Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af ett Icöpeoch bytesaftal rörande telefonnäten i Stockholm med omnejd rn. m

1904-02-09 · 107 sidor, varav 97 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 97 av 107 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:69, Angående godkännande af ett Icöpeoch bytesaftal rörande telefonnäten i Stockholm med omnejd rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

1

N:o 69.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

godkännande af ett Icöpe- och bytesaftal rörande telefonnäten

i Stockholm med omnejd rn. m.; gifven Stockholms

slott den 26 mars 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, med gillande af ett utaf telegrafstyrelsen med styrelserna för

Stockholms allmänna telefonaktiebolag och för Stockholms belltelefonaktiebolag

träffadt köpe- och bytesaftal rörande telefonnäten i Stockholm

med omnejd, bemyndiga riksgäldskontoret att under innevarande år

tillhandahålla telegrafstyrelsen det belopp, som efter uträkning och

Kungl. Maj:ts pröfning erfordras för fullgörande af den på styrelsen

ankommande betalningsskyldighet enligt nämnda aftal, att af telegrafstyrelsen

i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta, motsvarande den

ränteutgift, som genom beloppets öfverlämnande till telegrafstyrelsen

förorsakas riksgäldskontoret, inom tjugo år från första lyftningsdagen

återgäldas medelst af betalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill

lämna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad

förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Dill. till Rilcsd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afl. 45 Haft. (N:o 69.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet ä Stockholms

slott den 26 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Departementschefen statsrådet Westring anförde vidare:

Uti underdånig skrifvelse den 9 februari innevarande år har telegrafstyrelsen

gjort framställning om godkännande af ett samma dag

af telegrafstyrelsen med styrelsen för Stockholms allmänna telefonaktiebolag

och styrelsen för Stockholms belltelefonaktiebolag trätfadt

köpe- och bytesaftal rörande telefonnäten i Stockholm med omnejd,

äfvensom om aflåtande af proposition till Riksdagen att, med gillande

af samma aftal, bemyndiga riksgäldskontoret att under innevarande år

tillhandahålla telegrafstyrelsen det belopp, som efter uträkning och

Kungl. Maj:ts pröfning erfordrades för fullgörande af den på telegrafstyrelsen

ankommande betalningsskyldighet enligt nämnda aftal.

Sedermera har telegrafstyrelsen dels med underdånig skrifvelse den

12 februari innevarande år öfverlämnat i afskrift ett mellan telegrafstyrelsen

och styrelserna för nämnda båda bolag samma dag upprättadt

tillägg till avtalet, dels ock med underdånig skrifvelse den 15 innevarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

månad inkommit med afskrift af en från bolagen den 11 i samma

månad till telegrafstyrelsens chef afgifven förklaring angående tolkningen

af vissa punkter i aftalet.

Innan jag öfvergår till närmare redogörelse för aftalets innehåll

och hvad telegrafstyrelsen i sin skrifvelse anfört, tillåter jag mig erinra,

hurusom Kungl. Maj:t, efter underdånig framställning af telegrafstyrelsen,

i nådig proposition föreslog 1902 års Riksdag att, med godkännande

af ett mellan telegrafstyrelsen och styrelserna för nyssnämnda

bolag den 28 december 1901 träffadt aftal angående öfverlåtelse

till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i

Stockholm med omnejd in. m., såsom lån anvisa det för köpeskillingens

erläggande erforderliga penningebelopp.

Denna Kungl Maj:ts framställning vann emellertid icke Riksdagens

bifall.

De förut gällande samtrafikskontrakten mellan telegrafstyrelsen, å

ena sidan, samt de båda bolagen, å den andra, hvilka uppsagts till

upphörande med utgången af juni 1901, hade emellertid med hänsyn

till frågan om berörda öfverlåtelse prolongerats till den 1 juni 1902.

Därefter blefvo de ytterligare förlängda först till sistnämnda års utgång

samt, för beredande af ytterligare tillfälle till underhandling om

samtrafikens definitiva ordnande, till den 1 juni 1903. Dessa underhandlingar

strandade, och sistnämnda dag upphörde således all samtrafik

mellan rikstelefonnätet och bolagens nät.

Emellertid blefvo efter afstängningen underhandlingar för att återknyta

samtrafiken mellan näten ånyo upptagna och hafva nu ledt till

det resultat, som föreligger i omförmälda köpe- och bytesaftal, hvilket

jämte det sedermera upprättade tillägget till detsamma torde böra

fogas vid detta protokoll (bilagorna 1 och 2).

Telegrafstyrelsens förberörda underdåniga skrifvelse den 9 februari

1904 samt utdrag af styrelsens samma dag förda protokoll, innefattande

den af en utaf styrelsens ledamöter i ärendet anmälda skiljaktiga mening,

torde likaledes få biläggas detta protokoll (bilagorna 3 och 4).

Köpe- och bytesaftal innehåller följande bestämmelser:

Bolagen öfverlämna till telegrafstyrelsen sina telefonledningar med

tillhörande apparater, stationer m. m.

l:o) inom Stockholm i staden mellan broarna, å Södermalm, Kungsholmen,

Skeppsholmen, Kastellholmen samt södra Djurgården med

Beckholmen,

2:o) å det område utom Stockholm söder om Mälaren och stora

segelleden genom Saltsjön, som ligger inom ett afstånd af 30 kilometer

från Stockholms Stortorg, samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

3:o) å det område, som ligger rundt om hufvudstaden mellan 30

och 70 kilometer från Stortorget.

Telegrafverket öfverlämnar däremot till bolagen sina telefonledningar

m. m.

l:o) inom Stockholm å Norrmalm (utom Skepps- och Kastellholmarne)

och å Östermalm (utom södra Djurgården) samt

2:o) å det område utom Stockholm norr om Mälaren och stora

segelleden genom Saltsjön, som ligger inom ett afstånd af 30 kilometer

från Stockholms Stortorg.

Den likvid, som, enligt närmare specifikation i aftalet, skall erläggas

för de öfverlåtna ledningarna jämte reserver och dylikt, utgör för hvad

som öfverlåtits till telegrafverket:

inom Stockholm................................................... kr. 3,490,457: 50

» södra 30 kilometersområdet .................. » 583,661: —

d området 30—70 kilometer..................... » 1,052,331: 50

eller tillsammans kr. 5,126,450: —

och för hvad som öfverlåtes till bolagen:

inom Stockholm.................................................... kr. 2,179,526: —

» norra 30 kilometersområdet ................. » 353,034: —

eller tillsammans kr. 2,532,560: —

Ledningarna öfverlåtas och tillträdas å ömse sidor den 1 juli 1904.

För den förändring i antalet ledningar af olika slag m. m., som ägt

rum före tillträdesdagen, göres vid likvid för skillnaden mellan de öfverlåtna

ledningarnas värde nödig reglering.

Likaså regleras vid värdesättning af landsledningarna därför utgående

belopp genom afdrag för brist i normala underhållet enligt

värdering efter själfkostnaden af skiljemän enligt lagen om skiljemän

den 28 oktober 1*887.

Förenämnda likvid sker den 1 juli 1904. Därefter ifrågakommande

reglering likvideras snarast möjligt.

Från öfverlämnande undantagas telegrafverkets ledningar till ämbetsverk

samt af statsmedel bekostade tjänstetelefoner liksom ock ledningar

till statens järnvägars växel äfvensom de af åkeriägarne abonnerade

ledningar till droskstationen. Dessa genom bolagens område

gående ledningar underhållas af bolagen mot ersättning.

Telegrafverket och bolagen tillhandahålla från och med den 1 juli

1904 allmänheten telefonabonnemang, hvar och en å det område inom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69. 5

30 km. från Stortorget i Stockholm, som tillkommer vederbörande part,

till pris, som för samma slag af abonnemang äro lika inom de olika

områdena.

Dessa pris, som i aftalot närmare angifvas, äro bestämda hufvudsakligen

i enlighet med allmänna och bellbolagens nuvarande pris.

Vid öfverflyttningen af abonnemang mellan näten enligt detta aftal

äger abonnent, som delvis eller helt erlagt inträdesafgift i ett nät, tillgodoräkna

sig det inbetalda beloppet i det andra. Från telegrafverkets

nät öfvergående abonnenter äga teckna SO: —, 60: — eller 36: —

kronors abonnemang i bolagens nät efter samma grunder som nya abonnenter

i dessa nät.

Tjänstemän i telegrafverket och bolagen erhålla abonnemang å telefon

afsedd för personligt bruk för en årsafgift af 30 kronor utan inträdesafgift,

men utan befrielse från annan särskild anläggningskostnad,

då sådan enligt förestående bestämmelser ifrågakommer.

Telegrafstyrelsen och bolagen äga rätt att hvar för sig inom den

andra förvaltningens område emottaga abonnemang å telefonförbindelse

med direkt ledning till sitt nät äfvensom till apparaten hörande anknytning

emot förut angifna abonnemangsvillkor med en förhöjning i

årsafgiften af 10 kronor. Abonnentledningarna tillsläppas af och tillhöra

härvid den förvaltning, inom hvars område de äro belägna, ledningarna

mellan centralstationerna däremot den förvaltning, som emottager

abonnemanget och hvilken förvaltning äfvenledes tillsläpper, uppsätter

och underhåller erforderlig telefonapparat jämte inre ledning för

densamma.

För sådan ledning med eller utan anknytning uppbär den förvaltning,

inom hvars omiäde abonnentledningen finnes, af den andra förvaltningen

inträdesafgift, där sådan förekommer, samt vanlig abonnemangsafgift

med afdrag af själfkostnaden för apparat med uppsättning

och underhåll samt expedition, hvithet, tills vidare öfverenskommelse

träffas, beräknas för hufvudapparat till 25 kronor och för anknytning

till 12 kronor samt för anknytning enligt hotellabonnemang till

8 kronor, allt per år.

För upptagande af abonnemang enligt förestående bestämmelser

äger telegrafverket bibehålla sina nuvarande förbindelseledningar till

telegrafstationsorterna Djursholm och Drottningholm.

Afgiftsfri samtrafik mellan de olika näten inträder omedelbart efter

Riksdagens godkännande af detta aftal; och må äfven de abonnenter,

hvilkas årspris ej äro i öfverensstämmelse med de förut angifna, tillgodonjuta

förmånen af fri samtrafik utan att årsafgiften ändras förr

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

än nuvarande kontrakt utlöpa, dock att sådan förmån ej tillkommer

vare sig abonnent, hvilken motsätter sig att hans ledning i enlighet

med detta aftal öfverflyttas från det ena nätet till det andra eller att

erforderlig nummerändring vidtages, eller sådan abonnent å området

utanför 30 km från Stortorget i Stockholm, hvilken ej underkastar sig

de jämkningar i abonnentsvillkoren, hvilka i sammanhang med detta

aftal bestämmas för samma område. För att abonnenter vid växelstation

med endast en ledning till Stockholm skola erhålla förmånen

af samtrafik fordras därjämte, att samtliga dessa abonnenter äga tillgodonjuta

förmånen.

Samtrafiken omfattar äfven, såvidt på telegrafstyrelsen beror, öfriga

inom eller utom Sverige varande telefonnät, som hafva samtrafik

med rikstelefonnätet, och erlägges för samtal till andra orter endast

den samtalsafgift, som enligt taxa är bestämd för den använda ledningens

begagnande. Således har rikstelefonabonnent inom Stockholmsområdet

alldeles samma rätt till samtal i bolagens nät som bolagsabonnent

i Stockholm. Likaledes har bolagsabonnent alldeles samma

rätt i fråga om samtrafik inom annat nät som abonnent i Stockholm

å rikstelefon, såvidt på telegrafstyrelsen beror.

Bolagens abonnenter äga att afsända och få sig meddelade telegram

på samma villkor, som gälla för rikstelefonens abonnenter inom Stockholmsområdet,

dock under förbehåll att numret å abonnent, som önskar

afsända telegram från bolagens station, angifves direkt till telegramrummet,

så att förvanskning däraf ej kan äga rum.

Utan hinder af denna öfverenskommelse äger telegrafstyrelsen

liksom bolagen att bestämma afgift för samtal å förbindelselinjer inom

sina egna nät.

Sammanbindning mellan de olika nätens ledningar, som alla skola

vara dubbeltrådiga, kan vägras, om ledning är så felaktig, att samtal

svårligen kan äga rum.

De för samtrafiken erforderliga stationsanordningar, som skola vara

af tidsenlig beskaffenhet, samt ledningar bekostas af hvardera förvaltningen

å dess område, och skall i detta fall kabelbrunnen vid norra

ändan af Norrbro anses vara gräns mellan områdena.

För samtalsafgifter, som skola af ena förvaltningens abonnenter

betalas till den andra förvaltningen, är den förvaltning, från hvars nät

samtalet utgått, ansvarig liksom densamma ock, efter uppgift, inkasserar

och redovisar dessas afgifter mot ersättning för själfva inkasseringsarbetet

efter beräkning i enlighet med själfkostnaden för den andra

förvaltningens motsvarande arbete inom motsvarande område och för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 69.

risken af förluster med 2 procent å levererade afgiftsbelopp dock för

intet samtal mindre än ett öre.

Telegrafstyrelsen och bolagen utgifva gemensamt en abonnentkatalog,

hvars utarbetande och tryckning ombesörjas af telegrafstyrelsen

samt bekostas af förvaltningarna gemensamt i förhållande till de resp.

abonnentantalen i katalogen.

I denna katalog upptagas abonnenterna inom 70 kilometersområdet,

och utdelas densamma inom hela detta område.

I öfrigt utlämnas till de bolagens abonnenter, som för interurbana

samtal behöfva viss del af rikstelefonkatalogen, denna del liksom rikstelefonabonnenter

utom 70 kilometersområdet äga på begäran erhålla

behöfliga exemplar af den gemensamma katalogen; skulle telegrafstyrelsen

af rikstelefonabonnenterna fordra ersättning för vissa katalogdelar,

utgår samma afgift från bolagens abonnenter, liksom då ock

afgift erlägges af abonnenter utom 70 kilometersområdet för den gemensamma

katalogen.

Alla de någondera kontrahenten åliggande skyldigheter enligt

upprättadt kontrakt om abonnemang eller enligt aftal om telefonanläggningar

eller angående telefondriften inom det område, hvars ledningar

öfverlämnas till den andra kontrahenten, öfvertagas af denna från den

1 juli 1904 mot åtnjutande af alla de rättigheter, hvilka enligt samma

kontrakt eller aftal nu tillkomma den förre kontrahenten. Bolagen uppsäga

ej de med aktiebolaget svensk normaltid uppgjorda kontrakt angående

upplåtande af ledningar till upphörande före den 1 juli 1909,

såvida ej telegrafstyrelsen tidigare uppsäger desamma.

De abonnenter, hvilkas ledningar inköpts enligt förestående bestämmelser,

men hvilka under sin kvarvarande kontraktstid ej vilja

öfvergå från det ena nätet till det andra, bibehållas under den återstående

kontraktstiden vid sin nuvarande rätt, dock att uppsägning bör

göras till första tillåtna termin. För sådant abonnemang gälla i tillämpliga

delar bestämmelserna angående abonnemang hos den ena förvaltningen

af telefonförbindelse till plats inom den andra förvaltningens

område. Sådan abonnent äger ej komma i åtnjutande af samtrafiken

mellan de olika näten.

Abonnenter i någotdera telefonnätet, hvilka efter den 1 juni 1903

och före detta aftala underskriftvande och publicerande tecknat sig för

abonnemang jämväl i det andra nätet, äga att inom den 1 juni 1904

— under förutsättning att detta aftal blifver beståndande — uppsäga

kontraktet angående det senare abonnemanget att upphöra den 1 juli

1904 utan frånträdesafgift.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

I de abonnemangskontrakt, som upprättas efter det förevarande

aftal undertecknats, intages förbehåll att från den tid aftalet träder i

kraft de i samma aftal angifna afgifter och andra villkor gälla för den

ifrågavarande abonnenten.

Telegrafstyrelsen öfvertager följande hos bolagen anställda personal:

6 föreståndarinnor i staden inom broarna, på söder samt å Kungsholmen;

40 telefonister å nämnda stationer samt å Djurgården; 3 stationsjusterare,

4 förmän för nybyggnader, hvaraf 2 för Stockholm och 2 för

landet; 9 felsökare, hvaraf 1 för staden inom broarna, 4 för söder och

4 för södra landsområdet; samt 4 justerare, hvaraf 2 för söder och 2

för södra landsområdet.

Den å de öfverlåtna områdena af landsbygden stationerade personal

öfvertages af telegrafstyrelsen.

Tillfälligt kvarstannande å innehafvande platser kan särskildt

aftalas.

Öfvertagen personal kvarstannar i telegrafverkets tjänst och åtnjuter

fortfarande sin nuvarande aflöning, så länge den till telegrafstyrelsens

belåtenhet fullgör sina åligganden.

Telegrafverkets genom bolagens område gående interurbana och

förbindelseledningar ägas och underhållas fortfarande af telegrafverket.

Förbindelseledningar till köpta växelstationer utom 30 kras området,

liggande på bolagens stolpar och fästen, få kvarligga tills ombyggnad

ifrågakommer och underhållas genom bolagen mot ersättning af själfkostnaden.

Likaså få af bolagen från telegrafverket inköpta ledningar

tills ombyggnad ifrågakommer kvarligga på telegrafverkets stolpar och

fästen och underhållas genom telegrafverket mot ersättning af själfkostnaden.

Detsamma gäller om direkta abonnentledningar till platser

utom 30 kms området. De af bolagen inköpta kablarna, liggande i

telegrafverkets cementtrummor i sträckan Gustaf Adolfs torg—Malmtorgsgatan

— Lilla Vattugatan och Vasagatan få utan ersättning kvarligga.

Utbyte af ledningar bör, där så lämpligen kan ske, äga rum. Skall

ledning nedtagas, äger den part, å hvars stolplinje eller fäste ledningen

befinner sig, verkställa nedtagningen mot ersättning för själfkostnaden.

Om så lämpligen kan ske, må i stället för rasering utbyte mot jämngod

materiel äga rum.

Abonnentledning, hvartill ej hör andel i centralstation, äger kvarstanna

å den förvaltnings centralstation, hvilken den förut tillhört, och

expedieras där tills den hinner öfverflyttas, dock högst under ett år,

mot en afgift af 12 kronor pr år och abonnent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

!)

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o (JO.

Erforderliga pipor i underjordsledningarna genom bolagens områden

af staden —- dock högst en rörpipa åt hvarje tull — få för

interurbana, förbindelse- och direkta abonnentledningar samt telegrafledningar

afgiftsfritt användas af telegrafverket. Likaså upplåter telegrafverket

åt allmänna bolaget afgiftsfritt en rörpipa åt Kungsholmstull.

Hvardera förvaltningen upplåter å sitt område utan ersättningerforderligt

antal pipor för förbindelseledningar såväl för samtrafik som

för de ledningar, som den ena förvaltningen anordnar å den andras område.

Telegrafstyrelsen äger att år 1919 eller 1920, efter förutgången

tillsägelse minst ett år i förväg, inlösa bolagens samtliga anläggningar

i Stockholm och Stockholmstrakten. Begagnar sig telegrafstyrelsen

ej af denna lösningsrätt, återkommer sådan lösningsrätt mot enahanda

villkor åren 1929 och 1930 och så allt framgent hvart 10:de

år. Vid sådan inlösen, som skall ske den 1 juli, skall landsnätet

lösas efter de grunder, som i Kungl. Maj:ts resolution den 1 maj 1891

finnas bestämda för nätets inlösande den 1 maj 1941, nämligen efter

värdering. Denna värdering sker genom skiljemän enligt lagen om

skiljemän den 28 oktober 1887. För bestämmande af lösen för telefonanläggningen

i Stockholm skall densamma uppdelas i två grupper,

upptagande den ena (A) de anläggningar, vid hvilka ledningen är ända

till abonnentens apparat framdragen utan att till någon del luftledning

eller fritt hängande kabel användes, samt den andra (B) sådana

anläggningar, hvilkas ledning helt och hållet eller delvis är luftledning.

För de under A) angifna telefonanläggningar skall lösen utgöra

tjugu gånger och för de under B) angifna aderton gånger afkastningsförmågan

vid tiden för öfvertagandet; skolande därvid afkastningsförmågan

anses utgöra det belopp, som erhålles, när det tal, som

uttrycker driftöfverskottets medeltal från ifrågavarande telefonanläggning

per år och apparat under de fem kalenderår, hvilka förflutit närmast

före det hvarunder anmälan göres om lösningsrättens begagnande,

multipliceras med antalet apparater i anläggningen vid tiden för öfvertagandet.

Med driftöfverskottet förstås skillnaden mellan å ena sidan

inkomsten af telefondriften för året, hvari inbegripas hyror för uthyrda

lokaler i de fastigheter, hvilka ingå i köpet, och å andra sidan kostnaden

för underhåll och drift, inklusive styrelse och revision samt utskylder,

för såvidt dessa kostnader belöpa på Stockholmsnätet. I lösesumman

inbegripas alla för telefondriften afsedda, bolagen tillhöriga

fastigheter, således äfven Stockholms allmänna ^telefonaktiebolag nu

tillhöriga fastigheterna n:ris 13 och 14 i kvarteret Åskslaget med adressnummer

28 och 30 vid Malmskillnadsgatan samt 25 och 27 vid Norra

Bih. till Eiksd. Prot. 1004. 1 Sami. 1 Afd. 45 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl Maj:ts Xad. Proposition N:o 69.

Smedjegatan, Jakobs församling i Stockholm, med nuvarande fönsterrätt

mot egendomarna n:ris 11 och 12 i samma kvarter. Jämte den

lösen, som efter nu angifna grunder skall utgå för telefonanläggningen

i Stockholm, skall i lösen för reserver i stationer och reservledningar

betalas dessas själfkostnad, dock att ersättning ej beräknas för ej i bruk

tagna pipor i cementtrummor. Om telegrafstyrelsen finner den af bolaget

efter nu angifna grunder uppgifna lösen för reserver och reservledningar

för hög, skall denna lösen utgå med belopp, som fastställes

af skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän.

Lösesumman skall anses utgöra ersättning för värdet af bolagens

alla telefonanläggningar i Stockholm med omnejd med alla deras för

driften afsedda tillhörigheter, med undantag af de i förråd befintliga

förlags- och konsumtionsartiklar liksom af den för nybyggnad afsedda

egendom.

Från lösesumman för Stockholmsområdet afdrages hvad i nätets

normala underhåll brustit med beräkning allenast af själfkostnaden och

enligt värdering af skiljemän enligt lagen om skiljemän den 28 oktober

1887.

Telegrafstyrelsen eller dess ombud äger taga del af bolagens bokföring

i allt, som kan hafva inflytande å förut omförmälda beräkningar

eller värderingar.

Bolagen förbinda sig att ej på annat sätt än i aftalet angifves

drifva telefonverksamhet inom Sverige. Likaledes förbinder sig telegrafstyrelsen

att ej annorlunda än i detta aftal angifves drifva telefonverksamhet

inom det område, som här förbehålles bolagen.

Allmänna bolagets styrelse skall ofördröjligen underställa detta

kontrakt bolagets pröfning, och är kontraktet att anse såsom förfallet,

därest det ej godkännes af Stockholms allmänna telefonaktiebolag senast

en månad efter detta aftals undertecknande.

Detta kontrakt skall jämväl anses till alla delar förfallet, därest

icke Kungl. Maj:t senast den 31 mars 1904 för sin del godkänner detsamma

eller Stockholms stadsfullmäktige, i hvad på dem ankommer,

senast den 19 mars 1904 lämna sitt medgifvande eller därest ej 1904

års Riksdag gillar kontraktet.

Skulle olika meningar uppstå angående rätta tillämpningen af detta

kontrakt eller rätta tolkningen af någon däri förekommande bestämmelse,

skall den sålunda uppkomna tvisten slitas af skiljemän på sätt i

lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgas.

Tilläggsaftalet afser, såsom telegrafstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse

den 12 februari 1904 framhåller, att den ökning i antal lednin
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o (it).

11

gar och apparater, som kan å ömse sidor uppkomma under tiden innan

hufvudaftalet träder i kraft, skall komma den förvaltning till godo, som

skall öfvertaga ledningarna och apparaterna, så att den andra förvaltningen

i dyli len fall endast erhåller godtgörelse för själfkostnaden.

Med anledning af de i hufvudaftalet förekommande bestämmelserna,

att detsamma vore att anse såsom förfallet, därest ej dels detsamma

godkändes af Stockholms allmänna telefonaktiebolag senast en månad

efter dess undertecknande, dels ock Stockholms stadsfullmäktige, i hvad

på dem ankomme, nämligen i fråga om medgifvande till utbyte af

äganderätten till kabeltrummor i gatorna, senast den 19 mars 1904

lämnade sådant medgifvande, får jag meddela, att telegrafstyrelsen med

underdånig skrifvelse den 26 februari innevarande år öfverlämnat afskrift

af en från styrelsen för sistnämnda bolag inkommen skriftlig

anmälan, att bolaget å stämma den 25 i samma månad godkänt

ifrågavarande aftal. Därefter har telegrafstyrelsen med underdånig

skrifvelse den 19 innevarande månad öfverlämnat afskrift af en från

öfverståthållareämbetet inkommen skrifvelse med bilaga, utvisande att

ämbetet fastställt ett af stadsfullmäktige i Stockholm den 29 februari innevarande

år fattadt beslut att, i hvad på staden berodde, godkänna aftalet.

Enligt hvad telegrafstyrelsen i sin förberörda underdåniga skrifvelse

den 9 februari 1904 meddelat, har bellbolagets styrelse förklarat

sig redan hafva befogenhet att i sitt bolags namn ingå på aftal af

ifrågavarande beskaffenhet.

Telegrafstyrelsen har i sin skrifvelse, hvarmed ifrågavarande aftal

underställts Kungl. Maj:ts pröfning, till en början redogjort för de

grundsatser, som varit ledande för styrelsen vid de nu slutförda underhandlingarna,

och anför styrelsen därvid hufvudsakligen följande.

Det nuvarande tillståndet, då de 68,000 rikstelefonapparaterna och

de 35,000 apparaterna hos telefonbolagen icke kunde komma i telefonförbindelse

med hvarandra, kunde utan vidare betecknas såsom otillfredsställande.

Den anordning för öfverförande af meddelande mellan

näten, som inrättats några dagar efter afstängningen, hade icke haft

något annat ändamål än att nödtorftigt afhjälpa de mest kännbara

svårigheterna och hade icke varit synnerligen mycket använd. För

telegrafstyrelsen hade det varit en bjudande nödvändighet att söka råda

bot för den inskränkning i kommunikationsväsendet, som genom denna

afstängning uppkommit. Det kunde dock icke läggas telegrafstyrelsen

till last, att styrelsen icke anlitat den enda utväg, som hittills funnits

i detta hänseende, nämligen att på ytterligare 10 år sluta aftal om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung}. Maj-.ts Kärf. Proposition N:o 69.

samtrafik mot 10 öres öfvergångsafgift för samtal. Det liade förut tillräckligt

framhållits, att genom en sådan anordning telegrafstyrelsen

skulle själ!’ bidraga till att på telegrafverkets och den telefonerande

allmänhetens bekostnad bereda bolagen tillfälle till en oskäligt hög

ökning i abonnentantal.

En öfvergångsafgift af 5 öre skulle i afsevärd män hafva utjämnat

det anmärkta missförhållandet, men bolagen hade vid de underhandlingar,

som föregått af stängningen, förklarat sig, af hänsyn till bolagens

bestånd och utvecklingsmöjlighet, icke kunna vara med om en så låg

öfvergångsafgift.

Såsom grundval för de nya underhandlingarna hade därför uppställts,

att fri samtrafik skulle råda mellan näten. Telegrafstyrelsen

hade från början ansett och vid alla tillfällen framhållit, att detta vore

den riktiga anordningen, och bolagen hade ock redan tidigare förklarat

sig vara med därom, under förutsättning att den kunde komma till

stånd, utan att bolagens framtida verksamhet äfventyrades.

För telegrafstyrelsen lika väl som för bolagen hade det från underhandlingarnas

början varit tydligt, att fri samtrafik förutsatte en sådan

anordning, att de olika förvaltningarna erhölle skilda verksamhetsområden.

Fri samtrafik med bibehållande af olikhet i abonnemangsafgifter

inom samma område vore otänkbar af den anledning, att det nät, som

hölle högre utgifter än det andra, skulle vara beröfvadt så godt som

all utsikt till förvärfvande af nya abonnenter. Men äfven om alla

utgifter sattes lika och aftalade bestämmelser om både anläggningskostnader

och abonnemangsafgifter å ömse håll utan eftergifter fastliölles,

uppstode dock på ett gemensamt verksamhetsområde en täflan

om abonnentanskaffning, som utan att bereda allmänheten någon förmån

vore påtagligen ogynnsam för förvaltningarna.

Då det sålunda gällde att för en längre framtid ordna telefonförhållandena

i liufvudstaden med omnejd, hade telegrafstyrelsen ock haft att

taga hänsyn till önskvärdheten att undvika den nuvarande olägenheten

med dubbla telefonledningar öfverallt och åt alla håll, i staden och på

landet. I den män abonnentantalet växte, blefve svårigheterna att framdraga

de dubbla abonnent- och förbindelseledningarna allt kännbarare.

Telegrafverket och allmänna bolaget hade nu bortåt 100 stationer på

samma orter, till Indika de båda förvaltningarna måst framdraga skilda

ledningar. Ur allmän ekonomisk synpunkt måste det betraktas såsom

en fullkomligt onödig utgift att bygga minst ett par tusental kilometer

telefonledningar, där hälften skulle göra samma nytta. Det måste göra

intryck af ytterligt oekonomisk förvaltning att se dubbla telefonstolp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 09. 13

linjer följa sfi godt som alla landsvägar inom 70-kilometersområdet. I

hufvudstaden och inom de öfriga städerna inom det gemensamma området

tillkomme dessutom den uppenbara svårigheten att bereda plats

för de dubbla näten på hustaken och i gatorna.

Då det för den närmaste tiden icke kunde anses lämpligt att återkomma

till det af 1902 års Riksdag förkastade förslaget att för telegrafverkets

räkning inköpa hela de enskilda näten och det af hänsyn

till rätt förhållande mellan statens verk och enskilda företag icke kunde

blifva tal om att genom effektiv priskonkurrens eller dylikt söka göra

rikstelefonen allenahärskande inom 70-kilometersområdet, återstode ingen

annan utväg än att dela detta område i två skilda verksamhetsfält, ett

för rikstelefonen och ett för de sins emellan samarbetande bolagen.

Med iakttagande därjämte att i hvarje hänseende abonnenternas

intressen blefve på det nogaste beaktade hade en delning i antydda

syfte af Stockholm med omnejd utgjort en grundval för de förda underhandlingarna.

Vid denna delning hade emellertid telegrafstyrelsen icke kunnat

lämna ur sikte det mål, på hvilket telegrafstyrelsens sträfvanden hittills

utgått och otvifvelaktigt fortfarande måste utgå, nämligen att till sist

i statens telefonverks hand föra tillsammans all för allmänheten upplåten

telefondrift i riket. Ett steg i denna riktning måste, efter telegrafstyrelsens

uppfattning, genast tagas på det sätt att, vid delningen

af området, telegrafverket erhölle en något större anpart än som skulle

blifva förhållandet, därest hänsyn endast skulle tagas till det nuvarande

antalet abonnenter inom det gemensamma området. Därvid hade ock

hänsyn tagits därtill att, om ock bolagen hade flera abonnenter än

telegrafverket inom 70-kilometersområdet, telegrafverket dock genom

sitt hela riket omfattande nät vore den vida större förvaltningen.

Det hade framhållits att, för byte i det närmaste jämnt om jämnt mellan

förvaltningarna af apparater, 70-kilometersområdet borde delas så, att

gränsen gånge i Mälaren, norra grenen af Norrström och stora segelleden

genom Saltsjön, därvid, med hänsyn jämväl till hufvudstationernas

läge, telegrafverket borde bekomma den södra delen och bolagen den

norra. Af angifna skäl hade telegrafstyrelsen funnit sig omöjligen kunna

åtnöjas med hvad sålunda skulle tillfalla telegrafverket. Från telegrafstyrelsens

sida hade därför påkallats, att till rikstelefonens område skulle

läggas dels den norra hälften af den yttre delen af 70-kilometersområdet

(nämligen området mellan 30 och 70 kilometer från Stortorget i

Stockholm) och dels, inom Stockholm, Kungsholmen samt Skepps- och

Kastellholmarna äfvensom södra Djurgården.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Bolagen syntes utan svårighet hafva gått in på att afstå äfven den

norra delen af området mellan 30 och 70 kilometers afstånd från Stortorget.

Men så mycket större hade bolagens obenägenhet varit att afstå

från Kungsholmen. I denna stadsdel hade vid innevarande års ingång

funnits 445 rikstelefonapparater, 1,160 apparater i allmänna bolaget och

776 apparater i bellbolaget. Då telegrafstyrelsen ansett sig böra ovillkorligen

hålla på att få öfvertaga äfven Kungsholmen, hade detta haft sin

grund däruti, att telegrafstyrelsen måste noga tillse, att telegrafverket

skulle få tillräcklig andel af de stadsdelar, inom hvilka hufvudstadens

utveckling kunde antagas komma att under de närmaste årtiondena hufvudsakligen

fortgå. Telegrafstyrelsen hade icke förbisett, att stadsdelen

Södermalm hade storartade utvecklingsmöjligheter; men styrelsen

hade icke kunnat anse, att det skulle vara riktigt att, då utvecklingsmöjligheterna

skulle så att säga delas, nöja sig med denna stadsdel.

Kungsholmen hade därvid erbjudit sig såsom den lämpligaste

stadsdelen att medräkna till det södra nätet.

Hänsynen till det slutliga målet för telegrafstyrelsens sträfvanden

hade slutligen föranleclt, att telegrafstyrelsen yrkat, att kontraktet skulle

innehålla rätt för telegrafstyrelsen att inom en ej allt för aflägsen framtid,

om sådant från statsverkets sida ansåges önskvärdt, inlösa bolagens

återstående nät.

Telegrafstyrelsen omförmäler därefter, att de förhållanden, som

blifvit en följd af samtrafikens afstängning, alldeles icke visat sig ogynnsamma

för telegrafverket ur ekonomisk synpunkt. Medan ökningen af

antalet apparater inom Stockholms redovisningsområde år 1902 varit

378, hade densamma år 1903 utgjort icke mindre än 1,652, däraf 1,063

under tiden 1 juni—31 december inom Stockholms stadsnät. Af sistnämnda

1,063 hade 842 uppsatts hos abonnenter, som förut vore abonnenter

hos bolagen. Hos bolagen hade enligt publicerade uppgifter

ökningen i Stockholm år 1902 utgjort 2,175 och år 1903 2,122, utvisande

således en mindre ökning under afstängningsåret än förut.

Man skulle kunna förmoda, att afstängningen verkat någon minskning

i antalet från Stockholm expedierade interurbana telefonsamtal.

Detta hade dock icke varit fallet. Under tiden 1 juni—31 december

1902 hade nämligen från Stockholm expedierats 387,610 samtalsperioder

om 3 minuter. Under samma tid år 1903 hade expedierats 455,792 perioder,

utvisande en ökning af 68,182 perioder eller 17.5 procent. Då under

motsvarande tid ökningen i antalet samtalsperioder öfver hela riket varit

i medeltal 10.fl procent, måste den interurbana samtalstrafiken från Stockholm

efter afstängningen anses hafva varit mycket tillfredsställande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 69.

Telegrafstyrelsen öfvergår därefter till närmare redogörelse för aftalets

innehåll och lämnar, beträffande den ömsesidiga öfverlåtelsen af

apparater, uppgift om dessas antal vid tiden för aftalets träffande.

Enligt denna utgjorde antalet apparater, fördelade på de olika näten.

inom Stockholm: Verket*" Bolae«tt
1)

i staden inom broarna, å Södermalm, Kungsholmen,

Skeppsholmen, Kastellholmen och södra Djurgården 2,955 8,719

2) å Norrmalm och Östermalm ............................................. 5,776 20,843

Inom 70-kilometersområdet:

1) inom 30 kilometer från Stortorget söder om Mälaren

och segelleden ....................................................................... 708 1,137

2) inom 30-kilometersområdet norr om Mälaren och

segelleden ................................................................................ 502 1,660

3) inom området 30—70 kilometer rundt om.................. 2,628 2,401

summa 12,569 34,760

Efter bytet skulle antalet apparater blifva följande:

inom Stockholm: Telegraf- Bolaf?en

\ eiKei.

1) i staden inom broarna, å Södermalm, Kungsholmen,

Skeppsholmen, Kastellholmen och Djurgården ......... 11,674 —

2) å Norrmalm och Östermalm............................................. — 26,619

inom 70-kilometersområdet:

1) inom 30 kilometer från Stortorget söder om Mälaren

och segelleden ........................................................................ 1,845 —

2) inom 30-kilometersområdet norr om Mälaren och

segelleden................................................................................ — 2,162

3) inom området 30—70 kilometer rundt om .................. 5,029 —

summa 18,548 28,781

Telegrafverket öfverlämnade alltså — fortsätter styrelsen — till

bolagen 6,278 apparater och bolagen öfverlämnade till telegrafverket

12,257 apparater. Skillnaden, 5,979 apparater, betecknade det öfverskott

i apparater, telegrafverket genom bytet bekomme. Detta öfver
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o (19.

skott fördelade sig med 2,943 apparater på hufvudstaden och 3,036

apparater på landsområdet.

Vid denna uppställning hade hänsyn icke tagits till de bestämmelser

i aftalet, som medförde, att åtskilliga abonnenter, som efter de allmänna

grunderna skulle öfverflyttas från det ena nätet till det andra, kunde

komma att kvarstå i det förra nätet, eller, hvad beträffade de abonnenter

i det ena nätet, som under afstängningstiden tecknat abonnemang

i det andra nätet, rent af uppsade det senare abonnemanget

till upphörande den 1 juli. Sådan uppsägningsrätt tillkomme, hvad

rikstelefonen beträffade, något mer än 1,000 abonnenter, ehuru det icke

kunde antagas, att alla dessa skulle begagna sig däraf.

Icke heller hade vid nyssnämnda sammanställning hänsyn tagits

därtill, att en del af de abonnenter, hvilka sedan tiden före afstängningen

hade abonnemang i båda näten, komme att efter öfverflyttningen

vid första tillfälle uppsäga det ena abonnemanget. Hela antalet

dubbelabonnemang hade vid början af innevarande år utgjort i Stockholm,

med inberäkning af dem, som kunde göra uppsägning redan till

den 1 juli 1904, 5,218, däraf 3,622 inom det område, som skulle komma

att tillhöra bolagen, och 1,596 inom det område, som skulle komma

att tillhöra rikstelefonen. Det vore icke möjligt att förutse, i hvilken

omfattning denna omständighet kunde komma att medföra minskningi

de resp. abonnentantalen, eftersom en afsevärd del, särdeles affärsmän,

antagligen komme att fortfarande hafva behof af lika stort antal

telefoner som förut.

Utom Stockholm förekomme naturiigen ock dylika dubbelabonnemang,

ehuru i mindre omfattning, i synnerhet på landsbygden. I Uppsala

vore dock antalet dubbelabonnemang omkring 430 på ett antal af

1,013 apparater hos telegrafverket och 840 apparater hos allmänna

bolaget.

Hvad beträffar prisen för de ledningar, telegrafverket skulle öfvertaga,

framhåller styrelsen, att dessa vore desamma som stadgades i köpeaftalet

den 28 december 1901 rörande bolagens samtliga ledningar, därvid

dock borde anmärkas, att ledningar till hufvudstation från Kungsholmen,

Skeppsholmen, Kastellholmen och södra Djurgården nu lämnades

utan andel i station.

Prisen vore sålunda, hvad Stockholm beträffade:

för s. k. stjärntelefoner (d. v. s. apparater, till hvilka bell
bolagens

abonnenter hafva obegränsad samtalsrätt)

med årsafgift 100 kronor .................................................... kr. 480: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

för apparater med direkta ledningar med årsafgift 80 kronor kr. 440: —

för apparater med kombinerade ledningar med årsafgift

60 kronor .............................................................................. » 400: —

för apparater i bellbolaget (med begränsad samtalsrätt) med

årsafgift 36 å 45 kronor jämte afgift för öfversamtal » 250: —

för anknytningar och sidoapparater med årsafgift i medeltal

omkring 30 kronor........................................................ » 150: —

För reservledningen i underjordskablar indragna i cementtrummor

skulle betalas likasom i 1901 års köpekontrakt 100 kronor per kilometer

dubbeltrådig kopparledning, hvartill komtne likvid för ej i bruk tagen

piplängd af cementtrummor med 1 krona 50 öre per meter och af

impregnerade trätrummor med 25 öre per meter samt för ej i bruk

tagna reservledningar i luftkablar med 60 kronor per kilometer dubbeltrådig

ledning.

Med afseende å sistnämnda tre poster å resp. 90,885 kronor,

1,512 kronor 50 öre och 37,440 kronor eller tillsammans 129,837 kronor

50 öre, hvilka, efter afdrag af motsvarande belopp för de reserver, telegrafverket

hade att aflåta inom Stockholm, eller 61,446 kronor, alltså

skulle med 68,391 kronor 50 öre utgöra, hvad köpet af Stockholmsnätet

denna gång vore dyrare än förra gången, har telegrafstyrelsen, med

hänvisning till den förra gången af tillkallade sakkunnige, filosofie

doktorn Herslow samt cheferna för de norska och danska telegrafverken,

lämnade utredningen därom, att de för ledningarna fastställda

å-prisen vore skäliga, framhållit, med afseende å nödvändigheten att

nu särskildt betala reservpipor i cementtrummor och reservledningar i

luftkablar, att bolagens yrkande på att erhålla särskild likvid för dessa

reserver, hvilka komme till nytta vid blifvande nyanläggningar och

således vore att betrakta såsom förskotter å anläggningskostnaden för

dessa, synts styrelsen rimligt, under iakttagande af ömsesidighet, och

att följaktligen köpe- och bytesaftalet ansetts icke böra stranda på

denna förhållandevis mindre betydliga post. Därvid borde ock erinras,

att i det förra köpekontraktet inom hela landsnätets område skulle

erläggas betalning för alla reserver i luft- och jordkablar samt å centralstationerna.

Vid bestämmandet af det pris, som borde betalas för de ledningar,

telegrafverket skulle aflåta till bolagen, hade, såsom telegrafstyrelsen

vidare anför, ingen omedelbar jämförelsepunkt funnits i det förra kontraktet,

eftersom telegrafverket den gången varit endast köpare och

bolagen icke hade några ledningar mot abonnemangsafgift af 50 kroBih.

till Rilcsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 45 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts A1 dd. Proposition N:o 69.

nor, såsom för abonnemang å rikstelefon betalades. Af det föregående

syntes, att prisen för bolagens ledningar nu liksom förra gången icke

bestämts efter ledningarnas inbördes olika tekniska beskaffenhet utan

efter den årsinkomst, de lämnade genom de olika abonnemangsafgifterna.

Det hade då ansetts riktigast att ställa priset för rikstelefonens

ledningar i jämförelse med priset för de bland bolagens ledningar,

som varit närmast jämförliga med rikstelefonledningarna, eller

alltså de, som ginge direkt in till hufvudstation. Dit inginge alla allmänna

bolagets ledningar (abonnemangspris 100, 80 eller 60 kronor),

men dessutom alla bellbolagets ledningar å Södermalm och i staden

inom broarna. Bellbolagets samtliga stationer för dessa områden vore

nämligen förlagda till hufvudstationerna vid Svartmangatan eller Hornsgatan,

medan å Kungsholmen och å Djurgården funnes särskilda sekundärstationer

för bellbolaget. Antalet af förenämnda till hufvudstation

ingående, bolagen tillhöriga ledningar vore 6,840 och likviden för dem

utgjorde 2,527,070 kronor eller i medeltal i det närmaste 370 kronor.

Detta pris hade alltså blifvit satt å de 4,894 direkta ledningar, telegrafverket

skulle öfverlämna till bolagen.

Från bolagens sida hade visserligen med kraft framhållits, att detta

pris borde sättas åtminstone 30 kronor lägre, emedan rikstelefonledningarna

samtliga lämnats utan andel i station, under det att bolagens

ledningar med få undantag lämnats med dylik andel i stationerna vid

Svartmangatan och Hornsgatan, beräknadt i värde till 30 kronor, hvartill

komme, dels att 62,7 procent af alla de apparater, bolagen skulle

erhålla, funnes hos abonnenter, som förut hade abonnemang hos bolagen,

medan motsvarande procent för de ledningar, rikstelefonen skulle

öfvertaga, icke vore högre än 18,3 och bolagen således hade vida större

risk än telegrafverket att få öfvertagna och betalade abonnemang

snarast möjligt uppsagda, dels ock att för de öfvertagna apparater,

som fortfarande komme att bibehållas i bolagens nät, bolagen finge

under återstående abonnemangskontraktstid nöja sig med en omkring

10 kronor lägre abonnemangsafgift än medelafgiften inom bolagens nät.

Men telegrafstyrelsen hade fasthållit vid och lyckats genomdrifva,

att priset för telegrafverkets ledningar ändock icke skulle beräknas

lägre än 370 kronor.

Hvad landsnäten beträffade, vore samtliga pris upptagna i full

öfverensstämmelse med det förra köpekontraktet, hvilket för landsnäten

jämväl innehållit bestämmelser om särskild betalning för reservledningar

i luft- och jordkabel samt reservlinjer i centralstationen med inledningar.

Vid värdesättningen af landsledningarna skulle, enligt det nu

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

träffade aftalet, afdrag ske för brist i det normala underhållet enligt

värdering, efter själfkostnaden, af skiljemän.

Telegrafstyrelsen yttrar sig därefter om frågan, huruvida köpeoch

bytesaftalet kunde anses vara ekonomiskt fördelaktigt för telegrafverket,

äfven med bortseende från de fördelar af mera allmän natur,

som vore att beräkna genom den mera rationella anordningen af telefonförhållandena

i hufvudstaden med omnejd.

Frågan vore då närmast den, om det för telegrafverket vore fördelaktigt

att för ett pris af 2,593,890 kronor förvärfva ett antal af

5,979 nya abonnenter. Enligt de sakkunnigas beräkningar år 1902

skulle hvarje från bolagen till telegrafverket öfverlämnadt abonnemang

lämna en nettobehållning (öfverskott af inkomst utöfver drift- och underhållskostnad)

af i medeltal 25 kronor 75 öre i stadsnätet och 25 kronor

25 öre i landsnätet. De 2,943 nya abonnemangen i stadsnätet

skulle således lämna en nettobehållning af 75,782 kronor 25 öre och

de 3,036 nya abonnemangen i landsnätet en nettobehållning af 76,659

kronor, eller tillsammans. 152,441 kronor 25 öre. Detta belopp utgjorde

5,87 procent å mellanafgiftsbeloppet, 2,593,890 kronor. Omförmälda

sakkunniga hade funnit, att telegrafverket å köpeskillingen för bolagens

hela nät skulle få en inkomst af 6,25 procent om året, hvilket ansetts

tillfredsställande för att medgifva det nedlagda kapitalets förräntning

och snabba amortering. Den minskning i procent, som sålunda förefunnes,

berodde till hufvudsaklig del därpå, att telegrafverket haft

jämförelsevis för litet antal reserver att aflåta. Telegrafverket hade

att betala för reserver i allt 644,318 kronor 50 öre och skulle för reserver

erhålla 248,071 kronor. Skillnaden 396,247 kronor 50 öre ökade

mellanafgiften för apparaterna till förenämnda belopp. Ville man alldeles

bortse från kostnaden för reserverna och anse, att afkastningen

af dem skulle hämtas från de nytillkommande abonnemang, för hvilkas

ledningar de komme till användning, blefve mellanafgiften för själfva

apparaterna 2,197,642 kronor 50 öre, å hvilket belopp den omförmälda

nettoinkomsten 152,441 kronor 25 öre utgjorde 6,93 procent.

Äfven om man skulle stanna vid, att den beräkneliga afkomstprocenten

skulle blifva 5,87, måste man ihågkomma att, då de sakkunniga

år 1902 beräknade afkomstprocenten till 6,25, detta noga taget afsett

endast den närmaste femårsperioden efter köpet. Efter denna period,

under hvilken de inköpta apparaternas abonnemangspris skulle hafva,

hvad Stockholmsnätet beträffade, hunnit i medeltal gå ned emot rikstelefonens

medelpris, hade uppenbarligen afkomstprocenten ock i rätt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

afsevärd mån sjunkit. Nu vore icke fråga om någon afgiftsnedsättning

för öfvertagna apparater, och således kunde med allt skäl den nu

angifna afkomstprocenten beräknas blifva beståndande under hela amorteringstiden.

En anledning till minskning i den nu beräknade afkomstprocenten

skulle kunna tänkas ligga däruti, att en del kostnader uppstode för telegrafstyrelsen

genom de nödvändiga arbetena för att direkt till telegrafverkets

centralstation småningom indraga alla de allmänna bolaget

tillhöriga ledningar, som nu inginge till stationerna vid Svartmangatan

och Hornsgatan, så att endast de nuvarande bellstationerna bibeliölles

utanför centralstationen. Men om man också frånsåge, att dessa kostnader

i viss män uppvägdes genom den minskning i expeditionskostnad,

som uppstode genom alla direkta ledningars sammanförande till en centralstation,

kunde med bestämdhet påstås, att kostnaderna för omförmälda

ombyggnad, hvilken naturligen borde ske i samband med den i allt fall

förestående omändring af de nuvarande rikstelefonledningarna i större

omfattning till underjordiska ledningar, tillfullo uppvägdes genom de

fördelar vid sistnämnda arbete, som bereddes telegrafverket genom öfvertagande

af allmänna bolagets vidsträckta kabelnät inom telegrafverkets

blifvande område i hufvudstaden.

Hvad särskilt det öfvertagna landsnätet beträffade, kunde en anledning

till minskad nettoinkomst i jämförelse med det förra köpeaftalet

förefinnas däri, att nu icke hela landsnätet öfvertoges, utan en del

af den inre, ur inkomstsynpunkt bättre delen af landsnätet, fortfarande

förbehölles åt allmänna bolaget. Fördelen af att öfvertaga hela det

yttre landsnätet — mellan 30 och 70 kilometer från Stortorget — hade

dock redan blifvit framhållen såsom liggande däri, att ett afsevärdt

steg därmed toges i riktning mot telegrafverkets öfvertagande af all

för allmänheten upplåten telefondrift. Skulle äfven den yttre delen af

nätet hafva delats mellan förvaltningarna, skulle rikstelefonen blifvit

utestängd bland annat från sådana telefoncentra som Uppsala, Enköping

och Norrtälge.

Såsom en ekonomisk vinst af det nuvarande köpeaftalet hade framhållits,

att telegrafverket skulle erhålla en betydlig årlig ökning i inkomst

genom de höjda årsafgifterna i hufvudstaden. Enligt aftalet

skulle nämligen i stället för den nuvarande rikstelefonafgiften 50 kronor

om året, i mån af abonnemangskontraktens utlöpande, införas väsentligen

samma årsafgifter, som bolagen nu hade, eller alltså, efter abonnemangens

olika beskaffenhet: 100, 80, 60, 45 eller 36 kronor. Medelbeloppet

af dessa afgifter jämte förekommande anknytningsafgifter öfver
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 69.

stege medelbeloppet af de nuvarande rikstelefonafgiftorna med omkring

10 kronor för apparat. För telegrafverkets nuvarande apparatantal i

Stockholm skulle alltså denna ändring medföra en ökad årsinkomst af

omkring 87,000 kronor. Riktigt vore, att denna ökade inkomst innebure

en fördel för rikstelefonen, hvartill bolagen icke finge någon motsvarighet.

Men liksom den ökade årsafgiften för abonnenterna uppvägdes af

förmånen af fri samtrafik, så måste ock för telegrafverket den ökade

årsinkomsten till stor del anses komma att blifva behöflig till täckande

af verkets andel i kostnaderna för den fria samtrafiken. Antalet öfvergångssamtal

mellan näten inom 70 kilometersområdet hade under år

1902, samtrafikens sista lulla kalenderår, utgjort omkring 900,000 med

en beräknad kostnad af omkring 27,000 kronor, däraf 13,500 kronor

för hvardera förvaltningen. Otvifvelaktigt stege samtrafiksfrekvensen

vid full afgiftsfrihet 5 eller 6 gånger, medförande alltså en kostnad för

telegrafverket af 67,500 å 81,000 kronor. Den mindre del af förenämnda

ökningsbelopp å 87,000 kronor, som återstode, sedan kostnaderna

för den fria samtrafiken blifvit betäckta, kunde lämpligen anses motsvaras

af den förlust, som kunde uppkomma genom afgång, i den mån

kontrakten utlöpte, af öfvertagna och betalade dubbelabonnemang.

Såsom en sammanfattning af redogörelsen för köpeaftalets rent

ekonomiska innebörd har telegrafstyrelsen slutligen uttalat, att detta

aftal, som syntes telegrafstyrelsen rent af nödvändigt för att råda bot

för bestående missförhållanden i telefontrafiken och för att bereda telegrafverket

skäligt utrymme för utveckling, äfven ur rent ekonomisk

synpunkt för sig taget, vore för telegrafverket fördelaktigt.

I sammanhang med frågan om köpeaftalets ekonomiska betydelse

för telegrafverket har telegrafstyrelsen ock pröfva!, huruvida de medel,

som för likvidens fullgörande behöfde upplånas, kunde återbetalas på

den för telegrafverkets nyaste lån fastställda amorteringstiden af 20

år, hvilken tid med 4 procents räntefot medförde en annuitet af i allt

7,36 procent, och i sådant afseende meddelat, att de till mellangift vid

bytet af reserver afsedda medel 396,247 kronor 50 öre kunde tillfullo

återbetalas, i mån som reserverna komme till användning för nya anläggningar.

Det återstående för själfva ledningarnas likviderande afsedda

beloppet, 2,197,642 kronor 5Ö öre, kräfde för amortering på 20

år eu annuitet af 161,744 kronor 50 öre. Då den beräknade nettoinkomsten

af de köpta ledningarna utgjorde 152,441 kronor 25 öre, återstode

alltså endast ett belopp af 9,303 kronor 25 öre att fylla af verkets

öfriga medel, hvilket belopp ju utgjorde ett jämförelsevis ringa

förskott på de inkomster, det inköpta nätet komme att lämna, sedan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 69.

köpeskillingen blifvit till fullo amorterad. Det till en god del redan nu

underjordiska nätet i Stockholm måste naturligen anses komma att äga

bestånd långt efter amorteringstidens slut.

Angående aftalets bestämmelser om de blifvande abonnemangsafgifterna

anmärker telegrafstyrelsen, att därigenom blefve visserligen

de nuvarande rikstelefonabonnentemas i hufvudstaden abonnemangsafgifter

i mån af kontraktstidens utgång böjda med i medeltal 10 kronor

för år, men denna höjning måste, såsom redan anförts, anses tillfullo

motsvaras af förmånen af fri samtrafik, helst rikstelefonabonnenterna

före afstängningen i medeltal betalat åtminstone en betydlig del af

detta belopp i öfvergångsafgifter. Därtill komme, att de nuvarande

rikstelefonabonnenterna kunde, i den mån kontrakten utlöpte, fritt bestämma

sig för det abonnemang, som bäst passade hvar och en, från

100 kronors ända ned till 36 kronors abonnemang. Innehafvare af två

telefoner kunde hädanefter i många fall nöja sig med en telefon.

Emellertid blefve ingen abonnent förpliktad att under fortlöpande

abonnemangstid öfverftytta sitt abonnemang från sitt nuvarande nät,

och jämväl efter kontraktstidens slut kunde den abonnent, som så önskade,

få kvarstanna i det förra nätet, eftersom den ena förvaltningen

städse ägde teckna abonnemang inom den andras område med direkt

ledning till sitt nät mot en förhöjning i årsafgiften af tio kronor. Denna

bestämmelse hade den betydelse, att den på så många håll såsom mycket

betydelsefull framhållna konkurrensen kunde varda bibehållen. Ansåge

sig en abonnent vara illa behandlad inom det nät, dit han ur

lokal synpunkt hörde, kunde han för en ringa tilläggsafgift blifva

abonnent i det andra nätet. För att kunna genomföra denna anordning

jämväl å telegrafstationsorterna Djursholm och Drottningholm inom

bolagens område ägde telegrafstyrelsen bibehålla sina nuvarande förbindelseledningar

till dessa orter.

Efter en redogörelse för abonnenternas blifvande ställning och rätt

inom näten framhåller telegrafstyrelsen, att genom tidsenliga anordningar

för samtrafiken och genom åtgärder till abonnenternas förmån i öfrigt

å ömse håll abonnenternas ställning i de blifvande näten syntes komma

att blifva sådan, att det i intet afseende skulle blifva af betydelse för

abonnenterna, hvilketdera nätet de tillhörde. Likhet i förmåner och

skyldigheter skulle blifva betecknande för de nya förhållandena.

Därefter öfvergår telegrafstyrelsen till den styrelsen genom aftalet

förbehållna rätten att öfvertaga återstoden af bolagens nät och anför

därom följande.

Såsom redan förut omnämnts, hade det synts telegrafstyrelsen vara

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

nödvändigt att i kontraktet framhålla telegrafverkets rätt att inom en

ej alltför aflägsen framtid inlösa hela det telefonnät, som enligt aftalets

bestämmelser hädanefter skulle tillhöra bolagen.

Redan på grund af nådiga resolutionen den 1 maj 1891 angående

rätt för Stockholms allmänna telefonaktiebolag att anordna telefonledningar

inom 70 kilometersområdet ägde statsverket att den 1 maj 1941

inlösa bolagets ledningar utom Stockholm efter värdering. Nu hade aftalats,

att denna inlösning liksom inlösning af de privata näten i Stockholm

finge äga rum, efter telegrafstyrelsens val, åren 1919 eller 1920,

1929 eller 1930 o. s. v. alltid efter ett års uppsägning. De långa intervallerna

1921—1928 o. s. v., då inlösen ej finge ske, hade tillkommit

för att ej hämma bolagens utveckling genom att de vid hvarje

tid skulle vara pliktiga att ett år efter tillsägelse afstå sina nät.

För landsnäten hade bibehållits bestämmelsen, att inlösen skulle

ske efter värdering, därvid blott tillagts, att värderingen skulle ske

genom skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887.

För inlösen af Stockholmsnäten hade det af naturliga skäl icke varit

möjligt att nu fastställa å-priser, som skulle blifva tillämpliga först lo

år härefter. Man hade därför öfvergått till att fastställa en beräkningsgrund

i förhållande till nätens afkastningsförmåga och därvid sökt att

lämna noggranna och otvetydiga regler för beräkningen af denna afkastningsförmåga.

Kapitalvärdet af afkastningsförmågan, efter afdrag

af brist i underhållet efter skiljemäns värdering, skulle blifva inlösningssummans

belopp. Stora svårigheter hade mött vid underhandlingarna

att öfverenskomma om det procenttal, efter hvilket kapitaliseringen skulle

ske. Telegrafstyrelsen hade sökt få detta tal fastställdt till 6,25, medan

bolagen icke velat medgifva mer än 5. Bolagen hade framhållit, att

bellbolagets abonnemangspris icke för sig tagna med säkerhet medgåfve

en så hög kapitaliseringsprocent som 6,25 och att dessutom, i den

mån bolagen genomförde sin plan att göra sina nät underjordiska, så

att ledningarna framdroges till abonnenterna utan att ens till någon del

luftledning eller fritt hängande kabel användes, äfven allmänna bolagets

ledningar icke kunde med säkerhet beräknas gifva 6,25 procent i afkastning

på nedlagdt kapital. I betraktande af dessa förhållanden och

med hänsyn därtill, att inlösningen endast skulle blifva en rätt för

telegrafstyrelsen, icke en skyldighet, hade telegrafstyrelsen slutligen

gått in på en sådan anordning, att telegrafstyrelsen skulle lösa in de

fullständigt underjordiska ledningarna i Stockholm efter en kapitaliseringsprocent

af 5 procent och de öfriga ledningarna efter 51,2 procent.

I förra fallet skulle alltså betalas 20 gånger årsafkastningen, i det

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

senare omkring 18 gånger. Vid kapitalisering efter 6,25 procent skulle

hafva betalats 16 gänger årsafkastningen.

Att det vid denna inlösning vore fråga om stora summor vore

uppenbart. Bolagen kunde vid den första inlösningstiden om 15 år antagas

hafva uppnått ett apparatantal i hufvudstaden af omkring 40,000.

Om det lyckades bolagen bibehålla nettoafkastningen i medeltal vid

25 kronor 75 öre, skulle alltså årsafkastningen utgöra 1,030,000 kronor.

16 gånger detta belopp är 16,480,000 kronor, 18 gånger är 18,540,000

kronor och 20 gånger är 20,600,000 kronor.

Om nuvarande förhållanden i afseende å telefondriften finge anses

i afsevärd mån äga bestånd om 15 år, kunde svårighet icke skäligen

tänkas uppstå för telegrafstyrelsen att förränta och amortera inlösningssumman,

om ock längre tid sannolikt komme att åtgå därför än nu

vanliga 20 år. Det förra köpet hade, enligt riksgäldskontorets förslag,

varit afsedt att amorteras på 30 år.

Skulle man våga antaga, att den räntefot, till hvilken staten upplånade

medel, vore något lägre år 1919 än nu, skulle inlösningspriset

ställa sig så mycket fördelaktigare för telegrafverket. Och i alla händelser

borde erinras, att de nät, som då köptes, icke innehölle några

dubbelabonnemang och att, om de då inlösta näten vore i afsevärd mån

underjordiska äfven beträffande ledningarna fram till husen, de blefve

betydligt värdefullare än de nuvarande, till följd af den så väsentliga

minskningen i underhållskostnaden för ett underjordiskt telefonnät. Vid

värdering efter afkastningsförmågan följde bolagens fastigheter med vid

inlösen utan särskild betalning. Däremot inbegrepes icke i förråd befintliga

förlags- oeh konsumtionsartiklar eller den för nybyggnad afsedda

egendom. För reserver i stationer och reservledningar betalades

deras själfkostnad, dock att ersättning ej beräknades för ej i bruk

tagna pipor i cementtrummor. Om telegrafstyrelsen så önskade, skulle

lösen för reserverna i stället utgå efter värdering genom skiljemän.

De aftalade bestämmelserna beträffande inlösen i visst förhållande

till afkastningsförmågan medförde, att telegrafstyrelsen, som nu öfverläte

5,776 apparater inom hufvudstaden med en beräknad afkastningsförmåga,

i den män kontrakten utginge och allmänna bolagets pris

komme att tillämpas, af 5,87 procent, i sinom tid finge inlösa desamma

efter en kapitaliseringsprocent af 5,50, resp. 5 procent, hvilket innebure

en förlust för verket. Därvid måste dock ihågkommas, att dessa apparater

lämnades utan andel i station, men återbekomma icke blott med

sådan andel utan äfven med å dem löpande andel af bolagens för

närvarande till nära 1,000,000 kronor värderade fastigheter, och att,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.is Nåd. Proposition N:o 69. 25

om ledningarna under tiden ombyggts till helt och hållet underjordiska,

de vore betydligt mera värda vid återköpet.

Eu stor del — antagligen en tredjedel — af nu från rikstelefonen

öfverlåtna apparater komme ej heller i fråga till återinlösning, eftersom

mer än 62 procent af de öfverlåtna apparaterna tillhörde dubbelabonnemang,

af hvilka väl hälften finge antagas upphöra snarast möjligt efter

öfvergången.

Telegrafstyrelsen ansågo sig böra fästa uppmärksamheten därå, att

aftalet icke innehölle någon rätt till uppsägning af detsamma. Detta

hade sin grund däri, att bolagen förklarat sig icke kunna ingå på aftal

om afstående af en stor del af sitt verksamhetsområde, om de skulle

vara utsatta för att kunna vid något tillfälle få sitt nät afstängdt från

samtrafiken med det öfriga telefonnätet. Då telegrafstyrelsen hade rätt

att under vissa ständigt återkommande perioder inlösa bolagens hela

nät för skäligt pris, hade telegrafstyrelsen ansett sig böra efterkomma

bolagens fordran i detta hänseende.

Sedan telegrafstyrelsen slutligen framhållit, att det vore uppenbart,

att den summa telegrafstyrelsen hade att erlägga i mellangift vid bytet,

eller 2,593,890 kronor, icke borde lämnas styrelsen annorledes än som

lån på viss amorteringstid samt att styrelsen enligt förut lämnad redogörelse

vore i stånd att utan olägenhet genom amortering återbetala

beloppet inom den numera vanliga amorteringstiden af tjugu år, har

styrelsen, då genom godkännande af det nu underställda köpe- och bytesaftalet

stora fördelar stode att vinna för telegrafverket och för allmänheten ur

alla de viktiga synpunkter, som förut framhållits, och då anledning,

så vidt styrelsen kunde finna, icke vore att antaga, att billigare villkor

än det nu aftalade kunde utverkas, hemställt,

att Kungl. Maj:t, under förutsättning att Stockholms allmänna

telefonaktiebolag och Stockholms stadsfullmäktige lämnat i ärendet omförmälda

godkännande, täcktes

dels godkänna det underställda, af telegrafstyrelsen med styrelsen

för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms belltelefonaktiebolag

träffade köpe- och bytesaftalet rörande telefonnäten i Stockholm

med omnejd,

dels och föreslå Riksdagen att, med gillande af detta köpe- och

bytesaftal, bemyndiga riksgäldskontoret att under innevarande år

tillhandahålla telegrafstyrelsen det belopp, som efter uträkning och

Kungl. Maj:ts pröfning erfordrades för fullgörande af den på styrelsen

ankommande betalningsskyldighet enligt nämnda aftal, att af telegrafBih.

till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 A/d. 43 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

stjo-elsen i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta motsvarande den

ränteutgift, som genom beloppets öfverlämnande till telegrafstyrelsen

förorsakades riksgäldskontoret, inom tjugu år från första lyftningsdagen

återgäldas medelst af betalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill

lämnade tillgång, dock så att dylika afbetalningar borde en månad

förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

Såsom jag förut omförmält, har denna telegrafstyrelsens hemställan

icke varit enhällig inom styrelsen, utan en af dess ledamöter, nämligen

chefen för telegraftrafikbyrån, har i ärendet anmält sin skiljaktiga

mening. De skäl, som hindrat honom att ansluta sig till styrelsens

framställning, hafva icke öfvertygat mig, utan är det, då jag äfven föröfrigt

anser telegrafstyrelsens förslag vara för staten fördelaktigt, min

afsikt att tillstyrka bifall till styrelsens hemställan. Som emellertid

reservanten underkastat det föreliggande förslaget till köpe- och bytesaftal

en ingående kritik, anhåller jag att, innan jag för egen del

uttalar mig om frågan i dess helhet, få något närmare redogöra för de

anmärkningar, reservationen innehåller, och till dessa foga några synpunkter,

hvilka jag med ledning af från telegrafstyrelsen inhämtade

upplysningar anser ställa frågan i en riktigare belysning.

Reservanten har först (bil. n:o 4 sid. 41—45) ur allmän principiell synpunkt

granskat lämpligheten af samtrafik mellan telegrafverket och de

båda bolagen under de former, som aftalet erbjuder, och därvid förkastat

hela förslaget. Med hänsyn till interurbantrafiken borde, enligt hans

åsikt, alla lokaltelefoner stå under samma förvaltning som de interurbana

ledningarna, emedan eljest vid felaktighet i expeditionen af samtalen

den ena förvaltningen sköte skulden på den andra. För sin åsikt hämtar

reservanten vidare stöd först från förhållandena i de länder, där

staten äger lokalnäten, hvaremot de öfriga framhållas såsom icke efterföljansvärda

exempel, samt dessutom från telegrafverkets eget föregående

förfaringssätt att efterhand inköpa lokalnäten i landsorten.

Härefter framhåller reservanten, att genom det förutvarande

samtrafikskontraktets upphörande telegrafverket återvunnit sin konkurrensförmåga,

hvilken verket saknat, så länge samtrafiken gifvit de

enskilda bolagen medel att införa abonnemangstaxor, som telegrafverket

med hänsyn till sina öfriga abonnenter ej kunde tillämpa inom Stockholmsområdet.

Äfven om det komme att taga sin tid innan tillväxten

af lokalabonnenter hunne den med telegrafverkets rätta ställning öfver
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition N:o 69.

ensstämmande ståndpunkt, skulle den, om nuvarande förhållanden finge

ostördt fortvara, framgent gå ännu hastigare i samma riktning.

Emot detta statens intresse ställdes nu allmänhetens kraf på samtrafik.

Sedan reservanten framhållit, hvilken ringa del af interurbantrafiken

som komme på de enskilda bolagens abonnenter — Vv från och

Vb till Stockholm — samt meddelat, att efter samtrafikens afstängning

de interurbana ledningarna i allmänhet varit mer fyllda än förut, anmärker

reservanten, beträffande lokalsamtrafiken, att de största abonnenterna

redan hade både telegrafverkets och bolagens telefoner. För

dessa, som af telegrafverkets abonnenter i hufvudstaden utgjorde mer

än hälften, hade således den lokala samtrafiken icke någon betydelse.

Det vore visserligen önskligt att kunna bereda äfven de öfriga rikstelefonabonnenterna

i hufvudstaden samtrafik, men det måste då ske på

något sätt, som icke utestängde staten från bedrifvande af telefonverksamhet

inom den största och viktigaste delen af hufvudstaden.

I afseende å nyttan af enhetlig telefonförvaltning måste man vara

ense med reservanten, och det lärer vara uppenbart, att telegrafstyrelsen

vid den ifrågavarande uppgörelsen haft just detta mål för ögonen.

För att nå detta mål kan man gifvetvis utgå från två skilda synpunkter.

Antingen får man, med erkännande af det enskilda företagets

berättigande, söka åstadkomma en rimlig uppgörelse, eller ock

kan man genom en konkurrens, som då måste blifva skarp och hänsynslös,

söka kväfva de enskilda företagen.

Telegrafstyrelsens chef och de båda ledamöter, som närmast hafva

med den föreliggande frågan att skaffa, d. v. s. cheferna för telefontrafikbyrån

och för linjebyrån, hafva funnit träffande af en uppgörelse

vara lämpligast samt under de långvariga förhandlingarna med bolagen

insett omöjligheten af att vinna bättre villkor åt telegrafverket än som

skett. Då de emellertid funnit villkoren tillräckligt fördelaktiga för

verket, hafva de gått in på kontraktet med bolagen och därmed äfven

vunnit telegrafverkets gamla mål, den fria samtrafiken.

Genom en uppgörelse skulle alla abonnenterna erhålla samma fördelar

som om endast ett nät existerade. Telegrafverket ökar sitt abonnentantal

med 6,000 abonnenter på en gång och tager därmed ett stort steg i

riktningen mot den slutliga sammanslagningen; hvarförutom genom bestämmelsen

om rätt till inlösen gifvits staten en möjlighet att framdeles

helt och hållet förvärfva de enskilda näten. Sålunda synes

enhetstanken kunna till fullo förverkligas på ett sätt, som utan tvifvel

är det bästa, sedan frågan om ett omedelbart inköp af näten i deras

helhet förfallit.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Reservanten åter föredrager konkurrensen såsom den lämpligaste

utvägen och finner i samtrafiksafbrottet ett af de hufvud sakliga medlen

därför. I enlighet därmed måste han också anse den fria samtrafiken

på telefonens område vara något, för hvilket man icke bör

göra uppoffring. Under sådana förhållanden kan det icke förvåna, att

reservanten icke heller vill tillstyrka ett aftal, där icke alla fördelarna

äro uteslutande på telegrafverkets sida, utan hellre väljer en annan

väg för att göra staten till herre öfver telefonverksamheten och sålunda

nå den af telegrafstyrelsens samtliga ledamöter eftersträfvade

enheten i telefonförvaltningen.

Tanken att genom konkurrens tvinga bolagen till underkastelse

torde dock, äfven om man anser den vara berättigad, ej vara så lätt

att genomföra, då man besinnar, att af bolagens abonnenter omkring

6/i ej innehafva rikstelefonapparat. Tydligt är, att en god del af dessa

kan erhållas såsom abonnenter i rikstelefonnätet, men i allt fall måste

för detta ändamål utomordentliga och på rikstelefonnätet i dess helhet

ogynnsamt återverkande åtgärder vidtagas, hvarjämte en lång tid skulle

åtgå, innan den eftersträfvansvärda enheten i telefonväsendet kunde

ernås. Under hela denna tid synes ej heller finnas någon möjlighet

att genomföra samtrafik näten emellan, utan det allmänna kommunikationsintresset

blir lidande därpå.

Genom det af telegrafstyrelsen uppgjorda aftalet, som är baseradt

på fri samtrafik mellan näten och inlösenrätt för staten, skulle däremot

i vårt telefonväsende inträda förhållanden, som så nära som möjligt

närmade sig de fördelar ett direkt köp skulle medföra.

Härefter öfvergår reservanten till en detaljerad kritik af aftalets

särskilda bestämmelser.

I afseende på de i förslagsaftalets 1 § upptagna pris för ledningarna

anmärker reservanten (sid. 45—48), att de pris, som telegrafverket

skulle betala för bolagens ledningar, vore för höga dels i och

för sig, dels ock i förhållande till dem, som bolagen skulle erlägga för

telegrafverkets ledningar; och för att belysa förhållandet ställer reservanten

de för bolagens ledningar upptagna prisen 480, 440 och 400

kronor gent emot det för rikstelefonledningarna betingade priset 370

kronor. Visserligen omfattade eu del af de bolagens ledningar, som

skulle öfverlåtas, äfven växelbord, hvilket icke vore förhållandet med

dem telegrafverket skulle afstå, men värdet för telegrafverket att blifva

ägare af en sådan centralstation blefve mycket ringa, enär stationen ej

komme att bibehållas, utan de öfvertagna ledningarna flyttas till telegrafverkets

station. Dessutom vore det tvifvelaktigt, om skäl förefunnes

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition N:o 60.

29

att, såsom föreslagits, för bolagens ledningar nu betala samma pris som

i 1902 års uppgörelse upptagits. Då hade det nämligen gällt att öfvertaga

bolagens samtliga anläggningar, hvarigenom en enhetlig anordning

af hufvudstadens hela telefonväsen kunnat vinnas, hvaremot det nuvarande

förslaget gånge ut på att förvärfva endast en del af bolagens

anläggningar men monopolisera bolagen för återstoden. Reservanten

hänvisar likväl äfven i detta sammanhang till det lämpliga i en skarp

konkurrens för att nedbringa bolagens aktievärden till ett billigare pris,

utan att därför vara underpris, men som dock icke, enligt erfarenheten

från år 1902, skulle hafva den för aktieägarne lyckliga verkan att kunna

höja aktiernas börspris med omkring 130 procent.

I afseende på denna kritik öfver inköpsbeloppen faller det genast

i ögonen, att reservanten såsom pris å de ledningar, som skola af staten

öfvertagas, omnämnt endast 480, 440 och 400 kronor men däremot

icke det pris af 250 kronor, hvilket likväl skulle utgå för icke mindre

än öfver en tredjedel af de till hufvudstationerna i staden och på söder

ingående ledningarna. Dessa äro af samma beskaffenhet som ledningarna

till de högre prisen, ehuru stationsanordningarna äro af enklare

slag. Medelpriset af samtliga förenämnda pris med vederbörlig hänsyn

till antalet ledningar af olika slag utgör just det pris af 370 kronor,

som beräknats för telegrafverkets ledningar. Och därvid är att märka,

att verkets ledningar äro helt och hållet utan stationsandel, hvaremot

bolagen öfverlämna stationsandel till 85 % af de ledningar telegrafverket

erhåller. Reservanten synes således för sin åsikt, att prisen

ställa sig fördelaktigare för bolagen än för telegrafverket, icke hafva

tagit i beräkning alla de omständigheter, som därvid inverka. Förhållandet

är därför snarare det motsatta, och det ställer sig för bolagen

ännu ogynnsammare, om man tager i beräkning den afgång af abonnenter,

som blir en följd af att en del af de öfvertagna ledningarna

abonneras af personer, som innehafva båda förvaltningarnas apparater.

Denna af reservanten äfvenledes ej omnämnda omständighet inverkar

så, att bolagen, som bland de af dem öfvertagna telefonabonnemangen

erhålla ej mindre än 62 % dubbelabonnemang, kimma antagas förlora

omkring hälften af de abonnenter, som öfvergå till dem, då däremot

telegrafverket, som endast erhåller omkring 18 % dubbelabonnemang,

ej behöfver befara någon afgång af större omfattning. Telegrafverket

har ännu en fördel däruti, att de af verket öfvertagna ledningarna redan

från törsta dagen lämna den högre inkomst (efter de nya abonnemangsprisen)

som bolagen ej kunna helt och hållet uppbringa förr än efter

de fem år, hvarunder rikstelefonkontrakten successive utlöpa.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Den opartiska utredning, som ägde rum år 1902, visar, att bolagens

anordningar äro af samma goda beskaffenhet som rikstelefonens samt

att de ifrågasatta prisen ej äro högre än den verkliga kostnaden

för dem.

Beträffande den af reservanten omnämnda höjningen af bolagsaktiernas

börspris år 1902 tillåter jag mig påpeka, hurusom reservanten

därvid förbisett, att aktierna, som nominellt äro å 300 kronor, redan i

november 1901 stodo i 400 kronor och innan köpet afslutades kommit

upp i 450 kronor, det vill säga 50 procent öfver pari. Att köpet skulle

förorsaka en höjning i aktiepriset var för öfrigt endast naturligt. Därigenom

att bolaget arbetat med ett mycket litet aktiekapital och bolagsordningen

förbjuder högre utdelning än 8 %, förrän reservfonden blifvit

minst lika stor som aktiekapitalet, har under 18 år en betydlig del af

bolagets vinst nedlagts i anläggningarna. Genom en total försäljning

skulle på en gång hela detta bundna kapital frigjorts och kunnat

utdelas. Detta var nog en hufvudsaklig anledning till stegringen.

Efter en mera betydelselös anmärkning rörande 2 § (sid. 48),

vänder sig reservanten (sid. 48—54) mot den i 3 § förekommande bestämmelsen

om lika abonnemangsafgifter i båda områdena; och då han

anser densamma knappast kunna i allmänhet försvaras, emedan därigenom

statsverket under kontraktstiden skulle afhändas sin bestämningsrätt

öfver dessa afgifter, finner han en dylik bestämmelse så

mycket riskablare med hänsyn till de afgifter, som skulle blifva gällande.

Dessa vore nämligen helt och hållet desamma, som nu gällde

hos bolagen och som väsentligen skilde sig icke allenast från de afgifter,

telegrafverket förut tillämpat, utan äfven från dem, som förekomme

inom andra länder. Genom det nya aftalets bestämmelser skulle

icke någon af telegrafverkets abonnenter i Stockholm få behålla sina

nuvarande abonnemangsvillkor. Motsatt blefve däremot förhållandet

med bolagens abonnenter. Detta, att staten ej förmådde skydda sina

kunder mot att komma i en sämre ställning än förut, då de enskilda bolagen

kunde det, skulle utan tvifvel blifva föremål för klander. Sedan

reservanten därefter jämfört den nuvarande rikstelefonafgiften med de

afgifter, mellan hvilka en rikstelefonabonnent skulle få att välja, samt

funnit de erbjudna alternativen innebära eu försämring af hans nuvarande

villkor antingen i form af förhöjning af afgiften eller såsom

medförande mindre förmåner, har reservanten särskildt vändt sig mot

de lägre afgiftssatserna, 45 kronor och 36 kronor, hvilkas införande

syntes komma att för rikstelefonen medföra största svårigheter. Bolagen

hade nog kunnat för bevarande af den rätta proportionen mellan

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Cd.

31

de högsta ocli lägsta afgifterna utöfva ett reglerande inflytande öfver

tilloppet af de billigaste telefonerna sålunda att, när dessas uppgift

att vänja abonnenten vid telefonens oumbärlighet var fylld, denne

öfvertalats eller nödgats att utbyta sitt abonnemang mot dyrare, hvarförutom

sådana billiga abonnemang ej ens tillåtits i vissa delar af staden.

En sådan kontrollerande uppsikt öfver de billigaste telefonernas utbredning

kunde däremot ett statens verk icke utöfva.

Dessutom skulle dessa telefoner, i förening med minskad inkomst,

medföra kostsammare betjäning för räkningen af samtalen. Medelpriset

per telefon, som genom förslaget beräknats komma att ökas,

syntes därför snarare komma att sjunka, helst den kundkrets, som

telegrafverket skulle få på sin del, sannolikt komme att använda billiglietstelefonerna

vida mera än hvad fallet blefve inom bolagens område.

De nya afgiftsbestämmelsernas återverkan på telegrafverkets årsafgifter

inom hela det öfriga riket syntes äfven blifva af betänklig art. Man

skulle nämligen icke kunna lämna å sido landsortens anspråk på att

jämväl erhålla telefonabonnemang till 36 kronor. Huru stor minskning

i telegrafverkets inkomster detta skulle medföra, vore visserligen svårt

att med någon sannolikhet beräkna, men reservanten nämner de siffror,

som hvarje tusental nuvarande telefonabonnemangs utbyte mot dylikt

billighetsabonnemang representerar i förlust för telegrafverket. Det

vore emellertid ej att förvänta, att förlusten skulle i någon nämnvärd

grad kunna ersättas genom införandet på samma gång af de högre afgiftssatserna,

då man svårligen kunde få en abonnent i landsortsstad

att erlägga betydligt höjd afgift för att vissa andra inom samma samhälle

skulle få sina afgifter nedsatta.

Reservanten anser därför, att för att vinna full reciprocitet borde

telegrafverket hafva fått inom sitt nya område bibehålla sina afgiftssatser,

både för egna och öfvertagna abonnenter likasom bolagen föreslagits

erhålla dylik rätt inom sitt område.

Slutligen påpekar reservanten den olägenheten, som skulle uppstå

vid en rikstelefonabonnents flyttning öfver till det bolagen förbehållna

området. I stället för erläggande af endast flyttningskostnaden såsom

hittills skulle den flyttande efter aftalets trädande i kraft få betala

utlösningsafgift för sin förra telefon och möjligen dessutom inträdesafgift

för den nya telefonen.

Erinringarna mot de i 3 § angifna abonnemangsafgifterna kunde

möjligen synas befogade, om det vore fråga om något nytt och opröfvadt,

men man har ju i detta fall en mer än 20-årig erfarenhet att

stödja sig på.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 69.

Att de ifrågasatta afgifterna ej förekomma i andra länder är intet

skäl mot dem. De svenska telefonverken hafva gjort till sitt mål att

tillgodose allmänheten med telefonförbindelser, som ej blott i god

beskaffenhet utan äfven i prisbillighet öfverträffa utlandets, och det

föreligger ingen anledning att sträfva efter deras höga afgifter.

Visserligen öfverensstämma ej i allo de nya afgifterna med rikstelefonens

nuvarande, men själfva systemet med olika afgifter, afpassade

efter abonnenternas olika behof af samtal, är rationellt riktigt och bar

ock visat sig förmånligt för bolagsnätens utveckling och sålunda äfven

för abonnenterna. Det bar för öfrigt länge för telegrafverket varit

ett önskemål, som äfven delvis på flera platser inom rikstelefonnätet

kommit till utförande. Att de ifrågasatta afgifterna närmare ansluta

sig till bolagens nuvarande pris, må väl ej kunna i och för sig anses

såsom ett fel, men de äro äfven i måDga afseenden sammanfallande

med rikstelefonens nuvarande afgifter. Redan finnas i rikstelefonnätet

50, 60, 80 och 90 kronors abonnemang. De nya afgifterna variera ej

heller mera än att desamma, om man undantager den billigaste (36

och 45 kronors) afgiften samt dess komplement (20 kronorstillägget

för »stjärntelefonerna»), helt och hållet befinna sig inom ramen af rikstelefonens

nuvarande pris.

Det är dock särskildt mot införandet af 36 krouorsafgifterna, som

reservanten riktar sitt klander. Farhågan att kostnaden för dessa ledningars

expedition skall stiga i oproportionerlig grad är helt och hållet

obefogad. I Tyskland och i ännu högre grad i Schweiz äger räkning

af telefonsamtal rum inom statsnäten och detta efter billiga och säkra

metoder. Kostnaden för expeditionen af abonnenter med begränsad

samtalsrätt har för öfrigt visat sig vara per abonnent mycket billigare

än expeditionskostnaden för öfriga abonnenter.

Den af reservanten framhållna faran, att abonnenter, som vore i

behof af ett dyrare telefonabonnemang, skulle, då staten i detta afseende

ej kunde utöfva samma reglerande kontroll som bolagen, välja

det billigare och att sålunda i otillbörlig grad inkomsterna af nätet skulle

minskas, torde äfven vara ogrundad. Då en noggrann räkning af samtalen

äger rum, kommer nämligen ett större antal samtal att snart visa sig

betinga högre kostnad än skillnaden i abonnemangspris, och särskildt

blir detta fallet å platser, där »stjärntelefoner» ej förekomma. På

grund häraf har man ej heller att befara öfvergångar i någon större

omfattning från 50, 60 och 80-kronors abonnemang till 86-kronors

abonnemang och reservantens beräkning af däraf föranledd förlust

synes öfverflödig. Från de enskilda bolagens sida förnekas för öfrigt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 69. 33

på det bestämdaste, att någon person afvisats från abonnemang å 36- kronors apparat.

I fråga om de olika kundkretsarnas förhållande till fördelningen

af 36-kronorsapparaterna tillåter jag mig nämna, att för närvarande

finnas i själfva verket inom det område af hufvudstaden, som skulle

öfverlämnas till bolagen, 40.5 % 36- och 45 kronorstelefoner, däremot

å det område telegrafverket skulle erhålla 35,8 % sådana telefoner,

räknadt å hela mängden telefoner i bolagens nät inom de olika områdena.

Reservantens antagande, att rikstelefonens blifvande kundkrets

skulle i större utsträckning än bolagens använda billighetstelelonerna,

är därför oriktigt.

Reservantens tal om, att telegrafverket och bolagen borde hvar

och en å sitt område behålla sina gamla afgifter, är så i strid mot, den

äfven af reservanten å andra ställen förordade principen om likhet

mellan områdena, att det ej heller i detta sammanhang kan tillmätas

någon betydelse. Den medelhöjning af ungefär 10 kronor per abonnemang,

som de graderade prisen medföra, är helt enkelt nödvändig för

den fria samtrafikens genomförande.

Öfverflyttning af telefonabonnemang från ett nät till ett annat på

grund af bostadsförändring är ej heller afsedd att försiggå under de

former, som reservanten anfört. Redan i 3 § af det föreliggande

aftalet stadgas, med syfte på de vid öfverlåtelsen förekommande öfverflyttningarna

af abonnemang mellan näten, att abonnent äger tillgodoräkna

sig inbetaldt inträdesbelopp i det andra nätet. 1 den med telegrafstyrelsens

underdåniga skrifvelse den 15 innevarande månad öfverlämnade

förklaringen, huru vissa punkter i aftalet äro att förstå, hafva

bolagen beträffande tillämpningen af denna bestämmelse meddelat såsom

sin uppfattning, att abonnent, som vill flytta sitt abonnemang till annat

nät, skall i enlighet härmed för flyttningen erlägga endast vanlig flyttningsafgift.

Däremot skall ej vid sådan flyttning uppkräfvas vare sig frånträdesafgift

eller annan inträdesafgift, än den, som skolat erläggas,

om flyttningen skett inom samma nät som abonnenten förut tillhört, eu

uppfattning, som af telegrafstyrelsen biträdts. Sålunda är abonnenten

äfven i detta hänseende så situerad som om endast ett nät funnes.

Bestämmelserna i 5 § om rätt för telegrafverket och bolagen att

taga abonnenter inom den andra förvaltningens område hafva ock gifvit

reservanten anledning till väsentliga erinringar (sidd. 54 — 56). Likställigheten

mellan de båda kontrahenterna blefve nämligen i detta

hänseende mycket bristfällig. Under det att för många abonnenter

inom bolagens område behof föreflinnés att för interurbana samtal och

Bill. till Eiksd. Prof. 1904. 1 Samt. 1 Afd. 45 Höft. o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

telegrambefordran komma, på ett bekvämare och säkrare sätt än samtrafiken

medgåfve, i förbindelse med telegrafverkets centralstation,

saknades å andra sidan i allmänhet anledning för en abonnent inom

rikstelefonkretsen att stå i direkt förbindelse med bolagens station.

Vidare vore den för ifrågavarande abonnemang föreslagna fördelningen

af årsafgiften alldeles orättvis. Den konstanta delen af afgiften,

hvilken för öfrigt ej borde sättas högre än till 15 kronor om året,

borde tillkomma den part, inom hvilkens område telefonen blifvit uppsatt

och den variabla andelen den, som bestrede expeditionen. Reservanten

angifver dessutom två exempel, hvarpå han stöder sin åsikt.

Denna paragraf har icke tillkommit för att bereda en bekvämare

och säkrare förbindelse med interurbannätet eller telegramafdelningen,

emedan den afsedda på moderna grunder anordnade samtrafiken antagits

komma att för detta ändamål vara till fyllest, utan bestämmelsens syfte

är att nndvixa allt slags monopol inom det ena eller andra området

samt att för de personer, som ej vilja finna sig i att vara inskränkta

till telefonledning till station inom det område, dit de höra, hålla öppen

möjligheten att välja abonnemang inom det andra området.

Därigenom kommer ock den lojala konkurrensen, som afser tekniska

anordningar och expedition, att hållas vid makt. Afgiften har

däremot fördelats så, att den förvaltning, till hvilken abonnentledning

från den andras område indrages, erhåller endast ersättning för själfkosfnaden

och således hvarken förlorar eller vinner genom anordningen.

Möjlighet till sådan konkurrens, som blott går ut på anskaffning af

abonnenter, blir sålunda utestängd.

Hvad beträffar den skillnad reservanten gör mellan konstant och

variabel andel af afgiften, vill jag framhålla, att abonnemangsafgifterna

i detta fall icke kunna variera såsom reservanten antagit. Enligt aftalets

3 § kunna nämligen endast 80-kronorsapparater äga direkt ledning

till nätet, i det att såväl 60-kronors som 45- och 36-kronors apparaterna

skola hafva med annan kombinerad eller gemensam ledning''

eller vara indragna till sekundär station, och enligt 5 § rätten att inom

den andra förvaltningens område mottaga abonnemang afser endast

telefonförbindelse med direkt ledning. Vidare utgör, såsom äfven i

5 § uttryckligen angifves, den afgiftsandel, reservanten kallar konstant,

ersättning för själfkostnaden för apparat med uppsättning och underhåll

samt expedition och kan således efter inträffande förhållanden ändras,

ehuru densamma för närvarande beräknats till visst belopp.

Emot reservantens ett par gånger återkommande anmärkning mot

befintligheten af ena partens ledning å den andra partens område, hvar
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

igenom trassel vid underhållet skulle uppstå, beliöfves endast den erinran,

att med nutida mätningssätt och den begränsning, som uppgjorts,

det är mycket lätt särskildt. för personer, som något närmare lärt känna

näten, att från undersökningsrummen omedelbart bestämma platsen för

ett fel.

Det första af de anförda exemplen är oriktigt, emedan reservanten

missuppfattat bestämmelserna i 5 §. 1 exemplet omtalas oegentliga

förhållanden vid tillämpning å 36-kronors apparater, men sådana få,

såsom jag nyss påpekat, ej i detta fall anordnas. I det andra exemplet

synes reservanten hafva förväxlat abonnent- och förbindelseledning

med hvarandra.

Angående 6 § framhåller reservanten, att den afgiftsfria samtrafiken,

som med säkerhet blefve mångdubbelt lifligare än den afgiftsbelagda,

skulle försämra såväl den interurbana som den lokala expeditionen.

Äfven komme den att medföra ökade kostnader, hvilka reservanten

antydningsvis uppgifver till minst 30,000 kronor och hvilka äfven borde

tagas i beräkning.

Den fria samtrafikens stora omfattning behöfver emellertid ingalunda

försämra expeditionen, om tillräckligt effektiva åtgärder vidtagas för att

möta densamma. Enligt bestämmelserna i 6 § skola de erforderliga

stationsanordningarna vara af tidsenlig beskaffenhet, och telegrafstyrelsen

synes äfven till fullo hafva insett behofvet af kraftiga åtgärder i denna

riktning, då af dess underdåniga skrifvelse i ärendet framgår, att styrelsen

därför beräknat ett årligt belopp af 67,500—81,000 kronor eller

mer än dubbelt mot hvad reservanten omnämnt.

Såsom en liufvudanmärkning mot bestämmelserna i 13 § om aftalets

upphörande (sid. 57—63) framhåller reservanten, att aftalet icke

skulle kunna uppsägas. Därigenom skulle staten, om inköpet af bolagens

ledningar befunnes allt för betungande, vara förhindrad att befria

sig från förbudet att idka telefonverksamhet inom ett visst område,

hvarförutom själfbestämningsrätten angående abonneraangsafgifterna inom

Stockholmsområdet icke kunde återvinnas.

Äfven de villkor, på hvilka det slutliga köpet af bolagens anläggningar

är afsedt att uppgöras, har gifvit reservanten anledning till allvarliga

erinringar ur affärssynpunkt. Genom monopolisering, konkurrensfrihet,

samtrafik, afsöndring af de längst bort belägna och sålunda

svårsköttaste landsledningarna skulle bolagens affärsställning förbättras

och deras årsvinst ökas samt följaktligen en gång köpeskillingen, för

hvars beräknande årsvinsten skulle ligga till grund, ökas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Men äfven på annan grund blefve köpeskillingen för hög. Den

vore nämligen kapitaliserad på årsnettovinsten efter en räntefot af 5

å 5 */ s procent. Förutom att denna räntefot vore alldeles för låg — i

det 1902 års riksdag förelagda förslaget hade den beräknats till

61U procent och borde af nyss angifna skäl alltjämt stiga — kunde

sättet att beräkna köpeskillingen efter fem års medelnettoinkomst medföra

flerehanda ofördelaktiga följder för köparen. Nettoinkomstens

storlek vore beroende på, huru förvaltningen kunde ekonomisera med

drift- och underhållskostnader af alla slag, och säljaren blefve naturligtvis

intresserad för att före ingången af de år, hvilkas vinst skulle

läggas till grund för inköpspriset, företaga de större omkostnader, som

behöfdes, samt sedermera under samma år äfven i öfrigt nedbringa

utgifterna. Köpeskillingen hade därför bort beräknas efter bruttoinkomsten.

Vidare kunde den i kontraktet bestämda metoden att beräkna nettovinsten

i medeltal per år och apparat samt sedan multiplicera medeltalet

med i anläggningen vid öfvertagandet varande apparater vara

ofördelaktigt för köparen. De olika abonnemangsprisen inbjöde till att

under de fem åren inskränka billighetstelefonernas antal för att uppbringa

medeltalsvinsten. men sedermera efter statens anmälan om inlösen

öka de billigaste abonnemangen under det anmälningsår, som ej

skulle ingå i medeltalsberäkningen men grundlägga antalet apparater

till öfvertagande.

Alla dessa omständigheter anser reservanten resultera i en ansenlig

ökning af bolagens medelvinst per år och apparat. Med utgångspunkt

från Kungl. Maj:ts proposition till 1902 års Riksdag, däri nämnda

medelvinst upptagits till 25 kronor 75 öre, beräknar reservanten den

blifvande medelvinsten till lågt 30 kronor och kommer med dessa

siffror till det resultat, att staten skulle vid inlösen af bolagens

nät återköpa sina öfverlämnade apparater med en förlust af 884,740

kronor.

För sina beräkningar af inköpspriset i dess helhet utgår reservanten

likaledes från en till 30 kronor höjd medelvinst samt ett antal af 40,000

apparater. Resultatet blir 24,000,000 eller 21,600,000 kronor allt efter

som kapitaliseringen sker efter 5 eller 51/* procent. Tillika med den

vid delningen erlagda likviden, omkring 2,600,000 kronor, skulle

således bolagens hela nät betinga 26,600,000 eller 24,200,000 kronor.

Ehuru priset efter detta förslag borde vara billigare än efter

1902 års förslag, enligt hvilket staten skulle hafva förvärfvat bolagens

alla tillhörigheter utan någon inskränkning i deras förvaltning för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 6.9.

.‘57

framtiden, visade emellertid en jämförelse, att förhållandet skulle

blifva det motsatta. Med användande af samma siffror för medelvinst

och apparatantal, eller resp. 30 kronor och 40,000 stycken, samt den

dåvarande nettovinstens, 25 kronor 75 öre, förhållande till då upptagna

medelpris per apparat, 381 kronor, får reservanten köpeskillingen

enligt grunderna för 1902 års förslag till 17,755,200 kronor,

utom fastigheterna., som han beräknar till 1,000,000 kronor, eller alltså

för det hela blott 18,755,200 kronor.

Slutligen fäster reservanten uppmärksamheten på, att, ersättningen

för hvad vid nätens öfvertagande brustit i det normala underhållet icke

stode i rätt förhållande till kontraktets bestämmelser i öfrigt. I stället

för att, såsom nu föreslagits, från lösesumman skulle efter värdering

afdragas totalbeloppet af de fem årens underhållsbrist, borde denna

brist årligen fråndragas nettovinsten, hvilken därigenom underkastades

tillbörlig jämkning, innan kapitaliseringen därå beräknades.

Telegrafstyrelsen har i sin underdåniga skrifvelse anfört skälen,

hvarför någon bestämmelse om uppsägning ej förekommer i aftalet,

liksom anledningen till kapitalisering vid öfvertagandet af kvarvarande

del af bolagens nät efter 5 Va resp. 5 procent.

Utgående från bestämmelsen om den telegrafstyrelsen medgifna

rätt att tidigast år 1919 inlösa bolagens nät efter nyssnämnda kapitalisering,

vill reservanten visa, att lösenbeloppet skulle vid denna tid

uppgå till 26,6 resp. 24,2 miljoner kronor. För att komma till dessa

höga belopp antager reservanten, att abonnentantalet i de enskilda

näten stigit till 40,000 och att bolagens vinst uppgått till 30 kronor

per abonnent.

Att abonnentantalet kunnat stiga till 40,000 är ej oantagligt, men

däremot måste man beteckna den af reservanten beräknade årsvinsten

af 30 kronor per apparat såsom tämligen godtyckligt framkonstruerad.

Enligt bestämmelserna i 13 § skola lands ledningarna lösas efter

värdering af skiljemän och stadsnäten genom kapitalisering af nettovinsten.

Reservanten anför, att i den nådiga propositionen till 1902

års Riksdag angående det då ifrågasatta köpet bolagets nettovinst per

år är upptagen till 25 kronor 75 öre för hvarje apparat i staden. På

samma ställe finnes ock angifvet, att nettovinsten för landsbygden

skulle utgöra 25 kronor 25 öre. Nu anser reservanten, att bolaget

genom att blifva befriadt från mindre gifvande landsledningar m. m.

kan öka sin årsvinst och följaktligen öka den köpeskilling, som skall

erläggas. Men härvid vill jag framhålla att, om bolaget skulle erhålla

bättre behållning utom Stockholm, inverkar detta visserligen på siffran

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 69.

25 kronor 25 öre, men innebär alls ingen anledning att höja vinstsiffran

för staden, 25 kronor 75 öre, som skall användas vid beräkningen

af lösesumman för stadsnätet, till 30 kronor.

Hvad vinstsiffran blir för landsnätet har således i detta sammanhang

ingen betydelse.

Påfallande är äfven, hurusom reservanten här anser 30 kronors

vinst, motsvarande en ökning af mer än 4 kronor, lätt att uppnå för

bolagen, men å andra sidan, när det gäller telegrafverkets vinst med

samma abonnemangsvillkor å verkets område i Stockholm, befarar, att

medelnettoinkomsten och således väl äfven vinsten skall gå ned.

För beräknande af stadsnätets lösesumma torde man fortfarande

böra räkna med en medelinkomst af 25 kronor 75 öre. Man har så mycket

mindre skäl att i beräkningarna höja denna nettoinkomstsumma, som

inkomstsiffran är bestämd, men prisen å arbete och materiel alltjämt

stiga och därigenom verka till höjande af expeditions- och underhållskostnaderna,

hvartill kommer att med växande abonnentantal expeditions-

och stationskostnaden i allmänhet växer äfven per abonnent.

Det af reservanten omnämnda manövrerandet med olika slag af

abonnemang under olika tider får ej tillmätas för stor betydelse, då detsamma

skulle förrycka bolagens verksamhet under 6 år af 10 i väntan

på en lösenanmälan, som kanske ej kommer vid det tillfälle den

väntas.

Reservanten har uträknat, att de ledningar, som telegrafverket nu

öfverlämnar, skola, då de en gång återköpas, medföra en förlust för

telegrafverket af 884,740 kronor. Utom det att denna siffra är grundad

på det förut godtyckligt antagna vinstbeloppet af 30 kronor per

apparat, har reservanten förbisett en omständighet af största vikt, nämligen

att 62 % af de abonnenter, som verket nu öfverlämnar, äro dubbelabonnenter.

Bolagen kunna således förlora ungefär hälften af det öfverlämnade

antalet, hvilken sålunda ej kommer att återköpas, utan hvars

ledningar få, därest ej helt nya abonnenter teckna sig, endast det låga

värdet som reservmateriel. På grund häraf falla ock förutsättningarna

för denna uträkning. Dessutom är det tydligt att, när den för år 1919

beräknade inköpssumman, reducerad till riktigt belopp, måste anses vara

skälig, det är fördelaktigt för verket att hafva fått ett lägre pris för

alla de apparater, som nu äro afsedda att säljas eller bytas. Då man

principiellt velat hafva prisen å ömse sidor lika och verket erhåller

öfverskottet af apparater, kräfves för detta en mindre utgift än om

prisen nu genomgående varit högre. Om det nuvarande bytespriset

satts ändå lägre, hade ju reservanten med sin räknemetod fått fram

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Mcij.ts Nåd. Proposition N:o 09. 31)

en större förlustsiffra, ehuru i själfva verket köpet då blifvit fördelaktigare

för telegrafverket.

Vidare har reservanten, äfven vid jämförelse med 1902 års köpevilkor,

användt 19-faldig mångdubbling af vinstsiffran eller medeltalet

för kapitalisering efter högsta och lägsta priset. Detta är oriktigt,

emedan det nät man afsåg att inköpa år 1902 ej hade någon helt och

hållet underjordisk ledning och enligt aftalet endast sådana skola betalas

med det högsta priset. 1902 års nät var således af alldeles samma

beskaffenhet, som enligt inlösnings villkoren skulle år 1919 betalas efter

endast 18-faldig mångdubbling.

Antagligen har ej heller ombyggnaden då blifvit så fullständigt

genomförd, att hela nätet är helt och hållet underjordiskt och således

i reellt värde stigit med det belopp af omkring 50 kronor per ledning,

hvarmed dess pris i sådant fall skall höjas.

Man kan icke heller i ett annat afseende följa reservanten vid den

jämförelse han anställt mellan de nu ifrågasatta prisen och prisen vid det

år 1902 ifrågasatta köpet. Reservanten har ej tagit hänsyn därtill, att af

de abonnemang, som skulle erhållits vid 1902 års köp, en stor del hade

sedermera afgått såsom varande dubbla, då däremot, om inlösen förekommer

1919, hvarje abonnemang är af fullt värde för inlösningssummans

förräntning och amortering.

En fullt riktig jämförelse mellan inköpsprisen enligt 1902 och

innevarande års förslag skulle visa följande resultat.

Med användande af den af reservanten angifna kapitaliseringssiffran

14,796 och ett vinstbelopp af 25 kronor 75 öre per år skulle

enligt 1902 års förslag kostnaden för 40,000 apparater blifva 40,000

x 25,75 x 14,796 eller 15,240,000 kronor, hvartill komma en miljon kronor

för fastigheterna, 600,000 kronor för ny station och inventarier,

hvilket reservanten öfverhoppat, samt slutligen det belopp, som nu skall

erläggas. Det är dock ej riktigt att här, såsom reservanten gjort,

tillägga hela beloppet 2,600,000 kronor, emedan detta afser både stadsoch

landsnät, utan endast 1,310,931 kronor 50 öre, som omfattar stadsnäten

med 2,953 abonnenter. Utjämnas siffran till 1,311,000 kronor

blir hela köpebeloppet för stadsnätet 18,151,000 kronor.

Enligt nu föreliggande förslag skulle inlösenbeloppet uppgå till

40,000 X 25,75 x 18 eller 18,540,000 kronor, hvartill kommer samma

belopp 1,311,000 kronor som förut för i rundt tal 3,000 abonnenter, så

att hela beloppet blir 19,851,000 kronor, eller 1,700,000 mer än efter

1902 års priser.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Men härmed är icke kalkylen färdig, ty mellan dessa nät finnes

den väsentliga, nyss påpekade skillnaden, att det, som inköpes efter

1904 års förslag för 19,851,000 kronor, verkligen innehåller 43,000

abonnenter, som fortsätta sitt abonnemang och sålunda alla bidraga till

amortering af köpesumman, alltså med en andel af 401 kronor 65 öre

per abonnent, under det att det nät, som skulle inköpas efter 1902 års

förslag, innehåller dubbelabonnenter till så stort antal, att minst 6,000

stycken med säkerhet kunna beräknas komma att afgå. Da återstå

37,000 stycken att amortera köpesumman 18,151,000 kronor, hvilket blir

490 kronor 56 öre per abonnent. Det nu föreliggande förslaget tål

sålunda väl vid en jämförelse med 1902 års förslag i förevarande hänseende

och kan icke vid ett opartiskt bedömande anses dyrare för telegrafverket

än ett köp efter 1902 års grunder.

Reservantens erinran, att bristande underhåll kan, såsom förorsakande

högre årsvinst åt bolagen, höja lösensumman, äfven efter direkt

afdrag af ersättningen för det bristande underhållet, så att den blefve

högre än hvad den skulle stiga till efter beräkning enligt den lägre

vinst, som ett normalt underhåll skulle föranleda, är befogad. För

att emellertid klargöra, huruvida en sådan otillbörlig höjning kan vara

att befara, har telegrafverkets chef anhållit om bolagens tolkning af

den i aftalets 13 § förekommande bestämmelsen, att från lösesumman

för Stockholmsområdet afdrages hvad i nätets normala underhåll brustit

med beräkning allenast af själfkostnaden och enligt värdering af skiljemän.

Till svar härå hafva bolagen i sin förut omförmälda förklaring

anfört, att de anse denna bestämmelse höra förstås så, att det af skiljemännen

bestämda ersättningsbeloppet för brist i normalt underhåll skall,

fördeladt lika på de ifrågavarande fem åren, med den på hvarje af dem

fallande femtedel afdragas från inkomsten samma år af telefondriften

vid beräkning enligt denna § af driftöfverskottet. Bristen skall sålunda

ej omedelbart afdragas å lösesumman. Härmed är man. sålunda tryggad

mot den påföljd af bestämmelsen reservanten angifvit.

I detta sammanhang kan jag meddela, att bolagen dessutom, jämlikt

förberörda förklaring, godkännt från telegrafverkets sida framställdt

förslag, dels att telefonkiosker, som öfvertagas, skulle lösas med

585 kronor stycket, dels ock att för nya direkta ledningar eller anknytningar

till ämbetsverk inom bolagens område äfvensom för andra af

statsmedel bekostade tjänstetelefoner inom samma område, som telegrafverket

anordnade enligt 5 §, ej behöfde utkräfvas den i samma §

bestämda förhöjning i årsafgiften. .

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o GU.

Den af telegrafstyrelsen föreslagna uppgörelsen med de enskilda

telefonbolagen i Stockholm, som härmed nnderställes Kungl. Maj:ts afgörande,

synes mig, såsom jag förut angifvit, vara för staten fördelaktig.

För telegrafstyrelsen, smil med framgång utbredt sitt telefonnät

öfver hela riket genom nya anläggningar och icke minst genom

inköp af enskilda telefonnät, måste det vara ett mål af den största betydelse

att i rikstelefonnätet inkorporera äfven de två stora enskilda

näten inom hufvudstaden och dess omnejd. Det förslag, som i sådant

syfte framlades vid 1902 års riksdag, vann emellertid icke Riksdagens

bifall. Vid sådant förhållande lär en uppgörelse med bolagen på grundval

af ett inköp af bolagens samtliga anläggningar nu icke böra ifrågasättas.

Behofvet af en uppgörelse i någon form förefinnes emellertid.

De försök, som telegrafstyrelsen gjort att utbyta det förut gällande, för

telegrafverket synnerligen ofördelaktiga och numera äfven fullkomligt

otidsenliga samtratikskontraktet mot ett annat, som bättre tillgodosåg

statens berättigade intressen och motsvarade den betydligt förändrade

ställning rikstelefonen numera intager, strandade på de enskilda bolagens

bestämda afslag. Då till följd häraf samtrafiken mellan statens och

bolagens telefonnät måste upphöra, har behofvet att råda bot för det

sålunda uppkomna och för trafikanterna i ganska hög grad otillfredsställande

tillståndet med alltjämt stegrad kraft gjort sig kännbart. Det

är i känslan häraf, som telegrafstyrelsen och bolagen enat sig om det

föreliggande förslaget till köpe- och bytesaftal. För telegrafstyrelsen

innebär det dessutom, såsom förut framhållits, ett rätt betydelsefullt

steg i riktningen af telefonväsendets ordnande under en enhetlig förvaltning.

Den tvekan, som kan råda om lämpligheten däraf, att staten, visserligen

under full reciprocitet från bolagens sida, inskränker sin egentliga

telefonverksamhet till ett begränsadt område, torde enligt min uppfattning

böra vika vid beaktandet af de villkor, under hvilka anordningen

skulle genomföras, och de fördelar, som i och med aftalets trädande i

kraft bjudas staten och allmänheten. Det bör nämligen erinras att,

om aftalet godkännes, ingen kommer att för sitt telefonabonnemang

blifva bunden af sin bostads belägenhet inom ett visst telefonnäts område.

Hvar och en skall äga rätt att erhålla direkt telefonförbindelse

med det andra områdets nät, och den förhöjning af årsafgiften, som

ett dylikt förhållande medför, är satt till ett så ringa belopp, att dess

storlek ej bör kunna afhålla dem, som för erhållande af bättre betjäning

eller af annan orsak så önska, från att välja sitt telefonabonnemang

inom det andra området. Vidare tillerkänner aftalet staten rättighet

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 45 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 69.

att efter förloppet af en viss tid inlösa bolagens samtliga anläggningar,

om sådant skulle befinnas fördelaktigt. De fördelar, som omedelbart

härflyta af aftal et, bestå dels däri, att telegrafverket med ens ökar sitt

apparatantal med omkring 6,000 apparater och dels däri, att rikstelefonnätet

och de stora enskilda telefonnäten, som för närvarande hvart

för sig söka sin kundkrets inom hufvudstaden och till en del inom dess

omnejd, åter mötas i samtrafik. Denna samtrafik skulle dessutom blifva

såväl ur allmän kommunikationssynpunkt fullkomligt rationell som ock

med hänsyn till den telefonerande allmänheten på det förmånligaste sätt

anordnad, enär den afgift, som betungade den förutvarande, skulle upphöra

och telefonsamfärdseln med och inom hufvudstaden således äfven

i detta afseende erhålla den enhetliga form, som alltid varit föremål

för telegrafverkets sträfvan och som under nuvarande förhållanden

ensam gifver allmänheten fullt ut hvad ifrågavarande kommunikationsmedel

kan erbjuda.

Såsom af det föregående framgår, kan ju icke förnekas, att ett

aftal af ifrågavarande slag skulle, därest telegrafverket ensamt haft

att bestämma villkoren, i vissa delar hafva kunnat tillförsäkra telegrafverket

ännu större förmåner än hvad förhållandet blifvit, men

då det här gällt att med enskilda företag af den betydelse som de två

ifrågavarande telefonbolagen träffa en i dessas framtida bestånd och

utveckling djupt ingripande öfverenskommelse, liar gifvetvis telegrafstyrelsen

måst under förhandlingarna å sin sida göra eftergifter i vissa

afseenden för att i stället vinna hvad som i andra och viktigare hänseenden

varit af hufvudsaklig betydelse. Det synes mig ock, som om

styrelsen därvidlag lyckats på ett tillfredsställande sätt begränsa dessa

eftergifter och sålunda i stort sedt åt rikstelefonen beredt. en viss säkerhet

med möjlighet till framtida lugn utveckling, utan att hafva uppoffrat

den ställning, som den hittills förvärfvat.

I afseende på frågans ekonomiska sida har jag vid redogörelsen

för reservationen haft tillfälle att närmare belysa densamma, och torde

däraf framgå, att jag finner mig kunna godkänna såväl den mellangift,

som skulle erläggas för de telefonledningar telegrafstyrelsen komme

att genom aftalet omedelbart öfvertaga som ock de grunder, efter

hvilka ett inköp af bolagens nät i dess helhet eu gång skall beräknas.

Likaledes finner jag ej tvifvel böra råda därom, att telegrafstyrelsen

skall kunna på den för telegrafverkets nyaste lån fastställda amorteringstiden

af tjugo år återbetala hvad som behöfver upplånas för den i aftalet

bestämda likviden för de apparater, som nu af telegrafstyrelsen

öfvertagas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 09.

Då jag för min del ej heller i öfrigt funnit anledning till anmärkning

mot aftalets bestämmelser, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes

dels för sin del godkänna det underställda, af telegrafstyrelsen

med styrelserna för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och för Stockholms

belltelefonaktiebolag träffade köpe- och bytesaftalet rörande telefonnäten

i Stockholm med omnejd,

dels ock föreslå Riksdagen att, med gillande af detta köpe- och

bytesaftal, bemyndiga riksgäldskontoret. att under innevarande år tillhandahålla

telegrafstyrelsen det belopp, som efter uträkning och Kungl.

Maj:ts pröfning erfordras för fullgörande af den på styrelsen ankommande

betalningsskyldighet enligt nämnda aftal, att af telegrafstyrelsen

i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta motsvarande den ränteutgift,

som genom beloppets öfverlämnande till telegrafstyrelsen förorsakas

riksgäldskontoret, inom tjugo år från första lyftningsdagen återgäldas

medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill lämna

tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen

för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Josias Montgomery.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 69.

1

Bil. 1.

Köpe- och bytesaftal.

Emellan kung!, telegrafstyrelsen, å ena sidan, samt styrelsen för

Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms belltelefonaktiebolag,

här nedan kallade bolagen, å andra sidan, är följande köpe- och

bytesaftal träffadt:

§ 1.

Emellan kungl. telegrafstyrelsen och bolagen sker ett utbyte af

telefonledningar med tillhörande apparater, stationer och annan attiralj

samt samtalskiosker, reservledningar m. m. sålunda, att bolagen

till kungl. telegrafstyrelsen öfverlämna sina ledningar m. m. i staden

mellan broarne, å Södermalm, Kungsholmen, Skeppsholmen och Kastellholmen

samt södra Djurgården med Beckholmen inom Stockholm äfvensom

å det område utom Stockholm söder om Mälaren och stora segelleden

genom Saltsjön, som ligger inom ett afstånd af 30 km. från

Stockholms Stortorg (linjen närmare bestämd å här bilagda kartor)

samt å det område, som ligger rundt om hufvudstaden mellan 30 och

70 kilometer från Stortorget, hvaremot kungl. telegrafstyrelsen till

bolagen öfverlämnar sina telefonledningar m. m. å Norrmalm (utom å

Skepps- och Kastellholmarne) och Östermalm (utom södra Djurgården)

inom Stockholm samt å det område utom Stockholm norr om Mälaren

och stora segelleden genom Saltsjön, som ligger inom ett afstånd af

30 km. från Stockholms Stortorg. Till hvart och ett af förenämnda

områden räknas äfven de från abonnenter utom detsamma till områdets

stationer direkt ingående ledningar.

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afl. 45 Höft.

7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 69.

Bolagen öfverlämna sålunda:

Inom Stockholm:

Till bolagens hufvudstationer vid Svartmangatan och Hornsgatan

ingående ledningar med apparater, växelbord och annan attiralj:

1,215 stjärntelefoner å 480 kronor......... kr. 583,200: —

401 apparater med direkta ledningar å

440 kronor ............................................. » 176,440: —

1,833 apparater med kombinerade ledningar

å 400 kronor.......................... » 733,200: —

14 apparater för bolagens eget behof å

200 kronor ........................................... » 2,800: —

2,315 apparater med begränsadt fri sam
talsrätt

å 250 kronor........................... » 578,750: —

Ledningar å Kungsholmen till brunnen

i hörnet af Gamla Kungsholmsbrogatan

och Vasagatan, å Skeppsholmen

och Kastellholmen till norra ändan af

Skeppsholmsbron samt å södra Djurgården

till norra ändan af Djurgårdsbron

äfvensom å Beckholmen med apparater

och annan attiralj utom växelbord:

285 stjärntelefoner å 480 kronor............ » 136,800: —

142 apparater med direkta ledningar it

440 kronor ............................................ » 62,480: —

632 apparater med kombinerade ledningar

å 400 kronor .......... )) 252,800: —

3 apparater för bolagens eget behof å

200 kronor ............................................. » 600: —

6,840 apparater med ledning till hufvudstation,

medelpris 370 kronor;

1,076 anknytningar och sidoapparater i

staden inom broarne, å Södermalm,

Kungsholmen, Skeppsholmen och

Kastellholmen samt södra Djurgården

med Beckholmen å 150 kronor » 161,400: —

Transport kr. 2,688,470: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 69.

3

Transport kr,

803 till sekundärstationerna å Kungsholmen

och Djurgården ingående

ledningar med apparater, växelbord

och annan attiralj å 250 kronor...... »

4,714 km. ej i bruk tagna reservledningar

i underjordskablar indragna

i cementtrummor i staden inom broarne,

å Södermalm, Kungsholmen,

Skeppsholmen och Djurgården å

100 kronor per km. dubbeltrådig

ledning.................................................... »

60,590 meter ej i bruk tagen piplängd

af cementtrummor i ofvannämnda

stadsdelar å 1 krona 50 öre per

meter......................................................... »

6,050 meter ej i bruk tagen piplängd

af impregnerade trätrummor i Vasa
bron

å 25 öre per meter.................. »

624 km. ej i bruk tagna reservledningar

i luftkablar i ofvannämnda stadsdelar

å 60 kronor per km. dubbeltrådig

ledning ....................................... »

2,688,470: —

200,750: —

471,400: —

90,885: --

1,512: 50

37,440: —

3,490,457: 50

Utom Stockholm:

A. Södra området inom 30 kilometer.

327 st. till stationen i Södertälge ingående

ledningar med apparater, växelbord

och annan attiralj, ledningen

dock beräknad endast inom stadens

planlagda område, å 150 kronor...... kr. 49,050: —

712 st. till stationerna i Berg, Dalarö,

Dufnäs, Ålgö, Fittja, Fjäderholmen,

Forsen, Granholmen, Grödinge,

Gustafsberg, Gustafsvik, Huddinge,

Transport kr. 49,050: — 3,490,457: 50

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Transport kr. 49,050: —

Kummelnäs, Kungshatt, Lagnö, Liljeholmen,

Lännersta, Petersberg, Rönninge,

Sikla, Skanstull, Skarpnäck,

Skurubro, Skägga, Strömma, Sturebof,

Söderby, Tumba, Tungelsta,

Tyresö, Yelamsund, Värmdö, Västerhanninge,

Vårholma, Örby och Östnora

ingående ledningar med apparater,

växelbord och annan attiralj,

ledningen dock beräknad endast

inom 2 km. från växelstationen, å

200 kronor .......................................... » 142,400: —

593.6 km. abonnentledning utom Södertälge

stads planlagda område samt

bortom 2 km. från växelstation å

landet å 120 kronor ....................... » 71,232: —

50 st. anknytningsledningar med apparater

i Södertälge å 100 kronor...... » 5,000: —

48 st. anknytningsledningar med apparater

å landet i förenämnda stationer

å landsbygden å 150 kronor ... » 7,200: —

1,853,9 km. hufvudledning af järntråd

n:o 11 å 120 kronor........................... » 222,468: —

311 km. hufvudledning af järntråd n:o

8, koppartråd, bronstråd eller bi
metallisk

tråd å 150 kronor ............ » 46,650: —

36,7 km. sjökabelledning å såväl förbindelse-

som abonnentledningar samt

reserv å 75 öre per meter ............... » 27,525: —

65.6 km. reservledningar i luftkablar å

60 kronor per km.............................. » 3,936: —

328 st. reservklaffar i stationerna med

inledningar å 25 kr. ........................... » 8,200: —

3,490,457: 50

583,661: —

Transport kr. 4,074,118:50

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 69.

5

Transport kr. 4,074,118: 50

B. Södra området mellan 30 och 70 kilometer.

364 st. till stationerna i Gnesta, Mariefred,

Strängnäs och Trosa ingående

ledningar med apparater, växelbord

och annan attiralj, ledningarne dock

beräknade endast inom samhällenas

planlagda område, å 150 kronor...... kr.

288 st. till stationerna i Aspö, Bränninge,

Ålfsala, Enhörna, Fogdö,

Härad, Jerna, Länna, Malmby, Muskö,

Nynäs, Pilkrog, Runmarö, Sorunda,

Stallarholmen, Taxinge-Näsby, Thoresund,

Turinge, Vansö, Vårdinge,

Åker, Öfver-Jerna, Öfver-Selö och

ösmo ingående ledningar med apparater,

växelbord och annan attiralj,

ledningen dock beräknad endast

inom 2 km. från växelstationen, å

200 kronor ............................................. »

374 km. abonnentledning utom ofvannämnda

städers (jämte Gnesta) planlagda

område samt bortom 2 km.

från växelstation å landet å 120

kronor .................................................... :»

36 st. anknytningsledningar med apparater

i Mariefred, Strängnäs och

Trosa å 100 kronor.............................. »

21 st. anknytningsledningar med apparater

å landet i förenämnda stationer

å landsbygden å 150 kronor............ »

906,5 km. hufvudledning af järntråd n:o

11 å 120 kronor................................... »

244 km. hufvudledning af järntråd n:o

8, koppartråd, bronstråd eller bimetallisk

tråd å 150 kronor ........... »

Transport kr.

54,600: —

57,600: —

44,880: —

3,600: —

3,150: - 108,780: —

36,600: —_

309,210: — 4,074,118: 50

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Transport kr.

17,2 km. sjökabelledning å såväl förbindelse-

som abonnentledningar samt

reserv å 75 öre per meter............... »

44 km. reservledningar i luftkablar å

60 kronor per km............................... »

213 st. reservklaffar i stationerna med

inledningar å 25 kronor................... »

309,210:— 4,074,118: —

12,900: —

2,640: —

5?325: ~ 330,075: —

C. Norra området mellan 30 och 70 kilometer.

760 st. till stationen i Uppsala ingående

ledningar med apparater, växelbord

och annan attiralj å 175 kronor...... kr.

340 st. till stationerna i Enköping, Norrtälge

och Sigtuna ingående ledningar

med apparater, växelbord och annan

attiralj, ledningarna dock beräknade

endast inom städernas planlagda

område, å 150 kronor ........................ »

450 st. till stationerna i Almunge, Bammarboda,

Bergsbrunna, Bergshamra,

Blidö, Boglösa, Bro, Bålsta, Ekolsund,

Enköpingsnäs, Fanna, Faringe,

Flottsund, Grillby, Hacksta, Håtuna,

Häggeby, Knifsta, Kulla, Köpmanholm,

Lillkyrka, Litslena, Ljusterö,

Lunda, Långtora, Mellansjö, Märsta,

Mörtsunda, Norrsunda, Odensala,

Penningby, Ramsta, Rasbo, Skokloster,

Tibble, Uppsala-Näs, Vallby,

Vassunda, Venngarn, Åsby, ÖfverGran

och Örsundsbro ingående ledningar

med apparater, växelbord och

annan attiralj, ledningen dock beräknad

endast 2 km. från växelstationen,

å 200 kronor..................... »

Transport kr.

133,000: —

51,000: —

90,000: —

274,000: — 4,404,193: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

7

Transport kr. 274,000:— 4,404,193: —

533,2 km. abonnentledning utom ofvannämnda

städers planlagda område

samt bortom 2 km. från växelsta
stion

å landet, å 120 kronor............ »

105 st. anknytningsledningar med apparater

i Uppsala, Norrtälge, Enköping

och Sigtuna å 100 kronor ............... x>

37 st. anknytningsledningar med apparater

å landet i ofvannämnda sta
-

tioner å landsbygden å 150 kronor »

1,539 km. hufvudledning af järntråd n:o

11 å 120 kronor.......^.......................... »

1,005 km. hufvudledning af järntråd n:o

8, koppartråd, bronstråd eller bi
metallisk

tråd å 150 kronor ............ »

13,n km. sjökabelledning å såväl förbindelse-

som abonnentledningar

samt reserv å 75 öre per meter...... »

106 km. reservledningar i luftkablar å

60 kronor per km............................... »

664 st. reservklaffar i stationerna med

inledningar å 25 kronor..................... »

63,984: —

10,500: —

5,550: —

184,680: —

150,750: —

9,832: 50

6,360: —

16,600: — 722,256: 50

Summa kronor 5,126,450: —

Kungl. telegrafstyrelsen Öfverlämnar:

Inom Stockholm:

4,894 st. ledningar med apparater och

annan attiralj, utom växelbord och

kabelledning från stationon till kabelbrunnen

vid norra ändan af Norrbro

(Gustaf Adolfs torg) samt från

stationen till skogsinstitutet äfven
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 69.

som kabelrouten från förstnämnda

brunn i Gustaf Adolfs torg till statens

järnvägars område vid Tegelbacken,

med utgrening från Tegelbacken

i Vasagatan till Gamla Kungsholmsbrogatan,

jämte ledningarna å

statens järnvägars område till Tomteboda,

å 370 kronor, eller samma

belopp som bolagens medelpris för

ledning till liufvudstation ................. kr.

882 st. anknytningsledningar med apparater

å 150 kronor.............................. »

1,750 km. ej i bruk tagna reservledningar

i Stockholm i underjordskablar

indragna i cementtrummor å

100 kronor per km. dubbeltrådig

ledning..................................................... »

13,800 meter ej i bruk tagen piplängd

af cementtrummor å 1 krona 50 öre

per meter................................................ »

679,1 km. ej i bruk tagna reservledningar

i luftkablar å 60 kronor per

km. dubbelledning................................ »

1,810,780: —

132,300: —

175,000: —

20,700: —

40,746:— 2,179,526

Utom Stockholm:

53 st. till stationen i Vaxholm ingående

ledningar med apparater, växelbord

och annan attiralj, ledningarna dock

beräknade endast inom stadens planlagda

område, å 150 kronor per

ledning..................................................... kr. 7,950: —

407 st. till växelstationerna i Ångarn,

Brottby, Danderyd, Djursholm, Drottningholm,

Ekerö, Färentuna, Hagalund,

Jacobsberg, Lidingö, Munsö,

Resarö, Riddersvik, Rindö, Rotebro,

Transport kr. 7,950: — 2,179,526

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 6!).

9

Transport kr. 7,950:— 2,179,526: —

Skarpt), Skånella, Spånga, Stocksund,

Sundbyberg, Sånga, Tappström,

Tenö, Torkan, Tynningö,

Täby, Ulriksdal, Vallentuna, Västra

Vallentuna, Väsby och Åkersberg

ingående ledningar med växelbord

och annan attiralj, ledningen dock

beräknad endast inom 2 km. från

växelstation, å, 200 kronor per led
-

ning............................•...........................

227,8 km. abonnentledningar bortom 2

D

81,400: —

km. från växelstation å, 120 kronor

7 st. anknytningar till ledningar i Vax-

»

27,336: —

holm å 100 kronor ..............................

35 st. anknytningar till ledningar i öfriga

»

700: —

förenämnda stationer å 150 kronor

1,043,9 km. hufvudledning af järntråd

»

5,250: —

n:o 11 å 120 kronor per km..........

93,3 km. hufvudledning af koppartråd,

bronstråd eller bimetallisk tråd å

»

125,278: —

150 kronor per km...........................

106 km. sjökabelledning å såväl förbin- delse- som abonnentledningar samt

»

13,995: —

reserv å 75 öre per meter...............

465 st. reservklaffar i stationerna med

3>

79,500: —

inledningar å 25 kronor...................

»

11,625: —

353,034: —

Summa kronor 2,532,560: —

Ledningarna öfverlåtas och tillträdas å ömse sidor den 1 juli 1904.

För den förändring i antalet ledningar af olika slag m. m., som ägt

rum före tillträdesdagen, göres vid likvid för skillnaden mellan de öfverlåtna

ledningarnas värde nödig reglering.

Likaså regleras vid värdesättning af landsledningarna härför utgående

belopp genom afdrag för brist i normala underhållet enligt

värdering efter själfkostnaden af skiljemän enligt lagen om skiljemän

den 28 oktober 1887.

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft.

8

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 69.

Förenämnda likvid sker den 1 juli 1904. Därefter ifrågakommande

reglering likvideras snarast möjligt.

§ 2.

Från öfverlämnande jämlikt föregående § undantagas telegrafverkets

ledningar till ämbetsverk samt af statsmedel bekostade tjänstetelefoner

liksom ock ledningar till statens järnvägars växel äfvensom de af åkeriägarna

abonnerade ledningar till droskstationen. Dessa genom bolagets

område gående ledningar underhållas af bolagen mot ersättning.

§ 3.

Kungl. telegrafverket och bolagen tillhandahålla från och med den

1 juli 1904 allmänheten telefonabonnemang, hvar och en å det område

inom 30 km. från Stortorget i Stockholm, som jämlikt § 1 tillkommer

vederbörande part, till priser som för samma slag af abonnemang äro

lika inom de olika områdena, och bestämmas dessa priser till följande

belopp:

Inom Stockholm:

för affärstelefon med direkt ledning till hufvudstation i Stockholm per

år kronor 80:— jämte 50: — kronor i inträdesafgift;

för bostadstelefon med direkt ledning till hufvudstation i Stockholm per

år kronor 80: — utan inträdesafgift;

för affärstelefon med ledning kombinerad eller gemensam med ledning

till en annan abonnent per år kronor 60: — jämte 50: — kronor i

inträdesafgift;

för bostadstelefon med ledning kombinerad eller gemensam med ledning

till en annan abonnent per år kronor 60: — utan inträdesafgift;
för

affärstelefon med ledning intagen i särskild station och med rätt

till 100 afgiftsfria samtal per kalenderkvartal per år kronor 45: —

jämte 10: — kronor i inträdesafgift;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

11

för bostadstelefon med ledning såsom näst föregående^och rätt till 100

afgiftsfria samtal per kalenderkvartal per år kronor 36: — jämte

10: — kronor i inträdesafgift; ägande i sistnämnda båda fall vederbörande

förvaltning i stället för ledning till särskild station utlämna

kombinerad eller gemensam ledning till hufvudstation.

För hvarje samtal, som från apparat enligt två sistnämnda

abonnemang utgår utöfver det afgiftsfria antalet, erlägges en afgift

af 10 öre. Denna afgift erlägges dock ej för samtal till sådana

affärstelefoner, enligt ett årspris af 80: — kronor, för hvilka ett

årligt tillägg af 20 kronor betalas »(stjärntelefoner)». För abonnemang

å s. k. stjärntelefoner utgår ej inträdesafgift;

för anknytning sledning ar inom samma egendom per år kronor 30: —

jämte 10: — kronor per år och 25: — kronor i inträdesafgift för

påbörjad half kilometer ledning, då apparaten uppsättes å samma

egendom;

för linjeväljare 20 kronors förhöjning i årspris per apparat (direkt eller

anknytning) jämte anläggningskostnad för erforderliga kablar;

för sidoapparat, som endast användes inom samma lokal, per år kronor

20:-;

för hotellabonnemang, då minst 10 apparater abonneras, 15: — kronor

per år för hvarje apparat utom vanligt pris för hufvudledning;

för tillfälligt abonnemang 30: — kronor för 4 månader jämte kronor

7: 50 för Överskjutande månad (30: — kronor för riksdagstiden

åt riksdagsmän och tjänstemän i riksdagen);

för ångbåtsabonnemang, 30: — kronor per seglationsår jämte 20: — kronor

per år för hvarje apparat, uppsatt å ångbåt.

Utom Stockholm:

för apparat med direkt ledning till station i Stockholm inträdes- och årsafgift

såsom inom Stockholm, hvarjämte ledningen utanför Stockholm

bekostas och underhålles af abonnenten;

för ledning till station på landsbygden per år kronor 50: — jämte 50: —

kronor i inträdesafgift. Därjämte bekostar abonnenten växlingen

af hans ledning å växelstationen i den mån sådant bestämmes af

hvardera förvaltningen för dess område.

Den del af ledningen, som ligger på längre afstånd än en km.

från växelstationen, bekostas och underhålles af abonnenten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

På sådana platser i Stockholms närhet, dit ett större antal

förbindelseledningar med hufvudstationen äro dragna och hvars

abonnenter sålunda i viss mån blifva likställda med abonnenter

inom Stockholm, kan årspriset höjas till 60 kronor per år.

för affärstelefon i stad utom Stockholm per år kr. 50: — jämte 50 kr.

i inträdesafgift;

för bostadstelefon i stad utom Stockholm per år kr. 50: — utan inträdesafgift

;

för bostadstelefon i stad utom Stockholm med rätt till 100 afgiftsfria

samtal per kalenderkvartal per år kr. 36: — jämte 10 kr. i inträdesafgift

och 10 öres afgift för öfverskjutande samtal.

Vid öfverflyttningen af abonnemang mellan näten enligt detta

aftal äger abonnent, som delvis eller helt erlagt inträdesafgift i

ett nät, tillgodoräkna sig det inbetalda beloppet i det andra. Från

telegrafverkets nät öfvergående abonnenter äga teckna 80: -—,

60: — eller 36: — kronors abonnemang i bolagens nät efter samma

grunder som nya abonnenter i dessa nät.

§ 4.

Tjänstemän i kungl. telegrafverket och bolagen erhålla abonnemang

å telefon, afsedd för personligt bruk, för en årsafgift af 30 kronor

utan inträdesafgift, men utan befrielse från annan särskild anläggningskostnad,

då sådan enligt förestående bestämmelser ifrågakommer.

§ 5.

Kungl. telegrafstyrelsen och bolagen äga rätt att hvar för sig

inom den andra förvaltningens område emottaga abonnemang å telefonförbindelse

med. direkt ledning till sitt nät äfvensom till apparaten

hörande anknytning emot de i § 3 angifna villkor med en förhöjning

i årsafgiften af 10 kronor. Abonnentledningarna tillsläppas af och tillhöra

härvid den förvaltning, inom hvars område de äro belägna, ledningarna

mellan centralstationerna däremot den förvaltning, som emottager

abonnemanget och hvilken förvaltning äfvenledes tillsläpper, uppsätter

och underhåller erforderlig telefonapparat jämte inre ledning för

densamma.

För sådan ledning med eller utan anknytning uppbär den förvalt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

ning, inom hvars område abonnentledningen finnes, af den andra förvaltningen

inträdesafgift, där sådan förekommer, samt vanlig abonnemangsafgift

med afdrag af själfkostnaden för apparat med uppsättning

och underhåll samt expedition, hvilket, tills vidare öfverenskommelse

träffas, beräknas för liufvudapparaten till 25 kronor och för anknytningen

till 12 kronor samt för anknytning enligt hotellabonnemang till

8 kronor, allt per år.

För upptagande af abonnemang enligt förestående bestämmelse,

äger telegrafverket bibehålla sina nuvarande förbindelseledningar till

telegrafstationsorterna Djursholm och Drottningholm.

§ 6-

Afgiftsfri samtrafik mellan de olika näten inträder omedelbart efter

Riksdagens godkännande af detta aftal; och må äfven de abonnenter,

hvilkas årspris ej äro i öfverensstämmelse med de i § 3 angifna, tillgodonjuta

förmånen af fri samtrafik utan att årsafgiften ändras förr

än nuvarande kontrakt utlöpa, dock att sådan förmån ej tillkommer

vare sig abonnent, hvilken motsätter sig att hans ledning i enlighet

med detta aftal öfverflyttas från det ena nätet till det andra eller att

erforderlig nummerändring vidtages, eller sådan abonnent å området

utanför 30 km från Stortorget i Stockholm, hvilken ej underkastar sig

de jämkningar i abonnentsvillkoren, hvilka i sammanhang med detta

aftal bestämmas för samma område. För att abonnenter vid växelstation

med endast en ledning till Stockholm skola erhålla förmånen

af samtrafik fordras därjämte, att samtliga dessa abonnenter äga tillgodonjuta

förmånen.

Samtrafiken omfattar äfven, såvidt på telegrafstyrelsen beror, Övriga

inom eller utom Sverige varande telefonnät, som hafva samtrafik

med rikstelefonnätet, och erlägges för samtal till andra orter endast

den samtalsafgift, som enligt taxa är bestämd för den använda ledningens

begagnande. Således har rikstelefonabonnent inom Stockholmsområdet

alldeles samma rätt till samtal i bolagens nät som bolagsabonnent

i Stockholm. Likaledes har bolagsabonnent alldeles samma

rätt i fråga om samtrafik inom annat nät som abonnent i Stockholm

å rikstelefon, såvidt på telegrafstyrelsen beror.

Bolagens abonnenter äga att afsända och få sig meddelade telegram

på samma villkor, som gälla för rikstelefonens abonnenter inom Stockholmsområdet,

dock under förbehåll att numret å abonnent, som önskar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

afsända telegram från bolagens station, angifves direkt till telegramrummet,

så att förvanskning däraf ej kan äga rum.

Utan hinder af denna öfverenskommelse äger kungl. telegrafstyrelsen

liksom bolagen att bestämma afgift för samtal å förbindelselinjer

inom sina egna nät.

Sammanbindning mellan de olika nätens ledningar, som alla skola

vara dubbeltrådiga, kan vägras, om ledning är så felaktig, att samtal

svårligen kan äga rum.

De för samtrafiken erforderliga stationsanordningar, som skola vara

af tidsenlig beskaffenhet, samt ledningar bekostas af hvardera förvaltningen

å dess område, och skall i detta fall kabelbrunnen vid norra

ändan af Norrbro anses vara gräns mellan områdena.

För samtalsafgifter, som skola af ena förvaltningens abonnenter

betalas till den andra förvaltningen, är den förvaltning, från hvars nät

samtalet utgått, ansvarig liksom densamma ock, efter uppgift, inkasserar

och redovisar dessa afgifter mot ersättning för själfva inkasseringsarbetet

efter beräkning i enlighet med själfkostnaden för den andra

förvaltningens motsvarande arbete inom motsvarande område och för

risken af förluster med 2 procent å levererade afgiftsbelopp dock för

intet samtal mindre än ett öre.

Telegrafstyrelsen och bolagen utgifva gemensamt en abonnentkatalog,

hvars utarbetande och tryckning ombesörjes af telegrafstyrelsen

samt bekostas af förvaltningarna gemensamt i förhållande till de resp.

abonnentantalen i katalogen.

I denna katalog upptagas abonnenterna inom 70 kilometersområdet

och utdelas densamma inom hela detta område.

I öfrigt utlämnas till de bolagens abonnenter, som för interurbana

samtal behöfva viss del af rikstelefonkatalogen, denna del, liksom riks''

telefonabonnenter utom 70 kilometersområdet äga på begäran erhålla

behöfliga exemplar af den gemensamma katalogen. Skulle kungl. telegrafstyrelsen

af rikstelefonabonnenterna fordra ersättning för vissa

katalogdelar, utgår samma afgift från bolagens abonnenter liksom då

ock afgift erlägges af abonnenter utom 70 kilometersområdet för den

gemensamma katalogen.

§ 7.

Alla de någondera kontrahenten åliggande skyldigheter enligt

upprättadt kontrakt om abonnemang eller enligt aftal om telefonanläggningar

eller angående telefondriften inom det område, hvars ledningar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 69.

15

enligt § 1 öfverlämnas till den andra kontrahenten, öfverfagas af denna

från den 1 juli 1904 mot åtnjutande af alla de rättigheter, hvilka enligt

samma kontrakt eller aftal nu tillkomma den förre kontrahenten. Bolagen

uppsäga ej de med aktiebolag svensk normaltid uppgjorda kontrakt

angående upplåtande af ledningar till upphörande före den 1 juli

1909, såvida ej telegrafstyrelsen tidigare uppsäger desamma.

§ 8.

De abonnenter, hvilkas ledningar inköpts enligt förestående bestämmelser,

men hvilka under sin kvarvarande kontraktstid ej vilja

öfvergå från det ena nätet till det andra, bibehållas under den återstående

kontraktstiden vid sin nuvarande rätt, dock att uppsägning bör

göras till första tillåtna termin. För sådant abonnemang gälla i tillämpliga

delar bestämmelserna i § 5 angående abonnemang hos den ena

förvaltningen af telefonförbindelse till plats inom den andra förvaltningens

område. Sådan abonnent äger ej komma i åtnjutande af den i

§ 6 omhandlade samtrafiken.

§ 9.

Abonnenter i någotdera telefonnätet, hvilka efter den 1 juni 1903

och före detta aftals underskrifvande och publicerande tecknat sig för

abonnemang jämväl i det andra nätet, äga att inom den 1 juni 1904

— under förutsättning att detta aftal blifver beståndande — uppsäga

kontraktet angående det senare abonnemanget att upphöra den 1 juli

1904 utan frånträdesafgift.

I de abonnemangskontrakt, som upprättas efter det förevarande

aftal undertecknats, intages förbehåll att från den tid, aftalet träder i

kraft, de i samma aftal angifna afgifter och andra villkor gälla för den

ifrågavarande abonnenten.

§ io.

Telegrafstyrelsen öfvertager följande hos bolagen anställda personal:

6 föreståndarinnor i staden inom broarna, på söder samt å Kungsholmen;

40 telefonister å nämnda stationer samt å Djurgården; 3 stationsjusterare,

4 förmän för nybyggnader, hvaraf 2 för Stockholm och 2 för

landet; 9 felsökare, hvaraf 1 för staden inom broarna, 4 för söder

opaginerad Kontrollera mot PDF

T6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 69.

och 4 för södra landsområdet; samt 4 justerare, hvaraf 2 för söder

och 2 för södra landsområdet.

Den å de öfverlåtna områdena af landsbygden stationerade personal

öfvertages af telegrafstyrelsen.

Tillfälligt kvarstannande å innehafvande platser kan särskildt aftalas.

Öfvertagen personal kvarstannar i telegrafverkets tjänst och åtnjuter

fortfarande sin nuvarande aflöning, så länge den till telegrafstyrelsens

belåtenhet fullgör sina åligganden.

§ 11-

Kungl. telegrafverkets genom bolagens område gående interurbana

och förbindelseledningar ägas och underhållas fortfarande af telegrafverket.

Förbindelseledningar till köpta växelstationer utom 30 kms

området, liggande på bolagens stolpar och fästen, få kvarligga tills

ombyggnad ifrågakommer och underhållas genom bolagen mot ersättning

af själfkostnaden. Likaså få af bolagen från telegrafverket inköpta

ledningar tills ombyggnad ifrågakommer kvarligga på telegrafverkets

stolpar och fästen och underhållas genom telegrafverket mot

ersättning af själfkostnaden. Detsamma gäller om direkta abonnentledningar

till platser utom 30 kms området. De af bolagen inköpta

kablarna, liggande i telegrafverkets cementtrummor i sträckan Gustaf

Adolfs torg—Malmtorgsgatan—Lilla Vattugatan och Vasagatan få utan

ersättning kvarligga.

Utbyte af ledningar bör, där så lämpligen kan ske, äga rum. Skall

ledning nedtagas, äger den part, å hvars stolplinje eller fäste ledningen

befinner sig, verkställa nedtagningen mot ersättning för själfkostnaden.

Om så lämpligen kan ske, må i stället för rasering utbyte mot jämngod

materiel äga rum.

Abonnentledning, hvartill ej bör andel i centralstation, äger tvärstanna

å den förvaltnings centralstation, hvilken den förut tillhört, och

expedieras där tills den hinner öfverflyttas, dock högst under ett år,

mot en afgift af 12 kronor per år och abonnent.

§ 12-

Erforderliga pipor i underjordsledningarna genom bolagens områden

af staden — dock högst en rörpipa åt hvarje tull — få för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

interurbana, förbindelse- ocli direkta abonnentledningar samt telegrafledningar

afgiftsfritt användas af telegrafverket. Likaså upplåter telegrafverket

åt allmänna bolaget afgiftsfritt en rörpipa åt Kungsholmstull.

Hvardera förvaltningen upplåter å sitt område utan ersättning

erforderligt antal pipor för förbindelseledningar såväl för samtrafik som

för de ledningar, som enligt § 5 den ena förvaltningen anordnar å den

andras område.

§ 13.

Kungl. telegrafstyrelsen äger att år 1919 eller 1920, efter förutgången

tillsägelse minst ett år i förväg, inlösa bolagens samtliga anläggningar

i Stockholm och Stockholmstrakten. Begagnar sig kungl.

telegrafstyrelsen ej af denna lösningsrätt, återkommer sådan lösningsrätt

mot enahanda villkor åren 1929 och 1930 och så allt framgent

hvart 10:de år. Vid sådan inlösen, som skall ske den 1 juli, skall

landsnätet lösas efter de grunder, som i Kungl. Maj:ts resolution den

1 maj 1891 finnas bestämda för nätets inlösande den 1 maj 1941 nämligen

efter värdering. Denna värdering sker genom skiljemän enligt

lagen om skiljemän den 28 oktober 1887. För bestämmande af lösen

för telefonanläggningen i Stockholm skall densamma uppdelas i två

grupper, upptagande den ena (A) de anläggningar, vid Indika ledningen

är ända till abonnentens apparat framdragen utan att till någon del

luftledning eller fritt hängande kabel användes, samt den andra (B)

sådana anläggningar, hvilkas ledning helt och hållet eller delvis är

luftledning. För de under A) angifna telefonanläggningar skall lösen

utgöra tjugu gånger och för de under B) angifna aderton gånger afkastningsförmågan

vid tiden för öfvertagandet, skolande härvid afkastningsförmågan

anses utgöra det belopp, som erhålles, när det tal, som

uttrycker driftöfverskottets medeltal från ifrågavarande telefonanläggning

per år och apparat under de fem kalenderår, livilka förflutit närmast

före det, hvarunder anmälan göres om lösningsrättens begagnande,

multipliceras med antalet apparater i anläggningen vid tiden för öfvertagandet.

Med driftöfverskottet förstås skillnaden mellan å ena sidan

inkomsten af telefondriften för året, hvari inbegripas hyror för uthyrda

lokaler i de fastigheter, livilka ingå i köpet, och å andra sidan kostnaden

för underhåll och drift, inklusive styrelse och revision samt utskylder,

för såvidt dessa kostnader belöpa på Stockholmsnätet. I lösesumman

inbegripas alla för telefoudriften afsedda, bolagen tillhöriga

Bill. till Ttiksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 9

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 69.

fastigheter, således äfven Stockholms allmänna telefonaktiebolag nu

tillhöriga fastigheterna n:ris 13 och 14 i kvarteret Åskslaget med adressnummer

28 och 30 vid Malmskillnadsgatan samt 25 och 27 vid Norra

Smedjegatan, Jakobs församling i Stockholm, med nuvarande fönsterrätt

mot egendomarna n:ris 11 och 12 i samma kvarter. Jämte den

lösen, som efter nu angifna grunder skall utgå för telefonanläggningen

i Stockholm, skall i lösen för reserver i stationer och reservledningar

betalas dessas själfkostnad, dock att ej ersättning beräknas för ej i bruk

tagna pipor i cementtrummor. Om kungl. telegrafstyrelsen finner den

af bolaget efter nu angifna grunder uppgifna lösen för reserver och

reservledningar för hög, skall denna lösen utgå med belopp, som fastställes

af skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän.

Lösesumman skall anses utgöra ersättning för värdet af bolagens

alla telefonanläggningar i Stockholm med omnejd med alla deras för

driften afsedda tillhörigheter, med undantag af de i förråd befintliga

förlags- och konsumtionsartiklar liksom af den för nybyggnad afsedda

egendom.

Från lösesumman för Stockholmsområdet afdrages hvad i nätets

normala underhåll brustit med beräkning allenast af själfkostnaden och

enligt värdering af skiljemän enligt lagen om skiljemän den 28 oktober

1887.

Telegrafstyrelsen eller dess ombud äger taga del af bolagens bokföring

i allt, som kan hafva inflytande å ofvan omförmälda beräkningar

eller värderingar.

§ 14-

Bolagen förbinda sig att ej på annat sätt än i detta aftal angifves

drifva telefonverksamhet inom Sverige. Likaledes förbinder sig kungl.

telegrafstyrelsen att ej annorlunda än i detta aftal angifves drifva telefonverksamhet

inom det område, som här förbeliålles bolagen.

§ 15-

Allmänna bolagets styrelse skall ofördröjligen underställa detta

kontrakt bolagets pröfning, och är kontraktet att anse såsom förfallet,

därest det ej godkännes af Stockholms allmänna telefonaktiebolag senast

en månad efter detta aftals undertecknande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

1!)

§ 16-

Detta kontrakt skall jämväl anses till alla delar förfallet, därest

icke Kungl. Maj:t senast den 31 mars 1904 för sin del godkänner detsamma

eller Stockholms stadsfullmäktige, i hvad på dem ankommer,

senast den 19 mars 1904 lämna sitt medgifvande, eller därest ej 1904

års Riksdag gillar kontraktet.

§ 17-

Skulle olika meningar uppstå angående rätta tillämpningen af detta

kontrakt eller rätta tolkningen af någon däri förekommande bestämmelse,

skall den sålunda uppkomna tvisten slitas af skiljemän på sätt i lagen

om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgas.

Af detta kontrakt äro tre lika lydande exemplar utskrifna och utväxlade.

Stockholm den 9 februari 1904.

Kungl. telegrafstyrelsen:
MAURITZ

SAHLIN.

Knut Ericsson.

e. f.

Nildas A. Lindhult.

För Stockholms allm.

telefon- ak tieb olag:

F. W. H. Pegelow.

W. Montelius.

H. T. Cedergren.

Viktor Klemming.

B. Hasselberg.

Stockholms belltelefon

aktiebolag:

W. Montelius.

H. T. Cedergren.

Carl Hallén.

Emil Egnell.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Bil. 2.

Tillägg

till köpe- och bytesaftalet deri 9 februari 1904 mellan kungl. telegrafstyrelsen,

å ena sidan, samt, å den andra, styrelsen för Stockholms allmänna

telefonaktiebolag och Stockholms belltelefonaktiebolag.

Därest vid den utredning, som enligt kontraktet skall företagas

för utrönande af antal och värde å de apparater, som den 1 juli 1904

äro från bolagen upplåtna, skulle finnas, att bolagen öfverlämna i Stockholm

flera än 6,840 apparater med ledning till bufvudstation och till

sammanlagdt högre värde än 2,527,070 kronor, anknytningar och sidoapparater

till högre värde än 161,400 eller apparater till sekundärstationerna

å Kungsholmen och Djurgården till högre värde än 200,750

kronor, skall lösen för öfriga apparater och ledningar utgå endast efter

de för lösen af reservledningar i aftalet bestämda grunder med tillägg

af själfkostnaden beräknad till 80 kronor för apparat med tillhörande

inre ledning och nedledning.

Därest antalet ledningar med apparater inom Stockholm, som kungl.

telegrafstyrelsen öfverlämnar till bolagen, öfverstiger 4,894 direkta ledningar

och 882 anknytningsledningar, skall lösen för de öfriga ledningarna

utgå endast efter de för lösen af reservledningar bestämda grunder

med tillägg af själf kostnaden beräknad till 80 kronor för hvarje apparat

med inre ledning och nedledning. Stockholm den 12 februari 1904.

Kungl. telegrafstyrelsen

:

För Stockholms allm.

telefon-aktiebolag:

Stockholms belltelefonaktiebolag:
-

MAURITZ SAHLIN.

Knut Ericsson.

e. f.

NiMas A. Lindhult.

F. W. H. Pegelow.

W. Montelius.

H. T. Cedergren.

W. Montelius.

H. T. Cedergren

Carl Hallén.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 09.

21

Bil. 3.

TILL KONUNGEN.

De underhandlingar, som sedan någon tid pågått mellan telegrafstyrelsen

och de enskilda telefonbolagen i hufvudstaden rörande möjligheten

att återknyta den sedan den 1 juni nästlidna år afbrutna sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

•22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

trafiken mellan näten, hafva ledt till det resultat, att denna dag kunnat,

under förutsättning af vederbörligt godkännande, afslutas ett köpe- och

bytesaftal mellan telegrafstyrelsen, å ena sidan, samt styrelsen för

Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms belltelefonaktiebolag,

å den andra, af hvilket aftal en afskrift härhos bifogas.

Genom detta aftal har omsider ernåtts den af telegrafstyrelsen

länge eftersträfvade förmånen af fri samtrafik mellan abonnenter i de

skilda näten. Detta har möjliggjorts därigenom, att såväl hufvudstaden

som ock det hittills gemensamma verksamhetsfältet däromkring uppdelats

i två särskilda områden, af livilka telegrafverket och bolagen för

telefondriftens framtida bedrifvande erhålla hvar sitt, om ock med vissa

modifikationer.

Telegrafstyrelsen lärer härvid hafva att till en början redogöra för

de grundsatser, som varit ledande för styrelsen, då styrelsen gifvit sig

in på de nu slutförda underhandlingarna.

Det nuvarande tillståndet, då de 68,000 rikstelefonapparaterna och

de 35,000 apparaterna hos de härvarande telefonbolagen icke kunna

komma i telefonförbindelse med hvarandra, kan utan vidare betecknas

såsom otillfredsställande. Den anordning för öfverförande af meddelanden

mellan näten, som inrättades några dagar efter afstängning^!,

har icke haft något annat ändamål än att nödtorftigt af hjälpa de mest

kännbara svårigheterna och har icke varit synnerligen mycket använd.

För telegrafstyrelsen har det varit en bjudande nödvändighet att söka

råda hot för den inskränkning i kommunikationsväsendet, som genom

denna afstängning uppkommit. Det lärer dock icke kunna läggas telegrafstyrelsen

till last, att styrelsen icke anlitat den enda utväg, som

hittills funnits i detta hänseende, nämligen att på ytterligare 10 år sluta

aftal om samtrafik mot 10 öres öfvergångsafgift för samtal. Det har

förut tillräckligt framhållits, att genom en sådan anordning telegrafstyrelsen

skulle själf bidraga till att på telegrafverkets och den telefonerande

allmänhetens bekostnad bereda bolagen tillfälle till en oskäligt

hög ökning i abonnentantal.

En öfvergångsafgift af 5 öre skulle i afsevärd mån hafva utjämnat

det anmärkta missförhållandet, men bolagen förklarade sig vid de

underhandlingar, som föregingo afstängningen, af hänsyn till bolagens

bestånd och utvecklingsmöjlighet icke kunna vara med om en så låg

öfvergångsafgift.

Såsom grundval för de nya underhandlingarna har därför uppställts,

att fri samtrafik skulle råda mellan näten. Telegrafstyrelsen har från

början ansett och vid alla tillfällen framhållit, att detta är den riktiga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o (it).

23

anordningen, och bolagen hafva ock redan tidigare förklarat sig vara

med därom, under förutsättning att den kunde komma till stånd, utan

att bolagens framtida verksamhet äfventyrades.

Den fria samtrafiken bereder allmänheten eu icke oväsentlig fördel

i ekonomiskt afseende och möjliggör den största snabbhet i samtalens

expedierande mellan näten. För telegrafverket medför denna frihet

från afgift för själfva öfvergången ock den fördel, att benägenheten

att begagna verkets interurbanledningar för samtal mellan rikstelefonabonnenter

i landsorten och abonnenter hos bolagen kan antagas blifva

något ökad.

För telegrafstyrelsen lika väl som för bolagen var det från underhandlingarnas

början tydligt, att fri samtrafik förutsätter en sådan

anordning, att de olika förvaltningarna erhålla skilda verksamhetsområden.

Fri samtrafik med bibehållande af olikhet i abonnemangsafgifter

inom samma område är otänkbar af den anledning, att det nät, som

hölle högre afgifter än det andra, skulle vara beröfvadt så godt som

all utsikt till förvärfvande af nya abonnenter. Men äfven om alla

afgifter sättas lika och aftalade bestämmelser om både anläggningskostnader

och abonnemangsafgifter å ömse håll utan eftergifter fasthållas,

uppstår dock på ett gemensamt verksamhetsområde en täflan

om abonnentanskaffning, som utan att bereda allmänheten någon förmån

är påtagligen ogynnsam för förvaltningarna.

Då det nu gällt att för eu längre framtid ordna telefonförhållandena

i hufvudstaden med omnejd, har telegrafstyrelsen ock haft att

taga hänsyn till önskvärdheten att undvika den nuvarande olägenheten

med dubbla telefonledningar öfverallt och åt alla håll, i staden och på

landet. I den mån abonnentantalet växer, blifva svårigheterna att framdraga

de dubbla abonnent- och förbindelseledningarna allt kännbarare.

Telegrafverket _ och allmänna bolaget hafva nu bortåt 100 stationer på

samma orter, till hvilka de båda förvaltningarna måste framdraga skilda

ledningar. Ur allmän ekonomisk synpunkt måste det betraktas såsom

en fullkomligt onödig utgift att bygga minst ett par tusental kilometer

telefonledningar, där hälften skulle göra samma nytta. Det måste göra

intryck af ytterligt oekonomisk förvaltning att se dubbla telefonstolplinjer

följa så godt som alla landsvägar inom 70-kilometersområdet. I

hufvudstaden och'' inom de öfriga städerna inom det gemensamma området

tillkommer dessutom den uppenbara svårigheten att bereda plats

för de dubbla näten på hustaken och i gatorna.

Då det för den närmare tiden icke kan anses lämpligt att återkomma

till det af 1902 års Riksdag förkastade förslaget att för tele
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Propsition N:o 69.

grafverkets räkning inköpa hela de enskilda näten, och det af hänsyn

till rätt förhållande mellan statens verk och enskilda företag icke kan

blifva tal om att genom effektiv priskonkurrens eller dylikt söka göra

rikstelefonen allenahärskande inom 70-kilometersområdet, återstår ingen

annan utväg än att dela detta område i två skilda verksamhetsfält, ett

för rikstelefonen och ett för de sins emellan samarbetande bolagen.

Med iakttagande därjämte att i hvarje hänseende abonnenternas

intressen blifva på det nogaste beaktade har en delning i antydda syfte

af Stockholm med omnejd utgjort en grundval för de förda underhandlingarna.

Vid denna delning har emellertid telegrafstyrelsen icke kunnat

lämna ur sikte det mål, på hvilket telegrafstyrelsens sträfvanden hittills

utgått och otvifvelaktigt fortfarande måste utgå, nämligen att till sist

i statens telefonverks hand föra tillsammans all för allmänheten upplåten

telefondrift i riket. Ett steg i denna riktning måste, efter telegrafstyrelsens

uppfattning, genast tagas på det sätt att, vid delningen

af området, telegrafverket erhåller en något större anpart än som skulle

blifva förhållandet, därest hänsyn endast skulle tagas till det nuvarande

antalet abonnenter inom det gemensamma området. Härvid har ock

hänsyn tagits därtill att, om ock bolagen hafva flera abonnenter än

telegrafverket inom 70-kilometersområdet, telegrafverket dock genom

sitt hela riket omfattande nät är den vida större förvaltningen.

Det har framhållits att, för byte i det närmaste jämnt om jämnt mellan

förvaltningarna af apparater, 70-kilometersområdet borde delas så, att

gränsen ginge i Mälaren, norra grenen af Norrström och stora segelleden

genom Saltsjön, därvid, med hänsyn jämväl till hufvudstationernas

läge, telegrafverket borde bekomma den södra delen och bolagen den

norra. Af angifna skäl har telegrafstyrelsen funnit sig omöjligen kunna

åtnöjas med hvad sålunda skulle tillfalla telegrafverket. Från telegrafstyrelsens

sida har därför påkallats, att till rikstelefonens område skulle

läggas dels den norra hälften af den yttre delen af 70-kilometersområdet

(nämligen området mellan 30 och 70 kilometer från Stortorget i

Stockholm) och dels inom Stockholm Kungsholmen samt Skepps- och

Kastellholmarne äfvensom södra Djurgården.

. Bolagen synas utan svårighet hafva gått in på att afstå äfven den

norra delen af området mellan 30 och 70 kilometers afstånd från Stortorget.

Men så mycket större har bolagens obenägenhet vant att afstå

från Kungsholmen. I denna stadsdel funnos vid innevarande års ingång

445 rikstelefonapparater, 1,160 apparater i allmänna bolaget och 776

apparater i bellbolaget. Då telegrafstyrelsen ansett sig böra ovillkor
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

ligen hålla på att få öfvertaga äfven Kungsholmen, har detta haft sin

grund däruti, att telegrafstyrelsen måste noga tillse, att telegrafverket

skulle få tillräcklig andel af de stadsdelar, inom hvilka liufvudstadens

utveckling kan antagas komma att under de närmaste årtiondena hufvudsakligen

fortgå. Telegrafstyrelsen har icke förbisett, att stadsdelen

Södermalm har storartade utvecklingsmöjligheter; men styrelsen har

icke kunnat anse, att det skulle vara riktigt att, då utvecklingsmöjligheterna

skulle så att säga delas, nöja sig med denna stadsdel. Kungsholmen

har härvid erbjudit sig såsom den lämpligaste stadsdelen att

medräkna till det södra nätet.

Hänsynen till det slutliga målet för telegrafstyrelsens sträfvanden

har slutligen föranledt, att telegrafstyrelsen yrkat, att kontraktet skulle

innehålla rätt för telegrafstyrelsen att inom en ej alltför aflägsen framtid,

om sådant från statsverkets sida anses önskvärdt, inlösa bolagens

återstående nät.

I enlighet med dessa grundsatser har det aftal slutits, som nu

öfverlämnas till Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning.

Innan telegrafstyrelsen öfvergår till närmare redogörelse för aftalets

innehåll, anser sig telegrafstyrelsen böra omförmäla, att de förhållanden,

som blifvit en följd af samtrafikens afstängning, alldeles icke

visat sig ogynnsamma för telegrafverket ur ekonomisk synpunkt. Medan

ökningen af antalet apparater inom Stockholms redovisningsområde år

1902 var 378, utgjorde densamma år 1903 icke mindre än 1,652, däraf

1,063 under tiden 1 juni—31 december inom Stockholms stadsnät. Af

sistnämnda 1,063 uppsattes 842 hos abonnenter, som förut voro abonnenter

hos bolagen. Hos bolagen utgjorde enligt publicerade uppgifter

ökningen i Stockholm år 1902 2,175 och år 1903 2,122, utvisande

således en mindre ökning under afstängningsåret än förut.

Man skulle kunna förmoda, att afstängningen skulle hafva verkat

någon minskning i antalet från Stockholm expedierade interurbana telefonsamtal.

Detta har dock icke varit fallet. Under tiden 1 juni—31

december 1902 expedierades nämligen från Stockholm 387,610 samtalsperioder

om 3 minuter. Under samma tid år 1903 expedierades 455,792

perioder, utvisande en ökning af 68,182 perioder eller 17.5 procent. Då

under motsvarande tid ökningen i antalet samtalsperioder öfver hela

riket var i medeltal 10.9 procent, måste den interurbana samtalstrafiken

från Stockholm efter afstängningen anses hafva varit mycket tillfredsställande.

Bih. till RiM. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 45 Haft.

10

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Enligt aftalet skola bolagen till telegrafverket öfverlämna sina ledningar

l:o) inom Stockholm i staden mellan broarna, å Södermalm,

Kungsholmen, Skeppsholmen, Kastellholmen samt södra Djurgården med

Beckholmen, 2:o) å det område utom Stockholm söder om Mälaren och

stora segelleden genom Saltsjön, som ligger inom ett afstånd af 30

kilometer från Stockholms Stortorg, samt 3:o) å det område, som

ligger rundt om hufvudstaden mellan 30 och 70 kilometer från Stortorget.

Telegrafstyrelsen öfverlämnar däremot till bolagen sina telefonledningar

l:o) inom Stockholm å Norrmalm (utom Skepps- och Kastellholmarne)

och å Östermalm (utom södra Djurgården) samt 2:o) å det

område utom Stockholm norr om Mälaren och störa segelleden genom

Saltsjön, som ligger inom ett afstånd af 30 kilometer från Stockholms

Stortorg.

Nuvarande antalet apparater utgör:

inom Stockholm:

1) i staden inom broarna, å Södermalm, Kungsholmen,

Skeppsholmen, Kastellholmen och södra Djurgården 2,955

2) å Norrmalm och Östermalm ............................................

inom 70-kilometersområdet:

1) inom 30 kilometer från Stortorget söder om Mälaren

och segelleden .......................................................................

2) inom 30-kilometersområdet norr om Mälaren och

segelleden...............................................................................

3) inom området 30—70 kilometer rundt om..................

inom Stockholm:

1) i staden inom broarna, å Södermalm, Kungsholmen,

Skeppsholmen, Kastellholmen och Djurgården............

2) å Norrmalm och Östermalm ............................................

Telegraf-

verket.

Bolagen.

2,955

5,776

8,719

20,843

708

1,137

502

2,628

1,660

2,401

12,569

34,760

Telegraf-

verket.

Bolagen.

11,674

26,619

Transport 11,674 26,619

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 69.

Transport 11,674 26,610

inom 7O-kilometersomrädet:

1) inom 30 kilometer från Stortorget söder om Mälaren

och segelleden ..................................................................... 1,845 —

2) inom 30-kilometersområdet norr om Mälaren och

segelleden ................................................................................. — 2,162

3) inom området 30—70 kilometer rundt om .................. 5,029 —

Summa 18,548 28,781

Telegrafverket öfverlämnar alltså till bolagen 6,278 apparater och

bolagen öfverlämna till telegrafverket 12,257 apparater. Skillnaden,

5,979 apparater, betecknar det öfverskott i apparater, telegrafverket

genom bytet bekommer. Detta öfverskott fördelar sig med 2,943

apparater på hufvudstaden och 3,036 apparater på landsområdet.

Vid denna uppställning har hänsyn icke tagits till de bestämmelser

i aftalet, som medföra, att åtskilliga abonnenter, som efter de allmänna

grunderna skulle öfverflyttas från det ena nätet till det andra, kunna

komma att kvarstå i det förra nätet, eller, hvad beträffar de abonnenter

i det ena nätet, som under afstängningstiden tecknat abonnemang i

det andra nätet, rent af uppsäga det senare abonnemanget till upphörande

den 1 juli. Sådan uppsägningsrätt tillkommer, hvad rikstelefonen

beträffar, något mer än 1,000 abonnenter, ehuru icke antagas

kan, att alla dessa skulle begagna sig däraf.

Icke heller har vid nyssnämnda sammanställning hänsyn tagits

därtill, att en del af de abonnenter, hvilka sedan tiden före afstängningen

hafva abonnemang i båda näten, torde komma att efter öfverflyttningen

vid första tillfälle uppsäga det ena abonnemanget. Hela

antalet dubbelabonnemang utgjorde vid början af innevarande år i

Stockholm, med inberäkning af dem, som kunna göra uppsägning redan

till den 1 juli 1904, 5,218, däraf 3,622 inom det område, som skulle

komma att tillhöra bolagen, och 1,596 inom det område, som skulle

komma att tillhöra rikstelefonen. Det är icke möjligt att förutse, i

hvilken omfattning denna omständighet kan komma att medföra minskning

i de resp. abonnentantalen, eftersom en afsevärd del, särdeles

affärsmän, torde komma att fortfarande hafva behof af lika stort antal

telefoner som förut.

Utom Stockholm förekomma naturligen ock dylika dubbelabonnemang,

ehuru i mindre omfattning, i synnerhet på landsbygden. I Uppsala

är dock antalet dubbelabonnemang omkring 430 på ett antal af

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

1,013 apparater hos telegrafverket och 840 apparater hos allmänna

bolaget.

Den likvid, som skall erläggas för de öfverlåtna ledningarna

jämte reserver och dylikt, utgör för hvad som öfverlåtits till telegrafverket

:

inom Stockholm...................................................... kr. 3,490,457: 50

» södra 30 kilometersområdet ................. » 583,661: —

» området 30—70 kilometer ..................... » 1,052,331: 50

eller tillsammans kr. 5,126,450: —

och för hvad som öfverlåtes till bolagen:

inom Stockholm..................................................... kr. 2,179,526: —

» norra 30 kilometersområdet..................... » 353,034: —

eller tillsammans kr. 2,532,560: —

Skillnaden mellan dessa båda belopp eller 2,593,890 kronor utgör

således det belopp, telegrafverket har att erlägga till bolagen såsom

mellanafgift vid bytet, gifvetvis med den modifikation, som föranledes

af uppkommande ändringar i de resp. abonnentantalen under första

hälften af innevarande år.

Priserna för de ledningar, telegrafverket skall öfvertaga, äro desamma

som stadgades i köpeaftalet den 28 december 1901 rörande

bolagens samtliga ledningar, därvid dock bör anmärkas, att ledningar

till hufvudstation från Kungsholmen, Skeppsholmen, Kastellholmen och

södra Djurgården nu lämnas utan andel i station.

Prisen äro sålunda, hvad Stockholm beträffar:

för s. k. stjärntelefoner (d. v. s. apparater, till hvilka bellbolagens

abonnenter hafva obegränsad samtalsrätt)

med årsafgift 100 kronor ...................................................... kr. 480: —

för apparater med direkta ledningar med årsafgift 80 kronor » 440: —

för apparater med kombinerade ledningar med årsafgift

60 kronor .................................................................................... » 400: —

för apparater i bellbolaget (med begränsad samtalsrätt) med

årsafgift 36 å 45 kronor jämte afgift för öfversamtal » 250: —

för anknytningar och sidoapparater med årsafgift i medeltal

omkring 30 kronor............................................................ » 150: --

För reservledningar i underjordskablar indragna i cementtrummor

betalas likasom i 1901 års köpekontrakt 100 kronor per kilometer

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

dubbeltrådig kopparledning, hvartill nu kommer likvid för ej i bruk

tagen piplängd af cementtrummor med 1 krona 50 öre per meter och

af inpregnerade trätrummor med 25 öre per meter samt för ej i bruk

tagna reservledningar i luftkablar med 60 kronor per kilometer

dubbeltrådig ledning. Sistnämnda tre poster å resp. 90,885 kronor,

1,512: 50 kronor och 37,440 kronor eller tillsammans 129,837: 50 kronor

skulle, efter afdrag af motsvarande belopp för de reserver, telegrafverket

har att aflåta inom Stockholm, eller 01,446 kronor, alltså med

68,391: 50 kronor utgöra, hvad köpet af Stockholmsnätet denna gång

är dyrare än förra gången. Telegrafstyrelsen, som icke lärer böra

ånyo förebringa den förra gången af tillkallade sakkunniga, filosofie

doktorn Herslow samt cheferna för de norska och danska telegrafverken,

lämnade utredningen därom, att de för ledningarna fastställda

å-priserna äro skäliga, får, med afseende å nödvändigheten att nu särskildt

betala reservpipor i cementtrummor och reservledningar i luftkablar,

framhålla, att bolagens yrkande på att erhålla särskild likvid

för dessa reserver, hvilka komma till nytta vid blifvande nyanläggningar

och således äro att betrakta såsom förskotter å anläggningskostnaden

för dessa, synts styrelsen rimligt, under iakttagande af ömsesidighet,

och att följaktligen köpe- och bytesaftalet ansetts icke böra

stranda på denna förhållandevis mindre betydliga post. Härvid bör

ock erinras, att i det förra köpekontraktet inom hela landsnätets område

skulle erläggas betalning för alla reserver i luft- och jordkablar

samt å centralstationerna.

Vid bestämmandet af det pris, som borde betalas för de ledningar,

telegrafverket skulle aflåta till bolagen, fanns ingen omedelbar jämförelsepunkt

i det förra kontraktet, eftersom telegrafverket den gången

var endast köpare och bolagen icke hafva några ledningar mot abonnemangsafgift.

af 50 kronor, såsom för abonnemang å rikstelefon betalas.

Af det föregående synes, att prisen för bolagens ledningar nu

liksom förra gången icke bestämts efter ledningarnas inbördes olika

tekniska beskaffenhet utan efter den årsinkomst, de lämna genom de

olika abonnemangsafgifterna. Det har då ansetts riktigast att ställa

priset för rikstelefonens ledningar i jämförelse med priset för de bland

bolagens ledningar, som varit närmast jämförliga med rikstelefonledningarna,

eller alltså de, som gå direkt in till hufvudstation. Dit ingå

alla allmänna bolagets ledningar (abonnemangspris 100, 80 eller 60

kronor) men dessutom alla bellbolagets ledningar å Södermalm och i

staden inom broarna, Bellbolagets samtliga stationer för dessa områden

äro nämligen förlagda till hufvudstationerna vid Svartmangatan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

eller Hornsgatan, medan å Kungsholmen och å Djurgården finnas särskilda

sekundärstationer för bellbolaget. Antalet af förenämnda till

hufvudstation ingående, bolagen tillhöriga ledningar är 6,840 och likviden

för dem utgör 2,527,070 kronor eller i medeltal i det närmaste

370 kronor. Detta pris har alltså blifvit satt å de 4,894 direkta ledningar,

telegrafverket skall öfverlämna till bolagen.

Från bolagens sida har visserligen med kraft framhållits, att detta

pris borde sättas åtminstone 30 kronor lägre, emedan rikstelefonledningarne

samtliga lämnades utan andel i station, under det att bolagens

ledningar med få undantag lämnades med dylik andel i stationerna vid

Svartmangatan och Hornsgatan, beräknadt i värde till 30 kronor, hvartill

komme, dels att 62,7 procent af alla de apparater, bolagen skulle

erhålla, funnos hos abonnenter, som förut hade abonnemang hos bolagen,

medan motsvarande procent för de ledningar, rikstelefonen skulle

öfvertaga, icke vore högre än 18,3 och bolagen således hade vida större

risk än telegrafverket att få öfvertagna och betalade abonnemang snarast

möjligt uppsagda, dels ock att för de öfvertagna apparater, som

fortfarande komma att bibehållas i bolagens nät, bolagen finge under

återstående abonnemangskontraktstid nöja sig med en omkring 10

kronor lägre abonnemangsafgift än medelafgiften inom bolagens nät.

Men telegrafstyrelsen har fasthållit vid och lyckats genomdrifva,

att priset för telegrafverkets ledningar ändock icke skulle beräknas

lägre än 370 kronor.

Hvad landsnäten beträffar, äro samtliga priser upptagna i full

öfverensstämmelse med det förra köpekontraktet, hvilket för landsnäten

jämväl innehöll bestämmelser om särskild betalning för reservledningar

i. luft- och jordkabel samt reservlinjer i centralstationer med inledningar.

Vid värdesättningen af landsledningarna skall, enligt det nu

träffade aftalet, afdrag ske för brist i det normala underhållet enligt

värdering efter själfkostnaden af skiljemän.

Telegrafstyrelsen har haft att taga i öfvervägande, huruvida köpeoch

bytesaftalet kan anses vara ekonomiskt fördelaktigt för telegrafverket,

äfven om man bortser från de fördelar af mera allmän natur,

som enligt förestående redogörelse äro att beräkna genom den mera

rationella anordningen af telefonförhållandena i hufvudstaden med

omnejd.

Frågan blir då närmast den, om det för telegrafverket är fördelaktigt

att för ett pris af 2,593,890 kronor förvärfva ett antal af 5,979

nya abonnenter. Enligt de sakkunnigas beräkningar år 1902 skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o Cg.

hvarje från bolag-en till telegrafverket öfverlämnadt abonnemang lämna

en nettobehållning (öfverskott af inkomst utöfver drift- och underhållskostnad)

af i medeltal 25 kronor 75 öre i stadsnätet och 25 kronor

25 öre i landsnätet. De 2,943 nya abonnemangen i stadsnätet skulle

således lämna en nettobehållning af 75,782 kronor 25 öre och de 3,036

nya abonnemangen i landsnätet en nettobehållning af 76,659 kronor,

eller tillsammans 152,441 kronor 25 öre. Detta belopp utgör 5,87

procent å mellanafgiftsbeloppet, 2,593,890 kronor. De ofvan omförmälda

sakkunniga hade funnit, att telegrafverket å köpeskillingen för bolagens

hela nät skulle få en inkomst af 6,25 procent om året, hvilket ansågs

tillfredsställande för att medgifva det nedlagda kapitalets förräntning och

snabba amortering. Den minskning i procent, som sålunda förefinnes,

beror till hufvudsaklig del därpå, att telegrafverket haft jämförelsevis

för litet antal reserver att aflåta. Telegrafverket har att betala för

reserver i allt 644,318 kronor 50 öre och skall för reserver erhålla

248,071 kronor. Skillnaden 396,247 kronor 50 öre ökar mellanafgiften

för apparaterna till ofvannämnda belopp. Vill man alldeles bortse från

kostnaden för reserverna och anse, att afkastningen af dem skall hämtas

från de nytillkommande abonnemang, för hvilkas ledningar de komma

till användning, blifver mellanafgiften för själfva apparaterna 2,197,642

kronor 50 öre, å hvilket belopp den omförmälda nettoinkomsten 152,441

kronor 25 öre utgör 6,93 procent.

Äfven om man skulle stanna vid, att den beräkneliga afkomstprocenten

skulle blifva 5,87, måste man ihågkomma att, då sakkunniga

år 1902 beräknade afkomstprocenten till 6,25, detta noga taget afsåg

endast den närmaste femårsperioden efter köpet. Efter denna period,

under hvilken de inköpta apparaternas abonnemangspris skulle hafva,

hvad Stockholmsnätet beträffar, hunnit i medeltal gå ned emot rikstelefonens

medelpris, hade uppenbarligen afkomstprocenten ock i rätt

afsevärd mån sjunkit. Nu är icke fråga om någon afgiftsnedsättning

för öfvertagna apparater, och således kan med allt skäl den nu angifna

afkomstprocenten beräknas blifva beståndande under hela amorteringstiden.

En anledning till minskning i den nu beräknade afkomstprocenten

skulle kunna tänkas ligga däruti, att en del kostnader uppstår för telegrafstyrelsen

genom de nödvändiga arbetena för att direkt till telegrafverkets

centralstation småningom indraga alla de allmänna bolaget

tillhöriga ledningar, som nu ingå till stationerna vid Svartmangatan

och Hornsgatan, så att endast de nuvarande bellstationerna bibehållas

utanför centralstationen. Men om man också frånser, att dessa kost
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o (19.

nåder i viss mån uppvägas genom den minskning i expeditionskostnad,

som uppstår genom alla direkta ledningars sammanförande till en centralstation,

kan med bestämdhet påstås, att kostnaderna för omförmälda

ombyggnad, hvilken naturligen bör ske i samband med den i allt fall

förestående omändringen af de nuvarande rikstelefonledningarna i större

omfattning till underjordiska ledningar, tillfullo uppvägas genom de

fördelar vid sistnämnda arbete, som beredas telegrafverket genom öfvertagande

af allmänna bolagets vidsträckta kabelnät inom telegrafverkets

blifvande område i hufvudstaden.

Hvad särskild! det öfvertagna landsnätet beträffar, kan en anledning

till minskad nettoinkomst i jämförelse med det förra köpeaftalet

förefinnas däri, att nu icke hela landsnätet öfvertages, utan en del af

den inre, ur inkomstsynpunkt bättre delen af landsnätet, fortfarande

förbehålles åt allmänna bolaget. Fördelen af att öfvertaga hela det

yttre landsnätet — mellan 30 och 70 kilometer från Stortorget — har

dock redan blifvit framhållen såsom liggande däri, att ett afsevärdt

steg därmed tages i riktning mot telegrafverkets öfvertagande af all

för allmänheten upplåten telefondrift. Skulle äfven den yttre delen af

nätet hafva delats mellan förvaltningarna, skulle rikstelefonen blifvit

utestängd bland annat från sådana telefoncentra som Uppsala, Enköping

och Norrtälge.

Såsom en ekonomisk vinst af det nuvarande köpeaftalet har framhållits,

att telegrafverket skulle erhålla en betydlig årlig ökning i inkomst

genom de höjda årsafgifterna i hufvudstaden. Enligt aftalet

skola nämligen i stäliet för den nuvarande rikstelefonafgiften 50 kronor

om året, i mån af abonnemangskontraktens utlöpande, införas väsentligen

samma årsafgifter, som bolagen nu hafva, eller alltså, efter abonnemangens

olika beskaffenhet, 100, 80, 60, 45 eller 36 kronor. Medelbeloppet

af dessa af gifter jämte förekommande anknytningsafgifter öfverstiger

medelbeloppet af de nuvarande rikstelefonafgifterna med omkring

10 kronor för apparat. För telegrafverkts nuvarande apparatantal i

Stockholm skulle alltså denna ändring medföra en ökad årsinkomst af

omkring 87,000 kronor. Riktigt är, att denna ökade inkomst innebär

en fördel för rikstelefonen, hvartill bolagen icke få någon motsvarighet.

Men liksom den ökade årsafgiften för abonnenterna uppväges af förmånen

af fri samtrafik, så måste ock för telegrafverket den ökade

årsinkomsten till stor del anses komma att blifva behöflig till täckande

af verkets andel i kostnaderna för den fria samtrafiken. Antalet öfvergångssamtal

mellan näten inom 70 kilometersområdet utgjorde under

år 1902, samtrafikens sista fulla kalenderår, omkring 900,000 med en

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

beräknad kostnad af omkring 27,000 kronor, däraf 13,500 kronor för

hvardera förvaltningen. Otvifvelaktigt stiger sam trafiksfrekvensen vid

full afgiftsfrihet 5 eller (5 gånger, medförande alltså en kostnad för

telegrafverket af 07,500 å 81,000 kronor. Den mindre del af förenämnda

ökningsbelopp å 87,000 kronor, som återstår, sedan kostnaderna

för den fria samtrafiken blifvit betäckta, kan lämpligen anses motsvaras

af den förlust, som kan uppkomma genom afgång, i den mån kontrakten

utlöpa, af öfvertagna och betalade dubbelabonnemang.

Såsom en sammanfattning af redogörelsen för köpeaftalets rent

ekonomiska innebörd anser sig telegrafstyrelsen vara befogad att uttala,

att detta aftal, som synes telegrafstyrelsen rent af nödvändigt

för att råda bot för bestående missförhållanden i telefontrafiken och

för att bereda telegrafverket skäligt utrymme för utveckling, äfven ur

rent ekonomisk synpunkt för sig taget är för telegrafverket fördelaktigt.

I sammanhang med frågan om köpeaftalets ekonomiska betydelse

för telegrafverket har telegrafstyrelsen ock haft att tillse, huruvida de

medel, som för likvidens fullgörande behöfva upplånas, kunna återbetalas

på den för telegrafverkets nyaste lån fastställda amorteringstiden

af 20 år, hvilken tid vid 4 procents räntefot medför en annuitet af i

allt 7,36 procent.

De till mellangift vid bytet af reserver afsedda medel, 396,247

kronor 50 öre, kunna tillfullo återbetalas, i män som reserverna komma

till användning för nya anläggningar. Det återstående för själfva ledningarnas

likviderande afsedda beloppet, 2,197,642 kronor 50 öre, kräfver

för amortering på 20 år en annuitet af 161,744 kronor 50 öre.

Då den beräknade nettoinkomsten af de köpta ledningarna utgör 152,441

kronor 25 öre, återstår alltså endast ett belopp af 9,303 kronor 25 öre

att fylla af verkets öfriga medel, hvilket belopp ju utgör ett jämförelsevis

ringa förskott på de inkomster, det inköpta nätet kommer att

lämna, sedan köpeskillingen blifvit tillfullo amorterad. Det till en god

del redan nu underjordiska nätet i Stockholm måste naturligen anses

komma att äga bestånd långt efter amorteringstidens slut.

För aftalets bestämmelser, i hvad de röra abonnenternas ställning

och rätt inom näten, får telegrafstyrelsen lämna följande redogörelse.

Från öfverlämnandet undantagas telegrafverkets ledningar till ämbetsverk

äfvensom tjänstetelefoner, ledningarna till statens järnvägars

växel och till droskstationerna.

Ingen abonnent förpliktas emellertid att under fortlöpande abonnemangstid

öfverflytta sitt abonnemang från sitt nuvarande nät, och jäm
Bih.

till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 45 Uiift.

11

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 69.

väl efter kontraktstidens slut kan den abonnent, som så önskar, få kvarstanna

i det förra nätet, eftersom den ena förvaltningen städse äger

teckna abonnemang inom den andras område med direkt ledning till

sitt nät mot en förböjning i årsafgiften af tio kronor. Denna bestämmelse

har den betydelse, att den på så många håll såsom mycket betydelsefull

framhållna konkurrensen må varda bibehållen. Anser sig en

abonnent vara illa behandlad inom det nät, dit han ur lokal synpunkt

hör, kan han för en ringa tilläggsafgift blifva abonnent i det andra

nätet. För att kunna genomföra denna anordning jämväl å telegrafstationsorterna

Djursholm och Drottningholm inom bolagens område

äger telegrafstyrelsen bibehålla sina nuvarande förbindelseledningar

till dessa orter.

Abonnenter i det ena nätet, som under afstängningstiden tecknat

abonnemang i det andra, kunna före den 1 juni 1904 — under förutsättning

att detta aftal blifver beståndande — uppsäga kontraktet angående

det senare abonnemanget att upphöra den 1 juli 1904 utan

frånträdesafgift.

Årsafgifterna i båda näten inom Stockholmsområdet blifva, i den

mån kontrakten utlöpa, alldeles lika, hufvudsakligen i enlighet med

Allmänna och Bellbolagens nuvarande priser.

Härigenom blifva visserligen de nuvarande rikstelefonabonnenternas

i hufvudstaden abonnemangsafgifter i mån af kontraktstidens utgång

höjda med i medeltal 10 kronor för år, men denna höjning måste, såsom

redan anförts, anses tillfullo motsvaras af förmånen af fri samtrafik,

helst rik stelefonabonnenterna före afstängningen i medeltal betalade

åtminstone en betydlig del af detta belopp i öfvergångsafgifter.

Därtill kommer, att de nuvarande rikstelefonabonnenterna kunna, i den

mån kontrakten utlöpa, fritt bestämma sig för det abonnemang, som

bäst passar hvar och en, från 100 kronors ända ned till 36 kronors

abonnemang.

Innehafvare af två telefoner kunna hädanefter i många fall nöja

sig med en telefon.

Ehuru aftalet icke träder i kraft förr än den 1 juli 1904, kommer

den afgiftsfria samtrafiken att tillämpas omedelbart efter det Riksdagen

godkänt aftalet. Från den fria samtrafiken undantagas endast de abonnenter,

som motsätta sig öfverflyttning till det nät, inom hvars område

de hafva sin telefon, eller att erforderlig nummerändring vidtages. De,

som teckna abonnemang inom det nät, dit de lokalt icke höra, mot 10

kronors afgiftsförhöjning, erhålla fri samtrafik.

Telefonnumren komma antagligen att anordnas i en för båda nä
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

ten gemensam nummerföljd, så att hvartdera nätet erhåller hvartannat

tusental. En enda gemensam katalog utgifves för hela Stockholmsområdet.

För samtal mellan bolagens nät och rikstelcfonens nät i landsorten

äfvensom näten i grannländerna beräknas ingen annan afgift än de för

rikstelefonabonnenterna bestämda samtalsafgifterna.

Bolagens abonnenter kunna per telefon afsända och emottaga telegram

på samma villkor som rikstelefonabonnenterna.

Genom tidsenliga anordningar för samtrafiken och genom antydda

åtgärder till abonnenternas förmån i öfrigt å ömse håll torde abonnenternas

ställning i de blifvande näten komma att blifva sådan, att det i

intet afseende skall blifva af betydelse för abonnenterna, hvilketdera

nätet de tillhöra. Likhet i förmåner och skyldigheter skall blifva betecknande

för de nya förhållandena.

Då bolagen enligt aftalet afstå, utöfver hvad de bekomma, omkring

3,000 abonnenter i hufvudstaden, har det befunnits nödvändigt, att telegrafverket

öfvertager en del af den för dessa abonnenters betjänande

afsedda personal. Telegrafstyrelsen skall därför öfvertaga 6 föreståndarinnor

och 40 telefonister äfvensom 3 stationsjusterare, 4 förmän, 9

felsökare och 4 justerare.

Såsom redan förut framhålllits, har det synts telegrafstyrelsen vara

nödvändigt att i kontraktet framhålla telegrafverkets rätt att inom en

ej alltför aflägsen framtid inlösa hela det telefonnät, som enligt aftalets

bestämmelser hädanefter skall tillhöra bolagen.

Redan på grund af nådiga resolutionen den 1 maj 1891 angående

rätt för Stockholms Allmänna telefonaktiebolag att anordna telefonledningar

inom 70 kilometersområdet äger statsverket att den 1 maj 1941

inlösa bolagets ledningar utom Stockholm efter värdering. Nu har aftalats,

att denna inlösning liksom inlösning af de privata näten i Stockholm

får äga rum, efter telegrafstyrelsens val, åren 1919 eller 1920,

1929 eller 1930 o. s. v. alltid efter ett års uppsägning. De långa intervallerna

1921—1928 o. s. v., då inlösen ej får ske, hafva tillkommit

för att ej hämma bolagens utveckling genom att de vid hvarje tid

skulle vara pliktiga att ett år efter tillsägelse afstå sina nät.

För landsnäten har bibehållits bestämmelsen, att inlösen skall ske

efter värdering, därvid blott tillagts, att värderingen skulle ske genom

skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887.

För inlösen af Stockholmsnäten har det af naturliga skäl icke varit

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

möjligt att nu fastställa å-priser, som skulle blifva tillämpliga först 15

år härefter. Man har därför öfvergått till att fastställa en beräkningsgrund

i förhållande till nätens afkastningsförmåga och därvid sökt att

lämna noggranna och otvetydiga regler för beräkningen af denna afkastningsförmåga.

Kapitalvärdet af afkastningsförmågan, efter afdrag

af brist i underhållet efter skiljemäns värdering, skulle blifva inlösningssummans

belopp. Stora svårigheter mötte vid underhandlingarna att

öfverenskomma om det procenttal, efter hvilket kapitaliseringen skulle

ske. Telegrafstyrelsen sökte få detta tal fastställdt till 6,25, medan

bolagen icke ville medgifva mer än 5. Bolagen framhöllo, att bellbolagets

abonnemangspriser icke för sig tagna med säkerhet medgåfve

en så hög kapitaliseringsprocent som 6,25 och att dessutom, i den mån

bolagen genomförde sin plan att göra sina nät underjordiska, så att

ledningarna framdroges till abonnenterna utan att ens till någon del

luftledning eller fritt hängande kabel användes, äfven allmänna bolagets

ledningar icke kunde med säkerhet beräknas gifva 6,25 procent i afkastning

på nedlagdt kapital. I betraktande af dessa förhållanden och

med hänsyn därtill, att inlösningen endast skulle blifva en rätt för

telegrafstyrelsen, icke en skyldighet, gick telegrafstyrelsen slutligen

in på en sådan anordning, att telegrafstyrelsen skulle lösa in de fullständigt

underjordiska ledningarne i Stockholm efter en kapitaliseringsprocent

af 5 procent och de öfriga ledningarna efter 51/* procent. I

förra fallet skulle alltså betalas 20 gånger årsafkastningen, i det senare

omkring 18 gånger. Vid kapitalisering efter 6,25 procent skulle hafva

betalats 16 gånger årsafkastningen.

Att det vid denna inlösning är fråga om stora summor är uppenbart.

Bolagen kunna vid den första inlösningstiden om 15 år antagas

hafva uppnått ett apparatantal i liufvudstaden af omkring 40,000. Om

det lyckas bolagen bibehålla nettoafkastningen i medeltal vid 25 kronor

75 öre, skulle alltså årsafkastningen utgöra 1,030,000 kronor. 16 gånger

detta belopp är 16,480,000 kronor, 18 gånger är 18,540,000 kronor och

20 gånger är 20,600,000 kronor.

Om nuvarande förhållanden i afseende å telefondriften få anses

i afsevärd mån äga bestånd om 15 år, kan svårighet icke skäligen

tänkas uppstå för telegrafstyrelsen att förränta och amortera inlösningssumman,

om ock längre tid sannolikt kommer att åtgå därför än

nu vanliga 20 år. Det förra köpet var, enligt riksgäldskontorets förslag,

afsedt att amorteras på 30 år.

Skulle man våga antaga, att den räntefot, till hvilken staten upplånar

medel, är något lägre år 1919 än nu, skulle inlösningspriset ställa

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

eig så mycket fördelaktigare för telegrafverket. Och i alla händelser

bör erinras, att de nät, som då köpas, icke innehålla några dubbelabonnemang

och att, om de då inlösta näten äro i afsevärd mån underjordiska

äfven beträffande ledningarna fram till husen, de blifva betydligt

värdefullare än de nuvarande, till följd af den så väsentliga

minskningen i underhållskostnaden för ett underjordiskt telefonnät.

Vid värdering efter afkastningsförmågan följa bolagens fastigheter med

vid inlösen utan särskild betalning. Däremot inbegripas icke i förråd

befintliga förlags- och konsumtionsartiklar eller den för nybyggnad afsedda

egendom. För reserver i stationer och reservledningar betalas

deras själfkostnad, dock att ersättning ej beräknas för ej i bruk tagna

pipor i cementtrummor. Om telegrafstyrelsen så önskar, skall lösen

för reserverna i stället utgå efter värdering genom skiljemän.

De aftalade bestämmelserna beträffande inlösen i visst förhållande

till afkastningsförmågan medföra, att telegrafstyrelsen, som nu öfverlåter

5,776 apparater inom hufvudstaden mod en beräknad afkastningsförmåga,

i den män kontrakten utgå och allmänna bolagets priser

komma att tillämpas, af 5,87 procent, i sinom tid får inlösa desamma

efter en kapitaliseringsprocent af 5,50, resp. 5 procent, hvilket innebär

en förlust för verket. Härvid måste dock ihågkommas, att dessa apparater

lämnas utan andel i station, men återbekomrnas icke blott med

sådan andel utan äfven med å dem belöpande andel af bolagens för

närvarande till nära 1,000,000 kronor värderade fastigheter, och att,

om ledningarne under tiden ombyggts till helt och hållet underjordiska,

de äro betydligt mera värda vid återköpet.

En stor del — antagligen en tredjedel — af nu från rikstelefonen

öfverlåtna apparater komma ej heller i fråga till återinlösning, eftersom

mer än 62 procent af de öfverlåtna apparaterna tillhöra dubbelabonnemang,

af hvilka väl hälften får antagas upphöra snarast möjligt efter

öfvergången.

Telegrafstyrelsen anser sig böra fästa uppmärksamheten därå, att

aftalet icke innehåller någon rätt till uppsägning af detsamma. Detta

har sin grund däri, att bolagen förklarat sig icke kunna ingå på aftal

om afstående af en stor del af sitt verksamhetsområde, om de skulle

vara utsatta för att kunna vid något tillfälle få sitt nät afstängdt från

samtrafiken med det öfriga telefonnätet. Då telegrafstyrelsen har rätt

att under vissa ständigt återkommanda perioder inlösa bolagens hela

nät för skäligt pris, har telegrafstyrelsen ansett sig böra efterkomma

bolagens fordran i detta hänseende.

Kontraktet innehåller vidare bestämmelse, att detsamma skall under
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

ställas pröfning’ af allmänna bolagets bolagsstämma. Bellbolagets styrelse

bar förklarat sig redan hafva befogenhet att i sitt bolags namn

ingå på aftal af ifrågavarande beskaffenhet. Allmänna bolaget är för

ändamålet kalladt till extra bolagsstämma den 25 innevarande februari.

Kontraktet förutsätter vidare godkännande af stadsfullmäktige i

Stockholm, i hvad på dem ankommer, nämligen i fråga om medgifvande

till utbytet af äganderätten af kabeltrummor i gatorna. Framställning

om godkännande af stadsfullmäktige har redan gjorts af både telegrafstyrelsen

och allmänna bolaget.

Så snart bevis om dessa godkännanden inkomma, skall telegrafstyrelsen

underdånigst öfverlämna desamma.

I anslutning till hvad som ägde rum i det förra köpekontraktet och

med hänsyn till behofvet att i god tid få börja med de omfattande förberedelserna

för aftalets trädande i kraft, har blifvit stadgadt, att aftalet

förfaller, därest icke Eders Kungl. Maj:t före den 31 nästkommande

mars godkänner detsamma, hvarjämte påföljden blifver densamma, om

innevarande års riksdag icke gillar kontraktet.

Den summa, telegrafstyrelsen skulle hafva att erlägga i mellangift

vid bytet är, såsom ofvan nämnts, 2,593,890 kronor. Till följd af

tillkomst och afgång i abonnentantal och möjliga ändringar i afseende

å antalet reservledningar o. d. kan summan emellertid icke anses tillfullo

fixerad.

Att den sålunda erforderliga penningesumman icke bör lämnas

telegrafstyrelsen annorledes än som lån på viss amorteringstid torde

få anses vara uppenbart. Enligt förut lämnad redogörelse är telegrafstyrelsen

i stånd att utan olägenhet genom amortering återbetala beloppet

inom den numera vanliga amorteringstiden af 20 år.

Då genom godkännande af det nu underställda köpe- och bytesaftal

stora fördelar stå att vinna för telegrafverket och för allmänheten

ur alla de viktiga synpunkter, som ofvan framhållits, och då anledning,

såvidt telegrafstyrelsen kan se, icke finnes att antaga, att

billigare villkor än det nu aftalade kunna utverkas, får telegrafstyrelsen

underdånigst hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t, under förutsättning att Stockholms allmänna

telefonaktiebolag och stadsfullmäktige i Stockholm lämnat i

ärendet omförmälda godkännanden, täcktes

dels godkänna det underställda, af telegrafstyrelsen med styrelsen

för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms bell-telefon
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 69.

aktiebolag träffade köpe- och bytesaftal rörande telefonnäten i Stockholm

med omnejd,

dels ock föreslå Riksdagen att, med gillande af detta köpe- och

bytesaftal, bemyndiga riksgäldskontoret att under innevarande år tillhandahålla

telegrafstyrelsen det belopp, som efter uträkning och Eders

Kungl. Maj:ts pröfning erfordras för fullgörande af den på styrelsen ankommande

betalningsskyldighet enligt nämnda aftal, att af telegrafstyrelsen

i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta motsvarande den

ränteutgift, som genom beloppets öfverlämnande till telegrafstyrelsen

förorsakas riksgäldskontoret, inom tjugu år från första lyftningsdagen

återgäldas medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill

lämna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad förut

af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

Utdrag af det hos telegrafstyrelsen denna dag förda protokoll,

innefattande undertecknad Wennmans skiljaktiga mening, öfverlämnas

härmed.

Underdånigst

MAURITZ SAHLIN.

M. WENNMAN. AXEL RYDIN.

KNUT ERICSSON V. CARLHEIM-GYLLENSKÖLD.

Föredragande.

e. f.

Niklas A. Lindhult.

Stockholm den 9 februari 1904.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Bilaga 4.

Utdrag af protokollet, hållet hos Kungl. telegrafstyrelsen den

9 februari 1904.

Närvarande:

Generaldirektören M. Sahlin,

Byråchefen M. Wennman,

Byråchefen A. Rydin,

Byråchefen K. Ericsson samt

t. f. Byråchefen V. Carlheim-Gyllensköld.

S. D. Byråchefen Ericsson föredrog upprättadt förslag till köpeoch

bytesaftal mellan kungl. styrelsen, å ena sidan, samt styrelsen för

Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms bell-telefonaktiebolag,

å andra sidan, angåede telefonnäten i hufvudstaden med

omnejd, hvilket förslag var från bolagens sida undertecknadt.

Kungl. styrelsen beslutade att för sin del underteckna förslaget

samt att i ärendet skulle aflåtas underdånig framställning till Kungl.

Maj:t äfvensom skrifvelse till öfverståthållareämbetet (se registraturet).

Byråchefen Wennman anmälde sin skiljaktiga mening i detta ärende

och yttrade:

»Det nu föreliggande förslaget till öfverenskommelse synes vara

upprättadt med hänsyn till fullkomlig likställighet emellan telegrafverket

och bolagen. Men denna likställighet måste på grund af bägge

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

dessa förvaltningars högst olika verksamhetsområde blifva endast skenbar.

De enskilda bolagen få, enligt förslaget, sin verksamhet inskränkt

till omkring hälften af en cirkel med 3 mils radie, då däremot telegrafverkets

område sträcker sig öfver hela riket, från dess sydligaste

till dess nordligaste provins, samt dessutom, på grund af samtrafik, till

angränsande länder, Norge, Danmark och Tyskland. Det är uppenbart,

att för samtal på så långa håll det är af synnerlig vikt, att telefonerna

funktionera väl, och att desamma böra stå under samma förvaltning

som de interurbana ledningar, på hvilka samtalen skola utväxlas,

för undvikande af den eljest oundvikliga påföljden att, när samtalen

icke gå fram, den förvaltning, som har apparaterna om hand,

skjuter skulden på interurbanledningarna och vice versa. Af dessa skäl

har ock i utlandet den grundsats i allmänhet gjort sig gällande, att

det lokalnät, som skall stå i förbindelse med statens interurbannät, bör

stå under samma förvaltning som detta, och då interurbanledningar i

regeln äro statens tillhörighet, hafva lokalnäten ock efter hand blifvit

i detta hänseende af samma natur. Så har i Tyskland aldrig något

lokalnät satts i förbindelse med de interurbana ledningarna. 1 Frankrike

och Belgien hade staten att börja med endast interurbanledningarna;

men i bägge dessa länder har numera staten funnit sin fördel

i att öfvertaga äfven lokalnäten. I vårt närmaste grannland Norge har

man stiftat en lag, som berättigar staten att inlösa de enskilda lokalnäten.

Om man i några få länder såsom i Danmark och Holland slagit

in på en annan väg, gäller detta mera såsom exempel på en anordning,

som man bör undvika, än på en sådan som förtjänar efterföljd.

Nyttan och nödvändigheten af en enhetlig förvaltning af ett lands telefonnät

är för öfrigt till fullo ådagalagd i telegrafstyrelsens underdåniga

framställning den 28 december 1901 samt i Kung!. Maj:ts i anledning

däraf aflåtna nådiga proposition till 1902 års Riksdag, n:o 64 (se sid.

33 och följ. i riksdagstrycket).

I Sverige hade telegrafstyrelsen — då de första två stora interurbana

ledningarne mellan Stockholm och Göteborg år 1888 började

anläggas och då anslag till den första stommen af öfriga stora interurbanledningar

beviljades af 1889 års Riksdag — af nu anförda skäl för

afsikt att ställa interurbanledningarne i förbindelse endast med statens

egna lokalnät, sådana som redan funnos eller skulle ånyo anläggas eller

förvärfvas. Denna princip blef ock tillämpad öfverallt i hela landsorten,

med den lyckliga påföljd, att staten, såsom kändt är, efterhand

blef ägare af telefonväsendet i alla de provinser, där telegrafverket icke

förut, såsom i Skåne, Bohuslän, Ångermanland, Väster- och Norrbotten,

Bih. till Riktd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 45 Haft. 12

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 69.

redan var i besittning af de viktigaste telefonnäten. Därigenom kunde

en enhetlig och väl ordnad interurban trafik uppstå; att det ekonomiska

resultatet äfven varit gynnsamt, är likaledes allmänt bekant.

Nyssberörda grundsats, att lokal- och interurbannät böra stå under

samma förvaltning, mötte likväl det allra kraftigaste motstånd just

i själfva centrum för det hela, nämligen i hufvudstaden. När de första

stora interurbanledningarna, förenämnda mellan Stockholm och Göteborg,

voro färdiga att tagas i bruk på våren 1889, hade Stockholms

allmänna telefonaktiebolag gjort sig säker räkning på, att dessa ledningar

skulle ställas hufvudsakligen till dess abonnenters disposition.

Bolaget hade då redan kommit i besittning af inemot nio tiondedelar af

bell-bolagets aktiestock — de sista till ett pris af 30 procent af nominella

värdet — och betraktade bolaget sig följaktligen såsom allenahärskande

på telefonens område inom hufvudstaden och dess omnejd.

Det var då helt naturligt, att bolaget ansåg det vara ett obehörig intrång,

att telegrafstyrelsen i början af sommaren 1889 kungjorde, att

enskilda abonnenter mottogos för förbindelse med de nya interurbanledningarna.

Bolaget ansträngde sig ock till det yttersta, för att tvinga

telegrafstyrelsen att ställa de nya interurbanledningarna i förbindelse

med de enskilda näten i hufvudstaden, ehuru dessa då ännu voro enkeltrådiga

och sålunda icke kunde på ett fullt tillfredsställande sätt förbindas

med de dubbeltrådiga interurbanledningarna. Bolagets mening

var uppenbarligen att genast från början skaffa alla de enskilda abonnenterna

i Stockholm samma fördelar, som statens abonnenter, och därtill

mycket mera, ty bolagen afsågo icke, att riksabonnenterna skulle få

komma i åtnjutande af någon samtrafik med deras abonnenter. Därigenom

skulle möjligheten för telegrafverket att erhålla abonnenter i Stockholm

så godt som helt och hållet utestängas.

Efter mycken strid och efter det Stockholms stad, som naturligtvis

var intresserad däraf att man från de enskilda telefonerna kunde

komina i förbindelse med rikslinjerna, gjort sin insats i saken därigenom,

att staden såsom villkor för rätt att nedlägga telefonkablar i gatorna

fordrade afgiftsfri samtrafik mellan telegrafverkets och bolagens

ledningar, kom denna samtrafik till stånd genom kontrakt upprättadt i

juni 1890, och till en början gällande på tolf månaders uppsägning.

Samma kontrakt afsåg dock endast sådana ledningar hos bolagen, som

voro dubbeltrådiga, hvarjemte samtrafik jämväl mellan de lokala näten

infördes. Då bolagen ännu icke hade några dubbelledningar, kunde

endast få af deras abonnenter åtnjuta fördelen af samtrafik å långledningarna,

hvaremot den lokala samtrafiken genast blef allomfattande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Bägge dessa senare omständigheter voro till fördel för telegrafverket,

som under den första tiden hann få så många egna abonnenter, att dess

lokalnät kunde till existens och fortfarande förkofran anses vara betryggadt.

Utvecklingen gick dock långsamt, synnerligast som telegrafstyrelsen

hade, på yrkande af deputerade från Stockholms stadsfullmäktige,

låtit förmå sig att binda samtrafiksaftalet på elfva år. Detta satte medel

i händerna på bolagen, att införa sådana abonnemangstaxor, att

telegrafverket, som med hänsyn till hela det öfriga riket måste uppehålla

vissa principer, omöjligen kunde följa med. De införde nämligen

ett system af abonnemang, enligt hvilket stora affärsfirmor m. fl. fingo

i vissa fall betala afgifter för sina kunder m. fl. På sådant sätt kunde

de lägsta afgifterna sättas så lågt som till 36 kronor för år, under det

telegrafverket naturligtvis icke kunde medgifva sina stockholmsabonnenter

billigare afgifter, än de som upptogos af abonnenterna i landsorten.

Detta missförhållande hade kunnat rättas på, om telegrafstyrelsen

hade haft i sin makt att uppsäga samtrafikskontraktet, och att i

ett nytt aftal utestänga bolagens billighetstelefoner från samtrafik. Då

nu detta ej kunde ske, fanns ingen utväg att bestå i konkurrensen,

utan hafva bolagen under de tretton år samtrafiken varit gällande inom

hufvudstaden fått omkring tre gånger så många nya abonnenter i medeltal

årligen som rikstelefonen.

Först med den 1 sistlidne juni, då samtrafiken upphörde, återvann

telegrafverket den konkurrensförmåga, hvilken detsamma, på grund af

sin nuvarande ställning på telefonväsendets område, är berättigadt att

göra fruktbringande. Detta har ock redan visat sin verkan, i det

telegrafverket under den efter samtrafikens upphörande gångna tiden

från den 1 juni till årets slut erhållit mer än fyra gånger så många

abonnenter i hufvudstadsnätet, som under samma tid näst föregående

år. Det mål, som telegrafstyrelsen ursprungligen uppställde lör sig,

angående ernående af ett enhetligt statstelefonnät inom riket har ock

blifvit förverkligadt beträffande den stora interurbantrafiken med Stockholm,

hvilken, sedan samtrafiken upphörde, utväxlats med allenast en

centralstation därstädes, och fördenskull kunnat bedrifvas i alla afseenden

bekvämare, hastigare och säkrare samt därmed mera inkomstgifvande

än då densamma skulle ordnas med de enskilda bolagens stationer

i hufvudstaden.

Beträffande tillväxten af lokalabonnenter måste det likväl taga sin

tid, innan allmänheten hinner sätta sig in i de nya förhållandena, och

telegrafverket sålunda kommer att intaga sin rätta ställning; men

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

man torde med säkerhet kunna påräkna att, om förhållandena få ostördt

fortfara, tillväxten skall allt framgent gå ännu hastigare i samma

riktning.

För de enskilda bolagen ligger det emellertid stor vikt uppå, att

de nuvarande förhållandena snarast möjligt måtte upphöra, så att icke

rikstelefonen och allmänheten få tid på sig att på bästa sätt ordna sig.

Det är ock af särskild vikt, att bolagen få en tryggad ställning, innan

resultaten af samtrafikens upphörande fullt visa sig; ty sedan blir det

naturligtvis för dem svårare att skaffa sig lika förmånliga villkor som

de, hvilka kunna ernås, så länge deras utveckling ännu icke blifvit synbarligen

störd.

Emot statens intresse, att det nuvarande förhållandet icke bör utbytas

mot något annat, som icke för statsverket är minst lika förmånligt,

invänder man, att allmänheten har berättigade kraf på att fortfarande

få åtnjuta samma fördelar med samtrafik, som förut gällt under

en så lång period som tretton år. Hvad då beträffar denna samtrafik,

i hvad mån densamma berör de interurbana ledningarna, må först erinras,

att de interurbansamtal, som från de båda enskilda bolagen öfvergått

till de interurbana ledningarna, år efter år minskats i procentandel

af hela antalet, och att de från de enskilda bolagens abonnenter utgångna

interurbansamtalen under första kvartalet år 1903 utgjort tillsammans

endast 14,59 procent af hela antalet frän Stockholm afgående

interurbansamtal, sålunda en obetydlig bråkdel af endast omkring en

sjundedel af det hela. Vidare, att antalet från Stockholm utgående

interurbansamtal, under tiden sedan samtrafiken upphörde, ökats i fullt

samma proportion, som under motsvarande månader föregående år, då

bägge bolagens abonnenter talade å dessa ledningar, och hafva ledningarna

i allmänhet varit ännu mera fyllda af samtal än förut, på

grund däraf att tidsförlusten vid öfvergång till främmande centralstationer

bortfallit.

Äfven i den andra riktningen, sålunda beträffande samtal frän landsorten

till Stockholm, har samtalsmängden icke lidit någon minskning,

utan tilltagit i motsvarande grad som förut, ehuru beträffande dessa

samtal bolagens abonnenter påropats jämförelsevis flera gånger, dock

icke mer än omkring en femtedel af hela antalet. Följden häraf

blifver helt naturligt den, att den telegrafverkets abonnent i landsorten,

som icke mera kan träffa sin stockholmskorrespondent i telefonen,

uppmanar denna att blifva rikstelefonabonnent, och detta kan icke annat

än vara till fördel för telegrafverket.

Hvad åter angår samtrafiken mellan de lokala näten, må först an
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

märkas, att alla de största telefonabonnenterna redan hafva både telegrafverkets

och bolagens telefoner, och att sålunda lokalsamtrafiken,

lika litet som interurbansamtraliken, för dem har någon betydelse.

Mer än hälften af telegrafverkets abonnenter i lmfvudstaden har nämligen

tillika telefon hos någotdera af bolagen. Det vore visserligen

önskligt att kunna bereda äfven de öfriga rikstelefonabonnenterna i

lmfvudstaden samtrafik, men det måste då ske på något sätt, som icke

utestänger staten från bedrifvande af telefonverksamhet inom den största

och viktigaste delen af hufvudstaden. Intill dess detta kan ske,

må sam trafiken anstå, utan att svårare olägenheter däraf få anses uppkomma,

än de som voro rådande under de första sju åren af allmänna

bolagets verksamhet, då detta bolag hade kraft och förmåga att motarbeta

alla förslag till och motstå alla anspråk på samtrafik med bellbolaget,

ehuru det vid den tiden icke fanns något stort och omfattande

interurbannät, med särskilda, från lokaltrafiken skiljaktiga anordningar,

som å någondera sidan kunde lägga hinder i vägen för inbördes förbindelse.

I alla händelser lärer skulden, för att samtrafiken icke återupptages,

icke kunna läggas på telegrafverket, enär detta bjudit samtrafik

på villkor, som för den stora allmänheten skulle blifva vida fördelaktigare

än de förut gällande, nämligen antingen afgiftsfri, eller ock

mot en öfvergångsafgift af 5 öre till lokal- och 10 öre till interurbanledningar,

i hvilketdera fallet som helst utan att pålägga den andra

parten några inskränkningar i hans förutvarande verksamhetsområde,

i syfte att verka hämmande på hans fria utveckling.

De priser, som telegrafverket enligt förslagskontraktet skulle betala

till bolagen för de ledningar, som af dessa skulle öfverlämnas till

telegrafverket, befinnas ock vara mycket höga i och för sig, och i flera

afseenden särskilt i förhållande till de priser, som bolagen skulle betala

för ledningar, som till dem skulle öfverlåtas.

Sålunda skulle telegrafverket för ledningar med apparater jämte

växelbord å stationerna vid Svartmangatan och Hornsgatan samt för

ledningar med apparater men utan växelbord å Kungsholmen, Skeppsholmen,

Kastellholmen och Södra Djurgården erlägga ända till 480

kronor för hvarje, ehuru flertalet af ledningarna från stationen vid

Svartmangatan sannolikt sträcker sig endast inom staden inom broarna

och ledningarna från stationen vid Hornsgatan endast inom Södermalm,

under det telegrafverket skulle för sina ledningar från Gustaf Adolfs

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 69.

torg till Norrtull, Östermalms tull och Djurgårdsbron jämte apparater

erhålla endast 370 kronor. En del af bolagens nyssnämnda ledningar

omfatta visserligen äfven växelbord, telegrafverkets däremot icke.

Men då växelborden jämte inledning, enligt en särskild klausul i

kontraktsförslaget, taxeras endast till 30 kronor per ledning, blir

skillnaden mellan telegrafverkets och bolagens pris för stor. Värdet

för telegrafverket att blifva ägare af en sådan centralstation, som den

vid Svartmangatan, blifver ock i och för sig mycket ringa, enär det

skulle vara stor misshushållning att bibehålla denna station, utan torde

alla där befintliga ledningar komma att flyttas till telegrafverkets stora

station vid Skeppsbron 2, för att betjänas i samband med öfriga där

ingående ledningar. Det saknar ock förnuftig grund att telegrafverket

skulle för ofvannämnda ledningar och apparater utan växelbord betala

respektive 480, 440 och 400 kronor men själft erhålla för enahanda

apparater med i medeltal mycket längre ledningar allenast 370 kronor.

Den ersättning, som bolagen vilja betinga sig af förenämnda 480, 440

och 400 kronor per ledning med allt tillhörande, är visserligen densamma,

som förekom vid ofvan åberopade, till 1902 års Riksdags pröfning

hänskjutna förslag till inköp af bolagens tillhörigheter. Men därvid

förekomma nu högst väsentliga skiljaktigheter. Först voro då samtliga

ledningar åtföljda af centralstation; dessutom voro däri inneslutna

jämväl samtliga ledningar och växelbord tillhörande stationen vid Malmskillnadsgatan,

där ledningarna i medeltal hafva den största längden

och där växelborden äro utan all jämförelse de dyrbaraste. Vidare afsåg

det då föreliggande förslaget, att telegrafverket skulle öfvertaga

bolagens samtliga anläggningar, hvarigenom en enhetlig anordning af

hufvudstadens hela telefonväsen skulle kunna vinnas, och detta syftemål

var väl värdt att man därför gjorde betydande uppoffringar. Slutligen

var telegrafverket i 1902 års förslag till aftal icke i ringaste

mån förpliktadt att uppehålla vissa bestämda abonnementsafgifter, som

under en lång tidsperiod skulle förhindra telegrafverket att enhetligt

ordna sina afgifter och möjligen reducera desamma, därest nya, enklare

anordningar därtill gåfve anledning. Det nu föreliggande förslaget går

däremot ut på att monopolisera bolagen under en period af femton år,

visserligen med beredande af möjlighet för telegrafverket till inköp af

deras anläggningar efter periodens slut, men då till priser, som efter

all sannolikhet blifva för staten högst betungande. Det synes fördenskull,

att det vore lämpligare, att telegrafverket följde den förebild,

som allmänna bolaget lämnade under åren 1883—1888 i sitt förhållande

till bellbolaget, då det, enligt hvad redan blifvit antydt, genom

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

47

skarp konkurrens nedbragte bcllbolagets aktievärde så lågt, att alltsammans

kunde köpas för billigt pris. Därmed afses icke något underpris,

men i alla fall ett sådant pris, som icke, enligt erfarenheten från

år 1902, har den för aktieägarne lyckliga verkan, att kunna höja aktiernas

börspris med omkring 130 procent.

Samma erinringar, som här ofvan uttalats angående för högt pris

för ledningar utgående från bolagens stationer vid Svartmangatan och

Hornsgatan — nämligen att, när staten köper endast en del af bolagens

ledningar och monopoliserar de öfriga, priset bör sättas lägre än när

det hela köpes — gäller äfven beträffande öfriga i förslaget upptagna

priser. Det är visserligen sannt, att telegrafverket beträffande landsledningarna

och i de flesta andra fall får uppbära motsvarande betalning för

hvad detsamma öfverlämnar; men då antalet särskilda poster, som telegrafverket

får betala till bolagen, är vida större än de, som bolagen

få betala, blir resultatet af det allt för höga priset uteslutande till bolagens

förmån.

Tiden för aflämnande af denna skiljaktiga mening medgifver icke

att i detalj genomgå prisberäkningen och därvid angifva för hvarje

post det pris, som skäligen kunde betalas. Det synes ock vara tvifvelaktigt,

huruvida skäl skulle förefinnas att, sedan 1902 års förslag att

inköpa bolagens samtliga tillgångar blifvit afslaget, nu till alldeles

samma priser förvärfva den sämre delen af hvad då föreslogs till inköp

i dess helhet, och detta icke allenast beträffande ledningarna inom

hufvudstaden, utan äfven beträffande den till räntabilitet och ur affärssynpunkt

ovedersägligt minst förmånliga andel, som är belägen utanför

en radie af 30 kilometer från hufvudstaden, och på samma gångtilldela

bolagen monopol i minst femton års tid på den återstående

bättre delen. Det är nämligen väl kändt, att allmänna bolagets affär

utanför 30-kilometers-cirkeln icke varit vidare produktiv, utan snarare

tvärtom, och att de åtta procent, som årligen utdelas, härflyta från

inkomsterna innanför denna cirkel. Äfven för telegrafverket torde denna

del af affären blifva mycket dålig, i all synnerhet till de angifna priserna,

och de låga afgifter, i Uppsala och Enköping m. fl. ställen i

vissa fall nedgående ända till 25 och 20 kronor, eller nätt och jämnt

expeditionskostnaden. Kommer så härtill, att å dessa m. fl. likställda

platser telegrafverket redan förut äger fullständiga telefonnät, med delvis

samma abonnenter som de, hvilka härigenom skulle förvärfvas, och

att dessa abonnenter vid första möjliga tidpunkt komma att uppsäga

det ena kontraktet, så kan man förstå, att affären icke kan blifva så

särdeles förmånlig. Dock, därest bolagen vilja till telegrafverket för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 69.

sälja alla sina anläggningar, som äro belägna utom 30-kilometerscirkeln,

vill reservanten icke motsätta sig köpet, om detsamma kan äga

rum utan alla andra villkor, än de, att telegrafverket öfverlämnar köpesumman

och i stället öfvertager bolagens alla rättigheter till ifrågavarande

anläggningar.

I § 2 förekommer första gången frågan om gemensamt underhåll

af en och samma abonnentledning. Detta kommer, enligt reservantens

mening, att förorsaka trassel och förökade kostnader för underhållet.

Om bolagen skola underhålla de telegrafverkets ledningar, som komma

att fortfarande passera bolagens områden, så kommer i många fall att

inträffa, att vid uppstående fel så väl telegrafverkets som bolagens

personal får begifva sig ut på reparation. Det vore nämligen understundom

omöjligt att på förhand bestämma, huruvida felet vore beläget

på telegrafverkets eller bolagens område, på ledningen inom eller utom

hus. I alla sådana fall måste bägge parterna undersöka hvar felet finnes.

Om felet, såsom understundom händer, vore svårt att finna, komme

helt naturligt hvardera kontrahenten att förklara sitt område klart, och

den ene reparatören finge helt säkert icke begifva sig in på den andres

område, och så komme felet att fortfara.

I nyssberörda hänseende kommer dessutom en högst väsentlig olikhet

att uppstå beträffande bägge kontrahenternas inbördes ställning.

Telegrafverket kommer städse att hafva ledningar inom bolagens område,

men, efterhand sedan linjerna hunnit ombyggas, komma bolagen

sannolikt icke att äga några ledningar genom telegrafverkets område,

med undantag allenast af eu under]ordskabel å Kungsholmen. Telegrafverket

komme ock härigenom i en väsentligare sämre ställning än

bolagen, och blefve i detta afseende likställigheten i det föreliggande

kontraktsförslaget endast skenbar.

Att statsverket skulle genom aftal med enskilda bolag för en så

lång tid som minst femton år afhända sig sin bestämningsrätt öfver

de afgifter, som telegrafverket skulle äga att upptaga af allmänheten

för tillhandahållandet af förbindelse med rikstelefonnätet, synes

knappast kunna ur någon synpunkt försvaras. Konjunkturerna kunna

under eu så lång tidsperiod betydligt förändras; det kan blifva alldeles

nödvändigt att i vissa fall höja afgifterna och i vissa andra fall att

sänka dem. Men så länge ett djdikt kontrakt vore gällande, skulle icke

allenast telegrafstyrelsen finna sig hindrad att vidtaga någon ändring,

utan jämväl Kung!. Maj:t och Riksdag sakna befogenhet att fritt bestämma

öfver de abonnemangsafgifter, som telegrafverket skulle upptaga

inom hufvudstaden och dess närmaste område, utan att först hafva

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

därom tillfrågat bolagen och erhållit deras tillstånd. Kontrakt på lång

tid inom telefonområdet äro i allmänhet riskabla att afsluta, hvarpå

såsom exempel kan åberopas, hurusom det för elfva år fastslagna samtrafikekontraktet

gaf bolagen medel i händerna att, såsom redan blifvit

omnämndt, införa konkurrenskraftiga afgiftsbestämmelser, som telegrafverket

icke kunde antaga och hvilka verkade i hög grad hämmande på

rikstelefonens utveckling.

Om det sålunda i allmänhet icke kan vara lämpligt att staten ingår

aftal, som för lång tid fastslår vissa afgiftsbestämmelser, så skulle detta

i synnerligen hög grad blifva fallet med de afgifter, som nu äro föreslagna

att blifva gällande för en tid af minst femton år. Dessa afgifter

äro nämligen helt och hållet desamma, som nu gälla hos bolagen

och som i väsentliga afseenden skilja sig icke allenast från de afgifter,

telegrafverket förut har någonstädes inom landet tillämpat, utan äfven,

så vidt kändt är, från dem, som förekomma inom andra länders statstelefonväsende.

Såsom i det föregående redan blifvit omnämndt, har telegrafstyrelsen

förut icke ansett sig kunna följa den af bolagen införda grundsatsen

att låta de större abonnenterna erlägga afgifter för de mindre,

och att därigenom afgifterna för dessa senare kunnat sättas betydligt

lägre än telegrafverkets, ja, för hufvudapparat 36 kronor eller ända

till 28 procent lägre än de lägsta, som i regeln förekomma vid rikstelefonen,

nämligen 50 kronor.

Telegrafverkets abonnera angsafgifter utgjorde vid de först anlagda

telefonnäten 80 kronor, hvilka efter fem år nedsattes till 60 kronor.

Då ledningarne började uppföras dubbeltrådiga, tillkom dessutom en

inträdesafgift af 50 kronor. Vid telefonnäten i Skåne, där kontrakten

inneliöllo bestämmelser om afgiftsfria interurbana samtal öfver hela provinsen,

gällde särskilda högre afgifter.

Uti ett stort antal enskilda telefonnät, som efter hand inköptes,

utgjorde abonnemangsafgifterna endast 50 kronor, och hade de förutvarande

telefoninnehafvarne vid försäljningen af sina nät betingat sig

att äfven för framtiden få behålla samma billiga afgifter. Dessa blefvo

äfven införda i Stockholm. De ursprungligen bestämda afgifterna af

80, respektive 60 kronor, äro likväl på åtskilliga ställen i landet ännu

gällande. Någon särskild afgift, utöfver abonnemangsafgiften, för samtal

inom ett och samma lokalnät har vid telegrafverket aldrig förekommit.

Den nu för telegrafverkets abonnenter inom Stockholm gällande

generella årsafgiften af 50 kronor skulle genom det nya kontraktsförBih.

till Riksd. Prot, 1904. 1 Samt. 1 Afl. 45 Haft. 13

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 69.

slaget komma att undergå en högst genomgripande omreglering. Först

skulle alla abonnenter, hvilkas telefoner vore att betrakta såsom affärstelefoner,

få en förhöjning af 60 procent, eller till 80 kronor. Ville de

sedan, att innehafvarne af billighetstelefoner skulle få, utan särskilda

samtalsafgifter, påkalla obegränsadt antal samtal med dem, finge de

afgiften höjd med ytterligare 40 procent, eller sammanlagdt 100 procent

mera, än hvad de nu erlägga. De bland dessa abonnenter, som vilja

åtnöja sig med en så kallad kombinerad, eller med en annan abonnent

gemensam ledning, skulle dock kunna erhålla telefon för 60 kronor;

de skulle sålunda få en väsentligt sämre ledning, men ändock 20 procents

förhöjning i deras nuvarande telefonafgift.

Af nyssberörda afgiftssatser syns den, att en abonnent skulle erlägga

20 kronor om året i afgift för att andra abonnenter skola få

oinskränkt afgiftsfrihet för samtal med honom, vara alldeles olämplig

för ett statens telefonväsende. Metoden lämpade sig särdeles väl för

bolagen, som enligt hvad redan blifvit omnämndt, därigenom fick ett

medel i händerna att uppehålla sina förutvarande höga abonnemangsafgifter

och på samma gång kunna i konkurrenssyfte utsläppa billighetstelefoner.

Men ett sådant system synes icke vara tillrådligt för ett

statens verk.

Men icke heller någon annan af telegrafverkets abonnenter i

Stockholm skulle, sedan det nya aftalet kommit till stånd, få behålla

sina nuvarande abonnemangsvillkor. Fn abonnent å bostadstelefon,

som nu har sin egen särskilda ledning och talar obegränsadt antal

gånger för 50 kronor om året, skulle efter det nya aftalet icke kunna

bibehållas vid sin förutvarande rätt, utan få välja mellan, å ena sidan,

20 procents förhöjning i årsafgiften och försämrad ledning eller årsafgitten

nedsatt till 36 kronor med tillägg af 10 öres afgift för hvarje

samtal utöfver 100 i kvartalet, som påkallas till andra än stjärnabonnenter.

Den nuvarande bostadsabonnenten i riksnätet lärer nog komma

att anse hvilketdera som helst af dessa alternativ såsom en försämring

i jämförelse med hans nuvarande villkor.

Införandet af afgiftssatserna 45 och 36 kronor för årsabonnemang

inom Stockholm torde dock blifva den ändring, som kommer att för

rikstelefonen medföra de största svårigheterna. Bolagen hafva, enligt

hvad kändt är, utöfvat ett reglerande inflytande öfver tilloppet af billiga

bostadstelefoner för 36 kronor. Sålunda hafva nya abonnenter

i vissa delar af staden förvägrats att teckna sådant abonnemang. Andra

abonnenter, som redan fått kontrakt å 36-kronors telefoner i bell-bolaget,

hafva öfvertalats eller nödgats att utbyta dessa mot högre abonnemang i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o (it). 51

allmänna bolaget. Eu åsikt synes gorå sig gällande i detta bolag, att

ifrågavarande billighetstelefoner hafva till sin egentliga uppgift att

vänja abonnenter vid telefonens oumbärlighet för att, sedan detta skett,

man må kunna öfvertala dem att abonnera på en dyrare telefon. Alldeles

obestridligt är ock, att ett telefonsystem icke kunde i hufvudstaden

ekonomiskt genomföras med allenast 36 kronors telefoner, och

att, om telefoner finnas med så låga afgiftssatser, det fordras noggrann

kontroll och öfvervakande, att icke dessa alldeles uttränga de andra

och på samma gång förstöra hela nätets räntabilitet.

Men kan nu ett statens verk utöfva en dylik kontroll? För det

första lärer icke rikstelefonen kunna neka en enda abonnent att enligt

publicerade afgiftssatser erhålla just det slag af telefoner, som han

önskar, äfven om detta val befinnes vara för verket ogynnsamt, utan

synes möjligheten att i sådant syfte neka en abonnent att få en billighetstelefon

vara alldeles utesluten.

Dessa billighetstelefoner medföra i statens hand äfven andra olägenheter.

Betjäningen af en sådan telefon kommer nämligen att för telegrafverket

blifva vida kostsammare, än dess förutvarande telefoner mot

högre afgift. Räkningen af de från en sådan abonnent utgående samtalen

måste nämligen medföra särskilda kostnader, antingen genom

ökadt antal telefonister, eller ock genom vidtagande af andra, med

särskilda kostnader förenade anordningar. 1 statens hand måste nämligen

räkningen af samtalen under hela tiden göras fullt exakt för alla

dylika abonnenter och icke inskränka sig till vissa tider eller till vissa

abonnenter, om hvilka man kan förmoda att de under ett kvartal utväxla

mer än 100 samtal. Telegrafverket skulle sålunda för dessa

telefoner få förminskade inkomster och förökade utgifter mot hvad dess

nuvarande bostadstelefoner medföra. Häremot kan erinras, att medelinkomsten

per telefon äfvenledes skulle komma att ökas, om densamma,

såsom anfördes i ofvan åberopade nådiga proposition till 1902 års Riksdag,

för abonnenter inom Stockholm kunde beräknas uppgå till i medeltal

58 kronor, i stället för såsom nu till 50 kronor. Men ett så lyckligt

resultat är sannolikt icke att påräkna, då telegrafverket, enligt

hvad redan framhållits, antagligen icke blir i stånd att utöfva sådan

kontroll som bolagen däröfver, att antalet billighetstelefoner icke kommer

att växa ut i jämförelse med de mera betalande telefonerna. Det

synes icke otänkbart, att till följd häraf medelpriset per telefon i Stockholm

kunde sjunka ned till 50 kronor eller därunder, och då hade det

nya systemet, med många slag af telefoner och afgifter samt åtföljande

samtalsräkning, medfört allenast ökade kostnader och besvär. Detta

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 60.

antagande är så mycket mera sannolikt, som inom den kundkrets, som

telegrafverket skulle erhålla i staden inom broarna, på Södermalm och

Kungsholmen, efterfrågan på billighetstelefoner antagligen blir vida

större, än inom bolagens privilegierade område på Norrmalm.

De nya afgiftsbestämmelsernas återverkan på telegrafverkets årsafgifter

inom hela det öfriga riket synes äfvenledes blifva af betänklig art. I

det föregående är redan omnämndt, att telegrafstyrelsen icke vågat sig

på att sätta afgifterna i Stockholm lägre än till 50 kronor på grund

däraf, att hela landsorten i och med detsamma skulle göra anspråk på

en motsvarande nedsättning. Då telefoner äro mera kostsamma till

anläggning i Stockholm än i andra städer, synas dylika anspråk från

abonnenter i rikets öfriga städer icke kunna lämnas utan afseende.

Om sålunda ett nedgående till 36 kronor för år för telefon med

sjelfständig ledning skulle förorsaka minskning i telegrafverkets telefoninkomster

äfven i landsorten, är det däremot icke så lätt att med

någon sannolikhet beräkna, huru stor denna minskning skulle blifva.

Den minsta nedsättning per abonnent, som i landsortsstäder skulle

kunna ifrågakomma, vore från 50 till 36 kronor, eller 14 kronor.

För hvarje tusental abonnenter, som på sådant sätt öfverginge från

högre till lägre afgifter, förlorade telegrafverket sålunda 14,000 kronor

årligen. För abonnenter med nu gällande 60 kronors afgifter blefve

motsvarande nedsättning per tusen abonnenter 24,000 kronor årligen

och för nuvarande 80 kronors abonnenter 44,000 kronor årligen.

Det torde icke vara att förvänta, att dessa förluster skulle i någon

nämnvärd grad kunna ersättas genom införandet på samma gång af de

högre afgiftssatserna, respektive 100, 80 och 60 kronor. Här i Stockholm

har detta för bolagen gått för sig någorlunda, först därigenom,

att, såsom redan blifvit omnämndt, bolagen öfvervakat och kontrollerat

proportionen emellan dyra och billiga abonnemang, samt i vissa fall

nekat och nödgat för att få proportionen gynnsam, vidare och hufvudsakligen

därigenom, att, när det nya systemet med billighetstelefoner

infördes här i Stockkolm, de förutvarande direkta telefonerna hade

dragit en abonnemangsafgift af 125, billigast 100 kronor. Det var

fördenskull en lätt sak att öfvertyga dessa abonnenter, som redan voro

invanda vid de höga afgifterna, att om de kvarstode med oförändrade

afgifter, så skulle innehafvaren af billighetstelefoner få telefonera gratis

till dem. Men huru skulle det gå för telegrafverket, att få en del af

landsortsstädernas abonnenter, som kanske aldrig någonsin betalt mer

än 50 kronor i årsafgift att erlägga dubbelt så mycket för att vissa

andra personer inom samma samhälle skulle få sina afgifter nedsatta

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kurnjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 09.

till 36 kronor. Med någon liten kännedom om de anspråk, som ibland

allmänheten göras gällande gent mot statens verk, kan man förstå, att

ett sådant tillvägagående icke kan ifrågakomma.

Beträffande de abonnemangsafgifter, som enligt det nya aftalet

skulle komma till stånd inom liufvudstaden, uppkommer äfven ett annat

för telegrafverket och dess abonnenter särdeles ogynnsamt förhållande.

Sedan Stockholms stad på det angifna sättet blifvit delad i tvenne områden,

af hvilka det ena skulle exploateras af telegrafverket och det

andra af bolagen, så skulle det inträffa, att telegrafverkets samtliga

abonnnenter, — vare sig de vore belägna inom det åt telegrafverket

eller inom det åt bolagen för framtiden reserverade området, — nödgas

frånträda sina förutvarande abonnemangsvillkor och antaga något

af bolagens gamla villkor, under det däremot bolagens abonnenter,

både de som för framtiden fortfarande skulle tillhöra bolagen och de

som sedermera skulle tillfalla telegrafverket, finge samtliga bibehålla

samma abonnemangsvillkor, hvarom de ursprungligen träffat aftal. Det

blir utan tvifvel föremål för klander, att staten icke förmår skydda sina

kunder, så att de icke komma i en sämre eller mindre förmånlig ställning

än de förut innehaft, — då de enskilda bolagen kunna det. Af

ett sådant förhållande föranledes man ock att tänka, att det är bolagen,

som äro de lagstiftande på telefonens område inom hufvudstaden, och

att telegrafverket får bekväma sig att så godt det kan finna sig däruti.

Det anföres visserligen, att den afgiftsfria samtrafiken skulle kompensera

detta. Därvid är dock att erinra, att samtrafiken blifver, på

grund af det stora interurbannätet, till större fördel för bolagens abonnenter,

än för riksabonnenterna, och att följaktligen en rättvis kompensering

för de mindre förmånliga afgifterna skulle hafva bort komma

hufvudsakligen telefonverkets abonnenter till del och icke bolagens.

Om full reciprocitet i nyssberörda hänseende skulle hafva beredts

i det nya aftalet, skulle val telegrafverket inom sitt nya område fått

bibehålla sina afgiftssatser, både för egna och öfvertagna abonnenter,

likasom bolagen föreslagits till dylik rätt inom sitt område. Åtminstone

hade det val icke varit alldeles nödvändigt, att, såsom föreslagits, binda

telegrafverket vid bolagets villkor för orter belägna utanför Stockholm,

där icke lika goda skäl förefinnas för fullständig enhet i abonnemangsvillkor,

som inom själfva staden Stockholm. Det synes nämligen icke

vara absolut nödvändigt att för en tid af femton år binda abonnemangsvillkoren

i t. ex. Södertälge till att vara fullt öfverensstämmande med

dem, som gälla i t. ex. Vaxholm. Nu är emellertid förslaget att jämväl

för städer utom Stockholm inom 30 kilometers radie införa de för

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl, Maj.is Nåd. Proposition l$:o 60.

telegrafverket nya 36 kronors telefonerna, hvcadan telegrafverket skulle

blifva nödsakadt att i Södertälje införa dessa afgiftssatser, i detta fall,

såvidt af förslaget framgår, utan den för Stockholms stad gällande

kompenseringen, nämligen att kunna af de större abonnenterna taga

20 kronor om året i surtaxe, för att billighetstelefonerna skulle få afgiftsfritt

påkalla oinskränkt antal samtal med dem. Det blir en obehaglig

sak för telegrafverket att införa dylika billighetstelefoner i

Södertälge, utan att tillika göra det i de närbelägna städerna i Mariefred

och Strängnäs, och så skulle det komma att gå stad för stad öfver

hela riket, till oberäkneliga förluster för telegrafverket.

Genom hufvudstadens delning i två skilda telefonområden och telegrafverkets

utestängande från det ena, uppstår för verkets abonnenter

en olägenhet, som väl kan sägas vara af mindre betydelse, men som

dock torde förtjäna omnämnas. Om en telegrafverkets abonnent flyttat

t. ex. ifrån Södermalm till Norrmalm, har han enligt nu gällande bestämmelser

fått taga telefonen med sig och erlagt endast en flyttningskostnad

af 15 kronor. Detta omöjliggöres nu, ty han kan icke inom

det nya området få behålla samma abonnemang och samma afgift, utan

får han betala utlösningsafgift för telefonen i sin förra bostad, och,

eventuellt, inträdesafgift för den nya telefonen. Motsvarande fördel

hafva de abonnenter åtnjutit, som flyttat emellan hufvudstaden och

hvilken annan ort som helst i landet, men denna fördel blefve nu afskuren

i alla de fall, där den ena flyttningsorten vore förlagd inom

Norrmalm.

Bestämmelserna om rätt för telegrafverket och bolagen att taga

abonnenter inom den andra förvaltningens område, gifva ock anledningtill

väsentliga erinringar. Först och främst synas förutsättningarna för

hvardera parten att taga abonnenter inom den andras område vara i

hög grad olika. Det finnes nämligen alldeles särskilda anledningar för

en abonnent att stå i direkt förbindelse med telegrafverkets centralstation,

hvilka icke alls förekomma beträffande bolagens centralstationer.

En abonnent med större affärsrörelse kan sålunda svårligen undvara

direkt förbindelse med telegrafverkets centralstation i och för interurbana

samtal och för telegrambefordring. Däremot torde man invända,

att denna trafik lika väl kan äga rum genom användande af samtrafiken,

som nu skulle återupptagas. Faktum är emellertid att ett stort antal

abonnenter hos bolagen hade, medan samtrafiken ännu pågick, skaffat

sig rikstelefon, just för att kunna på ett bekvämare och säkrare sätt

utväxla interurbansamtalen, hvilket förhållande ock styrkes af ofvan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj ds Nåd. Proposition N:o 69.

angifva siffror, som visa huru ringa andel af interurbansamtalen växlats

af bolagens många abonnenter i jämförelse med dem, som ifrågakommit

med rikstelefonens fåtaliga. Samma behof kommer med säkerhet

att gorå sig gällande äfven efter återupptagandet af samtrafiken. Beholvet

för en abonnent inom telegrafverkets nya område, att stå i

direkt förbindelse med någon af bolagens centralstationer torde däremot

blifva försvinnande litet, då detsamma skulle betingas allenast af lokala

samtal inom staden eller norr därom på ett afstånd af högst 30 kilometer.

Likställigheten mellan de båda kontrahenterna blifver sålunda

i detta hänseende mycket bristfällig.

Äfven emot de för sådant abonnemang föreslagna villkoren finnes

skäl till viktiga anmärkningar. Att eu surtaxe af 10 kronor för sådant

abonnemang föreslagits, synes hafva sin grund i den uppställda

principen att den ena parten icke måtte kunna konkurrera inom den

andras område. Emot bestämmelsen om hvilkendera parten skall äga

och underhålla ledningar och apparater, förekommer endast den redan

generellt anförda erinran, som afser de svårigheter, som föranledas däraf,

att två olika förvaltningar skola underhålla olika delar af en och samma

ledning. Fördelningen af årsafgiften är däremot alldeles orättvis, hvilket

torde närmare få belysas med nedanstående exempel.

Två abonnenter på Norrmalm, hvardera på en kilometers afstånd

från allmänna bolagets station, vilja hafva direkt förbindelse med telegrafverkets

centralstation, den ena för en 80 kronors telefon, den andra

för en bostadstelefon till 36 kronor. Ehuru bägge dessa telefonledningar

helt naturligt måste kosta bolaget lika mycket att underhålla, så får

bolaget dock 55 kronor för den förra och endast 11 kronor för den

senare ledningen. Telegrafverket åter, som har betjäningen och underhållet

af apparaten hos abonnenten, får 35 kronor för hvardera. Då i

detta fall den enda variabla faktorn utgöres af betjäningen, och vid den

förra apparaten kunna förekomma 20 samtal om (lagen, vid den senare

däremot kanske endast 1 eller 2, synes det ock vara själfklart, att den

konstanta andelen af abonnemangsafgiften bör tillkomma den part, inom

hvilkens område telefonen blifvit uppsatt, och den variabla delen den

förvaltning, som bestrider expeditionen. Den kontanta andelen synes

enligt denna uppfattning kunna sättas till högst 15 kronor för år.

En säregen ställning i nu omhandlade hänseende synes Djursholms

villastad komma att intaga. Där finnes telegrafstation inrättad; sålunda

skall telegrafverket hafva rättighet att dit bibehålla interurbanledningar,

men därstädes skulle rikstelefonabonnenter på vanliga villkor icke få förekomma.

En abonnent, som där vill stå i telefonförbindelse med tele
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kung!,. Maj:ts Nåd. Broposition N:o 69.

grafverkets station på platsen, skulle sålunda få sin ledning uppförd

af bolaget från bostaden till dess station; telegrafverket skulle tillhandahålla

apparat, ledning mellan de båda stationerna samt ställa en

ledning till Stockkolm till disposition, i händelse en sådan abonnent

vill utan bolagets förmedling komma i förbindelse med riksnätet å

annan ort. Om årsafgiften för en dylik abonnent sättes till 70 kronor

inklusive surtaxen, får telegrafverket däraf för apparat jämte förbindelseledning

mellen stationerna och med Stockholm samt betjäning tillhopa

endast 35 kronor; bolaget får för en kanske ganska kort abonnentsledning

och utan betjäning likaledes 35 kronor för år. Om

dessa villkor anses vara för orimliga att genomföra, återstår, enligt det

föreliggande kontraktsförslaget ingen annan utväg, än att vid Djursholms

telegrafstation neka, hvem det än vara månde, att för telegrambefordran

eller interurbansamtal erhålla telefonförbindelse med stationen.

Den fria samtrafik mellan telegrafverkets och bolagens ledningar,

som här stadgas, föreslogs af telegrafstyrelsen redan under senare

hälften af år 1889, men svarade allmänna bolaget då, att fri samtrafik

skulle medgifvas emellan statens interurbanledningar och bolagens nät,

men, beträffande statens lokalabonnenter i Stockholm endast med ämbetsverkens

telefoner, hvilka redan förut åtnjöto sådan samtrafik. Sedan

hafva, enligt hvad redan blifvit omnämndt, Stockholms stadsfullmäktige,

såsom villkor för rätt till nedläggande af telefonledningar i stadens

gator och öppna platser, föreskrifvit såväl telegrafverket som bolagen

att sins emellan anordna afgiftsfri samtrafik. Stadsfullmäktige afsåge

med detta villkor visserligen i första rummet att bereda abonnenterna

förmånen att kunna utan särskilda tilläggsafgifter meddela sig med alla

telefoninneliafvare i hufvudstaden; men fullmäktige voro tillika af den

uppfattning, att endast med fri samtrafik kunde en effektiv konkurrens

tippnås, och därmed andra ekonomiska fördelar vinnas för stadens innevånare.

Den förra synpunkten blifver genom detta förslag förverkligad.

Den senare däremot icke; tvärtom, den konkurrens, som förut funnits

och på de senare åren visat sig i visst afseende verksam, upphör

alldeles.

I detta sammanhang torde böra framhållas den snabbhet och pålitlighet

i telefonexpeditionen, så väl den lokala, som den interurbana,

som inom rikstelefonen blifvit en följd af samtrafikens upphörande. Men

den nu till införande afsedda afgiftsfria samtrafiken kommer att försämra

expeditionen vida mera, enär densamma med säkerhet blifver

mångdubbelt lifligare, än den förutvarande afgiftsbelagda samtrafiken.

Att densamma kommer att föranleda ökade kostnader är äfvenledes

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o (19.

ostridigt, så torde det för expedition af de till den stora rikstelefonstationen

från andra stationer ankommande samtalen erfordras 12 expeditioner,

med två telefonister hvardera å dagvakt och tillsammans eu

å nattvakt, eller tillhopa 25 telefonister, hvilka, med hvardera G00 kronors

årsarfvode, öka aflöningsstaten med 15,000 kronor för år. Kostnaden

för expedition i motsatt riktning således af afgående samtal kommer

antagligen att förorsaka motsvarande utgifter, såvida densamma

skall kunna bedrifvas med tillbörlig snabbhet och säkerhet. Tillökning

af stationens inredning i och för samtrafiken kommer ock att draga

betydlig kostnad. Dessa faktorer böra äfven tagas i beräkning vid

jämförande af de nuvarande förhållandena med de nya, till införande

afsedda.

En af de viktigaste paragraferna i detta köpe-, bytes- och samtrafiksaftal

är den, som afhandlar villkoren för aftalets upphörande.

Vid den öfverläggning rörande detta aftal, hvari reservanten deltagit,

uttalade han den åsikt, att någon termin borde bestämmas, vid hvilken

telegrafverket skulle äga rätt att uppsäga kontraktet, och att denna

termin borde bestämmas senast vid den tidpunkt, då rätten till inlösen

af bolagens egendom tidigast kunde inträda. Däremot afsåga i första

rummet att, därest inköpet af bolagens ledningar skulle befinnas blifva

för statsverket allt för betungande, på annat sätt få ett slut på det i

aftalet intagna förbudet för staten att idka telefonverksamhet inom den

förnämsta delen af landets största, tätast befolkade och rikaste kommun,

jämte närmast därutanför belägna landsområde, och att på samma gång

återvinna själfbestämningsrätten angående abonnemangsafgifter inom

Stockholmsområdet. Detta uttalande har likväl icke vunnit afseende i

aftalet, hvadan ock telegrafverket förblir utestängdt från nyssbemälda,

rikets viktigaste område, intill dess köpeskillingen enligt kontraktet erlägges,

den må blifva än så betungande. År 1941 kan visserligen telegrafverket,

enligt förut gällande aftal inköpa bolagens telefonanläggningar

utanför Stockholm till pris, som icke anses blifva mera betungnade,

än att telegrafverket kan med god fördel göra köpet. Men

om så sker, rubbas därigenom icke det minsta den säkra ställning bolagen

fortfarande äga rätt att intaga å Norrmalm, såvida icke staten

innan dess begagnat sig af inköpsrätten enligt det nu föreliggande aftalet.

Telegrafverket bär fortfarande icke rätt att därstädes antaga

abonnenter på andra villkor, än sådana som medföra större vinst för

bolagen än för verket, och bolagens abonnenter åtnjuta fortfarande förbindelse

med lika stort samtalsområde som telegrafverkets egna abonnenter.

Den utsikt, som ett vida större och mera omfattande telefonBih.

till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. I t

§ 13.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

KungI. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 69.

nät har att i täflan segra öfver ett mindre, är ock helt och hållet utesluten

enligt det nu föreliggande aftalet, som gör all konkurrens omöjlig.

Det sätt hvarpå aftalet rörande det slutliga köpet af bolagens anläggningar

blifvit ordnadt, synes ur affärssynpunkt från statsverkets

sida gifva anledning till allvarliga erinringar. Resultatet blifver tydligen

att först genom monopolisering, samtrafik och andra fördelar, beredes

bolagen en förbättrad affärsställning med åtföljande årlig nettovinst,

och att sedan, tidigast femton år härefter, lägges denna sålunda

genom statens åtgörande ökade årsvinst till grund för beräkningen åt

den köpeskilling, som telegrafverket skall erlägga för bolagens anläggningar.

Under den gångna tiden hafva bolagen städse vant utsatta för

en stundom ganska liflig konkurrens, hvilken helt naturligt haft den

verkan, att bolagens nettovinst icke blifvit så stor, som densamma därförutan

kunnat blifva. Vidare har allmänna bolaget hittills haft vidlyftiga

landsledningar till ett afstånd af 70 kilometer från hufvudstaden,

hvilka landsledningar dragit stora summor i anläggning och underhåll,

men, enligt hvad redan blifvit omnämndt, lämnat otillräcklig profit.

Genom det nya aftalet befrias bolagen från alla landsledningar söder

om hufvudstaden och norr om hufvudstaden från dem som äro längst

bort belägna och sålunda besvärligast att sköta. Alla dessa omständigheter

leda till att stärka bolagens ställning och öka deras årsvinst,

samt följaktligen att öka den köpeskilling, som telegrafverket slutligen

skall erlägga. Det säkraste korrektivet häremot synes hafva varit, att,

såsom redan blifvit antydt, i kontraktet intaga en klausul om rätt för

bägga parterna, att inom viss icke allt för långt aflägsen tid uppsäga

kontraktet till upphörande, därest icke köp kommer till stånd.

Men det är icke blott på grund af ofvan anförda sammanställningar

i kontraktet, som den slutliga köpeskillingen blir för hög, den blefve

äfven därförutan allt för betungande. Köpeskillingen är nämligen kapitaliserad

på års-nettovinsten efter en räntefot af 5 å bx 2 procent,

hvilken räntefot synes vara alldeles för låg, för en affär af ifrågavarande

beskaffenhet.

I det förslag till köpeaftal, som pröfvades vid 1902 års riksdag,

utgjorde nettoinkomsten 6V4 procent å köpeskillingen, och synes det

som en minst lika förmånlig inkomstprocent nu bort få beräknas, synnerligast

som den blifvande köparen, genom andra här ofvan åberopade

medgifvanden, skulle draga försorg om, att denna nettovinst blefve

alltjämt stigande.

Sättet att beräkna en framtida köpeskilling för en industriell anläggning

efter den nettoinkomst, anläggningen kan i medeltal medföra

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69. 59

under fem kalenderår näst före det, hvarunder anmälan göres om lösningsrättens

begagnande, kan för köparen i flera afseenden medföra

ofördelaktiga följder. Netto-vinstens storlek är helt naturligt beroende

till hufvudsaklig del, på huruledes förvaltningen kan ekonomisera med

drift- och underhållskostnader af alla möjliga slag. Vet säljaren på

förhand, att försäljning efter beräkning på nettovinst kan ifrågakomma

vid eu viss tidpunkt, blir han naturligtvis i dubbel måtto intresserad att

under de år, för Indika nettovinsten skall läggas till grund för priset,

göra de yttersta ansträngningar att nedbringa omkostnaderna till de

lägsta möjliga. Detta kan naturligtvis ske på flera sätt. Så kunna

genom bokföring utgifter, som egentligen höra till underhållet, föras

på anläggningen, hvarigenom utgifterna komma att öka kapitalet i stället

för att minska årsvinsten. Vidare kunna alla stora omkastningar, som

anses blifva oundgängligen behöfliga, göras före ingången af de fem år,

hvilkas årsvinst skola läggas till grund för inköpspriset, för att minska

utgifterna under de fem åren. Af dessa skäl har reservanten påyrkat,

att köpeskillingen skulle regleras efter bolagens bruttoinkomst vid tillträdet,

så att denna komme att utgöra minst 15 % af köpesumman, i

hvilket fall dock fastigheterna finge göras till föremål för särskild

beräkning.

Vidare kan den i kontraktet bestämda metoden att beräkna denna

nettovinst i medeltal pr år och apparat och att sedan multiplicera detta

medeltal med antalet apparater i anläggningen vid öfvertagandet hafva

för köparen rätt menliga följder. Med de olika abonnemangspriser, som

enligt kontraktet skola allt fortfarande gälla här i hufvudstaden, blir

helt naturligt nettovinsten betydligt olika för t. ex. en stjärntelefon

med 100 kronors årsafgift och en bostadstelefon för 36 kronor. Det

blir sålunda af största intresse för bolagen, att under de fem år, som

skola grundlägga försäljningspriset, så vidt möjligt inskränka billighetstelefonernas

antal för att uppbringa medeltalsvinsten per år och apparat

så högt som möjligt. Men sedan staten, ett år i förväg, anmält

sig vilja inlösa bolagens samtliga anläggningar, kunna bolagen teckna

billighetstelefoner och auknytningsapparater i tusental — ty detta år

skall enligt kontraktet icke ingå i medeltalsberäkningen — och för alla

dessa nya telefoner beräkna samma köpeskilling, som för förutvarande

telefoner med i medeltal mycket större afkastning.

Det är visserligen antagligt, att bolagens nuvarande förvaltning

icke skulle vilja begagna sig af här angifna åtgärder, till höjande af

priset vid en eventuell försäljning tidigast 15 år härefter; men innan

den tiden kunna helt andra personer än nu sitta vid styret hos bolagen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

I alla händelser bör ett aftal icke affattas i den form, att det lämnar

öppet spelrum för dylika operationer.

Alla nu omnämnda omständigheter tillsammantagna kunna visst

komma att få ett betydligt inflytande att utöfver rimliga gränser höja

försäljningspriset. Det kan fördenskull antagas såsom alldeles visst, att bolagens

medelvinst pr år och apparat kommer att stiga rätt afsevärdt utöfver

hvad densamma enligt deras förutvarande förhållanden kunnat beräknas.

I Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:r 64 till 1902 års Riksdag, sid.

56, finnes bolagens medelvinst pr år upptagen till 25 kronor 75 öre

för hvarje apparat i staden. Att denna vinst skall, efter det förut

åberopade förhållanden inträdt och vunnit tillämpning, stiga till 30

kronor per år och apparat, torde vara en särdeles låg beräkning. Denna

medelvinst motsvarar, enligt aftalet, ett försäljningspris af 600, eventuellt

540 kronor per apparat. De 5,776 ledningar med apparater, som

telegrafverket nu skulle sälja till ett pris af i medeltal 336 kronor

40 V a öre per apparat, finge verket år 1919 återköpa med 540 kronor

per apparat, således med en förhöjning af mer än 200 kronor per

apparat. Priset för dessa apparater blefve då 5,776x540 = 3,119,040: —

Bolagen skulle nu betala för dessa ledningar........................ 1,943,080: —-

skillnaden kronor 1,175,960: —

blefve sålunda hvad telegrafverket år 1919 finge betala mera, för att,

återköpa hvad det nu säljer. Äfven om hänsyn tages därtill, att telegrafverket

nu säljer ledningarne utan centralstation, men får återköpa

dem med centralstation, blifver affären ändock högeligen oförmånlig,

enär centralstationskostnaden kan beräknas till allenast 30 kronor för

hvar och en af de 4,894 hufvudledningarna, eller tillhopa till 146,820

kronor. Denna synpunkt bör dessutom icke för telegrafverket blifva

så afsevärd, enär verket redan nu har alla dessa ledningar ordnade i

centralstation och alltså icke behöfver afklippa dem därifrån, för att

sedermera efter femton år åter betala centralstation för dem. Vid

återköpet af ifrågavarande apparater skulle emellertid komma att inräknas

de fasta egendomarna i kvarteret Åskslaget här i staden, i värde

antagna till en million. Om den slutliga inlösen, enligt hvad här nedan

närmare angifves, anses komma att omfatta minst 40,000 apparater,

skulle förenämnda egendomars värde kunna beräknas minska inköpspriset

för hvarje apparat med högst 25 kronor. Återköpspriset för de

5,776 nu till försäljning afsedda apparaterna skulle sålunda i verkligheten

böra minskas med motsvarande andel i egendomarna, eller 144,400

kronor. Afdrages detta belopp jämte nyssberörda 146,820 kronor för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knnrfl. Mnj:ts N/hl Proposition N:o 60. fil

centralstationskostuad från ofvan angifna öfverbetalning af 1,175,960

kronor, så återstår i alla fall för telegrafverket en ren förlust på denna

affär af 884,740 kronor.

Efter denna redogörelse för det sannolika ekonomiska resultatet

af återköpandet af de ledningar, som ielegrafverket nu skulle försälja,

torde det vara skäl att äfvenledes något undersöka till hvilket belopp

inköpspriset i dess helhet kan, femton år härefter, komma att uppgå

för bolagens då ägande telefonanläggningar i hufvudstaden. Efter det

bolagen till telegrafverket sålt omkring 6,000 flere abonnenter, än de

köpt, kommer bolagens kvarvarande abonnentkrets att omfatta i rundt

tal 28,000 abonnenter, däraf dock ett par tusen äro förlagda på landsbygden.

En ökning af bolagens abonnenttal torde, äfven inom deras

därefter reserverade stadsområde, kunna beräknas till minst 1,000 apparater

om året, och kan sålunda år 1919 apparatantalet antagas vara

minst 40,000, ensamt inom Stockholm. Beräknas vidare, att nettovinsten

per apparat blir ofvan antagna 30 kronor, samt att halfva antalet

ledningar skola lösas med 20 gånger nettovinsten, och andra

hälften med 18 gånger samma vinst, så blir inlösen spriset i medeltal

19 gånger meranämnda vinst. Då erhålles det resultat, att inlösenspriset

blifver 40,000 x 30 x 19 = 22,800,000 kronor. Skall inlösen af

samtliga apparater ske efter högsta pris (= 20 gånger årsvinsten)

blifver köpeskillingen 24,000,000, och efter lägsta pris (— 18 gånger

årsvinsten) 21,600,000 kronor. Tillsammans med de 2,600,000 kronor

i rundt tal, som telegrafverket nu skulle erlägga, ensamt i mellangift,

blir det kontanta utlägget för förvärfvandet i dess helhet af bolagens

anläggningar sålunda maximum 26,600,000 och minimum 24,200,000

kronor, förutom hvad bolagens då innehafvande ledningar på landsbygden

kunna betinga. Som ersättningen för dessa skall utgå enligt

andra grunder, låter densamma sig nu svårligen beräkna.

Då siffrorna vid en kommande slutuppgörelse med bolagen kunna

stiga till en sådan höjd, kan man väl förstå, hvarföre bolagen ihärdigt

fasthållit vid, att vid den nuvarande uppgörelsen öfverlämna så liten

del som möjligt af sina ledningar inom Stockholm. Den framtida

uppgörelsen förväntas nämligen komma att lämna vida större vinst.

Af synnerligt intresse bör eu jämförelse vara emellan nyss omhandlade

priser för inlösen af de enskilda bolagens nät, och dem som

förelågo till Riksdagens pröfning år 1902. Såsom i det föregående

redan blifvit framhållet, borde priset vara billigare nu än då, alldenstund

staten då kunde på en gång förvärfva bolagens alla tillhörigheter

utan några som helst inskränkningar beträffande deras förvaltning för

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

framtiden, men nu skall genast öfvertaga endast en del och detta den

till räntabilitet sämre delen, monopolisera bolagen i den återstående

bättre delen samt åtaga sig inskränkningar af flera slag beträffande

egen telefonrörelse i hufvudstaden med omnejd. Ett alldeles motsatt

förhållande inträffar emellertid, enär köpesumman nu blifver vida större

än då. Enligt Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1902 års Riksdag

n:o 64, sidun 52, utgjorde inköpspriset, hänfördt till bolagens anläggningar

i början af år 1901, i medeltal för hvarje abonnentapparat inom

stadsnätet 381 kronor. Enligt ofvan åberopade sid. 56 utgjorde nettovinsten

per sådan apparat 25 kronor 75 öre. Huru inånga gånger inlösenspriset

då var större än nettovinsten per apparat finnes helt enkelt

genom att dividera talet 381 med 25,75, hvilken division lämnar en

kvot af 14,796. I inlösenspriset kunde då sålunda beräknas icke fullt

14 4/b gånger nettovinsten.

dti 1902 års förslag beräknas visserligen (sid. 57 af den nådiga

propositionen) nettovinsten till 6,25 procent, eller till Vig af köpeskillingen

12,799,330 kronor, men enligt redogörelse omedelbart därefter

ingingo uti denna köpeskilling reservledningar, reservapparater och

reservväxelbord samt materiel till ett belopp af 1,540,000, kronor hvilken

summa egentligen borde påföras nätets kommande ökning och sålunda

fråndragas köpesumman för redan färdiga anläggningar. Vidtages

denna åtgärd, minskas köpeskillingen så mycket, att den angifna årsvinsten,

799,646 kronor 75 öre, kommer att utgöra fullt 7,1 procent å

kapitalet, eller i det närmaste Vi* däraf.

Göres beräkningen för förvärfvande af äganderätten till 40,000

telefonapparater jämte ledningar och centralstationer efter förstnämnda

1902 års prissättning och med antagande af samma årsvinst, som här

ofvan, erhåller man sålunda 40,000 x 30 x 14,796 = 17,755,200 kronor.

Denna prisberäkning skiljer sig dock från den vid nätets slutliga

inlösen nu föreslagna därutinnan, att däri ej ingår köpeskilling för allmänna

bolagets fastigheter i kvarteret Åskslaget, då värderade till

954,477 kronor, jämte ersättning för efterarbete!! å desamma. Om inköpspriset

enligt nyss anförda 1902 års prisberäkning ökas med egendomarnes

värde, i rundt tal 1,000,000 kronor, blir beloppet 18,755,200

kronor, eller ändock nära 3 millioner mindre, än det billigaste pris

hvartill en telefonanläggning af samma omfattning kan år 1919 förvärfvas

enligt det nu föreliggande aftalet.

Som härtill i alla fall måste läggas de 2,600,000 kronor, som nu

skola betalas i mellangift, blefve det för statsverket ändock vida för
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kunr/l. Maj:ta Nåd. Proposition N:o (it). 63

manligare, att nu verkställa köpet i dess helhet efter 1902 års förslag,

enär därigenom med säkerhet åtskilliga millioner kunna inbesparas, i

jämförelse med det nu föreliggande förslaget.

Denna viktiga § 13 innehåller äfven, beträffande ersättning för

hvad vid öfvertagandet i nätets normala underhåll brustit,. ett beräkningssätt,

som icke står i rätt förhållande till kontraktets bestämmelser

i öfrigt. Det heter nämligen att från lösesumman skall efter värdering

afdragas hvad i underhållet brustit. Om sålunda underhållet af nätet

eftersatts med t. ex. 10,000 kronor om året, under hvardera af de fem

år, hvilkas nettovinst skola läggas till grund för prisberäkningen, så

kommer vid öfvertagandet att figurera ett bristande underhåll af högst

50.000 kronor, att afdragas från köpeskillingen. Hade i stället de

10.000 kronorna under hvarje år utbetalts och afförts på underhållet,

så hade tydligen nettovinsten blifvit 10,000 kronor mindre per år, och

följaktligen äfven köpeskillingen 200.000 (eventuellt 180,000) kronor

mindre. Det riktiga beräkningssättet synes sålunda vara, att det bristande

underhållet afdrages från nettovinsten, så att densamma underkastas

tillbörlig jämkning, innan kapitalisering därå beräknas.

I det föregående har flerstädes berörts olämpligheten däraf, att

staten skulle genom bindande aftal förplikta sig att icke bedrifva telefonverksamhet

inom den största och viktigaste samt med hänsyn till

sådan verksamhet i alla afseenden förmånligaste delen af hufvudstaden.

Sedan statsverket dels nyanlagt, dels förvärfvat så godt som alla telefonnät

i riket, skulle detsamma genom formligt åtagande utestänga sig

själft från den viktigaste delen af centrum för det hela. Häremot

torde invändas, att telegrafverket enligt aftalet kan taga abonnenter

äfven inom bolagens område. Det förhåller sig visserligen så, men då

villkoren för sådant abonnemang blifva så affattade att abonnenterna

skola därför erlägga en rätt afsevärd surtaxe, och telegrafverket för

underhåll och betjilning af apparat jämte ledning mellan centralstationerna

erhåller en i förhållande till egna kostnader alldeles otillräcklig

inkomst, så kan man med skäl säga, att, praktiskt taget, staten blir

utestängd från bedrifvande af telefonrörelse inom Norrmalm jämte angränsande

landsområde till en utsträckning af 30 kilometer.

Enligt 1902 års riksdagshandlingar hade det förslag, som då förelåg

till inköp af de enskilda bolagens i Stockholm nät, sina förebilder i

flera dylika inköp, som andra europeiska stater aftalat beträffande enskilda

telefonnät i deras hufvudstäder. Men att svenska statsverket

skulle, efter att hafva förvärfvat telefonerna i hela det öfriga landet,

monopolisera enskilda bolag och utestänga sig själft från den viktigaste

§ 14-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

delen af hufvudstaden, torde icke allenast hittills utan äfven för så vidt

man nu kan döma, för framtiden sakna motstycke inom andra europeiska

telegrafförvaltningar. Utländska stater hafva visserligen meddelat

koncession på telefonnät i hufvudstäderna, men då på viss tid

och utan något bindande aftal, huru förfaras skall efter koncessionstidens

slut, och allraminst med bestämmande så lång tid på förhand

af köpevillkor, som enligt ofvan lämnade redogörelse kunna blifva

synnerligen betungande. Ej heller torde förut hafva inträffat, att något

statens telegrafverk, efter att under skarp konkurrens med enskildt

bolag, hafva från början anlagt och ordnat ett rikstelefonnät i hufvudstaden,

genom försäljning afhänder sig till samma bolag den största

och bästa delen af sitt hufvudstadsnät, och detta just vid en tidpunkt,

då detta nät, står i lifligare utveckling än någonsin förut, samt tillvunnit

sig allmänhetens sj^mpatier.

Af förenämnda skäl har reservanten funnit sig icke kunna tillstyrka

antagandet af det nu uppgjorda förslaget till köpe- och bytesaftal

mellan telegrafstyrelsen och de enskilda telefonbolagen i Stockholm,

utan ansett, att telegrafverket bör begagna sig af de för det närvarande

mycket gynnsamma utsikterna till utveckling och förkofran af eget

rikstelefonnät i hufvudstaden. Tidpunkten att till ett för telegrafverket

verkligen förmånligt pris få inköpa bolagens telefonanläggningar i

hufvudstaden med omnejd, är tydligen ännu icke inne, men torde komma,

om telegrafverket får fortfarande fritt utveckla sig. Enligt det nya

aftalet finnes däremot icke någon utsikt att erhålla billigare pris i

framtiden, utan lärer inköpssumman allt framgent komma att befinna

sig i stigande.»

Stockholm, som ofvan.

Enligt protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Stockholm, K. L. Beckmane Boktr., 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1904:93 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. May.ts proposition om godkännande af ett köpeoch bytesaftal rörande telefonnäten i Stockholm med omnejd. s. 16 i texten
  2. SU 1904:92 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om godkännande af ett köpeoch bytesaftal rörande telefonnäten i Stockholm med omnejd m. m. s. 1 i texten