore att anse såsom

böcker, äfven skulle postbehandlas såsom sådana. Och då kataloger,

priskuranter, annonscirkulär och dylika tryckalster ostridigt i och för

sig icke vore att postbehandla annorlunda än vanliga trycksaksförsändelser,

så syntes den omständigheten, att åt ett sådant tryckalster gifvits

utseende af periodisk skrift, icke utgöra tillräcklig anledning för att

tryckalstret i fråga skulle postbehandlas enligt de villkor, som gällde

för periodiska skrifter. Ville statsmakterna medgifva en särskild billigare

postbefordran åt böcker, annonscirkulär och dylikt, borde detta

sägas rent ut, men icke släppas fram på en omväg.

Det föreslagna stadgandet, hvartill motsvarighet förefunnes inom

åtskilliga andra länder, skulle enligt styrelsens åsikt också blifva så

mycket mera af behof påkalladt, sedan genom införande af utgifvarekorsband

anordnats ett expeditionssätt, hvilket i fråga om afgifter till

postverket ställde sig ännu förmånligare än de nuvarande tidningskorsbanden,

och som följaktligen kunde innebära en desto större lockelse

att söka åt atfärscirkulär och dylikt förvärfva postbehandling såsom

periodiska skrifter.

Kommitterades under punkt 4:o framställda förslag hade föranledts

däraf, att, enligt hvad anförda exempel utvisade (sidd. 137—138), till
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

91

ståndsbevis kunnat meddelas för tidning, hvilken ägt en i allt väsentligt

fullkomligt samma titel som annan tidning, för hvilken tillståndsbevis

redan förut blifvit utfärdadt, och att det icke blott för postverket ur

expeditionell synpunkt, utan äfven för tidningarna och allmänheten måste

anses medföra betydande olägenheter, om tidningar på grund af titlarnas

fullkomliga likhet eller nära öfverensstämmelse lätt kunde vid postbehandlingen

förväxlas. Under anförande tillika att en liknande bestämmelse

gällde inom norska postverket, hafva kommitterade vidare framhållit,

hurusom genom ifrågavarande stadgande, hvilket uteslutande

ägde tillämpning i fråga om postbefordringen af tidningarna, icke lades

något som helst hinder i vägen för tidningarnas utgifvande.

Sedan generalpoststyrelsen i sitt förra utlåtande lämna förslaget

utan anmärkning, har man i de föreliggande yttrandena visserligen å

ena sidan erkänt behofvet af stadganden angående rätt till tidnings

titel och äfven framhållit gagnet af det skydd mot illojal konkurrens,

som den ifrågavarande bestämmelsen skulle bereda, men å andra sidan,

i betraktande särskildt däraf, att möjligheten att utgifva en tidning vore

i hög grad beroende af rätten att få densamma postbefordrad såsom

sådan, ansett det föreslagna stadgandet vara af beskaffenhet att böra

meddelas icke i en administrativ författning, utan antingen i tryckfrihetsförordningen

eller genom särskild lag i ämnet; hvarjämte äfven framhållits

den fara för administrativt godtycke, som skulle ligga däri, att

afgörandet af dessa för tidningarna viktiga frågor blefve lagdt i generalpoststyrelsens

hand.

Med omförmälande af de betänkligheter, som sålunda uttalats mot

föreliggande förslag, har styrelsen i sitt senare i ämnet afgifna utlåtande

funnit sig icke kunna dela dessa betänkligheter (sidd. 38—39). Den

bestämmelse, som här vore i fråga, syntes icke vara af administrativ

art, utan böra tillkomma genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens sammanstämmande

beslut. Funnes i annan författning meddelad någon bestämmelse

af enahanda innehåll, skulle visserligen det ifrågavarande stadgandet

vara öfverflödigt. Men så länge det kunde inträffa, att två

särskilda tidningar utkomme med samma namn — i 1904 års tidningstaxa

funnes t. ex. två publikationer med namnet »Framåt» — så syntes

ett stadgande i ofvan angifna syfte vara af behof påkalladt.

Hvad åter vidkomme den uttalade farhågan med afseende å den

föreslagua bestämmelsens tillämpning, erinrar styrelsen, att generalpoststyrelsens

beslut i ärenden af ifrågavarande art på grund af den

för styrelsen gällande nådiga instruktion kunde, lika väl som styrelsens

beslut i allmänhet, genom besvär dragas under Kungl. Maj:ts

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

pröfning, hvadan det slutliga afgörandet ingalunda tillkomme generalpoststyrelsen.

Med hänsyn därtill att, enligt det föreliggande förslaget, rätten att få

tidning införd i tidningsregistret vore beroende jämväl af en i behörig

ordning företagen anmälan, och i följd däraf det skulle vid det första

upprättandet af detta register kunna inträffa, att till förfång för en

redan befintlig tidning dennas titel blefve till inregistrering anmäld af

annan än den, som rätteligen ägde använda titeln, tidigare än denne

sistnämnde inkommit med anmälan, har styrelsen ansett, att till förebyggande

af dylika missbruk erfordrades ett öfvergångsstadgande, som,

därest i dylika fall tvist skulle uppstå, tillerkände rätten till inregistrering

åt den tidning, som hade det äldre tillståndsbeviset; och har styrelsen

fördenskull hemställt, att det måtte stadgas, att, då tidningsregister

första gången upprättades, anmälan angående införande i

registret af tidning, som därförinnan utkommit, skulle betraktas så, som

vore den gjord den dag, då uppå anmälan om dess utgifvande bevis

enligt tryckfrihetsförordningen blifvit af chefen för justitiedepartementet

meddeladt.

För att icke kvarstående i tidningsregistret af en tidningstitel, som

de facto upphört att användas, måtte utgöra hinder för införande i

registret af annan tidning med samma eller liknande benämning, hafva

kommitterade vidare (§ 4 mom. 1) föreslagit, att tidning eller tidningsupplaga,

af hvilken under ett kalenderår icke utkommit något nummer,

skulle såsom upphörd afföras ur registret.

Med afseende å detta förslag hafva kommitterade (sidd. 138—139)

anfört bland annat, att egenskapen af periodisk skrift enligt kommitterades

åsikt icke borde frånkännas åtskilliga publikationer, hvilka, såsom

t. ex. jultidningar, vissa årsskrifter af sällskap eller föreningar o. s. v.,

ej utkomme mera än en gång om året, men vore afsedda att utgifvas

år efter år, hvadan minsta antalet nummer af en periodisk skrift icke

syntes kunna bestämmas högre än ett nummer årligen. Å andra sidan

kunde en skrift, som utkomme mindre ofta, svårligen bibehålla egenskapen

af periodisk, hvadan det ifrågavarande minimum ej heller borde

bestämmas lägre, än nyss är sagdt.

Hvad af kommitterade i förevarande afseende föreslagits har i

de öfver förslaget afgifna yttranden lämnats utan anmärkning.

Slutligen hafva kommitterade, då det ej kunde förekommas, att i

tidningsregistret blefve införda publikationer, hvilka sedermera befunnes

icke hafva bort däri intagas, eller att publikation, som ursprungligen

med rätta ansetts såsom periodisk skrift, sedermera på grund af ändrad

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 44.

beskaffenhet måste frånkännas denna egenskap, föreslagit (§ 4 mom. 2)

att, om tryckalster, som blifvit i tidningsregistret infördt, sedermera

skulle befinnas i något afseende strida mot hvad för införande i detta

register blifvit stadgadt, generalpoststyrelsen skulle äga förordna, att

sådant tryckalster skulle uteslutas ur tidningsregistret; hvar jämte och i

öfverensstämmelse med hvad för närvarande gällde på grund af förut

anförda nådiga brefvet den 11 maj 1883, af kommitterade föreslagits

(§ 10 mom. 1), att, om tryckalster blifvit af nyssnämnda anledning

uteslutet ur tidningsregistret, samt dessförinnan abonnemang därå mottagits

genom postverket och belöpande afgifter därför uppburits, postbefordringen

till abonnenterna skulle under den tid, ifrågavarande abonnemang

omfattade, fortgå i enahanda ordning, som i afseende å genom

postverket förskrifna tidningar iakttoges.

Genom nådigt bref den 1 december 1871 har uppå framställning

af generalpoststyrelsen förklarats: sLk?ida"tider.

att, där till vinnande af snabbare postbefordran, utgifvare af tid- ® 133

ning eller tidskrift anmälde sig önska att å annan tid än den, då postanstalt

hölles öppen för allmänheten, därstädes afklarna tidning eller

tidskrift, som skulle med post fortskaffas, sådant finge medgifvas mot

skyldighet för afsändaren att därför erlägga till postverket en särskild

afgift, hvilken, hvad anginge tidning, som utkomme sex eller flere

gånger i veckan, skulle utgöra, efter helt år räknadt, för ett antal af

högst femhundra exemplar 500 kronor, för hvart Överskjutande antal

af högst ett hundra exemplar 50 kronor, och för tidning eller tidskrift,

som utgåfves mindre ofta än sex gånger i veckan, skulle varda i förhållande

därtill minskad;

att de uti ifrågavarande hänseende inflytande medel skulle ingå till

postkassan; samt

att däremot den godtgörelse, hvilken för omförmälda särskilda

tjänstgöring och de öfriga bestyr, som kunde samtidigt därmed utföras,

funnes böra skäligen tillkomma därvid anlitade extra biträden och vaktbetjäning,

skulle utanordnas från postkassan utan afseende på beloppet

af ofvanberörda dit influtna medel.

Sedan generalpoststyrelsen, med anledning af en utaf publicistklubben

gjord underdånig ansökning i fråga om upphäfvande af hvad

sålunda stadgats i underdånigt utlåtande den 29 december 1884 hemställt,

att med upphäfvande af förut anförda bestämmelser måtte meddelas

det nådiga förklarande, att tillsvidare det skulle tillhöra styrelsen

att på framställning af utgifvare af tidning eller tidskrift och i öfver
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

ensstämmelse med angifva grunder fastställa villkoren för de genom

postverket förskrifna tidningars ock tidskrifters aflämnande å postkontor

vid annan tid än den, då kontoret hölles öppet för allmänheten, har

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 23 januari 1885 förklarat

att, när på grund af nådiga brefvet den 1 december 1871 åt utgifvare

af tidning eller tidskrift medgåfves att till postanstalt å annan tid, än

densamma hölles för allmänheten öppen, till postbefordran aflämna

tidnings- eller tidskriftsexemplar, på generalpoststyrelsen finge bero

att, efter pröfning huruvida och i hvad mån ett dylikt medgifvande

kunde medföra olägenhet för posttjänsten eller föranleda tillökning i

postanstaltens personal, bestämma, om och på hvilka villkor befrielse

från eller nedsättning i den uti sistnämnda nådiga bref stadgade afgift

kunde tidningens eller tidskriftens utgifvare beviljas.

Med anledning däraf att bland de af tidningsutgifvare till kommitterade

framställda önskemål äfven förekommit yrkande på tidningsexpeditionernas

å utgifningsorterna tillgänglighet på tider, som stode i

samband med de stora, postförande bantågens afgångstider, oberoende

af vederbörande postanstalts vanliga expeditionstider, hafva kommitterade

föreslagit följande stadgande (§ 13):

»Där till vinnande af snabbare postbefordran så är nödigt, vare

utgifvare af tidning berättigad att å annan tid än den, då postanstalten

å utgifningsorten hålles öppen för allmänheten, därstädes till postbefordran

aflämna exemplar af tidningen. Om sådant aflämnande sker

för tidningens befordran med postlägenhet, som afgår a annan tid än

söckendagar mellan kl. 7 f. m. och 10 e. m., skall till postverket erläggas

en särskild afgift, hvilken, hvad augår tidning, som sålunda

aflämnas sex eller flere gånger i veckan, må utgöra, efter helt år räknadt,

för ett antal af högst fem hundra exemplar 500 kronor och för

hvarje Överskjutande antal af högst ett hundra exemplar 50 kronor,

men för tidning, som aflämnas mindre ofta än sex gånger i veckan,

minskas i förhållande därtill.

Efter pröfning, huruvida och i hvad mån ett dylikt medgifvande

åt tidningsutgifvare kan medföra olägenhet för posttjänsten eller föranleda

tillökning i vederbörande postanstalts personal, _ äger generalpoststyrelsen

bestämma, om och på hvilka villkor befrielse från eller

nedsättning i ofvannämnda afgift kan tidningens utgifvare beviljas.»

Af hvad kommitterade anfört (skid. 163—169) med afseende å förestående

förslag framgår, att med tillämpning af gällande bestämmelser

i ämnet generalpoststyrelsen i flera fall lämnat medgifvande till afgiftsfritt

inlämnande af tidningar å tider, då vederbörande postanstalter

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 44.

icke varit öppna för allmänheten. I vissa fall hade den tid, då sådant

inlämnande finge äga rum, begränsats till tiden mellan kl. 6 f. in. och

10 e. m., medan i andra fall det öfverlämnats åt vederbörande postförvaltare

att bestämma den tid, då tidningarna skulle mottagas. Vid

åtskilliga tillfällen hade åter styrelsen pröfvat tidningarnas inlämnande

icke böra ske Utan erläggande af särskild afgift, och hade denna då i

en del fall bestämts att utgå med de i nådiga brefvet den 1 december

1871 föreskrifna belopp, men i andra fall satts till ej oväsentligt lägre

belopp.

Enligt hvad kommitterade vidare inhämtat, vore det egentligen

endast i Stockholm, som tidningarnas inlämnande å extra tid beredde

postverket någon afsevärd inkomst, i det att de i förevarande afseende

vid postkontoren i riket år 1898 inbetalade afgifter uppgått till följande

belopp, nämligen i:

Stockholm ............................................................................. kronor 11,802: 17

Malmö ...................................................................................... » 1,921: 43

Lund ....................................................................................... » 1,131: 25

Gefle ............................................. » 166: 67

summa kronor 15,021: 52

I Stockholm syntes ock omständigheterna hafva föranledt, att tidningarnas

inlämnande å extra tid måst äga rum i ganska stor utsträckning.

Då nämligen tiden för tidningarnas afgiftsfria inlämnande å

tidningsexpeditionen vid Stockholms postkontor blifvit bestämd att

söckendagar omfatta klockan 10 f. m.—7 e. m., men viktiga posterande

bantåg från Stockholm afgått redan klockan omkring 7,30 f. m.,

hade följaktligen de i Stockholm utkommande morgontidningar, för

att varda med först afgående postlägenhet försända, hänvisats till antingen

expedition direkt till vederbörande postkupé eller inlämnande å

extra tid. Då det förra försändningssättet medfört ett väsentligen ökadt

arbete för tidningarna, hade i många fall den senare utvägen måst

anlitas.

Ofvannämnda från tidningsmannahåll framställda yrkande syntes

kommitterade ganska förklarligt i betraktande särskilt af de förhållanden,

som sålunda vore rådande vid Stockholms postkontor. Det förefölle

helt naturligt, att vederbörande tidningsutgifvare funnit det i hög

grad betungande att för tidningarnas aflämnande till postbefordran

under den större delen af dygnet nödgas erlägga en särskild afgift,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

hvilken mången gång närmade sig och stundom till och med syntes

öfverstiga beloppet af den procentvis beräknade postbefordringsafgiften,

som dock afsåge att utgöra ersättning för alla postverkets bestyr med

tidningarna.

I den mån beträffande andra postförsändelser behof däraf gjorde

sig mera allmänt gällande, hade också, yttra kommitterade vidare, blifvit

sörjdt för, att försändelserna kunde genom att nedläggas i breflåda

vinna befordran med först afgående postlägenhet utan inskränkning till

viss tid af dygnet. Då nu särskilt de postabonnerade tidningarnas

postbehandling å inlämningsorten icke medgåfve dessa försändelsers

nedläggande i breflåda, men det finge anses ligga i allmänhetens intresse

lika väl som i tidningsutgifvarnes, att tidningarnas försändande

med först afgående postlägenhet icke blefve genom särskilda afgifter

försvåradt, hade kommitterade så mycket hellre funnit sig böra, i den

mån detta ansetts kunna ske utan postverkets alltför stora betungande,

tillmötesgå förenämnda yrkande, som, då postafgifterna för postabonnerade

tidningar enligt kommitterades förslag skulle höjas med cirka

70 procent, det syntes vara billigt, att tidningarna så mycket som möjligt

befriades från särskilda afgifter till postverket.

Kommitterade hade i sådant afseende funnit skäligt, att tidningarnas

aflämnande till posten å extra tid icke skulle beläggas med särskild

afgift, när sådant aflämnande skedde för tidningarnas befordran med

postlägenhet, som afginge söckendagar under tiden mellan klockan 7

f. m. och 10 e. m. Då det förutsattes, att aflämnandet skulle ske i

sammanhang med postlägenhets afgång, och följaktligen antagas måste,

att, äfven om icke några tidningar blefve aflämnade, ändock åtminstone

någon del af personalen å vederbörande postanstalt måste vara i verksamhet

för den öfriga postens behandling, hade kommitterade trott, att

i de flesta fall tidningarnas emottagande å sagda tid icke skulle förorsaka

postverket några afsevärdt ökade omkostnader.

Blefve tidningar å annan tid än den nämnda aflämnade till postbehandling

vid tillfällen, då vederbörande postanstalt icke vore öppen

för allmänheten, borde enligt kommitterades åsikt därför uppbäras eu

hufvudsakligen efter nu stadgade grunder beräknad särskild afgift, såvida

icke generalpoststyrelsen på grund af förhandenvarande omständigheter

medgifvit befrielse från eller nedsättning i denna afgift. Beloppet

af den afgift, som sålunda skulle för tidningarnas aflämnande

erläggas, syntes i hvarje fall icke böra bestämmas högre, än som motsvarade

de kostnader, som af tidningarnas mottagande å extra tid förorsakades

postverket.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 97

Kommitterades ifrågavarande förslag var emellertid icke enhälligt,

utan i afgifven reservation (sid. 200 o. f.) framställdes af en utaf kommitterade

— dels för att icke åt vissa tidningar bereda en förmån, som

ej kunde komma andra postförsändelser till godo, och dels med hänsyn

till de ekonomiska följderna af det utaf kommitterades flertal framlagda

förslaget — det yrkande, att nuvarande bestämmelser i ämnet skulle

bibehållas.

Generalpoststyrelsen förmälde sig i utlåtande den 23 november

1901 i hufvudsak gilla de skäl, på hvilka berörda reservation grundade

sig, och instämma i det slut, hvartill reservanten kommit, samt ansåg

fördenskull, att ofvannämnda § 13 borde erhålla följande lydelse, affattad

i närmaste öfverensstämmelse med nådiga brefven den 1 december 1871

och den 23 januari 1885:

»Då, till vinnande af snabbare postbefordran, utgifvare af tidninganmäler

sig önska att å annan tid än den, då postanstalten å utgifningsorten

hålles öppen för allmänheten, därstädes till postbefordran

aflämna exemplar af tidningen, är sådant medgifvet mot skyldighet för

utgifvaren att därför erlägga till postverket en särskild afgift, hvilken,

hvad angår tidning, som sålunda afhimnas sex eller flera gånger i veckan,

utgör, efter helt år räknadt, för ett antal af högst fem hundra exemplar

500 kronor och för hvarje öfver skjutande antal af högst etthundra

exemplar 50 kronor, men för tidning, som aflämnas mindre ofta än

sex gånger i veckan, minskas i förhållande därtill.

Efter pröfning, huruvida och i hvad mån ett dylikt medgifvande

åt tidningsutgifvare kan medföra olägenhet för posttjänsten eller föranleda

tillökning i vederbörande postanstalts personal, äger generalpoststyrelsen

emellertid bestämma, om och på hvilka villkor befrielse

från eller nedsättning i ofvannämnda afgift kan tidningens utgifvare

beviljas.»

Sedan emellertid det af kommitterades flertal framlagda förslag i

samtliga de föreliggande yttrandena på det lifligaste förordats, har

generalpoststyrelsen i sitt förnyade underdåniga utlåtande den 12

december 1903 ansett sig böra biträda samma förslag; och anför styrelsen

i detta afseende följande.

Den inkomst, som genom de för närvarande utgående afgifterna

för tidningars aflämnande till postbehandling å extra tid tillflöte postverket,

syntes ej mycket betydande. Enligt kommitterades beräkningar

hade den år 1898 uppgått till 15,021 kronor 52 öre och år 1899 till

18,214 kronor 65 öre; och hade motsvarande inkomst år 1902 utgjort

18,163 kronor 83 öre. Af dessa belopp hade den ojämförligt största

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 A/d. 26 Haft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Ordnings
regler
(§

14).

Departements
chefens
yttrande.

delen influtit vid Stockholms postkontor, där ock omständigheterna

syntes hafva föranledt, att ett jämförelsevis stort antal tidningar fått

erlägga de ifrågavarande afgifterna.

Ehuru ett utsträckt medgifvande af rätt att utan särskild afgift å

extra tid inlämna tidningar till postbehandling säkerligen skulle för

postverket medföra icke blott minskning i ofvannämnda inkomst utan

äfven i någon mån ökade utgifter, ansåge styrelsen ändock, att såsom

en följd af postverkets befattning med tidningsrörelsen det borde åligga

postverket att, så vidt möjligt vore utan dess allt för stora betungande,

underlätta tidningarnas aiflämnande till postbefordran med de postlägenheter,

med hvilka tidningarna beräknades skola snabbast komma

vederbörande abonnenter tillhanda. Att emellertid utan någon inskränkning

medgifva afgiftsfritt inlämnande af tidningar till postlägenhet, som

afginge hvilken tid på dygnet som helst, skulle måhända utsätta postverket

för anspråk, som ej utan synnerligen stora svårigheter skulle

kunna uppfyllas. Den tid, som af kommitterades flertal ansetts böra

bestämmas för tidningarnas afgiftsfria inlämnande, syntes uppfylla alla

rimliga anspråk i detta afseende från tidningarnas sida och borde å

andra sidan ej heller för postverket blifva allt för betungande, då man

väl finge antaga, att det läge lika mycket i tidningsutgifvarnes som i

postverkets intresse att söka så vidt möjligt förkorta den tid, som måste

beräknas för de ifrågavarande tidningarnas behandling å inlämningspostanstalten,

samt att fördenskull de föreskrifter, som det från postverkets

sida kunde blifva nödigt att i förevarande afseende meddela,

skulle af tidningarnas representanter med beredvillighet och tillmötesgående

efterkommas.

Styrelsen har slutligen uttalat den uppfattning, att ifrågavarande

bestämmelse vore af reglementarisk art och således lika litet som den

för närvarande i ämnet gällande föreskrift borde hafva sin plats i en

af Konung och Riksdag beslutad författning.

Motsvarande § 5 i gällande nådiga kungörelse den 11 maj 1883

hafva kommitterade i § 14 föreslagit ett stadgande därom, att det

skulle tillkomma generalpoststyrelsen att meddela de ordningsregler,

som för behörig tillämpning af de beträffande villkoren för tidningars

postbefordran gifna föreskrifter kunde finnas erforderliga.

Då jag nu öfvergår till att för egen del yttra mig angående förut omförmälda

förslag rörande villkoren för tidningars postbefordran, torde till

en början böra anmärkas, att dessa förslag afse icke blott bestämmelser

angående själfva afgifterna för olika slag af tidningsförsändelser och hvad

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 99

därmed sammanhänger, utan äfven åtskilliga föreskrifter af reglementarisk

natur. Hvad angår öfriga slag af postförsändelser, för livilka befordringsafgifterna

blifvit af Riksdagen bestämda, hafva Riksdagens beslut i allmänhet

inskränkt sig allenast till fastställandet af vederbörande afgifter,

medan däremot anordnandet, i öfrigt af dessa delar af postverksamheten

icke utgjort föremål för Riksdagens pröfning. I öfverensstämmelse därmed

skulle äfven de delar af föreliggande förslag, som innehålla de reglementariska

bestämmelserna, icke hafva bort underställas Riksdagen.

Då emellertid tillförene Riksdagens beslut i fråga om tidningars postbefordran

afsett äfven åtskilliga detaljer af tidningsrörelsen, och därtill

kommer att det föreliggande författningsförslaget innehåller bestämmelser

af beggedera slaget, livilka icke utan svårighet skulle låta sig

skiljas från hvarandra, torde det vara lämpligt, att detta förslag varder

i sin helhet underställdt Riksdagens pröfning-.

Af hvad både kommitterade och generalpoststyrelsen anfört synes

mig tydligen framgå behofvet däraf, att de i nådiga kungörelsen den

11 maj 1883 meddelade bestämmelser beträffande postverkets förmedling

af abonnemang å tidningar och andra periodiska skrifter undergå en

väsentlig förändring.

Det missförhållande, som genom den i ämnet verkställda undersökning

påvisats mellan, å ena sidan, postverkets inkomster af ifrågavarande

rörelsegren samt, å andra sidan, dennas nuvarande omfattning

och de däraf föranledda omkostnader, synes till och med i betraktande

särskildt af svårigheten att åvägabringa en sådan höjning i postafgifterna,

som kunde afhjälpa detta missförhållande, göra det nödvändigt

att taga i allvarligt öfvervägande, huruvida icke nuvarande ordning för

abonnemang genom postverkets förmedling borde upphöra.

Såväl kommitterade som generalpoststyrelsen hafva också upptagit

denna fråga till pröfning. För hvad kommitterade i detta afseende

anfört, har i det föregående blifvit redogjordt. Generalpoststyrelsen har

i sitt senast afgifna utlåtande i förevarande ärende (sid. 18 o. f.)

yttrat, bland annat, att, om man to ge hänsyn allenast till hvad som

vore för postverket förmånligast, det framstode såsom ett önskemål,

att själfva grunderna för postverkets tidningsrörelse sålunda ändrades,

att postverket befriades från alla de bestyr, som följde af förmedlandet

af abonnemang enligt nu gällande bestämmelser, och att i sammanhang

därmed tidningarna blefve att behandla såsom vanliga försändelser

under band. Tidningsrörelsen vore ock i vissa främmande länder anordnad

enligt dessa grunder, livilka för tidningarna erbjöde fördelen

af en betydligt snabbare postbehandling än den, som kunde i regel

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

äga rum med tillämpning af den hos oss gällande ordning för tidningsabonnemang.

Men efter att hafva redogjort för framkomna förslag

därom, att med de af kommitterade föreslagna s. k. utgifvarekorsbanden

skulle förenas rätt till prenumeration genom postverkets förmedling,

har styrelsen, på sätt redan blifvit omnämndt, i likhet med kommitterade,

ansett ett upphäfvande af nuvarande ordning för postabonnemang

böra afstyrkas både med hänsyn till de fördelar, som denna ordning

onekligen erbjöde för allmänheten, och i betraktande af de upprepade

uttalanden från tidningskorporationer, hvilka syntes gifva vid handen, att

inom tidningsmannakretsar allmänt rådde den uppfattning, att en revision

af nuvarande postbefordringsafgifter för postabonnerade tidningar, med

bibehållande i hufvudsak af själfva grunderna för denna tidningsbefordran,

vore att föredraga framför en mera genomgripande förändring af

dessa grunder; och har styrelsen sålunda funnit sig under förhandenvarande

förhållanden icke böra ifrågasätta någon väsentlig ändring i

postverkets åligganden med afseende å tidningsrörelsen.

Äfven jag anser för min del, att denna fråga icke bör bedömas

ur synpunkten allenast af hvad som må vara fördelaktigast för postverkets

ekonomiska ställning. Vid de föregående tillfällen, då förslag

till tidningsrörelsens ordnande och till reglerande af postverkets ersättning

för denna rörelse förevarit till behandling, torde det ingalunda

hafva varit hänsyn till det finansiella utbytet, som bestämt statsmakternas

beslut. Ty oaktadt man icke saknat kännedom därom, att inkomster

och utgifter för postverkets befattning med tidningsprenumeration

ej täckte hvarandra, har man, såsom af den lämnade historiska

redogörelsen framgår, likväl icke blott låtit berörda verksamhet fortfara,

utan till och med, när postverkets inkomster på öfriga grenar af poströrelsen

ansetts sådant medgifva, funnit sig kunna sänka postverkets

redan förut låga ersättning för de af tidningsrörelsen föranledda

bestyr.

Visserligen har frågan numera så till vida kommit i ett annat läge,

att denna rörelses betydande tillväxt, hvilken vida öfverstiger ökningen

i inkomster för samma rörelse, ytterligare stegrat ofvanberörda missförhållande

och gjort det så mycket angelägnare att söka råda bot

därpå. Men å andra sidan utvisar denna tillväxt i rörelsens omfattning,

att den nuvarande ordningen för postverkets förmedling af abonnemang

innebär afsevärda fördelar för allmänheten; och då nu postverket

är för närvarande organiseradt för en dylik verksamhet samt, såsom

jämväl i 1891 års Riksdags förut omförmälda skrifvelse uttalats, det

måste vara detta verks hufvudsakliga uppgift att på bästa sätt betjäna

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

allmänheten, så synes mig en reform af gällande stadgar angående

tillhandahållande af tidningar genom postverkets försorg böra i första

rummet afse att, med bibehållande af nuvarande grunder för postverkets

ifrågavarande åligganden, söka åvägabringa mera tillfredsställande

bestämmelser rörande den till postverket utgående ersättning för fullgörandet

af dessa åligganden.

De anmärkningar, som framställts mot de nuvarande postbefordringsafgifterna

för postabonnerade tidningar, innefatta hufvudsakligen,

dels att dessa utgifter icke utgå efter sådana grunder, att afgifterna

rättvist fördelas mellan olika tidningar, och dels att postverkets däraf

härflytande inkomster icke äro tillräckliga.

I det förra afseendet torde här endast behöfva hänvisas till kommitterades

ofvan (sid. 38) återgifna sammanställning af nuvarande postbefordringsafgifter

för vissa tidningar. De i berörda sammanställning

meddelade exempel synas mig nämligen tydligt ådagalägga, att de

nuvarande grunderna för afgiftsberäkningen icke äro ägnade att i

förevarande afseende skipa rättvisa mellan olika tidningar.

Däremot anser jag kommitterades förslag att grunda de ifrågavarande

afgifternas beräknande på dels det arbete, som förorsakas af

abonnemangens förmedlande och tidningsnumrens tillhandahållande till

vederbörande abonnenter, och dels det ansvar, som medföljer uppbörden

och redovisningen af prenumerationsmedlen, böra innebära säkerhet för

att icke somliga tidningar skola blifva i tillfälle att med afseende å

postbefordringsafgifterna bereda sig fördelar, hvilka icke kunna komma

andra tidningar till del.

Hvad angår de belopp, som böra bestämmas för de särskilda i den

af kommitterade föreslagna postafgiften ingående delarne, och den därmed

sammanhängande frågan, i hvad mån postverkets inkomster för

tidningsrörelsen böra ökas, synes mig generalpoststyrelsen i sitt underdåniga

utlåtande af den 23 november 1901 hafva påyrkat eu större

höjning i dessa inkomster, än som under nuvarande förhållanden lärer

böra genomföras. En höjning i postafgifternas slutsumma med omkring

130 procent af förutvarande belopp skulle nämligen efter all sannolikhet

för ett flertal tidningar innebära en sådan ökning i postbefordringsafgiften,

som i själfva verket skulle göra det omöjligt att för spridning

af dessa tidningar använda abonnemang genom postverkets förmedling;

och då omständigheterna icke synas kräfva ett sådant tillvägagående,

hvilket skulle stå i strid med det förfaringssätt, som hittills städse tilllämpats

vid fastställande af villkoren för tidningars postbefordran, anser

jag styrelsens ifrågavarande förslag icke böra bifallas.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition No 44.

Å andra sidan synes det mig icke vara tillrådligt att bestämma

postafgiften vid abonnemang till lägre belopp än hvad som föreslagits

i kommitterades af generalpoststyrelsen i dess senare utlåtande biträdda

betänkande. Genom antagandet af detta förslag beredas nämligen de

postabonnerade tidningarna fortfarande i fråga om villkoren för postbefordringen

så stora fördelar, att ett ytterligare gynnande af dessa

försändelser på öfriga postförsändelsers bekostnad icke synes böra

ifrågakomma. För att icke genom en omedelbar öfvergång till de nya

bestämmelserna orsaka olägliga rubbningar af tidningarnas ekonomiska

förhållanden synes mig dock vara lämpligt att, på sätt generalpoststyrelsen

i sitt senaste utlåtande föreslagit, en viss öfvergångstid bestämmes,

hvarunder reduktion i de nya afgifterna medgifves.

Hvad i öfrigt angår de af kommitterade framlagda förslag har jag

endast att göra följande erinringar.

Till stadgandet i § 7 om redovisning af influtna prenumerationsmedel

synes böra göras det tillägg, som af generalpoststyrelsen föreslagits.

Kommitterades förslag att under benämningen »utgifvarekorsband»

i den svenska posttjänsten införa ett förenkladt expeditionssätt för tidningar,

som icke blifvit genom postverkets förmedling förskrifna, synes

mig beaktansvärdt. Genom den betydligt snabbare postbehandling, som

med detta expeditionssätt medgifves, bör detsamma kunna med fördel

användas i fall, där den postbehandling, som tillkommer genom postverket

förskrifna tidningar, skulle vålla för mycken tidsutdräkt. För

postverket bör användningen af utgifvarekorsband medföra fördelen af

en däremot svarande minskning i postabonnemangen, hvilka äfven med

de föreslagna höjda postafgifterna torde få anses vara ur ekonomisk

synpunkt för postverket allt annat än fördelaktiga.

Postbefordringsafgiften för utgifvarekorsband anser jag böra till

ytterligare förenkling af expeditionen bestämmas till ett och samma

belopp för alla tidningar, oafsedt huruvida de utkomma med flera eller

färre nummer i veckan; och synes afgiften i fråga icke kunna, utan

fara för afsevärd förlust för postverket, bestämmas lägre än till det

belopp, som af generalpoststyrelsen i sådant afseende förordats, eller

12 öre per kilogram.

Generalpoststyrelsens förslag till ändring i formuleringen af det i

kommitterades förslag förekommande stadgande angående viktberäkningen

torde äfven böra bifallas.

Hvad angår nuvarande tidningskorsband, anser jag, i enlighet med

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 44.

103

livad af kommitterade föreslagits och jämväl af generalpoststyrelsen i

det senare af dess i ärendet afgifna utlåtanden tillstyrkts, att gällande

särskilda porto för dessa försändelser bör bibehållas.

Beträffande förslaget om inrättande af ett tidningsregister, torde

ett dylikt register böra i väsentlig mån bidraga till en alltid önskvärd

likformighet i tillämpningen af de särskilda villkor, som skola gälla för

postbefordringen af tidningar och tidskrifter till skillnad från andra

trycksaker. På samma gång jag fördenskull i öfrigt biträder ifrågavarande

förslag, anser jag mig emellertid böra beträffande de af kommitterade

föreslagna bestämmelserna om tryckalster, som icke må införas

i tidningsregistret, påyrka följande ändringar.

Det i punkt l:o föreslagna stadgandet synes vara strängare än

verkligen åsyftats och torde för att bättre uttrycka meningen böra

sammanföras med den under punkt 2:o föreslagna bestämmelsen till ett

stadgande, affattadt i nära öfverensstämmelse med nådiga brefvet

den 11 maj 1883. Till sistnämnda stadgande synes ock lämpligen böra

föras den bestämmelse, som af kommitterade föreslagits under punkt 3:o.

Den af generalpoststyrelsen föreslagna öfvergångsbestämmelse beträffande

tidningsregistrets upprättande torde böra godkännas.

I fråga slutligen om tidningars aflämnande till postbefordran å

annan tid än den, då vederbörande postanstalt hålles öppen för allmänheten,

synes det visserligen lämpligt, att, såsom kommitterades

förslag afser, möjlighet beredes att utan särskild afgift å utgifningsortens

postanstalt aflämna tidningar för befordran jämväl å annan

tid än den, då expeditionen hålles öppen för allmänheten. Men då den

tid på dygnet, hvarunder det sålunda skall vara tidningsutgifvare medgifvet

att afgiftsfritt anlita postanstalten för tidnings befordran, bör

bestämmas med hänsyn till förhållanden, som kunna vara olika på olika

orter och som lätt äro underkastade förändringar, anser jag tidsbestämmelsen

icke böra upptagas i en af Konung och Riksdag gemensamt

beslutad författning; utan bör det tillkomma Kungl. Maj:t att

fastställa tiden för tidningars afgiftsfria inlämnande till postbefordran.

De i öfrigt mot kommitterades förslag framställda anmärkningar

hafva på de af generalpoststyrelsen anförda skäl icke föranledt ändring

i förslaget.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört, har jag låtit

uppgöra förslag till förordning angående villkoren för postbefordran af

tidningar och andra periodiska skrifter.

Sedan departementschefen därefter uppläst omförmälda förslag,

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

hemställde departementschefen, att förslaget måtte genom nådig proposition

för Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall, och skulle proposition af den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

Otto Croneborg.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1904:40 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande vissa delar af bevillningsutskottets betänkande n:o 31, i anledning af Kungl. Maj:ts propositi s. 1 i texten
  2. BevU 1904:31 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående villkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter s. 1 i texten