Sök i Ratio Lex

Angående anslag för påbörjande af fullständiga undersökningar rörande den så kallade inlandsbanan

42 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:48, Angående anslag för påbörjande af fullständiga undersökningar rörande den så kallade inlandsbanan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 48.

1

N;o 48.

Kungi Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anslag för påbörjande af fullständiga undersökningar

rörande den så kallade inlandsbanan; gifven Kristiania

slott den 11 mars 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, för verkställande af fullständiga undersökningar samt upprättande

af plan- och profilritningar jämte kostnadsförslag för en normalspårig

järnväg mellan hamnplats å bohuslänska kusten och lämpligpunkt

i Dalarne samt därifrån till Sveg i Härjeådalen, bevilja ett anslag

af 153,000 kronor och däraf på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp

af 93,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda

belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna 18,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådig-ste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 d Haft. (N:o 48).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.

Ansökningar

om förberedande

undersökning

för

järnväg

Dalirno—Bohuslän.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg enten i statsrådet å

Kristiania slott den 11 mars 1904.

N är varande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Palander,

Westring och

von Friesen.

Departementschefen statsrådet Westring anförde:

Uti en den 11 maj 1900 till Knngl. Maj:t ingifven skrift anhöll

vice konsuln W. T. Lundgren i Strömstad jämte tio andra ledamöter

af Riksdagens Andra Kammare från Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs,

Värmlands och Kopparbergs län i underdånighet, att Kungl. Maj:t

täcktes uppdraga åt järnvägsstyrelsen att på sökandenas bekostnad låta

verkställa förberedande undersökningar och utredningar för en norinalspårig

järnväg, afsedd för tung trafik, från lämpligaste vid längdbanan

genom Bohuslän belägna station genom västra Dalsland och Nordmarks

härad till Åmot eller annan lämplig station å nordvästra stambanan

samt vidare därifrån genom Jösse, Fryksdals och Ålfdals härad till

Malung eller möjligen till Vansbro eller annan närbelägen station å

Mora—Vänerns järnväg. Därjämte förbundo sig sökandena att till

bestridande af de med ifrågavarande undersökningar och utredningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 3

förenado kostnader ställa ett belopp af 6,000 kronor till järnvägsstyrelsens

förfogande mot redovisningsskyldighet.

Efter det järnvägsstyrelsen däröfver afgifvit underdånigt utlåtande,

bemyndigade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 15 juni 1900 nämnda

styrelse att, sedan det af sökandena erbjudna belopp mot redovisningsskyldighet

ställts till styrelsens förfogande, låta verkställa de begärda

förberedande okulära undersökningarna och därmed sammanhängande

utredningar, till den omfattning nämnda belopp medgåfve; men förklarade

Kungl. Maj:t tillika, att det järnvägsstyrelsen sålunda gifna bemyndigande

att verkställa ifrågavarande undersökningar och utredningar

icke finge föranleda till antagande däraf, att anslag eller understöd i

annan form af statsmedel för utförande af den ifrågasatta järnvägen

skulle kunna påräknas.

Sedermera anmälde järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den

4 maj 1901, att bemälde Lundgren jämte nio andra ledamöter af Riksdagens

Andra Kammare från Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs

län, hvilka hos järnvägsstyrelsen anhållit, att omförmälda undersökningar

och utredningar måtte komma att omfatta jämväl frågan om

den föreslagna järnvägens förbindelse med lämplig exporthamn i Bohuslän,

förbundit sig att, då den sålunda ifrågasatta utsträckningen af undersökningen

i förening med upprättandet af alternativa förslag, där sådana

kunde å vissa sträckor blifva erforderliga, utan tvifvel komme att medföra

större kostnader än förut antagits, af medel, som Göteborgs och

Bohus läns hushållningssällskap, kommuner och enskilda för detta ändamål

anslagit, ställa till järnvägsstyrelsens förfogande ytterligare 5,000

kronor på samma villkor som förut lämnade 6,000 kronor. Med anledning

däraf hemställde järnvägsstyrelsen om bemyndigande för styrelsen

att, sedan det af sökandena erbjudna beloppet mot redovisningsskyldighet

ställts till styrelsens förfogande, låta ifrågavarande undersökningar

och utredningar, till den utsträckning samma belopp medgåfve, omfatta

jämväl den ifrågasatta järnvägens förbindelse med lämplig exporthamn

i Bohuslän.

Denna järnvägsstyrelsens underdåniga framställning blef af Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 24 maj 1901 bifallen under enahanda

förklarande som i nådiga brefvet den 15 juni 1900.

Värmlands läns landsting har sedermera uti en af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i nämnda län med underdånig skrifvelse den 26

september 1902 öfverlämnad skrift, jämte meddelande att förberörda

förberedande undersökningar och utredningar, hvilka blifvit genom järn
-

Ansökningar

om fullständig

undersökning

för järnväg

Dalarno—Bohuslän.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

vägsstyrelsens försorg verkställda och afslutade, lämnat för förslagets

genomförande gynnsamma resultat, samt att tiden torde vara inne för

vidtagande af de fullständiga och detaljerade undersökningar och utredningar,

som för frågans vidare fortgång vore af nöden, i underdånighet

anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, så snart ske kunde, låta verkställa

fullständiga undersökningar med uppgörande af plan- och profilritningar

samt kostnadsförslag för en normalspårig järnväg mellan lämplig punkt

i Väster Dalarne och hamnplats å bohuslänska kusten.

Uti denna ansökning har landstinget anfört, att landstinget med

afseende på frågan, huruvida den föreslagna järnvägen skulle komma att

för Värmlands län vara behöflig och befordra länets ekonomiska utveckling,

hölle före, att en dylik järnväg med direkt och gen förbindelseled

till svensk hamn vid västerhafvet utan tvifvel måste komma

att i högst väsentlig mån befrämja uppkomsten af industriella anläggningar

äfvensom jordbrukets utveckling inom stora trakter af länet och

dymedelst bidraga därtill, att de utvecklingsmöjligheter, af hvilka de af

järnvägen berörda trakter vore mäktiga, kunde komma svensk företagsamhet

tillgodo. Därtill komme, att denna järnvägsanläggning sannolikt

skulle afhjälpa det rådande missförhållandet, att befolkningen

i gränstrakterna mot Norge ständigt minskades, bvarjämte nämnda

trakter, som för närvarande hade sin lättaste förbindelseled med Norge,

skulle i följd af den ifrågasatta kommunikationsleden komma att närmare

bindas till länet och fosterlandet.

Därefter hafva uti en till Kungl. Maj:t ingifven, i september

1902 undertecknad skrifvelse landshöfdingarne i Göteborgs och Bohus,

Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gäfleborgs län jämte tolf

ledamöter af Riksdagens Första och Andra Kammare äfvensom åtskilliga

andra personer gjort framställning i enahanda syfte som Värmlands läns

landsting samt därvid anfört hufvudsakligen följande:

Dalsland, Värmland och Dalarne behöfde en nu saknad järnvägsförbindelse

dels med Bohuslän och dels sinsemellan uti de delar, som närmade

sig norska gränsen, hvarigenom dessa för närvarande splittrade och

otillgängliga områden skulle sättas i stånd att, med tillgodogörande af

rika naturliga resurser i skogar, vattenfall, mineralfyndigheter m. m., framvisa

en mycket betydande industriell verksamhet jämförd med den, som

kunnat börjas i trots af de svårigheter, hvilka brist på tidsenliga kommunikationer

vållade.

Den första och största synpunkten, som vid detta järnvägsföretags

bedömande måste göra sig gällande, vore den fosterländska och natio
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o dB. 5

nalekonomiska fördel, som läge däri, att genom företagets realiserande

svenskarna skulle så att säga vara herrar i eget lins och det inre landets

exportkällor stå i förbindelse med en hela året om öppen isfri

hamn, belägen på svenskt område. Betydelsen däraf vore alltför i ögonen

fallande för att tarfva någon vidare utläggning.

Den ekonomiska utvecklingen förutsatte en mera oafbruten förbindelse

med afnämare i utlandet än den, som ägde rum utefter Sveriges

östra kust, hvars hamnar en alltför stor del af året vore stängda af is.

Om således detta behof af en ny utfartsväg öfver svenska västkusten

till utlandet gjorde sig gällande äfven för de delar af mellersta och

norra Sverige, hvilka redan ägde järnvägsförbindelse med Bottniska

viken och farvattnen söder därom, måste behofvet af sådan järnvägskommunikation

vara ännu större för västra hälften af mellersta och

norra Sverige i de på järnvägar vanlottade delar, som med sökandenas

framställning afsåges. Genom nådigt bifall till ansökningen skulle alltså

öppnas utsikten till erhållande af kortaste förbindelsen med västerhafvet

och dess viktigaste handelsplatser, oberoende af de inflytanden, som

väderleks- och andra förhållanden eljest kunde utöfva.

Betydelsen af den ifrågasatta järnvägen vore emellertid icke inskränkt

till handelsförbindelserna med utlandet, utan framträdde äfven

på annat sätt. I två till 1902 års Riksdag afgifna motioner hade den

virkeskvantitet. af kvistar, stubbar och rötter, hvilken nu såsom värdelös

i brist på järnvägskommunikationer måste kvarlämnas på våra skogsmarker,

anslagits till 16 millioner kubikmeter, motsvarande ett bränslevärde

af nära 5 millioner kubikmeter stenkol, alltså mer än hela importen

af denna artikel, hvartill ytterligare måste läggas, att kvarlämnandet

af detta affall vore till hinder och skada för nya kulturer. Den

förlust, som bristen på järnvägsförbindelse sålunda förorsakade, drabbade

äfven staten för dess där belägna stora skogsdomäner, hvilkas årliga

afkastning och värde genom den föreslagna banan skulle ökas med

högst betydliga belopp, öppnandet af nya järnvägsförbindelser hade

enligt mångårig erfarenhet kunnat åstadkomma öfverraskande resultat

i upplifvande af handel, industri och andra näringar, folkökning, höjda

egendomsvärden och motverkande af emigration. Detta hade tillfullo

insetts i de bygder, där ifrågavarande bana skulle gå fram, och desammas

befolkning hade därför visat sitt intresse för saken genom tillskjutande

af medel till den skedda förberedande undersökningen.

Det gällde dock här icke en lokalbana, ty långt större vore de intressen,

som därmed vore förknippade. Äfven om det skulle blifva

s. 6 Kontrollera mot PDF

Ansökning

om järnvägsanläggning

Sveg—Ströms

vattudal.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

möjligt att på enskild väg åstadkomma byggandet af järnvägen —

hvilket dock icke vore tänkbart — vore banans fosterländska betydelse

likväl så afgjord, att det måste ligga i statens intresse att alltifrån

början taga saken om hand för att få företaget utfördt på sådant sätt,

att därmed nära förenade statsändamål blefve fullt tillgodosedda jämväl så,

att, när tiden därför vore inne, banans fortsättning och utvidgning af

dess trafikområde kunde ske för vinnande af allt stöi''re allmänna syften.

Slutligen påpekades den stora betydelse ur försvarssynpunkt en Norrlands

inlandsbana utan gensägelse måste äga.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län uti

underdånig skrifvelse den 15 december 1902 gjort framställning om

anläggning af järnväg från Sveg i Härjeådalen till Ströms vattudal

och därvid yttrat följande:

Ehuru det måste erkännas, att såväl den år 1882 öppnade tvärbanan

genom Jämtland som den norrut från Bräcke framdragna norra

stambanan varit af ovärderlig nytta för länet, kunde dock icke förnekas,

att de blott till någon del förmådde fylla länets behof af järnvägar.

Det funnes nämligen inom länet ansenligt stora områden, som helt och

hållet vore i saknad af detta vår tids yppersta samfärdsmedel. Sådant

vore förhållandet exempelvis med allra största delen af länets norra

fögderi och med provinsen Härjeådalen, hvilken ännu icke ägde en

enda kilometer järnväg. Vid jämförelse mellan Jämtlands län och de

sydligare länen funne man ock, att det förstnämnda vore mycket vanlottad

med afseende å järnvägar. Under det att Jämtlands län sålunda

med en areal af 50,972,38 kvadratkilometer år 1900 hade järnvägar

af endast 359 kilometers längd, funnes vid samma tid i de sju

sydligaste länen — de tre småländska, de två skånska samt Hallands

och Blekinge — med en sammanräknad areal af 52,152 kvadratkilometer

tillsammans 3,548 kilometer järnvägar, eller nära tio gånger

mera än inom Jämtlands län, ehuru arealen vore föga större än dettas.

Det läge i öppen dag, att bristen på tidsenliga kommunikationer

skulle verka i hög grad hämmande på utvecklingen i vidsträckta bygder

inom länet. Till följd af denna brist kunde dessa nämligen blott

i ringa mån tillgodogöra sig de naturtillgångar, som funnes inom dem,

och de hade oöfvervinneliga svårigheter att bekämpa under sin täflan

med andra med kommunikationer bättre tillgodosedda orter. Och likväl

funnes inom många bland nämnda bygder stora utvecklingsmöjligheter,

hvilka måhända till största delen vore och förblefve ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 7

dödt kapital, som kunde göras fruktbringande först, när järnvägar framdragits

genom dessa bygder.

Ehuru järnvägar sålunda vore mycket behöfliga inom åtskilliga

orter af länet, syntes dock framför andra böra komma i åtanke en järnväg

från Sveg i Härjeådalen — ändpunkten för den under anläggning

varande Orsa—Svegs järnväg — till den jämtländska tvärbanan

samt vidare norrut till Ströms vattudal. Eu sådan järnväg skulle nämligen

med hvarandra förbinda vidt skilda orter inom länet, hvilka nu

saknade dylik förbindelse, samt underlätta deras samfärdsel sins

emellan och med länets enda stad och viktigaste affärscentrum, hvilken

ock vore säte för länets högsta administrativa, juridiska och militära

myndigheter. Men förutom de rent lokala intressen, som därigenom

skulle på bästa sätt tillgodoses, funnes ett för vårt land ännu viktigare

skäl för en sådan banas framdragande, nämligen den omständigheten,

att densamma skulle utgöra första länken i den för Norrlands försvar

så utomordentligt viktiga så kallade inre järnvägen genom Norrland.

Åtskilliga försök hade gjorts för att på enskild väg få till stånd någon

del af den nu omnämnda järnvägen, men de hade alla strandat på

omöjligheten att anskaffa för ändamålet erforderliga medel.

Vid sadant förhållande funne Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som ansåge denna för länet och landet i dess helhet viktiga fråga icke

kunna längre undanskjutas, sig böra i underdånighet påkalla Kungl.

Maj:ts bistånd för företagets bringande till stånd. Om man toge hänsyn

till saväl de tungt vägande militära skälen för den inre järnvägens

anläggande som ock den mycket stora betydelse, samma järnväg skulle

hafva för främjande af utvecklingen af en eftersatt vidsträckt landsdel,

syntes det väi icke kunna anses förmätet att begära statsmakternas

bistånd för denna järnvägs åstadkommande.

Med afseende å den tilltänkta järnvägens sträckning mellan Sveg

och tvärbanan funnes en af civilingenjören E. Hildebrand år 1895

afgifven berättelse om en af honom verkställd okulär undersökning.

För banans sträckning norr om tvärbanan funnes undersökningar gjorda

af. majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren W. Prinzencreutz för

linjen Östersund—Lit och af ingenjören J. Danielsson för en linje Krokom

Lit—Hammerdal och Ström. Samtliga dessa undersökningar hade

gifvit vid handen, att järnväg utan svårighet kunde framdragas genom

de nämnda orterna.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som jämväl uttalat sig i fråga om

den tilltänkta järnvägens sträckning samt meddelat statistiska uppgifter

s. 8 Kontrollera mot PDF

Järnvägsstyrelsens

underdåniga

utlåtande

don

31 ianuari

1003.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

rörande länet och upplysningar angående dess odlingsmöjligheter, har

slutligen anhållit, att Kungl. Maj it täcktes hos Riksdagen göra

framställning om anläggande på statens bekostnad af eu järnväg från

Sveg till den jämtländska tvärbanan och vidare norrut mot Ströms

vattudal för att sedermera kunna forsättas till lämplig punkt på Gellivarebanan.

I anslutning till Kungl. Majits befallningshafvandes förenämnda

underdåniga skrifvelse har landshöfdingen i Jämtlands län uti en till

chefen för civildepartementet ställd skrifvelse af den 16 januari 1903

bemött de anmärkningar, som från vissa håll gjorts beträffande södra

delen af den i berörda underdåniga skrifvelse föreslagna järnvägen

och hvilka grundats därpå, att vid förslagets uppgörande icke tagits

hänsyn till förbindelsen mellan denna och eu tilltänkt inre järnväg

från Dalarne till bohuslänska kusten.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 31 januari 1903 har

järnvägsstyrelsen, med tillkännagifvande att de i berörda nådiga bref

den 15 juni 1900 och den 24 maj 1901 omförmälda förberedande undersökningar

och utredningar för järnvägsanläggning Dalarne—Bohuslän,

hvilka styrelsen hade uppdragit åt civilingenjören Erik Winell att

verkställa, blifvit afslutade, och att berättelse däröfver blifvit af Winell

till styrelsen ingifven, till en början redogjort för hufvudresultatet

af de utaf Winell verkställda undersökningarna angående järnvägens

sträckning.

Såsom järnvägens slutpunkt vid bohuslänska kusten hade af Winell

ifrågasatts Strömstad eller alternativt Uddevalla, hvilket alternativ

dessutom afsåge att öfver Smedberg å längdbanan genom Bohuslän

sätta Lysekil i förbindelse med den föreslagna järnvägen Dalarne —

Bohuslän i närheten af Ödeborgs station å Uddevalla—Lelångens järnväg,

hvarigenom dels fördelar särskild! för Bohusläns fiskeriidkande

befolkning skulle vinnas i liknande mån som om Strömstad blefve järnvägens

slutpunkt, dels tillfälle beredas de inre landsdelarna att begagna

sig af de i vissa fall för sjöfarten gynnsammare förhållanden, som

Lysekils hamn hufvudsakligen med afseende å isförhållandena möjligen

skulle kunna erbjuda framför Göteborg eller Uddevalla. Med Strömstad

såsom slutpunkt vid kusten skulle, enligt hvad Winell tänkt sig,

järnvägen å sträckan från Strömstad till Skee station å längdbanan

genom Bohuslän sammanfalla med järnvägen Strömstad—Skee samt

från sistnämnda punkt framdragas, under åtskilliga af terrängen

betingade krökningar, förbi Valex, Äng, norr om Bohlsjöarna, Långe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

vall och Tegen till trakten af Gesäters kyrka samt vidare därifrån genom

Vedbo härad i Dalsland till Eds station å Dalslands järnväg. Från

Ed _ skulle linjen fortsätta omkring en mil till trakten af sjön Grann.

Därifrån och till närheten af Karlanda kyrka förelåge tre alternativa

sträckningar, nämligen en väster och två öster om sjön Lelången.

Enligt det västra alternativet skulle järnvägen passera Torrskogs

kyrka, Lennartsfors bruk och Fölsbyn. De öster om Lelången föreliggande

alternativen, som framginge förbi Billingsfors och Bengtsfors,

sammanfölle å sträckningen till Gustafsfors bruk, hvarifrån det ena

löpte förbi Blomsjöarna och ett stycke söder om Fölsbyn anknötes med

det västra alternativet, under det att det andra fortginge förbi Årjeng

till närheten af Karlanda kyrka, hvarest det förenade sig med

öfrig» två alternativ. Från Karlanda skulle järnvägen dragas väster

om Järnskogs kyrka till den å nordvästra stambanan belägna stationen

Åmot. Ifrån denna plats skulle järnvägen med af terrängförhållandena

nödvändiggjorda betydande krökningar framdragas genom Gunnarskogs,

Gräsmarks och Lekvattnets socknar i hufvudsakligen nordostlig riktning

till Torsby vid Frykensjöarnas norra ända. Norr om Torsby

blefve järnvägens läge i väsentlig mån beroende utaf valet af anknytningspunkt

med Mora—Vänerns järnväg, hvilken anknytningspunkt

Winell tänkt sig förlagd antingen till Malungs station eller till trakten

af Fors, beläget omkring 1 mil ofvanför Malung vid den påbörjade

förlängningen Malung—Limedsforsen af Mora—Vänerns järnväg. Uti

förra fallet eller med Malung såsom anknytningspunkt hade undersökts

två alternativ, det ena gående från Torsby i hufvudsakligen ostlig

riktning till trakten af Ekshärads kyrka och därifrån följande Klarälfvens

dalgång till Stackerud samt vidare upp efter Halgåns och Kölans

dalgångar förbi Näsberg, Lisskogsåsen, Glimsjön och Vallsjön till

Malung, och det andra gående från Torsby norrut förbi Vägsjöfors till

närheten af Norra Ny kyrka samt därifrån ned genom Klarälfvens

dalgång^ med öfvergång af Klarälfven vid Torp och vidare till trakten

af Halgå nedlagda bruk, där förening med nyssnämnda alternativ vore

afsedd att äga rum.

För det fall att järnvägen skulle anknyta vid Fors, skulle densamma

antingen, såsom fallet vore beträffande det förra af sistnämnda

alternativ, framdragas från Torsby mot Ekshärads kyrka och därifrån,

med ^öfvergång öfver Klarälfven vid Kårebol, i Klarälfvens och Femtåns

dalgangar samt vidare söder om Bredsjön, öster om Petsjön och väster

om Nissången till Fors eller ock framgå från Torsby till Klarälfvens

Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 AJd. 26 d Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

västra strand i närheten af Torp, hvarefter järnvägens sträckning skulle

norrut sammanfalla med det sist anförda alternativet.

Med Uddevalla såsom slutpunkt vid kusten skulle järnvägen upp

till närheten af Bengtsfors begagna sig af Uddevalla—Lelångens järnväg,

som borde med förbättrande af lutnings- och krökningsförhållandena

samt förändring af inledningen till Uddevalla ombyggas till normalspårig.

Från Bengtsfors och vidare upp genom landet skulle linjen

sammanfalla med den från Strömstad fortlöpande och antaga på de

olika sträckorna samma alternativa lägen som denna.

Winell hade därjämte uppgifvit, beträffande lutningsförhållandena,

att maximimotlutningen från Dalarne icke behöfde öfverstiga 1 : 100,

men att det torde blifva nödvändigt att i motsatt riktning använda

sådan lutning af 1 : 80, och, vidkommande minsta krökningsradie, att

sådan af 300 meter icke torde kunna undvikas.

Järnvägsstyrelsen har därefter yttrat sig beträffande de i förut

omförmälda underdåniga skrivelser begärda fullständiga undersökningar

för en järnväg Dalarne—Bohuslän. För denna järnväg hade enligt

styrelsens förmenande särdeles kraftigt talande skäl blifvit af sökandena

anförda och skulle järnvägen, framdragen något längre norrut genom

Dalarne än förslagsstäliarne tänkt sig, för ett lämpligt tillgodoseende utaf

öfre Dalarnes skogstillgångar vara af väsentlig betydelse och kunna

uppställas som alternativ till andra järnvägsförslag, framkomna i samma

syfte men gående ut på att medelst tvärbanor förbinda öfre Dalarne med

norska trafikleder. Då behofvet af tidsenliga kommunikationer ovedersägligen

vore i de ifrågavarande trakterna mycket stort och berörda järnväg

torde vara af framstående betydelse ej blott för vidkommande

trakterna utan äfven för landet i dess helhet, ansåge styrelsen, att de

begärda undersökningarna borde så snart ske kunde genom statens försorg

och på dess bekostnad verkställas, hvadan styrelsen i underdånighet

tillstyrkte bifall till sökandenas i detta afseende gjorda framställning.

Förutom nu föreliggande järnvägsförslag Dalarne—Bohuslän hade

det för tillgodoseende af de förenämnda trakternas behof af förbättrade

järnvägskommunikationer jämväl ifrågasatts dels att anordna ett system

af tvärbanor från dessa trakter till norska trafikleder — bland sålunda

projekterade järnvägslinjer märktes sträckningarna Orsa—Elverum,

å hvars svenska del, Örsa—Stöa, ansökan om koncession förelåge,

Orsa—Haelsjön—Flisen, Malung—Södra Finnskoga—Flisen, Malung—

Kongsvinger, Åmot—Mysen samt den koncessionerade järnvägen Malung

—Limedsforsens utsträckning till Flisen eller Elverum — dels ock att

utveckla bibanenätet till redan befintliga svenska banor särskilt Mora

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 48.

—Vänerns järnväg och Bergslagernas järnvägar. Då det gällde att

bestämma, hvilken af de tre sålunda ifrågasatta lösningarna af berörda

trakters järnvägsfråga, som vore ägnad att bäst fylla de kraf, hvilka

näringslifvets utveckling i afseende på jordbruk och skogshandtering

jämte därmed sammanhängande industri uppställde, ville styrelsen, i

likhet med ingenjören Winell, såsom sin bestämda öfvertygelse framhålla,

att sådan lösning just vore den, som järn vägsförslaget Dalarne—Bohuslän

innebure, hvaremot de båda andra ifrågasatta lösningarna syntes

resultera uti trakternas större eller mindre beroende af med enskilda

affärsintressen, svenska eller norska, förbundna järnvägar.

Ehuru vederbörande sökande angifvit den stora betydelsen af ifrågavarande

järnväg Dalarne—Bohuslän, ansåge sig dock styrelsen böra

närmare framhålla följande mera beaktansvärda fördelar, hvilka, på sätt

ingenjören Winell jämväl anfört, vore med en dylik järnväg förbundna

och som bestode däruti,

att ortsbefolkningen tillskyndades större möjligheter att kunna på

ett för densamma tillfredsställande sätt ordna sin skogshandtering, hvarigenom

skogsvärdet komme att ökas och den förnämsta grunden häfvas

till den vanvård af de enskildas skogar i motsats till de bolag tillhöriga

skogar, hvilken faktiskt flerstädes å berörda trakter vore rådande

och ofta blifvit i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser

påpekad;

att det gåfves mycket afsevärda odlingsmöjligheter, hvilka under

nuvarande förhållanden ej kunde komma till sin rätt;

att genom den industriella rörelse, som en järnväg i allmänhet

framkallade, bereddes en stegrad afsättning, till fromma för jordbruk

och boskapsskötsel, å själfva orten af dessa näringars produkter, hvarjämte

den lättade förbindelsen med andra trakter bidroge till ökandet

af den för jordbruket välbehöfliga varuomsättningen med andra landsdelar

;

att tillgodogörandet af öfriga naturtillgångar och uppkomsten af

andra industrier än dem, som afsåge förarbetning eller förädling af

skogsprodukter, underlättades såväl på grund af de ökade transportmöjligheterna

som ock i följd af den genom den lifligare rörelsen ökade

penningetillgången;

att genom förslagets förverkligande det inre landets exportkällor,

särskildt västra Dalarnes — detta betydande område med dess vidsträckta

och värderika skogar och förutsättningar för utveckling äfven

inom stenindustrien — skulle bringas i omedelbar förbindelse med svensk

hamnplats, hvarigenom dels exporten, som för närvarande visade en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. 3£aj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

stark tendens att gå öfver Norge till gagn för det norska intresset, ock

inflytandet i dessa rent svenska bygder kunde bevaras åt Sverige och

dels gränstrakterna mot Norge, bvilka nu både sin lättaste samfärdsel

med Norge, beredas tillfälle att fastare tillknyta sina ekonomiska förbindelser

med det egna fäderneslandet;

att för det betydande bohuslänska fisket ställdes i utsikt nya direkta

handelsförbindelser med det inre landet;

att, då ifrågavarande trakter ägde rikedom på skog, hvars för

kolning m. m. lämpliga affallsprodukter och hvars virke af smärre

dimensioner för närvarande icke kunde i saknad af tidsenliga kommunikationer

komma till användning, samma produkter och virke skulle

kunna i väsentlig mån tillgodogöras; samt

att genom de ökade tillfällen till arbetsförtjänst å orten, som inträdde

på grund af den stegrade rörelsen och jordbrukets förbättrade

ställning, folkmängdens tillväxt i dessa trakter kunde väntas ökad och

emigration förminskas.

Till följd däraf att ett definitivt bestämmande af den ifrågasatta

järnvägens Dalarne—Bohuslän slutpunkt i sistnämnda landskap med

nödvändighet förutsatte fullständiga utredningar af ej mindre förhållandena

vid de utmed bohuslänska kusten belägna hamnar, dit järnvägen

kunde tänkas utmynna och hvilka saknade eller vore mycket

ofullständigt utrustade med sådana anordningar, som vore enligt nutidens

kraf erforderliga, då frågan gällde en för stor export- och importrörelse

afsedd hamn, än äfven kostnaderna för dessa hamnars försättande

i sådant skick, att de kunde fullt motsvara med dem för sådant fall

afsedda ändamål, måste enligt styrelsens förmenande nu ifrågaställda

undersökningar omfatta jämväl dylika utredningar beträffande hamnarna

vid Strömstad, Lysekil och Uddevalla.

Då det vidare syntes kunna förutsättas att, om järnvägsförslaget

Dalarne—Bohuslän blefve förverkligadt, denna kommunikationsled komme

att förr eller senare utsträckas norr om Malung såsom utgörande första

länken i den för landet så utomordentligt viktiga s. k. inlandsbanan,

samt det funnes anledning antaga att, därest hänsyn toges till nämnda

fortsättning norrut, järnvägen borde framdragas mera västligt än förhållandet

skulle blifva, om Malung eller någon annan af förslagsställarne

ifrågasatt plats förutsattes som slutpunkt, hölle styrelsen före, att berörda

undersökningar borde utsträckas till Sveg, hvilken plats en s. k.

inlandsbana torde under alla förhållanden komma att beröra.

Enär, därest Uddevalla skulle befinnas böra väljas såsom slutpunkt

för järnvägen i fråga — i hvilket fall Göteborg genom förmedling af

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition N;o 48.

13

längdbanan genom Bohuslän sannolikt blefve kommunikationsledens

hufvudsakligaste export- och importhamn — järnvägen syntes kunna

framdragas i samma sträckning som den befintliga enskilda smalspåriga

järnvägen Uddevalla—Lelången, och en eventuell undersökning för ofta

nämnda järnvägs fortsättning norr om Malung eller Fors eller annan

lämplig plats till Sveg kunde gifva vid handen, att för denna fortsättning

eu eller flera af följande enskilda järnvägar med normal spårvidd

behöfde tagas i anspråk, nämligen: järnvägen Malung—Brintbodarne—

Mora, tillhörande Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag, och järnvägen

Mora—Orsa, hvilka båda banor vore öppnade för allmän trafik, samt de

under anläggning varande järnvägarna Orsa—Sveg och Malung—Limedsforsen,

syntes uppdrag böra lämnas åt styrelsen att i sammanhang med

de angifna undersökningarna verkställa utredning af kostnaderna dels

för förvärfvande åt staten af förenämnda enskilda järnvägar dels för

ombyggande till normalspårig järnväg af Uddevalla—Lelångens järnväg

dels för erforderliga kompletteringar och förbättringar af ej mindre

sistnämnda järnväg än äfven öfriga till allmän trafik upplåtna bansträckor

dels ock för fullbordande af järnvägarne Orsa—Sveg och Malung—

Limedsforsen. Förenämnda uppdrag syntes styrelsen jämväl böra omfatta

nödiga trafikberäkningar för bedömande, så vidt möjligt vore,

af kommunikationsledens ekonomiska bärkraft äfvensom — under förutsättning

att järnvägen, där den framdroges i trakter, som saknade

landsväg, ansåges kräfva anläggning af sådan — undersökning för

byggande af landsväg alternativt mellan Transtrand och Lillherrdal samt

mellan Fogelsjö och Sveg, tillhopa omkring 13 mil.

På grund åt hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen

att, därest Kungl. Maj:t skulle finna godt att i anledning af de nu

ifrågavarande underdåniga framställningarna uppdraga åt styrelsen att

gå i författning om verkställande på statens bekostnad af fullständiga

undersökningar samt om upprättande af plan- och profilritningar

jämte kostnadsförslag för en normalspårig järnväg mellan lämplig punkt

i Dalarna och hamnplats å bohuslänska kusten, Kungl. Maj:t täcktes

i nåder förordna, att detta uppdrag jämväl måtte få omfatta de utredningar

angående hamnförhållanden samt angående kostnaderna för

förvärfvande åt staten af förenämnda enskilda järnvägar och för komplettering

m. m. af samma järnvägar äfvensom de trafikberäkningar

och den utsträckning af undersökningarna till Sveg, hvilka blifvit af

styrelsen omförmälda.

Vidkommande kostnaderna för berörda undersökningar m. m. funne

styrelsen, med hänsyn till ovissheten för närvarande om, huru många

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

alternativa sträckningar, som för frågans fullständiga utredande måste

i detalj undersökas och kostnadsberäknas samt medelst plan- och profilritningar

åskådliggöras, det möta mycket stora svårigheter att kunna

med säkerhet uppgifva dessa kostnader. Emellertid hade styrelsen

approximativt beräknat desamma sålunda:

för detaljerad undersökning för normalspårig järnväg mellan bohuslänska

kusten och Sveg, inberäknadt de alternativa sträckningar, som,

såvidt nu kunde bedömas, ansåges kunna ifrågakomma, omfattande

omkring 1,090 kilometer å 150 kronor ..................... 163,500 kronor,

för förenämnda utredningar rörande enskilda järnvägarna

Uddevalla—Lelången, Malung—Brintbodarna

—Mora, Mora—Orsa, Orsa—Sveg samt Malung—

Limedsforsen .......................................................................

för utredning rörande hamnarna i Strömstad, Uddevalla

och Lysekil ...........................................................................

för trafikutredningar ..................................................................

samt för undersökning för landsväg mellan Transtrand

och Lillherrdal samt mellan Fogelsjö och Sveg

omkring 130 kilometer å 70 kronor ...........................

10,000

30,000 »

6,000 d

9,100 3)

tillhopa 218,600 kronor

eller i afrundadt tal 220,000 kronor.

Sedan styrelsen sålunda yttrat sig i fråga om den föreslagna järnvägen

Dalarne—Bohuslän, hvilken enligt styrelsens åsikt borde utgöra

första länken i den stora förbindelseled, som man tänkt sig skola framdragas

från bohuslänska kusten genom landets inre delar upp till Gellivarebanan

eller till någon strax söder om Luleälf belägen punkt å

stambanan genom öfre Norrland, har styrelsen vidkommande Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes i Jämtlands län underdåniga framställning

rörande järnväg från Sveg till Ströms vattudal i underdånighet anfört

följande.

Som berörda järnväg, hvilken vore afsedd att utgöra en del i den

för Norrlands försvar betydelsefulla s. k. inlandsbanan, skulle komma

att genomskära vidsträckta trakter af vårt land, hvilka vore efterblifna

i den ekonomiska utvecklingen bland annat i väsentlig mån på grund

af bristen på tidsenliga kommunikationer, men hvilka ägde afsevärda naturliga

rikedomar i skogar och vattenfall, ansåge styrelsen, på de

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande anförda skäl, att järnvägen i

fråga borde genom statsmakternas försorg åstadkommas. Då emeller
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

tid frågan om denna järnväg icke torde vara så utredd, att densamma

kunde omedelbart för Riksdagen framläggas, funne sig styrelsen för närvarande

sakna anledning att tillstyrka nådigt bifall till den af Kung!.

Maj:ts befallningshafvande i berörda underdåniga skrifvelse den 15 december

1902 gjorda hemställan.

Med hänsyn därtill att det syntes vara af stor vikt, att frågan om

anläggning af den s. k. inlandsbanan icke undanskötes, men detta förutsatte,

att plan för arbetenas å banan bedrifvande under en längre

följd af år blefve snarast möjligt uppgjord, anhölle styrelsen, att

Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt styrelsen att på statens bekostnad

låta verkställa detaljerade undersökningar och kostnadsberäkningar för

normalspårig järnväg från Sveg i Härjeådalen till tvärbanan genom

Jämtland och därifrån norrut mot Ströms vattudal samt vidare till

lämplig punkt på Gellivarebanan eller alternativt med anslutning till

stambanan genom öfre Norrland strax söder om Lule älf äfvensom

i samband därmed erforderliga trafikberäkningar och undersökningar

för landsväg mellan Dorotea och Näsberg.

Enligt de sträckningar, som ifrågasatts, skulle järnvägen framgå från

Sveg antingen i nordlig riktning till Rätan eller i en mera västlig sträckning

förbi Linsälls kapell och Wemdalen till Rätan samt däiåfrån förbi

Åsarnes kapell till Svensta. För fortsättningen från denna plats förelåge

två alternativ, det ena väster om Storsjön till Mattmars station å

tvärbanan genom Jämtland och det andra öster om samma sjö till

Brunflo station å nämnda tvärbana, hvilka två alternativ förenade sig vid

Gisselås. Därefter vore linjen afsedd att framdragas till Ström antingen

väster eller öster om Russjön. Från Ström skulle järnvägen

framgå antingen förbi Åsele eller öfver Dorotea och söder om Volgsjön

till Dalasjö, där de båda alternativen sammanlöpte. Härifrån skulle

linjen framgå förbi Storsele och Stensele samt vidare öfver Råstrand

till Tjäderträsket. För järnvägens fortsättning från sistnämnda plats

vore ifrågasatta två alternativ, det ena i nordlig riktning utefter Malån

och norr om Afvaviken och Långträsket till Östra Jerfojaure samt det

andra förbi Öberget och söder om Afvaviken och Långträsket antingen

till Östra Jerfojaure, där förening ägde rum med sist beskrifna alternativ,

eller ock i nästan rak ostlig sträckning mot Degerbäcken till

Hednorets station å stambanan genom öfre Norrland. Från Östra Jerfojaure

skulle linjen fortsätta norr om Malmesjaure öfver Stenträsk till

Vuolerim samt därifrån antingen söder om Porsiforsen till trakten af

Murjeks station å Gellivarebanan eller till Näsbergs hållplats å samma

bana.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.

Hvad anginge kostnaderna för sistberörda undersökningar och beräkningar,

hade styrelsen, som åberopade hvad som anförts, då det

gällde att bestämma kostnaderna för de föreslagna undersökningarna

för järnvägen Dalarne—Bohuslän, uppskattat desamma sålunda:

för detaljerad undersökning för banan från Sveg till tvärbanan

genom Jämtland med alternativ öster och väster om Storsjön omkring

260 kilometer å 150 kronor.................................................. 39,000 kronor,

för detaljerad undersökning för banan från sagda

tvärbana till Gellivarebanan i närheten af stationen

Murjek eller mötesplatsen Näsberg jämte alternativ

sträckning från Storafvan öfver Arvidsjaur till punkt

å stambanan genom öfre Norrland strax söder om

Lule älf omkring 1,140 kilometer,

däraf 350 kilometer å 150 kronor 52,500 kronor

och 790 » » 200 » 158,000 » 210,500 »

för trafikutredningar......................................................... 8,000 »

och för undersökning för omförmälda landsväg omkring

550 kilometer å 100 kronor..................................... 55,000 »

tillhopa 312,500 kronor,

eller i rundt tal 315,000 kronor. För jämförelse erinrade styrelsen,

att kostnaden för den af Kungl. Maj:t anbefallda undersökning för

järnvägen mellan Morjärv och Karungi by i Karl Gustafs socken uppgått,

oafsedt kostnaden för landsvägsundersökning, till omkring 140

kronor per kilometer, vid hvilket förhållande och då något topografiskt

kartarbete uti erforderlig skala och med angifvande af en större mängd

höjder på sjöar in. m. icke förelåge beträffande en afsevärd del af de

trakter, ifrågavarande inlandsbana skulle genomgå, i följd hvaraf systematiskt

planlagda och noggrannt genomförda barometriska höjdbestämningar

måste genomföras för sådana trakter, styrelsen ansett sig böra

upptaga eu kostnad af 150 kronor per kilometer för sträckningen från

bohuslänska kusten till gränsen mellan Västerbottens och Norrbottens

län samt af 200 kronor per kilometer för återstående sträckningen.

Såsom af ofvanstående framginge, skulle alltså för undersökningarna

för den ifrågaställda s. k. inlandsbanan erfordras ett belopp af

535,000 kronor.

I detta sammanhang ansåge sig styrelsen böra framhålla det beaktansvärda

önskemålet, att för undvikande af de mycket stora olägenheter,

hvilka oafvisligen blefvc en följd af tidtals forcerande och tid
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

tals i det närmaste afstannande af statens järnvägsbyggnader, plan för

dessa byggnaders bedrifvande under en längre följd af år uppgjordes

o. fastställdes. Bland de olägenheter, som sålunda uppstode under

perioder af forceradt järnvägsbyggande, syntes de liufvudsakligaste vara

följande.

Det blefve icke möjligt att anskaffa befäl i tillräcklig mängd med

de kvalifikationer, som vore erforderliga, utan måste i flertalet fall ledningen

af arbetena — ej sällan mycket viktiga sådana — anförtros

åt unga ingenjörer nästan omedelbart, efter det de afslutat sina studier

vid högre tekniskt läroverk. Dessa ingenjörer, hvilka visserligen ofta

besutte mycket goda teoretiska kunskaper, saknade själffallet den praktiska

erfarenhet, som vore oafvisligen nödvändig för att på ett ändamålsenligt

och ekonomiskt sätt leda arbeten af ifrågavarande slag.

Hvad nu anförts. gällde i tillämpliga delar beträffande underbefälet

såsom underingenjörer och schaktmästare in. fl. Icke heller kunde det

anskaffas erforderligt antal arbetare, utrustade med önskvärda egenskaper.

Därest det. forcerade järnvägsbyggandet inträffade under för

landet gynnsamma industriella konjunkturer, såsom fallet varit under

de närmast förflutna åren, blefve stigningen uti arbets- och materialprisen

sådan, att för normala förhållanden uppgjorda kostnadsförslag

fullständigt förrycktes med påföljd, att dessa förslag blefve i tal och

skrift hänförda till »felräkningar».

Hvad därefter anginge de hufvudsakligaste olägenheterna af en

afsevärdare . inskränkning i järnvägsbyggandet, kunde dessa angifvas

bestå däruti, att ej mindre större delen af det förut använda arbetsbefälet,

livilket under årens lopp förvärfvat mycken god praktisk erfarenhet,

än äfven järnvägsarbetare uppgående till flera tusental måste

afskedas, och skedde, såsom nu vore förhållandet, sådan inskränkning

vid en tidpunkt, då till följd af tryckta konjunkturer kännbar arbetsbrist

vore rådande, funnes för allra störstå delen af detta befäl och

dessa arbetare icke annan utväg än att utom fosterlandets gränser söka

sm utkomst.

Äfvenledes och med hänsyn till rådande ovisshet om och när ett

återupptagande af järnvägsbyggnadsverksamheten i större omfattning

kunde komma att inträffa, uppstode den olägenheten, att större delen

af den arbetsredskap, som varit behöflig för det forcerade järnvä°’sbyggnadsarbetets

bedrifvande och hvars anskaffande varit förenadt med

afsevärda kostnader, måste realiseras för jämförelsevis obetvdlma

belopp. J ö

Samtliga nu framhållna olägenheter, som skulle blifva en oafvislig

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 d Haft. 3 &

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Ansökning

rörande järnvägens

Dalarne

—Bohuslän

slutpunkt vid

kusten.

Ansökning

angående don

norra banans

sträckning

genom Arvidsjaurs

socken.

Okulär

undersökning

af järnväg

från Ströms

vattudal till

statsbanan

Boden—Riksgränsen.

Kling}. Maj-.ts Nåd. Proposition No 48.

följd af ett icke planmässigt bedrifvande af järnvägsbyggnader för

statens räkning och som delvis utöfvade ett högst menligt inflytande

på landet i dess helhet, syntes styrelsen emellertid kunna undanrödjas,

om, med nödig hänsyn till landets förmåga att bära kostnaderna för

de nya järnvägsbyggnader, hvilka, så vidt nu kunde bedömas, borde

genom statens försorg utföras, det uppgjordes en på noggranna undersökningar

grundad plan för dessa järnvägsbyggnaders utförande att

tillämpas under en längre följd af år.

Uti en den 27 mars 1903 till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva

å kommunalstämmor utsedda ombud för en del af Orusts och Lane

häraders kommuner — under framhållande, bland annat, att ingen

annan plats vid den bohuslänska kusten i så hög grad ägde betingelser

för att blifva en lämplig slutpunkt för eu järnväg Dalarne—Bohuslän

som den på västra kusten af Orust belägna Ellös hamn samt att en

järnvägsförbindelse med denna hamn skulle för fiskerirörelsens utveckling

vid västkusten vara af den största betydelse — i underdånighet

anhållit, att blifvande undersökningar rörande nämnda järnvägsanläggning

jämväl måtte omfatta Ellös hamn samt utredning i samband därmed

verkställas angående mellersta Bohusläns skärgårds behof af samfärdsförbindelser

och dess utvecklingsmöjligheter.

Vidare hafva ombud för Arvidsjaurs socken i eu den 4 maj 1903

till chefen för civildepartementet ingifven skrift uttalat socknemännens

förhoppning om den snara tillkomsten af en inlandsbana genom öfre

Norrland, hvilken icke blott ur försvarssynpunkt vore högeligen önskvärd,

utan äfven skulle blifva af den mest afgörande betydelse för hela

den framtida utvecklingen af den landsända, som af en sådan bana

skulle beröras; och hafva ombuden bland de olika förslagen till banans

sträckning genom Arvidsjaurs socken förordat sträckningen från Skellefte

älf öfver Afvaviken snedt igenom socknen med anknytning till Gellivarebanan

vid eller i närheten af Murjeks station.

Sedan därefter chefen för generalstaben hos chefen för landtförsvarsdepartementet

gjort framställning om utförande af förberedande

rekognosceringsarbeten rörande viss sträcka af ifrågavarande, så kallade

inre järnvägs fortsättning från Ströms vattudal till lämplig punkt å

. statsbanan Boden Riksgränsen, har Kungl. Maj:t genom särskilda

nådiga beslut den 26 juni och den 8 juli 1903 förordnat bandirektören

vid statens järnvägar H. K. Groth, baningenjören vid statens

järnvägar, löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren Hj. Fogel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

marek, kaptenen vid generalstaben H. L. de Champs och löjtnanten

vid generalstaben L. Lilliehöök att under 1!)03 års sommar å tid

och i enlighet med de närmare föreskrifter, som af järnvägsstyrelsen

och chefen för generalstaben bestämdes, företaga förberedande okulär

undersökning af den ur militär och teknisk synpunkt fördelaktigaste

sträckning för en järnväg mellan Ströms vattudal och lämplig punkt å

statsbanan Boden—Riksgränsen.

Efter det den sålunda anbefallda undersökningen verkställts, hafva

järnvägsstyrelsen och chefen för generalstaben med underdånig skrifvelse

den 20 nästlidne januari till Kungl. Maj:t öfverlämnat en af

undersökningsförrättarne till järnvägsstyrelsen ingifven, af kartor åtföljd

redogörelse för resultatet af undersökningen, hvaraf följande här

torde böra framhållas:

Vid valet af den ifrågavarande järnvägslinjens utgångspunkt från

Gellivarebanan hade särskild hänsyn måst tagas till den erforderliga

öfvergången af Lule älf, som i denna trakt vore mycket djupt nedskuren

mellan betydande strandhöjder och endast på några få ställen

erbjöde någorlunda lämplig öfvergångspunkt för en järnväg. Med anledning

däraf hade tanken på utgång från Gellivarebanan vare sig vid

Nattavara eller plats i närheten af denna station eller vid Murjeks station

måst öfvergifvas, och hade såsom utgångspunkt för järnvägen valts

Näsbergs håll- och mötesplats, hvilken ansetts för ändamålet mest lämplig

bland de punkter, som med hänsyn till de tekniska och militära krafven

på järnvägen kunnat ifrågakomma. Från Näsberg utginge den undersökta

hufvudlinjen först i nordvästlig och sedan i sydvästlig riktning till

södra ändan af Altajaure och vidare utmed Lule älfs östra strandsluttning

till Afvaudden, hvarest linjen öfverginge Lule älf vid Porsiforsens

öfre ända. Härifrån skulle linjen framdragas i hufvudsakligen västlig riktning

förbi Vuollerim och Sjellarim och norr om Ali-Kadnejaure, tills den

med en svängning omkring foten af Sotaivare fjäll antoge den hufvudriktning

åt syd-sydväst, som sedan allt framgent utan några synnerligen

stora afvikelser bibehölles. Pite älf skulle järnvägen öfvergå vid Plassakårtje

och Skellefte älf vid en mellan Uddjaure och Storafvan belägen

plats omkring 2 kilometer söder om Kasker. Järnvägen skulle inkomma

i Västerbottens län något norr om Arresjaure samt, följande Vindelälfvens

östra strandsluttning, passera omkring 1,5 kilometer sydost om

Sorsele kyrka och därefter vid öfra ändan af Blattnickselet öfvergå

Vindelälfven. Vid södra spetsen af Stor-Uman skulle järnvägen korsa

landsvägen från Stensele omkring 4 kilometer från kyrkoplatsen samt

öfvergå Ume älf vid en fors, belägen 5 kilometer söder om älfvens ut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

flöde ur Stor-Uman. Efter att 2 kilometer väster om Dalasjö by hafva

korsat landsvägen till Vilhelmina, skulle linjen följa utmed Ångermanälfvens

östra strandsluttning till den 3 kilometer norr om Råsele by

befintliga Meseleforsen, hvarest järnvägen skulle öfvergå nämnda älf

för att sedermera framkomma till Dorotea kyrkoplats. Sedan järnvägen

passerat gränsen till Västernorrlands län, skulle den öfvergå Tåsjöälfven

i närheten af Hoting, inkomma i Jämtlands län sydost om Lilla Källvattnet

och framdi-agas söder om Flåsjön vid Löfberga samt öster om

de tämligen betydande höjderna Svartåsen, Libacken och Kvarnberget

för att slutligen, på ett afstånd af 508 kilometer från utgångspunkten

vid Näsberg, framkomma till Ströms vattudal vid Ulriksfors, hvarest

vattendraget vid sitt utlopp ur Russfjärden erbjöde lämplig öfvergåugspunkt

för järnvägens fortsättning söderut.

För järnvägens framdragande från trakten söder om Pite älf in

emot Vilhelmina hade förutom sträckningen öfver Kasker undersökts

en östligare linje öfver Afvaviken med anslutning till hufvudlinjen vid

Gubbergets östra sluttning eller vid Lilla Grundsjön. Likaså hade det

varit föremål för undersökning, huruvida järnvägen från Löfberga lämpligen

kunde dragas väster om Svartåsen, Libacken och Kvarnberget till

Strömsund. Vid jämförelse mellan de olika sträckningarna hade det

dock visat sig, att de nu angifna alternativen, utom det att de skulle

medföra afsevärd vägförlängning, jämväl vore i tekniskt hänseende

mindre fördelaktiga än hufvudlinjen. Linjen öfver Kasker erbjöde ock

ur såväl militär som ekonomisk synpunkt afgjorda fördelar framför den

östligare sträckningen.

Terrängen, där järnvägen skulle framgå, vore i allmänhet särdeles

gynnsam, och torde lutningsförhållandet ingenstädes behöfva öfverstiga

10 : 1,000, under det att mindre kurvradie än 400 meter blott på en enda

plats, nämligen vid öfvergången öfver Lule älf, syntes böra ifrågasättas.

Banvallens bildande kräfde dock afsevärda arbeten å en del trakter,

särskildt vid Lule älf, där ansenliga jordflyttningsarbeten erfordrades.

Jordmånen vore mestadels mycket stenbunden, hvarjämte de mossar

och vattensjuka ängar, hvaröfver järnvägen till väsentlig del måste

framdragas, nästan utan undantag hade obetydligt djup och stenig

botten. Tillgången å dugligt ballastgrus syntes, såvidt vid den verkställda

undersökningen kunnat utrönas, å vissa delar af linjen vara

tämligen begränsad. För öfvergången af de större vattendragen erfordrades

i allmänhet broar af rätt betydande längd, men syntes, om ock

kostnaderna däraf påverkades, brobyggnaderna, med undantag för Lule

älf, icke bereda några afsevärda svårigheter, enär deras höjd merendels

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 21

skulle blifva tämligen obetydlig och god byggnadsgrund allestädes kunde

erhållas.

Efter att hafva omnämnt de landvägsanläggningar, som ur militär

synpunkt skulle kräfvas i samband med järnvägens tillkomst, hafva

undersökningsförrättarne slutligen yttrat sig i fråga om kostnaderna för

uttorande af fullständig undersökning med tillhörande kartor, ritningai

och kostnadsberäkningar för järnvägen, och hafva dessa beräknats till

omkring 70,000 kronor, hvilket belopp, om jämväl ofvan angifna alternativa

sträckning öfver Afvaviken samt ännu eu antydd linje skulle

undersökas, borde ökas med sammanlagd! 43,000 kronor.

Innan jag går att vidare yttra mig angående ifrågavarande iärnvägsplaner,

torde jag böra i korthet redogöra för hvad som förekommit

i ett med järn vägsförslaget Dalarne—Bohuslän i viss mån sammanhängande

ärende angående sökt koncession å järnvägsanläggning med normal

spårvidd från Orsa till Stöa vid gränsen mellan Sverige och

Norge, hvarifrån järnvägen på norskt område skulle fortsättas till Elverums

station å Hamar-Trondhjemsbanan.

I den underdåniga koncessionsansökningen, hvilken den 3 juni

1901 till Kung!. Maj:t ingafs från verkställande direktören för Dala—

Hälsinglands järnvägsaktiebolag kaptenen W. Bäckström, ordförandena

i Orsa, Sårna, Transtrands, Wåmhus och Ålfdalens socknars kommunalstämmor,

ordföranden och vice ordföranden i Söderhamns stadsfullmäktige

m. fl. personer i Kopparbergs och Gäfleborgs län, hafva sökandena^

anfört, att det sedan lång tid tillbaka försports en liflig önskan

att få till stånd en mellanriksbana från Söderhamn öfver Orsa och Ålfdalen

till Norge, hvarest Elverums järnvägsstation ansetts bäst lämpa

sig till ändpunkt för banans norska del. Utom befintlig järnväg därifrån

åt norr till Trondhjem och åt väster till Håmär, vore järnväg

beslutad att byggas från Elverum till Flisens station, hvarifrån en bredspårig

järnväg vore färdig till Kristiania. Af den ifrågasatta mellanriksbanans

svenska del funnes redan järnväg från Söderhamn öfver

Bollnäs till Orsa, sa att endast sträckan Orsa—Stöa återstode till en

längd af 113 kilometer, därför kostnaderna enligt ett sedermera ingifvet

kostnadsförslag för järnvägen beräknats till 4,595,000 kronor.

Vid sammanträde, inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Köpparbergs

län för afgifvande af yttrande rörande den ifrågasatta järnvägen,

hafva tillstädeskomna sockenombud och enskilda personer nästan

enhälligt förklarat sig anse järnvägen skola blifva af nytta och betydelse

för de delar af länet, som densamma skulle komma att genom
-

Ansökning om

koncession å

järnväg

Orsa—Stöa.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.

löpa; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län, som

vant af samma åsikt, tillstyrkt koncessionsansökningen.

Däremot hafva, med undantag af chefen för generalstaben, som ur

uteslutande militär synpunkt förordat ansökningen, och chefen för fortifikationen,

samtliga öfriga i ärendet hörda myndigheter — nämligen

stadsfullmäktige i Göteborg, Vänersborg, Karlstad och Gafle, Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Värmlands

och Gäfieborgs län samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

järnvägsstyrelsen — afstyrkt bifall till koncessionsansökningen. Åt

de enskilda järnvägsförvaltningar, som i ärendet yttrat sig, hafva

dels Dala—Hälsinglands järnvägsaktiebolag, med hänsyn till den ökade

trafikinkomst bolagets järnväg såsom en del af den föreslagna mellanriksbanan

skulle tillföras genom densammas tillkomst, förordat ansökningens

beviljande, dels ock Orsa—Härjeådalens och Stockholm—

Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag förklarat sig icke hafva

något att erinra mot att ansökningen bifölles, hvaremot Mora—Alfdalens,

Mora—Vänerns, Bergslagernas och Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag ansett

koncessionsansökningen icke böra beviljas.

Bland de skäl af mera allmänt intresse, som anförts till stöd

för den ifrågavarande koncessionsansökningens afstyrkande, torde i

främsta rummet böra framhållas det ogynnsamma inflytande järnvägen

ansetts komma att utöfva på den svenska handeln i förhållande till

den norska. Den rika utveckling i kommersiellt och industriellt hänseende,

som genom den nya järnvägen säkerligen komme att uppstå

inom Väster Dalarne, skulle nämligen till väsentlig del icke komma

det egna landet till godo. Alstren från dessa trakters vidsträckta

skogar och sannolikt uppblomstrande stenindustri komme med all säkerhetsmått

hufvudsakligen vinna afsättning i Norge eller exporteras öfver

norsk hamn, och såsom en följd däraf komme äfven importen till Väster

Dalarne att söka sig väg öfver Norge. Ett stort och viktigt handelsområde

inom landets gränser skulle således afskilja^ från det öfriga

landet och detta torde ur nationalekonomisk synpunkt vara så betänkligt,

att endast synnerligen tvingande omständigheter kunde, försvara en

anordning, som skulle hafva ett dylikt förhållande till följd.

Vidare har det påvisats, att betydelsen af att genom ifrågavarande

järnväg åstadkomma en transitoled från hamn vid Osteisjön till

Kristiania i afsevärd mån skulle minskas däraf, att densamma komme

att bestå af ej mindre än tre olika banor inom Sverige och två inom

Norge. T.

Slutligen har det framhållits, att en järnväg, som satte Väster

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kuiifjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 23

Dalarne i omedelbar förbindelse med det norska järnvägsnätet, skulle

såväl inverka menligt på en dol närbelägna, i förlitande på bestående

förhållanden anlagda järnvägar, som ock väsentligen försvåra åvägabringandet

af en förbättrad farled mellan Vänern och Kattegat samt

omintetgöra eller åtminstone för längre tid undanskjuta möjligheten att

åstadkomma den ur allmänt och lokalt intresse synnerligen viktiga

järnvägsförbindelsen Dalarne—Bohuslän, hvilken skulle kunna i större

utsträckning än Orsa—Stöabanan tillgodose äfven Väster Dalarnes

behof af utfartsvägar.

Hos Kungl. Maj:t har jämväl gjorts underdånig framställning om

anläggande af en statsbana från Murjeks järnvägsstation öfver Jokkmokk

till Qvikkjokk, och har såsom stöd för denna framställning anförts, att den

föreslagna järnvägen skulle komma att genomlöpa trakter med synnerligen

rik tillgång på såväl malmer som vattenkraft. De utvecklingsmöjligheter,

som denna landsdel ägde, kunde emellertid icke med fördel

tillgodogöras, förrän den erhållit förbättrade kommunikationer, särskildt

en järnväg med nu ifrågavarande sträckning. Om den föreslagna

järnvägen komme till stånd, skulle dess tillvaro otvifvelaktigt snart

nog gifva anledning till uppkomsten af en industri, hvilken kunde

förväntas blifva både ekonomiskt och socialt af välgörande betydelse ej

blott för de trakter, som närmast komme att af densamma beröras,

utan jämväl för landet i dess helhet.

Järnvägsstyrelsen, som erhållit nådig befallning att i detta ärende

afgifva yttrande, har i underdånigt utlåtande den 7 nästlidne januari

hemställt att, då ännu icke vore afgjordt, huruvida den ifrågasatta

inlandsbanan mellan Ströms vattudal och lämplig plats å Boden—Riksgränsen

komme till stånd, än mindre hvilken sträckning densamma

skulle erhålla, ifrågavarande underdåniga framställning för närvarande

icke måtte föranleda någon åtgärd.

Sedan jag från järnvägsstyrelsen begärt uppgift, huruvida kostnaderna

för förberörda af styrelsen ifrågasatta järnvägsundersökningar

icke kunde nedbringas, har styrelsen, till närmare belysning af det i

styrelsens underdåniga skrifvelse den 31 januari 1903 framställda kostnadsförslag

och de förutsättningar, från hvilka detsamma utgått, uti den

13 februari 1904 afgifven skrifvelse meddelat, att styrelsen, med erfarenhet

därom att af en eller annan anledning påyrkades, att äfven andra

alternativa sträckningar än dem, som föreliggande undersökningsplaner

upptoge, skulle undersökas och kostnadsberäknas, ansett sig böra i sitt

Framställning

angående anläggande

af

statsbanan

Mur j ek—

Qvikkjokk.

Järnvägsstjv

relsens nya

kostnadsberäkningar

för

undersökningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.

förberörda förslag upptaga kostnaderna för fullständig undersökning

samt upprättande af plan- och profilritningar jämte kostnadsförslag för

en normalspårig järnväg å ifrågavarande sträckning från Bohuslän till

öfre Norrland icke obetydligt högre, än styrelsen skulle hafva gjort,

om kostnadsförslaget endast varit ämnadt att afse de sträckningar, som

undersökningen enligt siyrelsens förslag förklarats böra omfatta.

Om undersökningskostnaderna finge beräknas under förutsättning,

att detaljerad undersökning, kostnadsförslag samt plan- och profilritningar

fordrades endast för sådana sträckningar, hvilka styrelsen genom

föregående okulära undersökningar funnit böra föredragas, hölle styrelsen

före, att den detaljerade undersökningen med kostnadsförslag

samt plan- och profilritningar kunde utföras för 125 kronor per kilometer,

hvarjämte den föregående utförligare okulära undersökningen

finge antagas kräfva 12 kronor per kilometer.

I sammanhang därmed ville styrelsen framhålla, att, om undersökning

af andra än nyssnämnda sträckningar komme att erfordras,

kostnaderna därför måste täckas antingen med medel, som Kungl.

Maj:t i hvarje särskild! fall skulle vilja anvisa, eller genom de personers

försorg, som påkallat undersökningen.

Under berörda förutsättning hade styrelsen beräknat kostnaderna

för järn vägsundersökning m. m. sålunda:

Detaljerad undersökning Strömstad—Lelången, Uddevalla—Ödeborg—Lelången

och Lysekil—Ödeborg,

250 kilometer å 125 kr................................................. kr.

Okulär undersökning Lelången—Malung med alternativer,

520 kilometer å 12 kr........................................... »

Detaljerad undersökning Lelången—Malung, 310 kilometer

å 125 kr................................................................... »

Okulär undersökning Malung—Transtrand—Lillherrdal

— Sveg, 230 kilometer å 12 kr.................................... »

Detaljerad undersökning Malung—Brintbodarna-- Mora

—Orsa—Sveg, 220 kilometer å 125 kr................... »

Okulär undersökning Sveg—Ströms vattudal med alternativer,

550 kilometer å 12 kr.................................... »

Detaljerad undersökning Sveg—Ströms vattudal, 340

kilometer å 125 kr......................................................... »

Detaljerad undersökning Ströms vattudal—Näsberg

Transport kr. 155,600

31,250

6,240

38,750

2,760

27.500

6,600

42.500

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

25

Transport kr. 155,600: —

med alternativer vid Dalasjö och Mårdsjön, 560

kilometer å 125 kr. ......................................................... » 70,000: _

Hamnutredningar ........................................................................ » 30,000: —

Trafikutredningar äfvensom vissa utredningar angående

en del enskilda järnvägar ........................................... ■» 24,000: _

summa kr. 279,600: —

eller afrundadt till » 280,000: —

Den minskning i kostnader, som styrelsen sålunda förmenade

kunna beräknas, finge, beträffande sträckningen från gränsen mellan

Västerbottens och Norrbottens län till linjens ändpunkt i norr sin förklaring,

utom af nyssnämnda nya beräkningsgrund, jämväl däraf, att

vid den okulära undersökning, som för utrönande af den ur militär och

teknisk synpunkt fördelaktigaste sträckning för en järnväg mellan

Ströms vattudal och lämplig punkt å statsbanan Boden—Riksgränsen

bandirektören Groth m. fl. efter nådigt förordnande under sommaren

år 1903 företagit, och hvarom undersökningsförrättarne utarbetat

förberörda redogörelse, det blifvit utrönt, att terrängförhållandena å

förstnämnda sträckning vore betydligt gynnsammare, än man före berörda

undersökning haft anledning förutsätta, och att transportsvårigheterna

därstädes icke vore fullt så stora, som styrelsen, med erfarenhet

från i dylika trakter förut utförda undersökningar, föreställt sig.

Att kostnaderna per kilometer för den ifrågasatta inlandsbanans

södra del, i motsats till hvad man kunnat förmoda, måste beräknas

lika högt som för dess nordligare belägna del berodde, förutom på det

i förenämnda underdåniga skrifvelse den 31 januari 1903 anförda förhållandet,

därpå att, då något topografiskt kartarbete uti erforderlig

skala och med angifvande af en större mängd höjder på sjöar m. m. icke

förelåge beträffande en afsevärd del af de trakter banan skulle genomgå,

systematiskt planlagda och noggrann! genomförda barometriska höjdbestämningar

måste utföras för sådana trakter, jämväl på nödvändigheten

att i Bohuslän och vissa delar af Dalsland verkställa noggranna

undersökningar för utrönande af markens bärighet.

Därest Kungl. Maj:t funne skäligt att föreslå innevarande års Riksdag

att för undersökningarna för den ifrågaställda s. k. inlandsbanan

i dess helhet anvisa förberörda belopp 280,000 kronor, syntes jämväl

böra föreslås, att af detta belopp anvisades

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 26 d Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

för år 1905

» » 1906

» » 1907

100,000 kronor,

97.000 »

83.000 »

dock med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf anslaget för år 1905 förskottsvis

under år 1904 af tillgängliga medel utanordna 25,000 kronor.

För den händelse berörda anslag beviljades, samt en del af det

för år 1904 erforderliga belopp kunde få tagas i anspråk i början af

nästkommande juni månad, vore det styrelsens afsikt att utföra ifrågavarande

utredning och undersökning efter följande plan, nämligen

Under år 1904:

Okulär undersökning:

Sveg—Ströms vattudal,

Malung—Sveg.

Påbörjande af detaljerad undersökning:

Strömstad—Lelången,

Uddevalla—Ödeborg—Lelången,

Lysekil—Ödeborg.

Under år 1905:

Afslutande af detaljerad undersökning:

Strömstad—Lelången,

Uddevalla—ödeborg—Lelången,

Lysekil— Ödeborg.

Okulär och detaljerad undersökning:

Lelången—Malung.

Påbörjande af ifrågaställda hamnutredningar.

Under år 1906:

Detaljerad undersökning:

Malung—Sveg,

Sveg—Ströms vattudal.

Afslutande af berörda hamnutredningar.

Påbörjande af erforderliga trafikutredningar äfvensom vissa utredningar

angående en del enskilda järnvägar.

Under år 1907:

Detaljerad undersökning:

Ströms vattudal—Näsberg.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.

27

Afslutande af förenämnda trafikutredningar m. m.

Skulle däremot Kungl. Magt finna skäl att till detta års Riksdag

aflåta proposition om anslag allenast för utredning rörande delen bohuslänska

kusten—Sveg af ifrågavarande järnvägsförbindelse, syntes styrelsen,

att det för ändamålet erforderliga beloppet, omkring 153,000

kronor, borde äskas sålunda:

För år 1905 93,000 kronor, däraf 18,000 kronor behöfde af styrelsen

förskottsvis disponeras under år 1904, samt under år 1906 60,000

kronor, och syntes, under förutsättning att anslaget endast lämnades

för sistnämnda sträcka, undersöknings- och utredningsarbetena böra förrättas

efter denna plan:

Under år 1904:

Okulär undersökning:

Malung—Sveg.

Påbörjande af detaljerad undersökning:

Strömstad—Lelången,

Uddevalla—ödeborg—Lelången,

Lysekil—ödeborg.

Under år 1905:

Afslutande af detaljerad undersökning:

Str ö m stad—L elången,

Uddevalla—Ödeborg—Lelången,

Lysekil—Ödeborg.

Okulär och detaljerad undersökning:

Lelången—Malung.

Påbörjande af ifrågaställa hamnutredningar.

Under år 1906:

Detaljerad undersökning:

Malung—Sveg.

Afslutande af berörda hamnutredningar.

Erforderliga trafikutredningar äfvensom vissa utredningar angående

en del enskilda järnvägar.

Efter nådig remiss har chefen för generalstaben den 27 februari

1904 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.

Den af järnvägsstyrelsen afsedda järnvägslinjen utginge från Strömstad

—- eller Uddevalla — till Lelången samt därifrån öfver Karlanda

Chefens för

generalstaben

underdåniga

utlåtande den

27 februari

1904.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 48.

—Järnskog—Åmot och. Fryksände till trakten af Malung, hvarifrån

undersökningarna skulle föras vidare, dels öfver Transtrand och Lillherrdal

till Sveg, dels öfver Brintbodarne—Mora—Orsa till Sveg. Från

Sveg skulle den så kallade inlandsbanan fortsätta antingen öster eller

väster om Storsjön till Ströms vattudal samt därifrån, i enlighet med

den under sistlidna års sommar af järnvägstjänstemän och generalstabsofficerare

utförda okulära undersökningen, genom öfre Norrland till trakten

af Näsbergs hållplats å Gellivarebanan. Jämte de nu anförda hufvudsträckningarna

skulle undersökningen omfatta ett afsevärdt antal

alternativa linjer, hvilka emellertid på frågans nuvarande ståndpunkt

blott hade en ur försvarets synpunkt jämförelsevis underordnad betydelse.

Vid ett bedömande ur försvarssynpunkt af den sålunda angifna

järnvägslinjen visade det sig, att densamma utgjordes af tre hufvuddelar

af väsentligen olikartad militär betydelse. Dessa hufvuddelar

vore sträckan Bohuslänska kusten—Malung, sträckan Malung—Sveg och

sträckan Sveg—Ströms vattudal—Näsbergs hållplats.

Sträckorna Bohuslänska kusten—Malung och Malung—Sveg. Att anläggandet

af en normalspårig järnväg från Strömstad eller Uddevalla

genom västra Dalsland och Värmland till Malung i Dalarne skulle

komma att medföra vissa militära fördelar, vore obestridligt. Dessa

fördelar vore dock endast sådana, som tillskyndades försvaret af snart

sagdt hvilken järnväg som helst och utgjordes hufvudsakligen af underlättad

samling af värnpliktig personal samt utskrifna hästar och fordon

vid mobilisering äfvensom af ökad tillgång på rullande materiel. De

fördelar, som sålunda skulle komma mobiliseringen tillgodo, vore ej

heller i lika mån påtagliga inom de olika områden, hvilka järnvägen

skulle genomlöpa. Genom öppnandet af statsbanelinjen Uddevalla—

Skee—Strömstad hade samlingen af de värnpliktige från Bohuslän afsevärdt

underlättats, och någon ytterligare mera betydande förbättring

i detta afseende syntes ej kunna väntas af den nu föreslagna järnvägen.

Dalsland hade redan nu genom Bergslagernas järnvägar, Dalslands

järnväg, Uddevalla—Lelångens järnväg och — sommartiden —

genom trafiken på Leiången med flera sjöar kommunikationer, hvilka

ur mobiliseringssynpunkt kunde anses goda. För sydvästra delen af

Värmland skulle inlandsbanan för visso medföra en hastigare samling

af de värnpliktige, ehuru äfven där Glafsfjorden och Säffle kanal i förbindelse

med Bergslagernas järnvägar under sommartiden på ett någorlunda

tillfredsställande sätt förmedlade de behöfliga transporterna. Församling

af Jösse härads värnpliktige m. m. stode redan nu nordvästra

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 48.

stambanan till förfogande, under det traliken på Frykensjöarna åtminstone

sommartiden gjorde samma tjänst inom Fryksdals härad. Under

förutsättning att den föreslagna järnvägen skulle komma att öfvergå

Klarälfven i trakten af Ekshärad, syntes densamma ej heller för denna

älfdals värnpliktige kunna medföra någon väsentligen hastigare samling,

enär Ekshärad endast vore omkring 2 mil aflägset från Edebäcks station

å Nordmark—Klarälfvens järnväg. Hvad slutligen anginge sträckan

mellan Klarälfvens dalgång och Malung vid Västra Dalälfven, saknade

densamma all betydelse för mobiliseringen, alldenstund Mora—Vänerns

järnvägs redan färdiga bibana Brintbodarne—Limedsforsen hade en för

ändamålet fördelaktigare sträckning. Den föreslagna järnvägen Bohuslänska

kusten—Malung syntes sålunda i sin helhet endast vintertiden

komma att medföra några väsentliga fördelar för mobiliseringen.

Af större vikt för denna skulle däremot utan tvifvel vara den föreslagna

alternativa linjen från Malung öfver Transtrand och Lillherrdal

till Sveg, hvilken komme att genomlöpa trakter, hvilka nu vore i verklig

saknad af för inkallelsen gynnsamma kommunikationer.

Den förbättring af de västliga gränstrakternas kommunikationer,

som ur mobiliseringssynpunkt kunde vara önskvärd, syntes emellertid,

med hänsyn till mobiliseringsorternas läge, på ett i vissa fall fördelaktigare

sätt kunna vinnas genom en fortsättning i nordlig eller nordvästlig

riktning af redan befintliga järnvägslinjer än genom en helt

och hållet ny, med riksgränsen jämnlöpande längdbana. Faran för att

fredstrafiken genom tvärbanorna skulle ledas öfver till Norge, hvilken

fara syntes utgöra järnvägsstyrelsens förnämsta motiv för det föreliggande

järnvägsförslaget, syntes lätt kunna afvärjas genom att vid nya

järnvägsanläggningar i dessa trakter tillse, att den nordliga eller nordvästliga

riktning, som med hänsyn till de topografiska förhållandena

äfven syntes för de ifrågavarande anläggningarna mest naturlig, städse

blefve bibehållen. Att den föreslagna järnvägen Strömstad—Malung—

Sveg skulle vara i stånd att aflägsna den påpekade faran syntes ej

med visshet kunna härledas ur den föreliggande utredningen.

I fråga om nämnda järnvägslinjes betydelse såsom en i sammanhang

med järnvägsnätet i öfrigt stående transportled för färdigmobiliserade

truppafdelningar till en blifvande krigsskådeplats, gjorde den

föreslagna järnvägens riktning ej densamma ägnad för transporterande

af trupper, vare sig från de västliga delarna af Sverige eller från

Norge till mellersta Sveriges östra kust. Däremot kunde densamma,

ställd i samband med den norrländska inlandsbanan vare sig genom

Mora—Vänerns, Gäfle—Dala och Orsa—Ilärjeådalens järnvägar eller

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

genom en ny linje öfver Transtrand—Lillherrdal till Sveg, tänkas underlätta

trupp transporter från södra och mellersta Sverige till Norrland.

Utginge man från antagandet, att Sveg i en framtid kunde komma

att blifva utgångspunkt ej blott för den s. k. norrländska inlandsbanan,

utan äfven för tvärbanor vare sig till Ljusdal, Östavall eller Ange å

norra stambanan, syntes man icke kunna undgå att tillerkänna den

föreslagna linjen Bohuslänska kusten—Malung—Lillherrdal—Sveg en

afsevärd betydelse för försvaret af mellersta Norrland.

Annorlunda ställde sig förhållandena, om man utginge från antagandet

att under eu afsevärdt lång framtid den norrländska inlandsbanan

komme att utgöra den enda tänkbara fortsättningen af banan

Bohuslänska kusten—Malung—Sveg. På grund af de under sistlidna

års sommar utförda okulära undersökningarna vore man numera berättigad

antaga, att denna sistnämnda bana kunde och borde byggas på

ett sådant sätt, att densamma i fråga om trafikförmågan kunde i hufvudsak

jämställas med flertalet af statens järnvägar i södra och mellersta

Sverige. För att kunna draga full nytta af denna den norrländska

inlandsbanans trafikförmåga vore det nödvändigt, att äfven dess

tillförsellinjer söderifrån ägde samma egenskaper i trafikhänseende.

En undersökning af det redan befintliga järnvägsnätet gåfve emellertid

vid handen, att från Göteborg och till Falun en dylik bana funnes att

tillgå i Bergslagernas järnvägar, men att både den Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag

tillhörande linjen Falun—Rättvik—Orsa, den ännu delvis

under byggnad varande linjen Orsa—Sveg och Mora—Vänerns järnvägs

linjer Malung—Brintbodarne samt Brintbodarne—Mora vore att hänföra till

en lägre klass. Under förutsättning att den föreslagna järnvägen Bohuslänska

kusten—Malung—Lillherrdal—Sveg åtminstone från korsningen

med nordvästra stambanan vore afsedd att byggas lika trafikkraftig som

flertalet nu trafikerade statsbanor, skulle densamma sålunda kunna sägas

fylla ett viktigt militärt behof. Så vore emellertid icke fallet. Enligt

järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 31 januari 1903 kunde

nämligen linjen Strömstad—Malung endast i riktningen från Malung

till Strömstad byggas med maximi-motlutningar af 1: 100, medan densamma

däremot i riktningen Strömstad—Malung, d. v. s. i den riktning,

i hvilken de lastade trupptågen vid trupptransporter till Norrland

skulle framföras, måste erhålla motlutningar af 1:80.

Då Kungl. Maj:t redan den 12 september 1900 beviljat Orsa—

Härjeådalens järnvägsaktiebolag koncession å normalspårig järnväg från

Orsa till Sveg, hvilken järnväg numera till större delen vore färdigbyggd,

ville det för öfrigt synas, som om förslag till anläggande af

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

en ny järnvägslinje till Sveg på endast omkring 30 kilometers afstånd

från denna knappast skalle hafva utsikt att inom öfverskådlig tid blifva

forverkligadt.

Under dylika omständigheter syntes det ur militär synpunkt tillsvidare

fullt tillräckligt för åstadkommande af en genom hela landet

löpande förstklassig inlandsbana att åtgärder vidtoges för höjande af

trafikförmågan hos järnvägslinjerna Falun—Orsa och Orsa—Sveg till

samma trafikklass som Bergslagernas järnvägar och den föreslagna norrländska

inlandsbanan.

Emellertid kunde den föreslagna järnvägen Bohuslänska kusten—

Malung—Sveg, vare sig densamma leddes öfver Transtrand—Lillherrdal

eller öfver Brintbodarne—Mora, äfven om den erhölle en svagare trafikförmåga

än hvad förut förutsatts, anses äga ett betydande militärt intresse,

om den blott medförde en afsevärd vägvinst i förhållande till

nu befintliga banor. Detta vore dock icke förhållandet. Bergslagernas

järnvägars linje Göteborg—Kil—Herrhult i förening med Mora—Vänerns

järnvägs linje Herrhult—Mora, Gäfle—Dala järnvägs linje Mora—Orsa

samt Orsa—Härjeådalens järnväg erbjöde nämligen en förbindelseled

mellan Bohuslänska kusten och Sveg, hvars längd åtminstone ej öfverstege

den nu föreslagna linjens.

Då slutligen något behof att för ökande af de normalspåriga järnvägarnas

rullande materiel förorda den ifrågavarande järnvägsanläggningen

ej för närvarande syntes föreligga, framhölles:

att hvad anginge linjen Bohuslänska kusten—Malung i och för

sig eller betraktad i samband med linjen Malung—Brintbodarne—Mora

—Orsa några militära skäl af större betydelse ej kunde för dess anläggning

företes;

att linjen Malung—Transtrand—Lillherrdal—Sveg i och för sig

skulle medföra vissa afsevärda fördelar ur mobiliseringssynpunkt;

att den genomgående linjen Bohuslänska kusten—Malung—Lillherrdal—Sveg

endast under förutsättning att från sistnämnda ort en

tvärförbindelse med norra stambanan komme till stånd, kunde tillmätas

något större värde för trupptransporter till en blifvande krigsskådeplats;
att

emellertid de nu påvisade militära fördelarna ej vore af sådan

art, att deras tillgodoseende i någon mån borde tillåtas föranleda åsidosättandet

af andra viktigare kommunikationsintressen; samt

att en undersökning af möjligheten att höja trafikförmågan hos

linjerna Falun—Orsa och Orsa—Sveg under vissa omständigheter syntes

vara af nöden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

Sträckan Sveg—Ströms vattudal—Näsbergs hållplats. Om den af

järnvägsstyrelsen förordade undersökningen för en genomgående längdbana

från Bohuslänska kusten till Sveg endast i fråga om linjen Orsa

—Sveg kunde äga något större militärt intresse, så vore detta däremot

desto mera fallet i fråga om linjen Sveg—Ströms vattudal—Näsbergs

hållplats, hvilken för försvaret af öfre Norrland hade en betydelse, som

näppeligen kunde öfverskattas, i hvilket afseende erinrades om den

ökade betydelse Norrbotten under de senaste årtiondena vunnit, en betydelse,

som förvisso ytterligare komme att stegras och hvarur äfven

de för öfre Norrlands försvar erforderliga åtgärderna med nödvändighet

komme att härflyta. Som den viktigaste af dessa åtgärder syntes utan

allt tvifvel byggandet af en för anfall från kusten fullt tryggad förstklassig

järnväg kunna betecknas; och syntes det vara en angelägenhet

af den allra största vikt, att en dylik järnväg komme till stånd så snart

sådant vore möjligt. Då järnvägsförslaget Sveg—Ström—Näsberg innebure

en, som det syntes, tillfredsställande lösning af denna viktiga försvarsfråga,

syntes de i samband med detsamma stående undersökningarna,

i motsats till undersökningen af linjen Bohuslänska kusten—Sveg vara

af sådan betydelse, att de utan dröjsmål borde verkställas.

Emellertid angåfve järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse

den 31 januari 1903 sin afsikt vara att, därest det begärda anslaget

för undersökningar blefve beviljadt, i första rummet låta utföra dessa å

sträckan Strömstad—Malung och först därefter utsträcka dem till linjen

Sveg—Ströms vattudal—Näsberg. Genom ett dylikt förfarande skulle

emellertid de förberedande undersökningarna för den enligt generalstabschefens

tanke viktigaste af alla nu föreliggande järnvägsfrågor

komma att undanskjutas till förmån för en järnvägsanläggning, hvars

ringa behöflighet för försvaret nyss påvisats och hvars nödvändighet

för de kulturella intressena ej syntes på ett öfvertygande sätt framgå

ur den föreliggande utredningen. Om, såsom man på grund af järnvägsstyrelsens

plan för undersökningarnas anordnande kunde hafva

skäl att förmoda, afsikten vore att i en framtid företaga själfva järnvägsanläggningen

i samma ordning som undersökningarna, vore det

fara värd t att, sedan linjen Bohuslänska kusten—Malung med en beräknad

kostnad af 34 miljoner kronor blifvit fullbordad, landets ekonomiska

kraft blifvit så hårdt anlitad, att hvarje tanke på realiserandet

af den för Norrlands såväl kultur som försvar så viktiga inlandsbanan

måste till en aflägsen framtid undanskjutas.

På grund af hvad sålunda framställts har chefen för generalstaben

anhållit:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 48. 33

atti därest det af järnvägsstyrelsen begärda anslaget blefve beviljadt,

detta måtte, med ändring af järnvägsstyrelsens förslag till undersökningarnas

anordnande, ske pa sådant sätt, att detaljerad undersökning

af sträckan Sveg—Ströms vattudal—Näsbergs hållplats företoges,

innan motsvarande arbeten å linjen Strömstad—Malung komme till utförande,

samt

att, om den förstnämnda undersökningen gåfve vid handen, att den

norrländska inlandsbanan kunde byggas så, att dess trafikförmåga blefve

jämförlig med flertalet af statsbanorna i södra och mellersta Sverige,

den följande undersökningen äfven måtte omfatta möjligheten att uppbringa

trafikförmågan hos järnvägslinjerna Falun—Orsa och Orsa—

Sveg till motsvarande höjd.

Det sällspordt lifliga intresse, hvarmed frågan om en järnväg från

Bohusläns västkust till öfre Dalarne omfattats inom de landskap den

skulle genomgå och särskild! inom de trakter, som skulle komma att

utgöra banans omedelbara trafikområde, har sin närmaste förklaringsgrund

i det behof, dessa trakter äga af en gen utfartsväg till västerhafvet.

Men en dylik järnväg kan dessutom, efter hvad erfarenheten

flan liknande hall förut ofta visat, antagas komma att utefter hela sin

längd utbreda odling, där sådan saknas, och väcka till lif de möjligheter

till utveckling af handel, industri och andra näringar, som i vissa

af dessa pa tidsenligt förbindelser vanlottade och därför otillgängliga

trakter ännu hållas bundna, hvarjämte den därstädes trots nämnda brist

redan påbörjade verksamheten skulle kunna i vidsträcktare mån än nu

är fallet komma svensk företagsamhet till godo. Eu järnväg- med den

utsträckning som den ifrågasatta torde dock svårligen kunna komma

till stånd på enskild väg, och för öfrigt synes äfven dess stora fosterländska

betydelse och de allmänna intressen, som knyta sig vid en

dylik banas ^anläggande, fordra, att densamma, om den skall komma

till stånd, från början tages om hand af staten. Den första grundläggande

åtgärden eller en fullständig och detaljerad undersökning, som

innefattar en sakkunnig och opartisk utredning om den från det allmännas

synpunkt så väl som för de särskilda orternas intressen lämpligaste

hufvudriktningen af banan i dess olika delar, och på hvilken

undersökning sedermera frågan om anläggningens ändamålsenlighet i

dess helhet kommer att bero, bör således anordnas genom statens försorg.

I enlighet med denna uppfattning har äfven Kungl. Maj:t i frågans

tidigaste skede, med tillmötesgående af anhållan från enskilda personer,

Bill. till Rikad. Prot. 1904. 1 Sand. 1 Afd. 26 d lläft. 5

Departe
mentschefens
yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

som visat sitt intresse genom tillskjutande af medel för ändamålet, bemyndigat

järnvägsstyrelsen att låta verkställa de förberedande okulära

undersökningarna, dock med uttryckligt förbehåll af obundenhet i afseende

å beredande af statsanslag till banans utförande. Resultatet af

dessa förberedande undersökningar måste betecknas såsom gynnsamt

och har äfven, såsom af det föregående framgår, föranledt framställningar

om en fullständig undersökning på statens bekostnad af den

ifrågasatta järnvägen.

Samtidigt därmed har tanken på banans fortsättning norrut trängt

sig fram. Förutom de mera lokala intressen, som äfven i denna dd af

landet måste rikta sig på ett underlättande af vidt skilda och i sin

utveckling nödtvunget efterblifna orters förbindelse med hvarandra och

på deras däraf beroende framåtskridande i kulturellt och ekonomiskt

hänseende, tillkommer bär den särskild! viktiga militära synpunkt,

från hvilken krafvet på anläggande förr eller senare af en inre järnväggenom

Norrland gjort sig starkt gällande. Hvad jag förut sagt om statens

förhållande till undersökning af en järnväg Dalarne—Bohuslän och dess

möjliga anläggande gäller naturligtvis i ännu högre grad om järnvägsförbindelsens

fortsättning genom det inre af landet upp till vår nordligaste

tvärbana.

På de skäl jag här framhållit och med stöd af hvad för öfngt

förekommit i detta ärende anser jag mig därför höra tillstyrka påbörjande

af åtgärder för en fullständig undersökning för en järnväg

mellan hamnplats å bohuslänska kusten och lämplig punkt i Dalarne

samt dess fortsättning genom Härjeådalen och Jämtland öfver Ströms

vattudal till statsbanan Gellivare—Riksgränsen.

Jag tillåter mig dock här betona, att genom en dylik på statens

bekostnad föranstaltad undersökning staten ingalunda får anses hafva

utfästa sig att såsom en omedelbar följd af denna förberedande åtgärd

äfven sätta i verket byggandet af en sådan bana. Efter min åsikt

måste nämligen i detta fall, såsom jag äfven förut antydt, undersökningens

uppgift tillsvidare blifva endast att lämna en ledning vid bedömandet

af frågan, huruvida en järnväg af den utsträckning som

ifrågasatts lämpligen bör af staten anläggas, om den därför erforderliga,

säkerligen högst betydande kostnaden motsvaras af landets

ekonomiska krafter och om anledning förefinnes därtill, att skälig afkomst

af järnvägen må kunna emotses.

Såsom af den föregående redogörelsen framgår, har behofvet af

förbättrade kommunikationer för Väster Dalarne med dess värdefulla

skogar och förutsättningar för en afsevärd stenindustri framkallat tan
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Knuffl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 35

ken jämväl på anordnande af ett system af tvärbanor till norska trafikleder.

Ett dylikt system, hvaraf den af mig särskilt omnämnda järnvägen

mellan Orsa och Stöa synes hafva hunnit närmast sitt förverkligande,

kan onekligen erbjuda stora fördelar både i ekonomiskt och

strategiskt hänseende. Det kan dock, efter min mening, icke motsvara

den vida större betydelsen hos en järnväg, som genom åvägabringande

af en förening med stora sträckor af det öfriga landet

fastare tillknyter ifrågavarande landsdels ekonomiska förbindelser med

hela fäderneslandet och slutligen lämnar den beaktansvärda förmånen

af en under alla förhållanden obehindrad utfartsväg till västerhafvet.

Jag anser därför att, innan frågan om anordnandet af tvärbanor öfver

gränsen företages till pröfning, utredning bör verkställas rörande den

järnväg, som skulle gå uteslutande öfver svenskt område och hvarigenom

för öfrigt det förefintliga behofvet skulle i betydligt större utsträckning

tillgodoses. Först sedan en sådan utredning kommit till

stånd, blir det möjligt att tillförlitligt bedöma, huruvida de omförmälda

tvärbanorna böra komma till stånd och hvilken riktning de lämpligen

böra erhålla. Då emellertid medel åtminstone till något af dessa företag

redan lära finnas till förfogande, är det af vikt, att den nu ifrågasatta

utredningen ej fördröjes. Häri ligger äfven till en del anledningen,

hvarför jag anser, att denna undersökning bör börja med den södra

delen af järnvägen. För en sådan anordning af undersökningsarbetena

talar emellertid i än högre grad en annan viktig omständighet. Vid

bestämmandet af ordningen för de olika delarnas undersökning ställer

sig helt naturligt såsom därför afgörande den ordning, i hvilken själfva

järnvägen kan tänkas en gång böra byggas. I sådant afseende måste

man, efter min åsikt, taga hänsyn därtill, att den sydligare delen af

järnvägen, såsom betydligt kortare än delen norr därom, kräfver mycket

mindre kostnader. Dessutom förefinnes i de trakter den kommer att

genomskära redan ett ganska afsevärdt trafikbehof, som af förut nämnd

anledning kan förväntas tämligen snart visa stegring, och till följd

däraf har man anledning beräkna, att denna järnvägsförbindelse skall

nästan omedelbart lämna en någorlunda god afkastning.

I sådant afseende tillåter jag mig meddela några uppgifter, som

förekomma i den af ingenjören Winell i sammanhang med undersökningarna

gjorda trafikberäkningen, hvilken dock endast upptagit sådan

trafik, som har afseende på banans eget lokala trafikområde. Hänsyn

har äfven tagits till, att en del trafik komme att tillhöra andra järnvägs-

eller sjötrafikleder. Hvad beträffar godstrafiken, är densamma

upptagen till 352,780 ton med en inkomst af 2,229,200 kronor. Af de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

varuslag, för livilka tillfredsställande specifikationer kunnat göras,

märkas såsom de viktigaste: trävirke 159,750 ton, trämassa 13,300 ton

torr och 31,600 ton våt, pappersved 20,000 ton, träkol 30,000 ton, ved

15.000 ton, papper 5,500 ton, sten 5,000 ton, stenkol 2,700 ton, råg,

hvete, korn 9,550 ton, hafre 6,590 ton, potatis och rotfrukter 5,260

ton, hö och halm 8,780 ton o. s. v. Persontrafiken beräknas lämna

en årlig inkomst af 257,000 kronor, hvartill kommer posttrafik med

49.000 kronor och andra inkomster (åkdon, djur m. in.) 61,000 kronor.

Sammanlagda inkomsten af trafiken å banans lokala trafikområde skulle

således enligt denna beräkning uppgå till 2,596,000 kronor om året.

Driftskostnaderna äro beräknade till 1,619,000 kronor om året, hvadan

den årliga nettobehållningen skulle utgöra 977,000 kronor. Om detta

belopp ökas med den beräknade inkomsten af den nya trafik, som genom

banan skulle tillföras de redan befintliga statsbanorna, eller 154,000

kronor, skulle totalsumman 1,131,000 kronor representera statens järnvägars

trafikvinst å den föreslagna banan. Denna vinst svarar mot

3,3 % af det till 34,000,000 kronor beräknade anläggningskapitalet,

Men utom den rena lokaltrafiken, som denna trafikberäkning afser,

skulle, enligt ingenjören Winells mening, kunna påräknas en betydande

trafik jämväl till och från andra områden, till hvilkas järnvägsnät banan

komme att mer eller mindre direkt anknytas.

Såsom allmänt omdöme uttalar därför ingenjören Winell, att goda

möjligheter finnas för, att tillfredsställande afkastning på det erforderliga

anläggningskapitalet skulle kunna vinnas.

Detta torde däremot knappast blifva förhållandet med inlandsbanans

nordligaste delar, hvilka, måhända med undantag af sträckningen

till Ström, antagligen för en mycket lång tid framåt skulle komma

att gifva en blott obetydlig inkomst, i förhållande till de dryga anläggningskostnaderna.

Jag tror då att, när det gäller ett järnvägsföretag

af denna vidtomfattande beskaffenhet, man bör med den största

försiktighet afväga de ekonomiska möjligheterna för dess förande till

ett lyckligt slut. Ehuru jag till fullo inser den stora betydelse, som

inlandsbanan i dess nordligaste delar äger för vårt försvar, och hvilken,

såsom chefen för generalstaben synnerligen starkt betonar, gör anläggningen

af dessa delar i första hand önskvärd, har jag dock funnit de

af mig angifna skälen för banans påbörjande söderifrån väga tyngre.

Med denna uppfattning anser jag nu allenast böra äskas anslag för

undersökning af sträckan Bohuslän—Sveg; och kan jag för min del gilla

den plan järnvägsstyrelsen för en sådan undersökning senast afgitvit,

Mot de kostnadsberäkningar, som vid den senast afgifna planen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 37

UPPSJ01''*8 för eu sådan undersökning, bär jag icke något att erinra,

likasom ej heller mot den föreslagna fördelningen af anslaget på de

för arbetet beräknade åren. Härvid tillåter jag mig dock foga några

upplysningar, som jag ansett mig böra inhämta från järnvägsstyrelsen.

Såsom af berörda arbetsplan framgår, har för detaljerad undersökning

af delarna Uddevalla—Lelången och Mailing—Brintbodarne—Mora—

Orsa—Sveg, i hvilka sträckor af en blifvande inlandsbana redan nu för

trafik öppnade eller under byggnad varande järnvägar kunna tänkas

komma att uppgå, beräknats samma belopp per kilometer, som för de

delar, där detta ej är fallet.

I afseende härå har nu järnvägsstyrelsen meddelat, att vid öfverläggning

mellan chefen för generalstaben och styrelsen angående, bland annat,

frågan om hvad som i tekniskt hänseende vore att iakttaga vid den af Kungl.

Maj:t anbefallda förberedande okulära undersökningen för inlandsbanans

sträckning mellan Ströms vattudal och lämplig punkt å Gellivarebanan, bestämts,

att maximistigningen icke borde öfverstiga 10 : 1,000, så vida brantare

stigning icke betingades af kostnadshänsyn, samt att minsta kurvradie

skulle vara 400 meter. I undersökningsförrättarnas redogörelse framhölles,

att brantare stigning än 10 : 1,000 ej synts någonstädes behöfva

användas och ej heller mindre kurvradie än 400 meter, utom vid en

enda plats, där en kurvradie af 300 meter af kostnadsskäl ansetts böra

ifrågasättas.

I den af civilingenjören Winell aflämnade redogörelsen för de af

honom på uppdrag af styrelsen under åren 1900—1902 verkställda undersökningarna

och utredningarna angående järnvägsförslaget Dalarne—

Bohuslän hade visserligen föreslagits att medgifva motlutningar af

12,5: 1,000 från Bohuslän till Dalarne — motlutningar från Dalarne till

Bohuslän ansågos ej behöfva öfverstiga 10 : 1,000 —- och kurvradier af

300 meter, men styrelsen hölle före, att för hela inlandsbanan borde i

tekniskt afseende gälla de förutsättningar, som uppställts för förenämnda

okulära undersökning mellan Ströms vattudal och Gellivarebanan.

Enligt hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvarade handlingar

hade de järnvägar, som kunde tänkas komma att uppgå i en blifvande

inlandsbana, längre stigningar, som vore brantare än 10: 1,000, och

minimikurvradier, sålunda:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

Uddevalla—Lelängens järnväg (smalspårig):

Stigning 16,67:1,000 — 3,350, 3,150, 2,700, 2,600, 1,050, 700 och

500 meter,

» 16,50 : 1,000 — 2,200 meter,

» 12 : 1,000 — 550 meter,

Minimikurvradie—180 meter;

Malung—Brintbodarne—Mora:

Stigning 16,67:1,000 — 5,360, 4,600, 1,500 och 700 meter,

» 12,5 : 1,000 — 1,600, 1,200, 1,200, 650 och 500 meter,

» ll,n : 1,000 — 2,500 meter,

Minimikurvradie — 300 meter;

Mora—Or sa:

Stigning 12,5:1,000 — 1,000, 700 och 550 meter,

Minimikurvradie — 400 meter;

Or sa—Sveg:

Stigning 14:1,000 — 17,300 (med ett horisontalplan vid ungefär midten

af lutningen på 450 meter), 9,000, 4,500, 1,200, 750, 700 och

700 meter,

Minimikurvradie — 400 meter;

Malung — Limedsforsens järnväg:

Stigning 12,5 : 1,000 — 1,000 och 500 meter,

Minimikurvradie — 600 meter.

Enär styrelsen, såsom nyss nämnts, ansåge, att inlandsbanan borde,

där ej kostnaderna lade allt för stora hinder i vägen, erhålla en maximistigning

af 10 : 1,000 och en minimikurvradie af 400 meter, måste utan

tvifvel, beträffande förenämnda järnvägar, omfattande undersökningar

utföras för att utröna, huruvida möjlighet förefunnes att erhålla nyssnämnda

maximistigning och minimikurvradie, och hade styrelsen därför

funnit det nödvändigt att vid upprättande af kostnadsförslag för undersökning

af inlandsbanan upptaga undersökningskostnaderna för dessa

delar af densamma till lika belopp som för banan i öfrigt, dock med

fråndragande af kostnad för okulärundersökning.

Skulle emellertid vid den okulära undersökningen Malung—Tran
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition .Y:o 48. 39

strand—Lillherrdal—Sveg visa sig, att denna linje är lämpligare än

linjen Malung—Brintbodarna—Mora—Orsa—Sveg, för hvilken till följd

af de å denna sträcka delvis redan färdigbyggda järnvägarna någon

vidare okulär undersökning icke påkallas, kommer naturligtvis detaljerad

undersökning af sistnämnda sträcka icke att äga rum, utan det därför

beräknade kostnadsbeloppet att användas för den i sådant fall i stället

erforderliga detaljerade undersökningen af förstnämnda sträcka.

Slutligen har löjtnanten L. Sparr på särskildt uppdrag under oktober

månad 1903 företagit okulärundersökning för framdragande af

inlandsbanan från Fiskarheden i Dalarne till Tönningsån i Härjeådalen,

och har hans redogörelse för denna undersökning blifvit mig tillställd.

Järnvägsstyrelsen, som på min anmodan yttrat sig jämväl härom,

framhåller, att redogörelsen uppgifvit, att den undersökta linjesträckningen

förutsatte en maximistigning af 16 : 1,000, men därvid tillagt,

att vid en detaljerad undersökning denna stigning möjligen kunde nedbringas

till 14 : 1,000, hvilket emellertid skulle medföra såväl förlängning

af stigningarna och banan i dess helhet som ock ökning af arbetena

å densamma. Som styrelsen på grund af beskaffenheten af de

undersökningsarbeten, som Sparr under senare åren utfört för styrelsens

räkning, icke tvekade att godtaga de resultat, till hvilka han

genom sin undersökning i förevarande afseende kommit, och följaktligen

för sträckningen Fiskarheden—Tönningsån skulle få räkna med

en afsevärdt brantare maximistigning än styrelsen, af förut anfördt

skäl, ansåge böra förekomma å den eventuellt blifvande inlandsbanan,

syntes det styrelsen icke förefinnas anledning att vid nu ifrågasatta

undersökning taga i betraktande sistnämnda sträckning. Skulle emellertid

Kungl. Maj:t finna godt förordna, att hänsyn därvid skulle tagas

till denna sträckning, kräfdes för okulär undersökning af densamma ett

belopp af 2,500 kronor.

Det synes mig emellertid icke heller vara skäl att för närvarande

utsträcka undersökningen äfven till denna af löjtnanten Sparr alternativt

ifrågasatta linjen.

I sitt första yttrande har järnvägsstyrelsen upptagit jämväl kostnad

för undersökning af landsvägar, som skulle anläggas utmed järnvägen,

där sådana vägar ej förut finnas; och liar utredning af det behof af sådana

vägar, som ur militär synpunkt förefunnes, jämväl verkställts And den

okulära besiktning af sträckan Näsberg—Ströms vattudal, som sistlidne

sommar verkställts. Då emellertid i detta sammanhang icke synes böra

förekomma frågan om andra vägar än de materialvägar, som för järnvägsbyggnadens

utförande äro af nöden, lär någon särskild post för

undersökning af landsväg icke böra beräknas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!,. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 48.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för verkställande af fullständiga undersökningar samt upprättande

af plan- och profil ritningar jämte kostnadsförslag för en normalspårig

järnväg mellan hamnplats å bohuslänska kusten och lämplig

punkt i Dalarne samt därifrån till Sveg i Härjeådalen, bevilja ett anslag

af 153,000 kronor och däraf på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp

af 93,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda

belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna 18,000 kronor.

Till denna af statsrådets öfriga närvarande ledamöter

tillstyrkta hemställan behagade Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle

proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Otto Croneborg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1904.

opaginerad Kontrollera mot PDF

vktangr

,Siikavu

So a reni

"Wvxiawj.

c,latun

%r\

\doju£nsLUJ
-

firfivuoirt*

K*bble$r

pert irn.\L^->''/

vw

imma

(A Sint

•claretS

.läeron&vi

varvat

''^^Xtormfnyj

\itorm

• n.Ju oval i

''fczojäf\i- /

AMrtj/Lkk#''y

t.Luol

XlLLLSm

i orOV l

Kktemi

lendojä)

asluspd

Stil eggok.

rnnkk

iov (torna

:Mcr&s

fenv Kciyrn

[leka^

jXklosktyfr

fåftyapcw

''Arva.

Wi7**\ ■• \ \

Kakk/tn.

lMStl ''

Svalna

Il17

il öppen

- uHo«a Ålkafj
-

\/Av\noo

{assa.

Markis

.15*tié! Pörtefj

saltar

Karda

t/Akie''

//{kisel

t. sun>

ITRÄS V<J

)ftiartg/t

[ripats

bårrem

Tiiristht

liera

1**

Warlctav

Turist

p^äUkpdlen.

fkr&fren.

iraure

uiitäauV

uirkavari

*Sotaur

>Bndknji

~T$olb*n}^\\—

Siska,

[Kl VARA

rasaJrsa.

j

Uttal''*

Ferras.t*00

>dWr)

Ko sk a.

VBada

igLerirrl

Xsurrlairkrr^jj

Koivukyh

rauslcL..

iVakriäs

ihedeh

JukkiC

SValpa/

uTRÄSK

\LttllW:.

Urnbugten

‘ <S>

IR09 >N

isimd,

Åberget

''dsks kap.

Urnfors

Stuoravare

/Bredrxl

Stfkorän

iSÄFVASl

uristandet

.SicLtvik,

Ijörkfors.

''Sandsele

(siläsmiole

r%V JuVbut

•ais ko Un
-

Ris ovare

Gibbmdkkvare

Skansm

y^dji''

Gratiös.

indérsön

\Jjngesdal

.^yVBjörVw altTVtt. ''J

\ ad^wsfory

T . JiönnbäckA

''rtsvare «=*

■''träsk\

Riribert

\YtterviJc

Stm näs

Aiaar

Sergbgt

Gård*

riberd

Syartlid

Ytterst.!

Åbacke

\aisbf*l

•Häst/''

ledbevL

ygxdofjållet

Siksele''

Höra. ''järn.

/V L}u‘S
-

ik* ^

}iJcanäs

Aseler

ualtfört.

Western

Lamfan

innäs

iränsel

vnakk Julp

11 e n

Jörn

rrnäs

driive-''''.

Stork ap t

isberg”

Tterstfors

Bångnäs

{usniarfEg^

%mSvanfors''

\rprs/ö

''t

lerqnäA

Varu trea

HELL!

utrasl

eiouwik

ivenäs

Ojjfänx) \

Jf Jm

r/rfsfra^

JfaJIavard

1 rån st

Skötgrund.

''ajtnet

ÅRudcfenihu

STRÅS*

förän

\bergs\

■Jongdncis kap:

attnet^

,Svar

Bjuröklubb

lens dt

innan

Sniäåatyca^.

.Kalh^odn\

''Testtir (lilnsfoh*. i V

''Z&kåjrOrrhfter^

,0/qnger

Unken

lodaholmen

lÄXOVSNOT

% Kåkafj.

Murffänct/

*Aor\»y»i

Uftydeä

\pälkaJ*lså

vekarbo da

|Platan

•stors

r Itfnjnrk

tåg svärm et

INAS

\ ''=>&=* -

r.uLirtn

\rnefqrs

9Eden \,

■vUrm
-

Stugujsjt

Offer/t t

\vyJne

CEFSJ<

ftöqé,

Sidens/i

jfandi

iahögÅ

>Natm.

S. Svedj,

yilÖrnt

‘STER5U

^ORVALLi

''V; ^

jfr Tryne* da

IINCCJ

WJBR

alCci/istiX

JWa4 c^n (iXÅiSd éa\ a <xn

,^xåvi X,o/f3A.toXövxoÅecÅvvolk yi'' YvCC £<Å-tiv<x-tc V^uwclm..

Skala 1:1500000

QaiitclpsoTodf.iir^dt

''VpOstJifthf1»''* 4,

\£p.htiiEn^

erfors

as ^ Fjäder ägg

■. f^ljlolmöri

I» vn9aan

ägo* p: ''$Orossgrtaui

''X *''

>-.• (ktadcnsivr,

JSTORRA BLADET.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SÖDRA BLADET

''jnrjcTr

Stugusjc

Arc.skutaÉ^^,

Y1

OlYerrJa

VttsUrtajutriåi

sfi-*, ^ £

sssubäg/s

(dörj**

SdseJrL- ''

yVortfyntiA i

ffjnrkJiöjdrn

’M&\s:

hriqér

CEFSJÖfl

''D~S

HALliÄND

Sidensji,

lorsmobron■

Horn ris

wviit»

lajahögs

1*65?

Störn&uis

ISTEF&UI

FÖRVÅLLA

1Bufmeiij.

]6n-jtfrysundsi

xvÄAmv

Dram)

n-iliri.

RA (2U NI

Y?*j! " 4^

»All k«1^"«5k

''°CK WTrL^-^3^^!

\s£±J2*r\ CASTSJl

-tyvjksfji

5£7(%S

r/is-dcM

\PILCR|]

iTyrLs&r
-

lALLIO

sådaLen,

NYHGM

l''< Sid, V-.V

‘jJifttåstöi

UtanxfQji

^onlNaäu

rusnei

iAcfc

iSanånäst

to/eJln)

S&brt

.MernjAn

»SAND

Wvvm^vv

lofsida

''usnfdal

i k''

x Ko fjällen

Vilsia
-

’a lJiiå.st''h>

mffa.sk

Teruzä.

CAR FSTA\

>SåP°

a^ÖNÄut;:

''■ÅnhoUm ustsle

JO^NVIO

\Här j k » a

yNyhanm

\uston

MELLAMSJO

''iätcUden.

\frummehalibff

;J}räiuii

"n tyskt),;

)«****:,

Frtmshsnnm

Jflttcken

i ruin sen

C?

iggbéFgtt,

»cv« ö!

Hägglmpd).

iPT‘jMAvber$\

'' ’ * \

Let sbo ■

*>tron, barka

refveråst

iutiepJatfholnuii

Hrdat

Friggembyl

\.tSa^iwu^

Storbo

Val stil).

[sen ,

1,näsvikLs?[5Ö

FORMA V»®* T

AND

Fti/turkcist

•icDrefbfi

Trrhtery

tfatu/,

VALLSTAf

''lårtffvind.

arbrä<

-gflsrf^y

Untorp

VA.a

■Tungsjöberj ^

^Grund/beUm.

Målltingsbor

Anneforsk

i Sryr.pärnåi

Y^gÅshvarf tf,

’ö»BLYBERa ''

ZK(i£t/''"nbrr<7

Wfa

-TfO

skna/p*^ T finsk, anvnnU

TOrsa
-

Funskr.o/fp

linjdwne

/ATJjNAS

ibeturvlits

tfa rast,-,

+

JtlWSEN

INMOSSEI

Karfjäll \\

VvJ

i\j*.*ynx

Leksand

IMYR A?''

i«i.„ y

.... ,v>»

K\.ay>$p/

Falun’

tifkaA

ILFKARI

- . •

an^/e/sfor

LENNHEDI

rse/ir

[meistdle,

jRöjdoset

\

i Hen esa

Jfyitsaru

[VAJERN

Ibödcrfors■

Oränt,

Pägsjöfori

ig|k

VlLfors''

ÖSTHi

SXfJaka itu

[Gusfd

Torirb•

■ERtfY

Föskrfbr.

AwWl

BJURFORB

''Hittan/JeFsSirs''

IGrlslplu

BJÖRNHYTTAI>

X>,

r;

"AACKSBtRCÄj

In Lista,

OFÖR!

CRANQJ^BErtC^,

Ao»shyt^

rundst s)

J- Hårlinge''

t Hrittnrnu

Kjnrsjötf

''•Ffif?1--BACKEN

BuUtåX

icsLAce
-

K »or.

Vtegt/

■tröst»

iltiruUlt

stmehol

■^“"TwBoger,

**?hu

.NORDANÖy

Virsbc

\doIfs7ar

t''.

lÅNÄSj

VtgdksFÅ r,MSH''

ddershobr,

''■ Öst/inåt,

''Las /• //.fl

vV-.VV.y^.

fPSTAl

pAarp /

-J^liitiliul

riisiintf
-

hr Fri.

•ottby

lesusti

iNOru»

Jlockht

‘rÖMSHoC^o

\Stciholm±

yrstör

''benceStörp''

fpRSHALl

HAlsbärA

''ifje.sUtcb, ^

ruta-ber

"k o k t FJ0 R S kV ;

<y ksillaA

iigsleär

iSHYTTR

Orunt

'' lss:''itn in. *

iTINEHAMI

VtTrhr/''S

WALASEN

3L Syring?

V:

oblidt:

tbrdaAL

FAOq&SBERc''

. J

an, sy, ■,,

''yjitM

lalarö

; ''te,

•Utia/ui

ellututsän

vts/ersbr

fXlsbodaT

SkvQahpliiT
yöÖQsn;,

T

Slnbo/|

.''Dalbo

iiSnebbmt.

''R1TST0F

/N BAGGE

XJ5v«;

OTTERBÄCKI

RibbiAs/cr

■ER SÄCK

SKYLLBER^

^rk^sA. K,''

''Notrad

[RSUNl

iXtq-hercfty, ''

öpC- Anden,

ärorna,

.Vanbyh
-

tHÖRMANNASRO

ÖRMOf

SKÖNN^J

luden. jv^Abofy^

^ “T /fen nneit i.

böste

•REllTKÖP

JOeöÅRoj

Hr", u!

MARjtSTAP

tafsa å

nnntu/d

iffartsö

,''bECEi

LÖSUND

''j^Cfc-rrb

farmor bni,

EMM^ass

•>priiiftarp

tenshi

''ttTkviVuniv^i

OOF^ERSTOR»

A«l

•‘G Frysa,rp

NORR!

Cyt/inge C''

htyffglékeir

•Jlusbvtjc

•sund

MOTALA.''

vfrWWl

•"ÄNt^FORS

VVuxci

Nedtill,,:

Tp&- ■

»RODOETj

°Hs)berp

^alvast

Rjnsstc

/stad

cy&us

FMTAkfRfr TV;

/»v ''ejUni

Åtvidaberc

tolf,.)

irbrnhn

Skära?

ifrån éu

fälsefal

■nvit >

• • A/.- •

Vatlebiu-ks

''CRENNA

INCELF

BÖRDFRI

•Flaska

°Flytth ''

ledsirrtt

inthah,

A’.MV!k''

FusfffP^

L ock arv v

BARBARI

ftraria.

iSkärrtaä

''.idhem.

rERVIK

iatidvi

lochNår

tölnlyclec.

(ARSRUll

Visby

YXEJN

LINPOMI

H5Ä

mMi

Wm\

Ur Kfells trams E es a tlas -

Gen. Stab. Itt. Anse

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.