Angående anslag för påbörjande af fullständiga undersökningar rörande den så kallade inlandsbanan
42 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1904:48, Angående anslag för påbörjande af fullständiga undersökningar rörande den så kallade inlandsbanan
Dokumentets text
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 48.
1
N;o 48.
Kungi Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anslag för påbörjande af fullständiga undersökningar
rörande den så kallade inlandsbanan; gifven Kristiania
slott den 11 mars 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att, för verkställande af fullständiga undersökningar samt upprättande
af plan- och profilritningar jämte kostnadsförslag för en normalspårig
järnväg mellan hamnplats å bohuslänska kusten och lämpligpunkt
i Dalarne samt därifrån till Sveg i Härjeådalen, bevilja ett anslag
af 153,000 kronor och däraf på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp
af 93,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 18,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådig-ste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Hjälmar Westring.
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 d Haft. (N:o 48).
1
2
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.
Ansökningar
om förberedande
undersökning
för
järnväg
Dalirno—Bohuslän.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg enten i statsrådet å
Kristiania slott den 11 mars 1904.
N är varande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Palander,
Westring och
von Friesen.
Departementschefen statsrådet Westring anförde:
Uti en den 11 maj 1900 till Knngl. Maj:t ingifven skrift anhöll
vice konsuln W. T. Lundgren i Strömstad jämte tio andra ledamöter
af Riksdagens Andra Kammare från Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs,
Värmlands och Kopparbergs län i underdånighet, att Kungl. Maj:t
täcktes uppdraga åt järnvägsstyrelsen att på sökandenas bekostnad låta
verkställa förberedande undersökningar och utredningar för en norinalspårig
järnväg, afsedd för tung trafik, från lämpligaste vid längdbanan
genom Bohuslän belägna station genom västra Dalsland och Nordmarks
härad till Åmot eller annan lämplig station å nordvästra stambanan
samt vidare därifrån genom Jösse, Fryksdals och Ålfdals härad till
Malung eller möjligen till Vansbro eller annan närbelägen station å
Mora—Vänerns järnväg. Därjämte förbundo sig sökandena att till
bestridande af de med ifrågavarande undersökningar och utredningar
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 3
förenado kostnader ställa ett belopp af 6,000 kronor till järnvägsstyrelsens
förfogande mot redovisningsskyldighet.
Efter det järnvägsstyrelsen däröfver afgifvit underdånigt utlåtande,
bemyndigade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 15 juni 1900 nämnda
styrelse att, sedan det af sökandena erbjudna belopp mot redovisningsskyldighet
ställts till styrelsens förfogande, låta verkställa de begärda
förberedande okulära undersökningarna och därmed sammanhängande
utredningar, till den omfattning nämnda belopp medgåfve; men förklarade
Kungl. Maj:t tillika, att det järnvägsstyrelsen sålunda gifna bemyndigande
att verkställa ifrågavarande undersökningar och utredningar
icke finge föranleda till antagande däraf, att anslag eller understöd i
annan form af statsmedel för utförande af den ifrågasatta järnvägen
skulle kunna påräknas.
Sedermera anmälde järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den
4 maj 1901, att bemälde Lundgren jämte nio andra ledamöter af Riksdagens
Andra Kammare från Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs
län, hvilka hos järnvägsstyrelsen anhållit, att omförmälda undersökningar
och utredningar måtte komma att omfatta jämväl frågan om
den föreslagna järnvägens förbindelse med lämplig exporthamn i Bohuslän,
förbundit sig att, då den sålunda ifrågasatta utsträckningen af undersökningen
i förening med upprättandet af alternativa förslag, där sådana
kunde å vissa sträckor blifva erforderliga, utan tvifvel komme att medföra
större kostnader än förut antagits, af medel, som Göteborgs och
Bohus läns hushållningssällskap, kommuner och enskilda för detta ändamål
anslagit, ställa till järnvägsstyrelsens förfogande ytterligare 5,000
kronor på samma villkor som förut lämnade 6,000 kronor. Med anledning
däraf hemställde järnvägsstyrelsen om bemyndigande för styrelsen
att, sedan det af sökandena erbjudna beloppet mot redovisningsskyldighet
ställts till styrelsens förfogande, låta ifrågavarande undersökningar
och utredningar, till den utsträckning samma belopp medgåfve, omfatta
jämväl den ifrågasatta järnvägens förbindelse med lämplig exporthamn
i Bohuslän.
Denna järnvägsstyrelsens underdåniga framställning blef af Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 24 maj 1901 bifallen under enahanda
förklarande som i nådiga brefvet den 15 juni 1900.
Värmlands läns landsting har sedermera uti en af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i nämnda län med underdånig skrifvelse den 26
september 1902 öfverlämnad skrift, jämte meddelande att förberörda
förberedande undersökningar och utredningar, hvilka blifvit genom järn
-
Ansökningar
om fullständig
undersökning
för järnväg
Dalarno—Bohuslän.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
vägsstyrelsens försorg verkställda och afslutade, lämnat för förslagets
genomförande gynnsamma resultat, samt att tiden torde vara inne för
vidtagande af de fullständiga och detaljerade undersökningar och utredningar,
som för frågans vidare fortgång vore af nöden, i underdånighet
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, så snart ske kunde, låta verkställa
fullständiga undersökningar med uppgörande af plan- och profilritningar
samt kostnadsförslag för en normalspårig järnväg mellan lämplig punkt
i Väster Dalarne och hamnplats å bohuslänska kusten.
Uti denna ansökning har landstinget anfört, att landstinget med
afseende på frågan, huruvida den föreslagna järnvägen skulle komma att
för Värmlands län vara behöflig och befordra länets ekonomiska utveckling,
hölle före, att en dylik järnväg med direkt och gen förbindelseled
till svensk hamn vid västerhafvet utan tvifvel måste komma
att i högst väsentlig mån befrämja uppkomsten af industriella anläggningar
äfvensom jordbrukets utveckling inom stora trakter af länet och
dymedelst bidraga därtill, att de utvecklingsmöjligheter, af hvilka de af
järnvägen berörda trakter vore mäktiga, kunde komma svensk företagsamhet
tillgodo. Därtill komme, att denna järnvägsanläggning sannolikt
skulle afhjälpa det rådande missförhållandet, att befolkningen
i gränstrakterna mot Norge ständigt minskades, bvarjämte nämnda
trakter, som för närvarande hade sin lättaste förbindelseled med Norge,
skulle i följd af den ifrågasatta kommunikationsleden komma att närmare
bindas till länet och fosterlandet.
Därefter hafva uti en till Kungl. Maj:t ingifven, i september
1902 undertecknad skrifvelse landshöfdingarne i Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gäfleborgs län jämte tolf
ledamöter af Riksdagens Första och Andra Kammare äfvensom åtskilliga
andra personer gjort framställning i enahanda syfte som Värmlands läns
landsting samt därvid anfört hufvudsakligen följande:
Dalsland, Värmland och Dalarne behöfde en nu saknad järnvägsförbindelse
dels med Bohuslän och dels sinsemellan uti de delar, som närmade
sig norska gränsen, hvarigenom dessa för närvarande splittrade och
otillgängliga områden skulle sättas i stånd att, med tillgodogörande af
rika naturliga resurser i skogar, vattenfall, mineralfyndigheter m. m., framvisa
en mycket betydande industriell verksamhet jämförd med den, som
kunnat börjas i trots af de svårigheter, hvilka brist på tidsenliga kommunikationer
vållade.
Den första och största synpunkten, som vid detta järnvägsföretags
bedömande måste göra sig gällande, vore den fosterländska och natio
-
Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o dB. 5
nalekonomiska fördel, som läge däri, att genom företagets realiserande
svenskarna skulle så att säga vara herrar i eget lins och det inre landets
exportkällor stå i förbindelse med en hela året om öppen isfri
hamn, belägen på svenskt område. Betydelsen däraf vore alltför i ögonen
fallande för att tarfva någon vidare utläggning.
Den ekonomiska utvecklingen förutsatte en mera oafbruten förbindelse
med afnämare i utlandet än den, som ägde rum utefter Sveriges
östra kust, hvars hamnar en alltför stor del af året vore stängda af is.
Om således detta behof af en ny utfartsväg öfver svenska västkusten
till utlandet gjorde sig gällande äfven för de delar af mellersta och
norra Sverige, hvilka redan ägde järnvägsförbindelse med Bottniska
viken och farvattnen söder därom, måste behofvet af sådan järnvägskommunikation
vara ännu större för västra hälften af mellersta och
norra Sverige i de på järnvägar vanlottade delar, som med sökandenas
framställning afsåges. Genom nådigt bifall till ansökningen skulle alltså
öppnas utsikten till erhållande af kortaste förbindelsen med västerhafvet
och dess viktigaste handelsplatser, oberoende af de inflytanden, som
väderleks- och andra förhållanden eljest kunde utöfva.
Betydelsen af den ifrågasatta järnvägen vore emellertid icke inskränkt
till handelsförbindelserna med utlandet, utan framträdde äfven
på annat sätt. I två till 1902 års Riksdag afgifna motioner hade den
virkeskvantitet. af kvistar, stubbar och rötter, hvilken nu såsom värdelös
i brist på järnvägskommunikationer måste kvarlämnas på våra skogsmarker,
anslagits till 16 millioner kubikmeter, motsvarande ett bränslevärde
af nära 5 millioner kubikmeter stenkol, alltså mer än hela importen
af denna artikel, hvartill ytterligare måste läggas, att kvarlämnandet
af detta affall vore till hinder och skada för nya kulturer. Den
förlust, som bristen på järnvägsförbindelse sålunda förorsakade, drabbade
äfven staten för dess där belägna stora skogsdomäner, hvilkas årliga
afkastning och värde genom den föreslagna banan skulle ökas med
högst betydliga belopp, öppnandet af nya järnvägsförbindelser hade
enligt mångårig erfarenhet kunnat åstadkomma öfverraskande resultat
i upplifvande af handel, industri och andra näringar, folkökning, höjda
egendomsvärden och motverkande af emigration. Detta hade tillfullo
insetts i de bygder, där ifrågavarande bana skulle gå fram, och desammas
befolkning hade därför visat sitt intresse för saken genom tillskjutande
af medel till den skedda förberedande undersökningen.
Det gällde dock här icke en lokalbana, ty långt större vore de intressen,
som därmed vore förknippade. Äfven om det skulle blifva
Ansökning
om järnvägsanläggning
Sveg—Ströms
vattudal.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
möjligt att på enskild väg åstadkomma byggandet af järnvägen —
hvilket dock icke vore tänkbart — vore banans fosterländska betydelse
likväl så afgjord, att det måste ligga i statens intresse att alltifrån
början taga saken om hand för att få företaget utfördt på sådant sätt,
att därmed nära förenade statsändamål blefve fullt tillgodosedda jämväl så,
att, när tiden därför vore inne, banans fortsättning och utvidgning af
dess trafikområde kunde ske för vinnande af allt stöi''re allmänna syften.
Slutligen påpekades den stora betydelse ur försvarssynpunkt en Norrlands
inlandsbana utan gensägelse måste äga.
Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län uti
underdånig skrifvelse den 15 december 1902 gjort framställning om
anläggning af järnväg från Sveg i Härjeådalen till Ströms vattudal
och därvid yttrat följande:
Ehuru det måste erkännas, att såväl den år 1882 öppnade tvärbanan
genom Jämtland som den norrut från Bräcke framdragna norra
stambanan varit af ovärderlig nytta för länet, kunde dock icke förnekas,
att de blott till någon del förmådde fylla länets behof af järnvägar.
Det funnes nämligen inom länet ansenligt stora områden, som helt och
hållet vore i saknad af detta vår tids yppersta samfärdsmedel. Sådant
vore förhållandet exempelvis med allra största delen af länets norra
fögderi och med provinsen Härjeådalen, hvilken ännu icke ägde en
enda kilometer järnväg. Vid jämförelse mellan Jämtlands län och de
sydligare länen funne man ock, att det förstnämnda vore mycket vanlottad
med afseende å järnvägar. Under det att Jämtlands län sålunda
med en areal af 50,972,38 kvadratkilometer år 1900 hade järnvägar
af endast 359 kilometers längd, funnes vid samma tid i de sju
sydligaste länen — de tre småländska, de två skånska samt Hallands
och Blekinge — med en sammanräknad areal af 52,152 kvadratkilometer
tillsammans 3,548 kilometer järnvägar, eller nära tio gånger
mera än inom Jämtlands län, ehuru arealen vore föga större än dettas.
Det läge i öppen dag, att bristen på tidsenliga kommunikationer
skulle verka i hög grad hämmande på utvecklingen i vidsträckta bygder
inom länet. Till följd af denna brist kunde dessa nämligen blott
i ringa mån tillgodogöra sig de naturtillgångar, som funnes inom dem,
och de hade oöfvervinneliga svårigheter att bekämpa under sin täflan
med andra med kommunikationer bättre tillgodosedda orter. Och likväl
funnes inom många bland nämnda bygder stora utvecklingsmöjligheter,
hvilka måhända till största delen vore och förblefve ett
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 7
dödt kapital, som kunde göras fruktbringande först, när järnvägar framdragits
genom dessa bygder.
Ehuru järnvägar sålunda vore mycket behöfliga inom åtskilliga
orter af länet, syntes dock framför andra böra komma i åtanke en järnväg
från Sveg i Härjeådalen — ändpunkten för den under anläggning
varande Orsa—Svegs järnväg — till den jämtländska tvärbanan
samt vidare norrut till Ströms vattudal. Eu sådan järnväg skulle nämligen
med hvarandra förbinda vidt skilda orter inom länet, hvilka nu
saknade dylik förbindelse, samt underlätta deras samfärdsel sins
emellan och med länets enda stad och viktigaste affärscentrum, hvilken
ock vore säte för länets högsta administrativa, juridiska och militära
myndigheter. Men förutom de rent lokala intressen, som därigenom
skulle på bästa sätt tillgodoses, funnes ett för vårt land ännu viktigare
skäl för en sådan banas framdragande, nämligen den omständigheten,
att densamma skulle utgöra första länken i den för Norrlands försvar
så utomordentligt viktiga så kallade inre järnvägen genom Norrland.
Åtskilliga försök hade gjorts för att på enskild väg få till stånd någon
del af den nu omnämnda järnvägen, men de hade alla strandat på
omöjligheten att anskaffa för ändamålet erforderliga medel.
Vid sadant förhållande funne Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som ansåge denna för länet och landet i dess helhet viktiga fråga icke
kunna längre undanskjutas, sig böra i underdånighet påkalla Kungl.
Maj:ts bistånd för företagets bringande till stånd. Om man toge hänsyn
till saväl de tungt vägande militära skälen för den inre järnvägens
anläggande som ock den mycket stora betydelse, samma järnväg skulle
hafva för främjande af utvecklingen af en eftersatt vidsträckt landsdel,
syntes det väi icke kunna anses förmätet att begära statsmakternas
bistånd för denna järnvägs åstadkommande.
Med afseende å den tilltänkta järnvägens sträckning mellan Sveg
och tvärbanan funnes en af civilingenjören E. Hildebrand år 1895
afgifven berättelse om en af honom verkställd okulär undersökning.
För banans sträckning norr om tvärbanan funnes undersökningar gjorda
af. majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren W. Prinzencreutz för
linjen Östersund—Lit och af ingenjören J. Danielsson för en linje Krokom
Lit—Hammerdal och Ström. Samtliga dessa undersökningar hade
gifvit vid handen, att järnväg utan svårighet kunde framdragas genom
de nämnda orterna.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som jämväl uttalat sig i fråga om
den tilltänkta järnvägens sträckning samt meddelat statistiska uppgifter
Järnvägsstyrelsens
underdåniga
utlåtande
don
31 ianuari
1003.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
rörande länet och upplysningar angående dess odlingsmöjligheter, har
slutligen anhållit, att Kungl. Maj it täcktes hos Riksdagen göra
framställning om anläggande på statens bekostnad af eu järnväg från
Sveg till den jämtländska tvärbanan och vidare norrut mot Ströms
vattudal för att sedermera kunna forsättas till lämplig punkt på Gellivarebanan.
I anslutning till Kungl. Majits befallningshafvandes förenämnda
underdåniga skrifvelse har landshöfdingen i Jämtlands län uti en till
chefen för civildepartementet ställd skrifvelse af den 16 januari 1903
bemött de anmärkningar, som från vissa håll gjorts beträffande södra
delen af den i berörda underdåniga skrifvelse föreslagna järnvägen
och hvilka grundats därpå, att vid förslagets uppgörande icke tagits
hänsyn till förbindelsen mellan denna och eu tilltänkt inre järnväg
från Dalarne till bohuslänska kusten.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 31 januari 1903 har
järnvägsstyrelsen, med tillkännagifvande att de i berörda nådiga bref
den 15 juni 1900 och den 24 maj 1901 omförmälda förberedande undersökningar
och utredningar för järnvägsanläggning Dalarne—Bohuslän,
hvilka styrelsen hade uppdragit åt civilingenjören Erik Winell att
verkställa, blifvit afslutade, och att berättelse däröfver blifvit af Winell
till styrelsen ingifven, till en början redogjort för hufvudresultatet
af de utaf Winell verkställda undersökningarna angående järnvägens
sträckning.
Såsom järnvägens slutpunkt vid bohuslänska kusten hade af Winell
ifrågasatts Strömstad eller alternativt Uddevalla, hvilket alternativ
dessutom afsåge att öfver Smedberg å längdbanan genom Bohuslän
sätta Lysekil i förbindelse med den föreslagna järnvägen Dalarne —
Bohuslän i närheten af Ödeborgs station å Uddevalla—Lelångens järnväg,
hvarigenom dels fördelar särskild! för Bohusläns fiskeriidkande
befolkning skulle vinnas i liknande mån som om Strömstad blefve järnvägens
slutpunkt, dels tillfälle beredas de inre landsdelarna att begagna
sig af de i vissa fall för sjöfarten gynnsammare förhållanden, som
Lysekils hamn hufvudsakligen med afseende å isförhållandena möjligen
skulle kunna erbjuda framför Göteborg eller Uddevalla. Med Strömstad
såsom slutpunkt vid kusten skulle, enligt hvad Winell tänkt sig,
järnvägen å sträckan från Strömstad till Skee station å längdbanan
genom Bohuslän sammanfalla med järnvägen Strömstad—Skee samt
från sistnämnda punkt framdragas, under åtskilliga af terrängen
betingade krökningar, förbi Valex, Äng, norr om Bohlsjöarna, Långe
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
i)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
vall och Tegen till trakten af Gesäters kyrka samt vidare därifrån genom
Vedbo härad i Dalsland till Eds station å Dalslands järnväg. Från
Ed _ skulle linjen fortsätta omkring en mil till trakten af sjön Grann.
Därifrån och till närheten af Karlanda kyrka förelåge tre alternativa
sträckningar, nämligen en väster och två öster om sjön Lelången.
Enligt det västra alternativet skulle järnvägen passera Torrskogs
kyrka, Lennartsfors bruk och Fölsbyn. De öster om Lelången föreliggande
alternativen, som framginge förbi Billingsfors och Bengtsfors,
sammanfölle å sträckningen till Gustafsfors bruk, hvarifrån det ena
löpte förbi Blomsjöarna och ett stycke söder om Fölsbyn anknötes med
det västra alternativet, under det att det andra fortginge förbi Årjeng
till närheten af Karlanda kyrka, hvarest det förenade sig med
öfrig» två alternativ. Från Karlanda skulle järnvägen dragas väster
om Järnskogs kyrka till den å nordvästra stambanan belägna stationen
Åmot. Ifrån denna plats skulle järnvägen med af terrängförhållandena
nödvändiggjorda betydande krökningar framdragas genom Gunnarskogs,
Gräsmarks och Lekvattnets socknar i hufvudsakligen nordostlig riktning
till Torsby vid Frykensjöarnas norra ända. Norr om Torsby
blefve järnvägens läge i väsentlig mån beroende utaf valet af anknytningspunkt
med Mora—Vänerns järnväg, hvilken anknytningspunkt
Winell tänkt sig förlagd antingen till Malungs station eller till trakten
af Fors, beläget omkring 1 mil ofvanför Malung vid den påbörjade
förlängningen Malung—Limedsforsen af Mora—Vänerns järnväg. Uti
förra fallet eller med Malung såsom anknytningspunkt hade undersökts
två alternativ, det ena gående från Torsby i hufvudsakligen ostlig
riktning till trakten af Ekshärads kyrka och därifrån följande Klarälfvens
dalgång till Stackerud samt vidare upp efter Halgåns och Kölans
dalgångar förbi Näsberg, Lisskogsåsen, Glimsjön och Vallsjön till
Malung, och det andra gående från Torsby norrut förbi Vägsjöfors till
närheten af Norra Ny kyrka samt därifrån ned genom Klarälfvens
dalgång^ med öfvergång af Klarälfven vid Torp och vidare till trakten
af Halgå nedlagda bruk, där förening med nyssnämnda alternativ vore
afsedd att äga rum.
För det fall att järnvägen skulle anknyta vid Fors, skulle densamma
antingen, såsom fallet vore beträffande det förra af sistnämnda
alternativ, framdragas från Torsby mot Ekshärads kyrka och därifrån,
med ^öfvergång öfver Klarälfven vid Kårebol, i Klarälfvens och Femtåns
dalgangar samt vidare söder om Bredsjön, öster om Petsjön och väster
om Nissången till Fors eller ock framgå från Torsby till Klarälfvens
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 AJd. 26 d Höft. 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
västra strand i närheten af Torp, hvarefter järnvägens sträckning skulle
norrut sammanfalla med det sist anförda alternativet.
Med Uddevalla såsom slutpunkt vid kusten skulle järnvägen upp
till närheten af Bengtsfors begagna sig af Uddevalla—Lelångens järnväg,
som borde med förbättrande af lutnings- och krökningsförhållandena
samt förändring af inledningen till Uddevalla ombyggas till normalspårig.
Från Bengtsfors och vidare upp genom landet skulle linjen
sammanfalla med den från Strömstad fortlöpande och antaga på de
olika sträckorna samma alternativa lägen som denna.
Winell hade därjämte uppgifvit, beträffande lutningsförhållandena,
att maximimotlutningen från Dalarne icke behöfde öfverstiga 1 : 100,
men att det torde blifva nödvändigt att i motsatt riktning använda
sådan lutning af 1 : 80, och, vidkommande minsta krökningsradie, att
sådan af 300 meter icke torde kunna undvikas.
Järnvägsstyrelsen har därefter yttrat sig beträffande de i förut
omförmälda underdåniga skrivelser begärda fullständiga undersökningar
för en järnväg Dalarne—Bohuslän. För denna järnväg hade enligt
styrelsens förmenande särdeles kraftigt talande skäl blifvit af sökandena
anförda och skulle järnvägen, framdragen något längre norrut genom
Dalarne än förslagsstäliarne tänkt sig, för ett lämpligt tillgodoseende utaf
öfre Dalarnes skogstillgångar vara af väsentlig betydelse och kunna
uppställas som alternativ till andra järnvägsförslag, framkomna i samma
syfte men gående ut på att medelst tvärbanor förbinda öfre Dalarne med
norska trafikleder. Då behofvet af tidsenliga kommunikationer ovedersägligen
vore i de ifrågavarande trakterna mycket stort och berörda järnväg
torde vara af framstående betydelse ej blott för vidkommande
trakterna utan äfven för landet i dess helhet, ansåge styrelsen, att de
begärda undersökningarna borde så snart ske kunde genom statens försorg
och på dess bekostnad verkställas, hvadan styrelsen i underdånighet
tillstyrkte bifall till sökandenas i detta afseende gjorda framställning.
Förutom nu föreliggande järnvägsförslag Dalarne—Bohuslän hade
det för tillgodoseende af de förenämnda trakternas behof af förbättrade
järnvägskommunikationer jämväl ifrågasatts dels att anordna ett system
af tvärbanor från dessa trakter till norska trafikleder — bland sålunda
projekterade järnvägslinjer märktes sträckningarna Orsa—Elverum,
å hvars svenska del, Örsa—Stöa, ansökan om koncession förelåge,
Orsa—Haelsjön—Flisen, Malung—Södra Finnskoga—Flisen, Malung—
Kongsvinger, Åmot—Mysen samt den koncessionerade järnvägen Malung
—Limedsforsens utsträckning till Flisen eller Elverum — dels ock att
utveckla bibanenätet till redan befintliga svenska banor särskilt Mora
11
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 48.
—Vänerns järnväg och Bergslagernas järnvägar. Då det gällde att
bestämma, hvilken af de tre sålunda ifrågasatta lösningarna af berörda
trakters järnvägsfråga, som vore ägnad att bäst fylla de kraf, hvilka
näringslifvets utveckling i afseende på jordbruk och skogshandtering
jämte därmed sammanhängande industri uppställde, ville styrelsen, i
likhet med ingenjören Winell, såsom sin bestämda öfvertygelse framhålla,
att sådan lösning just vore den, som järn vägsförslaget Dalarne—Bohuslän
innebure, hvaremot de båda andra ifrågasatta lösningarna syntes
resultera uti trakternas större eller mindre beroende af med enskilda
affärsintressen, svenska eller norska, förbundna järnvägar.
Ehuru vederbörande sökande angifvit den stora betydelsen af ifrågavarande
järnväg Dalarne—Bohuslän, ansåge sig dock styrelsen böra
närmare framhålla följande mera beaktansvärda fördelar, hvilka, på sätt
ingenjören Winell jämväl anfört, vore med en dylik järnväg förbundna
och som bestode däruti,
att ortsbefolkningen tillskyndades större möjligheter att kunna på
ett för densamma tillfredsställande sätt ordna sin skogshandtering, hvarigenom
skogsvärdet komme att ökas och den förnämsta grunden häfvas
till den vanvård af de enskildas skogar i motsats till de bolag tillhöriga
skogar, hvilken faktiskt flerstädes å berörda trakter vore rådande
och ofta blifvit i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser
påpekad;
att det gåfves mycket afsevärda odlingsmöjligheter, hvilka under
nuvarande förhållanden ej kunde komma till sin rätt;
att genom den industriella rörelse, som en järnväg i allmänhet
framkallade, bereddes en stegrad afsättning, till fromma för jordbruk
och boskapsskötsel, å själfva orten af dessa näringars produkter, hvarjämte
den lättade förbindelsen med andra trakter bidroge till ökandet
af den för jordbruket välbehöfliga varuomsättningen med andra landsdelar
;
att tillgodogörandet af öfriga naturtillgångar och uppkomsten af
andra industrier än dem, som afsåge förarbetning eller förädling af
skogsprodukter, underlättades såväl på grund af de ökade transportmöjligheterna
som ock i följd af den genom den lifligare rörelsen ökade
penningetillgången;
att genom förslagets förverkligande det inre landets exportkällor,
särskildt västra Dalarnes — detta betydande område med dess vidsträckta
och värderika skogar och förutsättningar för utveckling äfven
inom stenindustrien — skulle bringas i omedelbar förbindelse med svensk
hamnplats, hvarigenom dels exporten, som för närvarande visade en
12
Kungl. 3£aj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
stark tendens att gå öfver Norge till gagn för det norska intresset, ock
inflytandet i dessa rent svenska bygder kunde bevaras åt Sverige och
dels gränstrakterna mot Norge, bvilka nu både sin lättaste samfärdsel
med Norge, beredas tillfälle att fastare tillknyta sina ekonomiska förbindelser
med det egna fäderneslandet;
att för det betydande bohuslänska fisket ställdes i utsikt nya direkta
handelsförbindelser med det inre landet;
att, då ifrågavarande trakter ägde rikedom på skog, hvars för
kolning m. m. lämpliga affallsprodukter och hvars virke af smärre
dimensioner för närvarande icke kunde i saknad af tidsenliga kommunikationer
komma till användning, samma produkter och virke skulle
kunna i väsentlig mån tillgodogöras; samt
att genom de ökade tillfällen till arbetsförtjänst å orten, som inträdde
på grund af den stegrade rörelsen och jordbrukets förbättrade
ställning, folkmängdens tillväxt i dessa trakter kunde väntas ökad och
emigration förminskas.
Till följd däraf att ett definitivt bestämmande af den ifrågasatta
järnvägens Dalarne—Bohuslän slutpunkt i sistnämnda landskap med
nödvändighet förutsatte fullständiga utredningar af ej mindre förhållandena
vid de utmed bohuslänska kusten belägna hamnar, dit järnvägen
kunde tänkas utmynna och hvilka saknade eller vore mycket
ofullständigt utrustade med sådana anordningar, som vore enligt nutidens
kraf erforderliga, då frågan gällde en för stor export- och importrörelse
afsedd hamn, än äfven kostnaderna för dessa hamnars försättande
i sådant skick, att de kunde fullt motsvara med dem för sådant fall
afsedda ändamål, måste enligt styrelsens förmenande nu ifrågaställda
undersökningar omfatta jämväl dylika utredningar beträffande hamnarna
vid Strömstad, Lysekil och Uddevalla.
Då det vidare syntes kunna förutsättas att, om järnvägsförslaget
Dalarne—Bohuslän blefve förverkligadt, denna kommunikationsled komme
att förr eller senare utsträckas norr om Malung såsom utgörande första
länken i den för landet så utomordentligt viktiga s. k. inlandsbanan,
samt det funnes anledning antaga att, därest hänsyn toges till nämnda
fortsättning norrut, järnvägen borde framdragas mera västligt än förhållandet
skulle blifva, om Malung eller någon annan af förslagsställarne
ifrågasatt plats förutsattes som slutpunkt, hölle styrelsen före, att berörda
undersökningar borde utsträckas till Sveg, hvilken plats en s. k.
inlandsbana torde under alla förhållanden komma att beröra.
Enär, därest Uddevalla skulle befinnas böra väljas såsom slutpunkt
för järnvägen i fråga — i hvilket fall Göteborg genom förmedling af
Kung!. Majds Nåd. Proposition N;o 48.
13
längdbanan genom Bohuslän sannolikt blefve kommunikationsledens
hufvudsakligaste export- och importhamn — järnvägen syntes kunna
framdragas i samma sträckning som den befintliga enskilda smalspåriga
järnvägen Uddevalla—Lelången, och en eventuell undersökning för ofta
nämnda järnvägs fortsättning norr om Malung eller Fors eller annan
lämplig plats till Sveg kunde gifva vid handen, att för denna fortsättning
eu eller flera af följande enskilda järnvägar med normal spårvidd
behöfde tagas i anspråk, nämligen: järnvägen Malung—Brintbodarne—
Mora, tillhörande Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag, och järnvägen
Mora—Orsa, hvilka båda banor vore öppnade för allmän trafik, samt de
under anläggning varande järnvägarna Orsa—Sveg och Malung—Limedsforsen,
syntes uppdrag böra lämnas åt styrelsen att i sammanhang med
de angifna undersökningarna verkställa utredning af kostnaderna dels
för förvärfvande åt staten af förenämnda enskilda järnvägar dels för
ombyggande till normalspårig järnväg af Uddevalla—Lelångens järnväg
dels för erforderliga kompletteringar och förbättringar af ej mindre
sistnämnda järnväg än äfven öfriga till allmän trafik upplåtna bansträckor
dels ock för fullbordande af järnvägarne Orsa—Sveg och Malung—
Limedsforsen. Förenämnda uppdrag syntes styrelsen jämväl böra omfatta
nödiga trafikberäkningar för bedömande, så vidt möjligt vore,
af kommunikationsledens ekonomiska bärkraft äfvensom — under förutsättning
att järnvägen, där den framdroges i trakter, som saknade
landsväg, ansåges kräfva anläggning af sådan — undersökning för
byggande af landsväg alternativt mellan Transtrand och Lillherrdal samt
mellan Fogelsjö och Sveg, tillhopa omkring 13 mil.
På grund åt hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen
att, därest Kungl. Maj:t skulle finna godt att i anledning af de nu
ifrågavarande underdåniga framställningarna uppdraga åt styrelsen att
gå i författning om verkställande på statens bekostnad af fullständiga
undersökningar samt om upprättande af plan- och profilritningar
jämte kostnadsförslag för en normalspårig järnväg mellan lämplig punkt
i Dalarna och hamnplats å bohuslänska kusten, Kungl. Maj:t täcktes
i nåder förordna, att detta uppdrag jämväl måtte få omfatta de utredningar
angående hamnförhållanden samt angående kostnaderna för
förvärfvande åt staten af förenämnda enskilda järnvägar och för komplettering
m. m. af samma järnvägar äfvensom de trafikberäkningar
och den utsträckning af undersökningarna till Sveg, hvilka blifvit af
styrelsen omförmälda.
Vidkommande kostnaderna för berörda undersökningar m. m. funne
styrelsen, med hänsyn till ovissheten för närvarande om, huru många
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
alternativa sträckningar, som för frågans fullständiga utredande måste
i detalj undersökas och kostnadsberäknas samt medelst plan- och profilritningar
åskådliggöras, det möta mycket stora svårigheter att kunna
med säkerhet uppgifva dessa kostnader. Emellertid hade styrelsen
approximativt beräknat desamma sålunda:
för detaljerad undersökning för normalspårig järnväg mellan bohuslänska
kusten och Sveg, inberäknadt de alternativa sträckningar, som,
såvidt nu kunde bedömas, ansåges kunna ifrågakomma, omfattande
omkring 1,090 kilometer å 150 kronor ..................... 163,500 kronor,
för förenämnda utredningar rörande enskilda järnvägarna
Uddevalla—Lelången, Malung—Brintbodarna
—Mora, Mora—Orsa, Orsa—Sveg samt Malung—
Limedsforsen .......................................................................
för utredning rörande hamnarna i Strömstad, Uddevalla
och Lysekil ...........................................................................
för trafikutredningar ..................................................................
samt för undersökning för landsväg mellan Transtrand
och Lillherrdal samt mellan Fogelsjö och Sveg
omkring 130 kilometer å 70 kronor ...........................
10,000
30,000 »
6,000 d
9,100 3)
tillhopa 218,600 kronor
eller i afrundadt tal 220,000 kronor.
Sedan styrelsen sålunda yttrat sig i fråga om den föreslagna järnvägen
Dalarne—Bohuslän, hvilken enligt styrelsens åsikt borde utgöra
första länken i den stora förbindelseled, som man tänkt sig skola framdragas
från bohuslänska kusten genom landets inre delar upp till Gellivarebanan
eller till någon strax söder om Luleälf belägen punkt å
stambanan genom öfre Norrland, har styrelsen vidkommande Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes i Jämtlands län underdåniga framställning
rörande järnväg från Sveg till Ströms vattudal i underdånighet anfört
följande.
Som berörda järnväg, hvilken vore afsedd att utgöra en del i den
för Norrlands försvar betydelsefulla s. k. inlandsbanan, skulle komma
att genomskära vidsträckta trakter af vårt land, hvilka vore efterblifna
i den ekonomiska utvecklingen bland annat i väsentlig mån på grund
af bristen på tidsenliga kommunikationer, men hvilka ägde afsevärda naturliga
rikedomar i skogar och vattenfall, ansåge styrelsen, på de
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande anförda skäl, att järnvägen i
fråga borde genom statsmakternas försorg åstadkommas. Då emeller
-
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
tid frågan om denna järnväg icke torde vara så utredd, att densamma
kunde omedelbart för Riksdagen framläggas, funne sig styrelsen för närvarande
sakna anledning att tillstyrka nådigt bifall till den af Kung!.
Maj:ts befallningshafvande i berörda underdåniga skrifvelse den 15 december
1902 gjorda hemställan.
Med hänsyn därtill att det syntes vara af stor vikt, att frågan om
anläggning af den s. k. inlandsbanan icke undanskötes, men detta förutsatte,
att plan för arbetenas å banan bedrifvande under en längre
följd af år blefve snarast möjligt uppgjord, anhölle styrelsen, att
Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt styrelsen att på statens bekostnad
låta verkställa detaljerade undersökningar och kostnadsberäkningar för
normalspårig järnväg från Sveg i Härjeådalen till tvärbanan genom
Jämtland och därifrån norrut mot Ströms vattudal samt vidare till
lämplig punkt på Gellivarebanan eller alternativt med anslutning till
stambanan genom öfre Norrland strax söder om Lule älf äfvensom
i samband därmed erforderliga trafikberäkningar och undersökningar
för landsväg mellan Dorotea och Näsberg.
Enligt de sträckningar, som ifrågasatts, skulle järnvägen framgå från
Sveg antingen i nordlig riktning till Rätan eller i en mera västlig sträckning
förbi Linsälls kapell och Wemdalen till Rätan samt däiåfrån förbi
Åsarnes kapell till Svensta. För fortsättningen från denna plats förelåge
två alternativ, det ena väster om Storsjön till Mattmars station å
tvärbanan genom Jämtland och det andra öster om samma sjö till
Brunflo station å nämnda tvärbana, hvilka två alternativ förenade sig vid
Gisselås. Därefter vore linjen afsedd att framdragas till Ström antingen
väster eller öster om Russjön. Från Ström skulle järnvägen
framgå antingen förbi Åsele eller öfver Dorotea och söder om Volgsjön
till Dalasjö, där de båda alternativen sammanlöpte. Härifrån skulle
linjen framgå förbi Storsele och Stensele samt vidare öfver Råstrand
till Tjäderträsket. För järnvägens fortsättning från sistnämnda plats
vore ifrågasatta två alternativ, det ena i nordlig riktning utefter Malån
och norr om Afvaviken och Långträsket till Östra Jerfojaure samt det
andra förbi Öberget och söder om Afvaviken och Långträsket antingen
till Östra Jerfojaure, där förening ägde rum med sist beskrifna alternativ,
eller ock i nästan rak ostlig sträckning mot Degerbäcken till
Hednorets station å stambanan genom öfre Norrland. Från Östra Jerfojaure
skulle linjen fortsätta norr om Malmesjaure öfver Stenträsk till
Vuolerim samt därifrån antingen söder om Porsiforsen till trakten af
Murjeks station å Gellivarebanan eller till Näsbergs hållplats å samma
bana.
16
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.
Hvad anginge kostnaderna för sistberörda undersökningar och beräkningar,
hade styrelsen, som åberopade hvad som anförts, då det
gällde att bestämma kostnaderna för de föreslagna undersökningarna
för järnvägen Dalarne—Bohuslän, uppskattat desamma sålunda:
för detaljerad undersökning för banan från Sveg till tvärbanan
genom Jämtland med alternativ öster och väster om Storsjön omkring
260 kilometer å 150 kronor.................................................. 39,000 kronor,
för detaljerad undersökning för banan från sagda
tvärbana till Gellivarebanan i närheten af stationen
Murjek eller mötesplatsen Näsberg jämte alternativ
sträckning från Storafvan öfver Arvidsjaur till punkt
å stambanan genom öfre Norrland strax söder om
Lule älf omkring 1,140 kilometer,
däraf 350 kilometer å 150 kronor 52,500 kronor
och 790 » » 200 » 158,000 » 210,500 »
för trafikutredningar......................................................... 8,000 »
och för undersökning för omförmälda landsväg omkring
550 kilometer å 100 kronor..................................... 55,000 »
tillhopa 312,500 kronor,
eller i rundt tal 315,000 kronor. För jämförelse erinrade styrelsen,
att kostnaden för den af Kungl. Maj:t anbefallda undersökning för
järnvägen mellan Morjärv och Karungi by i Karl Gustafs socken uppgått,
oafsedt kostnaden för landsvägsundersökning, till omkring 140
kronor per kilometer, vid hvilket förhållande och då något topografiskt
kartarbete uti erforderlig skala och med angifvande af en större mängd
höjder på sjöar in. m. icke förelåge beträffande en afsevärd del af de
trakter, ifrågavarande inlandsbana skulle genomgå, i följd hvaraf systematiskt
planlagda och noggrannt genomförda barometriska höjdbestämningar
måste genomföras för sådana trakter, styrelsen ansett sig böra
upptaga eu kostnad af 150 kronor per kilometer för sträckningen från
bohuslänska kusten till gränsen mellan Västerbottens och Norrbottens
län samt af 200 kronor per kilometer för återstående sträckningen.
Såsom af ofvanstående framginge, skulle alltså för undersökningarna
för den ifrågaställda s. k. inlandsbanan erfordras ett belopp af
535,000 kronor.
I detta sammanhang ansåge sig styrelsen böra framhålla det beaktansvärda
önskemålet, att för undvikande af de mycket stora olägenheter,
hvilka oafvisligen blefvc en följd af tidtals forcerande och tid
-
17
Kung], Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
tals i det närmaste afstannande af statens järnvägsbyggnader, plan för
dessa byggnaders bedrifvande under en längre följd af år uppgjordes
o. fastställdes. Bland de olägenheter, som sålunda uppstode under
perioder af forceradt järnvägsbyggande, syntes de liufvudsakligaste vara
följande.
Det blefve icke möjligt att anskaffa befäl i tillräcklig mängd med
de kvalifikationer, som vore erforderliga, utan måste i flertalet fall ledningen
af arbetena — ej sällan mycket viktiga sådana — anförtros
åt unga ingenjörer nästan omedelbart, efter det de afslutat sina studier
vid högre tekniskt läroverk. Dessa ingenjörer, hvilka visserligen ofta
besutte mycket goda teoretiska kunskaper, saknade själffallet den praktiska
erfarenhet, som vore oafvisligen nödvändig för att på ett ändamålsenligt
och ekonomiskt sätt leda arbeten af ifrågavarande slag.
Hvad nu anförts. gällde i tillämpliga delar beträffande underbefälet
såsom underingenjörer och schaktmästare in. fl. Icke heller kunde det
anskaffas erforderligt antal arbetare, utrustade med önskvärda egenskaper.
Därest det. forcerade järnvägsbyggandet inträffade under för
landet gynnsamma industriella konjunkturer, såsom fallet varit under
de närmast förflutna åren, blefve stigningen uti arbets- och materialprisen
sådan, att för normala förhållanden uppgjorda kostnadsförslag
fullständigt förrycktes med påföljd, att dessa förslag blefve i tal och
skrift hänförda till »felräkningar».
Hvad därefter anginge de hufvudsakligaste olägenheterna af en
afsevärdare . inskränkning i järnvägsbyggandet, kunde dessa angifvas
bestå däruti, att ej mindre större delen af det förut använda arbetsbefälet,
livilket under årens lopp förvärfvat mycken god praktisk erfarenhet,
än äfven järnvägsarbetare uppgående till flera tusental måste
afskedas, och skedde, såsom nu vore förhållandet, sådan inskränkning
vid en tidpunkt, då till följd af tryckta konjunkturer kännbar arbetsbrist
vore rådande, funnes för allra störstå delen af detta befäl och
dessa arbetare icke annan utväg än att utom fosterlandets gränser söka
sm utkomst.
Äfvenledes och med hänsyn till rådande ovisshet om och när ett
återupptagande af järnvägsbyggnadsverksamheten i större omfattning
kunde komma att inträffa, uppstode den olägenheten, att större delen
af den arbetsredskap, som varit behöflig för det forcerade järnvä°’sbyggnadsarbetets
bedrifvande och hvars anskaffande varit förenadt med
afsevärda kostnader, måste realiseras för jämförelsevis obetvdlma
belopp. J ö
Samtliga nu framhållna olägenheter, som skulle blifva en oafvislig
Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 d Haft. 3 &
18
Ansökning
rörande järnvägens
Dalarne
—Bohuslän
slutpunkt vid
kusten.
Ansökning
angående don
norra banans
sträckning
genom Arvidsjaurs
socken.
Okulär
undersökning
af järnväg
från Ströms
vattudal till
statsbanan
Boden—Riksgränsen.
Kling}. Maj-.ts Nåd. Proposition No 48.
följd af ett icke planmässigt bedrifvande af järnvägsbyggnader för
statens räkning och som delvis utöfvade ett högst menligt inflytande
på landet i dess helhet, syntes styrelsen emellertid kunna undanrödjas,
om, med nödig hänsyn till landets förmåga att bära kostnaderna för
de nya järnvägsbyggnader, hvilka, så vidt nu kunde bedömas, borde
genom statens försorg utföras, det uppgjordes en på noggranna undersökningar
grundad plan för dessa järnvägsbyggnaders utförande att
tillämpas under en längre följd af år.
Uti en den 27 mars 1903 till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva
å kommunalstämmor utsedda ombud för en del af Orusts och Lane
häraders kommuner — under framhållande, bland annat, att ingen
annan plats vid den bohuslänska kusten i så hög grad ägde betingelser
för att blifva en lämplig slutpunkt för eu järnväg Dalarne—Bohuslän
som den på västra kusten af Orust belägna Ellös hamn samt att en
järnvägsförbindelse med denna hamn skulle för fiskerirörelsens utveckling
vid västkusten vara af den största betydelse — i underdånighet
anhållit, att blifvande undersökningar rörande nämnda järnvägsanläggning
jämväl måtte omfatta Ellös hamn samt utredning i samband därmed
verkställas angående mellersta Bohusläns skärgårds behof af samfärdsförbindelser
och dess utvecklingsmöjligheter.
Vidare hafva ombud för Arvidsjaurs socken i eu den 4 maj 1903
till chefen för civildepartementet ingifven skrift uttalat socknemännens
förhoppning om den snara tillkomsten af en inlandsbana genom öfre
Norrland, hvilken icke blott ur försvarssynpunkt vore högeligen önskvärd,
utan äfven skulle blifva af den mest afgörande betydelse för hela
den framtida utvecklingen af den landsända, som af en sådan bana
skulle beröras; och hafva ombuden bland de olika förslagen till banans
sträckning genom Arvidsjaurs socken förordat sträckningen från Skellefte
älf öfver Afvaviken snedt igenom socknen med anknytning till Gellivarebanan
vid eller i närheten af Murjeks station.
Sedan därefter chefen för generalstaben hos chefen för landtförsvarsdepartementet
gjort framställning om utförande af förberedande
rekognosceringsarbeten rörande viss sträcka af ifrågavarande, så kallade
inre järnvägs fortsättning från Ströms vattudal till lämplig punkt å
. statsbanan Boden Riksgränsen, har Kungl. Maj:t genom särskilda
nådiga beslut den 26 juni och den 8 juli 1903 förordnat bandirektören
vid statens järnvägar H. K. Groth, baningenjören vid statens
järnvägar, löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren Hj. Fogel
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1!)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
marek, kaptenen vid generalstaben H. L. de Champs och löjtnanten
vid generalstaben L. Lilliehöök att under 1!)03 års sommar å tid
och i enlighet med de närmare föreskrifter, som af järnvägsstyrelsen
och chefen för generalstaben bestämdes, företaga förberedande okulär
undersökning af den ur militär och teknisk synpunkt fördelaktigaste
sträckning för en järnväg mellan Ströms vattudal och lämplig punkt å
statsbanan Boden—Riksgränsen.
Efter det den sålunda anbefallda undersökningen verkställts, hafva
järnvägsstyrelsen och chefen för generalstaben med underdånig skrifvelse
den 20 nästlidne januari till Kungl. Maj:t öfverlämnat en af
undersökningsförrättarne till järnvägsstyrelsen ingifven, af kartor åtföljd
redogörelse för resultatet af undersökningen, hvaraf följande här
torde böra framhållas:
Vid valet af den ifrågavarande järnvägslinjens utgångspunkt från
Gellivarebanan hade särskild hänsyn måst tagas till den erforderliga
öfvergången af Lule älf, som i denna trakt vore mycket djupt nedskuren
mellan betydande strandhöjder och endast på några få ställen
erbjöde någorlunda lämplig öfvergångspunkt för en järnväg. Med anledning
däraf hade tanken på utgång från Gellivarebanan vare sig vid
Nattavara eller plats i närheten af denna station eller vid Murjeks station
måst öfvergifvas, och hade såsom utgångspunkt för järnvägen valts
Näsbergs håll- och mötesplats, hvilken ansetts för ändamålet mest lämplig
bland de punkter, som med hänsyn till de tekniska och militära krafven
på järnvägen kunnat ifrågakomma. Från Näsberg utginge den undersökta
hufvudlinjen först i nordvästlig och sedan i sydvästlig riktning till
södra ändan af Altajaure och vidare utmed Lule älfs östra strandsluttning
till Afvaudden, hvarest linjen öfverginge Lule älf vid Porsiforsens
öfre ända. Härifrån skulle linjen framdragas i hufvudsakligen västlig riktning
förbi Vuollerim och Sjellarim och norr om Ali-Kadnejaure, tills den
med en svängning omkring foten af Sotaivare fjäll antoge den hufvudriktning
åt syd-sydväst, som sedan allt framgent utan några synnerligen
stora afvikelser bibehölles. Pite älf skulle järnvägen öfvergå vid Plassakårtje
och Skellefte älf vid en mellan Uddjaure och Storafvan belägen
plats omkring 2 kilometer söder om Kasker. Järnvägen skulle inkomma
i Västerbottens län något norr om Arresjaure samt, följande Vindelälfvens
östra strandsluttning, passera omkring 1,5 kilometer sydost om
Sorsele kyrka och därefter vid öfra ändan af Blattnickselet öfvergå
Vindelälfven. Vid södra spetsen af Stor-Uman skulle järnvägen korsa
landsvägen från Stensele omkring 4 kilometer från kyrkoplatsen samt
öfvergå Ume älf vid en fors, belägen 5 kilometer söder om älfvens ut
-
20
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
flöde ur Stor-Uman. Efter att 2 kilometer väster om Dalasjö by hafva
korsat landsvägen till Vilhelmina, skulle linjen följa utmed Ångermanälfvens
östra strandsluttning till den 3 kilometer norr om Råsele by
befintliga Meseleforsen, hvarest järnvägen skulle öfvergå nämnda älf
för att sedermera framkomma till Dorotea kyrkoplats. Sedan järnvägen
passerat gränsen till Västernorrlands län, skulle den öfvergå Tåsjöälfven
i närheten af Hoting, inkomma i Jämtlands län sydost om Lilla Källvattnet
och framdi-agas söder om Flåsjön vid Löfberga samt öster om
de tämligen betydande höjderna Svartåsen, Libacken och Kvarnberget
för att slutligen, på ett afstånd af 508 kilometer från utgångspunkten
vid Näsberg, framkomma till Ströms vattudal vid Ulriksfors, hvarest
vattendraget vid sitt utlopp ur Russfjärden erbjöde lämplig öfvergåugspunkt
för järnvägens fortsättning söderut.
För järnvägens framdragande från trakten söder om Pite älf in
emot Vilhelmina hade förutom sträckningen öfver Kasker undersökts
en östligare linje öfver Afvaviken med anslutning till hufvudlinjen vid
Gubbergets östra sluttning eller vid Lilla Grundsjön. Likaså hade det
varit föremål för undersökning, huruvida järnvägen från Löfberga lämpligen
kunde dragas väster om Svartåsen, Libacken och Kvarnberget till
Strömsund. Vid jämförelse mellan de olika sträckningarna hade det
dock visat sig, att de nu angifna alternativen, utom det att de skulle
medföra afsevärd vägförlängning, jämväl vore i tekniskt hänseende
mindre fördelaktiga än hufvudlinjen. Linjen öfver Kasker erbjöde ock
ur såväl militär som ekonomisk synpunkt afgjorda fördelar framför den
östligare sträckningen.
Terrängen, där järnvägen skulle framgå, vore i allmänhet särdeles
gynnsam, och torde lutningsförhållandet ingenstädes behöfva öfverstiga
10 : 1,000, under det att mindre kurvradie än 400 meter blott på en enda
plats, nämligen vid öfvergången öfver Lule älf, syntes böra ifrågasättas.
Banvallens bildande kräfde dock afsevärda arbeten å en del trakter,
särskildt vid Lule älf, där ansenliga jordflyttningsarbeten erfordrades.
Jordmånen vore mestadels mycket stenbunden, hvarjämte de mossar
och vattensjuka ängar, hvaröfver järnvägen till väsentlig del måste
framdragas, nästan utan undantag hade obetydligt djup och stenig
botten. Tillgången å dugligt ballastgrus syntes, såvidt vid den verkställda
undersökningen kunnat utrönas, å vissa delar af linjen vara
tämligen begränsad. För öfvergången af de större vattendragen erfordrades
i allmänhet broar af rätt betydande längd, men syntes, om ock
kostnaderna däraf påverkades, brobyggnaderna, med undantag för Lule
älf, icke bereda några afsevärda svårigheter, enär deras höjd merendels
Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 21
skulle blifva tämligen obetydlig och god byggnadsgrund allestädes kunde
erhållas.
Efter att hafva omnämnt de landvägsanläggningar, som ur militär
synpunkt skulle kräfvas i samband med järnvägens tillkomst, hafva
undersökningsförrättarne slutligen yttrat sig i fråga om kostnaderna för
uttorande af fullständig undersökning med tillhörande kartor, ritningai
och kostnadsberäkningar för järnvägen, och hafva dessa beräknats till
omkring 70,000 kronor, hvilket belopp, om jämväl ofvan angifna alternativa
sträckning öfver Afvaviken samt ännu eu antydd linje skulle
undersökas, borde ökas med sammanlagd! 43,000 kronor.
Innan jag går att vidare yttra mig angående ifrågavarande iärnvägsplaner,
torde jag böra i korthet redogöra för hvad som förekommit
i ett med järn vägsförslaget Dalarne—Bohuslän i viss mån sammanhängande
ärende angående sökt koncession å järnvägsanläggning med normal
spårvidd från Orsa till Stöa vid gränsen mellan Sverige och
Norge, hvarifrån järnvägen på norskt område skulle fortsättas till Elverums
station å Hamar-Trondhjemsbanan.
I den underdåniga koncessionsansökningen, hvilken den 3 juni
1901 till Kung!. Maj:t ingafs från verkställande direktören för Dala—
Hälsinglands järnvägsaktiebolag kaptenen W. Bäckström, ordförandena
i Orsa, Sårna, Transtrands, Wåmhus och Ålfdalens socknars kommunalstämmor,
ordföranden och vice ordföranden i Söderhamns stadsfullmäktige
m. fl. personer i Kopparbergs och Gäfleborgs län, hafva sökandena^
anfört, att det sedan lång tid tillbaka försports en liflig önskan
att få till stånd en mellanriksbana från Söderhamn öfver Orsa och Ålfdalen
till Norge, hvarest Elverums järnvägsstation ansetts bäst lämpa
sig till ändpunkt för banans norska del. Utom befintlig järnväg därifrån
åt norr till Trondhjem och åt väster till Håmär, vore järnväg
beslutad att byggas från Elverum till Flisens station, hvarifrån en bredspårig
järnväg vore färdig till Kristiania. Af den ifrågasatta mellanriksbanans
svenska del funnes redan järnväg från Söderhamn öfver
Bollnäs till Orsa, sa att endast sträckan Orsa—Stöa återstode till en
längd af 113 kilometer, därför kostnaderna enligt ett sedermera ingifvet
kostnadsförslag för järnvägen beräknats till 4,595,000 kronor.
Vid sammanträde, inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Köpparbergs
län för afgifvande af yttrande rörande den ifrågasatta järnvägen,
hafva tillstädeskomna sockenombud och enskilda personer nästan
enhälligt förklarat sig anse järnvägen skola blifva af nytta och betydelse
för de delar af länet, som densamma skulle komma att genom
-
Ansökning om
koncession å
järnväg
Orsa—Stöa.
22 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.
löpa; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län, som
vant af samma åsikt, tillstyrkt koncessionsansökningen.
Däremot hafva, med undantag af chefen för generalstaben, som ur
uteslutande militär synpunkt förordat ansökningen, och chefen för fortifikationen,
samtliga öfriga i ärendet hörda myndigheter — nämligen
stadsfullmäktige i Göteborg, Vänersborg, Karlstad och Gafle, Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Värmlands
och Gäfieborgs län samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
järnvägsstyrelsen — afstyrkt bifall till koncessionsansökningen. Åt
de enskilda järnvägsförvaltningar, som i ärendet yttrat sig, hafva
dels Dala—Hälsinglands järnvägsaktiebolag, med hänsyn till den ökade
trafikinkomst bolagets järnväg såsom en del af den föreslagna mellanriksbanan
skulle tillföras genom densammas tillkomst, förordat ansökningens
beviljande, dels ock Orsa—Härjeådalens och Stockholm—
Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag förklarat sig icke hafva
något att erinra mot att ansökningen bifölles, hvaremot Mora—Alfdalens,
Mora—Vänerns, Bergslagernas och Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag ansett
koncessionsansökningen icke böra beviljas.
Bland de skäl af mera allmänt intresse, som anförts till stöd
för den ifrågavarande koncessionsansökningens afstyrkande, torde i
främsta rummet böra framhållas det ogynnsamma inflytande järnvägen
ansetts komma att utöfva på den svenska handeln i förhållande till
den norska. Den rika utveckling i kommersiellt och industriellt hänseende,
som genom den nya järnvägen säkerligen komme att uppstå
inom Väster Dalarne, skulle nämligen till väsentlig del icke komma
det egna landet till godo. Alstren från dessa trakters vidsträckta
skogar och sannolikt uppblomstrande stenindustri komme med all säkerhetsmått
hufvudsakligen vinna afsättning i Norge eller exporteras öfver
norsk hamn, och såsom en följd däraf komme äfven importen till Väster
Dalarne att söka sig väg öfver Norge. Ett stort och viktigt handelsområde
inom landets gränser skulle således afskilja^ från det öfriga
landet och detta torde ur nationalekonomisk synpunkt vara så betänkligt,
att endast synnerligen tvingande omständigheter kunde, försvara en
anordning, som skulle hafva ett dylikt förhållande till följd.
Vidare har det påvisats, att betydelsen af att genom ifrågavarande
järnväg åstadkomma en transitoled från hamn vid Osteisjön till
Kristiania i afsevärd mån skulle minskas däraf, att densamma komme
att bestå af ej mindre än tre olika banor inom Sverige och två inom
Norge. T.
Slutligen har det framhållits, att en järnväg, som satte Väster
Kuiifjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 23
Dalarne i omedelbar förbindelse med det norska järnvägsnätet, skulle
såväl inverka menligt på en dol närbelägna, i förlitande på bestående
förhållanden anlagda järnvägar, som ock väsentligen försvåra åvägabringandet
af en förbättrad farled mellan Vänern och Kattegat samt
omintetgöra eller åtminstone för längre tid undanskjuta möjligheten att
åstadkomma den ur allmänt och lokalt intresse synnerligen viktiga
järnvägsförbindelsen Dalarne—Bohuslän, hvilken skulle kunna i större
utsträckning än Orsa—Stöabanan tillgodose äfven Väster Dalarnes
behof af utfartsvägar.
Hos Kungl. Maj:t har jämväl gjorts underdånig framställning om
anläggande af en statsbana från Murjeks järnvägsstation öfver Jokkmokk
till Qvikkjokk, och har såsom stöd för denna framställning anförts, att den
föreslagna järnvägen skulle komma att genomlöpa trakter med synnerligen
rik tillgång på såväl malmer som vattenkraft. De utvecklingsmöjligheter,
som denna landsdel ägde, kunde emellertid icke med fördel
tillgodogöras, förrän den erhållit förbättrade kommunikationer, särskildt
en järnväg med nu ifrågavarande sträckning. Om den föreslagna
järnvägen komme till stånd, skulle dess tillvaro otvifvelaktigt snart
nog gifva anledning till uppkomsten af en industri, hvilken kunde
förväntas blifva både ekonomiskt och socialt af välgörande betydelse ej
blott för de trakter, som närmast komme att af densamma beröras,
utan jämväl för landet i dess helhet.
Järnvägsstyrelsen, som erhållit nådig befallning att i detta ärende
afgifva yttrande, har i underdånigt utlåtande den 7 nästlidne januari
hemställt att, då ännu icke vore afgjordt, huruvida den ifrågasatta
inlandsbanan mellan Ströms vattudal och lämplig plats å Boden—Riksgränsen
komme till stånd, än mindre hvilken sträckning densamma
skulle erhålla, ifrågavarande underdåniga framställning för närvarande
icke måtte föranleda någon åtgärd.
Sedan jag från järnvägsstyrelsen begärt uppgift, huruvida kostnaderna
för förberörda af styrelsen ifrågasatta järnvägsundersökningar
icke kunde nedbringas, har styrelsen, till närmare belysning af det i
styrelsens underdåniga skrifvelse den 31 januari 1903 framställda kostnadsförslag
och de förutsättningar, från hvilka detsamma utgått, uti den
13 februari 1904 afgifven skrifvelse meddelat, att styrelsen, med erfarenhet
därom att af en eller annan anledning påyrkades, att äfven andra
alternativa sträckningar än dem, som föreliggande undersökningsplaner
upptoge, skulle undersökas och kostnadsberäknas, ansett sig böra i sitt
Framställning
angående anläggande
af
statsbanan
Mur j ek—
Qvikkjokk.
Järnvägsstjv
relsens nya
kostnadsberäkningar
för
undersökningen.
24
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.
förberörda förslag upptaga kostnaderna för fullständig undersökning
samt upprättande af plan- och profilritningar jämte kostnadsförslag för
en normalspårig järnväg å ifrågavarande sträckning från Bohuslän till
öfre Norrland icke obetydligt högre, än styrelsen skulle hafva gjort,
om kostnadsförslaget endast varit ämnadt att afse de sträckningar, som
undersökningen enligt siyrelsens förslag förklarats böra omfatta.
Om undersökningskostnaderna finge beräknas under förutsättning,
att detaljerad undersökning, kostnadsförslag samt plan- och profilritningar
fordrades endast för sådana sträckningar, hvilka styrelsen genom
föregående okulära undersökningar funnit böra föredragas, hölle styrelsen
före, att den detaljerade undersökningen med kostnadsförslag
samt plan- och profilritningar kunde utföras för 125 kronor per kilometer,
hvarjämte den föregående utförligare okulära undersökningen
finge antagas kräfva 12 kronor per kilometer.
I sammanhang därmed ville styrelsen framhålla, att, om undersökning
af andra än nyssnämnda sträckningar komme att erfordras,
kostnaderna därför måste täckas antingen med medel, som Kungl.
Maj:t i hvarje särskild! fall skulle vilja anvisa, eller genom de personers
försorg, som påkallat undersökningen.
Under berörda förutsättning hade styrelsen beräknat kostnaderna
för järn vägsundersökning m. m. sålunda:
Detaljerad undersökning Strömstad—Lelången, Uddevalla—Ödeborg—Lelången
och Lysekil—Ödeborg,
250 kilometer å 125 kr................................................. kr.
Okulär undersökning Lelången—Malung med alternativer,
520 kilometer å 12 kr........................................... »
Detaljerad undersökning Lelången—Malung, 310 kilometer
å 125 kr................................................................... »
Okulär undersökning Malung—Transtrand—Lillherrdal
— Sveg, 230 kilometer å 12 kr.................................... »
Detaljerad undersökning Malung—Brintbodarna-- Mora
—Orsa—Sveg, 220 kilometer å 125 kr................... »
Okulär undersökning Sveg—Ströms vattudal med alternativer,
550 kilometer å 12 kr.................................... »
Detaljerad undersökning Sveg—Ströms vattudal, 340
kilometer å 125 kr......................................................... »
Detaljerad undersökning Ströms vattudal—Näsberg
Transport kr. 155,600
31,250
6,240
38,750
2,760
27.500
6,600
42.500
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
25
Transport kr. 155,600: —
med alternativer vid Dalasjö och Mårdsjön, 560
kilometer å 125 kr. ......................................................... » 70,000: _
Hamnutredningar ........................................................................ » 30,000: —
Trafikutredningar äfvensom vissa utredningar angående
en del enskilda järnvägar ........................................... ■» 24,000: _
summa kr. 279,600: —
eller afrundadt till » 280,000: —
Den minskning i kostnader, som styrelsen sålunda förmenade
kunna beräknas, finge, beträffande sträckningen från gränsen mellan
Västerbottens och Norrbottens län till linjens ändpunkt i norr sin förklaring,
utom af nyssnämnda nya beräkningsgrund, jämväl däraf, att
vid den okulära undersökning, som för utrönande af den ur militär och
teknisk synpunkt fördelaktigaste sträckning för en järnväg mellan
Ströms vattudal och lämplig punkt å statsbanan Boden—Riksgränsen
bandirektören Groth m. fl. efter nådigt förordnande under sommaren
år 1903 företagit, och hvarom undersökningsförrättarne utarbetat
förberörda redogörelse, det blifvit utrönt, att terrängförhållandena å
förstnämnda sträckning vore betydligt gynnsammare, än man före berörda
undersökning haft anledning förutsätta, och att transportsvårigheterna
därstädes icke vore fullt så stora, som styrelsen, med erfarenhet
från i dylika trakter förut utförda undersökningar, föreställt sig.
Att kostnaderna per kilometer för den ifrågasatta inlandsbanans
södra del, i motsats till hvad man kunnat förmoda, måste beräknas
lika högt som för dess nordligare belägna del berodde, förutom på det
i förenämnda underdåniga skrifvelse den 31 januari 1903 anförda förhållandet,
därpå att, då något topografiskt kartarbete uti erforderlig
skala och med angifvande af en större mängd höjder på sjöar m. m. icke
förelåge beträffande en afsevärd del af de trakter banan skulle genomgå,
systematiskt planlagda och noggrann! genomförda barometriska höjdbestämningar
måste utföras för sådana trakter, jämväl på nödvändigheten
att i Bohuslän och vissa delar af Dalsland verkställa noggranna
undersökningar för utrönande af markens bärighet.
Därest Kungl. Maj:t funne skäligt att föreslå innevarande års Riksdag
att för undersökningarna för den ifrågaställda s. k. inlandsbanan
i dess helhet anvisa förberörda belopp 280,000 kronor, syntes jämväl
böra föreslås, att af detta belopp anvisades
Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 d Häft.
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
för år 1905
» » 1906
» » 1907
100,000 kronor,
97.000 »
83.000 »
dock med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf anslaget för år 1905 förskottsvis
under år 1904 af tillgängliga medel utanordna 25,000 kronor.
För den händelse berörda anslag beviljades, samt en del af det
för år 1904 erforderliga belopp kunde få tagas i anspråk i början af
nästkommande juni månad, vore det styrelsens afsikt att utföra ifrågavarande
utredning och undersökning efter följande plan, nämligen
Under år 1904:
Okulär undersökning:
Sveg—Ströms vattudal,
Malung—Sveg.
Påbörjande af detaljerad undersökning:
Strömstad—Lelången,
Uddevalla—Ödeborg—Lelången,
Lysekil—Ödeborg.
Under år 1905:
Afslutande af detaljerad undersökning:
Strömstad—Lelången,
Uddevalla—ödeborg—Lelången,
Lysekil— Ödeborg.
Okulär och detaljerad undersökning:
Lelången—Malung.
Påbörjande af ifrågaställda hamnutredningar.
Under år 1906:
Detaljerad undersökning:
Malung—Sveg,
Sveg—Ströms vattudal.
Afslutande af berörda hamnutredningar.
Påbörjande af erforderliga trafikutredningar äfvensom vissa utredningar
angående en del enskilda järnvägar.
Under år 1907:
Detaljerad undersökning:
Ströms vattudal—Näsberg.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.
27
Afslutande af förenämnda trafikutredningar m. m.
Skulle däremot Kungl. Magt finna skäl att till detta års Riksdag
aflåta proposition om anslag allenast för utredning rörande delen bohuslänska
kusten—Sveg af ifrågavarande järnvägsförbindelse, syntes styrelsen,
att det för ändamålet erforderliga beloppet, omkring 153,000
kronor, borde äskas sålunda:
För år 1905 93,000 kronor, däraf 18,000 kronor behöfde af styrelsen
förskottsvis disponeras under år 1904, samt under år 1906 60,000
kronor, och syntes, under förutsättning att anslaget endast lämnades
för sistnämnda sträcka, undersöknings- och utredningsarbetena böra förrättas
efter denna plan:
Under år 1904:
Okulär undersökning:
Malung—Sveg.
Påbörjande af detaljerad undersökning:
Strömstad—Lelången,
Uddevalla—ödeborg—Lelången,
Lysekil—ödeborg.
Under år 1905:
Afslutande af detaljerad undersökning:
Str ö m stad—L elången,
Uddevalla—Ödeborg—Lelången,
Lysekil—Ödeborg.
Okulär och detaljerad undersökning:
Lelången—Malung.
Påbörjande af ifrågaställa hamnutredningar.
Under år 1906:
Detaljerad undersökning:
Malung—Sveg.
Afslutande af berörda hamnutredningar.
Erforderliga trafikutredningar äfvensom vissa utredningar angående
en del enskilda järnvägar.
Efter nådig remiss har chefen för generalstaben den 27 februari
1904 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.
Den af järnvägsstyrelsen afsedda järnvägslinjen utginge från Strömstad
—- eller Uddevalla — till Lelången samt därifrån öfver Karlanda
Chefens för
generalstaben
underdåniga
utlåtande den
27 februari
1904.
28
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 48.
—Järnskog—Åmot och. Fryksände till trakten af Malung, hvarifrån
undersökningarna skulle föras vidare, dels öfver Transtrand och Lillherrdal
till Sveg, dels öfver Brintbodarne—Mora—Orsa till Sveg. Från
Sveg skulle den så kallade inlandsbanan fortsätta antingen öster eller
väster om Storsjön till Ströms vattudal samt därifrån, i enlighet med
den under sistlidna års sommar af järnvägstjänstemän och generalstabsofficerare
utförda okulära undersökningen, genom öfre Norrland till trakten
af Näsbergs hållplats å Gellivarebanan. Jämte de nu anförda hufvudsträckningarna
skulle undersökningen omfatta ett afsevärdt antal
alternativa linjer, hvilka emellertid på frågans nuvarande ståndpunkt
blott hade en ur försvarets synpunkt jämförelsevis underordnad betydelse.
Vid ett bedömande ur försvarssynpunkt af den sålunda angifna
järnvägslinjen visade det sig, att densamma utgjordes af tre hufvuddelar
af väsentligen olikartad militär betydelse. Dessa hufvuddelar
vore sträckan Bohuslänska kusten—Malung, sträckan Malung—Sveg och
sträckan Sveg—Ströms vattudal—Näsbergs hållplats.
Sträckorna Bohuslänska kusten—Malung och Malung—Sveg. Att anläggandet
af en normalspårig järnväg från Strömstad eller Uddevalla
genom västra Dalsland och Värmland till Malung i Dalarne skulle
komma att medföra vissa militära fördelar, vore obestridligt. Dessa
fördelar vore dock endast sådana, som tillskyndades försvaret af snart
sagdt hvilken järnväg som helst och utgjordes hufvudsakligen af underlättad
samling af värnpliktig personal samt utskrifna hästar och fordon
vid mobilisering äfvensom af ökad tillgång på rullande materiel. De
fördelar, som sålunda skulle komma mobiliseringen tillgodo, vore ej
heller i lika mån påtagliga inom de olika områden, hvilka järnvägen
skulle genomlöpa. Genom öppnandet af statsbanelinjen Uddevalla—
Skee—Strömstad hade samlingen af de värnpliktige från Bohuslän afsevärdt
underlättats, och någon ytterligare mera betydande förbättring
i detta afseende syntes ej kunna väntas af den nu föreslagna järnvägen.
Dalsland hade redan nu genom Bergslagernas järnvägar, Dalslands
järnväg, Uddevalla—Lelångens järnväg och — sommartiden —
genom trafiken på Leiången med flera sjöar kommunikationer, hvilka
ur mobiliseringssynpunkt kunde anses goda. För sydvästra delen af
Värmland skulle inlandsbanan för visso medföra en hastigare samling
af de värnpliktige, ehuru äfven där Glafsfjorden och Säffle kanal i förbindelse
med Bergslagernas järnvägar under sommartiden på ett någorlunda
tillfredsställande sätt förmedlade de behöfliga transporterna. Församling
af Jösse härads värnpliktige m. m. stode redan nu nordvästra
29
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 48.
stambanan till förfogande, under det traliken på Frykensjöarna åtminstone
sommartiden gjorde samma tjänst inom Fryksdals härad. Under
förutsättning att den föreslagna järnvägen skulle komma att öfvergå
Klarälfven i trakten af Ekshärad, syntes densamma ej heller för denna
älfdals värnpliktige kunna medföra någon väsentligen hastigare samling,
enär Ekshärad endast vore omkring 2 mil aflägset från Edebäcks station
å Nordmark—Klarälfvens järnväg. Hvad slutligen anginge sträckan
mellan Klarälfvens dalgång och Malung vid Västra Dalälfven, saknade
densamma all betydelse för mobiliseringen, alldenstund Mora—Vänerns
järnvägs redan färdiga bibana Brintbodarne—Limedsforsen hade en för
ändamålet fördelaktigare sträckning. Den föreslagna järnvägen Bohuslänska
kusten—Malung syntes sålunda i sin helhet endast vintertiden
komma att medföra några väsentliga fördelar för mobiliseringen.
Af större vikt för denna skulle däremot utan tvifvel vara den föreslagna
alternativa linjen från Malung öfver Transtrand och Lillherrdal
till Sveg, hvilken komme att genomlöpa trakter, hvilka nu vore i verklig
saknad af för inkallelsen gynnsamma kommunikationer.
Den förbättring af de västliga gränstrakternas kommunikationer,
som ur mobiliseringssynpunkt kunde vara önskvärd, syntes emellertid,
med hänsyn till mobiliseringsorternas läge, på ett i vissa fall fördelaktigare
sätt kunna vinnas genom en fortsättning i nordlig eller nordvästlig
riktning af redan befintliga järnvägslinjer än genom en helt
och hållet ny, med riksgränsen jämnlöpande längdbana. Faran för att
fredstrafiken genom tvärbanorna skulle ledas öfver till Norge, hvilken
fara syntes utgöra järnvägsstyrelsens förnämsta motiv för det föreliggande
järnvägsförslaget, syntes lätt kunna afvärjas genom att vid nya
järnvägsanläggningar i dessa trakter tillse, att den nordliga eller nordvästliga
riktning, som med hänsyn till de topografiska förhållandena
äfven syntes för de ifrågavarande anläggningarna mest naturlig, städse
blefve bibehållen. Att den föreslagna järnvägen Strömstad—Malung—
Sveg skulle vara i stånd att aflägsna den påpekade faran syntes ej
med visshet kunna härledas ur den föreliggande utredningen.
I fråga om nämnda järnvägslinjes betydelse såsom en i sammanhang
med järnvägsnätet i öfrigt stående transportled för färdigmobiliserade
truppafdelningar till en blifvande krigsskådeplats, gjorde den
föreslagna järnvägens riktning ej densamma ägnad för transporterande
af trupper, vare sig från de västliga delarna af Sverige eller från
Norge till mellersta Sveriges östra kust. Däremot kunde densamma,
ställd i samband med den norrländska inlandsbanan vare sig genom
Mora—Vänerns, Gäfle—Dala och Orsa—Ilärjeådalens järnvägar eller
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
genom en ny linje öfver Transtrand—Lillherrdal till Sveg, tänkas underlätta
trupp transporter från södra och mellersta Sverige till Norrland.
Utginge man från antagandet, att Sveg i en framtid kunde komma
att blifva utgångspunkt ej blott för den s. k. norrländska inlandsbanan,
utan äfven för tvärbanor vare sig till Ljusdal, Östavall eller Ange å
norra stambanan, syntes man icke kunna undgå att tillerkänna den
föreslagna linjen Bohuslänska kusten—Malung—Lillherrdal—Sveg en
afsevärd betydelse för försvaret af mellersta Norrland.
Annorlunda ställde sig förhållandena, om man utginge från antagandet
att under eu afsevärdt lång framtid den norrländska inlandsbanan
komme att utgöra den enda tänkbara fortsättningen af banan
Bohuslänska kusten—Malung—Sveg. På grund af de under sistlidna
års sommar utförda okulära undersökningarna vore man numera berättigad
antaga, att denna sistnämnda bana kunde och borde byggas på
ett sådant sätt, att densamma i fråga om trafikförmågan kunde i hufvudsak
jämställas med flertalet af statens järnvägar i södra och mellersta
Sverige. För att kunna draga full nytta af denna den norrländska
inlandsbanans trafikförmåga vore det nödvändigt, att äfven dess
tillförsellinjer söderifrån ägde samma egenskaper i trafikhänseende.
En undersökning af det redan befintliga järnvägsnätet gåfve emellertid
vid handen, att från Göteborg och till Falun en dylik bana funnes att
tillgå i Bergslagernas järnvägar, men att både den Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag
tillhörande linjen Falun—Rättvik—Orsa, den ännu delvis
under byggnad varande linjen Orsa—Sveg och Mora—Vänerns järnvägs
linjer Malung—Brintbodarne samt Brintbodarne—Mora vore att hänföra till
en lägre klass. Under förutsättning att den föreslagna järnvägen Bohuslänska
kusten—Malung—Lillherrdal—Sveg åtminstone från korsningen
med nordvästra stambanan vore afsedd att byggas lika trafikkraftig som
flertalet nu trafikerade statsbanor, skulle densamma sålunda kunna sägas
fylla ett viktigt militärt behof. Så vore emellertid icke fallet. Enligt
järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 31 januari 1903 kunde
nämligen linjen Strömstad—Malung endast i riktningen från Malung
till Strömstad byggas med maximi-motlutningar af 1: 100, medan densamma
däremot i riktningen Strömstad—Malung, d. v. s. i den riktning,
i hvilken de lastade trupptågen vid trupptransporter till Norrland
skulle framföras, måste erhålla motlutningar af 1:80.
Då Kungl. Maj:t redan den 12 september 1900 beviljat Orsa—
Härjeådalens järnvägsaktiebolag koncession å normalspårig järnväg från
Orsa till Sveg, hvilken järnväg numera till större delen vore färdigbyggd,
ville det för öfrigt synas, som om förslag till anläggande af
31
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
en ny järnvägslinje till Sveg på endast omkring 30 kilometers afstånd
från denna knappast skalle hafva utsikt att inom öfverskådlig tid blifva
forverkligadt.
Under dylika omständigheter syntes det ur militär synpunkt tillsvidare
fullt tillräckligt för åstadkommande af en genom hela landet
löpande förstklassig inlandsbana att åtgärder vidtoges för höjande af
trafikförmågan hos järnvägslinjerna Falun—Orsa och Orsa—Sveg till
samma trafikklass som Bergslagernas järnvägar och den föreslagna norrländska
inlandsbanan.
Emellertid kunde den föreslagna järnvägen Bohuslänska kusten—
Malung—Sveg, vare sig densamma leddes öfver Transtrand—Lillherrdal
eller öfver Brintbodarne—Mora, äfven om den erhölle en svagare trafikförmåga
än hvad förut förutsatts, anses äga ett betydande militärt intresse,
om den blott medförde en afsevärd vägvinst i förhållande till
nu befintliga banor. Detta vore dock icke förhållandet. Bergslagernas
järnvägars linje Göteborg—Kil—Herrhult i förening med Mora—Vänerns
järnvägs linje Herrhult—Mora, Gäfle—Dala järnvägs linje Mora—Orsa
samt Orsa—Härjeådalens järnväg erbjöde nämligen en förbindelseled
mellan Bohuslänska kusten och Sveg, hvars längd åtminstone ej öfverstege
den nu föreslagna linjens.
Då slutligen något behof att för ökande af de normalspåriga järnvägarnas
rullande materiel förorda den ifrågavarande järnvägsanläggningen
ej för närvarande syntes föreligga, framhölles:
att hvad anginge linjen Bohuslänska kusten—Malung i och för
sig eller betraktad i samband med linjen Malung—Brintbodarne—Mora
—Orsa några militära skäl af större betydelse ej kunde för dess anläggning
företes;
att linjen Malung—Transtrand—Lillherrdal—Sveg i och för sig
skulle medföra vissa afsevärda fördelar ur mobiliseringssynpunkt;
att den genomgående linjen Bohuslänska kusten—Malung—Lillherrdal—Sveg
endast under förutsättning att från sistnämnda ort en
tvärförbindelse med norra stambanan komme till stånd, kunde tillmätas
något större värde för trupptransporter till en blifvande krigsskådeplats;
att
emellertid de nu påvisade militära fördelarna ej vore af sådan
art, att deras tillgodoseende i någon mån borde tillåtas föranleda åsidosättandet
af andra viktigare kommunikationsintressen; samt
att en undersökning af möjligheten att höja trafikförmågan hos
linjerna Falun—Orsa och Orsa—Sveg under vissa omständigheter syntes
vara af nöden.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Sträckan Sveg—Ströms vattudal—Näsbergs hållplats. Om den af
järnvägsstyrelsen förordade undersökningen för en genomgående längdbana
från Bohuslänska kusten till Sveg endast i fråga om linjen Orsa
—Sveg kunde äga något större militärt intresse, så vore detta däremot
desto mera fallet i fråga om linjen Sveg—Ströms vattudal—Näsbergs
hållplats, hvilken för försvaret af öfre Norrland hade en betydelse, som
näppeligen kunde öfverskattas, i hvilket afseende erinrades om den
ökade betydelse Norrbotten under de senaste årtiondena vunnit, en betydelse,
som förvisso ytterligare komme att stegras och hvarur äfven
de för öfre Norrlands försvar erforderliga åtgärderna med nödvändighet
komme att härflyta. Som den viktigaste af dessa åtgärder syntes utan
allt tvifvel byggandet af en för anfall från kusten fullt tryggad förstklassig
järnväg kunna betecknas; och syntes det vara en angelägenhet
af den allra största vikt, att en dylik järnväg komme till stånd så snart
sådant vore möjligt. Då järnvägsförslaget Sveg—Ström—Näsberg innebure
en, som det syntes, tillfredsställande lösning af denna viktiga försvarsfråga,
syntes de i samband med detsamma stående undersökningarna,
i motsats till undersökningen af linjen Bohuslänska kusten—Sveg vara
af sådan betydelse, att de utan dröjsmål borde verkställas.
Emellertid angåfve järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse
den 31 januari 1903 sin afsikt vara att, därest det begärda anslaget
för undersökningar blefve beviljadt, i första rummet låta utföra dessa å
sträckan Strömstad—Malung och först därefter utsträcka dem till linjen
Sveg—Ströms vattudal—Näsberg. Genom ett dylikt förfarande skulle
emellertid de förberedande undersökningarna för den enligt generalstabschefens
tanke viktigaste af alla nu föreliggande järnvägsfrågor
komma att undanskjutas till förmån för en järnvägsanläggning, hvars
ringa behöflighet för försvaret nyss påvisats och hvars nödvändighet
för de kulturella intressena ej syntes på ett öfvertygande sätt framgå
ur den föreliggande utredningen. Om, såsom man på grund af järnvägsstyrelsens
plan för undersökningarnas anordnande kunde hafva
skäl att förmoda, afsikten vore att i en framtid företaga själfva järnvägsanläggningen
i samma ordning som undersökningarna, vore det
fara värd t att, sedan linjen Bohuslänska kusten—Malung med en beräknad
kostnad af 34 miljoner kronor blifvit fullbordad, landets ekonomiska
kraft blifvit så hårdt anlitad, att hvarje tanke på realiserandet
af den för Norrlands såväl kultur som försvar så viktiga inlandsbanan
måste till en aflägsen framtid undanskjutas.
På grund af hvad sålunda framställts har chefen för generalstaben
anhållit:
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 48. 33
atti därest det af järnvägsstyrelsen begärda anslaget blefve beviljadt,
detta måtte, med ändring af järnvägsstyrelsens förslag till undersökningarnas
anordnande, ske pa sådant sätt, att detaljerad undersökning
af sträckan Sveg—Ströms vattudal—Näsbergs hållplats företoges,
innan motsvarande arbeten å linjen Strömstad—Malung komme till utförande,
samt
att, om den förstnämnda undersökningen gåfve vid handen, att den
norrländska inlandsbanan kunde byggas så, att dess trafikförmåga blefve
jämförlig med flertalet af statsbanorna i södra och mellersta Sverige,
den följande undersökningen äfven måtte omfatta möjligheten att uppbringa
trafikförmågan hos järnvägslinjerna Falun—Orsa och Orsa—
Sveg till motsvarande höjd.
Det sällspordt lifliga intresse, hvarmed frågan om en järnväg från
Bohusläns västkust till öfre Dalarne omfattats inom de landskap den
skulle genomgå och särskild! inom de trakter, som skulle komma att
utgöra banans omedelbara trafikområde, har sin närmaste förklaringsgrund
i det behof, dessa trakter äga af en gen utfartsväg till västerhafvet.
Men en dylik järnväg kan dessutom, efter hvad erfarenheten
flan liknande hall förut ofta visat, antagas komma att utefter hela sin
längd utbreda odling, där sådan saknas, och väcka till lif de möjligheter
till utveckling af handel, industri och andra näringar, som i vissa
af dessa pa tidsenligt förbindelser vanlottade och därför otillgängliga
trakter ännu hållas bundna, hvarjämte den därstädes trots nämnda brist
redan påbörjade verksamheten skulle kunna i vidsträcktare mån än nu
är fallet komma svensk företagsamhet till godo. Eu järnväg- med den
utsträckning som den ifrågasatta torde dock svårligen kunna komma
till stånd på enskild väg, och för öfrigt synes äfven dess stora fosterländska
betydelse och de allmänna intressen, som knyta sig vid en
dylik banas ^anläggande, fordra, att densamma, om den skall komma
till stånd, från början tages om hand af staten. Den första grundläggande
åtgärden eller en fullständig och detaljerad undersökning, som
innefattar en sakkunnig och opartisk utredning om den från det allmännas
synpunkt så väl som för de särskilda orternas intressen lämpligaste
hufvudriktningen af banan i dess olika delar, och på hvilken
undersökning sedermera frågan om anläggningens ändamålsenlighet i
dess helhet kommer att bero, bör således anordnas genom statens försorg.
I enlighet med denna uppfattning har äfven Kungl. Maj:t i frågans
tidigaste skede, med tillmötesgående af anhållan från enskilda personer,
Bill. till Rikad. Prot. 1904. 1 Sand. 1 Afd. 26 d lläft. 5
Departe
mentschefens
yttrande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
som visat sitt intresse genom tillskjutande af medel för ändamålet, bemyndigat
järnvägsstyrelsen att låta verkställa de förberedande okulära
undersökningarna, dock med uttryckligt förbehåll af obundenhet i afseende
å beredande af statsanslag till banans utförande. Resultatet af
dessa förberedande undersökningar måste betecknas såsom gynnsamt
och har äfven, såsom af det föregående framgår, föranledt framställningar
om en fullständig undersökning på statens bekostnad af den
ifrågasatta järnvägen.
Samtidigt därmed har tanken på banans fortsättning norrut trängt
sig fram. Förutom de mera lokala intressen, som äfven i denna dd af
landet måste rikta sig på ett underlättande af vidt skilda och i sin
utveckling nödtvunget efterblifna orters förbindelse med hvarandra och
på deras däraf beroende framåtskridande i kulturellt och ekonomiskt
hänseende, tillkommer bär den särskild! viktiga militära synpunkt,
från hvilken krafvet på anläggande förr eller senare af en inre järnväggenom
Norrland gjort sig starkt gällande. Hvad jag förut sagt om statens
förhållande till undersökning af en järnväg Dalarne—Bohuslän och dess
möjliga anläggande gäller naturligtvis i ännu högre grad om järnvägsförbindelsens
fortsättning genom det inre af landet upp till vår nordligaste
tvärbana.
På de skäl jag här framhållit och med stöd af hvad för öfngt
förekommit i detta ärende anser jag mig därför höra tillstyrka påbörjande
af åtgärder för en fullständig undersökning för en järnväg
mellan hamnplats å bohuslänska kusten och lämplig punkt i Dalarne
samt dess fortsättning genom Härjeådalen och Jämtland öfver Ströms
vattudal till statsbanan Gellivare—Riksgränsen.
Jag tillåter mig dock här betona, att genom en dylik på statens
bekostnad föranstaltad undersökning staten ingalunda får anses hafva
utfästa sig att såsom en omedelbar följd af denna förberedande åtgärd
äfven sätta i verket byggandet af en sådan bana. Efter min åsikt
måste nämligen i detta fall, såsom jag äfven förut antydt, undersökningens
uppgift tillsvidare blifva endast att lämna en ledning vid bedömandet
af frågan, huruvida en järnväg af den utsträckning som
ifrågasatts lämpligen bör af staten anläggas, om den därför erforderliga,
säkerligen högst betydande kostnaden motsvaras af landets
ekonomiska krafter och om anledning förefinnes därtill, att skälig afkomst
af järnvägen må kunna emotses.
Såsom af den föregående redogörelsen framgår, har behofvet af
förbättrade kommunikationer för Väster Dalarne med dess värdefulla
skogar och förutsättningar för en afsevärd stenindustri framkallat tan
-
Knuffl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 35
ken jämväl på anordnande af ett system af tvärbanor till norska trafikleder.
Ett dylikt system, hvaraf den af mig särskilt omnämnda järnvägen
mellan Orsa och Stöa synes hafva hunnit närmast sitt förverkligande,
kan onekligen erbjuda stora fördelar både i ekonomiskt och
strategiskt hänseende. Det kan dock, efter min mening, icke motsvara
den vida större betydelsen hos en järnväg, som genom åvägabringande
af en förening med stora sträckor af det öfriga landet
fastare tillknyter ifrågavarande landsdels ekonomiska förbindelser med
hela fäderneslandet och slutligen lämnar den beaktansvärda förmånen
af en under alla förhållanden obehindrad utfartsväg till västerhafvet.
Jag anser därför att, innan frågan om anordnandet af tvärbanor öfver
gränsen företages till pröfning, utredning bör verkställas rörande den
järnväg, som skulle gå uteslutande öfver svenskt område och hvarigenom
för öfrigt det förefintliga behofvet skulle i betydligt större utsträckning
tillgodoses. Först sedan en sådan utredning kommit till
stånd, blir det möjligt att tillförlitligt bedöma, huruvida de omförmälda
tvärbanorna böra komma till stånd och hvilken riktning de lämpligen
böra erhålla. Då emellertid medel åtminstone till något af dessa företag
redan lära finnas till förfogande, är det af vikt, att den nu ifrågasatta
utredningen ej fördröjes. Häri ligger äfven till en del anledningen,
hvarför jag anser, att denna undersökning bör börja med den södra
delen af järnvägen. För en sådan anordning af undersökningsarbetena
talar emellertid i än högre grad en annan viktig omständighet. Vid
bestämmandet af ordningen för de olika delarnas undersökning ställer
sig helt naturligt såsom därför afgörande den ordning, i hvilken själfva
järnvägen kan tänkas en gång böra byggas. I sådant afseende måste
man, efter min åsikt, taga hänsyn därtill, att den sydligare delen af
järnvägen, såsom betydligt kortare än delen norr därom, kräfver mycket
mindre kostnader. Dessutom förefinnes i de trakter den kommer att
genomskära redan ett ganska afsevärdt trafikbehof, som af förut nämnd
anledning kan förväntas tämligen snart visa stegring, och till följd
däraf har man anledning beräkna, att denna järnvägsförbindelse skall
nästan omedelbart lämna en någorlunda god afkastning.
I sådant afseende tillåter jag mig meddela några uppgifter, som
förekomma i den af ingenjören Winell i sammanhang med undersökningarna
gjorda trafikberäkningen, hvilken dock endast upptagit sådan
trafik, som har afseende på banans eget lokala trafikområde. Hänsyn
har äfven tagits till, att en del trafik komme att tillhöra andra järnvägs-
eller sjötrafikleder. Hvad beträffar godstrafiken, är densamma
upptagen till 352,780 ton med en inkomst af 2,229,200 kronor. Af de
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
varuslag, för livilka tillfredsställande specifikationer kunnat göras,
märkas såsom de viktigaste: trävirke 159,750 ton, trämassa 13,300 ton
torr och 31,600 ton våt, pappersved 20,000 ton, träkol 30,000 ton, ved
15.000 ton, papper 5,500 ton, sten 5,000 ton, stenkol 2,700 ton, råg,
hvete, korn 9,550 ton, hafre 6,590 ton, potatis och rotfrukter 5,260
ton, hö och halm 8,780 ton o. s. v. Persontrafiken beräknas lämna
en årlig inkomst af 257,000 kronor, hvartill kommer posttrafik med
49.000 kronor och andra inkomster (åkdon, djur m. in.) 61,000 kronor.
Sammanlagda inkomsten af trafiken å banans lokala trafikområde skulle
således enligt denna beräkning uppgå till 2,596,000 kronor om året.
Driftskostnaderna äro beräknade till 1,619,000 kronor om året, hvadan
den årliga nettobehållningen skulle utgöra 977,000 kronor. Om detta
belopp ökas med den beräknade inkomsten af den nya trafik, som genom
banan skulle tillföras de redan befintliga statsbanorna, eller 154,000
kronor, skulle totalsumman 1,131,000 kronor representera statens järnvägars
trafikvinst å den föreslagna banan. Denna vinst svarar mot
3,3 % af det till 34,000,000 kronor beräknade anläggningskapitalet,
Men utom den rena lokaltrafiken, som denna trafikberäkning afser,
skulle, enligt ingenjören Winells mening, kunna påräknas en betydande
trafik jämväl till och från andra områden, till hvilkas järnvägsnät banan
komme att mer eller mindre direkt anknytas.
Såsom allmänt omdöme uttalar därför ingenjören Winell, att goda
möjligheter finnas för, att tillfredsställande afkastning på det erforderliga
anläggningskapitalet skulle kunna vinnas.
Detta torde däremot knappast blifva förhållandet med inlandsbanans
nordligaste delar, hvilka, måhända med undantag af sträckningen
till Ström, antagligen för en mycket lång tid framåt skulle komma
att gifva en blott obetydlig inkomst, i förhållande till de dryga anläggningskostnaderna.
Jag tror då att, när det gäller ett järnvägsföretag
af denna vidtomfattande beskaffenhet, man bör med den största
försiktighet afväga de ekonomiska möjligheterna för dess förande till
ett lyckligt slut. Ehuru jag till fullo inser den stora betydelse, som
inlandsbanan i dess nordligaste delar äger för vårt försvar, och hvilken,
såsom chefen för generalstaben synnerligen starkt betonar, gör anläggningen
af dessa delar i första hand önskvärd, har jag dock funnit de
af mig angifna skälen för banans påbörjande söderifrån väga tyngre.
Med denna uppfattning anser jag nu allenast böra äskas anslag för
undersökning af sträckan Bohuslän—Sveg; och kan jag för min del gilla
den plan järnvägsstyrelsen för en sådan undersökning senast afgitvit,
Mot de kostnadsberäkningar, som vid den senast afgifna planen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 37
UPPSJ01''*8 för eu sådan undersökning, bär jag icke något att erinra,
likasom ej heller mot den föreslagna fördelningen af anslaget på de
för arbetet beräknade åren. Härvid tillåter jag mig dock foga några
upplysningar, som jag ansett mig böra inhämta från järnvägsstyrelsen.
Såsom af berörda arbetsplan framgår, har för detaljerad undersökning
af delarna Uddevalla—Lelången och Mailing—Brintbodarne—Mora—
Orsa—Sveg, i hvilka sträckor af en blifvande inlandsbana redan nu för
trafik öppnade eller under byggnad varande järnvägar kunna tänkas
komma att uppgå, beräknats samma belopp per kilometer, som för de
delar, där detta ej är fallet.
I afseende härå har nu järnvägsstyrelsen meddelat, att vid öfverläggning
mellan chefen för generalstaben och styrelsen angående, bland annat,
frågan om hvad som i tekniskt hänseende vore att iakttaga vid den af Kungl.
Maj:t anbefallda förberedande okulära undersökningen för inlandsbanans
sträckning mellan Ströms vattudal och lämplig punkt å Gellivarebanan, bestämts,
att maximistigningen icke borde öfverstiga 10 : 1,000, så vida brantare
stigning icke betingades af kostnadshänsyn, samt att minsta kurvradie
skulle vara 400 meter. I undersökningsförrättarnas redogörelse framhölles,
att brantare stigning än 10 : 1,000 ej synts någonstädes behöfva
användas och ej heller mindre kurvradie än 400 meter, utom vid en
enda plats, där en kurvradie af 300 meter af kostnadsskäl ansetts böra
ifrågasättas.
I den af civilingenjören Winell aflämnade redogörelsen för de af
honom på uppdrag af styrelsen under åren 1900—1902 verkställda undersökningarna
och utredningarna angående järnvägsförslaget Dalarne—
Bohuslän hade visserligen föreslagits att medgifva motlutningar af
12,5: 1,000 från Bohuslän till Dalarne — motlutningar från Dalarne till
Bohuslän ansågos ej behöfva öfverstiga 10 : 1,000 —- och kurvradier af
300 meter, men styrelsen hölle före, att för hela inlandsbanan borde i
tekniskt afseende gälla de förutsättningar, som uppställts för förenämnda
okulära undersökning mellan Ströms vattudal och Gellivarebanan.
Enligt hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvarade handlingar
hade de järnvägar, som kunde tänkas komma att uppgå i en blifvande
inlandsbana, längre stigningar, som vore brantare än 10: 1,000, och
minimikurvradier, sålunda:
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Uddevalla—Lelängens järnväg (smalspårig):
Stigning 16,67:1,000 — 3,350, 3,150, 2,700, 2,600, 1,050, 700 och
500 meter,
» 16,50 : 1,000 — 2,200 meter,
» 12 : 1,000 — 550 meter,
Minimikurvradie—180 meter;
Malung—Brintbodarne—Mora:
Stigning 16,67:1,000 — 5,360, 4,600, 1,500 och 700 meter,
» 12,5 : 1,000 — 1,600, 1,200, 1,200, 650 och 500 meter,
» ll,n : 1,000 — 2,500 meter,
Minimikurvradie — 300 meter;
Mora—Or sa:
Stigning 12,5:1,000 — 1,000, 700 och 550 meter,
Minimikurvradie — 400 meter;
Or sa—Sveg:
Stigning 14:1,000 — 17,300 (med ett horisontalplan vid ungefär midten
af lutningen på 450 meter), 9,000, 4,500, 1,200, 750, 700 och
700 meter,
Minimikurvradie — 400 meter;
Malung — Limedsforsens järnväg:
Stigning 12,5 : 1,000 — 1,000 och 500 meter,
Minimikurvradie — 600 meter.
Enär styrelsen, såsom nyss nämnts, ansåge, att inlandsbanan borde,
där ej kostnaderna lade allt för stora hinder i vägen, erhålla en maximistigning
af 10 : 1,000 och en minimikurvradie af 400 meter, måste utan
tvifvel, beträffande förenämnda järnvägar, omfattande undersökningar
utföras för att utröna, huruvida möjlighet förefunnes att erhålla nyssnämnda
maximistigning och minimikurvradie, och hade styrelsen därför
funnit det nödvändigt att vid upprättande af kostnadsförslag för undersökning
af inlandsbanan upptaga undersökningskostnaderna för dessa
delar af densamma till lika belopp som för banan i öfrigt, dock med
fråndragande af kostnad för okulärundersökning.
Skulle emellertid vid den okulära undersökningen Malung—Tran
-
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition .Y:o 48. 39
strand—Lillherrdal—Sveg visa sig, att denna linje är lämpligare än
linjen Malung—Brintbodarna—Mora—Orsa—Sveg, för hvilken till följd
af de å denna sträcka delvis redan färdigbyggda järnvägarna någon
vidare okulär undersökning icke påkallas, kommer naturligtvis detaljerad
undersökning af sistnämnda sträcka icke att äga rum, utan det därför
beräknade kostnadsbeloppet att användas för den i sådant fall i stället
erforderliga detaljerade undersökningen af förstnämnda sträcka.
Slutligen har löjtnanten L. Sparr på särskildt uppdrag under oktober
månad 1903 företagit okulärundersökning för framdragande af
inlandsbanan från Fiskarheden i Dalarne till Tönningsån i Härjeådalen,
och har hans redogörelse för denna undersökning blifvit mig tillställd.
Järnvägsstyrelsen, som på min anmodan yttrat sig jämväl härom,
framhåller, att redogörelsen uppgifvit, att den undersökta linjesträckningen
förutsatte en maximistigning af 16 : 1,000, men därvid tillagt,
att vid en detaljerad undersökning denna stigning möjligen kunde nedbringas
till 14 : 1,000, hvilket emellertid skulle medföra såväl förlängning
af stigningarna och banan i dess helhet som ock ökning af arbetena
å densamma. Som styrelsen på grund af beskaffenheten af de
undersökningsarbeten, som Sparr under senare åren utfört för styrelsens
räkning, icke tvekade att godtaga de resultat, till hvilka han
genom sin undersökning i förevarande afseende kommit, och följaktligen
för sträckningen Fiskarheden—Tönningsån skulle få räkna med
en afsevärdt brantare maximistigning än styrelsen, af förut anfördt
skäl, ansåge böra förekomma å den eventuellt blifvande inlandsbanan,
syntes det styrelsen icke förefinnas anledning att vid nu ifrågasatta
undersökning taga i betraktande sistnämnda sträckning. Skulle emellertid
Kungl. Maj:t finna godt förordna, att hänsyn därvid skulle tagas
till denna sträckning, kräfdes för okulär undersökning af densamma ett
belopp af 2,500 kronor.
Det synes mig emellertid icke heller vara skäl att för närvarande
utsträcka undersökningen äfven till denna af löjtnanten Sparr alternativt
ifrågasatta linjen.
I sitt första yttrande har järnvägsstyrelsen upptagit jämväl kostnad
för undersökning af landsvägar, som skulle anläggas utmed järnvägen,
där sådana vägar ej förut finnas; och liar utredning af det behof af sådana
vägar, som ur militär synpunkt förefunnes, jämväl verkställts And den
okulära besiktning af sträckan Näsberg—Ströms vattudal, som sistlidne
sommar verkställts. Då emellertid i detta sammanhang icke synes böra
förekomma frågan om andra vägar än de materialvägar, som för järnvägsbyggnadens
utförande äro af nöden, lär någon särskild post för
undersökning af landsväg icke böra beräknas.
40
Kung!,. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 48.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för verkställande af fullständiga undersökningar samt upprättande
af plan- och profil ritningar jämte kostnadsförslag för en normalspårig
järnväg mellan hamnplats å bohuslänska kusten och lämplig
punkt i Dalarne samt därifrån till Sveg i Härjeådalen, bevilja ett anslag
af 153,000 kronor och däraf på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp
af 93,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 18,000 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga närvarande ledamöter
tillstyrkta hemställan behagade Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle
proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Otto Croneborg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1904.
opaginerad Kontrollera mot PDF
vktangr
,Siikavu
So a reni
"Wvxiawj.
c,latun
%r\
\doju£nsLUJ
-
firfivuoirt*
K*bble$r
pert irn.\L^->''/
vw
imma
(A Sint
•claretS
.läeron&vi
varvat
''^^Xtormfnyj
\itorm
• n.Ju oval i
''fczojäf\i- /
AMrtj/Lkk#''y
t.Luol
XlLLLSm
i orOV l
Kktemi
lendojä)
asluspd
Stil eggok.
rnnkk
iov (torna
:Mcr&s
fenv Kciyrn
[leka^
jXklosktyfr
fåftyapcw
''Arva.
Wi7**\ ■• \ \
Kakk/tn.
lMStl ''
Svalna
Il17
il öppen
- uHo«a Ålkafj
-
\/Av\noo
{assa.
Markis
.15*tié! Pörtefj
saltar
Karda
t/Akie''
//{kisel
t. sun>
ITRÄS V<J
)ftiartg/t
[ripats
bårrem
Tiiristht
liera
1**
Warlctav
Turist
p^äUkpdlen.
fkr&fren.
iraure
uiitäauV
uirkavari
*Sotaur
>Bndknji
~T$olb*n}^\\—
Siska,
[Kl VARA
rasaJrsa.
j
Uttal''*
Ferras.t*00
>dWr)
Ko sk a.
VBada
igLerirrl
Xsurrlairkrr^jj
Koivukyh
rauslcL..
iVakriäs
ihedeh
JukkiC
SValpa/
uTRÄSK
\LttllW:.
Urnbugten
‘ <S>
IR09 >N
isimd,
Åberget
''dsks kap.
Urnfors
Stuoravare
/Bredrxl
Stfkorän
iSÄFVASl
uristandet
.SicLtvik,
Ijörkfors.
''Sandsele
(siläsmiole
r%V JuVbut
•ais ko Un
-
Ris ovare
Gibbmdkkvare
Skansm
y^dji''
Gratiös.
indérsön
\Jjngesdal
.^yVBjörVw altTVtt. ''J
\ ad^wsfory
T . JiönnbäckA
''rtsvare «=*
■''träsk\
Riribert
\YtterviJc
Stm näs
Aiaar
Sergbgt
Gård*
riberd
Syartlid
Ytterst.!
Åbacke
\aisbf*l
•Häst/''
ledbevL
ygxdofjållet
Siksele''
Höra. ''järn.
/V L}u‘S
-
ik* ^
}iJcanäs
Aseler
ualtfört.
Western
Lamfan
innäs
iränsel
vnakk Julp
11 e n
Jörn
rrnäs
driive-''''.
Stork ap t
isberg”
Tterstfors
Bångnäs
{usniarfEg^
%mSvanfors''
\rprs/ö
''t
lerqnäA
Varu trea
HELL!
utrasl
eiouwik
ivenäs
Ojjfänx) \
Jf Jm
r/rfsfra^
JfaJIavard
1 rån st
Skötgrund.
''ajtnet
ÅRudcfenihu
STRÅS*
förän
\bergs\
■Jongdncis kap:
attnet^
,Svar
Bjuröklubb
lens dt
innan
Sniäåatyca^.
.Kalh^odn\
''Testtir (lilnsfoh*. i V
''Z&kåjrOrrhfter^
,0/qnger
Unken
lodaholmen
lÄXOVSNOT
% Kåkafj.
Murffänct/
*Aor\»y»i
Uftydeä
\pälkaJ*lså
vekarbo da
|Platan
•stors
r Itfnjnrk
tåg svärm et
INAS
\ ''=>&=* -
r.uLirtn
\rnefqrs
9Eden \,
■vUrm
-
Stugujsjt
Offer/t t
\vyJne
CEFSJ<
ftöqé,
Sidens/i
jfandi
iahögÅ
>Natm.
S. Svedj,
yilÖrnt
‘STER5U
^ORVALLi
''V; ^
jfr Tryne* da
IINCCJ
WJBR
alCci/istiX
JWa4 c^n (iXÅiSd éa\ a <xn
,^xåvi X,o/f3A.toXövxoÅecÅvvolk yi'' YvCC £<Å-tiv<x-tc V^uwclm..
Skala 1:1500000
QaiitclpsoTodf.iir^dt
''VpOstJifthf1»''* 4,
\£p.htiiEn^
erfors
as ^ Fjäder ägg
■. f^ljlolmöri
I» vn9aan
ägo* p: ''$Orossgrtaui
''X *''
>-.• (ktadcnsivr,
JSTORRA BLADET.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SÖDRA BLADET
''jnrjcTr
Stugusjc
Arc.skutaÉ^^,
Y1
OlYerrJa
VttsUrtajutriåi
sfi-*, ^ £
sssubäg/s
(dörj**
SdseJrL- ''
yVortfyntiA i
ffjnrkJiöjdrn
’M&\s:
hriqér
CEFSJÖfl
''D~S
HALliÄND
Sidensji,
lorsmobron■
Horn ris
wviit»
lajahögs
1*65?
Störn&uis
ISTEF&UI
FÖRVÅLLA
1Bufmeiij.
]6n-jtfrysundsi
xvÄAmv
Dram)
n-iliri.
RA (2U NI
Y?*j! " 4^
»All k«1^"«5k
''°CK WTrL^-^3^^!
\s£±J2*r\ CASTSJl
-tyvjksfji
5£7(%S
r/is-dcM
\PILCR|]
iTyrLs&r
-
lALLIO
sådaLen,
NYHGM
l''< Sid, V-.V
‘jJifttåstöi
UtanxfQji
^onlNaäu
rusnei
iAcfc
iSanånäst
to/eJln)
S&brt
.MernjAn
»SAND
Wvvm^vv
lofsida
''usnfdal
i k''
x Ko fjällen
Vilsia
-
’a lJiiå.st''h>
mffa.sk
Teruzä.
CAR FSTA\
>SåP°
a^ÖNÄut;:
''■ÅnhoUm ustsle
JO^NVIO
\Här j k » a
yNyhanm
\uston
MELLAMSJO
''iätcUden.
\frummehalibff
;J}räiuii
"n tyskt),;
)«****:,
Frtmshsnnm
Jflttcken
i ruin sen
C?
iggbéFgtt,
»cv« ö!
Hägglmpd).
iPT‘jMAvber$\
'' ’ * \
Let sbo ■
*>tron, barka
refveråst
iutiepJatfholnuii
Hrdat
Friggembyl
\.tSa^iwu^
Storbo
Val stil).
[sen ,
1,näsvikLs?[5Ö
FORMA V»®* T
AND
Fti/turkcist
•icDrefbfi
Trrhtery
tfatu/,
VALLSTAf
''lårtffvind.
arbrä<
-gflsrf^y
Untorp
VA.a
■Tungsjöberj ^
^Grund/beUm.
Målltingsbor
Anneforsk
i Sryr.pärnåi
Y^gÅshvarf tf,
’ö»BLYBERa ''
ZK(i£t/''"nbrr<7
Wfa
-TfO
skna/p*^ T finsk, anvnnU
TOrsa
-
Funskr.o/fp
linjdwne
/ATJjNAS
ibeturvlits
tfa rast,-,
+
JtlWSEN
INMOSSEI
Karfjäll \\
VvJ
i\j*.*ynx
Leksand
IMYR A?''
i«i.„ y
.... ,v>»
K\.ay>$p/
Falun’
tifkaA
ILFKARI
- . •
an^/e/sfor
LENNHEDI
rse/ir
[meistdle,
jRöjdoset
\
i Hen esa
Jfyitsaru
[VAJERN
Ibödcrfors■
Oränt,
Pägsjöfori
ig|k
VlLfors''
ÖSTHi
SXfJaka itu
[Gusfd
Torirb•
■ERtfY
Föskrfbr.
AwWl
BJURFORB
''Hittan/JeFsSirs''
IGrlslplu
BJÖRNHYTTAI>
X>,
r;
"AACKSBtRCÄj
In Lista,
OFÖR!
CRANQJ^BErtC^,
Ao»shyt^
rundst s)
J- Hårlinge''
t Hrittnrnu
Kjnrsjötf
''•Ffif?1--BACKEN
BuUtåX
icsLAce
-
K »or.
Vtegt/
■tröst»
iltiruUlt
stmehol
■^“"TwBoger,
**?hu
.NORDANÖy
Virsbc
\doIfs7ar
t''.
lÅNÄSj
VtgdksFÅ r,MSH''
ddershobr,
''■ Öst/inåt,
''Las /• //.fl
vV-.VV.y^.
fPSTAl
pAarp /
-J^liitiliul
riisiintf
-
hr Fri.
•ottby
lesusti
iNOru»
Jlockht
‘rÖMSHoC^o
\Stciholm±
yrstör
''benceStörp''
fpRSHALl
HAlsbärA
''ifje.sUtcb, ^
ruta-ber
"k o k t FJ0 R S kV ;
<y ksillaA
iigsleär
iSHYTTR
Orunt
'' lss:''itn in. *
iTINEHAMI
VtTrhr/''S
WALASEN
3L Syring?
V:
oblidt:
tbrdaAL
FAOq&SBERc''
. J
an, sy, ■,,
''yjitM
lalarö
; ''te,
•Utia/ui
ellututsän
vts/ersbr
fXlsbodaT
SkvQahpliiT
yöÖQsn;,
T
Slnbo/|
.''Dalbo
iiSnebbmt.
''R1TST0F
/N BAGGE
XJ5v«;
OTTERBÄCKI
RibbiAs/cr
■ER SÄCK
SKYLLBER^
^rk^sA. K,''
''Notrad
[RSUNl
iXtq-hercfty, ''
öpC- Anden,
ärorna,
.Vanbyh
-
tHÖRMANNASRO
ÖRMOf
SKÖNN^J
luden. jv^Abofy^
^ “T /fen nneit i.
böste
•REllTKÖP
JOeöÅRoj
Hr", u!
MARjtSTAP
tafsa å
nnntu/d
iffartsö
,''bECEi
LÖSUND
''j^Cfc-rrb
farmor bni,
EMM^ass
•>priiiftarp
tenshi
''ttTkviVuniv^i
OOF^ERSTOR»
A«l
•‘G Frysa,rp
NORR!
Cyt/inge C''
htyffglékeir
•Jlusbvtjc
•sund
MOTALA.''
vfrWWl
•"ÄNt^FORS
VVuxci
Nedtill,,:
Tp&- ■
»RODOETj
°Hs)berp
^alvast
Rjnsstc
/stad
cy&us
FMTAkfRfr TV;
/»v ''ejUni
Åtvidaberc
tolf,.)
irbrnhn
Skära?
ifrån éu
fälsefal
■nvit >
• • A/.- •
Vatlebiu-ks
''CRENNA
INCELF
BÖRDFRI
•Flaska
°Flytth ''
ledsirrtt
inthah,
A’.MV!k''
FusfffP^
L ock arv v
BARBARI
ftraria.
iSkärrtaä
''.idhem.
rERVIK
iatidvi
lochNår
tölnlyclec.
(ARSRUll
Visby
YXEJN
LINPOMI
H5Ä
mMi
Wm\
Ur Kfells trams E es a tlas -
Gen. Stab. Itt. Anse
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.