Sök i Ratio Lex

Angående upphäfvande af Kungl. kungörelsen om belöningar för dem, som upptäcka efterapare eller förfalskare af bankens eller riksgäldskontorets sedlar eller de falska sedlarnes utprånglare, den 8 juli 1818

1904-01-29 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:55, Angående upphäfvande af Kungl. kungörelsen om belöningar för dem, som upptäcka efterapare eller förfalskare af bankens eller riksgäldskontorets sedlar eller de falska sedlarnes utprånglare, den 8 juli 1818

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 55.

1

N:o 55.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upphäfvande

af Kungl. kungörelsen om belöningar för dem,

som upptäcka efterapare eller förfalskare af bankens

eller riksgäldskontorets sedlar eller de falska sedlarnes

utprånglare, den 8 juli 1818; gifven Stockholms slott

den 29 januari 1904.

Hinder åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för sin del besluta, att de i Kungl. kungörelsen om belöningar

för dem, som upptäcka efterapare eller förfalskare af bankens eller

riksgäldskontorets sedlar eller de falska sedlarnes utprånglare, den 8

juli 1818 meddelade bestämmelsen må upphöra att gälla.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ernst Meyei''.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Utdrag af protokollet öfver ftnansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

januari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Bamstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde vidare:

I skrifvelse den 19 mars 1903 hafva fullmäktige i riksbanken

erinrat, att, på framställning af Rikets Ständer vid 1817 1818 årens

riksdag, genom nådig kungörelse den 8 juli 1818 förordnats, bland

annat, att eho det vara måtte, som antingen å bar gärning grepe och

till allmänt förvar afiämnade eller hos vederbörande angåfve och med

lagliga bevis öfvertygade någon att hafva efterapat riksbankens sedlar,

skulle undfå en belöning af 1,000 riksdaler banko, och att föi enahanda

åtgärder med förfalskare af berörda sedlar en belöning af 500 riksdaler

banko tilldelades. När den tilltalade endast i den mån blifvit om

det angifna brottet öfvertygad, att saken lämnades åt framtiden, skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurtj/l. Majds Nåd. Proposition N:o 55.

halfva beloppet af samma belöningar tillerkännas angifvaren. Om

mot den angifne sådana bevis, som nyss vore nämnda, ej kunde anskaffas,

och denne således ej kunde åt saken fällas, men emot honom

vore omständigheter och liknelser om brottets begående, sknlle angifvaren,

då han funnes hafva användt synnerlig möda och kostnad för

(lön angifnes upptäckande, åtnjuta eu i förhållande därtill lämpad belöning

tran 10 till 100 riksdaler banko. Den, som upptäckte utprångla!^

af efterapade eller förfalskade riksbankssedlar och mot densamme företedde

sådan bevisning, att han fälldes till ansvar för gärningen, skulle

i belöning erhålla 50 till 100 riksdaler banko; och hafva fullmäktige vidare

anfört, att, då å ena sidan den i nämnda kungörelse utfästa belöning numera

ofta finge anses oskäligt hög, hvarom också erfarenheten i fråga om åtskilliga

klumpigt utförda förfalskningar burit vittne, och å den andra sidan

sådana förhållanden kunde inträffa, att ännu större belöning lämpligen

borde utfästas för brottslingens ertappande, fullmäktige funnit ifrågavarande

bestämmelser icke längre kunna anses tillfredsställande utan

böra upphäfvas, på det att riksbanken måtte blifva oförhindrad att vid

efterapning eller förfalskning af riksbankssedei eller vid utprångling af

sådan efterapad eller förfalskad sedel utfästa eller tilldela belöning till

belopp, som efter pröfning i hvarje enskildt fall kunde finnas skäligt.

På de sålunda anförda skälen hafva fullmäktige hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att ofvannämnda nådiga

kungörelse den 8 juli 1818 blefve upphäfd.

Efter nådig remiss har statskontoret den 17 april 1903 afgifvit

underdånigt utlåtande i ärendet, därvid statskontoret till en början

erinrat, dels att ofvanberörda kungörelse innehölle, utom de af fullmäktige

i riksbanken åberopade stadganden, jämväl den bestämmelsen,

att domaren, vid meddelandet af utslag i mål rörande förfalskningar

af ofvannämnd art, alltid skulle utlåta sig öfver angifvarens rätt till

de stadgade belöningarnas undfående, och beloppet af hvad honom

tillädes blifva, sedan beslutet vunnit laga kraft, af banken genast utbetaldt,

dels ock att genom nådig förordning den 10 juni 1841

föreskrifvits, att, när någon sökte belöning för upptäckt af riksbankssedlars

efterapning, förfalskning eller utprångling, frågan därom skulle

i Svea hofrätt upptagas; och har statskontoret i öfrigt anfört hufvudsakligen

följande.

I underdånig skrifvelse den 22 juni 1818 anförde Rikets Ständer,

bland annat, hurusom de fästat sin uppmärksamhet därvid, att, till

bevarande af allmän säkerhet i rikets sedelmynt, icke vore tillräckligt

att i möjligaste måtto försvåra efterapning och förfalskning af de i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

allmänna rörelsen gängse bankosedlar, utan tillika kraftiga åtgärder

nödvändiga för att, när dylika brott icke desto mindre beginges, befordra

upptäckande af såväl efteraparne eller förfalskarne som ock dem, hvilka

de efterapade och förändrade sedlarne utprångla!; och som ibland de

till skyndsam upptäckt ländande medel äfven det i märklig mån bidroge,

att personer, hvilka använde tid, kostnad och möda till förskaffande af

sådan säker kännedom om efterapare, förfalskare eller utprångla^,

hvarigenom dessa kunde ställas till laga ansvar, vore förvissade om en

skälig vedergällning därför, ansåge Rikets Ständer beloppen af de belöningar,

som för nämnda upptäckter i hvarje särskildt fall tilldelades, böra

säkert bestämmas och vara allmänt kunniga. Med öfvertygelse om

nyttan af en allmän noga kännedom om de för upptäckternas befordran

stadgade förmåner och af föreskrifternas så klara bestämmande för

hvarje särskildt fall, att den domstol, hvilken det tillhörde att slutligen

döma öfver brott af ofvannämnda beskaffenhet, kunde i sammanhang

därmed äfven om beloppet af den belöning, angifvaren vore berättigad

uppbära, samt om belöningens fördelning mellan flere och den därutinnan

dem emellan uppstående tvist fatta beslut, hvarigenom undvekes

de olägenheter, dels att angifvarne, såsom dittills, nödgats, sedan rannsakning

öfver den brottslige blifvit fulländad och slutligt utslag i målet

fallit, om belöningens undfående göra ansökning hos fullmäktige i

banken, dels ock att, enär desse fullmäktige för sitt utlåtande däröfver

icke funnit någon viss grund till efterföljd, angifvarne, som förment

sin tillständiga rätt vara sig af fullmäktige förnekad, måste genom rättegång

sin talan utföra, så hade Rikets Ständer i de tillförene i ämnet

gällande nådiga kungörelserna den 20 december 1754 och den 5 juni

1792 antagit och fastställt vissa förändringar, hvadan Rikets Ständer

anhölle, det dessa förändrade stadganden måtte äfven af Eders Kungl.

Maj:t i nåder stadfästas och sedermera till allmän efterrättelse kungöras;

och blef härefter berörda nådiga kungörelse den 8 juli 1818 utfärdad

i full öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer sålunda beslutit.

I likhet med fullmäktige i riksbanken funne statskontoret väl, att

de genom kungörelsen den 8 juli 1818 fastställda belöningsbeloppen

numera kunde anses i vissa afseenden mindre lämpliga eller tidsenliga,

men då statskontoret delade den af Rikets Ständer förut uttalade mening

om vikten däraf, att genom allmän författning skälig vedergällning tillförsäkrades

angifvare och upptäckare af ifrågavarande allmänfarliga

brott, ansåge statskontoret nyssberörda nådiga kungörelse icke böra

upphäfvas, med mindre den ersattes med annan författning i liknande

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

syfte, vare sig- genom denna författning beslutanderätten i fråga om belöningarna

tillädes fullmäktige eller framgent anförtroddes åt domstol.

Sedan fullmäktige i riksbanken lämnats tillfälle att yttra sig i

anledning af det af statskontoret afgifna underdåniga utlåtandet, hafva

fullmäktige i skrifvelse den 13 augusti 1903 anfört, att enligt nådiga

kungörelsen den 8 juli 1818 det ålegat den domstol, som handlade

själfva brottmålet, att jämväl döma angående den utfästa belöningen,

men att denna bestämmelse genom nådiga förordningen angående rätter

domstol för frågor, som röra rikets ständers bank och riksgäldskontoret

den 10 juni 1841, samt lagen med vissa bestämmelser om riksbankens

sedelutgifningsrätt så ock angående forum för riksbanken den 12 maj

1897 blifvit ändrad därhän, att yrkande om utfående från riksbanken

af belöning enligt 1818 års kungörelse skulle upptagas ej af den domstol,

som slutligen handlagt förfalskningsmålet, utan af Stockholms rådstufvurätt.

Därest, såsom äfven statskontoret ansett lämpligt, det finge

ankomma på pröfning i hvarje särskilt fall att utmäta belöningen,

skulle således den domstol, inför hvilken riksbanken i allmänhet hade

att svara i tvistemål, i hvarje fall bestämma jämväl denna belöning.

Det syntes likväl desto olämpligare att besvära domstolen med pröfning

af hvarje sådant anspråk, som för pröfningen skulle erfordras ej allenast

att tillse, det sökanden verkligen vore upptäckare af brottet, utan äfven

att värdesätta det arbete och den möda, sökanden nedlagt. Dessutom

syntes det med fog kunna ifrågasättas, huruvida belöning för upptäckande

af detta slags brottslingar alltid borde utgå, under det att

belöning för upptäckande af andra brottslingar i allmänhet ej ifrågakomme,

då polismyndigheterna synbarligen borde hafva lika stor skyldighet

att för rättsordningens upprätthållande söka till laga straff befordra

efterapare eller förfalskare af riksbankssedel, som den hade att beifra

andra gröfre brott.

I anledning af förevarande ärende hade fullmäktige äfven inhämtat

upplysningar om motsvarande förhållanden i Frankrike, Tyskland och

Danmark. Af dessa upplysningar hade framgått, att i nämnda länder

icke funnes någon i lag eller förordning bestämd rätt till belöning för

den, som upptäckte förfalskare eller efterapare af sedel. I Danmark

och Frankrike syntes sådan belöning någon gång hafva lämnats, dock

endast efter pröfning af omständigheterna i hvarje föreliggande fall och

särskildt i Frankrike endast mycket undantagsvis. I Tyskland däremot

syntes belöning af ifrågavarande art alldeles icke förekomma.

På grund af hvad fullmäktige nu anfört, hemställde fullmäktige,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

att nådiga kungörelsen den 8 juli 1818 måtte upphäfva® utan att ersättas

af annan författning i liknande syfte.

Enär de i nådiga kungörelsen den 8 juli 1818 utfästa belöningar

icke med hänsyn till nuvarande förhållanden kunna anses lämpliga och

tidsenliga samt det syftemål, man med berörda kungörelse velat främja,

synes mig enklast och bäst vinnas därigenom, att åt dem, som hafva

sig anförtrodd riksbankens styrelse och förvaltning, öfverlåtes att i

hvarje särskildt tall efter sig företeende omständigheter utfästa eller

tilldela de belöningar, som må finnas lämpliga, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen att för sin del besluta, att de i nådiga kungörelsen om belöningar

för dem, som upptäcka efterapare eller förfalskare af bankens

eller riksgäldskontorets sedlar eller de falska sedlarnes utprånglare, den

8 juli 1818 meddelade bestämmelser må upphöra att gälla.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sven Köhler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1904:31 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående upphäfvande af kungl. kungörelsen om belöningar för dem, som upptäcka efterapare ell s. 1 i texten
  2. BU 1904:6 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående upphäfvande af kung!, kungörelsen om belöningar för dem, som ■upptäcka efterapare eller förfalskare s. 3 i texten