Sök i Ratio Lex

Angående beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar

1904-01-22 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:47, Angående beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

1

N:o 47.

Kungl. Majits nådiga proposition till Riksdagen angående

beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar;

gifven Stockholms slott den 22 januari

1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att Kungl. Maj:t må, där så pröfvas lämpligt, berättiga kommuner,

enskilda personer eller bolag, hvilka intill början af 1905 års lagtima

riksdag kunna undfå Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att inom riket

anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål undfå statsbidrag

eller icke,

dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,

kronan tillhöriga jord sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara

disposition, erhalles utan någon ersättning; att jord från de under

bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar

upplåtes utan annan godtgörelse än ersättning till vederbörande innehafvare

för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke upplåtits

till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena

krigsmansbusfond, erhålles utan annan ersättning än för minskning

i arrendatorns brukningsområde under den återstående arrendetiden

äfvensom för skada och intrång; samt att för jord, som är till boställe

eller åt enskild person, menighet eller inrättning med åborätt eller

annorledes än hvad ofvan sagts upplåten, ersättning skall lämnas såväl

för själfva marken som för skada och intrång; skolande ersättningen

i ofvannämnda fall bestämmas i den ordning förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866

stadgar;

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 c. Käft. (N:o 47.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans

ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara

disponibla.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAE.

Hjälmar Westring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

januari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde departementschefen statsrådet Westring i underdånighet:

Alltsedan år 1871 har Riksdagen hvart femte år och senast enligt

skrifvelse den 7 maj 1901 för en tid af fem år ställt till Eders Kungl.

Maj:ts förfogande visst anslag att utgå såsom lån till nya, ännu ej påbörjade

enskilda järnvägsanläggningar under stadgande, bland annat,

att hvarje järnvägsbolag, som erhölle statsunderstöd, finge, då Eders

Kungl. Maj:t så pröfvade lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning

undfå upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

kronan tillhöriga mark, som stode under dess omedelbara disposition,

hvaremot, när fråga vore om boställsjord eller annan åt enskild person

med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför af

bolaget borde lämnas i enlighet med gällande expropriationslag, dels

ock kostnadsfritt begagna sådana å kronans ägor belägna kalk- och

stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara disponibla.

Därjämte har Riksdagen från och med år 1872 på framställning

af Eders Kungl. Maj:t år för år medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t ägde,

där så pröfvades lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller

bolag, hvilka intill början af det påföljande årets lagtima riksdag kunde

undfå Eders Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att inom riket anlägga järnväg,

att, ehvad de för sådant ändamål undfinge statsbidrag eller icke,

dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,

kronan tillhöriga jord utan annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord

eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten

kronojord, ersättning därför lämnades i enlighet med hvad förordningen

den 14 april 1866 i sådant afseende stadgade, dels ock

kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna

kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara disponibla.

Till 1903 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t äfven framställning

om beviljande af sistnämnda förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.

Vid denna riksdag väcktes emellertid motion därom, att Riksdagen,

om den i öfrigt lämnade sitt bifall till nyssberörda af Eders Kungl.

Maj:t äskade förnyade medgifvande, måtte i fråga om upplåtelse af den

för järnvägsanläggning erforderliga, kronan tillhöriga jord besluta, att

upplåtelse af själfva jorden skulle ske utan kostnad för järnvägsanläggningen,

men att, då jorden antingen tillhörde ett icke indraget boställe

eller ock vore åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten,

ersättning till boställshafvaren, åbon eller den, som med nyttjanderätt

innehade jorden, skulle, där godvillig öfverenskommelse om ersättningen

icke kunde träffas, lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14

april 1866 i sådant afseende stadgade.

Öfver ifrågavarande motion afgåfvo efter nådig befallning kammarkollegium

och domänstyrelsen den 24 februari 1903 till Riksdagens

statsutskott infordradt gemensamt yttrande, däruti anfördes följande.

Uttrycket »boställsjord» betecknade endast sättet för eu egendoms

disposition, ej någon särskild egenskap eller natur, som skulle vidlåda

själfva jorden för all framtid, jämväl sedan egendomen blifvit annorledes

disponerad. I enlighet med denna uppfattning finge endast sådan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

5

jord anses och behandlas såsom boställe, hvilken till följd af sin särskilda

disposition borde i jordeboken med tillhörande jordeboksförändringsextrakt

redovisas såsom boställe, eller sålunda i främsta rummet

all ecklesiastikstaten anslagen jord af krono, skatte eller frälse natur.

Dit räknades jämväl, förutom åtskilliga civila boställen af hvarjehanda

slag, några ännu kvarstående militieboställen, som innehades på gammal

stat.

I afseende å den under åborätt upplåtna krono]orden erinrade

ämbetsverken, att denna jord, hvilken funnes inskrifven i jordeboken

bland kronoegendomar under enskild disposition, till följd af gällande

författningar om skatteköp och skatteomföring alltmera förminskades;

och antoges detta slag af kronojord, hvilken upplåtits åt såväl enskild

person som menighet eller inrättning, skola hafva inom en ej aflägsen

framtid på antydt sätt fullständigt öfvergått i privat ägo. I detta sammanhang

omnämnde ämbetsverken jämväl, att, ehuru de under bruk och

bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar i jordeboken

upptoges bland kronoegendomar under enskild disposition, dessa allmänningar

likväl, på sätt ett nådigt bref af den 18 januari 1873 närmare

visade, syntes böra i fråga om markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar

likställas med sådan kronan tillhörig jord, som stode

under dess omedelbara disposition, hvaremot häradsallmänningarna,

ehuru i regel införda bland kronoegendomar under allmän disposition,

i antydda hänseendet behandlats enligt de bestämmelser, som därutinnan

gällt den under ständig åbo- och besittningsrätt upplåtna kronojorden.

Hvad vidare anginge »annorledes upplåten kronojord», hade uti

ifrågavarande hänseende dit räknats, förutom åtskillig på visst sätt

disponerad kronojord, jämväl all annan kronan tillhörig jord, som blifvit

för statsverkets räkning utarrenderad; och inhämtades af särskilda tid

efter annan utfärdade nådiga bref, att ersättningsmedel, som af sådan

anledning tilldömts kronan, under titel extra uppbörd influtit till statsverket.

Såvidt i den väckta motionen åsyftades, att jämväl boställsjord

och den åt enskild person, menighet eller inrättning med åbo- eller

besittningsrätt upplåtna kronojorden skulle fä för järnvägsanläggning

upplåtas utan ersättning för själfva jorden, erinrade ämbetsverken, att

en dylik utsträckning af rätten till fri markupplåtelse skulle, hvad anginge

boställsjord, komma i strid med prästerskapets privilegier eller

rubba fastställda aflöningsstater samt, i fråga om den under åbo- och

besittningsrätt upplåtna kronojorden, kränka enskild rätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Vidkommande åter den genom domänstyrelsens försorg för statsverkets

räkning utarrenderade jorden syntes bifall till motionen i denna

del ej medföra någon afsevärd minskning i statsverkets inkomster eller,

vid det förhållande att frågor om fastställande af järnvägs sträckning

öfver kronan tillhörig mark äfven framgent likasom dittills torde blifva

föremål för särskild undersökning och pröfning, vålla någon egentlig

olägenhet vid dessa egendomars förvaltning. Skulle sålunda på detta

område någon utsträckning af rätten till fri markupplåtelse för enskilda

järnvägsanläggningar anses böra ske, borde likväl därvid uttryckligen

angifvas, att den medgifna utsträckningen af sådan förmån ej afsåge

de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade egendomar, hvilka för

att tjäna särskilda ändamål upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuteriinrättningen samt Vadstena krigsmanshus.

Uti skrifvelse den 3 april 1903 har Riksdagen med anledning häraf

anfört följande.

I likhet med hvad i motionen framhållits, hade Riksdagen ansett

det kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke det medgifvande af vissa

förmåner för enskilda järnvägsanläggningar, som Riksdagen allt sedan

början af 1870-talet årligen lämnat och hvarom Eders Kungl. Maj:t

åter gjort framställning, borde erhålla en något förändrad affattning i

syfte att beträffande upplåtelse af den för sådana anläggningar erforderliga

kronojord meddela tydligare och för vederbörande järnvägsföretag

i någon mån fördelaktigare bestämmelser. Såsom ifrågavarande

medgifvande dittills varit affattadt syntes på grund af detsamma icke

annan kronan tillhörig mark än den, som stode under dess egen disposition,

kunna kostnadsfritt upplåtas för enskild järnvägsanläggning.

Då fråga vore om boställsjord eller annan med åborätt eller annorledes,

således äfven på arrende, upplåten kronojord, hade stadgandet — såsom

dess ordalydelse ock syntes böra föranleda — åtminstone i regel

tillämpats så, att ersättning af vederbörande järnvägsbolag fått lämnas

för fulla värdet af den upplåtna jorden, bestämdt enligt gällande expropriationslag.

Den fördel, som bereddes staten därigenom, att järnväg

framdroges öfver dess egendom, torde dock i allmänhet väl motsvara

värdet af den mark, som för ändamålet toges i anspråk, hvadan det

kunde synas billigt, att markupplåtelsen äfven i sist berörda fall lämnades

på för järnvägsbolaget förmånligare villkor.

1 motionen hade föreslagits, att upplåtelsen af själfva jorden i

hvarje fall skulle ske utan kostnad för järnvägsanläggningen och ersättning

endast lämnas till vederbörande boställshafvare, åbo eller

arrendator. Att detta yrkande icke kunde i hela sin omfattning bi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.

fallas, hade synts Riksdagen tydligen framgå af hvad kammarkollegium

och domänstyrelsen i förut återgifna yttrande anfört. Ett medgifvande

i enlighet med motionärens förslag komme nämligen, såsom ämbetsverken

framhållit, att beträffande boställe)ord göra intrång på prästerskapets

privilegier eller rubba fastställda aflöningsstater samt att, då

fråga vore om den åt enskild person, menighet eller inrättning med

åbo- eller besittningsrätt upplåtna jorden, kränka enskild rätt. Endast

beträffande de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomarna

syntes en utsträckning af rätten till fri markupplåtelse

för enskilda järnvägsanläggningar kunna ifrågakomma, men äfven där

måste, såsom ämbetsverken påpekat, undantag göras i fråga om egendomar,

hvilka vore anslagna till vissa fonder, allmänna inrättningar

eller fromma stiftelser. Huruvida och i hvad mån någon utsträckning

af omförmälda förmån lämpligen kunde medgifvas beträffande öfrig

genom domänstyrelsens försorg utarrenderad kronojord, hade Riksdagen

emellertid icke tilltrott sig att på den föreliggande utredningen bedöma.

I anledning däraf hade Riksdagen ansett sig böra, med bifall till Eders

Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, för tiden till nästa lagtima

riksdag lämna medgifvande i samma form som förut, men tillika hos

Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville efter erforderlig

utredning taga förberörda fråga under öfvervägande och till 1904

års Riksdag aflåta den framställning i ämnet, hvartill utredningen befunnits

föranleda.

På samma gång Riksdagen sålunda anmälde, att Riksdagen medgifvit

beviljande af förut i samma afseende medgifna förmåner för enskilda

järnvägsanläggningar, anhölle Riksdagen tillika, att Eders Kungl.

Maj:t efter utredning af de på frågan inverkande förhållanden ville taga

under öfvervägande, om och i hvad mån vid upplåtelse af för enskild

järnvägsanläggning erforderlig, kronan tillhörig jord fri markupplåtelse

lämpligen kunde medgifvas, då fråga vore om de genom domänstyrelsens

försorg för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar,

äfvensom till 1904 års Riksdag aflåta den framställning i ämnet, hvartill

utredningen befunnits föranleda.

Sedan Eders Kungl. Maj:t vid underdånig anmälan den 1 maj 1903 af

Riksdagens förevarande skrifvelse anbefallt domänstyrelsen att i ärendet

afgifva underdånigt utlåtande, har styrelsen med eget underdånigt yttrande

af den 3 december samma år öfverlämnat underdåniga utlåtanden

ej mindre från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen

än äfven från tillförordnade domänintendenterna i Stockholms, Uppsala,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Ålfsborgs, Kopparbergs

och Jämtlands län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i alla de län, inom hvilka

finnas genom do in än styrelsens försorg för statsverkets räkning utarrenderade

kronoegendomar, synas vara ense därom, att vid upplåtelse för

enskild järnvägsanläggning af därför erforderlig mark från egendom

af nämnda slag godtgörelse för minskning i egendomens afkastning

samt för skada och intrång i öfrigt, som genom järnvägsanläggningen

tillfogas egendomens arrendator under hans återstående arrendetid, bör

utgifvas af den, som fått marken åt sig upplåten, vare sig denna godtgörelse

skall utgå direkt till arrendatorn eller ock tillkomma honom

genom afdrag å arrendeafgiften, därför kronan i så fall skulle hållas

skadeslös.

Däremot hafva bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande olika

åsikter gjort sig gällande i fråga om, huruvida och i hvad mån för

dylik upplåtelse borde utgifvas ersättning till kronan. De flesta länsstyrelser

hafva ansett upplåtelsen böra ske utan någon som helst ersättning

till kronan; och har därvid såsom skäl anförts dels statens intresse

af kommunikationsväsendets utveckling dels ock den fördel, kronan tillskyndades

genom järnvägens framdragande öfver dess egendom.

En annan uppfattning har uttalats af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands, Malmöhus, Västmanlands och Västerbottens

län, hvilka, under framhållande däraf att värdet af den jord,

som för en järnvägs anläggning afstås, ej alltid ersättes genom de

fördelar, som genom järnvägens framdragande beredas egendomen i

öfrigt, samt att egendomen i stället kunde understundom komma att

lida afsevärd minskning i värde till följd af försvårad brukning eller

andra olägenheter, ansett det böra bero på pröfning i hvarje särskildt

fall, huruvida jordupplåtelsen borde få ske kostnadsfritt eller ej, äfvensom

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som

väl ansett, att upplåtelse af afrösningsjord kunde medgifvas utan ersättning

till kronan, hvaremot, då fråga vore om inrösningsjord, det borde

i hvarje särskildt fall bero på Eders Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida

upplåtelse skulle få äga rum och om densamma finge ske utan godtgörelse

till kronan.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har uttalat

den uppfattning, att i fråga om jordupplåtelse expropriationsförfarandet

fortfarande borde bibehållas, men Eders Kungl. Maj:t äga att

på särskild ansökning för hvarje fall eftergifva hela det af expropriationsnämnden

åsätta jordvärde eller så stor del däraf, som kunde anses

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

motsvara den fördel, egendomen genom järnvägsanläggningen vunne,

eller eljest af rättvisa och billighet påkallades.

Slutligen har af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs,

Västernorrlands och Jämtlands län särskild!, påpekats, att den

kostnadsfria upplåtelsen allenast borde afse själfva marken och sålunda

ersättning lämnas kronan för växande skog, befintliga åbyggnader eller

andra föremål, som måste flyttas.

För egen del har domänstyrelsen anfört att, på sätt i förberörda

af kammarkollegium och styrelsen till Riksdagens''statsutskott afgifna

yttrande i frågan framhållits, ett medgifvande af fri upplåtelse för enskilda

järnvägsanläggningar af mark från de genom styrelsens försorg

för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar ej syntes vara

af beskaffenhet att medföra någon afsevärd minskning i statsverkets

inkomster eller -— under förutsättning att frågor om fastställande af

järnvägs sträckning öfver kronan tillhörig mark allt framgent blefve

föremål för särskild undersökning och pröfning — vålla någon egentlig

olägenhet vid ifrågavarande egendomars förvaltning. Af dessa grunder

och med hänsyn saväl därtill, att det måste anses ligga i statens intresse

att bidraga till kommunikationsväsendets förbättring, som ock

därtill, att staten i de flesta fall torde hafva direkt fördel af att järnväg

framdroges öfver dess egendom, ansåge styrelsen ett medgifvande

af nyss angifven art böra lämnas beträffande enskilda järnvägsanläggningar.

Åt detta medgifvande syntes emellertid ej böra gifvas större

räckvidd, än att den för järnvägsanläggningen nödiga mark afstodes

utan ersättning till statsverket. För den minskning i brukningsområde,

kronoarrendator på grund af dylik anläggning finge vidkännas, syntes

godtgörelse böra lämnas arrendatorn. Likaså syntes ersättning böra

lämnas för skada och intrång af hvarje slag, vare sig ersättningen

tillkomme statsverket eller annan. Den af några länsstyrelser uttalade

mening, att å upplåtet område tilläfventyrs befintlig byggnad och växande

skog borde inlösas, biträddes äfven af styrelsen, men om styrelsens förslag

vunne afseende, syntes särskild bestämmelse därom ej vara af nöden,

då denna ersättning syntes kunna inbegripas under ersättning för skada

och intrång. I öfverensstämmelse med hvad styrelsen sålunda anfört

hemställde styrelsen, att hos Riksdagen måtte göras nådig framställning

därom, att upplåtelse af den för enskild järnvägsanläggning erforderliga

mark från de genom domänstyrelsens försorg för statsverkets räkning

utarrenderade kronoegendomar måtte få äga rum utan annan ersättning

Bill. till Rilcsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 c Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 47.

till kronan än för skada och intrång, som genom anläggningen förorsakades.

Såsom af det föregående framgår, har Riksdagen ansett, att det

medgifvande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar, som

Riksdagen sedan början af 1870-talet, på Kungl. Maj:ts framställning,

årligen lämnat, bör erhålla en något förändrad affattning i

syfte att, beträffande upplåtelse af kronojord, meddela tydligare och

för järnvägsföretagen i någon mån fördelaktigare bestämmelser.

Enligt den nuvarande affattningen, som återfinnes i den årligen återkommande

propositionen och Riksdagens därå aflåtna svar, medgifves,

såsom jag förut erinrat, åt kommun, enskilda personer eller bolag, som

undfå Eders Kungl. Maj:ts tillstånd att anlägga järnväg, ehvad de för

sådant ändamål erhålla statsbidrag eller ej, »upplåtelse af den för järnvägsanläggningen

erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan kostnad

än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt

eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför lämnas i enlighet

med hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant afseende stadgar».

Enahanda förmån omförmäles äfven såsom tillkommande hvarje järnvägsbolag,

som erhållit statsunderstöd, i Riksdagens hvart femte år

upprepade beslut angående anslag för understödjande medelst lån af

enskilda järnvägsanläggningar. Ordalagen äro här något olika och

måhända i visst afseende något tydligare, i det att ifrågavarande förmån

betecknas innefatta att »utan kostnad eller årlig ersättning undfå

upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga

mark, som står under dess omedelbara disposition, hvaremot,

näf fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt

eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför af bolaget

bör lämnas i enlighet med gällande expropriationslag».

I enlighet med dessa bestämmelser har kostnadsfri upplåtelse af

kronan tillhörig mark för enskild järnvägsanläggning ägt rum endast

då egendomen stått under kronans omedelbara disposition. Riksdagen

har emellertid nu ifrågasatt, att äfven från de genom domänstyrelsens

försorg för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomarna fri

markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar skulle medgifvas, dock

med undantag för de egendomar, som upplåtits till vissa fonder och dylikt.

Ehuru en sådan utsträckning af den hittills medgifna förmånen

icke torde vara af någon särskildt afsevärd betydelse för de enskilda

järnvägsanläggningarna, anser jag likväl några betänkligheter mot ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

medgifvande i denna riktning icke förefinna^. Den förlust, som kan

tillfogas en egendom genom järnvägs framdragande öfver densamma,

lärer, såsom af flera myndigheter framhållits, i de flesta fall uppvägas

af den fördel, järnvägen bereder egendomen genom förbättring af dess

kommunikationer och därmed inträdande ökade afsättningsmöjligheter.

Visserligen kan det understundom, särskildt i de delar af landet, där

järnvägsnätet redan är starkt utveckladt, inträffa, att en järnvägs framdragande

i afsedd riktning skulle förorsaka mera afsevärd skada och

intrång å en egendom, men då Eders Kungl. Maj:t vid beviljande af

koncession å enskilda järnvägsanläggningar fortfarande som hittills lärer

komma att förbehålla sig rätt att, sedan fullständig plan öfver järnvägens

framdragande öfver kronfcn tillhörig mark jämte uppgift å

anläggningen angränsande byggnader, verk och inrättningar blifvit till

Eders Kungl. Maj:t ingifven, särskildt pröfva och fastställa järnvägens

sträckning i denna del, torde därvid Eders Kungl. Maj:ts och kronans

rätt och fördel med hänsyn till den ifrågakomna egendomen kunna på

betryggande sätt tillvaratagas.

Den af Riksdagen ifrågasatta utsträckningen af rätt till fri markupplåtelse

afser enligt Riksdagens förberörda skrifvelse de genom domänstyrelsens

försorg för statsverkets räkning utarrenderade krön oegendomarna.

Enligt från domänstyrelsen inhämtad uppgift äro genom dess

försorg utarrenderade dels för statsverkets räkning: kungs- och kungsladugårdar,

indragna boställen, till rikets hospital förut anslagna egendomar,

åtskilliga ängar, kronobeten och kronofisken, dels för skogsväsendets

räkning: inägoområden, som kronan förvärfvat i sammanhang

med inköp af mark för skogsväsendets räkning, dels för förenade mötespassevolansfondens

räkning: en kungsgård med underlydande lägenhet,

dels för stuteriernas räkning vissa egendomar, dels ock för Vadstena

krigsmanshuskassas räkning en lägenhet. Af dessa kategorier skulle,

såsom äfven i Riksdagens skrifvelse afses, undantagas de tre sista, och

således den fria markupplåtelsen utsträckas till de öfriga genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomarna.

Den ersättning, som för enskild järnvägs framdragande öfver

kronans utarrenderade egendomar af vederbörande expropriationsnämnd

bestämmes, utgår för närvarande i form af ersättning för den i anspråk

tagna markens värde samt, där sådant ifrågakommit, för skada och intrång.

Enligt arrendekontraktet är arrendatorn tillförbunden att, där sådant

för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordras, afstå egendomen

tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af

minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

I enlighet härmed har också vid upplåtelse af nu ifrågavarande art arrendatorn

för löpande arrendeperiod tillerkänts viss ränta å nyssberörda

ersättningsbelopp, och denna räntegodtgörelse har tillgodokommit honom

antingen kontant eller genom motsvarande afdrag å det årliga

arrendet. Expropriationsersättningen uppdebiteras bland statsmedlen

under rubrik »extra uppbörd».

Om staten nu skulle, med nyssnämnda undantag, för egen del afstå

från ersättning för själfva den mark, som kan komma att från de af kronan

genom domänstyrelsens försorg utarrenderade egendomar upplåtas

för enskilda järnvägsanläggningar, kvarstår dock för kronan såsom

jordägare skyldigheten att genom afdrag å arrendeafgiften för den

arrendeperiod, hvarunder upplåtelsen ägt rum, godtgöra arrendatorn

för den minskning i brukningsområde, som upplåtelsen föranledt. Det

synes mig dock vara oegentligt, att kronan skall, förutom den kostnadsfria

upplåtelsen af jordområdet, äfven vidkännas minskning i den för

viss tid beräknade och genom arrendeaftal bestämda af kastningen af

den egendom, som den enskilda järnvägen genomgår, och detta under

den tid man ännu svårligen kan påräkna någon motsvarande fördel af

järnvägen. Om jag därför anser mig kunna tillstyrka, att staten utan

ersättning lämnar själfva det område, som för en järnvägsanläggning

erfordras, kan jag icke finna annat än skäligt, att anläggningens ägare

godtgör kronans arrendator för minskadt brukningsområde under den

löpande arrendeperioden. Att härigenom ersättning för dylik jord blir

olika för olika järnvägsanläggningar, beroende på det antal år som

återstå enligt gällande arrendeaftal, synes mig icke innebära större oegentlighet

än hvad som i öfrigt äger rum, då för järnvägsanläggningar erforderlig

mark kan, till följd af dess beskaffenhet eller lokala förhållanden,

betinga högst skiljaktiga ersättningsbelopp för olika anläggningar.

Hvad beträffar den ersättning för försvårad brukning eller

annan skada och intrång, som järnvägsanläggningens ägare för närvarande

är skyldig att gälda, förefinnes enligt min åsikt icke anledning

att befria honom från denna ersättningsskyldighet, vare sig ersättningen

bör tillkomma kronan eller arrendatorn. I Riksdagens förberörda

skrifvelse ifrågasättes icke heller någon sådan utsträckning af

den hittills medgifn:. förmånen.

Då Riksdagen vidare ansett önskvärdt, att det af Riksdagen tillförene

lämnade medgifvande i fråga om upplåtelse af kronojord för enskilda

järnvägsanläggningar erhölle en tydligare affattning, på samma

gång som den kostnadsfria upplåtelsen utsträcktes, med vissa undantag,

äfven till utarrenderade kronoegendomar, synas mig bestämmel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kun (fl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.

serna om de förmåner, som i förevarande hänseende böra, enligt min

nu uttalade uppfattning, medgifvas enskilda järnvägsanläggningar, böra

gifvas sådan form, att de tydligt utmärka förmånernas olika omfattning

allt efter det olika sättet för kronoegendomarnas disposition. I afseende

härå torde jag här endast behöfva anmärka, att, förutom särskilt

angifvande af nyssnämnda undantag, böra, i enlighet med kammarkollegii

och domänstyrelsens åsikt, kronoallmänningar, som upplåtits

till bruk och bergverk för nödig skogsfång^, uttryckligen likställas med

den under kronans omedelbara disposition ställda jorden; dock att,

pa sätt i det af nämnda ämbetsverk åberopade nådiga brefvet af den 18

januari 1873 föreskrifvits, därest innehafvare af nyttjanderätten till sådan

kronoallmänning gör anspråk på ersättning för intrång i nyttjanderätten,

sådan ersättning bör af vederbörande utgifvas. Hvad åter angår

häradsallmäuningar, kunna dessa icke behandlas annorlunda än under

åborätt upplåtna kronohemman.

På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva

att Eders Kungl. Maj:t må, där så pröfvas lämpligt, berättiga kommuner,

enskilda personer eller bolag, hvilka intill början af 1905 års

lagtima riksdag kunna undfå Eders Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att

inom _ riket anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål undfå

statsbidrag eller icke,

dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,

kronan tillhöriga jord sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara

disposition, erhalles utan någon ersättning; att jord från de under

bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar

upplåtes utan annan godtgörelse än ersättning till vederbörande innehafvare

för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke upplåtits

till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena

krigsmansliusfond, erhålles utan annan ersättning än för minskning i

arrendatorns brukningsområde under den återstående arrendetiden äfvensom

för skada och intrång; samt att för jord, som är till boställe eller

åt enskild person, menighet eller inrättning med åborätt eller annorledes

än hvad ofvan sagts upplåten, ersättning skall lämnas såväl för

själfva marken som för skada och intrång; skolande ersättningen i

ofvannämnda fall bestämmas i den ordning förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866

stadgar;

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 c Höft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans

ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara

disponibla.

Denna åt statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan blef af Hans Maj:t Konungen bifallen; och

skulle nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.