Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skomakaren S. L. Forsberg från Sanda grindstuga

1904-01-22 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:57, Angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skomakaren S. L. Forsberg från Sanda grindstuga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

1

N:o 57.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande

af kronans rätt till danaarf efter skomakaren

S. L. Forsberg från Sanda grindstuga; gifven Stockholms

slott den 22 januari 1904.

Skomakaren Svante Leonard Forsberg från Sanda grindstuga i

Mörkö socken af Hölebo härad afled den 22 juni 1892. I instrumentet

öfver den efter honom den 1 därpåföljde juli förrättade bouppteckning

finnes antecknadt, att boets behållning utgjort 160 kronor 21 öre, samt

att den aflidne, som icke efterlämnat kända arfvingar, i lifstiden såsom

sin önskan uttalat, att hans kvarlåtenskap skulle tillfalla sömmerskan

Sofia Jansson i Sanda grindstuga, hvilken jämväl uppgifva boet. Till

god man att omhändertaga den aflidnes kvarlåtenskap och bevaka hans

okände rättsinnehafvares rätt förordnades fjärdingsmannen Carl Johan

Jansson.

Vid Hölebo häradsrätt lät bemälda Sofia Jansson den 7 september

1892, under uppgift att förenämnde Forsberg till hennes förmån upprättat

ett muntligt testamente, för dödsfalls skull angående tillkomsten

af samma testamente på ed af höra statdrängen Johan Ludvig Carlsson

och hustrun Anna Lovisa Pettersson, båda i Sanda, samt torparen Per

Elias Gulander från Bergalund, hvilka, enligt hvad af det vid förhöret

förda protokoll inhämtas, därvid berättade:

l:o) Johan Ludvig Carlsson, att, då vittnet omkring ett år därförinnan

sammanträffat med Forsberg, utan att någon annan person

därvid närvarit, Forsberg yttrat, att Sofia Jansson, hos hvilken han

innebodde, skulle, enär han icke ägde kännedom om några släktingar,

Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 57.

efter hans död bekomma hans kvarlåtenskap; samt att Forsberg, hvilken

vid omvittnade tillfället handlat med fullt och sundt förstånd, fällt

nämnda yttrande samtalsvis och utan att uppmana vittnet att lägga detsamma

på minnet såsom innefattande hans yttersta vilja;

2:o) Anna Lovisa Pettersson, att Forsberg vid något tillfälle under

våren 1892, då vittnet sammanträffat med honom ensam, samtalsvis

yttrat, att, enär han tillbragt sin första barndom å barnhus och till

följd däraf icke kände till några släktingar, det vore hans mening, att

Sofia Jansson efter hans död skulle bekomma den behållning, som då

möjligen kunde finnas i boet, men att Forsberg, hvilken vid tillfället i

fråga handlat fullt redigt, icke uppmanat vittnet att lägga nämnda

yttrande på minnet; samt

3:o) Gillande!'', att vittnet kort tid före Forsbergs död besökt

denne å lasarettet i Trosa, där han då legat sjuk, men dock varit vid

fullt och redigt förstånd, samt att Forsberg på fråga af vittnet, hvem

kvarlåtenskapen efter hans död skulle tillfalla, svarat, att, om något

blefve öfver, Sofia Jansson skulle erhålla detsamma; dock både Forsberg

icke uppmanat vittnet att lägga nämnda svar på minnet såsom innefattande

något förordnande af Forsberg.

Nu hafva i en till Kungl. Maj:t den 14 april 1903 ingifven skrift

torparen Johan August Andersson i Bråten, numera gift med ofvanbemälda

Sofia Jansson, samt denna sistnämnda i underdånighet anhållit,

att kronan måtte till sökandenas förmån afstå sin rätt till ifrågavarande

danaarfsmedel, till stöd för hvilken ansökning dels anförts, att Forsberg

vid upprepade tillfällen såsom sin önskan yttrat, att hans kvarlåtenskap

skalle tillfalla Sofia Jansson, som, enligt hvad framginge af

ett utaf nämndemännen Gustaf Anell i Skesa och G. F. Pettersson i

Lundby den 21 februari 1903 utfärdadt, ansökningen bifogadt intyg,

vore identisk med sökanden Sofia Andersson, född Jansson, dels ock

åberopats ej mindre af vederbörande kyrkoherde år 1903 utfärdade särskilda

bevis, att sökanden Andersson, som vore född den 26 juni 1860,

och hans hustru Sofia Jansson, född den 12 maj 1857, befunne sig i

sådana ekonomiska omständigheter, »att de bärgade sig, men icke heller

mer», än äfven ett af förra sjuksköterskan vid Trosa sjukhem Matilda

Olivia Olsson, född Gustafsson, den 6 januari 1903 på heder och samvete

afgifvet intyg, att bemälde Forsberg år 1892 intagits på sjukstugan

i Trosa och där aflidit den 22 juni samma år, samt att Forsberg, medan han

varit vid full sans, bedt Matilda Olivia Olsson att tillkalla någon för

att skrifva hans testamente, hvarigenom bemälda Sofia Jansson skulle

få hela hans kvarlåtenskap, enär såsom hans ord folio: »ingen är när
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

mare eller har bättre gjort sig- förtjänt däraf», men att af vissa anledningar

hans begäran icke kunnat genast villfaras, hvarefter Forsberg

icke vidare före sin död varit vid full sans.

I anledning af den gjorda ansökningen hafva infordrade yttranden

afgifvits af vederbörande kronofogde, Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands län och kaminaradvokatfiskalsämbetet.

Kronofogden har meddelat, att han angående sökandenas lefnadsförhållanden

inhämtat, att sökanden hustru Andersson före sitt äktenskap

under femton år bott i samma hus som aflidne Forsberg och under

denna tid skött och vårdat honom; att sökanden Andersson under tio

år varit arbetare vid Oaxens kalkbruk i Mörkö socken, hvilken verksamhet

lian emellertid under år 1902 till följd af vacklande hälsa måst

lämna, hvarefter han arrenderat torpet Bråten; att makarna Andersson

visserligen icke hade några barn, men att de till följd af dels mannens

vacklande hälsa och dels den omständighet, att de, som icke ägde något

kapital, måst skuldsätta sig för inköp af för torpets skötande nödiga

kreatur och redskap m. in., befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter;

samt att makarne gjort sig kända för redbarhet och ordentlighet.

På grund häraf och då af handlingarna i ärendet framginge,

att det varit aflidne Forsbergs afsikt att till hustru Andersson öfverlämna

all sin kvarlåtenskap, ehuru denna afsikt icke kunnat komma till

utförande, har kronofogden förordat bifall till ansökningen.

Jämväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, med hänsyn till

de af sökandena an dragna omständigheter och hvad i öfrigt angående

sökandenas lefnadsförhållanden af kronofogden blifvit upplyst, tillstyrkt

bifall till ansökningen.

Kaminaradvokatfiskalsämbetet har meddelat, att, sedan ämbetet,

med anledning af den nådiga remissen, låtit hos vederbörande gode

man väcka anspråk på den aflidnes kvarlåtenskap såsom danaarf, gode

mannen till ämbetet redovisat kvarlåtenskap en med ett belopp, hvilket

efter afdrag af den advokatiiskalen tillkommande aktoratsprovision utgjorde

268 kronor 19 öre, som innestode i statskontoret; och har ämbetet,

med hänsyn såväl till hvad i ärendet blifvit upplyst särskilt, beträffande

den aflidnes afsikt att tillägga hustru Andersson all sin kvarlåtenskap

som ock till sökandenas lefnadsförhållanden, hemställt, att den underdåniga

ansökningen måtte bifallas.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till

ifrågavarande danaarfsmedel må till sökandenas förmån efterskänkas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ernst Meyer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

januari 1904.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Bamstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer föredrog vidare:

En af torparen Johan August Andersson i Bråten och hans hustru

Sofia Andersson, född Jansson, gjord underdånig ansökning, att kronans

rätt till danaarf efter skomakaren Svante Leonard Forsberg från Sanda

grindstuga i Mörkö socken af Hölebo härad i Södermanlands län måtte

efterskänkas till förmån för sökandena;

i anledning hvaraf infordradt underdånigt utlåtande afgifvits ej

mindre af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län än äfven åt

kammaradvokatfiskalsämbetet, som därvid meddelat, att ifrågavarande

danaarfsmedel efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision uppginge

till ett belopp af 268 kronor 19 öre.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 57.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel finge till sökandenas

förmån efterskänkas.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att nådig

proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Conrad Carleson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1904:64 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Mafts särskilda propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till fyra danaarf. s. 14 i texten