Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84

1904-02-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:84, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

1

N:o 84.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till JRiksdagen angående viss

ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften;

gifven Stockholms slott den 26 februari 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta, att 8 § i nådiga förordningen angående stämpelafgiften

den 2 juni 1899, sådan denna § lyder enligt nådiga kungörelsen

den 14 juni 1901, skall i nedannämnda delar erhålla följande lörändrade

lydelse:

8 §•

B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.

Försäkring skref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;

lika med Certeparti.

Förvärf---— — — — — — — —

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Samt. 1 Åfd, 57 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 februari 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westreng,

Ramstedt,

Berger,

Meter,

von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:

I nådiga förordningen angående stämpelafgiften den 2 juni 1899

upptages i II Art. 8 § B) bland därunder omförmälda stämpelpliktiga

enskilda handlingar för säkring sb ref eller annan handling, hvarigenom

försäkring meddelas. Dylik handling skall i likhet med hvad i afseende

å certeparti är föreskrifvet, då handlingen för vinnande af betalning

hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje

fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes, med

iakttagande dock att dylik handling är fri från stämpel, då på grund

däraf fordran bevakas i konkurs. Utom denna stämpelafgift, som gäller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.

utan undantag för hvarje dylik handling, stadgas under ifrågavarande

rubrik tillika, att af utländsk försäkringsgifvare eller hans agent meddeladt

kvittens å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling eller

särskildt utfärdas, skall, innan det här i riket utlämnas, förses med

stämpel till nedannämnda belopp:

vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor

af premien; och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af premien,

dock icke i något fall under 50 öre.

Med afseende å den sålunda stadgade särskilda stämpelafgift å

vissa premiekvittenser hafva under år 1903 från såväl norsk som storbrittanisk

sida framställningar gjorts om befrielse för norska och storbrittaniska

försäkringsgifvare från sagda afgift.

I en från norska statsrådsafdelningen i Stockholm till finansdepartementet

den 2 april 1903 öfverlämnad skrift hafva sålunda de norska

brandförsäkringssällskapen Christiania och Vesta, med framhållande att

genom berörda afgift ett bestämdt företräde gåfves de svenska försäkringsgifvarne

särskildt framför de mindre norska försäkringsföretagen,

af hvilkas ringa premiebelopp stämpelafgiften representerade en jämförelsevis

stor andel, uttalat såsom sin åsikt, att frågan om påförande

af stämpelafgift i förevarande afseende borde i de olika länderna ordnas

på grundval af reciprocitet, och i sammanhang härmed väckt fråga om

utverkande för framtiden, att norska bolag måtte undantagas från omförmälda

stämpelafgift.

Vidare har herr ministern för utrikes ärendena med skrifvelse den

9 april 1903 till statsrådet och chefen för finansdepartementet öfverlämnat

afskrift af en från härvarande brittiske minister inkommen promemoria,

däri erinrats, att i art. 9 af 1826 års traktat mellan det förenade

konungariket Storbrittannien och Irland samt de förenade konungarikena

Sverige och Norge stadgades, att i allmänhet i hvad som rörde

handeln och sjöfarten skulle hvar och en af nämnda makter behandla

den andra såsom den mest gynnade nation, och att i art. 4 af 1661

års traktat mellan Storbrittannien och Sverige vore föreskrifvet, att båda

makternas undersåtar skulle äga och åtnjuta i hvarandras herradömen

lika stora och vidsträckta privilegier och friheter, som hvarje annan utländing

då åtnjöte eller därefter komme att åtnjuta. I gällande konvention

mellan Sverige och Frankrike vore tillika stadgadt, att nämnda

makters undersåtar icke skulle vara underkastade andra eller högre afgifter,

skatter, pålagor eller bevillningar, än som af landets egna innevånare

utgjordes, och att de privilegier, friheter och andra förmåner,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S4.

hvaraf, i fråga om handel och industri, den ena af de kontraherande

ländernas undersåtar vore i åtnjutande, likaledes skulle tillkomma den

andras af dessa makter undersåtar.

Då på grund af förenämnda traktater brittiska undersåtar hade

samma privilegier som franska medborgare, syntes det, anfördes vidare

i promemorian, som om brittiska undersåtar icke skulle kunna afkräfvas

högre skatter och af gifter, än som erlades af svenskar; men icke desto

mindre hade »Commercial Union Assurance Company», som upprättat eu

afdelning i Stockholm, anmält, att en stämpelafgift lades på hvarje af

denna utfärdad polis, under det att af svenska bolag utfärdade poliser

vore fria från all slags afgifr.

öfver omförmälda framställningar har statskontoret på grund af

särskilda remisser afgifvit underdåniga utlåtanden den 14 maj och den

24 juli 1903; och har statskontoret därvid beträffande tillkomsten af

ifrågavarande slag af stämpelskatt äfvensom nu därom gällande stadgande

anfört följande.

Den utländsk försäkringsgifvare åliggande skyldighet att med

stämpel förse premiekvittens, som här i riket utlämnades, härledde sig

från beslut vid 1856—1858 årens riksdag. Rikets Ständer beslöto nämligen

då, i anledning af i ämnet väckta förslag, införande i stämpelförordningen

af ett så lydande stadgande:

»Försäkringsbref, förnyelsebevis, premiekvittens eller annan handling

af hvad namn som helst, hvilken hädanefter af utländskt bolag

eller dess agent här i riket utfärdas eller utlämnas, till försäkring af

fast eller lös egendom emot eld- och brand- eller sjöskada, äfvensom

af människolif, skall på försäkringsbolagets bekostnad beläggas med

stämpladt papper till följande belopp, nämligen: för försäkring af fast

eller lös egendom en half procent af utbetald premie och för försäkring

af lif en fjärdedels procent af premien, dock icke i något fall under

25 öre.»

Med detta stadgande, hvilket infördes såsom punkt 8:o i § 8 af

nådiga kungörelsen den 27 november 1857 angående stämplade-pappers*

afgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden däraf bör iakttagas,

afsåga, enligt hvad i bevillningsutskottets betänkande i ämnet angafs,

att vinna en beskattning »såvidt möjligt afpassad till likhet med hvad

inhemska försäkringsbolag för sin rörelse skattade». Stämpelafgiften

hade därför på utskottets förslag af Rikets Ständer bestämts till belopp,

som efter verkställd beräkning ansetts motsvara den allmänna bevillning,

hvilken de inhemska försäkringsbolagen enligt då gällande bestämmelser

hade att erlägga med 278 procent af sin behållning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 5

Berörda, i nådiga kungörelsen den 27 november 1857 intagna

stadgande både bibehållits oförändradt, till dess vid 1876 ais riksdag

bevillningsutskottet med afseende å den minskning, penningevärdet

sedan år 1857 undergått, föreslagit en förhöjning af stadgade minimibeloppet

från 25 till 50 öre; i sammanhang hvarmed utskottet, som

tagit under ompröfning, huruvida icke dylika handlingar, utfärdade af

inhemska försäkringsbolag, borde, då de för domstol eller exekutor företeddes,

med stämpel beläggas, uttalade den uppfattning, att, enär

stämpelafgift pålades de utländska bolagen för att såmedelst underkasta

dem en beskattning, motsvarande den allmänna bevillning af inkomst,

som de svenska bolagen finge vidkännas, utskottet icke funne skäl att

med en dylik stämpelafgift betunga de inhemska bolagen. Men enär

deras försäkringshandlingar, da de inför domstol eller exekutor föieteddes,

vore till sin natur fullt jämförliga med skuldebref, både utskottet

ansett, att i dessa fall stämpelbeläggning af sådana handlingar, ehvad

de utfärdats af inhemskt eller utländskt försäkringsbolag, borde äga rum

i enlighet med hvad om skuldebrefs förseende med stämpel vore stadgadt.

Utskottets förslag godkändes af Riksdagen, och ett i öfverensstämmelse

härmed affattadt stadgande hade intagits i stämpelförordningen

af den 29 september 1876, hvithet oförändradt kvarstått, intilldess

1883 års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag antagit de bestämmelser

i förevarande afseende, som sedermera i hufvudsakligen samma lydelse

jämväl införts i gällande stämpelförordning af den 2 juni 1899.

Såsom statskontoret vidare anfört, kunde dock numera den, enligt

hvad ofvan nämnts, afsedda likheten mellan stämpelafgiften för utländska

och allmänna bevillningen för svenska försäkringsbolag ej sägas äga

rum, sedan ändringar i hithörande delar af såväl stämpel- som bevillningslagstiftningen

vidtagits och de beräkningar i fråga om behållningen

af försäkringsrörelsen, som legat till grund för bestämmandet af stämpelafgiftens

belopp, ej torde motsvaras af numera bestående förhållanden.

Vid pröfningen af förenämnda fråga vore emellertid af större vikt,

att det skäl, som föranledde införandet vid 1856—1858. årens riksdag

af stämpelafgiften för utländska försäkringsgifvares premiekvittens, eller

den då för utländska bolag bestående friheten från allmän bevillning,

ej vidare ägde rum. Redan med antagandet af 1861 års bevillningsförordning

torde utländsk försäkringsgifvare hafva varit skyldig att för

sin bär i riket utöfvade verksamhet utgöra inkomstbevillning efter

enahanda beräkningsgrund som svenska medborgare.^ Och i gällande

bevillningsförordning gjordes ej heller i afseende på skattskyldighet

någon skillnad mellan svenska och utländska försäkringsbolag. Känne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

dom om do utländska försäkringsbolagens verksamhet bereddes beskattningsmyndigheterna

genom föreskriften i 14 § 2:o d) i sistnämnda förordning,

att agent för utländskt försäkringsbolag årligen skulle aflämna

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för nästföregående

år inom agenturens område äfvensom beloppet af utbetalda återförsäkringspremier.

Genom flera nådiga resolutioner hade Kungl. Maj:t

godkänt beslut af vederbörande myndigheter, enligt hvilka inkomsten

af utländsk försäkringsgifvares rörelse här i landet blifvit taxerad till

belopp, motsvarande 16 procent af influtna årspremier.

Af den sålunda lämnade utredningen framgår, att den utländsk

försäkringsgifvare eller hans agent åliggande skyldigheten att med

stämpel förse premiekvittens, innan den här i riket utlämnas, ursprungligen

synes hafva tillkommit i syfte att åstadkomma likhet i beskattning

mellan inhemska försäkringsgifvare och utländska försäkringsgifvare,

som drifva rörelse i Sverige. Med förändrade bestämmelser

inom stämpel- och bevillningslagstiftningens område har denna likställighet

rubbats och sedan utländska försäkringsgifvare ansetts vara skyldiga

att jämväl erlägga bevillning för rörelse, som af dem här idkades, har

stämpelafgiften fått karaktären af en särskild å sistnämnda rörelse

hvilande _ afgift. Den förutsättning, under hvilken den ifrågavarande

stämpelafgift en pålades, har bortfallit och i stället har den fått en betydelse,

som från början icke synes hafva varit tillämnad densamma,

eller att verka såsom skydd för den inhemska försäkringsrörelsen. Med

den utveckling, det svenska försäkringsväsendet redan vunnit, är emellertid

icke att antaga, att detsamma är i behof af ett dylikt skydd för

att med framgång kunna bedrifva sin verksamhet inom landet. Däremot

är den möjligheten icke utesluten, att, om berörda stämpelafgift

fortfarande bibehålies, sedan uppmärksamheten nu blifvit fäst å densamma,

från främmande makters sida åtgärder kunna komma att vidtagas,

ägnade att försvara svenska försäkringsbolags verksamhet i utlandet.

Med afseende härå och då den inkomst, som den särskilda

stämpelafgiften å utländska försäkringspoliser tillförer statskassan, icke

kan anses vara af någon mera afsevärd betydelse, anser jag, att densamma

nu bör borttagas.

Ö

På grund af hvad sålunda anförts och utan att anse mig behöfva

ingå på frågan, huruvida försäkringsbolag, hemmahörande i land, som

på grund af handelstraktat med Sverige skall behandlas såsom mest

gynnad nation, för närvarande på grund af sådan traktat bör befrias

från omförmälda stämpelafgift, hemställer jag därföre i underdånighet,

att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta’,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 84.

att 8 § i nådiga förordningen angående stämpelafgiften den 2 juni 1899,

sådan denna § lyder enligt nådiga kungörelsen den 14 juni 1901, skall

i nedannämnda delar erhålla följande förändrade lydelse:

8 §•

B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.

Försäkring skref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;

lika med Certeparti.

Förvärf — — — — — — — — — — — — — — —--

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1904:152 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften. s. 23 i texten
  2. BevU 1904:41 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften. s. 1 i texten