Sök i Ratio Lex

Angående pension för extra ordinarie professorn L. F. Läffler

1904-02-12 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:62, Angående pension för extra ordinarie professorn L. F. Läffler

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

I

N:o 62.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pension

för extra ordinarie professorn L. F. Läffler; gifven

Stockholms slott den 12 februari 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed äska Riksdagens

medgifvande därtill, att extra ordinarie professorn vid universitetet

i Uppsala Leopold Fredrik Läffler må från och med månaden näst efter

den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans extra ordinarie

professorsbefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af 3,300 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Carl von Friesen.

Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 38 Häft. (N:o 62.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, kallet inför Hans

Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

februari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Ang. pension Departementschefen, statsrådet von Friesen, föredrog en af extra ordis*orn

°''h. T<f. uar i c professorn i svenska språket vid universitetet i Uppsala Leopold

Låffier. Fredrik Läffler i underdånighet gjord ansökning, däruti Läfiler, under

åberopande af ansökningen bilagdt läkareintyg, på anförda skäl anhållit,

det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beredande

åt sökanden af årlig pension från allmänna indragen gsstaten till

belopp af 3,300 kronor, hvarjämte Läffler förklarat sig villig att, därest

sådan pension blefve honom af Riksdagen beviljad, afgå från sin extra

ordinarie professorsbefattning; i hvilket ärende dels kanslern för rikets universitet,

efter att hafva hört det större akademiska konsistoriet i Uppsala,

dels ock statskontoret afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Af förenämnda och andra tillgängliga handlingar inhämtades:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Ku »tgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

att Läffler, som är född den 15 november 1847, erhållit anställning

den 4 juni 1872 såsom docent i nordiska språk vid universitetet i Uppsala

och blifvit den 3 oktober 1881 utnämnd till sin nuvarande befattning;

att han emellertid jilmlikt särskilda nådiga beslut för sjukdom åtnjutit

tjänstledighet alltsedan den 1 juni 1883;

att enligt det vid ansökningen fogade läkareintyg, utfärdadt af f. d.

professorn P. J. Wising den 7 december 1903, Läffler, som tillförne rådfrågat

Wising för kroniskt nervlidande, icke torde kunna komma att

hädanefter — äfven om hans hälsotillstånd skulle mer eller mindre bättras

— på ett tillfredsställande sätt upprätthålla ett professorsämbete;

att Kungl. Maj:t uppå framställning af kanslern, hvilken framställning

blifvit af statskontoret i underdånigt utlåtande till bifall förordad, år 1894

till Riksdagen aflåtit nådig proposition därom att Läffler måtte förklaras

berättigad att från och med månaden näst efter den, hvari afsked från

extra ordinarie professorsbefattningen kunde varda honom beviljadt, under

sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

af 3,000 kronor;

att denna nådiga proposition af Riksdagen endast på det sätt bifallits,

att för Läffler beviljats en pension af 1,500 kronor för år;

att Riksdagen därvid uttalat, att det måste anses olämpligt, att en

tjänsteman, som efter endast en kortare tids tjänstgöring blefve till följd

af sjukdom oförmögen att vidare sköta sin tjänst, under sin återstående

lifstid bibehölles vid tjänsten och den därmed förenade lön, under det

befattningen till men för densamma uppehölles genom växlande vikarier,

hvadan Riksdagen ansett någon pension böra Läffler tilläggas för att bereda

honom möjlighet att kunna afgå från tjänsten;

att Läffler emellertid icke begagnat sig af den sålunda beviljade pensionsförmånen,

utan fortfarande kvarstått såsom extra ordinarie professor;

att Läffler i nämnda egenskap jämlikt nådigt bref den 7 juni 1901

åtnjöte lön med 3,300 kronor, af hvilket belopp han såsom tjänstledig på

grund af sjukdom icke vore skyldig att afstå någon del åt sin vikarie;

samt att statskontoret, då de skäl, som föranledt Kungl. Majtts framställning

till 1894 års riksdag om beviljande åt Läffler af en årlig pension

å allmänna indragningsstaten till belopp af hans dåvarande lön, naturligtvis

nu förelåge i än högre grad samt Läffler antagligen icke skulle

befinnas villig att afgå, därest den honom beviljade pensionen komme att

understiga hans nuvarande ordinarie lön eller 3,300 kronor, hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte förnya sin hos Riksdagen år 1894 gjorda framställning

om Läfflers öfverflyttande å allmänna indragningsstaten, med den förändring

att pensionsbeloppet höjdes till 3,300 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 62.

Efter att hafva redogjort för handlingarnas innehåll yttrade föredragande

departementschefen:

»I mer än tjugu år har alltså Uppsala universitets enda speciella lärostol

i modersmålet, extra ordinarie professuren i svenska språket, på grund af

innehafvarens sjukdom uppehållits genom vikarie. Det torde lätteligen

inses, att detta icke kunnat ske utan afsevärd skada för ämnets studium

vid universitetet, alltså äfven för lärarebildningen i detta för våra allmänna

läroverk så viktiga ämne. Till vikariens aflöning hafva endast varit

disponibla de till tjänsten hörande tjänstgöringspenningarna, 1,200 kronor,

eller 2/3 af hvad en extra lärare vid allmänt läroverk åtnjuter, och då

detta belopp befunnits alldeles otillräckligt, har vikariens ställning måst

upphjälpas därigenom, att han längre tid än vanligt fått behålla ett docentstipendium,

detta till förfång för yngre vetenskapsidkare.

För att råda bot på detta missförhållande afläts redan för 10 år sedan

proposition till Riksdagen om Läfflers pensionerande med 8,000 kronor

årligen — ett belopp, som då af Riksdagen nedsattes till 1,500 kronor.

Att Läffler icke begagnat sig af det sålunda erbjudna tillfället att öfvergå

på indragningsstat, utan i enlighet med sin lagliga rätt förskaffat sig tjänstledighet

på grund af sjukdom, har uppenbarligen berott på svårigheten,

ja omöjligheten för honom att på denna pension existera, i synnerhet som

han varit hemsökt af sjukdom. Han har nu i stället åtnjutit hela lönen,

3,300 kronor.

Så hafva ytterligare 10 år förflutit, och Uppsala universitet saknar allt

fortfarande särskildt ordinarie representant för vårt eget språk. Någon utsikt

att Läffler skulle vare sig inträda i tjänstgöring eller afgå med den år

1894 beviljade pensionen lärer icke föreiinnas. Jag anser det under sådana

förhållanden vara min plikt, med hänsyn till den fosterländska bildningens

kraf, att tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att i nådig proposition äska Riksdagens

medgifvande därtill, att Läffler må från och med månaden näst efter

den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans extra ordinarie

professorsbefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till belopp af 3,300 kronor.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans

Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition

i ämnet, af lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Gustaf Tottie.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri A. B., 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.